Topiramat Orifarm 50 mg Filmdragerad tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

27-04-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

28-01-2020

Aktiva substanser:
topiramat
Tillgänglig från:
Orifarm AB
ATC-kod:
N03AX11
INN (International namn):
topiramate
Dos:
50 mg
Läkemedelsform:
Filmdragerad tablett
Sammansättning:
sojalecitin Hjälpämne; topiramat 50 mg Aktiv substans; mannitol Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Burk, 60 tabletter
Bemyndigande status:
Avregistrerad
Godkännandenummer:
56563
Tillstånd datum:
2018-05-16

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Topiramat Orifarm 25 mg filmdragerade tabletter

Topiramat Orifarm 50 mg filmdragerade tabletter

Topiramat Orifarm 100 mg filmdragerade tabletter

topiramat

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Topiramat Orifarm är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Topiramat Orifarm

Hur du tar Topiramat Orifarm

Eventuella biverkningar

Hur Topiramat Orifarm ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Topiramat Orifarm är och vad det används för

Topiramat Orifarm tillhör en grupp av läkemedel som kallas antiepileptiska läkemedel. Det används:

ensamt för behandling av epileptiska anfall hos vuxna och barn över 6 års ålder.

tillsammans med andra läkemedel för behandling av epileptiska anfall hos vuxna och barn 2 år

och äldre.

för att förebygga migränhuvudvärk hos vuxna.

Topiramat som finns i Topiramat Orifarm kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar

som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och

sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Topiramat Orifarm

Ta inte Topiramat Orifarm

om du är allergisk mot topiramat eller mot något av övriga innehållsämnen i detta läkemedel

(anges i avsnitt 6).

förebyggande mot migrän: om du är gravid eller om du är en kvinna i fertil ålder såvida du inte

använder någon effektiv preventivmetod (se avsnitt ”Graviditet och amning” för ytterligare

information). Tala med din läkare om vilken preventivmetod som är bäst att använda medan du

tar Topiramat Orifarm.

Om du är osäker på om ovanstående gäller dig, tala med läkare eller apotekspersonal innan du

använder Topiramat Orifarm.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Topiramat Orifarm om du:

har njurproblem, särskilt njursten, eller får njurdialys

har haft avvikelser i blod eller kroppsvätskor (metabolisk acidos)

har leverproblem

har ögonproblem, särskilt glaukom

har tillväxtproblem

står på fettrik diet (ketogen diet)

tar Topiramat Orifarm för att behandla epilepsi och du är gravid eller en kvinna i fertil ålder (se

avsnitt Graviditet och amning för ytterligare information)

Om du är osäker på om något av ovanstående gäller dig, tala med läkare eller apotekspersonal innan

du använder Topiramat Orifarm.

Det är viktigt att du inte slutar att ta din medicin utan att först rådfråga din läkare.

Du ska också tala med din läkare innan du tar någon medicin innehållande topiramat, som ges till dig

som alternativ till Topiramat Orifarm.

Du kan gå ned i vikt om du använder Topiramat Orifarm, så din vikt bör kontrolleras regelbundet när

du använder denna medicin. Om du går ned för mycket i vikt eller om ett barn som använder denna

medicin inte ökar tillräckligt i vikt, ska du rådfråga din läkare.

Ett litet antal personer som har behandlas med läkemedel mot epilepsi, såsom Topiramat Orifarm, har

också haft tankar på att skada sig själva eller begå självmord. Om du någon gång får dessa tankar,

kontakta omedelbart din läkare.

Topiramat Orifarm kan i sällsynta fall orsaka höga halter av ammoniak i blodet (påvisas i blodprover).

Detta kan leda till förändrad hjärnfunktion, i synnerhet om du även tar ett läkemedel som heter

valproinsyra eller natriumvalproat. Eftersom detta kan vara ett allvarligt tillstånd ska du omedelbart

tala om för läkare om du får följande symtom (se även avsnitt 4 ”Eventuella biverkningar”):

har svårigheter att tänka, komma ihåg information eller lösa problem

är mindre alert eller uppmärksam

känner dig mycket sömnig med låg energi.

Vid högre doser av Topiramat Orifarm kan risken öka för att utveckla dessa symtom.

Andra läkemedel och Topiramat Orifarm

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit

eller kan tänkas ta

andra

läkemedel. Topiramat Orifarm och vissa andra läkemedel kan påverka varandra. Ibland behöver dosen

av några av dina läkemedel eller Topiramat Orifarm justeras.

Du ska särskilt informera läkare eller apotekspersonal om du tar:

andra läkemedel som ger försämrad eller nedsatt tankeförmåga, koncentration eller

muskelkoordination (t.ex. läkemedel med dämpande effekt på centrala nervsystemet såsom

muskelavslappnande och lugnande medel).

p-piller. Topiramat Orifarm kan göra dina p-piller mindre effektiva. Tala med din läkare om

vilken preventivmetod som är bäst att använda medan du tar Topiramat Orifarm.

Tala om för din läkare om dina menstruationsblödningar förändras under tiden du tar p-piller och

Topiramat Orifarm.

För lista över alla läkemedel som du tar. Visa denna lista för läkare och apotekspersonal innan du

börjar med ett nytt läkemedel.

Andra läkemedel som du bör diskutera med din läkare eller apotekspersonal innefattar övriga

läkemedel mot epilepsi, risperidon, litium, hydroklortiazid, metformin, pioglitazon, glibenklamid,

amitriptylin, propranolol, diltiazem, venlafaxin, flunarazin, valproinsyra, Johannesört

(Hypericum

perforatum)

(ett växtbaserat läkemedel som används för att behandla depression), blodförtunnande

warfarin.

Om du inte är säker på om något av ovanstående gäller dig, tala med läkare eller apotekspersonal

innan du använder Topiramat Orifarm.

Topiramat Orifarm med mat, dryck och alkohol

Du kan ta Topiramat Orifarm med eller utan mat. Drick mycket vätska under dagen för att motverka

njurstenar när du tar Topiramat Orifarm. Du bör undvika att dricka alkohol under tiden du tar

Topiramat Orifarm.

Graviditet och amning

Förebyggande av migrän:

Topiramat Orifarm kan skada ett ofött barn. Du får inte använda Topiramat Orifarm om du är gravid.

Du får inte använda Topiramat Orifarm förebyggande mot migrän om du är en kvinna i fertil ålder om

du inte använder en effektiv preventivmetod. Tala med din läkare om vilken preventivmetod som är

bäst och om Topiramat Orifarm är lämpligt för dig. Ett graviditetstest ska göras innan behandlingen

med Topiramat Orifarm påbörjas.

Behandling av epilepsi:

Om du är en kvinna i fertil ålder ska du tala med din läkare om andra behandlingsalternativ istället för

Topiramat Orifarm. Om beslutet är att använda Topiramat Orifarm ska du använda en effektiv

preventivmetod. Tala med din läkare om vilken preventivmetod som är bäst när du tar Topiramat

Orifarm. Ett graviditetstest ska göras innan behandlingen med Topiramat Orifarm påbörjas.

Tala med din läkare om du planerar att bli gravid.

Som för andra läkemedel mot epilepsi finns det risk för att det ofödda barnet skadas om Topiramat

Orifarm används under graviditet. Se till att du helt förstår riskerna och fördelarna med att använda

Topiramat Orifarm mot epilepsi under graviditet.

Om du tar Topiramat Orifarm under graviditeten löper barnet en högre risk för medfödda

missbildningar, i synnerhet läpp- och gomspalt. Nyfödda pojkar kan också få en missbildad

penis (hypospadi).

Dessa missbildningar kan utvecklas tidigt under graviditeten, redan innan du vet om att du är

gravid.

Om du tar Topiramat Orifarm under graviditeten kan ditt barn vara mindre än förväntat vid

födseln. Tala med läkaren om du har några frågor om den här risken under graviditeten.

För ditt tillstånd kan det finnas andra läkemedelsbehandlingar som har en lägre risk för

missbildningar.

Tala genast om för din läkare om du blir gravid medan du tar Topiramat Orifarm. Du och

läkaren avgör om du ska fortsätta ta Topiramat Orifarm under graviditeten.

Amning

Den aktiva substansen i Topiramat Orifarm (topiramat) utsöndras i bröstmjölk hos människa. Påverkan

hos ammade spädbarn till behandlade mödrar har observerats och omfattar diarré, sömnighet, irritation

och dålig viktökning. Därför kommer din läkare att diskutera med dig om du ska avstå från amning

eller avstå från behandling med Topiramat Orifarm. Läkaren kommer att ta hänsyn till läkemedlets

betydelse för modern och risken för barnet.

Mödrar som ammar under tiden de tar Topiramat Orifarm måste informera läkaren så snart som

möjligt om barnet drabbas av något ovanligt.

Körförmåga och användning av maskiner

Yrsel, trötthet och synproblem kan förekomma under behandling med Topiramat Orifarm. Kör inte och

använd inte några verktyg eller maskiner utan att tala med din läkare först.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Topiramat Orifarm innehåller lecitin (sojaolja)

Topiramat Orifarm 50 mg och 100 mg filmdragerade tabletter innehåller lecitin (sojaolja). Om du är

allergisk mot jordnötter eller soja, ta inte detta läkemedel.

Topiramat Orifarm innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst

intill ”natriumfritt”.

3.

Hur du tar Topiramat Orifarm

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Din läkare låter dig vanligtvis börja med en låg dos av Topiramat Orifarm och sakta öka dosen

tills ni har hittat den bästa dosen för dig.

Topiramat Orifarm tabletter ska sväljas hela. Undvik att tugga tabletterna, eftersom de kan

efterlämna en bitter smak.

Topiramat Orifarm kan tas före, under eller efter en måltid. Drick mycket vätska under dagen

för att förebygga att det bildas njurstenar när du tar Topiramat Orifarm.

Om du har tagit för stor mängd av Topiramat Orifarm

Uppsök omedelbart läkare. Ta läkemedelsförpackningen med dig.

Du kan känna dig sömnig, trött eller mindre alert, sakna koordination, få tal- och

koncentrationssvårigheter, få dubbelseende eller dimsyn, känna dig yr på grund av lågt blodtryck,

känna dig nedstämd eller upprörd eller få magsmärtor eller krampanfall.

Överdosering kan ske om du tar andra läkemedel tillsammans med Topiramat Orifarm.

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag,

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

Om du har glömt att ta Topiramat Orifarm

Om du glömmer att ta en dos, ta den så snart du kommer ihåg det. Om det snart är tid för nästa dos,

hoppa över den missade dosen och fortsätt som vanligt. Om du missar två eller flera doser, kontakta

din läkare.

Ta inte dubbel dos (två doser på samma gång) för att kompensera för glömd dos.

Om du slutar att ta Topiramat Orifarm

Sluta inte att ta detta läkemedel om inte läkaren har sagt att du ska göra det. Dina symtom kan komma

tillbaka. Om din läkare beslutar att avbryta behandlingen med detta läkemedel, kan dosen gradvis

minskas under några dagar.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få

dem.

Tala om för din läkare eller uppsök omedelbart läkare om du får följande biverkningar:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

Depression (ny eller försämrad)

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

Krampanfall

Ångest, irritabilitet, humörförändringar, förvirring, desorientering

Koncentrationsproblem, nedsatt tankeförmåga, minnesförlust, problem med minnet (ny, plötslig

förändring eller ökad allvarlighetsgrad)

Njursten, täta eller smärtsamma urineringar

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

Ökad surhetsgrad i blodet (kan orsaka orolig andning inklusive andnöd, aptitlöshet, illamående,

kräkningar, överdriven trötthet och snabba eller ojämna hjärtslag)

Minskad eller förlorad förmåga att svettas (framför allt hos små barn som utsätts för höga

temperaturer)

Ha tankar på allvarlig självskada, försök att orsaka allvarlig självskada

Förlust av en del av synfältet

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare):

Glaukom som är en blockering av vätska i ögat och ger ökat tryck i ögat, smärta eller nedsatt syn

Ha svårigheter att tänka, komma ihåg information eller lösa problem, vara mindre alert eller

uppmärksam, känna sig väldigt sömnig med låg energi – dessa symtom kan vara ett tecken på höga

halter av ammoniak i blodet (hyperammonemi) som kan leda till förändrad hjärnfunktion

(hyperammonemisk encefalopati).

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

Ögoninflammation (uveit) med symtom såsom rodnad i ögat, smärta, känslighet för ljus, rinnande

ögon, små prickar i synfältet eller dimsyn.

Andra biverkningar inkluderar följande. Om de blir värre ska du kontakta läkare eller

apotekspersonal:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

Täppt rinnande näsa eller halsont

Stickningar, smärta och/eller domningar i olika kroppsdelar

Sömnighet, trötthet

Yrsel

Illamående, diarré

Viktförlust

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

Anemi (lågt blodvärde)

Allergiska reaktioner (som hudutslag, rodnad, klåda, ansiktssvullnad, nässelfeber)

Aptitlöshet, minskad aptit

Aggression, upphetsning, ilska, onormalt beteende

Svårigheter att somna eller att sova

Problem med tal eller talsvårigheter, sluddrigt tal

Klumpighet eller bristande koordination, känsla av ostadig gång

Minskad förmåga att slutföra rutinuppgifter

Minskad, förlust av, eller obefintligt smaksinne

Ofrivilliga darrningar eller skakningar, snabba okontrollerade ögonrörelser

Synstörningar som dubbelseende, dimsyn, försämrad synskärpa, svårighet att fokusera

Känsla av yrsel (vertigo), ringningar i öronen, ont i öronen

Andnöd

Hosta

Näsblod

Feber, känsla att inte vara kry, svaghet

Kräkningar, förstoppning, buksmärta eller obehag, matsmältningsbesvär, mag- eller tarminfektion

Muntorrhet

Håravfall

Klåda

Ledsmärta eller svullnad, muskelkramper eller muskelryckningar, muskelvärk eller svaghet,

bröstsmärta

Viktökning

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

Minskat antal blodplättar (blodkroppar som hjälper till att stoppa blödning), minskat antal vita

blodkroppar som hjälper till att skydda dig mot infektion, minskat kalium i blodet

Ökade leverenzymer, ökade eosinofiler (en typ av vita blodkroppar) i blodet

Svullna körtlar i halsen, armhålan eller ljumsken

Ökad aptit

Förhöjt humör

Att höra, se eller känna saker som inte finns, allvarlig psykisk störning (psykos)

Inte visa och/eller känna känslor, ovanlig misstänksamhet, panikattack

Läs-, tal- och skrivsvårigheter

Rastlöshet, överaktivitet

Svårighet att tänka, minskad vakenhet eller uppmärksamhet

Minskade eller långsamma kroppsrörelser, ofrivilliga onormala eller upprepade muskelrörelser

Svimning

Onormal eller nedsatt känsel

Försämrat, förvrängt eller inget luktsinne

Ovanlig känsla eller känsla som kan föregå migrän eller en viss typ av anfall

Torra ögon, ljuskänslighet, ofrivilliga ögonlocksryckningar, rinnande ögon

Nedsatt eller förlorad hörsel, förlorad hörsel på ena örat

Långsam eller oregelbunden hjärtrytm, känsla att hjärtat slår i bröstet

Lågt blodtryck vid stående (därför kan vissa personer som tar topiramat känna sig svaga, yra eller

kan svimma när de står upp eller plötslig sätter sig upp)

Rodnad, värmekänsla

Pankreatit (inflammation i bukspottkörteln)

Gaser, halsbränna, mättnad eller uppsvälldhet

Blödande tandkött, ökad salivutsöndring, dreglande, dålig andedräkt

Intag av onormalt stora mängder vätska, ökad törst

Missfärgad hud

Muskelstelhet, smärta i sidan

Blod i urinen, inkontinens (brist på kontroll) av urin, brådskande önskan att urinera, smärta i sidan

eller njursmärta

Svårighet att få eller hålla erektion, sexuell dysfunktion

Influensaliknande symtom

Kalla fingrar och tår

Berusningskänsla

Inlärningsproblem

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare):

Onormalt förhöjt humör

Medvetslöshet

Blindhet på ett öga, tillfällig blindhet, nattblindhet

Synsvaghet

Svullnad i och runt ögonen

Domningar, stickningar och färgförändringar (vit, blå och sedan röd) i fingrar och tår när man utsätts

för kyla

Leverinflammation, leversvikt

Stevens-Johnsons syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd som kan uppvisa sår i flera

slemhinnor (t.ex. mun, näsa och ögon), hudutslag och blåsor

Onormal lukt i huden

Obehag i armar eller ben

Njursjukdom

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

Makulopati är en sjukdom i gula fläcken, den lilla fläcken på näthinnan där synen är skarpast. Du ska

uppsöka läkare om du märker en förändring eller försämring av synen.

Toxisk epidermal nekrolys, ett livshotande tillstånd besläktat med, men allvarligare än,

StevensJohnsons syndrom, som kännetecknas av utbredd blåsbildning och sårskorpa av de yttre

hudlagren (se sällsynta biverkningar).

Barn

Biverkningarna hos barn liknar i allmänhet dem som setts hos vuxna, men följande biverkningar kan

vara vanligare hos barn än hos vuxna:

Koncentrationsproblem

Ökad surhetsgrad i blodet

Ha tankar på allvarligt självskadande

Trötthet

Minskad eller ökad aptit

Aggression, onormalt beteende

Svårigheter att somna eller att sova

Känsla av ostadig gång

Känsla av att inte må bra

Minskat kalium i blodet

Inte visa och/eller känna känslor

Rinnande ögon

Långsamma eller oregelbundna hjärtslag

Andra biverkningar som kan uppträda hos barn är:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

Yrsel

Kräkningar

Feber

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

Ökade eosinofiler (en typ av vita blodkroppar) i blodet

Överaktivitet

Värmekänsla

Inlärningsproblem

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se

detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Topiramat Orifarm ska förvaras

Förvaras utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och etiketten efter Utg. dat. Utgångsdatumet är

den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 25ºC.

Hållbarhet efter första öppnandet av burk (endast plastburk): 100 dagar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är topiramat.Varje Topiramat Orifarm filmdragerad tablett innehåller 25

mg, 50 mg, 100 mg topiramat.

Övriga innehållsämnen är:

Tablettkärna:

mannitol (E421), pregelatiniserad stärkelse (majs), mikrokristallin cellulosa,

kroskarmellosnatrium, kolloidal kiseldioxid (vattenfri), magnesiumstearat.

Tablettdragering:

Topiramat Orifarm 25 mg: Opadry II 85F18422 vit (polyvinylalkohol, titandioxid (E171), makrogol

3350, talk).

Topiramat Orifarm 50 mg: Opadry II 85G32312 gul (polyvinylalkohol, talk, titandioxid (E171),

makrogol 3350, lecitin (soja) (E322), gul järnoxid (E172)).

Topiramat Orifarm 100 mg: Opadry II 85G32313 gul (polyvinylalkohol, talk, titandioxid (E171),

makrogol 3350, gul järnoxid (E172), lecitin (soja) (E322)).

Läkemedlets utseende

Topiramat Orifarm 25 mg: filmdragerad tablett, vit, rund, bikonvex, 6 mm i diameter, märkt med V1.

Topiramat Orifarm 50 mg: filmdragerad tablett, ljusgul, rund, bikonvex, 8 mm i diameter, märkt

med V3.

Topiramat Orifarm 100 mg: filmdragerad tablett, gul, rund, bikonvex, 10 mm i diameter, märkt med V4.

Importör/Information lämnas av:

Orifarm AB

Box 56048, 102 17 Stockholm

Tel: 040-680 02 60

Ompackare:

Orifarm Supply s.r.o.

Palouky 1366, 253 01 Hostivice, Tjeckien

Tillverkare:

Actavis-koncernen

Denna bipacksedel ändrades senast: 2020-04-27

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

.

LÄKEMEDLETS NAMN

Topiramat Actavis 25 mg filmdragerade tabletter

Topiramat Actavis 50 mg filmdragerade tabletter

Topiramat Actavis 100 mg filmdragerade tabletter

Topiramat Actavis 200 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 25 mg, 50 mg, 100 mg eller 200 mg topiramat.

Hjälpämne med känd effekt:

Topiramat Actavis 50 mg, 100 mg och 200 mg filmdragerade tabletter innehåller följande hjälpämne:

lecitin (innehåller sojaolja).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Topiramat Actavis 25 mg, filmdragerad tablett, vit, rund, bikonvex, 6 mm i diameter, märkt med V1.

Topiramat Actavis 50 mg, filmdragerad tablett, ljusgul, rund, bikonvex, 8 mm i diameter, märkt med

Topiramat Actavis 100 mg, filmdragerad tablett, gul, rund, bikonvex, 10 mm i diameter, märkt med

Topiramat Actavis 200 mg, filmdragerad tablett, laxrosa, oval, bikonvex, 9,2 x 18,3 mm stor, märkt

med V5.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Monoterapi till vuxna, ungdomar och barn över 6 år med partiella anfall med eller utan sekundär

generalisering eller primärt generaliserade tonisk-kloniska anfall.

Tilläggsbehandling till barn från 2 års ålder, ungdomar och vuxna med partiella anfall med eller utan

sekundär generalisering eller primärt generaliserade tonisk-kloniska anfall och för behandling av

anfall i samband med Lennox-Gastauts syndrom.

Topiramat är indicerat hos vuxna som profylax av migränhuvudvärk efter noggrann utvärdering av

möjliga alternativa behandlingsmetoder. Topiramat är inte avsett för akut behandling.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Det rekommenderas att behandlingen inleds med en låg dos följd av titrering till en effektiv dos.

Dosen och titreringshastigheten ska bestämmas av det kliniska svaret.

Det är inte nödvändigt att övervaka plasmakoncentrationerna av topiramat för att optimera

behandlingen med Topiramat Actavis. I sällsynta fall kan tillägg av topiramat till fenytoin kräva en

justering av fenytoindosen för att uppnå optimalt kliniskt utfall. Tillägg eller utsättning av fenytoin

och karbamazepin vid tilläggsbehandling med Topiramat Actavis kan kräva dosjustering av Topiramat

Actavis.

Hos patienter med eller utan anamnes på krampanfall eller epilepsi ska antiepileptika (AED),

inklusive topiramat, gradvis sättas ut för att minimera risken för krampanfall eller ökad

anfallsfrekvens. I kliniska prövningar minskades de dagliga doserna med en veckas mellanrum med

50–100 mg hos vuxna med epilepsi och med 25–50 mg hos vuxna som fick topiramat i doser upp till

100 mg/dag som migränprofylax. I pediatriska kliniska prövningar sattes topiramat gradvis ut under en

period på 2–8 veckor.

Monoterapi vid epilepsi

Allmänt

När samtidiga AED sätts ut för att uppnå monoterapi med topiramat, ska hänsyn tas till de effekter

detta kan få på anfallskontrollen. Om inte säkerhetsöverväganden kräver omedelbart utsättande av

samtidigt antiepileptikum, rekommenderas en gradvis minskning av samtidigt antiepileptikum med

ungefär en tredjedel av dosen varannan vecka.

När enzyminducerande läkemedel sätts ut, kommer topiramatnivåerna att stiga. En minskning av

dosen av Topiramat Actavis (topiramat) kan krävas om det är kliniskt indicerat.

Vuxna

Dos och titrering ska bestämmas av det kliniska svaret. Titreringen ska starta med 25 mg varje kväll i

1 vecka. Med 1 eller 2 veckors intervall ökas därefter dosen med 25 eller 50 mg/dag, och ges uppdelat

på två dostillfällen. Om patienten inte tolererar titreringsregimen, kan mindre dosökningar eller längre

intervall mellan dosökningarna användas.

Rekommenderad initial måldos vid monoterapi med topiramat hos vuxna är 100 mg/dag till

200 mg/dag uppdelat på två dostillfällen. Högsta rekommenderade daglig dos är 500 mg/dag uppdelat

på två dostillfällen. En del patienter med refraktära former av epilepsi har tolererat monoterapi med

topiramat i doser om 1 000 mg/dag. Dessa doseringsrekommendationer gäller alla vuxna inklusive

äldre utan bakomliggande njursjukdom.

Pediatrisk population (barn över 6 års ålder)

Dos och titreringshastighet hos barn ska bestämmas av kliniskt utfall. Behandling av barn över 6 års

ålder ska starta med 0,5 till 1 mg/kg varje kväll under den första veckan. Med 1 eller 2 veckors

intervall ökas därefter dosen med 0,5 till 1 mg/kg/dag, och ges uppdelat på två dostillfällen. Om

barnet inte tolererar titreringsregimen, kan mindre dosökningar eller längre intervall mellan

dosökningarna användas.

Rekommenderat initialt måldosområde vid monoterapi med topiramat hos barn över 6 års ålder är 100

mg/dag beroende på kliniskt svar (detta är ca 2,0 mg/kg/dag hos barn 6–16 år).

Tilläggsbehandling vid epilepsi (partiella anfall med eller utan sekundär generalisering, primärt

generaliserade tonisk-kloniska anfall eller anfall i samband med Lennox-Gastauts syndrom).

Vuxna

Behandlingen ska starta med 25–50 mg varje kväll i en vecka. Användning av lägre initiala doser har

rapporterats, men har inte studerats systematiskt. Med en eller två veckors intervall ökas därefter

dosen med 25-50 mg/dag och tas uppdelat på två dostillfällen. En del patienter kan uppnå effekt med

dosering en gång per dag.

Som tilläggsbehandling i kliniska prövningar var 200 mg den lägsta effektiva dosen. Vanlig daglig dos

är 200–400 mg uppdelat på två dostillfällen.

Dessa doseringsrekommendationer gäller alla vuxna, inklusive äldre, utan bakomliggande

njursjukdom (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population (barn från 2 års ålder)

Rekommenderad total daglig dos av Topiramat Actavis (topiramat) som tilläggsbehandling är ungefär

5 till 9 mg/kg/dag uppdelat på två dostillfällen. Titreringen ska starta vid 25 mg (eller lägre, baserat på

ett dosområde mellan 1 och 3 mg/kg/dag) varje kväll under den första veckan. Med 1 eller 2 veckors

intervall ökas därefter dosen med 1 till 3 mg/kg/dag (uppdelat på två dostillfällen) för att uppnå

optimalt kliniskt svar.

Dagliga doser på upp till 30 mg/kg/dag har studerats och tolererades i allmänhet väl.

Migrän

Vuxna

Rekommenderad total daglig dos av topiramat vid profylaktisk behandling av migränhuvudvärk är 100

mg/dag uppdelat på två dostillfällen. Titreringen ska starta med 25 mg varje kväll i 1 vecka. Dosen

ökas därefter med 25 mg/dag med 1 veckas mellanrum. Om patienten inte tolererar titreringsregimen,

kan längre intervall mellan dosjusteringarna användas.

En del patienter kan uppleva en förbättring vid en total daglig dos på 50 mg/dag. Patienter har fått en

total daglig dos på upp till 200 mg/dag. Denna dos kan vara till fördel för en del patienter, men trots

detta bör försiktighet iakttas på grund av ökad incidens av biverkningar.

Pediatrisk population

Topiramat Actavis (topiramat) rekommenderas inte för behandling eller profylax av migrän hos barn

beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt.

Allmänna doseringsrekommendationer för Topiramat Actavis i särskilda patientpopulationer

Nedsatt njurfunktion

Topiramat ska ges med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion (CL

70 ml/min) då

plasmaclearance och renalt clearance av topiramat är minskat. Personer med känd nedsatt njurfunktion

kan kräva längre tid för att uppnå steady-state vid varje dos. Halvering av den vanliga start- och

underhållsdosen rekommenderas (se avsnitt 5.2).

Topiramat avlägsnas från plasma vid hemodialys, därför ska en tilläggsdos av Topiramat Actavis

motsvarande ungefär en halv daglig dos ges till patienter med terminal njursvikt de dagar de genomgår

hemodialys. Tilläggsdosen ska ges uppdelat på dostillfällen i början och slutet av hemodialysen.

Tilläggsdosen kan vara olika stor beroende på egenskaperna hos den dialysutrustning som används (se

avsnitt 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Topiramat ska ges med försiktighet till patienter med måttligt till svårt nedsatt leverfunktion då

clearance av topiramat är minskat.

Äldre

Ingen dosjustering krävs hos äldre förutsatt att njurfunktionen är intakt.

Administreringssätt

Topiramat Actavis finns som filmdragerade tabletter. Det rekommenderas att de filmdragerade

tabletterna inte bryts.

Topiramat Actavis kan tas utan hänsyn till måltider.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Profylax av migränhuvudvärk under graviditet samt till fertila kvinnor som inte använder en mycket

effektiv preventivmetod.

4.4

Varningar och försiktighet

I situationer då snabb utsättning av topiramat är medicinskt indicerat, rekommenderas lämplig

övervakning (se avsnitt 4.2).

Som med övriga AED kan vissa patienter uppleva en ökning av anfallsfrekvens eller nya typer av

anfall med topiramat. Dessa fenomen kan vara konsekvensen av en överdos, en minskning av

plasmakoncentrationen av AED som används samtidigt, försämring av sjukdomen eller en paradoxal

effekt.

Adekvat hydrering är mycket viktigt under tiden topiramat används. Hydrering kan minska risken för

njursten (se nedan). Lämplig hydrering före och under aktiviteter såsom träning eller exponering för

höga temperaturer kan minska risken för värmerelaterade biverkningar (se avsnitt 4.8).

Kvinnor i fertil ålder

Topiramat kan orsaka fosterskada och hämmad fostertillväxt (litenhet för sin ålder i relation till

graviditetslängd och låg födelsevikt) när det administreras till en gravid kvinna. Data från The North

American Antiepileptic Drug Pregnancy Registry för topiramat som monoterapi visade en cirka tre

gånger högre förekomst av större medfödda missbildningar (4,3 %), jämfört med en referensgrupp

som inte använde AED (1,4 %). Dessutom indikerar data från andra studier att det, jämfört med

monoterapi, finns en ökad risk för teratogena effekter i samband med användning av AED i

kombinationsterapi.

Innan behandling med topiramat sätts in hos en kvinna i fertil ålder ska ett graviditetstest göras och en

mycket effektiv preventivmetod rekommenderas (se avsnitt 4.5). Patienten ska få fullständig

information om riskerna som är förenade med användning av topiramat under graviditet (se avsnitt 4.3

och 4.6).

Oligohidros

Oligohidros (minskad svettning) har rapporterats i samband med användning av topiramat. Minskad

svettning och hypertermi (förhöjd kroppstemperatur) kan förekomma, speciellt hos små barn som

utsätts för hög lufttemperatur.

Humörförändringar/depression

En ökad incidens av humörförändringar och depression har observerats under behandling med

topiramat.

Suicidtankar och självmordsbeteende

Suicidtankar och självmordsbeteende har rapporterats hos patienter som behandlas med antiepileptika

för flera indikationer. En metaanalys av randomiserade, placebokontrollerade studier med AED har

också visat en liten ökad risk för suicidtankar och självmordsbeteende. Mekanismen för denna risk är

inte känd och tillgängliga data utesluter inte en eventuell ökad risk för topiramat.

I dubbelblinda kliniska prövningar förekom självmordsrelaterade biverkningar (suicidtankar,

självmordsförsök och självmord) med en frekvens på 0,5 % hos topiramatbehandlade patienter (46 av

8 652 behandlade patienter) och med nästan 3 gånger högre incidens än hos dem som behandlades

med placebo (0,2 %, 8 av 4 045 behandlade patienter).

Därför ska patienter övervakas för tecken på suicidtankar och självmordsbeteende, och lämplig

behandling bör övervägas. Patienter (och deras vårdgivare) bör rådas till att uppsöka medicinsk

rådgivning om tecken på suicidtankar och självmordsbeteende uppstår.

Njursten

Vissa patienter, särskilt de med predisponering för njursten, kan löpa ökad risk för njurstensbildning

och därmed förknippade tecken och symtom såsom njurkolik, njursmärta eller flanksmärta.

Riskfaktorer för njursten inkluderar tidigare njurstensbildning, familjeanamnes av njursten och

hyperkalciuri. Ingen av dessa riskfaktorer kan med säkerhet förutsäga njurstensbildning under

behandling med topiramat. Dessutom kan patienter som tar andra läkemedel som är förknippade med

njursten löpa ökad risk.

Nedsatt njurfunktion

Topiramat ska ges med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion (CL

70 ml/min),

eftersom plasma- och njurclearance av topiramat är nedsatt. För specifika doseringsrekommendationer

för patienter med nedsatt njurfunktion, se avsnitt 4.2.

Nedsatt leverfunktion

Topiramat ska ges med försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion, eftersom clearance av

topiramat kan vara nedsatt.

Akut myopi och sekundärt glaukom med trång kammarvinkel

Ett syndrom bestående av akut myopi förknippad med sekundärt glaukom med trång kammarvinkel

har rapporterats hos patienter som får topiramat. Symtomen inkluderar akut insättande försämring av

synskärpan och/eller ögonsmärta. De oftalmologiska fynden kan inkludera myopi, grund främre

kammare, okulär hyperemi (rödhet) och ökat intraokulärt tryck. Mydriasis kan eventuellt förekomma.

Detta syndrom kan vara förknippat med supraciliär utgjutning, vilket medför främre förskjutning av

lins och iris, med sekundärt glaukom med trång kammarvinkel. Symtomen uppkommer vanligtvis

inom 1 månad efter initiering av topiramatbehandling. I motsats till primärt glaukom med trång

kammarvinkel, vilket är sällsynt hos patienter som är yngre än 40 år, har sekundärt glaukom med trång

kammarvinkel i samband topiramat rapporterats hos såväl pediatriska patienter som vuxna.

Behandlingen omfattar avbrytande av topiramatbehandlingen så snabbt som möjligt, enligt

behandlade läkares bedömning, och lämpliga åtgärder för att sänka det intraokulära trycket. Dessa

åtgärder medför i allmänhet en sänkning av det intraokulära trycket.

Förhöjt intraokulärt tryck av vilken etiologi som helst kan, om det inte behandlas, leda till ett allvarligt

förlopp med permanent synförlust.

Det bör avgöras om patienter med anamnes på ögonsjukdomar bör behandlas med topiramat.

Synfältsdefekter

Synfältsdefekter har rapporterats hos patienter som får topiramat oberoende av förhöjt intraokulärt

tryck. I kliniska studier var flertalet av dessa händelser reversibla efter utsättning av topiramat. Om

synfältsdefekter uppträder vid något tillfälle under behandling med topiramat bör utsättning av

läkemedlet övervägas.

Metabolisk acidos

Hyperkloremisk metabolisk acidos utan anjongap (d.v.s. sänkt serumbikarbonat under det normala

referensområdet utan respiratorisk alkalos) är förknippat med topiramatbehandling. Denna minskning

av serumbikarbonat beror på topiramats hämmande effekt på renalt karbanhydras. Vanligtvis inträffar

minskningen av bikarbonat tidigt under behandlingen, även om den kan inträffa när som helst under

behandlingen. Dessa minskningar är vanligtvis lindriga till måttliga (genomsnittlig minskning på 4

mmol/l vid doser på 100 mg/dag eller högre hos vuxna och vid ca 6 mg/kg/dag hos pediatriska

patienter). I sällsynta fall har patienter haft minskningar till värden under 10 mmol/l. Tillstånd eller

behandlingar som predisponerar för acidos (såsom njursjukdom, allvarliga respiratoriska sjukdomar,

status epileptikus, diarré, kirurgi, ketogen diet eller vissa läkemedel) kan förstärka de

bikarbonatsänkande effekterna av topiramat.

Kronisk metabolisk acidos ökar risken för bildning av njursten och kan eventuellt leda till osteopeni.

Kronisk metabolisk acidos hos pediatriska patienter kan minska tillväxthastigheten. Effekten av

topiramat på benvävnadsrelaterade följdtillstånd har inte systematiskt undersökts i pediatriska eller

vuxna populationer.

Beroende på bakomliggande tillstånd, rekommenderas lämplig utvärdering inklusive

serumbikarbonatnivåer vid behandling med topiramat. Om tecken eller symtom förekommer (t.ex.

Kussmauls andning, dyspné, anorexi, illamående, kräkningar, överdriven trötthet, takykardi eller

arytmi) som tyder på metabolisk acidos, rekommenderas mätning av serumbikarbonat. Om metabolisk

acidos utvecklas och kvarstår, bör en sänkning av dosen eller utsättning av topiramat (genom

nedtrappning) övervägas.

Topiramat bör användas med försiktighet hos patienter med tillstånd eller behandlingar som utgör en

riskfaktor för uppkomsten av metabolisk acidos.

Försämrad kognitiv funktion

Kognitiv försämring vid epilepsi är multifaktoriell och kan bero på den underliggande etiologin som

följd av epilepsin eller antiepileptisk behandling. I litteraturen finns rapporter om försämring av

kognitiva funktioner hos vuxna som behandlats med topiramat och som krävde dosminskning eller

utsättning av behandlingen. Studier som visar kognitivt utfall hos barn som behandlats med topiramat

är emellertid otillräckliga och dess effekt i detta avseende behöver fortfarande klarläggas.

Hyperammonemi och encefalopati

Hyperammonemi med eller utan encefalopati har rapporterats vid behandling med topiramat (se

avsnitt 4.8). Risken för hyperammonemi vid behandling med topiramat verkar vara dosrelaterad.

Hyperammonemi har rapporterats med högre frekvens när topiramat används samtidigt med

valproinsyra (se avsnitt 4.5).

Hos patienter som utvecklar oförklarlig letargi eller förändrad mental status vid monoterapi eller

tilläggsbehandling med topiramat, rekommenderas att hyperammonemisk encefalopati övervägs och

att halterna av ammoniak mäts.

Näringstillägg

Vissa patienter kan gå ner i vikt vid behandling med topiramat. Det rekommenderas att patienter som

behandlas med topiramat kontrolleras med avseende på viktminskning. Kosttillägg eller ökat

födointag kan övervägas om patienten förlorar i vikt vid behandling med topiramat.

Hjälpämnen

Lecitin

Topiramat Actavis 50 mg, 100 mg och 200 mg filmdragerade tabletter innehåller lecitin (sojaolja).

Patienter som är allergiska mot jordnötter eller soja ska inte använda detta läkemedel.

Natrium

Varje tablett innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium, och är näst intill ”natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Effekter av Topiramat Actavis på andra antiepileptika

Tillägg av Topiramat Actavis till andra AED (fenytoin, karbamazepin, valproinsyra, fenobarbital,

primidon) har ingen effekt på deras plasmakoncentrationer vid steady-state, utom hos enstaka

patienter där tillägg av Topiramat Actavis till fenytoin kan medföra en ökning av fenytoins

plasmakoncentrationer. Detta kan möjligen bero på en hämning av en specifik enzympolymorfisk

isoform (CYP2C19). Följaktligen bör alla patienter som står på fenytoin och visar kliniska tecken

eller symtom på toxicitet få sina fenytoinnivåer övervakade.

En farmakokinetisk interaktionsstudie på patienter med epilepsi indikerade att tillägg av topiramat till

lamotrigin inte hade någon effekt på plasmakoncentrationen av lamotrigin vid steady-state vid

topiramatdoser på 100 till 400 mg/dag. Dessutom förekom ingen förändring av topiramats

plasmakoncentrationer vid steady-state under behandling med eller efter utsättning av

lamotriginbehandling (genomsnittlig dos på 327 mg/dag).

Topiramat hämmar enzymet CYP2C19 och kan andra störa andra substanser som metaboliseras via

detta enzym (t.ex. diazepam, imipramin, moklobemid, proguanil, omeprazol).

Effekter av andra antiepileptika på Topiramat Actavis

Fenytoin och karbamazepin minskar plasmakoncentrationen av topiramat. Tillägg eller utsättande av

fenytoin eller karbamazepin vid samtidig behandling med Topiramat Actavis kan kräva dosjustering

av den senare. Detta bör ske genom titrering till dess kliniska effekt uppnås. Tillägg eller utsättande av

valproinsyra medför inte kliniskt signifikanta förändringar i plasmakoncentrationerna av Topiramat

Actavis och motiverar därför inte någon dosjustering av Topiramat Actavis. Resultaten av dessa

interaktioner sammanfattas nedan:

Samtidigt administrerat

AED-

koncentration

Topiramat Actavis -

koncentration

Fenytoin

↔**

Karbamazepin (CBZ)

Valproinsyra

Lamotrigin

Fenobarbital

Primidon

↔ = Ingen effekt på plasmakoncentration (≤15 % förändring)

** = Plasmakoncentrationer ökar hos enskilda patienter

↓ = Plasmakoncentrationer minskar

NS = Inte studerat

AED = Antiepileptikum

Andra läkemedelsinteraktioner

Digoxin

I en engångsdosstudie minskade ytan under plasmakoncentrationskurvan (AUC) för serumdigoxin

med 12 % på grund av samtidig administrering av Topiramat Actavis. Den kliniska relevansen av

denna observation har inte fastställts. När Topiramat Actavis läggs till eller sätts ut hos patienter som

står på digoxinbehandling, bör noggrann rutinmässig övervakning av serumdigoxin ske.

Centraldämpande läkemedel

Samtidig administrering av Topiramat Actavis och alkohol eller andra centraldämpande läkemedel har

inte utvärderats i kliniska studier. Det rekommenderas att Topiramat Actavis inte används tillsammans

med alkohol eller andra centraldämpande läkemedel.

Johannesört (Hypericum perforatum)

Det kan finnas en risk för minskade plasmakoncentrationer och därmed en förlust av effekt som följd

vid samtidig administrering av topiramat och johannesört. Inga kliniska studier har genomförts för att

utvärdera denna potentiella interaktion.

Orala preventivmedel

I en farmakokinetisk interaktionsstudie på friska frivilliga försökspersoner med samtidigt

administrerat p-piller av kombinationstyp innehållande 1 mg noretisteron (NET) plus

35 μg etinylöstradiol (EE), var Topiramat Actavis, som gavs utan andra läkemedel, i doser på 50 till

200 mg/dag inte förknippat med statistiskt signifikanta förändringar av genomsnittlig exponering

(AUC) för någon komponent i p-pillret. I en annan studie var exponeringen för EE statistiskt

signifikant minskad i doser på 200, 400 och 800 mg/dag (18 %, 21 % respektive 30 %) när det gavs

som tilläggsbehandling till epilepsipatienter som tog valproinsyra. Topiramat Actavis (50–200 mg/dag

hos friska frivilliga och 200–800 mg/dag hos epilepsipatienter) påverkade inte exponeringen för NET

signifikant i någon av de två studierna. Även om det förekom en dosberoende minskning av EE-

exponeringen i doser på 200–800 mg/dag (hos epilepsipatienter), fanns det ingen signifikant

dosberoende förändring av EE-exponeringen i doser på 50–200 mg/dag (hos friska frivilliga). Den

kliniska betydelsen av förändringarna är inte känd. Risken för minskad antikonceptionell effekt och

ökade genombrottsblödningar bör beaktas hos patienter som tar orala preventivmedel av

kombinationstyp tillsammans med Topiramat Actavis. Patienter som tar östrogeninnehållande

preventivmedel ska uppmanas rapportera eventuella förändringar i blödningsmönstret. Den

antikonceptionella effekten kan minska även utan genombrottsblödningar.

Litium

Hos friska frivilliga försökspersoner observerades en minskning (18 % för AUC) i systemisk

exponering för litium vid samtidig administrering av topiramat 200 mg/dag. Hos patienter med bipolär

sjukdom var farmakokinetiken för litium oförändrad under behandling med topiramat vid doser på 200

mg/dag. Efter topiramatdoser på upp till 600 mg/dag observerades dock en ökning i systemisk

exponering (26 % för AUC). Litiumnivåerna ska övervakas vid samtidig administrering av topiramat.

Risperidon

Läkemedelsinteraktionsstudier som genomfördes med engångsdoser till friska frivilliga

försökspersoner och upprepade doser till patienter med bipolär sjukdom gav likartade resultat. När det

administrerades samtidigt som topiramat i stigande doser på 100, 250 och 400 mg/dag skedde en

minskning av risperidons (administrerat i doser från 1 till 6 mg/dag) systemiska exponering (16 % och

33 % för AUC vid steady-state vid doserna 250 respektive 400 mg/dag). Skillnaderna i AUC för den

totala aktiva fraktionen mellan behandling med risperidon ensamt och kombinationsbehandling med

topiramat var dock inte statistiskt signifikanta. Minimala förändringar i farmakokinetiken för den

totala aktiva fraktionen (risperidon plus 9-hydroxirisperidon) och inga förändringar för 9-

hydroxirisperidon observerades. Det skedde inga signifikanta förändringar i den systemiska

exponeringen för risperidons totala aktiva del eller för topiramat. När topiramat lades till existerande

risperidonbehandling (1-6 mg/dag) rapporterades biverkningar mer frekvent än innan topiramat (250-

400 mg/dag) introducerades (90 % respektive 54 %). De mest frekvent rapporterade biverkningarna då

topiramat lades till risperidonbehandling var: somnolens (27 % och 12 %), parestesier (22 % och 0 %)

och illamående (18 % respektive 9 %).

Hydroklortiazid (HCTZ)

En läkemedelsinteraktionsstudie som genomfördes med friska frivilliga försökspersoner utvärderade

farmakokinetiken vid steady-state för HCZT (25 mg var 24:e tim) och topiramat (96 mg var 12:e tim)

när de administrerades ensamma och tillsammans. Resultaten från denna studie indikerar att

topiramats C

ökade med 27 % och AUC ökade med 29 % när HCTZ adderades till topiramat. Den

kliniska betydelsen av denna förändring är inte känd. Tillägg av HCTZ vid topiramatbehandling kan

kräva en justering av topiramatdosen. Farmakokinetiken vid steady-state för HCTZ påverkades inte

signifikant av samtidig administrering av topiramat. Kliniska laboratorieresultat indikerar minskningar

av serumkalium efter administrering av topiramat eller HCTZ, vilka var större när HCTZ och

topiramat administrerades samtidigt.

Metformin

En läkemedelsinteraktionsstudie som genomfördes på friska frivilliga försökspersoner utvärderade

farmakokinetiken vid steady-state för metformin och topiramat i plasma när metformin gavs ensamt

och när metformin och topiramat gavs samtidigt. Resultaten från denna studie indikerade att

metformins genomsnittliga C

och genomsnittliga AUC

0-12h

ökade med 18 % respektive 25 %,

medan CL/F minskade med 20 % när metformin administrerades tillsammans med topiramat.

Topiramat påverkade inte t

för metformin. Den kliniska betydelsen av topiramats effekt på

metformins farmakokinetik är oklar. Oral plasmaclearance för topiramat tycks minska när det

administreras tillsammans med metformin. Storleken på förändringen av clearance är inte känd. Den

kliniska betydelsen av metformins effekt på topiramats farmakokinetik är oklar.

När Topiramat Actavis läggs till eller sätts ut hos patienter som står på metforminbehandling, bör

noggrann rutinmässig övervakning ske med avseende på adekvat kontroll av deras diabetesstatus.

Pioglitazon

En läkemedelsinteraktionsstudie som genomfördes med friska frivilliga försökspersoner utvärderade

farmakokinetiken vid steady-state för topiramat och pioglitazon när de administrerades ensamma och

tillsammans. En minskning på 15 % av AUC

τ,ss

för pioglitazon utan någon förändring av C

max,ss

observerades. Detta fynd var inte statistiskt signifikant. Dessutom noterades en minskning på 13 %

och 16 % av C

max,ss

respektive AUC

τ,ss

för den aktiva hydroximetaboliten, liksom en minskning på 60

% av C

max,ss

och AUC

τ,ss

för den aktiva ketometaboliten. Den kliniska betydelsen av dessa fynd är inte

känd. När Topiramat Actavis läggs till pioglitazonbehandling eller pioglitazon läggs till Topiramat

Actavis -behandling, bör noggrann rutinmässig övervakning av patienterna ske med avseende på

adekvat kontroll av deras diabetesstatus.

Glibenklamid

En läkemedelsinteraktionsstudie som genomfördes på patienter med typ 2-diabetes utvärderade

farmakokinetiken vid steady-state för glibenklamid (5 mg/dag) ensamt och tillsammans med topiramat

(150 mg/dag). Det skedde en minskning på 25 % av AUC

för glibenklamid vid administrering av

topiramat. Den systemiska exponeringen för de aktiva metaboliterna, 4-

trans

-hydroxi-glyburid (M1)

och 3-

cis

-hydroxiglyburid (M2), minskade också med 13 % respektive 15 %. Farmakokinetiken vid

steady-state för topiramat var opåverkad av samtidig administrering av glibenklamid.

När topiramat läggs till glibenklamidbehandling eller glibenklamid läggs till topiramatbehandling, bör

noggrann rutinmässig övervakning av patienterna ske med avseende på adekvat kontroll av deras

diabetesstatus.

Övriga interaktioner

Läkemedel som predisponerar för njursten

Topiramat Actavis kan, när det används tillsammans med andra läkemedel som predisponerar för

njursten, öka risken för njursten. När Topiramat Actavis används bör läkemedel som dessa undvikas,

eftersom de kan skapa en fysiologisk miljö som ökar risken för njurstensbildning.

Valproinsyra

Samtidig administrering av topiramat och valproinsyra har varit förknippad med hyperammonemi med

eller utan encefalopati hos patienter som har tolererat något av läkemedlen var för sig. I de flesta fall

lindrades symtomen och tecknen när något av läkemedlen sattes ut (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.8).

Denna biverkning beror inte på en farmakokinetisk interaktion.

Hypotermi, definierat som en oavsiktlig sänkning av den inre kroppstemperaturen till <35°C, har

rapporterats i samband med samtidig användning av topiramat och valproinsyra (VPA), både i

samband med hyperammonemi och vid frånvaro av hyperammonemi. Denna biverkning hos patienter

som samtidigt använder topiramat och valproat kan uppträda efter att topiramatbehandling har

påbörjats eller efter att den dagliga dosen av topiramat har ökats.

Warfarin

Minskad protrombintid/internationellt normaliserat ratio (PT/INR) har rapporterats hos patienter

behandlade med topiramat i kombination med warfarin. INR ska därför noggrant övervakas hos

patienter som samtidigt behandlas med topiramat och warfarin.

Ytterligare farmakokinetiska läkemedelsinteraktionsstudier

Det har genomförts kliniska studier för att utvärdera den potentiella farmakokinetiska

läkemedelsinteraktionen mellan topiramat och andra läkemedel. Förändringar i C

eller AUC till

följd av interaktioner sammanfattas nedan. Den andra kolumnen (koncentration av samtidigt

läkemedel) beskriver vad som händer med koncentrationen av det samtidiga läkemedel som anges i

den första kolumnen när topiramat läggs till. Den tredje kolumnen (koncentration av topiramat)

beskriver hur den samtidiga administreringen av ett läkemedel som anges i den första kolumnen

förändrar koncentrationen av topiramat.

Sammanfattning av resultat från ytterligare kliniska farmakokinetiska

läkemedelsinteraktionsstudier

Samtidigt

läkemedel

Koncentration av samtidigt läkemedel

a

Koncentration av topiramat

a

Amitriptylin

↔ 20 % ökning av C

och AUC för

nortriptylinmetabolit

Dihydroergotamin

(oralt och

subkutant)

Haloperidol

↔ 31 % ökning av AUC för den

reducerade metaboliten

Propranolol

↔ 17 % ökning av C

för 4-OH

propranolol (TPM 50 mg var 12:e timme)

9 % och 16 % ökning av C

9 % och 17 % ökning av AUC (40

respektive 80 mg propranolol var

12:e timme)

Sumatriptan

(oralt och

subkutant)

Pizotifen

Diltiazem

25 % minskning av AUC för diltiazem

och 18 % minskning av DEA och ↔ för

DEM*

20 % ökning av AUC

Venlafaxin

Flunarizin

16 % ökning av AUC

(TPM 50 mg var 12:e timme)b

%-värden är förändringar av behandlingens genomsnittliga C

eller AUC med avseende på

monoterapi

↔ = Ingen effekt på C

och AUC (≤15 % förändring) av modersubstansen

NS = Inte studerat

* DEA = Desacetyldiltiazem, DEM = N-demetyldiltiazem

AUC för flunarizin ökade 14 % hos patienter som enbart tog flunarizin. Exponeringsökningen kan

tillskrivas ackumulering under tiden steady-state uppnås.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Risk relaterad till epilepsi och antiepileptika i allmänhet

Specialistråd ska ges till fertila kvinnor. Behovet av behandling med antiepileptika bör ses över när en

kvinna planerar att bli gravid. Hos kvinnor som behandlas för epilepsi bör plötsligt utsättande av

behandling med antiepileptika undvikas eftersom det kan leda till genombrottsanfall med allvarliga

konsekvenser för kvinnan och det ofödda barnet. Monoterapi är om möjligt alltid att föredra eftersom

behandling med flera med antiepileptika kan vara förenad med en större risk för medfödda

missbildningar än för monoterapi, beroende på involverade antiepileptika.

Risk relaterad till topiramat

Topiramat var teratogent hos mus, råtta och kanin (se avsnitt 5.3). Hos råtta passerar topiramat

placentabarriären.

Hos människa passerar topiramat placenta och liknande koncentrationer har rapporterats i

navelsträngen och moderns blod.

Kliniska data från graviditetsregister indikerar att spädbarn som exponeras för topiramat som

monoterapi har

en ökad risk för medfödda missbildningar (i synnerhet läpp/gomspalt, hypospadi och

anomalier som omfattar olika organsystem) efter exponering under den första trimestern. Data

från ”North American Antiepileptic Drug”-registret för topiramat som monoterapi visade en cirka tre

gånger högre förekomst av större medfödda missbildningar (4,3 %) jämfört med en referensgrupp som

inte använde AED (1,4 %).

Dessutom indikerar data från andra studier att det, jämfört med monoterapi, finns en ökad risk för

teratogena effekter i samband med användning av AED i kombinationsterapi. Risken har rapporterats

vara dosberoende. Effekterna har observerats för alla doser. Hos kvinnor som behandlas med

topiramat och som har fått ett barn med en medfödd missbildning verkar det finnas en ökad risk för

missbildningar i efterföljande graviditeter vid exponering för topiramat.

en högre förekomst av låg födelsevikt (<2500 gram) jämfört med en referensgrupp.

en högre förekomst av litenhet för sin ålder i relation till graviditetslängd (definierad som

födelsevikt under den 10:e percentilen korrigerad för graviditetsvecka, stratifierad för kön). De

långsiktiga konsekvenserna av dessa fynd kunde inte fastställas.

Indikation epilepsi

Alternativa behandlingar bör övervägas till fertila kvinnor. Om topiramat används till fertila kvinnor

bör en mycket effektiv preventivmetod användas (se avsnitt 4.5), och kvinnan bör få fullständig

information om de kända riskerna med okontrollerad epilepsi under graviditet och de potentiella

riskerna med läkemedlet för fostret. Om en kvinna planerar att bli gravid rekommenderas ett

läkarbesök före befruktning, för att ompröva behandlingen, och för att överväga andra

behandlingsalternativ. Vid administrering under den första trimestern ska noggrann prenatal

övervakning ske.

Indikation profylax av migränhuvudvärk

Topiramat är kontraindicerat under graviditet samt hos fertila kvinnor som inte använder en mycket

effektiv preventivmetod (se avsnitt 4.3 och 4.5 Interaktioner med orala preventivmedel).

Amning

Djurstudier har visat utsöndring av topiramat i mjölk. Utsöndringen av topiramat i bröstmjölk hos

människa har inte utvärderats i kontrollerade studier. Begränsade observationer hos patienter tyder på

en omfattande utsöndring av topiramat i human bröstmjölk. Effekter som har observerats hos ammade

nyfödda/spädbarn till behandlade mödrar omfattar diarré, dåsighet, irritabilitet och otillräcklig

viktökning. Därför måste beslut fattas om amningen ska avbrytas eller om man ska avstå från/sätta ut

behandlingen med topiramat med hänsyn taget till fördelen för barnet att ammas och fördelen med

topiramatbehandling för kvinnan (se avsnitt 4.4).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Topiramat Actavis har mindre eller måttlig påverkan på förmågan att framföra fordon och använda

maskiner. Topiramat verkar på det central nervsystemet och kan ge dåsighet, yrsel eller andra

relaterade symtom. Det kan även orsaka synstörningar och/eller dimsyn. Dessa biverkningar kan

eventuellt vara farliga för patienter som framför fordon eller använder maskiner, i synnerhet fram till

dess den enskilda patientens upplevelse av läkemedlet är känd.

4.8

Biverkningar

Topiramats säkerhet utvärderades från en klinisk prövningsdatabas bestående av 4 111 patienter

(3 182 stod på topiramat och 929 på placebo) som deltog i 20 dubbelblinda prövningar respektive

2 847 patienter som deltog i 34 öppna prövningar med topiramat som tilläggsbehandling av primärt

generaliserade tonisk-kloniska anfall, partiella anfall, anfall i samband med Lennox-Gastauts

syndrom, monoterapi vid ny eller nyligen diagnostiserad epilepsi eller migränprofylax. De flesta

biverkningar var lindriga till måttliga. De biverkningar som identifierades i kliniska prövningar och

vid erfarenhet efter godkännandet för försäljning (anges med ”*”) listas efter deras incidens i kliniska

prövningar i tabell 1.

Angivna frekvenser är följande:

Mycket vanliga

≥1/10

Vanliga

≥1/100, <1/10

Mindre vanliga

≥1/1 000, <1/100

Sällsynta

≥1/10 000, <1/1 000

Ingen känd frekvens

kan inte beräknas från tillgängliga data

De vanligaste biverkningarna (de med en incidens på >5 % och större än vad som observerades med

placebo vid minst en indikation i dubbelblinda kontrollerade studier med topiramat) omfattar: anorexi,

minskad aptit, bradyfreni, depression, expressiv språkstörning, insomni, onormal koordination, störd

uppmärksamhet, yrsel, dysartri, dysgeusi, hypestesi, letargi, minnesförsämring, nystagmus, parestesi,

somnolens, tremor, diplopi, dimsyn, diarré, illamående, trötthet, irritabilitet och viktminskning.

Tabell 1:

Biverkningar av topiramat

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen

känd

frekvens

Infektioner och

infestationer

Naso-

faryngit*

Blodet och

lymfsystemet

Anemi

Leukopeni,

trombocytopeni,

lymfadenopati,

eosinofili

Neutropeni*

Immunsystemet

Överkänslighet

Allergiskt

ödem*

Metabolism

och nutrition

Anorexi,

minskad aptit

Metabolisk

acidos,

hypokalemi,

ökad aptit,

polydipsi

Hyper-

kloremisk

acidos,

hyperammo

nemi*,

hyperammo

nemisk

encefalopati

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen

känd

frekvens

Psykiska

störningar

Depression

Bradyfreni,

insomni,

expressiv

språkstörning,

ångest,

förvirrings-

tillstånd,

desorientering,

aggression,

humör-

förändring,

agitation,

humör-

svängningar,

nedstämdhet,

vrede, onormalt

beteende

Självmords-

tankar,

självmords-

försök,

hallucination,

psykotisk

störning, hörsel-

hallucination,

synhallucination,

apati, avsaknad

av spontant tal,

sömnstörning,

affektlabilitet,

minskad libido,

rastlöshet, gråt,

dysfemi,

euforisk

sinnesstämning,

paranoia,

perseveration,

panikattack,

gråtmildhet,

lässtörning,

insomnings-

svårigheter,

flack affekt,

onormalt

tänkande, förlust

av libido,

håglöshet,

svårigheter att

vidmakthålla

sömnen,

distraherbarhet,

för tidigt

uppvaknande,

panikreaktion,

förhöjd

sinnesstämning

Mani, panik-

syndrom,

känsla av

förtvivlan*,

hypomani,

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen

känd

frekvens

Centrala och

perifera

nervsystemet

Parestesi,

somnolens,

yrsel

Störd

uppmärksam-

het, minnes-

försämring,

amnesi,

kognitiv

störning,

mental

försämring,

försämrade

psykomotoriska

färdigheter,

kramper,

onormal

koordination,

tremor, letargi,

hypestesi,

nystagmus,

smakrubbning,

balans-

rubbning,

dysartri,

intensions-

tremor,

sedering

Minskad

medvetandegrad,

grand mal-anfall,

defekt synfält,

komplexa

partiella anfall,

talstörning,

psykomotorisk

hyperaktivitet,

synkope,

sensorisk

störning,

dregling,

hypersomni,

afasi, repetitivt

tal, hypokinesi,

dyskinesi,

postural yrsel,

dålig

sömnkvalitet,

brännande

känsla, sensorisk

förlust, felaktig

luktförnimmelse,

cerebellärt

syndrom,

dysestesi,

nedsatt smak-

förnimmelse,

stupor,

klumpighet,

aura, förlorad

smak-

förnimmelse,

dysgrafi, dysfasi,

perifer

neuropati,

presynkope,

dystoni,

myrkrypningar

Apraxi,

sömn-

störning vid

dygnsrytm-

störning,

hyperestesi,

nedsatt lukt-

förmåga,

avsaknad av

luktsinne,

essentiell

tremor,

akinesi,

okänslighet

för stimuli

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen

känd

frekvens

Ögon

Dimsyn,

diplopi,

synstörning

Minskad

synskärpa,

skotom, myopi*,

onormal känsla i

ögonen*, torra

ögon, fotofobi,

blefarospasm,

ökad

tårproduktion,

fotopsi,

mydriasis,

presbyopi

Ensidig

blindhet,

övergående

blindhet,

glaukom,

ackommod-

ations-

störning,

förändrat

djupseende,

flimmer-

skotom,

ögonlocks-

ödem*,

nattblind-

het,

amblyopi

Glaukom

med trång

kammar-

vinkel*,

makulo-

pati*,

ögon-

rörelse-

störning*

bindhinne

ödem*,

uvetit

Öron och

balansorgan

Vertigo,

tinnitus,

öronvärk

Dövhet, ensidig

dövhet,

neurosensorisk

dövhet, obehag i

öronen,

försämrad hörsel

Hjärtat

Bradykardi,

sinusbradykardi,

palpitationer

Blodkärl

Hypotension,

ortostatisk

hypotension,

rodnad,

värmevallning

Raynauds

fenomen

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Dyspné,

näsblödning,

nästäppa,

rinorré, hosta*

Ansträngnings-

dyspné,

paranasal

sinushyper-

sekretion,

dysfoni

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen

känd

frekvens

Magtarm-

kanalen

Illamående,

diarré

Kräkningar,

förstoppning,

övre buksmärta,

dyspepsi,

buksmärta,

muntorrhet,

magobehag,

oral parestesi,

gastrit,

bukobehag

Pankreatit,

flatulens,

gastroesofageal

refluxsjukdom,

nedre buksmärta,

oral hypestesi,

gingival

blödning,

uppspänd buk,

epigastriskt

obehag, öm buk,

saliv-

hypersekretion,

oral smärta,

dålig andedräkt,

glossodyni

Lever och

gallvägar

Hepatit,

leversvikt

Hud och

subkutan

vävnad

Alopeci,

hudutslag,

klåda

Anhidros, facial

hypestesi,

urtikaria, erytem,

generell klåda,

makulära utslag,

hudmissfärgning

ar, allergisk

dermatit, svullet

ansikte

Stevens-

Johnsons

syndrom*,

erythema

multiforme*

, onormal

hudlukt,

periorbitalt

ödem*,

lokal

urtikaria

Toxisk

epidermal

nekrolys*

Muskuloskele-

tala systemet

och bindväv

Artralgi,

muskel-

kramper,

myalgi,

muskel-

ryckningar,

muskelsvaghet,

muskulo-

skeletal

bröstsmärta

Ledsvullnad*,

muskuloskeletal

stelhet,

flanksmärta,

muskeltrötthet

Extremitets-

obehag*

Njurar och

urinvägar

Njursten,

pollakisuri,

dysuri

Urinsten,

urininkontinens,

hematuri,

inkontinens,

miktions-

trängningar,

njurkolik,

njursmärta

Uretärsten,

renal tubulär

acidos*

Reproduktions-

organ och

bröstkörtel

Erektil

dysfunktion,

sexuell

dysfunktion

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen

känd

frekvens

Allmänna

symtom

och/eller

symtom vid

administrerings

stället

Trötthet

Pyrexi, asteni,

irritabilitet,

gångrubbning,

känsla av att

vara onormal,

sjukdoms-

känsla

Hypertermi,

törst, influensa-

liknande

sjukdom*,

tröghet, perifer

kyla, berusnings-

känsla,

nervositet

Ansikts-

ödem

Undersökninga

Vikt-

minskning

Viktökning*

Förekomst av

kristaller i urin,

onormalt

tandemgångtest,

minskat antal

vita blodkroppar,

ökade

leverenzymer

Minskat

blod-

bikarbonat

Sociala

förhållanden

Inlärnings-

svårigheter

* Identifierad som en biverkning i spontana rapporter efter godkännandet för försäljning. Dess

frekvens beräknades baserat på förekomsten i kliniska prövningar eller beräknades om händelsen

inte förekom i kliniska prövningar.

Medfödda missbildningar och hämmad fostertillväxt (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.6).

Pediatrisk population

De biverkningar som rapporterades oftare (≥2 gånger) hos barn än hos vuxna i dubbelblinda

kontrollerade studier omfattar:

minskad aptit

ökad aptit

hyperkloremisk acidos

hypokalemi

onormalt beteende

aggression

apati

insomningssvårigheter

självmordstankar

störd uppmärksamhet

letargi

sömnstörning vid störd dygnsrytm

dålig sömnkvalitet

ökad tårproduktion

sinusbradykardi

känsla av att vara onormal

gångrubbning

De biverkningar som rapporterades hos barn, men inte hos vuxna, i dubbelblinda kontrollerade studier

omfattar:

eosinofili

psykomotorisk hyperaktivitet

vertigo

kräkningar

hypertermi

pyrexi

inlärningssvårigheter

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Tecken och symtom

Överdoseringar av topiramat har rapporterats. Tecken och symtom omfattar kramper, dåsighet,

talstörningar, dimsyn, dubbelseende, avtrubbning, letargi, onormal koordination, stupor, hypotoni,

buksmärta, agitation, yrsel och depression. De kliniska konsekvenserna var i de flesta fall inte svåra,

men dödsfall har rapporterats efter överdoser av flera läkemedel inklusive topiramat.

Överdosering av topiramat kan resultera i svår metabolisk acidos (se avsnitt 4.4).

Behandling

Om intaget av topiramat skett nyligen vid en akut överdosering, ska magsäcken tömmas omedelbart

genom magsköljning eller genom att framkalla kräkning. Aktivt kol har visat sig adsorbera topiramat

in

vitro

Behandlingen

bör

vara

lämpligt

understödjande

patienten

vara

väl

hydrerad.

Hemodialys har visats vara ett effektivt sätt att avlägsna topiramat ur kroppen.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk

grupp:

antiepileptika,

övriga

antiepileptika,

medel

migrän,

ATC-kod:

N03AX11

Topiramat klassificeras som en sulfamatsubstituerad monosackarid. Den exakta mekanismen med

vilken topiramat utövar sina antiepileptiska och migränprofylaktiska effekter är inte känd.

Elektrofysiologiska och biokemiska studier på odlade neuron har identifierat tre egenskaper som kan

bidra till topiramats antiepileptiska effekt.

De aktionspotentialer som alstrades upprepade gånger genom förlängd depolarisering av neuronen

blockerades av topiramat på ett tidsberoende sätt, vilket tyder på en tillståndsberoende blockering av

natriumkanaler. Topiramat ökade den frekvens med vilken gamma-aminosmörsyra (GABA)

aktiverade GABA

-receptorer och ökade förmågan hos GABA att inducera ett flöde av kloridjoner in

i neuronen, vilket tyder på att topiramat potentierar aktiviteten hos denna hämmande neurotransmittor.

Denna effekt blockerades inte av flumazenil, en bensodiazepinantagonist, och inte heller ökade

topiramat längden på kanalöppningstiden, vilket skiljer topiramat från barbiturater som modulerar

GABA

-receptorer.

Eftersom topiramats antiepileptiska profil skiljer sig markant från den hos bensodiazepiner, kan det

modulera en bensodiazepinokänslig subtyp av GABA

-receptorn. Topiramat motverkade förmågan

hos kainat att aktivera kainat/AMPA (alfa-amino-3-hydroxi-5-metylisoxasol-4-propionsyra)-subtypen

av excitatorisk aminosyra (glutamat)-receptorn, men hade ingen märkbar effekt på aktiviteten hos N-

metyl-D-aspartat (NMDA) i NMDA-receptorsubtypen. Dessa effekter av topiramat var

koncentrationsberoende i området 1 μM till 200 μM, med lägsta aktivitet observerad vid 1 μM till 10

μM.

Dessutom hämmar topiramat vissa karbanhydras-isoenzymer. Denna farmakologiska effekt är mycket

svagare än den hos acetazolamid, en känd karbanhydrashämmare, och den anses inte vara en viktig del

av topiramats antiepileptiska aktivitet.

I djurstudier utövar topiramat antikonvulsiv aktivitet hos råtta och mus i MES–tester (”maximal

electroshock seizure”) och är effektivt i gnagarmodeller på epilepsi, vilka omfattar toniska och

absenslika anfall hos spontant epileptisk råtta (SER) och toniska och kloniska anfall som induceras

hos råtta genom stimulering av amygdala eller genom global ischemi. Topiramat har endast svag

effekt när det gäller att blockera kloniska anfall som inducerats av GABA

-receptorantagonisten

pentylenetetrazol.

Studier på mus som samtidigt får topiramat och karbamazepin eller fenobarbital visade synergistisk

antikonvulsiv aktivitet, medan kombination med fenytoin visade additiv antikonvulsiv aktivitet. I

välkontrollerade prövningar med tilläggsbehandling har ingen korrelation visats mellan de lägsta

plasmakoncentrationerna av topiramat och dess kliniska effekt. Inga tecken på tolerans har visats hos

människa.

Absensanfall

Två små enarmade studier utfördes med barn i åldern 4-11 år (CAPSS-326 och TOPAMAT-ABS001).

En inkluderade 5 barn och den andra inkluderade 12 barn innan den avbröts i förtid på grund av brist

på terapeutiskt svar. Doserna som användes i dessa studier var upp till ca 12 mg/kg i studie

TOPAMAT-ABS-001, och maximalt den lägsta av 9 mg/kg/dag eller 400 mg/dag i studie CAPSS-326.

Dessa studier gav inte tillräckliga bevis för att dra några slutsatser om effekt och säkerhet hos barn.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Topiramats farmakokinetiska profil jämfört med andra AED visar lång halveringstid i plasma, linjär

farmakokinetik, huvudsakligen renalt clearance, frånvaro av signifikant proteinbindning och avsaknad

av kliniskt relevanta aktiva metaboliter.

Topiramat är inte en potent inducerare av läkemedelsmetaboliserande enzymer, kan administreras

oberoende av måltider och rutinmässig övervakning av topiramatkoncentrationer i plasma är inte

nödvändigt. I kliniska studier fanns inget konsekvent samband mellan plasmakoncentrationer och

effekt eller biverkningar.

Absorption

Topiramat absorberas snabbt och väl. Efter oral administrering av 100 mg topiramat till friska

frivilliga försökspersoner uppnåddes en genomsnittlig högsta plasmakoncentration (C

) på 1,5 μg/ml

inom 2 till 3 timmar (T

Baserat på återvinning av radioaktivitet från urinen var den genomsnittliga absorptionen av en 100 mg

oral dos av

C-topiramat minst 81 %. Mat hade ingen kliniskt signifikant effekt på topiramats

biotillgänglighet.

Distribution

I allmänhet binds 13 till 17 % av topiramat till plasmaproteiner. Man har observerat ett

bindningsställe med låg kapacitet för topiramat i/på erytrocyter, vilket mättas vid

plasmakoncentrationer över 4 μg/ml. Distributionsvolymen varierade omvänt med dosen. Den

genomsnittliga synliga distributionsvolymen var 0,80 till 0,55 l/kg för en engångsdos på 100 till

1200 mg. Man upptäckte en könsskillnad i distributionsvolym, där kvinnors värden är ca 50 % av

männens. Detta tillskrevs den högre procenten kroppsfett hos kvinnliga patienter och har ingen klinisk

konsekvens.

Metabolism

Topiramat metaboliseras inte i så hög utsträckning (~20 %) hos friska frivilliga försökspersoner. Det

metaboliseras upp till 50 % hos patienter som får samtidig antiepileptikabehandling med kända

inducerare av läkemedelsmetaboliserande enzymer. Sex metaboliter som bildas genom hydroxylering,

hydrolys och glukuronidering har isolerats, karakteriserats och identifierats från plasma, urin och

feces hos människa. Varje metabolit utgör mindre än 3 % av den totala radioaktivitet som utsöndras

efter administrering av

C-topiramat. Två metaboliter som behöll större delen av topiramats struktur

testades och visade sig ha obetydlig eller ingen antikonvulsiv aktivitet.

Eliminering

Hos människa är den viktigaste elimineringsvägen för oförändrat topiramat och dess metaboliter via

njurarna (minst 81 % av dosen). Ungefär 66 % av dosen av

C-topiramat utsöndrades oförändrad i

urinen inom fyra dagar. Efter dosering två gånger per dag av 50 mg och 100 mg topiramat, var

genomsnittlig renalt clearance ca 18 ml/min respektive 17 ml/min. Det finns bevis på renal tubulär

reabsorption av topiramat. Detta stöds av studier på råtta där topiramat administrerades samtidigt som

probenecid och en signifikant ökning av topiramats renala clearance observerades. Total

plasmaclearance hos människa är ca 20 till 30 ml/min efter oral administrering.

Linjäritet/icke-linjäritet

Topiramat visar liten variation mellan patienter när det gäller plasmakoncentrationer och har därför

förutsägbar farmakokinetik. Topiramats farmakokinetik är linjär med konstant plasmaclearance och

arean under plasmakoncentrationskurvan ökar på ett dosproportionellt sätt i området 100 till 400 mg

som oral engångsdos till friska frivilliga försökspersoner. Patienter med normal njurfunktion kan

behöva 4 till 8 dagar för att uppnå steady-state för plasmakoncentrationer. Genomsnittlig C

efter

upprepade orala doser på 100 mg två gånger per dag till friska frivilliga försökspersoner var

6,76 μg/ml. Efter administrering av upprepade doser på 50 mg och 100 mg topiramat två gånger per

dag, var den genomsnittliga elimineringshalveringstiden ca 21 timmar.

Användning med andra AED

Samtidig administrering av upprepade doser av topiramat, 100 till 400 mg två gånger per dag, och

fenytoin eller karbamazepin visar dosproportionella ökningar av plasmakoncentrationerna av

topiramat.

Nedsatt njurfunktion

Topiramats plasmaclearance och renala clearance minskar hos patienter med måttligt och svårt nedsatt

njurfunktion (CL

≤ 70 ml/min). Till följd av detta förväntas högre plasmakoncentrationer vid

steady-state för en given dos hos patienter med nedsatt njurfunktion jämfört med dem som har normal

njurfunktion. Dessutom kan patienter med nedsatt njurfunktion kräva längre tid för att uppnå steady-

state vid varje dos. Hos patienter med måttligt och svårt nedsatt njurfunktion, rekommenderas hälften

av den vanliga start- och underhållsdosen.

Topiramat avlägsnas effektivt från plasma genom hemodialys.

En utdragen period med hemodialys

kan orsaka att koncentrationen av topiramat sjunker till nivåer under det som är krävs för att

upprätthålla en antiepileptisk effekt. För att undvika hastiga sänkningar av topiramatkoncentrationen i

plasma under hemodialys kan en kompletterande dos av topiramat krävas. Själva justeringen bör ta

hänsyn till 1) dialystiden, 2) clearance-hastigheten av dialyssystemet som används, samt 3) effektivt

renalt clearance av topiramat hos patienten som dialyseras.

Nedsatt leverfunktion

Topiramats plasmaclearance minskar i genomsnitt med 26 % hos patienter med måttligt till svårt

nedsatt leverfunktion.

Därför ska Topiramat ges med försiktighet till patienter med nedsatt

leverfunktion.

Äldre

Topiramats plasmaclearance är oförändrad hos äldre patienter utan bakomliggande njursjukdom.

Pediatrisk population (farmakokinetik upp till 12 års ålder)

Topiramats farmakokinetik hos barn, liksom hos vuxna som får tilläggsbehandling, är linjär med en

clearance som är dosoberoende och plasmakoncentrationer vid steady-state som ökar proportionellt

med dosen. Barn har dock högre clearance och kortare elimineringshalveringstid. Följaktligen kan

topiramats plasmakoncentrationer för samma dos i mg/kg vara lägre hos barn jämfört med vuxna.

Liksom hos vuxna minskar leverenzyminducerande AED plasmakoncentrationerna vid steady-state.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I icke-kliniska studier på fertilitet, trots maternell och paternell toxicitet vid så låg dos som

8 mg/kg/dag, observerades inga effekter på fertilitet hos hon- eller hanråttor vid doser upp till

100 mg/kg/dag.

I pre-kliniska studier har topiramat visat sig ha teratogena effekter på de djurarter som studerades

(möss, råttor och kaniner). Hos möss var fostervikt och skelettossifikation minskad vid 500 mg/kg/dag

i samband med maternell toxicitet. Generellt sett var antalet fostermissbildningar hos möss ökade för

alla läkemedelsbehandlade grupper (20, 100 och 500 mg/kg/dag).

Hos råttor observerades dosrelaterad maternell toxicitet och embryo-/fostertoxicitet (minskad

fostervikt och/eller skelettossifikation) vid ner till 20 mg/kg/dag med teratogena effekter (defekter på

extremiteter) vid 400 mg/kg/dag och mer. Hos kaniner noterades dosrelaterad maternell toxicitet ner

till 10 mg/kg/dag med embryo-/fostertoxicitet (ökad dödlighet) ner till 35 mg/kg/dag och teratogena

effekter (missbildningar av revben och kotor) vid 120 mg/kg/dag.

De teratogena effekterna som sågs hos råttor och kaniner var liknande de som setts med

kolsyreanhydrashämmare, vilket inte har associerats med missbildningar hos människa. Effekter på

tillväxt indikerades även av lägre födelsevikter, samt under digivning för avkomma från honråttor som

behandlats med 20 mg/kg/dag eller 100 mg/kg/dag under dräktighet och digivning. Topiramat passerar

placentabarriären hos råttor.

Hos unga råttor resulterade daglig oral administrering av topiramat vid doser upp till 300 mg/kg/dag

under utvecklingsperioden som motsvarar spädbarnsåldern, barndomen och tonåren, i toxicitet

liknande den hos vuxna djur (minskat matintag med minskad ökning av kroppsvikt, centrilobulär,

hepatocellulär hypertrofi). Det var inga relevanta effekter på tillväxt av rörben (tibia) eller

mineraltäthet i ben (femur), avvänjning från di och reproduktiv utveckling, neurologisk utveckning

(inklusive utvärdering av minne och inlärning), parning och fertilitet eller hysterotomiska parametrar.

in vitro

in vivo

mutagenicitetsstudier uppvisade inte topiramat genotoxisk potential.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:

mannitol (E421)

pregelatiniserad stärkelse (majs)

mikrokristallin cellulosa

kroskarmellosnatrium

kolloidal kiseldioxid, vattenfri

magnesiumstearat

Dragering 25 mg filmdragerade tabletter:

Opadry II 85F18422 vit (polyvinylalkohol, titandioxid (E171), makrogol 3350, talk)

Dragering 50 mg filmdragerade tabletter:

Opadry II 85G32312 gul (polyvinylalkohol, talk, titandioxid (E171), makrogol 3350, lecitin (soja)

(E322), gul järnoxid (E172)

Dragering 100 mg filmdragerade tabletter:

Opadry II 85G32313 gul (polyvinylalkohol, talk, titandioxid (E171), makrogol 3350, gul järnoxid

(E172), lecitin (soja) (E322)

Dragering 200 mg filmdragerade tabletter:

Opadry II 85G34776 rosa (polyvinylalkohol, talk, titandioxid (E171), makrogol 3350, lecitin (soja)

(E322), röd järnoxid (E172)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år.

Hållbarhet efter öppnandet: 100 dagar (endast plastburkar)

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Al/Al-blister och HDPE-burk: 7, 10, 14, 20, 56 och 60 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Actavis Group PTC ehf.

Rejkavikurvegur 76-78

IS-220 Hafnarfjördur

Island

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

25 mg: 42360

50 mg: 42361

100 mg: 42362

200 mg: 42363

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2009-11-20 / 2012-05-04

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-01-23

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen