Valsartore Comp 80 mg/12,5 mg Filmdragerad tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

03-11-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

03-11-2020

Aktiva substanser:
hydroklortiazid; valsartan
Tillgänglig från:
STADA Arzneimittel AG
ATC-kod:
C09DA03
INN (International namn):
hydrochlorothiazide; valsartan
Dos:
80 mg/12,5 mg
Läkemedelsform:
Filmdragerad tablett
Sammansättning:
hydroklortiazid 12,5 mg Aktiv substans; valsartan 80 mg Aktiv substans; laktosmonohydrat Hjälpämne
Klass:
Apotek
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Terapiområde:
Valsartan och diuretika
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 10 tabletter; Blister, 14 tabletter; Blister, 28 tabletter; Blister, 30 tabletter; Blister, 50 tabletter; Blister, 56 tabletter; Blister, 98 tabletter; Blister, 100 tabletter; Blister, 90 tabletter
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
41847
Tillstånd datum:
2010-11-12

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Valsartore Comp 80 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Valsartore Comp 160 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Valsartore Comp 160 mg/25 mg filmdragerade tabletter

valsartan/hydroklortiazid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor, vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Valsartore Comp är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Valsartore Comp

Hur du tar Valsartore Comp

Eventuella biverkningar

Hur Valsartore Comp ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Valsartore Comp är och vad det används för

Valsartore Comp filmdragerade tabletter innehåller två verksamma substanser, valsartan och

hydroklortiazid. Båda substanserna bidrar till att kontrollera högt blodtryck.

Valsartan

tillhör en läkemedelsgrupp som kallas ”angiotensin II-receptorblockerare” och

används för att sänka förhöjt blodtryck. Angiotensin II är ett ämne som finns i kroppen och som

drar ihop blodkärlen, vilket ökar blodtrycket. Valsartan verkar genom att hämma effekten av

angiotensin II. Detta leder till att kärlen vidgar sig och blodtrycket sjunker.

Hydroklortiazid

tillhör en läkemedelsgrupp som kallas tiaziddiuretika (kallas även

vätskedrivande medel). Hydroklortiazid ökar urinproduktionen, vilket också sänker blodtrycket.

Valsartore Comp används för att behandla högt blodtryck som inte kan sänkas tillräckligt med bara en

av substanserna.

Högt blodtryck ökar belastningen på hjärta och kärl. Om det inte behandlas kan det skada blodkärlen i

hjärnan, hjärtat och njurarna, och leda till slaganfall (stroke), hjärtsvikt eller njursvikt. Högt blodtryck

ökar risken för hjärtinfarkt. En sänkning av blodtrycket till normal nivå minskar risken för dessa

sjukdomar.

Valsartan och hydroklortiazid som finns i Valsartore Comp kan också vara godkänd för att behandla

andra sjukdomar som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso-

och sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Valsartore Comp

Ta inte Valsartore Comp

om du är allergisk mot valsartan, hydroklortiazid, sulfonamidderivat (substanser som är kemiskt

besläktade med hydroklortiazid) eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt

om du är gravid: Gravida kvinnor ska inte använda Valsartore Comp under de 6 sista månaderna

av graviditeten (Även tidigare under graviditeten är det bra att undvika Valsartore Comp, se

Graviditet och amning)

om du har

svår

leversjukdom, förstörelse av de små gallgångarna i levern (biliär cirros) som leder

till uppbyggnad av galla i levern (kolestas)

om du har

svår

njursjukdom

om du inte kan producera urin (anuri)

om du behandlas med en konstgjord njure

om ditt kalium- eller natriumvärde i blodet är lägre än normalt eller om kalciumvärdet i blodet är

högre än normalt trots behandling

om du har gikt

om du har diabetes eller nedsatt njurfunktion och behandlas med ett blodtryckssänkande

läkemedel som innehåller aliskiren.

Om något av ovanstående gäller dig ska du inte ta detta läkemedel. Tala med din läkare.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Valsartore Comp

om du tar kaliumsparande läkemedel, kaliumtillägg, saltersättningar som innehåller kalium eller

andra läkemedel som ökar mängden kalium i blodet, till exempel heparin. Din läkare kan behöva

kontrollera mängden kalium i blodet regelbundet

om du har lågt kaliumvärde i blodet

om du har diarré eller svåra kräkningar

om du tar höga doser av vätskedrivande tabletter (diuretika)

om du har en allvarlig hjärtsjukdom

om du har hjärtsvikt eller har haft en hjärtinfarkt. Följ din läkares instruktion för startdosen

noggrant. Din läkare kan också kontrollera din njurfunktion

om du har förträngning i njurartärerna

om du nyligen har genomgått njurtransplantation (fått en ny njure)

om du har hyperaldosteronism. Detta är en sjukdom där dina binjurar bildar för mycket av

hormonet aldosteron. Om detta gäller dig, bör inte Valsartore Comp användas

om du har lever- eller njursjukdom

om du någonsin har upplevt svullnad av tunga och ansikte som orsakas av en allergisk reaktion

som kallas angioödem när du tar ett annat läkemedel (inklusive ACE-hämmare), tala med din

läkare. Om dessa symtom uppträder när du tar Valsartore Comp, sluta ta Valsartore Comp

omedelbart och ta det aldrig igen. Se även avsnitt 4, "Eventuella biverkningar"

om du har feber, utslag och ledsmärta, som kan vara tecken på systemisk lupus erythematosus

(SLE, en så kallad autoimmun sjukdom)

om du har diabetes, gikt, höga kolesterol- eller höga triglyceridvärden i blodet

om du fått en allergisk reaktion vid användning av andra blodtryckssänkande medel som tillhör

denna läkemedelsgrupp (angiotensin II-receptorblockerare) eller om du har allergi eller astma

om du upplever en synnedsättning eller ögonsmärta. Dessa kan vara symtom på vätskeansamling i

ögat (mellan åderhinnan och senhinnan) eller en ökning av trycket i ögat och kan ske inom timmar

till veckor efter att du tagit Valsartore Comp. Detta kan leda till permanent synförlust, om det inte

behandlas. Om du tidigare har haft en penicillin- eller sulfonamidallergi kan du löpa större risk att

utveckla detta

det kan öka hudens känslighet för sol

om du har haft hudcancer eller om du får en oförutsedd hudförändring under behandlingen.

Behandling med hydroklorotiazid, särskilt långvarig användning med höga doser, kan öka risken

för vissa typer av hud- och läppcancer (icke-melanom hudcancer). Skydda din hud från

exponering för solljus och UV-strålar medan du tar Valsartore Comp

om du tar något av följande läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ACE-hämmare (till exempel enalapril, lisinopril, ramipril), särskilt om du har

diabetesrelaterade njurproblem

aliskiren.

Om något av ovanstående gäller dig, tala med din läkare.

Din läkare kan behöva kontrollera njurfunktion, blodtryck och mängden elektrolyter (t.ex. kalium) i

blodet med jämna mellanrum.

Se även informationen under rubriken ”Ta inte Valsartore Comp”.

Barn och ungdomar

Användning av Valsartore Comp till barn och ungdomar (yngre än 18 år) rekommenderas inte.

Om du tror att du är gravid (eller blir gravid) under behandlingen, kontakta din läkare. Valsartore

Comp rekommenderas inte under graviditet och ska inte användas under de 6 sista månaderna av

graviditeten eftersom det då kan orsaka fosterskador, se Graviditet och amning.

Andra läkemedel och Valsartore Comp

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Behandlingseffekten kan påverkas om Valsartore Comp tas tillsammans med vissa andra läkemedel.

Det kan vara nödvändigt att ändra dos, vidta andra försiktighetsåtgärder eller i vissa fall avbryta

behandlingen med ett av läkemedlen. Detta gäller särskilt för följande läkemedel:

litium, ett läkemedel som används för att behandla vissa typer av psykiska sjukdomar

läkemedel eller substanser som kan öka mängden kalium i blodet. Dessa inkluderar kaliumtillägg,

saltersättningar som innehåller kalium, kaliumsparande läkemedel och heparin

läkemedel som kan minska mängden kalium i blodet, t.ex. diuretika (vätskedrivande tabletter),

kortikosteroider, laxermedel, karbenoxolon, amfotericin eller penicillin G

vissa antibiotika (rifamycingruppen), ett läkemedel som används för att skydda mot

transplantatavstötning (ciklosporin) eller ett antiretroviralt läkemedel mot hiv-/AIDS-infektion

(ritonavir). Dessa läkemedel kan öka effekten av Valsartore Comp

läkemedel som kan framkalla "torsades de pointes" (oregelbunden hjärtrytm), t.ex. antiarytmika

(läkemedel som används för behandling av hjärtproblem) och vissa antipsykotika

läkemedel som kan minska mängden natrium i blodet, t.ex. antidepressiva, antipsykotika och

antiepileptika

läkemedel mot gikt, t.ex. allopurinol, probenecid, sulfinpyrazon

terapeutisk D-vitamin och kalciumtillägg

diabetesmedel (orala medel, t.ex. metformin eller insuliner)

andra blodtryckssänkande läkemedel inklusive metyldopa, ACE-hämmare (såsom enalapril,

lisinopril, etc.) eller aliskiren

läkemedel för att öka blodtrycket, t.ex. noradrenalin eller adrenalin

digoxin eller andra digitalisglykosider (läkemedel som används för behandling av hjärtproblem)

läkemedel som ökar blodsockret, t.ex. diazoxid eller betablockerare

cytotoxiska läkemedel (används för att behandla cancer), t.ex. metotrexat eller cyklofosfamid

smärtlindrande medel såsom icke-steroida anti-inflammatoriska medel (NSAID), inklusive

selektiva cyklooxygenas 2-hämmare (COX 2-hämmare) och acetylsalicylsyra mer än 3 gram

muskelavslappande medel, t.ex. tubokurarin

antikolinerga läkemedel (medel för behandling av en mängd olika störningar, såsom

gastrointestinala kramper, urinblåsespasm, astma, åksjuka, muskelspasmer, Parkinsons sjukdom

och som ett hjälpmedel för anestesi)

amantadin (medel som används för behandling av Parkinsons sjukdom och även för att behandla

eller förebygga vissa sjukdomar som orsakas av virus)

kolestyramin och kolestipol (läkemedel som vanligen används vid höga värden på lipider (fetter) i

blodet)

ciklosporin, ett läkemedel som används vid organtransplantation för att förhindra avstötning

alkohol, sömntabletter och bedövningsmedel (läkemedel med sövande eller smärtstillande effekt

som används till exempel vid operation)

jodkontrastmedel (medel som används vid bildundersökningar).

Din läkare kan behöva ändra din dos och/eller vidta andra försiktighetsåtgärder.

Om du tar en ACE-hämmare eller aliskiren (se även informationen under rubrikerna ”Ta inte

Valsartore Comp” och ”Varningar och försiktighet”)

Valsartore Comp med mat och alkohol

Du kan ta Valsartore Comp oberoende av måltider.

Undvik att ta alkohol tills du har talat med din läkare. Alkohol kan sänka blodtrycket ytterligare

och/eller öka risken för att du blir yr eller svimmar.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Om du tror att du är gravid (eller blir gravid) under behandlingen, kontakta din läkare.

Vanligtvis föreslår din läkare att du ska sluta ta Valsartore Comp före graviditet eller så snart du

vet att du är gravid och istället rekommendera ett annat läkemedel till dig. Valsartore Comp bör

inte användas i början av graviditeten och ska inte användas under de 6 sista månaderna av

graviditeten eftersom det då kan orsaka fosterskador.

Berätta för din läkare om du ammar eller tänker börja amma.

Valsartore Comp rekommenderas inte vid amning och din läkare kan välja en annan behandling

till dig om du vill amma ditt barn, särskilt om ditt barn är nyfött eller föddes för tidigt.

Körförmåga och användning av maskiner

Innan du kör fordon, använder verktyg eller maskiner, eller utför aktiviteter som kräver koncentration,

se till att du vet hur Valsartore Comp påverkar dig. Liksom många andra läkemedel för behandling av

högt blodtryck kan Valsartore Comp i sällsynta fall orsaka yrsel och påverka koncentrationsförmågan.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbete

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Valsartore Comp innehåller laktos (mjölksocker) och natrium

Om du inte tål vissa sockerarter, bör du kontakta din läkare innan du tar detta läkemedel.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, dvs. är näst intill

”natriumfritt”.

3.

Hur du tar Valsartore Comp

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Personer med högt blodtryck känner ofta inte av några symtom på detta. Många känner sig som

vanligt. Det är därför viktigt att du går på dina läkarbesök som planerat även om du känner dig bra.

Din läkare talar om för dig hur många Valsartore Comp tabletter som du ska ta. Beroende på

behandlingsresultatet kan läkaren höja eller sänka dosen.

Vanlig dos av Valsartore Comp är en tablett per dag.

Ändra inte dosen eller avbryt behandlingen utan att rådgöra med läkaren.

Läkemedlet ska tas vid samma tidpunkt varje dag, vanligen på morgonen.

Du kan ta Valsartore Comp oberoende av måltid.

Svälj tabletten med ett glas vatten.

Om du har tagit för stor mängd av Valsartore Comp

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

Om du får svår yrsel och/eller svimmar, lägg dig ned och kontakta omedelbart läkare.

Om du har glömt att ta Valsartore Comp

Om du glömmer ta en dos, ta den så snart du kommer ihåg det. Om det snart är tid för nästa dos, hoppa

då över den missade dosen.

Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd tablett.

Om du slutar att ta Valsartore Comp

Om du slutar din behandling med Valsartore Comp kan ditt höga blodtryck förvärras. Sluta inte att ta

din medicin om inte din läkare säger till dig att sluta.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få

dem.

Vissa biverkningar kan vara allvarliga och kräver omedelbar medicinsk vård:

Du ska kontakta din läkare omedelbart om du får symtom på angioödem, såsom:

svullet ansikte, tunga eller svalg

svårighet att svälja

nässelutslag och svårighet att andas

svår hudsjukdom som orsakar hudutslag, rodnad, blåsor på läpparna, ögonen eller munnen,

hudavlossning, feber (toxisk epidermal nekrolys)

synförsämring eller smärta i dina ögon på grund av högt tryck (möjliga tecken på vätskeansamling

i ögat (mellan åderhinnan och senhinnan) eller akut trångvinkelglaukom)

feber, halsont, mer frekventa infektioner (agranulocytos).

Dessa biverkningar är mycket sällsynta eller frekvensen är inte känd.

Om du får något av dessa symtom, sluta ta Valsartore Comp och kontakta din läkare

omedelbart (se avsnitt 2 "Varningar och försiktighet").

Andra biverkningar är:

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

hosta

lågt blodtryck

yr i huvudet

uttorkning (med symtom som törst, torrhet i munnen och på tungan, sällan behöva tömma blåsan,

mörkfärgad urin, torr hud)

smärta i musklerna

trötthet

stickningar och domningar

dimsyn

brusande och surrande i öronen.

Mycket sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 användare):

yrsel

diarré

smärta i lederna.

Har rapporterats

(förekommer hos ett okänt antal användare):

svårigheter att andas

betydligt minskad urinmängd

lågt natriumvärde i blodet (som kan utlösa trötthet, förvirring, muskelryckningar och/eller kramper

i svåra fall)

lågt kaliumvärde i blodet (ibland med muskelsvaghet, muskelkramper, onormal hjärtrytm)

lågt antal vita blodkroppar i blodet (med symtom som feber, hudinfektioner, ont i halsen eller

munsår på grund av infektion, svaghet)

förhöjt bilirubinvärde i blodet (vilket i allvarliga fall kan ge gul hud och gula ögon)

förhöjda värden på ureakväve och kreatinin i blodet (vilket kan tyda på försämrad njurfunktion)

förhöjt urinsyravärde i blodet (vilket i allvarliga fall kan utlösa gikt)

synkope (svimning).

Följande biverkningar har rapporterats för produkter som innehåller valsartan eller

hydroklortiazid:

Valsartan

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

känsla av att det snurrar

smärta i buken.

Har rapporterats

(förekommer hos ett okänt antal användare):

blåsbildning på huden (tecken på hudinflammation, även kallat bullös dermatit)

hudutslag med eller utan klåda tillsammans med något av följande symtom: feber, smärta i

lederna, smärta i musklerna, svullna lymfkörtlar och/eller influensaliknande symtom

utslag, lila-röda fläckar, feber, klåda (symtom på inflammation i blodkärlen)

lågt värde på blodplättar (ibland med ovanliga blödningar eller blåmärken)

högt kaliumvärde i blodet (ibland med muskelkramper, onormal hjärtrytm)

allergiska reaktioner (med symtom som utslag, klåda, nässelfeber, svårighet att andas eller

svårighet att svälja, yrsel)

svullnad framförallt i ansikte och svalg, utslag, klåda

förhöjda leverfunktionsvärden

minskat hemoglobinvärde och minskad andel röda blodkroppar i blodet (båda kan i allvarliga fall

ge blodbrist (anemi))

njursvikt

låg nivå av natrium i blodet (som kan utlösa trötthet, förvirring, muskelryckningar och/eller

kramper i svåra fall).

Hydroklortiazid

Mycket vanliga

(kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

låg nivå av kalium i blodet

förhöjda lipidvärden i blodet.

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

låg nivå av natrium i blodet

låg nivå av magnesium i blodet

hög nivå av urinsyra i blodet

kliande utslag och andra typer av utslag

minskad aptit

lätt illamående och kräkningar

yrsel, svimning då man reser sig upp

oförmåga att få eller bibehålla erektion.

Sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare):

svullnad och blåsor på huden (på grund av ökad känslighet för sol)

hög nivå av kalcium i blodet

hög blodsockernivå

socker i urinen

försämring av metabolt diabetestillstånd

förstoppning, diarré, obehag i mage och tarm, leverstörningar som kan uppstå tillsammans med

gul hud och gula ögon

oregelbundna hjärtslag

huvudvärk

sömnstörningar

nedstämdhet (depression)

lågt antal blodplättar (ibland med blödning eller blåmärken under huden)

yrsel

stickningar eller domningar

synrubbningar.

Mycket sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 användare):

inflammation i blodkärlen med symtom som utslag, lila-röda fläckar, feber (vaskulit)

utslag, klåda, nässelfeber, svårighet att andas eller svälja, yrsel (överkänslighetsreaktioner)

utslag i ansiktet, ledvärk, muskelsjukdom, feber (kutan lupus erythematosus)

svår smärta i övre delen av magen (pankreatit)

svårighet att andas med feber, hosta, väsande andning, andfåddhet (andnöd inklusive pneumonit

och lungödem)

blek hud, trötthet, andfåddhet, mörk urin (hemolytisk anemi)

feber, halsont eller sår i munnen på grund av infektioner (leukopeni)

förvirring, trötthet, muskelryckningar och spasmer, snabb andning (hypokloremisk alkalos).

Har rapporterats

(förekommer hos ett okänt antal användare):

svaghet, blåmärken och täta infektioner (aplastisk anemi)

kraftigt minskad urinproduktion (möjliga tecken på njursjukdom eller njursvikt)

hudutslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av huden, feber (möjliga tecken på

erythema multiforme)

muskelkramp

feber (pyrexi)

svaghet (asteni)

hud- och läppcancer (Icke melanom hudcancer).

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se

detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Valsartore Comp ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på förpackningen. Utgångsdatumet är den sista dagen i

angiven månad.

Förvaras vid högst 30

Använd inte en Valsartore Comp förpackning som är skadad eller visar tecken på att ha öppnats

tidigare.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

De aktiva substanserna är:

valsartan

hydroklortiazid.

Valsartore Comp 80 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Varje tablett innehåller 80 mg valsartan och 12,5 mg hydroklortiazid.

Övriga innehållsämnen i tablettkärnan är:

laktosmonohydrat

cellulosapulver

hypromellos

kroskarmellosnatrium

vattenfri kolloidal kiseldioxid

magnesiumstearat

Övriga innehållsämnen i filmdrageringen är:

hypromellos

macrogol 8000

titandioxid (E171)

talk

röd järnoxid (E172)

Valsartore Comp 160 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Varje tablett innehåller 160 mg valsartan och 12,5 mg hydroklortiazid.

Övriga innehållsämnen i tablettkärnan är:

laktosmonohydrat

cellulosapulver

hypromellos

kroskarmellosnatrium

vattenfri kolloidal kiseldioxid

magnesiumstearat

Övriga innehållsämnen i filmdrageringen är:

hypromellos

macrogol 8000

talk

röd järnoxid (E172)

gul järnoxid (E172)

svart järnoxid (E172)

Valsartore Comp 160 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Varje tablett innehåller 160 mg valsartan och 25 mg hydroklortiazid.

Övriga innehållsämnen i tablettkärnan är:

laktosmonohydrat

cellulosapulver

hypromellos

kroskarmellosnatrium

vattenfri kolloidal kiseldioxid

magnesiumstearat

Övriga innehållsämnen i filmdrageringen är:

hypromellos

macrogol 8000

titandioxid (E171)

talk

röd järnoxid (E172)

gul järnoxid (E172)

svart järnoxid (E172)

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Valsartore Comp 80 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter är rosa, avlånga och bikonvexa tabletter.

Valsartore Comp 160 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter är bruna, avlånga och bikonvexa tabletter.

Valsartore Comp 160 mg/25 mg filmdragerade tabletter är orange, avlånga och bikonvexa tabletter

Tabletterna tillhandahålls i blisterförpackningar om 10, 14, 28, 30, 50, 56, 90, 98 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland

Övriga tillverkare

Centrafarm Services BV

Nieuwe Donk 9, 4879 AC Etten Leur, Nederländerna

Clonmel Healthcare Ltd.

Waterford Road, Clonmel, Co. Tipperary, Irland

Eurogenerics N.V.

Heizel Esplanade Heysel b 22, B-1020 Brussels, Belgien

LAMP S. Prospero S.p.A.

Via della Pace, 25/A, I-41030 San Prospero (Modena), Italien

PharmaCoDane ApS

Marielundvej 46A, DK-2730 Herlev, Danmark

STADA Arzneimittel GmbH

Muthgasse 36/2, A-1190 Wien, Österrike

Lokal företrädare

STADA Nordic ApS

Marielundvej 46 A

2730 Herlev

Danmark

Denna bipacksedel ändrades senast

2020-11-02

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Valsartore Comp 80 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Valsartore Comp 160 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Valsartore Comp 160 mg/25 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Valsartore Comp 80 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter:

Varje tablett innehåller 80 mg valsartan och 12,5 mg hydroklortiazid.

Hjälpämne med känd effekt

Varje tablett innehåller 28,67 mg laktosmonohydrat.

Valsartore Comp 160 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter:

Varje tablett innehåller 160 mg valsartan och 12,5 mg hydroklortiazid.

Hjälpämne med känd effekt

Varje tablett innehåller 66,42 mg laktosmonohydrat.

Valsartore Comp 160 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Varje tablett innehåller 160 mg valsartan och 25 mg hydroklortiazid.

Hjälpämne med känd effekt

Varje tablett innehåller 57,35 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerade tabletter.

Valsartore Comp 80 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter:

Rosa, bikonvexa, avlånga filmdragerade tabletter.

Valsartore Comp 160 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter:

Bruna, bikonvexa, avlånga filmdragerade tabletter.

Valsartore Comp 160 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Orange, bikonvexa, avlånga filmdragerade tabletter.

De filmdragerade tabletterna får ej delas.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av essentiell hypertoni hos vuxna.

Valsartore Comp är ett läkemedel i fast kombination för behandling av patienter med

otillfredsställande blodtryckskontroll vid monoterapi med valsartan eller hydroklortiazid.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Den rekommenderade dosen av Valsartore Comp är en filmdragerad tablett en gång dagligen.

Dostitrering med de enskilda substanserna rekommenderas. I varje enskilt fall bör upptitrering av

enstaka komponenter till nästa dos följas, för att minska risken för hypotension och andra

biverkningar.

Då det är kliniskt lämpligt kan hos patienter med otillfredsställande blodtryckskontroll vid monoterapi

med valsartan eller hydroklortiazid en övergång direkt från monoterapi till den fasta kombinationen

övervägas, förutsatt att den rekommenderade dostitreringssekvensen för de enskilda komponenterna

följs.

Klinisk respons på valsartan/ hydroklortiazid bör utvärderas efter det att behandlingen startats och om

blodtrycket förblir okontrollerat kan dosen höjas genom att öka endera av komponenterna till en

högsta dos av Valsartore Comp på 320 mg/25 mg.

Den blodtryckssänkande effekten är påtaglig inom 2 veckor.

Hos de flesta patienter, observeras maximal effekt inom 4 veckor. Men hos vissa patienter kan

4-8 veckors behandling behövas. Detta bör beaktas vid dostitrering.

Administreringssätt

Valsartore Comp kan tas oberoende av måltider och ska tas med vatten.

Särskilda patientgrupper

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med lindrigt till måttligt nedsatt njurfunktion

(glomerulär filtrationshastighet (GFR) ≥30 ml/min). Beroende på innehållet av hydroklortiazid är

Valsartore Comp kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion (GFR < 30 ml/min) och

anuri (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.2). Samtidig användning av valsartan och aliskiren är kontraindicerat

hos patienter med nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/ min/ 1,73 m

) (se avsnitt 4.3).

Diabetes mellitus

Samtidig användning av valsartan och aliskiren är kontraindicerad hos patienter med diabetes mellitus

(se avsnitt 4.3).

Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion utan kolestas ska dosen valsartan inte

överstiga 80 mg (se avsnitt 4.4). Ingen dosjustering av hydroklortiazid är nödvändig för patienter med

lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion. Beroende på innehållet av valsartan är Valsartore Comp

kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion eller med med biliär cirros och gallstas

(se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.2).

Äldre

Ingen dosjustering är nödvändig hos äldre patienter.

Pediatrisk population

Valsartore Comp rekommenderas inte till barn under 18 års ålder beroende på brist på data avseende

säkerhet och effekt.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna, andra sulfonamidderiverade läkemedel eller mot något

hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Andra och tredje trimestern av graviditet (se avsnitt 4.4 och 4.6).

Svårt nedsatt leverfunktion, biliär cirros och kolestas.

Svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min), anuri.

Behandlingsresistent hypokalemi, hyponatremi, hyperkalcemi och symtomatisk hyperurikemi.

Samtidig användning av Valsartore Comp och läkemedel som innehåller aliskiren är

kontraindicerad hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60

ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.5 och 5.1).

4.4

Varningar och försiktighet

Elektrolytförändringar i serum

Valsartan

Samtidig medicinering med kaliumtillägg, kaliumsparande diuretika, saltersättningar innehållande

kalium eller andra medel som kan höja kaliumnivåerna (heparin etc.) rekommenderas inte.

Övervakning av kaliumnivåerna bör ske vid behov.

Hydroklortiazid

Hypokalemi har rapporterats under behandling med tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid.

Frekvent kontroll av kalium i serum rekommenderas.

Behandling med tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, har varit förknippad med hyponatremi och

hypokloremisk alkalos. Tiazider, däribland hydroklortiazid, ökar urinutsöndringen av magnesium,

vilket kan resultera i hypomagnesemi. Kalciumutsöndringen reduceras av tiaziddiuretika, vilket kan

resultera i hyperkalcemi.

Hos varje patient som får behandling med diuretika bör serumelektrolyter bestämmas regelbundet med

lämpligt mellanrum.

Patienter med natriumförluster och/eller dehydrerade patienter

Patienter som får tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, ska observeras med avseende på kliniska

tecken på vätske- eller elektrolytobalans.

Hos patienter med svåra natriumförluster och/eller hos svårt dehydrerade patienter, t.ex. vid

behandling med höga doser diuretika, kan i sällsynta fall symtomgivande hypotoni uppträda efter att

behandling med valsartan/ hydroklortiazid påbörjats. Natriumförluster och/eller dehydrering ska

korrigeras innan behandling med valsartan/ hydroklortiazid påbörjas.

Patienter med svår kronisk hjärtsvikt eller andra tillstånd med stimulering av renin-angiotensin-

aldosteronsystemet

Hos patienter vars njurfunktion är beroende av aktiviteten hos renin-angiotensin-aldosteronsystemet

(t.ex. patienter med svår kronisk hjärtsvikt), har behandling med ACE-hämmare varit förknippad med

oliguri och/eller progredierande azotemi och i sällsynta fall med akut njursvikt och/eller dödsfall.

Utvärdering av patienter med hjärtsvikt eller efter hjärtinfarkt ska alltid omfatta bedömning av

njurfunktion. Användning av valsartan/ hydroklortiazid till patienter med svår kronisk hjärtsvikt är

inte dokumenterad.

Det kan därför inte uteslutas att även användning av valsartan/ hydroklortiazid på grund av hämning

av renin-angiotensin-aldosteronsystemet kan vara förenad med försämring av njurfunktionen.

Valsartan/ hydroklortiazid ska inte användas till dessa patienter.

Njurartärstenos

Valsartan/ hydroklortiazid ska inte användas för att behandla hypertoni hos patienter med unilateral

eller bilateral njurartärstenos eller artärstenos i en kvarvarande njure eftersom urea i blodet och

serumkreatinin kan öka hos dessa patienter.

Primär hyperaldosteronism

Patienter med primär hyperaldosteronism ska inte behandlas med valsartan/ hydroklortiazid, eftersom

deras renin-angiotensinsystem inte är aktiverat.

Aorta- och mitralisklaffstenos, hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati

Liksom vid behandling med andra vasodilaterande medel ska särskild försiktighet iakttas hos patienter

som lider av aorta- eller mitralisstenos eller hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati (HOCM).

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njurfunktion med kreatininclearance ≥30 ml/min (se

avsnitt 4.2). Regelbunden kontroll av kalium-, kreatinin- och urinsyranivåerna i serum rekommenderas

då valsartan/ hydroklortiazid används till patienter med nedsatt njurfunktion.

Samtidig användning av valsartan med aliskiren är kontraindicerad hos patienter med nedsatt

njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.3 och 4.5).

Njurtransplantation

Det finns för närvarande inte någon erfarenhet från säker användning av valsartan/ hydroklortiazid hos

patienter som nyligen har genomgått njurtransplantation.

Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion utan kolestas ska valsartan/

hydroklortiazid användas med försiktighet (se avsnitt 4.2 och 5.2). Tiazider bör användas med

försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion eller progressiv leversjukdom, eftersom mindre

förändringar i vätske- och elektrolytbalansen kan utlösa leverkoma.

Angioödem i anamnesen

Angioödem, inklusive svullnad i struphuvudet och stämbanden, vilket orsakar luftvägsobstruktion

och/eller svullnad av ansikte, läppar, svalg och/eller tunga har rapporterats hos patienter som

behandlats med valsartan. Vissa av dessa patienter hade tidigare fått angioödem med andra läkemedel

inklusive ACE-hämmare. Behandling med valsartan/ hydroklortiazid bör omedelbart avbrytas hos

patienter som utvecklar angioödem och valsartan/ hydroklortiazid bör inte ges igen (se avsnitt 4.8).

Systemisk lupus erythematosus

Tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, har rapporterats förvärra eller aktivera systemisk lupus

erythematosus.

Andra metabola störningar

Tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, kan förändra glukostoleransen och höja serumnivån av

kolesterol, triglycerider och urinsyra. Hos patienter med diabetes kan dosjustering av insulin eller

orala blodglukossänkande medel krävas.

Tiazider kan minska kalciumutsöndringen i urinen och ge en intermittent och lätt förhöjning av

kalcium i serum utan några kända störningar i kalciummetabolismen. Påtaglig hyperkalcemi kan vara

belägg för bakomliggande hyperparatyreos. Tiazider ska utsättas innan test på

parathyreoideafunktionen utförs.

Fotosensitivitet

Fall av fotosensitivitetsreaktioner har rapporterats för tiaziddiuretika (se avsnitt 4.8). Om

fotosensitivetsreaktioner inträffar rekommenderas att avbryta behandlingen. Om det anses nödvändigt

att återinsätta det diuretiska läkemedlet bör de exponerade ytorna skyddas för sol och artificiellt UVA.

Graviditet

Behandling med angiotensin II-antagonister bör inte påbörjas under graviditet. Om inte fortsatt

behandling med angiotensin II-antagonist anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet,

erhålla alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under

graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med angiotensin II-antagonister avbrytas direkt

och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas (se avsnitt 4.3 och 4.6).

Allmänt

Försiktighet ska iakttas hos patienter som tidigare har visat överkänslighet mot andra angiotensin II-

antagonister. Patienter med allergi och astma har större sannolikhet att få överkänslighetsreaktioner

mot hydroklortiazid.

Choroidal effusion, akut myopi och akut trångvinkelglaukom

Hydroklortiazid, en sulfonamid, har associerats med en idiosynkratisk reaktion som leder till choroidal

effusion med synfältsdefekt, akut övergående myopi (närsynthet) och akut trångvinkelglaukom.

Symtomen innefattar akut insättande försämring av synskärpan eller okulär smärta och uppkommer

vanligen inom timmar till veckor från behandlingsstart. Obehandlad akut trångvinkelglaukom kan leda

till permanent synförlust.

Den primära behandlingen är att sätta ut hydroklortiazid så snabbt som möjligt. Omedelbar medicinsk

eller kirurgisk behandling kan behöva övervägas om det intraokulära trycket förblir okontrollerat.

Patienter med tidigare sulfonamid- eller penicillinallergi kan ha högre risk för att utveckla akut

trångvinkelglaukom.

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller

aliskiren ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt).

Dubbel blockad av RAAS genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

receptorblockerare eller aliskiren rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5 och 5.1).

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under övervakning

av en specialist och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av njurfunktion,

elektrolyter och blodtryck.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas samtidigt hos patienter med

diabetesnefropati.

Icke-melanom hudcancer

En ökad risk för icke-melanom hudcancer (NMSC) [basalcellscancer (BCC) och skivepitelcancer

(SCC)] vid exponering för ökande kumulativ dos av hydroklorotiazid (HCTZ) har setts i två

epidemiologiska studier som baserats på det danska nationella cancerregistret. Fotosensibiliserande

effekter av HCTZ kan fungera som en möjlig mekanism för NMSC.

Patienter som tar HCTZ ska informeras om risken för NMSC och rådas att regelbundet kontrollera om

nya lesioner uppkommit på huden, och genast rapportera alla misstänkta hudlesioner. Patienter bör

rekommenderas möjliga förebyggande åtgärder såsom begränsad exponering för solljus och UV-

strålar och, vid exponering, tillräckligt skydd för att minimera risken för hudcancer. Misstänkta

hudlesioner ska genast undersökas och undersökning ska eventuellt inbegripa histologiska

undersökningar av biopsier. Användningen av HCTZ kan också behövas övervägas på nytt för

patienter som tidigare drabbats av NMSC (se även avsnitt 4.8).

Hjälpämnen

Laktos

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel:

galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption (se avsnitt 6.1).

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, dvs. är näst intill

”natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktioner relaterade till både valsartan och hydroklortiazid

Samtidig användning rekommenderas inte

Litium

Reversibla ökningar av serumkoncentrationen av litium samt toxicitet har rapporterats vid samtidig

användning av litium med ACE-hämmare, angiotensin II-antagonister eller tiazider, däribland

hydroklortiazid. Eftersom njurclearance av litium reduceras av tiazider kan risken för litiumtoxicitet

förmodligen ökas ytterligare med valsartan/hydroklortiazid. Om denna kombination visar sig vara

nödvändig, rekommenderas noggrann övervakning av litiumnivåerna i serum.

Samtidig användning kräver försiktighet

Andra blodtryckssänkande medel

Valsartan/hydroklortiazid kan öka effekten av andra medel med blodtryckssänkande egenskaper (t.ex.

guanetidin, metyldopa, vasodilatorer, ACE-hämmare, angiotensin II-antagonister (ARB),

betareceptorblockerare, kalciumflödeshämmare och direkta reninhämmare (DRI)).

Pressoraminer

(t.ex. noradrenalin, adrenalin)

Respons till pressoraminer kan möjligen vara reducerat. Den kliniska betydelsen av denna effekt är

osäker och inte tillräckligt för att utesluta användning av dessa.

Icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID), inklusive selektiva COX 2-hämmare,

acetylsalicylsyra (>3

g/dag) och icke-selektiva NSAID

NSAID kan försvaga den antihypertensiva effekten av både angiotensin II-antagonister och

hydroklortiazid då de ges samtidigt. Dessutom kan samtidig användning av valsartan/hydroklortiazid

och NSAID medföra försämring av njurfunktionen och en ökning av kalium i serum. Därför

rekommenderas övervakning av njurfunktionen när behandlingen inleds, liksom adekvat hydrering av

patienten.

Interaktioner relaterade till valsartan

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) med ARB, ACE-hämmare eller

aliskiren

Data från kliniska prövningar har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi

och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-angiotensin-

aldosteron-systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

receptorblockerare eller aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel som påverkar RAAS

(se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Samtidig användning rekommenderas inte

Kaliumsparande diuretika, kaliumtillägg, saltersättningar som innehåller kalium och andra

substanser som kan höja kaliumnivåerna

Om läkemedel som påverkar kaliumnivåerna anses nödvändigt i kombination med valsartan,

rekommenderas övervakning av kaliumnivåerna i plasma.

Transportproteiner

Data från studier

in vitro

visar att valsartan är ett substrat för transportproteinet OATP1B1/OATP1B3

för upptag i levern och för transportproteinet MRP2 för hepatiskt utflöde. Den kliniska relevansen av

dessa fynd är okänd. Samtidig administrering av hämmare av transportproteinet för upptag (t.ex.

rifampicin, ciklosporin) eller transportproteinet för utflöde (t.ex. ritonavir) kan öka den systemiska

exponeringen för valsartan. Iaktta därför lämplig omsorg vid insättande eller avslutande av samtidig

behandling med sådana läkemedel.

Ingen interaktion

Vid läkemedelsinteraktionsstudier med valsartan har inga interaktioner av klinisk betydelse

observerats med valsartan eller någon av följande substanser: cimetidin, warfarin, furosemid, digoxin,

atenolol, indometacin, hydroklortiazid, amlodipin, glibenklamid. Digoxin och indometacin skulle

kunna interagera med hydroklortiazidkomponenten av valsartan/hydroklortiazid (se interaktioner

relaterade till hydroklortiazid).

Interaktioner relaterade till hydroklortiazid

Samtidig användning kräver försiktighet

Läkemedel som påverkar serumkaliumnivån

Den hypokalemiska effekten av hydroklortiazid kan öka vid samtidig administrering av kaliuretiska

diuretika, kortikosteroider, laxermedel, adrenokortikotropt hormon (ACTH), amfotericin,

karbenoxolon, penicillin G, salicylsyra och derivat därav.

Om dessa läkemedel förskrivs tillsammans med kombinationen hydroklortiazid-valsartan

rekommenderas övervakning av kaliumnivåerna i plasma (se avsnitt 4.4).

Läkemedel som kan framkalla torsades de pointes

På grund av risken för hypokalemi, bör hydroklortiazid ges med försiktighet i samband med läkemedel

som kan framkalla torsades de pointes, i synnerhet antiarytmika klass Ia och klass III samt vissa

antipsykotika.

Läkemedel som påverkar serumnatriumnivån

Den hyponatremiska effekten av diuretika kan intensifieras vid samtidig administrering av läkemedel

såsom antidepressiva, antipsykotika, antiepileptika, etc. Försiktighet rekommenderas vid

administrering av dessa läkemedel under lång tid.

Digitalisglykosider

Tiazidinducerad hypokalemi eller hypomagnesemi kan uppträda som oönskade effekter och öka risken

för digitalisinducerade hjärtarytmier (se avsnitt 4.4).

Kalciumsalter och vitamin D

Administrering av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, med vitamin D eller med kalciumsalter

kan potentiera ökningen av kalciumnivån i serum. Samtidig användning av tiaziddiuretika med

kalciumsalter kan orsaka hyperkalcemi hos patienter predisponerade för hyperkalcemi (t.ex.

hyperparatyreoidism, malignitet eller vitamin-D-medierade tillstånd) genom att öka tubulär

återabsorption av kalcium.

Diabetesmedel

(perorala antidiabetika och insulin)

Tiazid kan påverka glukostoleransen. Dosjustering av diabetesmedlet kan vara nödvändig.

Metformin ska användas med försiktighet på grund av risken för laktatacidos, möjligen framkallad av

hydroklortiazidinducerad funktionell njursvikt.

Betareceptorblockerare och diazoxid

Samtidig användning av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, med betareceptorblockerare kan

öka risken för hyperglykemi. Tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, kan förstärka den

hyperglykemiska effekten av diazoxid.

Läkemedel för behandling av gikt

(probenecid, sulfinpyrazon och allopurinol)

Dosjustering av läkemedel som ökar utsöndringen av urinsyra kan vara nödvändig eftersom

hydroklortiazid kan höja urinsyranivån i serum. Dosökning av probenecid eller sulfinpyrazon kan vara

nödvändig. Samtidig administrering av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, kan öka incidensen

av överkänslighetsreaktioner mot allopurinol.

Antikolinerga medel och andra läkemedel som påverkar gastrointestinal motilitet

Biotillgängligheten för diuretika av tiazidtyp kan ökas av antikolinerga medel (t.ex. atropin,

biperiden), förmodligen beroende på minskad gastrointestinal motilitet och förlångsammad

magtömningshastighet. Omvänt är det förväntat att prokinetiska läkemedel såsom cisaprid kan minska

biotillgängligheten av tiaziddiuretika.

Amantadin

Tiazider, däribland hydroklortiazid, kan öka risken för biverkningar orsakade av amantadin.

Anjonbytarresiner

Absorption av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, minskas av kolestyramin eller kolestipol.

Detta kan resultera i subterapeutiska effekter av tiaziddiuretika. Emellertid, en spridning av doseringen

av hydroklortiazid och resiner så att hydroklortiazid administreras åtminstone 4 timmar innan eller

4-6 timmar efter administreringen av resiner, skulle potentiellt minimera interaktionen.

Cytotoxiska medel

Tiazider, däribland hydroklortiazid, kan minska den renala utsöndringen av cytotoxiska medel (t.ex.

cyklofosfamid, metotrexat) och potentiera deras myelosuppressiva effekt.

Icke-depolariserande muskelavslappande medel

(t.ex. tubokurarin)

Tiazider, däribland hydroklortiazid, potentierar effekten av muskelavslappnande medel såsom

kurarederivat.

Ciklosporin

Samtidig behandling med ciklosporin kan öka risken för hyperurikemi och komplikationer av gikttyp.

Alkohol, barbiturater eller narkotika

Samtidig administrering av tiaziddiuretika med substanser som också har en blodtryckssänkande

effekt (t.ex. genom att minska det sympatiska centrala nervsystemets aktivitet eller direkt

vasodilatationsaktivitet) kan potentiera ortostatisk hypotoni.

Metyldopa

Enstaka fall av hemolytisk anemi hos patienter som samtidigt behandlades med metyldopa och

hydroklortiazid har rapporterats.

Jodkontrastmedel

Vid diuretikainducerad dehydrering finns en ökad risk för akut njursvikt särskilt med höga doser av

jodprodukten. Rehydrering av dessa patienter bör ske före administrering.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Valsartan

Angiotensin II-antagonister bör inte användas under graviditetens första trimester (se avsnitt 4.4).

Angiotensin II-antagonister är kontraindicerade under graviditetens andra och tredje trimester (se

avsnitt 4.3 och 4.4).

Epidemiologiska data rörande risk för fosterskada efter användning av ACE-hämmare under

graviditetens första trimester är inte entydiga: en något ökad risk kan inte uteslutas. Kontrollerade

epidemiologiska data saknas för angiotensin II-antagonister men likartade risker kan föreligga för

denna läkemedelsgrupp. Om inte fortsatt behandling med angiotensin II-antagonist anses nödvändig,

bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl

dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med

angiotensin II-antagonister avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas.

Det är känt att behandling med angiotensin II-antagonister under andra och tredje trimestern kan

inducera human fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion, oligohydramnios, hämning av skallförbening)

och neonatal toxicitet (njursvikt, hypotoni, hyperkalemi) (se också avsnitt 5.3).

Om exponering för angiotensin II-antagonister förekommit under graviditetens andra trimester

rekommenderas ultraljudskontroll av njurfunktion och skalle.

Spädbarn vars mödrar har använt angiotensin II-antagonister bör observeras noggrant med avseende

på hypotoni (se avsnitt 4.3 och 4.4).

Hydroklortiazid

Det finns begränsad erfarenhet från användning av hydroklortiazid under graviditet, särskilt under

första trimestern. Djurstudier är otillräckliga. Hydroklortiazid passerar placenta. Baserat på den

farmakologiska verkningsmekanismen för hydroklortiazid kan användning under den andra och tredje

trimestern nedsätta fetoplacentär-perfusion och ge effekter som ikterus, störningar i elektrolytbalansen

och trombocytopeni hos fostret och det nyfödda barnet.

Amning

Det finns ingen information angående användning av valsartan under amning. Hydroklortiazid

utsöndras i human modersmjölk. Därför rekommenderas inte valsartan/hydroklortiazid under amning.

Alternativa behandlingar med bättre dokumenterad säkerhetsprofil är att föredra under amning,

speciellt vid amning av nyfödda eller prematura barn.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts på effekten av valsartan/hydroklortiazid på förmågan att framföra fordon eller

användning av maskiner. Vid framförande av fordon och användning av maskiner bör det tas i

beaktande att tillfällig yrsel eller trötthet kan förkomma.

4.8

Biverkningar

Biverkningar och laboratorieresultat som rapporterats i kliniska studier och som förekom mera

frekvent med valsartan plus hydroklortiazid jämfört med placebo och enskilda rapporter efter

godkännandet för försäljning presenteras nedan ordnade efter organklass. Biverkningar som är kända

för de enskilda substanserna då de administreras var för sig, men som inte observerats i de kliniska

studierna, kan förekomma vid behandling med kombinationen valsartan/hydroklortiazid.

Biverkningarna presenteras enligt frekvens med de vanligast förekommande först enligt följande:

mycket vanliga (

1/10); vanliga (

1/100, <1/10); mindre vanliga (

1/1 000, <1/100); sällsynta

1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från

tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande

allvarlighetsgrad.

Tabell 1. Frekvens av biverkningar med valsartan/hydroklortiazid

Metabolism och nutrition

Mindre vanliga

Dehydrering

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket sällsynta

Yrsel

Mindre vanliga

Parestesier

Ingen känd frekvens

Synkope

Ögon

Mindre vanliga

Ingen känd frekvens

Dimsyn

Choroidal effusion

Öron och balansorgan

Mindre vanliga

Tinnitus

Blodkärl

Mindre vanliga

Hypotoni

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Hosta

Ingen känd frekvens

Icke-kardiogent lungödem

Magtarmkanalen

Mycket sällsynta

Diarré

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga

Myalgi

Mycket sällsynta

Artralgi

Njurar och urinvägar

Ingen känd frekvens

Nedsatt njurfunktion

Allmänna symptom och/eller symptom vid administreringsstället

Mindre vanliga

Trötthet

Undersökningar

Ingen känd frekvens

Ökad halt urinsyra i serum, ökat bilirubin och kreatinin i

serum, hypokalemi, hyponatremi, stegring av ureakväve i

blod, neutropeni

Tilläggsinformation om de enskilda komponenterna

Biverkningar som tidigare rapporterats för en av de enskilda komponenterna kan potentiellt även

uppträda med valsartan/hydroklortiazid, även om de inte observerats i de kliniska studierna eller efter

godkännandet för försäljning.

Tabell 2. Frekvens av biverkningar med valsartan

Blodet och lymfsystemet

Ingen känd frekvens

Sänkt hemoglobin, sänkt hematokrit,

trombocytopeni

Immunsystemet

Ingen känd frekvens

Andra överkänslighets-/allergiska reaktioner,

inkluderande serumsjuka

Metabolism och nutrition

Ingen känd frekvens

Ökning av serumkalium, hyponatremi

Öron och balansorgan

Mindre vanliga

Svindel

Blodkärl

Ingen känd frekvens

Vaskulit

Magtarmkanalen

Mindre vanliga

Buksmärta

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens

Förhöjda leverfunktionsvärden

Hud och subkutan vävnad

Ingen känd frekvens

Angioneurotiskt

ödem,

bullös

dermatit,

utslag,

klåda

Njurar och urinvägar

Ingen känd frekvens

Njursvikt

Tabell 3. Frekvens av biverkningar med hydroklortiazid

Förskrivning av hydroklortiazid har varit omfattande i många år, ofta i högre doser än de som ingår i

valsartan/hydroklortiazid. Följande biverkningar har rapporterats hos patienter som behandlats med

monoterapi av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid.

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (inkl. cystor och polyper)

Ingen känd frekvens

Icke-melanom hudcancer (basalcellscancer och

skivepitelcancer)

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta

Trombocytopeni, ibland med purpura

Mycket sällsynta

Agranulocytos, leukopeni, hemolytisk anemi,

benmärgssvikt

Ingen känd frekvens

Aplastisk anemi

Immunsystemet

Mycket sällsynta

Överkänslighetsreaktioner

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Hypokalemi,

höjda

blodfetter

(främst

högre

doser)

Vanliga

Hyponatremi, hypomagnesemi, hyperurikemi

Sällsynta

Hyperkalcemi,

hyperglykemi,

glukosuri

försämring av metabolt diabetestillstånd

Mycket sällsynta

Hypokloremisk alkalos

Psykiska störningar

Sällsynta

Depression, sömnstörningar

Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta

Huvudvärk, yrsel, parestesi

Ögon

Sällsynta

Synnedsättning

Ingen känd frekvens

Akut trångvinkelglaukom

Hjärtat

Sällsynta

Hjärtarytmier

Blodkärl

Vanliga

Postural hypotoni

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket sällsynta

Andnödssyndrom, inkluderande pneumonit och

lungödem

Magtarmkanalen

Vanliga

Aptitlöshet, lätt illamående och kräkningar

Sällsynta

Förstoppning, besvär från magtarmkanalen, diarré

Mycket sällsynta

Pankreatit

Lever och gallvägar

Sällsynta

Intrahepatisk kolestas eller gulsot

Njurar och urinvägar

Ingen känd frekvens

Nedsatt njurfunktion, akut njursvikt

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Urtikaria och andra former av utslag

Sällsynta

Fotosensibilisering

Mycket sällsynta

Nekrotiserande vaskulit och toxisk epidermal

nekrolys, kutana lupus erythematosus-lika

reaktioner, reaktivering av kutan lupus

erythematosus

Ingen känd frekvens

Erythema multiforme

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Ingen känd frekvens

Feber, asteni

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens

Muskelkramp

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Vanliga

Impotens

Beskrivning av utvalda biverkningar

Icke-melanom hudcancer

Baserat på tillgängliga uppgifter från epidemiologiska studier har ett kumulativt dosberoende samband

setts mellan HCTZ och NMSC (se även avsnitt 4.4 och 5.1).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Symtom

Överdosering av valsartan kan ge uttalad hypotoni, som kan leda till en lägre medvetandegrad,

cirkulatorisk kollaps och/eller chock. Dessutom kan följande tecken och symtom förekomma orsakade

av överdosering av hydroklortiazidkomponenten: illamående, somnolens, hypovolemi och

elektrolytstörningar åtföljda av hjärtarytmier och muskelkramper.

Behandling

De terapeutiska åtgärderna beror på tidpunkten för intag och symtomens typ och svårighetsgrad. Det är

av största vikt att cirkulationen stabiliseras.

Om hypotoni uppstår ska patienten läggas ner och salt och vätsketillägg ska ges snabbt.

Valsartan kan inte elimineras med hjälp av hemodialys på grund av dess starka bindning till plasma,

medan clearance av hydroklortiazid kan uppnås med dialys.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Angiotensin II-antagonister och diuretika, valsartan och diuretika, ATC-

kod: C09D A03.

Valsartan/hydroklortiazid

Valsartore Comp 80 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

I en dubbelblind, randomiserad, aktivkontrollerad, klinisk studie på patienter som inte kontrollerats

tillfredsställande med hydroklortiazid 12,5 mg observerades signifikant större genomsnittliga

sänkningar i systoliskt/diastoliskt blodtryck (BT) med kombinationen valsartan/hydroklortiazid

80/12,5 mg (14,9/11,3 mmHg) jämfört med hydroklortiazid 12,5 mg (5,2/2,9 mmHg) och

hydroklortiazid 25 mg (6,8/5,7 mmHg). Dessutom svarade en signifikant större andel patienter på

behandlingen, (diastoliskt BT <90 mm Hg eller sänkning med ≥10 mmHg) med

valsartan/hydroklortiazid 80 mg/12,5 mg (60 %) jämfört med hydroklortiazid 25 mg (27 %).

I en dubbelblind, randomiserad, aktivkontrollerad, klinisk studie på patienter som inte kontrollerats

tillfredsställande med valsartan 80 mg observerades signifikant större genomsnittliga sänkningar i

systoliskt/diastoliskt blodtryck (BT) med kombinationen valsartan/hydroklortiazid 80 mg/12,5 mg

(9,8/8,2 mmHg) jämfört med valsartan 80 mg (3,9/5,1 mmHg) och valsartan 160 mg (6,5/6,2 mmHg).

Skillnaden i blodtrycksreduktion mellan doserna 160/25 mg och 160/12,5 mg var även statistiskt

signifikant. Dessutom svarade en signifikant större andel patienter på behandlingen, (diastoliskt BT

<90 mmHg eller sänkning med ≥10 mmHg), med valsartan/hydroklortiazid 80 mg/12,5 mg (51 %) och

jämfört med valsartan 80 mg (36 %) och valsartan 160 mg (37 %).

I en dubbelblind, randomiserad, placebokontrollerad, klinisk studie med faktoriell design jämfördes

olika doskombinationer av valsartan/hydroklortiazid med respektive komponent. Signifikant större

genomsnittliga sänkningar i systoliskt/diastoliskt blodtryck (BT) observerades med kombinationen

valsartan/hydroklortiazid 80/12,5 mg (16,5/11,8 mmHg) jämfört med placebo (1,9/4,1 mmHg) och

respektive monoterapi, dvs. hydroklortiazid 12,5 mg (7,3/7,2 mmHg) och valsartan 80 mg (8,8/8,6

mmHg). Dessutom svarade en signifikant större andel patienter på behandlingen, (diastoliskt BT

<90 mmHg eller sänkning med ≥10 mmHg), med valsartan/hydroklortiazid 80 mg/12,5 mg (64 %) och

jämfört med placebo (29 %) och hydroklortiazid (41 %).

Valsartore Comp 160 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter och Valsartore Comp 160 mg/25 mg

filmdragerade tabletter

I en dubbelblind, randomiserad, aktivkontrollerad, klinisk studie på patienter som inte kontrollerats

tillfredsställande med hydroklortiazid 12,5 mg observerades signifikant större genomsnittliga

sänkningar i systoliskt/diastoliskt blodtryck (BT) med kombinationen valsartan/hydroklortiazid

160/12,5 mg (12,4/7,5 mmHg) jämfört med hydroklortiazid 25 mg (5,6/2,1mmHg). Dessutom svarade

en signifikant större andel patienter på behandlingen, (BT <140/90 mmHg eller sänkning av systoliskt

BT med ≥20 mmHg eller sänkning av diastoliskt BT med ≥10 mmHg) med valsartan/hydroklortiazid

160 mg/12,5 mg (50 %) jämfört med hydroklortiazid 25 mg (25 %).

I en dubbelblind, randomiserad, aktivkontrollerad, klinisk studie på patienter som inte kontrollerats

tillfredsställande med valsartan 160 mg observerades signifikant större genomsnittliga sänkningar i

systoliskt/diastoliskt blodtryck (BT) med kombinationen valsartan/hydroklortiazid 160 mg/25 mg

(14,6/11,9 mmHg) och valsartan/hydroklortiazid 160 mg/12,5 mg (12,4/10,4 mmHg) jämfört med

valsartan 160 mg (8,7/8,8 mmHg). Skillnaden i blodtrycksreduktion mellan doserna 160/25 mg och

160/12,5 mg var även statistiskt signifikant. Dessutom svarade en signifikant större andel patienter på

behandlingen, (diastoliskt BT <90 mmHg eller sänkning med ≥10 mmHg), med

valsartan/hydroklortiazid 160 mg/25 mg (68 %) och 160 mg/12,5 mg (62 %) jämfört med valsartan

160 mg (49 %).

I en dubbelblind, randomiserad, placebokontrollerad, klinisk studie med faktoriell design jämfördes

olika doskombinationer av valsartan/hydroklortiazid med respektive komponent. Signifikant större

genomsnittliga sänkningar i systoliskt/diastoliskt blodtryck (BT) observerades med kombinationen

valsartan/hydroklortiazid 160 mg/12,5 mg (17,8/13,5 mmHg) och 160 mg/25 mg (22,5/15,3 mmHg)

jämfört med placebo (1,9/4,1 mmHg) och respektive monoterapi, dvs. hydroklortiazid 12,5 mg

(7,3/7,2 mmHg), hydroklortiazid 25 mg (12,7/9,3 mmHg) och valsartan 160 mg (12,1/9,4 mmHg).

Dessutom svarade en signifikant större andel patienter på behandlingen, (diastoliskt BT <90 mmHg

eller sänkning med ≥10 mmHg), med valsartan/hydroklortiazid 160 mg/25 mg (81 %) och

valsartan/hydroklortiazid 160 mg/12,5 mg (76 %) jämfört med placebo (29 %) och respektive

monoterapi, dvs. hydroklortiazid 12,5 mg (41 %), hydroklortiazid 25 mg (54 %) och valsartan 160 mg

(59 %).

Dosberoende reduktion av serumkalium förekom i kontrollerade kliniska studier med kombinationen

valsartan/hydroklortiazid. Reduktionen av serumkalium var vanligare hos patienter som fick 25 mg

hydroklortiazid än hos dem som fick 12,5 mg hydroklortiazid. I kontrollerade kliniska studier med

valsartan/hydroklortiazid försvagades hydroklortiazids kaliumsänkande effekt av valsartans

kaliumsparande effekt.

Fördelaktiga effekter av kombinationen valsartan/hydroklortiazid på kardiovaskulär mortalitet och

morbiditet är för närvarande okända.

Epidemiologiska studier har visat att långtidsbehandling med hydroklortiazid minskar risken för

kardiovaskulär mortalitet och morbiditet.

Valsartan

Valsartan är en oralt aktiv och specifik angiotensin II (Ang II)-receptorantagonist. Det verkar selektivt

på AT

-receptorsubtypen, som förmedlar de kända effekterna av angiotensin II. De ökade

plasmanivåerna av Ang II efter AT

-receptorblockad med valsartan kan stimulera den oblockerade

-receptorn, vilket tycks motverka effekten av AT

-receptorn. Valsartan utövar ingen partiell

agonistisk aktivitet på AT

-receptorn och har mycket (ungefär 20 000 gånger) större affinitet för AT

receptorn än för AT

-receptorn. Valsartan binder inte till och blockerar inte andra hormonreceptorer

eller jonkanaler som är av betydelse för kardiovaskulär reglering.

Valsartan hämmar inte ACE, även kallat kininas II, som omvandlar Ang I till Ang II och bryter ned

bradykinin. Eftersom de inte har någon effekt på ACE och inte potentierar bradykinin eller substans P,

är det osannolikt att angiotensin II-antagonister är förknippade med hosta. I kliniska prövningar där

valsartan jämfördes med ACE-hämmare var incidensen av torrhosta signifikant (p<0,05) lägre

hos patienter som behandlades med valsartan (2,6 %) än hos patienter som behandlades med en ACE-

hämmare (7,9 %). I en klinisk prövning på patienter med anamnes på torrhosta vid behandling med

ACE-hämmare, förekom hosta hos 19,5 % av patienterna i prövningen som fick valsartan och 19,0 %

av dem som fick ett tiaziddiuretikum, jämfört med 68,5 % av dem som behandlades med en ACE-

hämmare (p<0,05).

Vid tillförsel av valsartan till patienter med hypertoni sker en reduktion av blodtrycket utan att

hjärtfrekvensen påverkas.

Efter oral administrering av engångsdos av valsartan ses hos de flesta patienter en blodtryckssänkande

effekt inom 2 timmar, vilken är maximal inom 4 till 6 timmar. Den blodtryckssänkande effekten

kvarstår i 24 timmar efter administrering. Vid upprepad administrering uppnås i allmänhet den

maximala blodtryckssänkande effekten med alla doser inom 2-4 veckor och denna kvarstår vid

långtidsbehandling. Vid kombination med hydroklortiazid erhålls en signifikant ytterligare sänkning

av blodtrycket.

Plötslig utsättning av valsartan har inte varit förknippad med någon rekyleffekt ("reboundfenomen")

när det gäller hypertoni eller några andra kliniska biverkningar.

Hos hypertonipatienter med typ 2-diabetes och mikroalbuminuri har valsartan visat sig reducera

albuminutsöndringen i urin. I studien MARVAL (Micro Albuminuria Reduction with Valsartan)

undersöktes reduktionen av albuminutsöndring i urin (UAE) vid behandling med valsartan (80–

160 mg en gång dagligen) jämfört med amlodipin (5–10 mg en gång dagligen) hos 332 patienter med

typ 2-diabetes (genomsnittlig ålder: 58 år; 265 män) med mikroalbuminuri (valsartan: 58 µg/min;

amlodipin: 55,4 µg/min), normalt eller högt blodtryck och bevarad njurfunktion

(blodkreatinin <120 µmol/l). Vid 24 veckor hade UAE minskat (p<0,001) med 42 % (-24,2 µg/min;

95 % KI: -40,4 till -19,1) med valsartan och ca 3 % (-1,7 µg/min; 95 % KI: -5,6 till 14,9) med

amlodipin trots likartade frekvenser av blodtryckssänkning i båda grupperna.

I studien DROP (Diovan Reduction of Proteinuria) undersöktes ytterligare effekten av valsartan när

det gällde att reducera UAE hos 391 hypertonipatienter (BT=150/88 mm Hg) med typ 2-diabetes,

albuminuri (medelvärde=102 µg/min; 20–700 µg/min) och bevarad njurfunktion (genomsnittligt

serumkreatinin = 80 µmol/l). Patienterna randomiserades till att få en av 3 doser av valsartan (160, 320

och 640 mg en gång dagligen) och de behandlades i 30 veckor. Syftet med studien var att fastställa

optimal dos av valsartan för reduktion av UAE hos hypertonipatienter med typ 2-diabetes. Vid

30 veckor var den procentuella förändringen av UAE signifikant reducerad med 36 % jämfört med

utgångsvärdet vid behandling med valsartan 160 mg (95 % KI: 22 till 47 %) och med 44 % vid

behandling med valsartan 320 mg (95 % KI: 31 till 54 %). Man drog slutsatsen att 160–320 mg

valsartan gav kliniskt relevant reduktion av UAE hos hypertonipatienter med typ 2-diabetes.

Två stora randomiserade, kontrollerade prövningar (ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and in

combination with Ramipril Global Endpoint Trial) och VA NEPHRON-D (The Veterans Affairs

Nephropathy in Diabetes)) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-hämmare och en

angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET var en studie som genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär och

cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus åtföljt av evidens för slutorganskada. VA

NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati.

Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat och

mortalitet, medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni observerades

jämfört med monoterapi. Då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra är dessa resultat

även relevanta för andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör därför inte användas samtidigt hos patienter

med diabetesnefropati.

ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and Renal Disease Endpoints)

var en studie med syfte att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en standardbehandling med en

ACE-hämmare eller en angiotensin II-receptorblockerare hos patienter med typ 2-diabetes mellitus

och kronisk njursjukdom, kardiovaskulär sjukdom eller både och. Studien avslutades i förtid eftersom

det fanns en ökad risk för oönskat utfallt. Både kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare i

aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen och oönskade händelser och allvarliga oönskade händelser av

intresse (hyperkalemi, hypotoni och njurdysfunktion) rapporterades med högre frekvens i aliskiren-

gruppen än i placebo-gruppen.

Hydroklortiazid

Tiaziddiuretika utövar främst sin effekt i njurens distala tubuli. En receptor med hög affinitet i

njurbarken har visat sig vara det primära bindningsstället för tiaziddiuretikas aktivitet och hämning av

NaCl-transporten i distala tubuli. Tiazider verkar genom hämning av Na

-symportern, möjligen

genom att konkurrera om Cl

-bindningsstället, vilket i sin tur påverkar mekanismer för elektrolyt-

reabsorptionen: direkt genom en ökning av natrium- och kloridutsöndringen i ungefär lika stor grad

och indirekt genom den diuretiska verkan som reducerar plasmavolymen. Konsekvensen blir en ökad

reninaktivitet i plasma, ökad aldosteronsekretion och kaliumförlust i urinen samt reduktion av

kaliumnivån i serum. Renin-aldosteronsteget medieras av angiotensin II, därför ger samtidig

administrering av valsartan en mindre uttalad reduktion av serumkalium än med hydroklortiazid i

monoterapi.

Icke-melanom hudcancer: Baserat på tillgängliga uppgifter från epidemiologiska studier har ett

kumulativt dosberoende samband setts mellan HCTZ och NMSC. I en studie ingick en population som

bestod av 71 533 fall av BCC och 8 629 fall av SCC matchade mot 1 430 833 respektive 172 462

populationskontroller. Hög användning av HCTZ (≥50 000 mg kumulativt) associerades med en

justerad oddskvot på 1,29 (95 % KI: 1,23–1,35) för BCC och 3,98 (95 % KI: 3,68–4,31) för SCC. Ett

tydligt kumulativt dos-responssamband sågs för både BCC och SCC. En annan studie visade på ett

möjligt samband mellan läppcancer (SCC) och exponering för HCTZ: 633 fall av läppcancer

matchades med 63 067 populationskontroller, med hjälp av en riskinställd provtagningsstrategi. Ett

kumulativt dos-responsförhållande påvisades med en justerad oddskvot på 2,1 (95 % KI: 1,7–2,6) som

steg till en oddskvot på 3,9 (3,0–4,9) för hög användning (~25 000 mg) och en oddskvot på 7,7 (5,7–

10,5) för den högsta kumulativa dosen (~100 000 mg) (se även avsnitt 4.4).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Valsartan/hydroklortiazid

Den systemiska tillgängligheten av hydroklortiazid reduceras med cirka 30 % då det ges tillsammans

med valsartan. Kinetiken av valsartan påverkas inte nämnvärt vid samtidig administrering av

hydroklortiazid. Den observerade interaktionen har ingen inverkan på användningen av kombinationen

valsartan/hydroklortiazid, eftersom de kontrollerade kliniska studierna har visat en tydlig

blodtryckssänkande effekt, större än den som erhålls med de båda läkemedlen var för sig eller med

placebo.

Valsartan

Absorption

Efter oral administrering av valsartan ensamt, uppnås maximal plasmakoncentration av valsartan efter

2–4 timmar. Genomsnittlig absolut biotillgänglighet är 23 %. När valsartan ges tillsammans med föda,

minskar exponeringen (mätt som AUC) för valsartan med ca 40 % och maximal plasmakoncentration

) med ca 50 %. Plasmakoncentrationerna av valsartan från ca 8 timmar efter administrering är

dock desamma med eller utan födointag. Denna minskning av AUC är dock inte förknippad med

någon kliniskt signifikant minskad terapeutisk effekt och valsartan kan därför ges antingen med eller

utan föda.

Distribution

Distributionsvolymen vid steady-state efter intravenös administrering av valsartan är ca 17 liter, vilket

indikerar att valsartan inte distribueras i vävnaderna i någon större utsträckning. Valsartan är i hög

grad bundet till serumproteiner (94–97 %), främst serumalbumin.

Metabolism

Valsartan biotransformeras inte i så stor utsträckning, eftersom endast ca 20 % av dosen återfinns som

metaboliter. En hydroximetabolit har identifierats i plasma i låga koncentrationer (mindre än 10 % av

valsartans AUC). Denna metabolit är farmakologiskt inaktiv.

Eliminering

Valsartan visar multiexponentiell avtagande kinetik (t

½α

<1 timme och t

½ß

ca 9 timmar). Valsartan

elimineras främst i feces (ca 83 % av dosen) och i urinen (ca 13 % av dosen), främst som oförändrad

substans. Efter intravenös administrering är valsartans plasmaclearance ca 2 liter/timme och dess

njurclearance är 0,62 liter/timme (ca 30 % av totalclearance). Valsartans halveringstid är 6 timmar.

Hydroklortiazid

Absorption

Absorptionen av hydroklortiazid efter en oral dos är snabb (t

ca 2 timmar).

Ökningen av genomsnittlig AUC är linjär och proportionell mot dosen i det terapeutiska intervallet.

Effekten av föda på hydroklortiazids absorption, om någon, har liten klinisk betydelse. Absolut

biotillgänglighet av hydroklortiazid är 70 % efter oral administrering.

Distribution

Den apparenta distributionsvolymen är 4-8 l/kg.

Hydroklortiazid binds till serumproteiner (40-70 %), huvudsakligen serumalbumin. Hydroklortiazid

ackumuleras även i erytrocyter, cirka 3 gånger högre än i plasma.

Eliminering

Hydroklortiazid elimineras huvudsakligen som oförändrat läkemedel. Hydroklortiazid elimineras från

plasma med en halveringstid på i genomsnitt 6 till 15 timmar i den terminala eliminationsfasen. Det är

ingen förändring i kinetiken hos hydroklortiazid vid upprepad dosering och ackumuleringen är

minimal vid dosering en gång dagligen. Mer än 95 % av den absorberade dosen utsöndras oförändrad i

urinen. Renal clearance utgörs av passiv filtrering och aktiv sekretion till renala tubuli.

Särskilda patientgrupper

Äldre

En något högre systemisk exponering för valsartan observerades hos vissa äldre personer jämfört med

yngre. Detta har dock inte visat sig ha någon klinisk betydelse.

Begränsade data tyder på att systemisk clearance av hydroklortiazid är lägre hos såväl friska som

hypertensiva äldre personer jämfört med yngre friska försökspersoner.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med glomerulär filtrationshastighet (GFR) 30-70 ml/min vid

rekommenderad dos av valsartan/hydroklortiazid.

Det finns ingen dokumentation för valsartan/hydroklortiazid på patienter med gravt nedsatt

njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) och patienter som får dialys. Valsartan binds i hög grad

till plasmaproteiner och kan inte elimineras med dialys, medan hydroklortiazid kan elimineras med

hjälp av dialys.

Vid nedsatt njurfunktion ökar maximala plasmanivåer i medelvärde och AUC-värden för

hydroklortiazid och urinutsöndringen sänks. Hos patienter med lindrigt till måttligt nedsatt

njurfunktion, har en 3-faldig ökning av AUC för hydroklortiazid observerats. Hos patienter med gravt

nedsatt njurfunktion har en 8-faldig ökning av AUC observerats. Hydroklortiazid är kontraindicerat

hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.3).

Nedsatt leverfunktion

En farmakokinetikstudie på patienter med lätt (n=6) till måttligt (n=5) nedsatt leverfunktion visade att

exponeringen för valsartan var ungefär dubbelt så stor som för friska försökspersoner (se avsnitt 4.2

och 4.4).

Det finns inga tillgängliga data avseende användning av valsartan till patienter med gravt nedsatt

leverfunktion (se avsnitt 4.3). Leversjukdom påverkar inte farmakokinetiken av hydroklortiazid i

någon betydande grad.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Den potentiella toxiciteten av kombinationen valsartan/hydroklortiazid vid peroral tillförsel studerades

på råtta och vit silkesapa i studier på upp till sex månader. Inga fynd kom fram som kunde utesluta

användning i terapeutiska doser till människa.

De förändringar som erhölls med kombinationen i långtidstoxicitetsstudier orsakades med största

sannolikhet av valsartan. Det toxikologiska målorganet var njuren, med en mer uttalad reaktion hos vit

silkesapa än hos råtta. Kombinationen gav upphov till njurskada (nefropati med tubulär basofili,

förhöjda värden av urea i plasma, kreatinin i plasma och kalium i serum, ökning av urinvolymen och

elektrolyter i urinen vid doser från 30 mg/kg/dag av valsartan + 9 mg/kg/dag av hydroklortiazid till

råtta och 10 + 3 mg/kg/dag till vit silkesapa). Dessa effekter orsakades förmodligen av ändrad renal

hemodynamik. Dessa doser hos råtta motsvarar 0,9 respektive 3,5 gånger den högsta rekommenderade

dosen till människa av valsartan och hydroklortiazid baserat på mg/m

. Dessa doser hos vit silkesapa

motsvarar 0,3 respektive 1,2 gånger den högsta rekommenderade dosen till människa av valsartan och

hydroklortiazid baserat på mg/m

. (Beräkningarna baseras på en oral dos på 320 mg/dag valsartan i

kombination med 25 mg/dag hydroklortiazid och en patient som väger 60 kg).

Höga doser av kombinationen valsartan/hydroklortiazid gav upphov till sänkning av erytrocytindex

(erytrocyter, hemoglobin, hematokrit, vid doser från 100 + 31 mg/kg/dag till råtta och

30 + 9 mg/kg/dag till vit silkesapa). Dessa doser hos råtta motsvarar 3,0 respektive 12 gånger den

högsta rekommenderade dosen till människa av valsartan och hydroklortiazid baserat på mg/m

. Dessa

doser hos vit silkesapa motsvarar 0,9 respektive 3,5 gånger den högsta rekommenderade dosen till

människa av valsartan och hydroklortiazid baserat på mg/m

. (Beräkningarna baseras på en oral dos på

320 mg/dag valsartan i kombination med 25 mg/dag hydroklortiazid och en patient som väger 60 kg).

Hos vit silkesapa observerades skador på ventrikelslemhinnan (vid doser från 30 + 9 mg/kg/dag).

Kombinationen gav också upphov till hyperplasi i afferenta arterioler i njuren (vid doser från

600 + 188 mg/kg/dag hos råtta och från 30 + 9 mg/kg/dag hos vit silkesapa). Dessa doser hos vit

silkesapa motsvarar 0,9 respektive 3,5 gånger den högsta rekommenderade dosen till människa av

valsartan och hydroklortiazid baserat på mg/m

. Dessa doser hos råtta motsvarar 18 respektive

73 gånger den högsta rekommenderade dosen till människa av valsartan och hydroklortiazid baserat på

mg/m

. (Beräkningarna baseras på en oral dos på 320 mg/dag valsartan i kombination med 25 mg/dag

hydroklortiazid och en patient som väger 60 kg).

Ovannämnda effekter tycks vara orsakade av den farmakologiska effekten av höga doser av valsartan

(blockad av angiotensin II-inducerad hämning av reninfrisättningen med stimulering av

reninproducerande celler) och uppträder också med ACE-hämmare. Dessa fynd tycks sakna relevans

för användning av terapeutiska doser av valsartan på människa.

Kombinationen valsartan/hydroklortiazid har inte utvärderats med avseende på mutagenicitet,

kromosomskada eller karcinogenicitet, eftersom inga tecken på interaktion mellan de båda

substanserna föreligger. Sådana utvärderingar har dock gjorts för valsartan och hydroklortiazid var för

sig, och dessa gav inte belägg för mutagenicitet, kromosomskada eller karcinogenicitet.

Hos råtta ledde toxiska doser (600 mg/kg/dag) till modern under dräktighetens sista dagar och under

digivningen till sämre överlevnad, sämre viktökning och försenad utveckling (lösgörande av ytteröra

och öppnande av hörselgång) hos avkomman (se avsnitt 4.6). Dessa doser hos råtta (600 mg/kg/dag) är

ca 18 gånger den högsta rekommenderade dosen till människa baserat på mg/m

(beräkningarna

baseras på en oral dos på 320 mg/dag och en patient som väger 60 kg). Liknande fynd har observerats

för kombinationen valsartan/hydroklortiazid hos råtta och kanin. Studier av embryonal-fetal

utveckling (Segment II) med valsartan/hydroklortiazid hos råtta och kanin gav inte belägg för

teratogenicitet men fostertoxicitet i samband med maternell toxicitet observerades.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Laktosmonohydrat

Cellulosapulver

Hypromellos

Kroskarmellosnatrium

Kolloidal, vattenfri kiseldioxid

Magnesiumstearat

Filmdragering

Hypromellos

Makrogol 8000

Talk

Valsartore Comp 80 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Titandioxid (E 171)

Röd järnoxid (E 172).

Valsartore Comp 160 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Gul järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Svart järnoxid (E172)

Valsartore Comp 160 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Titandioxid (E 171)

Gul järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Svart järnoxid (E172)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej tillämpligt.

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Blisterkartor av eller PVC/PVDC/Alu:

Förpackningar om 10, 14, 28, 30, 50, 56, 90, 98 och 100 filmdragerade tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Valsartore Comp 80 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter: 41847

Valsartore Comp 160 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter: 41848

Valsartore Comp 160 mg/25 mg filmdragerade tabletter: 41849

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2010-11-12

Datum för den senaste förnyelsen: 2015-05-12

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-11-02

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen