Valsartan 2care4 80 mg Filmdragerad tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Köp det nu

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

13-08-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

13-08-2021

Aktiva substanser:
valsartan
Tillgänglig från:
2care4 ApS,
ATC-kod:
C09CA03
INN (International namn):
valsartan
Dos:
80 mg
Läkemedelsform:
Filmdragerad tablett
Sammansättning:
valsartan 80 mg Aktiv substans; laktosmonohydrat Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Bemyndigande status:
Avregistrerad
Godkännandenummer:
53638
Tillstånd datum:
2016-06-23

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Valsartan Actavis 80 mg, filmdragerade tabletter

Valsartan Actavis 160 mg, filmdragerade tabletter

valsartan

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även

om de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Valsartan Actavis är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Valsartan Actavis

Hur du använder Valsartan Actavis

Eventuella biverkningar

Hur Valsartan Actavis ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Valsartan Actavis är och vad det används för

Valsartan Actavis tillhör en läkemedelklass som kallas angiotensin II-receptorblockerare och används

för att sänka förhöjt blodtryck. Angiotensin II är ett ämne som finns i kroppen och som drar ihop

blodkärlen, vilket ökar blodtrycket. Valsartan Actavis verkar genom att hämma effekten av

angiotensin II. Detta leder till att kärlen vidgar sig och blodtrycket sjunker.

Valsartan Actavis 80 mg och 160 mg filmdragerade tabletter

kan användas vid tre olika tillstånd:

för behandling av högt blodtryck hos vuxna hos barn och ungdomar från 6 upp till 18 år.

Högt blodtryck ökar belastningen på hjärta och kärl. Om det inte behandlas kan det skada

blodkärlen i hjärnan, hjärtat och njurarna, och leda till slaganfall (stroke), hjärtsvikt eller

njursvikt. Högt blodtryck ökar risken för hjärtinfarkt. En sänkning av blodtrycket till normal

nivå minskar risken för dessa sjukdomar.

för behandling av vuxna patienter som nyligen har haft en hjärtattack

(hjärtinfarkt). ”Nyligen” betyder här mellan 12 timmar och 10 dagar.

för behandling av symtomatisk hjärtsvikt hos vuxna patienter.

Valsartan Actavis används

när en läkemedelsklass som kallas ACE-hämmare (ett läkemedel för behandling av hjärtsvikt)

inte kan användas eller som tillägg till ACE-hämmare när andra läkemedel för behandling av

hjärtsvikt inte kan användas. Symtom på hjärtsvikt är till exempel andfåddhet och svullna

fötter och ben på grund av vätskeansamling. Hjärtsvikt orsakas av hjärtmuskeln inte orkar

pumpa runt blodet tillräckligt för att försörja hela kroppen med blod.

Valsartan som finns i Valsartan Actavis kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som

inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och

sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du använder Valsartan Actavis

Använd inte Valsartan Actavis

om du är

allergisk

mot valsartan, sojaolja, jordnötsolja eller något annat innehållsämne i detta

läkemedel (anges i avsnitt 6).

om du har

svår leversjukdom

Gravida kvinnor ska inte använda Valsartan Actavis under de 6 sista månaderna av

graviditeten. (Även tidigare under graviditeten är det bra att undvika Valsartan Actavis, se

Graviditet och amning).

om du har diabetes eller nedsatt njurfunktion och du behandlas med ett blodtryckssänkande

läkemedel som innehåller aliskiren.

Om något av detta gäller dig, tala med din läkare och ta inte Valsartan Actavis.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du använder Valsartan Actavis

om du har leversjukdom.

om du har svår njursjukdom eller om du genomgår dialys.

om du har förträngning i njurartärerna.

om du nyligen har genomgått njurtransplantation (fått en ny njure).

om du har annan allvarlig hjärtsjukdom än hjärtsvikt eller hjärtinfarkt.

om du någonsin har upplevt svullnad av tunga och ansikte som orsakas av en

allergisk

reaktion

som kallas

angioödem

när du tar ett annat läkemedel (inklusive

ACE-hämmare

tala med din läkare. Om dessa symtom uppträder när du tar Valsartan Actavis, sluta ta

läkemedlet omedelbart och ta det aldrig igen. Se även avsnitt 4,”Eventuella biverkningar”.

om du tar läkemedel som ökar mängden kalium i blodet. Dessa är till exempel kaliumtillägg

eller saltersättningsmedel innehållande kalium, kaliumsparande läkemedel och heparin. Det

kan vara nödvändigt att kontrollera mängden kalium i ditt blod med jämna mellanrum.

om du lider av aldosteronism. Detta är en sjukdom där dina binjurar bildar för mycket av

hormonet aldosteron. Om detta gäller dig, bör inte Valsartan Actavis användas.

om du har förlorat mycket vätska (dehydrering) på grund av diarré eller kräkningar eller om

du tar höga doser urindrivande medel (diuretika).

Om du tror att du är gravid eller blir gravid under behandlingen, kontakta din läkare. Valsartan

Actavis rekommenderas inte under graviditet och ska inte användas under de 6 sista

månaderna av graviditeten eftersom det då kan orsaka fosterskador, se Graviditet och amning.

Om du tar något av följande läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ACE-hämmare (till exempel enalapril, lisinopril, ramipril), särskilt om du har

diabetesrelaterade njurproblem.

aliskiren.

om du behandlas med en ACE-hämmare tillsammans med vissa andra läkemedel som du

tar för att behandla din hjärtsvikt, som kallas för MR-antagonister

(mineralkortikoidreceptor-antagonister) (till exempel spironolakton, eplerenon) eller

betablockerare (t.ex. metoprolol).

Din läkare kan behöva kontrollera njurfunktion, blodtryck och mängden elektrolyter (t.ex. kalium) i

blodet med jämna mellanrum.

Se även informationen under rubriken ”Använd inte Valsartan Actavis”.

Om något av detta gäller dig skall du tala om det för din läkare innan du tar Valsartan Actavis.

Andra läkemedel och Valsartan Actavis

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du använder, nyligen har använt eller kan tänkas

använda andra läkemedel.

Behandlingseffekten kan påverkas om Valsartan Actavis tas tillsammans med visa andra läkemedel.

Det kan bli nödvändigt att ändra dosen, vidta andra försiktighetsåtgärder eller i vissa fall avbryta

behandlingen med ett av läkemedlen. Detta gäller både receptbelagda och receptfria läkemedel,

framför allt:

andra läkemedel som sänker blodtrycket

, i synnerhet

urindrivande medel

(diuretika).

läkemedel som sänker mängden kalium

i blodet. Dessa är till exempel kaliumtillägg eller

saltersättningsmedel innehållande kalium, kaliumsparande läkemedel och heparin.

vissa typer av smärtstillande medel

som kallas icke-steroida antiinflammatoriska medel

(NSAID).

vissa antibiotika (rifamycingruppen), ett läkemedel som används för att skydda mot

transplantatavstötning (ciklosporin) eller ett antiretroviralt läkemedel mot HIV-/AIDS-

infektion (ritonavir). Dessa läkemedel kan öka effekten av Valsartan Actavis.

litium

, ett läkemedel som används vid behandling av vissa typer av psykiska sjukdomar.

Din läkare kan behöva ändra din dos och/eller vidta andra försiktighetsåtgärder:

Om du tar en

ACE-hämmare

eller

aliskiren

(se även informationen under rubrikerna ”

Använd inte Valsartan Actavis” och ”Varningar och försiktighet”).

om du

behandlas med en ACE-hämmare

tillsammans med vissa andra läkemedel som du tar

för att behandla din

hjärtsvikt

, som kallas för MR-antagonister

(mineralkortikoidreceptorantagonister) (till exempel spironolakton, eplerenon) eller

betablockerare (t.ex. metoprolol).

Dessutom:

om du

behandlas efter en hjärtinfarkt, rekommenderas inte en kombination med ACE-

hämmare

(ett läkemedel för behandling av hjärtinfarkt).

Valsartan Actavis med mat och dryck

Du kan ta Valsartan Actavis oberoende av måltider.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Om du tror att du är gravid eller blir gravid under behandlingen, kontakta din läkare.

Vanligtvis föreslår din läkare att du ska sluta ta Valsartan Actavis före graviditet eller så snart

du vet att du är gravid och istället rekommendera ett annat läkemedel till dig. Valsartan

Actavis bör inte användas i början av graviditeten och ska inte användas under de 6 sista

månaderna av graviditeten eftersom det då kan orsaka fosterskador.

Berätta för din läkare om du ammar eller tänker börja amma.

Valsartan Actavis

rekommenderas inte vid amning och din läkare kan välja en annan behandling till dig om du

vill amma ditt barn, särskilt om ditt barn är nyfött eller föddes för tidigt.

Körförmåga och användning av maskiner

Innan du kör fordon, använder verktyg eller maskiner, eller utför aktiviteter som kräver koncentration,

se till att du vet hur Valsartan Actavis påverkar dig. Liksom många andra läkemedel för behandling av

högt blodtryck kan Valsartan Actavis orsaka yrsel och påverka koncentrationsförmågan.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Valsartan Actavis innehåller laktos, natrium och sojaolja

Valsartan Actavis innehåller laktos. Om du inte tål vissa sockerarter, bör du kontakta din läkare innan

du tar detta läkemedel.

Valsartan Actavis innehåller natrium. Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium

per filmdragerad tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Valsartan Actavis innehåller sojaolja. Om du är allergisk mot jordnötter eller soja ska du inte använda

detta läkemedel.

3.

Hur du använder Valsartan Actavis

Använd alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar, så att du får bäst

resultat och minskar risken för biverkningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Personer med högt blodtryck känner ofta inte av några symtom på detta. Många känner sig som

vanligt. Det är därför viktigt att du går på dina läkarbesök som planerat även om du känner dig bra.

Barn och ungdomar (från 6 upp till 18 år) med högt blodtryck

Hos patienter som väger mindre än 35 kg är den rekommenderade startdosen 40 mg valsartan en gång

dagligen.

Hos patienter som väger 35 kg eller mer är den rekommenderade startdosen 80 mg valsartan en gång

dagligen.

I vissa fall kan din läkare ordinera högre doser (dosen kan ökas till 160 mg och till högst 320 mg).

Vuxna patienter med högt blodtryck:

Den rekommenderade dosen är 80 mg dagligen. I vissa fall

kan din läkare ordinera högre doser (t.ex. 160 mg eller 320 mg) eller kombinera Valsartan Actavis

med ett annat läkemedel (t.ex. ett diuretikum). Maximal effekt uppnås inom 2-4 veckor.

Vuxna patienter efter nyligen inträffad hjärtinfarkt:

Efter en hjärtinfarkt inleds behandlingen i

allmänhet redan efter 12 timmar, vanligen med en låg dos om 20 mg två gånger dagligen. Du får dosen

20 mg genom att dela 40 mg-tabletten. Din läkare kommer att gradvis öka denna dos under flera

veckor till högst 160 mg två gånger dagligen. Slutdosen beror på vad du som enskild patient tolererar.

Valsartan Actavis kan ges tillsammans med annan behandling för hjärtattack och din läkare bedömer

vilken behandling som är lämplig.

Vuxna patienter med hjärtsvikt:

Den vanliga startdosen är 40 mg två gånger dagligen. Din läkare

kommer att gradvis öka dosen under flera veckor till högst 160 mg två gånger dagligen. Slutdosen

beror på vad du som enskild patient tolererar.

Valsartan Actavis kan ges tillsammans med annan behandling för hjärtsvikt och din läkare bedömer

vilken behandling som är lämplig.

Du kan ta Valsartan Actavis oberoende av måltider. Svälj Valsartan Actavis med ett glas vatten.

Ta Valsartan Actavis vid ungefär samma tidpunkt varje dag.

Om du använt för stor mängd av Valsartan Actavis

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus, eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

Om du får svår yrsel och/eller svimmar, lägg dig ned och kontakta omedelbart läkare.

Om du har glömt att använda Valsartan Actavis

Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

Om du glömmer att ta en dos, ta den så snart du kommer ihåg det. Om det snart är tid för nästa dos,

hoppa då över den missade dosen.

Om du slutar att använda Valsartan Actavis

Om du slutar din behandling med Valsartan Actavis kan din sjukdom förvärras. Sluta inte att ta din

medicin om inte din läkare säger till dig att sluta.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Vissa biverkningar kan vara allvarliga och kräver omedelbar medicinsk vård:

Om du får symtom på angioödem (en specifik allergisk reaktion) en mindre vanlig biverkning, såsom:

svullet ansikte, läppar, tunga eller svalg

svårighet att andas eller att svälja

nässelutslag, klåda

Om du får något av detta, sluta ta Valsartan Actavis och kontakta omedelbart läkare (se avsnitt

2 "Varningar och försiktighet").

Övriga biverkningar är:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

yrsel

lågt blodtryck med eller utan symtom såsom yrsel och svimning vid resande till stående

försämrad njurfunktion (tecken på nedsatt njurfunktion)

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

plötslig medvetslöshet (synkope)

känsla av att det snurrar (vertigo)

kraftigt minskad njurfunktion (tecken på akut njursvikt)

muskelkramper, onormal hjärtrytm (tecken på hyperkalemi)

andfåddhet, svårighet att andas i liggande ställning, svullna fötter eller ben (tecken på

hjärtsvikt)

huvudvärk

hosta

buksmärta

illamående

diarré

trötthet

svaghet

ökad kreatininhalt i blodet (vilket kan tyda på onormal njurfunktion)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data):

blåsbildning på huden (tecken på hudinflammation, även kallat bullös dermatit)

allergiska reaktioner med utslag, klåda och nässelutslag, symtom: som feber, svullna leder och

ledvärk, muskelvärk, svullna lymfknutor och/eller influensaliknande symtom kan inträffa

(tecken på serumsjuka)

lilaaktiga-röda prickar, feber, klåda (tecken på inflammation i blodkärl, även kallat vaskulit)

ovanliga blödningar eller blåmärken (tecken på trombocytopeni)

muskelsmärta (myalgi)

feber, halsont eller munsår på grund av infektioner (symtom på låg nivå av vita blodkroppar,

även kallat neutropeni)

sänkt hemoglobinnivå och minskad andel röda blodkroppar i blodet (vilket i svåra fall kan leda

till anemi)

förhöjd kaliumnivå i blodet (vilket i svåra fall kan ge muskelkramper, onormal hjärtrytm)

förhöjda leverfunktionsvärden (vilket kan tyda på leverskada) omfattande en förhöjd

bilirubinnivå i blodet (vilket i svåra fall kan ge gulfärgning av hud och ögon)

förhöjd nivå av ureakväve i blodet (vilket kan tyda på onormal njurfunktion)

låg nivå av natrium i blodet (som kan utlösa trötthet, förvirring, muskelryckningar och/eller

kramper i svåra fall)

Frekvensen av vissa biverkningar kan variera beroende på ditt tillstånd. Till exempel förekom

biverkningar såsom yrsel och minskad njurfunktion mindre ofta hos vuxna patienter som behandlades

för högt blodtryck än hos vuxna patienter som behandlades för hjärtsvikt eller efter en nyligen

inträffad hjärtinfarkt.

Biverkningar hos barn och ungdomar är liknande de som setts hos vuxna.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se

detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Valsartan Actavis ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen, blisterförpackningen och burken efter EXP.

Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

PVC/PE/PVDC-Al blisterförpackning: Förvaras vid högst 30 °C.

Polyeten-burk (PE): Det här läkemedlet kräver inga särskilda förvaringsförhållanden.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är valsartan.

Varje filmdragerad tablett innehåller 80 mg valsartan.

Varje filmdragerad tablett innehåller 160 mg valsartan.

Övriga innehållsämnen är: tablettkärna: laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa,

krosskaramellosnatrium, povidon K29-K32, talk, magnesiumstearat, kolloidal vattenfri

kiseldioxid; Filmdragering: polyvinylalkohol, makrogol 3350, talk, lecitin (innehåller sojaolja)

(E322), titaniumdioxide (E171), gul järnoxid (E172), röd järnoxid (E172).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Valsartan Actavis 80 mg tabletter: rosa, ovala, bikonvexa, filmdragerade tabletter, 8 mm i diameter

med brytskåra på båda sidorna och märkt med ”V” på en sida.

Valsartan Actavis 160 mg tabletter: gula, ovala, bikonvexa, filmdragerade tabletter, 15 x 6,5 mm med

brytskåra på en sida och märkt med ”V” på andra sidan.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Förpackningsstorlekar

PVC/PE/PVDC/aluminium blister: 7, 14, 28, 30, 56, 98 och 280 tabletter.

Burk (PE): 7, 14, 28, 30, 56, 98 och 280 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

Innehavare av godkännande för försäljning

Actavis Group PTC ehf.

Reykjavikurvegi 76-78

IS-220 Hafnarfjordur

Island

Tillverkare

Balkanpharma Dupnitsa AD

3 Samokovsko Shosse Str.

Dupnitsa 2600

Bulgarien

Actavis Ltd.

BLB016 Bulebel Industrial Estate

Zejtun ZTN 3000

Malta

Lokal företrädare

Teva Sweden AB

Box 1070

251 10 Helsingborg

Denna bipacksedel ändrades senast: 2021-08-13

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Valsartan Actavis 80 mg filmdragerade tabletter

Valsartan Actavis 160 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En filmdragerad tablett innehåller 80 mg valsartan

En filmdragerad tablett innehåller 160 mg valsartan

Hjälpämnen med känd effekt:

Varje Valsartan Actavis 80 mg filmdragerad tablett innehåller 42,22 mg laktosmonohydrat och

0,252 mg lecitin (innehåller sojaolja).

Varje Valsartan Actavis 160 mg filmdragerad tablett innehåller 84,44 mg laktosmonohydrat och

0,504 mg lecitin (innehåller sojaolja).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Valsartan Actavis 80 mg tabletter: rosa, runda, bikonvexa, filmdragerade tabletter, med 8 mm

diameter, med brytskåra på båda sidorna och märkta med ”V” på en sida.

Valsartan Actavis 160 mg tabletter: gula, ovala, bikonvexa, filmdragerade tabletter, 15 x 6,5 mm

med brytskåra på en sida och märkta med ”V” på andra sidan.

Tabletten kan delas i lika stora doser.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Hypertoni

Behandling av essentiell hypertoni

hos vuxna samt hypertoni hos barn och ungdomar i

åldern 6 upp till 18 år.

Nyligen genomgången hjärtinfarkt

Behandling av kliniskt stabila vuxna patienter med symtomatisk hjärtsvikt eller asymtomatisk

systolisk vänsterkammardysfunktion efter nyligen (12 timmar – 10 dagar) genomgången

hjärtinfarkt (se avsnitt 4.4 och 5.1).

Hjärtsvikt

Behandling av vuxna patienter med symtomatisk hjärtsvikt när ACE-hämmare inte tolereras eller

som en tilläggsbehandling till ACE-hämmare hos patienter som inte tolererar betablockare och

mineralkortikoidreceptor-antagonister inte kan användas (se avsnitt 4.2, 4.4, 4.5 och 5.1).

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Hypertoni

Den rekommenderade startdosen Valsartan Actavis är 80 mg en gång dagligen. Den

blodtryckssänkande effekten är påtaglig inom 2 veckor och maximal effekt uppnås inom fyra

veckor. Hos vissa patienter med otillfredsställande blodtryckskontroll kan dygnsdosen ökas till

160 mg och till maximalt 320 mg.

Valsartan Actavis kan ges tillsammans med andra blodtryckssänkande läkemedel (se avsnitt 4.3,

4.4, 4.5 och 5.1). Tillägg av ett diuretikum som hydroklortiazid sänker blodtrycket ytterligare hos

dessa patienter.

Nyligen genomgången hjärtinfarkt

Behandling kan inledas hos kliniskt stabila patienter så tidigt som 12 timmar efter en hjärtinfarkt.

Efter en startdos på 20 mg två gånger dagligen, ska valsartan titreras till 40 mg, 80 mg och 160

mg två gånger dagligen under de påföljande veckorna. Startdosen fås genom den delbara 40 mg-

tabletten.

Den maximala måldosen är 160 mg två gånger dagligen. I allmänhet rekommenderas att

patienterna kommer upp i en dosnivå om 80 mg två gånger dagligen två veckor efter påbörjad

behandling och att den maximala måldosen, 160 mg två gånger dagligen, uppnås efter tre

månader, baserat på patientens tolerabilitet. Om symtomgivande hypotension eller nedsatt

njurfunktion uppträder, ska en dosreduktion övervägas.

Valsartan kan användas av patienter, som behandlas med andra läkemedel efter hjärtinfarkt, t.ex.

trombolytika, acetylsalicylsyra, betablockerare, statiner och diuretika. Kombination med ACE-

hämmare rekommenderas inte (se avsnitt 4.4, och 5.1).

Utvärdering av patienter efter hjärtinfarkt ska alltid omfatta bedömning av njurfunktion.

Hjärtsvikt

Den rekommenderade startdosen Valsartan Actavis är 40 mg två gånger dagligen. Upptitrering

till 80 mg och 160 mg två gånger dagligen ska göras i intervall om minst två veckor till den högre

dosen, beroende på vad patienten tolererar. Dosreduktion av samtidiga diuretika ska övervägas.

Den maximalt administrerade dygnsdosen i kliniska studier är 320 mg i uppdelade doser.

Valsartan kan ges tillsammans med annan behandling för hjärtsvikt. En trippelkombination

bestående av ACE-hämmare, valsartan och en betablockerare eller ett kaliumsparande diuretikum

rekommenderas dock inte (se avsnitt 4.4 och 5.1).

Utvärdering av patienter med hjärtsvikt ska alltid omfatta en bedömning av njurfunktion.

Ytterligare

information om särskilda populationer

Äldre

Ingen dosjustering är nödvändig hos äldre patienter.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig för vuxna patienter med kreatininclearance >10 ml/min (se

avsnitt 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Valsartan Actavis är kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion, biliär cirros

och hos patienter med kolestas (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.2). Hos patienter med lindrigt till måttligt

nedsatt leverfunktion utan kolestas ska dosen valsartan inte överstiga 80 mg.

Pediatrisk population

Pediatrisk hypertoni

Barn och ungdomar i åldern 6 upp till 18 år

Den initiala dosen är 40 mg en gång dagligen för barn som väger under 35 kg och 80 mg en gång

dagligen för de som väger 35 kg eller mer. Dosen bör justeras baserat på blodtrycket och

tolerabilitet. För maximala doser som studerats i kliniska studier hänvisas till tabellen nedan.

Högre doser än de som anges har inte studerats och rekommenderas därför inte.

Vikt

Maximala dosen som studerades i kliniska

studier

≥18 kg till <35 kg

80 mg

≥35 kg till <80 kg

160 mg

≥80 kg till ≤160 kg

320 mg

Barn yngre än 6 år

Tillgängliga data beskrivs i avsnitt 4.8, 5.1 och 5.2. Säkerhet och effekt av valsartan hos barn

under 1 år har inte fastställts.

Användning hos pediatriska patienter i åldern 6 upp till 18 år med nedsatt njurfunktion

Användning hos pediatriska patienter med ett kreatininclearance <30 ml/min och pediatriska

patienter som genomgår dialys har inte studerats. Valsartan rekommenderas därför inte till dessa

patienter. Ingen dosjustering krävs för pediatriska patienter med ett kreatininclearance

>30 ml/min. Njurfunktion och serumkalium bör följas noggrant (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Användning hos pediatriska patienter i åldern 6 upp till 18 år med nedsatt leverfunktion

Som hos vuxna är valsartan kontraindicerat hos pediatriska patienter med gravt nedsatt

leverfunktion, biliär cirros och hos patienter med kolestas (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.2). Det finns

begränsad klinisk erfarenhet med valsartan hos pediatriska patienter med mild till måttligt nedsatt

leverfunktion. Dosen valsartan ska inte överstiga 80 mg hos dessa patienter.

Pediatrisk hjärtsvikt och nyligen genomgången hjärtinfarkt

Valsartan rekommenderas inte för behandling av hjärtsvikt eller nyligen genomgången

hjärtinfarkt hos barn och ungdomar under 18 år på grund av begränsade data avseende säkerhet

och effekt.

Administreringssätt

Valsartan kan tas oberoende av måltider och ska tas med vatten.

4.3

Kontraindikationer

- Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

- Svårt nedsatt leverfunktion, biliär cirros och kolestas.

- Andra och tredje trimestern av graviditet (se avsnitt 4.4 och 4.6)

- Samtidig användning av Valsartan Actavis och läkemedel som innehåller aliskiren är

kontraindicerad hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR

< 60 ml/min/1,73 m

) (se avsnitt 4.5 och 5.1).

4.4

Varningar och försiktighet

Hyperkalemi

Samtidig medicinering med kaliumtillägg, kaliumsparande diuretika, saltersättningar

innehållande kalium eller medel som kan höja kaliumnivåerna (heparin etc.) rekommenderas inte.

Övervakning av kaliumnivåerna bör ske vid behov.

Patienter med natriumförluster och/eller dehydrerade patienter

Hos patienter med svåra natriumförluster och/eller hos svårt dehydrerade patienter, t.ex. vid

behandling med höga doser diuretika, kan i sällsynta fall symtomgivande hypotension uppträda

efter att behandling med Valsartan Actavis påbörjats. Natriumförluster och/eller dehydrering ska

korrigeras innan behandling påbörjas, t.ex. genom att sänka diuretikadosen

Njurartärstenos

För patienter med bilateral njurartärstenos eller unilateral stenos i en kvarvarande njure har

säkerheten vid användning av valsartan inte fastställts.

Korttidsadministrering av valsartan till 12 patienter med renovaskulär hypertoni sekundärt till

unilateral njurartärstenos gav inga signifikanta förändringar i renal hemodynamik, serumkreatinin

eller urea i blodet. Andra läkemedel som påverkar renin-angiotensinsystemet kan dock leda till

stegring av urea i blodet och serumkreatinin hos patienter med unilateral njurartärstenos. Därför

rekommenderas övervakning av njurfunktionen när dessa patienter behandlas med valsartan.

Njurtransplantation

Det finns för närvarande inte någon erfarenhet från säker användning av valsartan hos patienter

som nyligen har genomgått njurtransplantation.

Primär hyperaldosteronism

Patienter med primär hyperaldosteronism ska inte behandlas med valsartan eftersom deras renin-

angiotensinsystem inte är aktiverat.

Aorta- och mitralisklaffstenos, obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati

Liksom vid behandling med andra vasodilaterande medel ska särskild försiktighet iakttas hos

patienter som lider av aorta- eller mitralisstenos eller hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati.

Nedsatt njurfunktion

Det finns för närvarande inte någon erfarenhet från säker användning hos patienter med ett

kreatininclearance på <10 ml/min eller hos patienter som får dialys. Därför bör valsartan

användas med försiktighet hos dessa patienter. Ingen dosjustering krävs för patienter med ett

kreatininclearance på >10 ml/min (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion utan kolestas ska valsartan användas

med försiktighet (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Graviditet

Behandling med angiotensin II-antagonister bör inte påbörjas under graviditet. Om inte fortsatt

behandling med angiotensin II-antagonister anses nödvändig bör patienter som planerar graviditet

erhålla alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under

graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med angiotensin II-antagonister avbrytas

direkt och, om lämpligt bör en alternativ behandling påbörjas (se avsnitt 4.3 och 4.6).

Nyligen genomgången hjärtinfarkt

Kombinationen av kaptopril och valsartan har inte visat på någon ytterligare klinisk nytta, i stället

ökade risken för biverkningar jämfört med behandling med respektive läkemedel (se avsnitt 4.2

och 5.1). Därför rekommenderas inte kombinationen valsartan och ACE-hämmare.

Försiktighet ska iakttas när behandling inleds hos patienter efter hjärtinfarkt. Utvärdering av

patienter efter hjärtinfarkt ska alltid omfatta bedömning av njurfunktion (se avsnitt 4.2).

Användning av valsartan hos patienter efter hjärtinfarkt resulterar vanligtvis i en viss sänkning av

blodtrycket, men det är oftast inte nödvändigt att avbryta behandlingen på grund av fortsatt

symtomgivande hypotension, under förutsättning att doseringsanvisningarna följs (se avsnitt 4.2).

Hjärtsvikt

Risken för biverkningar, i synnerhet hypertoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive

akut njursvikt), kan öka när Valsartan Actavis används i kombination med en ACE-hämmare.

Hos patienter med hjärtsvikt har trippelkombinationen av ACE-hämmare, betablockerare och

Valsartan Actavis inte visat på någon klinisk nytta (se avsnitt 5.1). Denna kombination ökar till

synes risken för biverkningar och rekommenderas därför inte.

Trippelkombinationen bestående av en ACE-hämmare, en mineralkortikoidreceptor-antagonist

och valsartan rekommenderas inte heller. Dessa kombinationer får endast användas under

övervakning av en specialist och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av

njurfunktion, elektrolyter och blodtryck.

Försiktighet ska iakttas när behandling inleds hos patienter med hjärtsvikt. Utvärdering av

patienter med hjärtsvikt ska alltid omfatta bedömning av njurfunktion (se avsnitt 4.2).

Användning av Valsartan Actavis hos patienter med hjärtsvikt resulterar vanligtvis i en viss

sänkning av blodtrycket, men det är oftast inte nödvändigt att avbryta behandlingen på grund av

fortsatt symtomgivande hypotension, under förutsättning att doseringsanvisningarna följs (se

avsnitt 4.2).

Hos patienter vars njurfunktion är beroende av aktiviteten hos renin-angiotensin-aldosteron-

systemet (t.ex. patienter med svår kronisk hjärtsvikt), har behandling med ACE-hämmare varit

förknippad med oliguri och/eller progredierande azotemi och i sällsynta fall med akut njursvikt

och/eller död. Eftersom valsartan är en angiotensin II-receptorblockare kan det inte uteslutas att

användning av Valsartan Actavis kan åtföljas av en försämring av njurfunktionen.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas samtidigt hos patienter

med diabetesnefropati.

Angioödem

Angioödem, inklusive svullnad i struphuvudet och stämbanden, vilket orsakar luftvägsobstruktion

och/eller svullnad av ansikte, läppar, svalg och/eller tunga har rapporterats hos patienter som

behandlats med valsartan. Vissa av dessa patienter hade tidigare fått angioödem med andra

läkemedel inklusive ACE-hämmare. Behandling med valsartan bör omedelbart avbrytas hos

patienter som utvecklar angioödem och bör inte ges igen (se avsnitt 4.8).

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller

aliskiren ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut

njursvikt). Dubbel blockad av RAAS genom kombinerad användning av ACE-hämmare,

angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5 och

5.1).

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under

övervakning av en specialist och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av

njurfunktion, elektrolyter och blodtryck.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas samtidigt hos patienter

med diabetesnefropati.

Pediatrisk population

Nedsatt njurfunktion

Användning hos pediatriska patienter med ett kreatininclearance <30 ml/min och pediatriska

patienter som får dialys har inte studerats. Valsartan rekommenderas därför inte till dessa

patienter. Ingen dosjustering krävs för pediatriska patienter med ett kreatininclearance

>30 ml/min (se avsnitt 4.4 och 5.2). Njurfunktion och serumkalium bör följas noga under

behandling med valsartan. Detta gäller särskilt när valsartan ges vid andra tillstånd (feber,

dehydrering) som kan försämra njurfunktionen.

Nedsatt leverfunktion

Som hos vuxna, är valsartan kontraindicerat hos pediatriska patienter med gravt nedsatt

leverfunktion, biliär cirros och hos patienter med kolestas (se avsnitt 4.3 och 5.2). Det finns

begränsad klinisk erfarenhet med valsartan hos pediatriska patienter med lindrigt till måttligt

nedsatt leverfunktion. Hos dessa patienter ska dosen valsartan inte överstiga 80 mg.

Hjälpämnen

Laktos

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel:

galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Lecitin

Patienter som är överkänsliga mot jordnötter eller soja ska inte använda detta läkemedel.

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per filmdragerad tablett, d.v.s. är

näst intill “natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) med ARB, ACE-hämmare eller

aliskiren:

Data från kliniska studier har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi

och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-

angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare,

angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel

som påverkar RAAS (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Samtidig användning rekommenderas inte

Litium

Reversibla ökningar av serumkoncentrationen av litium samt toxicitet har rapporterats vid

samtidig användning av litium med ACE-hämmare eller angiotensin II-antagonister, däribland

valsartan. Om denna kombination visar sig vara nödvändig, rekommenderas en noggrann

övervakning av litiumnivåerna i serum. Om ett diuretikum dessutom används, kan risken för

litiumtoxicitet förmodligen ökas ytterligare.

Kaliumsparande diuretika, kaliumtillägg, saltersättningar som innehåller kalium och andra

substanser som kan höja kaliumnivåerna

Om läkemedel som påverkar kaliumnivåerna anses nödvändigt i kombination med valsartan,

rekommenderas övervakning av kaliumnivåerna i plasma.

Försiktighet krävs vid samtidig användning

Icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID), inklusive selektiva COX 2-hämmare,

acetylsalicylsyra >3 g/dag) och icke-selektiva NSAID

När angiotensin II-antagonister ges samtidigt som NSAID, kan den blodtryckssänkande effekten

minska. Dessutom kan samtidig användning av angiotensin II-antagonister och NSAID leda till

ökad risk för försämrad njurfunktion och höjning av serumkalium. Därför rekommenderas

övervakning av njurfunktionen när behandlingen inleds, liksom adekvat hydrering av patienten.

Transportproteiner

Data från studier

in vitro

visar att valsartan är ett substrat för transportproteinet

OATP1B1/OATP1B3 för upptag i levern och för transportproteinet MRP2 för hepatiskt utflöde.

Den kliniska relevansen av dessa fynd är okänd. Samtidig administrering av hämmare av

transportproteinet för upptag (t.ex. rifampicin, ciklosporin) eller transportproteinet för utflöde

(t.ex. ritonavir) kan öka den systemiska exponeringen för valsartan. Iaktta därför lämplig omsorg

vid insättande eller avslutande av samtidig behandling med sådana läkemedel.

Övriga

Vid läkemedelsinteraktionsstudier med valsartan har inga interaktioner av klinisk betydelse

observerats med valsartan eller någon av följande substanser: cimetidin, warfarin, furosemid,

digoxin, atenolol, indometacin, hydroklortiazid, amlodipin, glibenklamid.

Pediatrisk population

Vid hypertoni hos barn och ungdomar, där underliggande njuravvikelser är vanliga,

rekommenderas försiktighet vid samtidig användning av valsartan och andra substanser, som

hämmar renin-angiotensin-aldosteronsystemet vilket kan öka serumkalium. Njurfunktion och

serumkalium bör följas noggrant.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Angiotensin II-antagonister bör inte användas under graviditetens första trimester (se avsnitt 4.4).

Angiotensin II-antagonister är kontraindicerade under graviditetens andra och tredje trimester (se

avsnitt 4.3 och 4.4).

Epidemiologiska data rörande risk för fosterskada efter användning av ACE-hämmare under

graviditetens första trimester är inte entydiga: en något ökad risk kan inte uteslutas. Kontrollerade

epidemiologiska data saknas för angiotensin II-antagonister men likartade risker kan föreligga för

denna läkemedelsgrupp. Om inte fortsatt behandling med angiotensin II-antagonister anses

nödvändig, bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ behandling där

säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet

bör behandling med angiotensin II-antagonister avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en

alternativ behandling påbörjas.

Det är känt att behandling med angiotensin II-antagonister under andra och tredje trimestern kan

inducera human fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion, oligohydramnios, hämning av

skallförbening) och neonatal toxicitet (njursvikt, hypotoni, hyperkalemi) (se också avsnitt 5.3).

Om exponering för angiotensin II-antagonister förekommit under graviditetens andra trimester

rekommenderas ultraljudskontroll av njurfunktion och skalle.

Spädbarn vars mödrar har använt angiotensin II-antagonister bör observeras noggrant med

avseende på hypotoni (se avsnitt 4.3 och 4.4).

Amning

Eftersom ingen information angående användning av valsartan under amning finns,

rekommenderas inte Valsartan Actavis utan i stället är alternativa behandlingar med bättre

dokumenterad säkerhetsprofil att föredra under amning, speciellt vid amning av nyfödda eller

prematura barn.

Fertilitet

Valsartan hade inga negativa effekter på reproduktionen hos han- eller honråttor vid perorala

doser upp till 200 mg/kg/dag. Denna dos är 6 gånger den maximala rekommenderade humana

dosen, baserat på mg/m

(beräkningarna utgår från en oral dos på 320 mg/dag och en 60-kg

patient).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts. Vid framförande av fordon och användning av maskiner bör det tas i

beaktande att yrsel eller trötthet kan förkomma.

4.8

Biverkningar

I kontrollerade kliniska studier hos vuxna patienter med hypertoni var den totala

biverkningsincidensen jämförbar med placebo och överensstämmer med valsartans farmakologi.

Incidensen av biverkningar föreföll inte ha samband med dosen eller behandlingens längd och

visade inte heller något samband med kön, ålder eller etnisk folkgrupp. De biverkningar som

rapporterats i kliniska studier, från erfarenhet efter lansering och laboratorieresultat anges i

nedanstående tabell efter organsystem.

Biverkningarna är klassificerade efter frekvens, med de vanligaste först, på följande sätt: mycket

vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥1/10

000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från

tillgängliga data). Inom varje frekvensområde rangordnas biverkningarna efter fallande

allvarlighetsgrad.

Det är inte möjligt att tillämpa biverkningsfrekvens för de biverkningar som rapporterats från

erfarenhet efter lansering och laboratorieresultat och de anges därför som ”ingen känd” frekvens.

Hypertoni

Blodet och lymfsystemet

Ingen känd

frekvens

Sänkt hemoglobin, sänkt hematokrit, neutropeni,

trombocytopeni

Immunsystemet

Ingen känd

frekvens

Överkänslighet inklusive serumsjuka

Metabolism och nutrition

Ingen känd

frekvens

Ökning av serumkalium, hyponatremi

Öron och balansorgan

Mindre vanliga

Vertigo

Blodkärl

Ingen känd

frekvens

Vaskulit

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Hosta

Magtarmkanalen

Mindre vanliga

Buksmärta

Lever och gallvägar

Ingen känd

frekvens

Förhöjda leverfunktionsvärden inklusive ökning av

serumbilirubin

Hud och subkutan vävnad

Ingen känd

frekvens

Angioneurotiskt ödem, utslag, klåda,

bullös dermatit

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd

frekvens

Myalgi

Njurar och urinvägar

Ingen känd

frekvens

Njursvikt och nedsatt njurfunktion, förhöjt serumkreatinin

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga

Trötthet

Pediatrisk population

Hypertoni

Den blodtryckssänkande effekten av valsartan har utvärderats i två randomiserade, dubbelblinda

kliniska studier (var och en åtföljd av en förlängningsperiod eller studie) och en öppen studie.

Dessa studier inkluderade 711 pediatriska patienter från 6 till under 18 år med och utan kronisk

njursjukdom, av vilka 560 patienter fick valsartan. Med undantag för enstaka fall av

gastrointestinala störningar (såsom magsmärtor, illamående, kräkningar) och yrsel, har inga

relevanta skillnader i fråga om typ, frekvens och svårighetsgrad av biverkningar identifierats i

säkerhetsprofilen för pediatriska patienter i åldrarna 6 till under 18 år jämfört med vad som

tidigare rapporterats för vuxna.

En poolad analys av 560 pediatriska patienter med hypertoni (i åldern 6-17 år) som antingen fick

valsartan som monoterapi [n=483] eller som fick valsartan som en del av en

kombinationsbehandling [n=77] utfördes. Av de 560 patienterna hade 85 (15,2 %) kronisk

njursjukdom (GFR vid studiestart < 90 ml/min/1,73 m

). Totalt avbröt 45 (8,0 %) patienter sitt

deltagande i en studie på grund av biverkningar. Totalt 111 (19,8 %) patienter upplevde en

läkemedelsrelaterad biverkning, där huvudvärk (5,4 %), yrsel (2,3 %) och hyperkalemi (2,3 %)

var de vanligaste biverkningarna. Hos patienter med kronisk njursjukdom var de vanligaste

biverkningarna hyperkalemi (12,9 %), huvudvärk (7,1 %). ökning av kreatinin i blodet (5,9 %)

och hypertoni (4,7 %). Hos patienter utan kronisk njursjukdom var de vanligaste biverkningarna

huvudvärk (5,1 %) och yrsel (2,7 %). Biverkningar rapporterades oftare hos patienter som fick

valsartan i kombination med andra läkemedel mot hypertoni än hos de som enbart fick valsartan.

Neurokognitiv och utvecklingsmässig bedömning av pediatriska patienter i åldern 6 till 16 år

visade inga övergripande kliniskt relevanta negativa effekter efter behandling med valsartan i upp

till ett år.

Den antihypertensiva effekten av valsartan hos barn i åldern 1 upp till 6 år har utvärderats i tre

randomiserade, dubbelblinda kliniska studier (var och en följd av en förlängningsperiod). I den

första studien på 90 barn i åldern 1 upp till 6 år, observerades två dödsfall och i enstaka fall,

tydliga förhöjningar av levertransaminaser. Dessa fall inträffade i en population som hade ett

betydande antal samtidiga sjukdomstillstånd. Ett orsakssamband med valsartan har inte fastställts.

I de två efterföljande studierna, där 202 barn i åldern 1 upp till 6 år randomiserades, inträffade

inga tydliga förhöjningar av levertransaminaser eller dödsfall med valsartanbehandling.

I en sammanslagen analys av de två efterföljande studierna på 202 hypertensiva barn (i åldern 1

upp till 6 år) fick alla patienter valsartan i monoterapi under de dubbelblinda perioderna (förutom

placebo under utsättningsperioden). Av dessa fortsatte 186 patienter i antingen

förlängningsstudier eller öppen period. Av de 202 patienterna hade 33 (16,3 %) CKD (eGFR vid

behandlingsstart <90 ml/min). Under den dubbelblinda perioden avbröt två patienter (1 %)

studien på grund av en biverkning och i den öppna perioden eller förlängningsperioden avbröt

fyra patienter (2,1 %) på grund av en biverkning. Under den dubbelblinda perioden upplevde 13

(7,0 %) patienter minst en biverkning. De vanligaste biverkningarna var kräkningar, n = 3 (1,6 %)

och diarré, n = 2 (1,1 %). Det fanns en biverkning (diarré) i CKD-gruppen. Under den öppna

perioden hade 5,4 % patienter (10/186) minst en biverkning. Den vanligaste biverkningen var

nedsatt aptit vilket rapporterades av två patienter (1,1 %). I både den dubbelblinda perioden och

de öppna perioderna rapporterades hyperkalemi för en patient under varje period. Det fanns inga

fall av hypotoni eller yrsel, i varken de dubbelblinda eller öppna perioderna.

Hyperkalemi sågs oftare hos barn och ungdomar i åldern 1 upp till 18 år med underliggande

kronisk njursjukdom (CKD). Risken för hyperkalemi kan vara högre hos barn i åldern 1 till 5 år

jämfört med barn i åldern 6 upp till 18 år.

Den säkerhetsprofil som observerats i kontrollerade kliniska studier hos vuxna patienter

efter hjärtinfarkt och/eller med hjärtsvikt skiljer sig från den totala säkerhetsprofil som

observerats hos patienter med hypertoni. Detta kan ha samband med patienternas

bakomliggande sjukdom. De biverkningar som förekom hos vuxna patienter efter

hjärtinfarkt och/eller med hjärtsvikt anges nedan.

Efter hjärtinfarkt och/eller vid hjärtsvikt

(endast studerat hos vuxna patienter)

Blodet och lymfsystemet

Ingen känd frekvens

Trombocytopeni

Immunsystemet

Ingen känd frekvens

Överkänslighet inklusive serumsjuka

Metabolism och nutrition

Mindre vanliga

Hyperkalemi

Ingen känd frekvens

Förhöjt serumkalium, hyponatremi

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Yrsel, postural yrsel

Mindre vanliga

Synkope, huvudvärk

Öron och balansorgan

Mindre vanliga

Vertigo

Hjärtat

Mindre vanliga

Hjärtsvikt

Blodkärl

Vanliga

Hypotoni, ortostatisk hypotoni

Ingen känd frekvens

Vaskulit

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Hosta

Magtarmkanalen

Mindre vanliga

Illamående, diarré

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens

Förhöjda leverfunktionsvärden

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga

Angioneurotiskt ödem

Ingen känd frekvens

Utslag, klåda,

bullös dermatit

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens

Myalgi

Njurar och urinvägar

Vanliga

Njursvikt och nedsatt njurfunktion

Mindre vanliga

Akut njursvikt, förhöjt serumkreatinin

Ingen känd frekvens

Ökning av urea i blod

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga

Asteni, trötthet

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det

möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och

sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Symtom

Överdosering av Valsartan Actavis kan ge uttalad hypotension, som kan leda till en sänkt

medvetandegrad, cirkulatorisk kollaps och/eller chock.

Behandling

De terapeutiska åtgärderna beror på tidpunkten för intag och symtomens typ och svårighetsgrad.

Det är av störst vikt att cirkulationen stabiliseras.

Om hypotension uppstår ska patienten läggas ner och korrigering av blodvolym ske.

Det är inte sannolikt att valsartan avlägsnas med hemodialys.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Angiotensin-II-antagonister. ATC-kod: C09CA03

Valsartan är en oralt aktiv, potent och specifik angiotensin II (Ang II)-receptorantagonist. Det

verkar selektivt på AT1-receptorsubtypen, som förmedlar de kända effekterna av angiotensin II.

De ökade plasmanivåerna av Ang II efter AT1-receptorblockad med valsartan kan stimulera den

oblockerade AT2-receptorn, vilket tycks motverka effekten av AT1-receptorn. Valsartan utövar

ingen partiell agonistisk aktivitet på AT1-receptorn och har mycket (ungefär 20 000 gånger)

större affinitet för AT1-receptorn än för AT2-receptorn. Valsartan binder inte till och blockerar

inte andra hormonreceptorer eller jonkanaler som är av betydelse för kardiovaskulär reglering.

Valsartan hämmar inte ACE (även kallat kininas II) som omvandlar Ang I till Ang II och bryter

ned bradykinin. Eftersom de inte har någon effekt på ACE och inte potentierar bradykinin eller

substans P, är osannolikt att angiotensin II-antagonister är förknippade med hosta. I kliniska

studier där valsartan jämfördes med ACE-hämmare var incidensen av torrhosta signifikant

(p<0,05) lägre hos patienter som behandlades med valsartan (2,6 %) än hos patienter som

behandlades med en ACE-hämmare (7,9 %). I en klinisk studie på patienter med anamnes på

torrhosta vid behandling med ACE-hämmare, förekom hosta hos 19,5 % av patienterna i studien

som fick valsartan och 19,0 % av dem som fick ett tiaziddiuretikum, jämfört med 68,5 % av dem

som behandlades med en ACE-hämmare (p<0,05).

Hypertoni

Vid tillförsel av valsartan till patienter med hypertoni sker en reduktion av blodtrycket utan att

hjärtfrekvensen påverkas.

Efter oral administrering av engångsdos av valsartan ses hos de flesta patienter en

blodtryckssänkande effekt inom 2 timmar, vilken är maximal inom 4 till 6 timmar. Effekten

kvarstår i 24 timmar efter administrering. Vid upprepad administrering är den blodtryckssänkande

effekten påtaglig inom 2 veckor och maximal effekt uppnås inom 4 veckor och denna kvarstår vid

långtidsbehandling Vid kombination med hydroklortiazid erhålls en signifikant ytterligare

sänkning av blodtrycket.

Plötslig utsättning av valsartan har inte varit förknippad med någon rekyleffekt

("reboundfenomen") när det gäller hypertoni eller några andra kliniska biverkningar.

Hos hypertonipatienter med typ 2-diabetes och mikroalbuminuri har valsartan visat sig reducera

albuminutsöndringen i urin. I studien MARVAL (Micro Albuminuria Reduction with Valsartan)

undersöktes reduktionen av albuminutsöndring i urin (UAE) vid behandling med valsartan (80–

160 mg en gång dagligen) jämfört med amlodipin (5–10 mg en gång dagligen) hos 332 patienter

med typ 2-diabetes (genomsnittlig ålder: 58 år; 265 män) med mikroalbuminuri (valsartan: 58

μg/min; amlodipin: 55,4 μg/min), normalt eller högt blodtryck och bevarad njurfunktion

(blodkreatinin <120 μmol/l). Vid 24 veckor hade UAE minskat (p<0,001) med 42 % (–24,2

μg/min; 95 % KI: –40,4 till –19,1) med valsartan och ca 3 % (–1,7 μg/min; 95 % KI: –5,6 till

14,9) med amlodipin trots likartade frekvenser av blodtryckssänkning i båda grupperna.

I studien DROP (valsartan Reduction of Proteinuria) undersöktes ytterligare effekten av valsartan

när det gällde att reducera UAE hos 391 hypertonipatienter (BT=150/88 mm Hg) med typ 2-

diabetes, albuminuri (medelvärde=102 μg/min; 20–700 μg/min) och bevarad njurfunktion

(genomsnittligt serumkreatinin = 80 μmol/l). Patienterna randomiserades till att få en av 3 doser

av valsartan (160, 320 och 640 mg en gång dagligen) och de behandlades i 30 veckor. Syftet med

studien var att fastställa optimal dos av valsartan för reduktion av UAE hos hypertonipatienter

med typ 2-diabetes. Vid 30 veckor var den procentuella förändringen av UAE signifikant

reducerad med 36 % jämfört med utgångsvärdet vid behandling med valsartan 160 mg (95 % KI:

22 till 47 %) och med 44 % vid behandling med valsartan 320 mg (95 % KI: 31 till 54 %). Man

drog slutsatsen att 160–320 mg valsartan gav kliniskt relevant reduktion av UAE hos

hypertonipatienter med typ 2-diabetes.

Nyligen genomgången hjärtinfarkt

Studien VALIANT (VALsartan In Acute myocardial iNfarcTion) var en randomiserad,

kontrollerad, multinationell, dubbelblind studie med 14 703 patienter med akut hjärtinfarkt och

tecken, symtom eller radiologiska bevis på kronisk hjärtsvikt och/eller systolisk

vänsterkammardysfunktion (ejektionsfraktion ≤40 % med radionuklidventrikulografi eller ≤35 %

med ekokardiografi eller kontrastangiografi av vänsterkammaren). Patienterna randomiserades

inom 12 timmar till 10 dagar efter debut av symtom på hjärtinfarkt till valsartan, kaptopril eller

kombinationen av båda. Behandlingstiden var 2 år i medeltal. Det primära effektmåttet var tid till

total mortalitet.

Valsartan var lika effektivt som kaptopril för att reducera total mortalitet efter hjärtinfarkt.

Totalmortaliteten var likartad i valsartan- (19,9 %), kaptopril- (19,5 %) och valsartan + kaptopril-

(19,3 %) grupperna. Kombination av valsartan och kaptopril gav ingen ytterligare nytta jämfört

med kaptopril ensamt. Det var ingen skillnad mellan valsartan och kaptopril i total mortalitet

baserat på ålder, kön, etnisk folkgrupp, behandling före studiestart eller bakomliggande sjukdom.

Valsartan var även effektivt när det gällde att förlänga tiden till och reducera kardiovaskulär

mortalitet, sjukhusinläggning på grund av hjärtsvikt, återkommande hjärtinfarkt, återupplivning

vid hjärtstillestånd och icke-fatal stroke (sekundärt sammansatt effektmått).

Valsartans säkerhetsprofil överensstämde med det kliniska förloppet hos patienter som

behandlades efter hjärtinfarkt. När det gäller njurfunktion, observerades en fördubbling av

serumkreatinin hos 4,2 % av de patienter som behandlades med valsartan, 4,8 % hos patienter

som behandlades med valsartan + kaptopril och 3,4 % hos patienter som behandlades med

kaptopril. Avbrytande av behandling på grund av olika typer av nedsatt njurfunktion förekom hos

1,1 % av de patienter som behandlades med valsartan, 1,3 % av patienter som fick valsartan +

kaptopril och 0,8 % av patienterna som fick kaptopril. En bedömning av njurfunktion ska

inkluderas i utvärderingen av patienter efter hjärtinfarkt.

Det fanns ingen skillnad i total mortalitet, kardiovaskulär mortalitet eller morbiditet när

betablockerare gavs tillsammans med kombinationen av valsartan + kaptopril, valsartan ensamt

eller kaptopril ensamt. Oberoende av behandling var mortaliteten lägre i den grupp av patienter,

som behandlades med betablockerare, vilket antyder att den kända nyttan av betablockerare i

denna population bibehölls i denna studie.

Hjärtsvikt

Val-HeFT var en randomiserad, kontrollerad, multinationell klinisk studie med valsartan jämfört

med placebo med avseende på morbiditet och mortalitet hos 5 010 hjärtsviktspatienter enligt

NYHA-klass II (62 %), III (36 %) och IV (2 %) med LVEF <40 % och intern, diastolisk

vänsterkammardiameter (LVIDD) >2,9 cm/m

, vilka behandlades på sedvanligt sätt.

Behandlingen före studiestart inkluderade ACE-hämmare (93 %), diuretika (86 %), digoxin (67

%) och betablockerare (36 %). Uppföljningstiden var i genomsnitt nästan två år. Den dagliga

medeldosen av valsartan var 254 mg i Val-HeFT. Studien hade två primära effektmått:

totalmortalitet (tid till dödsfall) och sammansatt mortalitet och hjärtsviktsmorbiditet (tid till första

morbida händelse) definierad som dödsfall, plötslig död med återupplivning, sjukhusinläggning

för hjärtsvikt eller intravenös tillförsel av inotropa eller vasodilaterande läkemedel under fyra

timmar eller mer utan sjukhusinläggning.

Totalmortalitet var likartad (p=NS) i grupperna som fick valsartan (19,7 %) och placebo (19,4

%). Den huvudsakliga nyttan var en 27,5 % (95 % KI: 17 till 37 %) reduktion av risken för tid till

första sjukhusinläggning för hjärtsvikt (13,9 % mot 18,5 %). Resultat som tycktes vara till fördel

för placebo (sammansatt mortalitet och morbiditet var 21,9 % i placebo- mot 25,4 % i

valsartangruppen) observerades hos de patienter som fick trippelkombinationen av ACE-

hämmare, betablockerare och valsartan.

I en subgrupp av patienter som inte fick ACE-hämmare (n=366) var nyttan avseende morbiditet

störst. I denna subgrupp minskade totalmortaliteten signifikant vid behandling med valsartan med

33 % jämfört med placebo (95 % KI: –6 % till 58 %) (17,3 % med valsartan mot 27,1 % med

placebo) och den sammansatta mortalitets- och morbiditetsrisken reducerades signifikant med 44

% (24,9 % med valsartan mot 42,5 % med placebo).

Hos patienter som fick en ACE-hämmare utan betablockerare var totalmortaliteten likartad

(p=NS) i grupperna som fick valsartan (21,8 %) och placebo (22,5 %). Den sammansatta

mortalitets- och morbiditetsrisken var signifikant reducerad med 18,3 % (95 % KI: 8 % till 28 %)

med valsartan jämfört med placebo (31,0 % mot 36,3 %).

I den totala Val-HeFT-populationen, uppvisade patienter som behandlades med valsartan en

signifikant förbättring i NYHA-klass samt tecken och symtom på hjärtsvikt, inklusive dyspné,

trötthet, ödem och rassel jämfört med placebo. Patienter som behandlades med valsartan hade en

bättre livskvalitet (Minnesota Living with Heart Failure Quality of Life score), vilket visades

genom ett förbättrat livskvalitetsvärde från utgångsmätning till slutmätning jämfört med placebo.

Ejektionsfraktionen var signifikant högre hos patienter som behandlades med valsartan och

LVIDD var signifikant reducerad från utgångsmätning till slutmätning jämfört med placebo.

Övrigt: Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Två stora randomiserade, kontrollerade studier (ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and

in combination with Ramipril Global Endpoint Trial) och VA NEPHRON-D (The Veterans

Affairs Nephropathy in Diabetes)) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-

hämmare och en angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET var en studie som genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär och

cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus åtföljt av evidens för slutorganskada. VA

NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati.

Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat

och mortalitet, medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni

observerades jämfört med monoterapi. Då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra är

dessa resultat även relevanta för andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör därför inte användas samtidigt hos

patienter med diabetesnefropati.

ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and Renal Disease

Endpoints) var en studie med syfte att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en

standardbehandling med en ACE-hämmare eller en angiotensin II-receptorblockerare hos

patienter med typ 2-diabetes mellitus och kronisk njursjukdom, kardiovaskulär sjukdom eller

både och. Studien avslutades i förtid eftersom det fanns en ökad risk för oönskat utfallt. Både

kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare i aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen

och oönskade händelser och allvarliga oönskade händelser av intresse (hyperkalemi, hypotoni och

njurdysfunktion) rapporterades med högre frekvens i aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen.

Pediatrisk population

Hypertoni

Den blodtryckssänkande effekten av valsartan har utvärderats i fyra randomiserade, dubbelblinda

kliniska studier på 561 pediatriska patienter från 6 upp till 18 år och 165 pediatriska patienter från

1 till 6 års ålder. Sjukdomar i njurar och urinvägar samt fetma var de vanligaste bakomliggande

sjukdomstillstånden som bidrog till högt blodtryck hos barnen som deltog i dessa studier.

Klinisk erfarenhet hos barn 6 år eller äldre

I en klinisk studie med 261 hypertensiva pediatriska patienter 6 till 16 år, fick patienter som

vägde <35 kg 10, 40 eller 80 mg valsartan-tabletter dagligen (låga, medelhöga och höga doser),

och patienter som vägde ≥ 35 kg fick 20, 80 och 160 mg valsartan-tabletter dagligen (låga,

medelhöga och höga doser). Efter 2 veckor, reducerade valsartan både systoliskt och diastoliskt

blodtryck på ett dosberoende sätt. Överlag minskade de tre dosnivåerna av valsartan (låg,

medelhög och hög) signifikant det systoliska blodtrycket med 8, 10, respektive 12 mmHg från

basnivåvärdet. Patienterna re-randomiserades till antingen att fortsätta ta samma dos av valsartan

eller byta till placebo. Hos patienter som fortsatte med medelhöga och höga doser av valsartan var

systoliskt blodtryck vid dalvärdet -4 och -7 mmHg lägre än patienter som fick placebo. Hos

patienter som fick den lägre dosen av valsartan var systoliskt blodtryck vid dalvärdet liknande det

som patienter som fick placebo. Sammantaget var den dosberoende, blodtryckssänkande effekten

av valsartan genomgående i alla demografiska undergrupper.

I en andra klinisk studie med 300 hypertensiva pediatriska patienter 6 upp till 18 år,

randomiserades patienterna att ta valsartan- eller enalapril-tabletter i 12 veckor. Barn som vägde

mellan ≥18 kg och <35 kg fick valsartan 80 mg eller enalapril 10 mg, de mellan ≥35 kg och

<80 kg fick valsartan 160 mg eller enalapril 20 mg, de som är ≥80 kg fick valsartan 320 mg eller

enalapril 40 mg. Reduktionen av systoliskt blodtryck var jämförbar hos patienter som fick

valsartan (15 mmHg) och enalapril (14 mmHg) (non-inferiority p-värde <0,0001). Konsekventa

resultat observerades för diastoliskt blodtryck med minskningar på 9,1 mmHg och 8,5 mmHg

med valsartan respektive enalapril.

I en tredje, öppen, klinisk studie som inkluderade 150 pediatriska patienter med hypertoni i åldern

6-17 år fick patienterna (systoliskt blodtryck ≥ 95:e percentilen för längd, kön och ålder)

valsartan under 18 månader för att utvärdera säkerhet och tolerabilitet. Av de 150 patienter som

deltog i denna studie fick 41 patienter samtidigt annan läkemedelsbehandling mot hypertoni. Som

utgångsdos och underhållsdos fick patienterna doseringar som var baserade på deras

viktkategorier. Patienter som vägde mellan ≥18 kg och <35 kg, mellan ≥35 kg och <80 kg och

mellan ≥80 kg och <160 kg fick 40 mg, 80 mg respektive 160 mg och doserna titrerades till 80

mg, 160 mg respektive 320 mg efter 1 vecka. Hälften av patienterna som ingick i studien (50 %,

n=75) hade kronisk njursjukdom, varav 29,3 % (44) av patienterna hade kronisk njursjukdom av

stadie 2 (GFR 60-89 ml/min/1,73 m

) eller stadie 3 (GFR 30-59 ml/min/1,73 m

). De

genomsnittliga sänkningarna av det systoliska blodtrycket var 14,9 mmHg hos alla patienter

(ursprungsvärde 133,5 mmHg), 18,4 mmHg hos patienter med kronisk njursjukdom

(ursprungsvärde 131,9 mmHg) och 11,5 mmHg hos patienter utan kronisk njursjukdom

(ursprungsvärde 135,1 mmHg). Procentandelen patienter som nådde total blodtryckskontroll

(både systoliskt och diastoliskt blodtryck < 95:e percentilen) var något högre i gruppen med

kroniskt njursjuka (79,5 %) jämfört med gruppen icke-njursjuka (72,2 %).

Klinisk erfarenhet hos barn under 6 år

Tre kliniska studier utfördes på 291 patienter i åldern 1 till 5 år. Inga barn yngre än 1 år

inkluderades i dessa studier.

I den första studien på 90 patienter kunde dosrespons inte påvisas, men i den andra studien på 75

patienter var högre doser av valsartan associerade med större sänkningar av blodtrycket

Den tredje studien var en 6 veckors, randomiserad dubbelblind studie för att utvärdera

dosresponsen för valsartan hos 126 barn i åldern 1 till 5 år med hypertoni, med eller utan CKD,

som randomiseras till antingen 0,25 mg/kg eller 4 mg/kg kroppsvikt. Vid slutpunkten var

reduktionen i genomsnittligt systoliskt blodtryck (MSBP)/genomsnittligt diastoliskt blodtryck

(MDBP) med valsartan 4,0 mg/kg jämfört med valsartan 0,25 mg/kg; 8,5/6,8 mmHg respektive

4,1/0,3 mmHg; (p=0,0157/p<0,0001). På liknande sätt visade CKD-undergruppen också

minskningar i MSBP/MDBP med valsartan 4,0 mg/kg jämfört med 0,25 mg/kg (9,2/6,5 mmHg

mot 1,2/+1,3 mmHg).

Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA) har tagit bort kravet att skicka in studieresultat för

valsartan för alla grupper av den pediatriska populationen för hjärtsvikt och hjärtsvikt efter

nyligen genomgången hjärtinfarkt. Se avsnitt 4.2 för information om pediatrisk användning.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption:

Efter oral administrering av valsartan ensamt, uppnås maximal plasmakoncentration av valsartan

efter 2–4 timmar. Genomsnittlig absolut biotillgänglighet är 23 %. När valsartan ges tillsammans

med föda, minskar exponeringen (mätt som AUC) för valsartan med ca 40 % och maximal

plasmakoncentration (C

) med ca 50 %. Plasmakoncentrationerna av valsartan från ca 8 tim

efter administrering är dock desamma med eller utan födointag. Denna minskning av AUC är

dock inte förknippad med någon kliniskt signifikant minskad terapeutisk effekt och valsartan kan

därför ges antingen med eller utan föda.

Distribution:

Distributionsvolymen vid steady-state efter intravenös administrering av valsartan är ca 17 liter,

vilket indikerar att valsartan inte distribueras i vävnaderna i så stor utsträckning. Valsartan är i

hög grad bundet till serumproteiner (94–97 %), främst serumalbumin.

Metabolism:

Valsartan biotransformeras inte i så stor utsträckning, eftersom endast ca 20 % av dosen återfinns

som metaboliter. En hydroximetabolit har identifierats i plasma i låga koncentrationer (mindre än

10 % av valsartans AUC). Denna metabolit är farmakologiskt inaktiv.

Eliminering:

Valsartan visar multiexponentiell avtagande kinetik (t

½α

<1 timme och t

½ß

ca 9 timmar). Valsartan

elimineras främst via biliär utsöndring i feces (ca 83 % av dosen) och renal utsöndring i urinen

(ca 13 % av dosen), främst som oförändrad substans. Efter intravenös administrering är valsartans

plasmaclearance ca 2 liter/timme och dess njurclearance är 0,62 liter/tim (ca 30 % av

totalclearance). Valsartans halveringstid är 6 timmar.

Hos patienter med hjärtsvikt:

Den genomsnittliga tiden till maximal plasmakoncentration och elimineringshalveringstiden för

valsartan hos patienter med hjärtsvikt är likartad med den som observerats hos friska frivilliga

försökspersoner. AUC och C

för valsartan är nästan proportionella mot ökande dos inom det

kliniska dosområdet (40 till 160 mg två gånger dagligen). Den genomsnittliga

ackumuleringsfaktorn är ca 1,7. Skenbar clearance för valsartan efter oral administrering är ca 4,5

liter/timme. Åldern påverkar inte skenbar clearance hos patienter med hjärtsvikt.

Särskilda populationer

Äldre

En något högre systemisk exponering för valsartan observerades hos vissa äldre patienter jämfört

med yngre. Detta har dock inte visat sig ha någon klinisk betydelse.

Nedsatt njurfunktion

Som kan förväntas för en substans vars njurclearance endast uppgår till 30 % av total

plasmaclearance, har ingen korrelation observerats mellan njurfunktion och systemisk exponering

för valsartan. Dosjustering är därför inte nödvändig vid behandling av patienter med nedsatt

njurfunktion (kreatininclearance >10 ml/min). Det finns för närvarande ingen erfarenhet av säker

användning hos patienter med ett kreatininclearance <10 ml/min) eller för patienter som får

dialys. Därför ska valsartan användas med försiktighet hos dessa patienter (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Valsartan binds i hög grad till plasmaproteiner och avlägsnas sannolikt inte med dialys.

Nedsatt leverfunktion

Ungefär 70 % av den dos som absorberas elimineras via gallan, huvudsakligen i oförändrad form.

Valsartan genomgår inte någon anmärkningsvärd biotransformation. En fördubbling av

exponeringen (AUC) observerades hos patienter med lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion

jämfört med friska frivilliga. Ingen korrelation observerades dock mellan

valsartankoncentrationer i plasma och graden av nedsatt leverfunktion. Valsartan Actavis har inte

studerats hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).

Pediatrisk population

I en studie på 26 hypertensiva pediatriska patienter (i åldern 1 till 16 år), gavs en enkeldos av en

suspension med valsartan (medelvärde: 0,9 till 2 mg/kg, med en maximal dos på 80 mg).

Clearance (liter/timme/kg) av valsartan var jämförbar i hela åldersgruppen från 1 till 16 år och

liknar den för vuxna, som erhållit samma formulering (se ”Absorption” i avsnitt 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Användning hos pediatriska patienter med ett kreatininclearance <30 ml/min och pediatriska

patienter som genomgår dialys har inte studerats. Valsartan rekommenderas därför inte till dessa

patienter. Ingen dosjustering krävs för pediatriska patienter med ett kreatininclearance

>30 ml/min. Njurfunktion och serumkalium bör följas noggrant (se avsnitt 4.2 och 4.4).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet

visade inte några särskilda risker för människa. Hos råtta ledde toxiska doser (600 mg/kg/dag) till

modern under dräktighetens sista dagar och under digivningen till sämre överlevnad, sämre

viktökning och försenad utveckling (lösgörande av ytteröra och öppnande av hörselgång) hos

avkomman (se avsnitt 4.6). Dessa doser hos råtta (600 mg/kg/dag) är ca 18 gånger den högsta

rekommenderade dosen till människa baserat på mg/m

(beräkningarna baseras på en oral dos på

320 mg/dag och en patient som väger 60 kg).

I icke-kliniska säkerhetsstudier orsakade höga doser valsartan (200–600 mg/kg) en sänkning av

röda blodkroppsparametrar (erytrocyter, hemoglobin, hematokrit) hos råtta, samt tecken på

förändringar i njurhemodynamik (något förhöjd urea i plasma, renal tubulär hyperplasi och

basofili hos hanråttor). Dessa doser hos råtta (200 till 600 mg/kg/dag) är ca 6 och 18 gånger den

högsta rekommenderade dosen till människa baserat på mg/m

(beräkningarna baseras på en oral

dos på 320 mg/dag och en patient som väger 60 kg). Liknande doser gav likartade förändringar

hos marmosetter, även om de var allvarligare, särskilt i njurarna där förändringarna utvecklades

till nefropati med förhöjda urea- och kreatininvärden .

Hypertrofi i njurarnas juxtaglomerulära celler sågs hos båda arterna. Alla förändringar ansågs

vara orsakade av valsartans farmakologiska effekt, som ger långvarig hypotension, särskilt hos

marmosetter. Vid terapeutiska doser av valsartan hos människa, tycks hypertrofin av renala

juxtaglomerulära celler sakna relevans.

Pediatrisk population

Daglig oral dosering av neonatala/unga råttor (från en postnatal dag 7 till postnatal dag 70) med

valsartan vid så låga doser som 1 mg/kg/dag (cirka 10-35 % av den rekommenderade maximala

barndosen 4 mg/kg/dag på basis av systemisk exponering) gav bestående, irreversibla njurskador.

Dessa effekter som nämns ovan utgör en förväntad förstärkt farmakologisk effekt av ACE-

hämmare och angiotensin II-antagonister. Sådana effekter observeras om råttor behandlas under

de första 13 dagarna i livet. Denna period sammanfaller med 36:e graviditetsveckan hos

människor, som ibland kan sträcka sig upp till 44 veckor efter befruktningen hos människor. De

unga råttorna i valsartanstudien doserades upp till dag 70 och effekter på den renala mognaden

(postnatalt 4-6 veckor) kan inte uteslutas. Funktionell mognad av njurarna är en pågående process

inom det första levnadsåret hos människa. Följaktligen kan en klinisk relevans hos barn under

1 års ålder inte uteslutas, medan prekliniska data inte indikerar en säkerhetsrisk för barn äldre än

1 år.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:

laktosmonohydrat

mikrokristallin cellulosa

krosskaramellosnatrium

Povidon K29-K32

talk

magnesiumstearat

kolloidal vattenfri kiseldioxid

Filmdragering:

polyvinylalkohol

Makrogol 3350

talk

lecitin (innehåller sojaolja) (E322)

titaniumdioxide (E171)

gul järnoxid (E172)

röd järnoxid (E172)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år för tabletter förpackade i PVC/PE/PVDC-Al blister.

3 år för tabletter förpackade i polyetylen-burkar.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

PVC/PE/PVDC-Al blister: Förvaras vid högst 30 °C.

Polyetylen-burkar:Inga särskilda förvaringsanvisningar krävs för detta läkemedel.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

PVC/PE/PVDC-Al blister.

Förpackningsstorlekar: 7, 14, 28, 30, 56, 98 och 280 filmdragerade tabletter.

Polyetylen-burkar med PP-lock som kan vridas på.

Förpackningsstorlekar: 7, 14, 28, 30, 56, 98 och 280 filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Actavis Group PTC ehf.

Reykjavikurvegi 76-78

IS-220 Hafnarfjordur

Island

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

80 mg: 26399

160 mg: 26400

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2009-02-20

Datum för den senaste förnyelsen: 2013-07-24

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-08-13

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen