Mykofenolatmofetil Actavis 500 mg Filmdragerad tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

16-06-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

16-06-2021

Aktiva substanser:
mykofenolatmofetil
Tillgänglig från:
Ebb Medical AB
ATC-kod:
L04AA06
INN (International namn):
mycophenolate mofetil
Dos:
500 mg
Läkemedelsform:
Filmdragerad tablett
Sammansättning:
mykofenolatmofetil 500 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 50 tabletter; Blister, 100 tabletter; Blister, 150 tabletter
Bemyndigande status:
Avregistrerad
Godkännandenummer:
54461
Tillstånd datum:
2016-10-19

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

16-06-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

25-08-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

13-02-2013

Läs hela dokumentet

Package leaflet: Information for the patient

Mykofenolatmofetil Actavis 500 mg film-coated tablets

mycophenolate mofetil

Read all of this leaflet carefully before you start taking this medicine because it contains important

information for you.

Keep this leaflet. You may need to read it again.

If you have any further questions, ask your doctor or pharmacist.

This medicine has been prescribed for you only. Do not pass it on to others. It may harm them, even if

their signs of illness are the same as yours.

If you get any side effects, talk to your doctor or pharmacist. This includes any possible side effects

not listed in this leaflet. See section 4.

What is in this leaflet

What Mykofenolatmofetil Actavis is and what it is used for

What you need to know before you take Mykofenolatmofetil Actavis

How to take Mykofenolatmofetil Actavis

Possible side effects

How to store Mykofenolatmofetil Actavis

Contents of the pack and other information

1.

What Mykofenolatmofetil Actavis

is and what it is used for

Mykofenolatmofetil Actavis contains mycophenolate mofetil.

This belongs to a group of medicines called “immunosuppressants”.

Mykofenolatmofetil Actavis is used to prevent your body rejecting a transplanted organ.

A kidney, heart or liver.

Mykofenolatmofetil Actavis should be used together with other medicines:

Ciclosporin and corticosteroids.

2.

What you need to know before you take Mykofenolatmofetil Actavis

WARNING

Mycophenolate causes birth defects and miscarriage. If you are a woman who could become pregnant, you

must provide a negative pregnancy test before starting treatment and must follow the contraception advice

given to you by your doctor.

Your doctor will speak to you and give you written information, particularly on the effects of mycophenolate

on unborn babies. Read the information carefully and follow the instructions.

If you do not fully understand these instructions, please ask your doctor to explain them again before you

take mycophenolate. See also further information in this section under “Warnings and precautions” and

“Pregnancy, contraception and breast-feeding”.

Do not take Mykofenolatmofetil Actavis

if you are allergic to mycophenolate mofetil, mycophenolic acid or any of the other ingredients of this

medicine (listed in section 6).

if you are a woman who could be pregnant and you have not provided a negative pregnancy test before

your first prescription, as mycophenolate causes birth defects and miscarriage.

if you are pregnant or planning to become pregnant or think you may be pregnant.

if you are not using effective contraception (see Pregnancy, contraception and breast-feeding).

if you are breast-feeding.

Do not take this medicine if any of the above applies to you. If you are not sure, talk to your doctor or

pharmacist before taking Mykofenolatmofetil Actavis.

Warnings and precautions

Talk to your doctor before taking Mykofenolatmofetil Actavis:

if you have a sign of infection such as a fever or sore throat

if you have any unexpected bruising or bleeding.

if you have ever had a problem with your digestive system such as a stomach ulcer.

if you are planning to become pregnant or if you get pregnant while you or your partner are taking

Mykofenolatmofetil Actavis.

if you have a rare hereditary deficiency of the enzyme hypoxanthine-guanine phosphoribosyl-

transferase (HGPRT) such as Lesch-Nyhan or Kelley-Seegmiller syndrome, as Mykofenolatmofetil

Actavis should be avoided.

If any of the above apply to you (or you are not sure), talk to your doctor straight away before taking

Mykofenolatmofetil Actavis.

The effect of sunlight

Mykofenolatmofetil Actavis reduces your body’s defences. As a result, there is an increased risk of skin

cancer. Limit the amount of sunlight and UV light you get. Do this by:

wearing protective clothing which also covers your head, neck, arms and legs

using a sunscreen with a high protection factor.

Other medicines and Mykofenolatmofetil Actavis

Tell your doctor or pharmacist if you are taking, have recently taken or might take any other medicines. This

is because Mykofenolatmofetil Actavis can affect the way some other medicines work. Also other medicines

can affect the way Mykofenolatmofetil Actavis works.

In particular, tell your doctor or pharmacist if you are taking any of the following medicines before you start

Mykofenolatmofetil Actavis:

azathioprine or other medicines which suppress your immune system – given after a transplant

operation

aciclovir – used for treatment and prevention (in immunosuppressed individuals) of viral infections,

such as cold sores, genital herpes, shingles and chickenpox

cholestyramine – used to treat high cholesterol

rifampicin – an antibiotic used to prevent and treat infections such as tuberculosis (TB)

antacids, or proton pump inhibitors – used for acid problems in your stomach such as indigestion

phosphate binders – used by people with chronic kidney failure to reduce how much phosphate gets

absorbed into their blood

medicines that interfere with liver circulation

ganciclovir (used for treatment and prevention of CMV (cytomegalovirus) infections), especially if you

also have kidney problems

norfloxicin and metronidazole in combination

antibiotics – used to treat bacterial infections

isavuconazole – used to treat fungal infections

telmisartan – used to treat high blood pressure.

Vaccines

If you need to have a vaccine (a live vaccine) while taking Mykofenolatmofetil Actavis, talk to your doctor

or pharmacist first. Your doctor will have to advise you on what vaccines you can have.

You must not donate blood during treatment with Mykofenolatmofetil Actavis and for at least 6 weeks after

stopping treatment. Men must not donate semen during treatment with Mykofenolatmofetil Actavis and for

at least 90 days after stopping treatment.

Mykofenolatmofetil Actavis with food and drink

Taking food and drink has no effect on your treatment with Mykofenolatmofetil Actavis.

Pregnancy, contraception and breast-feeding

Contraception in women taking Mykofenolatmofetil Actavis

If you are a woman who could become pregnant you must use an effective method of contraception with

Mykofenolatmofetil Actavis. This includes:

Before you start taking Mykofenolatmofetil Actavis

During your entire treatment with Mykofenolatmofetil Actavis

For 6 weeks after you stop taking Mykofenolatmofetil Actavis.

Talk to your doctor about the most suitable contraception for you. This will depend on your individual

situation. Two forms of contraception are preferable as this will reduce the risk of unintended pregnancy.

Contact your doctor as soon as possible, if you think your contraception may not have been effective

or if you have forgotten to take your contraceptive pill.

You are a woman who is not capable of becoming pregnant if any of the following applies to you:

You are post-menopausal, i.e. at least 50 years old and your last period was more than a year ago (if

your periods have stopped because you have had treatment for cancer, then there is still a chance you

could become pregnant)

Your fallopian tubes and both ovaries have been removed by surgery (bilateral salpingo-oophorectomy)

Your womb (uterus) has been removed by surgery (hysterectomy)

Your ovaries no longer work (premature ovarian failure, which has been confirmed by a specialist

gynaecologist)

You were born with one of the following rare conditions that make pregnancy impossible: the XY

genotype, Turner’s syndrome or uterine agenesis

You are a child or teenager who has not started having periods.

Contraception in men taking Mykofenolatmofetil Actavis

The available evidence does not indicate an increased risk of malformations or miscarriage if the father takes

mycophenolate. However, a risk cannot be completely excluded. As a precaution you or your female partner

are recommended to use reliable contraception during treatment and for 90 days after you stop taking

Mykofenolatmofetil Actavis.

If you are planning to have a child, talk to your doctor about the potential risks and alternative therapies.

Pregnancy and breast-feeding

If you are pregnant or breast-feeding, think you may be pregnant or are planning to have a baby, ask your

doctor or pharmacist for advice before taking this medicine. Your doctor will talk to you about the risks in

case of pregnancy and the alternatives you can take to prevent rejection of your transplant organ if:

You plan to become pregnant.

You miss or think you have missed a period, or you have unusual menstrual bleeding, or suspect you are

pregnant.

You have sex without using an effective method of contraception.

If you do become pregnant during the treatment with mycophenolate, you must inform your doctor

immediately. However, keep taking Mykofenolatmofetil Actavis until you see him or her.

Pregnancy

Mycophenolate causes a very high frequency of miscarriage (50%) and of severe birth defects (23-27%) in

the unborn baby. Birth defects which have been reported include anomalies of ears, of eyes, of face (cleft

lip/palate), of development of fingers, of heart, oesophagus (tube that connects the throat with the stomach),

kidneys and nervous system (for example spina bifida (where the bones of the spine are not properly

developed)).Your baby may be affected by one or more of these.

If you are a woman who could become pregnant, you must provide a negative pregnancy test before starting

treatment and must follow the contraception advice given to you by your doctor. Your doctor may request

more than one test to ensure you are not pregnant before starting treatment.

Breast-feeding

Do not take Mykofenolatmofetil Actavis if you are breast-feeding. This is because small amounts of the

medicine can pass into the mother’s milk.

Driving and using machines

Mykofenolatmofetil Actavis has a moderate influence on your ability to drive or use any tools or machines.

If you feel drowsy, numb or confused, talk to your doctor or nurse and do not drive or use any tools or

machines until you feel better.

Mykofenolatmofetil Actavis contains sodium

This medicine contains less than 1 mmol sodium (23 mg) per film-coated tablet, that is to say essentially

‘sodium-free’.

3.

How to take Mykofenolatmofetil Actavis

Always take this medicine exactly as your doctor has told you. Check with your doctor or pharmacist if you

are not sure.

How much to take

The amount you take depends on the type of transplant you have had. The recommended doses are shown

below. Treatment will continue for as long as you need to prevent you from rejecting your transplant organ.

Kidney transplant

Adults

The first dose is given within 3 days of the transplant operation.

The daily dose is 4 tablets (2 g of the medicine) taken as 2 separate doses.

Take 2 tablets in the morning and then 2 tablets in the evening.

Children and adolescents (aged 2 to 18 years)

The dose given will vary depending on the size of the child.

Your doctor will decide the most appropriate dose based on your child´s height and weight (body

surface area – measured as square metres or “m

”). The recommended dose is 600 mg/m

taken twice a

day.

Mykofenolatmofetil Actavis is not recommended for kidney transplant patients under 2 years of age.

Heart transplant

Adults

The first dose is given within 5 days of the transplant operation.

The daily dose is 6 tablets (3 g of the medicine) taken as 2 separate doses.

Take 3 tablets in the morning and then 3 tablets in the evening.

Children and adolescents

There is no information for the use of Mykofenolatmofetil Actavis in children with a heart transplant.

Liver transplant

Adults

The first dose of oral Mykofenolatmofetil Actavis will be given to you at least 4 days after the

transplant operation and when you are able to swallow oral medicines.

The daily dose is 6 tablets (3 g of the medicine) taken as 2 separate doses.

Take 3 tablets in the morning and then 3 tablets in the evening.

Children and adolescents

There is no information for the use of Mykofenolatmofetil Actavis in children with a liver transplant.

Taking the medicine

Swallow your tablets whole with a glass of water.

Do not break or crush them.

If you take more Mykofenolatmofetil Actavis

than you should

If you take more Mykofenolatmofetil Actavis than you should, talk to a doctor or go to a hospital straight

away. Also do this if someone else accidentally takes your medicine. Take the medicine pack with you.

If you forget to take Mykofenolatmofetil Actavis

If you forget to take your medicine at any time, take it as soon as you remember. Then continue to take it at

the usual times. Do not take a double dose to make up for a forgotten dose.

If you stop taking Mykofenolatmofetil Actavis

Do not stop taking Mykofenolatmofetil Actavis unless your doctor tells you to. If you stop your treatment

you may increase the chance of rejection of your transplanted organ.

If you have any further questions on the use of this medicine, ask your doctor or pharmacist.

4.

Possible side effects

Like all medicines, this medicine can cause side effects, although not everybody gets them.

Talk to a doctor straight away if you notice any of the following serious side effects – you may need

urgent medical treatment:

you have a sign of infection such as a fever or sore throat

you have any unexpected bruising or bleeding

you have a rash, swelling of your face, lips, tongue or throat, with difficulty breathing - you may be

having a serious allergic reaction to the medicine (such as anaphylaxis, angioeodema).

Usual problems

Some of the more usual problems are diarrhoea, fewer white cells or red cells in your blood, infection and

vomiting. Your doctor will do regular blood tests to check for any changes in:

the number of your blood cells or signs of infections

Children and adolescents

Children may be more likely than adults to have some side effects. These include diarrhoea, infections, fewer

white cells and fewer red cells in the blood.

Elderly patients

Elderly patients (≥65 years) may generally be at an increased risk of side effects. Elderly patients receiving

Mykofenolatmofetil Actavis

in combination with other immunosuppressive medicines, may also be at a

greater risk for certain infections, as well as gut bleeding and fluid on the lungs compared to younger

patients.

Fighting infections

Mykofenolatmofetil Actavis reduces your body’s defences. This is to stop you rejecting your transplant. As a

result, your body will not be as good as normal at fighting infections. This means you may catch more

infections than usual. This includes infections of the brain, skin, mouth, stomach and gut, lungs and urinary

system.

Lymph and skin cancer

As can happen in patients taking this type of medicine (immunosuppressants), a very small number of

Mykofenolatmofetil Actavis patients have developed cancer of the lymphoid tissues and skin.

General unwanted effects

You may get general side effects affecting your body as a whole. These include serious allergic reactions

(such as anaphylaxis, angioeodema), fever, feeling very tired, difficulty sleeping, pains (such as stomach,

chest, joint or muscle), headache, flu symptoms and swelling.

Other unwanted effects may include:

Skin problems

such as:

acne, cold sores, shingles, skin growth, hair loss, rash, itching.

Urinary problems

such as:

blood in the urine.

Digestive system and mouth problems

such as:

swelling of the gums, taste disturbance and mouth ulcers

inflammation of the food pipe, pancreas, colon or stomach

gastrointestinal disorders including bleeding and ulcers, liver problems

diarrhea, constipation, feeling sick (nausea), indigestion, loss of appetite, flatulence and

burping/belching.

Nervous system problems

such as:

feeling dizzy, drowsy or numb

tremor, muscle spasms, convulsions

feeling anxious or depressed, changes in your mood or thoughts.

Heart and blood vessel problems

such as:

change in blood pressure, accelerated heart beat, widening of blood vessels.

Lung problems

such as:

pneumonia, bronchitis

shortness of breath, cough, which can be due to bronchiectasis (a condition in which the lung airways

are abnormally dilated) or pulmonary fibrosis (scarring of the lung). Talk to your doctor if you develop

a persistent cough or breathlessness

fluid on the lungs or inside the chest

sinus problems.

Other problems

such as:

weight loss, gout, high blood sugar, bleeding, bruising.

Reporting of side effects

If you get any side effects, talk to your doctor or pharmacist. This includes any possible side effects not

listed in this leaflet. You can also report side effects directly via the national reporting system listed in

Appendix V. By reporting side effects you can help provide more information on the safety of this medicine.

5.

How to store Mykofenolatmofetil Actavis

Keep this medicine out of the sight and reach of children.

Do not use this medicine after the expiry date which is stated on the carton and blister after EXP. The expiry

date refers to the last day of that month.

Do not store above 25°C.

Keep the blister in the outer carton in order to protect from light.

Do not throw away any medicines via wastewater <or household waste>. Ask your pharmacist how to throw

away medicines you no longer use. These measures will help protect the environment.

6.

Contents of the pack and other information

What Mykofenolatmofetil Actavis

contains

The active substance is mycophenolate mofetil.

Each film-coated tablet contains 500 mg mycophenolate mofetil.

The other ingredients are:

Tablet core: cellulose microcrystalline (E460), povidone, hydroxypropyl cellulose, croscarmellose

sodium, talc, magnesium stearate.

Tablet coating: hypromellose (E464), titanium dioxide (E171), macrogol, iron oxide red (E172), indigo

carmine aluminium lake (E132), iron oxide black (E172), talc.

What Mykofenolatmofetil Actavis looks like and contents of the pack

Purple coloured capsule shaped, biconvex film coated tablet, engraved ‘AHI’ on one side and ‘500’ on the

other, 18.0 mm in length, 9.0 mm in width and 7.00 mm in thickness.

White opaque PVC/PVdC-Aluminium blister pack

Pack sizes: 50, 100 and 150 tablets

Not all pack sizes may be marketed.

Marketing Authorisation Holder and Manufacturer

[To be completed nationally]

This leaflet was last revised in

2021-05-03

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Mykofenolatmofetil Actavis 500 mg filmdragerade tabletter.

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 500 mg mykofenolatmofetil.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Lilafärgad, kapselformad, bikonvex filmdragerad tablett, graverad ”AHI” på den ena sidan och ”500” på

den andra, 18 mm lång, 9 mm bred och 7 mm tjock.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Mykofenolatmofetil Actavis är indicerat som profylax mot akut transplantatavstötning efter njur-, hjärt

eller levertransplantation i kombination med ciklosporin och kortikosteroider.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Mykofenolatmofetil Actavis bör ske under ledning av läkare med erfarenhet av

transplantationsmedicin.

Dosering

Njurtransplantation

Vuxna

Den orala dosen av mykofenolatmofetil bör initieras inom 72 timmar efter transplantation.

Normaldosering vid njurtransplantation är 1 g 2 gånger dagligen (2 g/dygn).

Pediatrisk population

(från 2 år till 18 år)

Den rekommenderade dosen av mykofenolatmofetil är 600 mg/m

givet peroralt 2 gånger dagligen

(maximalt 2 g/dygn). Mykofenolatmofetil Actavis tabletter bör endast förskrivas till patienter med en

kroppsyta på minst 1,5 m

med en dos av 1 g 2 gånger dagligen (2 g/dygn). Eftersom vissa biverkningar

uppträder oftare i denna åldersgrupp (se avsnitt 4.8) jämfört med hos vuxna, kan tillfällig dosreduktion

eller ett avbrott i behandlingen behöva göras; hänsyn måste då tas till kliniska relevanta faktorer

inkluderande allvarlighetsgraden av biverkningen.

Pediatrisk population

(< 2 år)

Data beträffande säkerhet och effekt på barn under 2 år är begränsade. Dessa är otillräckliga för att kunna

ge dosrekommendationer och därför rekommenderas inte användning i denna åldersgrupp.

Hjärttransplantation

Vuxna

Den orala dosen av mykofenolatmofetil bör initieras inom 5 dygn efter transplantationen. Normaldosering

vid hjärttransplantation är 1,5 g 2 gånger dagligen (3 g/dygn).

Pediatrisk population

Data saknas för hjärttransplanterade barn.

Levertransplantation

Vuxna

IV mykofenolatmofetil bör administreras intravenöst under de första 4 dagarna efter levertransplantation.

Därefter ges oralt mykofenolatmofetil så snart det kan tolereras. Normal oral dosering vid

levertransplantation är 1,5 g 2 gånger dagligen (3 g/dygn).

Pediatrisk population

Data saknas för levertransplanterade barn.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Normaldos för äldre patienter är 1 g 2 gånger dagligen vid njurtransplantation och 1,5 g 2 gånger dagligen

vid hjärt- eller levertransplantation.

Nedsatt njurfunktion

Vid njurtransplantation på patienter med uttalad kronisk njurinsufficiens (glomerulär filtration < 25

ml/min/1,73 m

) skall doseringar överskridande 1 g 2 gånger dagligen undvikas, förutom under tiden

omedelbart efter transplantationen. Dessa patienter bör övervakas noggrant. Ingen dosjustering behövs för

patienter som uppvisar försenad transplantatfunktion postoperativt (se avsnitt 5.2). Det finns inga data

avseende hjärt- eller levertransplanterade patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion.

Kraftigt nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs hos njurtransplanterade patienter med allvarlig parenkymal leversjukdom. Det

finns inga data avseende hjärttransplanterade patienter med allvarlig parenkymal leversjukdom.

Behandling vid transplantatavstötning

Mykofenolsyra (MPA) är den aktiva metaboliten till mykofenolatmofetil. Vid njurtransplantatavstötning

ändras inte farmakokinetiken för MPA; dosreduktion eller avbrytande av behandlingen med

Mykofenolatmofetil Actavis behövs ej. Det finns ingen grund att justera dosen av Mykofenolatmofetil

Actavis efter hjärttransplantatavstötning. Inga farmakokinetiska data finns tillgängliga under

levertransplantatavstötning.

Pediatrisk population

Inga data finns tillgängliga för behandling av första eller refraktär avstötning hos pediatriska

transplanterade patienter.

Administreringssätt

Oral administrering.

Försiktighetsåtgärder som måste vidtas innan hantering eller administrering av läkemedlet

Eftersom mykofenolatmofetil har uppvisat teratogena effekter hos råttor och kaniner, bör

Mykofenolatmofetil Actavis tabletter inte krossas.

4.3

Kontraindikationer

Mykofenolatmofetil Actavis ska inte ges till patienter med överkänslighet mot mykofenolatmofetil,

mykofenolsyra eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1. Överkänslighetsreaktioner mot

mykofenolatmofetil har iakttagits (se avsnitt 4.8).

Mykofenolatmofetil Actavis ska inte ges till fertila kvinnor som inte använder högeffektiva

preventivmedel (se avsnitt 4.6).

Mykofenolatmofetil Actavis-behandling ska inte påbörjas hos fertila kvinnor utan att resultatet från

ett graviditetstest uppvisats för att utesluta oavsiktlig användning vid graviditet (se avsnitt 4.6).

Mykofenolatmofetil Actavis ska inte användas vid graviditet förutom om det inte finns någon

lämplig alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning (se avsnitt 4.6).

Mykofenolatmofetil Actavis ska inte ges till ammande kvinnor (se avsnitt 4.6).

4.4

Varningar och försiktighet

Neoplasmer

Vid kombinationsterapi med immunsupprimerande läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil, finns en

ökad risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt i huden (se avsnitt 4.8). Risken

förefaller vara relaterad till intensiteten och durationen av immunsuppressionen snarare än till

användningen av något specifikt medel. Som allmänt råd bör patienter, för att minska risken för

hudcancer, utsättas för solljus och UV-ljus i begränsad omfattning genom användning av skyddande

kläder och solskydd med hög skyddsfaktor.

Infektioner

Patienter behandlade med immunsuppressiva läkemedel, inklusive Mykofenolatmofetil Actavis, löper

ökad risk för opportunistiska infektioner (bakteriell, svamp, virus och protozoer), infektioner med dödligt

förlopp och sepsis (se avsnitt 4.8). Sådana infektioner inkluderar latent viral reaktivering såsom hepatit B-

eller hepatit C-reaktivering och infektioner orsakade av polyomavirus (BK-virus associerad nefropati och

JC-virus associerad progressiv multifokal leukoencefalopati (PML)). Fall av hepatit på grund av

reaktivering av hepatit B eller hepatit C har rapporterats hos patienter som är bärare och som behandlats

med immunsuppressiva läkemedel. Dessa infektioner är ofta relaterade till en hög total immunsuppressiv

belastning och kan leda till allvarliga eller livshotande tillstånd som läkare bör beakta som

differentialdiagnos hos immunsupprimerade patienter med förvärrad njurfunktion eller neurologiska

symtom.

Det har rapporterats om hypogammaglobulinemi i association med återkommande infektioner hos

patienter som behandlas med mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel.

I vissa av dessa fall resulterade byte av mykofenolatmofetil, till ett annat immunsuppressivt läkemedel, i

tillbakagång till normala IgG-nivåer. Hos patienter som behandlas med mykofenolatmofetil och som

utvecklar återkommande infektioner bör nivån av serumglobulin mätas. Vid fall av ihållande, kliniskt

relevant hypogammaglobulinemi bör lämplig klinisk åtgärd övervägas med hänsyn till de potenta

cytostatiska effekter som mykofenolsyra har på T- och B-lymfocyter.

Det har publicerats rapporter om bronkiektasi hos vuxna och barn som fick mykofenolatmofetil i

kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. I vissa av dessa fall resulterade byte av

mykofenolatmofetil, till ett annat immunsuppressivt läkemedel, i förbättring av respiratoriska symtom.

Risken för bronkiektasi kan vara kopplad till hypogammaglobulinemi eller till en direkt effekt på lungan.

Det har även rapporterats om isolerade fall av interstitiell lungsjukdom och pulmonell fibros, och vissa av

dessa fall har haft dödlig utgång (se avsnitt 4.8). Det rekommenderas att patienter som utvecklar ihållande

pulmonella symtom, som hosta och dyspné, undersöks.

Blodet och immunsystemet

Patienter som behandlas med Mykofenolatmofetil Actavis bör kontrolleras med avseende på neutropeni,

som kan sättas i samband med mykofenolatmofetil som sådant, annan samtidig medicinering,

virusinfektioner eller en kombination av dessa faktorer. Patienter som tar Mykofenolatmofetil Actavis bör

kontrolleras med fullständigt blodstatus en gång per vecka under den första månaden, två gånger i

månaden under andra och tredje behandlingsmånaden och därefter en gång per månad under resten av det

första året. Om neutropeni utvecklas (antalet neutrofila < 1,3 x 10

/l), är det lämpligt att göra ett avbrott i

eller upphöra med behandlingen med Mykofenolatmofetil Actavis.

Fall av ren erytrocytaplasi (PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil

i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. Mekanismen för mykofenolatmofetil-inducerad

PRCA är okänd. PRCA kan försvinna med dosreduktion eller om mykofenolatmofetil-behandlingen

upphör. Hos mottagare av transplantat ska förändringar i mykofenolatmofetil-behandlingen endast ske

under lämplig övervakning för att minimera risken för transplantatavstötning (se avsnitt 4.8).

Patienter som behandlas med Mykofenolatmofetil Actavis skall instrueras att omedelbart rapportera

tecken på infektion, oväntade blåmärken, blödning eller annan manifestation av benmärgssvikt.

Patienter skall informeras om att under behandling med Mykofenolatmofetil Actavis kan vaccinationer

vara mindre effektiva och att levande försvagade vacciner skall undvikas (se avsnitt 4.5).

Influensavaccinering kan vara av värde. Förskrivare hänvisas till nationella riktlinjer för

influensavaccinering.

Gastrointestinalt

Mykofenolatmofetil har satts i samband med ökad frekvens av biverkningar i mag-tarmkanalen, inklusive

enstaka fall av gastrointestinal ulceration, blödning och perforation bör Mykofenolatmofetil Actavis

administreras med försiktighet till patienter med aktiv och allvarlig gastrointestinal sjukdom.

Mykofenolatmofetil är en IMPDH (inosinmonofosfatdehydrogenas) hämmare. Därför bör läkemedlet

undvikas hos patienter med sällsynt ärftlig brist på hypoxantin-guanin-fosforibosyl-transferas (HGPRT)

som Lesch-Nyhan och Kelley-Seegmiller syndrom.

Interaktioner

Försiktighet bör iakttagas vid byte av kombinationsbehandling från kurer som innehåller

immunsuppressiva läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet för MPA, t ex ciklosporin, till

andra som saknar denna effekt, t ex takrolimus, sirolimus, belatacept, eller vice versa eftersom detta kan

resultera i förändringar av MPA-exponeringen. Läkemedel som påverkar MPAs enterohepatiska

kretslopp, (t ex kolestyramin, antibiotika), bör användas med försiktighet på grund av risken för att både

plasmanivån och effekten av mykofenolatmofetil minskar (se även avsnitt 4.5). Terapeutisk

läkemedelsövervakning av MPA kan vara lämpligt vid byte av kombinationsbehandling (t ex från

ciklosporin till takrolimus eller vice versa) eller för att säkerställa adekvat immunsuppression hos patienter

med hög immunologisk risk (t ex risk för avstötning, behandling med antibiotika, tillägg eller borttag av

interagerande läkemedel).

Det rekommenderas att Mykofenolatmofetil Actavis inte bör ges i kombination med azatioprin eftersom

studier med denna kombinationsbehandling saknas.

Risk/nytta värdering av mykofenolatmofetil i kombination med sirolimus har inte fastställts (se avsnitt

4.5).

Särskilda patientgrupper

Äldre patienter kan löpa en ökad risk för biverkningar såsom vissa infektioner (inkluderande

vävnadsinvasiv cytomegalovirussjukdom) och möjligen gastrointestinal blödning och lungödem, jämfört

med yngre individer (se avsnitt 4.8).

Teratogena effekter

Mykofenolat är en stark human teratogen. Spontan abort (frekvens på 45-49%) och medfödda

missbildningar (uppskattad frekvens på 23-27%) har rapporterats efter exponering för MMF under

graviditet. Därför är mykofenolatmofetil kontraindicerat vid graviditet förutom om det inte finns någon

lämplig alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning. Fertila kvinnliga patienter måste

göras medvetna om riskerna och de måste följa rekommendationerna som anges i avsnitt 4.6 (t ex

preventivmetoder, graviditetstest) innan, under och efter behandling med mykofenolatmofetil. Läkare ska

säkerställa att kvinnor som tar mykofenolat förstår risken för skador på barnet, behovet av effektiva

preventivmedel och behovet att omedelbart konsultera sin läkare om det finns risk för graviditet.

Preventivmedel (se avsnitt 4.6)

På grund av robusta kliniska bevis som visar på en hög risk för missfall och medfödda missbildningar när

mykofenolatmofetil används vid graviditet ska alla åtgärder vidtas för att undvika graviditet under

behandling. Därför måste fertila kvinnor använda minst en tillförlitlig form av preventivmedel (se avsnitt

4.3) innan mykofenolatmofetil-behandlingen startar, under behandling och under sex veckor efter avslutad

behandling, såvida inte avhållsamhet väljs som preventivmetod. Två kompletterande former av

preventivmedel samtidigt är att föredra för att minska risken för misslyckad preventivmedelsanvändning

och oavsiktlig graviditet.

Råd om preventivmedel för män finns i avsnitt 4.6.

Utbildningsmaterial

För att hjälpa patienter att undvika fetal exponering för mykofenolat och för att tillhandahålla ytterligare

viktig säkerhetsinformation kommer innehavaren av godkännandet för försäljning att tillhandahålla

utbildningsmaterial till hälso- och sjukvårdspersonal. Utbildningsmaterialet förstärker varningarna om

mykofenolats teratogenicitet, ger råd om preventivmedelsanvändning innan behandlingen startar samt ger

vägledning om behovet av graviditetstester. Fullständig patientinformation om den teratogena risken och

de graviditetsförebyggande åtgärderna ska ges av läkare till fertila kvinnor liksom till manliga patienter i

tillämpliga fall.

Ytterligare försiktighetsåtgärder

Patienter får inte lämna blod under behandlingen och under minst 6 veckor efter det att behandlingen med

mykofenolat upphört. Män får inte donera sperma under behandlingen och under 90 dagar efter det att

behandlingen med mykofenolat upphört.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill

“natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Aciklovir

Högre plasmakoncentrationer av aciklovir sågs när mykofenolatmofetil gavs tillsammans med aciklovir

jämfört med när aciklovir administrerades separat. Förändringarna i farmakokinetiken för MPAG

(fenolglukuroniden av MPA) var minimala (MPAG ökade med 8 %) och anses inte vara av klinisk

betydelse. Eftersom plasmakoncentrationerna av MPAG ökar vid nedsatt njurfunktion, på samma vis som

för aciklovir, finns en risk att mykofenolatmofetil och aciklovir, eller deras prodrugs t.ex. valaciklovir,

konkurrerar om den tubulära sekretionen, vilket i sin tur kan leda till ytterligare koncentrationsökningar av

båda substanserna.

Antacida och protonpumpshämmare (PPI)

Minskad exponering för MPA har observerats när antacida, såsom magnesium och aluminiumhydroxider,

och PPI, inklusive lansoprazol och pantoprazol, administrerades med mykofenolatmofetil. Vid jämförelse

av andelen transplantatavstötningar eller andelen transplantatförluster hos patienter som behandlades med

mykofenolatmofetil och som tog PPI jämfört med patienter som behandlades med mykofenolatmofetil och

som inte tog PPI, kunde ingen signifikant skillnad ses. Dessa data stöder extrapolering av detta fynd till

alla antacida eftersom minskningen i exponering när mykofenolatmofetil administrerades tillsammans

med magnesium och aluminiumhydroxider är betydligt mindre än när mykofenolatmofetil administrerades

tillsammans med PPI.

Läkemedel som påverkar enterohepatisk recirkulation (t ex kolestyramin, ciklosporin A, antibiotika)

Försiktighet bör iakttagas med läkemedel som påverkar enterohepatisk recirkulation på grund av risken för

en minskad effekt av mykofenolatmofetil.

Kolestyramin

Efter administrering av en engångsdos 1,5 g mykofenolatmofetil till friska försökspersoner förbehandlade

med 4 g kolestyramin tre gånger dagligen under 4 dagar skedde en 40%-ig reduktion av AUC värdena för

MPA (se avsnitt 4.4 och avsnitt 5.2). Försiktighet bör iakttagas under samtidig behandling på grund av

risken för en minskad effekt av mykofenolatmofetil.

Ciklosporin A

Farmakokinetiken för ciklosporin A (CsA) påverkas ej av mykofenolatmofetil. Om däremot CsA-

behandling avbryts vid samtidig behandling med Mykofenolatmofetil Actavis, bör en 30 %-ig ökning av

AUC för MPA förväntas. CsA interfererar med MPAs enterohepatiska recirkulation, vilket resulterar i

minskad MPA-exponering med 30-50% hos njurtransplanterade patienter som behandlades med

mykofenolatmofetil och CsA jämfört med patienter som fick sirolimus eller belatacept och jämförbara

doser med mykofenolatmofetil (se även avsnitt 4.4). Omvänt bör förändringar i MPA-exponering

förväntas när patienter byter från CsA till ett immunsuppressivt läkemedel som inte interfererar med

MPAs enterohepatiska kretslopp.

Antibiotika som eliminerar β−glukuronidasproducerande bakterier i tarmen (t ex aminoglykosider,

cefalosporin, fluorokinolon och penicillinklasser av antibiotika) kan interferera med MPAG/MPA

enterohepatisk recirkulation och därför leda till reducerad systemisk exponering för MPA. Information om

följande antibiotika är tillgänglig:

Ciprofloxacin eller amoxicillin plus klavulansyra

Reduktioner i predos (dalvärde) MPA-koncentrationer på cirka 50% har rapporterats hos mottagare av

njurtransplantat under dagarna direkt efter att behandling med oralt ciprofloxacin eller amoxicillin plus

klavulansyra inletts. Denna effekt tenderar att minska vid fortsatt användning av antibiotika och upphöra

inom några dagar efter att antibiotikabehandlingen avslutas. Förändringarna i predosnivån representerar

inte nödvändigtvis förändringarna i den totala MPA-exponeringen. En förändring i mykofenolatmofetil-

dosen bör därför normalt inte vara nödvändig i frånvaro av kliniska tecken på transplantatdysfunktion.

Emellertid krävs noggrann klinisk övervakning vid kombinationen och kort efter antibiotikabehandling.

Norfloxacin och metronidazol

Ingen signifikant interaktion observerades när mykofenolatmofetil administrerades samtidigt med

norfloxacin eller metronidazol var för sig till friska försökspersoner. När däremot norfloxacin och

metronidazol kombinerades minskade exponeringen av MPA med cirka 30% efter en singeldos med

mykofenolatmofetil.

Trimetoprim/sulfametoxazol

Ingen effekt på MPAs biotillgänglighet observerades.

Läkemedel som påverkar glukuronidering (t ex isavukonazol, telmisartan)

Samtidig administrering av läkemedel som påverkar glukuronidering av MPA kan ändra exponeringen för

MPA. Försiktighet rekommenderas därför när dessa läkemedel administreras samtidigt med

mykofenolatmofetil.

Isavukonazol

An ökning av MPA AUC

0-∞

med 35% observerades med samtidig administrering av isavukonazol.

Telmisartan

Samtidig behandling med telmisartan och mykofenolatmofetil t resulterade i en ungefärlig 30 %

minskning av MPA koncentrationer. Telmisartan ändrar MPAs eliminering genom att öka PPAR gamma

(peroxisomproliferatoraktiverad receptor gamma) uttrycket, vilket i sin tur resulterar i ett ökat uttryck och

aktivitet för UGT1A9. Vid jämförelser av andelen transplantatavstötningar, andelen transplantatförluster

eller biverkningsprofilerna hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil med eller utan samtidig

behandling med telmisartan, sågs inga kliniska konsekvenser av farmakokinetiska

läkemedelsinteraktioner.

Ganciklovir

Baserat på resultat av en enkeldosstudie av rekommenderade doser oralt mykofenolat och iv ganciklovir

och de kända effekterna av njurfunktionsnedsättning på farmakokinetiken av mykofenolatmofetil (se

avsnitt 4.2) och ganciklovir är det att förmoda att samtidig tillförsel av dessa substanser (som båda

utsöndras via renal tubulär sekretion) kan resultera i förhöjning av MPAG- och

ganciklovirkoncentrationerna. Någon påtaglig förändring av farmakokinetiken för MPA förväntas inte och

justering av mykofenolatmofetil dosen krävs inte. För patienter med nedsatt njurfunktion och samtidig

tillförsel av mykofenolatmofetil och ganciklovir, eller deras prodrugs t.ex. valganciklovir, skall

dosrekommendationerna för ganciklovir observeras och patienterna bör följas noga.

Orala preventivmedel

Farmakokinetiken och farmakodynamiken för orala preventivmedel påverkades inte av samtidig

behandling med mykofenolatmofetil (se också avsnitt 5.2).

Rifampicin

Hos patienter som inte tar ciklosporin resulterade samtidig administrering av mykofenolatmofetil och

rifampicin i en minskning av exponeringen av MPA (AUC

0-12 tim

) med 18 % till 70 %. Det rekommenderas

att koncentrationsnivåerna för MPA kontrolleras och att dosen av mykofenolatmofetil anpassas därefter,

för att upprätthålla klinisk effekt när rifampicin administreras samtidigt.

Sevelamer

Vid samtidig administrering av mykofenolatmofetil och sevelamer noterades en minskning av C

30 % och AUC

0-12 tim

med 25 % för MPA utan några kliniska konsekvenser (dvs transplantatavstötning).

Det rekommenderas dock att mykofenolatmofetil administreras minst en timme före eller tre timmar efter

intag av sevelamer för att minimera effekten på absorptionen av MPA. Det finns inga data för

mykofenolatmofetil med andra fosfatbindande läkemedel förutom sevelamer.

Takrolimus

Hos levertransplanterade patienter som sattes in på mykofenolatmofetil och takrolimus påverkades inte

AUC och C

av MPA, den aktiva metaboliten till mykofenolatmofetil, signifikant vid samtidig

administrering med takrolimus. Däremot förelåg en ca 20 %-ig ökning av AUC för takrolimus när

multipla doser av mykofenolatmofetil (1,5 g 2 gånger/dygn) gavs till

levertransplanterade

patienter som

också använde takrolimus. Hos njurtransplanterade patienter verkar emellertid inte

takrolimuskoncentrationerna ändras av mykofenolatmofetil (se även avsnitt 4.4).

Levande vacciner

Levande vacciner ska inte ges till patienter med nedsatt immunsvar. Antikroppssvaret på andra vacciner

kan försvagas (se även avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Potentiella interaktioner

Samtidig administrering av probenecid och mykofenolatmofetil till apor ökade AUC för MPAG trefaldigt.

Andra substanser som är kända för att utsöndras tubulärt via njurarna kan således konkurrera med MPAG

och på så sätt kan plasmakoncentrationerna av MPAG eller den andra substansen öka.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Fertila kvinnor

Graviditet under tiden mykofenolat används måste undvikas. Därför måste fertila kvinnor använda minst

en form av tillförlitligt preventivmedel (se avsnitt 4.3) innan Mykofenolatmofetil Actavis-behandlingen

startar, under behandling och under sex veckor efter avslutad behandling, såvida inte avhållsamhet väljs

som preventivmetod. Två kompletterande former av preventivmedel samtidigt är att föredra.

Graviditet

Mykofenolatmofetil är kontraindicerat under graviditet förutom om det inte finns någon lämplig alternativ

behandling för att förebygga transplantatavstötning. Behandlingen ska inte påbörjas utan att resultatet från

ett negativt graviditetstest uppvisats för att utesluta oavsiktlig användning under graviditet (se avsnitt 4.3)

Fertila kvinnliga patienter måste göras medvetna om den ökade risken för missfall och medfödda

missbildningar i början av behandlingen och måste få råd om hur graviditet förebyggs och planeras.

Innan behandling med Mykofenolatmofetil Actavis startar ska fertila kvinnor ha två negativa

graviditetstest från serum eller urin med en känslighet på minst 25mIU/ml för att utesluta att fostret

oavsiktligt exponeras för mykofenolat. Det rekommenderas att det andra testet ska göras 8 – 10 dagar efter

det första testet. Vid transplantation från en avliden donator, om det inte är möjligt att genomföra två tester

med 8 - 10 dagars mellanrum innan behandlingen startar (på grund av tidpunkten för tillgång av

transplantatorgan), måste ett graviditetstest göras direkt innan behandlingen startar och ett ytterligare test

8-10 dagar senare. Graviditetstester ska upprepas vid kliniskt behov (t ex om uppehåll av användning av

preventivmedel har rapporterats). Resultaten från alla graviditetstester ska diskuteras med patienten.

Patienter skall rådas att omedelbart vända sig till sin läkare vid konstaterad graviditet.

Mykofenolat är en stark human teratogen med ökad risk för spontan abort och medfödda missbildningar

vid exponering under graviditet;

Spontana aborter har rapporterats hos 45 till 49 % av gravida kvinnor som exponerats för

mykofenolatmofetil, jämfört med en rapporterad frekvens på mellan 12 och 33 % hos

organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva medel än

mykofenolatmofetil.

Baserat på litteraturrapporter förekom missbildningar hos 23 till 27 % av levande födda barn till

kvinnor som exponerats för mykofenolatmofetil under graviditeten (jämfört med 2 till 3% hos

levande födda barn i den totala populationen och cirka 4 till 5 % hos levande födda barn till

organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva medel än

mykofenolatmofetil).

Medfödda missbildningar, inklusive rapporter om multipla missbildningar, har observerats efter

marknadsintroduktionen hos barn till patienter som exponerats för mykofenolatmofetil i kombination med

andra immunsuppressiva läkemedel under graviditet. Följande missbildningar var de vanligast

rapporterade:

Öronmissbildningar (t ex att ytterörat är missbildat eller saknas), atresi av yttre hörselgången

(mellanörat);

Missbildningar i ansiktet såsom kluven läpp, gomspalt, mikrognati och orbital hypertelorism;

Ögonmissbildningar (t ex kolobom);

Kongenital hjärtsjukdom såsom förmaks- och kammarseptumdefekter;

Missbildningar av fingrarna (t ex polydaktyli, syndaktyli);

Trakeoesofageala missbildningar (t ex esofageal atresi);

Missbildningar i nervsystemet såsom spina bifida;

Missbildningar på njurarna.

Dessutom har det förekommit enstaka rapporter om följande missbildningar:

Mikroftalmi;

Kongenital choroid plexus cysta;

Septum pellucidum agenesi;

Agenesi av olfaktoriska nerver.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3).

Amning

Studier har visat att mykofenolatmofetil utsöndras i mjölken hos diande råttor. Det är inte känt om denna

substans utsöndras i bröstmjölk hos människor. På grund av risken för att mykofenolatmofetil kan ge

upphov till allvarliga biverkningar hos ammade barn, är mykofenolatmofetil kontraindicerat hos ammande

mödrar (se avsnitt 4.3).

Män

Begränsade kliniska data tyder inte på en ökad risk för missbildning eller missfall efter att fadern

exponerats för mykofenolatmofetil.

Mykofenolsyra (MPA) är en stark teratogen. Det är inte känt om MPA finns i sädesvätska. Beräkningar

baserade på djurdata visar att den maximala mängden MPA som möjligen skulle kunna överföras till

kvinnan är så liten att det är osannolikt att det har någon effekt. Mykofenolat har visats vara genotoxiskt i

djurstudier vid koncentrationer som endast med liten marginal överskrider den terapeutiska exponeringen

för människa så risken för genotoxiska effekter på spermier kan inte helt uteslutas.

Därför rekommenderas följande försiktighetsåtgärder: sexuellt aktiva manliga patienter eller deras

kvinnliga partners rekommenderas att använda tillförlitliga preventivmedel under tiden den manliga

patienten behandlas och i minst 90 dagar efter att mykofenolatmofetil avslutats. Fertila manliga patienter

ska göras medvetna om och diskutera med kvalificerad hälso-och sjukvårdspersonal om de potentiella

riskerna med att bli far.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Mykofenolatmofetil har måttlig påverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Mykofenolatmofetil kan orsaka somnolens, förvirring, yrsel, skakningar och hypotension och därför bör

patienter rådas att vara försiktiga när de framför fordon eller använder maskiner.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av biverkningsprofilen

Uppskattningsvis har totalt 1557 patienter erhållit mykofenolatmofetil i fem kliniska prövningar för att

förhindra akut avstötning av organ. Av dessa inkluderades 991 i de tre njurstudierna, 277 inkluderades i en

leverstudie och 289 inkluderades i en hjärtstudie. Azatioprin var jämförelseläkemedlet som användes i

lever- och hjärtstudierna samt i två av njurstudierna medan den tredje njurstudien var

placebokontrollerad. I alla studiearmar fick patienterna även ciklosporin och kortikosteroider. De typer

av biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen av mykofenolatmofetil liknar de som

observerats i de kontrollerade njur-, hjärt- och levertransplantationsstudierna.

Diarré, leukopeni, sepsis och kräkningar var bland de vanligaste och/eller allvarligaste biverkningarna

som associerades med administrering av mykofenolatmofetil i kombination med ciklosporin och

kortikosteroider. Det finns också belägg för en ökad frekvens av vissa infektioner (se avsnitt 4.4).

Tabell över biverkningar

Biverkningar från kliniska prövningar och efter marknadsintroduktion är listade i tabell 1, enligt

MedDRA-klassificering av organsystem (SOC) tillsammans med frekvenserna. Motsvarande

frekvenskategori för varje biverkning baseras på följande konvention: mycket vanliga (≥1/10), vanliga

(≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000) och mycket sällsynta

(<1/10 000). På grund av de stora skillnaderna i frekvens som observerades vid vissa biverkningar över de

olika transplantationsindikationerna, presenteras frekvensen separat för njur-, lever och

hjärttransplanterade patienter.

Tabell 1 Sammanfattning av biverkningar som förekommit hos patienter som behandlats med

mykofenolatmofetil och som rapporterats i kliniska prövningar och efter marknadsintroduktionen

Biverkning

(MedDRA)

Klassificering av

organsystem

Njurtransplantantat

n = 991

Levertransplantat

n = 277

Hjärttransplantat

n = 289

Frekvens

Frekvens

Frekvens

Infektioner och infestationer

Bakterieinfektioner

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Svampinfektioner

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Protozoinfektioner

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Virusinfektioner

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)

Benign hudcancer

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Lymfom

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Lymfoproliferativ

sjukdom

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Neoplasm

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Hudcancer

Vanliga

Mindre vanliga

Vanliga

Blodet och lymfsystemet

Anemi

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Ren erytrocytaplasi

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Benm

rgssvikt

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Ekkymos

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Leukocytos

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Leukopeni

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Pancytopeni

Vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Pseudolymfom

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Vanliga

Trombocytopeni

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Metabolism och nutrition

Acidosis

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Hyperkolesterolemi

Mycket vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Hyperglykemi

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Hyperkalemi

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Hyperlipidemi

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Hypokalcemi

Vanliga

Mycket vanliga

Vanliga

Hypokalemia

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Hypomagnesemi

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Hypofosfatemi

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Vanliga

Hyperurikemi

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Gikt

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Viktnedg

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Biverkning

(MedDRA)

Klassificering av

organsystem

Njurtransplantantat

n = 991

Levertransplantat

n = 277

Hjärttransplantat

n = 289

Frekvens

Frekvens

Frekvens

Psykiska störningar

rvirringstillst

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Depression

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Insomnia

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Agitation

Mindre vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

ngest

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Onormala tankar

Mindre vanliga

Vanliga

Vanliga

Centrala och perifera nervsystemet

Yrsel

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Huvudv

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Hypertoni

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Parestesi

Vanliga

Mycket Vanliga

Mycket vanliga

Somnolens

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Tremor

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Kramper

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Dysgeusi

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Vanliga

Hjärtat

Takykardi

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Blodkärl

Hypertension

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Hypotension

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Lymfocele

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Ventrombos

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vasodilatation

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Bronkiektasi

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Hosta

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Dyspné

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Interstitiell lungsjukdom

Mindre vanliga

Mycket Sällsynta

Mycket Sällsynta

Utgjutning i lungs

cken

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Lungfibros

Mycket Sällsynta

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Magtarmkanalen

Utsp

nd buk

Vanliga

Mycket vanliga

Vanliga

Buksm

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Kolit

Vanliga

Vanliga

Vanliga

rstoppning

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Minskad aptit

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Biverkning

(MedDRA)

Klassificering av

organsystem

Njurtransplantantat

n = 991

Levertransplantat

n = 277

Hjärttransplantat

n = 289

Frekvens

Frekvens

Frekvens

Diarr

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Dyspepsi

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Esofagit

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Rapning

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Vanliga

Flatulens

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Gastrit

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Gastrointestinal blödning

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Magsår

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Gingival hyperplasi

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Ileus

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Munsår

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Illam

ende

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Pankreatit

Mindre vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Stomatit

Vanliga

Vanliga

Vanliga

kning

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Immunsystemet

verk

nslighet

Mindre vanliga

Vanliga

Vanliga

Hypogammaglobulinemi

Mindre vanliga

Mycket sällsynta

Mycket sällsynta

Lever och gallvägar

kade alkaliska fosfataser

i blodet

Vanliga

Vanliga

Vanliga

kat laktatdehydrogenas i

blodet

Vanliga

Mindre vanliga

Mycket vanliga

kade leverenzymer

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Hepatit

Vanliga

Mycket vanliga

Mindre vanliga

Hyperbilirubinemi

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Gulsot

Mindre vanliga

Vanliga

Vanliga

Hud och subkutan vävnad

Akne

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Alopeci

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Hudutslag

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Hudhypertrofi

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Artralgi

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Muskelsvaghet

Vanliga

Vanliga

Mycket vanliga

Njurar och urinvägar

jt blodkreatinin

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

jd blodurea

Mindre vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Biverkning

(MedDRA)

Klassificering av

organsystem

Njurtransplantantat

n = 991

Levertransplantat

n = 277

Hjärttransplantat

n = 289

Frekvens

Frekvens

Frekvens

Hematuri

Mycket vanliga

Vanliga

Vanliga

Nedsatt njurfunktion

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Asteni

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Frossa

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Ödem

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Bråck

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Sjukdomsk

nsla

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Smärta

Vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Feber

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Akut inflammatoriskt

syndrom associerat med de

novo purinsynteshämmare

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Observera: 991 (2 g / 3 g mykofenolamofetil per dag), 289 (3 g mykofenolamofetil per dag) och 277 (2 g i.v. / 3 g oralt

mykofenolamofetil per dag) patienter behandlades i fas III studier för profylax mot avstötning vid njur-, hjärt- respektive

levertransplantation.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Maligniteter

Vid kombinationsterapi med immunsupprimerande läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil, finns en

ökad risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt i huden (se avsnitt 4.4). Säkerhetsdata

efter 3 års behandling av njur- och hjärttransplanterade patienter påvisade inga oväntade förändringar i

incidens av maligniteter jämfört med säkerhetsdata efter 1 år. Levertransplanterade patienter har följts upp

åtminstone under 1 år, men mindre än 3 år.

Infektioner

Alla patienter som behandlas med immunsuppressiva läkemedel löper en ökad risk för bakteriella

infektioner, virus- och svampinfektioner (vissa med dödligt förlopp), inklusive de som orsakas av

opportunistiska patogener och latent virusreaktivering. Risken ökar med total immunsuppressiv

belastning (se avsnitt 4.4). De allvarligaste infektionerna var sepsis, peritonit, meningit, endokardit,

tuberkulos och atypisk mykobakteriell infektion. De vanligaste opportunistiska infektioner hos patienter

som erhållit mykofenolatmofetil (2 g eller 3 g/dygn) i kombination med andra immunsuppressiva

läkemedel i kontrollerade njur-, hjärt- eller levertransplantationsstudier och som följts upp åtminstone

under 1 år var mukokutan candidainfektion, cytomegalovirus (CMV) viremi/syndrom och Herpes simplex.

Andelen av patienter med CMV viremi/syndrom var 13,5 %. Fall av BK-virus associerad nefropati,

liksom fall av JC-virus associerad progressiv multifokal leukoencefalopati (PML), har rapporterats hos

patienter behandlade med immunsuppressiva läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil.

Blodet och lymfsystemet

Cytopenier, inklusive leukopeni, anemi, trombocytopeni och pancytopeni är kända risker som

associeras med mykofenolatmofetil och kan leda till eller bidra till att infektioner och blödningar

uppkommer (se avsnitt 4.4). Agranulocytos och neutropeni har rapporterats, därför rekommenderas

regelbunden kontroll av patienter som får mykofenolatmofetil (se avsnitt 4.4). Fall av aplastisk anemi och

benmärgssvikt har rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil, i några fall med

dödligt förlopp.

Fall av ren erytrocytaplasi (PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil

(se avsnitt 4.4).

Isolerade fall av onormal neutrofil morfologi, inklusive förvärvad Pelger-Huet anomali, har observerats

hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil. Dessa förändringar är inte förknippade med

försämrad neutrofil funktion. Dessa förändringar kan tyda på en ”vänsterförskjutning” (”left shift”) i

mognaden av neutrofiler vid hematologiska undersökningar, vilket av misstag kan tolkas som ett tecken på

infektion hos immunsupprimerade patienter såsom patienter som får mykofenolatmofetil.

Magtarmkanalen

De allvarligaste gastrointestinala biverkningarna var magsår och blödning vilka är kända risker som

associeras med mykofenolatmofetil. Sår i mun och esofagus, magsår, duodenalsår och intestinala sår

som ofta kompliceras med blödning liksom blodig kräkning, blodig avföring och blödande former av

gastrit och kolit rapporterades ofta i de pivotala kliniska prövningarna. De vanligaste gastrointestinala

biverkningarna var dock diarré, illamående och kräkning. Endoskopisk undersökning av patienter med

mykofenolatmofetil-relaterad diarré har i enstaka fall visats vara villi intestinales atrofi (se avsnitt 4.4).

Överkänslighet

Överkänslighetsreaktioner inklusive angioneurotiskt ödem och anafylaktisk reaktion har rapporterats.

Graviditet, tillstånd post-partum och under perinatalperioden

Fall av spontan abort har rapporterats hos patienter som exponerats för mykofenolatmofetil, framförallt

under den första trimestern, se avsnitt 4.6.

Medfödda störningar

Efter marknadsintroduktionen har medfödda missbildningar observerats hos barn till patienter som

exponerats för mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsuppressiva medel , se avsnitt 4.6.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

Det har förekommit isolerade rapporter om interstitiell lungsjukdom och pulmonell fibros hos patienter

som behandlats med mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsupprimerande läkemedel, i

några fall med dödligt förlopp. Det har även rapporterats om fall av bronkiektasi hos barn och vuxna.

Immunsystemet

Hypogammaglobulinemi har rapporterats hos patienter som fått Mykofenolatmofetil Actavis i

kombination med andra immunsupprimerande läkemedel.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Ödem, inklusive perifert ödem, ansiktsödem och skrotumödem, rapporterades mycket ofta i de

pivotala prövningarna. Muskuloskeletal smärta såsom myalgi och smärta i nacke och rygg

rapporterades också mycket ofta.

Akut inflammatoriskt syndrom associerat med de novo purinsynteshämmare har beskrivits av

erfarenheter efter att produkten introducerades på marknaden som en paradoxal

proinflammatorisks reaktion associerad till behandling med mycofenolat mofetil och

mykofenolsyra som karakteriseras av feber, artralgi, artrit, muskelsmärta och förhöjda

inflammatoriska markörer. Fallrapporter visade en snabb förbättring efter att läkemedlet sattes

Särskilda populationer

Pediatrisk population

Typ och frekvens av biverkningar i en klinisk prövning, på 92 patienter i åldrarna 2 till 18 år som

givits mykofenolatmofetil 600 mg/m2 peroralt 2 gånger dagligen liknade de som observerats hos

vuxna patienter som givits 1 g mykofenolatmofetil 2 gånger dagligen. Emellertid var följande

behandlingsrelaterade biverkningar mer frekventa hos pediatriska patienter, speciellt hos barn under 6

år: diarré, sepsis, leukopeni, anemi och infektion.

Äldre

Äldre patienter (

65 år) löper i allmänhet en större risk att få biverkningar av immunsuppressiv

behandling. Äldre patienter kan vara mer infektionsbenägna (inkluderande vävnadsinvasiv

cytomegalovirus-infektion) och möjligen utsatta för en större risk att få gastrointestinala blödningar

och lungödem jämfört med yngre patienter när mykofenolatmofetil utgör del av immunsupprimerande

kombinationsterapi.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att

kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att

rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats:

www.lakemedelsverket.se.

4.9

Överdosering

Rapporter om överdosering med mykofenolatmofetil har inkommit från kliniska prövningar och efter

marknadsintroduktionen. I flera av dessa fall rapporterades inga biverkningar. I de överdoseringsfall där

biverkningar rapporterats faller dessa biverkningar inom ramen för läkemedlets kända säkerhetsprofil.

Det förmodas att en överdosering av mykofenolatmofetil möjligen kan resultera i en för stark suppression

av immunsystemet och att känsligheten för infektioner samt benmärgssuppression ökar (se avsnitt 4.4).

Om neutropeni utvecklas skall doseringen med Mykofenolatmofetil Actavis avbrytas eller dosen sänkas

(se avsnitt 4.4).

Hemodialys kan ej förväntas avlägsna MPA eller MPAG i kliniskt signifikanta mängder.

Gallsyrebindande medel, såsom kolestyramin kan avlägsna MPA genom att minska den enterohepatiska

recirkulationen av läkemedlet (se avsnitt 5.2).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Immunsuppressiva medel, ATC-kod: L04AA06

Verkningsmekanism

Mykofenolatmofetil är 2-morfolinoetylestern av MPA. MPA är en potent, selektiv, icke-kompetitiv och

reversibel hämmare av inosin-monofosfat-dehydrogenas och hämmar därför nysyntesen av guanosin-

nukleotid utan att införlivas i DNA. Eftersom såväl T- som B-lymfocyter till skillnad från andra celltyper,

som kan använda alternativa syntesvägar, är starkt beroende av den primära syntesvägen av puriner, har

MPA en kraftigare cytostatisk effekt på lymfocyter än på andra celler.

5.

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Efter peroral administrering absorberas mykofenolatmofetil snabbt och fullständigt. Presystemiskt

metaboliseras mykofenolatmofetil fullständigt till den aktiva metaboliten, MPA. Baserat på den

förebyggande effekten mot akuta avstötningar i samband med njurtransplantationer kan

mykofenolatmofetils immunsupprimerande effekt korreleras till MPA koncentrationen. Den

genomsnittliga biotillgängligheten av mykofenolatmofetil efter peroral tillförsel, baserat på MPA AUC, är

94% räknat i förhållande till intravenös mykofenolatmofetil. Intag av föda hade ingen effekt på den totala

absorptionen (MPA-AUC) av mykofenolatmofetil vid doseringen 1,5 g 2 gånger dagligen till

njurtransplantationspatienter. Maximal plasmakoncentration av MPA minskade dock med 40% vid intag

av föda. Mykofenolatmofetil kan överhuvudtaget inte uppmätas i plasma efter peroral administrering.

Distribution

På grund av den enterohepatiska recirkulationen observeras vanligen sekundära ökningar i

plasmakoncentrationen av MPA ca 6–12 tim efter doseringen. Vid samtidig behandling med kolestyramin

(4 g tre gånger dagligen) ses en ca 40%-ig reduktion av AUC-värdet för MPA vilket tyder på en

signifikant enterohepatisk recirkulation. Vid terapeutiska plasmakoncentrationer är 97% av MPA bundet

till plasma-albumin.

Metabolism

MPA metaboliseras huvudsakligen av glukuronyl-transferas (isoform UGT1A9) till den inaktiva fenol-

glukuronid av MPA (MPAG)

In vivo

återomvandlas MPAG till fritt MPA via enterohepatisk recirkulation.

En mindre acylglukuronid (AcMPAG) bildas också. AcMPAG är farmakologiskt aktivt och tros vara

ansvarig för vissa av MMFs biverkningar (diarré, leukopeni).

Eliminering

En försumbar mängd av substansen (< 1% av dosen) utsöndras via urinen som MPA. Hela mängden vid

oral administrering av radioaktivt märkt mykofenolatmofetil återfanns, varav 93 % i urin och 6 % i feces.

Större delen (ca 87 %) av den givna dosen utsöndrades i urin som MPAG.

Vid terapeutiska koncentrationer försvinner inte MPA och MPAG vid hemodialys. Vid höga

plasmakoncentrationer av MPAG (> 100 μg/ml) försvinner däremot små mängder av MPAG.

Genom att interferera med enterohepatisk recirkulation av läkemedlet minskar gallsyrabindare såsom

kolestyramin AUC för MPA (se avsnitt 4.9).

MPAs disposition är beroende av flera transportörer. Organiska anjontransporterande polypeptider

(OATP) och ”multidrug resistance-associated protein 2” (MRP2) är involverade i MPAs disposition;

OATP isoformer, MRP2 och ”breast cancer resistance protein” (BCRP) är transportörer förknippade med

glukuronidernas biliära utsöndring. ”Multidrug resistance protein 1” (MDR1) kan också transportera

MPA, men dess bidrag verkar vara begränsad till absorptionsprocessen. I njurarna kan MPA och dess

metaboliter kraftigt interagera med renala anjontransportörer.

Under den tidiga post-transplantationsperioden (< 40 dagar efter transplantationen) var hos njur-, hjärt-

och levertransplanterade patienter medelvärdena på AUC och C

för MPA ungefär 30 respektive 40%

lägre jämfört med under den senare post-transplantationsperioden (3–6 månader efter transplantationen).

Särskilda patientgrupper

Nedsatt njurfunktion

I en enkeldosstudie (6 försökspersoner/grupp) uppvisade personer med uttalad kronisk njurinsufficiens

(glomerulär filtration < 25 ml/min/1,73 m

) genomsnittliga AUC-värden i plasma för MPA som var 28–

75% högre än motsvarande medelvärden hos personer med mindre uttalad njurfunktionsnedsättning eller

hos friska personer. Efter en engångsdos var dock i genomsnitt AUC-värdet för MPAG 3–6 gånger högre

hos personer med uttalad kronisk njurinsufficiens än hos personer med mindre uttalad

njurfunktionsnedsättning eller hos friska personer, vilket överensstämmer med den kända renala

utsöndringen av MPAG. Kinetikstudier vid upprepad dosering har ej gjorts på patienter med uttalad

kronisk njurinsufficiens. Data för hjärt- eller levertransplanterade patienter med uttalad kronisk

njurinsufficiens saknas.

Försenad start av renal transplantatfunktion

Patienter med försenad start av den renala transplantatfunktionen hade ett medelvärde av AUC

0-12 tim

för

MPA som var jämförbart med värdet hos patienter utan försenad start av transplantatfunktionen, medan

0-12 tim

för MPAG var 2–3 gånger högre i den förra gruppen. En övergående ökning av den fria

fraktionen och plasmakoncentrationen av MPA kan förekomma hos patienter med försenad renal

transplantatfunktion. Dosjustering av mykofenolatmofetil verkar inte vara nödvändig.

Nedsatt leverfunktion

Hos frivilliga försökspersoner med alkoholbetingad cirros påverkades ej MPA-glukuroniderings-

förmågan. Effekter av leversjukdomen på denna process beror troligen på sjukdomen ifråga.

Leversjukdom som framförallt är förknippad med gallskada, såsom primär gallcirros, kan emellertid ge en

annan effekt.

Pediatrisk population

Farmakokinetiska parametrar utvärderades hos 49 pediatriska patienter (12-18 år) som efter

njurtransplantation givits 600 mg/m

mykofenolatmofetil peroralt 2 gånger dagligen. Denna dos åstadkom

AUC-värden för MPA som överensstämde med de som sågs hos vuxna njurtransplanterade patienter som

erhållit mykofenolatmofetil i en dos av 1 g 2 gånger dagligen i den tidiga och senare

posttransplantationsperioden. AUC-värdena för MPA genom åldersgrupperna var desamma i den tidiga

och senare perioden efter transplantationen.

Äldre

Farmakokinetiken för mykofenolatmofetil och dess metaboliter har inte visat sig förändras hos äldre

patienter (≥65 år) jämfört med yngre transplanterade patienter.

Patienter som tar orala preventivmedel

En studie på samtidig behandling med mykofenolatmofetil (1 g 2 gånger dagligen) och orala

preventivmedel i kombination innehållande etinylestradiol (0,02 mg och 0,04 mg) och levonorgestrel

(0,05 mg och 0,15 mg), desogestrel (0,15 mg) eller gestoden (0,05 mg till 0,10 mg) visade ingen kliniskt

relevant påverkan av mykofenolatmofetil på den hämmande effekten på ägglossningen av de orala

preventivmedlen. Denna studie genomfördes på 18 icke transplanterade kvinnor (som inte fick andra

immunsuppressiva medel) under 3 på varandra följande menstruationscykler. Serumnivåerna av LH, FSH

och progesteron påverkades inte signifikant. Farmakokinetiken för orala preventivmedel påverkades inte

av samtidig behandling med mykofenolatmofetil (se även avsnitt 4.5).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I experimentella modeller har mykofenolatmofetil inte visat tumörframkallande effekter. Den högsta dos

som testades i carcinogenicitetsstudier på djur gav en 2 – 3 gånger högre systemexponering (AUC eller

) jämfört med den hos njurtransplanterade patienter behandlade med rekommenderad dos (2 g/dygn)

och 1,3 – 2 gånger högre systemexponering (AUC eller C

) jämfört med den hos hjärttransplanterade

patienter behandlade med rekommenderad dos (3 g/dygn).

Två genotoxiska tester (

in vitro

muslymfomtest och

in vivo

mikrokärntest med benmärg från mus) visade

att mykofenolatmofetil möjligen kan orsaka kromosom-aberrationer. Dessa effekter kan vara relaterade till

det farmakodynamiska verkningssättet, såsom hämning av nukleotidsyntesen i känsliga celler. Andra

in

vitro

test för detektion av genetiska skador visade inte på någon genotoxisk aktivitet.

Mykofenolatmofetil påverkar ej fertiliteten hos hanråttor efter perorala doser upp till 20 mg/kg/dygn.

Systemexponeringen vid denna dos var 2 – 3 gånger högre än den kliniska exponeringen vid

rekommenderad dos (2 g/dygn) och 1,3 – 2 gånger högre jämfört med den kliniska exponeringen hos

hjärttransplanterade patienter vid rekommenderad dos (3 g/dygn). Perorala doser på 4,5 mg/kg/dygn

orsakade, i en annan fertilitets- och reproduktionsundersökning på honråttor, missbildningar (inkluderande

anoftalmi, agnati och hydrocephalus) hos första generationen avkomma utan att vara toxisk för mödrarna.

Systemexponeringen vid denna dos var ungefär hälften av den kliniska exponeringen hos

njurtransplanterade patienter vid rekommenderad dos (2 g/dygn) och cirka en tredjedel av den kliniska

exponeringen hos hjärttransplanterade patienter vid rekommenderad dos (3 g/dygn). Inga tydliga effekter

på fertilitets- eller reproduktionsparametrar kunde konstateras hos mödrarna eller i nästa generation.

I teratologiska studier på råttor och kaniner noterades resorption av foster och missbildningar vid 6

mg/kg/dygn för råttor (inkluderande anoftalmi, agnati och hydrocephalus) och vid 90 mg/kg/dygn för

kaniner (inkluderande kardiovaskulära och renala anomalier så som ektopisk placering av hjärta och njurar

samt bråck i diafragma och navel) utan att ämnet var toxiskt för mödrarna. Systemexponeringen vid denna

dos var ungefär hälften av den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn) hos

njurtransplanterade patienter och cirka en tredjedel av den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos

(3 g/dygn) hos hjärttransplanterade patienter (se avsnitt 4.6).

Toxikologiska studier utförda med mykofenolatmofetil på råtta, mus, hund och apa visade företrädesvis

effekter på de hematopoetiska och lymfoida systemen. Dessa effekter uppträdde vid systemexponeringar

som var lika eller mindre än den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn) för mottagare

av njurtransplantat.

Gastrointestinala effekter iakttogs på hund vid systemexponering som var lika eller mindre än

exponeringen vid rekommenderad dos. Gastrointestinala och renala effekter liknande de som uppträder

vid dehydrering observerades på apa vid högsta dosnivå (systemexponering lika eller högre än klinisk

exponering). Mykofenolatmofetils prekliniska toxicitetsprofil stämmer väl överens med de biverkningar

som observerats i det kliniska prövningsprogrammet (se avsnitt 4.8).

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Mikrokristallin cellulosa (E460)

Povidon

Hydroxipropylcellulosa

Kroskarmellosnatrium

Talk

Magnesiumstearat

Filmdragering

Hypromellos (E464)

Titandioxid (E171)

Makrogol

Röd järnoxid (E172)

Indigokarmin aluminiumpigment (E132)

Svart järnoxid (E172)

Talk

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant

6.3

Hållbarhet

3 år

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25°C. Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Vit, ogenomskinlig PVC/PvdC/aluminium blisterförpackning

50 tabletter

100 tabletter

150 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Actavis Group PTC ehf

Reykjavikurvegi 76-78

220 Hafnarfjörður

Island

8

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

26191

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2009-08-21/2013-12-18

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMEN

2021-06-16

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen