Klexane 30 000 IE (300 mg)/3 ml Injektionsvätska, lösning

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

02-03-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

10-06-2020

Aktiva substanser:
enoxaparinnatrium
Tillgänglig från:
Sanofi AB
ATC-kod:
B01AB05
INN (International namn):
enoxaparin sodium
Dos:
30 000 IE (300 mg)/3 ml
Läkemedelsform:
Injektionsvätska, lösning
Sammansättning:
bensylalkohol Hjälpämne; enoxaparinnatrium 300 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Injektionsflaska, 5 st; Injektionsflaska, 10 st; Injektionsflaska, 1 st
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
56486
Tillstånd datum:
1998-06-12

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Klexane

2000 IU (20 mg)/0,2 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 4000 IU (40 mg)/0,4 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 6000 IU (60 mg)/0,6 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 8000 IU (80 mg)/0,8 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 10000 IU (100 mg)/1 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 12000 IU (120 mg)/0,8 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 15000 IU (150 mg)/1 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 30000 IU (300 mg)/3 ml injektionsvätska, lösning

Klexane 100000 IU (1000 mg)/10 ml injektionsvätska, lösning

enoxaparinnatrium

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Klexane är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Klexane

Hur du använder Klexane

Eventuella biverkningar

Hur Klexane ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Klexane

är och vad det används för

Klexane innehåller den aktiva substansen som heter enoxaparinnatrium som tillhör en grupp

läkemedel som kallas lågmolekylära hepariner.

Hur Klexane fungerar

Klexane fungerar på två sätt:

Det hindrar befintliga blodproppar från att bli större. Detta gör det lättare för kroppen att bryta

ner dem och hindra dem från att orsaka skada.

Det förhindrar att nya blodproppar bildas i blodet.

Vad Klexane används för

Klexane kan användas för att:

Behandla blodproppar som finns i ditt blod

Förhindra att blodproppar bildas i blodet i följande situationer:

före och efter en operation

när du har en kortvarig sjukdom och kommer ha begränsad rörlighet under en period

Förhindra blodproppar när du har instabil angina (ett tillstånd med otillräcklig blodtillförsel till

hjärtat) eller efter en hjärtinfarkt

Förhindra blodproppsbildning i slangar i en dialysmaskin (används för personer med svåra

njurproblem).

2.

Vad du behöver veta innan du använder Klexane

Använd inte Klexane om:

du är allergisk mot:

enoxaparinnatrium eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6)

heparin eller andra lågmolekylära hepariner såsom nadroparin, tinzaparin eller dalteparin

Exempel på tecken på allergisk reaktion: utslag, svälj- eller andningssvårigheter, uppsvullnad av

ansikte, läppar, tunga, munhåla, hals eller ögon.

du har reagerat på heparin med kraftig minskning av antalet blodplättar de senaste 100 dagarna

du har antikroppar mot enoxaparinnatrium i blodet

du blöder ymnigt eller har ökad blödningsbenägenhet, såsom vid:

Magsår, nyligen genomgången hjärn- eller ögonoperation, eller om du nyligen har haft

hjärnblödning

du använder Klexane för att behandla blodproppar och inom 24 timmar kommer att genomgå:

spinal- eller lumbalpunktion

operation med ryggbedövning (spinal eller epidural anestesi)

Bensylalkohol-innehållande injektionsflaskor:

patienten är ett för tidigt fött eller nyfött spädbarn upp till 1 månad, på grund av risken för svår

förgiftning såsom onormal andning (”gaspning syndrom”).

Använd inte Klexane om något av ovanstående gäller för dig. Rådfråga läkare eller

apotekspersonal innan du börjar ta Klexane om du är osäker.

Varningar och försiktighet

Klexane ska inte bytas ut mot andra mediciner inom gruppen lågmolekylära hepariner såsom

nadroparin, tinzaparin eller dalteparin. Det beror på att de inte är exakt lika och inte har samma verkan

och användaranvisningar.

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du använder Klexane om:

du någon gång har reagerat på heparin med kraftig minskning av antalet blodplättar

du har en hjärtklaffprotes

du har endokardit (infektion i hjärtats klaffar)

du någon gång har haft magsår

du nyligen haft en stroke

du har högt blodtryck

du har diabetes eller problem med blodkärlen i ögat orsakad av diabetes (diabetesretinopati)

du nyligen har genomgått en operation i ögonen eller hjärnan

du är äldre (över 65 år) och särskilt om du är över 75 år

du har problem med njurarna

du har problem med levern

du är underviktig eller överviktig

du har förhöjda kaliumnivåer i blodet (kan kontrolleras med ett blodprov)

du använder läkemedel som påverkar blödning (se avsnitt 2 ”Andra läkemedel och Klexane”

nedan).

du har något problem med din ryggrad eller om du har genomgått ryggradskirurgi

Om något av ovanstående gäller för dig (eller om du är osäker) rådfråga läkare eller

apotekspersonal innan du börjar ta Klexane.

Detta läkemedel innehåller mer än 24 mg natrium (huvudingrediensen i

koksalt/bordssalt) per dos. Detta motsvarar 1,2 % av högsta rekommenderat dagligt intag av natrium

för vuxna.

Tester och provtagningar

Du kan komma att få ta blodprov innan du börjar använda det här läkemedlet och då och då medan du

använder det. Det är för att kontrollera mängden blodplättar och kalium i blodet.

Barn och ungdomar

Säkerhet och effekt av Klexane har inte undersökts hos barn och ungdomar.

Andra läkemedel och Klexane

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar eller kan tänkas ta andra läkemedel.

warfarin – används som blodförtunnande

acetylsalicylsyra (också känt som ASA), klopidogrel eller andra läkemedel som används för

att förhindra blodkoagulation (se avsnitt 3 ”Byte av blodförtunnande medel”)

dextraninjektion – används som blodersättning

ibuprofen, diklofenak, ketorolak eller andra läkemedel av typen icke-steroida

antiinflammatoriska medel (NSAID) som används för att behandla smärta och svullnad vid

ledinflammation (artrit) och andra tillstånd

prednisolon, dexametason eller andra läkemedel som används för att behandla astma,

reumatoid artrit och andra tillstånd

läkemedel som ökar kaliumnivån i blodet, såsom kaliumsalter, vätskedrivande medel, vissa

hjärtmediciner.

Operationer och bedövningsmedel

Om du ska genomgå spinal- eller lumbalpunktion eller en operation där epidural- eller

spinalbedövning (ryggbedövning) används ska du tala om för läkaren att du använder detta läkemedel.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Om du är gravid och har en hjärtklaffprotes kan du ha ökad risk att bilda blodproppar. Din läkare bör

diskutera detta med dig.

Om du ammar eller planerar att göra det bör du rådfråga din läkare först.

Körförmåga och användning av maskiner

Klexane har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Klexane injektionsflaska innehåller bensylalkohol

Klexane injektionsflaska innehåller 15 mg bensylalkohol. Detta är ett konserveringsmedel. De kan

orsaka förgiftnings- och allergiska symtom hos småbarn upp till 3 års ålder. Det får inte användas

hos för tidigt födda spädbarn eller spädbarn upp till 1 månads ålder på grund av risken för svår

förgiftning som t.ex. onormal andning.

Det rekommenderas att använda Klexane-beredningen utan bensylalkohol till gravida kvinnor.

Det rekommenderas att namn och batchnummer på produkten du använder antecknas av

sjukvårdspersonalen.

3.

Hur du använder Klexane

Använd alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare

eller apotekspersonal om du är osäker.

Att använda detta läkemedel

Det är vanligtvis läkaren eller sjuksköterskan som ger dig Klexane eftersom det ges som en

injektion.

Klexane ges vanligtvis som en injektion under huden (subkutant).

Klexane kan ges som injektion i en ven (intravenöst) efter vissa typer av hjärtinfarkter eller

operationer.

Klexane kan ges till slangen som lämnar kroppen (artärslangen) vid början av en

dialysbehandling.

Injicera inte Klexane i en muskel.

Hur mycket du kommer att få

Läkaren avgör hur stor mängd Klexane du får. Hur stor mängd läkemedel du får beror på orsaken

till att det används.

Om du har problem med njurarna kan du få en mindre mängd av Klexane.

1.

Behandling av blodproppar

Normaldos är 150 IU (1,5 mg) per kilogram kroppsvikt en gång dagligen, eller 100 IU (1 mg)

per kilogram kroppsvikt två gånger dagligen.

Läkaren avgör hur länge du ska använda Klexane.

2.

Förhindra blodproppsbildning i blodet vid operationer eller vid begränsad rörlighet på

grund av sjukdom

Dosen beror på hur benägen du är att bilda blodproppar. Du kommer att ges 2000 IU (20 mg)

eller 4000 IU (40 mg) Klexane per dag.

Om du ska opereras kommer din första injektion normalt att ges 2 timmar eller 12 timmar före

operationen.

Om du har begränsad rörlighet på grund av sjukdom ges du normal 4000 IU (40 mg) Klexane

per dag.

Läkaren avgör hur länge du ska använda Klexane.

3.

Förhindra blodproppsbildning om du har instabil angina eller efter hjärtinfarkt

Klexane kan användas för två typer av hjärtinfarkter.

Mängden Klexane du får beror på din ålder och typen av hjärtinfarkt du haft.

Hjärtinfarkt av typen NSTEMI (akut hjärtinfarkt utan ST-höjning):

Normaldosen är 100 IU (1 mg) per kilogram kroppsvikt var 12:e timme.

Läkaren ber dig vanligtvis att ta acetylsalicylsyra också.

Läkaren avgör hur länge du ska använda Klexane.

Hjärtinfarkt av typen STEMI (akut hjärtinfarkt med ST-höjning), om du är under 75 år:

En startdos på 3000 IU (30 mg) Klexane ges som en injektion i en ven.

Samtidigt ges du också Klexane som en injektion under huden (subkutan injektion).

Normaldosen är 100 IU (1 mg) per kilogram kroppsvikt var 12:e timme.

Läkaren ber dig vanligtvis att ta acetylsalicylsyra också.

Läkaren avgör hur länge du ska använda Klexane.

Hjärtinfarkt av typen STEMI om du är 75 år eller äldre:

Normaldosen är 75 IU (0,75 mg) per kilogram kroppsvikt, var 12:e timme.

Maximal mängd av Klexane som ges med de första två injektionerna är 7500 IU (75 mg).

Läkaren avgör hur länge du ska använda Klexane.

För patienter som genomgår en kranskärlsoperation via perifera kärl (perkutan

koronarintervention):

Beroende på när du senast fick Klexane kan din läkare besluta att ge ytterligare en Klexane-

dos innan operationen. Det görs via injektion i en ven.

4.

Förhindra blodproppar från att bildas i slangar på din dialysmaskin

Normaldosen är 100 IU (1 mg) per kilogram kroppsvikt.

Klexane tillsätts i slangen som lämnar kroppen (artärslangen) vid början av en

dialysomgång. Mängden räcker oftast för en 4-timmarsdialys. Men läkaren kan ge dig en

ytterligare dos på 50 IU till 100 IU (0,5 till 1 mg) per kilogram kroppsvikt, vid behov.

Ge dig själv en injektion Klexane

Om du kan ge dig själv en injektion av Klexane, kommer läkare eller sjuksköterska visa dig hur du ska

göra detta. Försök inte att injicera dig själv om du inte har tränats hur du ska göra. Om du inte är säker

på hur du ska göra, kontakta omedelbart läkare eller sjuksköterska. Genom att ta injektionen på rätt

sätt under huden (subkutant) minskar smärta och förekomst av blåmärken på injektionsstället.

Innan du injicerar dig själv med Klexane

Samla ihop de saker du behöver: nål, kompresser (med alkohol) eller tvål och vatten och

nålbehållare

Kolla utgångsdatumet för läkemedlet. Använd inte läkemedlet om utgångsdatumet har

passerat

Kontrollera att sprutan inte är skadad och att lösningen är en klar lösning. Om inte, använd en

annan spruta

Se till att du vet hur mycket du ska injicera

Kontrollera din mage för att se om den förra injektionen orsakade någon rodnad, förändrad

hudfärg, svullnad, vätskande sår eller om det fortfarande gör ont. Kontakta i sådant fall läkare

eller sjuksköterka.

Instruktion hur du injicerar dig själv med Klexane

(Instruktion för sprutor utan nålskydd)

Förbered injektionsstället

Välj ett område på höger eller vänster sida av magen. Detta bör vara minst 5 cm från naveln och

ut mot sidorna.

Injicera inte dig själv inom 5 cm från naveln eller runt befintliga ärr eller blåmärken.

Byt injektionsställe mellan vänster och höger sida av magen, beroende på området för senaste

injektionen.

Tvätta händerna. Rengör området (gnid inte) där du vill injicera med en kompress eller tvål och

vatten.

Sitt eller ligg i en bekväm ställning så du är avslappnad. Se till att du ser injektionsstället. En

fåtölj, vilstol eller säng med kuddar är bäst.

Välj dos

Ta försiktigt av nålskyddet från sprutan. Släng nålskyddet.

Tryck inte på kolven innan injektion för att få bort luftbubblor. Detta kan leda till förlust av

läkemedel.

När du har tagit bort nålskyddet, se till att nålen inte rör någonting, detta för att se till att nålen

förblir ren (steril).

När mängden läkemedel i sprutan motsvarar din förskrivna dos, är det ingen idé att justera dosen.

Du är nu redo att injicera.

När dosen beror på din kroppsvikt, kan du behöva justera dosen i sprutan för att motsvara den

förskrivna dosen. I sådant fall, kan du bli av med extra läkemedel genom att hålla sprutan nedåt

(för att behålla luftbubblan i sprutan) and trycka ut extra mängd i behållaren.

En droppe kan synas längst ut på nålen. Om detta inträffar, ta bort droppen innan injektion genom

att knäppa på sprutan med sprutan pekandes nedåt. Du är nu redo att injicera.

Injicera

Håll sprutan i den hand du skriver med (som en penna). Med din andra hand, kläm försiktigt ihop

det rengjorda området på magen mellan pekfingret och tummen för att bilda ett hudveck.

Håll kvar hudvecket under hela injektionen.

Håll sprutan så att nålen pekar rakt ner (vertikalt i 90° vinkel). Stick ner hela nålen i hudvecket.

Pressa ner kolven med tummen, detta medför att läkemedlet kommer till magfettet i magen.

Genomför injektionen genom att använda allt läkemedel i sprutan.

Avlägsna nålen från injektionsstället genom att dra den rakt ut. Håll nålen bort från dig och

andra Du kan nu släppa hudvecket.

När du är klar

För att undvika blåmärken, gnid inte på huden efter injektionen.

Kasta den använda sprutan i en nålbehållare. Stäng locket till behållaren ordentligt och placera

behållaren utom räckhåll för barn. När behållaren är full, kassera den enligt instruktioner från

läkare eller apotekspersonal.

Oanvänt läkemedel eller skräp ska slängas i enlighet med lokala riktlinjer.

(Instruktion för sprutor med automatiskt nålskydd ERIS™)

Förbered injektionsstället

Välj ett område på höger eller vänster sida av magen. Detta bör vara minst 5 cm från naveln och ut

mot sidorna.

Injicera inte dig själv inom 5 cm från naveln eller runt befintliga ärr eller blåmärken.

Byt injektionsstället mellan vänster och höger sida av magen, beroende på området för senaste

injektionen.

Tvätta händerna. Rengör området (gnid inte) där du vill injicera med en kompress eller tvål och

vatten.

Sitt eller ligg i en bekväm ställning så du är avslappnad. Se till att du ser injektionsstället. En

fåtölj, vilstol eller säng med kuddar är bäst.

Välj dos

Ta försiktigt av nålskyddet från sprutan. Släng nålskyddet.

Tryck inte på kolven innan injektion för att få bort luftbubblor. Detta kan leda till förlust av

läkemedel.

När du har tagit bort nålskyddet, se till att nålen inte rör någonting, detta för att se till att nålen

förblir ren (steril).

När mängden läkemedel i sprutan motsvarar din förskrivna dos, är det ingen idé att justera dosen.

Du är nu redo att injicera.

När dosen beror på din kroppsvikt, kan du behöva justera dosen i sprutan för att motsvara den

förskrivna dosen. I sådant fall, kan du bli av med extra läkemedel genom att hålla sprutan nedåt

(för att behålla luftbubblan i sprutan) and trycka ut extra mängd i behållaren.

En droppe kan synas längst ut på nålen. Om detta inträffar, ta bort droppen innan injektion genom

att knäppa på sprutan med sprutan pekandes nedåt. Du är nu redo att injicera.

Injicera

Håll sprutan i den hand du skriver med (som en penna). Med din andra hand, kläm försiktigt ihop

det rengjorda området på magen mellan pekfingret och tummen för att bilda ett hudveck.

Håll kvar hudvecket under hela injektionen.

Håll sprutan så att nålen pekar rakt ner (vertikalt i 90° vinkel). Stick ner hela nålen i hudvecket.

Pressa ner kolven med tummen, detta medför att läkemedlet kommer till magfettet i magen.

Genomför injektionen genom att använda allt läkemedel i sprutan.

Avlägsna nålen från injektionsstället genom att dra den rakt ut. Ett skyddshölje kommer

automatiskt att täcka nålen. Du kan nu släppa hudvecket. Nålskyddet utlöser endast skyddshöljet

om sprutan har tömts, genom att kolvstången har tryckts ned hela vägen.

När du är klar

För att undvika blåmärken, gnid inte på huden efter injektionen.

Kasta den använda sprutan i en nålbehållare. Stäng locket till behållaren ordentligt och placera

behållaren utom räckhåll för barn. När behållaren är full, kassera den enligt instruktioner från

läkare eller apotektspersonal.

Oanvänt läkemedel eller skräp ska slängas i enlighet med lokala riktlinjer.

(Instruktion för sprutor med automatiskt nålskydd

PREVENTIS™

)

Förbered injektionsstället

Välj ett område på höger eller vänster sida av magen. Detta bör vara minst 5 cm från naveln och

ut mot sidorna.

Injicera inte dig själv inom 5 cm från naveln eller runt befintliga ärr eller blåmärken.

Byt injektionsstället mellan vänster och höger sida av magen, beroende på området för senaste

injektionen.

Tvätta händerna. Rengör området (gnid inte) där du vill injicera med en kompress eller tvål och

vatten.

Sitt eller ligg i en bekväm ställning så du är avslappnad. Se till att du ser injektionsstället. En

fåtölj, vilstol eller säng med kuddar är bäst.

Välj dos

Ta försiktigt av nålskyddet från sprutan. Släng nålskyddet.

Tryck inte på kolven innan injektion för att få bort luftbubblor. Detta kan leda till förlust av

läkemedel.

När du har tagit bort nålskyddet, se till att nålen inte rör någonting, detta för att se till att nålen

förblir ren (steril).

När mängden läkemedel i sprutan motsvarar din förskrivna dos, är det ingen idé att justera dosen.

Du är nu redo att injicera.

När dosen beror på din kroppsvikt, kan du behöva justera dosen i sprutan för att motsvara den

förskrivna dosen. I sådant fall, kan du bli av med extra läkemedel genom att hålla sprutan nedåt

(för att behålla luftbubblan i sprutan) and trycka ut extra mängd i behållaren.

En droppe kan synas längst ut på nålen. Om detta inträffar, ta bort droppen innan injektion genom

att knäppa på sprutan med sprutan pekandes nedåt. Du är nu redo att injicera.

Injicera

Håll sprutan i den hand du skriver med (som en penna). Med din andra hand, kläm försiktigt ihop

det rengjorda området på magen mellan pekfingret och tummen för att bilda ett hudveck.

Håll kvar hudvecket under hela injektionen.

Håll sprutan så att nålen pekar rakt ner (vertikalt i 90° vinkel). Stick ner hela nålen i hudvecket.

Pressa ner kolven med tummen, detta medför att läkemedlet kommer till magfettet i magen.

Genomför injektionen genom att använda allt läkemedel i sprutan.

Avlägsna nålen från injektionsstället genom att dra den rakt ut medans du behåller fingrarna på

kolven. Håll nålen bort från dig och andra och tryck ordentligt på kolven för att aktivera

nålskyddet. Skyddshöljet kommer automatiskt att täcka nålen. Du kommer höra ett tydligt ”klick”

som bekräftar aktiveringen av skyddshöljet. Du kan nu släppa hudvecket..

När du är klar

För att undvika blåmärken, gnid inte på huden efter injektionen.

Kasta den använda sprutan i en nålbehållare. Stäng locket till behållaren ordentligt och placera

behållaren utom räckhåll för barn. När behållaren är full, kassera den enligt instruktioner från

läkare eller apotekspersonal.

Oanvänt läkemedel eller skräp ska slängas i enlighet med lokala riktlinjer.

(Instruktion för injektionsflaskor)

Förbered injektionsstället

Välj ett område på höger eller vänster sida av magen. Detta bör vara minst 5 cm från naveln och

ut mot sidorna.

Injicera inte dig själv inom 5 cm från naveln eller runt befintliga ärr eller blåmärken.

Byt injektionsställe mellan vänster och höger sida av magen, beroende på området för senaste

injektionen.

Tvätta händerna. Rengör området (gnid inte) där du vill injicera med en kompress eller tvål och

vatten.

Sitt eller ligg i en bekväm ställning så du är avslappnad. Se till att du ser injektionsstället. En

fåtölj, vilstol eller säng med kuddar är bäst.

Injicera

Dra upp korrekt dos från injektionsflaskan med lämplig spruta. En droppe kan synas längst ut på

nålen. Om detta inträffar, ta bort droppen innan injektion genom att knäppa på sprutan med

sprutan pekandes nedåt. Du är nu redo att injicera.

Håll sprutan i den hand du skriver med (som en penna). Med din andra hand, kläm försiktigt ihop

det rengjorda området på magen mellan pekfingret och tummen för att bilda ett hudveck.

Håll kvar hudvecket under hela injektionen.

Håll sprutan så att nålen pekar rakt ner (vertikalt i 90° vinkel). Stick ner hela nålen i hudvecket.

Pressa ner kolven med tummen, detta medför att läkemedlet kommer till magfettet i magen.

Genomför injektionen genom att använda allt läkemedel i sprutan.

Avlägsna nålen från injektionsstället genom att dra den rakt ut. Håll nålen bort från dig och andra.

Du kan nu släppa hudvecket.

När du är klar

För att undvika blåmärken, gnid inte på huden efter injektionen.

Kasta den använda sprutan i en nålbehållare. Stäng locket till behållaren ordentligt och placera

behållaren utom räckhåll för barn. När behållaren är full, kassera den enligt instruktioner från

läkare eller apotekspersonal.

Oanvänt läkemedel eller skräp ska slängas i enlighet med lokala riktlinjer.

Byte av blodförtunnande medel

Byte från Klexane till blodförtunnande medel av typen vitamin K-antagonister (såsom

warfarin)

Läkaren kommer att be dig att ta blodprov som kallas INR och talar om för dig när du ska sluta

med Klexane.

Byte från blodförtunnande medel av typen vitamin K-antagonister (såsom warfarin) till

Klexane

Sluta ta vitamin K-antagonisten. Läkaren kommer att be dig att ta blodprov som kallas INR och

talar om när du ska börja med Klexane.

Byte från Klexane till behandling med direktverkande blodförtunnande medel som tas via

munnen

Sluta ta Klexane. Börja med det direktverkande blodförtunnande medlet 0-2 timmar före den tid

då du skulle ha tagit nästa injektion, och fortsätt därefter med normaldosering.

Byte från behandling med direktverkande blodförtunnande medel som tas via munnen till

Klexane

Sluta ta det direktverkande blodförtunnande medlet. Påbörja inte behandling med Klexane förrän

12 timmar efter den sista dosen med det direktverkande blodförtunnande medlet.

Om du använt för stor mängd av Klexane

Om du tror att du har använt för stor eller för liten mängd av Klexane ska du informera läkare,

apotekspersonal eller sjuksköterska omedelbart eller kontakta Giftinformationscentralen (tel. 112),

även om du inte har några symtom. Om ett barn injicerar eller sväljer detta läkemedel av misstag

uppsök omedelbart akutmottagning.

Om du har glömt att använda Klexane

Om du har glömt att ge dig själv en dos ska du ta den så snart du kommer ihåg det. Ge inte dig själv en

dubbel dos för att kompensera för glömd dos. För att göra det lättare att inte glömma bort en dos kan

du föra dagbok.

Om du slutar att använda Klexane

Det är viktigt att du fortsätter använda Klexane tills läkaren beslutar att behandlingen ska avslutas. Om

du avbryter behandlingen kan du få en blodpropp vilket kan vara mycket farligt.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver

inte få dem.

Allvarliga biverkningar

Sluta använda Klexane och prata med en läkare eller sjuksköterska direkt

om du får några

allvarliga allergiska reaktioner (såsom utslag, andningssvårigheter och svårigheter att svälja, svullnad

av ansikte, läppar, tunga, munhåla, hals eller ögon).

Liksom andra liknande läkemedel som används mot blodproppar kan Klexane orsaka blödning som

kan vara livshotande. I vissa fall är blödningen inte uppenbar.

Prata med läkare direkt

om:

du får en blödning som inte upphör av sig själv

du får symtom på blodförlust (såsom uttalad svaghet, trötthet, blekhet eller yrsel med huvudvärk

eller oförklarlig svullnad)

Läkare kan besluta att hålla dig under särskild observation eller byta ut ditt läkemedel.

Du ska meddela din läkare direkt:

om du har några tecken på blodpropp i en blodådra såsom:

krampsmärta, rodnad, värme eller svullnad i ett av dina ben – dessa är symtom på djup

ventrombos

andfåddhet, bröstsmärta, svimning eller upphostning av blod – dessa är symtom på blodpropp i

lungan

om du har en smärtsam rodnad med mörkröda fläckar under huden som inte försvinner när du

trycker på dem.

Din läkare kan begära att du tar ett blodprov för att kontrollera mängden blodplättar.

Övriga biverkningar:

Mycket vanliga

(kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer):

Blödning

Ökning av leverenzymer

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer):

du får blåmärken lättare än vanligt, detta kan bero på problem med låg nivå av blodplättar

rosa fläckar på huden, dessa uppträder oftare på ställen där Klexane har injicerats

hudutslag (nässelutslag, urtikaria)

kliande röd hud

blåmärke eller smärta vid injektionsstället

minskning av röda blodkroppar

höga nivåer av blodplättar

huvudvärk

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer):

plötslig svår huvudvärk, detta kan vara ett tecken på blödning i hjärnan

en ömmande känsla eller svullnad i buken, du kan ha en blödning i magen

stora röda oregelbundna hudskador med eller utan blåsor

irriterad hud (lokal irritation)

gulnande av hud eller ögon och urinen blir mörkare, detta kan bero på leverproblem

Sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer):

svår allergisk reaktion, symtomen kan omfatta: hudutslag, svälj- eller andningssvårigheter,

svullnad i läppar, ansikte, svalg eller tunga

ökad kaliumnivå i blodet, detta är troligare hos personer med njurproblem eller diabetes. Din

läkare kan kontrollera detta med ett blodprov

ökning av antalet eosinofiler (en typ av vita blodkroppar) i blodet, din läkare kan kontrollera

detta med ett blodprov

håravfall

osteoporos (benskörhet) efter lång tids användning

stickande känsla, domningar och muskelsvaghet (särskilt i underkroppen) när du fått spinal

punktion eller ryggbedövning

förlorad kontroll över blås- eller tarmfunktion (så att du inte kan kontrollera när du går på

toaletten)

förhårdnad eller klump vid injektionsstället.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar

direkt (se detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen

om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Klexane

ska förvaras

Förfylld spruta: Förvaras vid högst 25 °C. Får ej frysas.

Injektionsflaska: Förvaras vid högst 25 °C. Injektionsflaskan ska användas inom 28 dagar efter

öppnandet.

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på etiketten. Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven

månad.

Använd inte detta läkemedel om du upptäcker en spricka i sprutan eller injektionsflaskan, partiklar i

lösningen eller onormal färg på lösningen (se ”Innehållsdeklaration” och ”Läkemedlets utseende och

förpackningsstorlekar”).

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är enoxaparinnatrium

Varje ml innehåller 100 mg enoxaparinnatrium, motsvarande 10000 IÚ anti-Xa aktivitet

Varje förfylld spruta 0,2 ml innehåller 2000 IU (20 mg) enoxaparinnatrium

Varje förfylld spruta 0,4 ml innehåller 4000 IU (40 mg) enoxaparinnatrium

Varje förfylld spruta 0,6 ml innehåller 6000 IU (60 mg) enoxaparinnatrium

Varje förfylld spruta 0,8 ml innehåller 8000 IU (80 mg) enoxaparinnatrium

Varje förfylld spruta 1,0 ml innehåller 10000 IU (100 mg) enoxaparinnatrium

Varje ml innehåller 150 mg enoxaparinnatrium, motsvarande 15000 IU anti-Xa aktivitet

Varje förfylld spruta 0,8 ml innehåller 120000 IU (120 mg) enoxaparinnatrium

Varje förfylld spruta 0,8 ml innehåller 150000 IU (150 mg) enoxaparinnatrium

Varje ml innehåller 100 mg enoxaparinnatrium, motsvarande 10000 IU anti-Xa aktivitet

Varje injektionsflaska 3 ml innehåller 300000 IU (500 mg) enoxaparinnatrium

Varje injektionsflaska 10 ml innehåller 100000 IU (1000 mg) enoxaparinnatrium

Övriga innehållsämnen är vatten för injektionsvätskor. Injektionsflaskan innehåller även

bensylalkohol.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Förfylld spruta:

Klexane är en klar, färglös till svagt gul lösning för injektion i en förfylld spruta av glas (med eller

utan automatiskt nålskydd).

Förpackningar 2000 IU (20 mg), 4000 IU (40 mg), 6000 IU (60 mg), 8000 IU (80 mg), 10000 IU (100

mg): 2, 5, 6, 10, 20, 30, 50, 100 förfyllda sprutor och multipelförpackningar 3x10, 9x10, 100x10 och

200x10 förfyllda sprutor.

Förpackningar 12000 IU (120 mg) och 15000 IU (150 mg): 2, 5, 6, 10, 20, 30, 50 förfyllda sprutor och

multipelförpackningar 3x10 förfyllda sprutor.

Injektionsflaska:

Klexane är en klar, färglös till svagt gul lösning för injektion i en injektionsflaska av glas.

Förpackningar 30000 IU (300 mg) / 3 ml, 100000 IE (1000 mg) /10 ml: 1, 5 och 10 injektionsflaskor.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

Sanofi AB, Box 30052, 104 25 Stockholm

Tillverkare

Förfylld spruta 2000 IU-10000 IU:

Sanofi Winthrop Industrie

Boulevard Industriel

76580 Le Trait, Frankrike

eller

Sanofi Winthrop Industrie

180 rue Jean Jaurès

94700 Maisons-Alfort, Frankrike

eller

Chinoin Pharmaceutical and Chemical Works Private Co. Ltd

Csanyikvölgy site

Miskolc, Csanyikvölgy

H-3510, Ungern

eller

Sanofi-Aventis Private Co. Ltd

Budapest Logistics and Distribution Platform

Bdg. DC5, Campona utca1.

Budapest, 1225, Ungern

eller

Sanofi-Aventis GmbH

Saturn Tower, Leonard Bernstein StraBe 10

1220 Vienna, Österrike

eller

Sanofi-Aventis Deutschland GmbH

Industriepark Höchst-Brüningstraße 50

65926 Frankfurt am Main, Tyskland

Förfylld spruta 12000 IU, 15000 IU:

Sanofi Winthrop Industrie

180 rue Jean Jaurès

94700 Maisons-Alfort, Frankrike

eller

Sanofi-Aventis Private Co. Ltd

Budapest Logistics and Distribution Platform

Bdg. DC5, Campona utca1.

Budapest, 1225, Ungern

eller

Sanofi-Aventis GmbH

Saturn Tower, Leonard Bernstein StraBe 10

1220 Vienna, Österrike

eller

UNILOG AE

2nd Road Olympiakou Skopeftiriou, P.O. 150,

19003 Markopoulo - Attiki, Grekland

eller

Sanofi Winthrop Industrie

1051 Boulevard Industriel

76580 Le Trait, Frankrike

Injektionsflaska:

Sanofi-Aventis Deutschland GmbH

Brüningstraße 50 / Industriepark Höchst

65926 Frankfurt am Main, Tyskland

Detta läkemedel är godkänt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under namnen:

Förfylld spruta 2000 IU-10000 IU:

Österrike, Frankrike, Portugal: Lovenox.

Belgien, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Estland, Tyskland, Grekland, Ungern, Irland, Italien,

Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien,

Spanien, Storbritannien: Clexane.

Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige: Klexane.

Förfylld spruta 12000 IU, 15000 IU:

Österrike, Portugal: Lovenox.

Belgien, Grekland, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien, Spanien: Clexane.

Tjeckien, Ungern, Irland, Polen, Slovakien, Slovenien, Storbritannien: Clexane Forte.

Norge, Sverige: Klexane.

Injektionsflaska:

Österrike, Frankrike, Portugal: Lovenox.

Tyskland, Ungern, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Storbritannien: Clexane.

Italien: Clexane T.

Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige: Klexane.

Denna bipacksedel ändrades senast:

2021-03-02

Övriga informationskällor

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Läkemedelsverkets webbplats

http://www.lakemedelsverket.se.

Läs hela dokumentet

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Klexane 2000 IE (20 mg)/0,2 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 4000 IE (40 mg)/0,4 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 6000 IE (60 mg)/0,6 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 8000 IE (80 mg)/0,8 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 10000 IE (100 mg)/1 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Klexane 30000 IE (300 mg)/3 ml injektionsvätska, lösning

Klexane 100000 IE (1000 mg)/10 ml injektionsvätska, lösning

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Förfyllda sprutor:

2000 IE (20 mg) / 0,2 ml

En förfylld spruta (0,2 ml) innehåller 2000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 20 mg)

enoxaparinnatrium i 0,2 ml vatten för injektionsvätskor.

4000 IE (40 mg) / 0,4 ml

En förfylld spruta (0,4 ml) innehåller 4000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 40 mg)

enoxaparinnatrium i 0,4 ml vatten för injektionsvätskor.

6000 IE (60 mg) / 0,6 ml

En förfylld spruta (0,6 ml) innehåller 6000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 60 mg)

enoxaparinnatriumi 0,6 ml vatten för injektionsvätskor.

8000 IE (80 mg) / 0,8 ml

En förfylld spruta (0,8 ml) innehåller 8000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 80 mg)

enoxaparinnatrium i 0,8 ml vatten för injektionsvätskor.

10000 IE (100 mg) /1 ml

En förfylld spruta (1 ml) innehåller 10 000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 100 mg)

enoxaparinnatrium i 1 ml vatten för injektionsvätskor.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Injektionsflaskor, flerdos:

30000 IE (300 mg) / 3 ml

En injektionsflaska (3 ml) innehåller 30000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 300 mg)

enoxaparinnatrium + 45 mg bensylalkohol i 3 ml vatten för injektionsvätskor.

100000 IE (1000 mg) / 10 ml

En injektionsflaska (10 ml) innehåller 100000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 1000 mg)

enoxaparinnatrium + 150 mg bensylalkohol i 10 ml vatten för injektionsvätskor.

Hjälpämnen med känd effekt: bensylalkohol.

Detta läkemedel innehåller 15 mg bensylalkohol per 1 ml. Bensylalkohol kan orsaka

hudirritation.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Enoxaparinnatrium är en biologisk substans framställt av alkalisk depolymerisering av

heparinbensylester utvunnet ur svintarmslemhinna.

3.

LÄKEMEDELSFORM

2000 IE (20 mg) / 0,2 ml, 4000 IE (40 mg) / 0,4 ml, 6000 IE (60 mg) / 0,6 ml, 8000 IE (80 mg)

/ 0,8 ml, 10000 IE (100 mg) /1 ml:

Injektionsvätska, lösning, förfylld spruta (injektionsvätska, förfylld spruta)

Klar, färglös till svagt gul lösning, pH-värde 5,5-7,5.

30000 IE (300 mg) / 3 ml, 100000 IE (1000 mg) / 10 ml:

Injektionsvätska, lösning

Klar, färglös till svagt gul lösning, pH-värde 5,5-7,5.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Klexane är avsett för vuxna patienter för:

Profylax till kirurgipatienter med måttlig eller hög risk för venös tromboembolism, särskilt till

patienter som genomgår ortopedisk, allmän eller cancerkirurgi.

Profylax till patienter med ökad risk för venös tromboembolism och som är tillfälligt

immobiliserade pga akut sjukdomstillstånd som t.ex. akut hjärtsvikt, andningsinsufficiens,

allvarlig infektion eller reumatologiska sjukdomar.

Behandling av djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE) i de fall trombolytisk behandling

eller kirurgi av lungemboli inte är aktuell.

Trombosprofylax vid extrakorporeal cirkulation under hemodialys.

Akut kranskärlssjukdom:

Behandling av instabil angina och icke-Q-vågs-myokardinfarkt (NSTEMI) i kombination

med oralt acetylsalicylsyra.

Behandling av akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI), inkluderat patienter som

behandlas medicinskt eller med koronarangioplastik (PCI).

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Profylax till kirurgipatienter med måttlig eller hög risk för venös tromboembolism

Individuell patientrisk för tromboembolism kan utvärderas med hjälp av en validerad

riskstratifieringsmodell.

Hos patienter med måttlig risk för tromboembolism är rekommenderad dos 2000 IE

(20 mg) enoxaparinnatrium en gång dagligen som subkutan injektion. Preoperativ behandling

(2 timmar före kirurgi) med 2000 IE (20 mg) enoxaparinnatrium har visat sig effektiv och säker

hos kirurgipatienter med måttlig risk.

Hos patienter med måttlig risk ska behandlingen fortgå så länge risken för tromboembolism

kvarstår, vanligen tills patienten är mobiliserad, som ett minimum 7-10 dagar efter operationen.

Fortsätt profylaxbehandlingen tills mobiliteten inte längre är signifikant nedsatt.

Hos patienter med hög risk för tromboembolism är rekommenderad dos 4000 IE (40 mg)

enoxaparinnatrium en gång dagligen som subkutan injektion, vilken helst ska påbörjas 12 timmar

före operation. Om det finns behov av enoxaparinnatrium som preoperativt profylax tidigare än 12

timmar före operation (t.ex. högriskpatienter som väntar på olika typer av ortopedkirurgi) bör inte

den sista injektionen administreras senare än 12 timmar före operation och återupptas tidigast 12

timmar efter operation.

För patienter som genomgår omfattande ortopedisk kirurgi rekommenderas

förlängd trombosprofylax i upp till fem veckor.

För patienter med hög risk för venös tromboembolism (VTE) och som

genomgår

buk-

höftkirurgi

cancer

rekommenderas

förlängd

trombolysprofylax i upp till fyra veckor.

Profylax mot venös tromboembolism till immobiliserade patienter

Rekommenderad dos av enoxaparinnatrium är 4000 IE (40 mg), som subkutan injektion en

gång dagligen, under minst 6 dagar, till dess att patienten är helt mobiliserad, upp till 14

dagar. Nyttan med längre behandling än 14 dagar har inte fastställts.

Behandling av djup ventrombos och lungemboli

Enoxaparinnatrium kan ges subkutant en gång dagligen i dosen 150 IE/kg (1,5 mg/kg) eller

som två injektioner dagligen i dosen 100 IE/kg (1 mg/kg).

Doseringsförfarandet väljs av läkaren och baseras på en individuell bedömning som omfattar

utvärdering av tromboembolisk risk samt risk för blödning. Endosförfarandet med 150 IE/kg

(1.5 mg/kg) en gång dagligen ska användas för okomplicerade patienter med låg risk för

VTE-återfall. Tvådosförfarande, med dosen 100 IE/kg (1 mg/kg) 2 gånger per dygn,

rekommenderas för alla andra patienter såsom patienter med fetma, symtomatisk lungemboli,

cancer, återfall av venös tromboembolism samt proximal (vena iliaca) trombos.

Behandlingen med enoxaparinnatrium bör fortsätta under i genomsnitt ca 10 dagar. Oral

terapi med antikoagulantia ska påbörjas när så är lämpligt (se ”byte mellan enoxaparinnatrium

och orala antikoagulantia” i slutet av avsnitt 4.2).

Trombosprofylax vid hemodialys

Rekommenderad dos är 100 IE/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium.

Hos dialyspatienter med hög blödningsrisk bör dosen minskas till 50 IE/kg (0,5 mg/kg) vid

dubbel kärltillgång alternativt 75 IE/kg (0,75 mg/kg) vid enkel kärltillgång.

Vid hemodialys ska enoxaparinnatrium injiceras i den arteriella delen av kretsloppet som

bolusdos i början av dialysperioden. Denna dos är vanligen tillräcklig för 4 timmars

hemodialys. Om fibrin bildas, t.ex. efter en dialysperiod som är längre än vanligt,

rekommenderas en ny injektion med 50 IE till 100 IE/kg (0,5-1 mg/kg).

Data saknas för användning av enoxaparinnatrium som profylax och behandling under

pågående hemodialys.

Akut kranskärlssjukdom: Behandling av instabil angina, icke-Q-vågs-myokardinfarkt och

akut STEMI

För behandling av instabil angina och icke-Q-vågs-myokardinfarkt (NSTEMI), rekommenderas

100 IE/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium subkutant var 12:e timme, i kombination med

trombolytisk behandling. Behandlingen bör fortsätta i minst 2 dagar tills ett kliniskt stabilt

tillstånd uppnåtts. Vanlig behandlingstid är minst 2-8 dagar.

Oavsett behandlingsstrategi rekommenderas acetylsalicylsyra till alla patienter, för vilka

kontraindikation inte föreligger, som initial oral laddningsdos om 150-300 mg (till

acetylsalicylsyra-naiva patienter) och fortsatt långtidsbehandling med en underhållsdos om 75-325

mg/dag.

För behandling av akut STEMI rekommenderas en intravenös bolusdos om 3000 IE (30 mg)

enoxaparinnatrium plus 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant var

12:e timme (maximalt 10000 IE (100 mg) för vardera av de första två subkutana doserna).

Lämplig antitrombolytisk behandling såsom oral acetylsalicylsyra (75 mg till 325 mg en gång

dagligen) bör ges samtidigt om inte kontraindikation föreligger. Rekommenderad

behandlingslängd är 8 dagar eller tills patienten skrivs ut från sjukhuset, vilket som inträffar först.

Vid administrering tillsammans med trombolytika (fibrin- eller icke-fibrinspecifika) bör

enoxaparinnatrium ges mellan 15 minuter före och 30 minuter efter start av fibrinolytisk

behandling.

För dosering hos patienter ≥ 75 år, se avsnitt “Äldre”.

För patienter som behandlas med koronarangioplastik (PCI): Om den senaste

subkutana administreringen av enoxaparinnatrium gavs mindre än 8 timmar

innan ballongvidgning, behövs ingen ytterligare dos. Om den senaste

subkutana administreringen gavs mer än 8 timmar före ballongvidgning, bör

30 IE/kg (0,3 mg/kg) administreras som intravenös bolusdos.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för enoxaparinnatrium för barn har inte fastställts.

Flerdosflaskor innehållande bensylalkohol:

Läkemedlet innehåller konserveringsmedlet

bensylalkohol och ska ej användas till nyfödda eller prematura barn (se avsnitt 4.3).

Äldre

För alla indikationer förutom akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI) är dosreduktion inte

nödvändig för äldre patienter såvida njurfunktionen inte är nedsatt (se nedan ”nedsatt

njurfunktion” samt avsnitt 4.4).

Intravenös bolusdos ska inte användas initialt till äldre patienter ≥75 år med akut hjärtinfarkt

med ST-höjning. Doseringen bör initieras med 75 IE/kg (0,75 mg/kg) administrerat subkutant

var 12:e timme (maximalt 7500 IE (75 mg) för var och en av de första två subkutana doserna

följt av

75 IE/kg (0,75 mg/kg) subkutant för återstående doser).

För dosering till äldre med nedsatt njurfunktion, se nedan ”nedsatt njurfunktion” samt avsnitt

4.4.

Nedsatt leverfunktion

Då kliniska data är begränsade hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.1 och 5.2)

bör försiktighet iakttas hos dessa patienter (se avsnitt 4.4).

Nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4 och 5.2)

Svårt nedsatt njurfunktion

Enoxaparinnatrium rekommenderas inte för patienter med terminal njursjukdom

(kreatininclearance <15 ml/min) eftersom data saknas för denna patientgrupp bortsett från vid

trombosprofylaktisk behandling vid extrakorporeal cirkulation under hemodialys.

Doseringstabell för patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15-30

ml/min):

Indikation

Doseringsanvisning

Profylaktiskt av djup ventrombos

2000 IE (20 mg) s.c. en gång dagligen

Behandling av djup ventrombos och

lungemboli

100 IE/kg (1 mg/kg) kroppsvikt s.c. en gång

dagligen

Behandling av instabil angina och icke-Q-

vågs-myokardinfarkt

100 IE/kg (1 mg/kg) kroppsvikt s.c. en gång

dagligen

Behandling av akut hjärtinfarkt med ST-

höjning (STEMI) (patienter under 75 år)

Behandling av akut hjärtinfarkt med ST-

höjning (STEMI) (patienter över 75 år)

1 x 3000 IE (30 mg) i.v. bolusdos plus

100 IE/kg (1 mg/kg) kroppsvikt s.c. och sedan

100 IE/kg (1 mg/kg) kroppsvikt s.c. var 24:e

timme.

Ingen i.v. initial bolusdos, 100 IE/kg (1 mg/kg)

kroppsvikt s.c och sedan 100 IE/kg (1 mg/kg)

kroppsvikt s.c. var 24:e timme.

De rekommenderade dosjusteringarna ska inte användas vid indikationen för hemodialys.

Måttligt till milt nedsatt njurfunktion

Trots att ingen dosjustering rekommenderas för måttligt (kreatininclearance 30-50 ml/min)

och milt (kreatininclearance 50-80 ml/min) nedsatt njurfunktion bör dessa patienter övervakas

noggrant.

Administreringssätt

Klexane ska inte ges intramuskulärt.

Enoxaparinnatrium ska ges som subkutan injektion vid postoperativt profylax mot venös

tromboembolism, behandling av djup ventrombos och lungemboli, behandling av instabil

angina och icke-Q-vågs-myokardinfarkt.

Vid akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI) ska behandling inledas med en intravenös

bolusdos omedelbart följd av en subkutan injektion.

Vid profylax mot trombosbildning i extra-korporeala cirkulationen under hemodialys

ska administrering ske via den arteriella linjen av en dialyskrets.

De förfyllda engångssprutorna är klara för omedelbar användning.

Användning av tuberkulinnålar eller motsvarande rekommenderas vid användning av

ampuller eller flerdosinjektionsflaskor för att säkerställa korrekt volymuttag för läkemedlet.

Subkutan injektionsteknik:

Injektionen ska helst göras när patienten ligger ner. Enoxaparinnatrium administreras via djup

subkutan injektion.

För att undvika förlust av läkemedel vid användning av förfyllda sprutor, skjut inte ut luftbubblan från

sprutan före injektion. När läkemedelsmängden som ska injiceras behöver justeras till patientens

kroppsvikt, ställ in volymen genom att använda de förfyllda, graderade sprutorna och kassera

överskottsvolymen före injektion. Vänligen uppmärksamma att det i vissa fall inte är möjligt att ställa

in exakt dos pga av hur sprutorna är graderade, avrunda i dessa fall uppåt till närmsta gradering.

Administreringen bör alterneras mellan vänster och höger anterolateral eller posterolateral

bukvägg.

Nålen ska varsamt hållas mellan tummen och pekfingret och hela dess längd ska föras in

vertikalt i ett hudveck. Släpp inte taget om hudvecket förrän injektionen är fullständig.

Gnugga inte injektionsstället efter administrering.

Notera att de förfyllda sprutorna är försedda med ett automatiskt nålskydd: Nålskyddet utlöses

vid slutet av injektionen.

Vid självadministrering bör patienten rådas att följa instruktionerna i bipacksedeln som finns i

läkemedelsförpackningen.

Intravenös (bolus) injektion (endast för indikationen för akut hjärtinfarkt med ST-höjning

STEMI):

För akut STEMI ska behandlingen inledas med en intravenös bolusinjektion som omedelbart

följs av en subkutan injektion.

Vid i.v. injektion kan antingen flerdos-injektionsflaskan eller den förfyllda sprutan användas.

Enoxaparinnatrium ska administreras genom en intravenös infart. Läkemedlet ska inte blandas

med eller administreras samtidigt med andra läkemedel. För att undvika eventuell blandning

av enoxaparinnatrium och andra läkemedel bör vald intravenös ingång spolas med en

tillräcklig mängd saltlösning eller dextroslösning före och efter i.v. bolusadministrering av

enoxaparinnatrium för att rensa läkemedelsporten. Enoxaparinnatrium kan administreras

säkert tillsammans med fysiologisk koksaltlösning (0,9%) eller 5 % dextros i vatten.

Inledande bolusdos 3000 IE (30 mg)

Vid den inledande bolusdosen om 3000 IE (30 mg), som ges med hjälp av en

enoxaparinnatrium-graderad förfylld spruta, spruta ut överskottsvolymen för att behålla

endast 3000 IE (30 mg) i sprutan. Dosen om 3000 IE (30 mg) kan sedan injiceras direkt in i

den intravenösa infarten.

Ytterligare bolusdos vid PCI när den senaste subkutana dosen gavs mer än 8

timmar före ballongvidgning

För patienter som genomgår PCI ska en ytterligare intravenös bolusdos om 30 IE/kg (0,3

mg/kg) administreras om den senaste subkutana dosen gavs mer än 8 timmar före

ballongvidgningen.

För att säkerställa korrekt mängd av den lilla volym som skall injiceras bör läkemedlet spädas

ut till 300 IE/ml (3 mg/ml).

För att med hjälp av en 6000 IE (60 mg) förfylld spruta, erhålla en lösning med

koncentrationen 300 IE/ml (3 mg/ml) rekommenderas användning av en 50 ml infusionspåse

(dvs med antingen fysiologisk saltlösning (0,9%) eller 5 % dextros i vatten) enligt följande:

Dra upp 30 ml ur infusionspåsen med en spruta och kassera lösningen. Injicera hela den

förfyllda sprutans innehåll (6000 IE (60 mg)) i påsen, där 20 ml lösning nu finns kvar. Blanda

innehållet i påsen försiktigt. Dra upp den volym av den utspädda lösningen som patienten

behöver med hjälp av en spruta för administrering in i den intravenösa infarten.

När spädningen är slutförd, kan volymen som ska injiceras beräknas med hjälp av följande

formel (Volym utspädd lösning (ml) = Patientvikt (kg) x 0,1) eller med hjälp av tabellen

nedan. Utspädningen ska göras omedelbart före användning.

Volym att injicera genom den intravenösa infarten efter utspädning vid koncentration 300 IE

(3 mg/ml):

Vikt

Erfordrad dos

30 IE/kg (0,3 mg/kg)

Volym att injicera efter spädning

till den slutliga koncentrationen

300 IE (3 mg/ml)

[kg]

IE

[mg]

[ml]

1350

13,5

1500

1650

16,5

1800

1950

19,5

2100

2250

22,5

2400

2550

25,5

2700

2850

28,5

3000

3150

31,5

10,5

3300

3450

34,5

11,5

3600

3750

37,5

12,5

3900

4050

40,5

13,5

4200

4350

43,5

14,5

4500

Injektion i den arteriella linjen

För att förebygga trombosbildning i den extrakorporeala cirkulationen under hemodialys

administreras läkemedlet genom den arteriella delen av en dialyskrets.

Växla mellan enoxaparinnatrium och orala antikoagulantia

Växla mellan enoxaparinnatrium och vitamin K-antagonister

Klinisk övervakning och laboratorietester (protrombintid uttryckt som International

Normalized Ratio (INR)) måste intensifieras för att övervaka effekterna av vitamin K-

antagonister.

Då det tar en viss tid innan vitamin K-antagonister når sin maximala effekt, bör

enoxaparinnatriumbehandlingen fortsätta med en konstant dos under så lång tid som krävs för

att upprätthålla INR inom det önskade terapeutiska intervallet för indikationen i två på

varandra följande tester.

För patienter som redan behandlas med vitamin K-antagonister bör behandlingen avbrytas och

den första dosen av enoxaparinnatrium ges när INR har sjunkit under det terapeutiska

intervallet.

Växla mellan enoxaparinnatrium och direktverkande orala antikoagulantia (NOAK)

För patienter som redan står på enoxaparinnatrium, sätt ut enoxaparinnatrium och starta

behandling med NOAK 0 till 2 timmar före tidpunkten då nästa planerade administrering av

enoxaparinnatrium skulle ske, enligt anvisningarna för NOAK.

För patienter som redan står på NOAK, bör den första enoxaparinnatriumdosen ges vid den

tidpunkt då nästa NOAK dos skulle tas.

Administrering vid spinal- eller epidural anestesi eller vid lumbalpunktion

Noggrann neurologisk övervakning rekommenderas i de fall läkaren beslutar att ge

antikoagulerande i samband med epidural- eller spinal anestesi/smärtlindring eller i samband

med lumbalpunktion, på grund av risken för neuroaxialt hematom (se avsnitt 4.4).

- Vid profylaktiska doser

Mellan den sista injektionen av enoxaparinnatrium i profylaktisk dos och isättning av nål eller

kateter ska ett punktionsfritt intervall på minst 12 timmar avsättas.

Vid kontinuerliga metoder bör en motsvarande fördröjning om minst 12 timmar observeras

innan katetern tas bort.

För patienter med kreatininclearance 15-30 ml/min bör en fördubbling, till åtminstone

24 timmar, av tidsintervallet mellan punktion och kateterisering ske.

Den 2 timmar preoperativa inledande behandlingen med 2000 IE (20 mg) enoxaparinnatrium

är inte kompatibel med neuroaxial anestesi.

- Vid doser som används för behandling

Mellan den sista injektionen av enoxaparinnatrium och isättning av nål eller kateter ska ett

punktionsfritt intervall på minst 24 timmar avsättas (se även avsnitt 4.3).

Vid kontinuerliga metoder bör ett motsvarande tidsfördröjning om minst 24 timmar

observeras innan katetern tas bort.

För patienter med kreatininclearance 15-30 ml/min bör en fördubbling av tidsintervallet, till

åtminstone 48 timmar, mellan punktion och kateterplacering övervägas.

För att tillåta tillräcklig fördröjning före kateterisättning eller borttagande bör patienter som

får två dagliga doser (dvs. 75 IE/kg (0,75 mg/kg) två gånger dagligen eller 100 IE/kg (1

mg/kg) två gånger dagligen) hoppa över den andra enoxaparinnatriumdosen.

Vid dessa tidpunkter är anti-Xa nivåerna fortfarande detekterbara vilket innebär att dessa

fördröjningar inte är någon garanti för att neuroaxialt hematom kommer att kunna undvikas.

Överväg likaledes inte att använda enoxaparinnatrium förrän tidigast 4 timmar efter spinal-

eller epiduralpunktion eller 4 timmar efter det att katetern har avlägsnats. Tidsfördröjningen

måste grunda sig på en risk-nytta bedömning som både tar hänsyn till risken för trombos och

risken för blödning under behandlingen, liksom patientens egna riskfaktorer.

4.3

Kontraindikationer

Enoxaparinnatrium är kontraindicerat vid:

Överkänslighet mot enoxaparinnatrium, heparin eller dess derivat, inklusive andra

lågmolekylära hepariner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Tidigare antikroppsöverförd heparininducerad trombocytopeni (HIT) under de senaste

100 dagarna eller i närvaro av cirkulerande antikroppar (se även avsnitt 4.4).

Aktiv kliniskt signifikant blödning samt tillstånd som innebär en hög risk för

blödning, inklusive hjärnblödning, magsår, förekomst av malign tumör med hög risk

för blödning, nyligen genomgången operation av hjärna, centrala nervsystemet eller

ögon, känd eller misstänkt esofagusvaricie, kärlmissbildningar, vaskulärt aneurysm

eller större intraspinala eller intracerebrala vaskulära missbildningar.

Spinal- eller epiduralanestesi eller loco-regional anestesi när enoxaparinnatrium

använts för behandling under de föregående 24 timmarna (se avsnitt 4.4).

Flerdosflaskor innehållande bensylalkohol:

Överkänslighet mot bensylalkohol.

Enoxaparinnatrium i flerdosflaskor får inte ges till nyfödda eller prematura barn på

grund av innehållet av bensylalkohol (se avsnitt 4.4 och 4.6).

4.4

Varningar och försiktighet

Allmänt

Olika lågmolekylära hepariner bör inte användas omväxlande med varandra (enhet för enhet),

eftersom de skiljer sig åt när det gäller tillverkningsprocess, molekylvikter, specifika anti-Xa

aktiviteter och anti-IIa aktiviteter, enheter, dosering och klinisk säkerhet och effekt. Detta

medför skillnader i farmakokinetiska och därmed sammanhängande biologiska aktiviteter

(t.ex. antitrombinaktivitet och trombocytinteraktioner). Man måste därför ta hänsyn till och

noga följa de anvisningar som gäller varje enskild produkt.

Tidigare heparininducerad trombocytopeni

(>100 dagar)

Användning av enoxaparinnatrium är kontraindicerat hos patienter som drabbats av

antikroppsöverförd heparininducerad trombocytopeni (HIT) under de senaste 100 dagarna

eller som har cirkulerande antikroppar (se avsnitt 4.3). Cirkulerande antikroppar kan finnas

kvar under flera år.

Enoxaparinnatrium ska användas med yttersta försiktighet till patienter med tidigare (> 100

dagar) heparin-inducerad trombocytopeni utan cirkulerande antikroppar. Beslutet att använda

enoxaparinnatrium i ett sådant fall ska tas först efter en noggrann nytta-riskbedömning och

efter att andra, icke-heparin behandlingar har övervägts (t.ex. danaparoidnatrium- eller

lepirudin).

Kontroll av trombocyter

Risk för antikroppsöverförd heparininducerad trombocytopeni föreligger även med

lågmolekylära hepariner. Om trombocytopeni skulle uppstå sker detta vanligtvis mellan det

5:e och 21:a dygnet efter insättandet av enoxaparinnatriumbehandlingen.

Risken för HIT är högre hos postoperativa patienter, främst efter hjärtkirurgi samt hos

cancerpatienter.

Därför rekommenderas kontroll av trombocytvärdet innan behandling med enoxaparinnatrium

påbörjas och därefter regelbundet under behandlingen.

Trombocytvärdet ska också mätas om det finns kliniska symtom som tyder på HIT (en ny

episod av arteriell och/eller venös tromboembolism, smärtsamma hudförändringar vid

injektionsstället, någon allergisk eller anafylaktisk reaktion på behandlingen). Patienterna

måste vara medvetna om att dessa symtom kan uppstå och att de i så fall ska kontakta

öppenvården.

I praktiken, om en bekräftad signifikant minskning av trombocytantalet har observerats (30

till 50 % av det ursprungliga värdet), måste enoxaparinnatriumbehandlingen omedelbart

avbrytas och patienten ges en annan icke-heparin, antikoagulantiabehandling.

Blödning

Liksom med andra antikoagulantia kan blödning uppstå. Om blödning uppstår, bör orsaken

till blödningen undersökas och lämplig behandling inledas.

Enoxaparinnatrium, liksom all annan antikoagulantiabehandling, bör användas med försiktighet vid

tillstånd med ökad blödningsrisk såsom:

nedsatt hemostas

- tidigare magsår

- nyligen genomgången ischemisk stroke

- okontrollerad svår arteriell hypertoni

- tidigare, nyligen diabetesretinopati

- nerv- eller ögonkirurgi

- samtidig användning av läkemedel som påverkar hemostasen (se avsnitt 4.5).

Laboratoriekontroller

Vid profylaktiska doser av ventrombos påverkas inte blödningstiden eller vedertagna

koagulationsanalyser signifikant av enoxaparinnatrium. Inte heller trombocytaggregation eller

fibrinogenbindningen till trombocyter påverkas.

Vid höga doser kan ökning av APTT (aktiverad partiell tromboplastintid) och ACT

(”activated clotting time”) förekomma. Ökning av APTT och ACT är inte linjärt korrelerade

till en ökning av enoxaparinnatriums antitrombosaktivitet och är därför olämpliga och

otillförlitliga att använda för monitorering av enoxaparinnatriumaktivitet.

Spinal/epiduralanestesi

eller lumbal punktion

Spinal/epiduralanestesi eller lumbal punktion får inte utföras inom 24 timmar efter

administrering av terapeutiska doser av enoxaparinnatrium (se även avsnitt 4.3).

Fall av neuroaxialt hematom har rapporterats vid användning av enoxaparinnatrium i samband

med spinal/epidural-anestesi eller spinal punktion, vilket kan leda till långvarig eller

permanent förlamning. Detta är sällsynt vid doser på 4000 IE (40 mg) dagligen eller lägre.

Risken ökar om epiduralkatetern kvarligger postoperativt eller vid samtidig behandling med

andra läkemedel som påverkar hemostasen (t.ex. NSAID-preparat). Risken tycks också öka

vid upprepad punktion eller skada vid punktion eller hos patienter med en tidigare

sjukdomshistoria av spinalkirurgi eller ryggradsmissbildning.

För att reducera den potentiella blödningsrisken associerad med samtidig användning av

enoxaparinnatrium och epidural- eller spinalanestesi/analgesi bör läkemedlets

farmakokinetiska profil tas i beaktande (se avsnitt 5.2). Insättning och avlägsnande av

katetern bör ske när den antikoagulerande effekten av enoxaparinnatrium är låg. Den exakta

tidpunkten för att erhålla en tillräckligt låg antikoagulerande effekt hos varje patient är dock

inte känd. För patienter med kreatininclearance 15-30 ml/min behöver ytterligare

överväganden göras eftersom elimineringen av enoxaparinnatrium är fördröjd (se avsnitt 4.2).

Om antikoagulantia ges i samband med spinal/epiduralanestesi eller lumbalpunktion bör

patienten övervakas noggrant och följas med avseende på kliniska tecken och symtom på

försämrat neurologiskt status såsom ryggvärk, känsel- och motoriskt bortfall (domningar eller

svaghet i benen), tarm och/eller blåsdysfunktion. Patienter bör uppmanas att söka läkare

omedelbart vid något av ovan nämnda symtom. Vid tecken eller symtom på spinalt hematom

ska diagnostisering ske omedelbart och behandling sättas in. Det bör övervägas om spinal

dekomression skall ingå i behandlingen, även om denna behandling inte alltid förhindrar eller

botar neurologiska följdsjukdomar.

Hudnekros/kutan vaskulit

Hudnekros och kutan vaskulit har rapporterats med lågmolekylära hepariner och bör leda till

snabb utsättning.

Koronarangioplastik

För att minimera risken för blödning efter kärlinstrumentering vid behandlingen av instabil

angina, icke-Q-vågs-myokardinfarkt (NSTEMI) och akut hjärtinfarkt med ST-höjning

(STEMI), bör man noggrant följa de rekommenderade intervallen mellan

enoxaparinnatriumdoserna. Det är viktigt att hemostas uppnås vid punktionsstället efter PCI. I

det fall en tillslutningsanordning används kan skidan tas bort omedelbart. Skidan bör tas bort

6 timmar efter den sista i.v./s.c. enoxaparinnatriuminjektionen. Om

enoxaparinnatriumbehandlingen ska fortsätta, bör nästa planerade dos ges tidigast sex till åtta

timmar efter borttagande av skidan. Injektionsstället bör väljas med hänsyn till tecken på

blödning eller hematom.

Akut infektiös endokardit

Användning av heparin rekommenderas vanligen inte till patienter med akut infektiös

endokardit på grund av risken för hjärnblödning. Om sådan användning anses absolut

nödvändig, ska beslutet tas först efter en noggrann, individuell nytta-riskbedömning.

Hjärtklaffsprotes

Användning av enoxaparinnatrium för att förebygga tromboembolism hos patienter med

hjärtklaffsprotes har ej studerats tillräckligt. Enstaka fall av hjärtklaffstromboser har

rapporterats hos patienter med hjärtklaffsprotes när dessa fått enoxaparinnatrium som

förebyggande mot tromboembolism. Andra samtidigt förekommande faktorer, inklusive

underliggande sjukdom och otillräcklig klinisk data, begränsar utvärderingen av dessa fall. En

del av fallen gällde gravida kvinnor hos vilka trombos ledde till moderns och fostrets död.

Gravida kvinnor med hjärtklaffsprotes

Användning av enoxaparinnatrium för att förebygga tromboembolism hos gravida kvinnor

med hjärtklaffsprotes har ej studerats tillräckligt. I en klinisk studie på gravida kvinnor med

hjärtklaffsprotes där enoxaparinnatrium gavs (100 IE/kg (1 mg/kg) 2 gånger per dygn) för att

minska risken för tromboembolism utvecklade 2 av 8 kvinnor tromboser som blockerade

klaffarna vilket resulterade i att patienterna och fostren avled. Enstaka

biverkningsrapporteringar har gjorts på hjärtklaffstrombos hos gravida kvinnor med

hjärtklaffsprotes när dessa fått enoxaparinnatrium som förebyggande mot tromboembolism.

Risken för trombeoembolism hos kvinnor med hjärtklaffsprotes är ökad under graviditeten.

Äldre

Ingen ökad risk för blödning observerades hos äldre vid profylaktisk behandlingsregim. Äldre

patienter, speciellt från 80 år och äldre, har en ökad risk för blödningskomplikationer med

terapeutiska dosregimer. Noggrann klinisk monitorering är tillrådlig och dosreducering bör

övervägas för patienter som är äldre än 75 år och som behandlas för hjärtinfarkt med ST-

höjning (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med nedsatt njurfunktion är exponeringen för enoxaparinnatrium ökad, vilket

ökar blödningsrisken. Hos dessa patienter noggrann monitorering tillrådlig och

laboratoriemässig övervakning genom anti-Xa aktivitetsmätning bör övervägas (se avsnitt 4.2

och 5.2).

Enoxaparinnatrium rekommenderas inte till patienter med terminal njursjukdom

(kreatininclearance <15 ml/min) eftersom data för denna patientgrupp saknas bortsett från vid

trombosprofylaktisk behandling vid extrakorporeal cirkulation under hemodialys. Hos

patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15-30 ml/min) är exponeringen

signifikant större och dosjustering rekommenderad för terapeutisk och profylaktisk dosregim

(se avsnitt 4.2).

Ingen dosreduktion rekommenderas för måttligt (kreatininclearance 30-50 ml/min) och milt

(kreatininclearance 50-80 ml/min) nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Enoxaparinnatrium bör användas med försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion

pga ökad potential för blödning. Dosjustering baserat på monitorering av anti-Xa-nivåer är

opåliligt hos patienter med levercirros och rekommenderas inte (se avsnitt 5.2).

Låg vikt

En ökad exponering av enoxaparinnatrium vid profylaktiska doser har observerats hos

personer med låg vikt (kvinnor <45 kg, män <57 kg), vilket kan resultera i ökad risk för

blödning. Därför rekommenderas noggrann kontroll av dessa patientgrupper (se avsnitt 5.2).

Feta patienter

Feta patienter löper en större risk att drabbas av tromboembolism. Säkerhet och effekt av

profylaktiska doser hos feta patienter (BMI >30 kg/m

) har inte kunnat fastställas och det

finns ingen konsensus för dosjustering. Dessa patienter ska observeras noggrant för tecken

och symtom på tromboembolism.

Hyperkalemi

Heparin kan undertrycka binjurarnas utsöndring av aldosteron vilket kan leda till hyperkalemi

(se avsnitt 4.8), särskilt hos patienter med diabetes mellitus, kronisk njursvikt eller

föreliggande metabol acidos och som använder läkemedel som kan öka kaliumhalten (se

avsnitt 4.5). Plasmakalium bör kontrolleras regelbundet, särskilt hos riskpatienter.

Spårbarhet

Lågmolekylära hepariner (LMH) är biologiska läkemedel. För att underlätta spårbarheten

rekommenderas hälso- och sjukvårdspersonal att journalföra läkemedlets namn och

batchnummer.

Flerdosflaskor innehållande bensylalkohol:

Bensylalkohol

Administrering av läkemedel innehållande bensylalkohol som konserveringsmedel till

nyfödda barn har associerats med dödlig ”Gasping Syndrome” (se avsnitt 4.3). Bensylalkohol

kan också orsaka förgiftning och anafylaktiska reaktioner hos spädbarn och barn upp till 3 år.

Den minsta mängden bensylalkohol för toxicitet kan inträffa är inte känd.

Natrium

För patienter som får doser högre än 210 mg/dag, innehåller detta läkemedel mer än 24 mg

natrium i varje dos, motsvarande 1,2% av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram

natrium för vuxna).

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Samtidig användning rekommenderas inte:

Läkemedel som påverkar hemostasen (se avsnitt 4.4)

Om inte strikt indikation föreligger ska samtidig behandling med läkemedel som påverkar

hemostatiska funktioner sättas ut innan behandling med enoxaprinnatrium inleds.

Om kombination inte kan undvikas bör enoxaparinnatriumbehandlingen följas noga med

klinisk övervakning och laboratoriekontroller. Detta omfattar följande läkemedel:

Systemiska salicylater, acetylsalicylsyra och NSAID-preparat (inklusive ketorolak).

Andra trombolytika (t.ex. alteplas, reteplas, streptokinas, tenekteplas, urokinas) och

antikoagulantia (se avsnitt 4.2).

Samtidig användning ska ske med försiktighet:

Följande läkemedel kan administreras med försiktighet samtidigt med enoxaparinnatrium:

Andra läkemedel som påverkar hemostasen, såsom:

Trombocytaggregationshämmare inklusive acetylsalicylsyra som

används i aggregationshämmande dos (hjärtskyddande), klopidogrel,

tiklopidin och glykoprotein IIb / IIIa-antagonister som ges vid akut

kranskärlssjukdom, på grund av risken för blödningar.

Dextran 40.

Systemiska glukokortikoider.

Läkemedel som ökar kaliumnivåerna:

Läkemedel som ökar serumkaliumnivåerna kan administreras samtidigt med

enoxaparinnatrium under noggrann klinisk övervakning (se avsnitt 4.4 och 4.8).

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

På människa finns inga belägg för att enoxaparin passerar över placentabarriären under

graviditetens andra och tredje trimester. Det finns ingen information tillgänglig beträffande

den första trimestern.

Djurstudier har inte påvisat några tecken på fetotoxicitet eller teratogenicitet (se avsnitt 5.3).

Data från djur visar att passagen av enoxaparin över moderkakan till fostret är minimal.

Enoxaparinnatrium bör endast användas under graviditet efter särskilt övervägande av

läkaren.

Gravida kvinnor som får enoxaparinnatrium bör övervakas noggrant beträffande tecken på

blödning eller överdriven antikoagulation och bör varnas för blödningsrisk. Sammantaget

tyder data på att det inte finns några evidens för en ökad blödningsrisk, trombocytopeni eller

osteoporos hos gravida jämfört med icke-gravida kvinnor, förutom den risk som observerats

hos gravida kvinnor med hjärtklaffprotes (se avsnitt 4.4).

Utsättning av enoxaparinnatriumbehandling rekommenderas i de fall epidural anestesi

planeras, (se avsnitt 4.4).

Flerdosflaskor innehållande bensylalkohol:

Eftersom det finns risk för att bensylalkohol passerar placentan är det rekommenderat att

använda en läkemedelsform som inte innehåller bensylalkohol till gravida kvinnor.

Amning

Det är inte känt om oförändrat enoxaparin utsöndras i human modersmjölk. Hos digivande

råttor är mängden enoxaparin och dess metaboliter som passerar över i mjölken mycket låg.

Absorption av enoxaparinnatrium via peroralt intag är osannolikt. Klexane kan användas

under amning.

Fertilitet

Det saknas kliniska data för enoxaparinnatriums inverkan beträffande fertilitet. Djurstudier

visade ingen effekt på fertilitet (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Enoxaparinnatrium har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och

använda maskiner.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Enoxaparinnatrium har utvärderats hos mer än 15000 patienter, som fick enoxaparinnatrium i

kliniska prövningar. Dessa omfattar 1776 patienter med ökad risk för tromboemboliska

komplikationer, som fick profylax mot djup ventrombos efter ortopedisk kirurgi eller

bukkirurgi, 1169 medicinskt akut sjuka patienter med mycket begränsad rörlighet, som fick

profylax mot djup ventrombos, 559 patienter som behandlades för djup ventrombos med eller

utan lungemboli, 1578 patienter som behandlades för instabil angina och icke-Q-vågs-

myokardinfarkt samt 10176 patienter som behandlades för akut hjärtinfarkt med ST-höjning.

Dosen av enoxaparinnatrium varierade beroende på indikation. Enoxaparinnatriumdosen var

4000 IE (40 mg) subkutant en gång dagligen vid profylax av djup ventrombos efter kirurgi

eller hos medicinskt akut sjuka patienter med mycket begränsad rörlighet. Vid behandling av

djup ventrombos (DVT) med eller utan lungemboli (LE), erhöll patienterna 100 IE/kg (1

mg/kg) enoxaparinnatrium subkutant var 12:e timme eller 150 IE/kg (1,5 mg/kg) subkutant en

gång dagligen. I kliniska studier för behandling av instabil angina och icke-Q-vågs-

myokardinfarkt var doserna 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant var 12:e timme och i kliniska

studier för behandling av akut hjärtinfarkt med ST-höjning var enoxaparinnatriumdosen 3000

IE (30 mg) intravenöst som en bolusdos följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant var 12:e

timme.

I kliniska studier var blödning, trombocytopeni, och trombocytos de vanligaste rapporterade

reaktionenerna (se avsnitt 4.4 och Beskrivning av utvalda biverkningar nedan).

Biverkningstabell

Biverkningar som observerades i kliniska studier och de som rapporterats efter det att

läkemedlet marknadsförts presenteras nedan:

Frekvenserna anges enligt följande: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre

vanliga (≥1/1000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1000); mycket sällsynta (< 1/10 000) och

ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje organsystem

presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.

Blodet och lymfsystemet

Vanliga: Blödning, blödningsanemi*, trombocytopeni, trombocytos

Sällsynta: Eosinofili*, fall av immunoallergisk trombocytopeni med trombocytos. I

några fall komplicerades trombocytosen av organinfarkt eller ischemi i en extremitet

(se avsnitt 4.4).

Immunsystemet

Vanliga: Allergisk reaktion

Sällsynta: Anafylaktisk/anafylaktoid reaktion inklusive chock*

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Huvudvärk*

Blodkärl

Sällsynta: Spinalt hematom* (eller neuroaxialt hematom) Dessa reaktioner har givit

upphov till neurologiska skador av varierande grad inkluderande långvarig eller

permanent förlamning (se avsnitt 4.4).

Lever och gallvägar

Mycket vanliga: Förhöjda leverenzymer (huvudsakligen transaminaser) > 3 gånger

över den övre gränsen för normalvärdet.

Mindre vanliga: Hepatocellulär leverskada*

Sällsynta: Kolestatisk leverskada*

Hud och subkutan vävnad

Vanliga: Urtikaria, hudklåda, erytem

Mindre vanliga:

Bullös dermatit

Sällsynta: Alopeci*, kutan vaskulit*, hudnekros* vanligen vid injektionsstället (dessa

företeelser föregås vanligen av purpura eller infiltrerande och smärtsamma

erytematösa plack). Knutor på injektionsstället* (inflammerade knutor som inte är

enoxaparinfyllda cystor). Knutorna försvinner efter några dagar och bör inte föranleda

avbrytande av behandlingen.

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Sällsynta: Osteoporos* efter långtidsbehandling (mer än 3 månader).

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: Hematom vid injektionsstället, smärta vid injektionsstället, andra reaktioner

vid injektionssstället (såsom ödem, blödning, överkänslighet, inflammation,

ansamling, smärta eller annan reaktion)

Mindre vanliga: Lokal irritation, hudnekros vid injektionsstället

Undersökningar

Sällsynta:

Hyperkalemi* (se avsnitt 4.4 och 4.5)

Beskrivning av utvalda biverkningar

Blödningar

Dessa inkluderar större blödningar, vilka rapporterats som mest hos 4,2 % av patienterna

(kirurgipatienter). Några av dessa fall hade dödlig utgång. Hos kirurgipatienter bedömdes

blödningskomplikationerna som större om: 1) blödningen orsakade en signifikant klinisk

händelse, eller 2) åtföljdes av en sänkning av hemoglobinnivån ≥2 g/dl eller en transfusion av

två eller fler enheter blodprodukter. Retroperitoneala och intrakraniella blödningar bedömdes

alltid som större.

Liksom med andra antikoagulantia kan blödning uppstå under enoxaparinnatriumbehandling i

närvaro av andra riskfaktorer såsom organskador där risk för blödning föreligger, användning

av invasiv behandling eller läkemedel som påverkar hemostasen (se avsnitten 4.4 och 4.5).

Organsystem

Profylax hos

kirurgipatienter

Profylax hos

medicinska

patienter

Behandling av

patienter med

DVT med eller

utan LE

Behandling av

patienter med

instabil angina

Behandling av

patienter med

akut STEMI

och icke-Q-vågs-

myokardinfarkt

Blodet och

lymfsystemet

Mycket vanliga:

Blödning

Sällsynta:

Retroperitoneal

blödning

Vanliga:

Blödning

Mycket vanliga:

Blödning

Mindre vanliga:

Intrakraniell

blödning,

retroperitoneal

blödning

Vanliga:

Blödning

Sällsynta:

Retroperitoneal

blödning

Vanliga:

Blödning

Mindre vanliga:

Intrakraniell

blödning,

retroperitoneal

blödning

: såsom hematom, ekkymos på annan plats än injektionsstället, hematom i sår, hematuri,

epistaxis, gastrointestinal blödning

Trombocytopeni och trombocytos

Organsystem Profylax hos

kirurgipatienter

Profylax

hos

medicinska

patienter

Behandling av

patienter med

DVT med

eller utan LE

Behandling av

patienter med

instabil angina

och icke-Q-vågs-

myokardinfarkt

Behandling av

patienter med

akut STEMI

Blodet och

lymfsystemet

Mycket vanliga:

Trombocytos

Vanliga:

Trombocytopeni

Mindre

vanliga:

Trombocyto-

peni

Mycket

vanliga:

Trombocytos

Vanliga:

Trombocyto-

peni

Mindre vanliga:

Trombocytopeni

Vanliga:

Trombocytos

trombocytopeni

Mycket

sällsynta:

Immuno-allergisk

trombocytopeni

: trombocytökning >400 g/l

Pediatrisk population

Säkerhet

effekt

användning

enoxaparinnatrium

barn

inte

fastställd

(se avsnitt 4.2).

Flerdosflaskor innehållande bensylalkohol:

Administrering av läkemedel innehållande bensylalkohol som konserveringsmedel till

nyfödda barn har associerats med dödlig ”Gasping Syndrome” (se avsnitt 4.3).

Bensylalkohol kan också orsaka förgiftning och anafylaktiska reaktioner hos spädbarn och

barn upp till 3 år (se avsnitt 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det

möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och

sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Tecken och symtom

Oavsiktlig överdosering med enoxaparinnatrium efter intravenös, extrakorporeal eller

subkutan administrering kan medföra blödningskomplikationer. Absorption efter peroral

administrering av enoxaparinnatrium är osannolik, även efter stora doser.

Behandling

De antikoagulatoriska effekterna av enoxaparinnatrium kan i stor utsträckning neutraliseras

genom långsam intravenös injektion av protamin. Protamindosen beror på den dos

enoxaparinnatrium som har injicerats. 1 mg protamin neutraliserar den antikoagulatoriska

effekten av 100 IE (1 mg) enoxaparinnatrium om enoxaparinnatrium administrerats under

föregående 8 timmar. En infusion på 0,5 mg protamin per 100 IE (1 mg) enoxaparinnatrium

kan administreras om enoxaparinnatrium givits mer än 8 timmar före administrering av

protamin eller om ytterligare en dos protamin beslutats vara nödvändig. Administrering av

protamin är ej nödvändig 12 timmar efter injektion av enoxaparinnatrium. Dock neutraliseras

inte enoxaparinnatriums anti-Xa effekt fullständigt ens med höga doser protamin (maximalt

omkring 60 %) (se förskrivarinformation för protaminsalter).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antikoagulantia, heparingruppen, ATC-kod: B01AB05

Farmakodynamisk effekt

Enoxaparin är ett lågmolekylärt heparin hos vilket de antitrombotiska och antikoagulerande

effekterna hos standardheparin dissocierats. Medelmolekylmassa är cirka 4500 dalton.

Läkemedlet är ett natriumsalt.

In

vitro

har enoxaparinnatrium har hög anti-Xa aktivitet (cirka 100 IE/mg) och låg anti-IIa-

eller antitrombinaktivitet (cirka 28 IE/mg) ett förhållande på 3,6. Dessa

antikoagulationsaktiviter medieras via antitrombin III (ATIII), vilket resulterar i

antitrombotiska aktiviteter hos människa.

Utöver anti-XA/IIa aktiviteten, har ytterligare antitrombotiska och antiinflammatoriska

egenskaper hos enoxaparinnatrium identifierats hos både friska individer och patienter såväl

som i icke-kliniska modeller. Dessa inkluderar hämning av faktor VIIa, induktion av

frisättning av endogent TFPI (Tissue Factor Pathway Inhibitor) liksom minskad frisättning av

vWF (von Willebrandfaktorn) från vaskulärt endotel in i blodomloppet. Det är känt att dessa

faktorer bidrar till enoxaparinnatriums övergripande antikoagulerande effekt.

När enoxaparinnatrium används som profylax är inte enoxaparinnatriums påverkan på den

aktiverade partiella tromboplastintiden (aPTT) signifikant. När enoxaparinnatrium används

som botande behandling, kan aPTT förlängas med 1,5-2,2 gånger kontrolltiden vid

aktivitetstoppen.

Klinisk effekt och säkerhet

Förebyggande av venös tromboembolism vid kirurgi

Förlängt profylax av VTE efter ortopedisk kirurgi

I en dubbelblind studie av förlängt profylax till patienter som genomgått höftledskirurgi,

behandlades 179 patienter utan tidigare venös tromboembolisk sjukdom med 4000 IE (40 mg)

enoxaparinnatrium subkutant under tiden då de var inlagda på sjukhus. Efter utskrivning

randomiserades patienterna till en behandling med antingen 4000 IE (40 mg) (n = 90)

enoxaparinnatrium subkutant, en gång dagligen, eller till placebobehandling (n = 89) i 3

veckor. Förekomsten av djup ventrombos vid långvarigt profylax var signifikant lägre för

enoxaparinnatrium jämfört med placebo, ingen lungemboli rapporterades. Inga större

blödningar inträffade.

Effektdata ges i tabellen nedan.

Enoxaparinnatrium

4000 IE (40 mg) en

gång dagligen s.c.

n (%)

Placebo

en gång dagligen s.c.

n (%)

Alla patienter som behandlats med

långtidsprofylax

90 (100)

89 (100)

VTE Totalt

6 (6,6)

18 (20,2)

Totalt DVT (%)

6 (6,6)*

18 (20,2)

Proximal DVT (%)

5 (5,6)

7 (8,8)

*p-värde kontra placebo =0,008

#p- värde kontra placebo =0,537

I en andra dubbelblind studie behandlades 262 patienter utan tidigare venös tromboembolisk

sjukdom (VTE), som genomgått höftledskirurgi, initialt med 4000 IE (40 mg)

enoxaparinnatrium subkutant, under sjukhusvistelsen. Efter utskrivning randomiserades

patienterna till en behandling med antingen enoxaparinnatrium 4000 IE (40 mg) (n = 131)

subkutant en gång dagligen eller med placebo (n = 131) i 3 veckor. I likhet med den första

studien var incidensen av VTE under långvarig profylax signifikant lägre för

enoxaparinnatrium jämfört med placebo för både total VTE (enoxaparinnatrium 21 (16 %)

jämfört med placebo 45 (34,4%); p = 0,001) och proximal DVT (enoxaparinnatrium 8 (6,1%)

jämfört med placebo 28 (21,4%); p = <0,001). Ingen skillnad i större blödningar sågs mellan

enoxaparinnatrium och placebogruppen .

Utökat profylax av djup ventrombos vid cancerkirurgi

I en dubbelblind multicenterstudie jämfördes säkerhet och effekt för fyra veckors behandling

gentemot en veckas behandling med enoxaparinnatriumprofylax hos 332 patienter som

genomgick elektiv kirurgi för cancer i buk eller bäcken. Patienterna gavs dagligen

enoxaparinnatrium 4000 IE (40 mg) subkutant under 6 till 10 dagar och randomiserade sedan

till behandling med antingen enoxaparinnatrium eller placebo i ytterligare 21 dagar. Bilateral

venografi utfördes mellan dag 25 och 31 eller tidigare vid synbara symtom på venös

tromboembolism. Patienterna följdes därefter under tre månader. Fyra veckors

enoxaparinnatriumprofylax efter operation vid cancer i buk eller bäcken minskade signifikant

incidensen av venografiskt visad trombos, jämfört med en veckas enoxaparinnatriumprofylax.

Frekvensen av venös tromboembolism i slutet av den dubbelblinda fasen var 12,0% (n = 20) i

placebogruppen och 4,8% (n = 8) i enoxaparinnatriumgruppen; p = 0,02. Denna skillnad

kvarstod efter tre månader (13,8% mot 5,5% (n = 23 vs 9), p = 0,01). Det fanns inga

skillnader i antalet blödningar eller andra komplikationer under den dubbelblinda studien eller

uppföljningstiden.

Profylax av venös tromboembolism hos patienter som på grund av allvarligt

sjukdomstillstånd förväntas ha begränsad mobilitet

I en dubbelblind multicenterstudie med parallella grupper jämfördes enoxaparinnatrium i

dosen 2000 IE (20 mg) och 4000 IE (40 mg) subkutant en gång dagligen med placebo som

profylax av djup ventrombos hos patienter med kraftigt begränsad rörlighet under akut

sjukdom (definierad som gångavstånd <10 meter för ≤3 dagar). Denna studie inkluderade

patienter med hjärtsvikt (NYHA klass III eller IV); akut andningssvikt eller komplicerad,

kronisk, respiratorisk insufficiens, akut infektion eller akut reumatism; som associerats med

åtminstone en riskfaktor för VTE (ålder ≥ 75 år, cancer, tidigare VTE, fetma, åderbråck,

hormonbehandling och kronisk hjärt- eller andningssvikt).

Totalt inkluderades 1102 patienter i studien varav 1073 patienter fick behandling.

Behandlingen pågick under 6 till 14 dagar (median 7 dagar). När enoxaparinnatrium gavs i en

dos om 4000 IE (40 mg) en gång dagligen subkutant så minskade incidensen för VTE

signifikant jämfört med placebo. Effektdata ges i tabellen nedan.

Enoxaparinnatrium

2000 IE (20 mg)

en gång dagligen s.c.

(%)

Enoxaparinnatrium

4000 IE (40 mg)

en gång dagligen s.c.

n (%)

Placebo

n (%)

Samtliga behandlade akut

sjuka patienter

287 (100)

291(100)

288 (100)

VTE Totalt (%)

43 (15,0)

16 (5,5)*

43 (14,9)

DVT (%)

totalt

43 (15,0)

16 (5,5)

40 (13,9)

Proximal DVT (%)

13 (4,5)

5 (1,7)

14 (4,9)

VTE = Venösa tromoemboliska händelser inkluderar DVT, LE och död som anses ha tromboembolisk

grundorsak.

* p värde kontra placebo =0,0002

Cirka tre månader efter inskrivning var incidensen för VTE betydligt lägre i den grupp som

behandlats med 4000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium jämfört med incidensen i

placebogruppen. Förekomsten av totala och omfattande blödningar var 8,6% respektive 1,1%

i placebogruppen, 11,7% respektive 0,3% i gruppen som fick 2000 IE (20 mg)

enoxaparinnatrium och 12,6% respektive 1,7% i gruppen som fick 4000 IE (40 mg )

enoxaparinnatrium.

Behandling av djup ventrombos med eller utan lungemboli

I en multicenterstudie med parallella grupper randomiserades 900 patienter med akut DVT i

nedre extremiteter, med eller utan LE, till slutenvårdsbehandling på sjukhus med antingen

(i) 150 IE/kg (1,5 mg/kg) enoxaparinnatrium en gång dagligen subkutant, (ii) 100 IE / kg (1

mg/kg) enoxaparinnatrium var 12:e timme subkutant, eller (iii) intravenös bolusdos med 5000

IE heparin följt av en kontinuerlig heparininfusion (administreras för att uppnå ett aPTT på 55

till 85 sekunder). 900 patienter randomiserades totalt i studien och alla patienter behandlades.

Samtliga patienter fick även warfarinnatrium (dosen justerades efter protrombintid för att

uppnå ett INR på 2,0 till 3,0) inom 72 timmar efter det att behandling med enoxaparinnatrium

eller heparin inletts och därefter under 90 dagar. enoxaparinnatrium eller

standardheparinterapi administrerades under minst 5 dagar och tills målvärdet för INR

uppnåtts.

Båda enoxaparinnatriumregimerna var ekvivalenta med standardheparinterapi beträffande

minskad risk för återkommande venös tromboembolism (DVT och / eller LE). Effektdata ges

i tabellen nedan.

Enoxaparinnatrium

150 IE/kg (1,5 mg/kg)

en gång dagligen s.c.

n (%)

Enoxaparinnatrium

100 IE/kg (1 mg/kg)

två gånger

dagligen s.c.

n (%)

Heparin

aPTT-anpassad

intravenös terapi

n (%)

Alla behandlade

DVT-patienter med

eller utan LE

298 (100)

312 (100)

290 (100)

VTE totalt (%)

13 (4,4)*

9 (2,9)*

12 (4,1)

Enbart DVT

11 (3,7)

7 (2,2)

8 (2,8)

Proximal DVT

9 (3,0)

6 (1,9)

7 (2,4)

LE (%)

2 (0,7)

2 (0,6)

4 (1,4)

VTE = Venös tromoembolisk händelse (DVT och/eller LE)

* 95%-iga konfidensintervall för behandlingsskillnader för total VTE:

enoxaparinnatrium en gång dagligen kontra heparin (-3,0 to 3,5)

enoxaparinnatrium var 12:e time kontra heparin (-4,2 to 1,7)

Andelen större blödningar var motsvarande 1,7% i gruppen som fick 150 IE/kg (1,5 mg/kg)

enoxaparinnatrium en gång dagligen, 1,3% i gruppen som fick 100 IU/kg (1 mg/kg)

enoxaparinnatrium två gånger om dagen och 2,1% i heparingruppen.

Behandling av instabil angina och icke-Q-vågsinfarkt (NSTEMI)

En multicenterstudie omfattade 3171 patienter som skrevs in på sjukhus i den akuta fasen av

instabil angina eller icke-Q-vågsinfarkt. Patienterna randomiserades, vid samtidig

administrering av ASA (100 till 325 mg en gång dagligen) till antingen 100 IU kg (1 mg/kg)

enoxaparinnatrium subkutant var 12: e timme eller intravenöst, ofraktionerat heparin där

dosen justerats beroende på aPTT.

Patienterna var tvungna att behandlas på sjukhus under minst 2 dagar och högst 8 dagar, till

klinisk stabilisering, revaskularisering eller utskrivning. Patienterna måste följas till dag 30.

I jämförelse med heparin, minskade enoxaparinnatrium signifikant den kombinerade

incidensen av angina pectoris, hjärtinfarkt och död, med 19,8 till 16,6% (relativ riskreduktion

på 16,2%) dag 14. Denna minskning av den kombinerade incidensen bibehölls efter 30 dagar

(från 23,3 till 19,8%, relativ riskreduktion på 15%).

Inga signifikanta skillnader gällande stora blödningar kunde ses, även om blödning vid

injektionsstället var mer frekvent för subkutan administrering.

Behandling av akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI)

20479 patienter med STEMI lämpliga för fibrinolytisk behandling inkluderades i en stor

multicenterstudie. Patienterna randomiserades till antingen enoxaparinnatrium givet som 3000

IE (30 mg) intravenös bolusengångsdos samt en 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutan dos följt av

100 IE/kg (1 mg/kg) administrerat subkutant var 12:e timme eller intravenöst ofraktionerat

heparin justerat baserat på aktiverad partiell tromboplastintid (APTT) i 48 timmar. Alla

patienter behandlades dessutom med ASA i minst 30 dagar. Enoxaparinnatriumdoseringen

justerades för patienter med svår nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) samt

för äldre ≥75 år. De subkutana injektionerna av enoxaparinnatrium gavs tills utskrivning från

sjukhus eller i maximalt 8 dagar (beroende på vilket som kommer först).

4716 patienter med blint studieläkemedel som antitrombotisk behandling genomgick

koronarangioplastik (PCI). För patienter som fick enoxaparinnatrium skulle därför

koronarangioplastik (PCI) ske med enoxaparinnatrium (inget byte) i enlighet med den regim

som fastställts i tidigare studier, dvs ingen ytterligare dos om den senaste subkutana

administreringen gavs mindre än 8 timmar innan ballongvidgning. Om den senaste subkutana

administreringen gavs mer än 8 timmar innan ballongvidgning fick patienterna 30 IE/kg (0,3

mg/kg) enoxaparinnatrium som intravenös bolusdos.

Enoxaparinnatrium jämfört med ofraktionerat heparin minskade signifikant incidensen av

primär endpoint dvs kombinationen död av någon orsak eller re-infarkt under de första 30

dagarna efter randomisering (9,9% i enoxaparinnatriumgruppen jämfört med 12% i

ofraktionerat heparingruppen) med en absolut riskreduktion på 2,1 %, motsvarande en relativ

riskreduktion på 17% (p<0,001).

Behandlingsfördelarna med enoxaparinnatrium, påtagliga för flera effektutfall, visade att det

efter 48 timmar fanns en minskning på 35% i relativ riskreduktion med avseende på re-

infarkt, motsvarande en absolut riskreduktion på 0,5 %, jämfört med behandling med

ofraktionerat heparin (p<0,001).

Den fördelaktiga effekten med enoxaparinnatrium med avseende på primär endpoint

(kombination av död och re-infarkt) var konsekvent mellan flera subgrupper inkluderande ålder,

kön, hjärtinfarktens läge, diabetes, tidigare hjärtinfarkt, typ av administrerad fibrinolytika och tid

till behandling med studieläkemedel.

Behandlingsfördelarna med behandlingen var signifikant större för enoxaparinnatrium, jämfört

med ofraktionerat heparin, hos patienter som behandlades med koronarangioplastik (PCI) inom

30 dagar efter randomisering (23% relativ riskreduktion, motsvarande en absolut riskreduktion

på 3,1 %) eller som behandlades medicinskt (15% relativ riskreduktion, motsvarande en absolut

riskreduktion på 1,7 %, p=0,27 för interaktion).

Frekvensen av total endpoint med avseende på död, re-infarkt eller ICH (ett mått på total klinisk

fördel) vid 30 dagar var signifikant lägre (p>0,0001) i enoxaparinnatriumgruppen (10,1%)

jämfört med heparingruppen (12,2%), motsvarande 2,1 % absolut riskreduktion och 17% relativ

riskreduktion till fördel för behandling med Klexane.

Incidensen av större blödningar vid 30 dagar var signifikant högre (p <0,0001) för

enoxaparinnatriumgruppen (2,1%) jämfört med heparingruppen (1,4%). I

enoxaparinnatriumgruppen var incidensen för gastrointestinal blödning högre (0,5%) jämfört

med heparingruppen (0,1%), medan förekomsten av intrakraniell blödning var lika i de båda

grupperna (0,8% för enoxaparinnatrium jämfört med 0,7% för heparin).

Enoxaparinnatriums gynnsamma effekt på primär endpoint som observerades under de första 30

dagarna bibehölls under en 12 månaders uppföljningsperiod.

Nedsatt leverfunktion

Baserat på litteraturdata verkar användning av enoxaparinnatrium 4000 IE (40 mg) hos

cirrospatienter (Child-Pugh klass B-C) säker och effektiv att förebygga portal ventrombos. Det

bör noteras att litteraturstudier kan ha begränsningar. Enoxaparinnatrium bör användas med

försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion pga ökad potential för blödning (se

avsnitt 4.4) och inga formella dosstudier har utförts hos cirrospatienter (Child-Pugh klass A, B,

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Allmänna egenskaper

Enoxaparinnatriums farmakokinetik har undersökts på basis av plasmanivåer av anti-Xa-

aktivitet och aktivitet för anti-IIb vid rekommenderade doser efter engångsadministrering och

upprepad subkutan administrering, samt intravenösa engångsinjektioner.

Kvantitativ bestämning av anti-Xa och anti-IIa-aktivitet har utförts med validerade

amidolytiska metoder.

Absorption

Vid subkutan administrering är biotillgängligheten med avseende på anti-Xa aktivitet, nära

100%.

Olika doser, formuleringar och doseringsregimer kan användas.

Maximala plasmanivåer av anti-Xa aktivitet nås efter ca 3-5 timmar och åstadkommer ca 0,2.

0,4. 1,0 och 1,3 anti-Xa IE/ml efter singeldoser av 2000 IE, 4000 IE, 100 IE/kg and 150 IE/kg

(20 mg, 40 mg, 1 mg/kg and 1,5 mg/kg) respektive.

En 30 mg intravenös bolusdos omedelbart följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) administrerat

subkutant var 12:e timme gav initiala toppnivåer av anti-Xa faktor på 1,16 IE/ml (n=16) och

en genomsnittlig exponering motsvarande 88% av steady state nivåer. Steady state uppnås den

andra behandlingsdagen.

Efter upprepad subkutan administrering av 4000 IE (40 mg) en gång dagligen och 150 IE/kg

(1,5 mg/kg) dagligen hos friska frivilliga uppnåddes steady state dag 2 med en genomsnittlig

15%-ig ökning av exponeringen jämfört med efter en singeldos. Efter upprepad subkutan

administrering av 100 IE/kg (1 mg/kg) två gånger dagligen uppnås steady state efter 3-4 dagar

med en genomsnittlig ökning på 65% jämfört med en singeldos, och genomsnittlig topp och

dalnivå på 1,2 och 0,52 IE/ml, respektive.

Injektionsvolymen och doskoncentrationen i dosintervallet 100-200 mg/ml påverkar inte

farmakokinetiken hos friska försökspersoner.

Farmakokinetiken är linjär i det rekommenderade dosintervallet.

Inomindividsvariabiliteten och mellanindividsvariabiliteten är låg. Ingen ackumulering ses

efter upprepad subkutan administrering.

Plasmanivåerna av anti-IIa aktivitet är ungefär tio gånger lägre än för anti-Xa-aktiviteten vid

subkutan administrering. Genomsnittlig, maximal anti-IIa-aktivitetsnivå observeras ca

3 till 4 timmar efter subkutan injektion och uppmäts, efter upprepad administrering av 100

IE/kg (1 mg/kg) två gånger dagligen och 150 IE/kg (1,5 mg/kg) en gång dagligen, till 0,13

IE/ml respektive 0,19 IE/ml.

Distribution

Distributionsvolymen för enoxaparinnatriums anti-Xa aktivitet är ca 4,3 liter och ligger nära

blodvolymen

Metabolism

Enoxaparinnatrium metaboliseras framförallt i levern genom desulfatering och/eller

depolymerisation till lågmolekylära metaboliter med kraftigt reducerad biologisk potens.

Eliminering

Plasmaclearance för enoxaparinnatrium mätt som Xa inhibition uppskattas till i genomsnitt

0,74 l/timme efter 6 timmars intravenös infusion av 150 IE/kg (1,5 mg/kg).

Elimineringen tycks vara monofasisk med en halveringstid på cirka fem timmar efter en

enstaka subkutan dos till ca 7 timmar efter upprepad dosering.

Renalt clearance av aktiva fragment står för ca 10% av elimineringen av den administrerade

dosen och total renal utsöndring av aktiva och icke-aktiva fragment för ca 40% av dosen.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Resultaten från en farmakokinetisk populationsanalys visar att den kinetiska profilen för

enoxaparinnatrium inte skiljer sig hos äldre patienter jämfört med yngre, så länge

njurfunktionen är normal. Då njurfunktionen minskar med åldern så kan äldre uppvisa en

sämre elimination av enoxaparinnatrium (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Nedsatt leverfunktion

I en studie där patienter med långt framskriden cirros behandlades med enoxaparinnatrium

4000 IE (40 mg) en gång dagligen, kunde en minskning i maximal anti-Xa-aktivitet sättas i

samband med svårt nedsatt leverfunktion (utvärderat genom Child-Pugh kategorier).

Minskningen beror främst på en reducering av ATIII-nivån vilken är sekundär till den

minskade syntesen av ATIII som ses hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Nedsatt njurfunktion

Ett linjärt förhållande mellan anti-Xa plasmaclearance och kreatininclearance vid steady-state

har observerats, vilket tyder på minskad enoxaparinnatriumclearance hos patienter mednedsatt

njurfunktion. Anti-Xa-exponeringen som representeras av AUC vid steady-state ökar

marginellt vid milt (kreatininclearance 50-80 ml/min) och måttligt (kreatininclearance 30-50

ml/min) nedsatt njurfunktion efter upprepad subkutan administerering av 4000 IE (40 mg)

enoxaparinnatrium en gång dagligen. Hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion

(kreatininclearance <30 ml/min) ses en signifikant ökning av AUC vid steady state med i

genomsnitt 65%, efter upprepad subkutan administrering av 4000 IE (40 mg)

enoxaparinnatrium, en gång dagligen (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Hemodialys

Studier har visat att under hemodialys är eliminationen för enoxaparinnatrium oförändrad

jämfört med kontrollgruppen, men däremot var AUC två gånger högre jämfört med

kontrollgruppen efter intravenösa singeldoser på 25 IE/kg (0,25 mg/kg), 50 IE/kg (0,50

mg/kg) eller 100 IE/kg (1mg/kg).

Vikt

Efter upprepad, subkutan dosering med 150 IE/kg (1,5 mg/kg) enoxaparinnatrium, en gång

dagligen, är genomsnittligt AUC för anti-Xa-aktivitet marginellt högre, vid steady state,

för överviktiga friska försökspersoner (BMI 30-48 kg/m

) jämfört med normalviktiga

kontrollpersoner, medan maximal anti-Xa-aktivitetsnivå i plasma inte ökar. Vid subkutan

dosering ses ett lägre viktjusterat clearance hos överviktiga patienter.

Vid administrering av en singeldos som inte viktjusterats visades att exponeringen för anti-Xa

är 52 % högre hos kvinnor med låg vikt (<45 kg) och 27% högre hos män med låg vikt (<57

kg) jämfört med normalviktiga kontrollpersoner (se avsnitt 4.4).

Farmakokinetiska interaktioner

Inga farmakokinetiska interaktioner har observerats vid samtidig administrering av

enoxaparinnatrium och trombolytika.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Vid sidan av enoxaparinnatriums antikoagulativa effekt, sågs inga tecken på oönskade effekter

i råtta och hund vid 15 mg/kg/dag (subkutant) i 13-veckors toxicitetsstudier eller i råtta och apa

vid 10 mg/kg/dag (subkutant och intravenöst) i 26-veckors toxicitetsstudier.

Någon mutagen aktivitet av enoxaparinnatrium har inte setts vid

in vitro

-tester, inklusive

Ames test och framåtmutationstester på lymfomceller från mus och inte heller någon

klastogen aktivitet, vilket grundar sig på ett

in vitro

kromosomavvikelsetest på humana

lymfocyter samt ett

in vivo

benmärgskromosomavvikelsetest hos råtta.

Inga tecken på teratogena eller fosterskadande effekter sågs med enoxaparinnatrium vid

behandling upp till 30 mg/kg/dag (subkutant) i gravida råttor och kaniner.Enoxaparinnatrium

påverkade inte reproduktionsförmågan hos hon- och hanråttor i doser upp till 20 mg/kg/dag

(subkutant).

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Förfyllda sprutor:

Vatten för injektionsvätskor.

Injektionsflaskor:

Bensylalkohol och vatten för injektionsvätskor.

6.2

Inkompatibiliteter

Subkutan injektion

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel.

Intravenös (bolus) injektion (endast vid indikationen STEMI)

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel än de som nämns i avsnitt 4.2.

6.3

Hållbarhet

Förfylld spruta

3 år

Injektionsflaska

2 år

Efter öppnande (injektionsflaska):

Kemisk och fysisk stabilitet vid användning har visats under 28 dagar vid 25°C. Ur en

mikrobiologisk synvinkel, kan produkten förvaras i högst 28 dagar vid 25°C när den väl

öppnats. Andra lagringstider och lagringsförhållanden är användarens ansvar.

Utspädd lösning:

Utspädd lösning ska användas omedelbart.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förfylld spruta: Förvaras vid högst 25

C. Får ej frysas.

Injektionsflaska: Förvaras vid högst 25

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Klexane 2000 IE (20 mg) / 0,2 ml, 4000 IE (40 mg) / 0,4 ml: Injektionsvätska, lösning i

förfylld spruta (typ 1-glas) med gummipropp (klorbutyl och brombutyl) och injektionsnål

(med automatiskt nålskydd ERIS

eller PREVENTIS

eller utan automatiskt nålskydd).

Förpackningar: 2, 5, 6, 10, 20, 30, 50, 100 förfyllda sprutor och multiperförpackningar 9x10,

100x10 och 200x10 förfyllda sprutor.

Klexane 6000 IE (60 mg) / 0,6 ml, 8000 IE (80 mg) / 0,8 ml, 10000 IE (100 mg) /1,0 ml:

Injektionsvätska, lösning i förfylld spruta (typ 1-glas) med gummipropp (klorbutyl och

brombutyl) och injektionsnål (med automatiskt nålskydd ERIS

eller PREVENTIS

eller

utan automatiskt nålskydd).

Förpackningar: 2, 5, 6, 10, 12, 20, 24, 30, 50, 100 förfyllda sprutor och multiperförpackningar

3x10 och 9x10 förfyllda sprutor.

Klexane 30000 IE (300 mg) / 3 ml: 3 ml injektionsvätska, lösning i injektionsflaska (typ 1-

glas) med gummipropp (klorbutyl).

Förpackningar: 1, 5 och 10 injektionsflaskor.

Klexane 100000 IE (1000 mg) /10 ml: 10 ml injektionsvätska, lösning i injektionsflaska (typ

1-glas) med gummipropp (klorbutyl).

Förpackningar: 1, 5 och 10 injektionsflaskor.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Klexane förfyllda sprutor är färdiga för omedelbart bruk. För administreringssätt, se avsnitt

4.2.

Använd endast klar, färglös till svagt gul lösning.

Förfyllda sprutor tillhandahålls med eller utan automatiskt nålskydd. Bruksanvisning finns i

bipacksedeln.

Varje spruta är för engångsbruk. Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande

anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Sanofi AB

Box 30052

104 25 Stockholm

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

2000 IE (20 mg) / 0,2 ml

injektionsvätska, lösning, förfylld spruta:

56481

4000 IE (40 mg) / 0,4 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta:

56482

6000 IE (60 mg) / 0,6 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta:

56483

8000 IE (80 mg) / 0,8 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta:

56484

10000 IE (100 mg) /1,0 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta:

56485

30000 IE (300 mg) / 3 ml injektionsvätska, lösning

injektionsflaska):

56486

100000 IE (1000 mg) /10 ml injektionsvätska, lösning

injektionsflaska):

56487

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2000 IE (20 mg) / 0,2 ml, 4000 IE (40 mg) / 0,4 ml, 6000 IE (60 mg) / 0,6 ml, 8000 IE (80 mg)

/ 0,8 ml, 10000 IE (100 mg) /1,0 ml injektionsvätska, lösning, förfylld spruta:

1989-12-08 /

2009-12-08

30000 IE (300 mg) / 3 ml, 100000 IE (1000 mg) /10 ml injektionsvätska, lösning

(injektionsflaska)

: 1998-06-12 / 2009-12-08

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-06-09

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Läkemedelsverkets webbplats

www.lakemedelsverket.se.

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen