Toradol 30 mg/ml Injektionsvätska, lösning

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

13-10-2020

Aktiva substanser:
ketorolaktrometamol
Tillgänglig från:
Ebb Medical AB
ATC-kod:
M01AB15
INN (International namn):
ketorolaktrometamol
Dos:
30 mg/ml
Läkemedelsform:
Injektionsvätska, lösning
Sammansättning:
etanol, vattenfri Hjälpämne; ketorolaktrometamol 30 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Ampull, 5 x 1 ml; Ampull, 6 x 1 ml; Ampull, 30 x 1 ml
Bemyndigande status:
Avregistrerad
Godkännandenummer:
54468
Tillstånd datum:
2016-11-02

Läs hela dokumentet

P

RODUKTRESUMÉ

1

L

ÄKEMEDLETS

N

AMN

Toradol 30 mg/ml injektionsvätska, lösning

2

K

VALITATIV OCH

K

VANTITATIV

S

AMMANSÄTTNING

En ml innehåller ketorolaktrometamol 30 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3

L

ÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning

4

K

LINISKA

U

PPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Måttliga till svåra postoperativa smärtor. Akuta uretärstensanfall.

Behandlingen ska endast påbörjas på sjukhus och behandlingstiden bör ej överskrida 2 dagar.

4.2

Dosering och administreringssätt

Måttliga till svåra post-operativa smärtor

Lägsta möjliga dos bör ges. Dosen bör justeras efter smärtans intensitet och efter hur patienten

svarar på behandlingen. Normal dos är 10 mg initialt intramuskulärt eller intravenöst följt av

10-30 mg var 4:e till 6:e timme. Vid behov kan Toradol initialt ges varannan timme. Patienter

över 65 år, samt patienter med nedsatt njurfunktion: 10-15 mg var 4-6 timme. Intravenös

injektion bör ges under minst 15 sekunder. Dygnsdosen till vuxna bör ej överskrida 90 mg.

För patienter över 65 år, patienter med kroppsvikt under 50 kg samt till patienter med nedsatt

njurfunktion är dygnsdosen maximalt 60 mg. Behandlingstiden bör ej överskrida 2 dagar.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast

möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4).

Uretärstensanfall

30 mg givet intravenöst eller intramuskulärt som singelinjektion. Patienter med avsevärt

försämrad njurfunktion (serumkreatinin >440 mikromol/l) bör ej behandlas med Toradol.

För att erhålla ytterligare smärtlindring eller om den anxiolytiska och sedativa effekten av

morfinanalgetika önskas, kan Toradol kombineras med dessa. Dosen av morfinanalgetika bör

då reduceras.

Behandlingskontroll

Eftersom ketorolak och dess metaboliter utsöndras framförallt via njurarna bör patienter med

försämrad njurfunktion följas noggrant och doseringen anpassas. Se även avsnitt 4.3.

4.3

Kontraindikationer

Ketorolak är kontraindicerat hos patienter med överkänslighet mot den aktiva substansen,

mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Ketorolak är kontraindicerat hos patienter som tidigare visat på överkänslighet mot

ketorolak eller andra NSAID och patienter som fått symtom på allergiska reaktioner

(astma, rinit, urtikaria) vid intag av acetylsalicylsyra eller andra

prostaglandinsynteshämmare (allvarliga anafylaxiliknande reaktioner har observerats hos

dessa patienter.)

Ketorolak är kontraindicerat hos patienter med aktivt peptiskt ulcus, eller anamnes på

gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation.

Ketorolak är kontraindicerat hos patienter med svår hjärtsvikt, som för andra NSAID.

Ketorolak är kontraindicerat hos patienter med måttlig till svår njursvikt

(serumkreatinin>442 mikromol/l) samt hos patienter som p.g.a minskade vätskevolymer

eller dehydrering riskerar njursvikt.

Ketorolak är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten, under värkarbete,

förlossning och amning (se avsnitt 4.6).

Ketorolak är kontraindicerat som operationsprofylax på grund av den

trombocytaggregationshämmande effekten, samt under operation p.g.a ökad blödningsrisk.

Ketorolak hämmar trombocytfunktionen och är därför kontraindicerat hos patienter med

misstänkt eller bekräftad cerebrovaskulär blödning, hos patienter som genomgått

operation med stor blödningsrisk eller ofullständig hemostas, och hos patienter med ökad

blödningsrisk.

Ketorolak är kontraindicerat vid tillstånd med ökad blödningsbenägenhet.

Samtidig behandling med acetylsalicylsyra eller NSAID.

Neuraxial (epidural eller intratekal) administrering p.g.a. läkemedlets etanolinnehåll.

Samtidig behandling med oxpentifyllin.

Ketorolak är kontraindicerat hos patienter med levercirros.

4.4

Varningar och försiktighet

Epidemiologiska uppgifter tyder på att ketorolak kan vara associerat med en hög risk för

allvarliga gastrointestinala biverkningar jämfört med en del andra NSAID-preparat, speciellt

vid användning utanför godkända indikationer och/eller vid förlängd användning (se även

avsnitt 4.1, 4.2 och 4.3).

Kombinationen av ketorolak tillsammans med andra NSAID-preparat, inklusive selektiva

cyklooxygenas-2 (COX-2) hämmare, vid samma doseringstillfälle bör undvikas.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast

möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 och effekter på

magtarmkanal och hjärta/kärl nedan).

Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation

Gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation, vissa med fatal utgång, har rapporterats

med alla typer av NSAID-preparat, inklusive ketorolak, när som helst under behandlingen,

med eller utan varningssymtom eller tidigare allvarliga gastrointestinala händelser.

Äldre patienter har en ökad risk att få biverkningar i samband med NSAID-behandling,

speciellt gastrointestinal blödning och perforation, vissa med fatal utgång.

Försvagade patienter verkar tolerera ulceration eller blödningar sämre än andra. De flesta

fatala gastrointestinala händelser med NSAID inträffade hos äldre och/eller försvagade

patienter.

Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre med ökad NSAID-

dos, inklusive ketorolak, hos patienter som tidigare haft ulcus, särskilt om den varit

komplicerad med blödning och perforation (se avsnitt 4.3) och hos äldre patienter. Risken för

kliniskt allvarliga gastrointestinala blödningar är dosberoende. Dessa patienter ska påbörja sin

behandling med den lägsta möjliga dos som finns tillgänglig. Kombinationsbehandling med

skyddande medel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa

patienter och även för patienter som behöver samtidig behandling med lågdos

acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för att få gastrointestinala

biverkningar (se nedan och avsnitt 4.5).

NSAID-preparat bör ges med försiktighet till patienter med en sjukdomshistoria av

inflammatoriska tarmsjukdomar (ulcerativ kolit, Crohns sjukdom) eftersom dessa tillstånd kan

försämras (se avsnitt 4.8). Patienter som tidigare har drabbats av gastrointestinala

biverkningar, särskilt äldre patienter, ska informeras om att vara uppmärksamma på ovanliga

symtom från buken (framförallt gastrointestinal blödning) särskilt i början av behandlingen

och att om sådana uppträder ta kontakt med sjukvården. Behandling med ketorolak ska

avbrytas om patienten drabbas av gastrointestinal blödning eller ulceration.

Försiktighet bör iakttas hos patienter som samtidigt får läkemedel som kan öka risken för

ulceration eller blödning, såsom orala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin,

selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocytaggregationshämmande medel såsom

acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5). Trombocytfunktionen normaliseras inom 24-48 timmar efter

ketorolaks utsättande.

I likhet med andra NSAID ökar incidensen och allvarlighetsgraden av gastrointestinala

komplikationer med ökad dos och behandlingstid. Risken för kliniskt allvarliga

gastrointestinala blödningar är dosberoende. Detta gäller särskilt för äldre patienter vars

dagliga dos av ketorolak överstiger 60 mg/dag.

Peptiskt magsår i anamnesen ökar risken för att utveckla allvarliga gastrointestinala

komplikationer under behandlingen.

Hematologiska effekter

Särskild försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter med koagulationsstörningar, och

dessa patienter bör följas noggrant. Även om studier inte indikerar en signifikant interaktion

mellan ketorolak och warfarin eller heparin, kan samtidig behandling med ketorolak och

läkemedel som påverkar hemostasen såsom warfarin, profylax med lågmolekylära hepariner

(2500-5000 Enheter per 12 timmar) och dextraner vara associerad med ökad risk för blödning.

Administrering av ketorolak till dessa patienter bör genomföras med särskild försiktighet, och

patienterna monitoreras noggrant.

Vid användning efter marknadsintroduktionen har postoperativa hematom och andra tecken

på blödning från operationssåret rapporterats i samband med användning av ketorolak

injektionsvätska, lösning vid operation. Läkare bör vara medvetna om den potentiella risken

för blödning från operationssåret vid de tillfällen då strikt hemostas är av vikt såsom

exempelvis, men inte begränsat till, prostataresektion, tonsillektomi eller kosmetisk kirurgi.

Hudreaktioner

Allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång, inklusive exfoliativ dermatit, Stevens

Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats i mycket sällsynta fall i

samband med användning av NSAID-preparat (se avsnitt 4.8). Risken för dessa reaktioner

förefaller vara störst i början av behandlingen. Behandlingen med ketorolak bör avbrytas vid

första tecken på uppkomst av hudutslag, slemhinneskada eller något annat tecken på

överkänslighet.

I sällsynta fall kan allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor. Än så

länge kan NSAIDs bidragande roll i försämringen av dessa infektioner inte uteslutas. Därför

rekommenderas det att undvika behandling med ketorolak vid vattkoppor.

Natrium/vätskeretention vid kardiovaskulära tillstånd och perifert ödem

Försiktighet krävs vid behandling av patienter med hypertoni och/eller hjärtsvikt i anamnesen,

eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Vätskeretention, hypertoni och perifert ödem har observerats hos vissa patienter som

behandlats med NSAID, inklusive ketorolak, och ketorolak ska därför användas med

försiktighet hos patienter med hjärtsvikt, hypertoni eller liknande tillstånd.

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter

Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertoni och/eller mild till

måttlig hjärtsvikt i anamnesen, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband

med NSAID-behandling.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av coxiber och vissa

NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för

arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Även om ketorolak inte

har visats öka risken för trombotiska händelser som hjärtinfarkt är tillgängliga data

otillräckliga för att utesluta en sådan risk för ketorolak.

Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer

arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med ketorolak efter

noggrant övervägande. Liknande övervägande bör göras innan längre tids behandling av

patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t ex hypertoni, hyperlipidemi,

diabetes mellitus, rökning) påbörjas.

Anafylaktiska (anafylaktoida) reaktioner

Anafylaktiska och anafylaktoida reaktioner (exempelvis, men inte begränsat till, anafylaxi,

bronkospasm, rodnad, utslag, hypotoni, laryngealt ödem och angioödem) kan inträffa hos

patienter med känd överkänslighet mot acetylsalicylsyra, andra NSAID eller ketorolak. De kan

emellertid också inträffa hos patienter utan känd överkänslighet mot dessa medel. Dessa

reaktioner kan också inträffa hos patienter med angioödem, bronkospasmiska reaktioner

(såsom astma) och nasala polyper i anamnesen. Anafylaktoida reaktioner, såsom anafylaxi kan

ha dödlig utgång. Ketorolak bör därför användas med försiktighet hos patienter med astma i

anamnesen och hos patienter med klara eller delvisa symtom av nasala polyper, angioödem

och bronkospasm.

Njurpåverkan

Patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2).

I likhet med andra NSAID bör ketorolak ges med försiktighet till patienter med nedsatt

njurfunktion eller njursjukdom i anamnesen, då ketorolak är en potent

prostaglandinsynteshämmare. Försiktighet bör iakttas då njurtoxicitet observerats vid

användning av ketorolak och andra NSAID-läkemedel hos patienter med tillstånd som leder

till nedsatt blodvolym och/eller renalt blodflöde, då den renala prostaglandinsyntesen stöder

upprätthållandet av renal perfusion. Hos dessa patienter kan administrering av ketorolak eller

andra NSAID orsaka dosberoende hämning av prostaglandinsyntesen med nedsatt

njurfunktion eller njursvikt som följd.

Patienter med störst risk för denna reaktion är patienter med nedsatt njurfunktion,

hypovolemi, hjärtsvikt, leversjukdom, diuretikabehandlade patienter samt äldre. Utsättande av

läkemedlet leder vanligen till återhämtning av funktionen.

Förhöjda värden av urea och kreatinin i serum har rapporterats. Clearance av ketorolak är

reducerat i ungefärlig proportion till minskning i kreatininclearance. Ketorolak

rekommenderas ej till patienter som undergår dialys. Hos patienter med förändringar i

plasmavolymen kan den hämmade renala prostaglandinsyntesen leda till ytterligare försämring

av det renala blodflödet. Ketorolak kan, liksom andra antiinflammatoriska läkemedel, öka

risken för försämrad njurfunktion i samband med behandling med ACE-hämmare.

Försiktighet bör iakttas vid behandling av dessa patienter med ketorolak och kontroll av

urinutsöndringen, serumurea och kreatinin rekommenderas. Samtidig användning av

ketorolak och andra NSAID rekommenderas ej, då det möjligen kan ge upphov till additiva

biverkningar.

Försiktighet relaterat till fertilitet

Användning av keterolak, som alla läkemedel som hämmar

cyclooxygenas/prostaglandinsyntes, kan minska fertiliteten och rekommenderas därför inte till

kvinnor som önskar bli gravida. För kvinnor som har svårigheter att bli gravida eller

genomgår utredning för infertilitet ska utsättning av keterolak övervägas.

Vätskeretention och ödem

Vätskeretention, hypertoni och ödem har rapporterats vid behandling med ketorolak, och

ketorolak ska därför användas med försiktighet hos patienter med hjärtsvikt, hypertoni eller

liknande tillstånd.

Försiktighet bör iakttas vid samtidig behandling med probenecid då svängningar i ketorolaks

farmakokinetik rapporterats vid denna behandlingskombination.

Försiktighet bör iakttas vid samtidig behandling med metotrexat då vissa

prostaglandinsynteshämmande läkemedel har rapporterats orsaka en minskning av metotrexat-

clearance och därmed öka metotrexats toxicitet.

Pediatrisk population

Kliniska studier har ej genomförts på barn. Toradol bör därför ej ges till barn under 16 år.

Läkemedelsmissbruk och -beroende

Ketorolak är inte beroendeframkallande. Inga utsättningssymtom har observerats vid abrupt

utsättning av ketorolak.

Övrigt

Patienter med SLE löper en större risk för aseptisk meningit (och dess neurologiska

följdsjukdomar) vid intag av NSAID.

Om kliniska symtom på leversjukdom utvecklas eller om systemiska manifestationer

uppkommer (t ex eosinofili, utslag) bör ketorolak utsättas. Patienter med försämrad

leverfunktion har ej uppvisat några kliniskt betydelsefulla förändringar i clearance. Centralt

medierade biverkningar såsom dåsighet är sannolikt betingade av det post-operativa tillståndet

och har troligen ej samband med ketorolak.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Kortikosteroider

Det finns en ökad risk för gastrointestinal ulceration eller blödning vid samtidig behandling

med kortikosteroider och NSAID-preparat (se avsnitt 4.4). NSAID kan förstärka effekterna av

antikoagulantia, såsom warfarin. Ketorolak hämmar trombocytaggregationen, minskar

tromboxankoncentrationen och förlänger blödningstiden. I motsats till acetylsalicylsyras

långtidseffekt, återvänder trombocytfunktionen till det normala inom 24-48 timmar efter att

behandlingen med ketorolak har avbrutits.

Selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI

Det finns en ökad risk för gastrointestinal blödning vid samtidig behandling med selektiva

serotoninåterupptagshämmare och NSAID-preparat (se avsnitt 4.4).

Andra NSAID läkemedel

Samtidig behandling med acetylsalicylsyra (ASA) eller andra NSAID-läkemedel ökar risken

för allvarliga NSAID-relaterade biverkningar.

Oxipentifyllin

Samtidig behandling med oxipentifyllin ökar risken för blödningar.

Probenecid

Probenecid minskar distributionsvolymen och clearance av ketorolak med ökade

plasmakoncentrationer och förlängd halveringstid för ketorolak som följd vid samtidig

administrering.

Metotrexat

För vissa prostaglandinsynteshämmare har minskat clearance av metotrexat rapporterats, med

möjlig ökad toxisk effekt som följd.

Ketorolak misstänks kunna interagera med metotrexat på samma sätt som övriga NSAID-

preparat. Interaktionsmöjligheten har ej utretts men bör undvikas.

Organiska syror såsom NSAID (och även salicylater) hämmar den tubulära sekretionen av

metotrexat i humanfarmakologiska och kliniskt realistiska djurförsök. Den farmakokinetiska

interaktionen har setts vid olika doseringar av metotrexat från lågdos till högdos, både hos

vuxna och barn. En viss metabolisk interaktion med minskad clearance av metotrexat som

följd kan också förekomma. Uppenbar risk torde föreligga att effekten av metotrexat, särskilt i

onkologisk dosering förstärks om NSAID-preparat används samtidigt. Observera att ett flertal

NSAID ej undersökts i detta avseende vilket inte friar preparaten ur interaktionssynvinkel.

Som tumregel gäller att man vid högdosbehandling med metotrexat alltid ska undvika

samtidig förskrivning av NSAID-preparat. I ett par studier har man inte kunnat verifiera en

farmakokinetisk interaktion mellan NSAID (naproxen, ibuprofen, sulindak) och

lågdosmetotrexat. Mot detta står två studier där interaktion konstaterats samt några kasuistiker

som talar för potentierade effekter även av lågdos-metotrexat vid psoriasis och reumatoid

artrit (se nedan). Den potentierade effekten har dels rört sig om benmärgstoxicitet, dels om

hudulceration vid psoriasis, dels om nefrotoxicitet möjligen till följd av hämning av

prostaglandinsyntesen i njuren. Sannolikt förklaras den något kontroversiella litteraturen av

interindividuell variation i interaktionsbenägenhet. En eventuell interaktion mellan NSAID-

preparat och metotrexat måste således övervägas även vid lågdosbehandling med metotrexat.

Möjligen är patienter med nedsatt njurfunktion en riskgrupp för denna interaktion. Det finns

möjligen skillnader i interaktionspotential mellan olika NSAID men inga jämförande studier

har publicerats. När kombinationsbehandling genomförs bör njurfunktionen följas.

Litium

Hämning av litiums renala clearance, med ökade plasmakoncentrationer av litium som följd,

har rapporterats för vissa prostaglandinsynteshämmare. Fall av ökade plasmakoncentrationer

av litium under behandling med ketorolak har rapporterats. Kombinationen bör undvikas

såvida inte frekventa kontroller av serumhalten av litium kan genomföras och eventuell

reduktion av litiumdosen göras.

Proteinbindning

Ketorolak trometamin påverkar inte digoxins proteinbindning.

In-vitro studier indikerar att vid terapeutiska koncentrationer av salicylat (300 mikrogram/ml)

minskade bindningen av ketorolak från 99,2% till 97,5%, vilket ledde till en fördubbling av

koncentrationen av obundet ketorolak i plasma.

Terapeutiska koncentrationer av digoxin, warfarin, ibuprofen, naproxen, piroxicam,

paracetamol, fenytoin och tolbutamid påverkade inte ketorolaks proteinbindning.

Warfarin

Även om studier inte indikerar en signifikant interaktion mellan ketorolak och warfarin eller

heparin, kan samtidig behandling med ketorolak och läkemedel som påverkar hemostasen

såsom warfarin, profylax med lågmolekylära hepariner (2500-5000 Enheter per 12 timmar)

och dextraner vara associerad med ökad risk för blödning.

Experimentella studier visar att ibuprofen och azapropazon förstärker warfarinets effekter på

blödningstiden. Ketorolak kan öka effekten av antikoagulantia, såsom warfarin, samt hämmar

trombocytaggregationen, minskar tromboxankoncentrationen, förlänger blödningstiden och

skadar slemhinnan i gastrointestinalkanalen vilket torde öka risken för gastrointestinala

blödningar hos patienter som står på antikoagulantia. Trombocytfunktionen återvänder till det

normala inom 24-48 timmar efter att behandlingen med ketorolak har avbrutits. Aktuella

epidemiologiska studier visar att risken för blödande magsår är speciellt stor vid samtidig

användning av NSAID-preparat och warfarin. Kombinationen bör därför undvikas. Man har

nyligen visat att denna interaktion även kan ha en metabolisk komponent i det att NSAID och

warfarin metaboliseras av samma enzym, CYP 2 C9. NSAID hämmar metabolismen av dessa

antikoagulantia

in vitro

. Interaktionspotentialen är störst för fenylbutazon följd av diklofenak,

ibuprofen och tenoxicam. Övriga medel är ej undersökta.

Loop-diuretika, tiazidderivat

NSAID kan minska effekten av diuretika. NSAID (propionsyraderivat) inklusive ketorolak har

hos friska personer med normal blodvolym visats kunna motverka den diuretiska effekten av

furosemid respektive bumetanid (loop-diuretika) med ca 20%, möjligen via hämning av

prostaglandinsyntesen. Särskild försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter med

hjärtsvikt.

NSAID kan även motverka den antihypertensiva effekten av tiazidderivat.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorantagonister

NSAID kan minska effekten av blodtryckssänkande läkemedel. Ökad risk för akut njursvikt,

vanligen reversibel, finns för patienter med nedsatt njurfunktion (tex dehydrerade patienter

och/eller äldre patienter) när behandling med ACE-hämmare eller angiotensin-II- antagonister

ges samtidigt med NSAID, inklusive selektiva cyklooxygenas-2 hämmare. Kombinationen bör

därför ges med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion, speciellt äldre. Patienter

bör vara tillräckligt titrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter påbörjad

kombinationsbehandling och regelbundet under behandlingen (se avsnitt 4.4).

Betareceptorblockerande medel

Antiflogistika av NSAID-typ motverkar den antihypertensiva effekten av

betareceptorblockerande medel. Det är främst indometacin som har studerats. Denna

interaktion tycks inte förekomma med sulindak. I en studie avseende diklofenak har ingen

sådan interaktion kunnat påvisas.

Opioidanalgetika

Ketorolak givet vid post-operativ smärta har visats minska behovet av samtidig behandling

med opioidanalgetika.

Trombocytaggregationshämmande medel

Det finns en ökad risk för gastrointestinal blödning vid samtidig behandling med

trombocytaggregationshämmande medel och NSAID-preparat (se avsnitt 4.4).

Ciklosporin

Administrering av NSAID-läkemedel samtidigt med ciklosporin anses kunna öka risken för

nefrotoxicitet pga minskad syntes av prostacyklin i njuren. Vid kombinationsbehandling

måste därför njurfunktionen följas noggrant.

Takrolimus

Administrering av NSAID-läkemedel samtidigt med takrolimus anses kunna öka risken för

nefrotoxicitet pga minskad syntes av prostacyklin i njuren. Vid kombinationsbehandling

måste därför njurfunktionen följas noggrant.

4.6

Graviditet och amning

Ketorolak är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten, under värkarbete,

förlossning och amning (se avsnitt 4.3).

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/

fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk

för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschisis efter intag av en

prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär

missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt

med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda

till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad

förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos

djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden.

Under den första och andra trimestern av graviditeten skall ketorolak användas endast då det

är absolut nödvändigt. Om ketorolak används av en kvinna som önskar bli gravid, eller tas

under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och

behandlingstiden så kort som möjligt.

Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta

fostret för:

- Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell

hypertension).

- Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten.

Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta

modern och fostret, vid graviditetens slut, för:

- Ökad blödningstid, en aggregationshämmande effekt som kan förekomma även vid låga

doser.

- Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad/förlängd förlossning och

således öka risken för blödningar i livmodern.

Ovanstående medför att ketorolak är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten.

Under den första och andra trimestern av graviditeten skall ketorolak användas endast då det

är absolut nödvändigt.

Se avsnitt 4.4 om försiktighet vid fertilitet.

Ca 10% av ketorolak passerar över placentan.

Värkarbete och förlossning:

Ketorolak är kontraindicerat under värkarbete och förlossning eftersom dess

prostaglandinsynteshämmande effekt kan ha negativ påverkan på fostercirkulationen och

hämma uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad/förlängd förlossning och således öka

risken för blödningar i livmodern.

Amning

Ketorolak och dess metaboliter passerar över till fostret och i modersmjölk hos djur.

Keterolak förekommer i human modersmjölk med låga koncentrationer, därför är ketorolak

kontraindicerat under amning.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts. Patienter som erhåller biverkningar såsom yrsel, dåsighet, asteni,

vertigo, sömnlöshet och depression, eller liknande biverkningar, bör dock iaktta försiktighet

vid genomförande av aktiviteter som kräver skärpt uppmärksamhet.

4.8

Biverkningar

De vanligast rapporterade biverkningarna är från centrala nervsystemet som huvudvärk, yrsel

och dåsighet och från mag-tarmkanalen som dyspepsi, illamående, gastrointestinal smärta och

irritation. Vid parenteral administrering har smärta vid injektionsstället rapporterats för ca 2%

av patienterna.

Biverkningar listade nedan kan ses hos patienter behandlade med Toradol:

Organsystem

Vanlig

(1/100, <1/10)

Mindre vanlig

(1/1 000,

<1/100)

Sällsynt

(1/10 000,

<1/1 000)

Ingen känd

frekvens

Hjärtat

Hjärtsvikt

Hjärtklappning

Bradykardi

Blodet och

lymfsystemet

Trombocytopeni

Centrala och

perifera

nervsystemet

Huvudvärk

Yrsel

Parestesi

Smakföränd-

ringar

Konvulsioner

Hyperkinesi

Ögon

Synförändringar

Öron och

balansorgan

Hörselnedsättning

Tinnitus

Yrsel

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Astma

Dyspné

Epistaxis

Lungödem

Magtarmkanalen

Illamående

Dyspepsi

Gastrointestinal

smärta

Diarré

Melena

Kräkningar

Stomatit

Magsår

Förstoppning

Flatulens

Blödningar i

rektum

Gastrit

Ulcerativ

stomatit

Muntorrhet

Gastrointestinal

blödning

Gastrointestinal

perforation

Hematemes

Försämring av

ulcerös kolit

Försämring av

Crohns sjukdom

Esofagit

Pankreatit

Peptisk ulcus

Rapningar

Mättnadskänsla

Organsystem

Vanlig

(1/100, <1/10)

Mindre vanlig

(1/1 000,

<1/100)

Sällsynt

(1/10 000,

<1/1 000)

Ingen känd

frekvens

Njurar och

urinvägar

Ökad

miktionsfrek-

vens

Oliguri

Urinretention

Akut njursvikt

Flanksmärta med

eller utan

hematuri och/eller

azotemi

Interstitiell

nefrit

Nefrotiskt

syndrom

Hemolytiskt

uremsikt

syndrom

Hud och

subkutan vävnad

Svettning

Klåda

Urtikaria

Rodnad

Purpura

Toxisk epidermal

nekrolys (Lyells

syndrom)

Stevens-Johnsons

syndrom

Exfoliativ

dermatit

Makulopapulöst

utslag

Angioödem

Muskuloskeletala

systemet och

bindväv

Myalgi

Blodkärl

Hypertoni

Hypotoni

Postoperativ

blödning

Hematom

Rodnad

Blekhet

Allmänna

symtom och/eller

symtom vid

administrerings-

stället

Ödem

Asteni

Blekhet

Omåttlig törst

Reaktion vid

injektionsstället

Feber

Bröstsmärta

Immunsystemet

Anafylaktiska

reaktioner som

bronkospasm,

laryngealt ödem,

hypotension,

rodnad och

hudutslag

Psykiska

störningar

Dåsighet

Abnorma tankar

Depression

Eufori

Koncentrations-

störningar

Sömnlöshet

Nervositet

Abnorma

drömmar

Hallucinationer

Ångest

Psykotiska

reaktioner

Metabolism och

nutrition

Anorexi

Hyperkalemi

Hyponatremi

Organsystem

Vanlig

(1/100, <1/10)

Mindre vanlig

(1/1 000,

<1/100)

Sällsynt

(1/10 000,

<1/1 000)

Ingen känd

frekvens

Infektioner och

infestationer

Aseptisk

meningit

Lever och

gallvägar

Hepatit

Kolestatisk

gulsot

Leversvikt

Reproduktionsor

gan och

bröstkörtel

Kvinnlig

infertilitet

Undersökningar

Förhöjda värden

av serum

aspartat-

aminotransferas

(S-ASAT)

Förlängd

blödningstid

Förhöjt S-urea

Förhöjt kreatinin

Hyperkalemi

Hyponatremi

Onormala

leverfunktions-

värden

Exempel på njursjukdomar som kan sättas i samband med användning av Toradol eller andra

läkemedel som hämmar prostaglandinsyntesen är glomerulär nefrit, interstitiell nefrit, renal

papillär nekros, nefrotiskt syndrom och akut njursvikt. Även andra njursjukdomar kan

uppkomma. Höjning av kreatinin och kalium kan uppkomma efter en dos.

Gastroduodenalsår, perforation eller gastrointestinal blödning kan ibland vara dödlig, särskilt

hos äldre (se avsnitt 4.4).

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID

(särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella

trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke, se avsnitt 4.4). Trots att ketorolak

inte har visats öka risken för dessa händelser är nuvarande data för begränsad för att utesluta

sådan risk.

I sällsynta fall förekommer allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner i samband med

vattkoppor.

Anafylaxi samt anafylaktoida reaktioner kan ibland ha dödlig utgång.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det

möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och

sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Toxicitet

Begränsad erfarenhet av överdosering. 240 mg/dag i tre dagar till vuxen gav allvarlig

intoxikation.

Symptom

Enstaka överdoseringar med ketorolak har växlande associerats med buksmärta, illamående,

kräkningar, hyperventilation, peptiskt ulcus och/eller erosiv gastrit och renal dysfunktion,

vilka har upphört efter avbruten dosering.

Gastrointestinal blödning kan förekomma. Hypertoni, akut njursvikt, andningsdepression och

koma kan förekomma efter intag av NSAID men är sällsynt.

Anafylaktoida reaktioner har rapporterats efter terapeutisk användning av NSAID och kan

förekomma efter en överdosering.

Behandling

Patienter ska omhändertas med symtomatisk och stödjande behandling efter en överdosering

av NSAID. Det finns inga specifika antidoter. Dialys renar inte blodet från ketorolak i någon

signifikant utsträckning.

5

F

ARMAKOLOGISKA

E

GENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, NSAID

ATC-kod: M01AB15

Ketorolak är ett icke steroidbesläktat antiinflammatoriskt medel med övervägande analgetiska

egenskaper. Det har även antiinflammatorisk

och antipyretisk effekt. Ketorolak är ett racemat,

där såväl den analgetiska som den antiinflammatoriska effekten är knuten till

S(-)enantiomeren. R(+)enantiomeren är farmakologiskt inaktiv. Verkningsmekanismen för

den analgetiska, antiinflammatoriska och antipyretiska effekten är hämning av

prostaglandinsyntesen. Ketorolak hämmar trombocytaggregationen och kan förlänga

blödningstiden. Ketorolak hämmar den renala prostacyklinsyntesen. Hos patienter med normal

njurfunktion är denna effekt utan väsentlig betydelse. Hos patienter med kronisk

njurinsufficiens, hjärtinsufficiens eller leverinsufficiens samt tillstånd med förändringar i

plasmavolymen kan den hämmade prostaglandinsyntesen leda till akut njurinsufficiens,

vätskeretention och hjärtsvikt. Se avsnitt 4.3 och 4.4.

Ketorolak verkar perifert och binder sålunda ej till opiatreceptorer. Effekten av 30 mg

ketorolak givet intramuskulärt är likvärdig med 12 mg morfin. Ketorolak har längre duration

än morfin. Efter 6 timmar kvarstår 50% av den maximala analgetiska effekten av 30 mg

ketorolak. För 12 mg morfin är motsvarande tid 2-3 timmar. Ketorolak ger ingen centralt

medierad sedering eller illamående, påverkar ej tarmmotiliteten och saknar

andningsdeprimerande effekt.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Den farmakokinetiska informationen är baserad på racematet, men återspeglar

farmakokinetiken för den aktiva S(-)enantiomeren efter samtliga administreringsvägar.

Biotillgängligheten är 100% efter intramuskulär administrering. Efter en intramuskulär dos på

30 mg uppnås efter ca 50 minuter en maximal plasmakoncentration av 5,8 mikromol/l. Den

analgetiska effekten inträder inom ½ timme och når maximal effekt inom 1-2 timmar. På

grund av skillnad i verkningsmekanismen kan effekten av intravenöst givet ketorolak sätta in

långsammare än för morfinanalgetika givet intravenöst. Effektdurationen är i medeltal 4-6

timmar. Ketorolak är till mer än 99% bundet till plasmaproteiner. Efter en intravenös dos var

distributionsvolymen 0,25 l/kg och total plasmaclearance 0,55 ml/min/kg. Farmakokinetiken

för ketorolak är linjär. Efter dosering var 6:e timme i ett dygn uppnås steady state nivån. Inga

förändringar i clearance sker efter upprepad dosering. Halveringstiden i plasma för ketorolak

är i genomsnitt 5,3 timmar. Ketorolak metaboliseras till en inaktiv p-hydroximetabolit.

Ketorolak och dess metaboliter (konjugat och p-hydroximetabolit) utsöndras till största delen

(91%) i urin och återstoden i feces. Som oförändrad ketorolak utsöndras 58%, 11% utsöndras

som p-hydroximetabolit och resten (31%) troligen som konjugat. Begränsad farmakokinetisk

dokumentation för de enskilda enantiomererna visar att R(+)enantiomeren har lägre clearance

än S(-)enantiomeren.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

6

F

ARMACEUTISKA

U

PPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Etanol, natriumklorid, natriumhydroxid, saltsyra och vatten för injektionsvätskor.

6.2

Inkompatibiliteter

Då blandbarhetsstudier saknas skall detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

6.3

Hållbarhet

3 år

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Glasampull.

Förpackningsstorlek: 5 x 1 ml.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

7

I

NNEHAVARE AV

G

ODKÄNNANDE

F

ÖR

F

ÖRSÄLJNING

Atnahs Pharma Netherlands B.V.

Copenhagen Towers,

Ørestads Boulevard 108, 5.tv

DK-2300 København S

Danmark

Lokal företrädare

Atnahs Pharma Nordics A/S

Copenhagen Towers,

Ørestads Boulevard 108, 5.tv

DK-2300 København S

Danmark

8

N

UMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

11215

9

D

ATUM FÖR

F

ÖRSTA

G

ODKÄNNANDE

/F

ÖRNYAT

G

ODKÄNNANDE

1990-06-29 / 2009-03-18

10

D

ATUM FÖR

Ö

VERSYN AV

P

RODUKTRESUMÉN

2020-10-12

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen