Xolair

Europeiska unionen - svenska - EMA (European Medicines Agency)

Köp det nu

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

24-08-2020

Aktiva substanser:
omalizumab
Tillgänglig från:
Novartis Europharm Limited
ATC-kod:
R03DX05
INN (International namn):
omalizumab
Terapeutisk grupp:
Läkemedel mot obstruktiv lungsjukdom,
Terapiområde:
Asthma; Urticaria
Terapeutiska indikationer:
Allergiska asthmaXolair är indicerat hos vuxna, ungdomar och barn (6 till.
Produktsammanfattning:
Revision: 40
Bemyndigande status:
auktoriserad
Godkännandenummer:
EMEA/H/C/000606
Tillstånd datum:
2005-10-25
EMEA-kod:
EMEA/H/C/000606

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - bulgariska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - bulgariska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - bulgariska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - spanska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - spanska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - spanska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - tjeckiska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tjeckiska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tjeckiska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - danska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - danska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - danska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - tyska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tyska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tyska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - estniska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - estniska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - estniska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - grekiska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - grekiska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - grekiska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - franska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - franska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - franska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - italienska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - italienska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - italienska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - lettiska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - lettiska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - lettiska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - litauiska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - litauiska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - litauiska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - ungerska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - ungerska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - ungerska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - maltesiska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - maltesiska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - maltesiska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - nederländska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - nederländska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - nederländska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - polska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - polska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - polska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - portugisiska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - portugisiska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - portugisiska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - rumänska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - rumänska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - rumänska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - slovakiska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovakiska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovakiska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - slovenska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovenska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovenska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - finska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - finska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - finska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - norska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - norska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - isländska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - isländska

24-08-2020

Bipacksedel Bipacksedel - kroatiska

24-08-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - kroatiska

24-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - kroatiska

24-08-2020

Läs hela dokumentet

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Xolair 75 mg pulver och vätska till injektionsvätska, lösning

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En injektionsflaska innehåller 75 mg omalizumab*.

Efter beredning innehåller en injektionsflaska 125 mg/ml omalizumab (75 mg i 0,6 ml).

*Omalizumab är en humaniserad, monoklonal antikropp, tillverkad genom rekombinant DNA-teknik i

CHO (Chinese hamster ovary) -cellinje.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning

Pulver: vitt till benvitt frystorkat pulver

Spädningsvätska: klar och ofärgad lösning

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Allergisk astma

Xolair är avsett för vuxna, ungdomar och barn (6 till <12 år).

Behandling med Xolair är endast avsedd för patienter med tydlig IgE (immunglobulin E)-medierad

astma (se avsnitt 4.2).

Vuxna och ungdomar (från 12 års ålder)

Xolair är indicerat som tilläggsbehandling för bättre kontroll av astma hos patienter med svår,

allergisk astma, som visat positivt hudtest eller

in vitro

-reaktion på perenn luftvägsallergen och som

har nedsatt lungfunktion (FEV

<80 %) samt frekventa symtom dagtid eller nattliga uppvakningar och

som upplevt flera svåra dokumenterade astmaexacerbationer, trots en daglig hög dos av

inhalationssteroider plus en långverkande inhalations-beta2-agonist.

Barn (från 6 till <12 års ålder)

Xolair är indicerat som tilläggsbehandling för bättre kontroll av astma hos patienter med svår,

allergisk astma, som visat positivt hudtest eller

in vitro

-reaktion på perenn luftvägsallergen samt

frekventa symtom dagtid eller nattliga uppvakningar och som upplevt flera svåra dokumenterade

astmaexacerbationer, trots en daglig hög dos av inhalationssteroider plus en långverkande inhalations-

beta2-agonist.

Kronisk rinosinuit med näspolyper

Xolair är indicerat som tilläggsbehandling tillsammans med intranasala kortikosteroider hos vuxna

(från 18

års ålder) med svår kronisk rinosinuit med näspolyper och för vilka behandling med

intranasala kortikosteroider inte leder till tillfredsställande sjukdomskontroll.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Xolair skall initieras av läkare med erfarenhet av diagnostisering och behandling av

svår astma eller kronisk rinosinuit med näspolyper.

Dosering

Dosering av allergisk astma och kronisk rinosinuit med näspolyper följer samma doseringsprinciper.

Lämplig dos och doseringsintervall av Xolair vid dessa sjukdomar bestäms utifrån utgångsvärdet för

IgE (IE/ml), uppmätt före behandlingsstart, samt av kroppsvikten (kg). Innan den första dosen ges

skall patienten få sitt IgE-värde uppmätt med någon kommersiellt tillgänglig analysmetod för total-IgE

i serum för dosbestämning. Baserat på dessa resultat kan 75 till 600 mg Xolair behöva ges i form av

1-4 injektioner vid varje administreringstillfälle.

Patienter med allergisk astma som hade ett utgångsvärde för IgE under 76 IE/ml hade lägre

sannolikhet att ha nytta av behandlingen (se avsnitt 5.1). Förskrivande läkare skall före behandling

säkerställa att vuxna och ungdomar med IgE-värde under 76 IE/ml och barn (från 6 till <12 års ålder)

med IgE-värde under 200 IE/ml visar en tydlig

in vitro

-reaktion (RAST eller motsvarande) mot ett

perenn allergen.

Se tabell 1 för omräkning och tabell 2 och 3 för dosering.

Patienter vars utgångsvärde för IgE eller kroppsvikt i kilogram är utanför gränserna i doseringstabellen

skall inte behandlas med Xolair.

Den högsta rekommenderade dosen är 600 mg omalizumab varannan vecka.

Tabell 1

Omräkning från dos till antal injektionsflaskor, antal injektioner och total

injektionsvolym för varje administreringstillfälle

Dos (mg)

Antal

injektionsflaskor

Antal injektioner

Total injektionsvolym (ml)

75 mg

150 mg

0,6 ml = maximalt erhållen volym per injektionsflaska (Xolair 75 mg).

1,2 ml = maximalt erhållen volym per injektionsflaska (Xolair 150 mg).

eller 0,6 ml från en 150 mg injektionsflaska.

Tabell 2

ADMINISTRERING VAR FJÄRDE VECKA. Dosering av Xolair (milligram per

dos) som ges genom subkutan injektion var fjärde vecka

Kroppsvikt (kg)

Utgångs-

värde för

IgE

(IE/ml)

-25*

>25- 30

>30- 4

>40- 5

>50- 6

>60- 7

>70- 8

>80- 9

>90-

>125-

30-100

>100-200

>200-300

>300-400

>400-500

>500-600

>600-700

>700-800

>800-900

FÖR ADMINISTRERING VARANNAN

VECKA,SE TABELL 3

>900-

1000

>1000-

1100

*Kroppsvikt under 30 kg studerades inte i de pivotala studierna på kronisk rinosinuit med

näspolyper.

Tabell 3

ADMINISTRERING VARANNAN VECKA. Dosering av Xolair (milligram per

dos) som ges genom subkutan injektion varannan vecka

Kroppsvikt (kg)

Utgångs-

värde

för IgE

(IE/ml)

>25-

>30-

>40-

>50-

>60-

>70-

>80-

>90-

>125-

30-100

FÖR ADMINISTRERING VAR FJÄRDE

VECKA,SE TABELL 2

>100-200

>200-300

>300-400

>400-500

>500-600

>600-700

>700-800

>800-900

>900-

1000

>1000-

1100

>1100-

1200

Data är otillräcklig för en

dosrekommendation

>1200-

1300

>1300-

1500

*Kroppsvikt under 30 kg studerades inte i de pivotala studierna på kronisk rinosinuit med

näspolyper.

Behandlingslängd, monitorering och dosjustering

Allergisk astma

Xolair är avsett för långtidsbehandling. Kliniska prövningar har visat att det tar minst 12-16 veckor

innan behandling med Xolair uppvisar effekt. Efter 16 veckors behandling med Xolair skall

patienterna bedömas av sin läkare avseende behandlingseffekt innan ytterligare injektioner ges. Ett

beslut att fortsätta med Xolair skall baseras på om en markant förbättring av den totala

astmakontrollen kan ses. Detta gäller både efter 16 veckors behandling samt vid efterföljande besök

(se avsnitt 5.1, Prövarens totalbedömning av behandlingseffekten).

Kronisk rinosinuit med näspolyper

I kliniska studier på kronisk rinosinuit med näspolyper observerades förändringar efter 4 veckor i

”nasal polyp score” (NPS) samt ”nasal congestion score” (NCS). Behovet av kontinuerlig behandling

ska utvärderas regelbundet baserat på allvarlighetsgraden av patientens sjukdom samt nivå av

symtomkontroll.

Allergisk astma och kronisk

rinosinuit med näspolyper

Utsättning av Xolair leder i allmänhet till återgång till förhöjda nivåer av fritt IgE och tillhörande

symtom. De totala IgE-nivåerna är förhöjda under behandlingen och är fortsatt förhöjda i upp till ett år

efter avslutad behandling. Därför kan inte förnyade analyser av IgE-värdena under behandling med

Xolair användas som vägledning för dosbestämning. Dosbestämning efter behandlingsavbrott under

kortare tid än ett år skall baseras på de IgE-nivåer i serum som uppmättes vid den initiala

dosbestämningen. Förnyad analys av totalnivåerna av serum-IgE kan utföras för dosbestämning i de

fall behandlingen med Xolair varit avbruten i ett år eller längre.

Dosen skall justeras vid betydande förändringar av kroppsvikten (se tabell 2 och 3).

Speciella patientpopulationer

Äldre (över 65 år)

Tillgängliga data avseende behandling av personer över 65 års ålder med Xolair är begränsade, men

det finns inget som talar för att äldre patienter behöver annan dos än yngre vuxna patienter.

Nedsatt njur- eller leverfunktion

Inga studier har genomförts för att studera farmakokinetiken av Xolair hos patienter med nedsatt njur-

eller leverfunktion. Eftersom clearance av omalizumab vid kliniska doser domineras av det

retikuloendoteliala systemet (RES) torde det inte påverkas av nedsatt njur- eller leversjukdom. Trots

att ingen dosjustering rekommenderas för dessa patienter skall Xolair administreras med försiktighet

(se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Vid allergisk astma har säkerhet och effekt för Xolair hos patienter under 6 år inte fastställts. Inga data

finns tillgängliga.

Vid kronisk rinosinuit med näspolyper har säkerhet och effekt för Xolair hos patienter under 18 år inte

fastställts.

Administreringssätt

Enbart för subkutan administrering. Xolair får inte administreras intravenöst eller intramuskulärt.

Doser om mer än 150 mg (tabell 1) ska delas upp på två eller fler injektionsställen.

Erfarenhet från självadministrering med Xolair pulver och vätska till injektionsvätska, lösning, är

begränsad. Behandling med denna beredningsform är därför endast avsedd att administreras av

vårdpersonal.

Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6 och i avsnittet

Information till vårdpersonal i bipacksedeln som medföljer förpackningen.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

Spårbarhet

För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och

tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Allmänt

Xolair är inte indicerat för behandling av akuta astmaexacerbationer, akut bronkospasm eller

status

asthmaticus

Xolair har inte studerats hos patienter med hyperimmunoglobulin E-syndrom eller allergisk

bronkopulmonell aspergillos eller vid förebyggande behandling av anafylaktiska reaktioner,

inkluderande sådana som framkallats av födoämnesallergi, atopisk dermatit eller allergisk rinit. Xolair

är inte indicerat vid dessa tillstånd.

Xolair har inte studerats hos patienter med autoimmuna sjukdomar, immunkomplexmedierade tillstånd

eller med redan existerande nedsatt njur- eller leverfunktion (se avsnitt 4.2). Försiktighet skall iakttas

när Xolair ges till dessa patientgrupper.

Plötsligt avbrytande av behandling med systemiska eller inhalerade steroider efter insättande av Xolair

vid allergisk astma eller kronisk rinosinuit med näspolyper rekommenderas inte. Sänkning av

steroiddosen skall göras under överinseende av läkare och kan behöva göras successivt.

Immunsystemet

Allergiska typ I-reaktioner

Lokala eller systemiska allergiska typ I-reaktioner, inkluderande anafylaxi och anafylaktisk chock, kan

uppträda vid behandling med omalizumab även efter en lång tids användning. De flesta av dessa

reaktioner inträffade emellertid inom 2 timmar efter den första eller de efterföljande injektionerna av

Xolair, men vissa inträffade 2 timmar, och till och med 24 timmar, efter injektion. Majoriteten av

anafylaktiska reaktioner inträffade i samband med de första 3 doserna av Xolair. Anamnes på

anafylaxi, som inte relateras till omalizumab, kan vara en riskfaktor för anfylaxi i samband med

Xolair-behandling. Därför ska läkemedel för behandling av anafylaktiska reaktioner alltid finnas

tillgängliga för omedelbar användning efter administrering av Xolair. Om en anafylaktisk eller annan

allvarlig allergisk reaktion inträffar, måste administrering av Xolair omedelbart avbrytas och lämplig

behandling sättas in. Patienterna skall informeras om att sådana reaktioner kan uppträda och att man

då omedelbart skall söka medicinsk vård.

Ett litet antal patienter har i kliniska studier uppvisat antikroppar mot omalizumab (se avsnitt 4.8). Den

kliniska betydelsen av dessa antikroppar är inte känd.

Serumsjuka

Serumsjuka och serumsjukeliknande reaktioner, vilka är sena allergiska typ III-reaktioner, har setts

hos patienter som behandlats med humaniserade monoklonala antikroppar inklusive omalizumab. Den

föreslagna patofysiologiska mekanismen inkluderar immunkomplexbildning och depositon på grund

av antikroppsbildning mot omalizumab. Reaktionen uppstår 1-5 dagar efter den första eller de

efterföljande injektionerna och kan inträffa även efter en längre tids användning. Symtom som tyder

på serumsjuka inkluderar artrit/artralgi, hudutslag (urtikaria eller annan typ), feber och lymfadenopati.

Antihistaminer och kortikosteroider kan användas för att förebygga eller behandla detta tillstånd och

patienter ska uppmanas att rapportera alla misstänkta symtom.

Churg-Strauss syndrom och hypereosinofilt syndrom

Patienter med svår astma kan i sällsynta fall uppvisa systemiskt hypereosinofilt syndrom eller allergisk

eosinofil granulomatös vaskulit (Churg-Strauss syndrom), vilka båda vanligtvis behandlas med

systemiska kortikosteroider.

I sällsynta fall kan patienter som behandlas med antiastmatiska läkemedel, inklusive omalizumab,

uppvisa eller utveckla systemisk eosinofili och vaskulit. Dessa händelser är ofta kopplade till

minskning av oral kortikosteroidterapi.

Hos dessa patienter ska läkare vara uppmärksamma på uppkomst av uttalad eosinofili, utslag orsakade

av vaskulit, försämrade pulmonella symtom, bihåleförändringar, kardiella komplikationer och/eller

neuropati.

Vid alla svåra fall av immunsystempåverkan som nämnts ovan ska avbrytande av behandlingen med

omalizumab övervägas.

Parasitinfektioner (helmint)

IgE kan involveras i den immunologiska reaktionen för vissa helmintinfektioner. Hos patienter med

kronisk hög risk för helmintinfektion visade en placebokontrollerad studie en lätt ökning av antalet

infektioner vid behandling med omalizumab, trots att förloppet, svårighetsgraden och svaret på

infektionsbehandlingen var oförändrade. Antalet helmintinfektioner i det totala kliniska programmet,

som inte var avsett för att upptäcka sådana infektioner, var mindre än 1 på 1 000 patienter.

Försiktighet är emellertid berättigad hos patienter med hög risk att få helmintinfektion, i synnerhet vid

resa i områden där helmintinfektion är en endemisk sjukdom. Om patienterna inte svarar på den

rekommenderade antihelmintbehandlingen skall utsättning av Xolair övervägas.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Eftersom IgE kan vara inblandad i den immunologiska reaktionen för vissa helmintinfektioner, kan

Xolair möjlighen indirekt minska effekten av läkemedel för behandling av helmint- eller andra andra

parasitinfektioner (se avsnitt 4.4).

Cytokrom P450-enzymer, effluxpumpar och proteinbindningsmekanismer är inte inblandade i

clearance av omalizumab, och därmed finns liten potential för läkemedelsinteraktioner. Läkemedels-

eller vaccininteraktionsstudier har inte utförts med Xolair. Det finns ingen farmakologisk anledning att

förvänta sig att läkemedel som förskrivs ofta för behandling av astma eller kronisk rinosinuit med

näspolyper skulle interagera med omalizumab.

Allergisk astma

Xolair har vanligtvis använts tillsammans med inhalations- och orala kortikosteroider, kort- och

långverkande inhalations-beta-agonister, leukotrienmodifierare, teofylliner och orala antihistaminer i

kliniska studier. Det fanns inga indikationer på att säkerheten hos Xolair förändrades vid användning

tillsammans med dessa andra vanligen använda läkemedlen mot astma. Det finns begränsade data på

samtidig användning av Xolair och specifik immunterapi (hyposensibiliseringsterapi). I en klinisk

studie där Xolair gavs tillsammans med immunterapi sågs ingen skillnad i säkerhet och effekt för

Xolair i kombination med specifik immunterapi, jämfört med Xolair givet ensamt.

Kronisk rinosinuit med näspolyper

I kliniska studier har Xolair enligt protokoll använts tillsammans med mometason nässpray. Andra

läkemedel som vanligtvis användes samtidigt inkluderade andra intranasala kortikosteroider,

bronkodilatorer, antihistaminer, leukotrienreceptorantagonister, adrenergika/sympatomimetika samt

nasal lokalanestetika. Det fanns inga indikationer på att säkerheten hos Xolair förändrades vid

samtidig användning av dessa vanligtvis använda läkemedel.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

En måttlig mängd data från gravida kvinnor (mellan 300-1 000 graviditeter) baserade på

graviditetsregister och spontana rapporter efter marknadsgodkännande, tyder inte på någon

missbildnings- eller foster/neonatal toxicitet. En prospektiv registerstudie (EXPECT) på 250 gravida

kvinnor med astma som behandlats med Xolair visade att prevalensen för allvarliga medfödda

anomaliteter var jämförbar (8,1% mot 8,9%) mellan patienter behandlade med Xolair och patienter

med motsvarande sjukdomstillstånd (måttlig till allvarlig astma). Tolkningen av data kan vara

påverkad av metodologiska begränsningar i studien, inkluderande ett litet antal patienter och en icke-

randomiserad studiedesign.

Omalizumab passerar placentabarriären, men djurstudier tyder varken på direkta eller indirekta

reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3).

Omalizumab har förknippats med en åldersberoende minskning av antalet trombocyter hos primater,

där unga djur är mer känsliga än äldre djur (se avsnitt 5.3).

Xolair kan övervägas under graviditet om det är kliniskt nödvändigt.

Amning

Immunglobulin G (IgG) förekommer i bröstmjölk och det är därför förväntat att omalizumab

förekommer i bröstmjölk. Tillgängliga data har visat att omalizumab utsöndras i bröstmjölken hos

icke-humana primater (se avsnitt 5.3).

EXPECT-studien med 154 spädbarn som exponerats för Xolair under graviditet och genom amning

indikerade inte biverkningar hos de spädbarn som ammats. Tolkningen av data kan vara påverkad av

metodologiska begränsningar i studien, inkluderande ett litet antal patienter och en icke-randomiserad

studiedesign.

Immunglobulin G-proteiner genomgår intestinal proteolys och har låg biotillgänglighet när de ges

oralt. Inga effekter förväntas på ammande nyfödda/spädbarn. Följaktligen kan användning av Xolair

under amning övervägas om det är kliniskt nödvändigt.

Fertilitet

Det finns inga humandata för omalizumab avseende fertilitet. I särskilt utformade icke kliniska

fertilitetsstudier hos icke-humana primater, innefattande parningsstudier, sågs ingen nedsatt fertilitet

hos honor eller hanar efter upprepad dosering av omalizumab vid doser upp till 75 mg/kg. Inte heller

observerades genotoxiska effekter i en separat icke-klinisk genotoxicitetsstudie.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Xolair har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

4.8

Biverkningar

Allergisk astma och

kronisk rinosinuit med näspolyper

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

I kliniska prövningar på allergisk astma hos vuxna och ungdomar från 12 års ålder var de vanligast

rapporterade biverkningarna huvudvärk, reaktioner på injektionsstället, inklusive smärta på

injektionsstället, svullnad, erytem och pruritus. I kliniska prövningar på barn från 6 till <12 år var de

vanligast rapporterade biverkningarna huvudvärk, feber och smärta i övre buken. De flesta

reaktionerna var lätta eller måttliga i svårighetsgrad. I kliniska studier på patienter ≥18 års ålder vid

kronisk rinosinuit med näspolyper var de vanligast rapporterade biverkningarna huvudvärk, yrsel,

artralgi, smärta i övre buken och reaktioner på injektionsstället.

Tabell över biverkningar

Tabell 4 tar upp de biverkningar som rapporterats vid kliniska prövningar i den totala

säkerhetspopulationen vid allergisk astma och kronisk rinosinuit med näspolyper som behandlats med

Xolair per organsystemklass enligt MedDRA och frekvens. Biverkningarna presenteras inom varje

frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad. Frekvenskategorierna definieras enligt följande:

mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta

(≥1/10 000,<1/1 000) och mycket sällsynta (<1/10 000). Händelser rapporterade efter godkännande för

försäljning anges med frekvensen ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 4

Biverkningar vid allergisk astma och kronisk rinosinuit med näspolyper

Infektioner och infestationer

Mindre vanliga

Faryngit

Sällsynta

Parasitinfektion

Blodet och lymfsystemet

Ingen känd frekvens

Idiopatisk trombocytopeni, inklusive allvarliga fall

Immunsystemet

Sällsynta

Anafylaktisk reaktion, andra allvarliga allergiska tillstånd,

utveckling av antikroppar mot omalizumab

Ingen känd frekvens

Serumsjuka, kan inkludera feber och lymfadenopati

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Huvudvärk*

Mindre vanliga

Synkope, parestesi, somnolens, yrsel

Blodkärl

Mindre vanliga

Postural hypotoni, rodnad

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Allergisk bronkospasm, hosta

Sällsynta

Larynxödem

Ingen känd frekvens

Allergisk granulomatös vaskulit (d v s Churg-Strauss syndrom)

Magtarmkanalen

Vanliga

Smärta i övre buken**

Mindre vanliga

Tecken och symtom på dyspepsi, diarré, illamående

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

Ljuskänslighet, urtikaria, hudutslag, pruritus

Sällsynta

Angioödem

Ingen känd frekvens

Alopeci

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

Atralgi

Sällsynta

Systemisk lupus erythematosus (SLE)

Ingen känd frekvens

Myalgi, ledsvullnad

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga

Feber**

Vanliga

Reaktioner på injektionsstället, såsom svullnad, erytem, smärta,

pruritus

Mindre vanliga

Influensaliknande sjukdom, svullna armar, viktökning, trötthet

*: Mycket vanliga hos barn från 6 till <12 år

**: Hos barn från 6 till <12 år

: Vanlig i studier på näspolyper

†: Ingen känd frekvens i studier på allergisk astma

Läs hela dokumentet

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Xolair 75 mg pulver och vätska till injektionsvätska, lösning

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En injektionsflaska innehåller 75 mg omalizumab*.

Efter beredning innehåller en injektionsflaska 125 mg/ml omalizumab (75 mg i 0,6 ml).

*Omalizumab är en humaniserad, monoklonal antikropp, tillverkad genom rekombinant DNA-teknik i

CHO (Chinese hamster ovary) -cellinje.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning

Pulver: vitt till benvitt frystorkat pulver

Spädningsvätska: klar och ofärgad lösning

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Allergisk astma

Xolair är avsett för vuxna, ungdomar och barn (6 till <12 år).

Behandling med Xolair är endast avsedd för patienter med tydlig IgE (immunglobulin E)-medierad

astma (se avsnitt 4.2).

Vuxna och ungdomar (från 12 års ålder)

Xolair är indicerat som tilläggsbehandling för bättre kontroll av astma hos patienter med svår,

allergisk astma, som visat positivt hudtest eller

in vitro

-reaktion på perenn luftvägsallergen och som

har nedsatt lungfunktion (FEV

<80 %) samt frekventa symtom dagtid eller nattliga uppvakningar och

som upplevt flera svåra dokumenterade astmaexacerbationer, trots en daglig hög dos av

inhalationssteroider plus en långverkande inhalations-beta2-agonist.

Barn (från 6 till <12 års ålder)

Xolair är indicerat som tilläggsbehandling för bättre kontroll av astma hos patienter med svår,

allergisk astma, som visat positivt hudtest eller

in vitro

-reaktion på perenn luftvägsallergen samt

frekventa symtom dagtid eller nattliga uppvakningar och som upplevt flera svåra dokumenterade

astmaexacerbationer, trots en daglig hög dos av inhalationssteroider plus en långverkande inhalations-

beta2-agonist.

Kronisk rinosinuit med näspolyper

Xolair är indicerat som tilläggsbehandling tillsammans med intranasala kortikosteroider hos vuxna

(från 18

års ålder) med svår kronisk rinosinuit med näspolyper och för vilka behandling med

intranasala kortikosteroider inte leder till tillfredsställande sjukdomskontroll.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Xolair skall initieras av läkare med erfarenhet av diagnostisering och behandling av

svår astma eller kronisk rinosinuit med näspolyper.

Dosering

Dosering av allergisk astma och kronisk rinosinuit med näspolyper följer samma doseringsprinciper.

Lämplig dos och doseringsintervall av Xolair vid dessa sjukdomar bestäms utifrån utgångsvärdet för

IgE (IE/ml), uppmätt före behandlingsstart, samt av kroppsvikten (kg). Innan den första dosen ges

skall patienten få sitt IgE-värde uppmätt med någon kommersiellt tillgänglig analysmetod för total-IgE

i serum för dosbestämning. Baserat på dessa resultat kan 75 till 600 mg Xolair behöva ges i form av

1-4 injektioner vid varje administreringstillfälle.

Patienter med allergisk astma som hade ett utgångsvärde för IgE under 76 IE/ml hade lägre

sannolikhet att ha nytta av behandlingen (se avsnitt 5.1). Förskrivande läkare skall före behandling

säkerställa att vuxna och ungdomar med IgE-värde under 76 IE/ml och barn (från 6 till <12 års ålder)

med IgE-värde under 200 IE/ml visar en tydlig

in vitro

-reaktion (RAST eller motsvarande) mot ett

perenn allergen.

Se tabell 1 för omräkning och tabell 2 och 3 för dosering.

Patienter vars utgångsvärde för IgE eller kroppsvikt i kilogram är utanför gränserna i doseringstabellen

skall inte behandlas med Xolair.

Den högsta rekommenderade dosen är 600 mg omalizumab varannan vecka.

Tabell 1

Omräkning från dos till antal injektionsflaskor, antal injektioner och total

injektionsvolym för varje administreringstillfälle

Dos (mg)

Antal

injektionsflaskor

Antal injektioner

Total injektionsvolym (ml)

75 mg

150 mg

0,6 ml = maximalt erhållen volym per injektionsflaska (Xolair 75 mg).

1,2 ml = maximalt erhållen volym per injektionsflaska (Xolair 150 mg).

eller 0,6 ml från en 150 mg injektionsflaska.

Tabell 2

ADMINISTRERING VAR FJÄRDE VECKA. Dosering av Xolair (milligram per

dos) som ges genom subkutan injektion var fjärde vecka

Kroppsvikt (kg)

Utgångs-

värde för

IgE

(IE/ml)

-25*

>25- 30

>30- 4

>40- 5

>50- 6

>60- 7

>70- 8

>80- 9

>90-

>125-

30-100

>100-200

>200-300

>300-400

>400-500

>500-600

>600-700

>700-800

>800-900

FÖR ADMINISTRERING VARANNAN

VECKA,SE TABELL 3

>900-

1000

>1000-

1100

*Kroppsvikt under 30 kg studerades inte i de pivotala studierna på kronisk rinosinuit med

näspolyper.

Tabell 3

ADMINISTRERING VARANNAN VECKA. Dosering av Xolair (milligram per

dos) som ges genom subkutan injektion varannan vecka

Kroppsvikt (kg)

Utgångs-

värde

för IgE

(IE/ml)

>25-

>30-

>40-

>50-

>60-

>70-

>80-

>90-

>125-

30-100

FÖR ADMINISTRERING VAR FJÄRDE

VECKA,SE TABELL 2

>100-200

>200-300

>300-400

>400-500

>500-600

>600-700

>700-800

>800-900

>900-

1000

>1000-

1100

>1100-

1200

Data är otillräcklig för en

dosrekommendation

>1200-

1300

>1300-

1500

*Kroppsvikt under 30 kg studerades inte i de pivotala studierna på kronisk rinosinuit med

näspolyper.

Behandlingslängd, monitorering och dosjustering

Allergisk astma

Xolair är avsett för långtidsbehandling. Kliniska prövningar har visat att det tar minst 12-16 veckor

innan behandling med Xolair uppvisar effekt. Efter 16 veckors behandling med Xolair skall

patienterna bedömas av sin läkare avseende behandlingseffekt innan ytterligare injektioner ges. Ett

beslut att fortsätta med Xolair skall baseras på om en markant förbättring av den totala

astmakontrollen kan ses. Detta gäller både efter 16 veckors behandling samt vid efterföljande besök

(se avsnitt 5.1, Prövarens totalbedömning av behandlingseffekten).

Kronisk rinosinuit med näspolyper

I kliniska studier på kronisk rinosinuit med näspolyper observerades förändringar efter 4 veckor i

”nasal polyp score” (NPS) samt ”nasal congestion score” (NCS). Behovet av kontinuerlig behandling

ska utvärderas regelbundet baserat på allvarlighetsgraden av patientens sjukdom samt nivå av

symtomkontroll.

Allergisk astma och kronisk

rinosinuit med näspolyper

Utsättning av Xolair leder i allmänhet till återgång till förhöjda nivåer av fritt IgE och tillhörande

symtom. De totala IgE-nivåerna är förhöjda under behandlingen och är fortsatt förhöjda i upp till ett år

efter avslutad behandling. Därför kan inte förnyade analyser av IgE-värdena under behandling med

Xolair användas som vägledning för dosbestämning. Dosbestämning efter behandlingsavbrott under

kortare tid än ett år skall baseras på de IgE-nivåer i serum som uppmättes vid den initiala

dosbestämningen. Förnyad analys av totalnivåerna av serum-IgE kan utföras för dosbestämning i de

fall behandlingen med Xolair varit avbruten i ett år eller längre.

Dosen skall justeras vid betydande förändringar av kroppsvikten (se tabell 2 och 3).

Speciella patientpopulationer

Äldre (över 65 år)

Tillgängliga data avseende behandling av personer över 65 års ålder med Xolair är begränsade, men

det finns inget som talar för att äldre patienter behöver annan dos än yngre vuxna patienter.

Nedsatt njur- eller leverfunktion

Inga studier har genomförts för att studera farmakokinetiken av Xolair hos patienter med nedsatt njur-

eller leverfunktion. Eftersom clearance av omalizumab vid kliniska doser domineras av det

retikuloendoteliala systemet (RES) torde det inte påverkas av nedsatt njur- eller leversjukdom. Trots

att ingen dosjustering rekommenderas för dessa patienter skall Xolair administreras med försiktighet

(se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Vid allergisk astma har säkerhet och effekt för Xolair hos patienter under 6 år inte fastställts. Inga data

finns tillgängliga.

Vid kronisk rinosinuit med näspolyper har säkerhet och effekt för Xolair hos patienter under 18 år inte

fastställts.

Administreringssätt

Enbart för subkutan administrering. Xolair får inte administreras intravenöst eller intramuskulärt.

Doser om mer än 150 mg (tabell 1) ska delas upp på två eller fler injektionsställen.

Erfarenhet från självadministrering med Xolair pulver och vätska till injektionsvätska, lösning, är

begränsad. Behandling med denna beredningsform är därför endast avsedd att administreras av

vårdpersonal.

Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6 och i avsnittet

Information till vårdpersonal i bipacksedeln som medföljer förpackningen.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

Spårbarhet

För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och

tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Allmänt

Xolair är inte indicerat för behandling av akuta astmaexacerbationer, akut bronkospasm eller

status

asthmaticus

Xolair har inte studerats hos patienter med hyperimmunoglobulin E-syndrom eller allergisk

bronkopulmonell aspergillos eller vid förebyggande behandling av anafylaktiska reaktioner,

inkluderande sådana som framkallats av födoämnesallergi, atopisk dermatit eller allergisk rinit. Xolair

är inte indicerat vid dessa tillstånd.

Xolair har inte studerats hos patienter med autoimmuna sjukdomar, immunkomplexmedierade tillstånd

eller med redan existerande nedsatt njur- eller leverfunktion (se avsnitt 4.2). Försiktighet skall iakttas

när Xolair ges till dessa patientgrupper.

Plötsligt avbrytande av behandling med systemiska eller inhalerade steroider efter insättande av Xolair

vid allergisk astma eller kronisk rinosinuit med näspolyper rekommenderas inte. Sänkning av

steroiddosen skall göras under överinseende av läkare och kan behöva göras successivt.

Immunsystemet

Allergiska typ I-reaktioner

Lokala eller systemiska allergiska typ I-reaktioner, inkluderande anafylaxi och anafylaktisk chock, kan

uppträda vid behandling med omalizumab även efter en lång tids användning. De flesta av dessa

reaktioner inträffade emellertid inom 2 timmar efter den första eller de efterföljande injektionerna av

Xolair, men vissa inträffade 2 timmar, och till och med 24 timmar, efter injektion. Majoriteten av

anafylaktiska reaktioner inträffade i samband med de första 3 doserna av Xolair. Anamnes på

anafylaxi, som inte relateras till omalizumab, kan vara en riskfaktor för anfylaxi i samband med

Xolair-behandling. Därför ska läkemedel för behandling av anafylaktiska reaktioner alltid finnas

tillgängliga för omedelbar användning efter administrering av Xolair. Om en anafylaktisk eller annan

allvarlig allergisk reaktion inträffar, måste administrering av Xolair omedelbart avbrytas och lämplig

behandling sättas in. Patienterna skall informeras om att sådana reaktioner kan uppträda och att man

då omedelbart skall söka medicinsk vård.

Ett litet antal patienter har i kliniska studier uppvisat antikroppar mot omalizumab (se avsnitt 4.8). Den

kliniska betydelsen av dessa antikroppar är inte känd.

Serumsjuka

Serumsjuka och serumsjukeliknande reaktioner, vilka är sena allergiska typ III-reaktioner, har setts

hos patienter som behandlats med humaniserade monoklonala antikroppar inklusive omalizumab. Den

föreslagna patofysiologiska mekanismen inkluderar immunkomplexbildning och depositon på grund

av antikroppsbildning mot omalizumab. Reaktionen uppstår 1-5 dagar efter den första eller de

efterföljande injektionerna och kan inträffa även efter en längre tids användning. Symtom som tyder

på serumsjuka inkluderar artrit/artralgi, hudutslag (urtikaria eller annan typ), feber och lymfadenopati.

Antihistaminer och kortikosteroider kan användas för att förebygga eller behandla detta tillstånd och

patienter ska uppmanas att rapportera alla misstänkta symtom.

Churg-Strauss syndrom och hypereosinofilt syndrom

Patienter med svår astma kan i sällsynta fall uppvisa systemiskt hypereosinofilt syndrom eller allergisk

eosinofil granulomatös vaskulit (Churg-Strauss syndrom), vilka båda vanligtvis behandlas med

systemiska kortikosteroider.

I sällsynta fall kan patienter som behandlas med antiastmatiska läkemedel, inklusive omalizumab,

uppvisa eller utveckla systemisk eosinofili och vaskulit. Dessa händelser är ofta kopplade till

minskning av oral kortikosteroidterapi.

Hos dessa patienter ska läkare vara uppmärksamma på uppkomst av uttalad eosinofili, utslag orsakade

av vaskulit, försämrade pulmonella symtom, bihåleförändringar, kardiella komplikationer och/eller

neuropati.

Vid alla svåra fall av immunsystempåverkan som nämnts ovan ska avbrytande av behandlingen med

omalizumab övervägas.

Parasitinfektioner (helmint)

IgE kan involveras i den immunologiska reaktionen för vissa helmintinfektioner. Hos patienter med

kronisk hög risk för helmintinfektion visade en placebokontrollerad studie en lätt ökning av antalet

infektioner vid behandling med omalizumab, trots att förloppet, svårighetsgraden och svaret på

infektionsbehandlingen var oförändrade. Antalet helmintinfektioner i det totala kliniska programmet,

som inte var avsett för att upptäcka sådana infektioner, var mindre än 1 på 1 000 patienter.

Försiktighet är emellertid berättigad hos patienter med hög risk att få helmintinfektion, i synnerhet vid

resa i områden där helmintinfektion är en endemisk sjukdom. Om patienterna inte svarar på den

rekommenderade antihelmintbehandlingen skall utsättning av Xolair övervägas.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Eftersom IgE kan vara inblandad i den immunologiska reaktionen för vissa helmintinfektioner, kan

Xolair möjlighen indirekt minska effekten av läkemedel för behandling av helmint- eller andra andra

parasitinfektioner (se avsnitt 4.4).

Cytokrom P450-enzymer, effluxpumpar och proteinbindningsmekanismer är inte inblandade i

clearance av omalizumab, och därmed finns liten potential för läkemedelsinteraktioner. Läkemedels-

eller vaccininteraktionsstudier har inte utförts med Xolair. Det finns ingen farmakologisk anledning att

förvänta sig att läkemedel som förskrivs ofta för behandling av astma eller kronisk rinosinuit med

näspolyper skulle interagera med omalizumab.

Allergisk astma

Xolair har vanligtvis använts tillsammans med inhalations- och orala kortikosteroider, kort- och

långverkande inhalations-beta-agonister, leukotrienmodifierare, teofylliner och orala antihistaminer i

kliniska studier. Det fanns inga indikationer på att säkerheten hos Xolair förändrades vid användning

tillsammans med dessa andra vanligen använda läkemedlen mot astma. Det finns begränsade data på

samtidig användning av Xolair och specifik immunterapi (hyposensibiliseringsterapi). I en klinisk

studie där Xolair gavs tillsammans med immunterapi sågs ingen skillnad i säkerhet och effekt för

Xolair i kombination med specifik immunterapi, jämfört med Xolair givet ensamt.

Kronisk rinosinuit med näspolyper

I kliniska studier har Xolair enligt protokoll använts tillsammans med mometason nässpray. Andra

läkemedel som vanligtvis användes samtidigt inkluderade andra intranasala kortikosteroider,

bronkodilatorer, antihistaminer, leukotrienreceptorantagonister, adrenergika/sympatomimetika samt

nasal lokalanestetika. Det fanns inga indikationer på att säkerheten hos Xolair förändrades vid

samtidig användning av dessa vanligtvis använda läkemedel.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

En måttlig mängd data från gravida kvinnor (mellan 300-1 000 graviditeter) baserade på

graviditetsregister och spontana rapporter efter marknadsgodkännande, tyder inte på någon

missbildnings- eller foster/neonatal toxicitet. En prospektiv registerstudie (EXPECT) på 250 gravida

kvinnor med astma som behandlats med Xolair visade att prevalensen för allvarliga medfödda

anomaliteter var jämförbar (8,1% mot 8,9%) mellan patienter behandlade med Xolair och patienter

med motsvarande sjukdomstillstånd (måttlig till allvarlig astma). Tolkningen av data kan vara

påverkad av metodologiska begränsningar i studien, inkluderande ett litet antal patienter och en icke-

randomiserad studiedesign.

Omalizumab passerar placentabarriären, men djurstudier tyder varken på direkta eller indirekta

reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3).

Omalizumab har förknippats med en åldersberoende minskning av antalet trombocyter hos primater,

där unga djur är mer känsliga än äldre djur (se avsnitt 5.3).

Xolair kan övervägas under graviditet om det är kliniskt nödvändigt.

Amning

Immunglobulin G (IgG) förekommer i bröstmjölk och det är därför förväntat att omalizumab

förekommer i bröstmjölk. Tillgängliga data har visat att omalizumab utsöndras i bröstmjölken hos

icke-humana primater (se avsnitt 5.3).

EXPECT-studien med 154 spädbarn som exponerats för Xolair under graviditet och genom amning

indikerade inte biverkningar hos de spädbarn som ammats. Tolkningen av data kan vara påverkad av

metodologiska begränsningar i studien, inkluderande ett litet antal patienter och en icke-randomiserad

studiedesign.

Immunglobulin G-proteiner genomgår intestinal proteolys och har låg biotillgänglighet när de ges

oralt. Inga effekter förväntas på ammande nyfödda/spädbarn. Följaktligen kan användning av Xolair

under amning övervägas om det är kliniskt nödvändigt.

Fertilitet

Det finns inga humandata för omalizumab avseende fertilitet. I särskilt utformade icke kliniska

fertilitetsstudier hos icke-humana primater, innefattande parningsstudier, sågs ingen nedsatt fertilitet

hos honor eller hanar efter upprepad dosering av omalizumab vid doser upp till 75 mg/kg. Inte heller

observerades genotoxiska effekter i en separat icke-klinisk genotoxicitetsstudie.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Xolair har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

4.8

Biverkningar

Allergisk astma och

kronisk rinosinuit med näspolyper

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

I kliniska prövningar på allergisk astma hos vuxna och ungdomar från 12 års ålder var de vanligast

rapporterade biverkningarna huvudvärk, reaktioner på injektionsstället, inklusive smärta på

injektionsstället, svullnad, erytem och pruritus. I kliniska prövningar på barn från 6 till <12 år var de

vanligast rapporterade biverkningarna huvudvärk, feber och smärta i övre buken. De flesta

reaktionerna var lätta eller måttliga i svårighetsgrad. I kliniska studier på patienter ≥18 års ålder vid

kronisk rinosinuit med näspolyper var de vanligast rapporterade biverkningarna huvudvärk, yrsel,

artralgi, smärta i övre buken och reaktioner på injektionsstället.

Tabell över biverkningar

Tabell 4 tar upp de biverkningar som rapporterats vid kliniska prövningar i den totala

säkerhetspopulationen vid allergisk astma och kronisk rinosinuit med näspolyper som behandlats med

Xolair per organsystemklass enligt MedDRA och frekvens. Biverkningarna presenteras inom varje

frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad. Frekvenskategorierna definieras enligt följande:

mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta

(≥1/10 000,<1/1 000) och mycket sällsynta (<1/10 000). Händelser rapporterade efter godkännande för

försäljning anges med frekvensen ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 4

Biverkningar vid allergisk astma och kronisk rinosinuit med näspolyper

Infektioner och infestationer

Mindre vanliga

Faryngit

Sällsynta

Parasitinfektion

Blodet och lymfsystemet

Ingen känd frekvens

Idiopatisk trombocytopeni, inklusive allvarliga fall

Immunsystemet

Sällsynta

Anafylaktisk reaktion, andra allvarliga allergiska tillstånd,

utveckling av antikroppar mot omalizumab

Ingen känd frekvens

Serumsjuka, kan inkludera feber och lymfadenopati

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Huvudvärk*

Mindre vanliga

Synkope, parestesi, somnolens, yrsel

Blodkärl

Mindre vanliga

Postural hypotoni, rodnad

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Allergisk bronkospasm, hosta

Sällsynta

Larynxödem

Ingen känd frekvens

Allergisk granulomatös vaskulit (d v s Churg-Strauss syndrom)

Magtarmkanalen

Vanliga

Smärta i övre buken**

Mindre vanliga

Tecken och symtom på dyspepsi, diarré, illamående

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

Ljuskänslighet, urtikaria, hudutslag, pruritus

Sällsynta

Angioödem

Ingen känd frekvens

Alopeci

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

Atralgi

Sällsynta

Systemisk lupus erythematosus (SLE)

Ingen känd frekvens

Myalgi, ledsvullnad

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga

Feber**

Vanliga

Reaktioner på injektionsstället, såsom svullnad, erytem, smärta,

pruritus

Mindre vanliga

Influensaliknande sjukdom, svullna armar, viktökning, trötthet

*: Mycket vanliga hos barn från 6 till <12 år

**: Hos barn från 6 till <12 år

: Vanlig i studier på näspolyper

†: Ingen känd frekvens i studier på allergisk astma

Läs hela dokumentet

Official address

Domenico Scarlattilaan 6

1083 HS Amsterdam

The Netherlands

An agency of the European Union

Address for visits and deliveries

Refer to www.ema.europa.eu/how-to-find-us

Send us a question

Go to

www.ema.europa.eu/contact

Telephone

+31 (0)88 781

6000

© European Medicines Agency,

2020. Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.

EMA/375834/2020

EMEA/H/C/000606

Xolair (omalizumab)

Sammanfattning av Xolair och varför det är godkänt inom EU

Vad är Xolair och vad används det för?

Xolair används för att förbättra kontrollen av svår kronisk astma orsakad av allergi. Det används som

tilläggsbehandling till astmaläkemedel hos patienter från 6 års ålder i de fall astman orsakas av en

antikropp som kallas immunglobulin E (IgE). Xolair får endast ges till patienter som

har haft ett positivt hudtest för en allergi orsakad av ett allergen (ett ämne som framkallar allergi)

i luften, t.ex. dammkvalster, pollen eller mögel,

har frekventa symtom under dagen eller vaknar på natten,

har haft många svåra astmaanfall (som krävt akutbehandling med andra läkemedel) trots

behandling med höga doser inhalationssteroider och en långverkande beta

-stimulerare för

inandning.

Patienter som är 12 år eller äldre får endast behandlas med Xolair om lungfunktionen är mindre än

80 procent av den normala.

Xolair används också för behandling av

kronisk (långvarig) spontan urtikaria (kliande utslag). Det används som tilläggsbehandling till

patienter från 12 års ålder i de fall behandling med antihistamin inte fungerar tillräckligt väl.

svår kronisk rinosinuit med näspolyper (inflammerade slemhinnor i näsa och bihålor med svullnad i

näsan) hos vuxna. Det ges tillsammans med en kortikosteroid som tas via näsan i de fall

behandling med enbart kortikosteroiden inte fungerar tillräckligt väl.

Xolair innehåller den aktiva substansen omalizumab.

Hur används Xolair?

Xolair är receptbelagt och behandling ska inledas av läkare med erfarenhet av behandling av den

sjukdom för vilken detta läkemedel ska användas.

Läkemedlet finns i två former: som injektionsflaska med pulver och vätska som blandas till en

injektionsvätska, samt som förfylld spruta som innehåller färdig injektionsvätska. Läkemedlet i form av

Xolair (omalizumab)

EMA/375834/2020

Sida 2/4

pulver och vätska måste ges av läkare. Den förfyllda sprutan kan användas av patienten eller en

vårdare efter utbildning och förutsatt att risken för att patienten ska få en allvarlig allergisk reaktion

mot läkemedlet är låg.

Dosen av Xolair och hur ofta läkemedlet ges beror på den sjukdom som behandlas. När det gäller

allergisk astma och kronisk rinosinuit med näspolyper beräknas dosen utifrån patientens kroppsvikt

och mängden IgE i blodet.

För mer information om hur du använder Xolair, läs bipacksedeln eller tala med läkare eller

apotekspersonal.

Hur verkar Xolair?

Den aktiva substansen i Xolair, omalizumab, är en monoklonal antikropp, en sorts protein som fäster

på IgE, som produceras i stora mängder hos patienter med allergi och utlöser en allergisk reaktion som

svar på ett allergen. Genom att fästa på IgE minskar omalizumab mängden fritt IgE i blodet. När

kroppen sedan utsätts för ett allergen finns det mindre IgE som kan utlösa en allergisk reaktion.

Därmed lindras allergisymtomen, t.ex. ett astmaanfall. IgE medverkar också i inflammationsprocessen

och genom att mängden IgE minskar krymper näspolyperna och symtomen lindras.

Även om IgE:s roll vid kronisk spontan urtikaria inte är helt klarlagd kan inflammationer dämpas och

symtomen lindras när mängden IgE minskar vid behandlingen med omalizumab.

Vilka fördelar med Xolair har visats i studierna?

Allergisk astma

Xolair har studerats i fem huvudstudier på över 2 000 patienter från 12 års ålder med allergisk astma,

varav en studie omfattade 482 patienter med svår allergisk astma som inte kunde kontrolleras med

konventionell behandling. I samtliga studier jämfördes Xolair med placebo (overksam behandling) när

det gavs som tillägg till patienternas befintliga behandling. Xolair minskade antalet astmaanfall till

cirka hälften. Under de första 28 eller 52 behandlingsveckorna i de första tre studierna förekom cirka

0,5 astmaanfall per år i Xolairgruppen och cirka 1 astmaanfall per år i placebogruppen. Dessutom fick

färre patienter i Xolairgruppen astmaanfall än i placebogruppen. Patienter som behandlades med Xolair

rapporterade också en större förbättring av livskvaliteten (bedömd med hjälp av

standardfrågeformulär) och använde mindre flutikason (en kortikosteroid). Effekten av Xolair var

större hos patienter med svår astma.

I studien av patienter med svår allergisk astma sågs ingen skillnad mellan Xolair och placebo när det

gällde antalet astmaanfall, men Xolair ledde till likartad minskning av antalet astmaanfall som i tidigare

studier.

I en studie på 627 barn mellan 6 och 12 år som hade allergisk astma var antalet astmaanfall lägre hos

de barn som fick Xolair. Bland de 235 barn som före studien började behandlades med höga doser

inhalationssteroider samt en långverkande inhalerad beta

-stimulerare, förekom i genomsnitt

0,4 astmaanfall under de första 24 behandlingsveckorna hos de barn som fick Xolair, jämfört med 0,6

hos de barn som fick placebo.

Kronisk spontan urtikaria

Xolair har undersökts i 3 huvudstudier på totalt 978 patienter med kronisk spontan urtikaria som inte

svarat på antihistaminbehandling. I samtliga studier jämfördes Xolair med placebo när det gavs som

tillägg till patienternas befintliga behandling. Huvudeffektmåttet var förändring av klådans

Xolair (omalizumab)

EMA/375834/2020

Sida 3/4

svårighetsgrad efter 12 veckors behandling, uppmätt på en skala från 0 (ingen klåda) till 21 (värsta

tänkbara klåda). Efter 12 veckors behandling hade Xolair 300 mg minskat klådan med 4,5–5,8 poäng

mer än placebo. Effekten kvarstod efter 6 månaders behandling.

Kronisk rinosinuit med näspolyper

Två huvudstudier med totalt 265 patienter påvisade nyttan med Xolair vid kronisk rinosinuit

med näspolyper som inte kunde kontrolleras tillräckligt väl med kortikosteroider som gavs i

näsan. Samtliga patienter fick fortsatt behandling med mometason (en kortikosteroid) som

togs visa näsan, i kombination med antingen Xolair eller placebo. Resultatet för näspolyper

(poäng från 0 till 8 möjligt) förbättrades med 0,99 poäng efter 24 veckor hos patienterna

som behandlades med Xolair, jämfört med 0,13 poäng hos patienterna som fick placebo.

Resultatet för nästäppa (poäng från 0 till 3 möjligt) förbättrades med 0,80 poäng hos

patienterna som behandlades med Xolair, jämfört med 0,28 poäng hos patienterna som fick

placebo.

Vilka är riskerna med Xolair?

De vanligaste biverkningarna som orsakas av Xolair (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

är huvudvärk och reaktioner vid injektionsstället i form av smärta, svullnad, rodnad och klåda.

De vanligaste biverkningarna hos barn i åldern 6–12 år med allergisk astma är feber (mycket vanligt)

och smärta i övre delen av buken (magen).

Hos patienter med kronisk spontan urtikaria är de vanligaste biverkningarna även ledvärk,

bihåleinflammation och övre luftvägsinfektion (infektion i näsa och svalg). Hos patienter med kronisk

rinosinuit med näspolyper är även övre buksmärta, yrsel och ledvärk vanliga biverkningar.

En fullständig förteckning över biverkningar och restriktioner för Xolair finns i bipacksedeln.

Varför är Xolair godkänt i EU?

Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) fann att fördelarna med Xolair är större än riskerna och att

Xolair kan godkännas för försäljning i EU.

Myndigheten drog slutsatsen att resultat av studier av allergisk astma, kronisk spontan urtikaria och

kronisk rinosinuit med näspolyper totalt sett visade att Xolair minskade symtomen vid dessa tillstånd,

men noterade att det för kronisk spontan urtikaria endast finns begränsade data för längre tid än

6 månader. Biverkningarna av Xolair är hanterbara.

Vad görs för att garantera säker och effektiv användning av Xolair?

Rekommendationer och försiktighetsåtgärder som hälso- och sjukvårdspersonal och patienter ska

iaktta för säker och effektiv användning av Xolair har tagits med i produktresumén och bipacksedeln.

Liksom för alla läkemedel övervakas de vetenskapliga uppgifterna för Xolair kontinuerligt. Biverkningar

som har rapporterats för Xolair utvärderas noggrant och nödvändiga åtgärder vidtas för att skydda

patienterna.

Xolair (omalizumab)

EMA/375834/2020

Sida 4/4

Mer information om Xolair

Den 25 oktober 2005 beviljades Xolair ett godkännande för försäljning som gäller i hela EU.

Mer information om Xolair finns på EMA:s webbplats

ema.europa.eu/medicines/human/EPAR/Xolair

Denna sammanfattning uppdaterades senast 08-2020.

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen