Zeffix

Europeiska unionen - svenska - EMA (European Medicines Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

10-02-2021

Aktiva substanser:
lamivudin
Tillgänglig från:
GlaxoSmithKline (Ireland) Limited
ATC-kod:
J05AF05
INN (International namn):
lamivudine
Terapeutisk grupp:
Antivirala medel för systemiskt bruk,
Terapiområde:
Hepatit B, kronisk
Terapeutiska indikationer:
Zeffix is indicated for the treatment of chronic hepatitis B in adults with:compensated liver disease with evidence of active viral replication, persistently elevated serum alanine aminotransferase (ALT) levels and histological evidence of active liver inflammation and / or fibrosis. Initiation of lamivudine treatment should only be considered when the use of an alternative antiviral agent with a higher genetic barrier is not available or appropriate;decompensated liver disease in combination with a second agent without cross-resistance to lamivudine.
Produktsammanfattning:
Revision: 26
Bemyndigande status:
auktoriserad
Godkännandenummer:
EMEA/H/C/000242
Tillstånd datum:
1999-07-29
EMEA-kod:
EMEA/H/C/000242

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - bulgariska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - bulgariska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - bulgariska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - spanska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - spanska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - spanska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - tjeckiska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tjeckiska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tjeckiska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - danska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - danska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - danska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - tyska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tyska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tyska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - estniska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - estniska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - estniska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - grekiska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - grekiska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - grekiska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - franska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - franska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - franska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - italienska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - italienska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - italienska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - lettiska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - lettiska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - lettiska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - litauiska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - litauiska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - litauiska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - ungerska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - ungerska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - ungerska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - maltesiska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - maltesiska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - maltesiska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - nederländska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - nederländska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - nederländska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - polska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - polska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - polska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - portugisiska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - portugisiska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - portugisiska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - rumänska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - rumänska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - rumänska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - slovakiska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovakiska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovakiska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - slovenska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovenska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovenska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - finska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - finska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - finska

06-06-2016

Bipacksedel Bipacksedel - norska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - norska

10-02-2021

Bipacksedel Bipacksedel - isländska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - isländska

10-02-2021

Bipacksedel Bipacksedel - kroatiska

10-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - kroatiska

10-02-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - kroatiska

06-06-2016

Läs hela dokumentet

B. BIPACKSEDEL

Bipacksedel: information till patienten

Zeffix 100 mg filmdragerade tabletter

lamivudin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor, vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig.

Ge det inte till andra. Det kan skada dem även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Zeffix är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Zeffix

Hur du tar Zeffix

Eventuella biverkningar

Hur Zeffix ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Zeffix är och vad det används för

Den aktiva substansen i Zeffix är lamivudin.

Zeffix används för att behandla kronisk hepatit B-infektion hos vuxna.

Zeffix är ett antiviralt läkemedel som undertrycker hepatit B-virus och tillhör en grupp läkemedel som

kallas

nukleosidanalog omvänt transkriptas-hämmare (NRTI)

Hepatit B är ett virus som infekterar levern, ger långvarig (kronisk) infektion, och kan ge upphov till

skador i levern. Zeffix kan användas av personer vars lever är skadad men fortfarande fungerar

normalt (kompenserad leversjukdom) samt i kombination med andra läkemedel av personer vars lever

är skadad och inte fungerar normalt (dekompenserad leversjukdom).

Behandling med Zeffix kan minska mängden hepatit B-virus i kroppen. Därmed kan skadorna i levern

minskas och leverfunktionen förbättras. Alla svarar inte på behandlingen med Zeffix på samma sätt.

Din läkare kommer att övervaka effekten av din behandling genom att regelbundet ta blodprover.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Zeffix

Använd inte Zeffix

om du är

allergisk

mot lamivudin eller mot något annat innehållsämne i detta läkemedel (

anges

i avsnitt 6

Rådgör med din läkare

om du tror att detta gäller dig.

Varningar och försiktighet

Vissa personer som tar Zeffix eller andra liknande läkemedel löper större risk för allvarliga

biverkningar. Du behöver vara uppmärksam på de extra riskerna:

om du någon gång har haft andra typer av

leversjukdom

, såsom hepatit C

om du är kraftigt

överviktig

(speciellt om du är kvinna)

Tala med din läkare om något av detta gäller dig.

Du kan behöva extra kontroller, inklusive

blodprov, under tiden du tar läkemedlet.

Se avsnitt 4

för mer information om riskerna.

Sluta inte ta Zeffix

utan att först ha rådfrågat din läkare, eftersom det finns en risk att din hepatit då

förvärras. När du slutat ta Zeffix kommer din läkare att kontrollera dig under minst fyra månader för

att utesluta eventuella problem. Det innebär att blodprover kommer tas för att kontrollera om du har

förhöjda nivåer av leverenzymer, vilket kan vara tecken på leverskada. Se avsnitt 3 för mer

information om hur Zeffix ska tas.

Skydda andra människor

Hepatit B-infektion sprids genom sexuell kontakt med någon som har infektionen eller genom

överföring av infekterat blod (till exempel genom att dela injektionsnålar). Zeffix hindrar dig inte från

att föra hepatit B-infektionen vidare till andra människor. För att skydda andra från att infekteras med

hepatit B:

Använd kondom

när du har oral- eller penetrerande sex.

Riskera inte överföring via blod

– dela exempelvis inte injektionsnålar med andra.

Andra läkemedel och Zeffix

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel, detta inkluderar även naturläkemedel och receptfria läkemedel.

Kom ihåg att tala om för din läkare eller apotekspersonal om du börjar ta några nya läkemedel under

tiden du tar Zeffix.

Dessa läkemedel bör inte tas tillsammans med Zeffix:

läkemedel (vanligen vätskor) innehållande sorbitol och andra sockeralkoholer (som xylitol,

mannitol, laktitol och maltitol), om de tas regelbundet

andra läkemedel som innehåller lamivudin, som används för att behandla

hiv-infektion

(ibland

kallat AIDS-virus)

emtricitabin, som används för att behandla

hiv-

eller

hepatit

B-infektion

kladribin, som används för att behandla

hårcellsleukemi.

Tala om för din läkare

om du behandlas med något av dessa läkemedel.

Graviditet

Om du är gravid, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn:

Tala med din läkare

om riskerna och nyttan av att ta Zeffix under din graviditet. Avbryt inte

behandlingen utan att först ha rådfrågat din läkare.

Amning

Zeffix kan passera över i bröstmjölk. Om du ammar eller funderar på att amma:

Tala med din läkare

innan du tar Zeffix.

Körförmåga och användning av maskiner

Zeffix kan göra att du känner dig trött vilket kan påverka din förmåga att köra bil eller använda

maskiner.

Kör inte bil och använd inga maskiner om du inte är säker på att din förmåga är opåverkad.

Zeffix innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill

“natriumfritt”.

3.

Hur du tar Zeffix

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du

är osäker.

Ha regelbunden kontakt med din läkare

Zeffix hjälper dig att kontrollera din hepatit B-infektion. Du måste fortsätta att ta det varje dag för att

kontrollera din infektion och hindra din sjukdom från att förvärras.

Håll kontakten med din läkare och sluta inte ta Zeffix

utan att först ha rådfrågat din läkare.

Hur mycket du ska ta

Vanlig dos av Zeffix är en tablett

(100 mg lamivudin)

en gång dagligen.

Din läkare kan förskriva en lägre dos om du har problem med njurarna. Det finns en oral lösning av

Zeffix tillgänglig för personer som behöver en lägre dos eller som inte kan svälja tabletter.

Tala med din läkare

om detta gäller dig.

Om du redan tar ett annat läkemedel mot hiv-infektion som innehåller lamivudin så kommer din

läkare att fortsätta behandla dig med den högre dosen (vanligen 150 mg två gånger dagligen),

eftersom dosen av lamivudin i Zeffix (100 mg) inte är tillräcklig för att behandla hiv-infektion. Om du

planerar att ändra din hivbehandling, diskutera denna förändring med din läkare först.

Svälj tabletten hel med vatten. Zeffix kan tas med eller utan mat.

Om du har tagit för stor mängd Zeffix

Om du av misstag fått i dig för stor mängd Zeffix är risken liten att du kommer att få några allvarliga

problem. Om du av misstag tagit för stor mängd ska du kontakta läkare, apotekspersonal eller

akutmottagningen på närmaste sjukhus för ytterligare råd.

Om du har glömt att ta Zeffix

Om du har glömt att ta en dos, ta denna så snart som möjligt. Fortsätt sedan behandlingen enligt

föreskrift. Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

Sluta inte ta Zeffix

Du ska inte sluta ta Zeffix utan att rådfråga läkare först. Det finns en risk att din hepatit förvärras (

se

avsnitt 2

). När du slutat ta Zeffix kommer din läkare att kontrollera dig under minst fyra månader för

att utesluta eventuella problem. Det innebär att blodprover kommer tas för att kontrollera om du har

förhöjda nivåer av leverenzymer, vilket kan vara tecken på leverskada.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Biverkningar som vanligen rapporterades i kliniska studier med Zeffix var trötthet,

luftvägsinfektioner, halsbesvär, huvudvärk, värk och obehag från magen, illamående, kräkningar och

diarré, stegring av leverenzymer och enzymer producerade i musklerna (

se nedan

Allergisk reaktion

Detta är sällsynt (kan förekomma hos

upp till 1 av 1000

användare). Tecken omfattar:

svullnad i ögonlock, ansikte eller läppar

svårigheter att svälja eller andas

Kontakta läkare omedelbart

om du får något av dessa symtom.

Sluta ta Zeffix.

Biverkningar som antas kunna bero på Zeffix

En mycket vanlig biverkan

(kan förekomma hos

fler än 1 av 10

användare) som kan påvisas i

blodprover är:

en nivåstegring av vissa leverenzymer (

transaminaser

), vilket kan vara ett tecken på

inflammation eller skada i levern.

En vanlig biverkan

(kan förekomma hos

upp till 1 av 10

användare) är:

kramper och muskelsmärta

hudutslag eller nässelutslag på kroppen.

En vanlig biverkan

som kan påvisas i blodprover är:

en nivåstegring av ett enzym som produceras i musklerna (

kreatininfosfokinas

) och som kan

vara ett tecken på att kroppsvävnaden är skadad.

En mycket sällsynt biverkan

(kan förekomma hos

upp till 1 av 10 000

användare) är:

Laktacidos (överskott av mjölksyra i blodet).

Övriga biverkningar

Övriga biverkningar har förekommit hos ett mycket litet antal användare men den exakta frekvensen

är okänd.

nedbrytning av muskelvävnad

en försämring av leversjukdom efter att behandling med Zeffix upphört eller under behandling

om hepatit B-viruset utvecklar resistens mot Zeffix. Detta kan ha en dödlig utgång för vissa

personer

En biverkan som kan påvisas i blodprover är:

en reducering av antalet celler involverade i blodkoagulering (

trombocytopeni

Om du får några biverkningar

Tala med din läkare

eller apotekspersonal

. Detta gäller även eventuella biverkningar som

inte nämns i denna information.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt via det

nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V. Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till

att öka informationen om läkemedels säkerhet.

5.

Hur Zeffix ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och blistret.

Förvaras vid högst 30 °C.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är lamivudin. Varje filmdragerad tablett innehåller 100 mg lamivudin.

Övriga innehållsämnen är: mikrokristallin cellulosa, natriumstärkelseglykolat, magnesiumstearat,

hypromellos, titandioxid, makrogol 400, polysorbat 80, syntetisk gul och röd järnoxid.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Zeffix filmdragerade tabletter tillhandahålls i garantiförslutna

blister med 28 eller 84 tabletter.

Tabletterna är brungula, kapselformade, bikonvexa och märkta ”GX CG5” på ena sidan.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Tillverkare

Innehavare av godkännande

för försäljning

GlaxoSmithKline Pharmaceuticals S.A.

ul. Grunwaldzka 189

60-322 Poznan

Polen

GlaxoSmithKline (Ireland)

Limited

12 Riverwalk

Citywest Business Campus

Dublin 24

Irland

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel:

België/Belgique/Belgien

GlaxoSmithKline Pharmaceuticals s.a./n.v.

Tél/Tel: + 32 (0) 10 85 52 00

Lietuva

GlaxoSmithKline Lietuva UAB

Tel: + 370 5 264 90 00

info.lt@gsk.com

България

ГлаксоСмитКлайн ЕООД

Teл.: + 359 2 953 10 34

Luxembourg/Luxemburg

GlaxoSmithKline Pharmaceuticals s.a./n.v.

Belgique/Belgien

Tél/Tel: + 32 (0) 10 85 52 00

Česká republika

GlaxoSmithKline s.r.o.

Tel: + 420 222 001 111

cz.info@gsk.com

Magyarország

GlaxoSmithKline Kft.

Tel.: + 36 1 225 5300

Danmark

GlaxoSmithKline Pharma A/S

Tlf: + 45 36 35 91 00

dk-info@gsk.com

Malta

GlaxoSmithKline (Malta) Limited

Tel: + 356 21 238131

Deutschland

GlaxoSmithKline GmbH & Co. KG

Tel.: + 49 (0)89 36044 8701

produkt.info@gsk.com

Nederland

GlaxoSmithKline BV

Tel: + 31 (0)

33 2081100

Eesti

GlaxoSmithKline Export Ltd. Eesti filiaal

Tel: + 372 6676 900

estonia@gsk.com

Norge

GlaxoSmithKline AS

Tlf: + 47 22 70 20 00

Ελλάδα

GlaxoSmithKline Μονοπρόσωπη A.E.B.E.

Τηλ: + 30 210 68 82 100

Österreich

GlaxoSmithKline Pharma GmbH

Tel: + 43 (0)1 97075 0

at.info@gsk.com

España

GlaxoSmithKline, S.A.

Tel: + 34 900 202 700

es-ci@gsk.com

Polska

GSK Services Sp. z.o.o.

Tel.: + 48 (0)22 576 9000

Frankrike

Laboratoire GlaxoSmithKline

Tél: + 33 (0)1 39 17 84 44

diam@gsk.com

Portugal

Glaxo Wellcome Farmacêutica, Lda

Tel: + 351 21 412 95 00

FI.PT@gsk.com

Hrvatska

GlaxoSmithKline d.o.o.

Tel: + 385 1 6051 999

România

GlaxoSmithKline (GSK) S.R.L.

Tel: + 4021 3028 208

Irland

GlaxoSmithKline (Ireland) Limited

Tel: + 353 (0)1 4955000

Slovenija

GlaxoSmithKline d.o.o.

Tel: + 386 (0)1 280 25 00

gqq41253@glaxowellcome.co.uk

Ísland

Vistor hf.

Sími: + 354 535 7000

Slovenská republika

GlaxoSmithKline Slovakia s. r. o.

Tel: + 421 (0)2 48 26 11 11

recepcia.sk@gsk.com

Italia

GlaxoSmithKline S.p.A.

Tel: + 39 (0)45 7741 111

Suomi/Finland

GlaxoSmithKline Oy

Puh/Tel: + 358 (0)10 30 30 30

finland.tuoteinfo@gsk.com

Κύπρος

GlaxoSmithKline (Cyprus) Ltd

Τηλ: + 357 22 39 70 00

gskcyprus@gsk.com

Sverige

GlaxoSmithKline AB

Tel: + 46 (0) 8 638 93 00

info.produkt@gsk.com

Latvija

GlaxoSmithKline Latvia SIA

Tel: + 371 67312687

lv-epasts@gsk.com

United Kingdom

GlaxoSmithKline UK Ltd

Tel: + 44 (0)800 221441

customercontactuk@gsk.com

Denna bipacksedel ändrades senast

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu/

Bipacksedel: Information till patienten

Zeffix 5 mg/ml oral lösning

lamivudin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor, vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Zeffix är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Zeffix

Hur du tar Zeffix

Eventuella biverkningar

Hur Zeffix ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Zeffix är och vad det används för

Den aktiva substansen i Zeffix är lamivudin.

Zeffix används för att behandla kronisk hepatit B-infektion hos vuxna.

Zeffix är ett antiviralt läkemedel som undertrycker hepatit B-virus och tillhör en grupp läkemedel som

kallas

nukleosidanalog omvänt transkriptas-hämmare (NRTI)

Hepatit B är ett virus som infekterar levern, ger långvarig (kronisk) infektion, och kan ge upphov till

skador i levern. Zeffix kan användas av personer vars lever är skadad men fortfarande fungerar

normalt (kompenserad leversjukdom) samt i kombination med andra läkemedel av personer vars lever

är skadad och inte fungerar normalt (dekompenserad lever sjukdom).

Behandling med Zeffix kan minska mängden hepatit B-virus i kroppen. Därmed kan skadorna i levern

minskas och leverfunktionen förbättras. Alla svarar inte på behandlingen med Zeffix på samma sätt.

Din läkare kommer att övervaka effekten av din behandling genom att regelbundet ta blodprover.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Zeffix

Använd inte Zeffix

om du är

allergisk

mot lamivudin eller mot något annat innehållsämne i detta läkemedel (

anges

i avsnitt 6

Rådgör med din läkare

om du tror att detta gäller dig.

Varningar och försiktighet

Vissa personer som tar Zeffix eller andra liknande läkemedel löper större risk för allvarliga

biverkningar. Du behöver vara uppmärksam på de extra riskerna:

om du någon gång har haft andra typer av

leversjukdom

, såsom hepatit C

om du är kraftigt

överviktig

(speciellt om du är kvinna)

Tala med din läkare om något av detta gäller dig.

Du kan behöva extra kontroller, inklusive

blodprov, under tiden du tar läkemedlet.

Se avsnitt 4

för mer information om riskerna.

Sluta inte ta Zeffix

utan att först ha rådfrågat din läkare, eftersom det finns en risk att din hepatit då

förvärras. När du slutat ta Zeffix kommer din läkare att kontrollera dig under minst fyra månader för

att utesluta eventuella problem. Det innebär att blodprover kommer tas för att kontrollera om du har

förhöjda nivåer av leverenzymer, vilket kan vara tecken på leverskada. Se avsnitt 3 för mer

information om hur Zeffix ska tas.

Skydda andra människor

Hepatit B-infektion sprids genom sexuell kontakt med någon som har infektionen eller genom

överföring av infekterat blod (till exempel genom att dela injektionsnålar). Zeffix hindrar dig inte från

att föra hepatit B-infektionen vidare till andra människor. För att skydda andra från att infekteras med

hepatit B:

Använd kondom

när du har oral- eller penetrerande sex.

Riskera inte överföring via blod

– dela exempelvis inte injektionsnålar med andra.

ndra läkemedel och Zeffix

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel, detta inkluderar även naturläkemedel och receptfria läkemedel.

Kom ihåg att tala om för din läkare eller apotekspersonal om du börjar ta några nya läkemedel under

tiden du tar Zeffix.

Dessa läkemedel bör inte tas tillsammans med Zeffix:

läkemedel (vanligen vätskor) innehållande sorbitol och andra sockeralkoholer (som xylitol,

mannitol, laktitol och maltitol), om de tas regelbundet

andra läkemedel som innehåler lamivudin, som används för att behandla

hiv-infektion

(ibland

kallat AIDS-virus)

emtricitabin, som används för att behandla

hiv-

eller

hepatit

B-infektion

kladribin, som används för att behandla

hårcellsleukemi.

Tala om för din läkare

om du behandlas med något av dessa läkemedel.

Graviditet

Om du är gravid, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn:

Tala med din läkare

om riskerna och nyttan av att ta Zeffix under din graviditet.

Avbryt inte behandlingen utan att först ha rådfrågat din läkare.

Amning

Zeffix kan passera över i bröstmjölk. Om du ammar eller funderar på att amma:

Tala med din läkare

innan du tar Zeffix.

Körförmåga och användning av maskiner

Zeffix kan göra att du känner dig trött vilket kan påverka din förmåga att köra bil eller använda

maskiner.

Kör inte bil och använd inga maskiner om du inte är säker på att din förmåga är opåverkad.

Zeffix innehåller socker, konserveringsmedel, propylenglykol och natrium

Om du har diabetes, ska du observera att en dos Zeffix (100 mg = 20 ml) innehåller 4 g sackaros.

Zeffix innehåller sackaros. Om du inte tål vissa sockerarter, bör du kontakta din läkare innan du tar

detta Zeffix. Sackaros kan vara skadligt för tänderna.

Zeffix innehåller konserveringsmedel (

parahydroxibensoater

) som kan ge allergiska reaktioner

(eventuellt fördröjd).

Detta läkemedel innehåller 400 mg propylenglykol per dos (20 ml).

Detta läkemedel innehåller 58,8 mg natrium (huvudingrediensen i koksalt/bordssalt) per dos (20 ml).

Detta motsvarar 2,9 % av högsta rekommenderat dagligt intag av natrium för vuxna.

3.

Hur du tar Zeffix

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du

är osäker.

Ha regelbunden kontakt med din läkare

Zeffix hjälper dig att kontrollera din hepatit B-infektion. Du måste fortsätta att ta det varje dag för att

kontrollera din infektion och hindra din sjukdom från att förvärras.

Håll kontakten med din läkare och sluta inte ta Zeffix

utan att först ha rådfrågat din läkare.

Hur mycket du ska ta

Vanlig dos av Zeffix är 20 ml

(100 mg lamivudin)

en gång dagligen.

Din läkare kan förskriva en lägre dos om du har problem med njurarna.

Tala med din läkare

om detta gäller dig.

Om du redan tar ett annat läkemedel mot hiv-infektion som innehåller lamivudin så kommer din

läkare att fortsätta behandla dig med den högre dosen (vanligen 150 mg två gånger dagligen),

eftersom dosen av lamivudin i Zeffix (100 mg) inte är tillräcklig för att behandla hiv-infektion. Om du

planerar att ändra din hivbehandling, diskutera denna förändring med din läkare först.

Zeffix kan tas med eller utan mat.

För information om hur läkemedlet mäts upp och administreras se bild och instruktioner efter

avsnitt 6 i bipacksedeln.

Om du har tagit för stor mängd Zeffix

Om du av misstag fått i dig för stor mängd Zeffix är risken liten att du kommer att få några allvarliga

problem. Om du av misstag tagit för stor mängd ska du kontakta läkare, apotekspersonal eller

akutmottagningen på närmaste sjukhus för ytterligare råd.

Om du har glömt att ta Zeffix

Om du har glömt att ta en dos, ta denna så snart som möjligt. Fortsätt sedan behandlingen enligt

föreskrift. Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

Sluta inte ta Zeffix

Du ska inte sluta ta Zeffix utan att rådfråga läkare först. Det finns en risk att din hepatit förvärras (

se

avsnitt 2

). När du slutar ta Zeffix kommer din läkare att kontrollera dig under minst fyra månader för

att utesluta eventuella problem. Det innebär att blodprover kommer tas för att kontrollera om du har

förhöjda nivåer av leverenzymer, vilket kan vara tecken på leverskada.

Läs hela dokumentet

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Zeffix 100 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 100 mg lamivudin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett (tablett)

Brungula, filmdragerade, kapselformade, bikonvexa, ungefärlig storlek; 11 mm x 5 mm och med

ingraverat ”GX CG5” på ena sidan.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Zeffix är avsett för behandling av kronisk hepatit B hos vuxna med:

kompenserad leversjukdom med tecken på aktiv viral replikation, bestående förhöjning av

alaninaminotransferas (ALAT) i serum och histologiska tecken på aktiv leverinflammation

och/eller fibros. Initiering av behandling med lamivudin ska endast övervägas när användningen

av ett alternativt antiviralt medel med en högre genetisk barriär för resistensutveckling inte finns

tillgängligt eller är olämpligt (se avsnitt 5.1).

sviktande (dekompenserad) leverfunktion i kombination med ett annat medel som inte är

korsresistent mot lamivudin (se avsnitt 4.2).

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Zeffix bör initieras av läkare med erfarenhet av att behandla patienter med kronisk

hepatit B-infektion.

Dosering

Vuxna

Rekommenderad dos av Zeffix är 100 mg en gång dagligen.

Hos patienter med dekompenserad leversjukdom ska lamivudin alltid användas i kombination med ett

annat läkemedel som inte är korsresistent mot lamivudin för att minska risken för resistens och för att

erhålla snabb viral suppression.

Behandlingsduration

Den optimala behandlingstiden är inte känd.

Hos patienter med HBeAg-positiv kronisk hepatit B (CHB) utan cirros bör behandlingen

fortsätta i minst 6-12 månader efter att serokonversion av HBeAg (HBeAg- och HBV-DNA-

förlust med detektion av anti-HBe) konstaterats för att begränsa risken för virologiskt återfall

eller tills HBsAg-serokonversion uppnås eller behandlingssvikt konstateras (se avsnitt 4.4).

Serum-ALAT- och HBV-DNA-nivåer bör följas regelbundet efter avslutad behandling för att

upptäcka sent uppkomna virologiska återfall.

Hos patienter med HBeAg-negativ CHB (”pre-core mutant”) utan cirros, bör behandlingen

fortsätta åtminstone tills HBs-serokonversion uppnås eller behandlingssvikt konstateras. Vid

långvarig behandling rekommenderas regelbunden omvärdering för att vara säker på att den

valda terapin är fortsatt lämplig för patienten.

Hos patienter med dekompenserad leversjukdom eller cirros och hos levertransplanterade, bör

behandlingen inte avbrytas. (se avsnitt 5.1).

Om lamivudin-behandlingen avbryts, bör patienten kontrolleras regelbundet med avseende på

hepatitrecidiv (se avsnitt 4.4).

Klinisk resistensutveckling

Hos patienter med antingen HBeAg-positiv eller HBeAg-negativ CHB kan utvecklingen av YMDD

(tyrosin-metionin-aspartat-aspartat)-muterat HBV resultera i minskat terapeutiskt svar på lamivudin,

vilket ses som höjning av HBV-DNA och ALAT i förhållande till tidigare nivåer under behandlingen.

För att minska risken för resistens hos patienter som får lamivudin i monoterapi bör övergång till eller

tillägg av ett alternativt läkemedel för vilket korsresistens med lamivudin inte föreligger, baserat på

behandlingsriktlinjer, övervägas om HBV-DNA i serum är detekterbart vid eller efter 24-veckors

behandling (se avsnitt 5.1).

Till patienter som samtidigt är hiv-infekterade och som erhåller eller planeras erhålla lamivudin eller

kombinationen lamivudin/zidovudin, bör den rekommenderade dosen lamivudin för behandling av

hiv-infektionen (vanligen 150 mg två gånger dagligen i kombination med andra antiretrovirala

läkemedel) användas.

Speciella patientgrupper

Nedsatt njurfunktion

Serumkoncentrationerna (AUC) av lamivudin ökar hos patienter med måttligt till gravt nedsatt

njurfunktion på grund av minskad renal clearance. Dosen bör därför reduceras till patienter med

kreatinin-clearance <50 ml/min. När doser under 100 mg krävs, bör Zeffix oral lösning användas (se

tabell 1 nedan).

Tabell 1: Dosering till patienter med nedsatt njurfunktion.

Kreatinin-clearance

ml/min

Första dosen av Zeffix

oral lösning *

Underhållsdos

en gång dagligen

30 till < 50

20 ml (100 mg)

10 ml (50 mg)

15 till < 30

20 ml (100 mg)

5 ml (25 mg)

5 till < 15

7 ml (35 mg)

3 ml (15 mg)

< 5

7 ml (35 mg)

2 ml (10 mg)

*Zeffix oral lösning innehåller 5 mg/ml lamivudin.

Data från patienter under intermittent hemodialys (upp till 4 timmars dialys 2-3 gånger per vecka)

visar att efter den initiala dosreduktionen av lamivudin, för att korrigera för patientens

kreatinin-clearance, behövs inga ytterligare dosjusteringar under tiden patienten genomgår dialys.

Nedsatt leverfunktion

Data från patienter med nedsatt leverfunktion, inklusive dem med terminal leversvikt som väntar på

levertransplantation, visar att farmakokinetiken av lamivudin inte signifikant förändras vid försämrad

leverfunktion. Baserat på dessa uppgifter krävs ingen dosjustering vid nedsatt leverfunktion om inte

nedsatt njurfunktion samtidigt föreligger.

Äldre

Hos äldre patienter har ett normalt åldrande med åtföljande nedgång i njurfunktionen, inte någon

kliniskt signifikant effekt på lamivudinexponeringen om inte kreatinin clearance är <50 ml/min.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Zeffix för spädbarn, barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts.

Tillgänglig information finns i avsnitt 4.4 och 5.1 men ingen dosrekommendation kan fastsällas.

Administreringssätt

Oral användning.

Zeffix kan intas med eller utan föda.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

Exacerbation av hepatit

Exacerbationer under behandling

Spontana exacerbationer av kronisk hepatit B är relativt vanlig och kännetecknas av övergående

ökningar av ALAT i serum. Efter att virushämmande behandling påbörjats kan en del patienter få en

ökning av ALAT i serum när HBV-DNA nivåer i serum sjunker. Hos patienter med kompenserad

leversjukdom var dessa ökningar av ALAT i serum i allmänhet inte åtföljda av en ökning i

serumkoncentrationer av bilirubin eller tecken på dekompenserad lever.

HBV-virala subpopulationer med reducerad känslighet för lamivudin (YMDD-muterat HBV) har

identifierats hos patienter som behandlats en längre tid. Hos vissa patienter kan utvecklingen av

YMDD-muterat HBV leda till exacerbation av hepatitinfektionen, primärt upptäckt genom förhöjning

serum-ALAT och återkomst av HBV-DNA (se avsnitt 4.2). Hos patienter som har YMDD-muterat

HBV bör övergång till eller tillägg av ett alternativt läkemedel för vilket korsresistens med lamivudin

inte föreligger, baserat på behandlingsriktlinjer övervägas (se avsnitt 5.1).

Exacerbationer efter avslutad behandling

Akut exacerbation av hepatit har observerats hos patienter som har avslutat hepatit B-behandlingen

och upptäcks vanligen genom ökningar av ALAT i serum och återkomst av HBV-DNA. I

kontrollerade fas III-studier utan uppföljning med aktiv behandling var förekomsten av ALAT-

ökningar (mer än 3 gånger utgångsvärdet) efter behandling högre hos patienter som behandlades med

lamivudin (21%) jämfört med dem som fick placebo (8%). Andelen patienter som efter behandling

hade ökningar som associerades med ökningar i bilirubin var dock låg och likartad i båda behandlings

armarna (se tabell 3 i avsnitt 5.1). För patienter som behandlades med lamivudin förekom majoriteten

av ALAT-ökningarna mellan 8 och 12 veckor efter behandlingen. De flesta händelserna har varit

självbegränsande, men några dödsfall har emellertid inträffat. Om Zeffix-behandlingen avbryts bör

patienterna regelbundet följas upp såväl kliniskt som laboratoriemässigt med analys av leverprover i

serum (ALAT och bilirubin) under minst fyra månader och därefter så länge det bedöms kliniskt

relevant.

Exacerbationer hos patienter med dekompenserad cirros

Levertransplanterade patienter och patienter med dekompenserad cirros löper en större risk för aktiv

virusreplikation. På grund av den begränsade leverfunktionen hos dessa patienter kan reaktivering av

hepatiten inträffa vid behandlingsavbrott med lamivudin eller vid minskande effekt under

behandlingen, vilket kan leda till grav leversvikt med risk för fatal utgång. Dessa patienter bör följas

noga avseende kliniska, virologiska och serologiska parametrar som har samband med hepatit B-

infektion, lever- och njurfunktion och det antivirala svaret på behandlingen (minst en gång per

månad). Om behandlingen av någon anledning avbryts, bör patienterna följas i ytterligare minst 6

månader med avseende på laboratorieparametrar som ALAT, bilirubin, albumin, urea, kreatinin och

virologiskt status: HBe-antigen/-antikroppar och om möjligt serumnivåer av HBV-DNA. Patienter

som under eller efter avslutad behandling utvecklar tecken på leversvikt bör följas oftare och på

lämpligt sätt.

För patienter som efter avslutad behandling utvecklar tecken på ett hepatitrecidiv finns det otillräckligt

med data som stödjer värdet av att åter behandla med lamivudin.

Mitokondriell dysfunktion

Nukleosid- och nukleotidanaloger har

in vitro

in vivo

visats orsaka varierande grad av

mitokondriell skada. Det finns rapporter om mitokondriell dysfunktion hos spädbarn som exponerats

för nukleosidanaloger

in utero

och/eller efter födseln. De huvudsakliga biverkningarna som

rapporterats är hematologiska störningar (anemi, neutropeni) och metabola störningar (hyperlipasemi).

Några sent uppkomna neurologiska störningar har rapporterats (ökad muskelspänning, konvulsioner,

onormalt beteende). De neurologiska störningarna kan vara övergående eller permanenta. Alla barn

som exponeras

in utero

för nukleosid- och nukleotidanaloger, ska följas upp kliniskt och

laboratoriemässigt och om det förekommer symtom på mitokondriell störning ska en fullständig

undersökning av detta göras.

Pediatriska patienter

Lamivudin har administrerats till barn (2 år och äldre) och ungdomar med kompenserad kronisk

hepatit B. På grund av att tillgängliga data är begränsade, kan inte administrering av lamivudin till

denna patientgrupp rekommenderas för närvarande (se avsnitt 5.1).

Delta hepatit eller hepatit C

Effekten av lamivudin hos patienter som samtidigt är infekterade med Delta hepatit eller hepatit C har

inte fastställts och försiktighet rekommenderas.

Immunsuppresiva behandlingar

Data är begränsade från användning av lamivudin hos HBeAg-negativa (’pre-core mutant’) patienter

och från dem som samtidigt erhåller immunsuppressiv behandling, inklusive kemoterapi vid cancer.

Lamivudin bör användas med försiktighet hos dessa patienter.

Kontroller

Under behandling med Zeffix ska patienterna kontrolleras regelbundet. Serumnivåer av ALAT och

HBV-DNA ska kontrolleras var 3:e månad och hos HBeAg-positiva patienter ska HBeAg analyseras

var 6:e månad.

Samtidig hiv-infektion

Till patienter som samtidigt är hivinfekterade och som erhåller eller planeras erhålla lamivudin eller

kombinationen lamivudin/zidovudin, bör den rekommenderade dosen lamivudin för behandling av

hiv-infektionen (vanligen 150 mg två gånger dagligen i kombination med andra antiretrovirala

läkemedel) användas. För patienter som samtidigt är hiv-infekterade men inte behöver antiretroviral

terapi, finns det en risk för att hiv-mutationer utvecklas om man använder lamivudin som monoterapi

vid behandling av kronisk hepatit B.

Överföring av hepatit B

Endast begränsade uppgifter om eventuell överföring av hepatit B-virus från moder till foster hos

gravida kvinnor som behandlas med lamivudin finns tillgängliga. Rekommenderade standardrutiner

för hepatit B-immunisering av spädbarn bör följas.

Patienterna bör upplysas om att behandling med lamivudin inte har visats minska risken för

transmission av hepatit B-virus till andra, varför lämpliga försiktighetsåtgärder fortfarande måste

vidtagas.

Interaktioner med andra läkemedel

Zeffix ska inte användas tillsammans med andra läkemedel som innehåller lamivudin eller läkemedel

som innehåller emtricitabin (se avsnitt 4.5).

Kombinationen lamivudin och kladribin rekommenderas inte (se avsnitt 4.5).

Hjälpämne

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill

“natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Sannolikheten för metaboliska interaktioner är liten på grund av begränsad metabolism och

plasmaproteinbindning samt nästan fullständig renal utsöndring av oförändrat läkemedel.

Lamivudin utsöndras via njuren huvudsakligen genom tubulär sekretion via aktiv katjontransport.

Risken för interaktioner med andra läkemedel som administreras samtidigt bör beaktas, speciellt när

deras huvudsakliga elimination sker genom aktiv renal sekretion via katjontransport t.ex. trimetoprim.

Andra läkemedel, som elimineras endast delvis på detta sätt t.ex. ranitidin, cimetidin, interagerar inte

med lamivudin.

Kliniskt betydelsefulla interaktioner är osannolika mellan lamivudin och andra läkemedel som

huvudsakligen utsöndras antingen via aktiv organiskt anjontransport eller genom glomerulär filtration.

Administrering av trimetoprim/sulfametoxazol 160 mg/800 mg ökade exponeringen av lamivudin med

ca 40 %. Lamivudin hade ingen påverkan på farmakokinetiken för trimetoprim eller sulfametoxazol.

Emellertid behövs ingen dosjustering av lamivudin såvida inte patienten har nedsatt njurfunktion.

En mindre ökning av C

(28 %) för zidovudin har observerats vid samtidigt intag av lamivudin.

Emellertid sågs ingen signifikant förändring av totalmängden i plasma (AUC). Zidovudin hade ingen

påverkan på lamivudins farmakokinetik (se avsnitt 5.2).

Lamivudin interagerar inte farmakokinetiskt med interferon-alfa när de två läkemedlen administreras

samtidigt. Man kunde inte observera några kliniskt betydelsefulla interaktioner hos patienter som tar

vanliga immunsuppressiva läkemedel (t.ex. cyclosporin A) samtidigt med lamivudin. Några regelrätta

interaktionsstudier med dessa läkemedel har dock inte utförts.

Emtricitabin

På grund av likheter ska Zeffix inte administreras tillsammans med andra cytidinanaloger, såsom

emtricitabin. Dessutom ska Zeffix inte tas med andra läkemedel som innehåller lamivudin (se avsnitt

4.4).

Kladribin

Lamivudin hämmar intracellulär fosforylering av kladribin

in vitro

, vilket leder till en potentiell risk

för behandlingssvikt av kladribin om de kombineras i kliniska sammanhang. Vissa kliniska resultat

stöder också en potentiell interaktion mellan lamivudin och kladribin. Därför rekommenderas inte

samtidig användning av lamivudin med kladribin (se avsnitt 4.4).

Sorbitol

Samtidig administrering av sorbitollösning (3,2 g, 10,2 g, 13,4 g) med en enstaka 300 mg dos (daglig

dos för vuxna med hiv) av lamivudin oral lösning resulterade i dosberoende minskningar på 14%, 32%

och 36% i lamivudinexponering (AUC

) och 28%, 52% och 55% i Cmax för lamivudin hos vuxna.

Undvik, om möjligt, kontinuerlig samtidig administrering av Zeffix och läkemedel innehållande

sorbitol eller andra osmotiskt aktiva polyalkoholer eller monosackaridalkoholer (t.ex. xylitol,

mannitol, laktitol, maltitol). Överväg mer frekvent övervakning av HBV virusmängd om kontinuerlig

samtidig administrering inte kan undvikas.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Djurstudier med lamivudin visade en ökning av tidig embryonal död hos kaniner men inte hos råttor

(se avsnitt 5.3). Lamivudin har visats passera placentan hos människa.

Tillgängliga humandata från Antiretroviral Pregnancy Registry med mer än 1000 exponeringar under

första trimestern och mer än 1000 exponeringar under andra och tredje trimestern visar inte på några

missbildande eller foster/neonatala-effekter. Färre än 1% av dessa kvinnor hade behandlats för HBV,

medan majoriteten hade behandlats för hiv, med högre doser och med annan samtidig medicinering.

Zeffix kan användas under graviditet om kliniskt motiverat.

För patienter som behandlas med lamivudin och därefter blir gravida bör hänsyn tas till risken för

återkommande hepatit vid utsättningen av lamivudin.

Amning

Baserat på mer än 200 moder/barn-par som behandlats för hiv, är serumkoncentrationerna av

lamivudin hos de ammade barnen till mödrar som behandlats för hiv väldigt låga (mindre än 4% av

moderns serumkoncentrationer) och successivt minskande till omätbara nivåer när de ammade barnen

når 24 veckors ålder. Den totala mängden lamivudin som intas av ett ammat barn är väldigt låg och

resulterar troligen i en exponering som når under den optimala antivirala effekten. Hepatit B hos

modern är inte en kontraindikation för amning om det nyfödda barnet behandlas med lämplig

preventiv behandlig för hepatit B vid födseln. Det finns heller inga bevis för att den låga

koncentrationen av lamivudin i bröstmjölk hos människor leder till biverkningar hos ammade barn.

Amning kan därför övervägas hos mödrar som behandlas med lamivudin för HBV med hänsyn taget

till nyttan av amning för barnet och nyttan av behandling för kvinnan. Vid överföring av HBV från

modern trots adekvat profylax, bör man överväga att avbryta amningen för att minska risken för

utveckling av lamivudinresistenta mutanter hos barnet.

Fertilitet

Reproduktionsstudier på djur har inte visat någon effekt på manlig eller kvinnlig fertilitet (se avsnitt

5.3).

Mitokondriell dysfunktion

Nukleosid- och nukleotidanaloger har

in vitro

in vivo

visats orsaka en varierande grad av

mitokondriell skada. Mitokondriell dysfunktion har rapporterats hos barn som

in utero

och/eller efter

födseln exponerats för nukleosidanaloger (se avsnitt 4.4).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Patienterna ska informeras om att illamående och trötthet har rapporterats vid behandling med

lamivudin. Patientens kliniska status och biverkningsprofilen hos lamivudin ska beaktas vid

bedömning av patientens förmåga att framföra fordon och använda maskiner.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Förekomsten av biverkningar och laboratorieavvikelser (med undantag av förhöjning av ALAT och

CK, se nedan) var i samma nivå hos placebo- och lamivudinbehandlade patienter. De vanligast

rapporterade biverkningarna var sjukdomskänsla och trötthet, luftvägsinfektioner, obehag från hals

och tonsiller, huvudvärk, bukbesvär med smärta, illamående, kräkningar och diarré.

Tabell över biverkningar

Biverkningarna är listade nedan efter organsystem och frekvens. Frekvenser anges endast för de

biverkningar som anses vara åtminstone möjligt orsaksrelaterade till lamivudin. Frekvenserna är

definierade som mycket vanliga

(≥ 1/10), vanliga

(≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1000,

< 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000), mycket sällsynta

(< 1/10 000) och ingen känd frekvens

(kan inte beräknas från tillgängliga data).

Frekvenserna som anges för nedanstående biverkningar baseras huvudsakligen på erfarenhet från

kliniska studier, i vilka totalt 1171 patienter med kroniskt hepatit B ingick och som erhöll

lamivudindosen 100 mg.

Blodet och lymfsystemet

Ingen känd frekvens

Trombocytopeni

Metabolism och nutrition

Mycket sällsynta

Laktacidos

Immunsystemet

Sällsynta

Angioödem

Lever och gallvägar

Mycket vanliga

ALAT-stegringar (se avsnitt4.4)

Exacerbationer av hepatit, i första hand upptäckt genom förhöjda ALAT-värden, har rapporterats

under behandling och efter utsättande av lamivudin. De flesta fallen har varit spontant övergående

men i mycket sällsynta fall har dödsfall observerats (se avsnitt 4.4).

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Hudutslag, pruritus

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

CK-stegringar

Vanliga

Muskulära symtom inkluderande myalgi och kramper*

Ingen känd frekvens

Rabdomyolys

*I fas III-studier var observerad frekvens i gruppen som behandlades med lamivudin inte större än den

som behandlades med placebo.

Pediatrisk population

Baserat på den begränsade mängd data som finns för barn i åldrarna 2 till 17 år observerades inga

ytterligare biverkningar utöver de som iakttogs hos den vuxna populationen.

Andra speciella patientgrupper

Hos patienter med hiv-infektion har pankreatit och perifer neuropati (eller parestesier) rapporterats.

Hos patienter med kronisk hepatit B-infektion kunde ingen skillnad noteras mellan lamivudin- och

placebobehandlade patienter avseende frekvensen av dessa biverkningar.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9

Överdosering

Administrering av lamivudin i mycket höga doser i akutstudier på djur, gav inte upphov till några

organtoxiska effekter. Begränsad information föreligger om konsekvenserna av akuta överdoser

lamivudin på människa. Inga dödsfall har inträffat och alla patienter har återhämtat sig. Inga specifika

tecken eller symtom har iakttagits efter en dylik överdosering.

Om överdosering inträffar, ska patienten noggrant övervakas och rutinmässig symtomatisk terapi ges

vid behov. Eftersom lamivudin är dialyserbart, kan kontinuerlig hemodialys användas som behandling

vid överdosering, även om detta inte har studerats.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Virushämmande medel för systematiskt bruk, nukleosid- och

nukleotidanalog, ATC kod: J05AF05.

Verkningsmekanism

Lamivudin är ett antiviralt medel med hög aktivitet mot hepatit B-virus i alla testade cellinjer och i

experimentellt infekterade djur.

Lamivudin metaboliseras, såväl av infekterade som icke-infekterade celler, till ett trifosfatderivat (TF),

som är den aktiva formen av modersubstansen. Trifosfatets intracellulära halveringstid i hepatocyter är

17-19 timmar

in vitro

. Lamivudin-TF verkar som ett substrat för HBV-polymeras.

Den fortsatta bildningen av virus-DNA blockeras genom att lamivudin-TF inkorporeras i kedjan vilket

resulterar i ett kedjeavbrott.

Lamivudin-TF interagerar inte med den normala cellulära metabolismen av deoxynukleotider.

Substansen är vidare endast en svag hämmare av DNA-polymeras-alfa och -beta hos däggdjur.

Lamivudin-TF har liten effekt på DNA-innehållet i däggdjursceller.

I tester som undersöker eventuella läkemedelseffekter på mitokondriestruktur, DNA-innehåll och

funktion, saknade lamivudin väsentliga toxiska effekter. Substansen har en mycket låg benägenhet att

minska innehållet av mitokondrie-DNA, inkorporeras inte permanent i mitokondrie-DNA och verkar

inte som en hämmare av mitokondrie-DNA-polymeras-gamma.

Klinisk effekt och säkerhet

Erfarenhet från patienter med HBeAg-positiv CHB och kompenserad leversjukdom

I kontrollerade studier resulterade 1 års lamivudinbehandling i signifikant suppression av HBV-DNA-

replikation [34-57 % av patienterna låg under detektionsgränsen för analysen (”Abbot Genostics

solution hybridization assay”, LLOD<1,6 picogram/ml)], normaliserade ALAT-nivåer (40-72 % av

patienterna), inducerad HBeAg-serokonversion (förlust av HBeAg och detektion av HBeAb med

HBV-DNA-förlust [enligt konventionell testmetod], 16-18 % av patienterna), förbättrad histologisk

bild (38-52 % av patienterna fick en minskning med ≥2 steg (”points”) i Knodell Histologic Activity

Index [HAI]) samt minskad fibrosutveckling (hos 3-17 % av patienterna) och progression till cirros.

Ytterligare 2 års lamivudinbehandling hos patienter som inte uppnådde HBeAg-serokonversion i den

initiala kontrollerade 1-års studien, resulterade i fortsatt förbättring avseende förekomst av fibros. Hos

41/82 (50%) av patienterna med YMDD-muterat HBV hade leverinflammationen förbättrats och

40/56 (71%) av patienterna utan YMDD-muterat HBV hade förbättrats. Förbättring avseende

förekomst av fibros hade skett hos 19/30 (63%) av patienterna utan YMDD-mutation och hos 22/44

(50%) av patienterna med mutationen. Fem procent (3/56) av patienterna utan YMDD-mutation och

13% (11/82) av patienterna med YMDD-mutation visade försämring av leverinflammationen jämfört

med före behandling. Progression till cirros inträffade hos 4/68 (6%) av patienterna med YMDD-

mutation, medan inga patienter utan mutationen utvecklade cirros.

I en förlängd behandlingsstudie med asiatiska patienter (NUCB3018) var frekvensen av

HBeAg-serokonversion och normalisering av ALAT vid slutet av den 5-åriga behandlingsperioden

48 % (28/58) respektive 47 % (15/32). HBeAg-serokonversionen ökade hos patienter med förhöjda

ALAT-värden: 77 % (20/26) av patienterna, med ALAT >2x ULN före behandlingen,

serokonverterade. Efter 5 år hade alla patienter HBV-DNA-nivåer som ej var detekterbara eller lägre

än före behandlingen.

Ytterligare resultat från studien avseende YMDD-mutation status är summerade i tabell 2.

Tabell 2: Effektresultat efter 5 år med avseende på YMDD-status (asiatisk studie) NUCB3018

Patienter, % (antal)

YMDD-muterat HBV-status

YMDD1

Non-YMDD1

HBeAg-serokonversion

-Alla patienter

-Baseline ALAT

1xULN

-Baseline ALAT >2xULN

Ej mätbart HBV-DNA

-Baseline

-Vecka 260

negativ

positiv <baseline

positive >baseline

ALAT-normalisering

-Baseline

normal

över normal

-Vecka 260

normal

över normal <baseline

över normal >baseline

38 (15/40)

9 (1/11)

60 (9/15)

5 (2/40)

8 (2/25)

92 (23/25)

28 (11/40)

73 (29/40)

46 (13/28)

21 (6/28)

32 (9/28)

72 (13/18)

33 (2/6)

100 (11/11)

6 (1/18)

100 (4/4)

33 (6/18)

67 (12/18)

50 (2/4)

50 (2/4)

De patienter som anges som YMDD-mutant var de med ≥5% YMDD-muterat HBV

vid någon årlig uppföljning under 5-årsperioden. Patienter kategoriserade som non-

YMDD-mutantt var de med >95% av ”wild-type” HBV vid alla årliga uppföljningar

under den 5-åriga studieperioden.

Övre gräns för normalvärde

”Abbot Genostic solution hybridisation assay” (LLOD<1,6 pg/ml)

“Chiron Quantiplex assay” (LLOD 0,7 Meq/ml)

Jämförande data angående YMDD-status fanns också tillgängliga för histologisk utvärdering, men

endast upp till tre år. Hos patienter med YMDD-muterat HBV hade 18/39 (46%) förbättringar i

nekroinflammatorisk aktivitet och 9/39 (23%) hade försämring. Hos patienter som saknade mutationen

hade 20/27 (74%) förbättringar i nekroinflammatorisk aktivitet och 2/27 (7%) hade försämring.

Läs hela dokumentet

30 Churchill Place

Canary Wharf

London E14 5EU

United Kingdom

An agency of the European Union

Telephone

+44 (0)20 3660 6000

Facsimile

+44 (0)20 3660 5555

Send a question via our website

www.ema.europa.eu/contact

© European Medicines Agency, 2016. Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.

EMA/305971/2016

EMEA/H/C/000242

Sammanfattning av EPAR för allmänheten

Zeffix

lamivudin

Detta är en sammanfattning av det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) för Zeffix. Det

förklarar hur kommittén för humanläkemedel (CHMP) bedömt läkemedlet och hur den kommit fram till

sitt ställningstagande om att bevilja godkännande för försäljning och sina rekommendationer om hur

läkemedlet ska användas.

Vad är Zeffix?

Zeffix är ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen lamivudin. Det finns som tabletter

(100 mg) och som oral lösning (5 mg/ml).

Vad används Zeffix för?

Zeffix används för behandling av kronisk (långvarig) hepatit B (en leversjukdom som orsakas av en

infektion med hepatit B-virus) hos vuxna (18 år och äldre). Det ges till patienter med följande

diagnoser:

Kompenserad leversjukdom (när levern är skadad men fungerar normalt), där patienterna även

visar tecken på att viruset fortfarande förökar sig och har tecken på leverskada (förhöjda halter av

leverenzymet alaninaminotransferas [ALAT] och tecken på skada när levervävnaden undersöks i

mikroskop). Eftersom hepatit B-virus kan bli resistenta mot Zeffix ska läkare endast överväga att

förskriva Zeffix om andra behandlingar som har mindre benägenhet att leda till resistens inte kan

användas.

Dekompenserad leversjukdom (då levern inte fungerar normalt). För att minska risken för

resistens ska Zeffix användas i kombination med andra läkemedel mot hepatit B som inte orsakar

resistens på samma sätt som Zeffix.

Läkemedlet är receptbelagt.

Zeffix

EMA/305971/2016

Sida 2/3

Hur används Zeffix?

Behandling med Zeffix ska inledas av en läkare med erfarenhet av att behandla kronisk hepatit B.

Den rekommenderade dosen Zeffix är 100 mg en gång om dagen. Dosen ska vara lägre för patienter

med nedsatt njurfunktion. Doser lägre än 100 mg måste ges som oral lösning. Behandlingstiden beror

på patientens tillstånd och hur patienten svarar på behandlingen.

Om hepatit B-virus fortfarande kan påträffas i blodet efter sex månaders behandling ska läkaren

överväga att byta behandling eller lägga till ett annat läkemedel mot hepatit B för att minska risken för

resistens. Mer information finns i produktresumén (ingår också i EPAR).

Hur verkar Zeffix?

Den aktiva substansen i Zeffix, lamivudin, är ett antiviralt medel som tillhör gruppen

nukleosidanaloger. Lamivudin stör funktionen hos virusenzymet DNA-polymeras, som deltar då virus-

DNA byggs upp. Lamivudin förhindrar DNA-uppbyggnaden hos virus och hindrar därmed viruset från

att föröka sig och spridas.

Hur har Zeffix effekt undersökts?

Zeffix har undersökts i fem huvudstudier på sammanlagt 1 083 vuxna med kompenserad leversjukdom

till följd av kronisk hepatit B. Zeffix jämfördes med placebo (overksam behandling) i tre studier, varav

en närmare undersökte HBeAg-negativa patienter. Dessa patienter är infekterade av ett muterat

(förändrat) hepatit B-virus, vilket resulterar i en mer svårbehandlad form av kronisk hepatit B. I de två

andra studierna jämfördes Zeffix när det gavs som enda läkemedel med alfa-interferon (en annan

behandling mot kronisk hepatit B) som enda läkemedel och med en kombination av Zeffix och

alfa-interferon.

Dessutom presenterades information om användningen av Zeffix hos patienter med dekompenserad

leversjukdom.

Flera mått på effekt användes i studierna. De inkluderade att undersöka hur leverskadorna hade

utvecklats efter ett års behandling med hjälp av en leverbiopsi (då små vävnadsprover tas från levern

och granskas i mikroskop) och att mäta andra tecken på sjukdomen såsom nivåer av ALAT eller

mängden hepatit B-virus-DNA som cirkulerade i blodet.

Vilken nytta har Zeffix visat vid studierna?

Hos patienter med kompenserad leversjukdom var Zeffix effektivare än placebo när det gäller att sakta

ned leversjukdomens utveckling. Hos omkring hälften av de patienter som fick Zeffix såg man en

förbättring av leverskadan vid bedömning med en biopsi, jämfört med hos omkring en fjärdedel av de

patienter som fick placebo. Zeffix var lika effektivt som alfa-interferon.

Hos patienter med dekompenserad leversjukdom minskade Zeffix också mängden hepatit B-virus-DNA

och nivåerna av ALAT.

Vilka är riskerna med Zeffix?

Den vanligaste biverkningen som orsakas av Zeffix (uppträder hos fler än 1 av 10 patienter) är

förhöjda ALAT-nivåer. En fullständig förteckning över biverkningar och restriktioner finns i

bipacksedeln.

Zeffix

EMA/305971/2016

Sida 3/3

Varför har Zeffix godkänts?

CHMP fann att fördelarna med Zeffix är större än riskerna och rekommenderade att Zeffix skulle

godkännas för försäljning.

Mer information om Zeffix

Den 29 juli 1999 beviljade Europeiska kommissionen ett godkännande för försäljning av Zeffix som

gäller i hela EU.

EPAR finns i sin helhet på EMA:s webbplats

ema.europa.eu/Find medicine/Human medicines/European

public assessment reports. Mer information om behandling med Zeffix finns i bipacksedeln (ingår också

i EPAR). Du kan också kontakta din läkare eller apotekspersonal.

Denna sammanfattning uppdaterades senast 04-2016.

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen