Duloxetin Ebb 30 mg Enterokapsel, hård

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

29-06-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

09-06-2020

Aktiva substanser:
duloxetinhydroklorid
Tillgänglig från:
Ebb Medical AB
ATC-kod:
N06AX21
INN (International namn):
duloxetine hydrochloride
Dos:
30 mg
Läkemedelsform:
Enterokapsel, hård
Sammansättning:
sackaros Hjälpämne; duloxetinhydroklorid 33,65 mg Aktiv substans; sockersfärer Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 28 kapslar; Blister, 56 kapslar; Blister, 98 kapslar
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
56938
Tillstånd datum:
2018-07-19

Läs hela dokumentet

BIPACKSEDEL: INFORMATION TILL ANVÄNDAREN

Duloxetin Ebb 30 mg hårda enterokapslar

duloxetin (som hydroklorid)

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Duloxetin Ebb är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Duloxetin Ebb

Hur du tar Duloxetin Ebb

Eventuella biverkningar

Hur Duloxetin Ebb ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Duloxetin Ebb är och vad det används för

Duloxetin Ebb innehåller den aktiva substansen duloxetin. Duloxetin Ebb ökar mängden serotonin och

noradrenalin i nervsystemet.

Duloxetin Ebb används hos vuxna för behandling av:

depression

generaliserat ångestsyndrom (ständig känsla av ångest eller oro)

smärtsam diabetesneuropati (beskrivs vanligen som brännande, stickande, svidande, huggande

eller molande smärta eller som en elektrisk chock. Smärta kan framkallas av beröring, värme,

kyla eller tryck men det berörda området kan även vara helt utan känsel).

Hos de flesta med depression eller ångest börjar Duloxetin Ebb verka inom två veckor efter att

behandlingen påbörjats, men det kan ta 2-4 veckor innan du känner dig bättre. Tala med din läkare om

du inte börjar känna dig bättre efter denna tid. Din läkare kan fortsätta att ge dig Duloxetin Ebb även

när du känner dig bättre för att förhindra återfall i depression eller ångest.

För de flesta som har smärtsam diabetesneuropati kan det ta några veckor innan man känner sig bättre.

Tala med din läkare om du inte känner dig bättre efter 2 månader.

Duloxetin som finns i Duloxetin Ebb kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som

inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och

sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Duloxetin Ebb

Ta inte Duloxetin Ebb:

om du är allergisk mot duloxetin eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt

har leversjukdom

har svår njursjukdom

tar eller under de senaste 14 dagarna har tagit ett läkemedel som tillhör gruppen

monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) (se ”Andra läkemedel och Duloxetin Ebb”)

tar fluvoxamin som vanligen används för att behandla depression, ciprofloxacin eller enoxacin

som används för att behandla vissa infektioner

tar andra läkemedel som innehåller duloxetin (se ”Andra läkemedel och Duloxetin Ebb”).

Tala med din läkare om du har högt blodtryck eller hjärtsjukdom. Din läkare kommer att tala om för

dig om du ska ta Duloxetin Ebb.

Varningar och försiktighet

Om du lider av något av följande, kanske Duloxetin Ebb inte passar för dig. Tala med läkare innan du

tar Duloxetin Ebb om du:

tar läkemedel mot depression (se ”Andra läkemedel och Duloxetin Ebb”)

tar johannesört, ett naturläkemedel (

Hypericum perforatum

har njursjukdom

har haft kramper (anfall)

har haft mani

har bipolär sjukdom

har ögonproblem, som t.ex. en viss typ av glaukom (förhöjt tryck i ögat)

tidigare har haft blödningsstörningar (tendens att få blåmärken), särskilt om du är gravid (se

”Graviditet och amning”)

är i riskzonen för låga natriumvärden (till exempel om du tar vattendrivande läkemedel, särskilt om

du är äldre)

samtidigt behandlas med annat läkemedel som kan orsaka leverskada

tar andra läkemedel som innehåller duloxetin (se ”Andra läkemedel och Duloxetin Ebb”).

Duloxetin Ebb kan orsaka en känsla av rastlöshet och svårighet att sitta eller stå still. Om detta

inträffar ska du tala om det för din läkare.

Läkemedel såsom Duloxetin Ebb (s.k. SNRI-preparat) kan orsaka symtom på sexuell dysfunktion (se

avsnitt 4). I vissa fall har dessa symtom kvarstått efter avbruten behandling.

Om du börjar må sämre och har tankar på att skada dig själv

Du som är deprimerad och/eller lider av oro/ångest kan ibland ha tankar på att skada dig själv eller

begå självmord. Dessa symtom kan förvärras när man börjar använda läkemedel mot depression,

eftersom det tar tid innan läkemedel av den här typen har effekt, vanligtvis cirka 2 veckor, ibland

längre tid. Dessa tankar kan vara vanliga om du:

tidigare har haft tankar på att skada dig själv eller begå självmord,

är yngre än 25 år. Studier har visat att unga vuxna (yngre än 25 år) med psykisk sjukdom som

behandlas med antidepressiva läkemedel har en ökad risk för självmordstankar och tankar på att

skada sig själv.

Kontakta snarast läkare eller uppsök närmaste sjukhus om du har tankar på att skada dig själv eller

begå självmord.

Det kan vara till hjälp att berätta för en släkting eller nära vän att du är deprimerad och/eller lider av

oro/ångest. Be dem gärna läsa igenom denna bipacksedel. Du kan också be dem att berätta för dig om

de tycker att du verkar må sämre eller om de tycker att ditt beteende förändras.

Barn och ungdomar

Duloxetin Ebb ska normalt inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. Risken

för biverkningar som självmordsförsök, självmordstankar och fientlighet (främst aggression, trots och

ilska) är större hos patienter under 18 år när de tar läkemedel av denna typ. Trots detta kan Duloxetin

Ebb skrivas ut av läkare till patienter under 18 år om läkaren anser att detta är lämpligt. Om du är

under 18 år och vill diskutera varför du fått detta läkemedel, ska du vända dig till din läkare igen. Du

ska också informera din läkare om du upptäcker något av ovan angivna symtom eller om de förvärras.

Dessutom har de långsiktiga effekterna på tillväxt, mognad och utveckling av intellekt och beteende

ännu inte fastställts för denna åldersgrupp.

Andra läkemedel och Duloxetin Ebb

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Den aktiva beståndsdelen i Duloxetin Ebb, duloxetin, används i andra läkemedel för andra

sjukdomstillstånd:

smärtsam diabetesneuropati, depression, ångest och urinläckage.

Användning av fler än ett av dessa läkemedel samtidigt ska undvikas. Ta kontakt med din läkare

om du redan tar andra läkemedel som innehåller duloxetin.

Din läkare ska avgöra om du kan ta Duloxetin Ebb tillsammans med andra läkemedel.

Kontrollera

med din läkare innan du börjar eller slutar att ta några läkemedel, även receptfria läkemedel

och naturmedel.

Tala om för din läkare om du tar något av följande:

Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare):

Duloxetin Ebb ska inte tas om du tar eller under de

senaste 14 dagarna har tagit ett annat läkemedel mot depressionen som kallas MAO-hämmare.

Exempel på MAO-hämmare är moklobemid (ett antidepressivt läkemedel) och linezolid (ett

antibiotikum). Många receptbelagda läkemedel, inklusive Duloxetin Ebb, kan, om de tas tillsammans

med en MAO-hämmare orsaka allvarliga eller till och med livshotande biverkningar. Du måste vänta

minst 14 dagar efter du har slutat ta en MAO-hämmare innan du kan ta Duloxetin Ebb. Likaså måste

minst 5 dagar ha förflutit efter avslutad behandling med Duloxetin Ebb innan du kan börja ta en

MAO-hämmare.

Läkemedel som kan ge upphov till dåsighet:

Detta inkluderar receptbelagda läkemedel som

bensodiazepiner, starka smärtstillande medel, antipsykotika, fenobarbital och antihistaminer.

Läkemedel som ökar halten av serotonin:

Triptaner, tramadol, tryptofan, SSRI-läkemedel (t.ex.

paroxetin och fluoxetin), SNRI-läkemedel (t.ex. venlafaxin), tricykliskt antidepressiva (t.ex.

klomipramin, amitriptylin), petidin, johannesört och MAO-hämmare (t.ex. moklobemid och linezolid).

Dessa läkemedel ökar risken för biverkningar. Kontakta läkare om du får oväntade symtom när du tar

dessa läkemedel tillsammans med Duloxetin Ebb.

Orala antikoagulantia eller trombycytaggregationshämmande medel:

Blodförtunnande medel eller

medel som förhindrar blodet från att bilda klumpar. Dessa medel kan öka risken för blödningar.

Duloxetin Ebb med mat, dryck och alkohol

Duloxetin Ebb kan tas med eller utan föda. Du bör vara försiktig med alkohol under behandling med

Duloxetin Ebb.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Tala om för din läkare om du blir gravid eller planerar att bli gravid under behandlingen med

Duloxetin Ebb. Du ska endast använda Duloxetin Ebb efter att ha rådfrågat din läkare angående

behandlingens möjliga fördelar och eventuella risker för fostret.

Tala om för din barnmorska eller läkare att du använder Duloxetin Ebb. När liknande läkemedel

(SSRI) används under graviditet kan risken öka för ett allvarligt tillstånd kallat persistent

pulmonell hypertension hos den nyfödde (PPHN). Detta tillstånd gör att barnet andas snabbare

och ser blåfärgat ut. Symtomen uppkommer vanligtvis inom 24 timmar från det att barnet är

fött. Om detta drabbar ditt barn, kontakta barnmorska eller läkare omedelbart.

Om du tar Duloxetin Ebb i slutet av graviditeten, kan ditt barn drabbas av vissa symtom efter

födseln. Dessa symtom uppträder vanligen vid förlossningen eller inom några dagar efter att ditt

barn har fötts. Symtomen kan vara slappa muskler, skakningar, darrningar, matningssvårigheter,

andningsproblem och krampanfall. Om ditt nyfödda barn har något av dessa symtom, eller om

du är bekymrad för ditt barns hälsa, bör du kontakta din läkare eller barnmorska för råd.

Om du tar Duloxetin Ebb i slutet av din graviditet finns en ökad risk för svår vaginal blödning

kort efter förlossning, särskilt om du tidigare haft blödningsstörningar. Din läkare eller

barnmorska bör informeras om att du tar duloxetin så att de kan ge dig råd.

Tala om för din läkare om du ammar. Användning av Duloxetin Ebb under amning

rekommenderas ej. Rådgör med din läkare eller apotekspersonal.

Körförmåga och användning av maskiner

Duloxetin Ebb kan göra att du känner dig sömnig eller yr. Kör inte bil och använd inte verktyg eller

maskiner förrän du vet hur Duloxetin Ebb påverkar dig.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Duloxetin Ebb innehåller sackaros

Om du inte tål vissa sockerarter, bör du kontakta din läkare innan du tar detta läkemedel.

3.

Hur du tar Duloxetin Ebb

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare eller

apotekspersonal om du är osäker.

Dosering

För depression och smärtsam diabetesneuropati:

Rekommenderad dos

är Duloxetin Ebb 60 mg en gång dagligen, men din läkare förskriver den dos

som är lämplig för dig.

För generaliserat ångestsyndrom:

Rekommenderad

startdosen är Duloxetin Ebb 30 mg en gång dagligen, och de flesta patienter går

sedan över till 60 mg en gång dagligen, men din läkare förskriver den dos som är lämplig för dig.

Dosen kan behöva justeras upp till 120 mg, beroende på hur du svarar på Duloxetin Ebb.

Administreringssätt

Duloxetin Ebb intas genom munnen. Svälj kapseln hel tillsammans med vatten.

Det är lättare att komma ihåg att ta Duloxetin Ebb om man tar det vid samma tid varje dag.

Användningstid

Fråga din läkare hur länge du ska ta Duloxetin Ebb. Sluta inte att ta Duloxetin Ebb, eller ändra dos,

utan att först ha diskuterat detta med din läkare. För att du ska känna dig bättre är det viktigt att

behandla din sjukdom på rätt sätt. Om den inte behandlas, kan den kvarstå och bli allvarligare och

svårare att behandla.

Om du har tagit för stor mängd av Duloxetin Ebb

Om du har fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn har fått i sig läkemedlet av

misstag kontakta omedelbart läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning

av risken samt rådgivning. Symtom på överdos är sömnighet, koma, serotonergt syndrom (en sällsynt

reaktion som kan orsaka kraftiga lyckokänslor, dåsighet, klumpighet, rastlöshet, berusningskänsla,

feber, svettning eller stela muskler), krampanfall, kräkningar och snabba hjärtslag.

Om du har glömt att ta Duloxetin Ebb

Om du har glömt en dos, ta den så snart du kommer ihåg. Om det emellertid är dags för din nästa dos,

hoppa över den glömda dosen och ta endast en dos som vanligt. Ta inte dubbel dos för att kompensera

för glömd dos. Ta inte fler Duloxetin Ebb per dag än din läkare föreskrivit.

Om du slutar att ta Duloxetin Ebb

SLUTA INTE att ta Duloxetin Ebb, även om du känner dig bättre, utan att först tala med din läkare.

Om din läkare anser att du inte längre behöver Duloxetin Ebb, kommer hon/han att minska dosen

under två veckor.

Vissa patienter, som efter längre behandling än en vecka abrupt slutar att ta Duloxetin Ebb, kan få

symtom såsom:

yrsel, stickningar som av nålar eller förnimmelser av elektriska stötar (speciellt i huvudet),

sömnstörningar (livliga drömmar, mardrömmar, sömnlöshet), trötthet, sömnighet, känsla av

rastlöshet eller oro, ångest, illamående/kräkningar, skakningar, huvudvärk, muskelsmärta,

irritationskänsla, diarré, kraftiga svettningar eller svindel.

Dessa besvär är vanligtvis lätta och försvinner inom några dagar. Rådfråga din läkare om reaktionerna

är besvärande.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem. Dessa är vanligtvis lätta till måttliga och försvinner oftast efter en kort tid.

Mycket vanliga biverkningar (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

huvudvärk, sömnighet

illamående, muntorrhet.

Vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

aptitlöshet

sömnsvårigheter, upprördhetskänslor, mindre sexlust, ångest, svårigheter att få eller utebliven

orgasm, konstiga drömmar

yrsel, känna sig trög, darrningar, domningar, som inkluderar domningar eller stickningar i

huden

dimsyn

tinnitus (förnimmelse av ljud i örat utan yttre ljudkälla)

hjärtklappning

förhöjt blodtryck, blodvallning

gäspningar

förstoppning, diarré, ont i magen, illamående och kräkningar, halsbränna eller

matsmältningsbesvär, väderspänning

ökad svettning, (kliande) utslag

muskelsmärta, muskelspasm

smärtsam urinering, täta blåstömningar

erektionsproblem, ejakulationsstörningar

fallolyckor (mest hos äldre), trötthet

viktminskning.

Barn och ungdomar under 18 år som behandlades med detta läkemedel mot depression fick viss

viktminskning när de påbörjade behandlingen. Vikten ökade dock efter 6 månaders behandling så att

den motsvarade andra barn och ungdomar i samma ålder och av samma kön.

Mindre vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

svalginflammation som orsakar hes röst

självmordstankar, sömnsvårigheter, tandgnisslan, känna sig desorienterad, bristande motivation

plötsliga ofrivilliga ryckningar eller ryckningar i musklerna, en känsla av rastlöshet och

svårighet att sitta eller stå still, känna sig nervös, koncentrationssvårigheter, smakförändringar,

svårigheter att kontrollera rörelser t.ex. brist på koordination eller ofrivilliga rörelser i

musklerna, restless legs (domnande och stickande känsla i benen), dålig sömn

stora pupiller (det mörka fältet i mitten av ögat), synstörningar

svindel (vertigo) och ont i öronen

snabba eller oregelbundna hjärtslag

svimning och yrsel när man reser sig upp, kalla fingrar och/eller tår

känna sig tjock i halsen, näsblödning

blodiga kräkningar eller svart tjärartad avföring, mag-tarminflammation, rapningar, svårigheter

att svälja

inflammation i levern som kan orsaka smärta i buken och gulfärgning av hud och ögonvitor

nattsvettningar, nässelfeber, kallsvettning, känslighet för solljus, ökad benägenhet att få

blåmärken

muskelspänning, muskelryckningar

svårighet eller oförmåga att kasta vatten, svårighet att börja kissa, behov att tömma blåsan under

natten, behov att tömma blåsan oftare än vanligt, minskat urinflöde

onormal vaginalblödning, onormala menstruationer, inkluderande kraftig, smärtsam,

oregelbunden eller förlängd menstruation, ovanligt korta eller uteblivna menstruationer, smärta i

testiklarna eller pungen

bröstsmärta, känna sig kall, törst, skakningar, känna sig varm, onormal gång

viktökning

Duloxetin Ebb kan orsaka effekter som du inte märker, såsom ökning av leverenzymer eller

halten av kalium, kreatinfosfokinas, socker eller kolesterol i blodet.

Sällsynta biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare):

allvarliga allergiska reaktioner som orsakar andningssvårigheter eller yrsel, med svullen tunga

eller svullna läppar, allergiska reaktioner

nedsatt sköldkörtelfunktion, vilket kan orsaka trötthet eller viktuppgång

uttorkning, lågt natriumvärde i blodet (drabbar mest äldre); symtomen kan vara att känna sig yr,

svag, förvirrad, sömnig eller mycket trött, illamående eller kräkningar, mer allvarliga symtom är

svimning, krampanfall eller fall, otillräcklig utsöndring av antidiuretiskt hormon (SIADH)

självmordsbeteende, mani (överaktivitet, tankeflykt och nedsatt behov av sömn), känsla av

aggression och vrede

”serotonergt syndrom” (en sällsynt reaktion som kan ge lyckokänsla, dåsighet, klumpighet,

rastlöshet, känsla av berusning, feber, svettningar eller stela muskler), krampattacker

ökat tryck i ögat (glaukom)

inflammation i munnen, ljust rött blod i avföringen, dålig andedräkt, inflammation i tjocktarmen

(orsakar diarré)

leverproblem, gulfärgning av hud och ögonvitor (gulsot)

Stevens-Johnson syndrom (svår sjukdom med blåsor i huden, munnen, ögonen och

könsorganen), svåra allergiska reaktioner som orsakar svullnad av ansiktet och halsen

(angioödem).

kramp i käkmusklerna

avvikande lukt på urinen

klimakteriesymtom, onormal produktion av bröstmjölk hos män och kvinnor

svår vaginal blödning kort efter förlossning (postpartumblödning)

hosta, pipande andning och andfåddhet som kan åtföljas av hög kroppstemperatur.

Mycket sällsynta biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 användare):

inflammation i blodkärlen i huden (kutan vaskulit).

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt via (se

detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Duloxetin Ebb ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på blister och kartongen efter EXP. Utgångsdatumet är den

sista dagen i angiven månad.

Detta läkemedel kräver ingen särskild temperatur förvaringsanvisningar. Förvaras i

originalförpackningen. Fuktkänsligt.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är duloxetin

Varje hård enterokapsel innehåller 30 mg duloxetin (som hydroklorid).

Övriga innehållsämnen är:

Kapselinnehåll:

hypromellos, hypromellosacetatsuccinat, sackaros, sockersfärer, talk,

titandioxid (E171), hydroxipropylcellulosa

Kapselhölje:

gelatin, titandioxid (E171), indigokarmin (E132)

Läkemedlets utseende

Duloxetin Ebb är en hård enterokapsel. Varje Duloxetin Ebb kapsel innehåller fina korn av

duloxetinhydroklorid med ett hölje som står emot den sura magsaften.

Duloxetin Ebb 30 mg enterokapslar har vit kropp och mörkblå lock, fyllda med benvita enteropellets.

Parallellimportör

Ebb Medical AB, Box 114, 371 22 Karlskrona

Ompackare

UAB Actiofarma, Kaunas, Litauen eller UAB Entafarma, Klonėnų vs. 1, LT-19156 Širvintų r. sav.,

Litauen

Tillverkare

STADA-koncernen

Denna bipacksedel ändrades senast 2021-06-29

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Duloxetin STADA 30 mg enterokapslar, hårda

Duloxetin STADA 60 mg enterokapslar, hårda

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje enterokapsel, hård innehåller 30 mg duloxetin (som hydroklorid).

Hjälpämne med känd effekt

Varje kapsel innehåller 66 mg sackaros.

Varje enterokapsel, hård innehåller 60 mg duloxetin (som hydroklorid).

Hjälpämne med känd effekt

Varje kapsel innehåller 132 mg sackaros.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Enterokapsel, hård.

Duloxetin Stada 30 mg enterokapslar, hårda har vit kropp och mörkblå lock, fyllda med benvita

enteropellets med en längde på 15,9 ±1 mm och med en bredd på 5,82 ± 1 mm.

Duloxetin Stada 60 mg enterokapslar, hårda har grön kropp och mörkblå lock, fyllda med benvita

enteropellets med en längde på 19,4 ±1 mm och med en bredd på 6,91 ± 1 mm.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av egentlig depression.

Behandling av smärtsam diabetesneuropati.

Behandling av generaliserat ångestsyndrom.

Duloxetin Stada är indicerat för vuxna.

För ytterligare information, se avsnitt 5.1.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Egentlig depression

Startdos och rekommenderad underhållsdos är 60 mg en gång dagligen. Dosen kan intas oberoende av

måltid. Doser överstigande 60 mg en gång dagligen upp till en högsta dos på 120 mg per dag, har

bedömts ur säkerhetssynpunkt i kliniska studier. Det finns dock inga kliniska data som tyder på att

patienter som inte svarar på den initialt rekommenderade dosen har någon fördel av att dosen

upptitreras.

Terapeutisk effekt observeras vanligen efter 2-4 veckors behandling.

Efter det att den antidepressiva effekten uppnåtts rekommenderas fortsatt behandling under flera

månader för att undvika återfall. För patienter som har svarat på duloxetinbehandling och som tidigare

haft flera återinsjuknanden i egentlig depression kan långtidsbehandling med doseringen 60-120

mg/dag övervägas.

Generaliserat ångestsyndrom

Rekommenderad startdos för patienter med generaliserat ångestsyndrom är 30 mg dagligen. Dosen

kan intas oberoende av måltid. För patienter som inte svarar tillfredsställande bör dosen ökas till 60

mg, som är den vanliga underhållsdosen för de flesta patienter.

För patienter som samtidigt har egentlig depression bör start- och underhållsdosen vara 60 mg

dagligen (se också doseringsrekommendationerna ovan).

Doser på upp till 120 mg dagligen har visat sig effektiva och har bedömts ur säkerhetssynpunkt i

kliniska studier. Hos patienter med otillräckligt svar på 60 mg, kan man behöva överväga att öka

dosen upp till 90 mg eller 120 mg. Dosökningen bör baseras på det kliniska svaret och tolerabiliteten.

Efter det att effekt uppnåtts rekommenderas fortsatt behandling under flera månader för att undvika

återfall.

Smärtsam diabetesneuropati

Startdos och rekommenderad underhållsdos är 60 mg dagligen. Dosen kan intas oberoende av måltid.

Doser överstigande 60 mg en gång dagligen upp till en högsta dos på 120 mg per dag, jämnt fördelad

över dagen, har bedömts ur säkerhetssynpunkt i kliniska studier. Plasmakoncentrationen av duloxetin

visar stor variabilitet mellan individer (se avsnitt 5.2). Patienter som inte svarar tillfredsställande på

dosen 60 mg kan därför bli hjälpta av en högre dos.

Behandlingssvaret skall utvärderas efter 2 månaders behandling. För patienter med otillfredsställande

initialt behandlingssvar är det inte troligt att ytterligare effekt ses efter denna tid.

Förnyad bedömning av den terapeutiska nyttan skall göras regelbundet (minst var tredje månad) (se

avsnitt 5.1).

Särskilda populationer

Äldre

Ingen dosjustering rekommenderas för äldre patienter baserat enbart på ålder. Vid behandling av äldre

skall dock, liksom för andra läkemedel, försiktighet iakttas. Detta gäller särskilt vid behandling med

duloxetin 120 mg per dag för egentlig depression eller generaliserat ångestsyndrom, där det finns

begränsade data (se avsnitten 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Duloxetin får inte användas till patienter med leversjukdom som medför försämrad leverfunktion (se

avsnitten 4.3 och 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering erfordras för patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion,

(kreatininclearance 30 till 80 ml/min). Duloxetin får inte användas till patienter med gravt nedsatt

njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min; se avsnitt 4.3).

Pediatrisk population

Duloxetin ska inte ges till barn och ungdomar under 18 år för behandling av egentlig depression av

säkerhetes- och effektmässiga skäl (se avsnitt 4.4, 4.8 och 5.1).

Säkerhet och effekt för duloxetin för behandling av generaliserat ångestsyndrom för barn i åldern 7-17

år har inte fastställts. Tillgänglig information finns i avsnitt 4.8, 5.1 och 5.2.

Säkerhet och effekt för duloxetin för behandling av smärtsam diabetesneuropati har inte fastställts.

Inga data finns tillgängliga.

Utsättning av behandling

Abrupt avbrytande av behandling bör undvikas. Då behandling med duloxetin skall upphöra bör dosen

minskas gradvis över en period av minst 1 till 2 veckor för att reducera risken för utsättningssymtom

(se avsnitten 4.4 och 4.8). Om oacceptabla symtom uppstår efter en dosminskning eller i samband med

behandlingens avslutande kan en återgång till den tidigare använda dosen övervägas.

Därefter kan läkaren åter minska dosen, men i en mer gradvis takt.

Administreringssätt

För oral användning.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Samtidig behandling med duloxetin och icke-selektiva, irreversibla monoaminoxidashämmare (MAO-

hämmare) är kontraindicerad (se avsnitt 4.5).

Leversjukdom med försämrad leverfunktion (se avsnitt 5.2).

Duloxetin skall inte användas i kombination med fluvoxamin, ciprofloxacin eller enoxacin (dvs.

potenta CYP1A2-hämmare), eftersom kombinationen leder till ökad plasmakoncentration av duloxetin

(se avsnitt 4.5).

Gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) (se avsnitt 4.4).

Initiering av behandling med duloxetin är kontraindicerad hos patienter med okontrollerad hypertoni

på grund av en potentiell risk för hypertonisk kris (se avsnitt 4.4 och 4.8).

4.4

Varningar och försiktighet

Mani och kramper

Duloxetin skall användas med försiktighet till patienter med mani eller bipolär sjukdom och/eller

kramper i anamnesen.

Mydriasis

Mydriasis har rapporterats i samband med duloxetinbehandling, därför skall försiktighet iakttas då

duloxetin förskrivs till patienter med ökat intraokulärt tryck eller patienter med risk för akut glaukom

med trång kammarvinkel.

Blodtryck och hjärtfrekvens

Hos vissa patienter har blodtrycksförhöjning och kliniskt signifikant hypertoni observerats, vilket kan

bero på duloxetins noradrenerga effekt. Fall av hypertonisk kris har rapporterats för duloxetin, särskilt

hos patienter med tidigare hypertoni. Adekvat kontroll av blodtrycket rekommenderas därför, särskilt

under den första behandlingsmånaden, hos patienter med känd hypertoni och/eller annan

hjärtsjukdom. Duloxetin bör användas med försiktighet hos patienter vilkas tillstånd kan äventyras av

ökad hjärtfrekvens eller förhöjt blodtryck. Försiktighet bör också iakttas när duloxetin ges samtidigt

med läkemedel som kan hämma dess metabolism (se avsnitt 4.5). Hos patienter som erhållit en

bestående blodtrycksförhöjning under behandling med duloxetin bör dossänkning eller en gradvis

utsättning av behandlingen övervägas (se avsnitt 4.8).

Behandling med duloxetin skall inte

påbörjas hos patienter med okontrollerad hypertoni (se avsnitt 4.3).

Nedsatt njurfunktion

Förhöjda plasmakoncentrationer av duloxetin förekommer hos patienter med gravt nedsatt

njurfunktion som behandlas med hemodialys (kreatininclearance <30 ml/min). För patienter med gravt

nedsatt njurfunktion, se avsnitt 4.3. För information om patienter med lätt till måttligt försämrad

njurfunktion, se avsnitt 4.2.

Serotonergt syndrom

Liksom vid behandling med andra serotonerga medel kan serotonergt syndrom, ett potentiellt

livshotande tillstånd, kan förekomma under duloxetinbehandling, i synnerhet vid samtidig användning

av andra serotonerga läkemedel (inklusive SSRI-läkemedel, SNRI-läkemedel, tricykliska

antidepressiva och triptaner), med läkemedel som hämmar metabolismen av serotonin såsom MAO-

hämmare, antipsykotika eller andra dopaminantagoinister som kan påverka det serotonerga

neurotransmittorsystemet (se avsnitt 4.3 och 4.5).

Symtom på serotonergt syndrom kan omfatta förändringar i psykisk status (t.ex. agitation,

hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, instabilt blodtryck, hypertermi),

neuromuskulära avvikelser (t.ex. hyperreflexi, koordinationssvårigheter) och/eller gastrointestinala

symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré).

Om samtidig behandling med duloxetin och andra läkemedel som kan påverka det serotonerga

och/eller dopaminerga neurotransmittorsystemet är kliniskt motiverad bör patienten observeras

noggrant, i synnerhet i början av behandlingen och vid dosökningar.

Johannesört

En ökning av biverkningarna kan förekomma vid samtidig användning av duloxetinoch

naturläkemedel som innehåller johannesört (

Hypericum perforatum

Suicidrisk

Egentlig depression och generaliserat ångestsyndrom:

Vid depressionstillstånd föreligger en ökad risk

för självmordstankar, självdestruktivt beteende och självmord (självmordsrelaterade händelser). Denna

risk kvarstår tills signifikant remission uppnåtts. Eftersom det kan ta flera veckor innan förbättring

uppnås bör patienterna följas upp noggrant fram till dess förbättring sker. Klinisk erfarenhet är att

självmordsrisken kan vara förhöjd i det tidiga skedet av förbättringen.

Andra psykiatriska åkommor som duloxetin kan förskrivas för kan också förknippas med en ökad risk

för suicidrelaterade händelser. Dessutom kan dessa åkommor vara komorbida med egentlig

depression. Samma försiktighetsåtgärder som man vidtar när man behandlar patienter med egentlig

depression, bör vidtas när man behandlar patienter med andra psykiatriska åkommor.

Patienter med suicidrelaterade händelser i anamnesen eller de som visar påtagliga självmordstankar

före behandling har högre risk för självmordstankar eller självmordsbeteende och bör noggrant

övervakas under behandlingen. En meta-analys av placebokontrollerade kliniska studier med

antidepressiva läkemedel för psykiatriska sjukdomar visade att en ökad risk för självmordsbeteende

förelåg med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter under 25 år.

Fall av självmordstankar och självmordsbeteende har rapporterats under eller kort efter avslutad

duloxetinbehandling (se avsnitt 4.8).

Patienterna, framförallt högriskpatienter, bör noggrant övervakas under behandlingen, särskilt under

det tidiga skedet av behandlingen och efter dosändringar. Patienter (och deras vårdgivare) bör

uppmanas vara observanta på om någon klinisk försämring, självmordsbeteende, självmordstankar

eller onormala förändringar i beteendet inträffar och att omedelbart söka medicinsk hjälp om sådana

symtom uppkommer.

Smärtsam diabetesneuropati

Liksom andra läkemedel med liknande farmakologiska verkan (antidepressiva) har enstaka fall av

självmordsfantasier och självmordsbeteende har rapporterats under eller kort efter avslutad

duloxetinbehandling. Se ovan beträffande riskfaktorer för självmord vid depression. Läkaren bör

uppmana patienterna att rapportera sådana obehagliga tankar och känslor när de än uppkommer.

Barn och ungdomar under 18 år

Duloxetin skall inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. I kliniska studier

förekom självmordsrelaterat beteende (självmordsförsök och självmordstankar) och fientlighet (främst

aggression, trots och ilska) mer frekvent hos barn och ungdomar som behandlats med antidepressiva

läkemedel, jämfört med patienter som behandlats med placebo. Om man på grundval av kliniska

behov ändå beslutar om behandling skall patienten noggrant övervakas med avseende på

självmordssymtom (se avsnitt 5.1). Dessutom saknas uppgifter om säkerhet på lång sikt hos barn och

ungdomar beträffande tillväxt och mognad samt kognitiv och beteendemässig utveckling (se avsnitt

4.8).

Blödningar

Blödningar, t.ex. ekkymos, purpura och gastrointestinal blödning, har rapporterats vid behandling med

selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-läkemedel) och serotonin/noradrenalinåterupptags-

hämmare (SNRI-läkemedel), inkluderande duloxetin. Duloxetin kan öka risken för

postpartumblödning (se avsnitt 4.6). Försiktighet bör iakttas hos patienter som får antikoagulantia

och/eller läkemedel som påverkar trombocytfunktionen (t.ex. NSAID eller acetylsalicylsyra (ASA)),

och hos patienter med känd blödningsbenägenhet.

Hyponatremi

Hyponatremi har rapporterats under duloxetin-behandling, inklusive fall med serumnatrium lägre än

110 mmol/l. Hyponatremi kan vara ett tecken på inadekvat insöndring av antidiuretiskt hormon

(SIADH). Majoriteten av hyponatremifallen har rapporterats hos äldre, särskilt hos de som tidigare

haft, eller de vars hälsotillstånd gör dem särskilt känsliga för ändrad vätskebalans. Försiktighet krävs

hos patienter med förhöjd risk för hyponatremi, t.ex. äldre, cirrotiska eller uttorkade patienter eller

patienter som behandlas med diuretika.

Utsättning av behandling

Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling är vanliga, särskilt om detta sker abrupt (se avsnitt

4.8). I kliniska prövningar förekom biverkningar vid abrupt avbrytande av behandling hos ungefär 45

% av patienterna som behandlades med duloxetin jämfört med 23 % av dem som erhöll placebo.

Risken för utsättningssymtom med SSRI- och SNRI-läkemedel kan bero på flera faktorer, inklusive

behandlingens duration och dosering samt hastigheten med vilken dosen reduceras. De vanligaste

biverkningarna nämns i avsnitt 4.8. Vanligtvis är dessa symtom lätta till måttliga, men hos vissa

patienter kan de vara allvarliga. De uppträder vanligtvis under de första dagarna efter avbrytande av

behandling, men har i mycket sällsynta fall även rapporterats hos patienter som av misstag glömt en

dos. I allmänhet är dessa symtom övergående och upphör vanligtvis inom 2 veckor, men hos vissa

individer kan de vara långvariga (2-3 månader eller mer). Det rekommenderas därför att duloxetin

trappas ut gradvis under minst 2 veckor när behandlingen avslutas, beroende på patientens behov (se

avsnitt 4.2).

Äldre

Data beträffande användning av duloxetin 120 mg till äldre patienter med egentlig depression och

generaliserat ångestsyndrom är begränsade. Försiktighet skall därför iakttas vid behandling av äldre

patienter med maximal dos (se avsnitten 4.2 och 5.2).

Akatisi/psykomotorisk oro

Behandling med duloxetin har associerats med utveckling av akatisi som karaktäriseras av en känsla

av rastlöshet och psykomotorisk ständig oro, såsom oförmåga att ens sitta eller stå still. Detta

uppträder företrädesvis inom de första behandlingsveckorna. Hos patienter som utvecklar dessa

symtom kan dosökning vara skadlig.

Läkemedel innehållande duloxetin

Duloxetin används under olika varumärken för olika indikationer (behandling av smärtsam

diabetesneuropati, egentlig depression, generaliserat ångestsyndrom och ansträngningsinkontinens).

Användning av fler än ett av dessa läkemedel samtidigt bör undvikas.

Hepatit/Förhöjda leverenzymvärden

Fall av leverskador, som inkluderade allvarligt förhöjda leverenzymvärden (> 10 gånger övre

normalgräns), hepatit och gulsot har rapporterats med duloxetin (se avsnitt 4.8). De flesta fallen

inträffade under de första behandlingsmånaderna. Leverskadorna var övervägande hepatocellulära.

Duloxetin skall användas med försiktighet hos patienter som behandlas med andra läkemedel som kan

ge leverskador.

Sexuell dysfunktion

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) / serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare

(SNRI) kan orsaka symtom på sexuell dysfunktion (se avsnitt 4.8). Det har förekommit rapporter om

långvarig sexuell dysfunktion där symtomen har kvarstått trots utsättning av SSRI-/SNRI-preparat.

Sackaros

Duloxetin Stada hårda enterokapslar innehåller sackaros. Patienter med något av följande sällsynta,

ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption

eller sukras-isomaltas-brist.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare):

På grund av risk för serotonergt syndrom skall duloxetin

inte användas i kombination med icke-selektiva, irreversibla monoaminoxidashämmare (MAO-

hämmare), eller inom minst 14 dagar efter avslutad behandling med en MAO-hämmare. Baserat på

duloxetins halveringstid, bör minst fem dagar förflyta efter avslutad behandling med duloxetin, innan

behandling med en monoaminoxidashämmare startas (se avsnitt 4.3).

Samtidig användning av duloxetin och selektiva, reversibla MAO-hämmare, som moklobemid,

rekommenderas inte (se avsnitt 4.4). Linezolid, ett antibiotikum, är en reversibel och icke-selektiv

MAO-hämmare och bör inte ges till patienter som behandlas med duloxetin (se avsnitt 4.4).

Hämmare av CYP1A2:

Eftersom CYP1A2 är involverat i metabolismen av duloxetin, leder samtidig

användning av duloxetin och potenta hämmare av CYP1A2 sannolikt till högre koncentrationer av

duloxetin. Fluvoxamin (100 mg en gång dagligen), en potent CYP1A2-hämmare, minskade oralt

plasmaclearance av duloxetin med cirka 77 % och ökade AUC

6-faldigt. Duloxetin skall därför inte

ges tillsammans med potenta CYP1A2-hämmare som fluvoxamin (se avsnitt 4.3).

CNS-läkemedel:

Risken att använda duloxetin i kombination med andra CNS-aktiva läkemedel har

inte systematiskt utvärderats, utom i de fall som beskrivs i detta avsnitt.

Följaktligen tillråds försiktighet när duloxetin ges i kombination med andra centralt aktiva läkemedel

eller substanser, inklusive alkohol och sedativa (t.ex. bensodiazepiner, morfinliknande substanser,

neuroleptika, fenobarbital, sederande antihistaminer).

Serotonerga läkemedel:

I sällsynta fall har serotonergt syndrom rapporterats hos patienter som

använder SSRI-preparat/SNRI-preparat i kombination med andra serotoninaktiva läkemedel.

Försiktighet tillråds om duloxetin används i kombination med serotonergt potenta antidepressiva

medel som SSRI-preparat, SNRI-preparat, tricykliska antidepressiva som klomipramin eller

amitriptylin, MAO-hämmare såsom moklobemid eller linezolid, johannesört (

Hypericum perforatum

eller triptaner, tramadol, petidin och tryptofan (se avsnitt 4.4).

Effekt av duloxetin på andra läkemedel

Läkemedel som metaboliseras av CYP1A2:

Farmakokinetiken av teofyllin, ett CYP1A2-substrat,

påverkades inte signifikant genom samtidig administrering av duloxetin (60 mg två gånger dagligen).

Läkemedel som metaboliseras av CYP2D6:

Duloxetin hämmar CYP2D6 till viss grad. När 60 mg

duloxetin gavs två gånger dagligen samtidigt med en enkeldos av desipramin, ett CYP2D6 substrat,

ökade AUC för desipramin trefalt. Samtidig administrering av duloxetin (40 mg två gånger dagligen)

ökar AUC för tolterodin (2 mg två gånger dagligen) vid steady state med 71 % men farmakokinetiken

hos dess aktiva 5-hydroximetabolit påverkas inte. Någon dosjustering rekommenderas därför inte.

Försiktighet rekommenderas när duloxetin ges samtidigt med läkemedel som huvudsakligen

metaboliseras av CYP2D6 (risperidon, tricykliska antidepressiva t.ex. nortriptylin, amitriptylin och

imipramin) särskilt om de har ett snävt terapeutiskt index (t.ex. flekainid, propafenon och metoprolol).

Orala antikonceptionsmedel och andra steroider:

Resultat från

in vitro-

studier visar att duloxetin inte

inducerar den katalytiska aktiviteten av CYP3A. Specifika studier av läkemedelsinteraktioner

in vivo

har inte genomförts.

Antikoagulantia och trombocytaggregationshämmande medel:

Försiktighet bör iakttas när duloxetin

ges samtidigt med orala antikoagulantia eller trombocytaggregationshämmande medel på grund av en

potentiellt ökad risk för blödning som anses bero på en farmakodynamisk interaktion. Dessutom har

en ökning av INR (International Normalized Ratio) rapporterats vid samtidig administrering till

patienter som behandlas med warfarin. Som del i en klinisk, farmakologisk studie undersöktes

samtidig administrering av duloxetin och warfarin till friska försökspersoner under steady state

förhållanden. I denna studie konstaterades dock inte någon kliniskt signifikant förändring från

studiestart av INR, ej heller i farmakokinetiken av R- eller S-warfarin.

Effekter av andra läkemedel på duloxetin

Antacida och H

2

-antagonister:

Samtidig administrering av duloxetin och antacida innehållande

aluminium och magnesium eller duloxetin och famotidin påverkade inte signifikant

absorptionshastighet eller absorptionsgrad av duloxetin efter administrering av en 40 mg oral dos.

CYP1A2-inducerare:

Populationsfarmakokinetiska analyser har visat att rökare har nästan 50 % lägre

plasmakoncentration av duloxetin, jämfört med icke-rökare.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med duloxetin saknas. Djurstudier har visat

reproduktionstoxikologiska effekter vid en lägre systemisk exponering (AUC) av duloxetin än den

högsta kliniska exponeringen (se avsnitt 5.3).

Risken för människa är okänd.

Epidemiologiska data tyder på att användning av SSRI vid graviditet, särskilt i slutet av graviditeten,

kan öka risken för persistent pulmonell hypertension hos den nyfödde (PPHN). Trots att inga studier

har undersökt ett samband mellan PPHN och SNRI-behandling kan inte den potentiella risken

uteslutas för duloxetin då man tar hänsyn till verkningsmekanismen (hämning av

serotoninåterupptaget).

Liksom för andra serotonerga läkemedel kan utsättningssymtom kan förekomma hos nyfödda, vars

mödrar använt duloxetin i slutet av graviditeten. Utsättningssymtom för duloxetin kan vara hypotoni,

tremor, darrningar, matningssvårigheter, andnöd och krampanfall. Majoriteten av fallen har inträffat

vid förlossningen eller inom ett par dagar efter förlossningen.

Observationella data visar en ökad risk (mindre än 2 gånger så stor) för postpartumblödning efter

exponering av duloxetin under månaden före förlossning.

Duloxetin skall endast användas under graviditet om den potentiella nyttan för modern överväger den

potentiella risken för fostret. Kvinnor skall rådas att informera läkaren om de blir gravida eller

planerar att bli gravida under behandlingen.

Amning

En studie på 6 lakterande patienter som inte ammade sina barn visade att duloxetin utsöndras i

modersmjölk i mycket ringa grad. Barnets dagliga dos (mg/kg) uppskattas till ungefär 0,14 % av

moderns dos (se avsnitt 5.2). Eftersom säkerheten av duloxetin på barn är okänd rekommenderas inte

duloxetin under amning.

Fertilitet

I djurstudier hade duloxetin ingen effekt på fertiliteten hos hanar, och effekt på fertiliteten hos honor

sågs endast vid doser som orsakar toxicitet.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Det finns en risk att

duloxetin kan vara sederande och ge yrsel. Patienterna bör informeras om att undvika att framföra

fordon eller handha farliga maskiner ifall de upplever att läkemedlet är sederande eller ger yrsel.

4.8

Biverkningar

a. Summering av säkerhetsprofilen

De vanligast rapporterade biverkningarna hos patienter som behandlats med duloxetin var illamående,

huvudvärk, muntorrhet, somnolens och yrsel. De flesta av de vanliga biverkningarna var dock lätta till

måttliga, inträffade vanligtvis i början av behandlingen, och de flesta visade tendens att avta vid

fortsatt behandling.

b. Summering av biverkningar i tabellform

Tabell 1 upptar spontant rapporterade biverkningar och biverkningar som observerats i placebo-

kontrollerade studier.

Tabell 1: Biverkningar

Frekvensangivelser: Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000,

<1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000).

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Infektioner och infestationer

Laryngit

Immunsystemet

Anafylaktisk

reaktion,

överkänslighets-

reaktion

Endokrina systemet

Hypotyreos

Metabolism och nutrition

Aptitnedsättning

Hyperglykemi

(särskilt hos

diabetespatienter)

Dehydrering

Hyponatremi

SIADH

Psykiska störningar

Sömnlöshet

Agitation

Minskad

libido

Ångest

Onormal orgasm

Abnorma drömmar

Självmords-

beteende

Sömnstörningar

Bruxism

Desorientering

Apati

Självmords-

tankar

Mani

Hallucinationer

Aggression och

vrede

Centrala och perifera nervsystemet

Yrsel

Letargi

Tremor

Parestesier

Myoklonus

Akatisi

Nervositet

Uppmärksam-

hetsstörning

Dysgeusi

Dyskinesi

Restless legs

syndrom

Dålig sömn

Serotonergt

syndrom

Krampanfall

Psykomotorisk

Extrapyramidala

symtom

Ögon

Dimsyn

Mydriasis

Försämrad syn

Torra ögon

Glaukom

Öron och balansorgan

Tinnitus

Svindel Öronsmärta

Hjärtat

Hjärtklappning

Takykardi

Supraventrikulär

arytmi,

huvudsakligen

förmaksflimmer

Blodkärl

Blodtrycks-ökning

Rodnad

Synkope

Hypertoni

Ortostatisk

hypotoni

Extremitetskyla

Hypertonisk kris

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Gäspningar

Svullnad i svalget

Näsblödning

Interstitiell

lungsjukdom

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Eosinofil

pneumoni

Magtarmkanalen

Illamående

Muntorrhet

Förstoppning

Diarré

Buksmärta

Kräkningar

Dyspepsi

Flatulens

Gastrointestinal

blödning

Gastroenterit

Rapningar

Gastrit

Dysfagi

Stomatit

Hamatochezi

Dålig

Andedräkt

Mikroskopisk kolit

Lever och gallvägar

Hepatit

Förhöjda

leverenzymvärden

(ALAT,

ASAT,

alkalisk

fosfatas)

Akut

leverskada

Leversvikt

Gulsot

Hud och subkutan vävnad

Ökad

Svettning

Utslag

Nattsvettning

Urtikaria

Kontaktdermatit

Kallsvettning

Fotosensitivitets-

reaktioner

Ökad

benägenhet att

få blåmärken

Stevens-Johnson

Syndrom

Angioneurotiskt

ödem

Cutaneous vasculitis

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Muskuloskeletal

smärta

Muskelkramp

Muskelspänning

Muskelryckningar

Trismus

Njurar och urinvägar

Dysuri

Pollakiuri

Blåstömnings-

svårigheter

Urinretention

Nykturi

Polyuri

Minskat urinflöde

Avvikande

urinlukt

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Erektil dysfunktion

Ejakulations-

störningar

Fördröjd

ejakulation

Gynekologisk

Blödning

Menstruations-

störningar

Sexuell funktions-

störning

Testikelsmärta

Menopausala

symtom

Galaktorré

Hyper-prolaktinemi

Postpartumblödning

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Trötthet

Trötthet

Ökad fallrisk

Bröstsmärta

Känna sig

avvikande

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Känna sig kall

Törst

Frossa

Sjukdomskänsla

Känna sig varm

Gångrubbning

Undersökningar

Viktminskning

Viktökning

Förhöjning av

kreatinkinas i

blodet

Förhöjning av

kalium i blodet

Ökning av

blodkolesterol

Fall av krampanfall och fall av tinnitus har även rapporterats efter att behandlingen avslutats.

Fall av ortostatisk hypotoni och synkope har rapporterats, särskilt i början av behandlingen.

Se avsnitt 4.4.

Fall av aggression och vrede har rapporterats speciellt i början av behandlingen eller efter att

behandlingen avslutats.

Fall av självmordsfantasier och självmordsbeteende har rapporterats under duloxetinbehandling

eller kort efter avslutat behandling (se avsnitt 4.4).

Beräknad frekvens av biverkningar efter att läkemedlet börjat marknadsföras; ej observerade i

placebo-kontrollerade kliniska prövningar.

Ingen statistiskt signifikant skillnad mot placebo.

Ökad fallrisk var vanligare hos äldre (≥65 års ålder).

Beräknad frekvens baserad på data från alla kliniska prövningar.

Beräknad frekvens baserad på placebokontrollerade kliniska prövningar.

c. Beskrivning av utvalda biverkningar

Utsättningssymtom är vanliga vid avbrytande av behandling med duloxetin (särskilt vid abrupt

utsättning). Yrsel, känselstörningar (inklusive parestesier eller förnimmelser av elektriska stötar,

särskilt i huvudet), sömnstörningar (inklusive insomni och intensiva drömmar), trötthet, sömnighet,

agitation eller ångest, illamående och/eller kräkning, tremor, huvudvärk, myalgi, irritabilitet, diarré,

kraftiga svettningar och svindel är de vanligast rapporterade biverkningarna.

Vanligtvis är dessa biverkningar med SSRI- och SNRI-läkemedel lätta till måttliga och övergående.

Emellertid kan de hos vissa patienter vara allvarliga och/eller långvariga. När behandling med

duloxetin inte längre behövs rekommenderas därför en gradvis nedtrappning av dosen (se avsnitten 4.2

och 4.4).

Under den 12 veckor långa akuta fasen i tre kliniska studier på patienter med smärtsam

diabetesneuropati sågs en liten men statistiskt signifikant ökning av blodglukos vid fasta hos patienter

behandlade med duloxetin. HbA1c var stabilt hos både duloxetin- och placebobehandlade patienter.

Under studiernas fortsättningsfas, som pågick i upp till 52 veckor, förekom en ökning av HbA1c hos

både duloxetin- och rutinvårdsgruppen. Den genomsnittliga ökningen var dock 0,3 % högre i den

duloxetinbehandlade gruppen. Det förekom också en liten ökning av blodglukos vid fasta och

totalkolesterol hos duloxetinbehandlade patienter, medan laboratorietest visade en liten sänkning i

rutinvårdsgruppen.

QT-tider, korrigerade för hjärtfrekvens, skiljde sig inte mellan duloxetinbehandlade patienter och

placebobehandlade patienter. Inga kliniskt signifikanta skillnader observerades med avseende på QT,

PR, QRS eller QTcB mellan duloxetinbehandlade och placebobehandlade patienter.

d. Pediatrisk population

Totalt 509 patienter med egentlig depression i åldrarna 7-17 år och 241 patienter med generaliserat

ångestsyndrom i åldrarna 7-17 år behandlades med duloxetin i kliniska prövningar. I allmänhet var

biverkningarna av duloxetin hos barn och ungdomar samma som hos vuxna.

Totalt 467 pediatriska patienter som initialt randomiserats till duloxetin i kliniska prövningar, fick en

genomsnittlig viktnedgång på 0,1 kg efter 10 veckor jämfört med en genomsnittlig viktuppgång på 0,9

kg hos 353 placebobehandlade patienter. Därefter, under en 4-6-månaders förlängningsperiod

tenderade patienter i allmänhet att återgå till sin ursprungliga förväntade percentilvikt, baserat på

populationsdata från barn och ungdomar med hänsyn till ålder och kön.

Studier på upp till 9 månader visade minskad percentillängd på i medeltal 1 % (minskning på 2% hos

barn (7-11 år) och ökning på 0,3 % hos ungdomar (12-17 år)) hos duloxetinbehandlade pediatriska

patienter (se avsnitt 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Fall av överdosering med duloxetin, enbart eller i kombination med andra läkemedel, har rapporterats i

doser på 5400 mg. Några dödsfall har inträffat, huvudsakligen i kombination med överdosering av

andra läkemedel, men även för enbart duloxetin vid en dos om ungefär 1000 mg. Tecken och symtom

på överdosering (duloxetin ensamt eller i kombination med andra läkemedel) inkluderade somnolens,

koma, serotonergt syndrom, krampanfall, kräkning och takykardi.

Det finns ingen specifik antidot för duloxetin, men särskild behandling kan övervägas (t.ex.

cyproheptadin och/eller temperaturkontroll) om serotonergt syndrom uppstår. Fria luftvägar bör

säkerställas. Samtidigt med lämplig symtomatisk och understödjande behandling rekommenderas

övervakning av hjärtfunktion och vitala tecken. Ventrikelsköljning kan vara indicerad om det sker

tidigt efter intag eller hos patienter med symtom. Aktivt kol kan vara av värde för att begränsa

absorptionen. Duloxetin har en stor distributionsvolym, varför forcerad diures, hemoperfusion och

utbytesperfusion sannolikt inte är av värde.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga antidepressiva medel, ATC-kod: N06AX21.

Verkningsmekanism

Duloxetin är en kombinerad serotonin(5-HT)- och noradrenalinåterupptagshämmare. Det ger en svag

hämning av dopaminåterupptaget med obetydlig affinitet till histaminreceptorer, dopaminerga,

kolinerga och adrenerga receptorer. Duloxetin ökar, beroende på dos, de extracellulära serotonin- och

noradrenalinnivåerna på flera olika områden i hjärnan på djur.

Farmakodynamisk effekt

Duloxetin normaliserade smärttröskeln i flera prekliniska modeller av neuropatisk och inflammatorisk

smärta och försvagade smärtbeteendet i en modell av ihållande smärta. Duloxetins smärthämmande

effekt antas bero på potentiering av de nedåtgående smärthämmande banorna inom centrala

nervsystemet.

Klinisk effekt och säkerhet

Egentlig depression:

Duloxetin har undersökts i en klinisk studie omfattande 3158 patienter (exponering under 1285

patientår), som uppfyllde DSM-IV-kriterierna för egentlig depression. Effekten av den

rekommenderade dosen duloxetin 60 mg en gång dagligen visades i tre av tre randomiserade,

dubbelblinda, placebokontrollerade, akutstudier med fast dos på vuxna öppenvårdspatienter med

egentlig depression. Totalt har duloxetin s effekt visats för dagsdoser mellan 60 och 120 mg i totalt

fem av sju randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade, akutstudier med fast dos till vuxna

öppenvårdspatienter med egentlig depression.

Duloxetin visade statistisk överlägsenhet gentemot placebo med bättre totalpoäng mätt på Hamilton

Depression Rating Scale 17-punktsskala (HAM-D) (inkluderande både emotionella och somatiska

depressionssymtom). Frekvensen patienter som svarade på behandlingen och remissionsfrekvensen

var också statistiskt signifikant högre med duloxetin än med placebo. Endast en liten andel av de

patienter som ingick i de kliniska nyckelstudierna hade svår depression (basvärde HAM-D >25).

För att studera förebyggande av återfall, randomiserades patienter som svarat på en öppen, 12-veckors

akut behandling med duloxetin 60 mg en gång dagligen till ytterligare 6 månaders behandling med

antingen duloxetin 60 mg en gång dagligen eller placebo. Duloxetin 60 mg en gång dagligen visade

sig statistiskt signifikant överlägset placebo (p=0,004) vad gäller den primära resultatparametern,

förebyggande av återfall i depression, mätt som tid till återfall. Återfall under den dubbelblinda

uppföljningsperioden om 6 månader var 17 % respektive 29 % för duloxetin och placebo.

Under 52 veckors placebokontrollerad dubbelblind behandling hade duloxetinbehandlade patienter

med recidiverande egentlig depression signifikant längre symtomfri period (p <0,001) jämfört med

patienter randomiserade till placebo. Alla patienter hade tidigare svarat på duloxetin vid öppen

duloxetinbehandling (28 till 34 veckor) med dosen 60-120 mg/dag. Återfallsfrekvensen under 52

veckors placebokontrollerad dubbelblind behandling var 14,4 % för duloxetinbehandlade patienter och

33,1 % för placebobehandlade patienter (p <0,001).

Effekten av duloxetin i en dos av 60 mg en gång dagligen på äldre deprimerade patienter (≥ 65 år)

undersöktes specifikt i en studie. Statistiskt signifikant skillnad visades i minskning av HAM-D 17

poäng för duloxetinbehandlade patienter jämfört med placebo. Tolerabiliteten av duloxetin 60 mg en

gång dagligen hos äldre var jämförbar med den som observerades hos yngre vuxna patienter. Data på

äldre patienter som fått maximal dos (120 mg per dag) är dock begränsade och försiktighet

rekommenderas därför vid behandling av denna patientpopulation.

Generaliserat ångestsyndrom:

Duloxetin visade sig vara statistisk signifikant överlägsen placebo i fem av fem studier, inkluderande

fyra randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade akuta studier och en återfallsförebyggande

studie hos vuxna patienter med generaliserat ångestsyndrom.

Duloxetin visade sig vara statistisk signifikant överlägsen placebo mätt som förbättring i totalpoäng i

Hamilton Anxiety Scale (HAM-A) och i poäng för total funktionsnedsättning i Sheehan Disability

Scale (SDS). Frekvensen för behandlingssvar och förbättring var också bättre för duloxetin jämfört

med placebo. duloxetin visade jämförbar effekt med venlafaxin när det gäller förbättring av totalpoäng

i HAM-A.

I en återfallsförebyggande studie, randomiserades patienter som svarade på 6 månaders akut

behandling med duloxetin till antingen duloxetin eller placebo i ytterligare 6 månader.

Duloxetin 60 mg till 120 mg en gång dagligen visade sig vara statistiskt signifikant överlägset mot

placebo (p <0,001) när det gäller förebyggande av återfall, mätt som tid till återfall. Frekvensen av

återfall under den 6-månaders dubbelblinda uppföljningsperioden var 14 % för duloxetin och 42 % för

placebo.

Effekten av duloxetin 30-120 mg (flexibel dosering) en gång dagligen till äldre patienter (> 65 år) med

generaliserat ångestsyndrom utvärderades i en studie som visade statistiskt signifikant förbättring i

HAM-A total poäng för duloxetinbehandlade patienter jämfört med placebobehandlade patienter.

Effekten och säkerheten av duloxetin 30-120 mg en gång dagligen till äldre patienter med

generaliserat ångestsyndrom var liknande den som sågs i studier med yngre vuxna patienter. Data

beträffande äldre patienter som fått maximal dos (120 mg per dag) är dock begränsade och därmed

rekommenderas försiktighet vid användning av denna dos till äldre patienter.

Smärtsam diabetesneuropati:

Duloxetin s effekt på smärtsam diabetesneuropati fastställdes i 2 randomiserade, dubbelblinda,

placebokontrollerade, 12-veckorsstudier med fast dos på vuxna patienter (22 till 88 år) som haft

smärtsam diabetesneuropati i minst 6 månader. Patienter som uppfyllde diagnostiska kriteria för

egentlig depression exkluderades från dessa studier. Den primära resultatparametern var

veckomedelvärdet på den genomsnittliga smärtan under 24 timmar, registrerat dagligen i en dagbok på

en 11 punkters Likertskala.

I båda studierna reducerades smärtan signifikant av 60 mg duloxetin en gång respektive två gånger

dagligen jämfört med placebo. Hos vissa patienter var effekten märkbar under behandlingens första

vecka. Skillnaden i genomsnittlig förbättring mellan de två aktiva behandlingsarmarna var inte

signifikant. Minst 30 % smärtreduktion rapporterades hos cirka 65 % av de duloxetinbehandlade

patienterna jämfört med 40 % hos de placebobehandlade. Motsvarande siffror för minst 50 %

smärtreduktion var 50 % respektive 26 %. En analys genomfördes för patienter med klinisk

svarsfrekvens (50 % eller större förbättring) beträffande förekomst av somnolens under behandlingen.

För patienter som inte upplevde somnolens observerades klinisk respons hos 47 % av de

duloxetinbehandlade patienterna och 27 % av de patienter som fick placebo. För patienter som blev

somnolenta observerades klinisk respons hos 60 % av de duloxetinbehandlade patienterna och 30 % av

de patienter som fick placebo. Det ansågs osannolikt att patienter som inte erhöll en smärtreduktion på

30 % inom 60 dagar skulle uppnå denna nivå av smärtlindring med fortsatt behandling.

En öppen okontrollerad långtidsstudie, visade att patienter som svarat på 8 veckors akut behandling

med duloxetin 60 mg en gång dagligen hade fortsatt smärtreduktion vid ytterligare 6 månaders

behandling, mätt som förändring i dygnsmedelsmärta (Brief Pain Inventory (BPI)).

Pediatrisk population

Duloxetin har inte studerats på patienter under 7 års ålder.

Två randomiserade, dubbelblinda, parallella kliniska prövningar genomfördes med 800 pediatriska

patienter i åldern 7-17 år med egentlig depression (se avsnitt 4.2). Båda studierna inkluderade en 10

veckors kontrollerad inledningsfas med placebo och aktiv (fluoxetin) kontroll, följt av en 6 månders

period av förlängd behandling med aktiv kontroll. Varken duloxetin (30-120 mg) eller aktiv kontroll

(fluoxetin 20-40 mg) visade en statistisk signifikant skillnad från placebo, från studiens början till dess

slut, i Children’s Depression Rating Scale-Revised (CDRS-R) total score. Andelen avbrott i

behandlingen p.g.a. biverkningar var högre hos patienter som tagit duloxetin jämfört med de som tagit

fluoxetin, huvudsakligen p.g.a. illamående. Under den 10-veckors inledande behandlingsperioden

rapporterades självmordsbeteende (duloxetin 0/333 [0 %], fluoxetin 2/225 [0,9 %], placebo 1/220 [0,5

%]). Under hela 36-veckorsperioden som studien pågick uppvisade 6 av 333 patienter som initialt

randomiserades till duloxetin och 3 av 225 patienter som initialt randomiserats till fluoxetin

självmordsbeteende (exponeringsjusterad incidens 0,039 händelser per patientår för duloxetin och

0,026 per patientår för fluoxetin). Dessutom uppvisade en patient som gick över från placebo till

duloxetin ett självmordsbeteende när patienten tog duloxetin.

En randomiserad, dubbelblind, placebo-kontrollerad studie genomfördes med 272 patienter i åldern 7-

17 år med generaliserat ångestsyndrom (GAD). Studien inkluderade en 10 veckors placebo-

kontrollerad inledningsfas följt av en 18 veckors behandlingsperiod. En flexibel doseringsregim

användes i denna studie för att möjliggöra långsam upptrappning av dosen från 30 mg en gång

dagligen till högre dos (maximalt 120 mg en gång dagligen). Behandling med duloxetin visade en

statistiskt signifikant större förbättring av GAD symtomen, mätt med PARS severity score för GAD

(genomsnittlig skillnad mellan duloxetin och placebo på 2,7 poäng [95 % CI 1,3 - 4,0]), efter 10

veckors behandling. Bibehållandet av effekten har inte utvärderats. Det fanns ingen statistiskt

signifikant skillnad i behandlingsavbrott på grund av biverkningar mellan duloxetin och placebo under

den 10 veckor långa inledande behandlingsfasen. Två patienter som övergått från placebo till

duloxetin efter den inledande fasen upplevde självmordsbeteende under förlängningsfasen med

duloxetin. En slutsats av den övergripande nyttan/risken hos denna åldersgrupp har inte fastställts (se

även avsnitt 4.2 och 4.8).

En studie har genomförts hos pediatriska patienter med primär juvenil fibromyalgi (juvenile primary

fibromyalgia syndrome, (JPFS)), där den duloxetinbehandlade gruppen inte visade statistisk

signifikans jämfört med placebogruppen för det primära effektmåttet. Därmed finns det inget bevis på

effekt i den här pediatriska patientpopulationen. Den randomiserade, dubbelblinda,

placebokontrollerade, parallellstudien med duloxetin genomfördes på 184 ungdomar i åldern 13 till 18

år (medelålder 15,53 år) med JPFS. Studien omfattade en 13-veckors dubbelblindad period där

patienter randomiserades till duloxetin 30 mg/60 mg eller placebo dagligen. Duloxetin visade ingen

effekt på smärtreducering, primär resultatparameter genomsnittlig förändring från baslinjen av

dygnsmedelsmärta enligt

Brief Pain Inventory

(BPI): minskning av BPIsmärta efter 13 veckor var -

0,97 i placebogruppen, jämfört med -1,62 i gruppen med duloxetin 30/60 mg (p = 0,052).

Säkerhetsresultaten från studien var förenliga med den kända säkerhetsprofilen för duloxetin.

Europeiska läkemedelsmyndigheten har tagit bort kravet att skicka in studieresultat för referens

läkemedlet som innehåller duloxetin för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling

av egentlig depression, smärtsam diabetesneuropati och generaliserat ångestsyndrom. Se avsnitt 4.2

för information om pediatrisk användning

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Duloxetin ges som en enda enantiomer. Duloxetin metaboliseras i stor utsträckning av oxiderande

enzymer (CYP1A2 och polymorft CYP2D6) och konjugeras därefter. Duloxetins farmakokinetik

uppvisar stor interindividuell variation (vanligen 50-60 %), delvis beroende på kön, ålder, rökning och

förmåga till metabolism via enzymet CYP2D6.

Absorption

Duloxetin absorberas väl efter oral administrering med C

6 timmar efter dosintag. Absolut oral

biotillgänglighet av duloxetin varierar från 32 % till 80 % (medelvärde 50 %). Föda fördröjer tiden till

maximal koncentration från 6 till 10 timmar och minskar absorptionsgraden marginellt (cirka 11 %).

Dessa förändringar har ingen klinisk betydelse.

Distribution

Duloxetin binds till cirka 96 % till humana plasmaproteiner. Duloxetin binder till både albumin och

surt alfa-1-glykoprotein. Proteinbindningen påverkas ej av nedsatt njur- eller leverfunktion.

Metabolism

Duloxetin metaboliseras i stor utsträckning, och metaboliterna utsöndras huvudsakligen i urinen. Både

CYP2D6 och CYP1A2 katalyserar bildningen av de två huvudmetaboliterna glukuronidkonjugat av 4-

hydroxiduloxetin och sulfatkonjugat av 5-hydroxi-6-metoxiduloxetin. Baserat på studier

in vitro

anses

metaboliterna av duloxetin i cirkulationen vara farmakologiskt inaktiva. Duloxetins farmakokinetik

hos långsamma metaboliserare avseende CYP2D6 har inte undersökts specifikt. Begränsade data tyder

på att plasmanivåerna av duloxetin är högre hos dessa patienter.

Eliminering

Halveringstiden för eliminationen av duloxetin varierar från 8 till 17 timmar (medelvärde 12 timmar).

Duloxetins plasmaclearance varierar efter en intravenös dos från 22 l/timme till 46 l/timme

(medelvärde 36 l/timme). Oralt plasmaclearance av duloxetin efter en oral dos varierar från 33 l/timme

till 261 l/timme (medelvärde 101 liter/timme).

Särskilda patientgrupper

Kön:

Farmakokinetiska skillnader förekommer mellan män och kvinnor (oralt plasmaclearance är cirka 50

% lägre hos kvinnor). Lägre dos till kvinnor rekommenderas dock ej, eftersom de könsspecifika

farmakokinetiska skillnaderna faller inom variationen för clearance.

Ålder:

Farmakokinetiska skillnader förekommer mellan yngre och äldre kvinnor (≥65 år) (AUC ökar med

ungefär 25 % och halveringstiden är ungefär 25 % längre hos äldre). Storleken på förändringarna är

dock inte tillräcklig för att motivera en dosjustering. Generellt tillråds försiktighet vid behandling av

äldre (se avsnitten 4.2 och 4.4).

Nedsatt njurfunktion:

Dialyspatienter med njursjukdom i slutstadiet uppvisade dubbelt så höga C

- och AUC-värden för

duloxetin, jämfört med friska försökspersoner. Farmakokinetiska data för patienter med lätt eller

måttligt nedsatt njurfunktion är begränsade.

Leverinsufficiens:

Måttligt nedsatt leverfunktion (Child Pugh klass B) påverkade duloxetins farmakokinetik. Oralt

plasmaclearance för duloxetin var 79 % lägre, terminal halveringstid 2,3 gånger längre och AUC 3,7

gånger större hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion, jämfört med friska försökspersoner.

Duloxetins och dess metaboliters farmakokinetik har inte studerats på patienter med lätt eller grav

leversjukdom.

Ammande mödrar:

Distributionen av duloxetin har undersökts hos sex ammande kvinnor, för vilka minst 12 veckor

förflutit sedan förlossningen. Duloxetin påvisades i bröstmjölk och koncentrationen vid steady state

var ungefär en fjärdedel av den i plasma. Mängden duloxetin i bröstmjölk är ungefär 7 μg/dag vid en

dosering på 40 mg två gånger dagligen. Amning påverkade inte duloxetins farmakokinetik.

Pediatrisk population:

Farmakokinetiken för duloxetin hos pediatriska patienter i åldern 7-17 år med egentlig depression efter

oral administration med doseringen 20-120 mg en gång dagligen karakteriserades genom att använda

analyser av befolkningsmodeller, baserade på data från 3 studier. Steady state-koncentrationen av

duloxetin i plasma för pediatriska patienter som förutsågs i modellen var mestadels inom

koncentrationsintervallet som observerats för vuxna patienter.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Duloxetin var inte genotoxiskt i gängse standardtest och var inte karcinogent på råtta. I

karcinogenicitetstudien på råtta sågs multinukleära celler i levern utan andra histopatologiska

förändringar. Bakomliggande mekanism och klinisk betydelse är okända. Honmöss, som erhållit

duloxetin i 2 år, hade en ökad incidens av hepatocellulära adenom och karcinom men endast vid den

högre doseringen (144 mg/kg/dag), och dessa ansågs vara sekundära till den mikrosomala

leverenzyminduktionen. Betydelsen för människa av dessa data på möss är okänd. Hos honråttor, som

erhållit duloxetin (45 mg/kg/dag) före och under parning och under tidig dräktighet, observerades

minskad födokonsumtion och kroppsvikt hos modern, störd estruscykel, minskat antal födslar med

levande avkomma, minskad överlevnad och en hämmad tillväxt hos avkomman vid en systemisk

exponering som högst beräknats motsvara den kliniskt maximala (AUC). I en embryotoxicitetsstudie

på kanin observerades en högre frekvens kardiovaskulära missbildningar och skelettdeformiteter vid

lägre systemisk exponering än den kliniskt maximala (AUC). Inga missbildningar observerades i en

annan studie med högre dos av ett annat duloxetinsalt. I en pre-/postnatal toxicitetsstudie på råtta

framkallade duloxetin negativa effekter på beteendet hos avkomman vid lägre systemisk exponering

än den kliniskt maximala (AUC).

Studier på unga råttor visar övergående kognitiva effekter, samt signifikant minskad kroppsvikt och

födokonsumtion, hepatisk enzymindution och hepatocellulär vakuolisering vid 45 mg/kg/dag.

Toxicitetsprofilen för duloxetin hos unga råttor var liknande den hos vuxna råttor. Nivån där man inte

såg någon negativ effekt bestämdes till 20 mg/kg/dag.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Kapselinnehåll:

Hypromellos

Hypromellosacetatsuccinat

Sackaros

Sockersfärer (sackaros, majsstärkelse)

Talk

Titandioxid (E171)

Hydroxipropylcellulosa

Kapselhölje:

Gelatin

Titandioxid (E171)

Indigokarmin (E132)

Gul järnoxid (E172) (

endast 60 mg kapsel

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Detta läkemedel kräver ingen särskild temperatur förvaringsanvisningar. Förvaras i

originalförpackningen. Fuktkänsligt.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

PVC/PCTFE/PVC/Al blister

30 mg: Förpackningar med 7, 10, 14, 28, 30, 50 perforerade endosblister, 56, 60, 84, 90, 98, 112 och

140 kapslar.

60 mg: Förpackningar med 7, 10, 14, 28, 30, 56, 60, 84, 90, 98, 100, 112 och 140 kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion <och övrig hantering>

Inga särskilda anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

30 mg: 51713

60 mg: 51714

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2015-09-10

Datum för den senaste förnyelsen: 2020-07-13

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-06-08

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen