Takrozem 0,1% Salva

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

17-09-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

22-04-2018

Aktiva substanser:
takrolimusmonohydrat
Tillgänglig från:
Pierre Fabre Dermatologie
ATC-kod:
D11AH01
INN (International namn):
tacrolimus monohydrate
Dos:
0,1%
Läkemedelsform:
Salva
Sammansättning:
takrolimusmonohydrat 1,02 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Tub, 10 g; Tub, 30 g; Tub, 60 g
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
51947
Tillstånd datum:
2018-03-09

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Takrozem 0,1% salva

takrolimus

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Takrozem är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Takrozem

Hur du använder Takrozem

Eventuella biverkningar

Hur Takrozem ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Takrozemär och vad det används för

Den aktiva substansen i Takrozem, takrolimusmonohydrat, är ett immunmodulerande medel.

Takrozem 0,1% salva används för att behandla måttlig till svår atopisk dermatit (eksem) hos vuxna

som inte fått tillräcklig effekt av eller inte tål konventionell behandling såsom topikala

kortikosteroider.

När måttlig till svår atopisk dermatit är helt eller nästan utläkt, efter upp till 6 veckors behandling av

ett eksemutbrott, och om du brukar få eksemutbrott ofta (4 gånger per år eller mer), kan det vara

möjligt att förhindra att eksemutbrotten kommer tillbaka eller att förlänga tiden då du inte har något

utbrott, genom att använda Takrozem 0,1% salva två gånger per vecka.

Vid atopisk dermatit orsakar en överreaktion i hudens immunsystem inflammation i huden (klåda,

rodnad, torrhet). Takrozem förändrar den onormala immunreaktionen och lindrar inflammationen och

klådan i huden.

Takrolimus som finns i Takrozem kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som inte

nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och sjukvårdspersonal

om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du använder Takrozem

Använd inte Takrozem

om du är allergisk (överkänslig) mot takrolimus eller mot något av övriga innehållsämnen i

Takrozem (anges i avsnitt 6) eller mot makrolidantibiotika (t.ex. azitromycin, klaritromycin,

erytromycin).

Varningar och försiktighet

Tala med läkare om du:

leversvikt

har någon form av

hudcancer

(tumörer) eller om du har ett

försvagat immunförsvar

(immunbrist), oavsett anledning.

har en

ärftlig hudbarriärsjukdom

som Nethertons syndrom, lamellär iktyos (hud som fjällar

kraftigt, beroende på att det yttersta hudlagret är förtjockat), eller om du har

generell

erytrodermi

(röd, inflammerad, flagnande hud på hela kroppen)

har kutan Graft versus Host-sjukdom (en immunreaktion i huden som är en vanlig komplikation

hos patienter som genomgått benmärgstransplantation).

svullna lymfknutor

i början av behandlingen. Om dina lymfknutor svullnar under

behandlingen med Takrozem ska du rådgöra med din läkare.

infekterat eksem

. Använd inte salvan på infekterat eksem.

märker någon

förändring i hudens utseende

, ska du kontakta din läkare.

Säkerheten vid långvarig behandling med takrolimussalva är okänd. Ett ytterst litet antal

personer som använt takrolimussalva har utvecklat maligniteter (till exempel hudcancer eller

lymfom). Sambandet mellan takrolimussalva och cancer har dock inte kunnat påvisas.

Undvik att utsätta huden för solljus under längre perioder och konstgjort solljus som solarier. Om

du vistas mycket utomhus efter att du använt Takrozem, bör du använda solskydd och bära löst

sittande kläder som skyddar huden mot solljus. Fråga din läkare om råd angående andra lämpliga

sätt att skydda dig mot solen. Om du har förskrivits ljusterapi, ska du meddela din läkare att du

använder Takrozem, eftersom samtidig behandling med Takrozem och ljusterapi inte

rekommenderas.

Om din läkare ordinerar behandling med Takrozem två gånger per vecka, för att hålla eksemet

borta, ska ditt tillstånd utvärderas av läkare åtminstone en gång per år, även om sjukdomen är

under kontroll. För barn ska ett uppehåll göras i underhållsbehandlingen efter 12 månader, för att

kunna bedöma om fortsatt behandling behövs.

Du ska inte bada, duscha eller simma omedelbart efter användning av salvan; vatten kan skölja

bort läkemedlet.

Barn

Takrozem 0,1% salva är

inte godkänd för behandling av barn under 16 år

. Salvan ska därför

inte användas på denna åldersgrupp. Rådgör med din läkare.

Effekten av behandling med Takrozem på ett immunförsvar under utveckling hos barn, särskilt

unga barn, har inte utretts.

Andra läkemedel, kosmetika och Takrozem

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar eller nyligen har tagit andra läkemedel, även

receptfria sådana.

Du kan använda mjukgörande krämer och hudlotion under behandling med Takrozem, men dessa

produkter ska inte användas inom två timmar före och efter användning av Takrozem.

Användning av takrolimus samtidigt som andra läkemedel för utvärtes bruk eller vid samtidig

behandling med orala kortikosteroider (t.ex. kortison) eller mediciner som påverkar immunsystemet

har inte studerats.

Takrozem med alkohol

När man använder Takrozemkan intag av alkohol orsaka blodvallning eller rodnad och värmekänsla i

huden eller ansiktet.

Graviditet och amning

Använd inte Takrozem om du är gravid eller om du ammar.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du tar något läkemedel

3.

Hur du använder Takrozem

Använd alltid Takrozem enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Applicera ett tunt lager Takrozem på de drabbade hudområdena.

Takrozem kan användas på de flesta kroppsdelar, även ansikte och hals och i armbågs- och

knäveck.

Undvik att använda salvan på insidan av näsan eller munnen eller i ögonen. Om salvan kommer

i kontakt med något av dessa områden ska den torkas bort noggrant och/eller sköljas bort med

vatten.

Täck inte över hudområden som behandlas med salvan med bandage eller liknande.

Tvätta händerna efter att du använt Takrozem, såvida inte dina händer också ska behandlas.

Innan du använder Takrozem efter att du duschat eller badat, ska huden vara helt torr.

Du ska inte bada, duscha eller simma omedelbart efter användning av salvan. Vatten kan skölja

bort läkemedlet.

Vuxna (16 år och äldre)

För vuxna patienter (16 år och äldre) finns det två styrkor av takrolimussalva (takrolimus 0,03% salva

och takrolimus 0,1% salva). Din läkare avgör vilken styrka som lämpar sig bäst för dig.

Behandlingen påbörjas vanligen med Takrozem 0,1% salva två gånger dagligen, en gång på morgonen

och en gång på kvällen, tills eksemet är läkt. Beroende på effekten på ditt eksem avgör läkaren om du

kan använda salvan mindre ofta eller om den lägre styrkan, takrolimus 0,03% salva, kan användas.

Behandla varje påverkat hudområde tills eksemet är borta. Förbättring sker vanligen inom en vecka.

Om du inte märker någon förbättring inom två veckor, rådgör med din läkare om andra möjliga

behandlingar.

Din läkare kan ordinera dig att använda Takrozem 0,1% salva två gånger per vecka när eksemet är helt

eller nästan utläkt. Takrozem 0,1% salva ska användas en gång per dag två dagar i veckan (t.ex.

måndag och torsdag) på de hudområden där du vanligtvis får eksem. Det ska gå 2-3 dagar utan

behandling med Takrozem mellan varje behandlingstillfälle.

Om sjukdomssymtomen återkommer, bör du använda Takrozem två gånger dagligen, på samma sätt

som beskrivs ovan, och kontakta din läkare för att se över behandlingen.

Om du råkar svälja salva

Om du av misstag sväljer salvan, tala med din läkare eller apotekspersonal så snart som möjligt.

Försök inte att framkalla kräkning.

Om du använt för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag,

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

Om du har glömt att använda Takrozem

Om du glömmer att stryka på salvan vid den tidpunkt då du ska göra det, gör det genast när du

kommer ihåg det och fortsätt sedan som tidigare.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan Takrozem orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

brännande känsla och klåda

Dessa symtom är normalt milda till måttliga och försvinner vanligtvis inom en vecka efter påbörjad

behandling med Takrozem.

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

rodnad

värmekänsla

smärta

ökad känslighet i huden (särskilt för värme och kyla)

krypningar i huden och irriterad hud

utslag

lokala hudreaktioner oavsett orsak; en reaktion kan vara inflammerade eller infekterade

hårsäckar, herpesvirusinfektioner (t.ex. munsår, generaliserade herpes simplex-infektioner)

rodnad i ansiktet eller hudirritation efter intag av alkohol

överkänslighet på behandlingsstället

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare

akne

Efter behandling två gånger i veckan har infektioner på behandlingsstället rapporterats hos vuxna.

Rosacea (rodnad i ansiktet), rosacealiknande hudinflammation, lentigo (platta bruna fläckar på huden),

ödem (vätskeansamling) på behandlingsstället, samt herpesinfektion i ögat, har rapporterats efter att

produkten introducerades på marknaden.

Efter marknadsintroduktion har ett mycket litet antal människor som använt takrolimussalva haft

maligniteter (t.ex. lymfom, inklusive hudlymfom och andra hudtumörer), men samband med

behandling med takrolimussalva har varken kunnat påvisas eller motbevisas.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som inte

nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan). Genom

att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Takrozem ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på tuben och på kartongen efter ”EXP”. Utgångsdatumet är

den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 25 °C.

Släng öppnade tuber 90 dagar efter öppnandet, även om de inte är tomma. Spara dem inte för att använda

senare.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är takrolimusmonohydrat.

1 g Takrozem 0,1% salva innehåller 1,0 mg takrolimus (som takrolimusmonohydrat).

Övriga innehållsämnen är vitt vaselin, flytande paraffin, propylenkarbonat, vitt vax och fast

paraffin.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Takrozem är en vit till något gulaktig salva. Den tillhandahålls i tuber som innehåller 10, 30 eller 60

gram salva.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

Innehavare av godkännande för försäljning:

Pierre Fabre Dermatologie

45, Place Abel Gance

92 100 Boulogne

Frankrike

Tillverkare:

Pierre Fabre Medicament Production

Aquitaine Pharm International 1

Avenue du Béarn

64320 Idron

Frankrike

Eller

Pierre Fabre Medicament Production

Parc Industriel de la Chartreuse

81100 Castres

Frankrike

Detta läkemedel är godkänt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under namnen:

Takrozem: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Nederländerna,

Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Österrike.

Denna bipacksedel ändrades senast

2020-09-17

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Takrozem 0,1% salva

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

1 g salva innehåller takrolimusmonohydrat motsvarande 1,0 mg takrolimus.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Salva

En vit till något gulaktig salva.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Takrozem 0,1% salva är avsett för vuxna och ungdomar (från 16 år).

Behandling av eksemutbrott

Vuxna och ungdomar (från 16 år)

Behandling av måttlig till svår atopisk dermatit hos vuxna, som inte svarat tillfredsställande på eller

inte tolererar konventionell behandling såsom topikala kortikosteroider.

Underhållsbehandling

Behandling av måttlig till svår atopisk dermatit för att förhindra uppkomsten av eksemutbrott och för

att förlänga de utbrottsfria perioderna hos patienter som har frekventa sjukdomsutbrott (d.v.s. 4 gånger

per år eller oftare), och som har svarat på initial behandling med takrolimussalva 2 gånger dagligen

under maximalt 6 veckor (lesionen utläkt, nästan utläkt eller milda besvär).

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Takrozem ska initieras av läkare som har erfarenhet av diagnostisering och

behandling av atopisk dermatit.

Takrolimus finns i två styrkor, takrolimus 0,03% och takrolimus 0,1% salva.

Dosering

Behandling av eksemutbrott

Takrozem kan användas för korttidsbehandling och intermittent långtidsbehandling. Behandlingen bör

inte vara kontinuerlig under lång tid.

Behandling med Takrozem ska påbörjas när de första tecknen och symtomen uppträder. Varje drabbat

hudområde ska behandlas med Takrozem tills lesionen har läkt ut, nästan läkt ut eller besvären bara är

milda. Därefter anses underhållsbehandling vara lämpligt (se nedan). Vid första tecken på att

sjukdomssymtomen återkommer (eksemutbrott), bör behandlingen återupptas.

Vuxna och ungdomar (från 16 år)

Behandlingen inleds med Takrozem 0,1% två gånger dagligen och ska fortgå tills lesionen är utläkt.

Om symtomen återkommer bör behandling med Takrozem 0,1% två gånger dagligen påbörjas igen.

Man bör försöka minska applikationsfrekvensen eller använda den lägre styrkan takrolimus 0,03%

salva om det kliniska tillståndet tillåter detta.

Generellt ses förbättring inom en vecka efter att behandlingen påbörjats. Om ingen förbättring ses efter

två veckors behandling bör andra behandlingsalternativ övervägas.

Äldre patienter

Specifika studier på äldre personer har inte utförts. Den samlade kliniska erfarenheten från denna

patientpopulation tyder dock på att dosjustering inte är nödvändig.

Pediatrisk population

Barn (2 till 16 år) ska enbart använda takrolimus 0,03% salva.

Takrozem salva ska inte användas av barn under 2 år förrän mer data finns tillgängliga.

Underhållsbehandling

Underhållsbehandling är lämplig för patienter som svarar på upp till 6 veckors behandling med

takrolimussalva 2 gånger dagligen (lesionen utläkt, nästan utläkt eller milda besvär).

Vuxna och ungdomar (från 16 år)

Vuxna patienter bör använda Takrozem 0,1% salva.

Takrozem salva ska användas en gång per dag, två dagar i veckan (t.ex. måndag och torsdag) på de

hudområden där atopiskt eksem vanligtvis uppträder, för att förebygga att eksemutbrott utvecklas.

Mellan applikationstillfällena ska det gå 2–3 dagar utan behandling med Takrozem.

Efter 12 månaders behandling, ska patientens tillstånd utvärderas av läkare, för att avgöra om

underhållsbehandlingen ska fortsätta, trots att det saknas säkerhetsdata för underhållsbehandling

längre än 12 månader.

Om tecken på eksemutbrott återkommer, ska behandling två gånger dagligen återupptas (se

Behandling av eksemutbrott ovan).

Äldre patienter

Specifika studier på äldre personer har inte utförts (se Behandling av eksemutbrott ovan).

Pediatrisk population

Barn (2 till 16 år) ska enbart använda takrolimus 0,03% salva.

Takrozem salva ska inte användas på barn under 2 år förrän mer data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Takrozem salva appliceras i ett tunt lager på drabbade eller vanligen drabbade hudområden. Takrozem

salva kan användas på alla kroppsdelar inklusive ansikte, hals och flexurområden, dock inte på

slemhinnor. Takrozem salva ska inte appliceras under ocklusion, eftersom detta administreringssätt

inte har studerats på patienter (se avsnitt 4.4).

Patienten bör rådas att inte bada, duscha eller simma omedelbart efter applicering av salvan; vatten

kan skölja bort läkemedlet.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen, makrolider i allmänhet, eller mot något hjälpämne som

anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

Exponering av huden för solljus bör minimeras och användning av ultraviolett (UV) ljus i solarium,

samt behandling med UVB eller UVA i kombination med psoralener (PUVA), bör undvikas vid

användning av Takrozem (se avsnitt 5.3). Läkaren bör upplysa patienten om lämpliga

solskyddsmetoder, såsom minimering av tiden i solen, användning av solskyddsmedel och att täcka

huden med lämplig klädsel. Takrozem salva ska inte appliceras på lesioner som bedöms vara

potentiellt maligna eller pre-maligna.

Uppkomst av nya förändringar, som avviker från hur eksemet på behandlingsområdet tidigare har sett

ut, bör undersökas av läkare.

Användning av takrolimussalva rekommenderas inte till patienter med hudbarriärdefekter, såsom

Nethertons syndrom, lamellär iktyos, generell erytrodermi eller kutan GvH-sjukdom (Graft versus

Host). Dessa hudsjukdomar kan öka den systemiska absorptionen av takrolimus. Oral användning av

takrolimus rekommenderas inte heller för behandling av dessa hudsjukdomar. Efter introduktion på

marknaden har fall med förhöjda takrolimusnivåer i blodet vid dessa sjukdomar rapporterats.

Försiktighet ska vidtas om Takrozem ges till patienter, speciellt barn, som över lång tid ska behandlas

på ett omfattande hudområde (se avsnitt 4.2). Patienter, särskilt barn, ska utvärderas kontinuerligt

under behandlingen med Takrozem med avseende på behandlingssvar och det fortsatta behovet av

behandlingen. Efter 12 månader bör denna utvärdering hos barn omfatta ett uppehåll i behandlingen

Takrozem (se avsnitt 4.2).

Det finns en risk för lokal, kutan immunsuppression som kan ligga till grund för den ökade

förekomsten av bakteriell och viral hudinfektion tillsammans med rapporterade fall av hudtumörer, i

samband med takrolimusbehandling med salva (se avsnitt 5.1). Förskrivaren bör vara medveten om

denna risk och bör anta lämpliga åtgärder för riskminimisering inklusive användning av lägsta

formuleringsstyrka, användningsfrekvens och behandlingsvaraktighet som är tillräcklig för att

kontrollera symptomen.

Takrozem innehåller den aktiva substansen takrolimus, en calcineurinhämmare. Hos

transplantationspatienter har långvarig systemisk exponering för intensiv immunsuppression efter

systemisk administrering av calcineurinhämmare, associerats med en ökad risk för att utveckla

lymfom och hudmaligniteter. Fall av malignitet, såsom hud (d.v.s. kutana t-cellslymfom) och andra

former av lymfom och hudcancer har rapporterats hos patienter som använt takrolimussalva (se avsnitt

4.8). Takrozem ska inte användas av patienter med nedärvd eller förvärvad förändring av

immunförsvaret eller av patienter i behandling som orsakar immunsuppression.

Patienter med atopisk dermatit och som behandlats med takrolimus har inte funnits ha signifikanta

systemiska nivåer av takrolimus.

Lymfadenopati rapporterades mindre ofta (0,8%) i de kliniska prövningarna. Flertalet av dessa fall var

relaterade till en infektion (hud, luftvägar, tänder) och gick över efter lämplig antibiotikabehandling.

Hos transplantationspatienter som får systemisk behandling med immunsuppressiva medel (t.ex.

takrolimus) finns en ökad risk för lymfom; därför ska patienter som använder Takrozem och som

utvecklar lymfadenopati följas upp för att säkerställa att lymfadenopatin är övergående.

Lymfadenopati som är känd vid initiering av behandling bör undersökas och hållas under observation.

Vid lymfadenopati som inte är övergående bör etiologin för lymfadenopatin utredas. Vid avsaknad av

säker etiologi för lymfadenopatin eller vid akut infektiös mononukleos bör man överväga att avbryta

behandlingen med Takrozem.

Takrolimussalva har inte utvärderats beträffande effekt och säkerhet vid behandling av infekterad

atopisk dermatit. Innan behandling med Takrozem salva påbörjas bör kliniska infektioner på de ställen

som ska behandlas vara utläkta. Patienter med atopisk dermatit är predisponerade för ytliga

hudinfektioner. Behandling med Takrozem kan medföra en ökad risk för follikulit och

herpesvirusinfektioner (herpes simplex-dermatit [eczema herpeticum], herpes simplex [munsår],

Kaposis varicelliforma-eruption) (se avsnitt 4.8). Vid dessa typer av infektioner bör det göras en

utvärdering av risk-nytta förhållandet av användning med Takrozem.

Mjukgörare bör inte appliceras på samma område 2 timmar före eller efter applicering av Takrozem

salva. Samtidig användning av andra hudprodukter har inte utvärderats. Erfarenhet av samtidig

behandling med systemiska steroider eller immunsuppressiva medel saknas.

Man bör noga undvika kontakt med ögon och slemhinnor. Om salvan av misstag appliceras på sådana

områden ska den torkas av noggrant och/eller tvättas bort med vatten.

Användning av takrolimussalva under ocklusion har inte studerats hos patienter. Ocklusionsförband

rekommenderas inte.

Liksom för alla andra läkemedel för användning på huden bör patienterna tvätta händerna efter

applicering om avsikten inte är att behandla händerna.

Takrolimus genomgår en omfattande metabolism i levern och trots att blodkoncentrationerna är låga

efter lokal behandling, bör salvan användas med försiktighet hos patienter med leversvikt (se

avsnitt 5.2).

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Formella interaktionsstudier med lokalbehandling har inte utförts med takrolimussalva.

Takrolimus metaboliseras inte i huden hos människa, vilket tyder på att det inte finns någon risk för

perkutana interaktioner som skulle kunna påverka metabolismen av takrolimus.

Systemiskt tillgängligt takrolimus metaboliseras i levern via cytokrom P450 3A4 (CYP3A4).

Systemexponeringen är låg (< 1,0 ng/ml) vid lokal behandling med takrolimus och det är osannolikt

att den påverkas av samtidigt bruk av substanser som är kända som hämmare av CYP3A4.

Möjligheten att interaktioner kan förekomma kan dock inte uteslutas och samtidig systembehandling

med kända CYP3A4-hämmare (t.ex. erytromycin, itrakonazol, ketokonazol och diltiazem) av patienter

med utbredd sjukdom eller generell erytrodermi bör ske med försiktighet.

Pediatrisk population

En interaktionsstudie med proteinkonjugerat vaccin mot Neisseria meningitidis serotyp C har utförts

på barn 2–11 år. Ingen effekt kunde påvisas på det primära vaccinationssvaret, utvecklingen av

immunologiskt skydd eller humoral och cell-medierad immunitet (se avsnitt 5.1).

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Fertilitet

Det finns inga tillgängliga fertilitetsdata.

Graviditet

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med takrolimussalva saknas. Djurstudier har

påvisat reproduktionstoxicitet efter systemisk administrering (se avsnitt 5.3). Den potentiella risken för

människa är okänd.

Takrozem salva ska inte användas vid graviditet om det inte är absolut nödvändigt.

Amning

Humandata visar att takrolimus utsöndras i bröstmjölk efter systemisk administrering. Trots att

kliniska data har visat att systemisk exponering är låg vid användning av takrolimussalva,

rekommenderas inte amning vid behandling med takrolimussalva.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Takrozem salva har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon eller använda

maskiner.

4.8

Biverkningar

I de kliniska studierna upplevde ungefär 50% av patienterna någon typ av hudirritation på

applikationsstället. Brännande känsla och klåda var mycket vanligt, vanligen av lindrig till måttlig

svårighetsgrad och tenderade att vara övergående inom en vecka efter påbörjad behandling. Erytem

var en vanlig hudbiverkning. Värmekänsla, smärta, parestesi och hudutslag på applikationsstället var

också vanligt förekommande. Alkoholintolerans (rodnad i ansiktet och hudirritation efter intag av

alkoholhaltig dryck) var vanligt.

Det kan finnas en ökad risk för follikulit, akne och herpesvirusinfektioner hos patienterna.

Nedan är de biverkningar med ett misstänkt samband med behandlingen uppräknade efter

organsystem. Definitionerna av frekvenserna är mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10) och

mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter

fallande allvarlighetsgrad.

Organsystemklass

Mycket vanliga

≥ 1/10

Vanliga

≥ 1/100, < 1/10

Mindre

vanliga

≥ 1/1 000,

< 1/100

Ingen känd

frekvens (kan

inte beräknas

från

tillgängliga

data)

Infektioner och infestationer

Lokal hudinfektion

oavsett specifik

etiologi, vilket

omfattar men inte är

begränsat till:

Eczema herpeticum,

follikulit, Herpes

simplex,

herpesvirusinfektion,

Kaposis

varicelliforma-

eruption*

Herpesinfektion

i ögat*

Organsystemklass

Mycket vanliga

≥ 1/10

Vanliga

≥ 1/100, < 1/10

Mindre

vanliga

≥ 1/1 000,

< 1/100

Ingen känd

frekvens (kan

inte beräknas

från

tillgängliga

data)

Metabolism och nutrition

Alkoholintolerans

(rodnad i ansiktet

eller hudirritation

efter intag av

alkoholhaltig dryck)

Centrala och perifera

nervsystemet

Parestesier och

dysestesier

(hyperestesi,

brännande känsla)

Hud och subkutan vävnad

Klåda, hudirritation

Akne*

Rosacea*

Lentigo*

Allmänna symtom och/eller

symtom vid

administreringsstället

Brännande känsla

applikationsstället,

klåda på

applikationsstället

Värmekänsla på

applikationsstället,

erytem på

applikationsstället,

smärta på

applikationsstället,

irritation på

applikationsstället,

parestesi på

applikationsstället,

utslag på

applikationsställe,

överkänslighet på

applikationsstället

Ödem på

applikations-

stället*

Undersökningar

Förhöjd

läkemedels-

nivå* (se

avsnitt 4.4).

* Biverkningen har rapporterats under användning efter introduktion på marknaden.

Biverkningen har rapporterats i en klinisk fas III-studie med Takrozem 0,1% salva.

Post marketing

Fall av malignitet, såsom hud (d.v.s. kutana t-cellslymfom) eller andra former av lymfom och

hudcancer har rapporterats hos patienter som använder takrolimussalva (se avsnitt 4.4).

Underhållsbehandling

I en studie av underhållsbehandling (två gånger per vecka) hos vuxna och barn med måttlig till svår

atopisk dermatit, förekom följande biverkningar oftare än i kontrollgruppen: impetigo på

applikationsstället (7,7% hos barn) och infektioner på applikationsstället (6,4% hos barn och 6,3% hos

vuxna).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Överdosering vid lokal administrering är osannolik.

Vid oralt intag kan allmänna stödjande åtgärder vara lämpliga. Dessa kan inkludera övervakning av

vitala funktioner och observation av klinisk status. På grund av typen av salvbas rekommenderas inte

kräkningsprovokation eller magsköljning.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga dermatologiska medel, ATC-kod: D11AH01

Verkningsmekanism och farmakodynamiska effekter

Verkningsmekanismen för takrolimus vid atopisk dermatit är inte fullständigt klarlagd. Följande har

setts, men den kliniska signifikansen av dessa observationer vid atopisk dermatit är okänd.

Via bindning till ett specifikt immunofilin (FKBP12) i cytoplasma hämmar takrolimus

kalciumberoende signalledningsvägar i T-cellerna och hindrar därmed transkriptionen och syntesen av

IL-2, IL-3, IL-4, IL-5 och andra cytokiner såsom GM-CSF, TNF-α och IFN-γ.

In vitro

, i Langerhansceller som isolerats från normal human hud, minskar takrolimus den

stimulerande effekten på T-celler. Takrolimus har också visats hämma frisättningen av

inflammatoriska mediatorer från mastceller i huden, basofiler och eosinofiler.

Hos djur hämmar takrolimussalva inflammatoriska reaktioner i experimentella och spontana

dermatitmodeller som liknar atopisk dermatit hos människa. Takrolimussalva minskade inte hudens

tjocklek och gav inte hudatrofi hos djur.

Hos patienter med atopisk dermatit var förbättring av hudlesioner under behandling med

takrolimussalva förenad med minskat Fc-receptoruttryck i Langerhansceller och en minskning i deras

hyperstimulatoriska effekt på T-celler. Takrolimussalva påverkar inte kollagensyntesen hos människa.

Klinisk effekt och säkerhet

Effekten och säkerheten hos takrolimussalva har utvärderats hos mer än 18 500 patienter som

behandlats med originalproduktens takrolimussalvor i kliniska prövningar fas I till fas III. Data från

sex större prövningar presenteras här.

I en sexmånaders multicenter, dubbelblind, randomiserad prövning administrerades 0,1%

takrolimussalva två gånger dagligen till vuxna med måttlig till svår atopisk dermatit och jämfördes

med en lokal kortikosteroidbaserad behandling (0,1% hydrokortisonbutyrat på bål och extremiteter,

1% hydrokortisonacetat på ansikte och hals). Den primära utvärderingsvariabeln var svarsfrekvensen

efter 3 månaders behandling, definierat som andelen patienter med minst 60% förbättring i mEASI

(modified Eczema Area and Severity Index) mellan baseline och månad 3. Svarsfrekvensen i gruppen

som fick 0,1% takrolimus (71,6%) var signifikant större än hos gruppen som fick lokal

kortikosteroidbehandling (50,8%; p < 0,001; tabell 1). Svarsfrekvenserna vid 6 månader var

jämförbara med 3-månadersresultaten.

Tabell 1

Effekt av originalproduktens 0,1% salva jämfört med topikal kortikosteroid efter

3 månader

Lokal

kortikosteroidbehandling§

(N=485)

Takrolimus 0,1%

(N=487)

Svarsfrekvens på ≥ 60%

förbättring, mEASI (primär

utvärderingsvariabel)§§

50,8%

71,6%

Förbättring ≥ 90%, Physician’s

Global Evaluation

28,5%

47,7%

§ Lokalbehandling med kortikosteroid = 0,1% hydrokortisonbutyrat på bål och extremiteter, 1%

hydrokortisonacetat på ansikte och hals

§§ högre värde = större förbättring

Frekvenserna och arten av flertalet biverkningar var likvärdiga i de två behandlingsgrupperna. En

brännande känsla i huden, herpes simplex, alkoholintolerans (rodnad i ansiktet och hudirritation efter

intag av alkoholhaltig dryck), stickningar i huden, hyperestesi, akne och dermatit med svampinfektion

sågs oftare i gruppen som behandlades med takrolimus. Inga kliniskt relevanta förändringar sågs i

laboratorievärden eller i vitala funktioner i någon av behandlingsgrupperna under studien.

I den andra prövningen behandlades barn i åldrarna 2 till 15 år med måttlig till svår atopisk dermatit

två gånger dagligen under tre veckor med 0,03% takrolimussalva, 0,1% takrolimussalva eller 1%

hydrokortisonacetatsalva. Den primära utvärderingsvariabeln var ytan-under-kurvan (AUC) för

mEASI i medeltal under behandlingsperioden som procent av utgångsvärdet. Resultaten i denna

multicenter, dubbelblinda, randomiserade prövning visar att takrolimussalva 0,03% och 0, 1% är

signifikant effektivare (p < 0,001 för båda) än 1% hydrokortisonacetatsalva (tabell 2).

Tabell 2

Effekt av originalproduktens salvor jämfört med hydrokortisonacetat 1% salva efter

3 veckor

Hydrokortisonacetat

1% (N=185)

Takrolimus 0,03%

(N=189)

Takrolimus 0,1%

(N=186)

Median mEASI som

procent av

utgångsvärde i

medeltal, AUC (primär

utvärderingsvariabel)§

64,0%

44,8%

39,8%

Förbättring ≥ 90% in

Physician’s Global

Evaluation

15,7%

38,5%

48,4%

§ lägre värden = större förbättring

Frekvensen för brännande känsla i huden var större i behandlingsgrupperna som fick takrolimus än i

hydrokortisongruppen. Med tiden minskade klåda i gruppen som fick takrolimus men inte i gruppen

som fick hydrokortison. Inga kliniskt relevanta förändringar sågs i laboratorievärden eller vitala tecken

i någondera av grupperna under prövningen.

Avsikten med den tredje studien, som var multicenter, dubbelblind, och randomiserad, var att

utvärdera effekt och säkerhet för 0,03% takrolimussalva vid applicering en eller två gånger dagligen

jämfört med 1% hydrokortisonacetatsalva administrerad två gånger dagligen hos barn med måttlig

eller svår atopisk dermatit. Behandlingstiden var upp till tre veckor.

Tabell 3

Effekt av originalproduktens salvor jämfört med hydrokortisonacetat 1% salva efter

3 veckor

Hydrokortisonacetat

Två gånger dagligen

(N=207)

Takrolimus 0,03%

En gång dagligen

(N=207)

Takrolimus 0,03%

Två gånger dagligen

(N=210)

Median mEASI,

procentuell minskning

(primär

utvärderingsvariabel)§

47,2%

70,0%

78,7%

Förbättring ≥ 90% i

Physician’s Global

Evaluation

13,6%

27,8%

36,7%

§ högre värde = större förbättring

Den primära utvärderingsvariabeln definierades som procent minskning i mEASI från utgångsvärdet

till avslutad behandling. Takrolimussalva 0,03% en gång dagligen eller två gånger dagligen gav

signifikant större förbättring än hydrokortisonacetatsalva två gånger dagligen (p < 0,001 för båda).

Behandling två gånger dagligen med 0,03% takrolimussalva var effektivare än behandling en gång

dagligen (tabell 3). Frekvensen för brännande känsla i huden var större i behandlingsgrupperna som

fick takrolimus än i hydrokortisongruppen. Inga kliniskt relevanta förändringar sågs i

laboratorievärden eller i vitala funktioner i någon av behandlingsgrupperna under studien.

I den fjärde studien erhöll ungefär 800 patienter (ålder ≥ 2 år) 0,1% takrolimussalva intermittent eller

kontinuerligt i en öppen säkerhetslångtidsstudie under upp till fyra år, varav 300 patienter behandlades

under minst tre år och 79 patienter behandlades under minst 42 månader. Baserat på förändringen från

utgångsvärdet med avseende på EASI-skattning och berörd kroppsyta var den atopiska dermatiten hos

patienterna förbättrad vid alla påföljande tidpunkter oberoende av ålder. Dessutom sågs ingen

minskning i effekt under studiens gång. Den totala biverkningsfrekvensen hos patienterna oberoende

av ålder tenderade att minska allt eftersom studien fortgick. De tre vanligaste biverkningarna som

rapporterades var influensaliknande symtom (förkylning, influensa, övre luftvägsinfektion etc.), klåda

och brännande känsla i huden. Inga biverkningar som inte rapporterats i kortare och/eller tidigare

studier sågs i denna långtidsstudie.

I två multicenterstudier, fas III, med likartad design, utvärderades effekt och säkerhet för

takrolimussalva vid underhållsbehandling av mild till svår atopisk dermatit hos 524 patienter. I den

ena studien ingick vuxna patienter (≥ 16 år) och i den andra barn (2-15 år). I båda studierna fick

patienter med aktiv sjukdom inleda med en öppen behandlingsperiod, under vilken de behandlade

eksemet med takrolimussalva två gånger dagligen under maximalt 6 veckor, tills förbättringen hade

uppnått ett fördefinierat värde (Investigator’s Global Assessment [IGA] ≤ 2, d.v.s. utläkt, nästan utläkt

eller milda besvär). Därefter gick patienterna vidare till en dubbelblind sjukdomskontrollperiod (DCP)

under maximalt 12 månader. Patienterna randomiserades till att få antingen takrolimussalva (0,1% för

vuxna; 0,03% för barn) eller vehikel, en gång dagligen två dagar per vecka på måndagar och torsdagar.

Vid eksemutbrott behandlades patienterna öppet med takrolimussalva två gånger dagligen under

maximalt 6 veckor tills IGA-värdet återgick till ≤ 2.

Den primära utvärderingsvariabeln i båda studierna var antalet eksemutbrott som krävde en aktiv

behandling under DCP-perioden. Detta definierades som en försämring med ett IGA-värde på 3–5

(d.v.s. måttlig, svår och mycket svår sjukdom) under utbrottets första dag och som krävde mer än 7

dagars behandling. Båda studierna visade en signifikant nytta med takrolimusbehandling två gånger

per vecka under en 12-månadersperiod, vad gäller den primära utvärderingsvariabeln och de viktigaste

sekundära utvärderingsvariablerna i den samlade patientpopulationen med mild till svår atopisk

dermatit. I en subanalys av den samlade patientpopulationen med måttlig till svår atopisk dermatit

förblev dessa skillnader statistiskt signifikanta (Tabell 4). Inga nya biverkningar rapporterades i de här

studierna.

Tabell 4

Effekt (subpopulation med måttlig till svår atopisk dermatit) av originalproduktens

salvor jämfört med vehikel

Vuxna, ≥ 16 år

Barn, 2–15 år

Takrolimus 0,1%

två gånger per

vecka (N=80)

Vehikel två

gånger per vecka

(N=73)

Takrolimus

0,03% två gånger

per vecka (N=78)

Vehikel två

gånger per vecka

(N=75)

Medianantalet

eksemutbrott som

krävde aktiv

behandling,

justerat för ”time at

risk” (% patienter

utan eksemutbrott

som krävde aktiv

behandling)

1,0 (48,8%)

5,3 (17,8%)

1,0 (46,2%)

2,9 (21,3%)

Mediantid till

första

eksemutbrottet som

krävde aktiv

behandling

142 dagar

15 dagar

217 dagar

36 dagar

Medianantal

eksemutbrott

justerat för ”time at

risk” (% patienter

utan något

eksemutbrott)

1,0 (42,5%)

6,8 (12,3%)

1,5 (41,0%)

3,5 (14,7%)

Mediantid till det

första

eksemutbrottet

123 dagar

14 dagar

146 dagar

17 dagar

Medelvärdet

(standardavvikelse)

i procent för antalet

dagar med

behandling av

eksemutbrott.

16,1 (23,6)

39,0 (27,8)

16,9 (22,1)

29,9 (26,8)

P < 0,001 till fördel för takrolimussalva, 0,1% (vuxna) och 0,03% (barn), för den primära och de

viktigaste sekundära utvärderingsvariablerna.

En sju månaders, dubbelblind, randomiserad parallellgruppsstudie utfördes på pediatriska patienter (2–

11 år) med måttlig till svår atopisk dermatit. I den ena behandlingsarmen fick patienterna

takrolimussalva 0,03% (n=121) två gånger dagligen i 3 veckor och därefter en gång per dag tills

lesionerna hade läkt ut. I den jämförande behandlingsarmen fick patienterna 1%

hydrokortisonacetatsalva (HA) till huvud och hals och 0,1% hydrokortisonbutyratsalva till kropp och

extremiteter (n=111) två gånger dagligen i 2 veckor och sedan HA två gånger dagligen till alla

drabbade områden. Under denna period fick alla patienter och kontroller (n=44) primärimmunisering

och en påfyllnadsdos med proteinkonjugatvaccin mot Nesseria menigitidis, serotyp C.

Den primära utvärderingsvariabeln i denna studie var svarsfrekvensen på vaccinationen, definierad

som procentandelen patienter med en serumbaktericid-antikropps (SBA)-titer ≥ 8, vid besöket vecka 5.

Analys av svarsfrekvensen vecka 5, uppvisade ekvivalens mellan behandlingsgrupperna

(hydrokortison 98,3%, takrolimussalva 95,4%; 7–11 år: 100% i båda behandlingsarmarna). Resultaten

i kontrollgruppen var liknande.

Det primära vaccinationssvaret påverkades inte.

Klinisk effekt och säkerhetsdata för Takrozem 0,1% salva

650 vuxna patienter med moderat till allvarlig atopisk dermatit inkluderades i en randomiserad,

dubbelblind, placebokontrollerad, trearmad, parallelltilldelnings- och multicenterstudie med fokus på

utvärdering av terapeutisk ekvivalens. Behandlingen varade i upp till 6 veckor. Totalt 650 patienter

randomiserades och doserades i förhållandet 2:2:1 till Takrozem 0,1% salva, originalproduktens

takrolimus 0,1% salva eller placebo [vehikel (salvabasen)]. Patienterna fick någon av produkterna som

ingick i studien två gånger om dagen i 6 veckor i förhållandet 2:2:1. Behandlingsarmen bestämdes av

randomiseringsschemat. Patienterna besökte kliniken vid 9 olika tillfällen för jämförande säkerhets-

och effektutvärdering.

Patienter som ingick i per-protokoll- (PP) och ”intent-to-treat”-populationen (ITT) användes för

bedömningen av alla primära och sekundära utvärderingsvariabler. Av 650 patienter var 547 patienter

kvalificerade för PP-setet och 630 patienter var kvalificerade för ITT-setet. Den primära

utvärderingsvariabeln definierades som genomsnittlig procentuell förändring från baslinjen (% change

from baseline (CFB)) i totalt EASI-värde för PP- och ITT-seten.

Tabell 5 Genomsnittligt EASI-värde för PP-set:

Parameter

Takrozem

0,1% salva

(N=220)

Originalproduktens

0,1% salva

(N=224)

Placebo

(N=103)

Genomsnittligt (SD) totalt EASI-

värde vid baslinjen

15,35 (12,150)

15,51 (11,486)

14,73 (12,203)

Genomsnittligt (SD) totalt EASI-

värde vid avslutad behandling

(vecka 6)

3,25 (4,899)

3,03 (4,962)

8,71 (10,593)

Absolut förändring av totalt EASI-

värde från baslinjen till avslutad

behandling

12,307 (10,2213)

12,525 (9,9890)

6,282 (5,9339)

Tabell 6 Genomsnittligt EASI-värde för ITT-set:

Parameter

Takrozem

0,1% salva

(N=253)

Originalproduktens

0,1% salva

(N=251)

Placebo

(N=126)

Genomsnittligt (SD) totalt EASI-

värde vid baslinjen

15,28 (11,835)

15,28 (11,356)

14,63 (11,501)

Genomsnittligt (SD) totalt EASI-

värde vid avslutad behandling

(vecka 6)

3,68 (5,968)

3,20 (5,461)

9,84 (11,863)

Absolut förändring av totalt EASI-

värde från baslinjen till avslutad

behandling

11,975 (9,9381)

12,012 (9,9221)

6,636 (6,7981)

Tabell 7 Effekt av Takrozem 0,1% salva jämfört med originalproduktens 0,1% salva efter 6 veckor

Parametrar

Takrozem 0,1% salva jämfört med originalproduktens

0,1% salva två gånger om dagen

Genomsnittlig procentuell

förändring från

baslinjen (% CFB) av totalt

EASI-värde för PP-set

-2,23% (95% KI: -8,60% till 4,13%)

(N=547)

Genomsnittlig procentuell

förändring från

baslinjen (% CFB) av totalt

EASI-värde för ITT-gruppen

-3,52% (95% KI: -11,01% till 3,97%)

(N=630)

Konfidensintervallet på 95% för skillnaden i genomsnittlig procentuell förändring av totalt EASI-

värde från baslinjen för testprodukten jämfört med originalprodukten för PP-setet befinner sig inom

den förbestämda gränsen (-15,00%, 15,00%) för terapeutisk ekvivalens.

Tabell 8 Effekt av Takrozem 0,1% salva och originalproduktens 0,1% salva jämfört med placebo efter

6 veckor

Parametrar

Takrozem

0,1% salva två gånger om dagen

Originalproduktens 0,1% salva

två gånger om dagen

Genomsnittlig procentuell

förändring från

baslinjen (% CFB) av

totalt EASI-värde för PP-

set jämfört med placebo

28,46%

(97,5% KI: 19,62% till 37,30%)

(N=547)

30,70%

(97,5% KI: 21,88% till 39,51%)

(N=547)

Genomsnittlig procentuell

förändring från

baslinjen (% CFB) av

totalt EASI-värde för ITT-

set jämfört med placebo

35,26%

(97,5% KI: 25,12% till 45,41%)

(N=630)

38,78%

(97,5% KI: 28,62% till 48,95%)

(N=630)

Den lägre gränsen på 97,5% KI för skillnaden i genomsnittlig procentuell förändring av totalt EASI-

värde från baslinjen för Takrozem 0,1% salva jämfört med placebo och originalproduktens 0,1% salva

jämfört med placebo är större än 0 för PP-setet, vilket visar att Takrozem 0,1% salva och

originalproduktens 0,1% salva är överlägsna placebo.

Förekomst och typ var för de flesta biverkningar likartad i de två behandlingsgrupperna med

takrolimussalva. De mest frekvent rapporterade biverkningarna var smärta på applikationsstället,

pruritus på applikationsstället, pruritus, brännande känsla på huden, överkänslighet på

applikationsstället, hudirritation, papler på applikationsstället, värme på applikationsstället och atopisk

dermatit. Under hela studien fanns det inga kliniskt relevanta förändringar i laboratorievärden eller

vitala tecken i någon av behandlingsgrupperna.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

I kliniska studier har det visats att de systemiska takrolimuskoncentrationerna efter lokal

administrering är låga och, när de är mätbara, övergående.

Absorption

Data från friska frivilliga tyder på att systemexponeringen för takrolimus är ringa eller ingen efter

lokal engångsadministrering eller upprepad lokal administrering av takrolimussalva.

Flertalet patienter med atopisk dermatit (vuxna och barn) som behandlades med

engångsadministrering eller upprepad administrering av takrolimussalva (0,03–0,1%) och spädbarn

5 månader och äldre som behandlades med takrolimussalva (0,03%) hade blodkoncentrationer

< 1,0 ng/ml. När blodkoncentrationerna var mätbara (överstigande 1,0 ng/ml) var de övergående.

Systemexponeringen ökar med den behandlade ytans storlek. Både omfattningen och hastigheten med

vilken takrolimus absorberas genom huden minskar dock när huden läker. Hos både vuxna och barn

med en genomsnittlig behandlingsyta som utgjorde 50% av kroppens yta, var systemexponeringen

(d.v.s. AUC) för takrolimus från takrolimussalva ungefär 30 gånger lägre än den exponering som ses

vid orala immunsuppressiva doser hos njur- och levertransplanterade patienter. Det är okänt vilka

lägsta takrolimuskoncentrationer i blodet som kan ge systemeffekter.

Inga tecken på systemisk ackumulering av takrolimus har setts hos patienter (vuxna och barn) som

behandlats under längre tid (upp till ett år) med takrolimussalva.

Distribution

Eftersom systemexponeringen är låg med takrolimussalva bedöms den höga plasmaproteinbindningen

(> 98,8%) inte vara av klinisk relevans.

Efter lokal applicering av takrolimussalva distribueras takrolimus selektivt i huden med minimal

diffusion till systemcirkulationen.

Metabolism

Ingen detekterbar metabolism av takrolimus har setts i human hud. Systemiskt tillgängligt takrolimus

genomgår en omfattande metabolism i levern via CYP3A4.

Elimination

När takrolimus ges intravenöst har det visats ha en långsam elimination. Totalclearance är i medeltal

ca 2,25 l/timme. Hepatiskt clearance för systemiskt tillgängligt takrolimus kan vara nedsatt hos

personer med gravt nedsatt leverfunktion, eller hos personer som samtidigt behandlas med läkemedel

som är potenta hämmare av CYP3A4.

Efter upprepad lokal applikation av salvan uppskattades den genomsnittliga halveringstiden för

takrolimus till 75 timmar hos vuxna och 65 timmar hos barn.

Pediatrisk population

Takrolimus farmakokinetik efter topikal administrering liknar den som rapporterats för vuxna, med

minimal systemisk exponering och utan tecken på ackumulation (se ovan).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Toxicitet efter upprepad dosering och lokal tolerans

Toxicitetsstudier med upprepad lokal administrering av takrolimussalva eller salvbasen till råtta, kanin

och minigris gav upphov till mindre hudförändringar såsom erytem, ödem och papler.

Lokal långtidsbehandling med takrolimus hos råtta gav systemtoxicitet inklusive förändringar i njurar,

pankreas, ögon och nervsystemet. Förändringarna orsakades av hög systemexponering hos gnagare

som ett resultat av hög transdermal absorption av takrolimus. Något lägre viktökning hos honorna var

den enda systemiska förändringen som sågs hos minigris vid hög salvkoncentration (3%).

Kanin har visats vara speciellt känslig för intravenös administrering av takrolimus och reversibla

kardiotoxiska effekter har observerats.

Mutagenicitet

In vitro-

in vivo-

studier tyder inte på genotoxisk potential hos takrolimus.

Karcinogenicitet

I systemiska karcinogenicitetsstudier på mus (18 månader) och råtta (24 månader) sågs inte någon

karcinogen potential hos takrolimus.

I en 24 månaders dermal karcinogenicitetsstudie på mus med 0,1% salva sågs inga hudtumörer.

I samma studie sågs en ökad frekvens av lymfom i samband med hög systemexponering.

I en fotokarcinogenicitetsstudie långtidsbehandlades hårlösa albinomöss med takrolimussalva och UV-

bestrålning. Hos djur som behandlades med takrolimussalva sågs en statistiskt signifikant reduktion av

tiden till hudtumörutveckling (skivepitelkarcinom) och ett ökat antal tumörer. Det är oklart om

effekten av takrolimus beror på systemisk immunsuppression eller om den är en lokal effekt. Risken

för människa kan inte helt uteslutas eftersom potentialen för lokal immunsuppression vid

långtidsanvändning av takrolimussalva är okänd.

Reproduktionstoxicitet

Embryofetal toxicitet sågs hos råtta och kanin, men endast vid doser som gav signifikant toxicitet hos

moderdjuren. Minskad spermiefunktion sågs hos hanråttor vid höga subkutana doser av takrolimus.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Vitt vaselin

Flytande paraffin

Propylenkarbonat

Vitt vax

Fast paraffin

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

Oöppnad tub: 3 år.

Efter första öppnandet: 90 dagar.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Tuber av aluminiumlaminat med innerskikt av lågdensitetspolyeten med vitt skruvlock av polypropen.

Förpackningsstorlekar: 10 g, 30 g och 60 g.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Pierre Fabre Dermatologie

45, place Abel Gance

92 100 Boulogne

Frankrike

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

51947

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2018-03-09

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2018-03-09

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen