Rasitrio

Europeiska unionen - svenska - EMA (European Medicines Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

20-09-2012

Aktiva substanser:
aliskiren, amlodipin, hydroklortiazid
Tillgänglig från:
Novartis Europharm Ltd.
ATC-kod:
C09XA54
INN (International namn):
aliskiren, amlodipine, hydrochlorothiazide
Terapeutisk grupp:
Kardiovaskulära systemet
Terapiområde:
hypertension
Terapeutiska indikationer:
Rasitrio är indicerat för behandling av essentiell hypertoni som substitutionsbehandling hos vuxna patienter vars blodtryck är tillräckligt kontrollerat på kombinationen av aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid ges samtidigt i samma dosnivå som i kombinationen.
Produktsammanfattning:
Revision: 1
Bemyndigande status:
kallas
Godkännandenummer:
EMEA/H/C/002017
Tillstånd datum:
2011-11-22
EMEA-kod:
EMEA/H/C/002017

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - bulgariska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - bulgariska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - bulgariska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - spanska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - spanska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - spanska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - tjeckiska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tjeckiska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tjeckiska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - danska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - danska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - danska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - tyska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tyska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tyska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - estniska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - estniska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - estniska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - grekiska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - grekiska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - grekiska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - franska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - franska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - franska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - italienska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - italienska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - italienska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - lettiska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - lettiska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - lettiska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - litauiska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - litauiska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - litauiska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - ungerska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - ungerska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - ungerska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - maltesiska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - maltesiska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - maltesiska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - nederländska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - nederländska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - nederländska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - polska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - polska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - polska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - portugisiska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - portugisiska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - portugisiska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - rumänska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - rumänska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - rumänska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - slovakiska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovakiska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovakiska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - slovenska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovenska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovenska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - finska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - finska

20-09-2012

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - finska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - norska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - norska

20-09-2012

Bipacksedel Bipacksedel - isländska

20-09-2012

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - isländska

20-09-2012

Läs hela dokumentet

B. BIPACKSEDEL

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Bipacksedel: Information till användaren

Rasitrio 150 mg/5 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Rasitrio är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Rasitrio

Hur du tar Rasitrio

Eventuella biverkningar

Hur Rasitrio ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Rasitrio är och vad det används för

Vad Rasitrio är

Rasitrio innehåller tre aktiva substanser kallade aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid. Alla dessa

tre substanser bidrar till att kontrollera högt blodtryck (hypertoni).

Aliskiren är ett ämne som tillhör en läkemedelsklass som kallas reninhämmare. Reninhämmare

minskar mängden angiotensin II som kroppen kan producera. Angiotensin II drar ihop

blodkärlen, vilket ökar blodtrycket. Genom att minska mängden angiotensin II kan blodkärlen

slappna av och blodtrycket sänks.

Amlodipin tillhör läkemedelsklassen kalciumkanalblockerare, som bidrar till att sänka ett högt

blodtryck. Amlodipin gör att blodkärlen vidgas och slappnar av och därmed sänks blodtrycket.

Hydroklortiazid tillhör en grupp läkemedel som kallas tiaziddiuretika. Hydroklortiazid ökar

urinproduktionen, vilket också sänker blodtrycket.

Högt blodtryck ökar belastningen på hjärtat och blodkärlen. Om detta fortsätter under en längre tid

kan blodkärlen i hjärnan, hjärtat och njurarna skadas och leda till stroke, hjärtsvikt, hjärtattack eller

njursvikt. Genom att sänka blodtrycket till normal nivå minskar risken för att få dessa sjukdomar.

Vad Rasitrio används för

Rasitrio används för att behandla högt blodtryck hos vuxna patienter som redan har sitt blodtryck

kontrollerat av aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid som separata läkemedel som ges samtidigt.

Dessa patienter skulle därför kunna ha nytta av att ta en enda tablett som innehåller alla tre

substanserna.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

2.

Vad du behöver veta innan du tar Rasitrio

Ta inte Rasitrio:

om du är allergisk mot aliskiren, mot amlodipin, mot andra läkemedel som kommer från

dihydropyridin (så kallade kalciumkanalblockerare), mot hydroklortiazid, mot läkemedel som

kommer från sulfonamid (läkemedel som används för att behandla luftvägsinfektioner och

urinvägsinfektioner) eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6). Om

du tror att du kan vara allergisk, ta inte Rasitrio utan fråga läkare om råd

om du har haft följande former av angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad

av ansikte, händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga):

angioödem när du tar aliskiren

ärftligt angioödem

angioödem utan känd orsak

om du är mer än tre månader gången i graviditeten. (Även tidigare under graviditeten är det bra

att undvika Rasitrio – se avsnitt Graviditet och amning.)

om du har allvarliga leverproblem

om du har allvarliga njurproblem

om du inte kan producera urin (anuri)

om nivån av kalium i blodet är för lågt trots behandling

om ditt natriumvärde i blodet är för lågt

om ditt kalciumvärde i blodet är för högt

om du har gikt (urinsyrakristaller i lederna)

om du tar något av följande läkemedel:

ciklosporin (ett läkemedel som används efter organtransplantation för att förhindra

avstötning, eller för andra åkommor t.ex. reumatoid artrit eller atopisk dermatit)

itrakonazol (ett läkemedel för behandling av svampinfektioner)

kinidin (ett läkemedel för att korrigera hjärtrytmen)

om du har diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion och om du behandlas med någon av

följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril, osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan, osv.

om du har mycket lågt blodtryck

om du lider av chock, inklusive kardiogen chock

om du har en förträngning i aortahjärtklaffen (aortastenos)

om du har hjärtsvikt efter en akut hjärtinfarkt.

Om något av ovanstående stämmer in på dig, ta inte Rasitrio utan fråga läkare om råd.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Rasitrio:

om du har diarré eller kräkningar, eller om du tar ett diuretikum (vattendrivande läkemedel som

ökar mängden urin som produceras i kroppen)

om du redan har upplevt angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad av ansikte,

händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga). Sluta ta Rasitrio om detta händer och kontakta

din läkare

om du har problem med hjärtat

om du står på saltreducerad kost

om urinflödet har minskat markant under 24 timmar eller mer och/eller om du har allvarliga

njurproblem (som t.ex. kräver dialys), eller om du har genomgått njurtransplantation eller om du

har en förträngning eller stopp i de blodkärl som förser dina njurar med blod

om du har nedsatt njurfunktion, kommer din läkare att noggrant beakta om Rasitrio är lämplig

för dig och kan vilja monitorera dig noggrant

om du har leverproblem (nedsatt leverfunktion)

om du har diabetes (hög nivå av socker i blodet)

om du har för mycket kolesterol eller triglycerider i blodet

om du har en sjukdom som heter lupus erythematosus (också kallad ”lupus” eller ”SLE”)

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

om du har allergi eller astma

om du tar någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

om du är i åldern 65 år eller äldre (se avsnitt Äldre (patienter 65 år och äldre) nedan)

om du har symtom som t.ex. onormal törst, muntorrhet, allmän svaghet, dåsighet, rastlöshet,

muskelvärk eller kramper, muskelsvaghet, lågt blodtryck, minskad urinmängd, illamående,

kräkningar eller onormalt snabba hjärtslag, vilket kan tyda på alltför kraftig effekt av

hydroklortiazid (som ingår i Rasitrio)

om du får hudreaktioner såson utslag efter solexponering

om du upplever en nedsatt synförmåga eller ögonsmärta. Dessa kan vara symtom på en ökning

av trycket i ögat och kan ske inom några timmar till veckor efter behandling med Rasitrio. Detta

kan leda till permanent synnedsättning, om det inte behandlas

om du har njurartärstenos (förträngning av blodkärlen som leder blod till en eller båda njurarna)

om du har allvarlig hjärtsvikt (en typ av hjärtsjukdom där hjärtat inte kan pumpa runt tillräckligt

med blod i kroppen).

Om du tror att du är gravid (eller blir gravid) under behandlingen, kontakta din läkare. Rasitrio

rekommenderas inte under graviditet och ska inte användas under de 6 sista månaderna av

graviditeten, eftersom det då kan orsaka fosterskador (se avsnitt Graviditet och amning).

Barn och ungdomar

Användning av Rasitrio till barn och ungdomar under 18 år rekommenderas inte.

Äldre personer

Du ska tala om för din läkare om du är 65 år gammal eller äldre eftersom du kan ha större risk att få

biverkningar relaterade till lågt blodtryck (se avsnitt 4, Biverkningar). Din läkare kommer överväga

noga om Rasitrio är passande för dig. Om du är 75 år gammal eller äldre kan din läkare vilja följa ditt

blodtryck mer regelbundet.

Hos majoriteten av patienter som är 65 år eller äldre, visade en dos på 300 mg aliskiren inte på

ytterligare fördel för att minska blodtrycket jämfört med en dos på 150 mg.

Andra läkemedel och Rasitrio

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Ta inte Rasitrio och tala om för läkaren om du använder något av följande läkemedel:

ciklosporin (ett läkemedel som används efter organtransplantation för att förhindra avstötning

eller för andra åkommor t ex reumatoid artrit eller atopisk dermatit)

itrakonazol (ett läkemedel för behandling av svampinfektioner)

kinidin (ett läkemedel för att korrigera hjärtrytm)

någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck om du har

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

Tala om för läkaren om du använder något av följande läkemedel:

läkemedel eller ämnen som ökar mängden kalium i blodet. Dessa inkluderar kaliumtillägg eller

saltersättningar som innehåller kalium, kaliumsparande läkemedel och heparin

läkemedel som kan minska mängden kalium i blodet, såsom diuretika (vätskedrivande medel),

kortikosteroider, laxermedel, karbenoxolon, amfotericin eller penicillin G

läkemedel för att sänka blodtrycket, inklusive metyldopa

läkemedel för att höja blodtrycket, såsom noradrenalin eller adrenalin

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

läkemedel som kan framkalla ”torsade de pointes” (oregelbundna hjärtslag), t ex antiarytmika

(läkemedel som används för behandling av hjärtproblem) och vissa antispykotiska läkemedel

ketonazol, ett läkemedel för behandling av svampinfektioner

verapamil (ett läkemedel för behandling av högt blodtryck, för att korrigera hjärtrytmen eller

behandla angina pectoris)

klaritromycin, telitromycin eller erytromycin, som är antibiotika som används vid infektioner

amiodaron, ett läkemedel för behandling av onormal hjärtrytm

atorvastatin, ett läkemedel för behandling av högt kolesterolvärde

furosemid eller torasemid, läkemedel som tillhör gruppen diuretika, som används för att öka

mängden urin du producerar och även för att behandla vissa hjärtproblem (hjärtsvikt) och ödem

(svullnader)

läkemedel som kan minska mängden natrium i blodet, såsom antidepressiva, antipsykotika,

antiepileptika (karbamazepin)

rifampicin, ett läkemedel för att förhindra eller behandla infektioner

johannesört (hypericum perforatum), ett växtpreparat som används för att höja

sinnesstämningen

smärtstillande såsom icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), inklusive selektiva

cyklooxygenas 2-hämmare (Cox 2-hämmare) (används speciellt till patienter över 65 år)

diltiazem, ett läkemedel för behandling av hjärtproblem

ritonavir, ett läkemedel för behandling av virusinfektioner

litium (ett läkemedel som används för att behandla vissa typer av depression)

vissa laxermedel

läkemedel för behandling av gikt, såsom allopurinol

digoxin eller andra digitalisglykosider (läkemedel som används för behandling av hjärtproblem)

vitamin D och kalciumsalter

någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

läkemedel som används för att justera hjärtrytmen

läkemedel för behandling av diabetes (perorala läkemedel såsom metformin och insuliner)

läkemedel som kan öka blodsockernivån (betablockerare, diazoxid)

steroider

cytotoxiska läkemedel (används för att behandla cancer), såsom metotrexat eller cyklofosfamid

artrit läkemedel

läkemedel som används för att behandla sår och inflammationer i matstrupen (t.ex.

karbenoxolon)

muskelavslappnande medel (läkemedel för att slappna av musklerna som används under

operation)

amantadin (behandling mot Parkinsons sjukdom, som också används för att behandla eller

förebygga vissa sjukdomar orsakade av virus)

antikolinerga medel (mediciner som används för att behandla en rad sjukdomar såsom

gastrointestinala kramper, spasm i urinblåsan, astma, åksjuka, muskelspasmer, Parkinsons

sjukdom och som ett stöd till narkos)

kolestyramin, kolestipol eller andra hartser (ämnen som används för att behandla höga nivåer av

lipider i blodet)

alkohol, sömntabletter och bedövningsmedel (läkemedel som gör det möjligt för patienter att

genomgå operation och andra åtgärder)

jodkontrastmedel (medel som används för undersökningar med bildåtergivning).

Din läkare kan behöva ändra din dos och/eller vidta andra försiktighetsåtgärder om du tar

något av följande läkemedel:

furosemid eller torasemid, läkemedel som tillhör gruppen diuretika, eller ”vattendrivande”

läkemedel, som används för att öka mängden urin du producerar och även för att behandla vissa

hjärtproblem (hjärtsvikt) och ödem (svullnader)

vissa läkemedel mot infektioner, t.ex. ketokonazol, amfotericin eller penicillin G.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Rasitrio med mat, dryck och alkohol

Du bör ta detta läkemedel tillsammans med en lätt måltid en gång om dagen, helst vid samma tidpunkt

varje dag. Du ska inte ta detta läkemedel tillsammans med grapefruktjuice.

Hydroklortiazidinnehållet i Rasitrio gör att, om du dricker alkohol under behandlingen kan du känna

dig mera yr när du reser dig upp, särskilt när du reser dig från sittande.

Graviditet

Ta inte detta läkemedel om du är gravid (se avsnitt Ta inte Rasitrio). Om du blir gravid under tiden du

tar detta läkemedel, sluta omedelbart och tala med din läkare. Om du tror att du kan vara gravid eller

planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Vanligtvis föreslår din läkare att du ska sluta ta Rasitrio före graviditet och istället rekommendera ett

annat läkemedel till dig istället för Rasitrio. Rasitrio är inte rekommenderat i början av graviditeten,

och ska inte användas under de sista 6 månaderna av graviditeten eftersom det då kan orsaka

fosterskador.

Amning

Berätta för din läkare om du ammar eller tänker börja amma. Rasitrio rekommenderas inte vid amning

och din läkare kan välja en annan behandling till dig om du vill amma ditt barn, särskilt om ditt barn

är nyfött eller föddes för tidigt.

Körförmåga och användning av maskiner

Du kan känna dig yr när du tar detta läkemedel. Om du känner detta symtom ska du inte köra bil eller

använda verktyg eller maskiner.

3.

Hur du tar Rasitrio

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar och ta inte mer än den rekommenderade dosen.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Den normala dosen av Rasitrio är en tablett om dagen.

Administreringssätt

Svälj tabletten hel tillsammans med lite vatten. Du bör ta detta läkemedel tillsammans med en lätt

måltid en gång om dagen, helst vid samma tidpunkt varje dag. Du ska inte ta detta läkemedel

tillsammans med grapefruktjuice.

Om du har tagit för stor mängd av Rasitrio

Om du av misstag har tagit för många tabletter av Rasitrio, rådfråga läkare omedelbart. Du kan behöva

läkartillsyn.

Om du har glömt att ta Rasitrio

Om du glömmer att ta en dos av detta läkemedel, ta tabletten så snart du kommer ihåg och ta sedan

nästa dos i vanlig tid. Om det emellertid snart är dags att ta nästa dos, ta bara nästa dos i vanlig tid. Ta

inte dubbel dos (två tabletter samtidigt) för att kompensera för glömd tablett.

Sluta inte ta din medicin, även om du känner dig bra (såvida inte din läkare säger till dig att göra

det).

Personer med högt blodtryck känner ofta inte av några symtom på detta. Många kan känna sig helt

som vanligt. Det är mycket viktigt att du tar detta läkemedel exakt som läkaren sagt, för att få bästa

resultat och minska risken för biverkningar. Kom till dina avtalade läkarbesök, även om du känner dig

bra.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Följande biverkningar har rapporterats med Rasitrio:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

yrsel

lågt blodtryck

svullna händer, anklar och fötter (perifert ödem).

Berätta omedelbart för läkaren om du får något av följande symtom i början av behandlingen:

Svimning och/eller yrsel på grund av lågt blodtryck kan inträffa i början av behandlingen med

Rasitrio. Patienter som är 65 år gamla eller äldre har större risk att få biverkningar som är relaterade

till lågt blodtryck. I kliniska studier inträffade lågt blodtryck oftare hos patienter som tog Rasitrio än

hos de patienter som tog kombinationen aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller

amlodipin/hydroklortiazid (se avsnitt 2).

Följande biverkningar, som kan bli allvarliga, har rapporterats för läkemedel som innehåller enbart

aliskiren, amlodipin eller hydroklortiazid.

Aliskiren

Vissa biverkningar kan vara allvarliga (ingen känd frekvens):

Ett fåtal patienter har upplevt dessa biverkningar (kan förekomma hos färre än 1 av 1 000 personer).

Om något av följande inträffar, tala omedelbart med din läkare:

Allvarliga allergiska reaktioner med symtom som utslag, klåda, svullnad av ansikte och läppar eller

tunga, svårigheter att andas, yrsel.

Allvarliga allergiska reaktioner med symtom som utslag, klåda, svullnad av ansikte och läppar

eller tunga, svårigheter att andas, yrsel.

Illamående, minskad aptit, mörkfärgad urin eller gulfärgad hud och ögon (tecken på

leverpåverkan).

Möjliga biverkningar:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

diarré

ledsmärta (artralgi)

höga halter av kalium i blodet

yrsel.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

hudutslag (detta kan också vara ett tecken på allergiska reaktioner eller angioödem – se

”Sällsynta” biverkningar nedan)

njurproblem, inklusive akut njursvikt (kraftig urinminskning)

svullnad av händer, vrister eller fötter (perifera ödem)

allvarliga hudreaktioner (toxisk epidermal nekrolys och/eller slemhinnereaktioner i munnen –

rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av huden, feber)

lågt blodtryck

hjärtklappning

hosta

klåda, kliande utslag (urtikaria)

ökning av leverenzymer.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

allvarliga allergiska reaktioner (anafylaktisk reaktion)

allergiska reaktioner (överkänslighet)

angioödem (symtom som kan inkludera svårigheter att andas eller svälja, hudutslag, klåda,

nässelfeber eller svullnad av ansikte, händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga, yrsel)

förhöjd nivå av kreatinin i blodet

röda utslag.

Amlodipin

Följande biverkningar har förekommit bland patienter som tar enbart amlodipin:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

sömnighet

yrsel

huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)

rodnad med värmekänsla

magsmärtor

illamående

ankelsvullnad

svullnader

trötthet

hjärtklappning (du känner av hjärtslagen).

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

sömnlöshet

humörsvängningar (inklusive ångest)

depression

darrningar

förändrad smakupplevelse

plötsliga och tillfälliga medvetandeförluster

minskad känslighet i huden

stickningar och domningar

synrubbningar (inklusive dubbelseende)

öronsusningar

lågt blodtryck

andfåddhet

snuva

kräkningar

magbesvär efter måltid

förändrade tarmvanor (inklusive diarré och förstoppning)

muntorrhet

håravfall

lila fläckar på huden

hudmissfärgning

ökad svettproduktion

klåda, utslag

generellt hudutslag

ledvärk

muskelsmärtor

muskelkramper

ryggvärk

urineringsbesvär

vattenkastning (kissa) nattetid

behov att kissa ofta

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

impotens

tillväxt av brösten hos män

bröstsmärtor

svaghetskänsla

smärtor

sjukdomskänsla

viktökning

viktminskning.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

förvirring.

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 personer)

lågt antal vita blodkroppar och blodplättar

allergisk reaktion med symtom som utslag, klåda, nässelutslag, svårigheter att andas eller svälja

samt yrsel

högt blodsockervärde

stela muskler och oförmåga att sträcka ut musklerna

domningar eller stickningar med en brännande känsla i fingrar och tår

hjärtinfarkt

oregelbunden hjärtrytm

inflammation i blodkärlen

hosta

svåra smärtor i övre magtrakten

inflammation i magslemhinnan

blödningar, ömmande eller svullet tandkött

inflammation i levern

leversjukdom som kan uppträda tillsammans med gulfärgning av hud och ögon eller mörk urin

onormala leverfunktionsprover

angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad av ansikte, händer och fötter, ögon,

läppar och/eller tunga)

hudreaktion med rodnad och avflagning, blåsor på läpparna, runt ögonen eller i munnen; torr

hud, hudutslag, kliande hudutslag

hudutslag med fjällning eller avflagning; utslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun,

flagning av huden, feber

svullnad främst i ansikte och svalg

ökad känslighet i huden för sol.

Hydroklortiazid

Följande biverkningar har förekommit hos patienter som tar enbart hydroklortiazid, men frekvensen

kan inte beräknas från tillgängliga data:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer)

låg nivå av kalium i blodet

ökning av blodfetter.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

hög nivå av urinsyra i blodet

låg nivå av magnesium i blodet

låg nivå av natrium i blodet

yrsel, svimning när du står upp

nedsatt aptit

illamående och kräkningar

kliande utslag och andra typer av hudutslag

oförmåga att få eller bibehålla erektion.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

låg nivå av blodplättar (ibland med blödning eller blåmärken under huden)

hög nivå av kalcium i blodet

hög nivå av socker i blodet

försämring av metabola diabetestillstånd

ledset humör (depression)

sömnbesvär

yrsel

huvudvärk

stickningar eller domningar

synstörningar

oregelbunden hjärtrytm

magbesvär

förstoppning

diarré

leversjukdomar som kan förekomma tillsammans med gulfärgning av hud och ögon

ökad känslighet i huden för solen

socker i urinen.

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 personer)

feber, halsont eller munsår, mer frekventa infektioner (brist på eller låga nivåer av vita

blodkroppar)

blek hud, trötthet, andfåddhet, mörkfärgad urin (hemolytisk anemi)

hudutslag, klåda, nässelfeber, svårigheter att andas eller svälja, yrsel

(överkänslighetsreaktioner)

förvirring, trötthet, muskelryckningar och kramper, snabb andning (hypokloremisk alkalos)

andningssvårigheter med feber, hosta, väsande andning, andfåddhet (andnöd inkluderande

pneumonit och lungödem)

svår smärta i övre delen av magen (inflammation i bukspottkörteln)

rodnad i ansiktet, ledvärk, muskelsjukdom, feber (lupus erythematosus)

inflammation i blodkärl med symtom såsom utslag, lila-röda fläckar, feber (vaskulit)

allvarlig hudsjukdom som ger utslag, rödaktig hud, blåsor på läpparna, ögonen eller munnen,

hudfjällning, feber (toxisk epidermal nekrolys).

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

svaghet

blåmärken och frekventa infektioner (aplastisk anemi)

minskning av syn eller smärta i ögonen på grund av högt tryck (möjliga tecken på akut

trångvinkelglaukom)

svår hudsjukdom som orsakar hudutslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av

huden, feber (erythema multiforme)

muskelkramper

kraftig urinminskning (möjliga tecken på njursjukdom eller njursvikt), svaghet (asteni)

febertillstånd.

Om några av biverkningarna påverkar dig allvarligt, tala med din läkare. Du kan behöva sluta

ta Rasitrio.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

5.

Hur Rasitrio ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och blistret efter Utg.dat/EXP. Utgångsdatumet

är den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 30 °C.

Förvara Rasitrio-tabletterna i originalförpackningen för att skydda dem från fukt och ljus.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Varje Rasitrio 150 mg/5 mg/12,5 mg filmdragerad tablett innehåller 150 mg aliskiren (som

hemifumarat), 5 mg amlodipin (som besylat) och 12,5 mg hydroklortiazid. Övriga

innehållsämnen är mikrokristallin cellulosa, krospovidon, povidon, magnesiumstearat, kolloidal

vattenfri kiseldioxid, hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, talk, röd järnoxid (E172) och

svart järnoxid (E172).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Rasitrio 150 mg/5 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter är svagt violetta, ovala tabletter med

”YIY” präglat på ena sidan och ”NVR” på andra sidan.

Rasitrio finns i förpackningar med 14, 28, 56 eller 98 tabletter i kalenderblister.

Det finns även som multipack med 98 tabletter (2 förpackningar med 49 tabletter i vardera) i

kalenderblister.

Rasitrio finns i förpackningar med 30 eller 90 tabletter i vanliga blister.

Rasitrio finns i förpackningar med 56x1 tablett i perforerad endosblister.

Det finns även som multipack med 98x1 tabletter (2 förpackningar med 49x1 tabletter i vardera) i

perforerad endosblister.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Innehavare av godkännande för försäljning

Novartis Europharm Limited

Wimblehurst Road

Horsham

West Sussex, RH12 5AB

Storbritannien

Tillverkare

Novartis Farma S.p.A.

Via Provinciale Schito 131

I-80058 Torre Annunziata/NA

Italien

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel:

België/Belgique/Belgien

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Lietuva

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +370 5 269 16 50

България

Novartis Pharma Services Inc.

Тел.: +359 2 489 98 28

Luxembourg/Luxemburg

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Česká republika

Novartis s.r.o.

Tel: +420 225 775 111

Magyarország

Novartis Hungária Kft. Pharma

Tel.: +36 1 457 65 00

Danmark

Novartis Healthcare A/S

Tlf: +45 39 16 84 00

Malta

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +356 2122 2872

Deutschland

Novartis Pharma GmbH

Tel: +49 911 273 0

Nederland

Novartis Pharma B.V.

Tel: +31 26 37 82 111

Eesti

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +372 66 30 810

Norge

Novartis Norge AS

Tlf: +47 23 05 20 00

Ελλάδα

Novartis (Hellas) A.E.B.E.

Τηλ: +30 210 281 17 12

Österreich

Novartis Pharma GmbH

Tel: +43 1 86 6570

España

Novartis Farmacéutica, S.A.

Tel: +34 93 306 42 00

Polska

Novartis Poland Sp. z o.o.

Tel.: +48 22 375 4888

France

Novartis Pharma S.A.S.

Tél: +33 1 55 47 66 00

Portugal

Novartis Farma - Produtos Farmacêuticos, S.A.

Tel: +351 21 000 8600

Hrvatska

Novartis Hrvatska d.o.o.

Tel. +385 1 6274 220

România

Novartis Pharma Services Romania SRL

Tel: +40 21 31299 01

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Ireland

Novartis Ireland Limited

Tel: +353 1 260 12 55

Slovenija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +386 1 300 75 50

Ísland

Vistor hf.

Sími: +354 535 7000

Slovenská republika

Novartis Slovakia s.r.o.

Tel: +421 2 5542 5439

Italia

Novartis Farma S.p.A.

Tel: +39 02 96 54 1

Suomi/Finland

Novartis Finland Oy

Puh/Tel: +358 (0)10 6133 200

Κύπρος

Novartis Pharma Services Inc.

Τηλ: +357 22 690 690

Sverige

Novartis Sverige AB

Tel: +46 8 732 32 00

Latvija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +371 67 887 070

United Kingdom

Novartis Pharmaceuticals UK Ltd.

Tel: +44 1276 698370

Denna bipacksedel ändrades senast

Övriga informationskällor

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Bipacksedel: Information till användaren

Rasitrio 300 mg/5 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Rasitrio är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Rasitrio

Hur du tar Rasitrio

Eventuella biverkningar

Hur Rasitrio ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Rasitrio är och vad det används för

Vad Rasitrio är

Rasitrio innehåller tre aktiva substanser kallade aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid. Alla dessa

tre substanser bidrar till att kontrollera högt blodtryck (hypertoni).

Aliskiren är ett ämne som tillhör en läkemedelsklass som kallas reninhämmare. Reninhämmare

minskar mängden angiotensin II som kroppen kan producera. Angiotensin II drar ihop

blodkärlen, vilket ökar blodtrycket. Genom att minska mängden angiotensin II kan blodkärlen

slappna av och blodtrycket sänks.

Amlodipin tillhör läkemedelsklassen kalciumkanalblockerare, som bidrar till att sänka ett högt

blodtryck. Amlodipin gör att blodkärlen vidgas och slappnar av och därmed sänks blodtrycket.

Hydroklortiazid tillhör en grupp läkemedel som kallas tiaziddiuretika. Hydroklortiazid ökar

urinproduktionen, vilket också sänker blodtrycket.

Högt blodtryck ökar belastningen på hjärtat och blodkärlen. Om detta fortsätter under en längre tid

kan blodkärlen i hjärnan, hjärtat och njurarna skadas och leda till stroke, hjärtsvikt, hjärtattack eller

njursvikt. Genom att sänka blodtrycket till normal nivå minskar risken för att få dessa sjukdomar.

Vad Rasitrio används för

Rasitrio används för att behandla högt blodtryck hos vuxna patienter som redan har sitt blodtryck

kontrollerat av aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid som separata läkemedel som ges samtidigt.

Dessa patienter skulle därför kunna ha nytta av att ta en enda tablett som innehåller alla tre

substanserna.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

2.

Vad du behöver veta innan du tar Rasitrio

Ta inte Rasitrio:

om du är allergisk mot aliskiren, mot amlodipin, mot andra läkemedel som kommer från

dihydropyridin (så kallade kalciumkanalblockerare), mot hydroklortiazid, mot läkemedel som

kommer från sulfonamid (läkemedel som används för att behandla luftvägsinfektioner och

urinvägsinfektioner) eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6). Om

du tror att du kan vara allergisk, ta inte Rasitrio utan fråga läkare om råd

om du har haft följande former av angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad

av ansikte, händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga):

angioödem när du tar aliskiren

ärftligt angioödem

angioödem utan känd orsak

om du är mer än tre månader gången i graviditeten. (Även tidigare under graviditeten är det bra

att undvika Rasitrio – se avsnitt Graviditet och amning.)

om du har allvarliga leverproblem

om du har allvarliga njurproblem

om du inte kan producera urin (anuri)

om nivån av kalium i blodet är för lågt trots behandling

om ditt natriumvärde i blodet är för lågt

om ditt kalciumvärde i blodet är för högt

om du har gikt (urinsyrakristaller i lederna)

om du tar något av följande läkemedel:

ciklosporin (ett läkemedel som används efter organtransplantation för att förhindra

avstötning, eller för andra åkommor t.ex. reumatoid artrit eller atopisk dermatit)

itrakonazol (ett läkemedel för behandling av svampinfektioner)

kinidin (ett läkemedel för att korrigera hjärtrytmen)

om du har diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion och om du behandlas med någon av

följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril, osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan, osv.

om du har mycket lågt blodtryck

om du lider av chock, inklusive kardiogen chock

om du har en förträngning i aortahjärtklaffen (aortastenos)

om du har hjärtsvikt efter en akut hjärtinfarkt.

Om något av ovanstående stämmer in på dig, ta inte Rasitrio utan fråga läkare om råd.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Rasitrio:

om du har diarré eller kräkningar, eller om du tar ett diuretikum (vattendrivande läkemedel som

ökar mängden urin som produceras i kroppen)

om du redan har upplevt angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad av ansikte,

händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga). Sluta ta Rasitrio om detta händer och kontakta

din läkare

om du har problem med hjärtat

om du står på saltreducerad kost

om urinflödet har minskat markant under 24 timmar eller mer och/eller om du har allvarliga

njurproblem (som t.ex. kräver dialys), eller om du har genomgått njurtransplantation eller om du

har en förträngning eller stopp i de blodkärl som förser dina njurar med blod

om du har nedsatt njurfunktion, kommer din läkare att noggrant beakta om Rasitrio är lämplig

för dig och kan vilja monitorera dig noggrant

om du har leverproblem (nedsatt leverfunktion)

om du har diabetes (hög nivå av socker i blodet)

om du har för mycket kolesterol eller triglycerider i blodet

om du har en sjukdom som heter lupus erythematosus (också kallad ”lupus” eller ”SLE”)

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

om du har allergi eller astma

om du tar någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

om du är i åldern 65 år eller äldre (se avsnitt Äldre (patienter 65 år och äldre) nedan)

om du har symtom som t.ex. onormal törst, muntorrhet, allmän svaghet, dåsighet, rastlöshet,

muskelvärk eller kramper, muskelsvaghet, lågt blodtryck, minskad urinmängd, illamående,

kräkningar eller onormalt snabba hjärtslag, vilket kan tyda på alltför kraftig effekt av

hydroklortiazid (som ingår i Rasitrio)

om du får hudreaktioner såson utslag efter solexponering

om du upplever en nedsatt synförmåga eller ögonsmärta. Dessa kan vara symtom på en ökning

av trycket i ögat och kan ske inom några timmar till veckor efter behandling med Rasitrio. Detta

kan leda till permanent synnedsättning, om det inte behandlas

om du har njurartärstenos (förträngning av blodkärlen som leder blod till en eller båda njurarna)

om du har allvarlig hjärtsvikt (en typ av hjärtsjukdom där hjärtat inte kan pumpa runt tillräckligt

med blod i kroppen).

Om du tror att du är gravid (eller blir gravid) under behandlingen, kontakta din läkare. Rasitrio

rekommenderas inte under graviditet och ska inte användas under de 6 sista månaderna av

graviditeten, eftersom det då kan orsaka fosterskador (se avsnitt Graviditet och amning).

Barn och ungdomar

Användning av Rasitrio till barn och ungdomar under 18 år rekommenderas inte.

Äldre personer

Du ska tala om för din läkare om du är 65 år gammal eller äldre eftersom du kan ha större risk att få

biverkningar relaterade till lågt blodtryck (se avsnitt 4, Biverkningar). Din läkare kommer överväga

noga om Rasitrio är passande för dig. Om du är 75 år gammal eller äldre kan din läkare vilja följa ditt

blodtryck mer regelbundet.

Hos majoriteten av patienter som är 65 år eller äldre, visade en dos på 300 mg aliskiren inte på

ytterligare fördel för att minska blodtrycket jämfört med en dos på 150 mg.

Andra läkemedel och Rasitrio

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Ta inte Rasitrio och tala om för läkaren om du använder något av följande läkemedel:

ciklosporin (ett läkemedel som används efter organtransplantation för att förhindra avstötning

eller för andra åkommor t ex reumatoid artrit eller atopisk dermatit)

itrakonazol (ett läkemedel för behandling av svampinfektioner)

kinidin (ett läkemedel för att korrigera hjärtrytm)

någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck om du har

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

Tala om för läkaren om du använder något av följande läkemedel:

läkemedel eller ämnen som ökar mängden kalium i blodet. Dessa inkluderar kaliumtillägg eller

saltersättningar som innehåller kalium, kaliumsparande läkemedel och heparin

läkemedel som kan minska mängden kalium i blodet, såsom diuretika (vätskedrivande medel),

kortikosteroider, laxermedel, karbenoxolon, amfotericin eller penicillin G

läkemedel för att sänka blodtrycket, inklusive metyldopa

läkemedel för att höja blodtrycket, såsom noradrenalin eller adrenalin

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

läkemedel som kan framkalla ”torsade de pointes” (oregelbundna hjärtslag), t ex antiarytmika

(läkemedel som används för behandling av hjärtproblem) och vissa antispykotiska läkemedel

ketonazol, ett läkemedel för behandling av svampinfektioner

verapamil (ett läkemedel för behandling av högt blodtryck, för att korrigera hjärtrytmen eller

behandla angina pectoris)

klaritromycin, telitromycin eller erytromycin, som är antibiotika som används vid infektioner

amiodaron, ett läkemedel för behandling av onormal hjärtrytm

atorvastatin, ett läkemedel för behandling av högt kolesterolvärde

furosemid eller torasemid, läkemedel som tillhör gruppen diuretika, som används för att öka

mängden urin du producerar och även för att behandla vissa hjärtproblem (hjärtsvikt) och ödem

(svullnader)

läkemedel som kan minska mängden natrium i blodet, såsom antidepressiva, antipsykotika,

antiepileptika (karbamazepin)

rifampicin, ett läkemedel för att förhindra eller behandla infektioner

johannesört (hypericum perforatum), ett växtpreparat som används för att höja

sinnesstämningen

smärtstillande såsom icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), inklusive selektiva

cyklooxygenas 2-hämmare (Cox 2-hämmare) (används speciellt till patienter över 65 år)

diltiazem, ett läkemedel för behandling av hjärtproblem

ritonavir, ett läkemedel för behandling av virusinfektioner

litium (ett läkemedel som används för att behandla vissa typer av depression)

vissa laxermedel

läkemedel för behandling av gikt, såsom allopurinol

digoxin eller andra digitalisglykosider (läkemedel som används för behandling av hjärtproblem)

vitamin D och kalciumsalter

någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

läkemedel som används för att justera hjärtrytmen

läkemedel för behandling av diabetes (perorala läkemedel såsom metformin och insuliner)

läkemedel som kan öka blodsockernivån (betablockerare, diazoxid)

steroider

cytotoxiska läkemedel (används för att behandla cancer), såsom metotrexat eller cyklofosfamid

artrit läkemedel

läkemedel som används för att behandla sår och inflammationer i matstrupen (t.ex.

karbenoxolon)

muskelavslappnande medel (läkemedel för att slappna av musklerna som används under

operation)

amantadin (behandling mot Parkinsons sjukdom, som också används för att behandla eller

förebygga vissa sjukdomar orsakade av virus)

antikolinerga medel (mediciner som används för att behandla en rad sjukdomar såsom

gastrointestinala kramper, spasm i urinblåsan, astma, åksjuka, muskelspasmer, Parkinsons

sjukdom och som ett stöd till narkos)

kolestyramin, kolestipol eller andra hartser (ämnen som används för att behandla höga nivåer av

lipider i blodet)

alkohol, sömntabletter och bedövningsmedel (läkemedel som gör det möjligt för patienter att

genomgå operation och andra åtgärder)

jodkontrastmedel (medel som används för undersökningar med bildåtergivning).

Din läkare kan behöva ändra din dos och/eller vidta andra försiktighetsåtgärder om du tar

något av följande läkemedel:

furosemid eller torasemid, läkemedel som tillhör gruppen diuretika, eller ”vattendrivande”

läkemedel, som används för att öka mängden urin du producerar och även för att behandla vissa

hjärtproblem (hjärtsvikt) och ödem (svullnader)

vissa läkemedel mot infektioner, t.ex. ketokonazol, amfotericin eller penicillin G.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Rasitrio med mat, dryck och alkohol

Du bör ta detta läkemedel tillsammans med en lätt måltid en gång om dagen, helst vid samma tidpunkt

varje dag. Du ska inte ta detta läkemedel tillsammans med grapefruktjuice.

Hydroklortiazidinnehållet i Rasitrio gör att, om du dricker alkohol under behandlingen kan du känna

dig mera yr när du reser dig upp, särskilt när du reser dig från sittande.

Graviditet

Ta inte detta läkemedel om du är gravid (se avsnitt Ta inte Rasitrio). Om du blir gravid under tiden du

tar detta läkemedel, sluta omedelbart och tala med din läkare. Om du tror att du kan vara gravid eller

planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Vanligtvis föreslår din läkare att du ska sluta ta Rasitrio före graviditet och istället rekommendera ett

annat läkemedel till dig istället för Rasitrio. Rasitrio är inte rekommenderat i början av graviditeten,

och ska inte användas under de sista 6 månaderna av graviditeten eftersom det då kan orsaka

fosterskador.

Amning

Berätta för din läkare om du ammar eller tänker börja amma. Rasitrio rekommenderas inte vid amning

och din läkare kan välja en annan behandling till dig om du vill amma ditt barn, särskilt om ditt barn

är nyfött eller föddes för tidigt.

Körförmåga och användning av maskiner

Du kan känna dig yr när du tar detta läkemedel. Om du känner detta symtom ska du inte köra bil eller

använda verktyg eller maskiner.

3.

Hur du tar Rasitrio

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar och ta inte mer än den rekommenderade dosen.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Den normala dosen av Rasitrio är en tablett om dagen.

Administreringssätt

Svälj tabletten hel tillsammans med lite vatten. Du bör ta detta läkemedel tillsammans med en lätt

måltid en gång om dagen, helst vid samma tidpunkt varje dag. Du ska inte ta detta läkemedel

tillsammans med grapefruktjuice.

Om du har tagit för stor mängd av Rasitrio

Om du av misstag har tagit för många tabletter av Rasitrio, rådfråga läkare omedelbart. Du kan behöva

läkartillsyn.

Om du har glömt att ta Rasitrio

Om du glömmer att ta en dos av detta läkemedel, ta tabletten så snart du kommer ihåg och ta sedan

nästa dos i vanlig tid. Om det emellertid snart är dags att ta nästa dos, ta bara nästa dos i vanlig tid. Ta

inte dubbel dos (två tabletter samtidigt) för att kompensera för glömd tablett.

Sluta inte ta din medicin, även om du känner dig bra (såvida inte din läkare säger till dig att göra

det).

Personer med högt blodtryck känner ofta inte av några symtom på detta. Många kan känna sig helt

som vanligt. Det är mycket viktigt att du tar detta läkemedel exakt som läkaren sagt, för att få bästa

resultat och minska risken för biverkningar. Kom till dina avtalade läkarbesök, även om du känner dig

bra.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Följande biverkningar har rapporterats med Rasitrio:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

yrsel

lågt blodtryck

svullna händer, anklar och fötter (perifert ödem).

Berätta omedelbart för läkaren om du får något av följande symtom i början av behandlingen:

Svimning och/eller yrsel på grund av lågt blodtryck kan inträffa i början av behandlingen med

Rasitrio. Patienter som är 65 år gamla eller äldre har större risk att få biverkningar som är relaterade

till lågt blodtryck. I kliniska studier inträffade lågt blodtryck oftare hos patienter som tog Rasitrio än

hos de patienter som tog kombinationen aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller

amlodipin/hydroklortiazid (se avsnitt 2).

Följande biverkningar, som kan bli allvarliga, har rapporterats för läkemedel som innehåller enbart

aliskiren, amlodipin eller hydroklortiazid.

Aliskiren

Vissa biverkningar kan vara allvarliga (ingen känd frekvens):

Ett fåtal patienter har upplevt dessa biverkningar (kan förekomma hos färre än 1 av 1 000 personer).

Om något av följande inträffar, tala omedelbart med din läkare:

Allvarliga allergiska reaktioner med symtom som utslag, klåda, svullnad av ansikte och läppar

eller tunga, svårigheter att andas, yrsel.

Illamående, minskad aptit, mörkfärgad urin eller gulfärgad hud och ögon (tecken på

leverpåverkan).

Möjliga biverkningar:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

diarré

ledsmärta (artralgi)

höga halter av kalium i blodet

yrsel.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

hudutslag (detta kan också vara ett tecken på allergiska reaktioner eller angioödem – se

”Sällsynta” biverkningar nedan)

njurproblem, inklusive akut njursvikt (kraftig urinminskning)

svullnad av händer, vrister eller fötter (perifera ödem)

allvarliga hudreaktioner (toxisk epidermal nekrolys och/eller slemhinnereaktioner i munnen –

rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av huden, feber)

lågt blodtryck

hjärtklappning

hosta

klåda, kliande utslag (urtikaria)

ökning av leverenzymer.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

allvarliga allergiska reaktioner (anafylaktisk reaktion)

allergiska reaktioner (överkänslighet)

angioödem (symtom som kan inkludera svårigheter att andas eller svälja, hudutslag, klåda,

nässelfeber eller svullnad av ansikte, händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga, yrsel)

förhöjd nivå av kreatinin i blodet

röda utslag.

Amlodipin

Följande biverkningar har förekommit bland patienter som tar enbart amlodipin:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

sömnighet

yrsel

huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)

rodnad med värmekänsla

magsmärtor

illamående

ankelsvullnad

svullnader

trötthet

hjärtklappning (du känner av hjärtslagen).

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

sömnlöshet

humörsvängningar (inklusive ångest)

depression

darrningar

förändrad smakupplevelse

plötsliga och tillfälliga medvetandeförluster

minskad känslighet i huden

stickningar och domningar

synrubbningar (inklusive dubbelseende)

öronsusningar

lågt blodtryck

andfåddhet

snuva

kräkningar

magbesvär efter måltid

förändrade tarmvanor (inklusive diarré och förstoppning)

muntorrhet

håravfall

lila fläckar på huden

hudmissfärgning

ökad svettproduktion

klåda, utslag

generellt hudutslag

ledvärk

muskelsmärtor

muskelkramper

ryggvärk

urineringsbesvär

vattenkastning (kissa) nattetid

behov att kissa ofta

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

impotens

tillväxt av brösten hos män

bröstsmärtor

svaghetskänsla

smärtor

sjukdomskänsla

viktökning

viktminskning.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

förvirring.

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 personer)

lågt antal vita blodkroppar och blodplättar

allergisk reaktion med symtom som utslag, klåda, nässelutslag, svårigheter att andas eller svälja

samt yrsel

högt blodsockervärde

stela muskler och oförmåga att sträcka ut musklerna

domningar eller stickningar med en brännande känsla i fingrar och tår

hjärtinfarkt

oregelbunden hjärtrytm

inflammation i blodkärlen

hosta

svåra smärtor i övre magtrakten

inflammation i magslemhinnan

blödningar, ömmande eller svullet tandkött

inflammation i levern

leversjukdom som kan uppträda tillsammans med gulfärgning av hud och ögon eller mörk urin

onormala leverfunktionsprover

angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad av ansikte, händer och fötter, ögon,

läppar och/eller tunga)

hudreaktion med rodnad och avflagning, blåsor på läpparna, runt ögonen eller i munnen; torr

hud, hudutslag, kliande hudutslag

hudutslag med fjällning eller avflagning; utslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun,

flagning av huden, feber

svullnad främst i ansikte och svalg

ökad känslighet i huden för sol.

Hydroklortiazid

Följande biverkningar har förekommit hos patienter som tar enbart hydroklortiazid, men frekvensen

kan inte beräknas från tillgängliga data:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer)

låg nivå av kalium i blodet

ökning av blodfetter.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

hög nivå av urinsyra i blodet

låg nivå av magnesium i blodet

låg nivå av natrium i blodet

yrsel, svimning när du står upp

nedsatt aptit

illamående och kräkningar

kliande utslag och andra typer av hudutslag

oförmåga att få eller bibehålla erektion.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

låg nivå av blodplättar (ibland med blödning eller blåmärken under huden)

hög nivå av kalcium i blodet

hög nivå av socker i blodet

försämring av metabola diabetestillstånd

ledset humör (depression)

sömnbesvär

yrsel

huvudvärk

stickningar eller domningar

synstörningar

oregelbunden hjärtrytm

magbesvär

förstoppning

diarré

leversjukdomar som kan förekomma tillsammans med gulfärgning av hud och ögon

ökad känslighet i huden för solen

socker i urinen.

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 personer)

feber, halsont eller munsår, mer frekventa infektioner (brist på eller låga nivåer av vita

blodkroppar)

blek hud, trötthet, andfåddhet, mörkfärgad urin (hemolytisk anemi)

hudutslag, klåda, nässelfeber, svårigheter att andas eller svälja, yrsel

(överkänslighetsreaktioner)

förvirring, trötthet, muskelryckningar och kramper, snabb andning (hypokloremisk alkalos)

andningssvårigheter med feber, hosta, väsande andning, andfåddhet (andnöd inkluderande

pneumonit och lungödem)

svår smärta i övre delen av magen (inflammation i bukspottkörteln)

rodnad i ansiktet, ledvärk, muskelsjukdom, feber (lupus erythematosus)

inflammation i blodkärl med symtom såsom utslag, lila-röda fläckar, feber (vaskulit)

allvarlig hudsjukdom som ger utslag, rödaktig hud, blåsor på läpparna, ögonen eller munnen,

hudfjällning, feber (toxisk epidermal nekrolys).

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

svaghet

blåmärken och frekventa infektioner (aplastisk anemi)

minskning av syn eller smärta i ögonen på grund av högt tryck (möjliga tecken på akut

trångvinkelglaukom)

svår hudsjukdom som orsakar hudutslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av

huden, feber (erythema multiforme)

muskelkramper

kraftig urinminskning (möjliga tecken på njursjukdom eller njursvikt), svaghet (asteni)

febertillstånd.

Om några av biverkningarna påverkar dig allvarligt, tala med din läkare. Du kan behöva sluta

ta Rasitrio.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

5.

Hur Rasitrio ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och blistret efter Utg.dat/EXP. Utgångsdatumet

är den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 30 °C.

Förvara Rasitrio-tabletterna i originalförpackningen för att skydda dem från fukt.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Varje Rasitrio 300 mg/5 mg/12,5 mg filmdragerad tablett innehåller 300 mg aliskiren (som

hemifumarat), 5 mg amlodipin (som besylat) och 12,5 mg hydroklortiazid. Övriga

innehållsämnen är mikrokristallin cellulosa, krospovidon, povidon, magnesiumstearat, kolloidal

vattenfri kiseldioxid, hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, talk, röd järnoxid (E172) och

svart järnoxid (E172).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Rasitrio 300 mg/5 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter är ljusrosa, ovala tabletter med ”LIL”

präglat på ena sidan och ”NVR” på andra sidan.

Rasitrio finns i förpackningar med 14, 28, 56 eller 98 tabletter i kalenderblister.

Det finns även som multipack med 98 tabletter (2 förpackningar med 49 tabletter i vardera) i

kalenderblister.

Rasitrio finns i förpackningar med 30 eller 90 tabletter i vanliga blister.

Rasitrio finns i förpackningar med 56x1 tablett i perforerad endosblister.

Det finns även som multipack med 98x1 tabletter (2 förpackningar med 49x1 tabletter i vardera) i

perforerad endosblister.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Innehavare av godkännande för försäljning

Novartis Europharm Limited

Wimblehurst Road

Horsham

West Sussex, RH12 5AB

Storbritannien

Tillverkare

Novartis Farma S.p.A.

Via Provinciale Schito 131

I-80058 Torre Annunziata/NA

Italien

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel:

België/Belgique/Belgien

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Lietuva

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +370 5 269 16 50

България

Novartis Pharma Services Inc.

Тел.: +359 2 489 98 28

Luxembourg/Luxemburg

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Česká republika

Novartis s.r.o.

Tel: +420 225 775 111

Magyarország

Novartis Hungária Kft. Pharma

Tel.: +36 1 457 65 00

Danmark

Novartis Healthcare A/S

Tlf: +45 39 16 84 00

Malta

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +356 2122 2872

Deutschland

Novartis Pharma GmbH

Tel: +49 911 273 0

Nederland

Novartis Pharma B.V.

Tel: +31 26 37 82 111

Eesti

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +372 66 30 810

Norge

Novartis Norge AS

Tlf: +47 23 05 20 00

Ελλάδα

Novartis (Hellas) A.E.B.E.

Τηλ: +30 210 281 17 12

Österreich

Novartis Pharma GmbH

Tel: +43 1 86 6570

España

Novartis Farmacéutica, S.A.

Tel: +34 93 306 42 00

Polska

Novartis Poland Sp. z o.o.

Tel.: +48 22 375 4888

France

Novartis Pharma S.A.S.

Tél: +33 1 55 47 66 00

Portugal

Novartis Farma - Produtos Farmacêuticos, S.A.

Tel: +351 21 000 8600

Hrvatska

Novartis Hrvatska d.o.o.

Tel. +385 1 6274 220

România

Novartis Pharma Services Romania SRL

Tel: +40 21 31299 01

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Ireland

Novartis Ireland Limited

Tel: +353 1 260 12 55

Slovenija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +386 1 300 75 50

Ísland

Vistor hf.

Sími: +354 535 7000

Slovenská republika

Novartis Slovakia s.r.o.

Tel: +421 2 5542 5439

Italia

Novartis Farma S.p.A.

Tel: +39 02 96 54 1

Suomi/Finland

Novartis Finland Oy

Puh/Tel: +358 (0)10 6133 200

Κύπρος

Novartis Pharma Services Inc.

Τηλ: +357 22 690 690

Sverige

Novartis Sverige AB

Tel: +46 8 732 32 00

Latvija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +371 67 887 070

United Kingdom

Novartis Pharmaceuticals UK Ltd.

Tel: +44 1276 698370

Denna bipacksedel ändrades senast

Övriga informationskällor

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats:

http://www.ema.europa.eu

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Bipacksedel: Information till användaren

Rasitrio 300 mg/5 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Rasitrio är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Rasitrio

Hur du tar Rasitrio

Eventuella biverkningar

Hur Rasitrio ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Rasitrio är och vad det används för

Vad Rasitrio är

Rasitrio innehåller tre aktiva substanser kallade aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid. Alla dessa

tre substanser bidrar till att kontrollera högt blodtryck (hypertoni).

Aliskiren är ett ämne som tillhör en läkemedelsklass som kallas reninhämmare. Reninhämmare

minskar mängden angiotensin II som kroppen kan producera. Angiotensin II drar ihop

blodkärlen, vilket ökar blodtrycket. Genom att minska mängden angiotensin II kan blodkärlen

slappna av och blodtrycket sänks.

Amlodipin tillhör läkemedelsklassen kalciumkanalblockerare, som bidrar till att sänka ett högt

blodtryck. Amlodipin gör att blodkärlen vidgas och slappnar av och därmed sänks blodtrycket.

Hydroklortiazid tillhör en grupp läkemedel som kallas tiaziddiuretika. Hydroklortiazid ökar

urinproduktionen, vilket också sänker blodtrycket.

Högt blodtryck ökar belastningen på hjärtat och blodkärlen. Om detta fortsätter under en längre tid

kan blodkärlen i hjärnan, hjärtat och njurarna skadas och leda till stroke, hjärtsvikt, hjärtattack eller

njursvikt. Genom att sänka blodtrycket till normal nivå minskar risken för att få dessa sjukdomar.

Vad Rasitrio används för

Rasitrio används för att behandla högt blodtryck hos vuxna patienter som redan har sitt blodtryck

kontrollerat av aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid som separata läkemedel som ges samtidigt.

Dessa patienter skulle därför kunna ha nytta av att ta en enda tablett som innehåller alla tre

substanserna.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

2.

Vad du behöver veta innan du tar Rasitrio

Ta inte Rasitrio:

om du är allergisk mot aliskiren, mot amlodipin, mot andra läkemedel som kommer från

dihydropyridin (så kallade kalciumkanalblockerare), mot hydroklortiazid, mot läkemedel som

kommer från sulfonamid (läkemedel som används för att behandla luftvägsinfektioner och

urinvägsinfektioner) eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6). Om

du tror att du kan vara allergisk, ta inte Rasitrio utan fråga läkare om råd

om du har haft följande former av angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad

av ansikte, händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga):

angioödem när du tar aliskiren

ärftligt angioödem

angioödem utan känd orsak

om du är mer än tre månader gången i graviditeten. (Även tidigare under graviditeten är det bra

att undvika Rasitrio – se avsnitt Graviditet och amning.)

om du har allvarliga leverproblem

om du har allvarliga njurproblem

om du inte kan producera urin (anuri)

om nivån av kalium i blodet är för lågt trots behandling

om ditt natriumvärde i blodet är för lågt

om ditt kalciumvärde i blodet är för högt

om du har gikt (urinsyrakristaller i lederna)

om du tar något av följande läkemedel:

ciklosporin (ett läkemedel som används efter organtransplantation för att förhindra

avstötning, eller för andra åkommor t.ex. reumatoid artrit eller atopisk dermatit)

itrakonazol (ett läkemedel för behandling av svampinfektioner)

kinidin (ett läkemedel för att korrigera hjärtrytmen)

om du har diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion och om du behandlas med någon av

följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril, osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan, osv.

om du har mycket lågt blodtryck

om du lider av chock, inklusive kardiogen chock

om du har en förträngning i aortahjärtklaffen (aortastenos)

om du har hjärtsvikt efter en akut hjärtinfarkt.

Om något av ovanstående stämmer in på dig, ta inte Rasitrio utan fråga läkare om råd.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Rasitrio:

om du har diarré eller kräkningar, eller om du tar ett diuretikum (vattendrivande läkemedel som

ökar mängden urin som produceras i kroppen)

om du redan har upplevt angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad av ansikte,

händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga). Sluta ta Rasitrio om detta händer och kontakta

din läkare

om du har problem med hjärtat

om du står på saltreducerad kost

om urinflödet har minskat markant under 24 timmar eller mer och/eller om du har allvarliga

njurproblem (som t.ex. kräver dialys), eller om du har genomgått njurtransplantation eller om du

har en förträngning eller stopp i de blodkärl som förser dina njurar med blod

om du har nedsatt njurfunktion, kommer din läkare att noggrant beakta om Rasitrio är lämplig

för dig och kan vilja monitorera dig noggrant

om du har leverproblem (nedsatt leverfunktion)

om du har diabetes (hög nivå av socker i blodet)

om du har för mycket kolesterol eller triglycerider i blodet

om du har en sjukdom som heter lupus erythematosus (också kallad ”lupus” eller ”SLE”)

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

om du har allergi eller astma

om du tar någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

om du är i åldern 65 år eller äldre (se avsnitt Äldre (patienter 65 år och äldre) nedan)

om du har symtom som t.ex. onormal törst, muntorrhet, allmän svaghet, dåsighet, rastlöshet,

muskelvärk eller kramper, muskelsvaghet, lågt blodtryck, minskad urinmängd, illamående,

kräkningar eller onormalt snabba hjärtslag, vilket kan tyda på alltför kraftig effekt av

hydroklortiazid (som ingår i Rasitrio)

om du får hudreaktioner såson utslag efter solexponering

om du upplever en nedsatt synförmåga eller ögonsmärta. Dessa kan vara symtom på en ökning

av trycket i ögat och kan ske inom några timmar till veckor efter behandling med Rasitrio. Detta

kan leda till permanent synnedsättning, om det inte behandlas

om du har njurartärstenos (förträngning av blodkärlen som leder blod till en eller båda njurarna)

om du har allvarlig hjärtsvikt (en typ av hjärtsjukdom där hjärtat inte kan pumpa runt tillräckligt

med blod i kroppen).

Om du tror att du är gravid (eller blir gravid) under behandlingen, kontakta din läkare. Rasitrio

rekommenderas inte under graviditet och ska inte användas under de 6 sista månaderna av

graviditeten, eftersom det då kan orsaka fosterskador (se avsnitt Graviditet och amning).

Barn och ungdomar

Användning av Rasitrio till barn och ungdomar under 18 år rekommenderas inte.

Äldre personer

Du ska tala om för din läkare om du är 65 år gammal eller äldre eftersom du kan ha större risk att få

biverkningar relaterade till lågt blodtryck (se avsnitt 4, Biverkningar). Din läkare kommer överväga

noga om Rasitrio är passande för dig. Om du är 75 år gammal eller äldre kan din läkare vilja följa ditt

blodtryck mer regelbundet.

Hos majoriteten av patienter som är 65 år eller äldre, visade en dos på 300 mg aliskiren inte på

ytterligare fördel för att minska blodtrycket jämfört med en dos på 150 mg.

Andra läkemedel och Rasitrio

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Ta inte Rasitrio och tala om för läkaren om du använder något av följande läkemedel:

ciklosporin (ett läkemedel som används efter organtransplantation för att förhindra avstötning

eller för andra åkommor t ex reumatoid artrit eller atopisk dermatit)

itrakonazol (ett läkemedel för behandling av svampinfektioner)

kinidin (ett läkemedel för att korrigera hjärtrytm)

någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck om du har

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

Tala om för läkaren om du använder något av följande läkemedel:

läkemedel eller ämnen som ökar mängden kalium i blodet. Dessa inkluderar kaliumtillägg eller

saltersättningar som innehåller kalium, kaliumsparande läkemedel och heparin

läkemedel som kan minska mängden kalium i blodet, såsom diuretika (vätskedrivande medel),

kortikosteroider, laxermedel, karbenoxolon, amfotericin eller penicillin G

läkemedel för att sänka blodtrycket, inklusive metyldopa

läkemedel för att höja blodtrycket, såsom noradrenalin eller adrenalin

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

läkemedel som kan framkalla ”torsade de pointes” (oregelbundna hjärtslag), t ex antiarytmika

(läkemedel som används för behandling av hjärtproblem) och vissa antispykotiska läkemedel

ketonazol, ett läkemedel för behandling av svampinfektioner

verapamil (ett läkemedel för behandling av högt blodtryck, för att korrigera hjärtrytmen eller

behandla angina pectoris)

klaritromycin, telitromycin eller erytromycin, som är antibiotika som används vid infektioner

amiodaron, ett läkemedel för behandling av onormal hjärtrytm

atorvastatin, ett läkemedel för behandling av högt kolesterolvärde

furosemid eller torasemid, läkemedel som tillhör gruppen diuretika, som används för att öka

mängden urin du producerar och även för att behandla vissa hjärtproblem (hjärtsvikt) och ödem

(svullnader)

läkemedel som kan minska mängden natrium i blodet, såsom antidepressiva, antipsykotika,

antiepileptika (karbamazepin)

rifampicin, ett läkemedel för att förhindra eller behandla infektioner

johannesört (hypericum perforatum), ett växtpreparat som används för att höja

sinnesstämningen

smärtstillande såsom icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), inklusive selektiva

cyklooxygenas 2-hämmare (Cox 2-hämmare) (används speciellt till patienter över 65 år)

diltiazem, ett läkemedel för behandling av hjärtproblem

ritonavir, ett läkemedel för behandling av virusinfektioner

litium (ett läkemedel som används för att behandla vissa typer av depression)

vissa laxermedel

läkemedel för behandling av gikt, såsom allopurinol

digoxin eller andra digitalisglykosider (läkemedel som används för behandling av hjärtproblem)

vitamin D och kalciumsalter

någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

läkemedel som används för att justera hjärtrytmen

läkemedel för behandling av diabetes (perorala läkemedel såsom metformin och insuliner)

läkemedel som kan öka blodsockernivån (betablockerare, diazoxid)

steroider

cytotoxiska läkemedel (används för att behandla cancer), såsom metotrexat eller cyklofosfamid

artrit läkemedel

läkemedel som används för att behandla sår och inflammationer i matstrupen (t.ex.

karbenoxolon)

muskelavslappnande medel (läkemedel för att slappna av musklerna som används under

operation)

amantadin (behandling mot Parkinsons sjukdom, som också används för att behandla eller

förebygga vissa sjukdomar orsakade av virus)

antikolinerga medel (mediciner som används för att behandla en rad sjukdomar såsom

gastrointestinala kramper, spasm i urinblåsan, astma, åksjuka, muskelspasmer, Parkinsons

sjukdom och som ett stöd till narkos)

kolestyramin, kolestipol eller andra hartser (ämnen som används för att behandla höga nivåer av

lipider i blodet)

alkohol, sömntabletter och bedövningsmedel (läkemedel som gör det möjligt för patienter att

genomgå operation och andra åtgärder)

jodkontrastmedel (medel som används för undersökningar med bildåtergivning).

Din läkare kan behöva ändra din dos och/eller vidta andra försiktighetsåtgärder om du tar

något av följande läkemedel:

furosemid eller torasemid, läkemedel som tillhör gruppen diuretika, eller ”vattendrivande”

läkemedel, som används för att öka mängden urin du producerar och även för att behandla vissa

hjärtproblem (hjärtsvikt) och ödem (svullnader)

vissa läkemedel mot infektioner, t.ex. ketokonazol, amfotericin eller penicillin G.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Rasitrio med mat, dryck och alkohol

Du bör ta detta läkemedel tillsammans med en lätt måltid en gång om dagen, helst vid samma tidpunkt

varje dag. Du ska inte ta detta läkemedel tillsammans med grapefruktjuice.

Hydroklortiazidinnehållet i Rasitrio gör att, om du dricker alkohol under behandlingen kan du känna

dig mera yr när du reser dig upp, särskilt när du reser dig från sittande.

Graviditet

Ta inte detta läkemedel om du är gravid (se avsnitt Ta inte Rasitrio). Om du blir gravid under tiden du

tar detta läkemedel, sluta omedelbart och tala med din läkare. Om du tror att du kan vara gravid eller

planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Vanligtvis föreslår din läkare att du ska sluta ta Rasitrio före graviditet och istället rekommendera ett

annat läkemedel till dig istället för Rasitrio. Rasitrio är inte rekommenderat i början av graviditeten,

och ska inte användas under de sista 6 månaderna av graviditeten eftersom det då kan orsaka

fosterskador.

Amning

Berätta för din läkare om du ammar eller tänker börja amma. Rasitrio rekommenderas inte vid amning

och din läkare kan välja en annan behandling till dig om du vill amma ditt barn, särskilt om ditt barn

är nyfött eller föddes för tidigt.

Körförmåga och användning av maskiner

Du kan känna dig yr när du tar detta läkemedel. Om du känner detta symtom ska du inte köra bil eller

använda verktyg eller maskiner.

3.

Hur du tar Rasitrio

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar och ta inte mer än den rekommenderade dosen.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Den normala dosen av Rasitrio är en tablett om dagen.

Administreringssätt

Svälj tabletten hel tillsammans med lite vatten. Du bör ta detta läkemedel tillsammans med en lätt

måltid en gång om dagen, helst vid samma tidpunkt varje dag. Du ska inte ta detta läkemedel

tillsammans med grapefruktjuice.

Om du har tagit för stor mängd av Rasitrio

Om du av misstag har tagit för många tabletter av Rasitrio, rådfråga läkare omedelbart. Du kan behöva

läkartillsyn.

Om du har glömt att ta Rasitrio

Om du glömmer att ta en dos av detta läkemedel, ta tabletten så snart du kommer ihåg och ta sedan

nästa dos i vanlig tid. Om det emellertid snart är dags att ta nästa dos, ta bara nästa dos i vanlig tid. Ta

inte dubbel dos (två tabletter samtidigt) för att kompensera för glömd tablett.

Sluta inte ta din medicin, även om du känner dig bra (såvida inte din läkare säger till dig att göra

det).

Personer med högt blodtryck känner ofta inte av några symtom på detta. Många kan känna sig helt

som vanligt. Det är mycket viktigt att du tar detta läkemedel exakt som läkaren sagt, för att få bästa

resultat och minska risken för biverkningar. Kom till dina avtalade läkarbesök, även om du känner dig

bra.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Följande biverkningar har rapporterats med Rasitrio:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

yrsel

lågt blodtryck

svullna händer, anklar och fötter (perifert ödem).

Berätta omedelbart för läkaren om du får något av följande symtom i början av behandlingen:

Svimning och/eller yrsel på grund av lågt blodtryck kan inträffa i början av behandlingen med

Rasitrio. Patienter som är 65 år gamla eller äldre har större risk att få biverkningar som är relaterade

till lågt blodtryck. I kliniska studier inträffade lågt blodtryck oftare hos patienter som tog Rasitrio än

hos de patienter som tog kombinationen aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller

amlodipin/hydroklortiazid (se avsnitt 2).

Följande biverkningar, som kan bli allvarliga, har rapporterats för läkemedel som innehåller enbart

aliskiren, amlodipin eller hydroklortiazid.

Aliskiren

Vissa biverkningar kan vara allvarliga (ingen känd frekvens):

Ett fåtal patienter har upplevt dessa biverkningar (kan förekomma hos färre än 1 av 1 000 personer).

Om något av följande inträffar, tala omedelbart med din läkare:

Allvarliga allergiska reaktioner med symtom som utslag, klåda, svullnad av ansikte och läppar

eller tunga, svårigheter att andas, yrsel.

Illamående, minskad aptit, mörkfärgad urin eller gulfärgad hud och ögon (tecken på

leverpåverkan).

Möjliga biverkningar:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

diarré

ledsmärta (artralgi)

höga halter av kalium i blodet

yrsel.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

hudutslag (detta kan också vara ett tecken på allergiska reaktioner eller angioödem – se

”Sällsynta” biverkningar nedan)

njurproblem, inklusive akut njursvikt (kraftig urinminskning)

svullnad av händer, vrister eller fötter (perifera ödem)

allvarliga hudreaktioner (toxisk epidermal nekrolys och/eller slemhinnereaktioner i munnen –

rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av huden, feber)

lågt blodtryck

hjärtklappning

hosta

klåda, kliande utslag (urtikaria)

ökning av leverenzymer.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

allvarliga allergiska reaktioner (anafylaktisk reaktion)

allergiska reaktioner (överkänslighet)

angioödem (symtom som kan inkludera svårigheter att andas eller svälja, hudutslag, klåda,

nässelfeber eller svullnad av ansikte, händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga, yrsel)

förhöjd nivå av kreatinin i blodet

röda utslag.

Amlodipin

Följande biverkningar har förekommit bland patienter som tar enbart amlodipin:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

sömnighet

yrsel

huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)

rodnad med värmekänsla

magsmärtor

illamående

ankelsvullnad

svullnader

trötthet

hjärtklappning (du känner av hjärtslagen).

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

sömnlöshet

humörsvängningar (inklusive ångest)

depression

darrningar

förändrad smakupplevelse

plötsliga och tillfälliga medvetandeförluster

minskad känslighet i huden

stickningar och domningar

synrubbningar (inklusive dubbelseende)

öronsusningar

lågt blodtryck

andfåddhet

snuva

kräkningar

magbesvär efter måltid

förändrade tarmvanor (inklusive diarré och förstoppning)

muntorrhet

håravfall

lila fläckar på huden

hudmissfärgning

ökad svettproduktion

klåda, utslag

generellt hudutslag

ledvärk

muskelsmärtor

muskelkramper

ryggvärk

urineringsbesvär

vattenkastning (kissa) nattetid

behov att kissa ofta

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

impotens

tillväxt av brösten hos män

bröstsmärtor

svaghetskänsla

smärtor

sjukdomskänsla

viktökning

viktminskning.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

förvirring.

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 personer)

lågt antal vita blodkroppar och blodplättar

allergisk reaktion med symtom som utslag, klåda, nässelutslag, svårigheter att andas eller svälja

samt yrsel

högt blodsockervärde

stela muskler och oförmåga att sträcka ut musklerna

domningar eller stickningar med en brännande känsla i fingrar och tår

hjärtinfarkt

oregelbunden hjärtrytm

inflammation i blodkärlen

hosta

svåra smärtor i övre magtrakten

inflammation i magslemhinnan

blödningar, ömmande eller svullet tandkött

inflammation i levern

leversjukdom som kan uppträda tillsammans med gulfärgning av hud och ögon eller mörk urin

onormala leverfunktionsprover

angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad av ansikte, händer och fötter, ögon,

läppar och/eller tunga)

hudreaktion med rodnad och avflagning, blåsor på läpparna, runt ögonen eller i munnen; torr

hud, hudutslag, kliande hudutslag

hudutslag med fjällning eller avflagning; utslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun,

flagning av huden, feber

svullnad främst i ansikte och svalg

ökad känslighet i huden för sol.

Hydroklortiazid

Följande biverkningar har förekommit hos patienter som tar enbart hydroklortiazid, men frekvensen

kan inte beräknas från tillgängliga data:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer)

låg nivå av kalium i blodet

ökning av blodfetter.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

hög nivå av urinsyra i blodet

låg nivå av magnesium i blodet

låg nivå av natrium i blodet

yrsel, svimning när du står upp

nedsatt aptit

illamående och kräkningar

kliande utslag och andra typer av hudutslag

oförmåga att få eller bibehålla erektion.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

låg nivå av blodplättar (ibland med blödning eller blåmärken under huden)

hög nivå av kalcium i blodet

hög nivå av socker i blodet

försämring av metabola diabetestillstånd

ledset humör (depression)

sömnbesvär

yrsel

huvudvärk

stickningar eller domningar

synstörningar

oregelbunden hjärtrytm

magbesvär

förstoppning

diarré

leversjukdomar som kan förekomma tillsammans med gulfärgning av hud och ögon

ökad känslighet i huden för solen

socker i urinen.

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 personer)

feber, halsont eller munsår, mer frekventa infektioner (brist på eller låga nivåer av vita

blodkroppar)

blek hud, trötthet, andfåddhet, mörkfärgad urin (hemolytisk anemi)

hudutslag, klåda, nässelfeber, svårigheter att andas eller svälja, yrsel

(överkänslighetsreaktioner)

förvirring, trötthet, muskelryckningar och kramper, snabb andning (hypokloremisk alkalos)

andningssvårigheter med feber, hosta, väsande andning, andfåddhet (andnöd inkluderande

pneumonit och lungödem)

svår smärta i övre delen av magen (inflammation i bukspottkörteln)

rodnad i ansiktet, ledvärk, muskelsjukdom, feber (lupus erythematosus)

inflammation i blodkärl med symtom såsom utslag, lila-röda fläckar, feber (vaskulit)

allvarlig hudsjukdom som ger utslag, rödaktig hud, blåsor på läpparna, ögonen eller munnen,

hudfjällning, feber (toxisk epidermal nekrolys).

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

svaghet

blåmärken och frekventa infektioner (aplastisk anemi)

minskning av syn eller smärta i ögonen på grund av högt tryck (möjliga tecken på akut

trångvinkelglaukom)

svår hudsjukdom som orsakar hudutslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av

huden, feber (erythema multiforme)

muskelkramper

kraftig urinminskning (möjliga tecken på njursjukdom eller njursvikt), svaghet (asteni)

febertillstånd.

Om några av biverkningarna påverkar dig allvarligt, tala med din läkare. Du kan behöva sluta

ta Rasitrio.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

5.

Hur Rasitrio ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och blistret efter Utg.dat/EXP. Utgångsdatumet

är den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 30 °C.

Förvara Rasitrio-tabletterna i originalförpackningen för att skydda dem från fukt.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Varje Rasitrio 300 mg/5 mg/25 mg filmdragerad tablett innehåller 300 mg aliskiren (som

hemifumarat), 5 mg amlodipin (som besylat) och 25 mg hydroklortiazid. Övriga innehållsämnen

är mikrokristallin cellulosa, krospovidon, povidon, magnesiumstearat, kolloidal vattenfri

kiseldioxid, hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, talk, svart järnoxid (E172), röd

järnoxid (E172) och gul järnoxid (E172).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Rasitrio 300 mg/5 mg/25 mg filmdragerade tabletter är ljust orange-bruna, ovala tabletter med

”OIO” präglat på ena sidan och ”NVR” på andra sidan.

Rasitrio finns i förpackningar med 14, 28, 56 eller 98 tabletter i kalenderblister.

Det finns även som multipack med 98 tabletter (2 förpackningar med 49 tabletter i vardera) i

kalenderblister.

Rasitrio finns i förpackningar med 30 eller 90 tabletter i vanliga blister.

Rasitrio finns i förpackningar med 56x1 tablett i perforerad endosblister.

Det finns även som multipack med 98x1 tabletter (2 förpackningar med 49x1 tabletter i vardera) i

perforerad endosblister.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Innehavare av godkännande för försäljning

Novartis Europharm Limited

Wimblehurst Road

Horsham

West Sussex, RH12 5AB

Storbritannien

Tillverkare

Novartis Farma S.p.A.

Via Provinciale Schito 131

I-80058 Torre Annunziata/NA

Italien

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel:

België/Belgique/Belgien

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Lietuva

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +370 5 269 16 50

България

Novartis Pharma Services Inc.

Тел.: +359 2 489 98 28

Luxembourg/Luxemburg

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Česká republika

Novartis s.r.o.

Tel: +420 225 775 111

Magyarország

Novartis Hungária Kft. Pharma

Tel.: +36 1 457 65 00

Danmark

Novartis Healthcare A/S

Tlf: +45 39 16 84 00

Malta

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +356 2122 2872

Deutschland

Novartis Pharma GmbH

Tel: +49 911 273 0

Nederland

Novartis Pharma B.V.

Tel: +31 26 37 82 111

Eesti

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +372 66 30 810

Norge

Novartis Norge AS

Tlf: +47 23 05 20 00

Ελλάδα

Novartis (Hellas) A.E.B.E.

Τηλ: +30 210 281 17 12

Österreich

Novartis Pharma GmbH

Tel: +43 1 86 6570

España

Novartis Farmacéutica, S.A.

Tel: +34 93 306 42 00

Polska

Novartis Poland Sp. z o.o.

Tel.: +48 22 375 4888

France

Novartis Pharma S.A.S.

Tél: +33 1 55 47 66 00

Portugal

Novartis Farma - Produtos Farmacêuticos, S.A.

Tel: +351 21 000 8600

Hrvatska

Novartis Hrvatska d.o.o.

Tel. +385 1 6274 220

România

Novartis Pharma Services Romania SRL

Tel: +40 21 31299 01

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Ireland

Novartis Ireland Limited

Tel: +353 1 260 12 55

Slovenija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +386 1 300 75 50

Ísland

Vistor hf.

Sími: +354 535 7000

Slovenská republika

Novartis Slovakia s.r.o.

Tel: +421 2 5542 5439

Italia

Novartis Farma S.p.A.

Tel: +39 02 96 54 1

Suomi/Finland

Novartis Finland Oy

Puh/Tel: +358 (0)10 6133 200

Κύπρος

Novartis Pharma Services Inc.

Τηλ: +357 22 690 690

Sverige

Novartis Sverige AB

Tel: +46 8 732 32 00

Latvija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +371 67 887 070

United Kingdom

Novartis Pharmaceuticals UK Ltd.

Tel: +44 1276 698370

Denna bipacksedel ändrades senast

Övriga informationskällor

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats:

http://www.ema.europa.eu

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Bipacksedel: Information till användaren

Rasitrio 300 mg/10 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

Aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Rasitrio är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Rasitrio

Hur du tar Rasitrio

Eventuella biverkningar

Hur Rasitrio ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Rasitrio är och vad det används för

Vad Rasitrio är

Rasitrio innehåller tre aktiva substanser kallade aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid. Alla dessa

tre substanser bidrar till att kontrollera högt blodtryck (hypertoni).

Aliskiren är ett ämne som tillhör en läkemedelsklass som kallas reninhämmare. Reninhämmare

minskar mängden angiotensin II som kroppen kan producera. Angiotensin II drar ihop

blodkärlen, vilket ökar blodtrycket. Genom att minska mängden angiotensin II kan blodkärlen

slappna av och blodtrycket sänks.

Amlodipin tillhör läkemedelsklassen kalciumkanalblockerare, som bidrar till att sänka ett högt

blodtryck. Amlodipin gör att blodkärlen vidgas och slappnar av och därmed sänks blodtrycket.

Hydroklortiazid tillhör en grupp läkemedel som kallas tiaziddiuretika. Hydroklortiazid ökar

urinproduktionen, vilket också sänker blodtrycket.

Högt blodtryck ökar belastningen på hjärtat och blodkärlen. Om detta fortsätter under en längre tid

kan blodkärlen i hjärnan, hjärtat och njurarna skadas och leda till stroke, hjärtsvikt, hjärtattack eller

njursvikt. Genom att sänka blodtrycket till normal nivå minskar risken för att få dessa sjukdomar.

Vad Rasitrio används för

Rasitrio används för att behandla högt blodtryck hos vuxna patienter som redan har sitt blodtryck

kontrollerat av aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid som separata läkemedel som ges samtidigt.

Dessa patienter skulle därför kunna ha nytta av att ta en enda tablett som innehåller alla tre

substanserna.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

2.

Vad du behöver veta innan du tar Rasitrio

Ta inte Rasitrio:

om du är allergisk mot aliskiren, mot amlodipin, mot andra läkemedel som kommer från

dihydropyridin (så kallade kalciumkanalblockerare), mot hydroklortiazid, mot läkemedel som

kommer från sulfonamid (läkemedel som används för att behandla luftvägsinfektioner och

urinvägsinfektioner) eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6). Om

du tror att du kan vara allergisk, ta inte Rasitrio utan fråga läkare om råd

om du har haft följande former av angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad

av ansikte, händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga):

angioödem när du tar aliskiren

ärftligt angioödem

angioödem utan känd orsak

om du är mer än tre månader gången i graviditeten. (Även tidigare under graviditeten är det bra

att undvika Rasitrio – se avsnitt Graviditet och amning.)

om du har allvarliga leverproblem

om du har allvarliga njurproblem

om du inte kan producera urin (anuri)

om nivån av kalium i blodet är för lågt trots behandling

om ditt natriumvärde i blodet är för lågt

om ditt kalciumvärde i blodet är för högt

om du har gikt (urinsyrakristaller i lederna)

om du tar något av följande läkemedel:

ciklosporin (ett läkemedel som används efter organtransplantation för att förhindra

avstötning, eller för andra åkommor t.ex. reumatoid artrit eller atopisk dermatit)

itrakonazol (ett läkemedel för behandling av svampinfektioner)

kinidin (ett läkemedel för att korrigera hjärtrytmen)

om du har diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion och om du behandlas med någon av

följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril, osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan, osv.

om du har mycket lågt blodtryck

om du lider av chock, inklusive kardiogen chock

om du har en förträngning i aortahjärtklaffen (aortastenos)

om du har hjärtsvikt efter en akut hjärtinfarkt.

Om något av ovanstående stämmer in på dig, ta inte Rasitrio utan fråga läkare om råd.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Rasitrio:

om du har diarré eller kräkningar, eller om du tar ett diuretikum (vattendrivande läkemedel som

ökar mängden urin som produceras i kroppen)

om du redan har upplevt angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad av ansikte,

händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga). Sluta ta Rasitrio om detta händer och kontakta

din läkare

om du har problem med hjärtat

om du står på saltreducerad kost

om urinflödet har minskat markant under 24 timmar eller mer och/eller om du har allvarliga

njurproblem (som t.ex. kräver dialys), eller om du har genomgått njurtransplantation eller om du

har en förträngning eller stopp i de blodkärl som förser dina njurar med blod

om du har nedsatt njurfunktion, kommer din läkare att noggrant beakta om Rasitrio är lämplig

för dig och kan vilja monitorera dig noggrant

om du har leverproblem (nedsatt leverfunktion)

om du har diabetes (hög nivå av socker i blodet)

om du har för mycket kolesterol eller triglycerider i blodet

om du har en sjukdom som heter lupus erythematosus (också kallad ”lupus” eller ”SLE”)

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

om du har allergi eller astma

om du tar någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

om du är i åldern 65 år eller äldre (se avsnitt Äldre (patienter 65 år och äldre) nedan)

om du har symtom som t.ex. onormal törst, muntorrhet, allmän svaghet, dåsighet, rastlöshet,

muskelvärk eller kramper, muskelsvaghet, lågt blodtryck, minskad urinmängd, illamående,

kräkningar eller onormalt snabba hjärtslag, vilket kan tyda på alltför kraftig effekt av

hydroklortiazid (som ingår i Rasitrio)

om du får hudreaktioner såson utslag efter solexponering

om du upplever en nedsatt synförmåga eller ögonsmärta. Dessa kan vara symtom på en ökning

av trycket i ögat och kan ske inom några timmar till veckor efter behandling med Rasitrio. Detta

kan leda till permanent synnedsättning, om det inte behandlas

om du har njurartärstenos (förträngning av blodkärlen som leder blod till en eller båda njurarna)

om du har allvarlig hjärtsvikt (en typ av hjärtsjukdom där hjärtat inte kan pumpa runt tillräckligt

med blod i kroppen).

Om du tror att du är gravid (eller blir gravid) under behandlingen, kontakta din läkare. Rasitrio

rekommenderas inte under graviditet och ska inte användas under de 6 sista månaderna av

graviditeten, eftersom det då kan orsaka fosterskador (se avsnitt Graviditet och amning).

Barn och ungdomar

Användning av Rasitrio till barn och ungdomar under 18 år rekommenderas inte.

Äldre personer

Du ska tala om för din läkare om du är 65 år gammal eller äldre eftersom du kan ha större risk att få

biverkningar relaterade till lågt blodtryck (se avsnitt 4, Biverkningar). Din läkare kommer överväga

noga om Rasitrio är passande för dig. Om du är 75 år gammal eller äldre kan din läkare vilja följa ditt

blodtryck mer regelbundet.

Hos majoriteten av patienter som är 65 år eller äldre, visade en dos på 300 mg aliskiren inte på

ytterligare fördel för att minska blodtrycket jämfört med en dos på 150 mg.

Andra läkemedel och Rasitrio

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Ta inte Rasitrio och tala om för läkaren om du använder något av följande läkemedel:

ciklosporin (ett läkemedel som används efter organtransplantation för att förhindra avstötning

eller för andra åkommor t ex reumatoid artrit eller atopisk dermatit)

itrakonazol (ett läkemedel för behandling av svampinfektioner)

kinidin (ett läkemedel för att korrigera hjärtrytm)

någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck om du har

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

Tala om för läkaren om du använder något av följande läkemedel:

läkemedel eller ämnen som ökar mängden kalium i blodet. Dessa inkluderar kaliumtillägg eller

saltersättningar som innehåller kalium, kaliumsparande läkemedel och heparin

läkemedel som kan minska mängden kalium i blodet, såsom diuretika (vätskedrivande medel),

kortikosteroider, laxermedel, karbenoxolon, amfotericin eller penicillin G

läkemedel för att sänka blodtrycket, inklusive metyldopa

läkemedel för att höja blodtrycket, såsom noradrenalin eller adrenalin

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

läkemedel som kan framkalla ”torsade de pointes” (oregelbundna hjärtslag), t ex antiarytmika

(läkemedel som används för behandling av hjärtproblem) och vissa antispykotiska läkemedel

ketonazol, ett läkemedel för behandling av svampinfektioner

verapamil (ett läkemedel för behandling av högt blodtryck, för att korrigera hjärtrytmen eller

behandla angina pectoris)

klaritromycin, telitromycin eller erytromycin, som är antibiotika som används vid infektioner

amiodaron, ett läkemedel för behandling av onormal hjärtrytm

atorvastatin, ett läkemedel för behandling av högt kolesterolvärde

furosemid eller torasemid, läkemedel som tillhör gruppen diuretika, som används för att öka

mängden urin du producerar och även för att behandla vissa hjärtproblem (hjärtsvikt) och ödem

(svullnader)

läkemedel som kan minska mängden natrium i blodet, såsom antidepressiva, antipsykotika,

antiepileptika (karbamazepin)

rifampicin, ett läkemedel för att förhindra eller behandla infektioner

johannesört (hypericum perforatum), ett växtpreparat som används för att höja

sinnesstämningen

smärtstillande såsom icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), inklusive selektiva

cyklooxygenas 2-hämmare (Cox 2-hämmare) (används speciellt till patienter över 65 år)

diltiazem, ett läkemedel för behandling av hjärtproblem

ritonavir, ett läkemedel för behandling av virusinfektioner

litium (ett läkemedel som används för att behandla vissa typer av depression)

vissa laxermedel

läkemedel för behandling av gikt, såsom allopurinol

digoxin eller andra digitalisglykosider (läkemedel som används för behandling av hjärtproblem)

vitamin D och kalciumsalter

någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

läkemedel som används för att justera hjärtrytmen

läkemedel för behandling av diabetes (perorala läkemedel såsom metformin och insuliner)

läkemedel som kan öka blodsockernivån (betablockerare, diazoxid)

steroider

cytotoxiska läkemedel (används för att behandla cancer), såsom metotrexat eller cyklofosfamid

artrit läkemedel

läkemedel som används för att behandla sår och inflammationer i matstrupen (t.ex.

karbenoxolon)

muskelavslappnande medel (läkemedel för att slappna av musklerna som används under

operation)

amantadin (behandling mot Parkinsons sjukdom, som också används för att behandla eller

förebygga vissa sjukdomar orsakade av virus)

antikolinerga medel (mediciner som används för att behandla en rad sjukdomar såsom

gastrointestinala kramper, spasm i urinblåsan, astma, åksjuka, muskelspasmer, Parkinsons

sjukdom och som ett stöd till narkos)

kolestyramin, kolestipol eller andra hartser (ämnen som används för att behandla höga nivåer av

lipider i blodet)

alkohol, sömntabletter och bedövningsmedel (läkemedel som gör det möjligt för patienter att

genomgå operation och andra åtgärder)

jodkontrastmedel (medel som används för undersökningar med bildåtergivning).

Din läkare kan behöva ändra din dos och/eller vidta andra försiktighetsåtgärder om du tar

något av följande läkemedel:

furosemid eller torasemid, läkemedel som tillhör gruppen diuretika, eller ”vattendrivande”

läkemedel, som används för att öka mängden urin du producerar och även för att behandla vissa

hjärtproblem (hjärtsvikt) och ödem (svullnader)

vissa läkemedel mot infektioner, t.ex. ketokonazol, amfotericin eller penicillin G.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Rasitrio med mat, dryck och alkohol

Du bör ta detta läkemedel tillsammans med en lätt måltid en gång om dagen, helst vid samma tidpunkt

varje dag. Du ska inte ta detta läkemedel tillsammans med grapefruktjuice.

Hydroklortiazidinnehållet i Rasitrio gör att, om du dricker alkohol under behandlingen kan du känna

dig mera yr när du reser dig upp, särskilt när du reser dig från sittande.

Graviditet

Ta inte detta läkemedel om du är gravid (se avsnitt Ta inte Rasitrio). Om du blir gravid under tiden du

tar detta läkemedel, sluta omedelbart och tala med din läkare. Om du tror att du kan vara gravid eller

planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Vanligtvis föreslår din läkare att du ska sluta ta Rasitrio före graviditet och istället rekommendera ett

annat läkemedel till dig istället för Rasitrio. Rasitrio är inte rekommenderat i början av graviditeten,

och ska inte användas under de sista 6 månaderna av graviditeten eftersom det då kan orsaka

fosterskador.

Amning

Berätta för din läkare om du ammar eller tänker börja amma. Rasitrio rekommenderas inte vid amning

och din läkare kan välja en annan behandling till dig om du vill amma ditt barn, särskilt om ditt barn

är nyfött eller föddes för tidigt.

Körförmåga och användning av maskiner

Du kan känna dig yr när du tar detta läkemedel. Om du känner detta symtom ska du inte köra bil eller

använda verktyg eller maskiner.

3.

Hur du tar Rasitrio

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar och ta inte mer än den rekommenderade dosen.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Den normala dosen av Rasitrio är en tablett om dagen.

Administreringssätt

Svälj tabletten hel tillsammans med lite vatten. Du bör ta detta läkemedel tillsammans med en lätt

måltid en gång om dagen, helst vid samma tidpunkt varje dag. Du ska inte ta detta läkemedel

tillsammans med grapefruktjuice.

Om du har tagit för stor mängd av Rasitrio

Om du av misstag har tagit för många tabletter av Rasitrio, rådfråga läkare omedelbart. Du kan behöva

läkartillsyn.

Om du har glömt att ta Rasitrio

Om du glömmer att ta en dos av detta läkemedel, ta tabletten så snart du kommer ihåg och ta sedan

nästa dos i vanlig tid. Om det emellertid snart är dags att ta nästa dos, ta bara nästa dos i vanlig tid. Ta

inte dubbel dos (två tabletter samtidigt) för att kompensera för glömd tablett.

Sluta inte ta din medicin, även om du känner dig bra (såvida inte din läkare säger till dig att göra

det).

Personer med högt blodtryck känner ofta inte av några symtom på detta. Många kan känna sig helt

som vanligt. Det är mycket viktigt att du tar detta läkemedel exakt som läkaren sagt, för att få bästa

resultat och minska risken för biverkningar. Kom till dina avtalade läkarbesök, även om du känner dig

bra.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Följande biverkningar har rapporterats med Rasitrio:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

yrsel

lågt blodtryck

svullna händer, anklar och fötter (perifert ödem).

Berätta omedelbart för läkaren om du får något av följande symtom i början av behandlingen:

Svimning och/eller yrsel på grund av lågt blodtryck kan inträffa i början av behandlingen med

Rasitrio. Patienter som är 65 år gamla eller äldre har större risk att få biverkningar som är relaterade

till lågt blodtryck. I kliniska studier inträffade lågt blodtryck oftare hos patienter som tog Rasitrio än

hos de patienter som tog kombinationen aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller

amlodipin/hydroklortiazid (se avsnitt 2).

Följande biverkningar, som kan bli allvarliga, har rapporterats för läkemedel som innehåller enbart

aliskiren, amlodipin eller hydroklortiazid.

Aliskiren

Vissa biverkningar kan vara allvarliga (ingen känd frekvens):

Ett fåtal patienter har upplevt dessa biverkningar (kan förekomma hos färre än 1 av 1 000 personer).

Om något av följande inträffar, tala omedelbart med din läkare:

Allvarliga allergiska reaktioner med symtom som utslag, klåda, svullnad av ansikte och läppar

eller tunga, svårigheter att andas, yrsel.

Illamående, minskad aptit, mörkfärgad urin eller gulfärgad hud och ögon (tecken på

leverpåverkan).

Möjliga biverkningar:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

diarré

ledsmärta (artralgi)

höga halter av kalium i blodet

yrsel.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

hudutslag (detta kan också vara ett tecken på allergiska reaktioner eller angioödem – se

”Sällsynta” biverkningar nedan)

njurproblem, inklusive akut njursvikt (kraftig urinminskning)

svullnad av händer, vrister eller fötter (perifera ödem)

allvarliga hudreaktioner (toxisk epidermal nekrolys och/eller slemhinnereaktioner i munnen –

rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av huden, feber)

lågt blodtryck

hjärtklappning

hosta

klåda, kliande utslag (urtikaria)

ökning av leverenzymer.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

allvarliga allergiska reaktioner (anafylaktisk reaktion)

allergiska reaktioner (överkänslighet)

angioödem (symtom som kan inkludera svårigheter att andas eller svälja, hudutslag, klåda,

nässelfeber eller svullnad av ansikte, händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga, yrsel)

förhöjd nivå av kreatinin i blodet

röda utslag.

Amlodipin

Följande biverkningar har förekommit bland patienter som tar enbart amlodipin:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

sömnighet

yrsel

huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)

rodnad med värmekänsla

magsmärtor

illamående

ankelsvullnad

svullnader

trötthet

hjärtklappning (du känner av hjärtslagen).

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

sömnlöshet

humörsvängningar (inklusive ångest)

depression

darrningar

förändrad smakupplevelse

plötsliga och tillfälliga medvetandeförluster

minskad känslighet i huden

stickningar och domningar

synrubbningar (inklusive dubbelseende)

öronsusningar

lågt blodtryck

andfåddhet

snuva

kräkningar

magbesvär efter måltid

förändrade tarmvanor (inklusive diarré och förstoppning)

muntorrhet

håravfall

lila fläckar på huden

hudmissfärgning

ökad svettproduktion

klåda, utslag

generellt hudutslag

ledvärk

muskelsmärtor

muskelkramper

ryggvärk

urineringsbesvär

vattenkastning (kissa) nattetid

behov att kissa ofta

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

impotens

tillväxt av brösten hos män

bröstsmärtor

svaghetskänsla

smärtor

sjukdomskänsla

viktökning

viktminskning.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

förvirring.

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 personer)

lågt antal vita blodkroppar och blodplättar

allergisk reaktion med symtom som utslag, klåda, nässelutslag, svårigheter att andas eller svälja

samt yrsel

högt blodsockervärde

stela muskler och oförmåga att sträcka ut musklerna

domningar eller stickningar med en brännande känsla i fingrar och tår

hjärtinfarkt

oregelbunden hjärtrytm

inflammation i blodkärlen

hosta

svåra smärtor i övre magtrakten

inflammation i magslemhinnan

blödningar, ömmande eller svullet tandkött

inflammation i levern

leversjukdom som kan uppträda tillsammans med gulfärgning av hud och ögon eller mörk urin

onormala leverfunktionsprover

angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad av ansikte, händer och fötter, ögon,

läppar och/eller tunga)

hudreaktion med rodnad och avflagning, blåsor på läpparna, runt ögonen eller i munnen; torr

hud, hudutslag, kliande hudutslag

hudutslag med fjällning eller avflagning; utslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun,

flagning av huden, feber

svullnad främst i ansikte och svalg

ökad känslighet i huden för sol.

Hydroklortiazid

Följande biverkningar har förekommit hos patienter som tar enbart hydroklortiazid, men frekvensen

kan inte beräknas från tillgängliga data:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer)

låg nivå av kalium i blodet

ökning av blodfetter.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

hög nivå av urinsyra i blodet

låg nivå av magnesium i blodet

låg nivå av natrium i blodet

yrsel, svimning när du står upp

nedsatt aptit

illamående och kräkningar

kliande utslag och andra typer av hudutslag

oförmåga att få eller bibehålla erektion.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

låg nivå av blodplättar (ibland med blödning eller blåmärken under huden)

hög nivå av kalcium i blodet

hög nivå av socker i blodet

försämring av metabola diabetestillstånd

ledset humör (depression)

sömnbesvär

yrsel

huvudvärk

stickningar eller domningar

synstörningar

oregelbunden hjärtrytm

magbesvär

förstoppning

diarré

leversjukdomar som kan förekomma tillsammans med gulfärgning av hud och ögon

ökad känslighet i huden för solen

socker i urinen.

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 personer)

feber, halsont eller munsår, mer frekventa infektioner (brist på eller låga nivåer av vita

blodkroppar)

blek hud, trötthet, andfåddhet, mörkfärgad urin (hemolytisk anemi)

hudutslag, klåda, nässelfeber, svårigheter att andas eller svälja, yrsel

(överkänslighetsreaktioner)

förvirring, trötthet, muskelryckningar och kramper, snabb andning (hypokloremisk alkalos)

andningssvårigheter med feber, hosta, väsande andning, andfåddhet (andnöd inkluderande

pneumonit och lungödem)

svår smärta i övre delen av magen (inflammation i bukspottkörteln)

rodnad i ansiktet, ledvärk, muskelsjukdom, feber (lupus erythematosus)

inflammation i blodkärl med symtom såsom utslag, lila-röda fläckar, feber (vaskulit)

allvarlig hudsjukdom som ger utslag, rödaktig hud, blåsor på läpparna, ögonen eller munnen,

hudfjällning, feber (toxisk epidermal nekrolys).

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

svaghet

blåmärken och frekventa infektioner (aplastisk anemi)

minskning av syn eller smärta i ögonen på grund av högt tryck (möjliga tecken på akut

trångvinkelglaukom)

svår hudsjukdom som orsakar hudutslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av

huden, feber (erythema multiforme)

muskelkramper

kraftig urinminskning (möjliga tecken på njursjukdom eller njursvikt), svaghet (asteni)

febertillstånd.

Om några av biverkningarna påverkar dig allvarligt, tala med din läkare. Du kan behöva sluta

ta Rasitrio.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

5.

Hur Rasitrio ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och blistret efter Utg.dat/EXP. Utgångsdatumet

är den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 30 °C.

Förvara Rasitrio-tabletterna i originalförpackningen för att skydda dem från fukt.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Varje Rasitrio 300 mg/10 mg/12,5 mg filmdragerad tablett innehåller 300 mg aliskiren (som

hemifumarat), 10 mg amlodipin (som besylat) och 12,5 mg hydroklortiazid. Övriga

innehållsämnen är mikrokristallin cellulosa, krospovidon, povidon, magnesiumstearat, kolloidal

vattenfri kiseldioxid, hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, talk, röd järnoxid (E172),

svart järnoxid (E172).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Rasitrio 300 mg/10 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter är ljusröda, ovala tabletter med ”UIU”

präglat på ena sidan och ”NVR” på andra sidan.

Rasitrio finns i förpackningar med 14, 28, 56 eller 98 tabletter i kalenderblister.

Det finns även som multipack med 98 tabletter (2 förpackningar med 49 tabletter i vardera) i

kalenderblister.

Rasitrio finns i förpackningar med 30 eller 90 tabletter i vanliga blister.

Rasitrio finns i förpackningar med 56x1 tablett i perforerad endosblister.

Det finns även som multipack med 98x1 tabletter (2 förpackningar med 49x1 tabletter i vardera) i

perforerad endosblister.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Innehavare av godkännande för försäljning

Novartis Europharm Limited

Wimblehurst Road

Horsham

West Sussex, RH12 5AB

Storbritannien

Tillverkare

Novartis Farma S.p.A.

Via Provinciale Schito 131

I-80058 Torre Annunziata/NA

Italien

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel:

België/Belgique/Belgien

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Lietuva

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +370 5 269 16 50

България

Novartis Pharma Services Inc.

Тел.: +359 2 489 98 28

Luxembourg/Luxemburg

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Česká republika

Novartis s.r.o.

Tel: +420 225 775 111

Magyarország

Novartis Hungária Kft. Pharma

Tel.: +36 1 457 65 00

Danmark

Novartis Healthcare A/S

Tlf: +45 39 16 84 00

Malta

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +356 2122 2872

Deutschland

Novartis Pharma GmbH

Tel: +49 911 273 0

Nederland

Novartis Pharma B.V.

Tel: +31 26 37 82 111

Eesti

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +372 66 30 810

Norge

Novartis Norge AS

Tlf: +47 23 05 20 00

Ελλάδα

Novartis (Hellas) A.E.B.E.

Τηλ: +30 210 281 17 12

Österreich

Novartis Pharma GmbH

Tel: +43 1 86 6570

España

Novartis Farmacéutica, S.A.

Tel: +34 93 306 42 00

Polska

Novartis Poland Sp. z o.o.

Tel.: +48 22 375 4888

France

Novartis Pharma S.A.S.

Tél: +33 1 55 47 66 00

Portugal

Novartis Farma - Produtos Farmacêuticos, S.A.

Tel: +351 21 000 8600

Hrvatska

Novartis Hrvatska d.o.o.

Tel. +385 1 6274 220

România

Novartis Pharma Services Romania SRL

Tel: +40 21 31299 01

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Ireland

Novartis Ireland Limited

Tel: +353 1 260 12 55

Slovenija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +386 1 300 75 50

Ísland

Vistor hf.

Sími: +354 535 7000

Slovenská republika

Novartis Slovakia s.r.o.

Tel: +421 2 5542 5439

Italia

Novartis Farma S.p.A.

Tel: +39 02 96 54 1

Suomi/Finland

Novartis Finland Oy

Puh/Tel: +358 (0)10 6133 200

Κύπρος

Novartis Pharma Services Inc.

Τηλ: +357 22 690 690

Sverige

Novartis Sverige AB

Tel: +46 8 732 32 00

Latvija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +371 67 887 070

United Kingdom

Novartis Pharmaceuticals UK Ltd.

Tel: +44 1276 698370

Denna bipacksedel ändrades senast

Övriga informationskällor

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats:

http://www.ema.europa.eu

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Bipacksedel: Information till användaren

Rasitrio 300 mg/10 mg/25 mg filmdragerade tabletter

Aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Rasitrio är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Rasitrio

Hur du tar Rasitrio

Eventuella biverkningar

Hur Rasitrio ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Rasitrio är och vad det används för

Vad Rasitrio är

Rasitrio innehåller tre aktiva substanser kallade aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid. Alla dessa

tre substanser bidrar till att kontrollera högt blodtryck (hypertoni).

Aliskiren är ett ämne som tillhör en läkemedelsklass som kallas reninhämmare. Reninhämmare

minskar mängden angiotensin II som kroppen kan producera. Angiotensin II drar ihop

blodkärlen, vilket ökar blodtrycket. Genom att minska mängden angiotensin II kan blodkärlen

slappna av och blodtrycket sänks.

Amlodipin tillhör läkemedelsklassen kalciumkanalblockerare, som bidrar till att sänka ett högt

blodtryck. Amlodipin gör att blodkärlen vidgas och slappnar av och därmed sänks blodtrycket.

Hydroklortiazid tillhör en grupp läkemedel som kallas tiaziddiuretika. Hydroklortiazid ökar

urinproduktionen, vilket också sänker blodtrycket.

Högt blodtryck ökar belastningen på hjärtat och blodkärlen. Om detta fortsätter under en längre tid

kan blodkärlen i hjärnan, hjärtat och njurarna skadas och leda till stroke, hjärtsvikt, hjärtattack eller

njursvikt. Genom att sänka blodtrycket till normal nivå minskar risken för att få dessa sjukdomar.

Vad Rasitrio används för

Rasitrio används för att behandla högt blodtryck hos vuxna patienter som redan har sitt blodtryck

kontrollerat av aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid som separata läkemedel som ges samtidigt.

Dessa patienter skulle därför kunna ha nytta av att ta en enda tablett som innehåller alla tre

substanserna.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

2.

Vad du behöver veta innan du tar Rasitrio

Ta inte Rasitrio:

om du är allergisk mot aliskiren, mot amlodipin, mot andra läkemedel som kommer från

dihydropyridin (så kallade kalciumkanalblockerare), mot hydroklortiazid, mot läkemedel som

kommer från sulfonamid (läkemedel som används för att behandla luftvägsinfektioner och

urinvägsinfektioner) eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6). Om

du tror att du kan vara allergisk, ta inte Rasitrio utan fråga läkare om råd

om du har haft följande former av angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad

av ansikte, händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga):

angioödem när du tar aliskiren

ärftligt angioödem

angioödem utan känd orsak

om du är mer än tre månader gången i graviditeten. (Även tidigare under graviditeten är det bra

att undvika Rasitrio – se avsnitt Graviditet och amning.)

om du har allvarliga leverproblem

om du har allvarliga njurproblem

om du inte kan producera urin (anuri)

om nivån av kalium i blodet är för lågt trots behandling

om ditt natriumvärde i blodet är för lågt

om ditt kalciumvärde i blodet är för högt

om du har gikt (urinsyrakristaller i lederna)

om du tar något av följande läkemedel:

ciklosporin (ett läkemedel som används efter organtransplantation för att förhindra

avstötning, eller för andra åkommor t.ex. reumatoid artrit eller atopisk dermatit)

itrakonazol (ett läkemedel för behandling av svampinfektioner)

kinidin (ett läkemedel för att korrigera hjärtrytmen)

om du har diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion och om du behandlas med någon av

följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril, osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan, osv.

om du har mycket lågt blodtryck

om du lider av chock, inklusive kardiogen chock

om du har en förträngning i aortahjärtklaffen (aortastenos)

om du har hjärtsvikt efter en akut hjärtinfarkt.

Om något av ovanstående stämmer in på dig, ta inte Rasitrio utan fråga läkare om råd.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Rasitrio:

om du har diarré eller kräkningar, eller om du tar ett diuretikum (vattendrivande läkemedel som

ökar mängden urin som produceras i kroppen)

om du redan har upplevt angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad av ansikte,

händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga). Sluta ta Rasitrio om detta händer och kontakta

din läkare

om du har problem med hjärtat

om du står på saltreducerad kost

om urinflödet har minskat markant under 24 timmar eller mer och/eller om du har allvarliga

njurproblem (som t.ex. kräver dialys), eller om du har genomgått njurtransplantation eller om du

har en förträngning eller stopp i de blodkärl som förser dina njurar med blod

om du har nedsatt njurfunktion, kommer din läkare att noggrant beakta om Rasitrio är lämplig

för dig och kan vilja monitorera dig noggrant

om du har leverproblem (nedsatt leverfunktion)

om du har diabetes (hög nivå av socker i blodet)

om du har för mycket kolesterol eller triglycerider i blodet

om du har en sjukdom som heter lupus erythematosus (också kallad ”lupus” eller ”SLE”)

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

om du har allergi eller astma

om du tar någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

om du är i åldern 65 år eller äldre (se avsnitt Äldre (patienter 65 år och äldre) nedan)

om du har symtom som t.ex. onormal törst, muntorrhet, allmän svaghet, dåsighet, rastlöshet,

muskelvärk eller kramper, muskelsvaghet, lågt blodtryck, minskad urinmängd, illamående,

kräkningar eller onormalt snabba hjärtslag, vilket kan tyda på alltför kraftig effekt av

hydroklortiazid (som ingår i Rasitrio)

om du får hudreaktioner såson utslag efter solexponering

om du upplever en nedsatt synförmåga eller ögonsmärta. Dessa kan vara symtom på en ökning

av trycket i ögat och kan ske inom några timmar till veckor efter behandling med Rasitrio. Detta

kan leda till permanent synnedsättning, om det inte behandlas

om du har njurartärstenos (förträngning av blodkärlen som leder blod till en eller båda njurarna)

om du har allvarlig hjärtsvikt (en typ av hjärtsjukdom där hjärtat inte kan pumpa runt tillräckligt

med blod i kroppen).

Om du tror att du är gravid (eller blir gravid) under behandlingen, kontakta din läkare. Rasitrio

rekommenderas inte under graviditet och ska inte användas under de 6 sista månaderna av

graviditeten, eftersom det då kan orsaka fosterskador (se avsnitt Graviditet och amning).

Barn och ungdomar

Användning av Rasitrio till barn och ungdomar under 18 år rekommenderas inte.

Äldre personer

Du ska tala om för din läkare om du är 65 år gammal eller äldre eftersom du kan ha större risk att få

biverkningar relaterade till lågt blodtryck (se avsnitt 4, Biverkningar). Din läkare kommer överväga

noga om Rasitrio är passande för dig. Om du är 75 år gammal eller äldre kan din läkare vilja följa ditt

blodtryck mer regelbundet.

Hos majoriteten av patienter som är 65 år eller äldre, visade en dos på 300 mg aliskiren inte på

ytterligare fördel för att minska blodtrycket jämfört med en dos på 150 mg.

Andra läkemedel och Rasitrio

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Ta inte Rasitrio och tala om för läkaren om du använder något av följande läkemedel:

ciklosporin (ett läkemedel som används efter organtransplantation för att förhindra avstötning

eller för andra åkommor t ex reumatoid artrit eller atopisk dermatit)

itrakonazol (ett läkemedel för behandling av svampinfektioner)

kinidin (ett läkemedel för att korrigera hjärtrytm)

någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck om du har

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

Tala om för läkaren om du använder något av följande läkemedel:

läkemedel eller ämnen som ökar mängden kalium i blodet. Dessa inkluderar kaliumtillägg eller

saltersättningar som innehåller kalium, kaliumsparande läkemedel och heparin

läkemedel som kan minska mängden kalium i blodet, såsom diuretika (vätskedrivande medel),

kortikosteroider, laxermedel, karbenoxolon, amfotericin eller penicillin G

läkemedel för att sänka blodtrycket, inklusive metyldopa

läkemedel för att höja blodtrycket, såsom noradrenalin eller adrenalin

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

läkemedel som kan framkalla ”torsade de pointes” (oregelbundna hjärtslag), t ex antiarytmika

(läkemedel som används för behandling av hjärtproblem) och vissa antispykotiska läkemedel

ketonazol, ett läkemedel för behandling av svampinfektioner

verapamil (ett läkemedel för behandling av högt blodtryck, för att korrigera hjärtrytmen eller

behandla angina pectoris)

klaritromycin, telitromycin eller erytromycin, som är antibiotika som används vid infektioner

amiodaron, ett läkemedel för behandling av onormal hjärtrytm

atorvastatin, ett läkemedel för behandling av högt kolesterolvärde

furosemid eller torasemid, läkemedel som tillhör gruppen diuretika, som används för att öka

mängden urin du producerar och även för att behandla vissa hjärtproblem (hjärtsvikt) och ödem

(svullnader)

läkemedel som kan minska mängden natrium i blodet, såsom antidepressiva, antipsykotika,

antiepileptika (karbamazepin)

rifampicin, ett läkemedel för att förhindra eller behandla infektioner

johannesört (hypericum perforatum), ett växtpreparat som används för att höja

sinnesstämningen

smärtstillande såsom icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), inklusive selektiva

cyklooxygenas 2-hämmare (Cox 2-hämmare) (används speciellt till patienter över 65 år)

diltiazem, ett läkemedel för behandling av hjärtproblem

ritonavir, ett läkemedel för behandling av virusinfektioner

litium (ett läkemedel som används för att behandla vissa typer av depression)

vissa laxermedel

läkemedel för behandling av gikt, såsom allopurinol

digoxin eller andra digitalisglykosider (läkemedel som används för behandling av hjärtproblem)

vitamin D och kalciumsalter

någon av följande klasser av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ”angiotensinkonvertashämmare” såsom enalapril, lisinopril, ramipril osv.

eller

en ”angiotensin-II-receptorblockerare” såsom valsartan, telmisartan, irbesartan osv.

läkemedel som används för att justera hjärtrytmen

läkemedel för behandling av diabetes (perorala läkemedel såsom metformin och insuliner)

läkemedel som kan öka blodsockernivån (betablockerare, diazoxid)

steroider

cytotoxiska läkemedel (används för att behandla cancer), såsom metotrexat eller cyklofosfamid

artrit läkemedel

läkemedel som används för att behandla sår och inflammationer i matstrupen (t.ex.

karbenoxolon)

muskelavslappnande medel (läkemedel för att slappna av musklerna som används under

operation)

amantadin (behandling mot Parkinsons sjukdom, som också används för att behandla eller

förebygga vissa sjukdomar orsakade av virus)

antikolinerga medel (mediciner som används för att behandla en rad sjukdomar såsom

gastrointestinala kramper, spasm i urinblåsan, astma, åksjuka, muskelspasmer, Parkinsons

sjukdom och som ett stöd till narkos)

kolestyramin, kolestipol eller andra hartser (ämnen som används för att behandla höga nivåer av

lipider i blodet)

alkohol, sömntabletter och bedövningsmedel (läkemedel som gör det möjligt för patienter att

genomgå operation och andra åtgärder)

jodkontrastmedel (medel som används för undersökningar med bildåtergivning).

Din läkare kan behöva ändra din dos och/eller vidta andra försiktighetsåtgärder om du tar

något av följande läkemedel:

furosemid eller torasemid, läkemedel som tillhör gruppen diuretika, eller ”vattendrivande”

läkemedel, som används för att öka mängden urin du producerar och även för att behandla vissa

hjärtproblem (hjärtsvikt) och ödem (svullnader)

vissa läkemedel mot infektioner, t.ex. ketokonazol, amfotericin eller penicillin G.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Rasitrio med mat, dryck och alkohol

Du bör ta detta läkemedel tillsammans med en lätt måltid en gång om dagen, helst vid samma tidpunkt

varje dag. Du ska inte ta detta läkemedel tillsammans med grapefruktjuice.

Hydroklortiazidinnehållet i Rasitrio gör att, om du dricker alkohol under behandlingen kan du känna

dig mera yr när du reser dig upp, särskilt när du reser dig från sittande.

Graviditet

Ta inte detta läkemedel om du är gravid (se avsnitt Ta inte Rasitrio). Om du blir gravid under tiden du

tar detta läkemedel, sluta omedelbart och tala med din läkare. Om du tror att du kan vara gravid eller

planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Vanligtvis föreslår din läkare att du ska sluta ta Rasitrio före graviditet och istället rekommendera ett

annat läkemedel till dig istället för Rasitrio. Rasitrio är inte rekommenderat i början av graviditeten,

och ska inte användas under de sista 6 månaderna av graviditeten eftersom det då kan orsaka

fosterskador.

Amning

Berätta för din läkare om du ammar eller tänker börja amma. Rasitrio rekommenderas inte vid amning

och din läkare kan välja en annan behandling till dig om du vill amma ditt barn, särskilt om ditt barn

är nyfött eller föddes för tidigt.

Körförmåga och användning av maskiner

Du kan känna dig yr när du tar detta läkemedel. Om du känner detta symtom ska du inte köra bil eller

använda verktyg eller maskiner.

3.

Hur du tar Rasitrio

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar och ta inte mer än den rekommenderade dosen.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Den normala dosen av Rasitrio är en tablett om dagen.

Administreringssätt

Svälj tabletten hel tillsammans med lite vatten. Du bör ta detta läkemedel tillsammans med en lätt

måltid en gång om dagen, helst vid samma tidpunkt varje dag. Du ska inte ta detta läkemedel

tillsammans med grapefruktjuice.

Om du har tagit för stor mängd av Rasitrio

Om du av misstag har tagit för många tabletter av Rasitrio, rådfråga läkare omedelbart. Du kan behöva

läkartillsyn.

Om du har glömt att ta Rasitrio

Om du glömmer att ta en dos av detta läkemedel, ta tabletten så snart du kommer ihåg och ta sedan

nästa dos i vanlig tid. Om det emellertid snart är dags att ta nästa dos, ta bara nästa dos i vanlig tid. Ta

inte dubbel dos (två tabletter samtidigt) för att kompensera för glömd tablett.

Sluta inte ta din medicin, även om du känner dig bra (såvida inte din läkare säger till dig att göra

det).

Personer med högt blodtryck känner ofta inte av några symtom på detta. Många kan känna sig helt

som vanligt. Det är mycket viktigt att du tar detta läkemedel exakt som läkaren sagt, för att få bästa

resultat och minska risken för biverkningar. Kom till dina avtalade läkarbesök, även om du känner dig

bra.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Följande biverkningar har rapporterats med Rasitrio:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

yrsel

lågt blodtryck

svullna händer, anklar och fötter (perifert ödem).

Berätta omedelbart för läkaren om du får något av följande symtom i början av behandlingen:

Svimning och/eller yrsel på grund av lågt blodtryck kan inträffa i början av behandlingen med

Rasitrio. Patienter som är 65 år gamla eller äldre har större risk att få biverkningar som är relaterade

till lågt blodtryck. I kliniska studier inträffade lågt blodtryck oftare hos patienter som tog Rasitrio än

hos de patienter som tog kombinationen aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller

amlodipin/hydroklortiazid (se avsnitt 2).

Följande biverkningar, som kan bli allvarliga, har rapporterats för läkemedel som innehåller enbart

aliskiren, amlodipin eller hydroklortiazid.

Aliskiren

Vissa biverkningar kan vara allvarliga (ingen känd frekvens):

Ett fåtal patienter har upplevt dessa biverkningar (kan förekomma hos färre än 1 av 1 000 personer).

Om något av följande inträffar, tala omedelbart med din läkare:

Allvarliga allergiska reaktioner med symtom som utslag, klåda, svullnad av ansikte och läppar

eller tunga, svårigheter att andas, yrsel.

Illamående, minskad aptit, mörkfärgad urin eller gulfärgad hud och ögon (tecken på

leverpåverkan).

Möjliga biverkningar:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

diarré

ledsmärta (artralgi)

höga halter av kalium i blodet

yrsel.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

hudutslag (detta kan också vara ett tecken på allergiska reaktioner eller angioödem – se

”Sällsynta” biverkningar nedan)

njurproblem, inklusive akut njursvikt (kraftig urinminskning)

svullnad av händer, vrister eller fötter (perifera ödem)

allvarliga hudreaktioner (toxisk epidermal nekrolys och/eller slemhinnereaktioner i munnen –

rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av huden, feber)

lågt blodtryck

hjärtklappning

hosta

klåda, kliande utslag (urtikaria)

ökning av leverenzymer.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

allvarliga allergiska reaktioner (anafylaktisk reaktion)

allergiska reaktioner (överkänslighet)

angioödem (symtom som kan inkludera svårigheter att andas eller svälja, hudutslag, klåda,

nässelfeber eller svullnad av ansikte, händer och fötter, ögon, läppar och/eller tunga, yrsel)

förhöjd nivå av kreatinin i blodet

röda utslag.

Amlodipin

Följande biverkningar har förekommit bland patienter som tar enbart amlodipin:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

sömnighet

yrsel

huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)

rodnad med värmekänsla

magsmärtor

illamående

ankelsvullnad

svullnader

trötthet

hjärtklappning (du känner av hjärtslagen).

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

sömnlöshet

humörsvängningar (inklusive ångest)

depression

darrningar

förändrad smakupplevelse

plötsliga och tillfälliga medvetandeförluster

minskad känslighet i huden

stickningar och domningar

synrubbningar (inklusive dubbelseende)

öronsusningar

lågt blodtryck

andfåddhet

snuva

kräkningar

magbesvär efter måltid

förändrade tarmvanor (inklusive diarré och förstoppning)

muntorrhet

håravfall

lila fläckar på huden

hudmissfärgning

ökad svettproduktion

klåda, utslag

generellt hudutslag

ledvärk

muskelsmärtor

muskelkramper

ryggvärk

urineringsbesvär

vattenkastning (kissa) nattetid

behov att kissa ofta

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

impotens

tillväxt av brösten hos män

bröstsmärtor

svaghetskänsla

smärtor

sjukdomskänsla

viktökning

viktminskning.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

förvirring.

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 personer)

lågt antal vita blodkroppar och blodplättar

allergisk reaktion med symtom som utslag, klåda, nässelutslag, svårigheter att andas eller svälja

samt yrsel

högt blodsockervärde

stela muskler och oförmåga att sträcka ut musklerna

domningar eller stickningar med en brännande känsla i fingrar och tår

hjärtinfarkt

oregelbunden hjärtrytm

inflammation i blodkärlen

hosta

svåra smärtor i övre magtrakten

inflammation i magslemhinnan

blödningar, ömmande eller svullet tandkött

inflammation i levern

leversjukdom som kan uppträda tillsammans med gulfärgning av hud och ögon eller mörk urin

onormala leverfunktionsprover

angioödem (svårigheter att andas eller svälja, eller svullnad av ansikte, händer och fötter, ögon,

läppar och/eller tunga)

hudreaktion med rodnad och avflagning, blåsor på läpparna, runt ögonen eller i munnen; torr

hud, hudutslag, kliande hudutslag

hudutslag med fjällning eller avflagning; utslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun,

flagning av huden, feber

svullnad främst i ansikte och svalg

ökad känslighet i huden för sol.

Hydroklortiazid

Följande biverkningar har förekommit hos patienter som tar enbart hydroklortiazid, men frekvensen

kan inte beräknas från tillgängliga data:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer)

låg nivå av kalium i blodet

ökning av blodfetter.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

hög nivå av urinsyra i blodet

låg nivå av magnesium i blodet

låg nivå av natrium i blodet

yrsel, svimning när du står upp

nedsatt aptit

illamående och kräkningar

kliande utslag och andra typer av hudutslag

oförmåga att få eller bibehålla erektion.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

låg nivå av blodplättar (ibland med blödning eller blåmärken under huden)

hög nivå av kalcium i blodet

hög nivå av socker i blodet

försämring av metabola diabetestillstånd

ledset humör (depression)

sömnbesvär

yrsel

huvudvärk

stickningar eller domningar

synstörningar

oregelbunden hjärtrytm

magbesvär

förstoppning

diarré

leversjukdomar som kan förekomma tillsammans med gulfärgning av hud och ögon

ökad känslighet i huden för solen

socker i urinen.

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 personer)

feber, halsont eller munsår, mer frekventa infektioner (brist på eller låga nivåer av vita

blodkroppar)

blek hud, trötthet, andfåddhet, mörkfärgad urin (hemolytisk anemi)

hudutslag, klåda, nässelfeber, svårigheter att andas eller svälja, yrsel

(överkänslighetsreaktioner)

förvirring, trötthet, muskelryckningar och kramper, snabb andning (hypokloremisk alkalos)

andningssvårigheter med feber, hosta, väsande andning, andfåddhet (andnöd inkluderande

pneumonit och lungödem)

svår smärta i övre delen av magen (inflammation i bukspottkörteln)

rodnad i ansiktet, ledvärk, muskelsjukdom, feber (lupus erythematosus)

inflammation i blodkärl med symtom såsom utslag, lila-röda fläckar, feber (vaskulit)

allvarlig hudsjukdom som ger utslag, rödaktig hud, blåsor på läpparna, ögonen eller munnen,

hudfjällning, feber (toxisk epidermal nekrolys).

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

svaghet

blåmärken och frekventa infektioner (aplastisk anemi)

minskning av syn eller smärta i ögonen på grund av högt tryck (möjliga tecken på akut

trångvinkelglaukom)

svår hudsjukdom som orsakar hudutslag, rodnad, blåsor på läppar, ögon eller mun, flagning av

huden, feber (erythema multiforme)

muskelkramper

kraftig urinminskning (möjliga tecken på njursjukdom eller njursvikt), svaghet (asteni)

febertillstånd.

Om några av biverkningarna påverkar dig allvarligt, tala med din läkare. Du kan behöva sluta

ta Rasitrio.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

5.

Hur Rasitrio ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och blistret efter Utg.dat/EXP. Utgångsdatumet

är den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 30 °C.

Förvara Rasitrio-tabletterna i originalförpackningen för att skydda dem från fukt.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Varje Rasitrio 300 mg/10 mg/25 mg filmdragerad tablett innehåller 300 mg aliskiren (som

hemifumarat), 10 mg amlodipin (som besylat) och 25 mg hydroklortiazid. Övriga

innehållsämnen är mikrokristallin cellulosa, krospovidon, povidon, magnesiumstearat, kolloidal

vattenfri kiseldioxid, hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, talk, svart järnoxid (E172),

röd järnoxid (E172), gul järnoxid (E172).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Rasitrio 300 mg/10 mg/25 mg filmdragerade tabletter är bruna, ovala tabletter med ”VIV”

präglat på ena sidan och ”NVR” på andra sidan.

Rasitrio finns i förpackningar med 14, 28, 56 eller 98 tabletter i kalenderblister.

Det finns även som multipack med 98 tabletter (2 förpackningar med 49 tabletter i vardera) i

kalenderblister.

Rasitrio finns i förpackningar med 30 eller 90 tabletter i vanliga blister.

Rasitrio finns i förpackningar med 56x1 tablett i perforerad endosblister.

Det finns även som multipack med 98x1 tabletter (2 förpackningar med 49x1 tabletter i vardera) i

perforerad endosblister.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Innehavare av godkännande för försäljning

Novartis Europharm Limited

Wimblehurst Road

Horsham

West Sussex, RH12 5AB

Storbritannien

Tillverkare

Novartis Farma S.p.A.

Via Provinciale Schito 131

I-80058 Torre Annunziata/NA

Italien

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel:

België/Belgique/Belgien

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Lietuva

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +370 5 269 16 50

България

Novartis Pharma Services Inc.

Тел.: +359 2 489 98 28

Luxembourg/Luxemburg

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Česká republika

Novartis s.r.o.

Tel: +420 225 775 111

Magyarország

Novartis Hungária Kft. Pharma

Tel.: +36 1 457 65 00

Danmark

Novartis Healthcare A/S

Tlf: +45 39 16 84 00

Malta

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +356 2122 2872

Deutschland

Novartis Pharma GmbH

Tel: +49 911 273 0

Nederland

Novartis Pharma B.V.

Tel: +31 26 37 82 111

Eesti

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +372 66 30 810

Norge

Novartis Norge AS

Tlf: +47 23 05 20 00

Ελλάδα

Novartis (Hellas) A.E.B.E.

Τηλ: +30 210 281 17 12

Österreich

Novartis Pharma GmbH

Tel: +43 1 86 6570

España

Novartis Farmacéutica, S.A.

Tel: +34 93 306 42 00

Polska

Novartis Poland Sp. z o.o.

Tel.: +48 22 375 4888

France

Novartis Pharma S.A.S.

Tél: +33 1 55 47 66 00

Portugal

Novartis Farma - Produtos Farmacêuticos, S.A.

Tel: +351 21 000 8600

Hrvatska

Novartis Hrvatska d.o.o.

Tel. +385 1 6274 220

România

Novartis Pharma Services Romania SRL

Tel: +40 21 31299 01

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Ireland

Novartis Ireland Limited

Tel: +353 1 260 12 55

Slovenija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +386 1 300 75 50

Ísland

Vistor hf.

Sími: +354 535 7000

Slovenská republika

Novartis Slovakia s.r.o.

Tel: +421 2 5542 5439

Italia

Novartis Farma S.p.A.

Tel: +39 02 96 54 1

Suomi/Finland

Novartis Finland Oy

Puh/Tel: +358 (0)10 6133 200

Κύπρος

Novartis Pharma Services Inc.

Τηλ: +357 22 690 690

Sverige

Novartis Sverige AB

Tel: +46 8 732 32 00

Latvija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +371 67 887 070

United Kingdom

Novartis Pharmaceuticals UK Ltd.

Tel: +44 1276 698370

Denna bipacksedel ändrades senast

Övriga informationskällor

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats:

http://www.ema.europa.eu

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Läs hela dokumentet

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Rasitrio 150 mg/5 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 150 mg aliskiren (som hemifumarat), 5 mg amlodipin (som

besylat) och 12,5 mg hydroklortiazid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Svagt violett, konvex, oval filmdragerad tablett med fasade kanter, präglad med ”YIY” på ena sidan

och ”NVR” på andra sidan.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Rasitrio är indicerat som ersättningsbehandling till vuxna patienter med essentiell hypertoni som

uppnått adekvat kontroll av blodtrycket med en kombination av aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid som tas samtidigt och i samma doser som kombinationen.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Rekommenderad dos av Rasitrio är en tablett dagligen.

Patienter som får aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid i separata tabletter som tas samtidigt vid

samma tidpunkt varje dag, kan övergå till en fast kombinationstablett av Rasitrio som innehåller

samma doser av de ingående komponenterna.

Den fasta doskombinationen ska endast användas efter att en stabil effekt av de enskilda

komponenterna, givna samtidigt, har uppnåtts efter dostitrering. Dosen bör anpassas individuellt och

justeras i enlighet med patientens svar på behandlingen.

Särskilda populationer

Äldre patienter 65 år och äldre

Det finns belägg för en ökad risk för biverkningar relaterade till hypotoni hos patienter i åldern 65 år

eller äldre som behandlas med Rasitrio. Därför bör särskild försiktighet iakttas vid administrering av

Rasitrio hos patienter i åldern 65 år eller äldre.

Den rekommenderade startdosen för aliskiren hos denna grupp av patienter är 150 mg. Ingen kliniskt

betydelsefull, ytterligare blodtryckssänkning observeras genom att öka dosen till 300 mg hos

majoriteten av äldre patienter.

Äldre patienter 75 år och äldre

Mycket begränsade data finns tillgängliga avseende användning av Rasitrio hos patienter i åldern

75 år eller äldre (se avsnitt 5.2). Användning av Rasitrio hos patienter i åldern 75 år eller äldre bör

begränsas till patienter för vilka blodtryckskontroll har fastställts för den fria kombinationen av

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid som tas samtidigt utan tillhörande säkerhetsproblem, särskilt

hypotension. Extrem försiktighet, inklusive mer frekvent övervakning av blodtryck, rekommenderas

(se avsnitt 4.4, 4.8, 5.1 och 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Ingen justering av den initiala dosen krävs för patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion

(uppskattad glomerulär filtrationshastighet (GFR) 89-60 ml/min/1,73 m

respektive

59-30 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.4 och 5.2). På grund av hydroklortiazidkomponenten, är Rasitrio

kontraindicerat för användning hos patienter med anuri och patienter med gravt nedsatt njurfunktion

(GFR <30 ml/min/1,73 m

). Samtidig användning av Rasitrio med angiotensin-II-receptorblockerare

(ARB) eller angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare) är kontraindicerat hos patienter med

nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitten 4.3, 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Rasitrio är kontraindicerat för användning hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion. Försiktighet

bör iakttas vid administrering av Rasitrio till patienter med lätt till måttlig nedsatt leverfunktion eller

progressiv leversjukdom. Inga dosrekommendationer har fastställts för amlodipin hos patienter med

mild till måttligt nedsatt leverfunktion (se avsnitten 4.3 och 4.4).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Rasitrio för barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns

tillgängliga.

Administreringssätt

För oral användning. Tabletterna bör sväljas hela med vatten. Rasitrio ska tas en gång dagligen med

en lätt måltid, helst vid samma tidpunkt varje dag. Grapefruktjuice ska inte tas tillsammans med

Rasitrio (se avsnitt 4.5).

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1,

mot andra dihydropyridinderivat eller mot andra sulfonamidderivat.

Angioödem i samband med tidigare behandling med aliskiren.

Hereditärt eller idiopatiskt angioödem.

Under andra och tredje trimestern vid graviditet (se avsnitt 4.6).

Anuri.

Gravt nedsatt njurfunktion (GFR <30 ml/min/1,73 m

Hyponatremi, hyperkalcemi och systematisk hyperurikemi, refraktär hypokalemi.

Gravt nedsatt leverfunktion.

Samtidig användning av aliskiren med ciklosporin och itrakonazol, två mycket kraftiga

hämmare av P-glykoprotein (P-gp), och andra kraftiga hämmare av P-gp (t.ex. kinidin), är

kontraindicerat (se avsnitt 4.5).

Samtidig användning av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos

patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt

4.2, 4.4, 4.5 och 5.1).

Svår hypotension.

Chock (inklusive kardiogen chock).

Obstruktion av utflöde från vänster kammare (t.ex. höggradig aortastenos).

Hemodynamiskt instabil hjärtsvikt efter akut hjärtinfarkt.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.4

Varningar och försiktighet

Allmänt

Om kraftig och ihållande diarré uppstår, bör behandlingen med Rasitrio avbrytas (se avsnitt 4.8).

Liksom med alla antihypertensiva läkemedel kan en kraftig blodtryckssänkning hos patienter med

ischemisk kardiopati eller ischemisk kardiovaskulär sjukdom leda till hjärtinfarkt eller stroke.

Symtomatisk hypotoni inträffade med högre frekvens hos patienter med okomplicerad hypertoni som

behandlades med Rasitrio än hos patienter som behandlades med dubbelkombinationerna

aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller amlodipin/hydroklortiazid.

Överkänslighetsreaktioner mot hydroklortiazid kan uppträda hos patienter men är mera sannolika hos

patienter med allergi och astma.

Systemisk lupus erythematosus

Tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, har rapporterats förvärra eller aktivera systemisk lupus

erythematosus.

Säkerhet och effekt av amlodipin vid hypertensiv kris har inte fastställts.

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS)

Hypotension, synkope, stroke, hyperkalemi och förändringar i njurfunktion (inklusive akut njursvikt)

har rapporterats bland känsliga individer, speciellt vid kombinationer med olika läkemedel som

påverkar detta systemet (se avsnitt 5.1). Dubbel renin-angiotensin-aldosteronsystem-blockad genom

att kombinera aliskiren med en angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare) eller en angiotensin-

II-receptorblockerare (ARB) är därför inte rekommenderat. Noggrann övervakning av blodtryck,

njurfunktion och elektrolyter bör utföras om samtidig administrering är absolut nödvändig.

Användning av aliskiren i kombination med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter

med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.3).

Geriatriska patienter i åldern 65 år och äldre

Särskild försiktighet bör iakttas vid administrering Rasitrio hos patienter i åldern 65 år eller äldre.

Symtomatisk hypotoni inträffade med högre frekvens hos patienter med okomplicerad hypertoni som

behandlades med Rasitrio än hos patienter som behandlades med dubbelkombinationerna

aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller amlodipin/hydroklortiazid. Patienter i åldern 65 år

eller äldre, är mer mottagliga för hypotoni biverkningar efter behandling med Rasitrio (se avsnitt 4.2,

4.8, 5.1 och 5.2).

Geriatriska patienter i åldern 75 år och äldre

Mycket begränsade effekt-och säkerhetsdata finns tillgängliga för användning av Rasitrio hos

patienter i åldern 75 år eller äldre. Extrem försiktighet, inklusive mer frekvent övervakning av

blodtryck, rekommenderas (se avsnitt 4.2, 4.8, 5.1 och 5.2).

Hjärtsvikt

Kalciumkanalblockerare, däribland amlodipin, bör användas med försiktighet till patienter med

kronisk hjärtsvikt, eftersom de kan öka risken för framtida kardiovaskulära händelser och mortalitet.

Det finns inga uppgifter om kardiovaskulär mortalitet och morbiditet för Rasitrio hos patienter med

hjärtsvikt (se avsnitt 5.1).

Aliskiren bör användas med försiktighet till patienter med hjärtsvikt som behandlats med furosemid

eller torasemid (se avsnitt 4.5).

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Risk för symtomatisk hypotension

Symtomatisk hypotension kan uppträda efter påbörjad behandling med Rasitrio i följande fall:

Patienter med markant dehydrering eller patienter med natriumförluster (t.ex. dem som får höga

doser av diuretika) eller

Samtidig användning av aliskiren och andra läkemedel som verkar på RAAS.

Dehydrering eller natriumförlust ska åtgärdas före administrering av Rasitrio eller också ska

behandlingen inledas under noggrann medicinsk övervakning.

Elektrolytobalans

Behandling med Rasitrio bör endast påbörjas efter korrigering för hyopkalemi och eventuell samtidig

hypomagnesemi. Tiaziddiuretika kan påskynda nydebuterande hypokalemi eller förvärra redan

existerande hypokalemi. Tiaziddiuretika ska ges med försiktighet till patienter med tillstånd som

innebär ökad kaliumförlust, till exempel saltförlorande nefropati och prerenalt (kardiogent) nedsatt

njurfunktion. Om hypokalemi utvecklas under hydroklortiazidbehandling bör behandling med Rasitrio

avbrytas tills en stabil korrigering av kaliumbalansen uppnåtts.

Hypokalemi kan utvecklas vid användning av tiaziddiuretika. Risken för hypokalemi är större hos

patienter med levercirros, patienter med påskyndad diures, patienter med otillräckligt oralt intag av

elektrolyter och patienter som får samtidig behandling med kortikosteroider eller adrenokortikotropt

hormon (ACTH) (se avsnitten 4.5 och 4.8).

Omvänt, ökningar av kaliumhalten i serum har observerats efter marknadsföringsgodkännandet av

aliskiren och dessa ökningar kan förvärras vid samtidig användning av andra läkemedel som verkar på

RAAS eller av icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID). I enlighet med god medicinsk

praxis, rekommenderas periodisk uppföljning av njurfunktionen inklusive serumelektrolytnivåer om

samtidig administrering bedöms nödvändig. Samtidig användning av aliskiren och ACE-hämmare

eller ARB är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR

<60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.3, 4.4 och 4.8).

Tiaziddiuretika kan påskynda nydebuterande hyponatremi och hypokloremisk alkalos eller förvärra

redan existerande hyponatremi. Hyponatremi, åtföljt av neurologiska symtom (illamående, progressiv

förvirring, apati) har observerats. Behandling med hydroklortiazid bör endast påbörjas efter

korrigering av tidigare hyponatremi. Vid allvarlig eller snabb utveckling av hyponatremi under

behandling med Rasitrio, bör behandlingen avbrytas tills normalisering av natremin.

Alla patienter som får tiaziddiuretika bör regelbundet övervakas med avseende på rubbningar i

elektrolytbalansen, särskilt kalium, natrium och magnesium.

Tiazider minskar kalciumutsöndringen i urinen och kan orsaka en intermittent och lätt förhöjning av

serumkalcium om det inte finns några kända störningar i kalciummetabolismen. Rasitrio är

kontraindicerat hos patienter med hyperkalcemi och bör endast användas efter korrigering av en på

förhand existerande hyperkalcemi. Rasitrio bör utsättas om hyperkalcemi utvecklas under

behandlingen. Serumnivåerna av kacium bör regelbundet kontrolleras under behandling med tiazider.

Markant hyperkalcemi kan vara tecken på latent hyperparatyreos. Tiazider bör sättas ut innan

paratyroidfunktionen testas.

Det finns inga belägg för att Rasitrio skulle reducera eller förhindra diuretikainducerad hyponatremi.

Kloridbrist är vanligen lindrig och kräver i allmänhet ingen behandling.

Nedsatt njurfunktion och njurtransplantation

Tiaziddiuretika kan framkalla azotemi hos patienter med kronisk njursjukdom. När Rasitrio används

hos patienter med nedsatt njurfunktion, rekommenderas regelbunden övervakning av

serumelektrolytnivåer inklusive kalium-, kreatinin- och urinsyrenivåerna i serum. Det finns inga data

om hypertensiva patienter med gravt nedsatt njurfunktion (serumkreatinin ≥150 μmol/l eller

1,70 mg/dl hos kvinnor och ≥177 μmol/l eller 2,00 mg/dl hos män och/eller beräknad glomerulär

filtrationshastighet (GFR) <30 ml/min/1,73 m

), tidigare dialys, nefrotiskt syndrom eller renovaskulär

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

hypertoni. Rasitrio är kontraindicerat till hypertensiva patienter med gravt nedsatt njurfunktion (GFR

<30 ml/min/1,73 m

) eller anuri (se avsnitten 4.2 och 4.3). Ingen justering av dosen är nödvändig hos

patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion.

Liksom för andra läkemedel som påverkar RAAS, bör man vara försiktig när Rasitrio ges under

betingelser som predisponerar för nedsatt njurfunktion såsom hypovolemi (t.ex. på grund av

blodförlust, svår eller långvarig diarré, långvariga kräkningar osv.), hjärtsjukdom, leversjukdom,

diabetes mellitus eller njursjukdom. Samtidig användning av aliskiren och ACE-hämmare eller ARB

är kontraindicerat hos patienter med nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

). Akut njursvikt,

reversibel vid avbrytande av behandling, har rapporterats vid uppföljning efter godkännandet för

försäljning hos patienter i riskzonen som fått aliskiren. Om tecken på njursvikt förekommer bör

behandling med aliskiren omedelbart avbrytas.

Det finns ingen erfarenhet av administrering av Rasitrio till patienter som nyligen genomgått

njurtransplantation. Försiktighet ska därför iakttas vid behandling av dessa patienter.

Nedsatt leverfunktion

Rasitrio är kontraindicerat till hypertensiva patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitten 4.3

och 5.2). Försiktighet ska iakttas då Rasitrio ges till patienter med lätt till måttligt nedsatt

leverfunktion eller progressiv leversjukdom (se avsnitten 4.2 och 5.2).

Amlodipins halveringstid är förlängd och AUC-värdena är högre hos patienter med nedsatt

leverfunktion. Inga dosrekommendationer har fastställts.

Aorta- och mitralisklaffstenos, obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati

Som för andra kärlvidgande medel ska särskild försiktighet iakttas vid användning av amlodipin till

patienter som lider av aorta- eller mitralisklaffstenos eller obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati.

Metabola och endokrina effekter

Tiaziddiuretika, däribland hydruklortiazid, kan förändra glukostoleransen och höja serumnivån av

kolesterol, triglycerider och urinsyra. Hos patienter med diabetes kan dosjustering av insulin eller

orala blodglukossänkande medel krävas vid behandling med Rasitrio. Samtidig användning av

Rasitrio med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus (se

avsnitt 4.3).

På grund av innehållet av hydroklortiazid är Rasitrio kontraindicerat vid symtomatisk hyperurikemi.

Hydroklortiazid kan höja serumnivån av urinsyra på grund av reducerad clearance av urinsyra och kan

orsaka eller förvärra hyperurikemi samt orsaka urinsyregikt hos känsliga patienter.

Tiazider minskar kalciumutsöndringen i urinen och kan ge en intermittent och lätt förhöjning av

kalcium i serum utan några kända störningar i kalciummetabolismen. Rasitrio är kontraindicerat hos

patienter med hyperkalcemi och bör endast användas efter korrigering av en på förhand existerande

hyperkalcemi. Rasitrio bör utsättas om hyperkalcemi utveckas under behandling. Serumnivåerna av

kalcium bör regelbundet kontrolleras under behandling med tiazider. Påtaglig hyperkalcemi kan vara

belägg för dold hyperparatyreos. Tiazider ska utsättas innan test på parathyreoideafunktionen utföres.

Njurartärstenos

Det finns inga kontrollerade kliniska data från användning av Rasitrio på patienter med unilateral eller

bilateral njurartärstenos eller stenos vid en kvarvarande njure. Det finns emellertid, liksom för andra

läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet, en ökad risk för njurinsufficiens,

inklusive akut njursvikt, när patienter med njurartärstenos behandlas med aliskiren. Därför bör

försiktighet iakttas hos dessa patienter. Om njursvikt inträffar ska behandlingen avbrytas.

Anafylatiska reaktioner och angioödem

Anafylaktiska reaktioner har observerats under behandling med aliskiren efter

marknadsföringsgodkännandet (se avsnitt 4.8). Liksom för andra läkemedel som påverkar renin-

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

angiotensin-aldosteronsystemet, har angioödem eller symtom som tyder på angioödem (svullnad av

ansikte, läppar, svalg och/eller tunga) rapporterats hos patienter som behandlats med aliskiren.

Ett antal av dessa patienter hade angioödem eller symtom på angioödem i anamnesen, i några fall efter

behandling med andra läkemedel som kan orsaka angioödem, inklusive RAAS-blockerare

(angiotensinkonvertashämmare eller angiotensinreceptorblockerare) (se avsnitt 4.8).

Vid uppföljning efter marknadsintroduktion, har angioödem och angioödem-liknande reaktioner

observerats när aliskiren administrerades tillsammans med ACE-hämmare eller ARB (se avsnitt 4.8).

Särskild försiktighet är nödvändig hos patienter med anlag för överkänslighet.

Patienter med angioödem i anamnesen kan löpa ökad risk för att drabbas av angioödem under

behandling med aliskiren (se avsnitten 4.3 och 4.8). Försiktighet ska därför iakttas vid förskrivning av

aliskiren till patienter med angioödem i anamnesen och dessa patienter ska övervakas noggrant under

behandlingen (se avsnitt 4.8), särskilt i början av behandlingen.

Om anafylaktiska reaktioner eller angioödem inträffar, ska behandling med Rasitrio upphöra

omgående och lämplig behandling och övervakning sättas in tills att tecken och symtom försvunnit

helt och hållet. Patienterna bör informeras om att rapportera till läkare alla tecken som kan tyda på en

allergisk reaktion, speciellt svårigheter i att andas eller svälja, svullnad av ansikte, extremiteter, ögon,

läppar eller tunga. Om tungan, stämbanden eller struphuvudet påverkas ska adrenalin ges. Dessutom

ska nödvändiga åtgärder vidtas för att upprätthålla öppna luftvägar.

Fotosensitivitet

Fall av fotosensitivitetsreaktioner har rapporterats för tiaziddiuretika (se avsnitt 4.8). Om

fotosensitivetsreaktioner inträffar rekommenderas att avbryta behandlingen med Rasitrio. Om det

anses nödvändigt att återinsätta det diuretiska läkemedlet bör de exponerade ytorna skyddas för sol

och artificiellt UVA.

Akut trångvinkelglaukom

Hydroklortiazid, som är en sulfonamid, har associerats med en idiosynkratisk reaktion som leder till

akut övergående myopi (närsynthet) och akut trångvinkelglaukom. Symtomen innefattar akut

insättande försämring av synskärpan eller okulär smärta och inträffar vanligen inom löpet av timmar

till veckor från behandlingsstart. Obehandlad akut trångvinkelglaukom kan leda till permanent

synförlust. Den primära behandlingen är att sätta ut hydroklortiazid så snabbt som möjligt. Omedelbar

medicinsk eller kirurgisk behandling kan behöva övervägas om det intraokulära trycket förblir

okontrollerat. Patienter med tidigare sulfonamid- eller penicillinallergi kan ha högre risk för att

utveckla akut trångvinkelglaukom.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Information om interaktioner för Rasitrio

En populationsfarmakokinetisk analys av patienter med hypertoni visade inga kliniskt relevanta

förändringar av exponering vid steady-state (AUC) och C

för aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid jämfört med motsvarande dubbelkombinationer.

Läkemedel som påverkar kaliumnivåerna i serum: Hydroklortiazids kaliumuttömmande effekt dämpas

av aliskirens kaliumsparande effekt. Denna effekt hos hydroklortiazid på serumkalium kan emellertid

förstärkas av andra läkemedel som förknippas med kaliumförlust och hypokalemi (t.ex. andra

kaliuretiska diuretika, kortikosteroider, laxermedel, adrenokortikotropt hormon (ACTH), amfotericin,

karbenoxolon, penicillin G och salicylsyraderivat). Omvänt kan, samtidig användning av andra

substanser, som påverkar RAAS, av NSAID eller av substanser som ökar kaliumnivåerna i serum (t ex

kaliumsparande diuretika, kaliumtillägg, saltersättningar som innehåller kalium, heparin) leda till

ökning i kaliumnivåer i serum. Om samtidig behandling med dessa läkemedel, som påverkar

serumkaliumnivåer, är nödvändig ska försiktighet iakttas. Kombinationen av aliskiren med ARB eller

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR

<60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos övriga patienter (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Läkemedel som påverkas av serumkaliumstörningar: Periodisk monitorering av serumkalium

rekommenderas när Rasitrio ges tillsammans med läkemedel som påverkas av serumkaliumstörningar

(t.ex. digitalisglykosider, antiarytmika).

Icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID), inklusive selektiva cyklooxygenas 2-hämmare

(COX-2-hämmare), acetylsalicylsyra och icke-selektiva NSAID-medel: Liksom andra substanser som

påverkar renin-angiotensinsystemet, kan NSAID minska den antihypertensiva effekten av aliskiren.

NSAID kan även minska den diuretiska och antihypertensiva effekten av hydroklortiazid.

Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (dehydrerade patienter eller äldre patienter) kan samtidig

behandling av aliskiren och hydroklortiazid med NSAID resultera i ytterligare försämrad

njurfunktion, inklusive möjlig akut njursvikt, som vanligtvis är reversibel. Därför kräver

kombinationen av Rasitrio med NSAID försiktighet, särskilt hos äldre patienter.

Information om interaktioner för aliskiren

Kontraindikationer (se avsnitt 4.3)

Dual RAAS-blockad

Kombinationen av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos

övriga patienter (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Kraftiga hämmare av P-glykoprotein (P-gp)

I en läkemedelsinteraktionsstudie på friska frivilliga visades att enkeldoser av ciklosporin (200 och

600 mg) ökar C

för aliskiren 75 mg med ungefär en faktor 2,5 och AUC med ungefär en faktor 5.

Ökningen kan vara större med högre doser av aliskiren. Hos friska personer ökar itrakonazol (100 mg)

AUC och C

för aliskiren (150 mg) med en faktor 6,5 respektiver en faktor 5,8. Därför är samtidig

behandling med aliskiren och kraftiga hämmare av P-gp kontraindicerat (se avsnitt 4.3).

Inte rekommenderat (se avsnitt 4.2)

Grapefruktjuice

Intag av grapefruktjuice med aliskiren resulterade i en minskning av AUC och C

för aliskiren.

Samtidig behandling med aliskiren 150 mg resulterade i en 61 % minskning av AUC för aliskiren och

samtidigt intag av aliskiren 300 mg resulterade i en 38 % minskning av AUC för aliskiren. Denna

minskning beror sannolikt på en hämning av organiskt, anjontransporterat, polypeptid-medierat

upptag av aliskiren med grapefruktjuice i mag-tarmkanalen. Därför, på grund av risken för terapisvikt,

ska grapefruktjuice inte tas tillsammans med Rasitrio.

Vid samtidig användning krävs försiktighet

Interaktioner med P-gp

MDR1/Mdr1a/1b (P-gp) har i prekliniska studier konstaterats vara det huvudsakliga aktiva

transportsystemet involverat i absorption i tarmen och utsöndring via gallan av aliskiren. Rifampicin,

som är en inducerare av P-gp, minskade biotillgängligheten av aliskiren med cirka 50 % i en klinisk

studie. Andra inducerare av P-gp (Johannesört) skulle kunna minska biotillgängligheten av aliskiren.

Även om detta inte har undersökts för aliskiren, är det känt att P-gp också kontrollerar vävnadsupptag

för en mängd av substrat och hämmare av P-gp kan öka vävnad-till-

plasmakoncentrationsförhållandena. Hämmare av P-gp kan därför öka vävnadsnivåerna mer än

plasmanivåerna. Potentialen för läkemedelsinteraktioner relaterade till P-gp kommer troligen att bero

på graden av hämning av denna transportör.

Måttliga hämmare av P-gp

Samtidig administrering med ketokonazol (200 mg) eller verapamil (240 mg) och aliskiren (300 mg)

resulterade i en 76 % respektive 97 % ökning av AUC för aliskiren. Förändringen i plasmanivåer för

aliskiren i närvaro av ketokonazol eller verapamil förväntas vara inom det intervall, som skulle uppnås

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

om dosen av aliskiren fördubblades. Doser av aliskiren upp till 600 mg, eller två gånger den högsta

rekommenderade terapeutiska dosen, har tolererats väl i kontrollerade kliniska studier. Prekliniska

studier indikerar att samtidig administrering av aliskiren och ketokonazol förbättrar gastrointestinal

absorption av aliskiren och minskar biliär utsöndring. Försiktighet ska därför iakttas vid samtidig

behandling med aliskiren och ketokonazol, verapamil eller andra måttliga hämmare av P-gp

(klaritromycin, telitromycin, erytromycin, amiodaron).

Läkemedel som påverkar kaliumnivåerna i serum

Samtidig användning av andra substanser, som påverkar RAAS, av NSAID eller av substanser som

ökar kaliumnivåerna i serum (t ex kaliumsparande diuretika, kaliumtillägg, saltersättningar som

innehåller kalium, heparin) kan leda till ökning av kaliumnivåer i serum. Om samtidig behandling

med dessa läkemedel, som påverkar serumkaliumnivåer, är nödvändig ska försiktighet iakttas.

Kombinationen av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos

övriga patienter (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Furosemid och torasemid

Oral administrering av aliskiren samtidigt med furosemid hade ingen effekt på aliskirens

farmakokinetik men minskade exponeringen för furosemid med 20-30 % (aliskirens effekt på

intramuskulärt eller intravenöst administrerat furosemid har inte studerats). Efter upprepade doser

furosemid (60 mg/dag) givet tillsammans med aliskiren (300 mg/dag) till patienter med hjärtsvikt

minskade natriumutsöndringen i urinen och urinvolymen under de första 4 timmarna med 31 %

respektive 24 % jämfört med enbart furosemidbehandling.Medelvikten hos patienter som behandlades

med furosemid och samtidigt 300 mg aliskiren (84,6 kg) var högre än vikten hos patienter som

behandlades enbart med furosimid (83,4 kg). När furosemid administrerades samtidigt med aliskiren

150 mg/dag noterades mindre förändringar i furosemids farmakokinetik och effekt.

Den kliniska data som finns tillgänglig tyder inte på att högre doser av torasemid användes efter

samtidig administrering med aliskiren. Renal utsöndring av torasemid är känd för att medieras av

organiska anjontransportörer (AOTs). Aliskiren elimineras till en liten del renalt och endast 0,6% av

dosen aliskiren kan återfinnas i unrinen efter oral administrering (se avsnitt 5.2). Eftersom aliskiren

har visat sig vara ett substrat för den organiska, anjontransporterande polypeptiden 1A2 (OATP1A2)

(se interaktion med organisk, anjontransporterad polypeptid (OATP-hämmare) kan aliskiren

potentiellt sett minska exponeringen av toresemid i plasma genom att störa absorptionsprocessen.

Övervakning av furosemids eller torasemids effekter vid behandlingsstart och vid justering av

furosemid-, torasemid- eller aliskirenterapin rekommenderas därför hos patienter som behandlas med

både aliskiren och oralt furosemid eller torasemid för att undvika förändringar i extracellulär

vätskevolym och eventuellt situationer med övermängd av vätska (se avsnitt 4.4).

Warfarin

Aliskirens effekter på farmakokinetiken för warfarin har inte utvärderats.

Interaktioner med föda

Måltider (med ett lågt eller högt fettinnehåll) har visat sig minska absorptionen av aliskiren avsevärt

(se avsnitt 4.2).

Inga interaktioner

Substanser som har undersökts i kliniska farmakokinetikstudier av aliskiren är acenokumarol,

atenolol, celecoxib, pioglitazon, allopurinol, isosorbid-5-mononitrat och hydroklortiazid. Inga

interaktioner har identifierats.

Samtidig administrering av aliskiren och antingen metformin (↓28 %), amlodipin (↑29 %) eller

cimetidin (↑19 %) ledde till förändrade C

- eller AUC-värden för aliskiren om 20-30 %. Vid

administrering tillsammans med atorvastatin ökade AUC- och C

-värdena för aliskiren vid

steady state med 50 %. Samtidig administrering av aliskiren hade ingen signifikant påverkan på

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

farmakokinetiken hos atorvastatin, metformin eller amlodipin. Därför behöver inte dosen

justeras för aliskiren eller dessa samtidigt administrerade läkemedel.

Aliskiren kan minska biotillgängligheten något för digoxin och verapamil.

CYP450-interaktioner

Aliskiren hämmar inte CYP450-isoenzymerna (CYP1A2, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6, 2E1 och 3A).

Aliskiren inducerar inte CYP3A4. Därför förväntas inte aliskiren påverka den systemiska

tillgängligheten av substanser som hämmar, inducerar eller metaboliseras av dessa enzymer. Aliskiren

metaboliseras minimalt av cytokrom P450-enzymerna. Därför förväntas inga interaktioner på grund av

hämning eller inducering av CYP450-isoenzymer. CYP3A4-hämmare påverkar emellertid även ofta

P-gp. En ökad exponering för aliskiren kan därför förväntas vid samtidig behandling med CYP3A4-

hämmare, som även hämmar P-gp (se andra P-gp referenser i avsnitt 4.5).

Substrat för eller svaga hämmare av P-gp

Inga relevanta interaktioner har observerats med atenolol, digoxin, amlodipin eller cimetidin. Givet

tillsammans med atorvastatin (80 mg), ökade AUC och C

för aliskiren (300 mg) vid steady-state

med 50 %. Hos försöksdjur har det visat sig att P-gp är av avgörande betydelse för aliskiren

biotillgänglighet. P-gp-inducerare (johannesört, rifampicin) kan därför minska biotillgängligheten för

aliskiren.

Hämmare av organisk, anjontransporterande polypeptid (OATP-hämmare)

Prekliniska studier indikerar att aliskiren kan vara ett substrat för organiska, anjontransporterande

polypeptider. Därför finns det en möjlighet för interaktioner mellan OATP-hämmare och aliskiren vid

samtidig administrering (se interaktion med Grapefruktjuice).

Information om interaktioner för amlodipin

Effekter av andra läkemedel på amlodipin

Nödvändiga försiktighetsåtgärder vid samtidig användning

CYP3A4-hämmare

Samtidig användning av amlodipin med starka eller måttliga CYP34-hämmare (proteashämmare,

azolantimykolytika, makrolider så som erytromycin eller klaritromycin, verapamil eller diltiazem) kan

ge upphov till signifikanta ökningar i exponering av amlodipin. De kliniska effekterna av dessa

farmakokinetiska variationer kan vara mer uttalad hos äldre. Klinisk övervakning och dosjusteringar

kan därför vara nödvändigt.

CYP3A4-inducerare

Inga data finns tillgängliga angående effekten av CYP3A4-inducerare på amlodipin. Samtidig

användning av CYP3A4-inducerare (t.ex. rifampicin, hypericum perforatum) kan ge lägre

plasmakoncentration av amlodipin. Amlodipin ska användas med försiktighet tillsammans med

CYP3A4-inducerare.

Grapefruktjuice

Administrering av amlodipin med grapefrukt eller grapefruktjuice rekommenderas inte eftersom

biotillgängligheten kan öka hos vissa patienter, vilket resulterar i ökade blodtryckssänkande effekter.

Dantrolen (infusion)

Hos djur har letalt ventrikelflimmer och kardiovaskulär kollaps observerats i samband med

hyperkalemi efter intravenös administrering av verapamil och dantrolen. På grund av risken för

hyperkalemi rekommenderas att undvika samtidig administrering av kalciumantagonister och

amlodipin till patienter som är känsliga för malign hypertermi och vid behandling av malign

hypertermi.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Effekter av amlodipin på andra läkemedel

De blodtryckssänkande effekterna av amlodipin ökar den blodtryckssänkande effekten av andra

blodtryckssänkande läkemedel.

Samtidig administrering av multipla doser av 10 mg amlodipin med 80 mg simvastatin

resulterade i en 77 % ökning i exponeringen av simvastatin jämfört med simvastatin ensamt.

Det rekommenderas att begränsa dosen av simvastatin till 20 mg dagligen hos patienter som

behandlas med amlodipin.

Inga interaktioner

I kliniska interaktionsstudier påverkade inte amlodipin de farmakokinetiska egenskaperna för

atorvastatin, digoxin, warfarin eller ciklosporin.

Information om interaktioner med hydroklortiazid

Vid samtidig administrering kan följande läkemedel interagera med tiaziddiuretika:

Rekommenderas inte

Litium

Njurclearance av litium reduceras av tiazider och därför kan risken för litiumtoxicitet vara förhöjd vid

behandling med hydroklortiazid. Samtidig administrering av litium och hydroklortiazid

rekommenderas inte. Om denna kombination visar sig vara nödvändig rekommenderas noggrann

övervakning av litiumnivån i serum vid samtidig användning.

Försiktighet krävs vid samtidig användning

Alkohol, barbiturater eller narkotika

Samtidig administrering av tiaziddiuretika med ämnen som också har en blodtryckssänkande effekt

(t ex genom att minska sympatiska centrala nervsystemet eller direkt vasodilatation) kan potentiera

ortostatisk hypotoni.

Amantadin

Tiazider, däribland hydroklortiazid, kan öka risken för biverkningar orsakade av amantadin.

Diabetesmedel (t ex insulin och perorala antidiabetika)

Tiazider kan förändra glukostoleransen. Dosjustering av diabetesmedlet kan vara nödvändig (se

avsnitt 4.4). Metformin ska användas med försiktighet på grund av risken för laktatacidos, möjligen

framkallad av hydroklortiazidinducerad funktionell njursvikt.

Antikolinerga läkemedeloch andra läkemedel som påverkar gastrisk motilitet

Biotillgängligheten för diuretika av tiazidtyp kan ökas av antikolinerga medel (t ex atropin,

biperiden), förmodligen beroende på minskad gastrointestinal motilitet och förlångsammad

magtömningshastighet. Omvänt kan man förmoda att peristaltikfrämjande läkemedel såsom cisaprid

kan minska biotillgängligheten av tiaziddiuretika.

Läkemedel för behandling av gikt

Dosjustering av läkemedel som ökar utsöndringen av urinsyra kan vara nödvändig eftersom

hydroklortiazid kan öka urinsyrenivån i serum. Dosökning av probenecid eller sulfinpyrazon kan vara

nödvändig. Samtidig administrering av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, kan öka incidensen

av överkänslighetsreaktioner mot allopurinol.

Läkemedel som kan framkalla torsades de pointes

På grund av risken för hypokalemi, bör hydroklortiazid ges med försiktighet tillsammans med

läkemedel som kan framkalla torsade de pointes, i synnerhet antiarytmika klass Ia och klass III och

vissa antipsykotika.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Läkemedel som påverkar nivån av serumnatrium

Den hyponatremiska effekten av diuretika kan förstärkas genom samtidig behandling med läkemedel

såsom antidepressiva, antipsykotika, antiepileptika, etc. Försiktighet bör iakttas vid

långtidsbehandling med dessa läkemedel.

Betablockerare och diazoxid

Samtidig användning av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, med betareceptorblockerare kan

öka risken för hyperglykemi. Tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, kan förstärka den

hyperglykemiska effekten av diazoxid.

Jonbytarresiner

Absorptionen av tiaziddiuretika, inklusive hydroklortiazid, minskar i närvaro av kolestyramin eller

kolestipol. Detta kan resultera i subterapeutiska effekter av tiaziddiuretika. Emellertid, att ge dosen av

hydroklortiazid och resiner åtskilt, så att hydroklortiazid ges minst 4 timmar före eller 4-6 timmar

efter administrering av resiner, kan eventuellt minimera interaktionen.

Vitamin D och kalciumsalter

Administrering av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, med vitamin D eller med kalciumsalter

kan potentiera ökningen av kalciumnivån i serum. Samtidig användning av diuretika av tiazidtyp hos

patienter, predisponerade för hyperkalcemi (t ex vid hyperparatyreoidism, malignitet eller vitamin-D-

medierade betingelser) kan leda till hyperkalcemi genom ökad tubulär reabsorption av kalcium.

Icke-polariserande muskelavslappnande medel

Tiazider, däribland hydroklortiazid, potentierar effekten av muskelavslappnande medel såsom

kurarederivat.

Cytotoxiska medel

Tiazider, däribland hydroklortiazid, kan minska den renala utsöndringen av cytotoxiska medel (t.ex.

cyklofosfamid, metotrexat) och potentiera deras myelosuppressiva effekter.

Digoxin och andra digitalisglykosider

Tiazidinducerad hypokalemi eller hypomagnesemi främjar uppkomst av digitalisinducerade

hjärtarytmier (se avsnitt 4.4).

Metyldopa

Enstaka fall av hemolytisk anemi har rapporterats vid samtidig behandling med hydroklortiazid och

metyldopa.

Jodkontrastmedel

Vid diuretikainducerad dehydrering finns en ökad risk för akut njursvikt särskilt med höga doser av

jodprodukter. Rehydrering av dessa patienter bör ske före administrering.

Pressoraminer (t.ex. noradrenalin, adrenalin)

Hydroklortiazid kan minska svaret på pressoraminer såsom noradrenalin. Den kliniska betydelsen av

denna effekt är oviss och inte tillräcklig för att förhindra deras användning.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Fertila kvinnor/Födelsekontroll hos män och kvinnor

Läkare som förskriver Rasitrio ska informera fertila kvinnor om de potentiella riskerna vid graviditet.

Övergång till lämplig alternativ hypertonibehandling bör göras innan en planerad graviditet eftersom

Rasitrio inte ska användas av kvinnor som planerar att bli gravida.

Graviditet

Data från behandling av gravida kvinnor med aliskiren saknas. Aliskiren har inte visat teratogen effekt

hos råtta eller kanin (se avsnitt 5.3). Andra substanser som verkar direkt på renin-angiotensin-

aldosteronsystemet har orsakat grava fostermissbildningar och neonatal död. Liksom andra läkemedel

som verkar direkt på renin-angiotensin-aldosteronsystemet bör aliskiren inte användas under första

trimestern av graviditeten och är kontraindicerat under den andra och tredje trimestern (se avsnitt 4.3).

Säkerheten av amlodipin under graviditet har inte fastställts. Reproduktionsstudier på råtta har inte

visat någon toxicitet med undantag för försenad förlossningsdag och utdragen förlossning vid doser

50 gånger större än den maximala rekommenderade dosen för människa (se avsnitt 5.3). Användning

under graviditet rekommenderas endast när det inte finns något säkrare alternativ och när sjukdomen i

sig medför större risk för mamman och fostret.

Det finns begränsad erfarenhet från användning av hydroklortiazid under graviditet, särskilt

under första trimestern. Djurstudier är otillräckliga.

Hydroklortiazid passerar placenta. Baserat på den farmakologiska verkningsmekanismen för

hydroklortiazid kan användning under den andra och tredje trimestern nedsätta fetoplacentär-

perfusion och ge effekter hos foster och nyfödda som ikterus, störningar i elektrolytbalansen och

trombocytopeni.

Hydroklortiazid bör inte användas vid graviditetsödem, graviditetshypertoni eller

havandeskapsförgiftning på grund av risken för minskad plasmavolym och placenta hypoperfusion,

utan en gynnsam effekt på sjukdomsförloppet.

Hydroklortiazid bör inte användas för essentiel hypertoni hos gravida kvinnor, utom i sällsynta fall

där ingen annan behandlig kan användas.

Rasitrio bör inte användas under den första graviditetstrimestern. Rasitrio är kontraindicerat under den

andra och tredje trimestern (se avsnitt 4.3).

Om graviditet konstateras under behandlingen ska Rasitrio sättas ut så snart som möjligt.

Amning

Det är okänt om aliskiren och/eller amlodipin utsöndras i bröstmjölk. Aliskiren har återfunnits i

mjölken hos digivande råttor.

Hydroklortiazid utsöndras i bröstmjölk i små mängder. Tiazider i höga doser orsakar intensiv diures

och kan hämma mjölkproduktionen.

Användning av Rasitrio under amning rekommenderas inte. Om Rasitrio används under amning ska

dosen hållas så låg som möjligt.

Fertilitet

Det finns inga kliniska data på fertilitet vid användning av Rasitrio.

Reversibla biokemiska förändringar i spermiers huvud har rapporterats hos vissa patienter som

behandlats med kalciumantagonister. Kliniska data om amlodipins eventuella effekt på fertiliteten är

otillräckliga. I en studie på råttor sågs negativa effekter på manlig fertilitet (se avsnitt 5.3). Fertiliteten

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

hos råtta var opåverkad vid aliskirendoser på upp till 250 mg/kg/dag och hydroklortiaziddoser på

4 mg/kg/dag (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts. Vid framförande av fordon eller användande av maskiner måste dock hänsyn

tas till att yrsel eller dåsighet emellanåt kan uppträda när man tar Rasitrio.

Amlodipin kan ha mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Om patienter som tar amlodipin lider av yrsel, dåsighet, huvudvärk, trötthet eller illamående kan

reaktionsförmågan vara nedsatt.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Aliskiren/amlodipin/hydroklorotiazid i kombination

Säkerhetsprofilen för Rasitrio, som presenteras nedan, baseras på kliniska studier som utförts på

Rasitrio samt den kända säkerhetsprofilen för de enskilda komponenterna aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid. Säkerhetsinformationen för Rasitrio till patienter 75 år och äldre är begränsad.

De vanligaste biverkningarna som observerats med Rasitrio är hypotoni och yrsel. Biverkningarna

som tidigare rapporterats med någon av de enskilda komponenterna i Rasitrio (aliskiren, amlodipin

och hydroklortiazid) och anges i respektive avsnitt för de enskilda komponenterna kan uppträda med

Rasitrio.

Biverkningar i tabellform:

Biverkningarna för aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid redovisas efter frekvens med de

vanligaste först. Följande indelning tillämpas: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10),

mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och

ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje

frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Information om Rasitrio

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Yrsel

Blodkärl

Vanliga

Hypotoni

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Perifert ödem

Perifert ödem är en känd och dosberoende biverkning av amlodipin och har även rapporterats för

aliskiren efter försäljningsstarten. I en dubbelblind, aktivt kontrollerad korttidsstudie av Rasitrio var

incidensen för perifert ödem 7,1 % jämfört med 8,0 % för dubbelkombinationen aliskiren/amlodipin,

4,1 % för amlodipin/hydroklortiazid och 2,0 % för aliskiren/hydroklortiazid.

I en aktivt kontrollerad korttidsstudie var frekvensen av alla biverkningar som skulle kunna relateras

till hypotoni 4,9 % med Rasitrio och upp till 3,7 % med dubbelkombinationerna. Hos patienter ≥65 år

var incidensen 10,2 % med Rasitrio och upp till 5,4 % med dubbelkombinationerna.

Ytterligare information om de enskilda komponenterna

Andra biverkningar som tidigare rapporterats för en av de ingående komponenterna kan uppträda med

Rasitrio, även om de inte observerats vid kliniska prövningar.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Aliskiren

Allvarliga biverkningar inkluderar överkänslighetsreaktioner och angioödem, som har rapporterats

efter godkännandet för marknadsföring och kan förekomma i sällsynta fall (färre än 1 fall per

1 000 patienter). Den vanligaste biverkningen är diarré.

Sammanfattning av biverkningar i tabellform:

De kända biverkningarna av aliskiren presenteras i tabellen nedan enligt samma konvention som

tidigare angivet för den fasta kombinationen.

Immunsystemet

Sällsynta

Anafylaktisk reaktion, överkänslighetsreaktioner

Hjärtat

Vanliga

Yrsel

Mindre vanliga

Hjärtklappning, perifert ödem

Blodkärl

Mindre vanliga

Hypotension

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Hosta

Magtarmkanalen

Vanliga

Diarré

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens:

Leverpåverkan*, gulsot, hepatit, leversvikt**

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

Allvarliga hudbiverkningar (SCAR, serious cutaneous adverse

reaction) inklusive Steven-Johnsons syndrom, toxisk epidermal

nekrolys (TEN), orala slemhinnereaktioner, utslag, pruritus, urtikaria

Sällsynta

Angioödem, erytem

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga:

Artralgi

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Akut njursvikt, nedsatt njurfunktion

Undersökningar

Vanliga

Hyperkalemi

Mindre vanliga

Förhöjt leverenzym

Sällsynta

Sänkt hemoglobin, sänkt hematokrit, förhöjt kreatinin

*Enstaka fall av leverpåverkan med kliniska symtom och labprover som visar på en markant

leverfunktionsnedsättning.

**Inklusive ett fall av ”fulminant leversvikt” rapporterad efter marknadsföring, för vilket ett

orsakssamband med aliskiren inte kan uteslutas.

Beskrivning av utvalda biverkningar:

Överkänslighetsreaktioner inklusive anafylaktiska reaktioner och angioödem har förekommit vid

behandling med aliskiren.

I kontrollerade kliniska studier har angioödem och överkänslighetsreaktioner förekommit i sällsynta

fall under behandling med aliskiren, i en omfattning som är jämförbar med behandling med placebo

eller jämförelseläkemedel.

Fall av angioödem eller symtom som tyder på angioödem (svullnad av ansikte, läppar, svalg och/eller

tunga) har också rapporterats vid uppföljning efter godkännandet. Ett antal av dessa patienter hade

tidigare haft angioödem eller symtom på angioödem, som i vissa fall haft samband med intag av andra

läkemedel som orsakar angioödem, inklusive RAAS-blockerare (ACE-hämmare eller ARB).

Efter marknadsföringsgodkännandet, har fall av angioödem och angioödem-liknande reaktioner

rapporterats när aliskiren administrerats tillsammans med ACE-hämmare eller ARB.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Överkänslighetsreaktioner inklusive anafylaktiska reaktioner har också rapporterats efter

godkännandet för försäljning (se avsnitt 4.4).

Om några tecken uppstår som tyder på en överkänslighetsreaktion/angioödem (framförallt svårigheter

att andas eller svälja, hudutslag, klåda, nässelfeber eller svullnad av ansikte, extremiteter, ögon, läppar

och/eller tunga, yrsel) ska patienten avbryta behandlingen och kontakta läkare (se avsnitt 4.4).

Artralgi har rapporterats efter godkännandet för försäljning. I vissa fall inträffade det som en del av en

överkänslighetsreaktion.

Vid uppföljning efter godkännandet för försäljning har nedsatt njurfunktion och fall av akut njursvikt

rapporterats hos patienter i riskzonen (se avsnitt 4.4).

Laboratoriefynd: I kontrollerade kliniska prövningar med aliskiren var kliniskt relevanta förändringar

i de vanliga laboratorieparametrarna mindre vanliga. I kliniska studier på hypertoniker hade aliskiren

inga kliniskt viktiga effekter på totalkolesterol, HDL-C, fastetriglycerider, fasteglukos eller urinsyra.

Hemoglobin och hematokrit: Små minskningar i hemoglobin- och hematokritvärdena (med i

genomsnitt cirka 0,05 mmol/l respektive 0,16 volymprocent) har observerats. Inga patienter avbröt

behandlingen på grund av anemi. Denna effekt ses också med andra läkemedelsprodukter som

påverkar RAAS, såsom ACE-hämmare och ARB.

Serumkalium: Seriumkaliumökningar har observerats med aliskiren och dessa kan förvärras vid

samtidig användning av andra substanser som verkar på RAAS eller av NSAID. I enlighet med god

medicinsk praxis, rekommenderas periodisk uppföljning av njurfunktionen inklusive

serumelektrolytnivåer om samtidig administrering bedöms nödvändig. Kombinationen av aliskiren

med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt

njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos övriga patienter (se avsnitt 4.3,

4.4 och 5.1).

Pediatrisk population: Baserat på den begränsade mängden säkerhetsdata erhållen från en

farmakokinetisk studie av aliskirenbehandling hos 39 hepertensiva barn 6-17 år gamla förväntas

frekvensen, typen och allvarlighetsgraden av biverkningar hos barn vara jämförbar med den man sett

hos vuxna. Liksom för andra RAAS blockerare är huvudverkt en vanlig biverkan hos barn behandlade

med aliskiren.

Amlodipin

Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta

Leukopeni, trombocytopeni

Immunsystemet

Mycket sällsynta

Allergiska reaktioner

Metabolism och nutrition

Mycket sällsynta

Hyperglykemi

Psykiska störningar

Mindre vanliga

Insomnia, humörsvängningar (inklusive ångest), depression

Sällsynta

Förvirring

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Dåsighet, huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)

Mindre vanliga

Tremor, smakstörningar, svimning, hypoestesi, parestesi

Mycket sällsynta

Hypertoni, perifer neuropati

Ögon

Mindre vanliga

Synrubbningar (inklusive dubbelseende)

Öron och balansorgan

Mindre vanliga

Tinnitus

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Hjärtat

Vanliga

Hjärtklappning

Mycket sällsynta

Hjärtinfarkt, arytmi (inklusive bradykardi, ventrikulär takykardi och

förmaksflimmer)

Blodkärl

Vanliga

Rodnad

Mycket sällsynta

Vaskulit

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Dyspné, rinit

Mycket sällsynta

Hosta

Magtarmkanalen

Vanliga

Magsmärtor, illamående

Minde vanliga

Kräkningar, dyspepsi, förändrade tarmvanor (inklusive diarré och

förstoppning), muntorrhet

Mycket sällsynta

Pankreatit, gastrit, gingival hyperplasi

Lever och gallvägar

Mycket sällsynta

Hepatit, gulsot, förhöjda leverenzymer (för det mesta förenat med kolestas)

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

Håravfall, purpura, pigmentförluster, svettning, klåda, hudutslag, exantem

Mycket sällsynta

Angioödem, erythema multiforme, urtikaria, exfoliativ dermatit, Stevens-

Johnson syndrom, Quinckes ödem, ljuskänslighet

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

Ankelsvullnad

Mindre vanliga

Ledvärk, myalgi, muskelkramper, ryggvärk

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Urineringsbesvär, nokturi, ökad urineringsfrekvens

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga

Impotens, gynekomasti

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Ödem, trötthet

Mindre vanliga

Bröstsmärta, svaghet, smärta, sjukdomskänsla

Undersökningar

Mindre vanliga

Viktökning, viktminskning

Exceptionella fall av extrapyramidalt syndrom har rapporterats.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Hydroklortiazid

Hydroklortiazid har i stor utsträckning förskrivits under många år, ofta i högre doser än de som ingår i

Rasitrio. Följande biverkningar har rapporterats hos patienter som enbaart behandlats med

tiaziddiuretika, inklusive hydroklortiazid:

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta

Trombocytopeni ibland med purpura

Mycket sällsynta

Agranulocytos, benmärgshämning, hemolytisk anemi, leukopeni

Ingen känd frekvens

Aplastisk anemi

Immunsystemet

Mycket sällsynta

Överkänslighet

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Hypokalemi

Vanliga

Hyperurikemi, hypomagnesemi, hyponatremi

Sällsynta

Hyperkalcemi, hyperglykemi, försämring av metabolt diabetestillstånd

Mycket sällsynta

Hypokloremisk alkalos

Psykiska störningar

Sällsynta

Depression, sömnstörningar

Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta

Yrsel, huvudvärk, parestesier

Ögon

Sällsynta

Synnedsättning

Ingen känd frekvens

Akut trångvinkelglaukom

Hjärtat

Sällsynta

Hjärtarytmier

Blodkärl

Vanliga

Ortostatisk hypotoni

Andningsvägar, bröstkorg, och mediastinum

Mycket sällsynta

Andnöd (inklusive pneumonit och lungödem)

Magtarmkanalen

Vanliga

Minskad aptit, lätt illamående och kräkningar

Sällsynta

Magbesvär, förstoppning, diarré

Mycket sällsynta

Pankreatit

Lever och gallvägar

Sällsynta

Intrahepatisk kolestat, gulsot

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Urtikaria och andra former av hudutslag

Sällsynta

Fotosensitivitetsreaktioner

Mycket sällsynta

Kutana lupus erythematosus-liknande reaktioner, reaktivering av kutan

lupus erythematosus, nekrotiserande vaskulit och toxisk epidermal

nekrolys

Ingen känd frekvens

Erythema multiforme

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens

Muskelkramper

Njurar och urinvägar

Ingen känd frekvens

Renal dysfunktion, njursvikt akut

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Vanliga

Impotens

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Ingen känd frekvens

Asteni, pyrexi

Undersökningar

Mycket vanliga

Ökningar av kolesterol- och triglyceridnivåerna

Sällsynta

Glykosuri

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.9

Överdosering

Symtom

Det troligaste tecknet på överdosering av Rasitrio torde vara hypotension, beroende på den

blodtryckssänkande effekten av kombinationen aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid.

När det gäller aliskiren, torde det vanligaste tecknet på överdosering vara hypotoni, beroende på

aliskirens antihypertensiva effekt.

När det gäller amlodipin, tyder tillgängliga uppgifter på att grov överdosering kan leda till omfattande,

svår perifer kärlvidgning och eventuellt reflextakykardi. Markant och förlängd, förmodligen systemisk

hypotoni upp till och inkluderande chock med dödlig utgång har rapporterats med amlodipin.

Överdosering med hydroklortiazid associeras med elektrolytförluster (hypokalemi, hypokloremi,

hyponatremi) och dehydrering orsakad av för kraftig diures. De vanligaste tecknen och symtomen på

överdosering är illamående och somnolens. Hypokalemi kan leda till muskelspasmer och/eller

accentuera hjärtarytmier orsakade av samtidig användning av digitalisglykosider eller vissa

antiarytmika.

Behandling

Om symtomatisk hypotoni skulle inträffa med Rasitrio, bör stödjande behandling insättas.

Kliniskt signifikant hypotoni på grund av överdosering av amlodipin kräver aktivt kardiovaskulärt

stöd inkluderat frekvent övervakning av hjärt- och andningsfunktionen, upphöjande av extremiteterna

samt uppmärksamhet avseende volym av cirkulationsvätska och urinproduktion.

En vasokonstriktor kan vara till hjälp vid återställande av kärltonus och blodtryck, förutsatt att det inte

finns någon kontraindikation för dess användning. Intravenöst kalciumglukonat kan vara till nytta för

att reversera effekterna av kalciumkanalblockad.

Magsköljning kan ge resultat i vissa fall. Hos friska frivilliga har användningen av kol upp till

2 timmar efter administrering av amlodipin 10 mg visat sig minska absorptionshastigheten av

amlodipin.

Eftersom amlodipin är kraftigt proteinbundet är dialys förmodligen inte till nytta.

I en studie utförd på patienter med terminal njursvikt (ESRD) som får hemodialys, var dialysclearance

av aliskiren lågt (<2 % av oral clearance). Därför är dialys inte tillräckligt för att behandla

överexponering av aliskiren.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga medel som påverkar renin-angiotensinsystemet, renin-hämmare;

ATC-kod C09XA54

I Rasitrio kombineras tre antihypertensiva aktiva substanser vars verkningsmekanismer kompletterar

varandra för att kontrollera blodtrycket hos patienter med essentiell hypertoni. Aliskiren hör till

klassen direkta reninhämmare, amlodipin till klassen kalciumkanalblockerare och hydroklortiazid till

klassen tiaziddiuretika. När dessa kombineras gör den sammantagna effekten av hämning av renin-

angiotensin-aldosteronsystemet, kalciumkanalmedierad vasodilatation och natriumkloridutsöndring att

blodtrycket sjunker i högre grad än med motsvarande dubbelkombinationer.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid-kombinationen

Hos hypertoniker gav administrering av Rasitrio en gång dagligen kliniskt meningsfulla sänkningar av

såväl systoliskt som diastoliskt blodtryck, vilka kvarstod under hela dosintervallet på 24 timmar. Den

större blodtryckssänkningen med Rasitrio jämfört med respektive dubbelkombination sågs varje

timme, även under tidig morgon, med 24-timmars ambulatorisk blodtrycksmätning.

Rasitrio studerades i en dubbelblind, randomiserad och aktivt kontrollerad studie med 1 181 patienter

varav 778 klassificerades som måttligt hypertensiva (genomsnittligt SBP i sittande 160-180 mmHg)

och 408 som svårt hypertensiva (genomsnittligt SBP i sittande >180 mmHg) i utgångsläget. Många av

patienterna var obesa (49 %) och över 14 % av hela populationen hade diabetes. Under de första

4 veckorna av den dubbelblinda behandlingen fick patienterna trippelkombinationen

aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid 150/5/12,5 mg (N=308), eller dubbelkombinationer av

aliskiren/hydroklortiazid 150/12,5 mg (N=295), aliskiren/amlodipin 150/5 mg (N=282) eller

amlodipin/hydroklortiazid 5/12,5 mg (N=295). Doserna titrerades till högre doser efter 4 veckor för

ytterligare 4 veckors dubbelblind behandling med aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid 300/10/25 mg,

aliskiren/hydroklortiazid 300/25 mg, aliskiren/amlodipin 300/10 mg eller amlodipin/hydroklortiazid

10/25 mg.

I denna studie gav Rasitrio i dosen 300/10/25 mg statistiskt signifikanta sänkningar av blodtrycket

(systoliskt/diastoliskt) från utgångsläget med 37,9/20,6 mmHg jämfört med 31,4/18,0 mmHg med

aliskiren/amlodipin (300/10 mg), 28,0/14,3 mmHg med aliskiren/hydroklortiazid (300/25 mg) och

30,8/17,0 mmHg med amlodipin/hydroklortiazid (10/25 mg) hos patienter med måttlig till svår

hypertoni. Hos patienter med svår hypertoni (SBP ≥180 mmHg) var blodtryckssänkningen från

utgångsläget 49,5/22,5 mmHg med Rasitrio jämfört med 38,1/17,6 mmHg med aliskiren/amlodipin

(300/10 mg), 33,2/14,3 mmHg med aliskiren/hydroklortiazid (300/25 mg) och 39,9/17,8 mmHg med

amlodipin/hydroklortiazid (10/25 mg). I en undergrupp av 588 patienter, där patienter i åldern >65 år

var knappt representerade och de i åldern >75 år var mycket knappt representerade, gav

kombinationen av aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid (300/10/25 mg) en systolisk/diastolisk

blodtrycksminskning av 39,7/21,1 mmHg från utgångsvärdet, jämfört med 31,3/18,74 mmHg för

aliskiren/amlodipin (300/10 mg), 25,5/12,5 mmHg för aliskiren/hydroklortiazid (300/25 mg) och

29,2/16,4 mmHg för amlodipin/hydroklortiazid (10/25 mg) (delmängden utgör patienter utan

avvikande värden, som definieras som en skillnad mellan avläsningar för systoliskt blodtryck (SBP)

≥10 mmHg av utgångs- och slutvärde). Effekten av Rasitrio observerades redan en vecka efter

behandlingsstarten. Den blodtryckssänkande effekten hos patienter med måttlig till svår hypertoni var

oberoende av ålder, kön, etnisk tillhörighet, BMI eller överviktsrelaterade sjukdomar (metabola

syndromet och diabetes).

Rasitrio var förenat med en signifikant sänkning av plasmareninaktiviteten (PRA) (-34 %) från

utgångsläget, medan dubbelkombinationen av amlodipin och hydroklortiazid ökade PRA (+170 %).

Den kliniska betydelsen av effekterna på PRA är för närvarande inte känd.

I en öppen säkerhetsstudie under 28 till 54 veckor uppmättes blodtryckseffekten som sekundärt

effektmått. Rasitrio i dosen 300/10/25 mg gav genomsnittliga blodtryckssänkningar

(systoliska/diastoliska) på 37,3/21,8 mmHg under 28 till 54 veckors behandling. Effekten av Rasitrio

kvarstod under ett års behandling, utan märkbar försämring.

I en randomiserad, dubbelblind och aktivt kontrollerad studie under 36 veckor av äldre patienter vars

blodtryck inte kunde kontrolleras med aliskiren/hydroklortiazid 300/25 mg (SBP ≥140 mmHg), sågs

kliniskt betydelsefull ytterligare blodtryckssänkning vecka 36 hos patienter som fick Rasitrio i dosen

300/10/25 mg (från en minskning av genomsnittligt SBP/DBP i sittande på 15,0/8,6 mmHg vecka 22

till en minskning på 30,8/14,1 mmHg vecka 36).

Rasitrio har administrerats till över 1 155 patienter i avslutade kliniska prövningar, däribland till

182 patienter under ett år eller längre tid. Behandling med Rasitrio tolererades väl i doser upp till

300 mg/10 mg/25 mg med en total biverkningsincidens jämförbar med för motsvarande

dubbelkombinationer, med undantag av symtomatisk hypotoni. Incidensen av alla biverkningar som

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

skulle kunna ha samband med hypotoni visades i en kontrollerad korttidsstudie vara 4,9 % med

Rasitrio jämfört med upp till 3,7 % med dubbelkombinationerna. Hos patienter ≥65 år var incidensen

10,2 % med Rasitrio och upp till 5,4 % med dubbelkombinationerna.

Biverkningsincidensen hade inget samband med kön, ålder (med undantag av symtomatisk hypotoni),

BMI, ras eller etnisk tillhörighet. Biverkningarna har generellt varit lindriga och övergående. Det

finns mycket begränsade säkerhetsdata för patienter i åldern >75 år eller för patienter med betydande

kardiovaskulär komorbiditet. Behandlingsavbrott på grund av kliniska biverkningar inträffade hos

3,6 % av patienterna som fick Rasitrio jämfört med 2,4 % för aliskiren/amlodipin-, 0,7 % för

aliskiren/hydroklortiazid- och 2,7 % för amlodipin/hydroklortiazid-patienterna.

Aliskiren

Aliskiren är en peroralt aktiv, icke-peptid, potent och selektiv, direkt hämmare av humant renin.

Genom hämning av enzymet renin, hämmar aliskiren RAAS vid aktiveringspunkten, varvid

omvandlingen av angiotensinogen till angiotensin I blockeras och nivåerna av angiotensin I och

angiotensin II minskar. Medan andra läkemedelsprodukter som hämmar RAAS (ACE-hämmare och

angiotensin II-receptorblockerare (ARB)) orsakar en stegring i plasmareninaktiviteten (PRA) som

kompensation, minskar PRA med 50-80 % vid behandling av hypertoniker med aliskiren. Liknande

minskningar sågs när aliskiren kombinerades med andra antihypertensiva läkemedelsprodukter. Den

kliniska betydelsen av skillnaderna i PRA-effekt är för närvarande inte känd.

Hypertoni

Hos hypertoniker som fick 150 mg och 300 mg aliskiren en gång om dagen sågs dosberoende

minskningar i både det systoliska och diastoliska blodtrycket, vilka kvarstod under hela dosintervallet

om 24 timmar (kvarvarande nytta tidigt på morgonen), med genomsnittligt maximal-dal-förhållande

för diastolisk respons om upp till 98 % för 300 mg-dosen. Efter 2 veckor observerades 85-90 % av

den maximala blodtryckssänkande effekten. Den blodtryckssänkande effekten styrktes under

långtidsbehandling och var oberoende av ålder, kön, BMI och etnisk tillhörighet. Aliskiren har

studerats hos 1 864 patienter 65 år eller äldre samt hos 426 patienter 75 år eller äldre.

Studier av aliskiren i monoterapi har visat blodtryckssänkande effekter jämförbara med andra klasser

av antihypertensiva läkemedelsprodukter, inklusive ACE-hämmare och ARB. Jämfört med ett

diuretikum (hydroklortiazid) sänkte aliskiren 300 mg det systoliska/diastoliska blodtrycket med

17,0/12,3 mmHg, jämfört med 14,4/10,5 mmHg för hydroklortiazid 25 mg efter 12 veckors

behandling.

Studier av kombinationsbehandling finns tillgängliga där aliskiren har kombinerats med diuretikumet

hydroklortiazid, kalciumkanalblockeraren amlodipin och betablockeraren atenolol. Dessa

kombinationer tolererades väl. Aliskiren inducerade en additiv blodtryckssänkande effekt när det

kombinerades med hydroklortiazid.

Effekten och säkerheten av aliskirenbaserad behandling jämfördes med ramiprilbaserad behandling i

en 9-månaders non-inferioritystudie på 901 äldre patienter (≥65 år) med essentiell systolisk hypertoni.

Aliskiren 150 mg eller 300 mg per dag eller ramipril 5 mg eller 10 mg per dag gavs under 36 veckor

med valfri tilläggsbehandling av hydroklortiazid (12,5 mg eller 25 mg) vid vecka 12 och amlodipin

(5 mg eller 10 mg) vid vecka 22. Under 12 veckor sänkte aliskiren i monoterapi, systoliskt/diastoliskt

blodtryck med 14,0/5,1 mmHg, jämfört med 11,6/3,6 mmHg för ramipril, vilket är förenligt med att

aliskiren inte är sämre än ramipril vid vald dosering och skillnaderna i systoliskt och diastoliskt

blodtryck var statistiskt signifikanta. Tolerabilitet var jämförbar i båda behandlingsarmarna, dock

rapporterades hosta oftare med ramiprilbehandling än aliskirenbehandling (14,2 % jämfört med

4,4 %), medan diarré var vanligare med aliskirenbehandlingen än för ramiprilbehandlingen (6,6 %

jämfört med 5,0 %).

I en 8-veckors studie på 754 hypertensiva geriatriska patienter i åldern 65 år eller äldre och geriatriska

patienter i åldern 75 år eller äldre (30 %) gav aliskiren vid doser på 75 mg, 150 mg och 300 mg

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

statistiskt signifikant större sänkning av blodtrycket (både systoliskt och diastoliskt) jämfört med

placebo. Inga ytterligare blodtryckssänkande effekter upptäcktes med 300 mg aliskiren jämfört med

150 mg aliskiren. Alla tre doserna tolererades väl av både äldre och mycket gamla patienter.

Inga tecken på förstadoshypotoni eller effekt på pulsfrekvens har setts hos patienter som behandlats i

kontrollerade kliniska studier. Kraftig hypotoni var mindre vanligt (0,1 %) hos patienter med

okomplicerad hypertoni, som fick behandling med aliskiren ensamt. Hypotoni var också mindre

vanligt (<1 %) vid kombinationsbehandling med andra hypertensiva läkemedelsprodukter. Vid

avbrytande av behandlingen återgick blodtrycket successivt till utgångsnivåerna under de närmaste

veckorna, utan tecken på bakslagseffekt vad gäller blodtrycket eller PRA.

I en 36-veckors studie med 820 patienter med ischemisk vänsterkammardysfunktion, upptäcktes inga

förändringar i ventrikulär remodellering, bedömd av slutlig vänsterkammarslagvolym med aliskiren

jämfört med placebo, som tillägg till grundbehandling.

Den kombinerade frekvensen av kardiovaskulär död, sjukhusinläggning för hjärtsvikt, återkommande

hjärtinfarkt, stroke och återupplivning efter plötslig död var likartad i aliskirengruppen och

placebogruppen. Men hos patienter som fick aliskiren förelåg en signifikant högre frekvens av

hyperkalemi, hypotoni och njursvikt jämfört med placebogruppen.

Aliskiren utvärderades med avseende på nytta för det kardiovaskulära och/eller renala systemet i en

dubbelblind, placebo-kontrollerad, randomiserad studie hos 8 606 patienter med typ 2-diabetes och

kronisk njursjukdom (baserat på proteinuri och/eller GFR <60 ml/min/1,73 m

) med eller utan

kardiovaskulärt sjukdomstillstånd. Vid studiestart var det arteriella blodtrycket välkontrollerat bland

majoriteten av patienterna. Primärt effektmått var en kombination av kardiovaskulära och renala

komplikationer.

I denna studie, jämfördes aliskiren 300 mg med placebo som tillägg till standardbehandling, vilken

inkluderade antingen en angiotensinkonvertashämmare eller en angiotensinreceptorblockerare.

Studien avbröts i förtid då deltagarna inte bedömdes dra nytta av aliskiren. Studieresultaten indikerade

en riskkvot för det primära effektmåttet på 1,11 till förmån för placebo (95 % -igt konfidensintervall:

1,00, 1,23, 2-sidigt p= 0,05). Dessutom, observerades en ökad förekomst av biverkningar med

aliskiren jämfört med placebo (37,9 % mot 30,2 %). Mer specifikt sågs en ökad förekomst av nedsatt

njurfunktion (14,0 % mot 12,1 %), hyperkalemi (38,9 % mot 28,8 %), händelser relaterade till

hypotension (19,7 % mot 16,2 %) och stroke (adjudikerat effektmått) (3,4 % mot 2,6 %). Den ökande

förekomsten av stroke var större bland patienter med nedsatt njurfunktion.

Effekterna av aliskiren på mortalitet och kardiovaskulär morbiditet är för närvarande okända.

Det finns för närvarande inga data tillgängliga på långtidseffekter av aliskiren hos patienter med

hjärtsvikt (se avsnitt 4.4).

Kardiell elektrofysiologi

I en randomiserad, dubbelblind, placebojämförande och kontrollerad studie som använde standard-

och Holter-EKG rapporterades ingen effekt på QT-intervallet.

Amlodipin

Amlodipinkomponenten i Rasitrio hämmar det transmembrana flödet av kalciumjoner in i hjärta och

glatt muskulatur. Amlodipins blodtryckssänkande verkningsmekanism beror på en direkt relaxerande

effekt på den glatta muskulaturen, vilket minskar det perifera motståndet i blodkärlen och blodtrycket.

Experimentella data tyder på att amlodipin binds till både dihydropyridina och icke-dihydropyridina

bindningsställen.

De sammandragande processerna i hjärtmuskeln och kärlens glatta muskelceller är beroende av

extracellulära kalciumjoners rörelser in i dessa celler genom speciella jonkanaler.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Efter administrering av terapeutiska doser till patienter med hypertoni vidgar amlodipin kärlen, vilket

leder till en sänkning av blodtrycket i ryggläge och stående. Dessa blodtryckssänkningar åtföljs inte

av någon väsentlig förändring av hjärtfrekvensen eller av katekolaminnivåerna i plasma efter kronisk

dosering.

Plasmakoncentrationerna står i relation till effekten hos både unga och äldre patienter.

Hos hypertoniker med normal njurfunktion ledde terapeutiska doser av amlodipin till minskat renalt

kärlmotstånd samt ökad glomerulär filtrationshastighet och effektivt renalt plasmaflöde, utan

förändring i filtrationsfraktion eller proteinuri.

Liksom vid andra kalciumkanalblockerare har hemodynamiska mätningar av hjärtfunktionen vid vila

och träning (eller gång) hos patienter med normal kammarfunktion som behandlats med amlodipin i

allmänhet visat en liten ökning av hjärtindex, utan väsentlig påverkan på dP/dt eller på

vänsterkammarens slutdiastoliska tryck eller volym. I hemodynamiska studier har amlodipin inte visat

någon negativ inotrop effekt vid administrering inom det terapeutiska dosområdet till intakta djur och

människor, inte heller vid samtidig administrering med betablockerare till människa.

Amlodipin förändrar inte sinusknutans funktion eller atrioventrikuläröverledning hos intakta djur eller

människa. I kliniska studier där amlodipin gavs i kombination med betablockerare till patienter med

antingen hypertoni eller angina observerades inga negativa effekter på de elektrokardiografiska

parametrarna.

Amlodipin har visat gynnsamma kliniska effekter på patienter med kronisk stabil angina, vasospastisk

angina och kransartärsjukdom konstaterad genom angiografi.

Användning hos patienter med hjärtsvikt

Kalciumkanalblockerare, inklusive amlodipin, ska användas med försiktighet hos patienter med

hjärtsvikt, eftersom de kan öka risken för framtida kardiovaskulära händelser och mortalitet.

Användning hos patienter med hypertoni

En randomiserad, dubbelblind morbiditets-mortalitetsstudie kallad ALLHAT (Antihypertensive and

Lipid-Lowering treatment to prevent Heart Attack Trial) utfördes för att jämföra några nyare

behandlingar, amlodipin 2,5-10 mg/dag (kalciumkanalblockerare) eller lisinopril 10-40 mg/dag (ACE-

hämmare) som första linjens behandling med behandling med tiaziddiuretikumet klortalidon

12,5-25 mg/dag vid lätt till måttlig hypertoni.

Totalt randomiserades 33 357 hypertoniker, 55 år eller äldre, och dessa följdes under i genomsnitt

4,9 år. Patienterna hade minst en riskfaktor för kranskärlssjukdom, dvs. tidigare hjärtinfarkt eller

stroke (>6 månader före rekryteringen till studien) eller dokumenterad annan aterosklerotisk

kardiovaskulär sjukdom (totalt 51,5 %), typ 2-diabetes (36,1 %), HDL-C på <35 mg/dl eller

<0,906 mmol/l (11,6 %), vänsterkammarhypertrofi diagnostiserad genom EKG eller ekokardiogram

(20,9 %) samt aktiv cigarettrökning (21,9 %).

Primärt effektmått var en kombination av fatal kranskärlssjukdom och icke-fatal hjärtinfarkt. Man såg

ingen signifikant skillnad i primärt effektmått mellan amlodipinbaserad behandling och

klortalidonbaserad behandling, riskkvot (RR) 0,98, 95 % KI (0,90-1,07), p=0,65. Bland de sekundära

effektmåtten var incidensen för hjärtsvikt (en del i ett komponerat effektmått för kardiovaskulär

sjukdom) signifikant högre i amlodipingruppen än i klortalidongruppen (10,2 % respektive 7,7 %,

RR 1,38, 95 % KI (1,25-1,52) p<0,001). Det fanns dock ingen signifikant skillnad mellan mortalitet

av alla orsaker för amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling, RR 0,96, 95 %

KI (0,89-1,02), p=0,20.

Hydroklortiazid

Tiaziddiuretika verkar primärt i renala distala spiralformiga tubulus. Det har visats att det finns en

receptor med hög affinitet i renala cortex, som är det primära bindningsstället för tiazids diuretiska

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

verkan och hämning av NaCl-transport i distala spiralformiga tubulus. Tiazider verkar genom

hämning av Na

-transport, genom konkurrens om Cl

-stället, och påverkar därigenom mekanismen

för elektrolytreabsorption: direkt genom ökning av natrium- och kloridutsöndringen i ungefär samma

utsträckning, och indirekt genom minskning av plasmavolymen på grund av denna diuretiska verkan,

med åtföljande ökningar av plasmareninaktiviteten, aldosteronsekretionen och kaliumförlusten i

urinen samt minskning av serumkalium.

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för

Rasitrio, för alla grupper av den pediatriska populationen för essentiell hypertoni (information om

pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid i kombination

Efter oral administrering av en fast kombinationstablett innehållande aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid uppnåddes maximala koncentrationer av aliskiren inom 1-2 timmar, amlodipin inom

8 timmar och hydroklortiazid inom 2-3 timmar. Hastigheten och omfattningen av absorptionen av

aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid efter administrering av en fast kombinationstablett är

densamma som vid administrering av de enskilda formuleringarna.

Resultaten från en studie över födans inverkan där man använde en standardiserad måltid med hög

fetthalt tillsammans med den fasta kombinationstabletten i dosen 300/10/25 mg visade att födointag

minskade hastigheten och omfattningen av absorptionen av aliskiren i den fasta kombinationstabletten

i samma omfattning som vid monoterapi med aliskiren. Födointag hade ingen effekt på

farmakokinetiken för amlodipin eller hydroklortiazid en den fasta kombinationstabletten.

Aliskiren

Absorption

Efter oral absorption uppnås maximala plasmakoncentrationer av aliskiren efter 1-3 timmar.

Aliskirens absoluta biotillgänglighet är 2-3 %. Måltider med ett högt fettinnehåll minskar Cmax med

85 % och AUC med 70 %. Vid steady-state minskar måltider med lågt fettinnehåll

med 76 %

0-tau

med 67 % bland hypertonipatienter. Plasmakoncentrationerna vid steady state nås inom

5-7 dagar efter administrering en gång dagligen, och steady state-nivåerna är ungefär dubbelt så höga

som vid den initiala dosen.

Distribution

Efter intravenös administrering är den genomsnittliga distributionsvolymen vid steady state cirka

135 l, vilket tyder på att aliskiren i hög grad distribueras extravasalt. Aliskirens

plasmaproteinbindning är måttlig (47-51 %) och oberoende av koncentrationen.

Metabolism och eliminering

Den genomsnittliga halveringstiden är cirka 40 timmar (inom området 34-41 timmar). Aliskiren

elimineras huvudsakligen som oförändrat läkemedel i feces (78 %). Cirka 1,4 % av den totala orala

dosen metaboliseras. Enzymet CYP3A4 är ansvarigt för denna metabolism. Efter oral administrering

återvinns cirka 0,6 % av dosen i urinen. Efter intravenös administrering är genomsnittlig

plasmaclearance cirka 9 l/timme.

Linjäritet

Exponeringen för aliskiren ökade mer än proportionellt mot ökningen av dosen. Efter administrering

av en enkeldos i intervallet 75 till 600 mg, resulterade en dubblering av dosen i en ~2,3 och 2,6-faldig

ökning av AUC respektive C

. Vid steady-state kan icke-linjäriteten vara mer uttalad. De

mekanismer som orsakat avvikelserna från linjäriteten har inte identifierats. En möjlig mekanism är

mättnad av transportörer vid absorptionsstället eller i hepato-biliära elimineringsvägen.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Pediatrisk population

I en farmakokinetisk studie av aliskirenbehandling hos 39 hypertensiva pediatriska patienter (6-17 år

gamla) som gavs dagliga doser aliskiren 2 mg/kg eller 6 mg/kg administrerade som granulat

(3,125 mg/tablett), var de farmakokinetiska parametrarna likvärdiga de som sågs hos vuxna.

Tillgänglig data tyder inte på att ålder, kroppsvikt eller kön har någon signifikant effekt på systemisk

exponering av aliskiren (se avsnitt 4.2).

Amlodipin

Absorption

Efter peroral administrering av terapeutiska doser av endast amlodipin, uppnås maximala

plasmakoncentrationer av amlodipin inom 6-12 timmar. Absolut biotillgänglighet har beräknats till

mellan 64 % och 80 %. Amlodipins biotillgänglighet påverkas inte av intag av föda.

Distribution

Distributionsvolymen är cirka 21 l/kg. In vitro-studier av amlodipin har visat att cirka 97,5 % av

cirkulerande amlodipin binds till plasmaproteiner.

Metabolism och eliminering

Amlodipin metaboliseras i stor utsträckning (cirka 90 %) i levern till inaktiva metaboliter. 10 % av

ursprungligt amlodipin och 60 % av metaboliterna utsöndras i urin.

Amlodipins eliminering från plasma är bifasisk, med en terminal halveringstid på 30-50 timmar.

Plasmanivåerna vid steady state uppnås efter kontinuerlig administrering i 7-8 dagar.

Linjäritet

Amlodipin uppvisar linjär farmakokinetik i det terapeutiska dosintervallet mellan 5 mg och 10 mg.

Hydroklortiazid

Absorption

Efter en oral dos av hydroklortiazid är absorptionen snabb (T

cirka 2 timmar).

Effekten av föda på hydroklortiazids absorption, om någon, har ringa klinisk betydelse. Absolut

biotillgänglighet av hydroklortiazid är 70 % efter oral administrering.

Distribution

Apparent distributionsvolym är 4-8 l/kg. Cirkulerande hydroklortiazid binds till serumproteiner

(40-70 %), huvudsakligen serumalbumin. Hydroklortiazid ackumuleras också i erytrocyter i ungefär

3 gånger högre nivå än i plasma.

Metabolism och eliminering

Hydroklortiazid elimineras främst i oförändrad form. Hydroklortiazid elimineras från plasma med en

halveringstid på cirka 6 till 15 timmar i den terminala eliminationsfasen. Det är ingen förändring i

kinetiken hos hydroklortiazid vid upprepad dosering och ackumuleringen är minimal vid dosering en

gång dagligen. Mer än 95 % av den absorberade dosen utsöndras oförändrad i urinen. Renal clearance

utgörs av passiv filtrering och aktiv sekretion till renala tubuli.

Linjäritet

Ökningen av genomsnittlig AUC är linjär och dosproportionell inom terapiområdet.

Särskilda populationer

Rasitrio är ett effektivt antihypertensivt läkemedel som intas en gång dagligen, för vuxna patienter

oavsett kön, ålder, BMI och etnisk tillhörighet.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Nedsatt njurfunktion

På grund av hydroklortiazidkomponenten är Rasitrio kontraindicerat hos patienter med anuri eller

patienter med gravt nedsatt njurfunktion (GFR <30 ml/minut/1,73 m

) (se avsnitt 4.3). Ingen justering

av den initiala dosen krävs för patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (se avsnitten 4.2 och

4.4).

Aliskirens farmakokinetik har studerats hos patienter med varierande grad av njurinsufficiens. De

relativa AUC- och C

-värdena för aliskiren hos studiepatienter med nedsatt njurfunktion låg på

mellan 0,8 gånger och dubbelt så höga nivåer som hos friska studiepatienter efter en

engångsbehandling och vid steady state. Dessa förändringar som iakttagits stod dock inte i relation till

allvarlighetsgraden av nedsatt njurfunktion. Ingen justering av den initiala dosen av aliskiren krävs

hos patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2 och 4.4). Aliskiren

rekommenderas inte hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (glomerulär filtrationshastighet

(GFR) <30 ml/min/1,73 m

). Samtidig användning av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är

kontraindicerat hos patienter med nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.3).

Aliskirens farmakokinetik utvärderades hos patienter med terminal njursvikt som behandlas med

hemodialys. Administreringen av en enstaka oral dos på 300 mg aliskiren associerades med mycket

små förändringar i farmakokinetiken för aliskiren (ändring i C

på mindre än 1,2 gånger; ökning i

AUC upp till 1,6 gånger) jämfört med matchande friska försökspersoner. Tidpunkten för hemodialys

hade ingen signifikant påverkan på farmakokinetiken för aliskiren hos ESRD patienter. Därför, om

administrering av aliskiren hos ESRD patienter, som får hemodialys anses nödvändig, är dosjustering

inte motiverad hos dessa patienter. Däremot, är användning av aliskiren inte rekommenderad hos

patienter med gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).

Amlodipins farmakokinetik påverkas inte väsentligt av nedsatt njurfunktion.

Som kan förväntas av en substans som nästan helt utsöndras via njurarna har njurfunktionen en

markant effekt på hydroklortiazids kinetik. Vid nedsatt njurfunktion ökar genomsnittliga, maximala

plasmanivåer och AUC-värden för hydroklortiazid och urinutsöndringen sänks. Hos patienter med

mild till måttligt nedsatt njurfunktion, har en 3-faldig ökning av AUC för hydroklortiazid observerats.

Hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion har en 8-faldig ökning av AUC observerats.

Nedsatt leverfunktion

Rasitrio är kontraindicerat hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3).

Aliskirens farmakokinetik påverkades inte signifikant hos patienter med lätt till svår leversjukdom.

Följaktligen krävs ingen justering av den initiala dosen av aliskiren hos patienter med lätt till måttligt

nedsatt leverfunktion.

Väldigt begränsad klinisk data finns tillgänglig för administrering av amlodipin hos patienter med

nedsatt leverfunktion. Patienter med leverinsufficiens har minskad clearance av amlodipin med

åtföljande ökning av AUC med cirka 40-60 %. Försiktighet ska därför iakttas för patienter med

nedsatt leverfunktion.

Geriatriska patienter

Det finns inga data om systemisk exponering efter administrering av Rasitrio till geriatriska patienter.

AUC för aliskiren är 50 % högre hos geriatriska personer (>65 år) än hos yngre när aliskiren ges

ensamt. Tiden för att nå maximala plasmakoncentrationer av amlodipin är likartad hos äldre och yngre

patienter. Clearance av amlodipin tenderar att minska med åtföljande höjning av AUC och

halveringstid hos geriatriska patienter. Därför rekommenderas särskild försiktighet vid administrering

av Rasitrio till patienter i åldern 65 år och äldre och extrem försiktighet till patienter i åldern 75 år

eller äldre (se avsnitt 4.2, 4.4, 4.8 och 5.1).

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Begränsade data tyder på att systemisk clearance av hydroklortiazid är lägre hos såväl friska som

hypertensiva äldre personer jämfört med yngre friska försökspersoner. Det finns inga specifika data

om effekten av hydroklortiazid hos äldre patienter.

Pediatrisk population (under 18 år)

Rasitrios farmakokinetik har inte studerats. En populationsfarmakokinetisk studie har utförts på

74 barn med hypertoni i åldrarna 1 till 17 år (med 34 patienter i åldern 6 till 12 år och 28 patienter i

åldern 13 till 17 år) som fick en amlodipindos på mellan 1,25 och 20 mg antingen en eller två gånger

dagligen. Hos barn från 6 till 12 år och hos ungdomar mellan 13-17 års ålder var den typiska orala

clearencen (CL/F) 22,5 respektive 27,4 l/hr hos män och 16,4 respektive 21,3 l/hr hos kvinnor. En stor

variation observerades i exponeringen mellan individer. Uppgifter som har rapporterats hos barn

under 6 års ålder är begränsade.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Aliskiren/hydroklortiazid och aliskiren/amlodipin

Inga icke-kliniska toxicitetsstudier av enbart Rasitrio har utförts eftersom sådana studier har gjorts för

de enskilda komponenterna.

Toxicitetsprofilerna för kombinationerna aliskiren/hydroklortiazid och aliskiren/amlodipin är väl

beskrivna i prekliniska studier. Båda kombinationerna tolererades generellt väl av råtta. Resultaten av

orala toxicitetsstudier under 2 respektive 13 veckor överensstämde med resultaten för de enskilda

komponenterna.

Aliskiren

Eventuell karcinogenicitet har bedömts i en 2-årsstudie på råtta och i en 6-månaders studie på

transgena möss. Ingen karcinogenicitet har upptäckts. Ett fall av kolonadenom och ett fall av cekalt

adenokarcinom har noterats hos råtta vid en dos på 1 500 mg/kg/dag men var inte statistiskt

signifikanta. Även om aliskiren har en känd retningsförmåga betraktades de säkerhetsmarginaler som

erhållits hos människa vid dosen 300 mg i en studie på friska frivilliga som tillräckliga vid 9-11-

faldighet, baserat på koncentrationerna i feces, eller vid 6-faldighet, baserat på koncentrationerna i

slemhinnorna, i jämförelse med 250 mg/kg/dag i karcinogenicitetsstudien på råtta.

Aliskiren saknade mutagen potential i mutagenicitetsstudier in vitro och in vivo. Prövningarna

inkluderade in vitro-tester på bakterie- och däggdjursceller samt in vivo-bedömningar på råtta.

Reproduktionstoxikologiska studier med aliskiren visade inte några tecken på toxicitet eller

teratogenicitet hos embryo/foster vid doser upp till 600 mg/kg/dag till råtta eller 100 mg/kg/dag till

kanin. Fertiliteten och prenatal/postnatal utveckling var opåverkade hos råtta vid doser upp till

250 mg/kg/dag. Doserna till råtta och kanin gav 1-4 respektive 5 gånger högre systemisk exponering

än maximalt rekommenderad dos till människa (300 mg).

Farmakologiska säkerhetsstudier avslöjade inga biverkningar på centrala nervsystemet,

andningsvägarna eller kardiovaskulära systemet. Det man sett i toxicitetsstudier på djur med upprepad

dosering var i linje med den kända lokalirriterande potentialen eller den förväntade farmakologiska

effekten av aliskiren.

Amlodipin

Säkerhetsdata för amlodipin är väl etablerade såväl kliniskt som icke-kliniskt.

Reproduktionstoxikologi

Reproduktionsstudier på råtta och mus har visat försenad förlossning, förlängt värkarbete och lägre

överlevnad hos avkomman i doser som är runt 50 gånger större än maximal rekommenderad dos för

människa räknat i mg/kg.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Nedsatt fertilitet

Man fann ingen effekt på fertiliteten hos råtta som behandlades med amlodipin (hanråttor under

64 dagar och honråttor under 14 dagar före parning) i doser upp till 10 mg/kg/dag (8 gånger* den

maximala rekommenderade dosen till människa på 10 mg beräknat som mg/m

). I en annan studie på

råttor, där hanråttor behandlades med amlopidinbesilat i 30 dagar med en dos jämförbart med en

human dos baserad på mg/kg, fann man minskade nivåer av follikelstimulerande hormon i plasma och

testosteron, samt en minskning i spermadensiteten och i antalet mogna spermatider och Sertoliceller.

Carcinogenes, mutagenes

Inga tecken på carcinogenicitet kunde konstateras hos råtta och mus som fick amlodipin i fodret under

två år i en koncentration som beräknades ge dagliga doser på 0,5, 1,25 och 2,5 mg/kg/dag. Den högsta

dosen (för mus densamma som och för råtta två* gånger den maximala rekommenderade kliniska

dosen på 10 mg beräknat som mg/m

) låg nära maximal tolererad dos för mus men inte för råtta.

Mutagenicitetsstudier visade inga läkemedelsrelaterade effekter på gen- eller kromosomnivå.

* Beräknat på en patientvikt på 50 kg

Hydroklortiazid

Prekliniska utvärderingar som stöd för administrering av hydroklortiazid hos människa inkluderade in

vitro- analyser av gentoxicitet och reproduktiv toxicitet samt karcinogenicitetsstudier av gnagare. Det

finns omfattande kliniska data avseende hydroklortiazid och dessa återspeglas i de relevanta avsnitten.

Hydroklortiazid visade inga negativa effekter på fertiliteten hos mus och råtta av någotdera könet i

studier där dessa arter exponerades för läkemedlet via födan, i doser upp till 100 respektive 4 mg/dag,

före parning och under hela dräktigheten. Dessa hydroklortiaziddoser till mus och råtta motsvarar 19

respektive 1,5 gånger maximal rekommenderad dos till människa beräknat som mg/m

(under

antagande av en oral dos på 25 mg/dag och patientvikt 60 kg.)

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Mikrokristallin cellulosa

Krospovidon

Povidon

Magnesiumstearat

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Filmdragering

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Makrogol

Talk

Järnoxid, röd (E172)

Järnoxid, svart (E172)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

6.3

Hållbarhet

Kalenderblister i PVC/polyklortrifluoreten (PCTFE) - Aluminium:

2 år

Blisterförpackningar i PVC/polyklortrifluoreten (PCTFE) - Aluminium:

2 år

Kalenderblister i PA/Aluminium/PVC – Aluminium:

18 månader

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30 °C.

Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt. Ljuskänsligt.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Kalenderblister i PVC/polyklortrifluoreten (PCTFE) - Aluminium:

Styckeförpackning om 14, 28, 56 eller 98 tabletter

Blisterförpackningar i PVC/polyklortrifluoreten (PCTFE) - Aluminium:

Styckeförpackning om 30 eller 90 tabletter

Endosförpackning (perforerad endosblister) innehållande 56x1 tabletter

Multiförpackningar med perforerade endosblister innehållande 98x1 tabletter (2 förpackningar

innehållande 49x1 tabletter)

Kalenderblister i PA/Aluminium/PVC – Aluminium:

Styckeförpackning innehållande 14, 28 eller 56 tabletter

Multiförpackningar innehållande 98 tabletter (2 förpackningar innehållande 49 tabletter)

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Novartis Europharm Limited

Wimblehurst Road

Horsham

West Sussex, RH12 5AB

Storbritannien

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/11/730/001-012

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 22 november 2011

Datum för den senaste förnyelsen:

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens

webbplats http://www.ema.europa.eu

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Rasitrio 300 mg/5 mg/12,5 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 300 mg aliskiren (som hemifumarat), 5 mg amlodipin (som

besylat) och 12,5 mg hydroklortiazid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Ljusrosa, konvex, oval filmdragerad tablett med fasade kanter, präglad med ”LIL” på ena sidan och

”NVR” på andra sidan.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Rasitrio är indicerat som ersättningsbehandling till vuxna patienter med essentiell hypertoni som

uppnått adekvat kontroll av blodtrycket med en kombination av aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid som tas samtidigt och i samma doser som kombinationen.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Rekommenderad dos av Rasitrio är en tablett dagligen.

Patienter som får aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid i separata tabletter som tas samtidigt vid

samma tidpunkt varje dag, kan övergå till en fast kombinationstablett av Rasitrio som innehåller

samma doser av de ingående komponenterna.

Den fasta doskombinationen ska endast användas efter att en stabil effekt av de enskilda

komponenterna, givna samtidigt, har uppnåtts efter dostitrering. Dosen bör anpassas individuellt och

justeras i enlighet med patientens svar på behandlingen.

Särskilda populationer

Äldre patienter 65 år och äldre

Det finns belägg för en ökad risk för biverkningar relaterade till hypotoni hos patienter i åldern 65 år

eller äldre som behandlas med Rasitrio. Därför bör särskild försiktighet iakttas vid administrering av

Rasitrio hos patienter i åldern 65 år eller äldre.

Den rekommenderade startdosen för aliskiren hos denna grupp av patienter är 150 mg. Ingen kliniskt

betydelsefull, ytterligare blodtryckssänkning observeras genom att öka dosen till 300 mg hos

majoriteten av äldre patienter.

Äldre patienter 75 år och äldre

Mycket begränsade data finns tillgängliga avseende användning av Rasitrio hos patienter i åldern

75 år eller äldre (se avsnitt 5.2). Användning av Rasitrio hos patienter i åldern 75 år eller äldre bör

begränsas till patienter för vilka blodtryckskontroll har fastställts för den fria kombinationen av

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid som tas samtidigt utan tillhörande säkerhetsproblem, särskilt

hypotension. Extrem försiktighet, inklusive mer frekvent övervakning av blodtryck, rekommenderas

(se avsnitt 4.4, 4.8, 5.1 och 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Ingen justering av den initiala dosen krävs för patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion

(uppskattad glomerulär filtrationshastighet (GFR) 89-60 ml/min/1,73 m

respektive

59-30 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.4 och 5.2). På grund av hydroklortiazidkomponenten, är Rasitrio

kontraindicerat för användning hos patienter med anuri och patienter med gravt nedsatt njurfunktion

(GFR <30 ml/min/1,73 m

). Samtidig användning av Rasitrio med angiotensin-II-receptorblockerare

(ARB) eller angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare) är kontraindicerat hos patienter med

nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitten 4.3, 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Rasitrio är kontraindicerat för användning hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion. Försiktighet

bör iakttas vid administrering av Rasitrio till patienter med lätt till måttlig nedsatt leverfunktion eller

progressiv leversjukdom. Inga dosrekommendationer har fastställts för amlodipin hos patienter med

mild till måttligt nedsatt leverfunktion (se avsnitten 4.3 och 4.4).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Rasitrio för barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns

tillgängliga.

Administreringssätt

För oral användning. Tabletterna bör sväljas hela med vatten. Rasitrio ska tas en gång dagligen med

en lätt måltid, helst vid samma tidpunkt varje dag. Grapefruktjuice ska inte tas tillsammans med

Rasitrio (se avsnitt 4.5).

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1,

mot andra dihydropyridinderivat eller mot andra sulfonamidderivat.

Angioödem i samband med tidigare behandling med aliskiren.

Hereditärt eller idiopatiskt angioödem.

Under andra och tredje trimestern vid graviditet (se avsnitt 4.6).

Anuri.

Gravt nedsatt njurfunktion (GFR <30 ml/min/1,73 m

Hyponatremi, hyperkalcemi och systematisk hyperurikemi, refraktär hypokalemi.

Gravt nedsatt leverfunktion.

Samtidig användning av aliskiren med ciklosporin och itrakonazol, två mycket kraftiga

hämmare av P-glykoprotein (P-gp), och andra kraftiga hämmare av P-gp (t.ex. kinidin), är

kontraindicerat (se avsnitt 4.5).

Samtidig användning av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos

patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt

4.2, 4.4, 4.5 och 5.1).

Svår hypotension.

Chock (inklusive kardiogen chock).

Obstruktion av utflöde från vänster kammare (t.ex. höggradig aortastenos).

Hemodynamiskt instabil hjärtsvikt efter akut hjärtinfarkt.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.4

Varningar och försiktighet

Allmänt

Om kraftig och ihållande diarré uppstår, bör behandlingen med Rasitrio avbrytas (se avsnitt 4.8).

Liksom med alla antihypertensiva läkemedel kan en kraftig blodtryckssänkning hos patienter med

ischemisk kardiopati eller ischemisk kardiovaskulär sjukdom leda till hjärtinfarkt eller stroke.

Symtomatisk hypotoni inträffade med högre frekvens hos patienter med okomplicerad hypertoni som

behandlades med Rasitrio än hos patienter som behandlades med dubbelkombinationerna

aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller amlodipin/hydroklortiazid.

Överkänslighetsreaktioner mot hydroklortiazid kan uppträda hos patienter men är mera sannolika hos

patienter med allergi och astma.

Systemisk lupus erythematosus

Tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, har rapporterats förvärra eller aktivera systemisk lupus

erythematosus.

Säkerhet och effekt av amlodipin vid hypertensiv kris har inte fastställts.

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS)

Hypotension, synkope, stroke, hyperkalemi och förändringar i njurfunktion (inklusive akut njursvikt)

har rapporterats bland känsliga individer, speciellt vid kombinationer med olika läkemedel som

påverkar detta systemet (se avsnitt 5.1). Dubbel renin-angiotensin-aldosteronsystem-blockad genom

att kombinera aliskiren med en angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare) eller en angiotensin-

II-receptorblockerare (ARB) är därför inte rekommenderat. Noggrann övervakning av blodtryck,

njurfunktion och elektrolyter bör utföras om samtidig administrering är absolut nödvändig.

Användning av aliskiren i kombination med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter

med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.3).

Geriatriska patienter i åldern 65 år och äldre

Särskild försiktighet bör iakttas vid administrering Rasitrio hos patienter i åldern 65 år eller äldre.

Symtomatisk hypotoni inträffade med högre frekvens hos patienter med okomplicerad hypertoni som

behandlades med Rasitrio än hos patienter som behandlades med dubbelkombinationerna

aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller amlodipin/hydroklortiazid. Patienter i åldern 65 år

eller äldre, är mer mottagliga för hypotoni biverkningar efter behandling med Rasitrio (se avsnitt 4.2,

4.8, 5.1 och 5.2).

Geriatriska patienter i åldern 75 år och äldre

Mycket begränsade effekt-och säkerhetsdata finns tillgängliga för användning av Rasitrio hos

patienter i åldern 75 år eller äldre. Extrem försiktighet, inklusive mer frekvent övervakning av

blodtryck, rekommenderas (se avsnitt 4.2, 4.8, 5.1 och 5.2).

Hjärtsvikt

Kalciumkanalblockerare, däribland amlodipin, bör användas med försiktighet till patienter med

kronisk hjärtsvikt, eftersom de kan öka risken för framtida kardiovaskulära händelser och mortalitet.

Det finns inga uppgifter om kardiovaskulär mortalitet och morbiditet för Rasitrio hos patienter med

hjärtsvikt (se avsnitt 5.1).

Aliskiren bör användas med försiktighet till patienter med hjärtsvikt som behandlats med furosemid

eller torasemid (se avsnitt 4.5).

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Risk för symtomatisk hypotension

Symtomatisk hypotension kan uppträda efter påbörjad behandling med Rasitrio i följande fall:

Patienter med markant dehydrering eller patienter med natriumförluster (t.ex. dem som får höga

doser av diuretika) eller

Samtidig användning av aliskiren och andra läkemedel som verkar på RAAS.

Dehydrering eller natriumförlust ska åtgärdas före administrering av Rasitrio eller också ska

behandlingen inledas under noggrann medicinsk övervakning.

Elektrolytobalans

Behandling med Rasitrio bör endast påbörjas efter korrigering för hyopkalemi och eventuell samtidig

hypomagnesemi. Tiaziddiuretika kan påskynda nydebuterande hypokalemi eller förvärra redan

existerande hypokalemi. Tiaziddiuretika ska ges med försiktighet till patienter med tillstånd som

innebär ökad kaliumförlust, till exempel saltförlorande nefropati och prerenalt (kardiogent) nedsatt

njurfunktion. Om hypokalemi utvecklas under hydroklortiazidbehandling bör behandling med Rasitrio

avbrytas tills en stabil korrigering av kaliumbalansen uppnåtts.

Hypokalemi kan utvecklas vid användning av tiaziddiuretika. Risken för hypokalemi är större hos

patienter med levercirros, patienter med påskyndad diures, patienter med otillräckligt oralt intag av

elektrolyter och patienter som får samtidig behandling med kortikosteroider eller adrenokortikotropt

hormon (ACTH) (se avsnitten 4.5 och 4.8).

Omvänt, ökningar av kaliumhalten i serum har observerats efter marknadsföringsgodkännandet av

aliskiren och dessa ökningar kan förvärras vid samtidig användning av andra läkemedel som verkar på

RAAS eller av icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID). I enlighet med god medicinsk

praxis, rekommenderas periodisk uppföljning av njurfunktionen inklusive serumelektrolytnivåer om

samtidig administrering bedöms nödvändig. Samtidig användning av aliskiren och ACE-hämmare

eller ARB är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR

<60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.3, 4.4 och 4.8).

Tiaziddiuretika kan påskynda nydebuterande hyponatremi och hypokloremisk alkalos eller förvärra

redan existerande hyponatremi. Hyponatremi, åtföljt av neurologiska symtom (illamående, progressiv

förvirring, apati) har observerats. Behandling med hydroklortiazid bör endast påbörjas efter

korrigering av tidigare hyponatremi. Vid allvarlig eller snabb utveckling av hyponatremi under

behandling med Rasitrio, bör behandlingen avbrytas tills normalisering av natremin.

Alla patienter som får tiaziddiuretika bör regelbundet övervakas med avseende på rubbningar i

elektrolytbalansen, särskilt kalium, natrium och magnesium.

Tiazider minskar kalciumutsöndringen i urinen och kan orsaka en intermittent och lätt förhöjning av

serumkalcium om det inte finns några kända störningar i kalciummetabolismen. Rasitrio är

kontraindicerat hos patienter med hyperkalcemi och bör endast användas efter korrigering av en på

förhand existerande hyperkalcemi. Rasitrio bör utsättas om hyperkalcemi utvecklas under

behandlingen. Serumnivåerna av kacium bör regelbundet kontrolleras under behandling med tiazider.

Markant hyperkalcemi kan vara tecken på latent hyperparatyreos. Tiazider bör sättas ut innan

paratyroidfunktionen testas.

Det finns inga belägg för att Rasitrio skulle reducera eller förhindra diuretikainducerad hyponatremi.

Kloridbrist är vanligen lindrig och kräver i allmänhet ingen behandling.

Nedsatt njurfunktion och njurtransplantation

Tiaziddiuretika kan framkalla azotemi hos patienter med kronisk njursjukdom. När Rasitrio används

hos patienter med nedsatt njurfunktion, rekommenderas regelbunden övervakning av

serumelektrolytnivåer inklusive kalium-, kreatinin- och urinsyrenivåerna i serum. Det finns inga data

om hypertensiva patienter med gravt nedsatt njurfunktion (serumkreatinin ≥150 μmol/l eller

1,70 mg/dl hos kvinnor och ≥177 μmol/l eller 2,00 mg/dl hos män och/eller beräknad glomerulär

filtrationshastighet (GFR) <30 ml/min/1,73 m

), tidigare dialys, nefrotiskt syndrom eller renovaskulär

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

hypertoni. Rasitrio är kontraindicerat till hypertensiva patienter med gravt nedsatt njurfunktion (GFR

<30 ml/min/1,73 m

) eller anuri (se avsnitten 4.2 och 4.3). Ingen justering av dosen är nödvändig hos

patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion.

Liksom för andra läkemedel som påverkar RAAS, bör man vara försiktig när Rasitrio ges under

betingelser som predisponerar för nedsatt njurfunktion såsom hypovolemi (t.ex. på grund av

blodförlust, svår eller långvarig diarré, långvariga kräkningar osv.), hjärtsjukdom, leversjukdom,

diabetes mellitus eller njursjukdom. Samtidig användning av aliskiren och ACE-hämmare eller ARB

är kontraindicerat hos patienter med nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

). Akut njursvikt,

reversibel vid avbrytande av behandling, har rapporterats vid uppföljning efter godkännandet för

försäljning hos patienter i riskzonen som fått aliskiren. Om tecken på njursvikt förekommer bör

behandling med aliskiren omedelbart avbrytas.

Det finns ingen erfarenhet av administrering av Rasitrio till patienter som nyligen genomgått

njurtransplantation. Försiktighet ska därför iakttas vid behandling av dessa patienter.

Nedsatt leverfunktion

Rasitrio är kontraindicerat till hypertensiva patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitten 4.3

och 5.2). Försiktighet ska iakttas då Rasitrio ges till patienter med lätt till måttligt nedsatt

leverfunktion eller progressiv leversjukdom (se avsnitten 4.2 och 5.2).

Amlodipins halveringstid är förlängd och AUC-värdena är högre hos patienter med nedsatt

leverfunktion. Inga dosrekommendationer har fastställts.

Aorta- och mitralisklaffstenos, obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati

Som för andra kärlvidgande medel ska särskild försiktighet iakttas vid användning av amlodipin till

patienter som lider av aorta- eller mitralisklaffstenos eller obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati.

Metabola och endokrina effekter

Tiaziddiuretika, däribland hydruklortiazid, kan förändra glukostoleransen och höja serumnivån av

kolesterol, triglycerider och urinsyra. Hos patienter med diabetes kan dosjustering av insulin eller

orala blodglukossänkande medel krävas vid behandling med Rasitrio. Samtidig användning av

Rasitrio med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus (se

avsnitt 4.3).

På grund av innehållet av hydroklortiazid är Rasitrio kontraindicerat vid symtomatisk hyperurikemi.

Hydroklortiazid kan höja serumnivån av urinsyra på grund av reducerad clearance av urinsyra och kan

orsaka eller förvärra hyperurikemi samt orsaka urinsyregikt hos känsliga patienter.

Tiazider minskar kalciumutsöndringen i urinen och kan ge en intermittent och lätt förhöjning av

kalcium i serum utan några kända störningar i kalciummetabolismen. Rasitrio är kontraindicerat hos

patienter med hyperkalcemi och bör endast användas efter korrigering av en på förhand existerande

hyperkalcemi. Rasitrio bör utsättas om hyperkalcemi utveckas under behandling. Serumnivåerna av

kalcium bör regelbundet kontrolleras under behandling med tiazider. Påtaglig hyperkalcemi kan vara

belägg för dold hyperparatyreos. Tiazider ska utsättas innan test på parathyreoideafunktionen utföres.

Njurartärstenos

Det finns inga kontrollerade kliniska data från användning av Rasitrio på patienter med unilateral eller

bilateral njurartärstenos eller stenos vid en kvarvarande njure. Det finns emellertid, liksom för andra

läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet, en ökad risk för njurinsufficiens,

inklusive akut njursvikt, när patienter med njurartärstenos behandlas med aliskiren. Därför bör

försiktighet iakttas hos dessa patienter. Om njursvikt inträffar ska behandlingen avbrytas.

Anafylatiska reaktioner och angioödem

Anafylaktiska reaktioner har observerats under behandling med aliskiren efter

marknadsföringsgodkännandet (se avsnitt 4.8). Liksom för andra läkemedel som påverkar renin-

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

angiotensin-aldosteronsystemet, har angioödem eller symtom som tyder på angioödem (svullnad av

ansikte, läppar, svalg och/eller tunga) rapporterats hos patienter som behandlats med aliskiren.

Ett antal av dessa patienter hade angioödem eller symtom på angioödem i anamnesen, i några fall efter

behandling med andra läkemedel som kan orsaka angioödem, inklusive RAAS-blockerare

(angiotensinkonvertashämmare eller angiotensinreceptorblockerare) (se avsnitt 4.8).

Vid uppföljning efter marknadsintroduktion, har angioödem och angioödem-liknande reaktioner

observerats när aliskiren administrerades tillsammans med ACE-hämmare eller ARB (se avsnitt 4.8).

Särskild försiktighet är nödvändig hos patienter med anlag för överkänslighet.

Patienter med angioödem i anamnesen kan löpa ökad risk för att drabbas av angioödem under

behandling med aliskiren (se avsnitten 4.3 och 4.8). Försiktighet ska därför iakttas vid förskrivning av

aliskiren till patienter med angioödem i anamnesen och dessa patienter ska övervakas noggrant under

behandlingen (se avsnitt 4.8), särskilt i början av behandlingen.

Om anafylaktiska reaktioner eller angioödem inträffar, ska behandling med Rasitrio upphöra

omgående och lämplig behandling och övervakning sättas in tills att tecken och symtom försvunnit

helt och hållet. Patienterna bör informeras om att rapportera till läkare alla tecken som kan tyda på en

allergisk reaktion, speciellt svårigheter i att andas eller svälja, svullnad av ansikte, extremiteter, ögon,

läppar eller tunga. Om tungan, stämbanden eller struphuvudet påverkas ska adrenalin ges. Dessutom

ska nödvändiga åtgärder vidtas för att upprätthålla öppna luftvägar.

Fotosensitivitet

Fall av fotosensitivitetsreaktioner har rapporterats för tiaziddiuretika (se avsnitt 4.8). Om

fotosensitivetsreaktioner inträffar rekommenderas att avbryta behandlingen med Rasitrio. Om det

anses nödvändigt att återinsätta det diuretiska läkemedlet bör de exponerade ytorna skyddas för sol

och artificiellt UVA.

Akut trångvinkelglaukom

Hydroklortiazid, som är en sulfonamid, har associerats med en idiosynkratisk reaktion som leder till

akut övergående myopi (närsynthet) och akut trångvinkelglaukom. Symtomen innefattar akut

insättande försämring av synskärpan eller okulär smärta och inträffar vanligen inom löpet av timmar

till veckor från behandlingsstart. Obehandlad akut trångvinkelglaukom kan leda till permanent

synförlust. Den primära behandlingen är att sätta ut hydroklortiazid så snabbt som möjligt. Omedelbar

medicinsk eller kirurgisk behandling kan behöva övervägas om det intraokulära trycket förblir

okontrollerat. Patienter med tidigare sulfonamid- eller penicillinallergi kan ha högre risk för att

utveckla akut trångvinkelglaukom.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Information om interaktioner för Rasitrio

En populationsfarmakokinetisk analys av patienter med hypertoni visade inga kliniskt relevanta

förändringar av exponering vid steady-state (AUC) och C

för aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid jämfört med motsvarande dubbelkombinationer.

Läkemedel som påverkar kaliumnivåerna i serum: Hydroklortiazids kaliumuttömmande effekt dämpas

av aliskirens kaliumsparande effekt. Denna effekt hos hydroklortiazid på serumkalium kan emellertid

förstärkas av andra läkemedel som förknippas med kaliumförlust och hypokalemi (t.ex. andra

kaliuretiska diuretika, kortikosteroider, laxermedel, adrenokortikotropt hormon (ACTH), amfotericin,

karbenoxolon, penicillin G och salicylsyraderivat). Omvänt kan, samtidig användning av andra

substanser, som påverkar RAAS, av NSAID eller av substanser som ökar kaliumnivåerna i serum (t ex

kaliumsparande diuretika, kaliumtillägg, saltersättningar som innehåller kalium, heparin) leda till

ökning i kaliumnivåer i serum. Om samtidig behandling med dessa läkemedel, som påverkar

serumkaliumnivåer, är nödvändig ska försiktighet iakttas. Kombinationen av aliskiren med ARB eller

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR

<60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos övriga patienter (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Läkemedel som påverkas av serumkaliumstörningar: Periodisk monitorering av serumkalium

rekommenderas när Rasitrio ges tillsammans med läkemedel som påverkas av serumkaliumstörningar

(t.ex. digitalisglykosider, antiarytmika).

Icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID), inklusive selektiva cyklooxygenas 2-hämmare

(COX-2-hämmare), acetylsalicylsyra och icke-selektiva NSAID-medel: Liksom andra substanser som

påverkar renin-angiotensinsystemet, kan NSAID minska den antihypertensiva effekten av aliskiren.

NSAID kan även minska den diuretiska och antihypertensiva effekten av hydroklortiazid.

Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (dehydrerade patienter eller äldre patienter) kan samtidig

behandling av aliskiren och hydroklortiazid med NSAID resultera i ytterligare försämrad

njurfunktion, inklusive möjlig akut njursvikt, som vanligtvis är reversibel. Därför kräver

kombinationen av Rasitrio med NSAID försiktighet, särskilt hos äldre patienter.

Information om interaktioner för aliskiren

Kontraindikationer (se avsnitt 4.3)

Dual RAAS-blockad

Kombinationen av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos

övriga patienter (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Kraftiga hämmare av P-glykoprotein (P-gp)

I en läkemedelsinteraktionsstudie på friska frivilliga visades att enkeldoser av ciklosporin (200 och

600 mg) ökar C

för aliskiren 75 mg med ungefär en faktor 2,5 och AUC med ungefär en faktor 5.

Ökningen kan vara större med högre doser av aliskiren. Hos friska personer ökar itrakonazol (100 mg)

AUC och C

för aliskiren (150 mg) med en faktor 6,5 respektiver en faktor 5,8. Därför är samtidig

behandling med aliskiren och kraftiga hämmare av P-gp kontraindicerat (se avsnitt 4.3).

Inte rekommenderat (se avsnitt 4.2)

Grapefruktjuice

Intag av grapefruktjuice med aliskiren resulterade i en minskning av AUC och C

för aliskiren.

Samtidig behandling med aliskiren 150 mg resulterade i en 61 % minskning av AUC för aliskiren och

samtidigt intag av aliskiren 300 mg resulterade i en 38 % minskning av AUC för aliskiren. Denna

minskning beror sannolikt på en hämning av organiskt, anjontransporterat, polypeptid-medierat

upptag av aliskiren med grapefruktjuice i mag-tarmkanalen. Därför, på grund av risken för terapisvikt,

ska grapefruktjuice inte tas tillsammans med Rasitrio.

Vid samtidig användning krävs försiktighet

Interaktioner med P-gp

MDR1/Mdr1a/1b (P-gp) har i prekliniska studier konstaterats vara det huvudsakliga aktiva

transportsystemet involverat i absorption i tarmen och utsöndring via gallan av aliskiren. Rifampicin,

som är en inducerare av P-gp, minskade biotillgängligheten av aliskiren med cirka 50 % i en klinisk

studie. Andra inducerare av P-gp (Johannesört) skulle kunna minska biotillgängligheten av aliskiren.

Även om detta inte har undersökts för aliskiren, är det känt att P-gp också kontrollerar vävnadsupptag

för en mängd av substrat och hämmare av P-gp kan öka vävnad-till-

plasmakoncentrationsförhållandena. Hämmare av P-gp kan därför öka vävnadsnivåerna mer än

plasmanivåerna. Potentialen för läkemedelsinteraktioner relaterade till P-gp kommer troligen att bero

på graden av hämning av denna transportör.

Måttliga hämmare av P-gp

Samtidig administrering med ketokonazol (200 mg) eller verapamil (240 mg) och aliskiren (300 mg)

resulterade i en 76 % respektive 97 % ökning av AUC för aliskiren. Förändringen i plasmanivåer för

aliskiren i närvaro av ketokonazol eller verapamil förväntas vara inom det intervall, som skulle uppnås

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

om dosen av aliskiren fördubblades. Doser av aliskiren upp till 600 mg, eller två gånger den högsta

rekommenderade terapeutiska dosen, har tolererats väl i kontrollerade kliniska studier. Prekliniska

studier indikerar att samtidig administrering av aliskiren och ketokonazol förbättrar gastrointestinal

absorption av aliskiren och minskar biliär utsöndring. Försiktighet ska därför iakttas vid samtidig

behandling med aliskiren och ketokonazol, verapamil eller andra måttliga hämmare av P-gp

(klaritromycin, telitromycin, erytromycin, amiodaron).

Läkemedel som påverkar kaliumnivåerna i serum

Samtidig användning av andra substanser, som påverkar RAAS, av NSAID eller av substanser som

ökar kaliumnivåerna i serum (t ex kaliumsparande diuretika, kaliumtillägg, saltersättningar som

innehåller kalium, heparin) kan leda till ökning av kaliumnivåer i serum. Om samtidig behandling

med dessa läkemedel, som påverkar serumkaliumnivåer, är nödvändig ska försiktighet iakttas.

Kombinationen av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos

övriga patienter (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Furosemid och torasemid

Oral administrering av aliskiren samtidigt med furosemid hade ingen effekt på aliskirens

farmakokinetik men minskade exponeringen för furosemid med 20-30 % (aliskirens effekt på

intramuskulärt eller intravenöst administrerat furosemid har inte studerats). Efter upprepade doser

furosemid (60 mg/dag) givet tillsammans med aliskiren (300 mg/dag) till patienter med hjärtsvikt

minskade natriumutsöndringen i urinen och urinvolymen under de första 4 timmarna med 31 %

respektive 24 % jämfört med enbart furosemidbehandling.Medelvikten hos patienter som behandlades

med furosemid och samtidigt 300 mg aliskiren (84,6 kg) var högre än vikten hos patienter som

behandlades enbart med furosimid (83,4 kg). När furosemid administrerades samtidigt med aliskiren

150 mg/dag noterades mindre förändringar i furosemids farmakokinetik och effekt.

Den kliniska data som finns tillgänglig tyder inte på att högre doser av torasemid användes efter

samtidig administrering med aliskiren. Renal utsöndring av torasemid är känd för att medieras av

organiska anjontransportörer (AOTs). Aliskiren elimineras till en liten del renalt och endast 0,6% av

dosen aliskiren kan återfinnas i unrinen efter oral administrering (se avsnitt 5.2). Eftersom aliskiren

har visat sig vara ett substrat för den organiska, anjontransporterande polypeptiden 1A2 (OATP1A2)

(se interaktion med organisk, anjontransporterad polypeptid (OATP-hämmare) kan aliskiren

potentiellt sett minska exponeringen av toresemid i plasma genom att störa absorptionsprocessen.

Övervakning av furosemids eller torasemids effekter vid behandlingsstart och vid justering av

furosemid-, torasemid- eller aliskirenterapin rekommenderas därför hos patienter som behandlas med

både aliskiren och oralt furosemid eller torasemid för att undvika förändringar i extracellulär

vätskevolym och eventuellt situationer med övermängd av vätska (se avsnitt 4.4).

Warfarin

Aliskirens effekter på farmakokinetiken för warfarin har inte utvärderats.

Interaktioner med föda

Måltider (med ett lågt eller högt fettinnehåll) har visat sig minska absorptionen av aliskiren avsevärt

(se avsnitt 4.2).

Inga interaktioner

Substanser som har undersökts i kliniska farmakokinetikstudier av aliskiren är acenokumarol,

atenolol, celecoxib, pioglitazon, allopurinol, isosorbid-5-mononitrat och hydroklortiazid. Inga

interaktioner har identifierats.

Samtidig administrering av aliskiren och antingen metformin (↓28 %), amlodipin (↑29 %) eller

cimetidin (↑19 %) ledde till förändrade C

- eller AUC-värden för aliskiren om 20-30 %. Vid

administrering tillsammans med atorvastatin ökade AUC- och C

-värdena för aliskiren vid

steady state med 50 %. Samtidig administrering av aliskiren hade ingen signifikant påverkan på

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

farmakokinetiken hos atorvastatin, metformin eller amlodipin. Därför behöver inte dosen

justeras för aliskiren eller dessa samtidigt administrerade läkemedel.

Aliskiren kan minska biotillgängligheten något för digoxin och verapamil.

CYP450-interaktioner

Aliskiren hämmar inte CYP450-isoenzymerna (CYP1A2, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6, 2E1 och 3A).

Aliskiren inducerar inte CYP3A4. Därför förväntas inte aliskiren påverka den systemiska

tillgängligheten av substanser som hämmar, inducerar eller metaboliseras av dessa enzymer. Aliskiren

metaboliseras minimalt av cytokrom P450-enzymerna. Därför förväntas inga interaktioner på grund av

hämning eller inducering av CYP450-isoenzymer. CYP3A4-hämmare påverkar emellertid även ofta

P-gp. En ökad exponering för aliskiren kan därför förväntas vid samtidig behandling med CYP3A4-

hämmare, som även hämmar P-gp (se andra P-gp referenser i avsnitt 4.5).

Substrat för eller svaga hämmare av P-gp

Inga relevanta interaktioner har observerats med atenolol, digoxin, amlodipin eller cimetidin. Givet

tillsammans med atorvastatin (80 mg), ökade AUC och C

för aliskiren (300 mg) vid steady-state

med 50 %. Hos försöksdjur har det visat sig att P-gp är av avgörande betydelse för aliskiren

biotillgänglighet. P-gp-inducerare (johannesört, rifampicin) kan därför minska biotillgängligheten för

aliskiren.

Hämmare av organisk, anjontransporterande polypeptid (OATP-hämmare)

Prekliniska studier indikerar att aliskiren kan vara ett substrat för organiska, anjontransporterande

polypeptider. Därför finns det en möjlighet för interaktioner mellan OATP-hämmare och aliskiren vid

samtidig administrering (se interaktion med Grapefruktjuice).

Information om interaktioner för amlodipin

Effekter av andra läkemedel på amlodipin

Nödvändiga försiktighetsåtgärder vid samtidig användning

CYP3A4-hämmare

Samtidig användning av amlodipin med starka eller måttliga CYP34-hämmare (proteashämmare,

azolantimykolytika, makrolider så som erytromycin eller klaritromycin, verapamil eller diltiazem) kan

ge upphov till signifikanta ökningar i exponering av amlodipin. De kliniska effekterna av dessa

farmakokinetiska variationer kan vara mer uttalad hos äldre. Klinisk övervakning och dosjusteringar

kan därför vara nödvändigt.

CYP3A4-inducerare

Inga data finns tillgängliga angående effekten av CYP3A4-inducerare på amlodipin. Samtidig

användning av CYP3A4-inducerare (t.ex. rifampicin, hypericum perforatum) kan ge lägre

plasmakoncentration av amlodipin. Amlodipin ska användas med försiktighet tillsammans med

CYP3A4-inducerare.

Grapefruktjuice

Administrering av amlodipin med grapefrukt eller grapefruktjuice rekommenderas inte eftersom

biotillgängligheten kan öka hos vissa patienter, vilket resulterar i ökade blodtryckssänkande effekter.

Dantrolen (infusion)

Hos djur har letalt ventrikelflimmer och kardiovaskulär kollaps observerats i samband med

hyperkalemi efter intravenös administrering av verapamil och dantrolen. På grund av risken för

hyperkalemi rekommenderas att undvika samtidig administrering av kalciumantagonister och

amlodipin till patienter som är känsliga för malign hypertermi och vid behandling av malign

hypertermi.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Effekter av amlodipin på andra läkemedel

De blodtryckssänkande effekterna av amlodipin ökar den blodtryckssänkande effekten av andra

blodtryckssänkande läkemedel.

Samtidig administrering av multipla doser av 10 mg amlodipin med 80 mg simvastatin

resulterade i en 77 % ökning i exponeringen av simvastatin jämfört med simvastatin ensamt.

Det rekommenderas att begränsa dosen av simvastatin till 20 mg dagligen hos patienter som

behandlas med amlodipin.

Inga interaktioner

I kliniska interaktionsstudier påverkade inte amlodipin de farmakokinetiska egenskaperna för

atorvastatin, digoxin, warfarin eller ciklosporin.

Information om interaktioner med hydroklortiazid

Vid samtidig administrering kan följande läkemedel interagera med tiaziddiuretika:

Rekommenderas inte

Litium

Njurclearance av litium reduceras av tiazider och därför kan risken för litiumtoxicitet vara förhöjd vid

behandling med hydroklortiazid. Samtidig administrering av litium och hydroklortiazid

rekommenderas inte. Om denna kombination visar sig vara nödvändig rekommenderas noggrann

övervakning av litiumnivån i serum vid samtidig användning.

Försiktighet krävs vid samtidig användning

Alkohol, barbiturater eller narkotika

Samtidig administrering av tiaziddiuretika med ämnen som också har en blodtryckssänkande effekt

(t ex genom att minska sympatiska centrala nervsystemet eller direkt vasodilatation) kan potentiera

ortostatisk hypotoni.

Amantadin

Tiazider, däribland hydroklortiazid, kan öka risken för biverkningar orsakade av amantadin.

Diabetesmedel (t ex insulin och perorala antidiabetika)

Tiazider kan förändra glukostoleransen. Dosjustering av diabetesmedlet kan vara nödvändig (se

avsnitt 4.4). Metformin ska användas med försiktighet på grund av risken för laktatacidos, möjligen

framkallad av hydroklortiazidinducerad funktionell njursvikt.

Antikolinerga läkemedeloch andra läkemedel som påverkar gastrisk motilitet

Biotillgängligheten för diuretika av tiazidtyp kan ökas av antikolinerga medel (t ex atropin,

biperiden), förmodligen beroende på minskad gastrointestinal motilitet och förlångsammad

magtömningshastighet. Omvänt kan man förmoda att peristaltikfrämjande läkemedel såsom cisaprid

kan minska biotillgängligheten av tiaziddiuretika.

Läkemedel för behandling av gikt

Dosjustering av läkemedel som ökar utsöndringen av urinsyra kan vara nödvändig eftersom

hydroklortiazid kan öka urinsyrenivån i serum. Dosökning av probenecid eller sulfinpyrazon kan vara

nödvändig. Samtidig administrering av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, kan öka incidensen

av överkänslighetsreaktioner mot allopurinol.

Läkemedel som kan framkalla torsades de pointes

På grund av risken för hypokalemi, bör hydroklortiazid ges med försiktighet tillsammans med

läkemedel som kan framkalla torsade de pointes, i synnerhet antiarytmika klass Ia och klass III och

vissa antipsykotika.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Läkemedel som påverkar nivån av serumnatrium

Den hyponatremiska effekten av diuretika kan förstärkas genom samtidig behandling med läkemedel

såsom antidepressiva, antipsykotika, antiepileptika, etc. Försiktighet bör iakttas vid

långtidsbehandling med dessa läkemedel.

Betablockerare och diazoxid

Samtidig användning av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, med betareceptorblockerare kan

öka risken för hyperglykemi. Tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, kan förstärka den

hyperglykemiska effekten av diazoxid.

Jonbytarresiner

Absorptionen av tiaziddiuretika, inklusive hydroklortiazid, minskar i närvaro av kolestyramin eller

kolestipol. Detta kan resultera i subterapeutiska effekter av tiaziddiuretika. Emellertid, att ge dosen av

hydroklortiazid och resiner åtskilt, så att hydroklortiazid ges minst 4 timmar före eller 4-6 timmar

efter administrering av resiner, kan eventuellt minimera interaktionen.

Vitamin D och kalciumsalter

Administrering av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, med vitamin D eller med kalciumsalter

kan potentiera ökningen av kalciumnivån i serum. Samtidig användning av diuretika av tiazidtyp hos

patienter, predisponerade för hyperkalcemi (t ex vid hyperparatyreoidism, malignitet eller vitamin-D-

medierade betingelser) kan leda till hyperkalcemi genom ökad tubulär reabsorption av kalcium.

Icke-polariserande muskelavslappnande medel

Tiazider, däribland hydroklortiazid, potentierar effekten av muskelavslappnande medel såsom

kurarederivat.

Cytotoxiska medel

Tiazider, däribland hydroklortiazid, kan minska den renala utsöndringen av cytotoxiska medel (t.ex.

cyklofosfamid, metotrexat) och potentiera deras myelosuppressiva effekter.

Digoxin och andra digitalisglykosider

Tiazidinducerad hypokalemi eller hypomagnesemi främjar uppkomst av digitalisinducerade

hjärtarytmier (se avsnitt 4.4).

Metyldopa

Enstaka fall av hemolytisk anemi har rapporterats vid samtidig behandling med hydroklortiazid och

metyldopa.

Jodkontrastmedel

Vid diuretikainducerad dehydrering finns en ökad risk för akut njursvikt särskilt med höga doser av

jodprodukter. Rehydrering av dessa patienter bör ske före administrering.

Pressoraminer (t.ex. noradrenalin, adrenalin)

Hydroklortiazid kan minska svaret på pressoraminer såsom noradrenalin. Den kliniska betydelsen av

denna effekt är oviss och inte tillräcklig för att förhindra deras användning.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Fertila kvinnor/Födelsekontroll hos män och kvinnor

Läkare som förskriver Rasitrio ska informera fertila kvinnor om de potentiella riskerna vid graviditet.

Övergång till lämplig alternativ hypertonibehandling bör göras innan en planerad graviditet eftersom

Rasitrio inte ska användas av kvinnor som planerar att bli gravida.

Graviditet

Data från behandling av gravida kvinnor med aliskiren saknas. Aliskiren har inte visat teratogen effekt

hos råtta eller kanin (se avsnitt 5.3). Andra substanser som verkar direkt på renin-angiotensin-

aldosteronsystemet har orsakat grava fostermissbildningar och neonatal död. Liksom andra läkemedel

som verkar direkt på renin-angiotensin-aldosteronsystemet bör aliskiren inte användas under första

trimestern av graviditeten och är kontraindicerat under den andra och tredje trimestern (se avsnitt 4.3).

Säkerheten av amlodipin under graviditet har inte fastställts. Reproduktionsstudier på råtta har inte

visat någon toxicitet med undantag för försenad förlossningsdag och utdragen förlossning vid doser

50 gånger större än den maximala rekommenderade dosen för människa (se avsnitt 5.3). Användning

under graviditet rekommenderas endast när det inte finns något säkrare alternativ och när sjukdomen i

sig medför större risk för mamman och fostret.

Det finns begränsad erfarenhet från användning av hydroklortiazid under graviditet, särskilt

under första trimestern. Djurstudier är otillräckliga.

Hydroklortiazid passerar placenta. Baserat på den farmakologiska verkningsmekanismen för

hydroklortiazid kan användning under den andra och tredje trimestern nedsätta fetoplacentär-

perfusion och ge effekter hos foster och nyfödda som ikterus, störningar i elektrolytbalansen och

trombocytopeni.

Hydroklortiazid bör inte användas vid graviditetsödem, graviditetshypertoni eller

havandeskapsförgiftning på grund av risken för minskad plasmavolym och placenta hypoperfusion,

utan en gynnsam effekt på sjukdomsförloppet.

Hydroklortiazid bör inte användas för essentiel hypertoni hos gravida kvinnor, utom i sällsynta fall

där ingen annan behandlig kan användas.

Rasitrio bör inte användas under den första graviditetstrimestern. Rasitrio är kontraindicerat under den

andra och tredje trimestern (se avsnitt 4.3).

Om graviditet konstateras under behandlingen ska Rasitrio sättas ut så snart som möjligt.

Amning

Det är okänt om aliskiren och/eller amlodipin utsöndras i bröstmjölk. Aliskiren har återfunnits i

mjölken hos digivande råttor.

Hydroklortiazid utsöndras i bröstmjölk i små mängder. Tiazider i höga doser orsakar intensiv diures

och kan hämma mjölkproduktionen.

Användning av Rasitrio under amning rekommenderas inte. Om Rasitrio används under amning ska

dosen hållas så låg som möjligt.

Fertilitet

Det finns inga kliniska data på fertilitet vid användning av Rasitrio.

Reversibla biokemiska förändringar i spermiers huvud har rapporterats hos vissa patienter som

behandlats med kalciumantagonister. Kliniska data om amlodipins eventuella effekt på fertiliteten är

otillräckliga. I en studie på råttor sågs negativa effekter på manlig fertilitet (se avsnitt 5.3). Fertiliteten

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

hos råtta var opåverkad vid aliskirendoser på upp till 250 mg/kg/dag och hydroklortiaziddoser på

4 mg/kg/dag (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts. Vid framförande av fordon eller användande av maskiner måste dock hänsyn

tas till att yrsel eller dåsighet emellanåt kan uppträda när man tar Rasitrio.

Amlodipin kan ha mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Om patienter som tar amlodipin lider av yrsel, dåsighet, huvudvärk, trötthet eller illamående kan

reaktionsförmågan vara nedsatt.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Aliskiren/amlodipin/hydroklorotiazid i kombination

Säkerhetsprofilen för Rasitrio, som presenteras nedan, baseras på kliniska studier som utförts på

Rasitrio samt den kända säkerhetsprofilen för de enskilda komponenterna aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid. Säkerhetsinformationen för Rasitrio till patienter 75 år och äldre är begränsad.

De vanligaste biverkningarna som observerats med Rasitrio är hypotoni och yrsel. Biverkningarna

som tidigare rapporterats med någon av de enskilda komponenterna i Rasitrio (aliskiren, amlodipin

och hydroklortiazid) och anges i respektive avsnitt för de enskilda komponenterna kan uppträda med

Rasitrio.

Biverkningar i tabellform:

Biverkningarna för aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid redovisas efter frekvens med de

vanligaste först. Följande indelning tillämpas: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10),

mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och

ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje

frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Information om Rasitrio

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Yrsel

Blodkärl

Vanliga

Hypotoni

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Perifert ödem

Perifert ödem är en känd och dosberoende biverkning av amlodipin och har även rapporterats för

aliskiren efter försäljningsstarten. I en dubbelblind, aktivt kontrollerad korttidsstudie av Rasitrio var

incidensen för perifert ödem 7,1 % jämfört med 8,0 % för dubbelkombinationen aliskiren/amlodipin,

4,1 % för amlodipin/hydroklortiazid och 2,0 % för aliskiren/hydroklortiazid.

I en aktivt kontrollerad korttidsstudie var frekvensen av alla biverkningar som skulle kunna relateras

till hypotoni 4,9 % med Rasitrio och upp till 3,7 % med dubbelkombinationerna. Hos patienter ≥65 år

var incidensen 10,2 % med Rasitrio och upp till 5,4 % med dubbelkombinationerna.

Ytterligare information om de enskilda komponenterna

Andra biverkningar som tidigare rapporterats för en av de ingående komponenterna kan uppträda med

Rasitrio, även om de inte observerats vid kliniska prövningar.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Aliskiren

Allvarliga biverkningar inkluderar överkänslighetsreaktioner och angioödem, som har rapporterats

efter godkännandet för marknadsföring och kan förekomma i sällsynta fall (färre än 1 fall per

1 000 patienter). Den vanligaste biverkningen är diarré.

Sammanfattning av biverkningar i tabellform:

De kända biverkningarna av aliskiren presenteras i tabellen nedan enligt samma konvention som

tidigare angivet för den fasta kombinationen.

Immunsystemet

Sällsynta

Anafylaktisk reaktion, överkänslighetsreaktioner

Hjärtat

Vanliga

Yrsel

Mindre vanliga

Hjärtklappning, perifert ödem

Blodkärl

Mindre vanliga

Hypotension

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Hosta

Magtarmkanalen

Vanliga

Diarré

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens:

Leverpåverkan*, gulsot, hepatit, leversvikt**

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

Allvarliga hudbiverkningar (SCAR, serious cutaneous adverse

reaction) inklusive Steven-Johnsons syndrom, toxisk epidermal

nekrolys (TEN), orala slemhinnereaktioner, utslag, pruritus, urtikaria

Sällsynta

Angioödem, erytem

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga:

Artralgi

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Akut njursvikt, nedsatt njurfunktion

Undersökningar

Vanliga

Hyperkalemi

Mindre vanliga

Förhöjt leverenzym

Sällsynta

Sänkt hemoglobin, sänkt hematokrit, förhöjt kreatinin

*Enstaka fall av leverpåverkan med kliniska symtom och labprover som visar på en markant

leverfunktionsnedsättning.

**Inklusive ett fall av ”fulminant leversvikt” rapporterad efter marknadsföring, för vilket ett

orsakssamband med aliskiren inte kan uteslutas.

Beskrivning av utvalda biverkningar:

Överkänslighetsreaktioner inklusive anafylaktiska reaktioner och angioödem har förekommit vid

behandling med aliskiren.

I kontrollerade kliniska studier har angioödem och överkänslighetsreaktioner förekommit i sällsynta

fall under behandling med aliskiren, i en omfattning som är jämförbar med behandling med placebo

eller jämförelseläkemedel.

Fall av angioödem eller symtom som tyder på angioödem (svullnad av ansikte, läppar, svalg och/eller

tunga) har också rapporterats vid uppföljning efter godkännandet. Ett antal av dessa patienter hade

tidigare haft angioödem eller symtom på angioödem, som i vissa fall haft samband med intag av andra

läkemedel som orsakar angioödem, inklusive RAAS-blockerare (ACE-hämmare eller ARB).

Efter marknadsföringsgodkännandet, har fall av angioödem och angioödem-liknande reaktioner

rapporterats när aliskiren administrerats tillsammans med ACE-hämmare eller ARB.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Överkänslighetsreaktioner inklusive anafylaktiska reaktioner har också rapporterats efter

godkännandet för försäljning (se avsnitt 4.4).

Om några tecken uppstår som tyder på en överkänslighetsreaktion/angioödem (framförallt svårigheter

att andas eller svälja, hudutslag, klåda, nässelfeber eller svullnad av ansikte, extremiteter, ögon, läppar

och/eller tunga, yrsel) ska patienten avbryta behandlingen och kontakta läkare (se avsnitt 4.4).

Artralgi har rapporterats efter godkännandet för försäljning. I vissa fall inträffade det som en del av en

överkänslighetsreaktion.

Vid uppföljning efter godkännandet för försäljning har nedsatt njurfunktion och fall av akut njursvikt

rapporterats hos patienter i riskzonen (se avsnitt 4.4).

Laboratoriefynd: I kontrollerade kliniska prövningar med aliskiren var kliniskt relevanta förändringar

i de vanliga laboratorieparametrarna mindre vanliga. I kliniska studier på hypertoniker hade aliskiren

inga kliniskt viktiga effekter på totalkolesterol, HDL-C, fastetriglycerider, fasteglukos eller urinsyra.

Hemoglobin och hematokrit: Små minskningar i hemoglobin- och hematokritvärdena (med i

genomsnitt cirka 0,05 mmol/l respektive 0,16 volymprocent) har observerats. Inga patienter avbröt

behandlingen på grund av anemi. Denna effekt ses också med andra läkemedelsprodukter som

påverkar RAAS, såsom ACE-hämmare och ARB.

Serumkalium: Seriumkaliumökningar har observerats med aliskiren och dessa kan förvärras vid

samtidig användning av andra substanser som verkar på RAAS eller av NSAID. I enlighet med god

medicinsk praxis, rekommenderas periodisk uppföljning av njurfunktionen inklusive

serumelektrolytnivåer om samtidig administrering bedöms nödvändig. Kombinationen av aliskiren

med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt

njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos övriga patienter (se avsnitt 4.3,

4.4 och 5.1).

Pediatrisk population: Baserat på den begränsade mängden säkerhetsdata erhållen från en

farmakokinetisk studie av aliskirenbehandling hos 39 hepertensiva barn 6-17 år gamla förväntas

frekvensen, typen och allvarlighetsgraden av biverkningar hos barn vara jämförbar med den man sett

hos vuxna. Liksom för andra RAAS blockerare är huvudverkt en vanlig biverkan hos barn behandlade

med aliskiren.

Amlodipin

Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta

Leukopeni, trombocytopeni

Immunsystemet

Mycket sällsynta

Allergiska reaktioner

Metabolism och nutrition

Mycket sällsynta

Hyperglykemi

Psykiska störningar

Mindre vanliga

Insomnia, humörsvängningar (inklusive ångest), depression

Sällsynta

Förvirring

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Dåsighet, huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)

Mindre vanliga

Tremor, smakstörningar, svimning, hypoestesi, parestesi

Mycket sällsynta

Hypertoni, perifer neuropati

Ögon

Mindre vanliga

Synrubbningar (inklusive dubbelseende)

Öron och balansorgan

Mindre vanliga

Tinnitus

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Hjärtat

Vanliga

Hjärtklappning

Mycket sällsynta

Hjärtinfarkt, arytmi (inklusive bradykardi, ventrikulär takykardi och

förmaksflimmer)

Blodkärl

Vanliga

Rodnad

Mycket sällsynta

Vaskulit

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Dyspné, rinit

Mycket sällsynta

Hosta

Magtarmkanalen

Vanliga

Magsmärtor, illamående

Minde vanliga

Kräkningar, dyspepsi, förändrade tarmvanor (inklusive diarré och

förstoppning), muntorrhet

Mycket sällsynta

Pankreatit, gastrit, gingival hyperplasi

Lever och gallvägar

Mycket sällsynta

Hepatit, gulsot, förhöjda leverenzymer (för det mesta förenat med kolestas)

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

Håravfall, purpura, pigmentförluster, svettning, klåda, hudutslag, exantem

Mycket sällsynta

Angioödem, erythema multiforme, urtikaria, exfoliativ dermatit, Stevens-

Johnson syndrom, Quinckes ödem, ljuskänslighet

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

Ankelsvullnad

Mindre vanliga

Ledvärk, myalgi, muskelkramper, ryggvärk

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Urineringsbesvär, nokturi, ökad urineringsfrekvens

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga

Impotens, gynekomasti

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Ödem, trötthet

Mindre vanliga

Bröstsmärta, svaghet, smärta, sjukdomskänsla

Undersökningar

Mindre vanliga

Viktökning, viktminskning

Exceptionella fall av extrapyramidalt syndrom har rapporterats.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Hydroklortiazid

Hydroklortiazid har i stor utsträckning förskrivits under många år, ofta i högre doser än de som ingår i

Rasitrio. Följande biverkningar har rapporterats hos patienter som enbaart behandlats med

tiaziddiuretika, inklusive hydroklortiazid:

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta

Trombocytopeni ibland med purpura

Mycket sällsynta

Agranulocytos, benmärgshämning, hemolytisk anemi, leukopeni

Ingen känd frekvens

Aplastisk anemi

Immunsystemet

Mycket sällsynta

Överkänslighet

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Hypokalemi

Vanliga

Hyperurikemi, hypomagnesemi, hyponatremi

Sällsynta

Hyperkalcemi, hyperglykemi, försämring av metabolt diabetestillstånd

Mycket sällsynta

Hypokloremisk alkalos

Psykiska störningar

Sällsynta

Depression, sömnstörningar

Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta

Yrsel, huvudvärk, parestesier

Ögon

Sällsynta

Synnedsättning

Ingen känd frekvens

Akut trångvinkelglaukom

Hjärtat

Sällsynta

Hjärtarytmier

Blodkärl

Vanliga

Ortostatisk hypotoni

Andningsvägar, bröstkorg, och mediastinum

Mycket sällsynta

Andnöd (inklusive pneumonit och lungödem)

Magtarmkanalen

Vanliga

Minskad aptit, lätt illamående och kräkningar

Sällsynta

Magbesvär, förstoppning, diarré

Mycket sällsynta

Pankreatit

Lever och gallvägar

Sällsynta

Intrahepatisk kolestat, gulsot

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Urtikaria och andra former av hudutslag

Sällsynta

Fotosensitivitetsreaktioner

Mycket sällsynta

Kutana lupus erythematosus-liknande reaktioner, reaktivering av kutan

lupus erythematosus, nekrotiserande vaskulit och toxisk epidermal

nekrolys

Ingen känd frekvens

Erythema multiforme

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens

Muskelkramper

Njurar och urinvägar

Ingen känd frekvens

Renal dysfunktion, njursvikt akut

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Vanliga

Impotens

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Ingen känd frekvens

Asteni, pyrexi

Undersökningar

Mycket vanliga

Ökningar av kolesterol- och triglyceridnivåerna

Sällsynta

Glykosuri

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.9

Överdosering

Symtom

Det troligaste tecknet på överdosering av Rasitrio torde vara hypotension, beroende på den

blodtryckssänkande effekten av kombinationen aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid.

När det gäller aliskiren, torde det vanligaste tecknet på överdosering vara hypotoni, beroende på

aliskirens antihypertensiva effekt.

När det gäller amlodipin, tyder tillgängliga uppgifter på att grov överdosering kan leda till omfattande,

svår perifer kärlvidgning och eventuellt reflextakykardi. Markant och förlängd, förmodligen systemisk

hypotoni upp till och inkluderande chock med dödlig utgång har rapporterats med amlodipin.

Överdosering med hydroklortiazid associeras med elektrolytförluster (hypokalemi, hypokloremi,

hyponatremi) och dehydrering orsakad av för kraftig diures. De vanligaste tecknen och symtomen på

överdosering är illamående och somnolens. Hypokalemi kan leda till muskelspasmer och/eller

accentuera hjärtarytmier orsakade av samtidig användning av digitalisglykosider eller vissa

antiarytmika.

Behandling

Om symtomatisk hypotoni skulle inträffa med Rasitrio, bör stödjande behandling insättas.

Kliniskt signifikant hypotoni på grund av överdosering av amlodipin kräver aktivt kardiovaskulärt

stöd inkluderat frekvent övervakning av hjärt- och andningsfunktionen, upphöjande av extremiteterna

samt uppmärksamhet avseende volym av cirkulationsvätska och urinproduktion.

En vasokonstriktor kan vara till hjälp vid återställande av kärltonus och blodtryck, förutsatt att det inte

finns någon kontraindikation för dess användning. Intravenöst kalciumglukonat kan vara till nytta för

att reversera effekterna av kalciumkanalblockad.

Magsköljning kan ge resultat i vissa fall. Hos friska frivilliga har användningen av kol upp till

2 timmar efter administrering av amlodipin 10 mg visat sig minska absorptionshastigheten av

amlodipin.

Eftersom amlodipin är kraftigt proteinbundet är dialys förmodligen inte till nytta.

I en studie utförd på patienter med terminal njursvikt (ESRD) som får hemodialys, var dialysclearance

av aliskiren lågt (<2 % av oral clearance). Därför är dialys inte tillräckligt för att behandla

överexponering av aliskiren.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga medel som påverkar renin-angiotensinsystemet, renin-hämmare;

ATC-kod C09XA54

I Rasitrio kombineras tre antihypertensiva aktiva substanser vars verkningsmekanismer kompletterar

varandra för att kontrollera blodtrycket hos patienter med essentiell hypertoni. Aliskiren hör till

klassen direkta reninhämmare, amlodipin till klassen kalciumkanalblockerare och hydroklortiazid till

klassen tiaziddiuretika. När dessa kombineras gör den sammantagna effekten av hämning av renin-

angiotensin-aldosteronsystemet, kalciumkanalmedierad vasodilatation och natriumkloridutsöndring att

blodtrycket sjunker i högre grad än med motsvarande dubbelkombinationer.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid-kombinationen

Hos hypertoniker gav administrering av Rasitrio en gång dagligen kliniskt meningsfulla sänkningar av

såväl systoliskt som diastoliskt blodtryck, vilka kvarstod under hela dosintervallet på 24 timmar. Den

större blodtryckssänkningen med Rasitrio jämfört med respektive dubbelkombination sågs varje

timme, även under tidig morgon, med 24-timmars ambulatorisk blodtrycksmätning.

Rasitrio studerades i en dubbelblind, randomiserad och aktivt kontrollerad studie med 1 181 patienter

varav 778 klassificerades som måttligt hypertensiva (genomsnittligt SBP i sittande 160-180 mmHg)

och 408 som svårt hypertensiva (genomsnittligt SBP i sittande >180 mmHg) i utgångsläget. Många av

patienterna var obesa (49 %) och över 14 % av hela populationen hade diabetes. Under de första

4 veckorna av den dubbelblinda behandlingen fick patienterna trippelkombinationen

aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid 150/5/12,5 mg (N=308), eller dubbelkombinationer av

aliskiren/hydroklortiazid 150/12,5 mg (N=295), aliskiren/amlodipin 150/5 mg (N=282) eller

amlodipin/hydroklortiazid 5/12,5 mg (N=295). Doserna titrerades till högre doser efter 4 veckor för

ytterligare 4 veckors dubbelblind behandling med aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid 300/10/25 mg,

aliskiren/hydroklortiazid 300/25 mg, aliskiren/amlodipin 300/10 mg eller amlodipin/hydroklortiazid

10/25 mg.

I denna studie gav Rasitrio i dosen 300/10/25 mg statistiskt signifikanta sänkningar av blodtrycket

(systoliskt/diastoliskt) från utgångsläget med 37,9/20,6 mmHg jämfört med 31,4/18,0 mmHg med

aliskiren/amlodipin (300/10 mg), 28,0/14,3 mmHg med aliskiren/hydroklortiazid (300/25 mg) och

30,8/17,0 mmHg med amlodipin/hydroklortiazid (10/25 mg) hos patienter med måttlig till svår

hypertoni. Hos patienter med svår hypertoni (SBP ≥180 mmHg) var blodtryckssänkningen från

utgångsläget 49,5/22,5 mmHg med Rasitrio jämfört med 38,1/17,6 mmHg med aliskiren/amlodipin

(300/10 mg), 33,2/14,3 mmHg med aliskiren/hydroklortiazid (300/25 mg) och 39,9/17,8 mmHg med

amlodipin/hydroklortiazid (10/25 mg). I en undergrupp av 588 patienter, där patienter i åldern >65 år

var knappt representerade och de i åldern >75 år var mycket knappt representerade, gav

kombinationen av aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid (300/10/25 mg) en systolisk/diastolisk

blodtrycksminskning av 39,7/21,1 mmHg från utgångsvärdet, jämfört med 31,3/18,74 mmHg för

aliskiren/amlodipin (300/10 mg), 25,5/12,5 mmHg för aliskiren/hydroklortiazid (300/25 mg) och

29,2/16,4 mmHg för amlodipin/hydroklortiazid (10/25 mg) (delmängden utgör patienter utan

avvikande värden, som definieras som en skillnad mellan avläsningar för systoliskt blodtryck (SBP)

≥10 mmHg av utgångs- och slutvärde). Effekten av Rasitrio observerades redan en vecka efter

behandlingsstarten. Den blodtryckssänkande effekten hos patienter med måttlig till svår hypertoni var

oberoende av ålder, kön, etnisk tillhörighet, BMI eller överviktsrelaterade sjukdomar (metabola

syndromet och diabetes).

Rasitrio var förenat med en signifikant sänkning av plasmareninaktiviteten (PRA) (-34 %) från

utgångsläget, medan dubbelkombinationen av amlodipin och hydroklortiazid ökade PRA (+170 %).

Den kliniska betydelsen av effekterna på PRA är för närvarande inte känd.

I en öppen säkerhetsstudie under 28 till 54 veckor uppmättes blodtryckseffekten som sekundärt

effektmått. Rasitrio i dosen 300/10/25 mg gav genomsnittliga blodtryckssänkningar

(systoliska/diastoliska) på 37,3/21,8 mmHg under 28 till 54 veckors behandling. Effekten av Rasitrio

kvarstod under ett års behandling, utan märkbar försämring.

I en randomiserad, dubbelblind och aktivt kontrollerad studie under 36 veckor av äldre patienter vars

blodtryck inte kunde kontrolleras med aliskiren/hydroklortiazid 300/25 mg (SBP ≥140 mmHg), sågs

kliniskt betydelsefull ytterligare blodtryckssänkning vecka 36 hos patienter som fick Rasitrio i dosen

300/10/25 mg (från en minskning av genomsnittligt SBP/DBP i sittande på 15,0/8,6 mmHg vecka 22

till en minskning på 30,8/14,1 mmHg vecka 36).

Rasitrio har administrerats till över 1 155 patienter i avslutade kliniska prövningar, däribland till

182 patienter under ett år eller längre tid. Behandling med Rasitrio tolererades väl i doser upp till

300 mg/10 mg/25 mg med en total biverkningsincidens jämförbar med för motsvarande

dubbelkombinationer, med undantag av symtomatisk hypotoni. Incidensen av alla biverkningar som

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

skulle kunna ha samband med hypotoni visades i en kontrollerad korttidsstudie vara 4,9 % med

Rasitrio jämfört med upp till 3,7 % med dubbelkombinationerna. Hos patienter ≥65 år var incidensen

10,2 % med Rasitrio och upp till 5,4 % med dubbelkombinationerna.

Biverkningsincidensen hade inget samband med kön, ålder (med undantag av symtomatisk hypotoni),

BMI, ras eller etnisk tillhörighet. Biverkningarna har generellt varit lindriga och övergående. Det

finns mycket begränsade säkerhetsdata för patienter i åldern >75 år eller för patienter med betydande

kardiovaskulär komorbiditet. Behandlingsavbrott på grund av kliniska biverkningar inträffade hos

3,6 % av patienterna som fick Rasitrio jämfört med 2,4 % för aliskiren/amlodipin-, 0,7 % för

aliskiren/hydroklortiazid- och 2,7 % för amlodipin/hydroklortiazid-patienterna.

Aliskiren

Aliskiren är en peroralt aktiv, icke-peptid, potent och selektiv, direkt hämmare av humant renin.

Genom hämning av enzymet renin, hämmar aliskiren RAAS vid aktiveringspunkten, varvid

omvandlingen av angiotensinogen till angiotensin I blockeras och nivåerna av angiotensin I och

angiotensin II minskar. Medan andra läkemedelsprodukter som hämmar RAAS (ACE-hämmare och

angiotensin II-receptorblockerare (ARB)) orsakar en stegring i plasmareninaktiviteten (PRA) som

kompensation, minskar PRA med 50-80 % vid behandling av hypertoniker med aliskiren. Liknande

minskningar sågs när aliskiren kombinerades med andra antihypertensiva läkemedelsprodukter. Den

kliniska betydelsen av skillnaderna i PRA-effekt är för närvarande inte känd.

Hypertoni

Hos hypertoniker som fick 150 mg och 300 mg aliskiren en gång om dagen sågs dosberoende

minskningar i både det systoliska och diastoliska blodtrycket, vilka kvarstod under hela dosintervallet

om 24 timmar (kvarvarande nytta tidigt på morgonen), med genomsnittligt maximal-dal-förhållande

för diastolisk respons om upp till 98 % för 300 mg-dosen. Efter 2 veckor observerades 85-90 % av

den maximala blodtryckssänkande effekten. Den blodtryckssänkande effekten styrktes under

långtidsbehandling och var oberoende av ålder, kön, BMI och etnisk tillhörighet. Aliskiren har

studerats hos 1 864 patienter 65 år eller äldre samt hos 426 patienter 75 år eller äldre.

Studier av aliskiren i monoterapi har visat blodtryckssänkande effekter jämförbara med andra klasser

av antihypertensiva läkemedelsprodukter, inklusive ACE-hämmare och ARB. Jämfört med ett

diuretikum (hydroklortiazid) sänkte aliskiren 300 mg det systoliska/diastoliska blodtrycket med

17,0/12,3 mmHg, jämfört med 14,4/10,5 mmHg för hydroklortiazid 25 mg efter 12 veckors

behandling.

Studier av kombinationsbehandling finns tillgängliga där aliskiren har kombinerats med diuretikumet

hydroklortiazid, kalciumkanalblockeraren amlodipin och betablockeraren atenolol. Dessa

kombinationer tolererades väl. Aliskiren inducerade en additiv blodtryckssänkande effekt när det

kombinerades med hydroklortiazid.

Effekten och säkerheten av aliskirenbaserad behandling jämfördes med ramiprilbaserad behandling i

en 9-månaders non-inferioritystudie på 901 äldre patienter (≥65 år) med essentiell systolisk hypertoni.

Aliskiren 150 mg eller 300 mg per dag eller ramipril 5 mg eller 10 mg per dag gavs under 36 veckor

med valfri tilläggsbehandling av hydroklortiazid (12,5 mg eller 25 mg) vid vecka 12 och amlodipin

(5 mg eller 10 mg) vid vecka 22. Under 12 veckor sänkte aliskiren i monoterapi, systoliskt/diastoliskt

blodtryck med 14,0/5,1 mmHg, jämfört med 11,6/3,6 mmHg för ramipril, vilket är förenligt med att

aliskiren inte är sämre än ramipril vid vald dosering och skillnaderna i systoliskt och diastoliskt

blodtryck var statistiskt signifikanta. Tolerabilitet var jämförbar i båda behandlingsarmarna, dock

rapporterades hosta oftare med ramiprilbehandling än aliskirenbehandling (14,2 % jämfört med

4,4 %), medan diarré var vanligare med aliskirenbehandlingen än för ramiprilbehandlingen (6,6 %

jämfört med 5,0 %).

I en 8-veckors studie på 754 hypertensiva geriatriska patienter i åldern 65 år eller äldre och geriatriska

patienter i åldern 75 år eller äldre (30 %) gav aliskiren vid doser på 75 mg, 150 mg och 300 mg

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

statistiskt signifikant större sänkning av blodtrycket (både systoliskt och diastoliskt) jämfört med

placebo. Inga ytterligare blodtryckssänkande effekter upptäcktes med 300 mg aliskiren jämfört med

150 mg aliskiren. Alla tre doserna tolererades väl av både äldre och mycket gamla patienter.

Inga tecken på förstadoshypotoni eller effekt på pulsfrekvens har setts hos patienter som behandlats i

kontrollerade kliniska studier. Kraftig hypotoni var mindre vanligt (0,1 %) hos patienter med

okomplicerad hypertoni, som fick behandling med aliskiren ensamt. Hypotoni var också mindre

vanligt (<1 %) vid kombinationsbehandling med andra hypertensiva läkemedelsprodukter. Vid

avbrytande av behandlingen återgick blodtrycket successivt till utgångsnivåerna under de närmaste

veckorna, utan tecken på bakslagseffekt vad gäller blodtrycket eller PRA.

I en 36-veckors studie med 820 patienter med ischemisk vänsterkammardysfunktion, upptäcktes inga

förändringar i ventrikulär remodellering, bedömd av slutlig vänsterkammarslagvolym med aliskiren

jämfört med placebo, som tillägg till grundbehandling.

Den kombinerade frekvensen av kardiovaskulär död, sjukhusinläggning för hjärtsvikt, återkommande

hjärtinfarkt, stroke och återupplivning efter plötslig död var likartad i aliskirengruppen och

placebogruppen. Men hos patienter som fick aliskiren förelåg en signifikant högre frekvens av

hyperkalemi, hypotoni och njursvikt jämfört med placebogruppen.

Aliskiren utvärderades med avseende på nytta för det kardiovaskulära och/eller renala systemet i en

dubbelblind, placebo-kontrollerad, randomiserad studie hos 8 606 patienter med typ 2-diabetes och

kronisk njursjukdom (baserat på proteinuri och/eller GFR <60 ml/min/1,73 m

) med eller utan

kardiovaskulärt sjukdomstillstånd. Vid studiestart var det arteriella blodtrycket välkontrollerat bland

majoriteten av patienterna. Primärt effektmått var en kombination av kardiovaskulära och renala

komplikationer.

I denna studie, jämfördes aliskiren 300 mg med placebo som tillägg till standardbehandling, vilken

inkluderade antingen en angiotensinkonvertashämmare eller en angiotensinreceptorblockerare.

Studien avbröts i förtid då deltagarna inte bedömdes dra nytta av aliskiren. Studieresultaten indikerade

en riskkvot för det primära effektmåttet på 1,11 till förmån för placebo (95 % -igt konfidensintervall:

1,00, 1,23, 2-sidigt p= 0,05). Dessutom, observerades en ökad förekomst av biverkningar med

aliskiren jämfört med placebo (37,9 % mot 30,2 %). Mer specifikt sågs en ökad förekomst av nedsatt

njurfunktion (14,0 % mot 12,1 %), hyperkalemi (38,9 % mot 28,8 %), händelser relaterade till

hypotension (19,7 % mot 16,2 %) och stroke (adjudikerat effektmått) (3,4 % mot 2,6 %). Den ökande

förekomsten av stroke var större bland patienter med nedsatt njurfunktion.

Effekterna av aliskiren på mortalitet och kardiovaskulär morbiditet är för närvarande okända.

Det finns för närvarande inga data tillgängliga på långtidseffekter av aliskiren hos patienter med

hjärtsvikt (se avsnitt 4.4).

Kardiell elektrofysiologi

I en randomiserad, dubbelblind, placebojämförande och kontrollerad studie som använde standard-

och Holter-EKG rapporterades ingen effekt på QT-intervallet.

Amlodipin

Amlodipinkomponenten i Rasitrio hämmar det transmembrana flödet av kalciumjoner in i hjärta och

glatt muskulatur. Amlodipins blodtryckssänkande verkningsmekanism beror på en direkt relaxerande

effekt på den glatta muskulaturen, vilket minskar det perifera motståndet i blodkärlen och blodtrycket.

Experimentella data tyder på att amlodipin binds till både dihydropyridina och icke-dihydropyridina

bindningsställen.

De sammandragande processerna i hjärtmuskeln och kärlens glatta muskelceller är beroende av

extracellulära kalciumjoners rörelser in i dessa celler genom speciella jonkanaler.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Efter administrering av terapeutiska doser till patienter med hypertoni vidgar amlodipin kärlen, vilket

leder till en sänkning av blodtrycket i ryggläge och stående. Dessa blodtryckssänkningar åtföljs inte

av någon väsentlig förändring av hjärtfrekvensen eller av katekolaminnivåerna i plasma efter kronisk

dosering.

Plasmakoncentrationerna står i relation till effekten hos både unga och äldre patienter.

Hos hypertoniker med normal njurfunktion ledde terapeutiska doser av amlodipin till minskat renalt

kärlmotstånd samt ökad glomerulär filtrationshastighet och effektivt renalt plasmaflöde, utan

förändring i filtrationsfraktion eller proteinuri.

Liksom vid andra kalciumkanalblockerare har hemodynamiska mätningar av hjärtfunktionen vid vila

och träning (eller gång) hos patienter med normal kammarfunktion som behandlats med amlodipin i

allmänhet visat en liten ökning av hjärtindex, utan väsentlig påverkan på dP/dt eller på

vänsterkammarens slutdiastoliska tryck eller volym. I hemodynamiska studier har amlodipin inte visat

någon negativ inotrop effekt vid administrering inom det terapeutiska dosområdet till intakta djur och

människor, inte heller vid samtidig administrering med betablockerare till människa.

Amlodipin förändrar inte sinusknutans funktion eller atrioventrikuläröverledning hos intakta djur eller

människa. I kliniska studier där amlodipin gavs i kombination med betablockerare till patienter med

antingen hypertoni eller angina observerades inga negativa effekter på de elektrokardiografiska

parametrarna.

Amlodipin har visat gynnsamma kliniska effekter på patienter med kronisk stabil angina, vasospastisk

angina och kransartärsjukdom konstaterad genom angiografi.

Användning hos patienter med hjärtsvikt

Kalciumkanalblockerare, inklusive amlodipin, ska användas med försiktighet hos patienter med

hjärtsvikt, eftersom de kan öka risken för framtida kardiovaskulära händelser och mortalitet.

Användning hos patienter med hypertoni

En randomiserad, dubbelblind morbiditets-mortalitetsstudie kallad ALLHAT (Antihypertensive and

Lipid-Lowering treatment to prevent Heart Attack Trial) utfördes för att jämföra några nyare

behandlingar, amlodipin 2,5-10 mg/dag (kalciumkanalblockerare) eller lisinopril 10-40 mg/dag (ACE-

hämmare) som första linjens behandling med behandling med tiaziddiuretikumet klortalidon

12,5-25 mg/dag vid lätt till måttlig hypertoni.

Totalt randomiserades 33 357 hypertoniker, 55 år eller äldre, och dessa följdes under i genomsnitt

4,9 år. Patienterna hade minst en riskfaktor för kranskärlssjukdom, dvs. tidigare hjärtinfarkt eller

stroke (>6 månader före rekryteringen till studien) eller dokumenterad annan aterosklerotisk

kardiovaskulär sjukdom (totalt 51,5 %), typ 2-diabetes (36,1 %), HDL-C på <35 mg/dl eller

<0,906 mmol/l (11,6 %), vänsterkammarhypertrofi diagnostiserad genom EKG eller ekokardiogram

(20,9 %) samt aktiv cigarettrökning (21,9 %).

Primärt effektmått var en kombination av fatal kranskärlssjukdom och icke-fatal hjärtinfarkt. Man såg

ingen signifikant skillnad i primärt effektmått mellan amlodipinbaserad behandling och

klortalidonbaserad behandling, riskkvot (RR) 0,98, 95 % KI (0,90-1,07), p=0,65. Bland de sekundära

effektmåtten var incidensen för hjärtsvikt (en del i ett komponerat effektmått för kardiovaskulär

sjukdom) signifikant högre i amlodipingruppen än i klortalidongruppen (10,2 % respektive 7,7 %,

RR 1,38, 95 % KI (1,25-1,52) p<0,001). Det fanns dock ingen signifikant skillnad mellan mortalitet

av alla orsaker för amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling, RR 0,96, 95 %

KI (0,89-1,02), p=0,20.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Hydroklortiazid

Tiaziddiuretika verkar primärt i renala distala spiralformiga tubulus. Det har visats att det finns en

receptor med hög affinitet i renala cortex, som är det primära bindningsstället för tiazids diuretiska

verkan och hämning av NaCl-transport i distala spiralformiga tubulus. Tiazider verkar genom

hämning av Na

-transport, genom konkurrens om Cl

-stället, och påverkar därigenom mekanismen

för elektrolytreabsorption: direkt genom ökning av natrium- och kloridutsöndringen i ungefär samma

utsträckning, och indirekt genom minskning av plasmavolymen på grund av denna diuretiska verkan,

med åtföljande ökningar av plasmareninaktiviteten, aldosteronsekretionen och kaliumförlusten i

urinen samt minskning av serumkalium.

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för

Rasitrio, för alla grupper av den pediatriska populationen för essentiell hypertoni (information om

pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Aliskiren/amlodipin/hydroklortiazid i kombination

Efter oral administrering av en fast kombinationstablett innehållande aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid uppnåddes maximala koncentrationer av aliskiren inom 1-2 timmar, amlodipin inom

8 timmar och hydroklortiazid inom 2-3 timmar. Hastigheten och omfattningen av absorptionen av

aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid efter administrering av en fast kombinationstablett är

densamma som vid administrering av de enskilda formuleringarna.

Resultaten från en studie över födans inverkan där man använde en standardiserad måltid med hög

fetthalt tillsammans med den fasta kombinationstabletten i dosen 300/10/25 mg visade att födointag

minskade hastigheten och omfattningen av absorptionen av aliskiren i den fasta kombinationstabletten

i samma omfattning som vid monoterapi med aliskiren. Födointag hade ingen effekt på

farmakokinetiken för amlodipin eller hydroklortiazid en den fasta kombinationstabletten.

Aliskiren

Absorption

Efter oral absorption uppnås maximala plasmakoncentrationer av aliskiren efter 1-3 timmar.

Aliskirens absoluta biotillgänglighet är 2-3 %. Måltider med ett högt fettinnehåll minskar Cmax med

85 % och AUC med 70 %. Vid steady-state minskar måltider med lågt fettinnehåll

med 76 %

0-tau

med 67 % bland hypertonipatienter. Plasmakoncentrationerna vid steady state nås inom

5-7 dagar efter administrering en gång dagligen, och steady state-nivåerna är ungefär dubbelt så höga

som vid den initiala dosen.

Distribution

Efter intravenös administrering är den genomsnittliga distributionsvolymen vid steady state cirka

135 l, vilket tyder på att aliskiren i hög grad distribueras extravasalt. Aliskirens

plasmaproteinbindning är måttlig (47-51 %) och oberoende av koncentrationen.

Metabolism och eliminering

Den genomsnittliga halveringstiden är cirka 40 timmar (inom området 34-41 timmar). Aliskiren

elimineras huvudsakligen som oförändrat läkemedel i feces (78 %). Cirka 1,4 % av den totala orala

dosen metaboliseras. Enzymet CYP3A4 är ansvarigt för denna metabolism. Efter oral administrering

återvinns cirka 0,6 % av dosen i urinen. Efter intravenös administrering är genomsnittlig

plasmaclearance cirka 9 l/timme.

Linjäritet

Exponeringen för aliskiren ökade mer än proportionellt mot ökningen av dosen. Efter administrering

av en enkeldos i intervallet 75 till 600 mg, resulterade en dubblering av dosen i en ~2,3 och 2,6-faldig

ökning av AUC respektive C

. Vid steady-state kan icke-linjäriteten vara mer uttalad.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

De mekanismer som orsakat avvikelserna från linjäriteten har inte identifierats. En möjlig mekanism

är mättnad av transportörer vid absorptionsstället eller i hepato-biliära elimineringsvägen.

Pediatrisk population

I en farmakokinetisk studie av aliskirenbehandling hos 39 hypertensiva pediatriska patienter (6-17 år

gamla) som gavs dagliga doser aliskiren 2 mg/kg eller 6 mg/kg administrerade som granulat

(3,125 mg/tablett), var de farmakokinetiska parametrarna likvärdiga de som sågs hos vuxna.

Tillgänglig data tyder inte på att ålder, kroppsvikt eller kön har någon signifikant effekt på systemisk

exponering av aliskiren (se avsnitt 4.2).

Amlodipin

Absorption

Efter peroral administrering av terapeutiska doser av endast amlodipin, uppnås maximala

plasmakoncentrationer av amlodipin inom 6-12 timmar. Absolut biotillgänglighet har beräknats till

mellan 64 % och 80 %. Amlodipins biotillgänglighet påverkas inte av intag av föda.

Distribution

Distributionsvolymen är cirka 21 l/kg. In vitro-studier av amlodipin har visat att cirka 97,5 % av

cirkulerande amlodipin binds till plasmaproteiner.

Metabolism och eliminering

Amlodipin metaboliseras i stor utsträckning (cirka 90 %) i levern till inaktiva metaboliter. 10 % av

ursprungligt amlodipin och 60 % av metaboliterna utsöndras i urin.

Amlodipins eliminering från plasma är bifasisk, med en terminal halveringstid på 30-50 timmar.

Plasmanivåerna vid steady state uppnås efter kontinuerlig administrering i 7-8 dagar.

Linjäritet

Amlodipin uppvisar linjär farmakokinetik i det terapeutiska dosintervallet mellan 5 mg och 10 mg.

Hydroklortiazid

Absorption

Efter en oral dos av hydroklortiazid är absorptionen snabb (T

cirka 2 timmar).

Effekten av föda på hydroklortiazids absorption, om någon, har ringa klinisk betydelse. Absolut

biotillgänglighet av hydroklortiazid är 70 % efter oral administrering.

Distribution

Apparent distributionsvolym är 4-8 l/kg. Cirkulerande hydroklortiazid binds till serumproteiner

(40-70 %), huvudsakligen serumalbumin. Hydroklortiazid ackumuleras också i erytrocyter i ungefär

3 gånger högre nivå än i plasma.

Metabolism och eliminering

Hydroklortiazid elimineras främst i oförändrad form. Hydroklortiazid elimineras från plasma med en

halveringstid på cirka 6 till 15 timmar i den terminala eliminationsfasen. Det är ingen förändring i

kinetiken hos hydroklortiazid vid upprepad dosering och ackumuleringen är minimal vid dosering en

gång dagligen. Mer än 95 % av den absorberade dosen utsöndras oförändrad i urinen. Renal clearance

utgörs av passiv filtrering och aktiv sekretion till renala tubuli.

Linjäritet

Ökningen av genomsnittlig AUC är linjär och dosproportionell inom terapiområdet.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Särskilda populationer

Rasitrio är ett effektivt antihypertensivt läkemedel som intas en gång dagligen, för vuxna patienter

oavsett kön, ålder, BMI och etnisk tillhörighet.

Nedsatt njurfunktion

På grund av hydroklortiazidkomponenten är Rasitrio kontraindicerat hos patienter med anuri eller

patienter med gravt nedsatt njurfunktion (GFR <30 ml/minut/1,73 m

) (se avsnitt 4.3). Ingen justering

av den initiala dosen krävs för patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (se avsnitten 4.2 och

4.4).

Aliskirens farmakokinetik har studerats hos patienter med varierande grad av njurinsufficiens. De

relativa AUC- och C

-värdena för aliskiren hos studiepatienter med nedsatt njurfunktion låg på

mellan 0,8 gånger och dubbelt så höga nivåer som hos friska studiepatienter efter en

engångsbehandling och vid steady state. Dessa förändringar som iakttagits stod dock inte i relation till

allvarlighetsgraden av nedsatt njurfunktion. Ingen justering av den initiala dosen av aliskiren krävs

hos patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2 och 4.4). Aliskiren

rekommenderas inte hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (glomerulär filtrationshastighet

(GFR) <30 ml/min/1,73 m

). Samtidig användning av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är

kontraindicerat hos patienter med nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.3).

Aliskirens farmakokinetik utvärderades hos patienter med terminal njursvikt som behandlas med

hemodialys. Administreringen av en enstaka oral dos på 300 mg aliskiren associerades med mycket

små förändringar i farmakokinetiken för aliskiren (ändring i C

på mindre än 1,2 gånger; ökning i

AUC upp till 1,6 gånger) jämfört med matchande friska försökspersoner. Tidpunkten för hemodialys

hade ingen signifikant påverkan på farmakokinetiken för aliskiren hos ESRD patienter. Därför, om

administrering av aliskiren hos ESRD patienter, som får hemodialys anses nödvändig, är dosjustering

inte motiverad hos dessa patienter. Däremot, är användning av aliskiren inte rekommenderad hos

patienter med gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).

Amlodipins farmakokinetik påverkas inte väsentligt av nedsatt njurfunktion.

Som kan förväntas av en substans som nästan helt utsöndras via njurarna har njurfunktionen en

markant effekt på hydroklortiazids kinetik. Vid nedsatt njurfunktion ökar genomsnittliga, maximala

plasmanivåer och AUC-värden för hydroklortiazid och urinutsöndringen sänks. Hos patienter med

mild till måttligt nedsatt njurfunktion, har en 3-faldig ökning av AUC för hydroklortiazid observerats.

Hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion har en 8-faldig ökning av AUC observerats.

Nedsatt leverfunktion

Rasitrio är kontraindicerat hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3).

Aliskirens farmakokinetik påverkades inte signifikant hos patienter med lätt till svår leversjukdom.

Följaktligen krävs ingen justering av den initiala dosen av aliskiren hos patienter med lätt till måttligt

nedsatt leverfunktion.

Väldigt begränsad klinisk data finns tillgänglig för administrering av amlodipin hos patienter med

nedsatt leverfunktion. Patienter med leverinsufficiens har minskad clearance av amlodipin med

åtföljande ökning av AUC med cirka 40-60 %. Försiktighet ska därför iakttas för patienter med

nedsatt leverfunktion.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Geriatriska patienter

Det finns inga data om systemisk exponering efter administrering av Rasitrio till geriatriska patienter.

AUC för aliskiren är 50 % högre hos geriatriska personer (>65 år) än hos yngre när aliskiren ges

ensamt. Tiden för att nå maximala plasmakoncentrationer av amlodipin är likartad hos äldre och yngre

patienter. Clearance av amlodipin tenderar att minska med åtföljande höjning av AUC och

halveringstid hos geriatriska patienter. Därför rekommenderas särskild försiktighet vid administrering

av Rasitrio till patienter i åldern 65 år och äldre och extrem försiktighet till patienter i åldern 75 år

eller äldre (se avsnitt 4.2, 4.4, 4.8 och 5.1).

Begränsade data tyder på att systemisk clearance av hydroklortiazid är lägre hos såväl friska som

hypertensiva äldre personer jämfört med yngre friska försökspersoner. Det finns inga specifika data

om effekten av hydroklortiazid hos äldre patienter.

Pediatrisk population (under 18 år)

Rasitrios farmakokinetik har inte studerats. En populationsfarmakokinetisk studie har utförts på

74 barn med hypertoni i åldrarna 1 till 17 år (med 34 patienter i åldern 6 till 12 år och 28 patienter i

åldern 13 till 17 år) som fick en amlodipindos på mellan 1,25 och 20 mg antingen en eller två gånger

dagligen. Hos barn från 6 till 12 år och hos ungdomar mellan 13-17 års ålder var den typiska orala

clearencen (CL/F) 22,5 respektive 27,4 l/hr hos män och 16,4 respektive 21,3 l/hr hos kvinnor. En stor

variation observerades i exponeringen mellan individer. Uppgifter som har rapporterats hos barn

under 6 års ålder är begränsade.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Aliskiren/hydroklortiazid och aliskiren/amlodipin

Inga icke-kliniska toxicitetsstudier av enbart Rasitrio har utförts eftersom sådana studier har gjorts för

de enskilda komponenterna.

Toxicitetsprofilerna för kombinationerna aliskiren/hydroklortiazid och aliskiren/amlodipin är väl

beskrivna i prekliniska studier. Båda kombinationerna tolererades generellt väl av råtta. Resultaten av

orala toxicitetsstudier under 2 respektive 13 veckor överensstämde med resultaten för de enskilda

komponenterna.

Aliskiren

Eventuell karcinogenicitet har bedömts i en 2-årsstudie på råtta och i en 6-månaders studie på

transgena möss. Ingen karcinogenicitet har upptäckts. Ett fall av kolonadenom och ett fall av cekalt

adenokarcinom har noterats hos råtta vid en dos på 1 500 mg/kg/dag men var inte statistiskt

signifikanta. Även om aliskiren har en känd retningsförmåga betraktades de säkerhetsmarginaler som

erhållits hos människa vid dosen 300 mg i en studie på friska frivilliga som tillräckliga vid 9-11-

faldighet, baserat på koncentrationerna i feces, eller vid 6-faldighet, baserat på koncentrationerna i

slemhinnorna, i jämförelse med 250 mg/kg/dag i karcinogenicitetsstudien på råtta.

Aliskiren saknade mutagen potential i mutagenicitetsstudier in vitro och in vivo. Prövningarna

inkluderade in vitro-tester på bakterie- och däggdjursceller samt in vivo-bedömningar på råtta.

Reproduktionstoxikologiska studier med aliskiren visade inte några tecken på toxicitet eller

teratogenicitet hos embryo/foster vid doser upp till 600 mg/kg/dag till råtta eller 100 mg/kg/dag till

kanin. Fertiliteten och prenatal/postnatal utveckling var opåverkade hos råtta vid doser upp till

250 mg/kg/dag. Doserna till råtta och kanin gav 1-4 respektive 5 gånger högre systemisk exponering

än maximalt rekommenderad dos till människa (300 mg).

Farmakologiska säkerhetsstudier avslöjade inga biverkningar på centrala nervsystemet,

andningsvägarna eller kardiovaskulära systemet. Det man sett i toxicitetsstudier på djur med upprepad

dosering var i linje med den kända lokalirriterande potentialen eller den förväntade farmakologiska

effekten av aliskiren.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Amlodipin

Säkerhetsdata för amlodipin är väl etablerade såväl kliniskt som icke-kliniskt.

Reproduktionstoxikologi

Reproduktionsstudier på råtta och mus har visat försenad förlossning, förlängt värkarbete och lägre

överlevnad hos avkomman i doser som är runt 50 gånger större än maximal rekommenderad dos för

människa räknat i mg/kg.

Nedsatt fertilitet

Man fann ingen effekt på fertiliteten hos råtta som behandlades med amlodipin (hanråttor under

64 dagar och honråttor under 14 dagar före parning) i doser upp till 10 mg/kg/dag (8 gånger* den

maximala rekommenderade dosen till människa på 10 mg beräknat som mg/m

). I en annan studie på

råttor, där hanråttor behandlades med amlopidinbesilat i 30 dagar med en dos jämförbart med en

human dos baserad på mg/kg, fann man minskade nivåer av follikelstimulerande hormon i plasma och

testosteron, samt en minskning i spermadensiteten och i antalet mogna spermatider och Sertoliceller.

Carcinogenes, mutagenes

Inga tecken på carcinogenicitet kunde konstateras hos råtta och mus som fick amlodipin i fodret under

två år i en koncentration som beräknades ge dagliga doser på 0,5, 1,25 och 2,5 mg/kg/dag. Den högsta

dosen (för mus densamma som och för råtta två* gånger den maximala rekommenderade kliniska

dosen på 10 mg beräknat som mg/m

) låg nära maximal tolererad dos för mus men inte för råtta.

Mutagenicitetsstudier visade inga läkemedelsrelaterade effekter på gen- eller kromosomnivå.

* Beräknat på en patientvikt på 50 kg

Hydroklortiazid

Prekliniska utvärderingar som stöd för administrering av hydroklortiazid hos människa inkluderade in

vitro- analyser av gentoxicitet och reproduktiv toxicitet samt karcinogenicitetsstudier av gnagare. Det

finns omfattande kliniska data avseende hydroklortiazid och dessa återspeglas i de relevanta avsnitten.

Hydroklortiazid visade inga negativa effekter på fertiliteten hos mus och råtta av någotdera könet i

studier där dessa arter exponerades för läkemedlet via födan, i doser upp till 100 respektive 4 mg/dag,

före parning och under hela dräktigheten. Dessa hydroklortiaziddoser till mus och råtta motsvarar 19

respektive 1,5 gånger maximal rekommenderad dos till människa beräknat som mg/m

(under

antagande av en oral dos på 25 mg/dag och patientvikt 60 kg.)

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Mikrokristallin cellulosa

Krospovidon

Povidon

Magnesiumstearat

Vattenfri kolloidal kiseldoixid

Filmdragering

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Makrogol

Talk

Järnoxid, röd (E172)

Järnoxid, svart (E172)

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

Kalenderblister i PVC/polyklortrifluoreten (PCTFE) - Aluminium:

2 år

Blisterförpackningar i PVC/polyklortrifluoreten (PCTFE) - Aluminium:

2 år

Kalenderblister i PA/Aluminium/PVC – Aluminium:

18 månader

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30 °C.

Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Kalenderblister i PVC/polyklortrifluoreten (PCTFE) - Aluminium:

Styckeförpackning om 14, 28, 56 eller 98 tabletter

Blisterförpackningar i PVC/polyklortrifluoreten (PCTFE) - Aluminium:

Styckeförpackning om 30 eller 90 tabletter

Endosförpackning (perforerad endosblister) innehållande 56x1 tabletter

Multiförpackningar med perforerade endosblister innehållande 98x1 tabletter (2 förpackningar

innehållande 49x1 tabletter)

Kalenderblister i PA/Aluminium/PVC – Aluminium:

Styckeförpackning innehållande 14, 28 eller 56 tabletter

Multiförpackningar innehållande 98 tabletter (2 förpackningar innehållande 49 tabletter)

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Novartis Europharm Limited

Wimblehurst Road

Horsham

West Sussex, RH12 5AB

Storbritannien

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/11/730/013-024

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 22 november 2011

Datum för den senaste förnyelsen:

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens

webbplats http://www.ema.europa.eu

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Rasitrio 300 mg/5 mg/25 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 300 mg aliskiren (som hemifumarat), 5 mg amlodipin (som

besylat) och 25 mg hydroklortiazid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Ljust orange-brun, konvex, oval filmdragerad tablett med fasade kanter, präglad med ”OIO” på ena

sidan och ”NVR” på andra sidan.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Rasitrio är indicerat som ersättningsbehandling till vuxna patienter med essentiell hypertoni som

uppnått adekvat kontroll av blodtrycket med en kombination av aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid som tas samtidigt och i samma doser som kombinationen.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Rekommenderad dos av Rasitrio är en tablett dagligen.

Patienter som får aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid i separata tabletter som tas samtidigt vid

samma tidpunkt varje dag, kan övergå till en fast kombinationstablett av Rasitrio som innehåller

samma doser av de ingående komponenterna.

Den fasta doskombinationen ska endast användas efter att en stabil effekt av de enskilda

komponenterna, givna samtidigt, har uppnåtts efter dostitrering. Dosen bör anpassas individuellt och

justeras i enlighet med patientens svar på behandlingen.

Särskilda populationer

Äldre patienter 65 år och äldre

Det finns belägg för en ökad risk för biverkningar relaterade till hypotoni hos patienter i åldern 65 år

eller äldre som behandlas med Rasitrio. Därför bör särskild försiktighet iakttas vid administrering av

Rasitrio hos patienter i åldern 65 år eller äldre.

Den rekommenderade startdosen för aliskiren hos denna grupp av patienter är 150 mg. Ingen kliniskt

betydelsefull, ytterligare blodtryckssänkning observeras genom att öka dosen till 300 mg hos

majoriteten av äldre patienter.

Äldre patienter 75 år och äldre

Mycket begränsade data finns tillgängliga avseende användning av Rasitrio hos patienter i åldern

75 år eller äldre (se avsnitt 5.2). Användning av Rasitrio hos patienter i åldern 75 år eller äldre bör

begränsas till patienter för vilka blodtryckskontroll har fastställts för den fria kombinationen av

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid som tas samtidigt utan tillhörande säkerhetsproblem, särskilt

hypotension. Extrem försiktighet, inklusive mer frekvent övervakning av blodtryck, rekommenderas

(se avsnitt 4.4, 4.8, 5.1 och 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Ingen justering av den initiala dosen krävs för patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion

(uppskattad glomerulär filtrationshastighet (GFR) 89-60 ml/min/1,73 m

respektive

59-30 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.4 och 5.2). På grund av hydroklortiazidkomponenten, är Rasitrio

kontraindicerat för användning hos patienter med anuri och patienter med gravt nedsatt njurfunktion

(GFR <30 ml/min/1,73 m

). Samtidig användning av Rasitrio med angiotensin-II-receptorblockerare

(ARB) eller angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare) är kontraindicerat hos patienter med

nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitten 4.3, 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Rasitrio är kontraindicerat för användning hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion. Försiktighet

bör iakttas vid administrering av Rasitrio till patienter med lätt till måttlig nedsatt leverfunktion eller

progressiv leversjukdom. Inga dosrekommendationer har fastställts för amlodipin hos patienter med

mild till måttligt nedsatt leverfunktion (se avsnitten 4.3 och 4.4).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Rasitrio för barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns

tillgängliga.

Administreringssätt

För oral användning. Tabletterna bör sväljas hela med vatten. Rasitrio ska tas en gång dagligen med

en lätt måltid, helst vid samma tidpunkt varje dag. Grapefruktjuice ska inte tas tillsammans med

Rasitrio (se avsnitt 4.5).

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1,

mot andra dihydropyridinderivat eller mot andra sulfonamidderivat.

Angioödem i samband med tidigare behandling med aliskiren.

Hereditärt eller idiopatiskt angioödem.

Under andra och tredje trimestern vid graviditet (se avsnitt 4.6).

Anuri.

Gravt nedsatt njurfunktion (GFR <30 ml/min/1,73 m

Hyponatremi, hyperkalcemi och systematisk hyperurikemi, refraktär hypokalemi.

Gravt nedsatt leverfunktion.

Samtidig användning av aliskiren med ciklosporin och itrakonazol, två mycket kraftiga

hämmare av P-glykoprotein (P-gp), och andra kraftiga hämmare av P-gp (t.ex. kinidin), är

kontraindicerat (se avsnitt 4.5).

Samtidig användning av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos

patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt

4.2, 4.4, 4.5 och 5.1).

Svår hypotension.

Chock (inklusive kardiogen chock).

Obstruktion av utflöde från vänster kammare (t.ex. höggradig aortastenos).

Hemodynamiskt instabil hjärtsvikt efter akut hjärtinfarkt.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.4

Varningar och försiktighet

Allmänt

Om kraftig och ihållande diarré uppstår, bör behandlingen med Rasitrio avbrytas (se avsnitt 4.8).

Liksom med alla antihypertensiva läkemedel kan en kraftig blodtryckssänkning hos patienter med

ischemisk kardiopati eller ischemisk kardiovaskulär sjukdom leda till hjärtinfarkt eller stroke.

Symtomatisk hypotoni inträffade med högre frekvens hos patienter med okomplicerad hypertoni som

behandlades med Rasitrio än hos patienter som behandlades med dubbelkombinationerna

aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller amlodipin/hydroklortiazid.

Överkänslighetsreaktioner mot hydroklortiazid kan uppträda hos patienter men är mera sannolika hos

patienter med allergi och astma.

Systemisk lupus erythematosus

Tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, har rapporterats förvärra eller aktivera systemisk lupus

erythematosus.

Säkerhet och effekt av amlodipin vid hypertensiv kris har inte fastställts.

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS)

Hypotension, synkope, stroke, hyperkalemi och förändringar i njurfunktion (inklusive akut njursvikt)

har rapporterats bland känsliga individer, speciellt vid kombinationer med olika läkemedel som

påverkar detta systemet (se avsnitt 5.1). Dubbel renin-angiotensin-aldosteronsystem-blockad genom

att kombinera aliskiren med en angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare) eller en angiotensin-

II-receptorblockerare (ARB) är därför inte rekommenderat. Noggrann övervakning av blodtryck,

njurfunktion och elektrolyter bör utföras om samtidig administrering är absolut nödvändig.

Användning av aliskiren i kombination med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter

med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.3).

Geriatriska patienter i åldern 65 år och äldre

Särskild försiktighet bör iakttas vid administrering Rasitrio hos patienter i åldern 65 år eller äldre.

Symtomatisk hypotoni inträffade med högre frekvens hos patienter med okomplicerad hypertoni som

behandlades med Rasitrio än hos patienter som behandlades med dubbelkombinationerna

aliskiren/amlodipin, aliskiren/hydroklortiazid eller amlodipin/hydroklortiazid. Patienter i åldern 65 år

eller äldre, är mer mottagliga för hypotoni biverkningar efter behandling med Rasitrio (se avsnitt 4.2,

4.8, 5.1 och 5.2).

Geriatriska patienter i åldern 75 år och äldre

Mycket begränsade effekt-och säkerhetsdata finns tillgängliga för användning av Rasitrio hos

patienter i åldern 75 år eller äldre. Extrem försiktighet, inklusive mer frekvent övervakning av

blodtryck, rekommenderas (se avsnitt 4.2, 4.8, 5.1 och 5.2).

Hjärtsvikt

Kalciumkanalblockerare, däribland amlodipin, bör användas med försiktighet till patienter med

kronisk hjärtsvikt, eftersom de kan öka risken för framtida kardiovaskulära händelser och mortalitet.

Det finns inga uppgifter om kardiovaskulär mortalitet och morbiditet för Rasitrio hos patienter med

hjärtsvikt (se avsnitt 5.1).

Aliskiren bör användas med försiktighet till patienter med hjärtsvikt som behandlats med furosemid

eller torasemid (se avsnitt 4.5).

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Risk för symtomatisk hypotension

Symtomatisk hypotension kan uppträda efter påbörjad behandling med Rasitrio i följande fall:

Patienter med markant dehydrering eller patienter med natriumförluster (t.ex. dem som får höga

doser av diuretika) eller

Samtidig användning av aliskiren och andra läkemedel som verkar på RAAS.

Dehydrering eller natriumförlust ska åtgärdas före administrering av Rasitrio eller också ska

behandlingen inledas under noggrann medicinsk övervakning.

Elektrolytobalans

Behandling med Rasitrio bör endast påbörjas efter korrigering för hyopkalemi och eventuell samtidig

hypomagnesemi. Tiaziddiuretika kan påskynda nydebuterande hypokalemi eller förvärra redan

existerande hypokalemi. Tiaziddiuretika ska ges med försiktighet till patienter med tillstånd som

innebär ökad kaliumförlust, till exempel saltförlorande nefropati och prerenalt (kardiogent) nedsatt

njurfunktion. Om hypokalemi utvecklas under hydroklortiazidbehandling bör behandling med Rasitrio

avbrytas tills en stabil korrigering av kaliumbalansen uppnåtts.

Hypokalemi kan utvecklas vid användning av tiaziddiuretika. Risken för hypokalemi är större hos

patienter med levercirros, patienter med påskyndad diures, patienter med otillräckligt oralt intag av

elektrolyter och patienter som får samtidig behandling med kortikosteroider eller adrenokortikotropt

hormon (ACTH) (se avsnitten 4.5 och 4.8).

Omvänt, ökningar av kaliumhalten i serum har observerats efter marknadsföringsgodkännandet av

aliskiren och dessa ökningar kan förvärras vid samtidig användning av andra läkemedel som verkar på

RAAS eller av icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID). I enlighet med god medicinsk

praxis, rekommenderas periodisk uppföljning av njurfunktionen inklusive serumelektrolytnivåer om

samtidig administrering bedöms nödvändig. Samtidig användning av aliskiren och ACE-hämmare

eller ARB är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR

<60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.3, 4.4 och 4.8).

Tiaziddiuretika kan påskynda nydebuterande hyponatremi och hypokloremisk alkalos eller förvärra

redan existerande hyponatremi. Hyponatremi, åtföljt av neurologiska symtom (illamående, progressiv

förvirring, apati) har observerats. Behandling med hydroklortiazid bör endast påbörjas efter

korrigering av tidigare hyponatremi. Vid allvarlig eller snabb utveckling av hyponatremi under

behandling med Rasitrio, bör behandlingen avbrytas tills normalisering av natremin.

Alla patienter som får tiaziddiuretika bör regelbundet övervakas med avseende på rubbningar i

elektrolytbalansen, särskilt kalium, natrium och magnesium.

Tiazider minskar kalciumutsöndringen i urinen och kan orsaka en intermittent och lätt förhöjning av

serumkalcium om det inte finns några kända störningar i kalciummetabolismen. Rasitrio är

kontraindicerat hos patienter med hyperkalcemi och bör endast användas efter korrigering av en på

förhand existerande hyperkalcemi. Rasitrio bör utsättas om hyperkalcemi utvecklas under

behandlingen. Serumnivåerna av kacium bör regelbundet kontrolleras under behandling med tiazider.

Markant hyperkalcemi kan vara tecken på latent hyperparatyreos. Tiazider bör sättas ut innan

paratyroidfunktionen testas.

Det finns inga belägg för att Rasitrio skulle reducera eller förhindra diuretikainducerad hyponatremi.

Kloridbrist är vanligen lindrig och kräver i allmänhet ingen behandling.

Nedsatt njurfunktion och njurtransplantation

Tiaziddiuretika kan framkalla azotemi hos patienter med kronisk njursjukdom. När Rasitrio används

hos patienter med nedsatt njurfunktion, rekommenderas regelbunden övervakning av

serumelektrolytnivåer inklusive kalium-, kreatinin- och urinsyrenivåerna i serum. Det finns inga data

om hypertensiva patienter med gravt nedsatt njurfunktion (serumkreatinin ≥150 μmol/l eller

1,70 mg/dl hos kvinnor och ≥177 μmol/l eller 2,00 mg/dl hos män och/eller beräknad glomerulär

filtrationshastighet (GFR) <30 ml/min/1,73 m

), tidigare dialys, nefrotiskt syndrom eller renovaskulär

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

hypertoni. Rasitrio är kontraindicerat till hypertensiva patienter med gravt nedsatt njurfunktion (GFR

<30 ml/min/1,73 m

) eller anuri (se avsnitten 4.2 och 4.3). Ingen justering av dosen är nödvändig hos

patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion.

Liksom för andra läkemedel som påverkar RAAS, bör man vara försiktig när Rasitrio ges under

betingelser som predisponerar för nedsatt njurfunktion såsom hypovolemi (t.ex. på grund av

blodförlust, svår eller långvarig diarré, långvariga kräkningar osv.), hjärtsjukdom, leversjukdom,

diabetes mellitus eller njursjukdom. Samtidig användning av aliskiren och ACE-hämmare eller ARB

är kontraindicerat hos patienter med nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

). Akut njursvikt,

reversibel vid avbrytande av behandling, har rapporterats vid uppföljning efter godkännandet för

försäljning hos patienter i riskzonen som fått aliskiren. Om tecken på njursvikt förekommer bör

behandling med aliskiren omedelbart avbrytas.

Det finns ingen erfarenhet av administrering av Rasitrio till patienter som nyligen genomgått

njurtransplantation. Försiktighet ska därför iakttas vid behandling av dessa patienter.

Nedsatt leverfunktion

Rasitrio är kontraindicerat till hypertensiva patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitten 4.3

och 5.2). Försiktighet ska iakttas då Rasitrio ges till patienter med lätt till måttligt nedsatt

leverfunktion eller progressiv leversjukdom (se avsnitten 4.2 och 5.2).

Amlodipins halveringstid är förlängd och AUC-värdena är högre hos patienter med nedsatt

leverfunktion. Inga dosrekommendationer har fastställts.

Aorta- och mitralisklaffstenos, obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati

Som för andra kärlvidgande medel ska särskild försiktighet iakttas vid användning av amlodipin till

patienter som lider av aorta- eller mitralisklaffstenos eller obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati.

Metabola och endokrina effekter

Tiaziddiuretika, däribland hydruklortiazid, kan förändra glukostoleransen och höja serumnivån av

kolesterol, triglycerider och urinsyra. Hos patienter med diabetes kan dosjustering av insulin eller

orala blodglukossänkande medel krävas vid behandling med Rasitrio. Samtidig användning av

Rasitrio med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus (se

avsnitt 4.3).

På grund av innehållet av hydroklortiazid är Rasitrio kontraindicerat vid symtomatisk hyperurikemi.

Hydroklortiazid kan höja serumnivån av urinsyra på grund av reducerad clearance av urinsyra och kan

orsaka eller förvärra hyperurikemi samt orsaka urinsyregikt hos känsliga patienter.

Tiazider minskar kalciumutsöndringen i urinen och kan ge en intermittent och lätt förhöjning av

kalcium i serum utan några kända störningar i kalciummetabolismen. Rasitrio är kontraindicerat hos

patienter med hyperkalcemi och bör endast användas efter korrigering av en på förhand existerande

hyperkalcemi. Rasitrio bör utsättas om hyperkalcemi utveckas under behandling. Serumnivåerna av

kalcium bör regelbundet kontrolleras under behandling med tiazider. Påtaglig hyperkalcemi kan vara

belägg för dold hyperparatyreos. Tiazider ska utsättas innan test på parathyreoideafunktionen utföres.

Njurartärstenos

Det finns inga kontrollerade kliniska data från användning av Rasitrio på patienter med unilateral eller

bilateral njurartärstenos eller stenos vid en kvarvarande njure. Det finns emellertid, liksom för andra

läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet, en ökad risk för njurinsufficiens,

inklusive akut njursvikt, när patienter med njurartärstenos behandlas med aliskiren. Därför bör

försiktighet iakttas hos dessa patienter. Om njursvikt inträffar ska behandlingen avbrytas.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Anafylatiska reaktioner och angioödem

Anafylaktiska reaktioner har observerats under behandling med aliskiren efter

marknadsföringsgodkännandet (se avsnitt 4.8). Liksom för andra läkemedel som påverkar renin-

angiotensin-aldosteronsystemet, har angioödem eller symtom som tyder på angioödem (svullnad av

ansikte, läppar, svalg och/eller tunga) rapporterats hos patienter som behandlats med aliskiren.

Ett antal av dessa patienter hade angioödem eller symtom på angioödem i anamnesen, i några fall efter

behandling med andra läkemedel som kan orsaka angioödem, inklusive RAAS-blockerare

(angiotensinkonvertashämmare eller angiotensinreceptorblockerare) (se avsnitt 4.8).

Vid uppföljning efter marknadsintroduktion, har angioödem och angioödem-liknande reaktioner

observerats när aliskiren administrerades tillsammans med ACE-hämmare eller ARB (se avsnitt 4.8).

Särskild försiktighet är nödvändig hos patienter med anlag för överkänslighet.

Patienter med angioödem i anamnesen kan löpa ökad risk för att drabbas av angioödem under

behandling med aliskiren (se avsnitten 4.3 och 4.8). Försiktighet ska därför iakttas vid förskrivning av

aliskiren till patienter med angioödem i anamnesen och dessa patienter ska övervakas noggrant under

behandlingen (se avsnitt 4.8), särskilt i början av behandlingen.

Om anafylaktiska reaktioner eller angioödem inträffar, ska behandling med Rasitrio upphöra

omgående och lämplig behandling och övervakning sättas in tills att tecken och symtom försvunnit

helt och hållet. Patienterna bör informeras om att rapportera till läkare alla tecken som kan tyda på en

allergisk reaktion, speciellt svårigheter i att andas eller svälja, svullnad av ansikte, extremiteter, ögon,

läppar eller tunga. Om tungan, stämbanden eller struphuvudet påverkas ska adrenalin ges. Dessutom

ska nödvändiga åtgärder vidtas för att upprätthålla öppna luftvägar.

Fotosensitivitet

Fall av fotosensitivitetsreaktioner har rapporterats för tiaziddiuretika (se avsnitt 4.8). Om

fotosensitivetsreaktioner inträffar rekommenderas att avbryta behandlingen med Rasitrio. Om det

anses nödvändigt att återinsätta det diuretiska läkemedlet bör de exponerade ytorna skyddas för sol

och artificiellt UVA.

Akut trångvinkelglaukom

Hydroklortiazid, som är en sulfonamid, har associerats med en idiosynkratisk reaktion som leder till

akut övergående myopi (närsynthet) och akut trångvinkelglaukom. Symtomen innefattar akut

insättande försämring av synskärpan eller okulär smärta och inträffar vanligen inom löpet av timmar

till veckor från behandlingsstart. Obehandlad akut trångvinkelglaukom kan leda till permanent

synförlust. Den primära behandlingen är att sätta ut hydroklortiazid så snabbt som möjligt. Omedelbar

medicinsk eller kirurgisk behandling kan behöva övervägas om det intraokulära trycket förblir

okontrollerat. Patienter med tidigare sulfonamid- eller penicillinallergi kan ha högre risk för att

utveckla akut trångvinkelglaukom.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Information om interaktioner för Rasitrio

En populationsfarmakokinetisk analys av patienter med hypertoni visade inga kliniskt relevanta

förändringar av exponering vid steady-state (AUC) och C

för aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid jämfört med motsvarande dubbelkombinationer.

Läkemedel som påverkar kaliumnivåerna i serum: Hydroklortiazids kaliumuttömmande effekt dämpas

av aliskirens kaliumsparande effekt. Denna effekt hos hydroklortiazid på serumkalium kan emellertid

förstärkas av andra läkemedel som förknippas med kaliumförlust och hypokalemi (t.ex. andra

kaliuretiska diuretika, kortikosteroider, laxermedel, adrenokortikotropt hormon (ACTH), amfotericin,

karbenoxolon, penicillin G och salicylsyraderivat). Omvänt kan, samtidig användning av andra

substanser, som påverkar RAAS, av NSAID eller av substanser som ökar kaliumnivåerna i serum (t ex

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

kaliumsparande diuretika, kaliumtillägg, saltersättningar som innehåller kalium, heparin) leda till

ökning i kaliumnivåer i serum. Om samtidig behandling med dessa läkemedel, som påverkar

serumkaliumnivåer, är nödvändig ska försiktighet iakttas. Kombinationen av aliskiren med ARB eller

ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR

<60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos övriga patienter (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Läkemedel som påverkas av serumkaliumstörningar: Periodisk monitorering av serumkalium

rekommenderas när Rasitrio ges tillsammans med läkemedel som påverkas av serumkaliumstörningar

(t.ex. digitalisglykosider, antiarytmika).

Icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID), inklusive selektiva cyklooxygenas 2-hämmare

(COX-2-hämmare), acetylsalicylsyra och icke-selektiva NSAID-medel: Liksom andra substanser som

påverkar renin-angiotensinsystemet, kan NSAID minska den antihypertensiva effekten av aliskiren.

NSAID kan även minska den diuretiska och antihypertensiva effekten av hydroklortiazid.

Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (dehydrerade patienter eller äldre patienter) kan samtidig

behandling av aliskiren och hydroklortiazid med NSAID resultera i ytterligare försämrad

njurfunktion, inklusive möjlig akut njursvikt, som vanligtvis är reversibel. Därför kräver

kombinationen av Rasitrio med NSAID försiktighet, särskilt hos äldre patienter.

Information om interaktioner för aliskiren

Kontraindikationer (se avsnitt 4.3)

Dual RAAS-blockad

Kombinationen av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos

övriga patienter (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Kraftiga hämmare av P-glykoprotein (P-gp)

I en läkemedelsinteraktionsstudie på friska frivilliga visades att enkeldoser av ciklosporin (200 och

600 mg) ökar C

för aliskiren 75 mg med ungefär en faktor 2,5 och AUC med ungefär en faktor 5.

Ökningen kan vara större med högre doser av aliskiren. Hos friska personer ökar itrakonazol (100 mg)

AUC och C

för aliskiren (150 mg) med en faktor 6,5 respektiver en faktor 5,8. Därför är samtidig

behandling med aliskiren och kraftiga hämmare av P-gp kontraindicerat (se avsnitt 4.3).

Inte rekommenderat (se avsnitt 4.2)

Grapefruktjuice

Intag av grapefruktjuice med aliskiren resulterade i en minskning av AUC och C

för aliskiren.

Samtidig behandling med aliskiren 150 mg resulterade i en 61 % minskning av AUC för aliskiren och

samtidigt intag av aliskiren 300 mg resulterade i en 38 % minskning av AUC för aliskiren. Denna

minskning beror sannolikt på en hämning av organiskt, anjontransporterat, polypeptid-medierat

upptag av aliskiren med grapefruktjuice i mag-tarmkanalen. Därför, på grund av risken för terapisvikt,

ska grapefruktjuice inte tas tillsammans med Rasitrio.

Vid samtidig användning krävs försiktighet

Interaktioner med P-gp

MDR1/Mdr1a/1b (P-gp) har i prekliniska studier konstaterats vara det huvudsakliga aktiva

transportsystemet involverat i absorption i tarmen och utsöndring via gallan av aliskiren. Rifampicin,

som är en inducerare av P-gp, minskade biotillgängligheten av aliskiren med cirka 50 % i en klinisk

studie. Andra inducerare av P-gp (Johannesört) skulle kunna minska biotillgängligheten av aliskiren.

Även om detta inte har undersökts för aliskiren, är det känt att P-gp också kontrollerar vävnadsupptag

för en mängd av substrat och hämmare av P-gp kan öka vävnad-till-

plasmakoncentrationsförhållandena. Hämmare av P-gp kan därför öka vävnadsnivåerna mer än

plasmanivåerna. Potentialen för läkemedelsinteraktioner relaterade till P-gp kommer troligen att bero

på graden av hämning av denna transportör.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Måttliga hämmare av P-gp

Samtidig administrering med ketokonazol (200 mg) eller verapamil (240 mg) och aliskiren (300 mg)

resulterade i en 76 % respektive 97 % ökning av AUC för aliskiren. Förändringen i plasmanivåer för

aliskiren i närvaro av ketokonazol eller verapamil förväntas vara inom det intervall, som skulle uppnås

om dosen av aliskiren fördubblades. Doser av aliskiren upp till 600 mg, eller två gånger den högsta

rekommenderade terapeutiska dosen, har tolererats väl i kontrollerade kliniska studier. Prekliniska

studier indikerar att samtidig administrering av aliskiren och ketokonazol förbättrar gastrointestinal

absorption av aliskiren och minskar biliär utsöndring. Försiktighet ska därför iakttas vid samtidig

behandling med aliskiren och ketokonazol, verapamil eller andra måttliga hämmare av P-gp

(klaritromycin, telitromycin, erytromycin, amiodaron).

Läkemedel som påverkar kaliumnivåerna i serum

Samtidig användning av andra substanser, som påverkar RAAS, av NSAID eller av substanser som

ökar kaliumnivåerna i serum (t ex kaliumsparande diuretika, kaliumtillägg, saltersättningar som

innehåller kalium, heparin) kan leda till ökning av kaliumnivåer i serum. Om samtidig behandling

med dessa läkemedel, som påverkar serumkaliumnivåer, är nödvändig ska försiktighet iakttas.

Kombinationen av aliskiren med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med

diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos

övriga patienter (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Furosemid och torasemid

Oral administrering av aliskiren samtidigt med furosemid hade ingen effekt på aliskirens

farmakokinetik men minskade exponeringen för furosemid med 20-30 % (aliskirens effekt på

intramuskulärt eller intravenöst administrerat furosemid har inte studerats). Efter upprepade doser

furosemid (60 mg/dag) givet tillsammans med aliskiren (300 mg/dag) till patienter med hjärtsvikt

minskade natriumutsöndringen i urinen och urinvolymen under de första 4 timmarna med 31 %

respektive 24 % jämfört med enbart furosemidbehandling.Medelvikten hos patienter som behandlades

med furosemid och samtidigt 300 mg aliskiren (84,6 kg) var högre än vikten hos patienter som

behandlades enbart med furosimid (83,4 kg). När furosemid administrerades samtidigt med aliskiren

150 mg/dag noterades mindre förändringar i furosemids farmakokinetik och effekt.

Den kliniska data som finns tillgänglig tyder inte på att högre doser av torasemid användes efter

samtidig administrering med aliskiren. Renal utsöndring av torasemid är känd för att medieras av

organiska anjontransportörer (AOTs). Aliskiren elimineras till en liten del renalt och endast 0,6% av

dosen aliskiren kan återfinnas i unrinen efter oral administrering (se avsnitt 5.2). Eftersom aliskiren

har visat sig vara ett substrat för den organiska, anjontransporterande polypeptiden 1A2 (OATP1A2)

(se interaktion med organisk, anjontransporterad polypeptid (OATP-hämmare) kan aliskiren

potentiellt sett minska exponeringen av toresemid i plasma genom att störa absorptionsprocessen.

Övervakning av furosemids eller torasemids effekter vid behandlingsstart och vid justering av

furosemid-, torasemid- eller aliskirenterapin rekommenderas därför hos patienter som behandlas med

både aliskiren och oralt furosemid eller torasemid för att undvika förändringar i extracellulär

vätskevolym och eventuellt situationer med övermängd av vätska (se avsnitt 4.4).

Warfarin

Aliskirens effekter på farmakokinetiken för warfarin har inte utvärderats.

Interaktioner med föda

Måltider (med ett lågt eller högt fettinnehåll) har visat sig minska absorptionen av aliskiren avsevärt

(se avsnitt 4.2).

Inga interaktioner

Substanser som har undersökts i kliniska farmakokinetikstudier av aliskiren är acenokumarol,

atenolol, celecoxib, pioglitazon, allopurinol, isosorbid-5-mononitrat och hydroklortiazid. Inga

interaktioner har identifierats.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Samtidig administrering av aliskiren och antingen metformin (↓28 %), amlodipin (↑29 %) eller

cimetidin (↑19 %) ledde till förändrade C

- eller AUC-värden för aliskiren om 20-30 %. Vid

administrering tillsammans med atorvastatin ökade AUC- och C

-värdena för aliskiren vid

steady state med 50 %. Samtidig administrering av aliskiren hade ingen signifikant påverkan på

farmakokinetiken hos atorvastatin, metformin eller amlodipin. Därför behöver inte dosen

justeras för aliskiren eller dessa samtidigt administrerade läkemedel.

Aliskiren kan minska biotillgängligheten något för digoxin och verapamil.

CYP450-interaktioner

Aliskiren hämmar inte CYP450-isoenzymerna (CYP1A2, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6, 2E1 och 3A).

Aliskiren inducerar inte CYP3A4. Därför förväntas inte aliskiren påverka den systemiska

tillgängligheten av substanser som hämmar, inducerar eller metaboliseras av dessa enzymer. Aliskiren

metaboliseras minimalt av cytokrom P450-enzymerna. Därför förväntas inga interaktioner på grund av

hämning eller inducering av CYP450-isoenzymer. CYP3A4-hämmare påverkar emellertid även ofta

P-gp. En ökad exponering för aliskiren kan därför förväntas vid samtidig behandling med CYP3A4-

hämmare, som även hämmar P-gp (se andra P-gp referenser i avsnitt 4.5).

Substrat för eller svaga hämmare av P-gp

Inga relevanta interaktioner har observerats med atenolol, digoxin, amlodipin eller cimetidin. Givet

tillsammans med atorvastatin (80 mg), ökade AUC och C

för aliskiren (300 mg) vid steady-state

med 50 %. Hos försöksdjur har det visat sig att P-gp är av avgörande betydelse för aliskiren

biotillgänglighet. P-gp-inducerare (johannesört, rifampicin) kan därför minska biotillgängligheten för

aliskiren.

Hämmare av organisk, anjontransporterande polypeptid (OATP-hämmare)

Prekliniska studier indikerar att aliskiren kan vara ett substrat för organiska, anjontransporterande

polypeptider. Därför finns det en möjlighet för interaktioner mellan OATP-hämmare och aliskiren vid

samtidig administrering (se interaktion med Grapefruktjuice).

Information om interaktioner för amlodipin

Effekter av andra läkemedel på amlodipin

Nödvändiga försiktighetsåtgärder vid samtidig användning

CYP3A4-hämmare

Samtidig användning av amlodipin med starka eller måttliga CYP34-hämmare (proteashämmare,

azolantimykolytika, makrolider så som erytromycin eller klaritromycin, verapamil eller diltiazem) kan

ge upphov till signifikanta ökningar i exponering av amlodipin. De kliniska effekterna av dessa

farmakokinetiska variationer kan vara mer uttalad hos äldre. Klinisk övervakning och dosjusteringar

kan därför vara nödvändigt.

CYP3A4-inducerare

Inga data finns tillgängliga angående effekten av CYP3A4-inducerare på amlodipin. Samtidig

användning av CYP3A4-inducerare (t.ex. rifampicin, hypericum perforatum) kan ge lägre

plasmakoncentration av amlodipin. Amlodipin ska användas med försiktighet tillsammans med

CYP3A4-inducerare.

Grapefruktjuice

Administrering av amlodipin med grapefrukt eller grapefruktjuice rekommenderas inte eftersom

biotillgängligheten kan öka hos vissa patienter, vilket resulterar i ökade blodtryckssänkande effekter.

Dantrolen (infusion)

Hos djur har letalt ventrikelflimmer och kardiovaskulär kollaps observerats i samband med

hyperkalemi efter intravenös administrering av verapamil och dantrolen. På grund av risken för

hyperkalemi rekommenderas att undvika samtidig administrering av kalciumantagonister och

amlodipin till patienter som är känsliga för malign hypertermi och vid behandling av malign

hypertermi.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Effekter av amlodipin på andra läkemedel

De blodtryckssänkande effekterna av amlodipin ökar den blodtryckssänkande effekten av andra

blodtryckssänkande läkemedel.

Samtidig administrering av multipla doser av 10 mg amlodipin med 80 mg simvastatin

resulterade i en 77 % ökning i exponeringen av simvastatin jämfört med simvastatin ensamt.

Det rekommenderas att begränsa dosen av simvastatin till 20 mg dagligen hos patienter som

behandlas med amlodipin.

Inga interaktioner

I kliniska interaktionsstudier påverkade inte amlodipin de farmakokinetiska egenskaperna för

atorvastatin, digoxin, warfarin eller ciklosporin.

Information om interaktioner med hydroklortiazid

Vid samtidig administrering kan följande läkemedel interagera med tiaziddiuretika:

Rekommenderas inte

Litium

Njurclearance av litium reduceras av tiazider och därför kan risken för litiumtoxicitet vara förhöjd vid

behandling med hydroklortiazid. Samtidig administrering av litium och hydroklortiazid

rekommenderas inte. Om denna kombination visar sig vara nödvändig rekommenderas noggrann

övervakning av litiumnivån i serum vid samtidig användning.

Försiktighet krävs vid samtidig användning

Alkohol, barbiturater eller narkotika

Samtidig administrering av tiaziddiuretika med ämnen som också har en blodtryckssänkande effekt

(t ex genom att minska sympatiska centrala nervsystemet eller direkt vasodilatation) kan potentiera

ortostatisk hypotoni.

Amantadin

Tiazider, däribland hydroklortiazid, kan öka risken för biverkningar orsakade av amantadin.

Diabetesmedel (t ex insulin och perorala antidiabetika)

Tiazider kan förändra glukostoleransen. Dosjustering av diabetesmedlet kan vara nödvändig (se

avsnitt 4.4). Metformin ska användas med försiktighet på grund av risken för laktatacidos, möjligen

framkallad av hydroklortiazidinducerad funktionell njursvikt.

Antikolinerga läkemedeloch andra läkemedel som påverkar gastrisk motilitet

Biotillgängligheten för diuretika av tiazidtyp kan ökas av antikolinerga medel (t ex atropin,

biperiden), förmodligen beroende på minskad gastrointestinal motilitet och förlångsammad

magtömningshastighet. Omvänt kan man förmoda att peristaltikfrämjande läkemedel såsom cisaprid

kan minska biotillgängligheten av tiaziddiuretika.

Läkemedel för behandling av gikt

Dosjustering av läkemedel som ökar utsöndringen av urinsyra kan vara nödvändig eftersom

hydroklortiazid kan öka urinsyrenivån i serum. Dosökning av probenecid eller sulfinpyrazon kan vara

nödvändig. Samtidig administrering av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, kan öka incidensen

av överkänslighetsreaktioner mot allopurinol.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Läkemedel som kan framkalla torsades de pointes

På grund av risken för hypokalemi, bör hydroklortiazid ges med försiktighet tillsammans med

läkemedel som kan framkalla torsade de pointes, i synnerhet antiarytmika klass Ia och klass III och

vissa antipsykotika.

Läkemedel som påverkar nivån av serumnatrium

Den hyponatremiska effekten av diuretika kan förstärkas genom samtidig behandling med läkemedel

såsom antidepressiva, antipsykotika, antiepileptika, etc. Försiktighet bör iakttas vid

långtidsbehandling med dessa läkemedel.

Betablockerare och diazoxid

Samtidig användning av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, med betareceptorblockerare kan

öka risken för hyperglykemi. Tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, kan förstärka den

hyperglykemiska effekten av diazoxid.

Jonbytarresiner

Absorptionen av tiaziddiuretika, inklusive hydroklortiazid, minskar i närvaro av kolestyramin eller

kolestipol. Detta kan resultera i subterapeutiska effekter av tiaziddiuretika. Emellertid, att ge dosen av

hydroklortiazid och resiner åtskilt, så att hydroklortiazid ges minst 4 timmar före eller 4-6 timmar

efter administrering av resiner, kan eventuellt minimera interaktionen.

Vitamin D och kalciumsalter

Administrering av tiaziddiuretika, däribland hydroklortiazid, med vitamin D eller med kalciumsalter

kan potentiera ökningen av kalciumnivån i serum. Samtidig användning av diuretika av tiazidtyp hos

patienter, predisponerade för hyperkalcemi (t ex vid hyperparatyreoidism, malignitet eller vitamin-D-

medierade betingelser) kan leda till hyperkalcemi genom ökad tubulär reabsorption av kalcium.

Icke-polariserande muskelavslappnande medel

Tiazider, däribland hydroklortiazid, potentierar effekten av muskelavslappnande medel såsom

kurarederivat.

Cytotoxiska medel

Tiazider, däribland hydroklortiazid, kan minska den renala utsöndringen av cytotoxiska medel (t.ex.

cyklofosfamid, metotrexat) och potentiera deras myelosuppressiva effekter.

Digoxin och andra digitalisglykosider

Tiazidinducerad hypokalemi eller hypomagnesemi främjar uppkomst av digitalisinducerade

hjärtarytmier (se avsnitt 4.4).

Metyldopa

Enstaka fall av hemolytisk anemi har rapporterats vid samtidig behandling med hydroklortiazid och

metyldopa.

Jodkontrastmedel

Vid diuretikainducerad dehydrering finns en ökad risk för akut njursvikt särskilt med höga doser av

jodprodukter. Rehydrering av dessa patienter bör ske före administrering.

Pressoraminer (t.ex. noradrenalin, adrenalin)

Hydroklortiazid kan minska svaret på pressoraminer såsom noradrenalin. Den kliniska betydelsen av

denna effekt är oviss och inte tillräcklig för att förhindra deras användning.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Fertila kvinnor/Födelsekontroll hos män och kvinnor

Läkare som förskriver Rasitrio ska informera fertila kvinnor om de potentiella riskerna vid graviditet.

Övergång till lämplig alternativ hypertonibehandling bör göras innan en planerad graviditet eftersom

Rasitrio inte ska användas av kvinnor som planerar att bli gravida.

Graviditet

Data från behandling av gravida kvinnor med aliskiren saknas. Aliskiren har inte visat teratogen effekt

hos råtta eller kanin (se avsnitt 5.3). Andra substanser som verkar direkt på renin-angiotensin-

aldosteronsystemet har orsakat grava fostermissbildningar och neonatal död. Liksom andra läkemedel

som verkar direkt på renin-angiotensin-aldosteronsystemet bör aliskiren inte användas under första

trimestern av graviditeten och är kontraindicerat under den andra och tredje trimestern (se avsnitt 4.3).

Säkerheten av amlodipin under graviditet har inte fastställts. Reproduktionsstudier på råtta har inte

visat någon toxicitet med undantag för försenad förlossningsdag och utdragen förlossning vid doser

50 gånger större än den maximala rekommenderade dosen för människa (se avsnitt 5.3). Användning

under graviditet rekommenderas endast när det inte finns något säkrare alternativ och när sjukdomen i

sig medför större risk för mamman och fostret.

Det finns begränsad erfarenhet från användning av hydroklortiazid under graviditet, särskilt

under första trimestern. Djurstudier är otillräckliga.

Hydroklortiazid passerar placenta. Baserat på den farmakologiska verkningsmekanismen för

hydroklortiazid kan användning under den andra och tredje trimestern nedsätta fetoplacentär-

perfusion och ge effekter hos foster och nyfödda som ikterus, störningar i elektrolytbalansen och

trombocytopeni.

Hydroklortiazid bör inte användas vid graviditetsödem, graviditetshypertoni eller

havandeskapsförgiftning på grund av risken för minskad plasmavolym och placenta hypoperfusion,

utan en gynnsam effekt på sjukdomsförloppet.

Hydroklortiazid bör inte användas för essentiel hypertoni hos gravida kvinnor, utom i sällsynta fall

där ingen annan behandlig kan användas.

Rasitrio bör inte användas under den första graviditetstrimestern. Rasitrio är kontraindicerat under den

andra och tredje trimestern (se avsnitt 4.3).

Om graviditet konstateras under behandlingen ska Rasitrio sättas ut så snart som möjligt.

Amning

Det är okänt om aliskiren och/eller amlodipin utsöndras i bröstmjölk. Aliskiren har återfunnits i

mjölken hos digivande råttor.

Hydroklortiazid utsöndras i bröstmjölk i små mängder. Tiazider i höga doser orsakar intensiv diures

och kan hämma mjölkproduktionen.

Användning av Rasitrio under amning rekommenderas inte. Om Rasitrio används under amning ska

dosen hållas så låg som möjligt.

Fertilitet

Det finns inga kliniska data på fertilitet vid användning av Rasitrio.

Reversibla biokemiska förändringar i spermiers huvud har rapporterats hos vissa patienter som

behandlats med kalciumantagonister. Kliniska data om amlodipins eventuella effekt på fertiliteten är

otillräckliga. I en studie på råttor sågs negativa effekter på manlig fertilitet (se avsnitt 5.3). Fertiliteten

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

hos råtta var opåverkad vid aliskirendoser på upp till 250 mg/kg/dag och hydroklortiaziddoser på

4 mg/kg/dag (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts. Vid framförande av fordon eller användande av maskiner måste dock hänsyn

tas till att yrsel eller dåsighet emellanåt kan uppträda när man tar Rasitrio.

Amlodipin kan ha mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Om patienter som tar amlodipin lider av yrsel, dåsighet, huvudvärk, trötthet eller illamående kan

reaktionsförmågan vara nedsatt.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Aliskiren/amlodipin/hydroklorotiazid i kombination

Säkerhetsprofilen för Rasitrio, som presenteras nedan, baseras på kliniska studier som utförts på

Rasitrio samt den kända säkerhetsprofilen för de enskilda komponenterna aliskiren, amlodipin och

hydroklortiazid. Säkerhetsinformationen för Rasitrio till patienter 75 år och äldre är begränsad.

De vanligaste biverkningarna som observerats med Rasitrio är hypotoni och yrsel. Biverkningarna

som tidigare rapporterats med någon av de enskilda komponenterna i Rasitrio (aliskiren, amlodipin

och hydroklortiazid) och anges i respektive avsnitt för de enskilda komponenterna kan uppträda med

Rasitrio.

Biverkningar i tabellform:

Biverkningarna för aliskiren, amlodipin och hydroklortiazid redovisas efter frekvens med de

vanligaste först. Följande indelning tillämpas: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10),

mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och

ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje

frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Information om Rasitrio

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Yrsel

Blodkärl

Vanliga

Hypotoni

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Perifert ödem

Perifert ödem är en känd och dosberoende biverkning av amlodipin och har även rapporterats för

aliskiren efter försäljningsstarten. I en dubbelblind, aktivt kontrollerad korttidsstudie av Rasitrio var

incidensen för perifert ödem 7,1 % jämfört med 8,0 % för dubbelkombinationen aliskiren/amlodipin,

4,1 % för amlodipin/hydroklortiazid och 2,0 % för aliskiren/hydroklortiazid.

I en aktivt kontrollerad korttidsstudie var frekvensen av alla biverkningar som skulle kunna relateras

till hypotoni 4,9 % med Rasitrio och upp till 3,7 % med dubbelkombinationerna. Hos patienter ≥65 år

var incidensen 10,2 % med Rasitrio och upp till 5,4 % med dubbelkombinationerna.

Ytterligare information om de enskilda komponenterna

Andra biverkningar som tidigare rapporterats för en av de ingående komponenterna kan uppträda med

Rasitrio, även om de inte observerats vid kliniska prövningar.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Aliskiren

Allvarliga biverkningar inkluderar överkänslighetsreaktioner och angioödem, som har rapporterats

efter godkännandet för marknadsföring och kan förekomma i sällsynta fall (färre än 1 fall per

1 000 patienter). Den vanligaste biverkningen är diarré.

Sammanfattning av biverkningar i tabellform:

De kända biverkningarna av aliskiren presenteras i tabellen nedan enligt samma konvention som

tidigare angivet för den fasta kombinationen.

Immunsystemet

Sällsynta

Anafylaktisk reaktion, överkänslighetsreaktioner

Hjärtat

Vanliga

Yrsel

Mindre vanliga

Hjärtklappning, perifert ödem

Blodkärl

Mindre vanliga

Hypotension

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Hosta

Magtarmkanalen

Vanliga

Diarré

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens:

Leverpåverkan*, gulsot, hepatit, leversvikt**

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

Allvarliga hudbiverkningar (SCAR, serious cutaneous adverse

reaction) inklusive Steven-Johnsons syndrom, toxisk epidermal

nekrolys (TEN), orala slemhinnereaktioner, utslag, pruritus, urtikaria

Sällsynta

Angioödem, erytem

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga:

Artralgi

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Akut njursvikt, nedsatt njurfunktion

Undersökningar

Vanliga

Hyperkalemi

Mindre vanliga

Förhöjt leverenzym

Sällsynta

Sänkt hemoglobin, sänkt hematokrit, förhöjt kreatinin

*Enstaka fall av leverpåverkan med kliniska symtom och labprover som visar på en markant

leverfunktionsnedsättning.

**Inklusive ett fall av ”fulminant leversvikt” rapporterad efter marknadsföring, för vilket ett

orsakssamband med aliskiren inte kan uteslutas.

Beskrivning av utvalda biverkningar:

Överkänslighetsreaktioner inklusive anafylaktiska reaktioner och angioödem har förekommit vid

behandling med aliskiren.

I kontrollerade kliniska studier har angioödem och överkänslighetsreaktioner förekommit i sällsynta

fall under behandling med aliskiren, i en omfattning som är jämförbar med behandling med placebo

eller jämförelseläkemedel.

Fall av angioödem eller symtom som tyder på angioödem (svullnad av ansikte, läppar, svalg och/eller

tunga) har också rapporterats vid uppföljning efter godkännandet. Ett antal av dessa patienter hade

tidigare haft angioödem eller symtom på angioödem, som i vissa fall haft samband med intag av andra

läkemedel som orsakar angioödem, inklusive RAAS-blockerare (ACE-hämmare eller ARB).

Efter marknadsföringsgodkännandet, har fall av angioödem och angioödem-liknande reaktioner

rapporterats när aliskiren administrerats tillsammans med ACE-hämmare eller ARB.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Överkänslighetsreaktioner inklusive anafylaktiska reaktioner har också rapporterats efter

godkännandet för försäljning (se avsnitt 4.4).

Om några tecken uppstår som tyder på en överkänslighetsreaktion/angioödem (framförallt svårigheter

att andas eller svälja, hudutslag, klåda, nässelfeber eller svullnad av ansikte, extremiteter, ögon, läppar

och/eller tunga, yrsel) ska patienten avbryta behandlingen och kontakta läkare (se avsnitt 4.4).

Artralgi har rapporterats efter godkännandet för försäljning. I vissa fall inträffade det som en del av en

överkänslighetsreaktion.

Vid uppföljning efter godkännandet för försäljning har nedsatt njurfunktion och fall av akut njursvikt

rapporterats hos patienter i riskzonen (se avsnitt 4.4).

Laboratoriefynd: I kontrollerade kliniska prövningar med aliskiren var kliniskt relevanta förändringar

i de vanliga laboratorieparametrarna mindre vanliga. I kliniska studier på hypertoniker hade aliskiren

inga kliniskt viktiga effekter på totalkolesterol, HDL-C, fastetriglycerider, fasteglukos eller urinsyra.

Hemoglobin och hematokrit: Små minskningar i hemoglobin- och hematokritvärdena (med i

genomsnitt cirka 0,05 mmol/l respektive 0,16 volymprocent) har observerats. Inga patienter avbröt

behandlingen på grund av anemi. Denna effekt ses också med andra läkemedelsprodukter som

påverkar RAAS, såsom ACE-hämmare och ARB.

Serumkalium: Seriumkaliumökningar har observerats med aliskiren och dessa kan förvärras vid

samtidig användning av andra substanser som verkar på RAAS eller av NSAID. I enlighet med god

medicinsk praxis, rekommenderas periodisk uppföljning av njurfunktionen inklusive

serumelektrolytnivåer om samtidig administrering bedöms nödvändig. Kombinationen av aliskiren

med ARB eller ACE-hämmare är kontraindicerat hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt

njurfunktion (GFR <60 ml/min/1,73 m

) och rekommenderas inte hos övriga patienter (se avsnitt 4.3,

4.4 och 5.1).

Pediatrisk population: Baserat på den begränsade mängden säkerhetsdata erhållen från en

farmakokinetisk studie av aliskirenbehandling hos 39 hepertensiva barn 6-17 år gamla förväntas

frekvensen, typen och allvarlighetsgraden av biverkningar hos barn vara jämförbar med den man sett

hos vuxna. Liksom för andra RAAS blockerare är huvudverkt en vanlig biverkan hos barn behandlade

med aliskiren.

Amlodipin

Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta

Leukopeni, trombocytopeni

Immunsystemet

Mycket sällsynta

Allergiska reaktioner

Metabolism och nutrition

Mycket sällsynta

Hyperglykemi

Psykiska störningar

Mindre vanliga

Insomnia, humörsvängningar (inklusive ångest), depression

Sällsynta

Förvirring

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Dåsighet, huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)

Mindre vanliga

Tremor, smakstörningar, svimning, hypoestesi, parestesi

Mycket sällsynta

Hypertoni, perifer neuropati

Ögon

Mindre vanliga

Synrubbningar (inklusive dubbelseende)

Öron och balansorgan

Mindre vanliga

Tinnitus

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Hjärtat

Vanliga

Hjärtklappning

Mycket sällsynta

Hjärtinfarkt, arytmi (inklusive bradykardi, ventrikulär takykardi och

förmaksflimmer)

Blodkärl

Vanliga

Rodnad

Mycket sällsynta

Vaskulit

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Dyspné, rinit

Mycket sällsynta

Hosta

Magtarmkanalen

Vanliga

Magsmärtor, illamående

Minde vanliga

Kräkningar, dyspepsi, förändrade tarmvanor (inklusive diarré och

förstoppning), muntorrhet

Mycket sällsynta

Pankreatit, gastrit, gingival hyperplasi

Lever och gallvägar

Mycket sällsynta

Hepatit, gulsot, förhöjda leverenzymer (för det mesta förenat med kolestas)

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

Håravfall, purpura, pigmentförluster, svettning, klåda, hudutslag, exantem

Mycket sällsynta

Angioödem, erythema multiforme, urtikaria, exfoliativ dermatit, Stevens-

Johnson syndrom, Quinckes ödem, ljuskänslighet

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

Ankelsvullnad

Mindre vanliga

Ledvärk, myalgi, muskelkramper, ryggvärk

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Urineringsbesvär, nokturi, ökad urineringsfrekvens

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga

Impotens, gynekomasti

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Ödem, trötthet

Mindre vanliga

Bröstsmärta, svaghet, smärta, sjukdomskänsla

Undersökningar

Mindre vanliga

Viktökning, viktminskning

Exceptionella fall av extrapyramidalt syndrom har rapporterats.

Läkemedlet är inte längre godkänt för försäljning

Hydroklortiazid

Hydroklortiazid har i stor utsträckning förskrivits under många år, ofta i högre doser än de som ingår i

Rasitrio. Följande biverkningar har rapporterats hos patienter som enbaart behandlats med

tiaziddiuretika, inklusive hydroklortiazid:

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta

Trombocytopeni ibland med purpura

Mycket sällsynta

Agranulocytos, benmärgshämning, hemolytisk anemi, leukopeni

Ingen känd frekvens

Aplastisk anemi

Immunsystemet

Mycket sällsynta

Överkänslighet

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Hypokalemi

Vanliga

Hyperurikemi, hypomagnesemi, hyponatremi

Sällsynta

Hyperkalcemi, hyperglykemi, försämring av metabolt diabetestillstånd

Mycket sällsynta