Lesamor 80 mg/12,5 mg Tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

24-07-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

24-07-2020

Aktiva substanser:
hydroklortiazid; telmisartan
Tillgänglig från:
STADA Arzneimittel AG
ATC-kod:
C09DA07
INN (International namn):
hydrochlorothiazide; telmisartan
Dos:
80 mg/12,5 mg
Läkemedelsform:
Tablett
Sammansättning:
telmisartan 80 mg Aktiv substans; mannitol Hjälpämne; hydroklortiazid 12,5 mg Aktiv substans
Klass:
Apotek
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Terapiområde:
Telmisartan och diuretika
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 14 tabletter (Al); Blister, 98 tabletter (Al); Blister, 56 tabletter (Al); Blister, 28 tabletter (Al); Blister, 14 tabletter (plast/Al); Blister, 98 tabletter (plast/Al); Blister, 56 tabletter (plast/Al); Blister, 28 tabletter (plast/Al)
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
48998
Tillstånd datum:
2013-12-16

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Lesamor 80 mg/12,5 mg tabletter

telmisartan/hydroklortiazid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller information

som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Lesamor är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar

Lesamor

Hur du tar Lesamor

Eventuella biverkningar

Hur Lesamor ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Lesamor är och vad det används för

Lesamor är en kombination av två aktiva ämnen, telmisartan och hydroklortiazid i en tablett. Båda dessa

ämnen hjälper till att kontrollera högt blodtryck.

Telmisartan tillhör en grupp läkemedel, som kallas angiotensin-II-hämmare. Angiotensin II är ett

kroppseget ämne som gör att dina blodkärl blir trängre vilket i sin tur leder till att ditt blodtryck stiger.

Telmisartan blockerar den här effekten av angiotensin II, vilket leder till att blodkärlen vidgas och

blodtrycket sänks.

Hydroklortiazid hör till en grupp läkemedel som kallas tiaziddiuretika som orsakar ökad urinutsöndring,

vilket även leder till en sänkning av ditt blodtryck.

Högt blodtryck som inte behandlas kan orsaka kärlskador i flera organ, som i vissa fall kan leda till

hjärtattack, hjärtsvikt, njursvikt, stroke eller blindhet. Oftast ger högt blodtryck inga symptom innan

skadorna uppträder. Det är därför viktigt att regelbundet mäta blodtrycket för att bekräfta att det är normalt.

Lesamor används för

att behandla högt blodtryck (essentiell hypertoni) hos vuxna vars blodtryck inte

kontrolleras tillräckligt när enbart telmisartan används.

Telmisartan och hydroklortiazid som finns i Lesamor kan också vara godkänd för att behandla andra

sjukdomar som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och

sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Lesamor

Ta inte Lesamor:

om du är allergisk mot telmisartan eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6)

om du är allergisk mot hydroklortiazid eller mot något sulfonamid-derivat

gravida kvinnor ska inte använda Lesamor under de 6 sista månaderna av graviditeten. (Även tidigare

under graviditeten är det bra att undvika Lesamor, se Graviditet och amning)

om du har svåra leverproblem såsom gallstas eller gallvägsobstruktion (problem med avflöde av galla

från levern och gallblåsan) eller någon annan svår leversjukdom

om du har en svår njursjukdom

om din läkare fastställer att du har låga kaliumnivåer eller höga kalciumnivåer i blodet som inte

förbättras med behandling

om du har diabetes eller nedsatt njurfunktion och behandlas med ett blodtryckssänkande läkemedel som

innehåller aliskiren.

Tala om för din läkare eller apotekspersonal innan du tar Lesamor om något av ovanstående gäller dig.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Lesamor, särskilt om du har eller har haft något av

följande tillstånd eller sjukdomar:

Lågt blodtryck (hypotoni) som gärna uppstår om du är uttorkad (kraftig förlust av kroppsvätska) eller om

du har saltbrist på grund av diuretikabehandling (vätskedrivande behandling), saltfattig diet, diarré,

kräkningar eller hemodialys.

Njursjukdom eller om du har genomgått en njurtransplantation.

Njurartärstenos (förträngning på blodkärl som leder till en eller båda njurarna).

Leversjukdom.

Hjärtproblem.

Diabetes.

Gikt.

Förhöjda aldosteronhalter (vatten och saltansamling i kroppen tillsammans med obalans av olika

mineraler i blodet).

Systemisk lupus erythematosus (även kallad ”lupus” eller ”SLE”) en sjukdom där kroppens

immunsystem angriper kroppen.

Den aktiva substansen hydroklortiazid kan orsaka en ovanlig reaktion som orsakar försämrad syn och

ögonsmärta. Detta kan vara symtom på vätskeansamling i ögat (mellan åderhinnan och senhinnan) eller

ett ökat tryck i ditt öga, och kan inträffa inom timmar till veckor efter att du tagit Lesamor. Det kan leda

till permanent synnedsättning om det inte behandlas. Om du tidigare har haft penicillin- eller

sulfonamidallergi, kan du ha högre risk för att utveckla detta.

om du har haft hudcancer eller om du får en oförutsedd hudförändring under behandlingen. Behandling

med hydroklortiazid, särskilt långvarig användning med höga doser, kan öka risken för vissa typer av

hud- och läppcancer (icke-melanom hudcancer). Skydda din hud från exponering för solljus och UV-

strålar medan du tar Lesamor.

Tala med läkare innan du tar Lesamor:

om du tar något av följande läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ACE-hämmare (till exempel enalapril, lisinopril, ramipril), särskilt om du har diabetesrelaterade

njurproblem

aliskiren.

Din läkare kan behöva kontrollera njurfunktion, blodtryck och mängden elektrolyter (t.ex. kalium) i

blodet med jämna mellanrum. Se även informationen under rubriken ”Ta inte Lesamor”

om du tar digoxin.

Om du tror att du är gravid eller blir gravid under behandlingen, kontakta din läkare. Lesamor

rekommenderas inte under tidig graviditet och ska inte användas under de 6 sista månaderna av graviditeten,

eftersom det då kan orsaka fosterskador (se Graviditet och amning).

Behandling med hydroklortiazid kan orsaka störningar i elektrolytbalansen i din kropp. Typiska symtom på

rubbad vätske- eller elektrolytbalans är muntorrhet, svaghet, orkeslöshet, sömnighet, rastlöshet,

muskelsmärta eller kramper, illamående (sjukdomskänsla), kräkningar, trötthet i musklerna och onormalt

snabb puls (snabbare än 100 slag per minut). Om du upplever något av dessa symptom ska du tala om det för

din läkare.

Du ska också tala om för din läkare om du upplever att huden är mer känslig för solljus, med symtom som

solbränna (som rödhet, klåda, svullnad, blåsor) som utvecklas snabbare än normalt.

Om du ska opereras eller sövas, ska du tala om för din läkare att du använder Lesamor.

Lesamor kan vara mindre effektivt vid behandling för att sänka blodtrycket hos färgade patienter.

Barn och ungdomar

Användning av Lesamor hos barn och ungdomar upp till 18 år rekommenderas inte.

Andra läkemedel och Lesamor

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel. Din

läkare kan behöva ändra dosen på de andra läkemedlen eller vidta andra åtgärder. I vissa fall kan du behöva

sluta ta något av läkemedlen. Detta gäller särskilt de läkemedlen listade nedan om de tas samtidigt med

Lesamor:

Litiuminnehållande läkemedel för att behandla vissa typer av depression.

Läkemedel förknippade med lågt kaliumvärde i blodet (hypokalemi) såsom diuretika (vätskedrivande

läkemedel), laxermedel (t.ex. ricinolja), kortikosteroider (t ex prednison), ACTH (ett hormon),

amfotericin (ett svampdödande medel), carbenoxolon (används vid behandling av munsår), penicillin-G-

natrium (ett antibiotikum), salicylsyra och derivat.

Läkemedel som kan öka blodets kaliumvärde som kaliumsparande diuretika, kaliumtillskott,

saltersättningsmedel som innehåller kalium, ACE-hämmare, ciklosporin (ett läkemedel som dämpar

immunförsvaret) och andra läkemedel som heparinnatrium (ett antikoagulantium).

Läkemedel vars effekt påverkas av förändringar av blodets kaliumvärde som hjärtläkemedel (t.ex.

digoxin) eller läkemedel som kontrollerar din hjärtrytm (t.ex. kinidin, disopyramid, amiodaron, sotalol),

läkemedel som används vid psykiska sjukdomar (t.ex. tioridazin, klorpromazin, levomepromazin) och

andra läkemedel som vissa antibiotika (sparfloxacin, pentamidin) eller vissa allergiläkemedel

(terfenadin).

Diabetesläkemedel (insulin eller tabletter som metformin).

Läkemedel som används för att sänka nivån av blodfetter (kolestyramin och kolestipol).

Blodtryckshöjande läkemedel som noradrenalin.

Muskelavslappnande läkemedel som tubokurarin.

Kalcium- och/eller vitamin D-tillskott.

Antikolinerga läkemedel (läkemedel mot olika sjukdomstillstånd t.ex. kramp i magtarmkanalen,

muskelspasmer i urinblåsan, astma, åksjuka, muskelspasmer, Parkinsons sjukdom och som stöd vid

narkos) som atropin och biperiden.

Amantadin (läkemedel för behandling av Parkinsons sjukdom som även används för att behandla eller

förebygga vissa virussjukdomar).

Andra läkemedel som används för att behandla högt blodtryck, kortikosteroider, smärtstillande

läkemedel (så kallade NSAID, antiinflammatoriska läkemedel), läkemedel för att behandla cancer, gikt

eller artrit.

Om du tar en ACE-hämmare eller aliskiren (se även information under rubrikerna “Ta inte Lesamor” och

”Varningar och försiktighet”).

Digoxin.

Lesamor kan öka den blodtryckssänkande effekten av andra läkemedel, eller läkemedel som kan sänka

blodtrycket (t.ex. baklofen, amifostin). Dessutom kan lågt blodtryck förvärras av alkohol, barbiturater,

narkotika och antidepressiva läkemedel. Du kan märka det som yrsel när du står upp. Du ska därför rådfråga

din läkare om du behöver ändra dosen på något av dina andra läkemedel när du tar Lesamor.

Effekten av Lesamor kan reduceras när du tar NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, t.ex.

acetylsalicylsyra och ibuprofen).

Lesamor med mat och alkohol

Du kan ta Lesamor med eller utan mat.

Undvik att dricka alkohol tills du talat med din läkare. Alkohol kan göra att ditt blodtryck sänks mer

och/eller öka risken att du blir yr eller svimmar.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller

apotekspersonal innan du tar detta läkemedel.

Graviditet

Om du tror att du är gravid eller blir gravid under behandlingen, kontakta din läkare. Vanligtvis föreslår din

läkare att du ska sluta ta Lesamor före graviditet eller så snart du vet att du är gravid och istället

rekommendera ett annat läkemedel till dig. Lesamor bör inte användas under graviditeten och ska inte

användas under de 6 sista månaderna eftersom det då kan orsaka fosterskador.

Amning

Berätta för din läkare om du ammar eller tänker börja amma. Lesamor rekommenderas inte vid amning och

din läkare kan välja en annan behandling till dig om du vill amma ditt barn.

Körförmåga och användning av maskiner

Vissa personer känner sig yra eller trötta när de tagit Lesamor. Om du känner dig yr eller trött ska du inte

framföra fordon eller använda maskiner.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten som

kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden är

användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa effekter

och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för vägledning.

Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Lesamor innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, dvs. näst intill ”natriumfritt”.

3.

Hur du tar Lesamor

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare eller

apotekspersonal om du är osäker.

Rekommenderad dos av Lesamor är en tablett per dag. Försök att ta tabletten vid samma tidpunkt varje dag.

Du kan ta Lesamor med eller utan föda. Tabletterna ska sväljas ned med lite vatten eller någon annan

alkoholfri dryck. Det är viktigt att fortsätta ta Lesamor varje dag tills läkaren ger annat besked.

Om din lever inte fungerar ordentligt bör normaldosen inte överstiga 40 mg/12,5 mg en gång dagligen.

Om du har tagit för stor mängd av Lesamor

Om du har fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn har fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt rådgivning.

Om du av misstag tagit alltför många tabletter kan du få symtom som lågt blodtryck och hjärtklappning.

Symtom som låg puls, yrsel, kräkningar, försämrad njurfunktion inklusive njursvikt har också rapporterats.

På grund av innehållet av hydroklortiazid kan påtagligt lågt blodtryck och låga kaliumnivåer i blodet

förekomma, vilket kan ge illamående, sömnighet och muskelkramper och/eller oregelbundna hjärtslag i

samband med samtidig användning av digitalis eller vissa läkemedel mot rytmrubbningar.

Om du har glömt att ta Lesamor

Bli inte orolig om du glömmer att ta en dos. Ta dosen så snart du kommer ihåg det och fortsätt sedan som

förut. Om du glömmer medicinen en dag ska du ta den vanliga dosen nästa dag. Ta inte dubbel dos för att

kompensera för glömd dos.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Vissa biverkningar kan vara allvarliga och kräva omedelbar medicinsk behandling.

Kontakta läkare omedelbart om du upplever något av följande symtom:

Sepsis* (som ofta kallas ”blodförgiftning”), är en svår infektion med inflammatoriska reaktioner i hela

kroppen, hastig svullnad av hud och slemhinnor (angioödem), blåsor och flagning av hudens yttersta lager

(toxisk epidermal nekrolys), dessa biverkningar är sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000

användare) eller förekommer hos ett okänt antal användare (toxisk epidermal nekrolys) men extremt

allvarliga och patienter ska sluta ta läkemedlet och omedelbart uppsöka läkare. Tillstånden kan vara dödliga

om de inte behandlas. Ökad förekomst av sepsis har observerats med enbart telmisartan, men kan dock inte

uteslutas för Lesamor.

Eventuella biverkningar av Lesamor:

Vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

Yrsel.

Mindre vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

Minskande kaliumvärden, oro, svimning (synkopé), upplevelse av domningar, stickningar (parastesier),

svindel (vertigo), snabb hjärtrytm (takykardi), hjärtrytmrubbningar, lågt blodtryck, plötsligt blodtrycksfall

när du reser dig upp, andningssvårigheter (dyspné), diarré, muntorrhet, väderspänning, ryggsmärta,

muskelspasmer, muskelvärk, erektil dysfunktion (oförmåga att få eller bibehålla erektion), bröstsmärta, ökad

urinsyranivå i blodet.

Sällsynta biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare):

Inflammation i lungorna (bronkit), aktivering eller försämring av systemisk lupus erythematosus (en

sjukdom där kroppens immunförsvar angriper den egna kroppen vilket orsakar ledsmärta, hudutslag och

feber), halsont, inflammerade bihålor, nedstämdhet (depression), sömnsvårigheter (insomnia), nedsatt syn,

andningssvårigheter, magsmärta, förstoppning, uppkördhet (dyspepsi), illamående (kräkningar),

inflammation i magen (gastrit), avvikande leverfunktion (japanska patienter löper större risk att få den

biverkan), rodnad av huden (erytem), allergiska reaktioner som klåda eller utslag; ökad svettning,

nässelutslag (urtikaria), ledvärk (artralgi) och smärta i armar och ben, muskelkramper, influensalik sjukdom,

smärta, låga nivåer av natrium i blodet, ökade nivåer av kreatinin, leverenzymer eller kreatinfosfokinas i

blodet.

Biverkningar som rapporterats för en av de enskilda komponenterna, kan vara en möjlig biverkan med

Lesamor, även om de inte observerats i kliniska studier med detta läkemedel.

Telmisartan

Hos patienter som enbart använder telmisartan har dessutom följande biverkningar rapporterats:

Mindre vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

Övre luftvägsinfektion (till exempel halsont, inflammerade bihålor, vanlig förkylning), urinvägsinfektioner,

brist på röda blodkroppar (anemi), höga kaliumnivåer, långsam hjärtrytm (bradykardi), nedsatt njurfunktion

inklusive akut njursvikt, svaghet, hosta.

Sällsynta biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare):

Lågt antal blodplättar (trombocytopeni), ökning av vissa vita blodkroppar (eosinofili), allvarliga allergiska

reaktioner (till exempel överkänslighet, anafylaktisk reaktion, läkemedelsutslag), låg blodsockerhalt (hos

patienter med diabetes), orolig mage, eksem (en hudsjukdom), artros, seninflammation, minskade

hemoglobinnivåer (ett protein i blodet), somnolens.

Mycket sällsynta biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 användare):

Progressiv ärrbildning i lungvävnad (interstitiell lungsjukdom)**

* Dessa biverkningar kan vara en tillfällighet eller ha samband med en mekanism som för närvarande inte är

känd.

** Det har rapporterats fall av progressiv ärrbildning i lungvävnad vid behandling med telmisartan. Man vet

dock inte om telmisartan är orsaken.

Hydroklortiazid

Hos patienter som enbart använder hydroklortiazid har dessutom följande biverkningar rapporterats:

Vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

Illamående, låg halt av magnesium i blodet.

Sällsynta biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare):

Minskat antal blodplättar vilket ökar risken för blödning eller blåmärken (små lila-röda prickar i hud eller

annan vävnad orsakad av blödning), hög halt av kalcium i blodet, huvudvärk.

Mycket sällsynta biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 användare):

Förhöjt pH (rubbad syra–basbalans) på grund av låg kloridhalt i blodet.

Biverkningar som har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

Inflammation i salivkörtel, minskat antal (eller till och med brist på) blodkroppar, inklusive lågt antal röda

och vita blodkroppar, allvarliga allergiska reaktioner (t.ex. överkänslighet, anafylaktiska reaktioner),

minskad aptit eller aptitlöshet, rastlöshet, yrsel, dimsyn eller gulfärgat synfält, nedsatt syn eller smärta i

ögonen på grund av högt tryck (möjligt tecken på vätskeansamling i ögat (mellan åderhinnan och senhinnan)

eller akut trångvinkelglaukom), inflammation i blodkärl (nekrotiserande vaskulit), inflammerad

bukspottkörtel, orolig mage, gulnad hud eller gulnade ögon (gulsot), lupusliknande syndrom (ett tillstånd

liknande en sjukdom kallad systemisk lupus erythematosus där kroppens immunförsvar angriper den egna

kroppen), hudsjukdomar såsom inflammerade blodkärl i huden, ökad känslighet för solljus, utslag,

hudrodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, fjällande hud, feber (möjliga tecken på erythema multiforme),

svaghet, njurinflammation eller försämrad njurfunktion, glykos i urinen (glykosuri), feber, försämrad

saltbalans (elektrolytbalans), höga blodkolesterolnivåer, minskad blodvolym, ökade blokglukosnivåer,

svårigheter att kontrollera blod/uringlukosnivåer hos patienter med diabetes eller fett i blodet, hud- och

läppcancer (Icke-melanom hudcancer).

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som inte

nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan). Genom att

rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Lesamor ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen eller blister efter EXP. Utgångsdatumet är den sista

dagen i angiven månad.

För Al/Al blister:

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

För Al/PVDC Tristar blister:

Förvaras vid högst 30 °C

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar

läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

De aktiva substanserna är telmisartan och hydroklortiazid.

Varje tablett innehåller 80 mg telmisartan och 12,5 mg hydroklortiazid.

Övriga innehållsämnen är magnesiumstearat (E470b), kaliumhydroxid, meglumin, povidon,

natriumstärkelseglykolat (typ A), mikrokristallin cellulosa, mannitol (E421)

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Lesamor 80 mg/12,5 mg tabletter är vita eller nästan vita, 9,0 x 17,0 mm kapselformade tabletter präglad

med "TH 12.5" på båda sidor.

Förpackningsstorlekar

Blister med: 14, 28, 56 eller 98 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18,

61118 Bad Vilbel

Tyskland

Lokal företrädare

STADA Nordic ApS

Marielundvej 46 A

2730 Herlev

Danmark

Denna bipacksedel ändrades senast

2020-07-24

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Lesamor 80 mg/12,5 mg tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje tablett innehåller 80 mg telmisartan och 12,5 mg hydroklortiazid.

Hjälpämne med känd effekt

Varje tablett innehåller upp till 0,882 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Tablett.

Lesamor 80 mg/12,5 mg tabletter är vita eller nästan vita, 9,0 x 17,0 mm kapselformade tabletter präglad

med "TH 12.5" på båda sidor.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av essentiell hypertoni.

Lesamor är en fast kombination (80 mg telmisartan/12,5 mg hydroklortiazid) som är avsedd för vuxna vars

blodtryck inte kontrolleras adekvat av telmisartan enbart.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Lesamor ska tas av patienter vars blodtryck inte kontrolleras adekvat av telmisartan enbart. Individuell

dostitrering av var och en av de två komponenterna rekommenderas före byte till den fasta kombinationen.

När det är lämpligt ur klinisk synpunkt kan byte direkt från monoterapi till den fasta kombinationen

övervägas.

Lesamor 80 mg/12,5 mg kan ges en gång dagligen till patienter vars blodtryck inte kontrolleras adekvat av

telmisartan 80 mg

Speciella populationer

Äldre

Ingen justering av dosen är nödvändig.

Nedsatt njurfunktion

Regelbunden kontroll av njurfunktionen rekommenderas (se avsnitt 4.4).

Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med milt till måttligt nedsatt leverfunktion bör dosen ej överstiga telmisartan/hydroklortiazid

40 mg/12,5 mg en gång dagligen. Lesamor är inte indicerat till patienter med svår nedsättning av

leverfunktionen. Tiazider ska användas med försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt

4.4).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Lesamor för barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns

tillgängliga.

Administreringssätt

Lesamor tabletter är avsedda för oral administrering en gång dagligen och bör tas med vätska, med eller utan

föda.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Överkänslighet mot andra sulfonamid-derivat (eftersom hydroklortiazid är ett sulfonamid-derivat).

Andra och tredje trimestern av graviditet (se avsnitt 4.4 och 4.6).

Gallstas och gallvägsobstruktion.

Svår nedsättning av leverfunktionen.

Svår nedsättning av njurfunktionen (kreatininclearance <30 ml/min).

Refraktär hypokalemi, hyperkalcemi.

Samtidig användning av Lesamor och produkter som innehåller aliskiren är kontraindicerad hos patienter

med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.5 och 5.1).

4.4

Varningar och försiktighet

Graviditet

Behandling med angiotensin II-antagonister bör inte påbörjas under graviditet. Om inte fortsatt behandling

med angiotensin II-antagonister anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ

behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad

graviditet bör behandling med angiotensin II-antagonister avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ

behandling påbörjas (se avsnitt 4.3 och 4.6).

Nedsatt leverfunktion

Lesamor bör inte ges till patienter med gallstas, gallvägsobstruktion eller svår leverinsufficiens (se avsnitt

4.3), eftersom telmisartan huvudsakligen elimineras via gallan. Dessa patienter kan förväntas ha reducerat

hepatiskt clearance för telmisartan.

Dessutom bör Lesamor användas med försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion eller progressiv

leversjukdom, eftersom mindre avvikelser i vätske- och elektrolytbalansen kan utlösa leverkoma. Det finns

ingen klinisk erfarenhet av Lesamor hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Renovaskulär hypertension

Det finns en ökad risk för svår hypotension och njurinsufficiens när patienter med bilateral njurartärstenos

eller unilateral njurartärstenos med en kvarvarande njure behandlas med läkemedel som hämmar renin-

angiotensin-aldosteron-systemet.

Nedsatt njurfunktion och njurtransplantation

Lesamor får inte användas till patienter med svår nedsättning av njurfunktionen (kreatininclearance <30

ml/min) (se avsnitt 4.3). Det finns ingen erfarenhet av behandling med telmisartan/hydroklortiazid hos

patienter som nyligen genomgått en njurtransplantation. Erfarenhet av behandling med

telmisartan/hydroklortiazid hos patienter med mild till måttlig nedsättning av njurfunktionen är begränsad,

därför rekommenderas regelbundna kontroller av kaliumnivån, kreatininhalten och serumurat. Ureastegring

kan förekomma vid behandling med tiazid-diuretika till patienter med nedsatt njurfunktion.

Intravaskulär hypovolemi

Symtomgivande hypotension, särskilt efter den första dosen, kan förekomma hos patienter med hyponatremi

och/eller hypovolemi pga. höga doser diuretika, saltreducerad kost, diarré eller kräkningar. Symtomen måste

åtgärdas innan behandling med Lesamor inleds.

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS)

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren

ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt). Dubbel blockad av

RAAS via kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren

rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5 och 5.1).

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under övervakning av en

specialist, och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av njurfunktion, elektrolyter och

blodtryck.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas samtidigt hos patienter med

diabetesnefropati.

Andra tillstånd som stimulerar renin-angiotensin-systemet

Hos patienter vars kärltonus och njurfunktion huvudsakligen styrs av aktiviteten i renin-

angiotensinaldosteron-systemet (t.ex. patienter med svår hjärtsvikt eller bakomliggande njursjukdom,

inklusive njurartärstenos), har behandling med läkemedel som påverkar detta system förknippats med akut

hypotension, ureastegring, oliguri och i sällsynta fall akut njurinsufficiens (se avsnitt 4.8).

Primär aldosteronism

Patienter med primär aldosteronism svarar i allmänhet inte på antihypertensiva läkemedel som verkar genom

hämning av renin-angiotensin-systemet. Behandling med Lesamor rekommenderas därför inte.

Stenos i aorta- och mitralisklaffen, obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati

Liksom med andra vasodilaterande läkemedel bör försiktighet iakttagas vid behandling av patienter med

stenos i aorta- eller mitralisklaffen, eller obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati.

Metabola och endokrina effekter

Tiazidterapi kan försämra glukostoleransen, medan hypoglykemi kan inträffa hos diabetespatienter som

behandlas med insulin eller antidiabetika och telmisartan. Blodglukosövervakning bör därför övervägas för

dessa patienter. Dosjustering av insulin eller antidiabetika kan krävas vid behov Latent diabetes mellitus kan

bli manifest under tiazidbehandling.

Ökade kolesterol- och triglyceridnivåer har noterats i samband med behandling med tiazid-diuretika, men

inga eller obetydliga effekter har rapporterats vid dosen 12,5 mg, som Lesamor innehåller. Hyperurikemi kan

förekomma eller gikt kan utlösas hos vissa patienter under tiazidbehandling.

Elektrolytrubbningar

Liksom för alla patienter som behandlas med diuretika, bör regelbundna mätningar av serumelektrolyter

göras med lämpliga intervall.

Tiazider, inklusive hydroklortiazid, kan orsaka rubbningar i vätske- eller elektrolytbalansen (inklusive

hypokalemi, hyponatremi och hypokloremisk alkalos). Varningssignaler vid rubbningar i vätske- eller

elektrolytbalansen är muntorrhet, törst, asteni, letargi, trötthet, rastlöshet, muskelsmärta eller kramper,

muskeltrötthet, hypotension, oliguri, takykardi och gastrointestinala symtom som illamående och kräkningar

(se avsnitt 4.8).

Hypokalemi

Även om hypokalemi kan utvecklas vid användning av tiazid-diuretika, kan samtidig behandling med

telmisartan minska den diuretika-inducerade hypokalemin. Risken för hypokalemi är störst hos patienter med

levercirrhos, patienter med stor diures, patienter med otillräcklig oral elektrolyttillförsel och hos patienter

med samtidig behandling med kortikosteroider eller adrenokortikotropt hormon (ACTH) (se avsnitt 4.5).

Hyperkalemi

Däremot kan den antagonism som telmisartan-komponenten i Lesamor utövar på angiotensin II (AT

receptorer, leda till hyperkalemi. Även om kliniskt signifikant hyperkalemi inte har dokumenterats med

telmisartan/hydroklortiazid, ingår njurinsufficiens och/eller hjärtsvikt och diabetes mellitus bland

riskfaktorerna för hyperkalemi. Kaliumsparande diuretika, kaliumtillskott eller saltersättningar som

innehåller kalium ska användas med försiktighet tillsammans med Lesamor (se avsnitt 4.5).

Hyponatremi och hypokloremisk alkalos

Det finns inga tecken på att Lesamor minskar eller förebygger diuretika-inducerad hyponatremi. Brist på

klorid är vanligen mild och kräver normalt ingen behandling.

Hyperkalcemi

Tiazider kan leda till minskad utsöndring av kalcium i urinen och medföra en övergående och lätt höjning av

serumkalcium i frånvaro av kända tillstånd som påverkar kalciummetabolismen. Uttalad hyperkalcemi kan

vara ett tecken på dold hyperparathyroidism. Tiazider ska utsättas innan undersökningar av

parathyroideafunktionen genomförs.

Hypomagnesemi

Tiazider har visats leda till ökad urinutsöndring av magnesium, vilket kan leda till hypomagnesemi (se

avsnitt 4.5).

Etniska skillnader

Liksom alla andra angiotensin II receptor-antagonister, ger telmisartan uppenbart mindre effektiv

blodtryckssänkning hos svarta patienter än hos icke svarta, troligen pga. en högre prevalens av låg

reninstatus hos den svarta hypertonipopulationen.

Övrigt

Liksom med alla antihypertensiva läkemedel, skulle en hjärtinfarkt eller stroke kunna utlösas av en kraftig

blodtryckssänkning hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom eller ischemisk kardiovaskulär sjukdom.

Allmänt

Överkänslighetsreaktioner mot hydroklortiazid kan förekomma hos patienter med eller utan anamnes på

allergi eller bronkialastma, men är mer trolig hos patienter med sådan bakgrund. Exacerbationer av

systemisk lupus erythematosus har rapporterats vid användning av tiazid-diuretika, inklusive hydroklortiazid.

Fall av fotosensitivitet har rapporterats med tiazid-diuretika (se avsnitt 4.8). Om en fotosensitivitetsreaktion

inträffar under behandlingen, rekommenderas att man avbryter behandlingen. Om återinsättning anses

nödvändig, är rekommendationen att skydda exponerade ytor från solen eller artificiellt UVA.

Choroidal effusion, akut myopi och glaukom med sluten kammarvinkel

Hydroklortiazid, en sulfonamid, kan orsaka en idiosynkratisk reaktion, som resulterar i choroidal effusion

med synfältsdefekt, en akut övergående myopi och akut glaukom med sluten kammarvinkel. Symtomen

inkluderar akut tillslag av minskad synskärpa eller ögonsmärta och uppträder normalt inom timmar till

veckor efter insättning av läkemedlet. Obehandlat akut glaukom med sluten kammarvinkel kan leda till

permanent synnedsättning. Primär behandling är utsättning av hydroklortiazid så snart som möjligt.

Omedelbara medicinska eller kirurgiska behandlingar kan behöva övervägas om det intraokulära trycket

förblir okontrollerat. Riskfaktorer för att utveckla akut glaukom med sluten kammarvinkel kan inkludera

tidigare allergi mot sulfonamid eller penicillin.

Icke-melanom hudcancer

En ökad risk för icke-melanom hudcancer (NMSC) [basalcellscancer (BCC) och skivepitelcancer (SCC)] vid

exponering för ökande kumulativ dos av hydroklortiazid (HCTZ) har setts i två epidemiologiska studier som

baserats på det danska nationella cancerregistret. Fotosensibiliserande effekter av HCTZ kan fungera som en

möjlig mekanism för NMSC.

Patienter som tar HCTZ ska informeras om risken för NMSC och rådas att regelbundet kontrollera om nya

lesioner uppkommit på huden, och genast rapportera alla misstänkta hudlesioner. Patienter bör

rekommenderas möjliga förebyggande åtgärder såsom begränsad exponering för solljus och UV-strålar och,

vid exponering, tillräckligt skydd för att minimera risken för hudcancer. Misstänkta hudlesioner ska genast

undersökas och undersökning ska eventuellt inbegripa histologiska undersökningar av biopsier.

Användningen av HCTZ kan också behövas övervägas på nytt för patienter som tidigare drabbats av NMSC

(se även avsnitt 4.8).

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, dvs. är näst intill ”natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Litium

Reversibel ökning av serumkoncentrationen och toxicitet av litium har rapporterats vid samtidig användning

av litium och ACE-hämmare. Sällsynta fall har även rapporterats med angiotensin II antagonister

(inklusive telmisartan/hydroklortiazid). Samtidig behandling med litium och Lesamor rekommenderas inte

(se avsnitt 4.4). Om kombinationen är nödvändig, rekommenderas noggrann uppföljning av litium i serum.

Läkemedel som kan medföra kaliumförlust och hypokalemi (t.ex. andra kaliuretiska diuretika, laxermedel,

kortikosteroider, ACTH, amfotericin, carbenoxolon, penicillin G-natrium, salicylsyra och dess derivat).

Om dessa substanser förskrivs samtidigt som hydroklortiazid-telmisartan-kombinationen, bör

plasmanivåerna av kalium följas. Dessa läkemedel kan potentiera effekten av hydroklortiazid på

serumkalium (se avsnitt 4.4).

Läkemedel som kan leda till ökade kaliumnivåer och hyperkalemi (ACE-hämmare, kaliumsparande

diuretika, kaliumtillskott, saltersättning som innehåller kalium, ciklosporin eller andra läkemedel som

heparin-natrium).

Om dessa läkemedel förskrivs samtidigt som hydroklortiazid-telmisartan-kombinationen, bör

plasmanivåerna av kalium följas. Baserat på erfarenhet av användning av läkemedel som hämmar renin-

angiotensinsystemet, kan samtidig användning av dessa läkemedel leda till ökat serumkalium och kan därför

inte rekommenderas (se avsnitt 4.4).

Läkemedel som påverkas av störningar i serumkalium

Regelbunden kontroll av serumkalium och EKG rekommenderas när Lesamor ges tillsammans med

läkemedel som påverkas av förändringar i serumkalium-nivån (t.ex. digitalisglykosider, antiarytmika) och

följande läkemedel som kan leda till Torsade de pointes (vilket inkluderar vissa antiarytmika), hypokalemi är

en predisponerande faktor för Torsade de pointes.

klass Ia antiarytmika (t.ex. kinidin, hydrokinidin, disopyramid)

klass III antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid)

vissa antipsykotiska läkemedel (t.ex. tioridazin, klorpromazin, levopromazin, trifluoperazin,

cyamemazin, sulpirid, sultoprid, amisulprid, tiaprid, pimozid, haloperidol, droperidol)

övriga: (t.ex. bepridil, cisaprid, difemanil, erytromycin IV, halofantrin, mizolastin, pentamidin,

sparfloxacin, terfenadin, vincamin IV).

Digitalisglykosider

Tiazid-inducerad hypokalemi eller hypomagnesemi kan leda till digitalis-inducerad arytmi (se avsnitt 4.4).

Digoxin

När telmisartan gavs samtidigt med digoxin, observerades en ökning av maximal plasmakoncentration

(median 49 %) samt för dalvärde (median 20 %) av digoxin. Vid insättning, justering eller utsättning av

telmisartan ska digoxinnivåerna monitoreras så att de bibehålls inom det terapeutiska området.

Andra antihypertensiva läkemedel

Telmisartan kan öka den antihypertensiva effekten av andra antihypertensiva läkemedel.

Data från kliniska prövningar har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi och

nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-angiotensinaldosteron-

systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller

aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel som påverkar RAAS (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Diabetesläkemedel (orala antidiabetika och insulin)

Dosjustering av diabetesläkemedlet kan behövas (se avsnitt 4.4).

Metformin

Metformin bör användas med försiktighet: det finns risk för att lakto-acidos utlöses genom en eventuell

funktionell njurinsufficiens knuten till hydroklortiazid.

Kolestyramin och kolestipol

Absorptionen av hydroklortiazid försämras i närvaro av anjonbytar-resiner.

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel

NSAID (dvs. acetylsalicylsyra i antiinflammatorisk dos, COX-2-hämmare och icke selektiva NSAID) kan

minska den diuretiska, natriuretiska och antihypertensiva effekten av tiazid-diuretika och den

antihypertensiva effekten av angiotensin-II- receptor-antagonister.

Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. dehydrerade patienter eller äldre patienter med nedsatt

njurfunktion) kan samtidig användning av angiotensin-II-receptor-antagonister och läkemedel som hämmar

cyklooxygenas leda till ytterligare försämring av njurfunktionen, eventuellt inklusive akut njursvikt, som

vanligen är reversibel. Av det skälet ska kombinationen användas med försiktighet, särskilt hos äldre.

Patienter ska vara adekvat hydrerade och man bör överväga att monitorera njurfunktionen efter att

behandlingen har initierats och med jämna mellanrum därefter.

I en studie gav kombinationen telmisartan och ramipril en 2,5-faldig ökning av AUC

0-24

och C

för ramipril

och ramiprilat. Den kliniska relevansen av denna observation är okänd.

Blodtryckshöjande aminer (t.ex. noradrenalin)

Effekten av dessa aminer kan minska.

Icke depolariserande skelettmuskelrelaxantia (t.ex. tubokurarin)

Effekten av icke depolariserande skelettmuskelrelaxantia kan potentieras av hydroklortiazid.

Läkemedel för behandling av gikt (t.ex. probenecid, sulfinpyrazon och allopurinol)

Dosjustering av den urinsyradrivande behandlingen kan vara nödvändig eftersom hydroklortiazid kan höja

nivån av serumurat. Ökad dosering av probenecid eller sulfinpyrazon kan vara nödvändig.

Samtidig tillförsel av tiazider kan leda till ökad incidens av överkänslighetsreaktioner mot allopurinol.

Kalciumsalter

Tiazid-diuretika kan öka serumkalcium pga. minskad utsöndring. Om kalciumtillskott eller kalciumsparande

läkemedel (t.ex. vitamin D-behandling) måste förskrivas, bör serumkalciumnivåerna följas och utgöra

underlag för justering av kalciumdosen.

Betablockerare och diazoxid

Den hyperglykemiska effekten av betablockerare och diazoxid kan förstärkas av tiazider.

Antikolinergika (t.ex. atropin, biperiden) kan leda till ökad biotillgänglighet för tiazid-diuretika genom

minskad gastrointestinal motilitet och ventrikeltömningshastighet.

Amantadin

Tiazider kan leda till ökad risk för biverkningar av amantadin.

Cytotoxiska läkemedel (t.ex. cyklofosfamid, metotrexat)

Tiazider kan leda till minskad renal utsöndring av cytotoxiska läkemedel och potentiera den

myelosuppressiva effekten.

Baserat på de farmakologiska egenskaperna kan följande läkemedel väntas potentiera den hypotensiva

effekten av antihypertensiva läkemedel inklusive telmisartan: baklofen, amifostin.

Dessutom kan ortostatisk hypotension förvärras av alkohol, barbiturater, narkotika och antidepressiva.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Angiotensin II-antagonister bör inte användas under graviditetens första trimester (se avsnitt 4.4).

Angiotensin II-antagonister är kontraindicerade under graviditetens andra och tredje trimester (se avsnitt

4.3 och 4.4).

Det finns inte tillräckliga data beträffande användning av Lesamor till gravida kvinnor. Studier på djur har

visat reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3).

Epidemiologiska data rörande risk för fosterskada efter användning av ACE-hämmare under graviditetens

första trimester är inte entydiga: en något ökad risk kan inte uteslutas. Kontrollerade epidemiologiska data

saknas för angiotensin II-antagonister men likartade risker kan föreligga för denna läkemedelsgrupp. Om inte

fortsatt behandling med angiotensin II-antagonister anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet,

erhålla alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid

konstaterad graviditet bör behandling med angiotensin II antagonister avbrytas direkt och, om lämpligt, bör

en alternativ behandling påbörjas.

Det är känt att behandling med angiotensin II-antagonister under andra och tredje trimestern kan inducera

human fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion, oligohydramnios, hämning av skallförbening) och neonatal

toxicitet (njursvikt, hypotension, hyperkalemi). (Se avsnitt 5.3). Om exponering för angiotensin II-

antagonister förekommit under graviditetens andra trimester rekommenderas ultraljudskontroll av

njurfunktion och skalle.

Spädbarn vars mödrar har använt angiotensin II-antagonister bör observeras noggrant med avseende på

hypotension (se avsnitt 4.3 och 4.4).

Det finns begränsad erfarenhet av användning av hydroklortiazid under graviditet, särskilt under den första

trimestern. Djurstudier är otillräckliga. Hydroklortiazid passerar placentabarriären. Baserat på den

farmakologiska verkningsmekanismen för hydroklortiazid kan användning under andra och tredje trimestern

störa foster/placenta-perfusionen och orsaka fetala och neonatala effekter som ikterus, störningar i

elektrolytbalansen och trombocytopeni. Hydroklortiazid bör inte användas vid graviditetsödem,

graviditetshypertoni eller vid havandeskapsförgiftning på grund av risken för minskad plasmavolym och

försämrad placentagenomblödning utan att sjukdomsförloppet påverkas positivt.

Hydroklortiazid bör inte användas vid essentiell hypertoni hos gravida kvinnor, förutom i sällsynta

situationer där ingen annan behandling kan användas.

Amning

Eftersom information saknas angående användning av Lesamor under amning, rekommenderas inte

Lesamor. I stället är alternativa behandlingar med bättre dokumenterad säkerhetsprofil att föredra under

amning, speciellt vid amning av nyfödda eller prematura barn.

Hydroklortiazid utsöndras i human modersmjölk i små mängder. Höga doser av tiazider som orsakar kraftig

diures kan hämma mjölkproduktionen. Användning av Lesamor under amning rekommenderas inte. Om

Lesamor används under amning, ska lägsta möjliga dos eftersträvas.

Fertilitet

I prekliniska studier har inga effekter av telmisartan eller hydroklortiazid på manlig eller kvinnlig fertilitet

observerats.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Lesamor kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner. I enstaka fall kan behandlingen

med Lesamor orsaka yrsel och dåsighet.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Den vanligast rapporterade biverkningen är yrsel. Allvarligt angioödem kan förekomma i sällsynta fall

(≥1/10 000 till <1/1 000).

Den totala incidensen av rapporterade biverkningar med telmisartan/hydroklortiazid har visat sig vara

likartad den som observerats med enbart telmisartan i randomiserade kliniska studier hos 1471 patienter som

randomiserade till behandling med telmisartan plus hydroklortiazid (835) eller enbart telmisartan (636).

Biverkningar uppvisade ingen relation till dosen eller korrelation till kön, ålder eller ras.

Biverkningar i tabellform

Biverkningar som har rapporterats i kliniska studier och som förekom oftare (p ≤0,05) med telmisartan plus

hydroklortiazid än med placebo visas nedan fördelade på system-organklass. Biverkningar som är kända vid

behandling med en av komponenterna, men inte har setts i de kliniska studierna, kan förekomma under

behandling med Lesamor.

Biverkningarna har sorterats enligt frekvens i följande kategorier:

mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanlig (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000,

<1/1 000), mycket sällsynta <1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Infektioner och infestationer

Sällsynta: Bronkit, faryngit, sinuit.

Immunsystemet

Sällsynta: Exacerbation eller aktivering av systemisk lupus erythematosus

Metabolism och nutrition

Mindre vanliga: Hypokalemi

Sällsynta: Hyperurikemi, hyponatremi.

Psykiska störningar

Mindre vanliga: Ångest

Sällsynta: Depression.

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Yrsel

Mindre vanliga: Synkopé, parestesi

Sällsynta: Insomnia, sömnstörningar.

Ögon

Sällsynta: Synstörning, dimsyn

Öron och balansorgan

Mindre vanliga: Vertigo.

Hjärtat

Mindre vanliga: Takykardi, arytmi.

Blodkärl

Mindre vanliga: Hypotension, ortostatisk hypotension.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: Dyspné

Sällsynta: Respiratorisk påverkan (inklusive pneumonit och lungödem).

Magtarmkanalen

Mindre vanliga: Diarré, muntorrhet, flatulens

Sällsynta: Buksmärta, förstoppning, dyspepsi, kräkning, gastrit.

Lever och gallvägar

Sällsynta: Avvikande leverfunktion/leverrubbning

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: Angioödem (även med dödlig utgång), erythem, pruritus, hudutslag, hyperhidros, urtikaria

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga: Ryggsmärta, muskelspasmer, myalgi

Sällsynta: Artralgi, muskelkramper, smärta i armar och ben.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga Erektil dysfunktion.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga: Bröstsmärta

Sällsynta: Influensaliknande sjukdom, smärta.

Undersökningar

Mindre vanliga: Ökad halt urinsyra i blodet

Sällsynta: Ökad halt kreatinin och kreatinfosfokinas i blodet, ökad halt leverenzymer i blodet.

: Baserat på erfarenhet efter marknadsintroduktion

: För ytterligare beskrivning se avsnitt

Beskrivning av vissa biverkningar

Ytterligare information om de enskilda komponenterna

De biverkningar som tidigare rapporterats med en av de enskilda komponenterna kan vara potentiella

biverkningar för Lesamor även om detta inte observerats i kliniska studier med detta preparat.

Telmisartan

Biverkningar förekom med likartad frekvens hos patienter behandlade med placebo och telmisartan.

Den totala incidensen av biverkningar som rapporterades med telmisartan (41,4 %) var vanligen jämförbar

med placebo (43,9 %) i placebokontrollerade studier. Följande biverkningar har rapporterats från alla

kliniska studier hos patienter som behandlas med telmisartan för hypertension eller patienter 50 år eller äldre

med hög risk för kardiovaskulära händelser.

Infektioner och infestationer

Mindre vanliga: Övre luftvägsinfektion, urinvägsinfektion inklusive cystit

Sällsynta: Sepsis, även med fatal utgång

Blodet och lymfsystemet

Mindre vanliga: Anemi

Sällsynta: Eosinofili, trombocytopeni.

Immunsystemet

Sällsynta: Överkänslighet, anafylaktiska reaktioner.

Metabolism och nutrition

Mindre vanliga: Hyperkalemi

Sällsynta: Hypoglykemi (hos diabetespatienter).

Hjärtat

Mindre vanliga: Bradykykardi.

Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta: Somnolens.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Sällsynta: Hosta

Mycket sällsynta: Interstitiell lungsjukdom

Magtarmkanalen

Sällsynta: Gastrointestinala besvär.

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: Eksem, läkemedelsutslag, toxisk huderuption.

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Sällsynta: Artros, sensmärta.

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga Nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt).

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga: Asteni.

Undersökningar

Sällsynta: Minskat hemoglobin.

: För ytterligare beskrivning, se avsnitt

Beskrivning av vissa biverkningar

Hydroklortiazid

Hydroklortiazid kan orsaka eller förvärra den hypovolemi som kan leda till elektrolytstörningar (se avsnitt

4.4).

Biverkningar med okänd frekvens har rapporterats vid behandling med enbart hydroklortiazid inkluderar:

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (inkl. cystor och polyper)

Ingen känd frekvens: Icke-melanom hudcancer (basalcellscancer och skivepitelcancer).

Infektioner och infestationer

Ingen känd frekvens: Sialadenit.

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta: Trombocytopeni (ibland med purpura).

Ingen känd frekvens: Aplastisk anemi, hemolytisk anemi, benmärgsdepression, leukopeni, neutropeni,

agranulocytos, trombocytopeni.

Immunsystemet

Ingen känd frekvens: Anafylaktiska reaktioner, överkänslighet.

Endokrina systemet

Ingen känd frekvens: Diabetes mellitus utan fullgod kontroll.

Metabolism och nutrition

Vanliga: Hypomagnesemi.

Sällsynta: Hyperkalcemi.

Mycket sällsynta: Hypokloremisk alkalos.

Ingen känd frekvens: Anorexi, aptitförlust, elektrolytrubbningar, hyperkolesterolemi, hyperglykemi,

hypovolemi.

Psykiska störningar

Ingen känd frekvens: Rastlöshet.

Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta: Huvudvärk.

Ingen känd frekvens: Yrsel.

Ögon

Ingen känd frekvens: Gulseende, akut myopi, akut glaukom med sluten kammarvinkel, choroidal effusion.

Blodkärl

Ingen känd frekvens: Nekrotiserande vaskulit.

Magtarmkanalen

Vanliga: Illamående.

Ingen känd frekvens: Pankreatit, magbesvär.

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens: Hepatocellulär gulsot, kolestatisk gulsot.

Hud och subkutan vävnad

Ingen känd frekvens: Lupusliknande syndrom, fotosensitivitetsreaktioner, hudvaskulit, toxisk epidermal

nekrolys, erythema multiforme.

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens: Kraftlöshet.

Njurar och urinvägar

Ingen känd frekvens: Interstitiell nefrit, nedsatt njurfunktion, glykosuri.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Ingen känd frekvens: Pyrexi.

Undersökningar

Ingen känd frekvens: Ökning av triglycerider.

Beskrivning av vissa biverkningar

Avvikande leverfunktion/leverrubbning

Flest fall av avvikande leverfunktion/leverrubbning efter marknadsintroduktion av telmisartan har inträffat

hos japanska patienter. Japanska patienter har högre sannolikhet att uppleva dessa biverkningar.

Sepsis

I ProFESS studien observerades en förhöjd incidens av sepsis med telmisartan jämfört med placebo. Dessa

biverkningar kan vara en tillfällighet eller relaterade till en mekanism som för närvarande inte är känd (se

avsnitt 5.1).

Interstitiell lungsjukdom

Fall av interstitiell lungsjukdom i tidsmässigt samband med intag av telmisartan, har rapporterats efter

marknadssintroduktionen. Ett orsakssamband har dock inte fastställts.

Icke-melanom hudcancer

Baserat på tillgängliga uppgifter från epidemiologiska studier har ett kumulativt dosberoende samband setts

mellan HCTZ och NMSC (se även avsnitt 4.4 och 5.1).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att

kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att

rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Det finns begränsade data beträffande överdosering av telmisartan hos människa. Graden av hur mycket

hydroklortiazid som försvinner med hemodialys har inte kunnat fastställas.

Symtom

De mest framträdande tecknen på överdosering av telmisartan var hypotoni och takykardi. Bradykardi, yrsel,

kräkningar, ökat serumkreatinin och akut njursvikt har också rapporterats. Överdosering med hydroklortiazid

förknippas med elektrolytförlust (hypokalemi, hypokloremi) och hypovolemi som ett resultat av kraftig

diures. De vanligaste tecknen och symtomen på överdosering är illamående och somnolens. Hypokalemi kan

resultera i muskelspasmer och/eller accentuerad arytmi associerad med samtidig behandling med

digitalisglykosider och vissa antiarytmiska läkemedel.

Behandling

Telmisartan elimineras inte vid hemodialys. Patienten bör övervakas noga och behandlingen ska vara

symtomatisk och understödjande. Behandlingen beror på tiden efter intag och symtomens allvarlighetsgrad.

Föreslagna åtgärder är igångsättning av kräkningar och/eller magpumpning. Aktivt kol kan vara användbart

vid behandling av överdosering. Serumelektrolyter och kreatinin ska följas ofta. Om hypotension uppträder,

ska patienten placeras i ryggläge och snabbt ges salt och vätskeersättning.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Angiotensin II-antagonister, kombinationer, ATC-kod: C09D A07.

Lesamor är en kombination av en angiotensin II-antagonist, telmisartan, och ett tiazid-diuretikum,

hydroklortiazid. Kombinationen av dessa innehållsämnen har en additiv antihypertensiv effekt, dvs.

reducerar blodtrycket i högre utsträckning än vardera komponenten enbart. Lesamor en gång dagligen leder

till effektiv sänkning av blodtrycket inom det terapeutiska dosintervallet.

Verkningsmekanism

Telmisartan är, oralt given, en effektiv och specifik angiotensin II-receptor-subtyp (AT

)-antagonist.

Telmisartan tränger med mycket hög affinitet bort angiotensin II från bindningsställena på AT

-receptorn,

som svarar för de kända effekterna av angiotensin II. Telmisartan uppvisar ingen effekt som partiell agonist

vid AT

-receptorn. Telmisartan binds selektivt till AT

-receptorn. Bindningen har lång duration. Telmisartan

uppvisar ingen affinitet till andra receptorer, såsom AT

och andra sämre karaktäriserade AT-receptorer. Den

funktionella rollen för dessa receptorer är inte känd, inte heller effekten av eventuell överstimulering av

angiotensin II, vars nivåer ökar med telmisartan. Telmisartan leder till minskade aldosteron-nivåer i plasma.

Telmisartan hämmar inte humant plasmarenin och har inte någon jonkanalblockerande förmåga. Telmisartan

hämmar inte det angiotensinomvandlande enzymet (kininas II), vilket är det enzym som också bryter ner

bradykinin. Man förväntar sig därför inte någon potentiering av bradykininmedierade biverkningar.

En dos på 80 mg telmisartan till friska försökspersoner hämmar nästan fullständigt den ökning av blodtrycket

som utlöses av angiotensin II. Hämningen varar mer än 24 timmar och är fortfarande mätbar upp till 48

timmar.

Hydroklortiazid är ett tiazid-diuretikum. Mekanismen för den antihypertensiva effekten av tiaziddiuretika är

inte fullt känd. Tiazider påverkar njurtubulis förmåga att reabsorbera elektrolyter och ökar utsöndringen av

natrium och klorid i ungefär samma grad. Den diuretiska effekten av hydroklortiazid leder till minskad

plasmavolym, ökad plasmarenin-aktivitet, ökad aldosteronsekretion, vilket innebär ökad förlust av kalium

och bikarbonat i urinen samt minskat serum-kalium. Samtidig användning av telmisartan tenderar att

motverka kaliumförlusten vid diuretikabehandling, troligen genom blockad av renin-angiotensin-aldosteron-

systemet. Med hydroklortiazid påbörjas diuresen inom 2 timmar, med maximal effekt efter ca 4 timmar,

effekten varar 6–12 timmar.

Klinisk effekt och säkerhet

Behandling av essentiell hypertoni

Den antihypertensiva effekten inträder gradvis inom 3 timmar efter den första dosen telmisartan. Den

maximala sänkningen av blodtrycket uppnås vanligtvis 4 - 8 veckor efter behandlingsstart och den bibehålles

under långtidsbehandling. Den antihypertensiva effekten kvarstår oförändrad under 24 timmar efter dosering.

Detta har visats med ambulatoriska blodtrycksmätningar under de sista 4 timmarna före nästa dos. Detta

bekräftas även av att kvoten mellan lägsta och högsta blodtrycksvärde ligger över 80 % efter intag av 40-80

mg telmisartan i placebokontrollerade kliniska studier.

Hos patienter med hypertoni sänker telmisartan systoliskt och diastoliskt blodtryck utan att påverka

hjärtfrekvensen. Den antihypertensiva effekten av telmisartan är jämförbar med effekten av andra typer av

antihypertensiva läkemedel (vilket visats i kliniska prövningar där telmisartan jämförts med amlodipin,

atenolol, enalapril, hydroklortiazid och lisinopril).

80 mg/25 mg:

I en dubbelblind kontrollerad klinisk studie (n=687 patienter utvärderade med avseende på effekt) med non-

responders till kombinationen 80 mg/12,5mg sågs en ökning i den blodtryckssänkande effekten med 2,7/7,6

mm Hg (systoliskt blodtryck/diastoliskt blodtryck) vid behandling med kombinationen 80 mg/25 mg jämfört

med fortsatt behandling med kombinationen 80 mg/12,5 mg (skillnad i anpassade medelvärden från

baslinjen). I en uppföljande studie med kombinationen 80 mg/12,5 mg minskade blodtrycket ytterligare

(resulterande i en generell minskning med 11,5/9,9 mm Hg (systoliskt blodtryck/diastoliskt blodtryck)).

I en poolad analys av två liknande 8 veckors dubbelblinda placebokontrollerade studier jämfört med

valsartan/hydroklortiazid 160 mg/25 mg (n=2121 patienter utvärderade med avseende på effekt) sågs en

signifikant större blodtryckssänkande effekt med 2,2/1,2 mm Hg (systoliskt blodtryck/diastoliskt blodtryck)

med förmån för kombinationen telmisartan/hydroklortiazid 80 mg/25 mg (skillnad i anpassade medelvärden

från baslinjen).

Vid abrupt utsättning av behandling med telmisartan, återgår blodtrycket gradvis till blodtrycksnivån före

behandlingen under flera dagar, utan några tecken på hastig blodtrycksstegring (”rebound hypertension”).

Incidensen av torrhosta var signifikant lägre hos patienter som behandlats med telmisartan jämfört med de

som fick ACE-hämmare vid direkta jämförelser i kliniska studier.

Kardiovaskulär prevention

ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and in Combination with Ramipril Global Endpoint Trial)

jämförde effekten på det kardiovaskulära utfallet av telmisartan, ramipril samt kombinationen av telmisartan

och ramipril hos 25 620 patienter som var 55 år eller äldre med en historia av kranskärlssjukdom, stroke,

TIA, perifer arteriell sjukdom, eller typ 2 diabetes mellitus åtföljt av tecken på organskada (t.ex. retinopati,

vänsterkammarhypertrofi, makro- eller mikroalbuminuri), vilket är en grupp som löper risk att drabbas av

kardiovaskulära händelser.

Patienter randomiserades till en av följande tre behandlingsgrupper: telmisartan 80 mg (n = 8 542), ramipril

10 mg (n = 8 576), eller kombinationen av telmisartan 80 mg plus ramipril 10 mg (n = 8 502), patienterna

följdes under en genomsnittlig observationstid på 4,5 år.

Telmisartan uppvisade en liknande effekt som ramipril när det gällde reducering av det primära sammansatta

effektmåttet kardiovaskulär död, ickefatal hjärtinfarkt, ickefatal stroke, eller sjukhusinläggning på grund av

hjärtsvikt. Incidensen av det primära effektmåttet var liknande inom telmisartan (16,7 %) och ramipril (16,5

%) grupperna. Hazard ratio för telmisartan mot ramipril var 1,01 (97,5 % CI 0,93 – 1,10 p (non-inferiority) =

0,0019 vid en marginal på 1,13). Total mortalitet var 11,6 % och 11,8 % hos telmisartan respektive ramipril-

behandlade patienter.

Telmisartan visade liknande effekt som ramipril i de fördefinierade sekundära effektmåtten kardiovaskulär

död, ickefatal hjärtinfarkt, och ickefatal stroke [0,99 (97,5 % CI 0,90 – 1,08), p (noninferiority) = 0,0004],

det primära effektmåttet i referensstudien HOPE (The Heart Outcomes Prevention Evaluation Study), som

utvärderade effekten av ramipril jämfört med placebo.

I TRANSCEND randomiserades patienter som var intoleranta mot ACE-hämmare, i övrigt med liknande var

inklusionskriterier som i ONTARGET, till telmisartan 80 mg (n=2954) eller placebo (n=2972), båda givna

utöver standardbehandling. Medeltiden till uppföljning var 4 år och 8 månader. Ingen statistiskt signifikant

skillnad i incidens av det primära sammansatta effektmåttet (kardiovaskulär död, ickefatal hjärtinfarkt,

ickefatal stroke, eller sjukhusinläggning på grund av hjärtsvikt) hittades [15,7 % i telmisartan och 17,0 % i

placebo gruppen med hazard ratio på 0,92 (95 % CI 0,81 – 1,05, p = 0,22)]. Det fanns tecken på en nytta av

telmisartan jämfört med placebo i de fördefinierade sekundära sammansatta effektmåtten kardiovaskulär

död, ickefatal hjärtinfarkt, och ickefatal stroke [0,87 (95 % CI 0,76 – 1,00, p = 0,048)]. Det fanns inga tecken

på nytta med avseende på kardiovaskulär mortalitet (hazard ratio 1,03, 95 % CI 0,85 – 1,24).

Hosta och angioödem rapporterades mindre frekvent hos patienter som behandlades med telmisartan än hos

patienter som behandlades med ramipril, medan hypotoni rapporterades mer frekvent med telmisartan.

Kombinationen av telmisartan med ramipril gav ingen ytterligare nytta framför ramipril eller telmisartan

givet ensamt. Kardiovaskulär mortalitet och total mortalitet var numeriskt högre vid

kombinationsbehandling. Det var dessutom en signifikant högre incidens av hyperkalemi, njursvikt,

hypotension och svimningar i kombinationsarmen. Därför rekommenderas inte användningen av telmisartan

och ramipril i kombination för denna patientgrupp.

I studien ”Prevention Regimen For Effectively avoiding Second Strokes” (PRoFESS) inkluderande patienter

50 år eller äldre, som nyligen genomgått stroke, noterades en ökad incidens sepsis med telmisartan jämfört

med placebo, 0,70 % jämfört med 0,49 % [RR 1,43 (96 % konfidensintervall 1,00 – 2,06)]; incidensen fatal

sepsis var förhöjd hos patienter som behandlades med telmisartan (0,33 %) jämfört med patienter på placebo

(0,16 %) [RR 2,07 (95 % konfidensintervall 1,14 – 3,76)]. Den observerade ökningen i förekomst av sepsis

som var relaterad till användning av telmisartan kan antingen vara en tillfällighet eller ha samband med en

mekanism som för närvarande inte är känd.

Två stora randomiserade, kontrollerade prövningar (ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and in

combination with Ramipril Global Endpoint Trial) och VA NEPHRON-D (The Veterans Affairs

Nephropathy in Diabetes)) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-hämmare och en

angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET var en studie som genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär och

cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus åtföljt av evidens för slutorganskada. För mer

detaljerad information, se ovan under rubriken ”Kardiovaskulär prevention”.

VA NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati.

Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat och mortalitet,

medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni observerades jämfört med

monoterapi. Då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra är dessa resultat även relevanta för

andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör därför inte användas samtidigt hos patienter med

diabetesnefropati.

ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and Renal Disease Endpoints) var en

studie med syfte att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en standardbehandling med en ACE-hämmare

eller en angiotensin II-receptorblockerare hos patienter med typ 2-diabetes mellitus och kronisk njursjukdom,

kardiovaskulär sjukdom eller både och. Studien avslutades i förtid eftersom det fanns en ökad risk för

oönskat utfall. Både kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare i aliskiren-gruppen än i placebo-

gruppen och oönskade händelser och allvarliga oönskade händelser av intresse (hyperkalemi, hypotoni och

njurdysfunktion) rapporterades med högre frekvens i aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen.

Epidemiologiska studier har visat att långtidsbehandling med hydroklortiazid leder till minskad

kardiovaskulär mortalitet och morbiditet.

Effekten av den fasta kombinationen telmisartan/hydroklortiazid på mortalitet och kardiovaskulär morbiditet

är för närvarande inte känd.

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för

referensläkemedlet innehållande telmisartan/ hydroklortiazid för alla grupper av den pediatriska

populationen för hypertoni (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).

Icke-melanom hudcancer

Baserat på tillgängliga uppgifter från epidemiologiska studier har ett kumulativt dosberoende samband setts

mellan HCTZ och NMSC. I en studie ingick en population som bestod av 71 533 fall av BCC och 8 629 fall

av SCC matchade mot 1 430 833 respektive 172 462 populationskontroller. Hög användning av HCTZ (≥50

000 mg kumulativt) associerades med en justerad oddskvot på 1,29 (95 % KI: 1,23–1,35) för BCC och 3,98

(95 % KI: 3,68–4,31) för SCC. Ett tydligt kumulativt dos-responssamband sågs för både BCC och SCC. En

annan studie visade på ett möjligt samband mellan läppcancer (SCC) och exponering för HCTZ: 633 fall av

läppcancer matchades med 63 067 populationskontroller, med hjälp av en riskinställd provtagningsstrategi.

Ett kumulativt dos-responsförhållande påvisades med en justerad oddskvot på 2,1 (95 % KI: 1,7–2,6) som

steg till en oddskvot på 3,9 (3,0-4,9) för hög användning (~25 000 mg) och en oddskvot på 7,7 (5,7-10,5) för

den högsta kumulativa dosen (~100 000 mg) (se även avsnitt 4.4).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Samtidig tillförsel av hydroklortiazid och telmisartan förefaller inte påverka farmakokinetiken av endera

substansen hos friska försökspersoner.

Absorption

Telmisartan: Efter oral tillförsel uppnås maximal plasmakoncentration av telmisartan inom 0,5 - 1,5 timme

efter dosering. Den absoluta biotillgängligheten för telmisartan 40 mg resp. 160 mg var 42 % resp. 58 %. När

telmisartan intas med föda minskar biotillgängligheten med en minskning av ytan under

plasmakoncentration-tidkurvan (AUC 0-∞) med ca 6 % med 40 mg telmisartan och med ca 19 % med dosen

160 mg. Tre timmar efter dosering är plasmakoncentrationen likartad vare sig telmisartan intagits med eller

utan föda. Minskningen i AUC är liten och förväntas inte leda till en minskad terapeutisk effekt. Telmisartan

ackumuleras inte signifikant i plasma vid upprepad tillförsel.

Hydroklortiazid: Efter oral tillförsel av telmisartan/ hydroklortiazid uppnås maxkoncentrationen av

hydroklortiazid ungefär 1,0 – 3,0 timmar efter dosering. Baserat på den kumulativa renala utsöndringen av

hydroklortiazid var den absoluta biotillgängligheten ca 60 %.

Distribution

Telmisartan är höggradigt bundet till plasmaproteiner (>99,5 %), framförallt albumin och alfa-1-

glykoprotein. Distributionsvolymen för telmisartan vid steady state (Vdss) är ungefär 500 liter, vilket tyder

på att telmisartan också binder till vävnaderna.

Hydroklortiazid är proteinbundet till 68 % och distributionsvolymen är 0,83 - 1,14 l/kg.

Metabolism

Telmisartan metaboliseras genom konjugering till farmakologiskt inaktiv acylglukuronid. Glukuronid av

modersubstansen är den enda metabolit som har identifierats hos människa. Efter en engångsdos av

märkt telmisartan representerar glukuroniden 11 % av radioaktiviteten i plasma. Cytokrom P450 isoenzymer

deltar inte i metaboliseringen av telmisartan.

Hydroklortiazid metaboliseras inte hos människa.

Eliminering

Telmisartan: Efter oral eller intravenös tillförsel av

C-märkt telmisartan elimineras huvuddelen av dosen

(>97 %) i faeces, via biliär utsöndring. Endast obetydliga mängder återfanns i urin. Total plasmaclearance av

telmisartan efter oral tillförsel är >1500 ml/ min. Terminal halveringstid var> 20 timmar.

Hydroklortiazid utsöndras i huvudsak som oförändrad substans i urinen. Ca 60 % av den orala dosen

elimineras inom 48 timmar. Renalt clearance är ca 250-300 ml/min. Den terminala

eliminationshalveringstiden för hydroklortiazid är 10-15 timmar.

Linjäritet/icke-linjäritet

Telmisartan: Farmakokinetiken för oralt administrerat telmisartan är icke-linjär i dosintervallet 20–160 mg

med mer än proportionella ökningar av plasmakoncentrationer (C

och AUC) med ökande doser.

Hydroklortiazid uppvisar linjär farmakokinetik.

Speciella patientgrupper

Äldre

Farmakokinetiken för telmisartan skiljer sig inte åt hos äldre och patienter under 65 år.

Kön

Plasmakoncentrationen av telmisartan är ungefär 2-3 gånger högre hos kvinnor än hos män. I kliniska studier

fann man dock inte någon signifikant skillnad i blodtryckssvar eller incidens av ortostatisk hypotension hos

kvinnor. Inga dosjusteringar är nödvändiga. Det finns en trend till högre plasmakoncentrationer av

hydroklortiazid hos kvinnor än hos män. Detta anses inte ha klinisk relevans.

Nedsatt njurfunktion

Renal utsöndring bidrar inte till clearance av telmisartan. Baserat på begränsad erfarenhet av patienter med

mild till måttlig nedsättning av njurfunktionen (kreatininclearance 30-60 ml/min, genomsnittsvärde ca 50

ml/min) är det inte nödvändigt med dosjustering till patienter med nedsatt njurfunktion. Telmisartan

eliminineras inte från blodet via hemodialys. Hos patienter med nedsatt njurfunktion är hastigheten av

hydroklortiazid-eliminationen reducerad. I en studie med patienter med genomsnittligt kreatininclearance på

90 ml/min ökade eliminationshalveringstiden av hydroklortiazid. Hos patienter utan egen njurfunktion var

halveringstiden för eliminationen ca 34 timmar.

Nedsatt leverfunktion

I farmakokinetiska studier av patienter med nedsatt leverfunktion sågs en ökning av absolut biotillgänglighet

upp till nästan 100 %. Halveringstiden för eliminationsfasen är inte förändrad hos patienter med

leverinsufficiens.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I prekliniska säkerhetsstudier där telmisartan och hydroklortiazid samtidigt tillfördes till normotensiva råttor

och hundar, hade doser jämförbara med den kliniska dosen inga ytterligare effekter, jämfört med de som

observerats med endera substansen enbart. De toxikologiska fynd som observerats har ingen relevans för

behandling av människor.

80 mg/25 mg:

Inga ytterligare prekliniska studier har genomförts för den fasta kombinationen telmisartan/hydroklortiazid

80 mg/25 mg. I tidigare prekliniska säkerhetsstudier där telmisartan och hydroklortiazid samtidigt tillfördes

till normotensiva råttor och hundar, hade doser jämförbara med den kliniska dosen inga ytterligare effekter,

jämfört med de som observerats med endera substansen enbart. De toxikologiska fynd som observerats har

ingen relevans för behandling av människor.

Följande toxikologiska fynd är välkända från prekliniska studier med ACE-hämmare och angiotensin II-

antagonister: minskning av röda blodkroppsparametrar (erytrocyter, hemoglobin, hematokrit), förändringar i

renal hemodynamik (ökat blodurea och kreatinin), ökad reninaktivitet i plasma, hypertrofi/ hyperplasi i de

juxtaglomerulära cellerna och gastrointestinala skador. Gastrointestinala sår kunde motverkas/förbättras

genom tillägg av oralt given koksaltlösning och gemensamma burar. Hos hund sågs dilatation och atrofi av

renala tubuli. Dessa fynd anses bero på den farmakologiska aktiviteten av telmisartan.

Inga tydliga bevis på teratogen effekt har observerats, men vid toxiska dosnivåer av telmisartan observerades

en effekt på den postnatala utvecklingen hos avkomman såsom lägre kroppsvikt och fördröjning till att öppna

ögonen.

Telmisartan visade inga tecken på mutagenicitet eller relevant klastogen aktivitet i

in vitro

studier och inga

tecken på carcinogenicitet hos råtta och mus. Studier med hydroklortiazid har visat på en genotoxisk eller

carcinogen effekt i vissa experimentella modeller. Omfattande klinisk erfarenhet har inte kunnat påvisa något

samband mellan behandling med hydroklortiazid och tumörsjukdom.

För fostertoxiska effekter av kombinationen telmisartan/hydroklortiazid, se avsnitt 4.6

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Magnesiumstearat (E470b)

Kaliumhydroxid

Meglumin

Povidon

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Mikrokristallin cellulosa

Mannitol (E421)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

För Al/Al blister:

2 år.

För Al/PVDC Tristar blister:

1 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

För Al/Al blister:

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

För Al/PVDC Tristar blister:

Förvaras vid högst 30 °C

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Al/Al blister och Al/PVDC Tristar blister.

Blister med: 14, 28, 56 eller 98 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18,

61118 Bad Vilbel

Tyskland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

48998

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2013-12-16

Datum för den senaste förnyelsen: 2018-11-14

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-07-24

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen