Bupremyl 5 mikrogram/timme Depotplåster

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

25-11-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

25-11-2020

Aktiva substanser:
buprenorfin
Tillgänglig från:
Mylan AB
ATC-kod:
N02AE01
INN (International namn):
buprenorphine
Dos:
5 mikrogram/timme
Läkemedelsform:
Depotplåster
Sammansättning:
buprenorfin 5 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Påse, 2 x 1 plåster; Påse, 4 x 1 plåster; Påse, 8 x 1 plåster; Påse, 12 x 1 plåster
Bemyndigande status:
Avregistrerad
Godkännandenummer:
53182
Tillstånd datum:
2016-10-27

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till patienten

Bupremyl

5 mikrogram/timme depotplåster

Bupremyl

10 mikrogram/timme depotplåster

Bupremyl

20 mikrogram/timme depotplåster

buprenorfin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information. Du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till din läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Bupremyl är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Bupremyl

Hur du använder Bupremyl

Eventuella biverkningar

Hur Bupremyl ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Bupremyl är och vad det används för

Bupremyl depotplåster innehåller det aktiva ämnet buprenorfin som tillhör en grupp läkemedel som kallas

starka smärtlindrande läkemedel. Det har ordinerats åt dig av din läkare för att lindra måttlig, långvarig

smärta som kräver ett starkt smärtstillande läkemedel.

Bupremyl ska inte användas för att lindra akut smärta.

Buprenorfin som finns i Bupremyl kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som inte

nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apotekspersonal eller annan sjukvårdspersonal om du

har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du använder Bupremyl

Använd inte Bupremyl:

om du är allergisk mot buprenorfin eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6)

om du har andningsproblem

om du är drogmissbrukare

om du tar ett slags läkemedel som kallas MAO-hämmare (t.ex. tranylcypromin, fenelzin,

isokarboxazid, moklobemid och linezolid), eller om du har tagit denna typ av läkemedel under de

senaste två veckorna

om du lider av myasthenia gravis (en särskild typ av svår muskelsvaghet)

om du tidigare har lidit av abstinensbesvär som oro, ångest, darrningar eller svettningar när du

slutat med alkohol.

Bupremyl ska inte användas för att behandla symtom i samband med att du slutar ta ett läkemedel.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska innan du använder Bupremyl:

om du lider av kramper, spastiska anfall eller konvulsioner

om du lider av svår huvudvärk eller mår illa efter en skallskada eller ökat tryck i huvudet (t.ex. på

grund av en hjärnskada). Plåstren kan nämligen förvärra eller dölja omfattningen av en skallskada.

om du känner dig yr eller svag

om du har svåra leverproblem

om du har missbrukat läkemedel eller alkohol

om du har feber, eftersom det kan leda till att större mängder av det aktiva ämnet tas upp av blodet

än vid normal kroppstemperatur.

om du har depression eller andra tillstånd som behandlas med antidepressiva läkemedel. Om dessa

läkemedel används tillsammans med Bupremyl kan detta leda till serotonergt syndrom, ett tillstånd

som kan vara livshotande (se ”Andra läkemedel och Bupremyl”).

Om du har genomgått en operation nyligen, tala om för din läkare innan du använder dessa plåster.

Idrottare bör vara medvetna om att detta läkemedel kan ge ett positiv utslag vid dopingkontroller.

Barn och ungdomar

Ge inte detta läkemedel till barn och ungdomar under 18 år.

Andra läkemedel och Bupremyl

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel.

Bupremyl får inte tas i kombination med så kallade MAO-hämmare (t.ex. tranylcypromin, fenelzin,

isokarboxazid, moklobemid och linezolid), eller om du tagit denna typ av läkemedel under de

senaste två veckorna.

Bupremyl kan i vissa fall orsaka mycket allvarliga reaktioner när det tas med.antidepressiva

läkemedel som citalopram, escitalopram, fluoxetin, fluvoxamin, paroxetin, sertralin, duloxetin,

venlafaxin, amitriptylin, doxepin eller trimipramin. Dessa läkemedel kan påverka eller påverkas av

Bupremyl och du kan få symtom som ofrivilliga rytmiska muskelryckningar, även i de muskler

som styr ögonens rörelser, upprördhet, hallucinationer, koma, kraftig svettning, darrningar,

förstärkta reflexer, spända muskler och kroppstemperatur över 38 °C. Kontakta läkaren om du får

sådana symtom.

Om du tar läkemedel som fenobarbital eller fenytoin (läkemedel som allmänt används för att

behandla kramper, spastiska anfall eller konvulsioner), karbamazepin (läkemedel som används för

att behandla kramper, spastiska anfall, konvulsioner eller vissa smärttillstånd) eller rifampicin

(läkemedel som används för att behandla tuberkulos), kan effekterna av Bupremyl minska.

Bupremyl kan göra att vissa personer känner sig sömniga, illamående eller svaga eller göra att de

andas långsammare eller svagare. Dessa biverkningar kan förvärras om andra läkemedel som ger

samma biverkningar tas samtidigt. Dessa omfattar läkemedel för behandling av smärta, depression,

oro, psykiska eller mentala störningar, sömnmedel, läkemedel mot högt blodtryck som klonidin,

andra opioider (som kan finnas i smärtstillande läkemedel eller vissa hostmediciner, t.ex. morfin,

dextroproproxifen, kodein, dextrometorfan eller noskapin), antihistaminer som gör dig sömnig eller

bedövningsmedel som halotan.

Samtidig användning av Bupremyl och lugnande läkemedel mot sömnbesvär såsom

benzodiazepiner eller liknande läkemedel ökar risken för dåsighet, andningssvårigheter

(andningsdepression), koma och kan vara livshotande. På grund av detta ska samtidig användning

endast övervägas när andra behandlingsalternativ inte är möjliga.

Om läkaren förskriver Bupremyl samtidigt med lugnande läkemedel, ska dosen och

behandlingstiden begränsas av läkaren.

Tala om för läkaren om du tar något lugnande läkemedel och följ noga läkarens dosrekommendationer.

Det kan vara bra att informera vänner eller anhöriga om att vara uppmärksamma på de tecken och

symtom som är beskrivna ovan. Kontakta läkare om du upplever något av dessa symtom.

Bupremyl

med alkohol

Alkohol kan förvärra vissa av biverkningarna och du kan må dåligt om du dricker alkohol medan du bär

Bupremyl. Att dricka alkohol medan du bär Bupremyl

kan också påverka din reaktionsförmåga.

Graviditet, amning och fertilitet

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Graviditet

Det finns inte tillräckligt med erfarenhet av användning av buprenorfin hos gravida kvinnor. Därför bör

du inte använda Bupremyl om du är gravid eller om du kan bli gravid under behandlingen.

Amning

Buprenorfin, det verksamma ämnet i plåstret kan hämma mjölkbildning och passerar över till bröstmjölk.

Därför bör du inte använda Bupremyl om du ammar.

Körförmåga och användning av maskiner

Bupremyl kan påverka din reaktionsförmåga så mycket att du inte reagerar korrekt eller tillräckligt snabbt

vid oväntade eller plötsliga händelser. Detta gäller särskilt:

i början av behandlingen

om du tar läkemedel mot oro eller sömnmedel

om du får en ökad dos.

Om du påverkas (t.ex. känner dig yr, dåsig eller har dimsyn). bör du inte framföra fordon eller använda

maskiner medan du använder Bupremyl, eller under 24 timmar efter att plåstret har tagits bort.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbete som

kräver skärpt vaksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden är användning

av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa effekter och

biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för vägledning.

Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

3.

Hur du använder Bupremyl

Använd alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare eller

apotekspersonal om du är osäker.

Olika styrkor på Bupremyl finns tillgängliga. Din läkare avgör vilken styrka på Bupremyl som passar dig

bäst.

Under behandlingen kan din läkare ändra det plåster du använder till en mindre eller större om det

behövs. Dela inte plåstret och använd inte en högre dos än vad som rekommenderas. Du bör inte använda

mer än två plåster samtidigt

Om du upplever att effekten av Bupremyl är för svag eller för stark, tala med läkare eller apotekspersonal.

Vuxna och äldre patienter

Om inte din läkare har sagt något annat till dig, fäst ett Bupremyl (enligt den detaljerade beskrivningen

nedan) och byt det var sjunde dag, helst vid samma tid på dagen. Din läkare kan vilja justera dosen efter

3-7 dagar tills korrekt nivå av smärtkontroll har hittats. Om din läkare har uppmanat dig att ta ett eller

flera smärtstillande läkemedel i kombination med plåstret, följ läkarens anvisningar noga, annars får du

inte full nytta av behandlingen med Bupremyl. Plåstret ska bäras i tre hela dagar innan dosen ökas, det är

då som den givna dosen når full effekt.

Patienter med njursjukdomar/dialyspatienter

Hos patienter med njursjukdomar behöver inte dosen ändras.

Patienter med leversjukdomar

Hos patienter med leversjukdomar kan effekterna och verkningsperioden av Bupremyl påverkas och din

läkare kommer därför att följa dig närmare.

Patienter under 18 år

Bupremyl ska inte ges till patienter under 18 år.

Administreringssätt

Bupremyl är avsett att fästas på huden.

Bupremyl depotplåster verkar genom huden. Efter applicering passerar buprenorfin genom huden in i

blodet.

Innan du applicerar depotplåstret

Välj ett hudparti

som inte är

irriterat eller

skadat på utsidan

av överarmen,

övre delen av

bröstkorgen,

övre delen av

ryggen eller på

sidan av

bröstkorgen. (Se

bilderna

bredvid). Be om

hjälp om du inte

kan sätta fast

plåstret själv.

Överarm

eller

Bröstkorg

eller

Rygg

eller

Bupremyl ska sättas fast på ett hudparti där det inte finns så mycket hår. Om det inte finns några

passande hårlösa hudpartier ska håren klippas bort med en sax. Raka inte bort dem.

Undvik hud som är röd, irriterad eller har andra skador som stora ärr.

Det hudparti du väljer måste vara torrt och rent. Tvätta med kallt eller ljummet vatten om det

behövs. Använd inte tvål, sprit, olja, lotioner eller andra rengöringsprodukter. Vänta tills huden är

helt torr och sval efter ett hett bad eller en het dusch. Smörj inte in lotion, hudkräm eller salva på

det utvalda hudpartiet. Det kan göra att plåstret inte fastnar ordentligt.

Applicering av plåstret

Steg 1. Varje plåster ligger förseglat i en

skyddspåse. Precis innan användning, öppna

skyddspåsen vid den perforerade linjen. Ta

ut plåstret. Använd inte plåstret om inte

skyddspåsen är intakt.

Steg 2. Plåstrets klibbiga sida har en

skyddsfilm. Dra försiktigt av den ena delen

av skyddsfilmen. Undvik att röra vid

plåstrets klibbiga sida.

Steg 3. Fäst plåstret på det utvalda området

och dra bort resterande skyddsfilm.

Steg 4. Tryck plåstret mot huden med

handflatan i 30 sekunder. Försäkra dig om

att hela plåstret är i tät kontakt med huden,

särskilt runt kanterna.

Att bära plåstret

Du ska bära plåstret i sju dagar. Om du har satt dit plåstret korrekt är risken liten att det lossnar. Om

plåstrets kanter börjar lossna kan man tejpa fast dem med lämplig hudtejp. Det går bra att bada, duscha

eller simma med plåstret.

Utsätt inte plåstret för stark värme (t.ex. värmedynor, elektriska filtar, värmelampor, bastubad, heta bad,

uppvärmda vattensängar, varmvattenflaskor, m.m.) eftersom det kan öka kroppens upptag av det aktiva

ämnet i blodet. Värme utifrån kan också göra att plåstret inte fastnar ordentligt. Om du har feber kan det

påverka effekterna av Bupremyl (se avsnittet ”Varningar och försiktighet” ovan.)

Om plåstret mot förmodan skulle lossna innan du behöver byta, använd inte samma plåster igen. Sätt

genast dit ett nytt (se ”Byte av plåster” nedan).

Byte av plåster

Ta bort det gamla plåstret.

Vik ihop det på mitten med de klibbiga sidorna inåt.

Öppna och ta ut ett nytt plåster. Använd den tomma påsen för att kasta det gamla plåstret. Kasta nu

påsen på säkert sätt.

Sätt dit ett nytt plåster på ett annat hudparti (se beskrivningen ovan). Ett nytt plåster skall inte fästas

på samma hudparti på 3-4 veckor.

Kom ihåg att alltid byta ditt plåster vid samma tid på dagen. Det är viktigt att du antecknar tidpunkt

på dagen.

Behandlingens längd

Din läkare talar om för dig hur länge du ska behandlas med Bupremyl. Avsluta inte behandlingen utan att

rådgöra med en läkare, eftersom dina smärtor kan komma tillbaka och du kan må dåligt (se även ”Om du

slutar använda Bupremyl” nedan).

Om du använder för stor mängd av Bupremyl

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag kontakta

läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt rådgivning.

Så snart du upptäcker att du har använt fler plåster än du borde, ta bort alla plåster och ring läkare eller

sjukhus direkt. Personer som har fått en överdos kan känna sig mycket sömniga och må illa. De kan också ha

andningssvårigheter eller förlora medvetandet och kan behöva akutvård på sjukhus. När du söker vård ska du

ta med dig denna bipacksedel och eventuella plåster som finns kvar och visa för läkaren.

Om du glömmer att sätta dit ett Bupremyl

Sätt dit ett plåster så fort du kommer ihåg det. Skriv också upp datumet, eftersom din vanliga bytesdag nu

kan ha ändrats. Om du är mycket försenad med att byta plåster kan dina smärtor komma tillbaka.

Kontakta i så fall din läkare.

Sätt inte dit extra plåster för att kompensera för att du glömt sätta dit ett.

Om du slutar använda Bupremyl

Om du slutar använda Bupremyl för snabbt eller om du avbryter behandlingen kan dina smärtor komma

tillbaka. Rådfråga din läkare om du vill avbryta behandlingen. Läkaren kan tala om för dig vad som kan

göras och om du kan få behandling med andra läkemedel.

Vissa personer kan få biverkningar när de har använt starka smärtstillande läkemedel under lång tid och

sedan slutar med dem. Riskerna att få biverkningar när man slutar med Bupremyl är mycket små. Berätta

ändå för din läkare om du skulle känna dig upprörd, orolig, nervös eller skakig, om du blir överaktiv, får

sömnsvårigheter eller matsmältningsbesvär.

Den smärtstillande effekten från Bupremyl sitter kvar en tid efter att plåstret har tagits bort. Börja inte ta

någon annan opioid (starkt smärtstillande läkemedel) förrän 24 timmar efter att plåstret har tagits bort.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

I likhet med alla starka smärtstillande läkemedel finns det en risk att du blir beroende av Bupremyl.

Allvarliga biverkningar vid användning av Bupremyl påminner om dem som observerats för andra starka

smärtstillande läkemedel, t.ex. andningssvårigheter och lågt blodtryck.

Ta bort plåstret och kontakta din läkare omedelbart om du får någon av följande biverkningar:

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

plötsligt pipande andning, svårigheter att svälja eller att andas, svullnad av ansikte eller läppar,

hudutslag eller klåda, framför allt om den är spridd över hela kroppen. Dessa kan vara symtom på

en allvarlig allergisk reaktion (överkänslighet, anafylaxi).

oförmåga av hjärtat att pumpa blod eller brist på cirkulation (circulatorisk kollaps)

oförmåga att tömma blåsan (urinretention).

Sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare)

bröstsmärta som uppträder vid hjärtbesvär (angina)

svåra andningsproblem (andningssvikt, nedsatt andningsfunktion)

ihållande förstoppning med svullen mage och kräkningar (tarmvred).

Andra möjliga biverkningar:

Mycket vanliga

(kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare)

huvudvärk, yrsel, sömnighet

förstoppning, illamående, kräkningar

hudklåda, hudrodnad

hudutslag, rodnad, klåda, inflammation eller svullnad på applikationsstället.

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

aptitförlust

förvirring, depression, oro, sömnlöshet, nervositet, darrningar (tremor)

andnöd

magsmärtor eller obehag, diarré, matsmältningsbesvär, muntorrhet

svettningar, utslag, andra hudreaktioner (exantem)

trötthet, känsla av onormal svaghet, muskelsvaghet, svullna händer, fotleder eller fötter (ödem).

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

sömnsvårigheter, rastlöshet, oro, upprymdhet, humörsvängningar, hallucinationer, mardrömmar,

minskad könsdrift, aggression

smakförvrängning, talsvårigheter, minskad känslighet för smärta eller beröring, stickningar eller

domningar i händer och fötter

minnesförlust, migrän, svimning, problem med koncentration och koordination

torra ögon, dimsyn

ringande eller brusande ljud i öronen (tinnitus), känsla av yrsel eller snurrighet (vertigo)

högt eller lågt blodtryck, bröstsmärta, snabb eller oregelbunden hjärtrytm

hosta, hicka, väsande (rosslande, pipande) andningsljud

gaser i magen

viktförlust

torr hud

muskelspasmer, värk och smärtor (myalgi)

urineringsstörningar, oförmåga att kontrollera urin

trötthet (utmattning)

feber, frossa

lokala allergiska reaktioner med tydliga tecken på inflammation (i sådant fall ska behandlingen

avbrytas)

hudrodnad

ökning av olycksfall (t.ex. fallolyckor)

abstinensbesvär som upprördhet, oro, svettningar eller darrningar när du slutar använda detta

läkemedel

förändringar i leverfunktionstester (ses i blodprov).

Sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare)

problem med mental hälsa

balansrubbningar

synstörningar, ansikts- eller ögonlockssvullnad, sammandragning av pupillerna

förvärring av astma, ovanligt snabb eller djup andning

en känsla av matthet, särskilt stående

svårigheter att svälja

kliande, rinnande näsa (snuva)

minskad erektion, nedsatt sexuell funktion

influensaliknande symtom

törst och mörk urin (uttorkning).

Mycket sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 användare)

drogberoende

små muskelryckningar

öronsmärtor

finnar eller blåsor på huden.

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare)

kramper, spastiska anfall eller konvulsioner

inflammation i tarmväggen (divertikulit) vars symtom kan vara feber, kräkningar och magsmärtor

eller obehag

upprepade smärtor i övre delen av buken (gallkolik)

personlighetsförändring

abstinenssymtom hos spädbarn till mammor som fått buprenorfin under graviditeten kan omfatta

gäll gråt, irritationsbenägenhet och rastlöshet, skakningar, matningssvårigheter, svettning och

avsaknad av viktuppgång.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella biverkningar

som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt till

Läkemedelsverket(se detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka

informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Bupremyl ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och plåsterkuvertet efter EXP.

Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

5 mikrogram/timme och 10 mikrogram/timme: Förvaras vid högst 25°C.

20 mikrogram/timme: Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Använd inte plåstret om förslutningen är bruten.

Det använda plåstret ska vikas ihop med den klibbiga sidan inåt och kasseras på ett säkert sätt.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar

läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är buprenorfin.

Bupremyl 5 mikrogram/timme depotplåster:

Varje depotplåster innehåller 5 mg buprenorfin i en plåsterstorlek på 6,25 cm

och avger 5 mikrogram

buprenorfin per timme (under en period på 7 dagar).

Bupremyl 10 mikrogram/timme depotplåster:

Varje depotplåster innehåller 10 mg buprenorfin i en plåsterstorlek på 12,5 cm

och avger 10 mikrogram

buprenorfin per timme (under en period på 7 dagar).

Bupremyl 20 mikrogram/timme depotplåster:

Varje depotplåster innehåller 20 mg buprenorfin i en plåsterstorlek på 25 cm

och avger 20 mikrogram

buprenorfin per timme (under en period på 7 dagar).

Övriga innehållsämnen är:

Povidon K90

Levulinsyra

Oleyloleat

Polyakrylat (5:15:75:5 och 68:0,15:5:27)

Polyetentereftalat

Polyester

Silikoniserad polyetentereftalat

Blå tryckfärg

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Depotplåster. Det finns tre olika storlekar:

5 mikrogram/timme:

rektangulärt, beigefärgat plåster med rundade hörn märkt Buprenorphin 5 μg/h i blått

10 mikrogram/timme:

rektangulärt, beigefärgat plåster med rundade hörn märkt Buprenorphin 10 μg/h i blått

20 mikrogram/timme:

rektangulärt, beigefärgat plåster med rundade hörn märkt Buprenorphin 20 μg/h i blått

Varje depotplåster är förseglat i skyddskuvert. Bupremyl finns i kartonger som innehåller 2, 4, 8 eller 12

plåster.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

Mylan AB

Box 23033

104 35 Stockholm

info@mylan.se

Tillverkare

tesa Labtec GmbH, Heykenaukamp 10, 21147 Hamburg, Tyskland.

McDermott Lab. Ltd t/a

Gerard Lab. t/a Mylan Dublin,

35/36 Baldoyle Industrial Estate,

Grange Road,

Dublin 13, Irland

Denna bipacksedel ändrades senast:

2020-11-25

Läs hela dokumentet

P

RODUKTRESUMÉ

1

LÄKEMEDLETS NAMN

Bupremyl 5 mikrogram/timme depotplåster

Bupremyl 10 mikrogram/timme depotplåster

Bupremyl

mikrogram/timme depotplåster

2

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Bupremyl 5 mikrogram/timme

Varje depotplåster innehåller 5 mg buprenorfin.

6,25

frisätter nominellt 5 mikrogram buprenorfin per timme under 7 dagar.

Bupremyl 10 mikrogram/timme

Varje depotplåster innehåller

mg buprenorfin.

12,5

frisätter nominellt 10 mikrogram buprenorfin per timme under 7 dagar.

Bupremyl 20 mikrogram/timme

Varje depotplåster innehåller

mg buprenorfin.

frisätter nominellt 20 mikrogram buprenorfin per timme under 7 dagar.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3

LÄKEMEDELSFORM

Depotplåster

5 mikrogram/timme

Rektangulära, beigefärgade plåster med rundade hörn, märkta med ”Buprenorphin” och ”5 μg/h” i blå

färg.

10 mikrogram/timme

Rektangulära, beigefärgade plåster med rundade hörn, märkta med ”Buprenorphin” och ”10 μg/h” i

blå färg.

20 mikrogram/timme

Rektangulära, beigefärgade plåster med rundade hörn, märkta med ”Buprenorphin” och ”20 μg/h” i

blå färg.

4

KLINISKA

UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av icke maligna smärtor av måttlig intensitet när en opiod krävs för att uppnå tillräcklig

smärtlindring.

Bupremyl är inte lämpligt för behandling av akuta smärttillstånd.

Bupremyl är avsett för vuxna.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Patienter från 18 år och uppåt

Den lägsta buprenorfindosen (Bupremyl depotplåster 5 mikrogram/timme) skall användas som initial

dos. Hänsyn bör tas till patientens tidigare användning av opioider (se avsnitt 4.5), samt patientens

aktuella allmäntillstånd och medicinska status.

Titrering

Under inledande behandling med Bupremyl, kan kortverkande kompletterande smärtstillande

läkemedel behövas (se avsnitt 4.5) tills smärtstillande effekt av Bupremyl har uppnåtts.

Dosen av Bupremyl kan titreras upp efter tre dagar, när maximal effekt av given dos uppnåtts.

Efterföljande dosökningar kan därefter titreras utifrån behov av kompletterande smärtlindring och

patientens respons på depotplåstrets analgetiska effekt.

För att öka dosen skall det aktuella depotplåstret bytas ut mot ett större depotplåster, eller också kan

en kombination av plåster användas på olika ställen för att uppnå den önskade dosen. Det

rekommenderas att inte mer än två plåster appliceras samtidigt, med en maximal buprenorfindos på 40

mikrogram/timme. Ett nytt plåster bör inte användas på samma hudparti under de följande 3-4

veckorna (se avsnitt 5.2). Patienten skall observeras noggrant och regelbundet för att bedöma den

optimala dosen och behandlingstiden.

Bupremyl skall administreras var 7:e dag.

Övergång från opioider

Bupremyl kan användas som alternativ till behandling med andra opioider. Sådana patienter skall

starta med den lägsta tillgängliga dosen (Bupremyl depotplåster 5 mikrogram/timme) och vid behov

fortsätta ta kortverkande smärtstillande läkemedel (se avsnitt 4.5) under titreringen.

Behandlingstid

Bupremyl bör under inga omständigheter administreras längre än vad som är absolut nödvändigt. Om

långvarig smärtbehandling med Bupremyl är nödvändig mot bakgrund av sjukdomens art och

svårighetsgrad bör noggrann och regelbunden övervakning ske (om det behövs med avbrott i

behandlingen) för att fastställa om ytterligare behandling krävs och i så fall i vilken omfattning.

Avslutning av behandlingen

Den smärtstillande effekten varar en tid efter att plåstret har tagits bort, medan koncentrationen av

buprenorfin i serum gradvis minskar. Detta bör man ta hänsyn till om man planerar att behandlingen

med Bupremyl skall följas av behandling med någon annan opioid. Som en huvudregel bör inte

efterföljande opioid ges inom 24 timmar efter att plåstret tagits bort. För närvarande finns det endast

begränsad information tillgänglig om startdosen för andra opioider som administreras efter att

behandlingen med plåstret har avslutats (se avsnitt 4.5).

Speciella patientgrupper

Äldre

Det är inte nödvändigt att justera dosen Bupremyl för äldre patienter.

Nedsatt njurfunktion

Ingen särskild dosjustering av Bupremyl krävs för patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Buprenorfin metaboliseras i levern. Effektens intensitet och duration kan påverkas hos patienter med

nedsatt leverfunktion. Därför bör patienter med leverinsufficiens övervakas noggrant under

behandling med Bupremyl.

Patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion kan ackumulera buprenorfin under behandling med

Bupremyl. Man bör då överväga alternativ behandling, och Bupremyl skall användas med försiktighet,

om över huvud taget, på sådana patienter.

Patienter som behandlas med CYP3A4-hämmare

Eftersom CYP3A4-hämmare kan öka koncentrationen av buprenorfin (se avsnitt 4.5), bör patienter

som redan behandlas med CYP3A4-hämmare få sin dos av Bupremyl försiktigt titrerad eftersom en

reducerad dos kan vara tillräcklig för dessa patienter

Pediatrisk population

Säkerheten och effekten av Bupremyl till barn under 18 år har inte fastställts. Inga data finns

tillgängliga.

Administreringssätt

Bupremyl är avsett för transdermal användning.

Depotplåster för att bäras i 7 dagar.

Plåstret får inte delas eller klippas i bitar.

Plåstret bör inte användas om förseglingen är bruten.

Applicering av plåstret:

Bupremyl skall placeras på icke-irriterad, intakt hud på utsidan av överarmen, övre delen av

bröstkorgen, övre delen av ryggen eller på sidan av bröstkorgen men inte på hud med stora ärr.

Bupremyl skall placeras på en relativt hårfri eller nästan helt hårfri hudyta. Om en sådan plats inte

finns bör huden på platsen klippas med sax, inte rakas.

Om applikationsplatsen måste rengöras skall detta endast göras med rent vatten. Tvål, alkohol, olja,

lotioner och slipande produkter får ej användas. Huden måste vara torr innan plåstret appliceras.

Bupremyl skall appliceras omedelbart efter uttagning från den förslutna påsen. När skyddslagret tagits

bort skall plåstret tryckas bestämt på plats med handflatan i cirka 30 sekunder. Se till att kontakten är

fullständig, särskilt runt kanterna. Om plåstrets kanter börjar släppa kan de tejpas fast med lämplig

hudtejp, för att säkerställa en 7 dagars behandling. Plåstret skall sitta på kontinuerligt i 7 dagar.

Att bada, duscha eller simma skall inte påverka plåstret. Om plåstret lossnar skall ett nytt sättas på och

bäras i 7 dagar.

4.3

Kontraindikationer

hos patienter med känd överkänslighet mot den aktiva substansen buprenorfin eller något av

hjälpämnena (se avsnitt 6.1)

hos opioidberoende patienter och för behandling av narkotikaabstinens

vid tillstånd med potentiell eller pågående kraftigt försämrad funktion hos andningscentrum och

andningsfunktion

hos patienter som behandlas eller har behandlats med MAO-hämmare under de senaste två

veckorna (se avsnitt 4.5)

hos patienter som lider av myasthenia gravis

hos patienter som lider av delirium tremens

4.4

Varningar och försiktighetsmått

Buprenorfin bör användas med särskild försiktighet hos patienter med akut alkoholförgiftning,

skallskada, chock, nedsatt medvetandegrad av okänd orsak, intrakraniella lesioner eller ökat

intrakraniellt tryck samt hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2).

Buprenorfin kan sänka kramptröskeln hos patienter med anamnes på krampanfall.

Risker med samtidig användning av sedativa läkemedel såsom benzodiazepiner eller liknande

läkemedel

Samtidig användning av Bupremyl och sedativa läkemedel såsom benzodiazepiner eller liknande

läkemedel kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död. På grund av dessa risker

förbehålls samtidig förskrivning med sedativa läkemedel till patienter för vilka andra

behandlingsalternativ inte är möjliga. Om det beslutas att förskriva Bupremyl samtidigt med sedativa

läkemedel ska lägsta effektiva dos användas och behandlingstiden ska vara så kort som möjligt.

Signifikant andningsdepression har associerats med buprenorfin, särskilt vid intravenös

administrering. Ett antal dödsfall på grund av överdos har inträffat när missbrukare använt

buprenorfin intravenöst, oftast tillsammans med benzodiazepiner. Ytterligare dödsfall på grund av

överdos har rapporterats då etanol och benzodiazepiner har använts i kombination med buprenorfin.

Patienterna ska följas noga med avseende på tecken och symtom på andningsdepression och sedering.

I detta avseende är det starkt rekommenderat att informera patienten och dess omgivning om att vara

uppmärksamma på dessa symtom (se avsnitt 4.5).

Buprenorfin rekommenderas ej för smärtlindring omedelbart postoperativt eller i andra situationer

som kännetecknas av ett smalt terapeutiskt fönster eller snabbt varierande behov av smärtlindring.

Kontrollerade studier på människor och djur tyder på att buprenorfin är mindre beroendeframkallande

än rena agonistanalgetika. Hos människor har endast begränsade euforiska effekter observerats med

buprenorfin. Detta kan leda till ett visst missbruk av produkten och man bör därför vara försiktig vid

ordination till patienter som är kända för att, eller misstänks, ha missbrukat läkemedel, alkohol eller

har allvarlig psykisk sjukdom

Som med alla opioider kan kroniskt användning av buprenorfin leda till utveckling av fysiskt

beroende. Om utsättningssymtom (abstinenssyndrom) inträffar är de i allmänhet lindriga, börjar efter

två dagar och kan pågå i upp till två veckor. Abstinenssymtomen innefattar oro, ångest, nervositet,

sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala störningar.

Bupremyl ska inte användas i högre doser än rekommenderat.

Idrottare bör vara medvetna om att detta läkemedel kan ge ett positiv utslag vid dopingkontroller.

Patienter med feber eller som utsätts för extern värme

Patienter som bär plåstret bör uppmanas att undvika att exponera applikationsområdet för externa

värmekällor, exempelvis värmedynor, elektriska värmefiltar, värmelampor, bastu, heta bad,

uppvärmda vattensängar och dylikt, eftersom detta kan leda till att absorptionen av buprenorfin ökar.

Vid behandling av patienter med feber bör man vara medveten om att feber också kan öka

absorptionen, vilket kan leda till ökade plasmakoncentrationer av buprenorfin och därmed ökad risk

för biverkningar.

Serotonergt syndrom

Samtidig administrering av Bupremyl och andra serotonerga läkemedel såsom selektiva

serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) eller

tricykliska antidepressiva läkemedel kan leda till serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande

tillstånd (se avsnitt 4.5).

Om samtidig behandling med andra serotonerga läkemedel är kliniskt motiverad, rekommenderas

noggrann observation av patienten, särskilt vid behandlingsstart och vid dosökningar.

Symtom på serotonergt syndrom kan vara förändrad psykisk status, autonom instabilitet,

neuromuskulära avvikelser och/eller gastrointestinala symtom.

Om serotonergt syndrom misstänks ska dosminskning eller utsättning av behandlingen övervägas,

beroende på symtomens svårighetsgrad.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Buprenorfin får inte användas samtidigt med MAO-hämmare eller av patienter som fått MAO-

hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt 4.3).

Bupremyl ska användas med försiktighet när det ges tillsammans med:

Serotonerga läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och

noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) eller tricykliska antidepressiva läkemedel, eftersom risken

för serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd, ökar (se avsnitt 4.4).

Effekter av andra aktiva substanser på farmakokinetiken för buprenorfin

Buprenorfin metaboliseras främst genom glukuronidering och i mindre utsträckning (omkring 30 %)

via CYP3A4.

Samtidig behandling med CYP3A4-hämmare kan leda till förhöjda plasmakoncentrationer med en

förstärkt buprenorfinverkan.

Studier med CYP3A4-hämmaren ketokonazol gav inga kliniskt relevanta ökningar av högsta

plasmakoncentration (Cmax) eller total (AUC) buprenorfinexponering.

Interaktionen mellan buprenorfin och CYP3A4-enzyminducerare har inte studerats. Samtidig

administrering av buprenorfin och enzyminducerare (t.ex. fenobarbital, karbamazepin, fenytoin och

rifampicin) kan leda till ökat clearance, vilket skulle kunna leda till en minskad effekt.

Minskning av blodflödet i levern, vilket kan orsakas av vissa bedövningsmedel (t.ex. halotan) och

andra läkemedel kan leda till minskad hepatisk utsöndring av buprenorfin.

Farmakodynamiska interaktioner

Buprenorfin skall användas med försiktighet tillsammans med:

Andra centralnervöst hämmande substanser:

andra opioidderivat (analgetika och hostdämpande medel innehållande t.ex. morfin, dextropropoxifen,

kodein, dextrometorfan eller noskapin). Vissa antidepressiva, sederande H1-receptorantagonister,

alkohol, anxiolytika, neuroleptika, klonidin och relaterade substanser. Dessa kombinationer ökar den

centralnervösa hämningen.

Sedativa läkemedel såsom benzodiazepiner eller liknande läkemedel:

Samtidig användning av opioider med sedativa läkemedel såsom benzodiazepiner eller liknande

läkemedel ökar risken för sedering, andningsdepression, koma och död på grund av additiva CNS-

depressiva effekten. Begränsa dosering och duration av samtidig användning (se avsnitt 4.4).

Vid typiska analgetiska doser fungerar buprenorfin som en ren my-receptoragonist. I kliniska studier

av buprenorfin, där patienter som fick rena my-agonistopioider (upp till 90 mg morfin oralt eller

morfinekvivalenter oralt per dag) överfördes till buprenorfin, förekom inga rapporter om

abstinenssyndrom eller opioidabstinens under övergången från den ursprungliga opioiden till

buprenorfin (se avsnitt 4.4).

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Uppgifter saknas från behandling av gravida kvinnor med buprenorfin. Djurstudier har visat

reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3). Den potentiella risken för människor är okänd.

Mot slutet av graviditeten kan höga doser av buprenorfin, även efter en kort behandlingsperiod, orsaka

andningsdepression hos nyfödda. Långvarig användning av buprenorfin under graviditeten kan orsaka

neonatalt abstinenssyndrom.

Därför bör buprenorfin inte användas under graviditet eller av kvinnor i fertil ålder som ej använder

adekvat preventivmedel.

Amning

Buprenorfin utsöndras i bröstmjölk. Studier av råttor har visat att buprenorfin kan hämma

mjölkutsöndringen. Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska djurdata har visat utsöndring av

buprenorfin i bröstmjölk (se avsnitt 5.3). Därför bör användning av buprenorfin under amning

undvikas.

Fertilitet

Inga humandata om effekten av buprenorfin på fertilitet finns tillgängliga. I en fertilitet och tidig

embryonal utvecklingsstudie sågs inga effekter på reproduktionsparametrar observerades hos han-eller

honråttor (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Buprenorfin har en stor inverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Även då det

används enligt anvisningarna kan buprenorfin påverka patientens reaktioner i en sådan utsträckning

att trafiksäkerheten och förmågan att handha maskiner kan försämras. Detta gäller särskilt i början av

behandlingen och i samband med andra centralt verkande medel, såsom alkohol, lugnande medel,

sedativa och hypnotika. Läkaren bör ge en individuell rekommendation. En allmän restriktion är inte

nödvändig i de fall då en stabil dos används.

Patienter som påverkas, och upplever biverkningar (t.ex. yrsel dåsighet, dimsyn) under behandlingens

insättande eller titrering till en högre dos, bör inte framföra fordon eller använda maskiner. Detta

gäller också i åtminstone 24 timmar efter plåstret har tagits bort.

4.8

Biverkningar

Allvarliga negativa effekter som kan associeras med behandling med buprenorfin i klinisk användning

påminner om de reaktioner som observerats för andra opioidanalgetika, bland annat nedsatt

respiration (särskilt vid samtidigt användning av andra CNS-hämmande medel) och hypotoni (se

avsnitt 4.4).

Följande biverkningar har uppträtt:

System

organ class

MedDRA

Mycket

vanliga

(≥1/10)

Vanliga

(≥1/100,

<1/10)

Mindre

vanliga

(≥1/1000,

<1/100)

Sällsynta

(≥1/10,000,

<1/1000)

Mycket

sällsynta

(<1/10,000)

Ingen känd

frekvens

(kan inte

beräknas

från

tillgängliga

data)

Immun

systemet

Över

känslighet

Anafylaktiska

reaktioner

Anafylaktoida

reaktioner

Metabolism

och nutrition

Anorexi

Dehydrering

Psykiska

störningar

Förvirring

Depression

Sömnlöshet

Nervositet

Ångest

Sömn-

störningar

Rastlöshet

Agitation

Euforiskt

stämningsläge

Affektlabilitet

Hallucina

-tioner

Mardrömmar

Minskad libido

Aggression

stämningsläge , affektlabilitet, ångest, hallucinationer, mardrömmar

Psykotisk

störning

Beroende

Humörsvängni

ngar

Depersonaliser

Centrala och

perifera

nervsystemet

Huvudvärk

Yrsel

Sömnighet

Tremor

Sedering

Smak-

förvrängning

Dysartri

Hypoestesi

Minnes-

nedsättning

Migrän

Synkope

Onormal

koordination

Nedsatt

koncentrations

förmåga

Parestesi

Balans-

rubbningar

Talstörningar

Ofrivilliga

muskel

sammandragni

ngar

Kramper

Ögon

Ögontorrhet

Dimsyn

Synrubbning

Ögonlocks-

ödem

Mios

Öron och

balansorgan

Tinnitus

Vertigo

Öronsmärta

Hjärtat

Palpitationer

Takykardi

Angina

pectoris

Blodkärl

Hypotoni

Cirkulationsko

llaps

Hypertoni

Rodning

Vasodilatation

Ortostatisk

hypotoni

Andningsvägar

Andnöd

Hosta

Andnings-

System

organ class

MedDRA

Mycket

vanliga

(≥1/10)

Vanliga

(≥1/100,

<1/10)

Mindre

vanliga

(≥1/1000,

<1/100)

Sällsynta

(≥1/10,000,

<1/1000)

Mycket

sällsynta

(<1/10,000)

Ingen känd

frekvens

(kan inte

beräknas

från

tillgängliga

data)

bröstkorg och

mediastinum

Pipande

andning

Hicka

depression

Andningssvikt

Förvärrad

astma

Hyper-

ventilering

Rinit

Magtarm-

kanalen

Förstoppning

Illamående

Kräkningar

Buksmärta

Diarré

Dyspepsi

Muntorrhet

Flatulens

Dysfagi

Ileus

Divertikulit

Lever och

gallvägar

Gallkolik

Hud och

subkutan

vävnad

Klåda

Erytem

Utslag

Svettningar

Exantem

Torr hud

Urtikaria

Kontaktdermat

Ansiktsödem

Pustler

Blåsor

Muskulo-

skeletala

systemet och

bindväv

Muskel

svaghet

Myalgi

Muskel

spasmer

Njurar och

urinvägar

Urininkontine

Urinretention

Fördröjd

urinering

Reproduktions

organ och

bröstkörtel

Erektil

dysfunktion

Sexuell

dysfunktion

Allmänna

symtom

och/eller

symtom vid

administrering

sstället

Klåda på

applikationspl

atsen

Trötthet

Asteni

Perifiert ödem

Uttröttning

Pyrexi

Stelhet

Ödem

Abstinens-

symptom

Utslag på

applikations-

platsen*

Bröstsmärta

Influensa-

liknande

sjukdom

Neonatalt

abstinens-

syndrom

Undersökninga

Ökning av

alaninamino-

transferas

Viktminskning

Skador och

förgiftningar

behandlings-

komplikationer

Olycksfall

(fallskador)

* I vissa fall kan fördröjda lokala allergiska reaktioner uppträda med tydliga tecken på inflammation. I

sådana fall skall behandlingen med buprenorfin avslutas.

Inkluderar erytem, ödem, pruritus och utslag vid applikationsstället.

Buprenorfin uppvisar en låg risk för fysiskt beroende. Efter avslutad behandling med buprenorfin är

det mindre sannolikt att abstinenssymtom uppträder. Detta kan bero på den mycket långsamma

dissociationen av buprenorfin från opioidreceptorerna och den gradvisa minskningen av

plasmakoncentrationerna av buprenorfin (normalt över en period på 30 timmar efter att det sista

plåstret har tagits bort). Efter långvarig användning av buprenorfin kan abstinenssymtom som liknar

dem som uppträder vid opioidabstinens dock inte uteslutas helt. Abstinenssymtomen innefattar oro,

ångest, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala störningar.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Symtom

Symtom liknande dem för andra centralt verkande analgetika kan förväntas. Dessa omfattar

andningsdepression, sedering, dåsighet, illamående, kräkningar, kardiovaskulär kollaps och uttalad

mios.

Behandling

Ta bort eventuella plåster från patientens hud. Upprätta och upprätthåll öppna luftvägar, understöd

eller kontrollera respirationen vid behov och upprätthåll adekvat kroppstemperatur och vätskebalans.

Syre, intravenösa vätskor, vasopressorer och andra stödjande åtgärder bör användas vid behov.

En specifik opioidantagonist, såsom naloxon, kan upphäva effekterna av buprenorfin. Dock kan

naloxon vara mindre effektivt för att motverka effekten av buprenorfin än andra μ-opioid agonister.

Börja med de vanliga doserna vid behandling med kontinuerlig intravenös naloxon men höga doser

kan vara nödvändigt.

5

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika, opioider, oripavinderivat; ATC-kod: N02AE01

Buprenorfin är en partiell opioidagonist som verkar på my-opioidreceptorn. Den har också

antagonistisk aktivitet på kappa-opioidreceptorn.

Effekten har visats i sju pivotala fas-3 studier som pågick i upp till 12 veckor med patienter med icke-

malign smärta av olika etiologi. Patienter med måttlig och svår artros och ryggsmärtor ingick i

studierna. Buprenorfin visade en kliniskt signifikant minskning av smärtan (cirka 3 poäng på BS-11-

skalan) och signifikant bättre smärtkontroll jämfört med placebo.

En långtids öppen uppföljningsstudie (n=384) har också genomförts med patienter med icke-malign

smärta. Med kontinuerlig dosering kunde smärtan kontrolleras i 6 månader hos 63 % av patienterna, i

12 månader hos 39 % av patienterna, i 18 månader hos 13 % av patienterna och i 21 månader hos 6 %.

Cirka 17 % stabiliserades med en dos på 5 mg, 35 % med en dos på 10 mg och 48 % med en dos på 20

5.2

Farmakokinetiska uppgifter

Det föreligger bevis för enterohepatisk recirkulation.

Studier på icke-dräktiga och dräktiga råttor har visat att buprenorfin passerar över blod-hjärnbarriären

och placentabarriären. Koncentrationerna i hjärnan (som endast innehöll oförändrat buprenorfin) efter

parenteral administrering var 2–3 gånger högre än efter oral administrering. Efter intramuskulär eller

oral administrering ackumuleras till synes buprenorfin i magtarmkanalens lumen hos fostret –

förmodligen på grund av gallvägsutsöndring, eftersom den enterohepatiska cirkulationen inte är fullt

utvecklad.

Varje hudplåster ger en stabil tillförsel av buprenorfin i upp till sju dagar

. Steady state uppnås under

den första

applikationen. Efter borttagande av buprenorfin minskar buprenorfinkoncentrationen med

cirka 50 % på 12

timmar

(mellan 10 och 24 timmar).

Absorption

Efter applikation av buprenorfin diffunderar buprenorfin från depotplåstret genom huden. I kliniska

farmakologiska studier uppgick mediantiden för att buprenorfin 10 mikrogram/timme skulle tillföra

detekterbara buprenorfinkoncentrationer (25 pikogram/ml) till cirka 17 timmar. Analys av

residualbuprenorfin i plåstren efter 7 dagars användning visar att 15 % av det ursprungliga innehållet

har tillförts. En studie av biotillgängligheten, jämfört med intravenös administrering, bekräftar att

denna mängd har absorberats systemiskt. Buprenorfinkoncentrationerna förblir relativt konstanta

under den 7 dagar långa användning av plåstren.

Applikationsplats

En studie av friska försökspersoner visade att den farmakokinetiska profilen för buprenorfin som

tillfördes via buprenorfin plåster är likartad vid applicering på utsidan av överarmen, övre delen av

bröstkorgen, övre delen av ryggen eller på sidan av bröstkorgen (mellersta axillarlinjen, 5:e

interkostala mellanrummet). Absorptionen varierar till viss del beroende på applikationsområdet och

exponeringen är som mest omkring 26 % högre då plåstret appliceras på den övre delen av ryggen

jämfört med på sidan av bröstkorgen.

I en studie av friska försökspersoner som fick buprenorfin upprepade gånger på samma plats

observerades en nästan fördubblad exponering med en 14 dagar lång viloperiod. Av detta skäl

rekommenderas en rotation av applikationsplatserna, och att ett nytt plåster inte placeras på samma

ställe på huden på 3-4 veckor.

I en studie av friska försökspersoner orsakade applicering av värmedyna direkt på buprenorfin

depotplåster en övergående ökning av blodkoncentrationen av buprenorfin på 26-55 % .

Koncentrationerna återgick till det normala inom 5 timmar efter det att värmekällan hade avlägsnats.

Av detta skäl rekommenderas ej att direkta värmekällor, såsom varmvattenflaskor, värmedynor eller

elektriska filtar, appliceras direkt på plåstret. En värmedyna som placerades på buprenorfin-platsen

omedelbart efter borttagning av plåstret ändrade inte absorptionen från depån i huden.

Distribution

Buprenorfin är till omkring 96 % bundet till plasmaproteiner.

Studier av intravenöst buprenorfin har uppvisat en stor distributionsvolym, vilket tyder på omfattande

distribution av buprenorfin. I en studie av intravenöst buprenorfin hos friska försökspersoner var

distributionsvolymen vid steady state 430 l, vilket återspeglar den stora distributionsvolymen och

lipofiliteten för den aktiva substansen.

Efter intravenös administrering utsöndras buprenorfin och dess metaboliter i gallan, och distribueras

inom flera minuter till cerebrospinalvätskan. Buprenorfinkoncentrationerna i cerebrospinalvätskan

tycks vara cirka 15–25 % av de samtidiga plasmakoncentrationerna.

Metabolism och eliminering

Buprenorfinmetabolismen i huden efter applikation av buprenorfin är försumbar. Efter transdermal

applicering elimineras buprenorfin via hepatisk metabolism med efterföljande biliär och renal

eliminering av lösliga metaboliter. Den hepatiske metabolismen, via CYP3A4 och UGT1A1/1A3

enzymerna, leder till två huvudmetaboliter, norbuprenorfin respektive buprenorfin 3-O-glukuronid.

Norbuprenorfin glukuronideras före eliminering. Buprenorfin elimineras även via faeces. I en studie

på postoperativa patienter visade sig den totala elimineringen av buprenorfin vara cirka 55 l/h.

Norbuprenorfin är den enda kända aktiva metaboliten av buprenorfin.

Effekter av buprenorfin på farmakokinetiken för andra aktiva substanser

Baserat på

in vitro

-studier i humana mikrosomer och hepatocyter, har buprenorfin inte någon potential

för att hämma metabolism som katalyseras av CYP450-enzymerna CYP1A2, CYP2A6 och CYP3A4

vid de koncentrationer som uppnås vid användning av buprenorfin 20 mikrogram/timme depotplåster.

Effekten på metabolism som katalyseras av CYP2C8, CYP2C9 och CYP2C19 har inte studerats.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Systemisk toxicitet och hudtoxicitet

I toxicitetsstudier med en dos och upprepad dosering på råtta, kanin, marsvin, hund och minigris,

orsakade buprenorfin minimala eller inga oönskade systemiska händelser, medan hudirritation

observerades hos alla undersökta arter. Tillgängliga toxikologiska uppgifter tyder inte på någon

sensibiliserande potential för tillsatserna i depotplåstren.

Reproduktions och utvecklingstoxicitet

Ingen effekt på fertilitet eller generell reproduktionsförmåga kunde observeras hos råttor behandlade

med buprenorfin. I toxikologiska studier på fosterutveckling hos råttor och kaniner som använde

buprenorfin kunde man inte observera någon fostertoxicitet. I en toxikologisk studie på råtta med

buprenorfin före och efter födsel hade ungarna en dödlighet, minskad kroppsvikt och samtidigt hade

mamman en mindre matkonsumtion och kliniska tecken

Genotoxicitet

En standarduppsättning genotoxicitetstester indikerade att buprenorfin inte är genotoxiskt.

Karcinogenicitet

Långtidsstudier på råttor och möss visade ingen karcinogen potential som är relevant för människor.

6

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Häftskikt (innehållande buprenorfin)

Povidon K90

Levulinsyra

Oleyloleat

Akrylsyra-butylakrylat-2-(etylhexyl) akrylat-vinylacetat sampolymer (5:15:75:5)

Häftskikt (utan buprenorfin)

2-(etylhexyl) akrylat- glycidylmetakrylat-(2-hydroxietyl) akrylat-vinylacetat sampolymer

(68:0,15:5,27)

Separerande film mellan häftskikten med och utan buprenorfin

poly(etentereftalat) film

Baksidesskikt

Polyester

Skyddsskikt

Poly(etentereftalat) silikoniserad.

Blå tryckfärg

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

5 mikrogram/timme och 10 mikrogram/timme

21 månader

20 mikrogram/timme

3 år

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

5 mikrogram/timme och 10 mikrogram/timme

Förvaras vid högst 25°C.

20 mikrogram/timme

Inga särskilda förvaringsanvisningar

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Varje skyddspåse är tillverkad av ett kompositskiktmaterial som består av

papper/PET/PE/Aluminium/poly (akrylsyra -co-etylen). En påse innehåller ett depotplåster.

Förpackningsstorlekar:

Förpackningar med 2, 4, 8 eller 12 individuellt förseglade depotplåster.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Vid byte av plåstret skall det använda plåstret avlägsnas, vikas ihop med häftskiktet inåt och slängas

på ett säkert sätt.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Mylan AB

Box 23033

104 35 Stockholm

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

5 mg: 53182

10 mg: 53183

20 mg: 53184

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2016-10-27

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-11-25

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen