Emtricitabine/Tenofovir disoproxil STADA 200 mg/245 mg Filmdragerad tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Köp det nu

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

17-06-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

23-08-2021

Aktiva substanser:
emtricitabin; tenofovirdisoproxilsuccinat
Tillgänglig från:
STADA Arzneimittel AG
ATC-kod:
J05AR03
INN (International namn):
emtricitabine; tenofovirdisoproxilsuccinat
Dos:
200 mg/245 mg
Läkemedelsform:
Filmdragerad tablett
Sammansättning:
tenofovirdisoproxilsuccinat 300,6 mg Aktiv substans; emtricitabin 200 mg Aktiv substans; laktosmonohydrat Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Burk, 30 tabletter; Burk, 90 (3 x 30) tabletter
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
53625
Tillstånd datum:
2016-08-24

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada 200 mg/245 mg filmdragerade tabletter

emtricitabin/tenofovirdisoproxil

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

Hur du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

Eventuella biverkningar

Hur Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada är och vad det används för

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada innehåller två aktiva substanser, emtricitabin

tenofovirdisoproxil

. Båda dessa aktiva substanser är

antiretrovirala

läkemedel som används för att

behandla hiv-infektion. Emtricitabin är en

omvänd transkriptashämmare av nukleosidtyp

tenofovir är en

omvänd transkriptashämmare av nukleotidtyp.

Båda kallas emellertid allmänt NRTIer

och verkar genom att påverka den normala funktionen hos ett enzym (omvänt transkriptas) som

viruset behöver för sin reproduktion (förökning).

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada är en behandling mot humant immunbristvirus 1-

infektion (hiv-1) hos vuxna.

Läkemedlet används även för behandling av hiv hos ungdomar i åldern 12 år till under 18 år

som väger minst 35 kg

och som redan har behandlats med andra hiv-läkemedel som inte längre är

effektiva eller som har orsakat biverkningar.

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada ska alltid tas i kombination med andra läkemedel

mot hiv.

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada kan användas istället för separat administrering av

emtricitabin och tenofovirdisoproxil i samma doser.

Personer som är hiv-positiva kan fortfarande överföra hiv-smitta

när de tar detta läkemedel, trots

att risken minskas med effektiv antiretroviral behandling. Diskutera nödvändiga åtgärder för att

undvika att smitta andra med din läkare.

Detta läkemedel botar inte hiv-infektion.

Medan du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

kan du fortfarande utveckla infektioner eller andra sjukdomar som förknippas med hiv-infektion.

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada används också för att minska risken för att

infekteras med hiv-1 hos vuxna och ungdomar 12 år och upp till mindre än 18 år som väger

minst 35 kg,

när det tas dagligen tillsammans med säkert sex:

Se avsnitt 2 för en lista över försiktighetsåtgärder som kan vidtas mot hiv-infektion.

Emtricitabin och tenofovirdisoproxil som finns i Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada kan också

vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som inte nämns i denna produktinformation. Fråga

läkare, apoteks- eller annan hälso- och sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid

deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

Ta inte Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för behandling mot hiv eller för att minska

risken för att smittas med hiv om du är allergisk

mot emtricitabin, tenofovir,

tenofovirdisoproxilsuccinat eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6).

→ Om detta gäller dig, ska du informera din läkare omedelbart.

Innan du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för att minska risken för att få hiv:

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada kan endast hjälpa till att minska risken för att du får hiv

innan

du smittas.

För att minska risken för att få hiv måste du vara hiv-negativ innan du börjar med

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada.

Du måste bli testad för att säkerställa att du inte

redan har en hiv-infektion. Ta inte

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för att minska din

infektionsrisk om det inte har bekräftats att du är hiv-negativ.

Personer med hiv måste ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada i kombination med andra

läkemedel.

Många hiv-tester kan missa en infektion som nyligen inträffat.

Om du får en

influensaliknande sjukdom kan det betyda att du nyligen har infekterats med hiv.

Dessa kan vara tecken på hiv-infektion:

trötthet

feber

led- eller muskelvärk

huvudvärk

kräkning eller diarré

hudutslag

nattsvettning

förstorade lymfkörtlar i halsen eller ljumsken.

→ Berätta för läkaren om eventuella influensaliknande symtom

– antingen under månaden

innan behandling inleds med Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada eller när som helst

medan du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada.

Varningar och försiktighet

Medan du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för att minska risken för att få hiv:

Ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada varje dag

för att minska risken, inte bara när du

tror att du har utsatts för risk för att få hiv-infektion. Missa inte några doser med

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada eller sluta att ta det. Missar du doser kan risken för att

du drabbas av hiv-infektion öka.

Låt dig testas regelbundet för hiv.

Om du tror att du har infekterats med hiv, berätta omedelbart för din läkare. Läkaren kan vilja

utföra flera tester för att säkerställa att du fortfarande är hiv-negativ.

Att bara ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada förhindrar eventuellt inte att du får

hiv.

Utöva alltid säkert sex. Använd kondom för att minska kontakten med sädesvätska,

vaginalvätskor eller blod.

Dela inte personliga artiklar där det kan finnas blod eller kroppsvätskor, t.ex. tandborstar och

rakblad.

Dela inte eller återanvänd inte nålar eller annan injicerings- eller läkemedelsutrustning.

Låt dig testas för andra sexuellt överförda infektioner som syfilis och gonorré. Dessa

infektioner gör det lättare för dig att infekteras med hiv.

Fråga din läkare om du har fler frågor om hur du förhindrar att du får hiv eller överför hiv till andra

personer.

Medan du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för behandling mot hiv eller för att

minska risken för att få hiv:

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada kan påverka dina njurar

. Innan och under

behandlingen kan din läkare ordinera några blodprov för att mäta njurarnas funktion. Informera

din läkare om du tidigare har haft njursjukdomar eller om prover har visat att du har njurproblem.

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada ska inte ges till ungdomar med befintliga njurproblem.

Om du har njurproblem kan läkaren komma att råda dig att sluta ta Emtricitabine/Tenofovir

disoproxil Stada eller, om du redan har hiv, att ta tabletterna mindre ofta. Emtricitabine/Tenofovir

disoproxil Stada rekommenderas inte om du har svår njursjukdom eller om du får dialys.

Skelettproblem

(som yttrar sig som ihållande eller förvärrad skelettsmärta och som ibland leder

till frakturer) kan också förekomma på grund av skada på njurtubuliceller (se avsnitt 4.

Eventuella biverkningar)

. Tala om för din läkare om du har skelettsmärta eller frakturer.

Tenofovirdisoproxil kan också orsaka förlust av benmassa. Den mest uttalade förlusten av benmassa

sågs i kliniska studier när patienter behandlades för hiv med tenofovirdisoproxil i kombination med en

förstärkt proteashämmare.

Sammantaget är effekterna av tenofovirdisoproxil på långvarig skeletthälsa och framtida frakturrisk

hos vuxna och barn ovissa.

Tala om för din läkare om du vet att du lider av benskörhet (osteoporos). Patienter med benskörhet

löper högre risk för frakturer.

Informera din läkare om du sedan tidigare har eller har haft en leversjukdom, inklusive

hepatit.

Hiv-patienter med leversjukdom (inklusive kronisk hepatit B eller C) som behandlas

antiretrovirala medel löper ökad risk för svåra och eventuellt dödliga leverkomplikationer. Om du

har hepatit B eller C kommer din läkare att omsorgsfullt välja den bästa behandlingen för dig.

Ta reda på din hepatit B-virusstatus (HBV-status) innan du börjar med

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada.

Om du har HBV föreligger en allvarlig risk för

leverproblem när du slutar ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada, vare sig du har hiv också

eller inte. Det är viktigt att inte sluta ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada utan att tala med

läkaren, se avsnitt 3, ”

Sluta inte att ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

”.

Tala med din läkare om du är över 65 år.

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada har inte

studerats hos patienter över 65 år.

Tala med din läkare om du har laktosintolerans (se ”

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

innehåller laktos

” senare i detta avsnitt).

Barn och ungdomar

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada ska inte användas hos barn under 12 år.

Andra läkemedel och Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

Ta inte Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

om du redan tar andra läkemedel som innehåller

komponenterna i Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada, emtricitabin och tenofovirdisoproxil, eller

andra antivirala läkemedel som innehåller tenofoviralafenamid, lamivudin eller adefovirdipivoxil.

Att ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada med andra

läkemedel som kan skada njurarna

det är särskilt viktigt att tala om för din läkare om du tar några

sådana läkemedel, inklusive

aminoglykosider (mot bakteriell infektion)

amfotericin B (mot svampinfektion)

foskarnet (mot virusinfektion)

ganciklovir (mot virusinfektion)

pentamidin (mot infektioner)

vankomycin (mot bakteriell infektion)

interleukin-2 (för behandling av cancer)

cidofovir (mot virusinfektion)

icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID-preparat, för att lindra skelett- eller

muskelsmärta).

Om du tar andra antivirala läkemedel, så kallade proteashämmare, för behandling mot hiv kan din

läkare komma att ordinera blodprover för att noggrant övervaka din njurfunktion.

Det är också viktigt att du talar om för din läkare

om du tar ledipasvir/sofosbuvir,

sofosbuvir/velpatasvir eller sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir för att behandla hepatit C-infektion.

Att ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada med andra läkemedel som innehåller didanosin

(för behandling mot hiv-infektion):

Om du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

tillsammans med andra antivirala läkemedel som innehåller didanosin, kan blodnivåerna av didanosin

öka och CD4-celltalet sjunka. Sällsynta fall av bukspottkörtelinflammation och laktacidos (överskott

av mjölksyra i blodet), i vissa fall med dödlig utgång, har rapporterats vid samtidig behandling med

läkemedel innehållande tenofovirdisoproxil och didanosin. Din läkare kommer noggrant att överväga

om du kan behandlas med en kombination av tenofovir och didanosin.

Tala om för läkare

om du tar något av dessa läkemedel. Tala om för läkare eller apotekspersonal

om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel.

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada med mat och dryck

När det är möjligt bör Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada tas tillsammans med föda.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du tar detta läkemedel.

Om du har tagit Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada under din graviditet, kan läkaren begära att

du regelbundet lämnar blodprover och genomgår andra diagnostiska undersökningar för kontroll av

barnets utveckling. För barn med en mamma som tagit NRTIer under graviditeten är fördelen med

skyddet mot hiv större än risken för biverkningar.

Amma inte under behandling med Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada.

Detta på grund

av att de aktiva substanserna i detta läkemedel utsöndras i människans bröstmjölk.

Om du är en hiv-infekterad kvinna ska du inte amma ditt spädbarn för att undvika överföring av

hiv till barnet genom bröstmjölken.

Körförmåga och användning av maskiner

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada kan orsaka yrsel.

Kör inte bil

och använd inte verktyg eller

maskiner om du känner att du blir yr när du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada innehåller laktos och natrium

Om du inte tål vissa sockerarter, bör du kontakta din läkare innan du tar detta läkemedel.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, dvs. är näst intill

”natriumfritt”.

3.

Hur du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal

om du är osäker.

Rekommenderad dos av Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för behandling mot hiv är:

Vuxna:

en tablett dagligen, om möjligt tillsammans med föda.

Ungdomar 12 år och upp till mindre än 18 år som väger minst 35 kg:

en tablett dagligen, om

möjligt tillsammans med föda.

Rekommenderad dos av Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för att minska risken för att

få hiv är:

Vuxna:

en tablett dagligen, om möjligt tillsammans med föda.

Ungdomar 12 år och upp till mindre än 18 år som väger minst 35 kg:

en tablett dagligen,

om möjligt tillsammans med föda.

Om du har svårigheter att svälja kan du krossa tabletten med spetsen av en sked. Blanda sedan pulvret

med cirka 100 ml (ett halvt glas) vatten, apelsinjuice eller druvjuice och drick omedelbart.

Ta alltid den dos som läkaren har ordinerat

för att garantera att läkemedlet är effektivt och för

att minska utvecklingen av resistens mot behandlingen. Ändra inte dosen såvida inte läkaren säger åt

dig att göra det.

Om du behandlas för hiv-infektion

kommer din läkare att skriva ut Emtricitabine/Tenofovir

disoproxil Stada tillsammans med andra antiretrovirala läkemedel. Läs bipacksedlarna för dessa

läkemedel för att få vägledning om hur de ska tas.

Om du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för att minska risken för att få hiv,

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada varje dag, inte bara när du tror att du har utsatts för

risken att infekteras med hiv.

Fråga din läkare om du har några frågor om hur du ska förhindra att få hiv eller överföra hiv till andra

personer.

Om du har tagit för stor mängd av Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

Om du har fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn har fått i sig läkemedlet av

misstag kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken

samt rådgivning. Spara burken så att du enkelt kan beskriva vad du har tagit.

Om du missar en dos

Det är viktigt att du inte missar någon dos med Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada.

Om du märker det inom 12 timmar

från den tid då du brukar ta Emtricitabine/Tenofovir

disoproxil Stada, ta tabletten, helst tillsammans med föda, så snart som möjligt. Ta sedan nästa dos

vid den vanliga tidpunkten.

Om du märker det 12 timmar eller mer efter

den tid då du brukar ta Emtricitabine/Tenofovir

disoproxil Stada, ignorera den missade dosen. Vänta och ta nästa dos, helst tillsammans med föda,

vid den vanliga tiden.

Om du kräks inom mindre än 1 timme efter en dos Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada,

en ny tablett. Du behöver inte ta en ny tablett om du kräks efter mer än 1 timme efter det att du tagit

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada.

Sluta inte att ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada

Om du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för behandling av hiv-infektion,

om du

slutar ta tabletterna kan effekten av den anti-hiv-behandling läkaren har rekommenderat minskas.

Om du tar Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för att minska risken för att få hiv,

sluta inte ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada eller missa några doser. Om du slutar

använda Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada, eller missar doser, kan risken för att du får

hiv-infektion öka.

Sluta inte att ta Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada utan att först kontakta din läkare.

Om du har kronisk hepatit B

är det särskilt viktigt att du inte avslutar Emtricitabine/Tenofovir

disoproxil Stada-behandlingen utan att först prata med din läkare. Du kan behöva lämna

blodprover i flera månader efter avslutad behandling. Hos vissa patienter med framskriden

leversjukdom eller cirros, rekommenderas inte att behandlingen avslutas eftersom detta kan leda

till att hepatiten försämras, vilket kan bli livshotande.

→ Informera din läkare omedelbart

om varje nytt och oväntat symtom som uppträder efter

avslutad behandling, särskilt symtom som du vanligtvis förknippar med din hepatit B-infektion.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Eventuella allvarliga biverkningar:

laktacidos

(överskott av mjölksyra i blodet)

är en sällsynt men potentiell livshotande biverkning.

Laktacidos inträffar oftare hos kvinnor, särskilt om de är överviktiga, och hos personer med

leversjukdom. Följande kan vara tecken på laktacidos:

djup, snabb andning

dåsighet

illamående, kräkningar

buksmärta.

→ Om du tror att du kan ha laktacidos, uppsök omedelbart läkarvård.

Eventuella tecken på inflammation eller infektion.

Hos en del patienter med avancerad hiv-

infektion (AIDS) och tidigare opportunistiska infektioner (infektioner som inträffar hos personer

med ett svagt immunsystem) kan tecken och symtom på inflammation från tidigare infektioner

inträffa snart efter det att behandling mot hiv påbörjas. Man tror att dessa symtom beror på en

förbättring av kroppens immunförsvar och möjliggör för kroppen att bekämpa infektioner som kan

ha funnits utan några synbara symtom.

Autoimmuna rubbningar,

när immunsystemet angriper frisk kroppsvävnad, kan också inträffa

efter det att du har börjat ta mediciner för behandling av hiv-infektion. Autoimmuna rubbningar

kan inträffa många månader efter det att behandlingen har inletts. Var uppmärksam på eventuella

symtom på infektion eller andra symtom som:

muskelsvaghet

svaghet som börjar i händerna och fötterna och rör sig uppåt mot bålen

hjärtklappningar, darrningar eller hyperaktivitet.

→ Om du märker dessa eller några symtom på inflammation eller infektion, uppsök

omedelbart läkarvård.

Eventuella biverkningar

Mycket vanliga biverkningar

(kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

diarré, kräkningar, illamående

yrsel, huvudvärk

hudutslag

svaghetskänsla.

Prover kan också visa:

sänkning av fosfathalten i blodet

förhöjt kreatinkinas.

Vanliga biverkningar

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

smärta, buksmärta

sömnsvårigheter, onormala drömmar

matsmältningsbesvär vilket resulterar i obehag efter måltider, känsla av uppsvälldhet,

gasbildning

hudutslag (inklusive röda prickar eller hudfläckar ibland med blåsbildning och svullnad av

huden) som kan vara allergiska reaktioner, klåda, missfärgning av huden inklusive mörka

fläckar på huden

andra allergiska reaktioner, som väsande/pipande andning, svullnad eller berusningskänsla.

Prover kan också visa:

lågt antal vita blodkroppar (en sänkning av antalet vita blodkroppar kan innebära att du är mer

benägen att få infektion)

förhöjda halter av triglycerider (fettsyror) i blodet, ökad mängd gallpigment i blodet eller

förhöjt blodsocker

lever- och bukspottkörtelbesvär.

Mindre vanliga biverkningar

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

smärta i buken (magen) orsakad av inflammation i bukspottkörteln

svullnad av ansikte, läppar, tunga eller hals

anemi (lågt antal röda blodkroppar)

muskelnedbrytning, muskelsmärta eller muskelsvaghet som kan förekomma på grund av skada

på njurtubuliceller.

Prover kan också visa:

sänkta kaliumhalter i blodet

förhöjd kreatininhalt i blodet

förändringar i urinen.

Sällsynta biverkningar

(kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare):

laktacidos (se Eventuella allvarliga biverkningar)

fettlever

gul hy eller gula ögon, klåda, eller smärta i buken (magen) orsakad av inflammation i levern

njurinflammation, kissar mycket och känner dig törstig, njursvikt, skada på njurtubuliceller

nedsatt benhårdhet (som orsakar skelettsmärta och ibland leder till frakturer)

ryggsmärta orsakad av njurbesvär.

Skada på njurtubuliceller kan vara förenad med nedbrytning av muskler, nedsatt benhårdhet (som

orsakar skelettsmärta och ibland leder till frakturer), muskelsmärta, muskelsvaghet och sänkta kalium-

eller fosfathalter i blodet.

→ Om du märker någon av ovan nämnda biverkningar eller om någon biverkning blir allvarlig

ska du tala med din läkare eller apotekspersonal.

Frekvensen för följande biverkningar är inte känd.

Skelettproblem.

Vissa patienter som tar antiretrovirala kombinationsläkemedel som

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada kan utveckla en bensjukdom som kallas osteonekros

(benvävnadsdöd som orsakas av förlorad blodtillförsel till benvävnaden). Några av de många

riskfaktorerna för att utveckla denna sjukdom är användning av denna typ av läkemedel under

lång tid, användning av kortikosteroider, användning av alkohol, mycket svagt immunsystem och

övervikt. Tecken på osteonekros är:

ledstelhet

ledvärk och -smärta (särskilt i höftleden, knäleden och axelleden)

svårighet att röra sig.

→ Informera läkaren om du märker några av dessa symtom.

Under behandlingen mot hiv kan viktökning och en ökning av blodfett- och blodglukoshalten

föreligga. Detta hänger delvis ihop med en förbättrad hälsa och livsstil och vad blodfetterna beträffar,

ibland med själva hiv-läkemedlen. Din läkare kommer att ta prover med avseende på detta.

Övriga biverkningar hos barn

Barn som har getts emtricitabin har mycket ofta drabbats av missfärgning av huden inklusive

mörka fläckar på huden

Barn drabbats ofta av för lågt antal röda blodkroppar (anemi).

detta kan leda till att barnet blir trött eller får andnöd.

→ Informera din läkare om du märker några av dessa symtom.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se

detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på burken och kartongen efter EXP. Utgångsdatumet är den

sista dagen i angiven månad.

Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt. Tillslut burken väl.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

De aktiva substanserna är

emtricitabin

tenofovirdisoproxil

En Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada filmdragerad tablett innehåller 200 mg emtricitabin och

245 mg tenofovirdisoproxil (motsvarande 300,6 mg tenofovirdisoproxilsuccinat).

Övriga innehållsämnen är

laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa (E460), pregelatiniserad

majsstärkelse, kroskarmellosnatrium, magnesiumstearat (E470b), polyvinylalkohol (E1203),

titandioxid (E171), makrogol 3350 (E1521), talk (E553b), indigokarmin (E132).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada är blå kapselformade, filmdragerade tabletter som är släta på

båda sidorna. Dimensionerna på tabletten är 19,3 mm x 8,8 mm ± 5 %.

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada tillhandahålls i HDPE burkar med 30 tabletter. Varje burk

innehåller torkmedel (kiselgel) som måste finnas i burken för att skydda tabletterna. Torkmedlet

(kiselgel) finns i en separat behållare och ska inte sväljas.

Förpackningsstorlekar: 1 x 30 filmdragerade tabletter och 3 x 30 filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland

Övriga tillverkare

Remedica Ltd

Aharnon Street, Limassol Industrial Estate, 3056 Limassol

Cypern

STADA Arzneimittel GmbH

Muthgasse, 36/2, 1190 Wien

Österrike

STADA Nordic ApS

Marielundvej 46A, 2730 Herlev

Danmark

Centrafarm Services B.V.

Nieuwe Donk 9, 4879 AC Etten-Leur

Nederländerna

Clonmel Healthcare Ltd

Waterford Road, Clonmel, Co. Tipperary

Irland

Lokal företrädare

STADA Nordic ApS

Marielundvej 46A

2730 Herlev

Danmark

Denna bipacksedel ändrades senast: 2021-06-17

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada 200 mg/245 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En filmdragerad tablett innehåller 200 mg emtricitabin och 300,6 mg tenofovirdisoproxilsuccinat

motsvarande 245 mg tenofovirdisoproxil.

Hjälpämne med känd effekt:

Varje tablett innehåller 96 mg laktosmonohydrat och 5,7 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Blå kapselformade, filmdragerade tabletter som är släta på båda sidorna. Dimensionerna på tabletten

är 19,3 mm x 8,8 mm ± 5 %.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av hiv-1-infektion

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada är avsett för antiretroviral kombinationsterapi vid

behandling av hiv-1-infekterade vuxna (se avsnitt 5.1).

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada är även avsett för behandling av hiv-1-infekterade ungdomar

när NRTI-resistens eller toxicitet utesluter användande av första linjens läkemedel (se avsnitt 4.2, 4.4

och 5.1).

Profylax före exponering (PrEP)

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada är, i kombination med säkert sex, avsett som profylax före

exponering för att minska risken för sexuellt överförd hiv-1-infektion hos vuxna och ungdomar med

hög risk (se avsnitt 4.2, 4.4 och 5.1).

4.2

Dosering och administreringssätt

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada bör initieras av läkare med erfarenhet av behandling av hiv-

infektion.

Dosering

Behandling av hiv hos vuxna och ungdomar i åldern 12 år och äldre som väger minst 35 kg:

tablett en gång dagligen.

Förebyggande av hiv hos vuxna och ungdomar 12 år och äldre, som väger minst 35 kg

: En tablett en

gång dagligen.

Separata beredningar av emtricitabin och tenofovirdisoproxil finns att tillgå för behandling av hiv-1-

infektion om det blir nödvändigt att sätta ut eller förändra dosen av någon av Emtricitabine/Tenofovir

disoproxil Stadas komponenter. Se produktresumén för dessa läkemedel.

Vid missad dos av Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada inom 12 timmar efter den tidpunkt då

den vanligtvis tas, ska Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada tas så snart som möjligt och det

normala doseringsschemat ska sedan återupptas. Vid missad dos av Emtricitabine/Tenofovir

disoproxil Stada med mer än 12 timmar och det snart är dags att ta nästa dos ska den missade dosen

inte tas utan det vanliga doseringsschemat ska återupptas.

Om kräkning sker inom 1 timme efter intag av Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada ska en ny

tablett tas. Om kräkning sker efter mer än 1 timme efter intag av Emtricitabine/Tenofovir disoproxil

Stada ska inte en andra dos tas.

Särskilda populationer

Äldre

Ingen dosjustering krävs (se avsnitt 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Emtricitabin och tenofovir elimineras genom renal utsöndring och exponeringen för emtricitabin och

tenofovir ökar hos personer med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Vuxna med nedsatt njurfunktion

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada ska endast användas till patienter med kreatininclearance

(CrCl) <80 ml/min om de potentiella fördelarna anses väga tyngre än de potentiella riskerna. Se tabell

Tabell 1: Rekommenderad dosering hos vuxna med nedsatt njurfunktion

Behandling av hiv-1-infektion

Profylax före exponering

Lätt nedsatt njurfunktion

(CrCl 50–80 ml/min)

Begränsade data från kliniska

studier stödjer dosering en gång

dagligen (se avsnitt 4.4).

Begränsade data från kliniska

studier stödjer dosering en gång

dagligen hos personer som inte

är infekterade med hiv-1 med

CrCl 60–80 ml/min.

Användning rekommenderas

inte för personer som inte är

infekterade med hiv-1 med

CrCl <60 ml/min eftersom det

inte har studerats i denna

population (se avsnitt 4.4 och

5.2).

Måttligt nedsatt njurfunktion

(CrCl 30–49 ml/min)

Administrering var 48:e timme

rekommenderas baserat på

modellering av

farmakokinetiska data för enkel

dos för emtricitabin och

tenofovirdisoproxil hos

personer som inte är infekterade

med hiv med varierande grader

av nedsatt njurfunktion (se

avsnitt 4.4).

Rekommenderas inte för

användning i denna population.

Behandling av hiv-1-infektion

Profylax före exponering

Svårt nedsatt njurfunktion

(CrCl <30 ml/min) och

hemodialyspatienter

Rekommenderas inte eftersom

lämpliga dosreduceringar inte

kan uppnås med

kombinationstabletten.

Rekommenderas inte för

användning i denna population.

Barn med nedsatt njurfunktion:

Rekommenderas inte för användning till individer under 18 års ålder med nedsatt njurfunktion (se

avsnitt 4.4).

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada för barn under 12 års ålder har inte

fastställts (se avsnitt 5.2).

Administreringssätt

Oral administrering. Det är att föredra att Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada intas tillsammans

med föda.

Den filmdragerade tabletten kan lösas i ca 100 ml vatten, apelsinjuice eller druvjuice, som tas

omedelbart.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Användning som profylax före exponering hos personer med okänd eller positiv hiv-1-status.

4.4

Varningar och försiktighet

Överföring av hiv

Medan effektiv viral suppression med antiretroviral behandling har visats väsentligt minska risken för

sexuell överföring, kan en kvarstående risk inte uteslutas. Försiktighetsåtgärder för att förhindra

överföring av hiv av infekterade individer ska vidtas i enlighet med nationella riktlinjer.

Patienter med hiv-1 som har stammar med mutationer

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil bör undvikas hos antiretroviralt behandlade patienter med hiv-1 som

har stammar med K65R-mutationen (se avsnitt 5.1).

Övergripande strategi för förebyggande av hiv-1-infektion

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil är inte alltid effektivt i förebyggandet av överföringen av hiv-1.

Tiden fram till start av skyddseffekt sedan behandling med emtricitabin/tenofovirdisoproxil har inletts

är okänd.

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil ska endast användas för profylax före exponering som en del av en

övergripande strategi för förebyggande av hiv-1-infektion inklusive användningen av andra

förebyggande åtgärder (t.ex. konsekvent och korrekt användning av kondom, kännedom om hiv-1-

status och regelbunden testning för andra sexuellt överförda infektioner).

Risk för resistens med ej detekterad hiv-1-infektion

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil ska endast användas för att minska risken för att drabbas av hiv-1

hos personer som bekräftats vara hiv-negativa (se avsnitt 4.3). Personer ska bekräftas på nytt vara hiv-

negativa med täta mellanrum (t.ex. minst var 3:e månad) med hjälp av ett test med kombinerade

antigener/antikroppar, medan emtricitabin/tenofovirdisoproxil tas för profylax före exponering.

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil ensamt utgör inte en komplett regim för behandling av hiv-1 och hiv-

1-resistensmutationer har uppträtt hos personer med ej detekterad hiv-1-infektion som endast tar

emtricitabin/tenofovirdisoproxil.

Om kliniska symtom som överensstämmer med akut viral infektion föreligger och senare (<1 månad)

exponering för hiv-1 misstänks ska användningen av emtricitabin/ tenofovirdisoproxil skjutas upp i

minst en månad och hiv-1-status bekräftas på nytt innan behandling med emtricitabin/

tenofovirdisoproxil inleds för profylax före exponering.

Vikten av följsamhet

Effekten av emtricitabin/tenofovirdisoproxil när det gäller reducering av risken för att drabbas av hiv-

1 är starkt korrelerad med följsamheten så som det har påvisats i studier genom mätbara

läkemedelsnivåer i blodet (se avsnitt 5.1). Personer som inte har infekteras med hiv-1 ska med täta

mellanrum rekommenderas att strikt följa det rekommenderade dagliga doseringsschemat för

emtricitabin/tenofovirdisoproxil.

Patienter med hepatit B- eller C-infektion

Hiv-1-infekterade patienter med kronisk hepatit B eller C som behandlas med antiretroviral terapi

löper ökad risk för svåra och potentiellt dödliga leverbiverkningar. Läkare ska konsultera aktuella

riktlinjer för behandling för av hiv-infektion hos patienter med samtidig infektion med hepatit B-virus

(HBV) eller hepatit C-virus (HCV).

Säkerhet och effekt för emtricitabin/tenofovirdisoproxil har inte fastställts för profylax före

exponering hos patienter med HBV- eller HCV-infektion.

Om patienten får samtidig antiviral terapi för hepatit B eller C, se produktresumén för dessa

läkemedel. Se även nedan under ”

Användning med ledipasvir och sofosbuvir

eller sofosbuvir och

velpatasvir

”.

Tenofovirdisoproxil är indicerat för behandling av HBV och emtricitabin har visat sig vara aktivt mot

HBV i farmakodynamiska studier men säkerhet och effekt av emtricitabin/tenofovirdisoproxil har inte

specifikt fastställts hos patienter med kronisk HBV-infektion.

Utsättande av behandling med emtricitabin/tenofovirdisoproxil hos patienter med HBV kan vara

associerad med svåra akuta exacerbationer av hepatit. Patienter med HBV som avbryter behandling

med emtricitabin/tenofovirdisoproxil ska övervakas noggrant med både kliniska och

laboratoriemässiga kontroller under kommande månader efter avslutad behandling. Vid behov kan det

vara motiverat att återuppta hepatit B-behandling. Hos patienter med framskriden leversjukdom eller

cirros rekommenderas inte utsättande av behandling eftersom hepatitexacerbation efter behandling

kan leda till leverdekompensation.

Leversjukdom

Säkerhet och effekt för emtricitabin/tenofovirdisoproxil hos patienter med signifikanta underliggande

leversjukdomar har inte fastställts. Farmakokinetiken för tenofovir har studerats hos patienter med

nedsatt leverfunktion och ingen dosjustering krävs. Farmakokinetiken för emtricitabin har inte

studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion. Det är osannolikt att dosjusteringar av

emtricitabin/tenofovirdisoproxil kan komma att krävas hos patienter med nedsatt leverfunktion med

tanke på emtricitabins minimala levermetabolism och renala elimineringsväg (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Hos hiv-1-infekterade patienter med tidigare nedsatt leverfunktion, inklusive kronisk aktiv hepatit,

finns en ökad frekvens av störningar i leverfunktionen under antiretroviral kombinationsterapi

(CART) och dessa patienter bör övervakas på sedvanligt sätt. Vid tecken på förvärrad leversjukdom

hos dessa patienter måste uppehåll eller utsättande av behandlingen övervägas.

Effekter på njurar och benvävnad hos vuxna

Effekter på njurar

Emtricitabin och tenofovir utsöndras huvudsakligen via njurarna genom en kombination av

glomerulär filtration och aktiv tubulär sekretion. Njursvikt, nedsatt njurfunktion, förhöjt kreatinin,

hypofosfatemi och proximal tubulopati (inklusive Fanconis syndrom) har rapporterats vid användning

av tenofovirdisoproxil i klinisk praxis (se avsnitt 4.8).

Kontroll av njurarna

Innan emtricitabin/tenofovirdisoproxil sätts in för behandling av hiv-1-infektion eller för användning

av profylax före exponering rekommenderas att kreatininclearance beräknas för alla personer.

Hos personer utan riskfaktorer för njursjukdom rekommenderas det att njurfunktionen

(kreatininclearance och serumfosfat) kontrolleras efter två till fyra veckors användning, efter tre

månaders användning och därefter var tredje till var sjätte månad.

Hos personer som löper risk att utveckla njursjukdom krävs tätare kontroll av njurfunktionen.

Se även nedan under ”

Samtidig administrering av andra läkemedel

”.

Övervakning av njurarna hos hiv-1-infekterade patienter

Om serumfosfatvärdet är <1,5 mg/dl (0,48 mmol/l) eller om kreatininclearance minskat till <50

ml/min hos patienter som får emtricitabin/tenofovirdisoproxil bör njurfunktionen utvärderas på nytt

inom en vecka, liksom mätning av koncentrationer av blodglukos, blodkalium och uringlukos (se

avsnitt 4.8, proximal tubulopati). Man bör överväga att avbryta behandling med

emtricitabin/tenofovirdisoproxil hos patienter med kreatininclearance sänkt till <50 ml/min eller

serumfosfat sänkt till <1,0 mg/dl (0,32 mmol/l). Man bör också överväga att avbryta behandlingen

med emtricitabin/tenofovirdisoproxil vid fortskridande försämring av njurfunktionen när ingen annan

orsak har identifierats.

Emtricitabin/tenofovirdisoproxils renala säkerhetsprofil har endast studerats i mycket begränsad

utsträckning hos hiv-1-infekterade patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <80

ml/min). Dosintervalljusteringar rekommenderas för hiv-1-infekterade patienter med

kreatininclearance 30 - 49 ml/min (se avsnitt 4.2). Begränsade data från kliniska studier tyder på att

det förlängda dosintervallet inte är optimalt och kan leda till ökad toxicitet och möjligen inadekvat

effekt. Vidare i en liten klinisk studie hade en delgrupp med patienter med kreatininclearance mellan

50 och 60 ml/min, som fick tenofovirdisoproxil i kombination med emtricitabin var 24:e timme, en 2–

4 gånger högre exponering för tenofovir och försämrad njurfunktion (se avsnitt 5.2). Därför måste en

noggrann bedömning av nytta och risk göras när emtricitabin/tenofovirdisoproxil används hos

patienter med kreatininclearance <60 ml/min och njurfunktionen ska övervakas noggrant. Dessutom

bör den kliniska behandlingseffekten övervakas noggrant hos patienter som får

emtricitabin/tenofovirdisoproxil med förlängt dosintervall. Användning av

emtricitabin/tenofovirdisoproxil rekommenderas inte till patienter med svårt nedsatt njurfunktion

(kreatininclearance <30 ml/min) och inte till patienter som behöver hemodialys eftersom lämpliga

dosminskningar inte kan göras med kombinationstabletten (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Övervakning av njurarna vid profylax före exponering

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil har inte studerats hos personer som inte har infekterats med hiv-1

med kreatininclearance <60 ml/min och rekommenderas därför inte för användning i denna

population. Om serumfosfatvärdet är <1,5 mg/dl (0,48 mmol/l) eller om kreatininclearance minskat

till <60 ml/min hos personer som får emtricitabin/tenofovirdisoproxil som profylax före exponering

bör njurfunktionen utvärderas på nytt inom en vecka, liksom mätning av koncentrationer av

blodglukos, blodkalium och uringlukos (se avsnitt 4.8, proximal tubulopati). Man bör överväga att

avbryta användning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil hos personer med kreatininclearance sänkt till

<60 ml/min eller serumfosfat sänkt till <1,0 mg/dl (0,32 mmol/l). Man bör också överväga att avbryta

behandlingen med emtricitabin/tenofovirdisoproxil vid fortskridande försämring av njurfunktionen

när ingen annan orsak har identifierats.

Effekter på benvävnad

Skelettabnormiteter som osteomalaci som kan manifestera sig som ihållande eller förvärrad

skelettsmärta och som vid sällsynta tillfällen kan bidra till frakturer kan associeras med

tenofovirdisoproxil-inducerad proximal renal tubulopati (se avsnitt 4.8).

Tenofovirdisoproxil kan också orsaka en minskning av skelettets bentätheten (BMD).

Om abnormiteter i benvävnaden misstänks eller detekteras ska lämplig rådgivning sökas.

Behandling av hiv-1-infektion

I en kontrollerad klinisk studie (GS-99-903) över 144 veckor som jämförde tenofovirdisoproxil med

stavudin i kombination med lamivudin och efavirenz hos antiretroviralnaiva patienter observerades

små minskningar av BMD i höften och ryggraden i båda behandlingsgrupperna. Minskningar av BMD

i ryggraden och förändringar av benvävnadens biomarkörer från baslinjen var signifikant större i

behandlingsgruppen med tenofovirdisoproxil efter 144 veckor. Minskningar av BMD i höften var

signifikant större i denna grupp fram till 96 veckor. Det fanns dock ingen ökad risk för frakturer eller

tecken på kliniskt relevanta abnormiteter i benvävnaden under de 144 veckorna i denna studie.

I andra studier (prospektiva studier och tvärstudier) förekom de mest uttalade minskningarna av BMD

hos patienter som behandlats med tenofovirdisoproxil som en del av en regim som innehöll en

förstärkt proteashämmare. Sammantaget med tanke på de skelettabnormiteter som associerades med

tenofovirdisoproxil och begränsningarna beträffande långtidsdata på effekten av tenofovirdisoproxil

på skeletthälsa och frakturrisk, ska alternativa behandlingsregimer övervägas för patienter med

osteoporos och hög risk för frakturer.

Profylax före exponering

I kliniska studier av personer som inte hade infekterats med hiv-1 observerades små minskningar av

BMD. I en studie med 498 män var de genomsnittliga förändringarna från baslinjen fram till vecka 24

mellan -0,4 % till -1,0 % i höft, ryggrad, lårbenshals och trokanter hos män som fick

emtricitabin/tenofovirdisoproxil -profylax dagligen (n = 247) jämfört med placebo (n = 251).

Effekter på njurar och benvävnad i den pediatriska populationen

Det råder ovisshet om de toxiska effekterna av tenofovirdisoproxil på njurar och benvävnad på lång

sikt vid behandling av hiv-1-infektion i den pediatriska populationen. Det finns inga data för

långtidseffekterna av emtricitabin/tenofovirdisoproxil på njurar och benvävnad vid användning som

profylax före exponering hos ungdomar som inte är infekterade (se avsnitt 5.1). Inte heller kan

reversibiliteten av njurtoxiciteten efter upphörd behandling med tenofovirdisoproxil för behandling av

hiv-1 eller efter upphörd användning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil som profylax före

exponering fastställas fullt ut.

Ett multidisciplinärt omhändertagande rekommenderas för att väga nyttan mot risken med användning

av emtricitabin/tenofovirdisoproxil för behandling av hiv-1-infektion eller som profylax före

exponering, besluta om lämpliga kontroller under behandlingen, inklusive beslut om utsättande av

behandlingen, samt överväga behovet av tillskott från fall till fall.

Vid användning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil som profylax före exponering bör individerna

utvärderas på nytt vid varje besök för att säkerställa om de kvarstår på hög risk för hiv-1-infektion.

Risken för hiv-1-infektion bör balanseras mot de potentiella effekterna på njurar och benvävnad vid

långtidsanvändning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil.

Effekter på njurarna

Biverkningar på njurarna som överensstämmer med proximal renal tubulopati har i den kliniska

studien GS-US-104-0352 rapporterats hos hiv-1-infekterade barn i åldern 2 till <12 år (se avsnitt 4.8

och 5.1).

Kontroll av njurarna

Njurfunktionen (kreatininclearance och serumfosfat) ska bedömas före påbörjad användning av

emtricitabin/tenofovirdisoproxil för behandling av hiv-1 eller som profylax före exponering, och

njurfunktionen ska kontrolleras under användning på samma sätt som för vuxna (se ovan).

Övervakning av njurarna

Om serumfosfat bekräftas vara <3,0 mg/dl (0,96 mmol/l) hos pediatriska patienter som får

emtricitabin/tenofovirdisoproxil bör njurfunktionen utvärderas på nytt inom en vecka. Detta bör

innefatta koncentrationsmätningar av blodglukos, blodkalium och uringlukos (se avsnitt 4.8, proximal

tubulopati). Om störningar i njurfunktionen misstänks eller detekteras bör en njurläkare konsulteras

för ställningstagande till om användningen av emtricitabin/tenofovirdisoproxil ska avbrytas eller inte.

Man bör också överväga att avbryta användning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil vid fortskridande

försämring av njurfunktionen när ingen annan orsak har identifierats.

Samtidig administrering och risk för njurtoxicitet

Samma rekommendationer som för vuxna gäller (se Samtidig administrering av andra läkemedel

nedan).

Nedsatt njurfunktion

Användning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil rekommenderas inte till individer under 18 års ålder

med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2). Behandling med emtricitabin/tenofovirdisoproxil bör inte

inledas hos pediatriska patienter med nedsatt njurfunktion och bör sättas ut hos pediatriska patienter

som utvecklar nedsatt njurfunktion vid användning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil.

Effekter på benvävnad

Användning av tenofovirdisoproxil kan orsaka en minskning av BMD. Effekterna av

tenofovirdisoproxilrelaterade förändringar i BMD på benvävnadens tillstånd och risken för frakturer i

framtiden är oviss (se avsnitt 5.1).

Om abnormiteter i benvävnaden detekteras eller misstänks vid användning av

emtricitabin/tenofovirdisoproxil hos någon pediatrisk patient bör en endokrinolog och/eller njurläkare

konsulteras.

Vikt och metabola parametrar

Viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet kan förekomma under antiretroviral

behandling. Sådana förändringar kan delvis ha samband med sjukdomskontroll och livsstil. Vad gäller

lipider finns det i vissa fall belägg för en behandlingseffekt medan det inte finns några starka belägg

för ett samband mellan viktökning och någon viss behandling. Beträffande övervakning av lipider och

glukos i blodet hänvisas till etablerade riktlinjer för hiv-behandling. Lipidrubbningar ska behandlas på

ett kliniskt lämpligt sätt.

Mitokondriell dysfunktion efter exponering

in utero

Nukleos(t)idanaloger kan i varierande grad påverka mitokondriell funktion, vilket är mest uttalat med

stavudin, didanosin och zidovudin. Man har rapporterat mitokondriell dysfunktion hos hiv-negativa

spädbarn som exponerats för nukleosidanaloger

in utero

och/eller postnatalt; dessa har främst avsett

behandling med regimer innehållande zidovudin. De väsentligaste biverkningarna som rapporterats är

hematologiska rubbningar (anemi, neutropeni) och metabola rubbningar (hyperlaktatemi,

hyperlipasemi). Dessa biverkningar har ofta varit övergående. Några sent uppträdande neurologiska

rubbningar har rapporterats som sällsynta (ökad tonus, kramper, onormalt beteende). Om sådana

neurologiska rubbningar är övergående eller permanenta är för närvarande okänt. Dessa fynd ska

övervägas för alla barn som

in utero

exponerats för nukleos(t)idanaloger och som uppvisar allvarliga

kliniska fynd av okänd etiologi, i synnerhet neurologiska fynd. Dessa fynd påverkar inte aktuella

nationella rekommendationer avseende antiretroviral terapi till gravida kvinnor för att förhindra

vertikal överföring av hiv.

Immunreaktiveringssyndrom

Hos hiv-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidspunkten för insättande av antiretroviral

kombinationsterapi (CART), kan en inflammatorisk reaktion på asymtomatiska eller kvarvarande

opportunistiska patogener uppstå och orsaka allvarliga kliniska tillstånd eller förvärra symtom.

Vanligtvis har sådana reaktioner observerats inom de första veckorna eller månaderna efter insättande

av CART. Relevanta exempel är cytomegalovirus-retinit, generella och/eller fokala mykobakteriella

infektioner och

Pneumocystis

jirovecii

pneumoni.

Varje symtom på inflammation skall utredas och behandling påbörjas vid behov.

Autoimmuna tillstånd (t.ex. Graves sjukdom och autoimmun hepatit) har också rapporterats

förekomma i miljöer med immunreaktivering; men den rapporterade tiden till debut är mer varierande

och dessa händelser kan uppstå många månader efter behandling satts in.

Opportunistiska infektioner

Hiv-1-infekterade patienter som får emtricitabin/tenofovirdisoproxil eller någon annan antiretroviral

terapi kan fortsätta att utveckla opportunistiska infektioner och andra komplikationer av en hiv-

infektion. Därför ska dessa patienter kvarstå under noggrann klinisk observation av läkare med

erfarenhet av behandling av patienter med hiv-relaterade sjukdomar.

Osteonekros

Även om etiologin anses vara beroende av flera faktorer (inklusive kortikosteroid-användning,

alkoholkonsumtion, svår immunsuppression, högre kroppsmasseindex), så har fall av osteonekros

rapporteras, främst hos patienter med framskriden hiv-sjukdom och/eller långvarig exponering för

CART. Patienter ska rådas att söka läkare ifall de får ledvärk, stelhet i lederna eller svårighet att röra

sig.

Samtidig administrering av andra läkemedel

Användning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil bör undvikas vid samtidig eller nyligen genomförd

behandling med något nefrotoxiskt läkemedel (se avsnitt 4.5). Om samtidig behandling med

nefrotoxiska medel inte kan undvikas bör njurfunktionen övervakas varje vecka.

Fall av akut njursvikt efter insättande av hög dos eller flera icke-steroida antiinflammatoriska medel

(NSAID) har rapporterats hos patienter som behandlas med tenofovirdisoproxil och som har

riskfaktorer för nedsatt njurfunktion. Om emtricitabin/tenofovirdisoproxil administreras samtidigt

med ett NSAID bör njurfunktionen övervakas på ett adekvat sätt.

En högre risk för nedsatt njurfunktion har rapporterats hos hiv-1-infekterade patienter som får

tenofovirdisoproxil i kombination med en ritonavir- eller kobicistatförstärkt proteashämmare.

Noggrann övervakning av njurfunktionen krävs hos dessa patienter (se avsnitt 4.5). Hos hiv-1-

infekterade patienter med renala riskfaktorer bör samtidig administrering av tenofovirdisoproxil med

en förstärkt proteashämmare övervägas omsorgsfullt.

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil ska inte ges samtidigt med andra läkemedel som innehåller

emtricitabin, tenofovirdisoproxil, tenofoviralafenamid eller andra cytidinanaloger såsom lamivudin

(se avsnitt 4.5).

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil ska inte ges samtidigt med adefovirdipivoxil.

Användning med ledipasvir och sofosbuvir, sofosbuvir och velpatasvir eller sofosbuvir, velpatasvir

och voxilaprevir

Samtidig administrering av tenofovirdisoproxil och ledipasvir/sofosbuvir, sofosbuvir/velpatasvir eller

sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir har visat sig öka plasmakoncentrationen av tenofovir, särskilt när

läkemedlet används tillsammans med en hiv-regim som innehåller tenofovirdisoproxil och en

farmakokinetisk förstärkare (ritonavir eller kobicistat).

Säkerheten med tenofovirdisoproxil när läkemedlet administreras samtidigt med

ledipasvir/sofosbuvir, sofosbuvir/velpatasvir eller sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir och en

farmakokinetisk förstärkare har ej fastställts. Eventuella risker och den eventuella nytta som

förknippas med samtidig administrering ska beaktas, särskilt hos patienter med ökad risk för nedsatt

njurfunktion. Patienter som får ledipasvir/sofosbuvir, sofosbuvir/velpatasvir eller

sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir samtidigt med tenofovirdisoproxil och en förstärkt, hiv-specifik

proteashämmare ska övervakas med avseende på tenofovirdisoproxilrelaterade biverkningar.

Samtidig administrering av tenofovirdisoproxil och didanosin:

Samtidig administrering av tenofovirdisoproxil och didanosin rekommenderas inte (se avsnitt 4.5).

Trippelbehandling med nukleosider

Man har rapporterat en hög frekvens av virologisk terapisvikt och även resistensutveckling, i tidiga

stadier, när tenofovirdisoproxil kombinerats med lamivudin och abakavir eller med lamivudin och

didanosin, givet en gång dagligen. Det finns en nära strukturell likhet mellan lamivudin och

emtricitabin samt likheter i farmakokinetiken och farmakodynamiken för dessa två medel. Därför kan

samma problem observeras om emtricitabin/tenofovirdisoproxil administreras tillsammans med en

tredje nukleosidanalog.

Äldre

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil har inte studerats hos personer över 65 år. Det är mer sannolikt att

personer över 65 år har nedsatt njurfunktion, och försiktighet bör därför iakttas vid administrering av

emtricitabin/tenofovirdisoproxil till äldre personer.

Hjälpämnen

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada innehåller laktosmonohydrat och natrium.

Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel:

galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, dvs. är näst intill

”natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Eftersom Emtricitabin/Tenofovirdisoproxil Stada innehåller emtricitabin och tenofovirdisoproxil, kan

interaktioner som setts med dessa läkemedel också inträffa med Emtricitabin/Tenofovirdisoproxil

Stada. Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Emtricitabins och tenofovirs farmakokinetik vid steady-state påverkades inte när emtricitabin och

tenofovirdisoproxil administrerades tillsammans jämfört med när respektive läkemedel doserades

ensamt.

In vitro

och kliniska farmakokinetiska interaktionsstudier har visat att potentialen för CYP450-

förmedlade interaktioner mellan emtricitabin respektive tenofovirdisoproxil och andra läkemedel är

låg.

Samtidig användning rekommenderas inte

Emtricitabin/Tenofovirdisoproxil Stada ska inte ges samtidigt med andra läkemedel som innehåller

emtricitabin, tenofovirdisoproxil, tenofoviralafenamid eller andra cytidinanaloger, såsom lamivudin

(se avsnitt 4.4). Emtricitabin/tenofovirdisoproxil skall inte ges samtidigt med adefovirdipivoxil.

Didanosin:

Samtidig administrering av emtricitabin/tenofovirdisoproxil och didanosin

rekommenderas inte (se avsnitt 4.4 och tabell 2).

Läkemedel som elimineras via njurarna:

Eftersom emtricitabin och tenofovir elimineras främst via

njurarna kan samtidig administrering av emtricitabin/tenofovirdisoproxil och läkemedel som sätter

ned njurfunktionen eller konkurrerar om aktiv tubulär sekretion (t.ex. cidofovir) höja

serumkoncentrationerna av emtricitabin, tenofovir och/eller de samtidigt administrerade läkemedlen.

Användning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil bör undvikas vid samtidig eller nyligen genomförd

behandling med något nefrotoxiskt läkemedel. Några exempel inkluderar men är inte begränsade till

aminoglykosider, amfotericin B, foskarnet, ganciklovir, pentamidin, vankomycin, cidofovir och

interleukin-2 (se avsnitt 4.4).

Övriga interaktioner

Interaktioner mellan emtricitabin/tenofovirdisoproxil eller dess enskilda komponenter och andra

läkemedel visas i tabell 2 nedan (ökning visas som ”↑”, minskning som ”↓”, oförändrat som ”↔”, två

gånger dagligen som ”b.i.d.” och en gång dagligen som ”q.d.”). Om data finns tillgängligt för 90 %-igt

konfidensintervall visas det inom parantes.

Tabell 2: Interaktioner mellan emtricitabin/tenofovirdisoproxil eller dess enskilda komponenter

och andra läkemedel

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

INFEKTIONSLÄKEMEDEL

Antiretrovirala läkemedel

Proteashämmare

Atazanavir/ Ritonavir/

Tenofovirdisoproxil

(300 mg q.d./100 mg q.d./245 mg

q.d.)

Atazanavir:

AUC: ↓ 25 % (↓ 42 till ↓ 3)

: ↓ 28 % (↓ 50 till ↑ 5)

: ↓ 26 % (↓ 46 till ↑ 10)

Tenofovir:

AUC: ↑37 %

: ↑ 34 %

: ↑ 29 %

Atazanavir/Ritonavir/Emtricitabin

Interaktionen har inte studerats.

Ingen dosjustering

rekommenderas. Den ökade

exponeringen för tenofovir kan

förstärka tenofovirassocierade

biverkningar, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Njurfunktionen skall övervakas

noggrant (se avsnitt 4.4).

Darunavir/ Ritonavir/

Tenofovirdisoproxil

(300 mg q.d./100 mg q.d.

/245 mg q.d.)

Darunavir:

AUC: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↑ 22 %

: ↑ 37 %

Darunavir/Ritonavir/Emtricitabin

Interaktionen har inte studerats.

Ingen dosjustering

rekommenderas. Den ökade

exponeringen för tenofovir kan

förstärka tenofovirassocierade

biverkningar, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Njurfunktionen skall övervakas

noggrant (se avsnitt 4.4).

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Lopinavir/ Ritonavir/

Tenofovirdisoproxil (400 mg

b.i.d./100 mg b.i.d/245 mg q.d.)

Lopinavir/Ritonavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↑ 32 % (↑ 25 till ↑ 38)

: ↔

: ↑ 51 % (↑ 37 till ↑ 66)

Lopinavir/Ritonavir/Emtricitabin

Interaktionen har inte studerats.

Ingen dosjustering

rekommenderas. Den ökade

exponeringen för tenofovir kan

förstärka tenofovirassocierade

biverkningar, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Njurfunktionen skall övervakas

noggrant (se avsnitt 4.4).

NRTIer

Didanosine/ Tenofovirdisoproxil

Samtidig administrering av

tenofovirdisoproxil och

didanosin resulterar i att den

systemiska exponeringen för

didanosin ökar med 40 - 60 %.

Samtidig administrering av

emtricitabin/

tenofovirdisoproxil och

didanosin

rekommenderas inte (se avsnitt

4.4).

Ökad systemisk exponering för

didanosin kan öka risken för

didanosinrelaterade

biverkningar. Sällsynta fall av

pankreatit och laktacidos,

ibland dödliga, har

rapporterats. Samtidig

administrering av

tenofovirdisoproxil och

didanosin i en daglig dos på

400 mg har associerats med en

signifikant sänkning av CD4-

celltalet, möjligen beroende på

en intracellulär interaktion som

ökar mängden fosforylerat

(dvs. aktivt) didanosin. En

sänkt dos på 250 mg didanosin

given samtidigt med

tenofovirdisoproxil har

associerats med rapporter om

höga frekvenser av virologisk

terapisvikt för flera testade

kombinationer för behandling

av hiv-1-infektion.

Didanosin/Emtricitabin

Interaktionen har inte studerats.

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Lamivudin/Tenofovirdisoproxil

Lamivudin:

AUC: ↓ 3 % (↓ 8 % till ↑ 15)

: ↓ 24 % (↓ 44 till ↓ 12)

: EB

Tenofovir:

AUC: ↓ 4 % (↓ 15 till ↑ 8)

: ↑ 102 % (↓ 96 till ↑ 108)

: EB

Lamivudine och

emtricitabin/tenofovir

disoproxil ska inte

administreras samtidigt (se

avsnitt 4.4).

Efavirenz/Tenofovirdisoproxil

Efavirenz:

AUC: ↓ 4 % (↓ 7 till ↓ 1)

: ↓ 4 % (↓ 9 till ↑ 2)

: EB

Tenofovir:

AUC: ↓ 1 % (↓ 8 till ↑ 6)

: ↑ 7 % (↓ 6 till ↑ 22)

: EB

Ingen dosjustering av efavirenz

krävs.

INFEKTIONSLÄKEMEDEL

Virushämmande medel mot hepatit B-virus (HBV)

Adefovir dipivoxil/Tenofovir

disoproxil

Adefovir dipivoxil:

AUC: ↓ 11 % (↓ 14 till ↓ 7)

: ↓ 7 % (↓ 13 till ↓ 0)

: EB

Tenofovir:

AUC: ↓ 2 % (↓ 5 till ↑ 0)

: ↓ 1 % (↓ 7 till ↑ 6)

: EB

Adefovirdipivoxil och

emtricitabin/tenofovir

disoproxil ska inte

administreras samtidigt (se

avsnitt 4.4).

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Virushämmande medel mot hepatit C-virus (HCV)

Ledipasvir/Sofosbuvir

(90 mg/400 mg q.d.) +

Atazanavir/Ritonavir

(300 mg q.d./100 mg q.d.) +

Emtricitabin/Tenofovirdisoproxil

(200 mg/245 mg q.d.)

Ledipasvir:

AUC: ↑ 96 % (↑ 74 till ↑ 121)

: ↑ 68 % (↑ 54 till ↑ 84)

: ↑ 118 % (↑ 91 till ↑ 150)

Sofosbuvir:

AUC: ↔

: ↔

GS-331007

AUC: ↔

: ↔

: ↑ 42 % (↑ 34 till ↑ 49)

Atazanavir:

AUC: ↔

: ↑ 63 % (↑ 45 till ↑ 84)

Ritonavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↑ 45 % (↑ 27 till ↑ 64)

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↔

: ↑ 47 % (↑ 37 till ↑ 58)

: ↑ 47 % (↑ 38 till ↑ 57)

Ökade plasmakoncentrationer

av tenofovir på grund av

samtidig administrering av

tenofovirdisoproxil,

ledipasvir/sofosbuvir och

atazanavir/ritonavir kan öka

biverkningar relaterade till

tenofovirdisoproxil, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Säkerheten för

tenofovirdisoproxil vid

användning med

ledipasvir/sofosbuvir och en

farmakokinetisk förstärkare

(t.ex. ritonavir eller kobicistat)

har inte fastställts.

Kombinationen bör användas

med försiktighet med täta

njurkontroller, om andra

alternativ inte är tillgängliga (se

avsnitt 4.4).

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Ledipasvir/Sofosbuvir

(90 mg/400 mg q.d.) +

Darunavir/Ritonavir

(800 mg q.d./100 mg q.d.) +

Emtricitabin/Tenofovir disoproxil

(200 mg/245 mg q.d.)

Ledipasvir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Sofosbuvir:

AUC: ↓ 27 % (↓ 35 till ↓ 18)

: ↓ 37 % (↓ 48 till ↓ 25)

GS-331007

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Darunavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Ritonavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↑ 48 % (↑ 34 till ↑ 63)

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↑ 50 % (↑ 42 till ↑ 59)

: ↑ 64 % (↑ 54 till ↑ 74)

: ↑ 59 % (↑ 49 till ↑ 70)

Ökade plasmakoncentrationer

av tenofovir på grund av

samtidig administrering av

tenofovirdisoproxil,

ledipasvir/sofosbuvir och

darunavir/ritonavir kan öka

biverkningar relaterade till

tenofovirdisoproxil, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Säkerheten för

tenofovirdisoproxil vid

användning med

ledipasvir/sofosbuvir och en

farmakokinetisk förstärkare

(t.ex. ritonavir eller kobicistat)

har inte fastställts.

Kombinationen bör användas

med försiktighet med

tätakontroller av

njurfunktionen, om andra

alternativ inte är tillgängliga (se

avsnitt 4.4).

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Ledipasvir/Sofosbuvir

(90 mg/400 mg q.d.) +

Efavirenz/Emtricitabin/Tenofovir-

disoproxil

(600 mg/200 mg/245 mg q.d.)

Ledipasvir:

AUC: ↓ 34 % (↓ 41 till ↓ 25)

: ↓ 34 % (↓ 41 till ↑ 25)

: ↓ 34 % (↓ 43 till ↑ 24)

Sofosbuvir:

AUC: ↔

: ↔

GS-331007 2:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Efavirenz:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↑ 98 % (↑ 77 till ↑ 123)

: ↑ 79 % (↑ 56 till ↑ 104)

: ↑ 163 % (↑ 137 till ↑ 197)

Ingen dosjustering

rekommenderas. Den ökade

exponeringen för tenofovir

skulle kunna förstärka

biverkningar associerade med

tenofovirdisoproxil, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Njurfunktionen ska kontrolleras

noggrant (se avsnitt 4.4).

Ledipasvir/Sofosbuvir

(90 mg/400 mg q.d.) +

Emtricitabin/Rilpivirine/

Tenofovirdisoproxil

(200 mg/25 mg/245 mg q.d.)

Ledipasvir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Sofosbuvir:

AUC: ↔

: ↔

GS-331007

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Ingen dosjustering

rekommenderas. Den ökade

exponeringen för tenofovir kan

förstärka biverkningar

associerade med tenofovir-

disoproxil, inklusive störningar

i njurfunktionen.

Njurfunktionen ska kontrolleras

noggrant (se avsnitt 4.4).

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Rilpivirin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↑ 40 % (↑ 31 till ↑ 50)

: ↔

: ↑ 91% (↑ 74 till ↑ 110)

Ledipasvir/Sofosbuvir

(90 mg/400 mg q.d.) + Dolutegravir

(50 mg q.d.) +

Emtricitabin/Tenofovirdisoproxil

(200 mg/245 mg q.d.)

Sofosbuvir:

AUC: ↔

: ↔

GS-331007

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Ledipasvir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Dolutegravir

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↑ 65 % (↑ 59 till ↑ 71)

: ↑ 61 % (↑ 51 till ↑ 72)

: ↑ 115 % (↑ 105 till ↑ 126)

Ingen dosjustering krävs. Den

ökade exponeringen för

tenofovir kan förstärka

biverkningar associerade med

tenofovirdisoproxil, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Njurfunktionen ska kontrolleras

noggrant (se avsnitt 4.4).

Sofosbuvir/Velpatasvir

(400 mg/100 mg q.d.) +

Atazanavir/Ritonavir

(300 mg q.d./100 mg q.d.) +

Emtricitabin/Tenofovirdisoproxil

(200 mg/245 mg q.d.)

Sofosbuvir:

AUC: ↔

: ↔

GS-331007

AUC: ↔

: ↔

: ↑ 42 % (↑ 37 till ↑ 49)

Velpatasvir:

Ökade plasmakoncentrationer

av tenofovir på grund av

samtidig administrering av

tenofovirdisoproxil,

sofosbuvir/velpatasvir och

atazanavir/ritonavir kan öka

förekomsten av biverkningar

relaterade till

tenofovirdisoproxil, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

AUC: ↑ 142 % (↑ 123 till ↑ 164)

: ↑ 55 % (↑ 41 till ↑ 71)

: ↑ 301 % (↑ 257 till ↑ 350)

Atazanavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↑ 39 % (↑ 20 till ↑ 61)

Ritonavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↑ 29 % (↑ 15 till ↑ 44)

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↔

: ↑ 55 % (↑ 43 till ↑ 68)

: ↑ 39 % (↑ 31 till ↑ 48)

Säkerheten för

tenofovirdisoproxil vid

användning med

sofosbuvir/velpatasvir och en

farmakokinetisk förstärkare

(t.ex. ritonavir eller kobicistat)

har inte fastställts.

Kombinationen bör användas

med försiktighet med täta

kontroller av njurfunktionen (se

avsnitt 4.4).

Sofosbuvir/Velpatasvir

(400 mg/100 mg q.d.) +

Darunavir/Ritonavir

(800 mg q.d./100 mg q.d.) +

Emtricitabin/Tenofovirdisoproxil

(200 mg/245 mg q.d.)

Sofosbuvir:

AUC: ↓ 28 % (↓ 34 till ↓ 20)

Cmax: ↓ 38 % (↓ 46 till ↓ 29)

GS-331007

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Velpatasvir:

AUC: ↔

: ↓ 24 % (↓ 35 till ↓ 11)

: ↔

Darunavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Ritonavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Ökade plasmakoncentrationer

av tenofovir på grund av

samtidig administrering av

tenofovirdisoproxil,

sofosbuvir/velpatasvir och

darunavir/ritonavir kan öka

förekomsten av biverkningar

relaterade till

tenofovirdisoproxil, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Säkerheten för

tenofovirdisoproxil vid

användning med

sofosbuvir/velpatasvir och en

farmakokinetisk förstärkare

(t.ex. ritonavir eller kobicistat)

har inte fastställts.

Kombinationen bör användas

med försiktighet med täta

kontroller av njurfunktionen (se

avsnitt 4.4).

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↑ 39 % (↑ 33 till ↑ 44)

: ↑ 55 % (↑ 45 till ↑ 66)

: ↑ 52% (↑ 45 till ↑ 59)

Sofosbuvir/Velpatasvir

(400 mg/100 mg q.d.) +

Lopinavir/Ritonavir

(800 mg/200 mg q.d.) +

Emtricitabin/Tenofovirdisoproxil

(200 mg/245 mg q.d.)

Sofosbuvir:

AUC: ↓ 29 % (↓ 36 till ↓ 22)

: ↓ 41 % (↓ 51 till ↓ 29)

GS-331007

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Velpatasvir:

AUC: ↔

: ↓ 30 % (↓ 41 till ↓ 17)

: ↑ 63 % (↑ 43 till ↑ 85)

Lopinavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Ritonavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↔

: ↑ 42 % (↑ 27 till ↑ 57)

: ↔

Ökade plasmakoncentrationer

av tenofovir på grund av

samtidig administrering av

tenofovirdisoproxil,

sofosbuvir/velpatasvir och

lopinavir/ritonavir kan öka

förekomsten av biverkningar

relaterade till

tenofovirdisoproxil, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Säkerheten för

tenofovirdisoproxil vid

användning med

sofosbuvir/velpatasvir och en

farmakokinetisk förstärkare

(t.ex. ritonavir eller kobicistat)

har inte fastställts.

Kombinationen bör användas

med försiktighet med täta

kontroller av njurfunktionen (se

avsnitt 4.4).

Sofosbuvir/Velpatasvir

(400 mg/100 mg q.d.) +

Raltegravir

(400 mg b.i.d) +

Sofosbuvir:

AUC: ↔

: ↔

Ingen dosjustering

rekommenderas. Den ökade

exponeringen för tenofovir

skulle kunna förstärka

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Emtricitabin/Tenofovirdisoproxil

(200 mg/245 mg q.d.)

GS-331007

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Velpatasvir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Raltegravir:

AUC: ↔

: ↔

: ↓ 21% (↓ 58 till ↑ 48)

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↑ 40 % (↑ 34 till ↑ 45)

: ↑ 46 % (↑ 39 till ↑ 54)

: ↑ 70 % (↑ 61 till ↑ 79)

biverkningar associerade med

tenofovirdisoproxil, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Njurfunktionen ska kontrolleras

noggrant (se avsnitt 4.4).

Sofosbuvir/Velpatasvir

(400 mg/100 mg q.d.) +

Efavirenz/Emtricitabin/

Tenofovirdisoproxil

(600 mg/200 mg/245 mg q.d.)

Sofosbuvir:

AUC: ↔

: ↑ 38 % (↑ 14 till ↑ 67)

GS-331007

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Velpatasvir:

AUC: ↓ 53 % (↓ 61 till ↓ 43)

: ↓ 47 % (↓ 57 till ↓ 36)

: ↓ 57 % (↓ 64 till ↓ 48)

Efavirenz:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Samtidig administrering av

sofosbuvir/velpatasvir och

efavirenz förväntas minska

plasmakoncentrationen av

velpatasvir. Samtidig

administrering av

sofosbuvir/velpatasvir och

behandlingar som innehåller

efavirenz rekommenderas inte.

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Tenofovir:

AUC: ↑ 81 % (↑ 68 till ↑ 94)

: ↑ 77 % (↑ 53 till ↑ 104)

: ↑ 121% (↑ 100 till ↑ 143)

Sofosbuvir/Velpatasvir

(400 mg/100 mg q.d.) +

Emtricitabin/Rilpivirin/

Tenofovirdisoproxil

(200 mg/25 mg/245 mg q.d.)

Sofosbuvir:

AUC: ↔

: ↔

GS-331007

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Velpatasvir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Rilpivirin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↑ 40 % (↑ 34 till ↑ 46)

: ↑ 44 % (↑ 33 till ↑ 55)

: ↑ 84 % (↑ 76 till ↑ 92)

Ingen dosjustering

rekommenderas. Den ökade

exponeringen för tenofovir

skulle kunna förstärka

biverkningar associerade med

tenofovirdisoproxil, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Njurfunktionen ska kontrolleras

noggrant (se avsnitt 4.4).

Sofosbuvir/Velpatasvir/

Voxilaprevir (400 mg/100 mg/

100 mg+100 mg q.d.)

Darunavir (800 mg q.d.) +

Ritonavir (100 mg q.d.) +

Emtricitabin/Tenofovirdisoproxil

(200 mg/245 mg q.d.)

Sofosbuvir:

AUC: ↔

: ↓ 30 %

: N/A

GS-331007

AUC: ↔

:↔

: N/A

Velpatasvir:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Ökade plasmakoncentrationer

av tenofovir på grund av

samtidig administrering av

tenofovirdisoproxil,

sofosbuvir/velpatasvir/

voxilaprevir och

darunavir/ritonavir kan öka

förekomsten av biverkningar

relaterade till

tenofovirdisoproxil, inklusive

störningar i njurfunktionen.

Säkerheten för

tenofovirdisoproxil vid

användning med

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Voxilaprevir:

AUC: ↑ 143 %

:↑ 72 %

: ↑ 300 %

Darunavir:

AUC: ↔

: ↔

: ↓ 34 %

Ritonavir:

AUC: ↑ 45 %

: ↑ 60 %

: ↔

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↑ 39 %

: ↑ 48 %

: ↑ 47 %

sofosbuvir/velpatasvir/

voxilaprevir och en

farmakokinetisk förstärkare

(t.ex. ritonavir eller kobicistat)

har inte fastställts.

Kombinationen bör användas

med försiktighet med täta

kontroller av njurfunktionen (se

avsnitt 4.4).

Sofosbuvir

(400 mg q.d.) +

Efavirenz/Emtricitabin/Tenofovir

disoproxil

(600 mg/200 mg/245 mg q.d.)

Sofosbuvir:

AUC: ↔

: ↓ 19% (↓ 40 till ↑ 10)

GS-331007

AUC: ↔

: ↓ 23% (↓ 30 till ↑ 16)

Efavirenz:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Emtricitabin:

AUC: ↔

: ↔

: ↔

Tenofovir:

AUC: ↔

: ↑ 25 % (↑ 8 till ↑ 45)

: ↔

Ingen dosjustering krävs.

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

Ribavirin/Tenofovirdisoproxil

Ribavirin:

AUC: ↑ 26 % (↑ 20 till ↑ 32)

: ↓ 5 % (↓ 11 till ↑ 1)

: EB

Ingen dosjustering av ribavirin

krävs.

Virushämmande medel mot herpesvirus

Famciklovir/Emtricitabin

Famciklovir:

AUC: ↓ 9 % (↓ 16 till ↓ 1)

: ↓ 7 % (↓ 22 till ↑ 11)

: EB

Emtricitabine:

AUC: ↓ 7 % (↓ 13 till ↓ 1)

: ↓ 11 % (↓ 20 till ↑ 1)

: EB

Ingen dosjustering av

famciclovir krävs.

Antimykobakteriella medel

Rifampicin/Tenofovirdisoproxil

Tenofovir:

AUC: ↓ 12 % (↓ 16 till ↓ 8)

: ↓ 16 % (↓ 22 till ↓ 10)

: ↓ 15 % (↓ 12 till ↓ 9)

Ingen dosjustering krävs.

ORALA ANTIKONCEPTIONSMEDEL

Norgestimat/Etinylestradiol/

Tenofovirdisoproxil

Norgestimat:

AUC: ↓ 4 % (↓ 32 till ↑ 34)

: ↓ 5 % (↓ 27 till ↑ 24)

: EB

Etinylestradiol:

AUC: ↓ 4 % (↓ 9 till ↑ 0)

: ↓ 6 % (↓ 13 till ↑ 0)

: ↓ 2 % (↓ 9 till ↑ 6)

Ingen dosjutering av

norgestimat/etinylestradiol

krävs.

IMMUNSUPPRESSIVA MEDEL

Takrolimus/Tenofovirdisoproxil/

Emtricitabin

Takrolimus:

AUC: ↑ 4 % (↓ 3 till ↑ 11)

: ↑ 3 % (↓ 3 till ↑ 9)

: EB

Emtricitabin:

AUC: ↓ 5 % (↓ 9 till ↓ 1)

: ↓ 11 % (↓ 17 till ↓ 5)

: EB

Tenofovir:

AUC: ↑ 6 % (↓ 1 till ↑ 13)

: ↑13 % (↑ 1 till ↑ 27)

: EB

Ingen dosjustering av

takrolimus krävs.

NARKOTISKA ANALGETIKA

Metadon/Tenofovirdisoproxil

Metadon:

AUC: ↑ 5 % (↓ 2 till ↑ 13)

Ingen dosjustering av metadon

krävs.

Läkemedel uppdelade efter

behandlingsområde

Påverkan på

läkemedelskoncentrationer

Genomsnittlig procentuell

förändring i AUC, C

max

, C

min

med 90 %-igt

konfidensintervall, om

tillgängligt

(mekanism)

Rekommendation avseende

samtidig administrering med

emtricitabin 200 mg och

tenofovirdisoproxil 245 mg

: ↑ 5 % (↓ 3 till ↑ 14)

: EB

EB = ej beräknat.

N/A = not applicable (ej tillämpligt).

Data genererade från samtidig dosering med ledipasvir/sofosbuvir. Administrering med 12 timmars

mellanrum gav liknande resultat.

Den dominerande cirkulerande metaboliten av sofosbuvir.

Studien utfördes med ytterligare voxilaprevir 100 mg för att uppnå de exponeringar för voxilaprevir

som förväntas för HCV-infekterade patienter.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

En stor mängd data från gravida kvinnor (mer än 1 000 graviditeter) tyder inte på några

missbildningar eller foster/neonatal toxicitet associerad med emtricitabin och tenofovirdisoproxil.

Djurstudier med emtricitabin och tenofovirdisoproxil tyder inte på reproduktionstoxikologiska

effekter (se avsnitt 5.3). Användning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil kan därför övervägas under

graviditet om det är nödvändigt.

Amning

Det har visats att emtricitabin och tenofovir utsöndras i bröstmjölk. Det finns otillräcklig information

angående effekterna av emtricitabin och tenofovir på nyfödda/spädbarn.

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil ska därför inte användas under amning.

Generellt sett, bör hiv-infekterade kvinnor enligt rekommendation inte under några omständigheter

amma sina spädbarn för att undvika överföring av hiv till barnet.

Fertilitet

Inga humandata om effekten av emtricitabin/tenofovirdisoproxil finns tillgängliga. Djurstudier tyder

inte på skadliga effekter av emtricitabin eller tenofovirdisoproxil på fertiliteten.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier av effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Personer

bör dock informeras om att yrsel har rapporterats under behandling både med emtricitabin och

tenofovirdisoproxil.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofil

Hiv-1-infektion:

De oftast rapporterade biverkningar med möjligt eller troligt samband med

emtricitabin och/eller tenofovirdisoproxil var illamående (12 %) och diarré (7 %) i en öppen

randomiserad klinisk studie med vuxna (GS-01-934), se avsnitt 5.1. Säkerhetsprofilen för emtricitabin

och tenofovirdisoproxil i denna studie överensstämde med tidigare erfarenheter av de enskilda

innehållsämnena när dessa vart och ett för sig gavs med andra antiretrovirala medel.

Profylax före exponering:

Inga nya biverkningar av emtricitabin/tenofovirdisoproxil identifierades i

två randomiserade placebokontrollerade studier (iPrEx, Partners PrEP) där 2 830 vuxna som inte hade

infekterats med hiv-1 fick emtricitabin/tenofovirdisoproxil en gång dagligen för profylax före

exponering. Patienterna övervakades i median under 71 respektive 87 veckor. Den vanligaste

biverkningen som rapporterades i emtricitabin/tenofovirdisoproxil -gruppen i iPrEx-studien var

huvudvärk (1 %).

Sammanfattning av biverkningar i tabellform

Biverkningar med åtminstone möjligt samband med behandling med innehållsämnena

Emtricitabine/Tenofovir disoproxil Stada från kliniska studier och erfarenheten efter introduktion på

marknaden hos hiv-1-infekterade patienter redovisas i tabell 3 nedan för varje organsystem och

frekvens. Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Frekvenserna definieras som mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1

000, <1/100) eller sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000).

Tabell 3: Sammanfattning i tabellform av biverkningar associerade med de enskilda

innehållsämnena i emtricitabin/tenofovirdisoproxil baserad på kliniska studier och erfarenhet

efter introduktion på marknaden

Frekvens

Emtricitabin

Tenofovirdisoproxil

Blodet och lymfsystemet:

Vanliga:

neutropeni

Mindre vanliga:

anemi

Immunsystemet:

Vanliga:

allergisk reaktion

Metabolism och nutrition:

Mycket vanliga:

hypofosfatemi

Vanliga:

hyperglykemi,

hypertriglyceridemi

Mindre vanliga:

hypokalemi

Sällsynta:

laktacidos

Psykiska störningar:

Vanliga:

insomni, onormala drömmar

Centrala och perifera nervsystemet:

Mycket vanliga:

huvudvärk

yrsel

Vanliga:

yrsel

huvudvärk

Magtarmkanalen:

Mycket vanliga:

diarré, illamående

diarré, kräkningar, illamående

Vanliga:

förhöjt amylas inklusive förhöjt

pankreasamylas, förhöjt

serumlipas, kräkningar,

buksmärta, dyspepsi

buksmärta, uppsvälld buk,

flatulens

Mindre vanliga:

pankreatit

Lever och gallvägar:

Vanliga:

förhöjt serumaspartatamino-

transferas (ASAT) och/eller

förhöjt serumalaninamino-

transferas (ALAT),

hyperbilirubinemi

förhöjda transaminaser

Sällsynta:

lever steatos, hepatit

Hud och subkutan vävnad:

Mycket vanliga:

urtikaria

Vanliga:

vesikulobullösa hudutslag,

pustulösa hudutslag,

makulopapulösa hudutslag,

Frekvens

Emtricitabin

Tenofovirdisoproxil

hudutslag, pruritus, urtikaria,

missfärgning av huden (ökad

pigmentering)

Mindre vanliga:

angioödem

Sällsynta:

angioödem

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Mycket vanliga:

förhöjt kreatinkinas

Mindre vanliga:

rabdomyolys

, muskelsvaghet

Sällsynta:

osteomalaci (manifesterad som

skelettsmärta och som i

sällsynta fall bidrar till

frakturer)

, myopati

Njurar och urinvägar:

Mindre vanliga:

förhöjt kreatinin, proteinuri,

proximal renal tubulopati

inklusive Fanconis syndrom

Sällsynta:

njursvikt (akut och kronisk),

akut tubulär nekros, nefrit

(inklusive akut interstitiell

nefrit)

, nefrogen diabetes

insipidus

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

Mycket vanliga:

asteni

Vanliga:

smärta, asteni

Denna biverkning kan förekomma som en följd av proximal renal tubulopati. Den anses inte ha

något orsakssamband med tenofovirdisoproxil i frånvaro av detta tillstånd.

Anemi var vanligt och missfärgning av huden (ökad pigmentering) var mycket vanligt när

emtricitabin gavs till pediatriska patienter.

Denna biverkning identifierades genom säkerhetsuppföljning efter introduktionen på marknaden

men observerades inte i randomiserade, kontrollerade kliniska studier med emtricitabin på vuxna

eller pediatriska patienter med hiv eller i randomiserade kontrollerade kliniska studier med

tenofovirdisoproxil eller programmet för utökad tillgång till tenofovirdisoproxil. Frekvenskategorin

bedömdes utgående från en statistisk beräkning baserad på det totala antalet patienter som

exponerats för emtricitabin i randomiserade kontrollerade kliniska studier (n = 1 563) eller

tenofovirdisoproxil i randomiserade kontrollerade kliniska studier och programmet för utökad

tillgång (n = 7 319).

Beskrivning av valda biverkningar

Nedsatt njurfunktion

: Eftersom emtricitabin/tenofovirdisoproxil kan orsaka njurskada rekommenderas

övervakning av njurfunktionen (se avsnitt 4.4). Proximal renal tubulopati läker ut eller förbättras efter

utsättande av tenofovirdisoproxil. Hos vissa hiv-1 infekterade patienter gick emellertid inte

sänkningar av kreatininclearance tillbaka helt trots utsättande av tenofovirdisoproxil. Patienter som

löper risk för nedsatt njurfunktion (t.ex. patienter med renala riskfaktorer vid baslinjen, framskriden

hiv-sjukdom, eller patienter som samtidigt får nefrotoxiska läkemedel) löper ökad risk för ofullständig

återhämtning av njurfunktionen trots utsättande av tenofovirdisoproxil (se avsnitt 4.4).

Laktacidos:

Fall av laktacidos har rapporterats med tenofovirdisoproxil enbart eller i kombination

med andra antiretrovirala läkemedel. Patienter som har predisponerande faktorer, såsom patienter med

dekompenserad leversjukdom eller patienter som samtidigt får läkemedel som är kända för att

inducera laktacidos, löper ökad risk för svår laktacidos under behandling med tenofovirdisoproxil,

inklusive dödlig utgång.

Interaktion med didanosin:

Samtidig administrering av tenofovirdisoproxil och didanosin

rekommenderas inte eftersom den resulterar i att den systemiska exponeringen för didanosin ökar med

40-60 %, vilket kan öka risken för didanosinrelaterade biverkningar (se avsnitt 4.5). Sällsynta fall av

pankreatit och laktacidos, ibland dödliga, har rapporterats.

Metabola parametrar:

Viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet kan förekomma

under antiretroviral behandling (se avsnitt 4.4).

Immunreaktiveringssyndrom:

Hos hiv-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för

insättande av CART, kan en inflammatorisk reaktion på asymtomatiska eller kvarvarande

opportunistiska infektioner uppstå. Autoimmuna tillstånd (t.ex. Graves sjukdom och autoimmun

hepatit) har också rapporterats, men den rapporterade tiden till debut är mer varierande och dessa

händelser kan uppstå många månader efter att behandling satts in (se avsnitt 4.4).

Osteonekros:

Fall av osteonekros har rapporterats, speciellt hos patienter med kända riskfaktorer,

framskriden hiv-sjukdom eller långvarig exponering för CART. Frekvensen av detta är okänd (se

avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Bedömningen av emtricitabinrelaterade biverkningar baseras på erfarenhet från tre pediatriska studier

(n = 169) där behandlingsnaiva (n = 123) och behandlingserfarna (n = 46) hiv-infekterade pediatriska

patienter i åldern 4 månader till 18 år behandlades med emtricitabin i kombination med andra

antiretrovirala läkemedel. Utöver de biverkningar som rapporterades för vuxna, uppträdde anemi (9,5

%) och hudmissfärgning (31,8 %) oftare i kliniska studier med pediatriska patienter än i studier med

vuxna (se avsnitt 4.8,

Sammanfattning av biverkningar i tabellform)

Bedömningen av tenofovirdisoproxilrelaterade biverkningar baseras på två randomiserade studier

(studie GS-US-104-0321 och GS-US-104-0352) med 184 hiv-infekterade pediatriska patienter (i

åldern 2 till <18 år) som fick behandling med tenofovirdisoproxil (n = 93) eller placebo/aktivt

jämförelsepreparat (n = 91) i kombination med andra retrovirala läkemedel under 48 veckor (se

avsnitt 5.1). De biverkningar som observerades hos pediatriska patienter som fick behandling med

tenofovirdisoproxil stämde överens med de som observerades i kliniska studier med

tenofovirdisoproxil hos vuxna (se avsnitt 4.8,

Sammanfattning av biverkningar i tabellform

och 5.1).

Minskningar av BMD har rapporterats hos pediatriska patienter. Hos hiv-1-infekterade ungdomar (i

åldern 12 till <18 år) var de Z-poäng för BMD som observerades hos försökspersoner som fick

tenofovirdisoproxil lägre än de som observerades hos försökspersoner som fick placebo. Hos hiv-1-

infekterade barn (i åldern 2 till 15 år) var de Z-poäng för BMD som observerades hos försökspersoner

som gick över till tenofovirdisoproxil lägre än de som observerades hos försökspersoner som stod

kvar på sin behandlingsregim innehållande stavudin eller zidovudin (se avsnitt 4.4 och 5.1).

I studien GS-US-104-0352 exponerades 89 hiv-1-infekterade pediatriska patienter med en

medianålder på 7 år (intervall 2 till 15 år) för tenofovirdisoproxil under en mediantid på 331 veckor.

Åtta av de 89 patienterna (9,0 %) avbröt behandlingen med studieläkemedlet på grund av

njurbiverkningar. Fem patienter (5,6 %) uppvisade provresultat som kliniskt överensstämde med

proximal renal tubulopati, varav fyra avbröt behandlingen med tenofovirdisoproxil. Sju patienter hade

en glomerulär filtrationshastighet (GFR) på mellan 70 och 90 ml/min/1,73 m

. Bland dem fick tre

patienter en kliniskt betydande nedgång i uppskattad GFR under behandlingen, vilken förbättrades när

behandlingen med tenofovirdisoproxil avbröts.

Andra särskilda populationer

Personer med nedsatt njurfunktion:

Eftersom tenofovirdisoproxil kan orsaka njurtoxicitet

rekommenderas noggrann övervakning av njurfunktionen hos alla vuxna med nedsatt njurfunktion

som får emtricitabin/tenofovirdisoproxil (se avsnitt 4.2, 4.4 och 5.2). Användning av

emtricitabin/tenofovirdisoproxil rekommenderas inte till individer under 18 års ålder med nedsatt

njurfunktion (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Patienter med samtidig hiv- och HBV- eller HCV-infektion:

Biverkningsprofilen för emtricitabin och

tenofovirdisoproxil hos ett begränsat antal hiv-infekterade patienter i studien GS-01-934 som

samtidigt var infekterade med HBV (n=13) eller HCV (n=26) liknade den som har observerats hos

hiv-infekterade patienter utan samtidig HBV/HCV-infektion. Som väntat i denna patientpopulation

inträffade dock förhöjt ASAT och ALAT oftare än i den allmänna hiv-infekterade populationen.

Exacerbationer av hepatit efter utsättande av behandling:

Hos patienter med HBV-infektion har

kliniska och laboratoriemässiga tecken på hepatit uppträtt efter utsättande av behandling (se avsnitt

4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Om överdosering inträffar måste man övervaka personen vad gäller tecken på toxicitet (se avsnitt 4.8)

och tillämpa understödjande standardbehandling efter behov.

Upp till 30 % av emtricitabindosen och cirka 10 % av tenofovirdosen kan elimineras med hemodialys.

Det är inte känt om emtricitabin eller tenofovir kan elimineras med peritonealdialys.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Virushämmande medel för systemiskt bruk; virushämmande medel mot

hivinfektioner, kombinationer. ATC-kod: J05AR03

Verkningsmekanism

Emtricitabin är en nukleosidanalog av cytidin. Tenofovirdisoproxil omvandlas

in vivo

till tenofovir,

som är en nukleosidmonofosfat-(nukleotid)-analog av adenosinmonofosfat. Både emtricitabin och

tenofovir har aktivitet som är specifik för humant immunbristvirus (hiv-1 och hiv-2) och hepatit B-

virus.

Emtricitabin och tenofovir är fosforylerade av cellulära enzymer för att bilda emtricitabintrifosfat

respektive tenofovirdifosfat. Studier

in vitro

har visat att både emtricitabin och tenofovir kan

fosforyleras helt när de kombineras i celler. Emtricitabintrifosfat och tenofovirdifosfat hämmar hiv-1

omvänt transkriptas kompetitivt, vilket resulterar i DNA-kedjeavbrott.

Både emtricitabintrifosfat och tenofovirdifosfat är svaga hämmare av DNA-polymeraserna hos

däggdjur och det förelåg inga tecken på mitokondrietoxicitet

in vitro

eller

in vivo

Antiviral aktivitet in vitro

Synergistisk antiviral aktivitet observerades med kombinationen av emtricitabin och tenofovir

in vitro

Additiva till synergistiska effekter observerades i kombinationsstudier med proteashämmare och med

hämmare av hiv omvänt transkriptas (nukleosid- och icke-nukleosidanaloger).

Resistens

In vitro

: Resistens har observerats

in vitro

och hos vissa hiv-1-infekterade patienter till följd av att

M184V/I-mutationen utvecklas med emtricitabin eller K65R-mutationen utvecklas med tenofovir.

Emtricitabinresistenta virus med M184V/I-mutationen var korsresistenta mot lamivudin, men behöll

känslighet för didanosin, stavudin, tenofovir och zidovudin. K65R-mutationen kan även selekteras av

abakavir och didanosin, och resulterar i reducerad känslighet för dessa medel samt lamivudin,

emtricitabin och tenofovir. Tenofovirdisoproxil bör undvikas hos patienter med hiv-1 som har

stammar med K65R-mutationen. Dessutom har en K70E-substitution i hiv-1 omvänt transkriptas

selekterats av tenofovir vilket leder till en smärre reduktion av känsligheten för abakavir, emtricitabin,

lamivudin och tenofovir.

Hiv-1 som uttrycker tre eller fler tymidinanalog-associerade mutationer (TAMs) som inkluderade

antingen M41L eller L210W omvänd transkriptas mutation uppvisade nedsatt mottaglighet för

behandlingen med tenofovirdisoproxil. {

In vivo – behandling av hiv-1:

I en öppen, randomiserad klinisk studie (GS-01-934) med patienter

som inte behandlats med antiretrovirala medel tidigare, utfördes genotypning på plasma-hiv-1-isolat

från alla patienter med bekräftad hiv-RNA >400 kopior/ml vecka 48, 96 eller 144 eller vid den

tidpunkt då behandlingen med försöksläkemedlet utsatts i förtid. Från och med vecka 144:

M184V/I-mutationen utvecklades i 2/19 (10,5 %) isolat analyserade från patienter i gruppen som

fick emtricitabin/tenofovirdisoproxil/efavirenz och i 10/29 (34,5 %) isolat analyserade från

gruppen som fick lamivudin/zidovudin/efavirenz (p-värde <0,05, Fishers exakta test som jämförde

emtricitabin-+tenofovirdisoproxil-gruppen med lamivudin/zidovudin-gruppen för alla patienter).

Inga analyserade virus innehöll K65R- eller K70E-mutationen.

Genotypisk resistens mot efavirenz, främst K103N-mutationen, utvecklades hos virus från 13/19

(68 %) patienter i gruppen som fick emtricitabin/tenofovirdisoproxil/efavirenz och hos virus från

21/29 (72 %) patienter i jämförelsegruppen.

In vivo – profylax före exponering:

Plasmaprover från 2 kliniska studier av försökspersoner som inte

hade infekterats med hiv-1, iPrEx och Partners PrEP, analyserades med avseende på 4 hiv-1-varianter

som uttryckte aminosyrasubstitutioner (dvs. K65R, K70E, M184V och M184I) som potentiellt ger

upphov till resistens mot tenofovir eller emtricitabin. I den kliniska studien iPrEx detekterades inte

några hiv-1-varianter som uttryckte K65R, K70E, M184V eller M184I vid tiden för serokonvertering

bland försökspersoner som blev infekterade med hiv-1 efter rekrytering till studien. Hos 3 av 10

försökspersoner som hade akut hiv-1-infektion vid rekrytering till studien detekterades M184I- och

M184V-mutationer i hiv hos 2 av 2 försökspersoner i emtricitabin/tenofovirdisoproxil-gruppen och 1

av 8 försökspersoner i placebogruppen.

I den kliniska studien Partners PrEP detekterades inte några hiv-1-varianter som uttryckte K65R,

K70E, M184V eller M184I vid tidpunkten för serokonvertering bland försökspersoner som blev

infekterade med hiv-1 under studiens gång. Hos 2 av 14 försökspersoner som hade akut hiv-infektion

vid rekrytering till studien detekterades K65R-mutationen i hiv hos 1 av 5 försökspersoner i gruppen

med tenofovirdisoproxil 245 mg och M184V-mutationen (associerad med resistens mot emtricitabin)

detekterades i hiv hos 1 av 3 försökspersoner i emtricitabin/tenofovirdisoproxil-gruppen.

Kliniska uppgifter

Behandling av hiv-1-infektion

: I en öppen, randomiserad klinisk studie (GS-01-934) fick hiv-1-

infekterade vuxna patienter som inte behandlats med antiretrovirala medel tidigare emtricitabin,

tenofovirdisoproxil och efavirenz givet en gång om dagen (n=255) eller en fast kombination av

lamivudin och zidovudin givet två gånger om dagen och efavirenz en gång om dagen (n=254).

Patienter i emtricitabin- och tenofovirdisoproxil-gruppen gavs emtricitabin/tenofovirdisoproxil och

efavirenz från vecka 96 till vecka 144. Vid baseline hade de randomiserade grupperna likartat

medianvärde för plasma-hiv-1-RNA (5,02 respektive 5,00 log10 kopior/ml) och CD4-tal (233

respektive 241 celler/mm3). Det primära slutgiltiga effektmåttet för denna studie var uppnående och

bibehållande av bekräftade hiv-1-RNA-koncentrationer <400 kopior/ml över 48 veckor. Sekundära

effektanalyser över 144 veckor inkluderade den andel av patienterna som hade hiv-1-RNA-

koncentrationer <400 eller <50 kopior/ml, och skillnad i CD4-talet från baseline.

Primära slutgiltiga data för 48 veckor visade att kombinationen emtricitabin, tenofovirdisoproxil och

efavirenz hade överlägsen antiviral effekt jämfört med den fasta kombinationen lamivudin och

zidovudin med efavirenz, som framgår av tabell 4. Sekundära slutgiltiga data för 144 veckor visas

också i tabell 4.

Tabell 4: Effektdata för 48 och 144 veckor från studie GS-01-934 i vilken emtricitabin,

tenofovirdisoproxil och efavirenz gavs till hiv-1-infekterade patienter som inte behandlats med

antiretrovirala medel tidigare

GS-01-934

Behandling i 48 veckor

GS-01-934

Behandling i 144 veckor

Emtricitabin+

tenofovirdisoproxil+

efavirenz

Lamivudin+

zidovudin+

efavirenz

Emtricitabin+

tenofovirdisoproxil+

efavirenz*

Lamivudin+

zidovudin+

efavirenz

Hiv-1-RNA <400

kopior/ml (TLOVR)

84 % (206/244)

73 % (177/243)

71 % (161/227)

58 % (133/229)

p-värde

0,002**

0,004**

% skillnad (95 % CI)

11 % (4 % till 19 %)

13% (4 % till 22 %)

Hiv-1-RNA <50

kopior/ml (TLOVR)

80 % (194/244)

70 % (171/243)

64 % (146/227)

56 % (130/231)

p-värde

0,021**

0,082**

% skillnad (95 % CI)

9 % (2 % till 17 %)

8 % (-1 % till 17 %)

Genomsnittlig

skillnad i CD4-tal

från baseline

(celler/mm

+190

+158

+312

+271

p-värde

0,002

0,089

% skillnad (95 % CI)

32 (9 till

41 (4 till

Patienter som fick emtricitabin, tenofovirdisoproxil och efavirenz gavs

emtricitabin/tenofovirdisoproxil plus efavirenz från vecka 96 till 144.

** P-värdet är baserat på Cochran-Mantel-Haenszel-test stratifierat för CD4-talet vid baseline

TLOVR=Time to Loss of Virological Response (tid till förlust av virologiskt svar)

a: Van Elteren-test

I en randomiserad klinisk studie (M02-418) behandlades 190 vuxna som tidigare inte fått

antiretroviral terapi en gång om dagen med emtricitabin och tenofovirdisoproxil i kombination med

lopinavir/ritonavir en eller två gånger om dagen. I vecka 48 uppvisade 70 % respektive 64 % av

patienterna hiv-1-RNA <50 kopior/ml efter behandlingarna med lopinavir/ritonavir en respektive två

gånger om dagen. Den genomsnittliga skillnaden i CD4-tal från baseline var +185 celler/mm

+196 celler/mm

efter behandlingarna med lopinavir/ritonavir en respektive två gånger om dagen.

Begränsad klinisk erfarenhet av patienter med samtidig hiv- och HBV-infektion tyder på att

emtricitabin eller tenofovirdisoproxil i antiretroviral kombinationsterapi för att behandla hiv-

infektionen resulterar i en reduktion av HBV-DNA (3 log

-reduktion respektive 4 - 5 log

-reduktion)

(se avsnitt 4.4).

Profylax före exponering:

Den kliniska studien iPrEx (CO-US-104-0288) utvärderade

emtricitabin/tenofovirdisoproxil eller placebo hos 2 499 män (eller transgenderkvinnor) som inte hade

infekterats av hiv som har sex med män och som ansågs löpa stor risk för hiv-infektion.

Försökspersonerna övervakades under 4 237 person år. Egenskaperna vid baslinjen sammanfattas i

tabell 5.

Tabell 5: Studiepopulation från studien CO-US-104-0288 (iPrEx)

Placebo

(n = 1 248)

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil (n

= 1 251)

Ålder (år), medel (SD)

27 (8,5)

27 (8,6)

Race, N (%)

Svart/afrikansk amerikan

97 (8)

117 (9)

208 (17)

223 (18)

Blandad/övrigt

878 (70)

849 (68)

Asiatisk

65 (5)

62 (5)

Spanskättad/ latinoetnicitet, N (%)

906 (73)

900 (72)

Sexuella riskfaktorer vid screening

Antal partner föregående 12 veckor, medel (SD)

18 (43)

18 (35)

URAI föregående 12 veckor, N (%)

753 (60)

732 (59)

URAI med partner hiv+ (eller okänd status)

föregående 6 månader, N (%)

1 009 (81)

992 (79)

Deltog i transaktionssex senaste 6 månaderna, N (%)

510 (41)

517 (41)

Känd partner hiv+ senaste 6 månaderna, N (%)

32 (3)

23 (2)

Syfilisseroreaktivitet, N (%)

162/1 239 (13)

164/1 240 (13)

Serumherpessimplexvirus typ 2-infektion, N (%)

430/1 243 (35)

458/1 241 (37)

Urinleukocytesteras-positiv, N (%)

22 (2)

23 (2)

URAI = unprotected receptive anal intercourse (oskyddat mottagande analsamlag).

Förekomsten av hiv-serokonvertering, över lag och i delgruppen, där oskyddat mottagande vid analt

samlag rapporterades visas i tabell 6. Effekten var starkt korrelerad med följsamhet som bedöms

genom detektering av läkemedelsnivåer i plasma eller intracellulärt i en fallkontrollstudie (tabell 7).

Tabell 6: Effekt i studien CO-US-104-0288 (iPrEx)

Placebo

Emtricitabin/tenofovirdisoproxil

P-värde

a,b

mITT-analys

Serokonverteringar/N

83 / 1 217

48 / 1 224

Relativ riskreducering (95 % CI)

42 % (18 %, 60 %)

0,002

URAI inom 12 veckor före screening, mITT-analys

Serokonverteringar/N

72 / 753

34 / 732

Relativ riskreducering (95 % CI)

52 % (28 %, 68 %)

0,0349

P-värden enligt logranktest. P-värden för URAI avser nollhypotesen att effekt skiljde sig mellan delgruppsstrata (URAI, ej

URAI).

Relativ riskreducering beräknad för mITT baserat på incident serokonvertering, dvs. som inträffar efter baslinjen t.o.m.

första besöket efter studiens avslut (cirka 1 månad efter sista dispenseringen av studieläkemedlet).

Tabell 7: Effekt och följsamhet i studien CO-US-104-0288 (iPrEx, matchad fall-kontrollanalys)

Kohort

Läkemedel

detekterat

Läkemedel ej

detekterat

Relativ riskreducering

(2-sidigt 95 % CI)

a

Hiv-positiva försökspersoner

4 (8 %)

44 (92 %)

94 % (78 %, 99 %)

Hiv-negativa matchade kontrollförsökspersoner

63 (44 %)

81 (56 %)

Relativ riskreducering beräknad på incidens (efter baslinjen) av serokonvertering från den dubbelblinda

behandlingsperioden t.o.m. 8-veckorsuppföljningsperioden. Endast prover från försökspersoner som randomiserats till

emtricitabin/tenofovirdisoproxil utvärderades med avseende på detekterbara nivåer av tenofovirdisoproxil-DP i plasma eller

intracellulärt.

Den kliniska studien Partners PrEP (CO-US-104-0380) utvärderade emtricitabin/tenofovirdisoproxil,

tenofovirdisoproxil 245 mg eller placebo hos 4 758 försökspersoner som var serodiskordanta,

heterosexuella par från Kenya eller Uganda som inte hade infekterats av hiv. Försökspersonerna

följdes under 7 830 person år. Egenskaperna vid baslinjen sammanfattas i tabell 8.

Tabell 8: Studiepopulation från studien CO-US-104-0380 (Partners PrEP)

Placebo (n = 1

584)

Tenofovir-

disoproxil

245 mg

(n = 1,584)

Emtricitabin/tenofovir-

disoproxil (n = 1 579)

Ålder (år), median (Q1, Q3)

34 (28, 40)

33 (28, 39)

33 (28, 40)

Kön, N (%)

963 (61)

986 (62)

1 013 (64)

Kvinna

621 (39)

598 (38)

566 (36)

Nyckelegenskaper hos paren, N (%) eller median (Q1, Q3)

Gift med studiepartner

1 552 (98)

1 543 (97)

1 540 (98)

År samlevnad med studiepartner

7,1 (3,0, 14.0)

7,0 (3,0, 13,5)

7,1 (3,0, 14,0)

År medveten om studiepartners

hivstatus

0,4 (0,1, 2,0)

0,5 (0,1, 2,0)

0,4 (0,1, 2,0)

Förekomsten av hiv-serokonvertering visas i tabell 9. Andelen hiv-1-serokonvertering hos män var

0,24/100 person år av exponering för emtricitabin/tenofovirdisoproxil och andelen hiv-1-

serokonvertering hos kvinnor var 0,95/100 person år av exponering för

emtricitabin/tenofovirdisoproxil. Effekten var starkt korrelerad med följsamhet vilket bedömdes

genom detektering av läkemedelsnivåer i plasma eller intracellulärt. Effekten var högre bland

deltagare i delgrupper som fick aktiv rådgivning om följsamhet och som visas i tabell 10.

Tabell 9: Effekt i studie CO-US-104-0380 (Partners PrEP)

Placebo

Tenofovir-

disoproxil

245 mg

Emtricitabin/tenofovir-

disoproxil

Serokonverteringar/N

a

52 / 1 578

17 / 1 579

13 / 1 576

Förekomst per 100 personår (95 % CI)

1,99 (1,49, 2,62)

0,65 (0,38, 1,05)

0,50 (0,27, 0,85)

Relativ riskreducering (95 % CI)

67 % (44 %, 81 %)

75 % (55 %, 87 %)

Relativ riskreducering beräknad för mITT-kohort baserat på incidens av (efter baslinjen)

serokonvertering. Jämförelser för aktiva studiegrupper är gjorda jämfört med placebo.

Tabell 10: Effekt och följsamhet i studie CO-US-104-0380 (Partners PrEP)

Antal med tenofovir detekterat/Totala

prover (%)

Riskuppskattning för hiv-1-skydd:

Detektion jämfört med ej

detektion av tenofovir

Kvantifiering av

studieläkemedel

Fall

Kohort

Relativ

riskreducering

(95 % CI)

p-värde

FTC/tenofovirdisoproxil

grupp

3 / 12

(25 %)

375 / 465 (81 %)

90 % (56 %, 98 %)

0,002

Tenofovirdisoproxil

grupp

6 / 17

(35 %)

363 / 437 (83 %)

86 % (67 %, 95 %)

<0,001

Följsamhet delstudiedeltagare

b

Följsamhet delstudie

Placebo

Tenofovirdisoproxil 245 mg +

emtricitabin/tenofovir

disoproxil

Relativ

riskreducering (95 %

CI)

p-värde

Serokonverteringar/ N

14 / 404

(3.5 %

0 / 745 (0 %)

100 % (87 %, 100 %)

<0,001

”Fall” = hiv-serokonverterare; ”Kohort” = 100 slumpmässigt valda försökspersoner från respektive grupp med

tenofovirdisoproxil 245 mg och emtricitabin/tenofovirdesoproxil. Endast prover från Fall och Kohort från försökspersoner

randomiserade antingen till tenofovirdisoproxil 245 mg eller emtricitabin/tenofovirdesoproxil utvärderades med avseende

på detekterbara nivåer på tenofovir i plasma.

Delstudiedeltagare fick aktiv följsamhetsövervakning, dvs. ej anmälda hembesök och tabletträkning samt rådgivning för att

förbättra följsamhet med studieläkemedlet.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för emtricitabin/tenofovirdisoproxil för barn under 12 års ålder har inte fastställts.

Behandling av hiv-1-infektion i den pediatriska populationen

Inga kliniska studier har utförts med

emtricitabin/tenofovirdisoproxil

i den pediatriska

populationen med hiv-1-infektion.

Den kliniska effekten och säkerheten med

emtricitabin/tenofovirdisoproxil

har fastställts genom

studier som utförts med emtricitabin och tenofovirdisoproxil där dessa läkemedel gavs separat.

Studier med emtricitabin

Hos spädbarn och barn äldre än 4 månader uppnådde eller bibehöll majoriteten av patienterna som tog

emtricitabin en fullständig suppression av plasma-hiv-1-RNA under 48 veckor (89 % uppnådde ≤400

kopior/ml och 77 % uppnådde ≤50 kopior/ml).

Studier med tenofovirdisoproxil

I studien GS-US-104-0321 behandlades 87 hiv-1-infekterade behandlingserfarna patienter i åldern 12

till <18 år med tenofovirdisoproxil (n = 45) eller placebo (n = 42) i kombination med en optimerad

bakgrundsregim i 48 veckor. På grund av begränsningarna med studien påvisades inte nyttan av

behandlingen med tenofovirdisoproxil vara större än nyttan med placebo, baserat på halterna av

plasma-hiv-1-RNA vecka 24. Däremot förväntas en nytta av behandlingen för ungdomar, baserat på

extrapolering av data från vuxna och jämförande farmakokinetiska data (se avsnitt 5.2).

Hos patienter som fick behandling med tenofovirdisoproxil eller placebo var den genomsnittliga Z-

poängen för BMD i ländryggen -1,004 resp. -0,809 och den genomsnittliga Z-poängen för BMD i hela

kroppen –0,866 resp. -0,584 vid baslinjen. De genomsnittliga förändringarna i Z-poäng för BMD i

ländryggen var vid vecka 48 (slutet av den dubbelblinda fasen) -0,215 och -0,165 och Z-poängen för

BMD i hela kroppen var -0,254 och -0,179, för gruppen med tenofovirdisoproxil respektive gruppen

med placebo. Den genomsnittliga andelen ökad BMD var lägre i gruppen med tenofovirdisoproxil

jämfört med gruppen med placebo. Vid vecka 48 uppvisade sex ungdomar i gruppen med

tenofovirdisoproxil och en ungdom i gruppen med placebo en signifikant förlust av BMD i

ländryggen (definierat som >4 % förlust). Bland 28 patienter som fick 96 veckors behandling med

tenofovirdisoproxil sjönk Z-poängen för BMD med -0,341 för ländryggen och –0,458 för hela

kroppen.

I studien GS-US-104-0352 randomiserades 97 behandlingserfarna patienter i åldern 2 till <12 år med

stabil, virologisk suppression på behandlingsregimer innehållande stavudin eller zidovudin till att

ersätta antingen stavudin eller zidovudin med tenofovirdisoproxil (n = 48) eller fortsätta med sin

ursprungliga behandlingsregim (n = 49) i 48 veckor. Vid vecka 48 hade 83 % av patienterna i gruppen

med tenofovirdisoproxilbehandling och 92 % av patienterna i gruppen med stavudin- eller

zidovudinbehandling en hiv-1-RNA-koncentration på <400 kopior/ml. Skillnaden i andelen patienter

som bibehöll <400 kopior/ml vid vecka 48 påverkades huvudsakligen av det högre antalet patienter

som avbröt sitt deltagande i studien i gruppen med tenofovirdisoproxilbehandling. När saknade

uppgifter exkluderades hade 91 % av patienterna i gruppen med tenofovirdisoproxilbehandling och 94

% av patienterna i gruppen med stavudin- eller zidovudinbehandling en hiv-1-RNA-koncentration på

<400 kopior/ml vid vecka 48.

Minskningar i BMD har rapporterats hos pediatriska patienter. Hos patienterna som fick behandling

med tenofovirdisoproxil eller stavudin eller zidovudin var den genomsnittliga Z-poängen för BMD i

ländryggen -1,034 resp. -0,498 och den genomsnittliga Z-poängen för BMD i hela kroppen var -0,471

resp. -0,386, vid baslinjen. De genomsnittliga förändringarna vid vecka 48 (slutet på den

randomiserade fasen) för gruppen med tenofovirdisoproxil respektive gruppen med stavudin eller

zidovudin, var -0,032 och -0,087 i Z-poäng för BMD i ländryggen samt -0,184 och -0,027 i Z-poäng

för hela kroppen. Den genomsnittliga andelen ökad benmassa i ländryggen vid vecka 48 i gruppen

med tenofovirdisoproxilbehandling liknade den i gruppen med stavudin- eller zidovudinbehandling.

Ökningen av benmassa i hela kroppen var lägre i gruppen med tenofovirdisoproxilbehandling jämfört

med gruppen med stavudin- eller zidovudinbehandling. En försöksperson som behandlades med

tenofovirdisoproxil men ingen försöksperson som behandlades med stavudin eller zidovudin fick en

signifikant (> 4 %) förlust av BMD i ländryggen vid vecka 48. Z-poängen för BMD sjönk med -0,012

i ländryggen och med -0,338 i hela kroppen hos de 64 försökspersoner som behandlades med

tenofovirdisoproxil i 96 veckor. Z-poängen för BMD var inte justerade för längd och vikt.

I studien GS-US-104-0352 avbröt 8 av 89 pediatriska patienter (9,0 %) som exponerades för

tenofovirdisoproxil behandlingen med studieläkemedlet på grund av njurbiverkningar. Fem patienter

(5,6 %) uppvisade provresultat som kliniskt överensstämde med proximal renal tubulopati, varav fyra

avbröt behandlingen med tenofovirdisoproxil (medianexponering för tenofovirdisoproxil 331 veckor).

Profylax före exponering i den pediatriska populationen

Effekt och säkerhet för emtricitabin/tenofovirdisoproxil vid användning som profylax före exponering

hos ungdomar som har följsamhet för daglig dosering förväntas vara liknande de som gäller för vuxna

vid samma grad av följsamhet. De potentiella effekterna på njurar och benvävnad vid

långtidsanvändning av emtricitabin/tenofovirdisoproxil som profylax före exponering hos ungdomar

är inte kända (se avsnitt 4.4).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Bioekvivalens mellan en emtricitabin/tenofovirdisoproxil filmdragerad tablett och en emtricitabin 200

mg hård kapsel och en tenofovirdisoproxil 245 mg filmdragerad tablett fastställdes efter

administrering av en engångsdos till fastande friska försökspersoner. Efter oral administrering av

emtricitabin/tenofovirdisoproxil till friska försökspersoner absorberas emtricitabin och

tenofovirdisoproxil snabbt och tenofovirdisoproxil omvandlas till tenofovir. Maximala emtricitabin-

och tenofovirkoncentrationer har observerats i serum inom 0,5 - 3,0 timmar efter intag på fastande

mage. Administrering av emtricitabin/tenofovirdisoproxil tillsammans med en fettrik eller en lätt

måltid fördröjde tidpunkten för maximala tenofovirkoncentrationer med cirka 45 minuter och ökade

tenofovirs AUC och C

med cirka 35 % respektive 15 %, jämfört med vid administrering på

fastande mage. För att optimera absorptionen av tenofovir bör emtricitabin/tenofovirdisoproxil helst

tas tillsammans med föda.

Distribution

Efter intravenös administrering beräknades distributionsvolymen för emtricitabin och tenofovir till

cirka 1,4 l/kg respektive 800 ml/kg. Efter oral administrering av emtricitabin eller tenofovirdisoproxil

distribueras emtricitabin och tenofovir i stor utsträckning till hela kroppen.

Bindningen av emtricitabin till humana plasmaproteiner

in vitro

var <4 % och oberoende av

koncentrationen i ett område mellan 0,02 och 200 μg/ml.

Tenofovirs proteinbindning

in vitro

var mindre än 0,7 och 7,2 % till plasma- respektive serumprotein

vid en tenofovirkoncentration mellan 0,01 och 25 μg/ml.

Metabolism

Emtricitabins metabolism är begränsad. Metabolismen av emtricitabin inkluderar oxidation av

tioldelen för att bilda 3’-sulfoxiddiastereomerer (cirka 9 % av dosen) och konjugation med

glukuronsyra för att bilda 2’-O-glukuronid (cirka 4 % av dosen).

In vitro-

studier har visat att varken

tenofovirdisoproxil eller tenofovir är substrat för CYP450-enzymerna. Varken emtricitabin eller

tenofovir hämmade läkemedelsmetabolismen

in vitro

, förmedlad av någon av de viktigaste humana

CYP450-isoformer som är involverade i läkemedelsmetabolismen. Emtricitabin hämmade inte heller

uridin-5’-difosfoglukuronyltransferas, det enzym som är ansvarigt för glukuronidering.

Eliminering

Emtricitabin utsöndras huvudsakligen via njurarna och den givna dosen återfinns fullständigt i urin

(cirka 86 %) och faeces (cirka 14 %). Tretton procent av emtricitabindosen återfanns i urinen som tre

metaboliter. Systemiskt clearance av emtricitabin var i medeltal 307 ml/min. Efter oral administrering

är halveringstiden för eliminationen av emtricitabin cirka 10 timmar.

Tenofovir utsöndras huvudsakligen via njurarna både via filtration och ett aktivt tubulärt

transportsystem med cirka 70 - 80 % av dosen utsöndrad oförändrad i urinen efter intravenös

administrering. Skenbart clearance var i medeltal cirka 307 ml/min. Njurclearance har uppskattats till

cirka 210 ml/min, vilket är högre än den glomerulära filtrationshastigheten. Detta indikerar att aktiv

tubulär sekretion är en viktig del i elimininationen av tenofovir. Efter oral administrering är

halveringstiden för eliminationen av tenofovir cirka 12 - 18 timmar.

Äldre

Farmakokinetiska studier med emtricitabin eller tenofovir (administrerat som tenofovirdisoproxil) har

inte utförts på äldre (över 65 år).

Kön

Farmakokinetiken av emtricitabin och tenofovir är ungefär densamma hos manliga och kvinnliga

patienter.

Etnicitet

Inga kliniskt betydelsefulla skillnader i farmakokinetik för emtricitabin har observerats med avseende

på etnicitet. Farmakokinetiken för tenofovir

(administrerat som tenofovirdisoproxil)

har inte

särskilt studerats hos olika etniska grupper.

Pediatrisk population

Farmakokinetiska studier med emtricitabin/tenofovirdisoproxil har inte utförts på barn och ungdomar

(under 18 år). Steady-state-farmakokinetiken för tenofovir utvärderades hos 8 hiv-1-infekterade

ungdomspatienter (i åldrarna 12 till <18 år) med kroppsvikt ≥35 kg och hos 23 hiv-1 infekterade barn

i åldrarna 2 till <12 år. Den tenofovirexponering som uppnåddes hos dessa pediatriska patienter som

fick dagliga orala doser med tenofovirdisoproxil 245 mg eller 6,5 mg/kg kroppsvikt

tenofovirdisoproxil upp till en maximal dos på 245 mg liknade exponeringar som uppnåddes hos

vuxna som fick doser en gång dagligen med tenofovirdisoproxil 245 mg. Inga farmakokinetiska

studier har utförts med tenofovirdisoproxil hos barn under 2 år. Farmakokinetiken av emtricitabin hos

spädbarn, barn och ungdomar (från 4 månader upp till 18 år) liknade i allmänhet den som observerats

hos vuxna.

Farmakokinetiken hos emtricitabin och tenofovir (administrerade som tenofovirdisoproxil) förväntas

vara liknande för hiv-1-infekterade och icke-infekterade ungdomar, baserat på liknande exponeringar

av emtricitabin och tenofovir hos hiv-1-infekterade ungdomar och vuxna, och liknande exponeringar

av emtricitabin och tenofovir hos hiv-1-infekterade och icke-infekterade vuxna.

Nedsatt njurfunktion

Begränsade farmakokinetiska data finns tillgängliga för emtricitabin och tenofovir efter samtidig

administrering av de separata beredningarna eller som emtricitabin/tenofovirdisoproxil hos patienter

med nedsatt njurfunktion. Farmakokinetiska parametrar bestämdes huvudsakligen efter administrering

av engångsdoser emtricitabin 200 mg eller tenofovirdisoproxil 245 mg till icke-hiv-infekterade

försökspersoner med olika grader av nedsatt njurfunktion. Graden av nedsatt njurfunktion

definierades enligt baseline kreatininclearance (CrCl) (normal njurfunktion när CrCl >80 ml/min; lätt

nedsatt njurfunktion med CrCl = 50-79 ml/min; måttligt nedsatt njurfunktion med CrCl = 30-49

ml/min och svårt nedsatt njurfunktion med CrCl = 10-29 ml/min).

Jämfört med försökspersoner med normal njurfunktion ökade den genomsnittliga exponeringen för

emtricitabin (% CV) från 12 (25 %) μgtimme/ml till 20 (6 %) μgtimme/ml, 25 (23 %) μgtimme/ml

respektive 34 (6 %) μgtimme/ml hos försökspersoner med lätt, måttligt och svårt nedsatt

njurfunktion.

Jämfört med försökspersoner med normal njurfunktion ökade den genomsnittliga exponeringen för

tenofovir (% CV) från 2 185 (12 %) ngtimme/ml till 3 064 (30 %) ngtimme/ml, 6 009 (42 %)

ngtimme/ml respektive 15 985 (45 %) ngtimme/ml hos försökspersoner med lätt, måttligt och svårt

nedsatt njurfunktion.

Hos hiv-1-infekterade patienter med måttligt nedsatt njurfunktion förväntas det ökade dosintervallet

för emtricitabin/tenofovirdisoproxil resultera i högre maximala plasmakoncentrationer och lägre C

nivåer än hos patienter med normal njurfunktion. Den kliniska betydelsen av detta är okänd.

Hos försökspersoner med terminal njurinsufficiens

(End Stage Renal Disease, ESRD)

i behov av

hemodialys ökade läkemedelsexponeringarna mellan dialysbehandlingarna avsevärt under 72 timmar

till 53 (19 %) μgtimme/ml för emtricitabin och under 48 timmar till 42 857 (29 %) ngtimme/ml för

tenofovir.

En liten klinisk studie utfördes för att utvärdera säkerheten, den antivirala aktiviteten och

farmakokinetiken för tenofovirdisoproxil i kombination med emtricitabin hos hiv–infekterade

patienter med nedsatt njurfunktion. En delgrupp med patienter med baseline kreatininclearance mellan

50 och 60 ml/min, som fick en dos om dagen, hade 2–4 gånger så hög exponering för tenofovir och

försämrad njurfunktion.

Farmakokinetiken för emtricitabin och tenofovir (administrerade som tenofovirdisoproxil) hos

pediatriska patienter med nedsatt njurfunktion har inte studerats. Det finns inga uppgifter tillgängliga

för att ge dosrekommendationer (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Nedsatt leverfunktion

Emtricitabin/tenofovirdisoproxils farmakokinetik har inte studerats hos försökspersoner med nedsatt

leverfunktion.

Emtricitabins farmakokinetik har inte studerats hos icke-HBV-infekterade individer med olika grader

av leverinsufficiens. I allmänhet liknade emtricitabins farmakokinetik hos HBV-infekterade individer

den hos friska och hos hiv-infekterade individer.

En engångsdos av 245 mg tenofovirdisoproxil har givits till icke-hiv-infekterade försökspersoner med

olika grader av nedsatt leverfunktion, definierad enligt Child-Pugh-Turcotte-skalan (CPT). Tenofovirs

farmakokinetik ändrades inte väsentligt hos patienter med nedsatt leverfunktion, vilket tyder på att

ingen dosjustering krävs hos dessa patienter. Medelvärdet (% CV) för tenofovirs C

och AUC

0-∞

223 (34,8 %) ng/ml respektive 2 050 (50,8 %) ngtimme/ml hos patienter med normal leverfunktion,

jämfört med 289 (46,0 %) ng/ml respektive 2 310 (43,5 %) ngtimme/ml hos patienter med måttligt

nedsatt leverfunktion och 305 (24,8 %) ng/ml respektive 2 740 (44,0 %) ngtimme/ml hos patienter

med svårt nedsatt leverfunktion.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Emtricitabin:

Gängse studier avseende emtricitabins säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet,

gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några

särskilda risker för människa.

Tenofovirdisoproxil:

Gängse studier avseende tenofovirdisoproxils säkerhetsfarmakologi visade inte

några särskilda risker för människa. Effekter sågs i studier avseende allmäntoxicitet hos råttor, hundar

och apor vid exponeringar större än eller lika stora som klinisk exponering, inkluderar toxisk

påverkan på njurar och skelett och en sänkning av fosfathalten i serum. Dessa effekter bedöms vara

möjliga vid klinisk användning. Toxisk påverkan på skelettet diagnostiserades som osteomalaci (apor)

och minskad BMD (råttor och hundar). Toxisk påverkan på skelettet hos unga vuxna råttor och hundar

uppträdde vid exponeringar ≥5-gånger exponeringen hos pediatriska eller vuxna patienter; toxisk

påverkan på skelettet uppträdde hos juvenila infekterade apor vid mycket höga exponeringar efter

subkutan administrering (≥40-gånger exponeringen hos patienter). Fynden i studier på råtta och apa

visade att det fanns en substansrelaterad minskning i tarmabsorption av fosfat med potentiell sekundär

reduktion av BMD.

Gentoxicitetsstudier visade positiva resultat i muslymfomanalysen

in vitro

, tvetydiga resultat i en av

de stammar som användes i Ames test och svagt positiva resultat i en UDS-test (

unscheduled DNA

synthesis test

) på primära hepatocyter från råtta. Det var emellertid negativt i ett mikrokärntest på

musbenmärg

in vivo

Orala karcinogenicitetsstudier på råtta och mus visade endast en låg förekomst av duodenala tumörer

vid en extremt hög dos i mus. Dessa tumörer torde inte vara relevanta för människa.

Reproduktionstoxicitetsstudier på råttor och kaniner visade inga effekter på parnings-, fertilitets-,

dräktighets- eller fosterparametrar. Tenofovirdisoproxil reducerade emellertid viabilitet och vikt hos

avkomma i peri- och postnatal toxicitetsstudie vid maternellt toxiska doser.

Kombinationen av emtricitabin och tenofovirdisoproxil:

Studier med en kombination av dessa två

komponenter visade ingen exacerbation av toxikologiska effekter, i gentoxicitets- eller

allmäntoxicitetsstudier på minst en månad, jämfört med studier med de enskilda komponenterna.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:

Laktosmonohydrat

Mikrokristallin cellulosa (E460)

Pregelatiniserad majsstärkelse

Kroskarmellosnatrium

Magnesiumstearat (E470b)

Filmdragering:

Polyvinyl alkohol (E1203)

Titandioxid (E171)

Makrogol 3350 (E1521)

Talk (E553b)

Indigokarmin (E132)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

30 månader.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt. Tillslut burken väl.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Burk av polyeten med hög densitet (HDPE) med en barnskyddande förslutning av polypropen (PP),

innehållande 30 filmdragerade tabletter och en HDPE behållare med torkmedlet kiselgel, fritt inne i

burken.

Förpackningsstorlekar: 1 x 30 filmdragerade tabletter och 3 x 30 filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

53625

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2016-08-24

Datum för den senaste förnyelsen: 2021-08-23

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-08-23

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen