Epivir

Europeiska unionen - svenska - EMA (European Medicines Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

28-07-2021

Aktiva substanser:
lamivudin
Tillgänglig från:
ViiV Healthcare BV
ATC-kod:
J05AF05
INN (International namn):
lamivudine
Terapeutisk grupp:
Antivirala medel för systemiskt bruk,
Terapiområde:
HIV-infektioner
Terapeutiska indikationer:
Epivir indikeras som en del av antiretroviral kombinationsbehandling för behandling av HIV-infekterade vuxna och barn med HIV-infektion.
Produktsammanfattning:
Revision: 47
Bemyndigande status:
auktoriserad
Godkännandenummer:
EMEA/H/C/000107
Tillstånd datum:
1996-08-08
EMEA-kod:
EMEA/H/C/000107

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - bulgariska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - bulgariska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - bulgariska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - spanska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - spanska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - spanska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - tjeckiska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tjeckiska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tjeckiska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - danska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - danska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - danska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - tyska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tyska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tyska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - estniska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - estniska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - estniska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - grekiska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - grekiska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - grekiska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - franska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - franska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - franska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - italienska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - italienska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - italienska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - lettiska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - lettiska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - lettiska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - litauiska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - litauiska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - litauiska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - ungerska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - ungerska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - ungerska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - maltesiska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - maltesiska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - maltesiska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - nederländska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - nederländska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - nederländska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - polska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - polska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - polska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - portugisiska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - portugisiska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - portugisiska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - rumänska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - rumänska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - rumänska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - slovakiska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovakiska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovakiska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - slovenska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovenska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovenska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - finska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - finska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - finska

07-05-2015

Bipacksedel Bipacksedel - norska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - norska

28-07-2021

Bipacksedel Bipacksedel - isländska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - isländska

28-07-2021

Bipacksedel Bipacksedel - kroatiska

28-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - kroatiska

28-07-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - kroatiska

07-05-2015

Läs hela dokumentet

B. BIPACKSEDEL

Bipacksedel: Information till användaren

Epivir 150 mg filmdragerade tabletter

lamivudin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Epivir är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Epivir

Hur du tar Epivir

Eventuella biverkningar

Hur Epivir ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Epivir är och vad det används för

Epivir används för behandling av hivinfektion (infektion med humant immunbristvirus) hos

vuxna och barn.

Den aktiva substansen i Epivir är lamivudin. Epivir tillhör en grupp antiretrovirala läkemedel som

kallas nukleosidanalog omvänt transkriptashämmare (NRTI).

Epivir botar inte hivinfektionen helt. Det reducerar antalet virus i kroppen och håller det på en låg

nivå. Det ökar också antalet CD4-celler i blodet. CD4-celler är en typ av vita blodkroppar som är

viktiga för kroppen för att bekämpa infektioner.

Alla patienter svarar inte på behandlingen med Epivir på samma sätt. Din läkare kommer att

kontrollera vilken behandlingseffekt du får.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Epivir

Ta inte Epivir:

om du är allergisk mot lamivudin eller mot något av övriga innehållsämnen i detta läkemedel

(anges i avsnitt 6).

Kontrollera med din läkare om du tror något av detta gäller dig.

Var särskilt försiktig med Epivir

En del patienter som tar Epivir eller andra kombinationsbehandlingar mot hiv löper större risk för

allvarliga biverkningar. Du behöver vara uppmärksam på de extra riskerna:

om du tidigare har haft någon leversjukdom, inkluderande hepatit B eller hepatit C (om du har

hepatit B-infektion ska du inte sluta ta Epivir utan att ha rådfrågat din läkare eftersom din hepatit

kan komma tillbaka)

om du är kraftigt överviktig (speciellt om du är kvinna)

om du eller ditt barn har någon njursjukdom, dosen kan behöva ändras.

Tala med din läkare om något av detta gäller dig. Du kan behöva extra kontroller,

inkluderande blodprover, under tiden du medicinerar. Se avsnitt 4 för mer information.

Var uppmärksam på viktiga symtom

En del patienter som använder läkemedel mot hivinfektion utvecklar andra tillstånd som kan vara

allvarliga. Du behöver känna till viktiga kännetecken och symtom att lägga märke till under tiden du

tar Epivir.

Läs informationen ”Andra möjliga biverkningar vid kombinationsbehandling mot hiv” i

avsnitt 4 i denna bipacksedel.

Skydda andra människor

Hivinfektion sprids genom sexuella kontakter med någon som har infektionen eller genom infekterat

blod (t ex genom att dela injektionsnålar). Du kan fortfarande överföra hiv-smitta då du tar detta

läkemedel, trots att risken minskas vid effektiv antiviral behandling.

Diskutera med din läkare om nödvändiga åtgärder för att undvika att smitta andra.

Andra läkemedel och Epivir

Tala om för din läkare eller apotekspersonal om du tar eller nyligen har tagit andra läkemedel,

även receptfria sådana, växtbaserade läkemedel, naturläkemedel eller andra naturprodukter.

Kom ihåg att tala om för din läkare eller apotekspersonal om du börjar ta ett nytt läkemedel under

tiden du tar Epivir.

Dessa läkemedel bör inte tas tillsammans med Epivir:

läkemedel (vanligen vätskor) innehållande sorbitol och andra sockeralkoholer (som xylitol,

mannitol, laktitol och maltitol), om de tas regelbundet

andra läkemedel som innehåller lamivudin (som används för behandling av hivinfektion eller

hepatit B-infektion)

emtricitabin (som används för behandling av hivinfektion)

höga doser av co-trimoxazol (trimetoprim+sulfametoxazol), ett antibiotikum

kladribin (används för att behandla hårcellsleukemi).

Tala om för din läkare om du behandlas med något av dessa läkemedel.

Graviditet

Om du är gravid, blir gravid eller planerar att bli gravid, tala med din läkare om riskerna och

fördelarna med att ta Epivir under din graviditet.

Epivir och liknande läkemedel kan orsaka biverkningar hos det ofödda barnet. Om du har tagit Epivir

under din graviditet, kan läkaren begära att du regelbundet lämnar blodprover och genomgår andra

diagnostiska undersökningar för kontroll av barnets utveckling. För barn med en mamma som tagit

NRTIer under graviditeten är fördelen med skyddet mot hiv större än risken för biverkningar.

Amning

Kvinnor som är hivpositiva får inte amma eftersom hivinfektionen kan överföras till barnet via

bröstmjölken.

En liten mängd av innehållsämnena i Epivir kan också gå över i bröstmjölken.

Om du ammar eller funderar på att amma:

Tala med din läkare omgående.

Körförmåga och användning av maskiner

Epivir påverkar troligen inte din förmåga att köra bil eller använda maskiner.

Epivir innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dosenhet, d.v.s. är näst intill

”natriumfritt”.

3.

Hur du tar Epivir

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare

eller apotekspersonal om du är osäker.

Svälj tabletterna hela med lite vatten. Epivir kan tas med eller utan mat.

Om du inte kan svälja tabletterna hela kan du krossa och blanda dem med en liten mängd mat eller

dryck och ta hela dosen omedelbart.

Håll regelbunden kontakt med din läkare

Epivir hjälper dig hålla din sjukdom under kontroll. Du måste ta det varje dag för att förhindra att

sjukdomen förvärras. Du kan fortfarande utveckla andra infektioner eller sjukdomar som förknippas

med hivinfektion.

Håll kontakten med din läkare och sluta inte ta Epivir utan läkarens inrådan.

Hur mycket du ska ta

Vuxna, ungdomar och barn som väger minst 25 kg:

Den vanliga dosen av Epivir är 300 mg dagligen. Detta kan antingen tas som en 150 mg tablett två

gånger dagligen (med ungefär 12 timmar mellan doserna), eller som två 150 mg tabletter en gång

dagligen enligt läkarens ordination.

Barn som väger minst 20 kg och mindre än 25 kg:

Den vanliga dosen av Epivir är 225 mg dagligen. Detta kan antingen tas som 75 mg (en halv

150 mg tablett) på morgonen och 150 mg (en hel 150 mg tablett) på kvällen, eller som 225 mg (en och

en halv 150 mg tablett) en gång dagligen enligt läkarens ordination.

Barn som väger minst 14 kg och mindre än 20 kg:

Den vanliga dosen av Epivir är 150 mg dagligen. Detta kan antingen ges som 75 mg (en halv

150 mg tablett) två gånger dagligen (med ungefär 12 timmar mellan doserna), eller som 150 mg (en

150 mg tablett) en gång dagligen enligt läkarens ordination.

En oral lösning av Epivir finns också tillgänglig för behandling av barn äldre än 3 månader eller för

personer som behöver en lägre dos än normalt eller som inte kan ta tabletter.

Om du eller ditt barn har någon njursjukdom kan dosen ändras.

Tala med din läkare om detta gäller för dig eller ditt barn.

Om du har tagit för stor mängd av Epivir

Om du av misstag tagit för mycket Epivir, tala med din läkare eller apotekspersonal, eller kontakta

akutmottagningen på närmaste sjukhus för ytterligare råd. Visa upp Epivir-förpackningen om möjligt.

Om du har glömt att ta Epivir

Om du har glömt att ta en dos, ta den så fort du kommer ihåg. Fortsätt sedan med behandlingen som

tidigare. Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

4.

Eventuella biverkningar

Under hiv-behandling kan viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet förekomma.

Detta hänger delvis ihop med återställd hälsa och livsstil, men när det gäller blodlipider kan det ibland

finnas ett samband med hiv-läkemedlen. Läkaren kommer att utföra tester för att hitta sådana

förändringar.

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få

dem.

Vid behandling av en hivinfektion är det inte alltid möjligt att skilja sjukdomssymtom från

läkemedelsbiverkningar orsakade av Epivir eller av andra läkemedel som tas samtidigt. Av denna

anledning är det mycket viktigt att du talar med din läkare om alla förändringar i ditt

hälsotillstånd.

Liksom biverkningarna som nämns nedan för Epivir kan andra tillstånd utvecklas under

kombinationsbehandling mot hiv.

Det är viktigt att läsa informationen senare i detta avsnitt under ”Andra möjliga biverkningar

vid kombinationsbehandling mot hiv”.

Vanliga biverkningar

Dessa kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare:

huvudvärk

illamående

kräkningar

diarré

buksmärta

trötthet, orkeslöshet

feber (hög temperatur)

generell (allmän) sjukdomskänsla

muskelsmärta och obehag

ledsmärta

sömnsvårigheter (insomni)

hosta

irriterad eller rinnande näsa

hudutslag

håravfall (alopeci).

Mindre vanliga biverkningar

Dessa kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare:

Mindre vanliga biverkningar som kan påvisas i blodprov är:

en minskning i antalet celler som är involverade i blodkoagulation (trombocytopeni)

lågt antal röda blodkroppar (anemi) eller lågt antal vita blodkroppar (neutropeni)

stegring av leverenzymnivåer.

Sällsynta biverkningar

Dessa kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare:

allvarlig allergisk reaktion som orsakar svullnad av ansikte, tunga eller svalg och som kan

orsaka svårigheter att svälja eller andas

inflammation i bukspottkörteln (pankreatit)

nedbrytning av muskelvävnad

leversjukdomar, såsom gulsot, förstorad lever eller fettlever, inflammation (hepatit).

En sällsynt biverkning som kan påvisas i blodprov är:

ökning av ett enzym som kallas amylas.

Mycket sällsynta biverkningar

Dessa kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 användare:

laktacidos (överskott av mjölksyra i blodet)

domningar och stickningar i armar, ben, händer eller fötter.

En mycket sällsynt biverkning som kan påvisas i blodprov är:

svikt i benmärgens förmåga att bilda nya röda blodkroppar (ren erytrocytaplasi).

Om du får biverkningar

Tala om för läkare eller apotekspersonal om någon av dessa biverkningar blir svår eller

besvärande, eller om du märker några biverkningar som inte nämns i denna information.

Andra möjliga biverkningar vid kombinationsbehandling mot hiv

Kombinationsbehandling som Epivir kan göra att andra tillstånd utvecklas under hivbehandlingen.

Gamla infektioner kan blossa upp

Patienter med framskriden hivinfektion (AIDS) har ett försvagat immunsystem, och är mer benägna att

utveckla allvarliga infektioner (opportunistiska infektioner). När dessa patienter börjar behandling

händer det att gamla, dolda infektioner kan blossa upp och framkalla tecken och symtom på

inflammation. Dessa symtom orsakas förmodligen av att kroppens immunförsvar blir bättre och att

kroppen börjar bekämpa dessa infektioner.

Utöver dessa opportunistiska infektioner kan autoimmuna sjukdomar (tillstånd som uppstår då

immunsystemet angriper frisk kroppsvävnad) också uppträda efter att du påbörjat medicinering för din

hivinfektion. Autoimmuna sjukdomar kan utvecklas flera månader efter behandlingens början. Om du

märker några symtom på infektion eller andra symtom såsom muskelsvaghet, svaghet som startar i

händerna och fötterna och rör sig mot bålen, hjärtklappning, skakningar eller hyperaktivitet, kontakta

omedelbart läkare för att få nödvändig behandling.

Om du märker några symtom på infektion under tiden du tar Epivir:

Tala med din läkare omgående. Ta inga andra läkemedel mot infektionen utan att ha rådfrågat

din läkare.

Du kan få problem med skelettet

Vissa patienter som behandlas med kombinationsbehandling mot hiv utvecklar ett tillstånd som kallas

osteonekros. Vid detta tillstånd dör delar av benvävnaden på grund av minskad blodtillförsel. Patienter

kan löpa större risk för att få detta tillstånd:

om de har behandlats med kombinationsbehandling under lång tid

om de också tar antiinflammatoriska läkemedel som kallas kortikosteroider

om de dricker alkohol

om deras immunsystem är mycket svagt

om de är överviktiga.

Kännetecken på osteonekros innefattar:

stelhet i lederna

värk och smärtor (speciellt i höfterna, knäna eller axlarna)

rörelsesvårighet.

Om du märker något av dessa symtom:

Berätta för din läkare.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt via det

nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V. Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till

att öka informationen om läkemedels säkerhet.

5.

Hur Epivir ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen.

Förvaras vid högst 30

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är lamivudin.

Övriga innehållsämnen är:

Tablettkärna: mikrokristallin cellulosa, natriumstärkelseglykolat (glutenfri) och magnesiumstearat.

Filmdragering: hypromellos, titandioxid, makrogol, polysorbat 80.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Epivir 150 mg filmdragerade tabletter tillhandahålls i vita polyetylen-burkar eller i

blisterförpackningar med 60 tabletter. Tabletterna är vita, diamantformade, filmdragerade med skåra

och märkta med ”GXCJ7” på båda sidor.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

Tillverkare

GlaxoSmithKline

Pharmaceuticals S.A.

ul. Grunwaldzka 189

60-322 Poznan

Polen

Innehavare av godkännande för

försäljning

ViiV Healthcare BV

Van Asch van Wijckstraat 55H

3811 LP Amersfoort

Nederländerna

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel:

België/Belgique/Belgien

ViiV Healthcare srl/bv

Tél/Tel: + 32 (0)10 85 65 00

Lietuva

GlaxoSmithKline Lietuva UAB

Tel: + 370 5 264 90 00

info.lt@gsk.com

България

ГлаксоСмитКлайн ЕООД

Teл.: + 359 2 953 10 34

Luxembourg/Luxemburg

ViiV Healthcare srl/bv

Belgique/Belgien

Tél/Tel: + 32 (0)10 85 65 00

Česká republika

GlaxoSmithKline s.r.o.

Tel: + 420 222 001 111

cz.info@gsk.com

Magyarország

GlaxoSmithKline Kft.

Tel.: + 36 1 225 5300

Danmark

GlaxoSmithKline Pharma A/S

Tlf: + 45 36 35 91 00

dk-info@gsk.com

Malta

GlaxoSmithKline (Malta) Limited

Tel: + 356 21 238131

Deutschland

ViiV Healthcare GmbH

Tel.: + 49 (0)89 203 0038-10

viiv.med.info@viivhealthcare.com

Nederland

ViiV Healthcare BV

Tel: + 31 (0)33 2081199

Eesti

GlaxoSmithKline Eesti OÜ

Tel: + 372 6676 900

estonia@gsk.com

Norge

GlaxoSmithKline AS

Tlf: + 47 22 70 20 00

Ελλάδα

GlaxoSmithKline Μονοπρόσωπη A.E.B.E.

Τηλ: + 30 210 68 82 100

Österreich

GlaxoSmithKline Pharma GmbH

Tel: + 43 (0)1 97075 0

at.info@gsk.com

España

Laboratories ViiV Healthcare, S.L.

Tel: + 34 900 923 501

es-ci@viivhealthcare.com

Polska

GSK Services Sp. z o.o.

Tel.: + 48 (0)22 576 9000

France

ViiV Healthcare SAS

Tél.: + 33 (0)1 39 17 6969

Infomed@viivhealthcare.com

Portugal

VIIVHIV HEALTHCARE, UNIPESSOAL, LDA.

Tel: + 351 21 094 08 01

viiv.fi.pt@viivhealthcare.com

Hrvatska

GlaxoSmithKline d.o.o.

Tel: +385 1 6051 999

România

GlaxoSmithKline (GSK) S.R.L.

Tel: + 4021 3028 208

Ireland

GlaxoSmithKline (Ireland) Limited

Tel: + 353 (0)1 4955000

Slovenija

GlaxoSmithKline d.o.o.

Tel: + 386 (0)1 280 25 00

medical.x.si@gsk.com

Ísland

Vistor hf.

Sími: +354 535 7000

Slovenská republika

GlaxoSmithKline Slovakia s. r. o.

Tel: + 421 (0)2 48 26 11 11

recepcia.sk@gsk.com

Italia

ViiV Healthcare S.r.l

Tel: + 39 (0)45 7741600

Suomi/Finland

GlaxoSmithKline Oy

Puh/Tel: + 358 (0)10 30 30 30

Finland.tuoteinfo@gsk.com

Κύπρος

GlaxoSmithKline (Cyprus) Ltd

Τηλ: + 357 22 39 70 00

gskcyprus@gsk.com

Sverige

GlaxoSmithKline AB

Tel: + 46 (0)8 638 93 00

info.produkt@gsk.com

Latvija

GlaxoSmithKline Latvia SIA

Tel: + 371 7312687

lv-epasts@gsk.com

United Kingdom

ViiV Healthcare UK Limited

Tel: + 44 (0)800 221441

customercontactuk@gsk.com

Denna bipacksedel ändrades senast

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu

Bipacksedel: Information till användaren

Epivir 10 mg/ml oral lösning

lamivudin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig eller ditt barn. Ge det inte till andra. Det kan skada

dem, även om de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Epivir är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Epivir

Hur du tar Epivir

Eventuella biverkningar

Hur Epivir ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Epivir är och vad det används för

Epivir används för behandling av hivinfektion (infektion med humant immunbristvirus) hos

vuxna och barn.

Den aktiva substansen i Epivir är lamivudin. Epivir tillhör en grupp antiretrovirala läkemedel som

kallas nukleosidanalog omvänt transkriptashämmare (NRTI).

Epivir botar inte hivinfektionen helt. Det reducerar antalet virus i kroppen och håller det på en låg

nivå. Det ökar också antalet CD4-celler i blodet. CD4-celler är en typ av vita blodkroppar som är

viktiga för kroppen för att bekämpa infektioner.

Alla patienter svarar inte på behandlingen med Epivir på samma sätt. Din läkare kommer att

kontrollera vilken behandlingseffekt du får.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Epivir

Ta inte Epivir:

om du är allergisk mot lamivudin eller mot något av övriga innehållsämnen i detta läkemedel

(anges i avsnitt 6).

Kontrollera med din läkare om du tror något av detta gäller dig.

Var särskilt försiktig med Epivir

En del patienter som tar Epivir eller andra kombinationsbehandlingar mot hiv löper större risk för

allvarliga biverkningar. Du behöver vara uppmärksam på de extra riskerna:

om du tidigare har haft någon leversjukdom, inkluderande hepatit B eller hepatit C (om du har

hepatit B-infektion ska du inte sluta ta Epivir utan att ha rådfrågat din läkare eftersom din hepatit

kan komma tillbaka)

om du är kraftigt överviktig (speciellt om du är kvinna)

om du eller ditt barn har någon njursjukdom, dosen kan behöva ändras.

Tala med din läkare om något av detta gäller dig. Du kan behöva extra kontroller,

Läs hela dokumentet

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Epivir 150 mg filmdragerade tabletter

Epivir 300 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Epivir 150 mg filmdragerad tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 150 mg lamivudin.

Epivir 300 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 300 mg lamivudin.

Hjälpämne(n) med känd effekt:

Varje 150 mg filmdragerad tablett innehåller 0,378 mg natrium.

Varje 300 mg filmdragerad tablett innehåller 0,756 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Epivir 150 mg filmdragerade tabletter

Filmdragerad tablett.

Vita, rombformade tabletter med brytskåra och ingraverade med ”GX CJ7” på båda sidorna.

Epivir 300 mg filmdragerade tabletter

Filmdragerad tablett.

Grå, rombformade och ingraverade med ”GX EJ7” på ena sidan.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Epivir är indicerat som en del i antiretroviral kombinationsbehandling av vuxna och barn infekterade

med humant immunbristvirus (hiv).

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling ska endast initieras av läkare med erfarenhet av att behandla hivinfektioner.

Epivir kan ges med eller utan mat.

För att säkerställa att hela dosen administreras bör tabletten/tabletterna helst sväljas hela utan att

krossas.

Epivir finns också tillgängligt som oral lösning för barn över 3 månaders ålder som väger mindre än

14 kg eller för patienter som inte kan svälja tabletter (se avsnitt 4.4).

Patienter som byter mellan lamivudin oral lösning och lamivudin tabletter ska följa de

doseringsrekommendationer som är specifika för formuleringen (se avsnitt 5.2).

Alternativt, för patienter som har svårt att svälja tabletter, kan tabletten/tabletterna krossas och

tillsättas till en liten mängd halvfast föda eller dryck. Blandningen ska intas omedelbart (se

avsnitt 5.2).

Vuxna, ungdomar och barn (som väger minst 25 kg):

Den rekommenderade dosen av Epivir är 300 mg dagligen. Denna dos kan ges antingen som 150 mg

två gånger dagligen eller 300 mg en gång dagligen (se avsnitt 4.4).

300 mg tabletten är endast lämplig för dosering en gång per dag.

Barn (som väger mindre än 25 kg):

Dosering baserad på viktintervall är rekommenderad för Epivirtabletter.

Barn som väger ≥ 20

kg och < 25 kg: Den rekommenderade doseringen av Epivir är 225 mg dagligen.

Denna kan antingen administreras som 75 mg (hälften av en 150 mg tablett) på morgonen och 150 mg

(en hel 150 mg tablett) på kvällen, eller som 225 mg (en och en halv 150 mg tablett) en gång dagligen.

Barn som väger 14 till ≤ 20

kg: Den rekommenderade dosen är 150 mg dagligen. Denna kan antingen

administreras som 75 mg (häften av en 150 mg tablett) två gånger dagligen, eller 150 mg (en hel

150 mg tablett) en gång dagligen.

Barn från 3 månaders ålder: Eftersom en exakt dosering inte kan uppnås med formuleringen 300 mg

tabletter utan brytskåra i denna patientgrupp, rekommenderas att formuleringen Epivir 150 mg

tabletter med brytskåra används och att de motsvarande rekommenderade doseringsanvisningarna

följs.

Barn under tre månader:Tillgängliga data är för begränsade för att specifika

doseringsrekommendationer ska kunna ges (se avsnitt 5.2).

Patienter som byter från dosering två gånger per dag till en gång per dag ska börja följa den

rekommenderade doseringen för administrering en gång per dag (som beskrivs ovan) ungefär

12 timmar efter att den sista dosen inom en två gånger dagligen regim administrerats. Därefter ska

patienten fortsätta att följa den rekommenderade doseringen för administrering en gång per dag (som

beskrivs ovan) med ungefär 24 timmars mellanrum. I de fall där patienten ska byta tillbaka till

doseringen två gånger per dag ska denna börja följa rekommenderad dosering för administrering två

gånger per dag ungefär 24 timmar efter att den sista dosen som administrerats en gång per dag intagits.

Speciella patientgrupper

Äldre: För närvarande saknas data. Särskild försiktighet rekommenderas emellertid för denna

åldersgrupp på grund av åldersrelaterade förändringar som försämrad njurfunktion och förändring av

hematologiska parametrar.

Nedsatt njurfunktion: Plasmakoncentrationerna av lamivudin ökar vid måttligt till gravt nedsatt

njurfunktion på grund av minskad clearance. Vid kreatininclearance under 30 ml/min justeras dosen

genom att ge Epivir oral lösning (se tabeller).

Doseringsrekommendationer

Vuxna, ungdomar och barn (som väger minst 25 kg):

Kreatininclearance (ml/min)

Initial dos

Underhållsdos

>50

300 mg

eller

150 mg

300 mg 1 gång dagligen

eller

150 mg 2 gånger dagligen

30 till <50

150 mg

150 mg 1 gång dagligen

<30 Eftersom lägre doser än 150 mg erfordras rekommenderas oral lösning

15 till <30

150 mg

100 mg 1 gång dagligen

5 till <15

150 mg

50 mg 1 gång dagligen

≤5

50 mg

25 mg 1 gång dagligen

Data från lamivudinbehandling av barn med nedsatt njurfunktion saknas. Baserat på antagandet att

kreatininclearance och lamivudin clearance är korrelerat på samma sätt hos barn och vuxna,

rekommenderas att doseringen till barn med nedsatt njurfunktion reduceras i förhållande till deras

kreatininclearance på samma sätt som för vuxna. Epivir 10 mg/ml oral lösning kan vara den

lämpligaste formuleringen för att uppnå rekommenderad dos hos barn med nedsatt njurfunktion, som

är minst 3 månader och väger mindre än 25 kg.

Doseringsrekommendationer - Barn som är minst 3 månader och väger mindre än 25 kg:

Kreatininclearance (ml/min)

Initial dos

Underhållsdos

10 mg/kg

eller

5 mg/kg

10 mg/kg 1 gång dagligen

eller

5 mg/kg 2 gånger dagligen

30 till <50

5 mg/kg

5 mg/kg 1 gång dagligen

15 till <30

5 mg/kg

3,3 mg/kg 1 gång dagligen

5 till <15

5 mg/kg

1,6 mg/kg 1 gång dagligen

1,6 mg/kg

0,9 mg/kg 1 gång dagligen

Nedsatt leverfunktion: Data från patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion visar att

lamivudins farmakokinetik inte signifikant påverkas vid nedsatt leverfunktion. Baserat på dessa data är

dosjustering inte nödvändig vid måttligt till gravt nedsatt leverfunktion, såvida inte patienten även har

nedsatt njurfunktion.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

En effektiv viral suppression med antiretroviral behandling har visat sig minska risken för sexuellt

överförd smitta betydligt, men en kvarstående risk kan inte uteslutas. Försiktighetsåtgärder för att

förhindra överföring ska vidtas i enlighet med nationella riktlinjer.

Epivir rekommenderas inte som monoterapi.

Nedsatt njurfunktion: Hos patienter med måttligt till gravt nedsatt njurfunktion är lamivudins

terminala halveringstid i plasma förlängd på grund av minskad clearance, varför dosen ska justeras (se

avsnitt 4.2).

Trippel nukleosid terapi: Virologisk svikt och resistensutveckling har rapporterats i stor omfattning

tidigt under behandlingen när lamivudin kombinerats med tenofovir-disoproxilfumarat och abakavir,

liksom även med tenofovirdisoproxilfumarat och didanosin, vid behandling en gång dagligen.

Opportunistiska infektioner: Patienter som erhåller Epivir eller annan antiretroviral behandling kan

trots behandlingen fortsätta utveckla opportunistiska infektioner och andra komplikationer orsakade av

hivinfektionen, varför det kliniska förloppet noggrant ska kontrolleras av läkare med erfarenhet av

behandling av hivassocierade sjukdomar.

Pankreatit: Ett fåtal fall med pankreatit har rapporterats. Det är emellertid oklart om orsaken var den

antiretrovirala behandlingen eller den underliggande hivinfektionen. Behandlingen med Epivir ska

omedelbart avbrytas om det uppträder kliniska fynd, symtom eller avvikande laboratorievärden som

talar för pankreatit.

Mitokondriell dysfunktion efter exponering in utero: Nukleos(t)idanaloger kan i varierande grad

påverka mitokondriell funktion, vilket är mest uttalat med stavudin, didanosin och zidovudin. Man har

rapporterat mitokondriell dysfunktion hos hiv-negativa spädbarn som exponerats för

nukleosidanaloger in utero och/eller postnatalt; dessa har främst avsett behandling med regimer

innehållande zidovudin. De väsentligaste biverkningarna som rapporterats är hematologiska

rubbningar (anemi, neutropeni) och metabola rubbningar (hyperlaktatemi, hyperlipasemi). Dessa

biverkningar har ofta varit övergående. Några sent uppträdande neurologiska rubbningar har

rapporterats som sällsynta (ökad tonus, kramper, onormalt beteende). Om sådana neurologiska

rubbningar är övergående eller permanenta är för närvarande okänt. Dessa fynd ska övervägas för alla

barn som in utero exponerats för nukleos(t)idanaloger och som uppvisar allvarliga kliniska fynd av

okänd etiologi, i synnerhet neurologiska fynd. Dessa fynd påverkar inte aktuella nationella

rekommendationer avseende antiretroviral terapi till gravida kvinnor för att förhindra vertikal

överföring av hiv.

Vikt och metabola parametrar: Viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet kan

förekomma under antiretroviral behandling. Sådana förändringar kan delvis ha samband med

sjukdomskontroll och livsstil. Vad gäller lipider finns det i vissa fall belägg för en behandlingseffekt

medan det inte finns några starka belägg för ett samband mellan viktökning och någon viss

behandling. Beträffande övervakning av lipider och glukos i blodet hänvisas till etablerade

behandlingsriktlinjer för hiv. Lipidrubbningar ska hanteras på ett kliniskt lämpligt sätt.

Immunreaktiveringssyndrom: Hos hivinfekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för

insättande av antiretroviral kombinationsterapi, kan en inflammatorisk reaktion på asymtomatiska eller

kvarvarande opportunistiska patogener uppstå och orsaka allvarliga kliniska tillstånd eller förvärrande

av symptom. Vanligtvis har sådana reaktioner observerats inom de första veckorna eller månaderna

efter insättande av antiretroviral kombinationsterapi. Relevanta exempel är cytomegalovirus-retinit,

generella och/eller fokala mykobakteriella infektioner och Pneumocystis jirovecii pneumoni (ofta

kallad PCP). Varje symptom på inflammation ska utredas och behandling påbörjas vid behov.

Autoimmuna sjukdomar (såsom Graves sjukdom och autoimmun hepatit) har också rapporterats i

samband med immunreaktivering; emellertid är den rapporterade tidpunkten för debut mer varierad

och dessa händelser kan inträffa flera månader efter att behandlingen påbörjats.

Leversjukdom: Om lamivudin används samtidigt för behandling av hiv och HBV, finns ytterligare

information rörande användning av lamivudin för behandling av hepatit B i produktresumén för

Zeffix.

Patienter med kronisk hepatit B eller C som behandlas med antiretroviral kombinationsterapi löper en

ökad risk för allvarliga leverbiverkningar inklusive sådana med dödlig utgång. Vid samtidig antiviral

behandling av hepatit B eller C, hänvisas också till aktuell produktinformation för dessa läkemedel.

Om behandlingen med Epivir avbryts hos patienter som samtidigt är infekterade med hepatit B-virus

rekommenderas att laboratorieprover tas på såväl leverfunktion som markörer för HBV-replikation,

eftersom utsättning av lamivudin kan resultera i akut exacerbation av hepatit (se produktresumé för

Zeffix).

Patienter med nedsatt leverfunktion före behandling, inklusive kronisk aktiv hepatit, har en ökad

frekvens av leverfunktionsavvikelser under antiretroviral kombinationsterapi och ska kontrolleras

enligt klinisk praxis. Om det hos dessa patienter finns tecken på försämring av leversjukdomen, skall

uppehåll eller avbrytande av behandlingen övervägas.

Pediatrisk population: I en studie på barn (se avsnitt 5.1 ARROW-studien), rapporterades en lägre

frekvens av virologisk suppression och en högre grad av virologisk resistens hos barn som fick Epivir

oral lösning jämfört med de som fick tablettformuleringen. När det är möjligt ska tablettformuleringen

av Epivir företrädesvis användas hos barn.

Osteonekros: Även om etiologin anses vara beroende av flera faktorer (inklusive kortikosteroid-

användning, alkoholkonsumtion, svår immunsuppression, högre kroppsmasseindex), så har fall av

osteonekros rapporteras, främst hos patienter med framskriden hivsjukdom och/eller långvarig

exponering för antiretroviral kombinationsbehandling (CART). Patienter ska rådas att söka läkare ifall

de får ledvärk, stelhet i lederna eller svårighet att röra sig.

Läkemedelsinteraktioner: Epivir ska inte användas tillsammans med andra läkemedel som innehåller

lamivudin eller läkemedel som innehåller emtricitabin (se avsnitt 4.5).

Kombinationen lamivudin och kladribin rekommenderas inte (se avsnitt 4.5).

Hjälpämnen

Natrium: Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dosenhet, d.v.s. är

nästintill ”natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Sannolikheten för metaboliska interaktioner är liten på grund av begränsad metabolism, låg bindning

till plasmaproteiner och nästan fullständig renal utsöndring.

Administrering av trimetoprim/sulfametoxazol (trim/sulfa) 160 mg/800 mg ger en 40-procentig ökning

av lamivudins plasmanivåer på grund av trimetoprimkomponenten; sulfametoxazol interagerade inte.

Emellertid behövs ingen dosjustering av lamivudin såvida inte patienten har nedsatt njurfunktion (se

avsnitt 4.2). Lamivudin har ingen effekt på farmakokinetiken för trimetoprim eller sulfametoxazol.

När samtidig administrering är indicerad bör patienten kontrolleras noggrant kliniskt. Samtidig

administrering av lamivudin och höga doser trim/sulfa för behandling av Pneumocystis jirovecii

pneumoni (PCP) och toxoplasmos bör undvikas.

Risken för interaktioner bör beaktas vid samtidig administrering av andra läkemedel, särskilt om

eliminationen huvudsakligen sker via njurarna genom aktiv renal sekretion via katjontransportsystemet

(organic cationic transport system), t ex trimetoprim. Andra läkemedel (t ex ranitidin, cimetidin)

utsöndras endast delvis via denna mekanism och har visats inte interagera med lamivudin.

Nukleosidanaloger (t ex didanosin) liksom zidovudin utsöndras inte på detta sätt och interagerar

troligen inte med lamivudin.

En lätt ökning av C

(28 %) observerades för zidovudin vid samtidigt intag av lamivudin, emellertid

sågs ingen signifikant förändring i totalmängden i plasma (AUC). Zidovudin påverkar inte lamivudins

farmakokinetik (se avsnitt 5.2).

På grund av likheter ska Epivir inte användas samtidigt med andra cytidinanaloger, såsom

emtricitabin. Dessutom ska Epivir inte tas samtidigt med något annat läkemedel som innehåller

lamivudin (se avsnitt 4.4).

Lamivudin hämmar intracellulär fosforylering av kladribin in vitro, vilket leder till en potentiell risk

för behandlingssvikt av kladribin om de kombineras i kliniska sammanhang. Vissa kliniska resultat

stöder också en potentiell interaktion mellan lamivudin och kladribin. Därför rekommenderas inte

samtidig användning av lamivudin med kladribin (se avsnitt 4.4).

Lamivudins metabolism involverar inte CYP3A och därför interagerar troligtvis inte lamivudin med

läkemedel som metaboliseras via detta system (t ex PIs).

Samtidig administrering av sorbitollösning (3,2 g, 10,2 g, 13,4 g) med en enda 300 mg dos av

lamivudin oral lösning resulterade i dosberoende minskningar på 14 %, 32 % och 36 % i

lamivudinexponering (AUC

) och 28 %, 52 % och 55 % i C

för lamivudin hos vuxna. Undvik, om

möjligt, kontinuerlig samtidig administrering av Epivir och läkemedel innehållande sorbitol eller andra

osmotiskt aktiva polyalkoholer eller monosackaridalkoholer (tex xylitol, mannitol, laktitol, maltitol).

Överväg mer frekvent övervakning av hiv-1 virusmängd om kontinuerlig samtidig administrering inte

kan undvikas.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Som en allmän regel vid beslut om användning av antiretrovirala läkemedel för behandling av

hivinfektion hos gravida kvinnor, och följaktligen för att minska risken för hivöverföring till det

nyfödda barnet, ska hänsyn tas till både djurdata och klinisk erfarenhet från gravida kvinnor.

Djurstudier med lamivudin visade en ökning av tidig embryonal död hos kanin men inte hos råtta (se

avsnitt 5.3). Lamivudin har visats passera placentan hos människa.

Data från mer än 1000 exponeringar under första trimestern och från mer än 1000 exponeringar under

andra och tredje trimestern visar inte på några missbildande och foster/neonatala effekter. Epivir kan

användas under graviditet om kliniskt motiverat. Risken för missbildning hos människa är osannolik

baserat på dessa data.

För patienter med samtidig hepatitinfektion som behandlas med lamivudin och därefter blir gravida

bör hänsyn tas till risken för återkommande hepatit vid utsättningen av lamivudin.

Mitokondriell dysfunktion:

Nukleosid- och nukleotidanaloger har in vitro och in vivo visats orsaka varierande grad av

mitokondriell skada. Det finns rapporter om mitokondriell dysfunktion hos spädbarn som exponerats

för nukleosidanaloger in utero och/eller efter födseln (se avsnitt 4.4).

Amning

Efter peroral administrering utsöndrades lamivudin i bröstmjölk i koncentrationer som var jämförbara

med dem som uppmätts i serum. Baserat på mer än 200 moder/barn-par som behandlats för hiv, är

serumkoncentrationerna av lamivudin hos de ammade barnen till mödrar som behandlats för hiv

väldigt låga (mindre än 4 % av moderns serumkoncentrationer) och successivt minskande till

omätbara nivåer när de ammade barnen når 24 veckors ålder. Säkerhetsdata saknas för administrering

av lamivudin till barn under 3 månader. Det rekommenderas att hivinfekterade mödrar inte under

några omständigheter ammar sina spädbarn, detta för att undvika överföring av hivsmitta.

Fertilitet

Djurstudier visar att lamivudin inte har några effekter på fertilitet (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts vad gäller påverkan på förmågan att köra bil eller handha maskiner.

4.8

Biverkningar

Följande biverkningar har rapporterats under behandling av hivinfektioner med Epivir.

De biverkningar som kan ha ett möjligt samband med behandlingen är listade nedan efter organsystem

och frekvens. Frekvenserna är definierade som mycket vanlig (≥1/10), vanlig (≥1/100 till <1/10),

mindre vanlig (≥1/1000 till <1/100), sällsynt (≥1/10 000 till <1/1000) och mycket sällsynt

(<1/10 000). Inom varje frekvensgruppering är biverkningarna presenterade i sjunkande

allvarlighetsgrad.

Blodet och lymfsystemet

Mindre vanlig: Neutropeni och anemi (båda ibland allvarliga), trombocytopeni.

Mycket sällsynt: Pure red cell aplasia.

Metabolism och nutrition

Mycket sällsynt: Laktacidos

Centrala och perifera nervsystemet

Vanlig: Huvudvärk, sömnlöshet.

Mycket sällsynt: Perifer neuropati (eller parestesier).

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanlig: Hosta, symtom från näsan.

Magtarmkanalen

Vanlig: Illamående, kräkningar, smärtor eller kramp i buken, diarré.

Sällsynt: Pankreatit, stegringar av amylas i serum.

Lever och gallvägar

Mindre vanlig: Övergående stegringar av leverenzymer (ASAT, ALAT).

Sällsynt: Hepatit.

Hud och subkutan vävnad

Vanlig: Utslag, alopeci.

Sällsynt: Angioödem

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanlig: Artralgi, muskelproblem.

Sällsynt: Rabdomyolys.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanlig: Trötthet, sjukdomskänsla, feber.

Viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet kan förekomma under antiretroviral

behandling (se avsnitt 4.4).

Hos hivinfekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för insättande av antiretroviral

kombinationsterapi, kan en inflammatorisk reaktion mot asymtomatiska eller kvarvarande

opportunistiska infektioner uppstå. Autoimmuna sjukdomar (såsom Graves sjukdom och autoimmun

hepatit) har också rapporterats i samband med immunreaktivering; emellertid är den rapporterade

tidpunkten för debut mer varierad och dessa händelser kan inträffa flera månader efter att

behandlingen påbörjats (se avsnitt 4.4).

Fall av osteonekros har rapporterats, speciellt hos patienter med kända riskfaktorer, framskriden

hivsjukdom eller långvarig exponering för antiretroviral kombinationsbehandling (CART).

Frekvensen av detta är okänd (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

1 206 hiv-infekterade pediatriska patienter i åldern 3 månader till 17 år inkluderades i studien

ARROW (COL105677), 669 av dessa fick abakavir och lamivudin antingen en eller två gånger

dagligen (se avsnitt 5.1). Inga ytterligare säkerhetsproblem jämfört med vuxna har identifierats bland

de pediatriska patienter som fått läkemedlet antingen en eller två gånger dagligen.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9

Överdosering

Lamivudin i mycket höga doser har i akuta djurstudier inte visat någon organtoxicitet. Inga specifika

tecken eller symtom har iakttagits efter akut överdosering med lamivudin, utöver de som finns listade

som biverkningar.

Om överdosering inträffar ska patienten noggrant övervakas och symtomatisk terapi ges vid behov.

Eftersom lamivudin är dialyserbar, kan kontinuerlig hemodialys användas som behandling vid

överdosering, även om det inte har studerats.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Nukleosidanalog, ATC kod: J05AF05

Verkningsmekanism

Lamivudin är en nukleosidanalog som har effekt mot humant immunbristvirus (hiv) och

hepatit B-virus (HBV). Lamivudin metaboliseras intracellulärt till den aktiva substansen lamivudin

5´-trifosfat, som huvudsakligen verkar som en kedjeterminator (’chain terminator’) vid hiv-virusets

omvända transkription. Trifosfat är en selektiv hämmare av hiv-1- och hiv-2-replikation in vitro och är

även aktivt mot zidovudinresistenta kliniska isolat av hiv. Inga antagonistiska effekter in vitro sågs vid

användning av lamivudin och andra antiretrovirala medel (testade: abakavir, didanosin, nevirapin och

zidovudin).

Resistens

hiv-1-resistens mot lamivudin innefattar utvecklingen av en M184V aminosyraförändring i anslutning

till den aktiva delen (’active site’) av omvänt transkriptas. Denna variant uppkommer såväl in vitro

som hos hiv-1-infekterade patienter behandlade med antiretrovirala kombinationer som innehåller

lamivudin. M184V-mutanter uppvisar påtagligt minskad känslighet för lamivudin och en minskad

viral replikationsförmåga in vitro. Resultat från in vitro studier pekar på att zidovudin-resistenta

virusisolat åter kan bli känsliga för zidovudin när de samtidigt erhåller resistens mot lamivudin. Den

kliniska relevansen av sådana fynd är dock inte klart fastställd.

In vitro-data visar en tendens som tyder på att fortsatt behandling med lamivudin i en antiretroviral

regim trots utveckling av M184Vskulle kunna ge kvarvarande anti-retroviral aktivitet (troligen genom

försämrad ”viral fitness”). Den kliniska relevansen av dess fynd är inte fastställd. De kliniska data som

finns tillgängliga är mycket begränsade och utesluter någon tillförlitlig slutsats inom detta område. I

vilket fall är alltid byte till lämpliga NRTI:er att föredra framför bibehållen terapi med lamivudin.

Därför ska behandling med lamivudin trots utveckling av M184V-mutationen endast övervägas i de

fall där inga andra aktiva NRTI:er finns tillgängliga.

Korsresistens som uppkommit till följd av M184V RT-mutationer begränsar sig till terapiklassen

nukleosida antiretroviraler. Zidovudin och stavudin bibehåller sin antiretrovirala effekt mot

lamivudinresistent hiv-1. Abakavir bibehåller sin antiretrovirala aktivitet mot lamivudinresistent

hiv-1 som endast har M184V-mutationen. M184V RT-mutanten uppvisar en <4-faldigt minskad

känslighet för didanosin men den kliniska betydelsen av detta är fortfarande inte känd. Testning av

känsligheten in vitro har inte standardiserats och resultaten kan variera beroende på metodologiska

faktorer.

Lamivudin uppvisar in vitro låg cytotoxicitet gentemot perifera lymfocyter i blod, mot etablerade

lymfocyt- och monocytmakrofagcellinjer och mot olika benmärgsstamceller.

Klinisk effekt och säkerhet

I kliniska prövningar har det visats att lamivudin i kombination med zidovudin reducerat hiv-1-

virusmängd och ökat antalet CD4-celler. Kliniska ”end-point” data indikerar att lamivudin i

kombination med zidovudin resulterar i en signifikant minskning av risken för sjukdomsutveckling

och dödlighet.

Kliniska studier visar att lamivudin tillsammans med zidovudin fördröjer uppkomsten av

zidovudinresistenta isolat hos individer utan tidigare antiretroviral behandling.

Lamivudin har i stor utsträckning använts som komponent i antiretroviral kombinationsterapi med

andra antiretrovirala läkemedel av samma terapiklass (NRTI) eller olika terapiklasser (PI, NNRTI).

Belägg från kliniska prövningar på barn som fått lamivudin med andra antiretrovirala läkemedel

(abakavir, nevirapin/efavirenz eller zidovudin) har visat att resistensprofilen som observerats hos barn

är jämförbar med den som observerats hos vuxna, beträffande upptäckta genotypiska substitutioner

och den relativa frekvensen av dem.

Barn som i kliniska prövningar fått lamivudin oral lösning samtidigt med andra antiretrovirala

läkemedel i form av oral lösning utvecklade oftare virusresistens än barn som fått tabletter (se

beskrivningen av klinisk erfarenhet av den pediatriska populationen (ARROW-studien) samt

avsnitt 5.2).

Multipel antiretroviral kombinationsbehandling som innehåller lamivudin har visats vara effektiv hos

antiretroviralt naiva patienter liksom hos patienter som uppvisar virus med M184V-mutationen.

Förhållandet mellan hivs känslighet in vitro för lamivudin och zidovudin och kliniskt svar på

behandling som innehåller lamivudin/zidovudin undersöks fortlöpande.

Lamivudin i doser på 100 mg dagligen har också visats vara effektivt för behandling av vuxna

patienter med kronisk HBV infektion (för detaljer om kliniska studier, se produktinformation för

Zeffix). Vid behandling av hivinfektion har dock endast en dos på 300 mg lamivudin dagligen (i

kombination med andra antiretrovirala medel) visats vara effektiv.

Lamivudin har inte specifikt undersökts hos hivpatienter som samtidigt är infekterade med HBV.

Dosering en gång per dag (300 mg dagligen): En klinisk studie har visat att Epivir doserat en gång om

dagen har likvärdig effekt som dosering två gånger per dag. Dessa resultat uppnåddes i en population

som tidigare ej behandlads med antiretroviral terapi och som främst bestod av asymtomatiska

hivinfekterade patienter (CDC stadium A).

Pediatrisk population

En randomiserad jämförelse av en doseringsregim med administrering av abakavir och lamivudin en

gång dagligen jämfört med två gånger dagligen genomfördes inom en randomiserad, multicenter,

kontrollerad studie av hiv-infekterade pediatriska patienter. 1 206 barn i åldern 3 månader till 17 år

inkluderades i studien ARROW (COL105677) och doserades efter viktintervall enligt

doseringsrekommendationerna i Världshälsoorganisationens behandlingsriktlinje (Antiretroviral

behandling av hiv-infektion hos spädbarn och barn, 2006). Efter 36 veckor på en regim med

Läs hela dokumentet

30 Churchill Place

Canary Wharf

London E14 5EU

United Kingdom

An agency of the European Union

Telephone

+44 (0)20 3660 6000

Facsimile

+44 (0)20 3660 5555

Send a question via our website

www.ema.europa.eu/contact

© European Medicines Agency, 2015. Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.

EMA/86607/2015

EMEA/H/C/000107

Sammanfattning av EPAR för allmänheten

Epivir

lamivudin

Detta är en sammanfattning av det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) för Epivir. Det

förklarar hur kommittén för humanläkemedel (CHMP) bedömt läkemedlet och hur den kommit fram till

sitt ställningstagande om att bevilja godkännande för försäljning och sina rekommendationer om hur

Epivir ska användas.

Vad är Epivir?

Epivir är ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen lamivudin. Det finns som tabletter (150

och 300 mg) och som oral lösning (10 mg/ml).

Vad används Epivir för?

Epivir används i kombination med andra antivirala läkemedel för behandling av patienter som är

infekterade med humant immunbristvirus (hiv), det virus som orsakar förvärvat immunbristsyndrom

(aids).

Läkemedlet är receptbelagt.

Hur används Epivir?

Behandling med Epivir ska påbörjas av läkare med erfarenhet av att behandla hivinfektion.

Den rekommenderade dosen Epivir för vuxna och barn som väger mer än 25 kg är 300 mg en gång om

dagen. Detta kan tas antingen som en enda daglig dos eller delas upp på 150 mg två gånger om

dagen. För barn som väger mindre än 25 kg beror dosen på kroppsvikten.

Patienter som inte kan svälja tabletter bör ta den orala lösningen, eller också kan tabletterna krossas

och tillsättas i en liten mängd mat eller dryck som sedan intas omedelbart.

Epivirdosen behöver justeras för patienter som har svåra njurproblem. Den orala lösningen kan

användas för att få lämplig dos. Mer information finns i bipacksedeln.

Epivir

EMA/86607/2015

Sida 2/3

Hur verkar Epivir?

Den aktiva substansen i Epivir, lamivudin, är en nukleosid omvänd transkriptashämmare (NRTI). Den

blockerar aktiviteten av omvänt transkriptas, ett enzym som hivviruset behöver för att ge genetiska

instruktioner om att bilda fler virus efter att det har infekterat cellen. Epivir taget i kombination med

andra antivirala läkemedel minskar mängden hiv i blodet och håller den på en låg nivå. Läkemedlet

botar inte hivinfektion eller aids, men det kan motverka skadorna på immunförsvaret och utvecklingen

av infektioner och sjukdomar som är kopplade till aids.

Hur har Epivirs effekt undersökts?

Epivir har undersökts i fem huvudstudier med knappt 3 000 vuxna (i åldern 18 år eller äldre).

I fyra av studierna jämfördes Epivir i kombination med zidovudin (ett annat antiviralt läkemedel) med

antingen Epivir eller zidovudin enbart eller med kombinationen av Epivir och zalcitabin (ett annat

antiviralt läkemedel). I studierna undersöktes Epivirs effekt på hivmängden i blodet

(virusbelastningen) och antalet CD4 T-celler i blodet (CD4-celltalet). CD4 T-celler är vita blodkroppar

som är viktiga för kroppens försvar mot infektioner, men som dödas av hiv.

I den femte studien jämfördes effekten av att lägga till antingen Epivir eller placebo (overksam

behandling) till en pågående behandling av hivinfektion hos 1 895 vuxna som hade tagit antivirala

läkemedel i minst fyra veckor. I studien tittade man på hur många patienter som utvecklat någon

aidsrelaterad sjukdom eller som avlidit efter ett års behandling.

Epivir har också undersökts på 615 patienter i åldern 9 månader till 15 år. I studien jämfördes effekten

av Epivir som togs tillsammans med zidovudin med effekten av enbart didanosin (ett annat antiviralt

läkemedel). I denna studie mättes hur länge patienterna levde utan att sjukdomen förvärrades.

Vilken nytta har Epivir visat vid studierna?

Alla studier visade att kombinationer där Epivir ingick var effektivare än jämförelseläkemedlen.

I de första fyra studierna med vuxna hade Epivir då det togs tillsammans med zidovudin gett en större

ökning av CD4-celltalet än jämförelseläkemedlen efter 24 veckors behandling. Kombinationen

minskade också virusbelastningen i alla studierna efter två till fyra veckors behandling, men denna

effekt var övergående.

I den femte studien med vuxna minskade tillägget av Epivir till en pågående behandling risken för att

sjukdomen skulle förvärras eller patienterna avlida: efter ett år hade 9 procent av patienterna som tog

Epivir utvecklat sjukdomar kopplade till aids eller avlidit (128 av 1 369), jämfört med 20 procent av

dem som fick placebo (95 av 471).

Liknande resultat observerades hos hivinfekterade patienter under 15 år.

Vilka är riskerna med Epivir?

De vanligaste biverkningarna som orsakas av Epivir (uppträder hos 1−10 patienter av 100) är diarré,

illamående, kräkningar, huvudvärk, sömnbesvär, hosta, nässymtom, hudutslag, muskelproblem,

artralgi (ledsmärta), alopeci (håravfall), feber, magsmärtor eller magkramper, sjukdomskänsla och

trötthet. En fullständig förteckning över biverkningar och restriktioner för Epivir finns i bipacksedeln.

Epivir

EMA/86607/2015

Sida 3/3

Varför har Epivir godkänts?

CHMP fann att nyttan med Epivir är större än riskerna och rekommenderade att Epivir skulle

godkännas för försäljning.

Vad görs för att garantera säker och effektiv användning av Epivir?

En riskhanteringsplan har tagits fram för att se till att Epivir används så säkert som möjligt. I enlighet

med denna plan har säkerhetsinformation tagits med i produktresumén och bipacksedeln för Epivir.

Där anges också lämpliga försiktighetsåtgärder som vårdpersonal och patienter ska vidta.

Mer information om Epivir

Den 8 augusti 1996 beviljade Europeiska kommissionen ett godkännande för försäljning av Epivir som

gäller i hela EU.

EPAR finns i sin helhet på EMA:s webbplats ema.europa.eu/Find medicine/Human medicines/European

public assessment reports. Mer information om behandling med Epivir finns i bipacksedeln (ingår också

i EPAR). Du kan också kontakta din läkare eller apotekspersonal.

Denna sammanfattning uppdaterades senast 02-2015.

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen