Wilzin

Europeiska unionen - svenska - EMA (European Medicines Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

14-06-2019

Aktiva substanser:
zink
Tillgänglig från:
Recordati Rare Diseases
ATC-kod:
A16AX05
INN (International namn):
zinc
Terapeutisk grupp:
Andra matsmältningsorgan och ämnesomsättning produkter,
Terapiområde:
Hepatolentikulär Degeneration
Terapeutiska indikationer:
Behandling av Wilsons sjukdom.
Produktsammanfattning:
Revision: 11
Bemyndigande status:
auktoriserad
Godkännandenummer:
EMEA/H/C/000535
Tillstånd datum:
2004-10-12
EMEA-kod:
EMEA/H/C/000535

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - bulgariska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - bulgariska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - bulgariska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - spanska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - spanska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - spanska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - tjeckiska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tjeckiska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tjeckiska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - danska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - danska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - danska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - tyska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tyska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tyska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - estniska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - estniska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - estniska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - grekiska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - grekiska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - grekiska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - franska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - franska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - franska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - italienska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - italienska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - italienska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - lettiska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - lettiska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - lettiska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - litauiska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - litauiska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - litauiska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - ungerska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - ungerska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - ungerska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - maltesiska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - maltesiska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - maltesiska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - nederländska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - nederländska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - nederländska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - polska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - polska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - polska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - portugisiska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - portugisiska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - portugisiska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - rumänska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - rumänska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - rumänska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - slovakiska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovakiska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovakiska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - slovenska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovenska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovenska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - finska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - finska

14-06-2019

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - finska

12-01-2010

Bipacksedel Bipacksedel - norska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - norska

14-06-2019

Bipacksedel Bipacksedel - isländska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - isländska

14-06-2019

Bipacksedel Bipacksedel - kroatiska

14-06-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - kroatiska

14-06-2019

Läs hela dokumentet

B. BIPACKSEDEL

BIPACKSEDEL: INFORMATION TILL ANVÄNDAREN

Wilzin 25 mg hårda kapslar

Wilzin 50 mg hårda kapslar

zink

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar symptom som liknar dina.

Om några biverkningar blir värre eller om du märker några biverkningar som inte nämns i denna

information, kontakta läkare eller apotekspersonal.

I denna bipacksedel finner du information om

Vad Wilzin är och vad det används för

Innan du tar Wilzin

Hur du tar Wilzin

Eventuella biverkningar

Hur Wilzin ska förvaras

Övriga upplysningar

1.

VAD WILZIN ÄR OCH VAD DET ANVÄNDS FÖR

Wilzin tillhör läkemedelsgruppen Övriga medel för matsmältning och ämnesomsättning.

Wilzin är indicerat för behandling av Wilsons sjukdom, som är en ovanlig ärftlig defekt i

kopparutsöndringen. Koppar från maten, som inte kan elimineras på rätt sätt, ackumuleras först i

levern och sedan i andra organ såsom ögonen och hjärnan. Detta kan eventuellt leda till leverskador

och neurologiska störningar.

Wilzin blockerar absorptionen av koppar från tarmen och förhindrar därigenom att koppar överförs till

blodet och vidare ackumuleras i kroppen. Koppar som ej har absorberats utsöndras via avföringen.

Wilsons sjukdom består under hela livet och därför är behovet av denna behandling livslång.

2.

INNAN DU TAR WILZIN

Ta inte Wilzin:

Om du är allergisk (överkänslig) mot zink eller något av övriga innehållsämnen i Wilzin.

Var särskilt försiktig med Wilzin

Wilzin rekommenderas vanligtvis inte som startbehandling hos patienter med tecken och symptom på

Wilsons sjukdom på grund av att effekten inträder långsamt.

Om du behandlas med ett annat anti-koppar-läkemedel, tex penicillamin, kan din doktor lägga till

Wilzin innan den första behandlingen avslutas.

Som med andra anti-koppar-läkemedel, såsom penicillamin, kan dina symptom bli värre efter att

behandlingen har påbörjats. Om så är fallet måste du informera din läkare.

För att kunna följa upp ditt tillstånd och din behandling kommer din läkare regelbundet att kontrollera

ditt blod och din urin. På så sätt säkerställs att du får tillräcklig behandling. Monitorering kan påvisa

otillräcklig behandling (överskott av koppar) eller överflödig behandling (kopparbrist), vilka båda kan

vara skadliga, speciellt för växande barn och gravida kvinnor.

Du bör tala med läkare om du upplever ovanlig muskelsvaghet eller onormal känsel i dina armar och

ben då detta kan tyda på överdriven behandling.

Intag av andra läkemedel:

Tala om för din läkare eller apotekspersonal om du tar eller nyligen har tagit andra läkemedel, även

receptfria sådana.

Rådfråga din doktor innan du tar några andra läkemedel som kan minska effekten av Wilzin såsom

järn, kalciumtillskott, tetracykliner (antibiotika) eller fosfor. Omvänt kan effekten av vissa läkemedel,

såsom järn, tetracykliner eller fluorokinoloner (antibiotika), minskas av Wilzin.

Intag av Wilzin med mat och dryck

Wilzin bör tas på fastande mage mellan måltider. Speciellt fibrer och en del mjölkprodukter kan

försena absorption av zinksalter. En del patienter upplever obehag från magen efter morgondosen. Om

du upplever detta, diskutera med din läkare.

Denna biverkan kan minskas om morgondosen skjuts upp till mitt på förmiddagen (mellan frukost och

lunch) eller om man tar första dosen Wilzin tillsammans med en mindre mängd mat som innehåller

protein, såsom kött (men inte mjölk).

Graviditet

Rådfråga din läkare om du planerar att bli gravid. Det är mycket viktigt att man fortsätter med anti-

koppar-behandlingen under hela graviditeten.

Om du blir gravid under behandlingen med Wilzin kommer din läkare att bestämma vilken behandling

och vilken dos som är bäst i din situation.

Amning

Amning bör undvikas om du behandlas med Wilzin. Diskutera detta med din läkare.

Körförmåga och användning av maskiner

Inga studier har gjorts avseende påverkan på förmågan att köra och använda maskiner.

Viktig information om några av hjälpämnena i Wilzin:

Wilzin 50 mg hårda kapslar innehåller para-orange (E110) som kan orsaka allergiska reaktioner.

3.

HUR DU TAR WILZIN

Ta alltid Wilzin enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

För de olika dosregimerna finns Wilzin tillgängliga som 25 mg eller 50 mg hårda kapslar.

Vuxna:

Den vanliga dosen är en hård kapsel av Wilzin 50 mg (eller två hårda kapslar av Wilzin 25

mg) tre gånger dagligen. Maximal dygnsdos är en hård kapsel av Wilzin 50 mg (eller två

hårda kapslar av Wilzin 25 mg) 5 gånger dagligen.

Barn och ungdomar:

De vanliga doserna är:

från 1 till 6 år: 1 hård kapsel av Wilzin 25 mg två gånger dagligen

från 6 till 16 år om kroppsvikten är under 57 kg: 1 hård kapsel av Wilzin 25 mg tre gånger

dagligen

från 16 år eller om kroppsvikten är över 57 kg: 2 hårda kapslar av Wilzin 25 mg eller

1 hård kapsel av Wilzin 50 mg tre gånger dagligen.

Ta alltid Wilzin på fastande mage, minst en timme före eller 2-3 timmar efter måltider. Om

morgondosen inte tolereras väl (se avsnitt 4) är det möjligt att skjuta upp den till mitt på förmiddagen,

mellan frukost och lunch. Det är också möjligt att ta Wilzin med lite protein, såsom kött.

Om du har förskrivits Wilzin med ett annat anti-koppar-läkemedel, som tex. penicillamin, låt det gå

minst en timme mellan de två medicinerna.

Om du ger Wilzin till barn som inte kan svälja kapslarna, öppna kapseln och blanda pulvret med lite

vatten (möjligtvis vatten smaksatt med socker eller sirap).

Om du har tagit för stor mängd av Wilzin:

Om du tar mer Wilzin än vad som förskrivits kan du uppleva illamående, kräkningar och yrsel. Om så

är fallet måste du rådfråga din läkare.

Om du har glömt att ta Wilzin:

Ta inte dubbla doser för att kompensera en dos du glömt.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal

.

4.

EVENTUELLA BIVERKNINGAR

Liksom alla läkemedel kan Wilzin orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.

Dessa biverkningar kan inträffa enligt särskilda frekvenser, som definieras som följer:

mycket vanliga:

drabbar fler än 1 på 10 användare

vanliga:

drabbar 1 till 10 av 100 användare

mindre vanliga:

drabbar 1 till 10 av 1000 användare

sällsynta:

drabbar 1 till 10 av 10 000 användare

mycket sällsynta:

drabbar färre än 1 av 10 000 användare

ingen känd frekvens: kan inte beräknas från tillgängliga data

Vanliga:

Efter intag av Wilzin kan magirritation förekomma, speciellt i början av behandlingen.

Förändringar i blodprover har rapporterats inklusive en ökning av vissa lever- och

bukspottskörtelenzym.

Mindre vanliga

En minskning av röda och vita blodkroppar kan förekomma.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

Du kan också rapportera biverkningar direkt via det

nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V. Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till

att öka informationen om läkemedels säkerhet.

5.

HUR WILZIN SKA FÖRVARAS

Förvaras utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på burken och kartongen, efter EXP. Utgångsdatumet är

den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 25˚C.

Medicinen ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man gör

med mediciner som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är zink. Varje hård kapsel innehåller 25 mg zink (vilket motsvarar 83,92

mg zinkacetatdihydrat) eller 50 mg zink (vilket motsvarar 167,84 mg zinkacetatdihydrat).

Övriga innehållsämnen är: majsstärkelse och magnesiumstearat. Kapselhöljet innehåller gelatin,

titandioxid (E171) samt antigen brilliantblått FCF (E133) för Wilzin 25 mg, eller para-orange

(E110) för Wilzin 50 mg. Tryckfärgen innehåller svart järnoxid (E172) och shellac.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Wilzin 25 mg är en vattenblå hård kapsel, märkt ”93-376”.

Wilzin 50 mg är en orange ogenomskinlig hård kapsel, märkt ”93-377”.

Finns tillgängligt i förpackningar om 250 hårda kapslar i polyetenburkar med förslutning av

polypropen och polyeten. Burkarna innehåller också en fyllning av bomull.

Innehavare av godkännande för försäljning

Recordati Rare Diseases

Immeuble ”Le Wilson”

70, avenue du Général de Gaulle

F-92800 Puteaux

Frankrike

Tillverkare

Recordati Rare Diseases

Immeuble ”Le Wilson”

70, avenue du Général de Gaulle

F-92800 Puteaux

Frankrike

eller

Recordati Rare Diseases

Eco River Parc

30, rue des Peupliers

F-92000 Nanterre

Frankrike

För ytterligare upplysningar om detta läkemedel, kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet

för försäljning.

Belgique/België/Belgien

Recordati

Tél/Tel: +32 2 46101 36

Lietuva

Recordati AB.

Tel: + 46 8 545 80 230

Švedija

България

Recordati Rare Diseases

Teл.: +33 (0)1 47 73 64 58

Франция

Luxembourg/Luxemburg

Recordati

Tél/Tel: +32 2 46101 36

Belgique/Belgien

Česká republika

Recordati Rare Diseases

Tel: +33 (0)1 47 73 64 58

Francie

Magyarország

Recordati Rare Diseases

Tel: +33 (0)1 47 73 64 58

Franciaország

Danmark

Recordati AB.

Tlf : +46 8 545 80 230

Sverige

Malta

Recordati Rare Diseases

Tel: +33 1 47 73 64 58

Franza

Deutschland

Recordati Rare Diseases Germany GmbH

Tel: +49 731 140 554 0

Nederland

Recordati

Tel: +32 2 46101 36

België

Eesti

Recordati AB.

Tel: + 46 8 545 80 230

Rootsi

Norge

Recordati AB.

Tlf : +46 8 545 80 230

Sverige

Ελλάδα

Recordati Rare Diseases

Τηλ: +33 1 47 73 64 58

Γαλλία

Österreich

Recordati Rare Diseases Germany GmbH

Tel: +49 731 140 554 0

Deutschland

España

Recordati Rare Diseases Spain S.L.U.

Tel: + 34 91 659 28 90

Polska

Recordati Rare Diseases

Tel: +33 (0)1 47 73 64 58

Francja

France

Recordati Rare Diseases

Tél: +33 (0)1 47 73 64 58

Portugal

Jaba Recordati S.A.

Tel: +351 21 432 95 00

Hrvatska

Recordati Rare Diseases

Tél: +33 (0)1 47 73 64 58

Francuska

România

Recordati Rare Diseases

Tel: +33 (0)1 47 73 64 58

Franţa

Ireland

Recordati Rare Diseases.

Tel: +33 (0)1 47 73 64 58

France

Slovenija

Recordati Rare Diseases

Tel: +33 (0)1 47 73 64 58

Francija

Ísland

Recordati AB.

Simi:+46 8 545 80 230

Svíþjóð

Slovenská republika

Recordati Rare Diseases

Tel: +33 (0)1 47 73 64 58

Francija

Italia

Recordati Rare Diseases Italy Srl

Tel: +39 02 487 87 173

Suomi/Finland

Recordati AB.

Puh/Tel : +46 8 545 80 230

Sverige

Κύπρος

Recordati Rare Diseases

Τηλ : +33 1 47 73 64 58

Γαλλία

Sverige

Recordati AB.

Tel : +46 8 545 80 230

Latvija

Recordati AB.

Tel: + 46 8 545 80 230

Zviedrija

United Kingdom

Recordati Rare Diseases UK Ltd.

Tel: +44 (0)1491 414333

Denna bipacksedel godkändes senast

Information om detta läkemedel finns tillgänglig på Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMAs)

hemsida http://www.ema.europa.eu/ liksom länkar till andra hemsidor rörande sällsynta sjukdomar och

behandlingar.

Läs hela dokumentet

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Wilzin 25 mg hårda kapslar

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje hård kapsel innehåller 25 mg zink (vilket motsvarar 83,92 mg zinkacetatdihydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Hård kapsel.

Vattenblå ogenomskinlig kapsel, märkt ”93-376”.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av Wilsons sjukdom.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Wilzin bör initieras under uppsikt av en läkare med erfarenhet av behandling av

Wilsons sjukdom (se avsnitt 4.4). Behandling med Wilzin är livslång.

Det är ingen skillnad i dos mellan symtomatiska och presymtomatiska patienter.

Wilzin finns tillgängligt som 25 mg eller 50 mg hårda kapslar.

Vuxna:

Den vanliga dosen är 50 mg tre gånger dagligen med en maximal dos på 50 mg fem gånger

dagligen.

Barn och ungdomar:

Data är väldigt begränsade hos barn under sex år men profylaktisk behandling bör övervägas

så tidigt som möjligt. De rekommenderade

doserna är följande:

från 1 till 6 år: 25 mg två gånger dagligen

från 6 till 16 år om kroppsvikten är under 57 kg: 25 mg tre gånger dagligen

från 16 år eller om kroppsvikten är över 57 kg: 50 mg tre gånger dagligen.

Gravida kvinnor:

En dos på 25 mg tre gånger dagligen är vanligtvis effektiv men dosen bör justeras

enligt kopparnivåer (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.6).

I samtliga fall bör dosen justeras enligt terapeutisk monitorering (se avsnitt 4.4).

Wilzin måste tas på fastande mage, minst en timme före eller två-tre timmar efter måltider. Vid

händelse av gastrisk intolerans, som ofta uppstår med morgondosen, kan denna dos skjutas upp till

mitt på förmiddagen, mellan frukost och lunch. Det är också möjligt att ta Wilzin med lite protein,

såsom kött (se avsnitt 4.5).

Till barn som inte kan svälja kapslarna, bör kapslarna öppnas och innehållet blandas med lite vatten

(möjligtvis vatten smaksatt med socker eller sirap).

När en patient byter från behandling med kelatbildande läkemedel till underhållsbehandling med

Wilzin, bör samtidig behandling med kelerande läkemedel fortgå under två till tre veckor, eftersom

detta är den tid det tar för zinkbehandlingen att inducera maximal metallotioneininduktion och full

blockad av kopparabsorption. Kelerande läkemedel och Wilzin bör ges med minst en timmes

mellanrum.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

4.4

Varningar och försiktighet

Zinkacetatdihydrat rekommenderas ej som initial terapi hos symtomatiska patienter på grund av att

dess verkan inträder långsamt. Symtomatiska patienter måste initialt behandlas med ett kelaterande

läkemedel; först när kopparnivåerna ligger under toxiska tröskelvärden och patienterna är kliniskt

stabila, kan underhållsbehandling med Wilzin övervägas.

Medan man inväntar zinkinducerad duodenal metallotioneinproduktion och åtföljande effektiv

inhibering av kopparabsorption, kan emellertid zinkacetatdihydrat administreras initialt hos

symtomatiska patienter i kombination med ett kelerande läkemedel.

Även om det är ovanligt kan det ske en klinisk försämring i början av behandlingen, vilket också har

rapporterats med kelatbildande läkemedel. Huruvida detta är relaterat till mobilisering av

koppardepåer eller till ett naturligt sjukdomsförlopp är fortfarande oklart. I denna situation

rekommenderas ett terapibyte.

Försiktighet bör vidtas när patienter med portal hypertension byter från ett kelaterande läkemedel till

Wilzin, när sådana patienter mår bra och behandlingen tolereras. Två patienter av 16 stycken dog på

grund av hepatisk dekompensation och avancerad portal hypertension efter att ha bytt från

penicillamin till zinkbehandling.

Terapeutisk monitorering

Målet med behandlingen är att upprätthålla fritt koppar i plasma (också känt som icke-

ceruloplasminkoppar i plasma) under 250 mikrogram/l (normalt: 100-150 mikrogram/l) och

urinutsöndring av koppar under 125 mikrogram/24 timmar (normalt: < 50 mikrogram/24 timmar).

Icke-ceruloplasminkoppar i plasma beräknas genom att subtrahera ceruloplasminbundet koppar från

totalt koppar i plasma, givet att varje milligram av ceruloplasmin innehåller 3 mikrogram koppar.

Endast när patienterna inte står på behandling med kelaterande läkemedel är urinutsöndringen av

koppar en exakt återspegling av hur mycket överskott av koppar som finns i kroppen. Kopparnivåer i

urinen ökar vanligtvis vid behandling med kelaterande läkemedel såsom penicillamin eller trientin.

Nivån av hepatiskt koppar kan inte användas för att monitorera terapin, eftersom det inte skiljer mellan

potentiellt toxiskt fritt koppar och metallotioneinbundet koppar.

Hos behandlade patienter kan analyser av zink i urin och/eller plasma vara ett användbart mått på

compliance. Zinkvärden i urin över 2 mg/24 timmar och zink i plasma över 1250 mikrogram/l

indikerar vanligtvis adekvat compliance.

Som med alla anti-kopparpreparat innebär överbehandling en risk för kopparbrist, vilket är speciellt

skadligt för barn och gravida kvinnor, eftersom koppar krävs för en normal tillväxt och mental

utveckling. I dessa patientgrupper bör kopparnivåer i urinen hållas lite över de övre normala

gränsvärdena eller i det övre normala intervallet (dvs. 40-50 mikrogram/24 timmar).

Laborativ uppföljning med hematologisk övervakning och bestämning av lipoproteiner bör också

göras för att upptäcka tidiga tecken på kopparbrist, såsom anemi och/eller leukopeni som ett resultat av

benmärgsdepression, liksom en minskning av kvoten mellan HDL-kolesterol och HDL/total-

kolesterol.

Då kopparbrist också kan orsaka myeloneuropati bör läkare vara särskilt uppmärksamma på sensoriska

och motoriska symptom och tecken som eventuellt kan tyda på neuropati eller myelopati hos patienter

som behandlats med Wilzin.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Andra anti-kopparpreparat

Farmakodynamiska studier utfördes på patienter med Wilsons sjukdom med en kombination av Wilzin

(50 mg tre gånger dagligen) och askorbinsyra (1 g en gång dagligen), penicillamin (250 mg fyra

gånger dagligen) och trientin (250 mg fyra gånger dagligen). Studierna visade ingen signifikant

övergripande effekt på kopparbalansen trots att svaga interaktioner mellan zink och

kelatkomplexbildare (penicillamin och trientin) kunde detekteras med minskad fekal utsöndring, men

ökad urinutsöndring, av koppar jämfört med enbart zink. Detta beror förmodligen på att

kelatkomplexbildaren till viss del binder zink och följaktligen reducerar effekten av de båda aktiva

substanserna.

När en patient byter från behandling med kelatbildande läkemedel till underhållsbehandling med

Wilzin, bör samtidig behandling med kelerande läkemedel fortgå under två till tre veckor, eftersom

detta är den tid det tar för zinkbehandlingen att inducera maximal metallotioneininduktion och full

blockad av kopparabsorption. Kelerande läkemedel och Wilzin bör ges med minst en timmes

mellanrum.

Andra läkemedel

Absorptionen av zink kan reduceras av järn- och kalciumtillskott, tetracykliner och fosforinnehållande

föreningar, medan zink kan reducera absorptionen av järn, tetracykliner och fluorokinoloner.

Mat

Studier på samtidig administrering av zink med mat som utförts på friska frivilliga visade att

absorptionen av zink försenades signifikant av många livsmedel (inklusive bröd, hårdkokta ägg, kaffe

och mjölk). Substanser i mat, speciellt fytater och fibrer, binder zink och hindrar det från att tränga in i

intestinalcellerna. Protein verkar dock påverka minst.

4.6

Graviditet och amning

Graviditet

Data från ett begränsat antal exponerade graviditeter hos patienter med Wilsons sjukdom tyder inte på

skadliga effekter av zink på embryo/foster eller på den gravida kvinnan. Fem missfall och två

missbildningar (mikrocefali och korrigerbar hjärtdefekt) rapporterades utav 42 graviditeter.

Djurstudier utförda med olika zinksalter tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter med

avseende på graviditet, embryonal/fetal utveckling, förlossning eller utveckling efter födseln (se

avsnitt 5.3).

Det är mycket viktigt att gravida patienter med Wilsons sjukdom fortsätter sin behandling under

graviditeten. Vilken behandling som bör användas, zink eller kelaterande läkemedel, bör bestämmas

av läkaren. Dosjusteringar måste göras för att garantera att fostret inte får kopparbrist och noggrann

monitorering av patienten är obligatorisk (se avsnitt 4.4).

Amning

Zink utsöndras i human bröstmjölk och zinkinducerad kopparbrist hos det ammande barnet kan

inträffa. Därför bör amning undvikas under behandling med Wilzin.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts.

4.8

Biverkningar

Rapporterade biverkningar finns listade nedan enligt organklass och frekvens. Frekvenserna definieras

som: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1,000, <1/100), sällsynta

(≥1/10 000, <1/1 000)

,

mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från

tillgängliga data).

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Organklass

Biverkningar

Blodet och lymfsystemet

Mindre

vanliga:

sideroblastisk anemi, leukopeni

Magtarmkanalen

Vanliga:

Gastrisk irritation

Undersökningar

Vanliga:

Ökning av amylas, lipas och

alkalisk fosfatas i blodet

Anemi kan vara mikro-, normo- eller makrocytisk och associeras ofta med leukopeni.

Benmärgsundersökning visar vanligtvis karakteristiska ”ringsideroblaster” (dvs utveckling av

röda blodkroppar som innehåller järnfyllda paranukleära mitokondrier). Dessa kan vara tidiga tecken

på kopparbrist och kan förbättras snabbt vid reduktion av zinkdosen. De måste dock

särskiljas från hemolytisk anemi, som vanligtvis inträffar vid okontrollerad Wilsons sjukdom där

nivåerna av fritt koppar i serum är förhöjda.

Den vanligaste biverkningen är gastrisk irritation. Detta är vanligtvis värst i samband med den första

morgondosen och försvinner efter de första behandlingsdagarna. Symptomen kan vanligtvis lindras

genom att skjuta upp dosen till mitten på förmiddagen eller genom att ta dosen med lite protein

Nivåerna av alkalisk fosfatas, amylas och lipas i serum kan öka efter några veckors behandling.

Nivåerna återgår vanligtvis till det övre normalområdet inom det första eller andra behandlingsåret.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9

Överdosering

Tre fall av akut oral överdos med zinksalter (sulfat eller glukonat) har rapporterats i litteraturen. Ett

dödsfall inträffade hos en 35-årig kvinna på den femte dagen efter intag av 6 g zink (40 gånger den

föreslagna terapeutiska dosen), där grundorsaken var njursvikt och hemorragisk pankreatit med

hyperglykemisk koma. Samma dos given till en ungdom som behandlades med heltarmssköljning

ledde inte till några symptom förutom kräkningar. Ytterligare en ungdom som intog 4 g zink hade

zinknivåer i serum på ungefär 50 mg/l fem timmar senare och upplevde endast kraftigt illamående,

kräkningar och yrsel.

Överdosering bör behandlas med magsköljning eller inducerad kräkning så snart som möjligt för att få

bort zink som ej absorberats. Tungmetallkelaterande behandling bör övervägas om zinknivåerna i

plasma har ökat markant (> 10 mg/l).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga medel för matsmältning och ämnesomsättning

ATC-kod: A16AX05.

Wilsons sjukdom (hepatolentikulär degeneration) är en autosomal recessiv metabolisk defekt av

hepatisk utsöndring av koppar till gallan. Kopparackumulering i levern leder till hepatocellulär skada

och cirros. När leverns kapacitet att lagra koppar överstigs frisätts koppar i blodet och tas upp i extra-

hepatisk vävnad som till exempel hjärnan, vilket resulterar i motoriska störningar och psykiatriska

symptom. Patienterna kan kliniskt uppvisa övervägande hepatiska, neurologiska eller psykiatriska

symptom.

Den aktiva delen hos zinkacetatdihydrat är zinkkatjonen som blockerar den intestinala absorptionen av

koppar från födan och reabsorptionen av endogent utsöndrad koppar. Zink inducerar produktionen av

metallotionein i enterocyter, ett protein som binder koppar och därmed förhindrar dess överföring till

blodet. Bundet koppar elimineras sedan i samband med att enterocyterna förnyas och döda tarmceller

avgår med avföringen.

Farmakodynamiska undersökningar av kopparmetabolism hos patienter med Wilsons sjukdom

inkluderade bestämning av nettokopparbalans och upptag av radioaktivt märkt koppar. En daglig dos

på 150 mg Wilzin fördelat på tre administreringar visade sig vara effektivt med avseende på

signifikant reducering av kopparabsorption och inducering av negativ kopparbalans.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Eftersom verkningsmekanismen hos zink är en effekt på kopparupptag på intestinal cellnivå, ger inte

farmakokinetiska undersökningar baserade på zinknivåer i blodet någon användbar information om

zinks biotillgänglighet vid verkningsstället.

Zink absorberas i tunntarmen och dess absorptionskinetik pekar på en tendens till mättnad vid ökande

doser. Fraktionell zinkabsorption är negativt korrelerad med zinkintag. Det sträcker sig från 30 till

60 % vid normalt matintag (7-15 mg/dag) och minskar till 7 % vid farmakologiska doser på 100

mg/dag.

Ungefär 80 % av absorberat zink i blodet distribueras till erytrocyterna och det mesta av återstoden

binds till albumin och andra plasmaproteiner. Zink lagras huvudsakligen i levern och de hepatiska

zinknivåerna ökar under underhållsbehandlingen med zink.

Zinks eliminationshalveringstid i plasma hos friska frivilliga försökspersoner är ungefär en timme efter

en dos på 45 mg. Zink elimineras primärt via fekal exkretion och relativt lite via urin och svett. Den

fekala exkretionen beror till största delen på passage av icke absorberat zink men är också ett resultat

av endogen intestinal utsöndring.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Man har utfört prekliniska studier med zinkacetat och med andra zinksalter. Tillgängliga

farmakologiska och toxikologiska data visade stora likheter mellan olika zinksalter och djurarter.

Oralt LD

är ungefär 300 mg zink/kg kroppsvikt (ungefär 100 till 150 gånger den humana

terapeutiska dosen). Toxicitetsstudier med upprepad dosering har fastslagit att NOEL (No Observed

Effect Level) är ungefär 95 mg zink/kg kroppsvikt (ungefär 48 gånger den humana terapeutiska

dosen).

In vitro-

in vivo

-tester pekar på att zink inte har någon kliniskt relevant genotoxisk aktivitet.

Reproduktionstoxicitetsstudier som gjorts med olika zinksalter visade inga kliniskt signifikanta belägg

för embryotoxicitet, fostertoxicitet eller teratogenicitet.

Inga konventionella karcinogenicitetsstudier har utförts med zinkacetatdihydrat.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Kapselinnehåll

majsstärkelse

magnesiumstearat

Kapselhölje

gelatin

titandioxid (E171)

brilliantblått FCF (E133)

Tryckfärg

svart järnoxid (E172)

shellac

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25˚C.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Vit HDPE-burk med en förslutning av polypropen och HDPE och innehåller en fyllning

(bomullsrulle). Varje burk innehåller 250 kapslar.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Recordati Rare Diseases

Immeuble ”Le Wilson”

70, avenue du Général de Gaulle

F-92800 Puteaux

Frankrike

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/04/286/001

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för första godkännande: 13 oktober 2004

Datum för senaste förnyat godkännande: 13 oktober 2009

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Information om detta läkemedel finns tillgänglig på Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMAs)

hemsida http://www.ema.europa.eu/.

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Wilzin 50 mg hårda kapslar

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje hård kapsel innehåller 50 mg zink (vilket motsvarar 167,84 mg zinkacetatdihydrat).

Hjälpämnen:

Varje kapsel innehåller 1,75 mg para-orange (E110)

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Hård kapsel.

Orange ogenomskinlig kapsel, märkt ”93-377”.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av Wilsons sjukdom.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Wilzin bör initieras under uppsikt av en läkare med erfarenhet av behandling av

Wilsons sjukdom (se avsnitt 4.4). Behandling med Wilzin är livslång.

Det är ingen skillnad i dos mellan symtomatiska och presymtomatiska patienter.

Wilzin finns tillgängligt som 25 mg eller 50 mg hårda kapslar.

Vuxna:

Den vanliga dosen är 50 mg tre gånger dagligen med en maximal dos på 50 mg fem gånger

dagligen.

Barn och ungdomar:

Data är väldigt begränsade hos barn under sex år men profylaktisk behandling bör övervägas

så tidigt som möjligt. De rekommenderade

doserna är följande:

från 1 till 6 år: 25 mg två gånger dagligen

från 6 till 16 år om kroppsvikten är under 57 kg: 25 mg tre gånger dagligen

från 16 år eller om kroppsvikten är över 57 kg: 50 mg tre gånger dagligen.

Gravida kvinnor:

En dos på 25 mg tre gånger dagligen är vanligtvis effektiv men dosen bör justeras

enligt kopparnivåer (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.6).

I samtliga fall bör dosen justeras enligt terapeutisk monitorering (se avsnitt 4.4).

Wilzin måste tas på fastande mage, minst en timme före eller två-tre timmar efter måltider. Vid

händelse av gastrisk intolerans, som ofta uppstår med morgondosen, kan denna dos skjutas upp till

mitt på förmiddagen, mellan frukost och lunch. Det är också möjligt att ta Wilzin med lite protein,

såsom kött (se avsnitt 4.5).

Till barn som inte kan svälja kapslarna, bör kapslarna öppnas och innehållet blandas med lite vatten

(möjligtvis vatten smaksatt med socker eller sirap).

När en patient byter från behandling med kelatbildande läkemedel till underhållsbehandling med

Wilzin, bör samtidig behandling med kelerande läkemedel fortgå under två till tre veckor, eftersom

detta är den tid det tar för zinkbehandlingen att inducera maximal metallotioneininduktion och full

blockad av kopparabsorption. Kelerande läkemedel och Wilzin bör ges med minst en timmes

mellanrum.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

4.4

Varningar och försiktighet

Zinkacetatdihydrat rekommenderas ej som initial terapi hos symtomatiska patienter på grund av att

dess verkan inträder långsamt. Symtomatiska patienter måste initialt behandlas med ett kelaterande

läkemedel; först när kopparnivåerna ligger under toxiska tröskelvärden och patienterna är kliniskt

stabila, kan underhållsbehandling med Wilzin övervägas.

Medan man inväntar zinkinducerad duodenal metallotioneinproduktion och åtföljande effektiv

inhibering av kopparabsorption, kan emellertid zinkacetatdihydrat administreras initialt hos

symtomatiska patienter i kombination med ett kelerande läkemedel.

Även om det är ovanligt kan det ske en klinisk försämring i början av behandlingen, vilket också har

rapporterats med kelatbildande läkemedel. Huruvida detta är relaterat till mobilisering av

koppardepåer eller till ett naturligt sjukdomsförlopp är fortfarande oklart. I denna situation

rekommenderas ett terapibyte.

Försiktighet bör vidtas när patienter med portal hypertension byter från ett kelaterande läkemedel till

Wilzin, när sådana patienter mår bra och behandlingen tolereras. Två patienter av 16 stycken dog på

grund av hepatisk dekompensation och avancerad portal hypertension efter att ha bytt från

penicillamin till zinkbehandling.

Terapeutisk monitorering

Målet med behandlingen är att upprätthålla fritt koppar i plasma (också känt som icke-

ceruloplasminkoppar i plasma) under 250 mikrogram/l (normalt: 100-150 mikrogram/l) och

urinutsöndring av koppar under 125 mikrogram/24 timmar (normalt: < 50 mikrogram/24 timmar).

Icke-ceruloplasminkoppar i plasma beräknas genom att subtrahera ceruloplasminbundet koppar från

totalt koppar i plasma, givet att varje milligram av ceruloplasmin innehåller 3 mikrogram koppar.

Endast när patienterna inte står på behandling med kelaterande läkemedel är urinutsöndringen av

koppar en exakt återspegling av hur mycket överskott av koppar som finns i kroppen. Kopparnivåer i

urinen ökar vanligtvis vid behandling med kelaterande läkemedel såsom penicillamin eller trientin.

Nivån av hepatiskt koppar kan inte användas för att monitorera terapin, eftersom det inte skiljer mellan

potentiellt toxiskt fritt koppar och metallotioneinbundet koppar.

Hos behandlade patienter kan analyser av zink i urin och/eller plasma vara ett användbart mått på

compliance. Zinkvärden i urin över 2 mg/24 timmar och zink i plasma över 1250 mikrogram/l

indikerar vanligtvis adekvat compliance.

Som med alla anti-kopparpreparat innebär överbehandling en risk för kopparbrist, vilket är speciellt

skadligt för barn och gravida kvinnor, eftersom koppar krävs för en normal tillväxt och mental

utveckling. I dessa patientgrupper bör kopparnivåer i urinen hållas lite över de övre normala

gränsvärdena eller i det övre normala intervallet (dvs. 40-50 mikrogram/24 timmar).

Laborativ uppföljning med hematologisk övervakning och bestämning av lipoproteiner bör också

göras för att upptäcka tidiga tecken på kopparbrist, såsom anemi och/eller leukopeni som ett resultat av

benmärgsdepression, liksom en minskning av kvoten mellan HDL-kolesterol och HDL/total-

kolesterol.

Då kopparbrist också kan orsaka myeloneuropati bör läkare vara särskilt uppmärksamma på sensoriska

och motoriska symptom och tecken som eventuellt kan tyda på neuropati eller myelopati hos patienter

som behandlats med Wilzin.

Kapselhöljet innehåller para-orange (E110) som kan orsaka allergiska reaktioner.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Andra anti-kopparpreparat

Farmakodynamiska studier utfördes på patienter med Wilsons sjukdom med en kombination av Wilzin

(50 mg tre gånger dagligen) och askorbinsyra (1 g en gång dagligen), penicillamin (250 mg fyra

gånger dagligen) och trientin (250 mg fyra gånger dagligen). Studierna visade ingen signifikant

övergripande effekt på kopparbalansen trots att svaga interaktioner mellan zink och

kelatkomplexbildare (penicillamin och trientin) kunde detekteras med minskad fekal utsöndring, men

ökad urinutsöndring, av koppar jämfört med enbart zink. Detta beror förmodligen på att

kelatkomplexbildaren till viss del binder zink och följaktligen reducerar effekten av de båda aktiva

substanserna.

När en patient byter från behandling med kelatbildande läkemedel till underhållsbehandling med

Wilzin, bör samtidig behandling med kelerande läkemedel fortgå under två till tre veckor, eftersom

detta är den tid det tar för zinkbehandlingen att inducera maximal metallotioneininduktion och full

blockad av kopparabsorption. Kelerande läkemedel och Wilzin bör ges med minst en timmes

mellanrum.

Andra läkemedel

Absorptionen av zink kan reduceras av järn- och kalciumtillskott, tetracykliner och fosforinnehållande

föreningar, medan zink kan reducera absorptionen av järn, tetracykliner och fluorokinoloner.

Mat

Studier på samtidig administrering av zink med mat som utförts på friska frivilliga visade att

absorptionen av zink försenades signifikant av många livsmedel (inklusive bröd, hårdkokta ägg, kaffe

och mjölk). Substanser i mat, speciellt fytater och fibrer, binder zink och hindrar det från att tränga in i

intestinalcellerna. Protein verkar dock påverka minst.

4.6

Graviditet och amning

Graviditet

Data från ett begränsat antal exponerade graviditeter hos patienter med Wilsons sjukdom tyder inte på

skadliga effekter av zink på embryo/foster eller på den gravida kvinnan. Fem missfall och två

missbildningar (mikrocefali och korrigerbar hjärtdefekt) rapporterades utav 42 graviditeter.

Djurstudier utförda med olika zinksalter tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter med

avseende på graviditet, embryonal/fetal utveckling, förlossning eller utveckling efter födseln (se

avsnitt 5.3).

Det är mycket viktigt att gravida patienter med Wilsons sjukdom fortsätter sin behandling under

graviditeten. Vilken behandling som bör användas, zink eller kelaterande läkemedel, bör bestämmas

av läkaren. Dosjusteringar måste göras för att garantera att fostret inte får kopparbrist och noggrann

monitorering av patienten är obligatorisk (se avsnitt 4.4).

Amning

Zink utsöndras i human bröstmjölk och zinkinducerad kopparbrist hos det ammande barnet kan

inträffa. Därför bör amning undvikas under behandling med Wilzin.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts.

4.8

Biverkningar

Rapporterade biverkningar finns listade nedan enligt organklass och frekvens. Frekvenserna definieras

som: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1,000, <1/100), sällsynta

1/10 000, <1/1 000)

,

mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från

tillgängliga data).

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Organklass

Biverkningar

Blodet och lymfsystemet

Mindre

vanliga:

sideroblastisk anemi, leukopeni

Magtarmkanalen

Vanliga:

Gastrisk irritation

Undersökningar

Vanliga:

Ökning av amylas, lipas och

alkalisk fosfatas i blodet

Anemi kan vara mikro-, normo- eller makrocytisk och associeras ofta med leukopeni.

Benmärgsundersökning visar vanligtvis karakteristiska ”ringsideroblaster” (dvs utveckling av

röda blodkroppar som innehåller järnfyllda paranukleära mitokondrier). Dessa kan vara tidiga tecken

på kopparbrist och kan förbättras snabbt vid reduktion av zinkdosen. De måste dock

särskiljas från hemolytisk anemi, som vanligtvis inträffar vid okontrollerad Wilsons sjukdom där

nivåerna av fritt koppar i serum är förhöjda.

Den vanligaste biverkningen är gastrisk irritation. Detta är vanligtvis värst i samband med den första

morgondosen och försvinner efter de första behandlingsdagarna. Symptomen kan vanligtvis lindras

genom att skjuta upp dosen till mitten på förmiddagen eller genom att ta dosen med lite protein

Nivåerna av alkalisk fosfatas, amylas och lipas i serum kan öka efter några veckors behandling.

Nivåerna återgår vanligtvis till det övre normalområdet inom det första eller andra behandlingsåret.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9

Överdosering

Tre fall av akut oral överdos med zinksalter (sulfat eller glukonat) har rapporterats i litteraturen. Ett

dödsfall inträffade hos en 35-årig kvinna på den femte dagen efter intag av 6 g zink (40 gånger den

föreslagna terapeutiska dosen), där grundorsaken var njursvikt och hemorragisk pankreatit med

hyperglykemisk koma. Samma dos given till en ungdom som behandlades med heltarmssköljning

ledde inte till några symptom förutom kräkningar. Ytterligare en ungdom som intog 4 g zink hade

zinknivåer i serum på ungefär 50 mg/l fem timmar senare och upplevde endast kraftigt illamående,

kräkningar och yrsel.

Överdosering bör behandlas med magsköljning eller inducerad kräkning så snart som möjligt för att få

bort zink som ej absorberats. Tungmetallkelaterande behandling bör övervägas om zinknivåerna i

plasma har ökat markant (> 10 mg/l).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga medel för matsmältning och ämnesomsättning

ATC-kod: A16AX05.

Wilsons sjukdom (hepatolentikulär degeneration) är en autosomal recessiv metabolisk defekt av

hepatisk utsöndring av koppar till gallan. Kopparackumulering i levern leder till hepatocellulär skada

och cirros. När leverns kapacitet att lagra koppar överstigs frisätts koppar i blodet och tas upp i extra-

hepatisk vävnad som till exempel hjärnan, vilket resulterar i motoriska störningar och psykiatriska

symptom. Patienterna kan kliniskt uppvisa övervägande hepatiska, neurologiska eller psykiatriska

symptom.

Den aktiva delen hos zinkacetatdihydrat är zinkkatjonen som blockerar den intestinala absorptionen av

koppar från födan och reabsorptionen av endogent utsöndrad koppar. Zink inducerar produktionen av

metallotionein i enterocyter, ett protein som binder koppar och därmed förhindrar dess överföring till

blodet. Bundet koppar elimineras sedan i samband med att enterocyterna förnyas och döda tarmceller

avgår med avföringen.

Farmakodynamiska undersökningar av kopparmetabolism hos patienter med Wilsons sjukdom

inkluderade bestämning av nettokopparbalans och upptag av radioaktivt märkt koppar. En daglig dos

på 150 mg Wilzin fördelat på tre administreringar visade sig vara effektivt med avseende på

signifikant reducering av kopparabsorption och inducering av negativ kopparbalans.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Eftersom verkningsmekanismen hos zink är en effekt på kopparupptag på intestinal cellnivå, ger inte

farmakokinetiska undersökningar baserade på zinknivåer i blodet någon användbar information om

zinks biotillgänglighet vid verkningsstället.

Zink absorberas i tunntarmen och dess absorptionskinetik pekar på en tendens till mättnad vid ökande

doser. Fraktionell zinkabsorption är negativt korrelerad med zinkintag. Det sträcker sig från 30 till

60 % vid normalt matintag (7-15 mg/dag) och minskar till 7 % vid farmakologiska doser på 100

mg/dag.

Ungefär 80 % av absorberat zink i blodet distribueras till erytrocyterna och det mesta av återstoden

binds till albumin och andra plasmaproteiner. Zink lagras huvudsakligen i levern och de hepatiska

zinknivåerna ökar under underhållsbehandlingen med zink.

Zinks eliminationshalveringstid i plasma hos friska frivilliga försökspersoner är ungefär en timme efter

en dos på 45 mg. Zink elimineras primärt via fekal exkretion och relativt lite via urin och svett. Den

fekala exkretionen beror till största delen på passage av icke absorberat zink men är också ett resultat

av endogen intestinal utsöndring.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Man har utfört prekliniska studier med zinkacetat och med andra zinksalter. Tillgängliga

farmakologiska och toxikologiska data visade stora likheter mellan olika zinksalter och djurarter.

Oralt LD

är ungefär 300 mg zink/kg kroppsvikt (ungefär 100 till 150 gånger den humana

terapeutiska dosen). Toxicitetsstudier med upprepad dosering har fastslagit att NOEL (No Observed

Effect Level) är ungefär 95 mg zink/kg kroppsvikt (ungefär 48 gånger den humana terapeutiska

dosen).

In vitro-

in vivo

-tester pekar på att zink inte har någon kliniskt relevant genotoxisk aktivitet.

Reproduktionstoxicitetsstudier som gjorts med olika zinksalter visade inga kliniskt signifikanta belägg

för embryotoxicitet, fostertoxicitet eller teratogenicitet.

Inga konventionella karcinogenicitetsstudier har utförts med zinkacetatdihydrat.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Kapselinnehåll

majsstärkelse

magnesiumstearat

Kapselhölje

gelatin

titandioxid (E171)

para-orange (E110)

Tryckfärg

svart järnoxid (E172)

shellac

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25˚C.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Vit HDPE-burk med en förslutning av polypropen och HDPE och innehåller en fyllning

(bomullsrulle). Varje burk innehåller 250 kapslar.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Recordati Rare Diseases

Immeuble ”Le Wilson”

70, avenue du Général de Gaulle

F-92800 Puteaux

Frankrike

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/04/286/002

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för första godkännande: 13 oktober 2004

Datum för senaste förnyat godkännande: 13 oktober 2009

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Information om detta läkemedel finns tillgänglig på Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMAs)

hemsida http://www.ema.europa.eu/.

Läs hela dokumentet

European Medicines Agency

7 Westferry Circus, Canary Wharf, London E14 4HB, UK

Tel. (44-20) 74 18 84 00 Fax (44-20) 74 1884 16

E-mail: mail@emea.europa.eu http://www.emea.europa.eu

European Medicines Agency, 2009. Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.

Dok.ref.: EMEA/528144/2009

EMEA/H/C/535

Wilzin

zink

Sammanfattning av EPAR för allmänheten

Detta är en sammanfattning av det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR). Det

förklarar hur Kommittén för humanläkemedel (CHMP) bedömt de studier som gjorts och hur den

kommit fram till sina rekommendationer om hur läkemedlet ska användas.

Vill du ha mer information om sjukdomen eller behandlingen kan du läsa bipacksedeln (ingår

också i EPAR) eller kontakta din läkare eller ditt apotek. Läs de vetenskapliga slutsatserna (ingår

också i EPAR) om du vill ha mer information om vad CHMP bygger sina rekommendationer på.

Vad är Wilzin?

Wilzin är ett läkem

edel som innehåller den aktiva substansen zink. Det finns som kapslar (blå: 25 mg;

orange: 50 mg).

Vad används Wilzin för?

Wilzin används för att behandla Wilsons sjukdom. Wilsons sjukdom är en sällsynt, ärftlig sjukdom där

patienterna saknar ett enzym som behövs för att kroppen ska kunna göra sig av med det överskott av

koppar som vi får i oss via maten. Detta leder till att kopparn ackumuleras i kroppen, först i levern

och därefter i andra organ, t.ex. ögon och hjärna. Detta får en rad skadliga verkningar, bland annat på

levern och nervsystemet.

Eftersom antalet patienter med Wilsons sjukdom är litet betraktas sjukdomen som sällsynt. Den 31 juli

2001 klassificerades Wilzin som särläkemedel (ett läkemedel som används vid sällsynta sjukdomar).

Läkemedlet är receptbelagt.

Hur används Wilzin?

Behandlingen

med Wilzin ska inledas av en läkare med erfarenhet av behandling av Wilsons sjukdom.

Rekommenderad dos för vuxna är 50 mg tre gånger om dagen. En minskad dos ges till barn. Wilzin

ska tas på fastande mage, minst en timme före eller två till tre timmar efter måltid. Wilzin är en

långtidsbehandling. Patienter som övergår från en kelatkomplexbildare (ett annat slags läkemedel mot

Wilsons sjukdom) till Wilzin ska fortsätta ta kelatkomplexbildaren i två till tre veckor efter att ha

börjat med Wilzin eftersom det dröjer ett tag innan Wilzin börjar verka fullt ut. Högsta dosen av

Wilzin är 50 mg fem gånger dagligen. Mer information finns i bipacksedeln.

Hur verkar Wilzin?

Den aktiva substansen i Wilzin är zinkkatjonen (positi

vt laddad zink), som blockerar upptagningen av

koppar från födan. Den verkar genom att stimulera kroppen att bilda ett protein som kallas

metallotionein i tarmväggens celler. Detta protein binder till koppar och hindrar den från att gå ut i

blodet. Kopparn försvinner sedan ut ur kroppen i avföringen. Så småningen minskar kopparmängden i

kroppen, vilket gör att sjukdomssymtomen lindras. Zink har använts för att behandla Wilsons sjukdom

sedan 1958.

Hur har Wilzins effekt undersökts?

Då zink använts för att behandla Wilsons sjukdom i många år lade företaget fram resultaten av studier

ur publicerad litteratur. De data som stöder användningen av Wilzin kom från totalt 255 patienter med

Wilsons sjukdom. I huvudstudien, som omfattade 148 patienter som behandlades med Wilzin,

jämfördes inte Wilzin med andra behandlingar. Huvudeffektmåttet var om patienternas kopparvärden

kontrollerades tillräckligt.

Vilken nytta har Wilzin visat i studierna?

Wilzin har vi

sat sig effektivt när det gäller att minska kopparupptaget och kopparmängden i kroppen. I

huvudstudien kontrollerades kopparvärdena hos 91 procent av patienterna (91 av 100) tillräckligt

under det första årets behandling med Wilzin.

Vilka är riskerna med Wilzin?

De vanligaste biverkningarna (uppträder hos 1

10 patienter av 100) är magirritation och förhöjda

nivåer av enzymer (amylas, lipas och alkalinfosfatas) i blodet. Magirritationen är oftast värst vid den

första morgondosen och försvinner efter de första dagarnas behandling. Det kan hjälpa att vänta med

den första dosen till fram på förmiddagen eller ta dosen med lite mat som innehåller protein, t.ex. kött.

Förteckningen över samtliga biverkningar som rapporterats för Wilzin finns i bipacksedeln.

Wilzin ska inte ges till personer som kan vara överkänsliga (allergiska) mot zink eller något annat

innehållsämne.

Varför har Wilzin godkänts?

mmittén för humanläkemedel (CHMP) noterade att Wilsons sjukdom är en livshotande sjukdom

och att de andra läkemedlen som redan används mot sjukdomen kan ge allvarliga biverkningar.

Kommittén fann därför att fördelarna med Wilzin är större än riskerna vid behandling av Wilsons

sjukdom. Kommittén rekommenderade att Wilzin skulle godkännas för försäljning.

Mer information om Wilzin:

Den 13 oktober 2004 beviljade Europeiska kommissionen Orphan Europe SARL ett godkännande för

försäljning av Wilzin som gäller i hela Europeiska unionen. Godkännandet för försäljning förlängdes

den 13 oktober 2009.

Sammanfattningen av yttrandet om Wilzin från Kommittén för särläkemedel finns här

Det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) finns i sin helhet här

Denna sammanfattning aktualiserades senast 10-2009.

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen