Sandostatin LAR 10 mg Pulver och vätska till injektionsvätska, suspension

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

04-11-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

23-02-2021

Aktiva substanser:
oktreotidacetat
Tillgänglig från:
Orifarm AB
ATC-kod:
H01CB02
INN (International namn):
Octreotide Acetate
Dos:
10 mg
Läkemedelsform:
Pulver och vätska till injektionsvätska, suspension
Sammansättning:
mannitol Hjälpämne; oktreotidacetat 11,2 mg Aktiv substans; mannitol Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Injektionsflaska + förfylld spruta, 1 x (10 mg + 2 ml) (med flaskadapter)
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
53772
Tillstånd datum:
2016-06-01

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Sandostatin LAR 10 mg pulver och vätska till injektionsvätska, suspension

Sandostatin LAR 20 mg pulver och vätska till injektionsvätska, suspension

Sandostatin LAR 30 mg pulver och vätska till injektionsvätska, suspension

oktreotid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Sandostatin LAR är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Sandostatin LAR

Hur du använder Sandostatin LAR

Eventuella biverkningar

Hur Sandostatin LAR ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Sandostatin LAR är och vad det används för

Sandostatin LAR är en syntetisk version av somatostatin. Somatostatin förekommer naturligt i kroppen där

det hämmar frisättningen av vissa hormoner som t.ex. tillväxthormon. Fördelarna med Sandostatin LAR

jämfört med somatostatin är att det är starkare och att effekten varar längre.

Sandostatin LAR används

för att behandla akromegali,

Akromegali är ett tillstånd där kroppen producerar för mycket tillväxthormon. Normalt kontrollerar

tillväxthormon tillväxt av vävnad, organ och ben. För mycket tillväxthormon leder till att storleken på ben

och vävnader ökar, särskilt i händer och fötter. Sandostatin LAR minskar markant symptomen på

akromegali, vilka inkluderar huvudvärk, överdrivna svettningar, domningar i händer och fötter, trötthet och

ledvärk. I de flesta fallen orsakas överproduktionen av tillväxthormon av en förstoring av hypofysen (ett

hypofysadenom); behandling med Sandostatin LAR kan minska adenomets storlek.

Sandostatin LAR används för att behandla personer med akromegali:

när andra typer av behandling mot akromegali (operation eller strålbehandling) inte är lämpliga eller

inte har fungerat;

efter strålbehandling, för att täcka övergångsperioden till dess att strålbehandlingen blir fullt effektiv.

för att lindra symptom som är kopplade till överproduktion av vissa hormoner och andra liknande

ämnen i mage, tarm eller bukspottskörtel,

Överproduktion av vissa hormoner och andra naturliga ämnen kan orsakas av sällsynta tillstånd i magen,

tarmarna eller bukspottkörteln. Detta rubbar den naturliga hormonbalansen i kroppen och resulterar i en

mängd olika symptom, såsom rodnad, diarré, lågt blodtryck, hudutslag, och viktminskning. Behandling med

Sandostatin LAR hjälper till att kontrollera dessa symtpom.

för att behandla neuroendokrina tumörer lokaliserade i tarmen (t.ex. blindtarmen, tunntarmen eller

kolon)

Neuroendokrina tumörer är sällsynta tumörer som kan finnas i olika delar av kroppen. Sandostatin LAR

används också för att kontrollera tillväxten av dessa tumörer, när de är lokaliserade i tarmen (t.ex.

bilndtarmen, tunntarmen eller tjocktarmen).

för att behandla hypofystumörer som tillverkar för mycket tyreoideastimulerande hormon (TSH).

För mycket tyreoideastimulerande hormon (TSH) leder till hypertyreos. Sandostatin LAR används för att

behandla personer med hypofystumörer som producerar för mycket tyreoideastimulerande hormon (TSH):

när andra typer av behandlingar (kirurgi eller strålbehandling) inte är lämpliga eller inte har fungerat;

efter strålbehandling för att täcka övergångsperioden till dess att strålbehandlingen blir fullt effektiv.

Oktreotid som finns i Sandostatin LAR kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som inte

nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och sjukvårdspersonal om du

har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du använder Sandostatin LAR

Följ noggrant alla instruktioner du har fått av din läkare. De kan skilja sig från informationen i denna

bipacksedel.

Läs följande förklaringar innan du använder Sandostatin LAR.

Använd inte Sandostatin LAR:

om du är allergisk mot oktreotid eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6).

Varningar och försiktighet

Tala med läkare innan du använder Sandostatin LAR:

om du vet att du har gallstenar eller har haft det tidigare eller om du upplever andra komplikationer

såsom feber, frossa, buksmärta eller gulfärgad hud eller gulfärgade ögon, berätta för din läkare

eftersom långvarig användning av Sandostatin LAR kan leda till gallstensbildning. Din läkare kan

vilja kontrollera din gallblåsa med jämna mellanrum.

om du vet att du har diabetes eftersom Sandostatin LAR kan påverka blodsockernivåerna. Om du är

diabetiker ska dina sockervärden kontrolleras regelbundet.

om du tidigare har haft B12-brist kan din läkare vilja kontrollera dina B12 nivåer med jämna

mellanrum.

Provtagning eller kontroller

Om du behandlas med Sandostatin LAR under en längre tid kan din läkare vilja kontrollera din

sköldkörtelfunktion med jämna mellanrum.

Din läkare kommer att kontrollera din leverfunktion.

Barn och ungdomar

Erfarenheterna av Sandostatin LAR hos barn är begränsade.

Andra läkemedel och Sandostatin LAR

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel.

Du kan vanligtvis fortsätta att ta andra läkemedel samtidigt som du behandlas med Sandostatin LAR. Dock

har vissa läkemedel såsom cimetidin, ciklosporin, bromokriptin, kinidin och terfenadin rapporterats påverkas

av Sandostatin LAR.

Om du behandlas med ett läkemedel för att kontrollera blodtrycket (t.ex. betablockerare eller en

kalciumantagonist) eller ett medel för att reglera vätske-och elektrolytbalansen kan din läkare behöva justera

dosen.

Om du är diabetiker kan din läkare behöva justera din insulindos.

Graviditet, amning och fertilitet

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller

apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Sandostatin LAR ska endast användas under graviditet om det är absolut nödvändigt.

Kvinnliga patienter som kan bli gravida ska använda en säker preventivmetod under behandlingen.

Amma inte under behandling med Sandostatin LAR. Det är inte känt om Sandostatin LAR går över i

bröstmjölken.

Körförmåga och användning av maskiner

Sandostatin LAR har inga eller försumbara effekter på förmågan att köra och använda maskiner. Däremot

kan vissa av biverkningarna som du kan få av behandlingen med Sandostatin LAR, såsom huvudvärk och

trötthet, försämra din förmåga att säkert köra och använda maskiner.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten som

kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden är

användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa effekter

och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för vägledning.

Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Sandostatin LAR innehåller natrium

Sandostatin LAR innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per injektionsflaska, d.v.s. är näst intill

”natriumfritt”.

3.

Hur du använder Sandostatin LAR

Sandostatin LAR ska alltid ges som en injektion i sätesmuskeln. Vid upprepad administrering alterneras

mellan vänstra och högra sätesmuskeln.

Om du har använt för stor mängd av Sandostatin LAR

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag kontakta

läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt rådgivning.

Inga livshotande reaktioner har rapporterats efter överdosering av Sandostatin LAR.

Symtomen vid överdosering är: värmevallningar, täta urinträngningar, trötthet, depression, ångest och

koncentrationssvårigheter.

Om du tror att du har fått en överdos och upplever sådana symtom, tala med din läkare omedelbart.

Om du har glömt att använda Sandostatin LAR

Om du har missat din injektion rekommenderas att du får den så snart som möjligt och att behandlingen

sedan forstätter som vanligt. Det gör ingen skada om du får dosen ett par dagar sent, men du kan tillfälligt få

tillbaka symptom innan du är tillbaka på doseringschemat.

Om du slutar att använda Sandostatin LAR

Om du avbryter behandlingen med Sandostatin LAR kan dina symptom komma tillbaka. Därför ska du inte

avbryta behandlingen om inte din läkare råder dig till det.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Vissa biverkningar kan vara allvarliga. Tala med din läkare omedelbart om du får något av följande:

Mycket vanliga

(kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer):

Gallsten som orsakar plötslig ryggsmärta.

Högt blodsocker.

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer):

Underaktiv sköldkörtel (hypotyroidism) som orsakar förändringar i hjärtfrekvens, aptit eller vikt;

trötthet, köldkänsla eller svullnad på framsidan av halsen.

Förändingar i sköldkörtelfunktionstester.

Inflammation i gallblåsan (kolecystit); symptom kan inkludera smärta i den övre högra delen av

buken, feber, illamående, gulfärgning av hud och ögon (gulsot).

Lågt blodsocker.

Försämrad glukostolerans.

Långsam hjärtrytm.

Mindre vanliga (

kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer

)

Törst, låg urinproduktion, mörk urin, torr rodnad hud.

Snabb hjärtrytm.

Andra allvarliga biverkningar

Överkänslighetsreaktioner (allergiska) inkluderande hudutslag.

En typ av allergisk reaktion (anafylaxi) som kan orsaka svårigheter att svälja eller andas, svullnad och

stickningar och även blodtrycksfall som kan leda till yrsel eller medvetslöshet.

Inflammation i bukspottkörteln (pankreatit); symtpom kan inkludera plötslig smärta i den övre delen

av buken, illamående, kräkning, diarré.

Inflammation i levern (hepatit); symptom kan inkludera gulfärgning av huden och ögonen (gulsot),

illamående, kräkningar, aptitlöshet, allmän sjukdomskänsla, klåda, ljusfärgad urin.

Oregelbundna hjärtslag.

Lågt antal blodplättar, vilket kan leda till ökad benägenhet för blödningar eller blåmärken.

Tala med din doktor omedelbart om du upplever någon av biverkningarna ovan.

Andra biverkningar:

Tala om för din läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska om du observerar någon av biverkningarna

nedan. De är oftast milda och tenderar att försvinna under behandlingens gång.

Mycket vanliga (

kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer

)

Diarré.

Magsmärta.

Illamående.

Förstoppning.

Gasbildning.

Huvudvärk

Smärta vid injektionsstället.

Vanliga (

kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer

)

Magbesvär efter måltid (dyspepsi).

Kräkningar.

Mättnadskänsla.

Fettrik avföring.

Lös avföring.

Missfärgad avföring.

Yrsel.

Aptitlöshet.

Förändringar i leverfunktionstester.

Håravfall.

Andnöd.

Matthet

Om du får biverkningar, kontakta din läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer

nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedlets säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur ska Sandostatin LAR förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Förvaras i kylskåp (2

C – 8

C). Får ej frysas.

Sandostatin LAR kan förvaras vid högst 25

C under injektionsdagen.

Sandostatin LAR ska användas omedelbart efter beredning och inte sparas för senare användning.

Används före utgångsdatum som anges på etiketten och kartongen efter Exp. Utgångsdatumet är den sista

dagen i angiven månad.

Använd inte detta läkemedel om du ser partiklar eller färgförändringar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar

läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är oktreotid.

En injektionsflaska innehåller 10 mg, 20 mg eller 30 mg oktreotid (som okterotidacetat).

Övriga innehållsämnen är:

pulver: poly-(DL-laktid-co-glykolid), mannitol (E421).

i spädningsvätska:

karmellosnatrium, mannitol (E421), poloxamer 188, vatten för injektionsvätskor.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Enhetsförpackningar innehållande en 6 ml injektionsflaska av glas med gummipropp

(brombutylgummi), förseglad med ett snäpplock av aluminium, med pulver till injektionsvätska, suspension

och en 3 ml färglös förfylld glasspruta med främre propp och kolvpropp (klorbutylgummi) med 2 ml

spädningsvätska, sampackade i en förseglad blisterförpackning med en flaskadapter och en säkerhetskanyl

för injektion.

Flerpack om tre enhetsförpackningar, vardera innehållande en 6 ml injektionsflaska av glas med

gummipropp (brombutylgummi), förseglad med ett snäpplock av aluminium, med pulver till

injektionsvätska, suspension och en 3 ml färglös förfylld glasspruta med främre propp och kolvpropp

(klorbutylgummi) med 2 ml spädningsvätska, sampackade i en förseglad blisterförpackning med en

flaskadapter och en säkerhetskanyl för injektion.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

Novartis Sverige AB

Box 1218

164 28 Kista

Tel. 08-732 32 00.

För ytterligare upplysningar om detta läkemedel, kontakta innehavaren av godkännandet för

försäljning.

Detta läkemedel är godkänt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under namnen:

Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Grekland, Island,

Irland, Kroatien, Lettland, Litauen, Malta, Norge, Polen,

Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Storbritannien,

Tjeckien, Tyskland, Ungern, Österrike,

Sandostatin LAR

Belgien, Luxemburg, Nederländerna

Sandostatine LAR

Italien, Portugal

Sandostatina LAR

Frankrike

Sandostatine LP

Denna bipacksedel ändrades senast

2020-11-04

Följande uppgifter är endast avsedda för hälso- och sjukvårdspersonal:

Hur mycket Sandostatin LAR ska användas

Akromegali

Det rekommenderas att starta behandling med 20 mg Sandostatin LAR med 4-veckors intervall i 3 månader.

Patienter på behandling med s.c. Sandostatin kan starta behandling med Sandostatin LAR dagen efter den

sista dosen av s.c. Sandostatin. Efterföljande dosjustering bör baseras på koncentrationer av tillväxthormon

och insulinliknande tillväxtfaktor 1/somatomedin C (IGF-1) i serum och kliniska symptom.

För patienter hos vilka kliniska symptom och biokemiska parametrar (GH; IGF-1) inte är fullt kontrollerade

(GH koncentrationer fortfarande över 2,5 mikrogram/l) inom denna 3-månaders period, kan dosen ökas till

30 mg var fjärde vecka. Om GH, IGF-1, och/eller symptom inte är adekvat kontrollerade efter 3 månader

med en dos på 30 mg, kan dosen ökas till 40 mg var fjärde vecka.

För patienter med GH-koncentrationer konstant under 1 mikrogram/l vars IGF-1 serumkoncentrationer

normaliserats och där merparten av de reversibla tecknen/symptomen på akromegali har försvunnit efter

3 månaders behandling med 20 mg, kan 10 mg Sandostatin LAR administreras var fjärde vecka. I synnerhet

i denna grupp av patienter med låg dos av Sandostatin LAR rekommenderas dock noggrann övervakning av

adekvat kontroll av serum GH och IGF-1 koncentrationer och kliniska tecken/symptom.

För patienter på en stabil dos av Sandostatin LAR ska bestämning av GH och IGF-1 göras var 6:e månad.

Gastro-entero-pankreatiska endokrina tumörer

Behandling av patienter med symptom associerade med funktionella gastro-entero-pankreatiska

neuroendokrina tumörer

Det rekommenderas att starta behandlingen med administrering av 20 mg Sandostatin LAR med 4-veckors

intervall. Patienter på behandling med s.c. Sandostatin bör fortsätta med den tidigare effektiva dosen under

två veckor efter den första injektionen av Sandostatin LAR.

För patienter hos vilka symptom och biologiska markörer är välkontrollerade efter 3 månaders behandling,

kan dosen sänkas till 10 mg Sandostatin LAR var 4:e vecka.

För patienter hos vilka symptomen endast delvis är kontrollerade efter 3 månaders behandling, kan dosen

ökas till 30 mg Sandostatin LAR var 4:e vecka.

För dagar när symptom associerade med gastro-entero-pankreatiska tumörer ökar under behandling med

Sandostatin LAR, rekommenderas tilläggsbehandling med s.c Sandostatin med samma dos som användes

före behandlingen med Sandostatin LAR. Detta kan inträffa främst under de första två månaderna av

behandling till dess terapeutiska koncentrationer av oktreotid uppnåtts.

Behandling av patienter med avancerade neuroendokrina tumörer av midgut eller okänd primär

lokalisering där tumörer av icke-midguttyp har uteslutits

Den rekommenderade dosen av Sandostatin LAR är 30 mg givet var 4:e vecka. Behandling med Sandostatin

LAR för tumörkontroll bör fortgå under frånvaro av tumörprogression.

Behandling av TSH-producerande adenom

Behandling med Sandostatin LAR bör starta på en dos om 20 mg var 4:e vecka under 3 månader innan

dosjustering övervägs. Dosen justeras därefter baserat på TSH och tyreoideahormon respons.

Instruktioner för beredning och intramuskulär injektion av Sandostatin LAR

ENDAST FÖR DJUP INTRAGLUTEAL INJEKTION

Inkluderat i injektionsförpackningen

En injektionsflaska som innehåller Sandostatin LAR pulver.

En förfylld spruta med spädningsvätska för beredning.

En flaskadapter för beredning av läkemedlet.

En säkerhetskanyl.

Följ noggrant instruktionerna nedan för att säkerställa korrekt beredning av Sandostatin LAR innan djup

intramuskulär injektion.

Det finns 3 kritiska steg vid beredning av Sandostatin LAR.

Om de inte följs kan det leda till att

läkemedlet inte administreras på ett korrekt sätt.

Injektionsförpackningen måste inta rumstemperatur.

Ta ut

injektionsförpackningen ur kylen och låt den stå i rumstemperatur i minst 30 minuter innan

beredningen, men överstig ej 24 timmar.

Efter tillsats av spädningsvätskan,

säkerställ att pulvret är helt mättat

genom att låta

injektionsflaskan stå i minst 5 minuter.

Efter mättnad,

skaka injektionsflaskan måttligt

i horisontell riktning under minst 30 sekunder

tills

dess att en enhetlig suspension bildas

. Sandostatin LAR suspension ska beredas

omedelbart

före

administrering.

Sandostatin LAR bör endast ges av utbildad hälsovårdspersonal

Steg 1

Flytta Sandostatin LAR injektionsförpackning från

kylförvaringen.

OBSERVERA:

Det är viktigt att spädningsprocessen

inte påbörjas förrän injektions-förpackningen nått

rumstemperatur. Låt förpackningen stå i

rumstemperatur i minst 30 minuter före beredning,

men överstig inte 24 timmar.

Notera: Injektionsförpackningen kan åter kylförvaras vid

behov.

Steg 2

Ta bort plastlocket från injektionsflaskan och desinficera

injektionsflaskans gummipropp med en spritservett.

Ta bort skyddsfilmen från förpackningen med

flaskadaptern, men ta EJ ur flaskadaptern ur

förpackningen.

Hållandes i förpackningen med flaskadaptern, placera

flaskadaptern på injektionsflaskan och tryck ned

fullständigt så att den sätts på plats, bekräftas genom ett

hörbart ”klick”.

Lyft av förpackningen från flaskadaptern.

Steg 3

Ta bort skyddskapsylen från den förfyllda sprutan med

spädningsvätska och skruva på sprutan på flaskadaptern.

Tryck långsamt ner kolven hela vägen för att tömma all

spädningsvätska i injektionsflaskan.

Steg 4

OBSERVERA: Det är viktigt att låta

injektionsflaskan stå i minst 5 minuter

för

säkerställa att spädningsvätskan har mättat pulvret

helt.

Viktigt: Det är normalt att kolven rör sig uppåt på grund

av ett lätt övertryck i injektionsflaskan.

Förbered patienten för injektion.

Steg 5

Efter mättnad, se till att kolven trycks hela vägen ner i

sprutan.

OBSERVERA:

Håll

kolven

intryckt

skaka

injektionsflaskan

måttligt

i horisontell riktning

i minst

30 sekunder

så att pulvret är fullständigt suspenderat

(mjölkig

jämn

suspension).

Om

pulvret

inte

är

fullständigt

suspenderat,

skaka

måttligt

igen

i

ytterligare 30 sekunder.

Steg 6

Vänd sprutan och injektionsflaskan upp och ner, dra

långsamt

kolven bakåt och dra upp allt innehåll i

injektionsflaskan i sprutan.

Skruva av sprutan från flaskadaptern.

Steg 7

Skruva på säkerhetskanylen på sprutan.

Om administrering inte sker omedelbart, skaka försiktigt

sprutan

igen

för

säkerställa

mjölkig

jämn

suspension.

Förbered injektionsstället med en spritservett.

Dra av skyddskåpan från kanylen.

Knacka försiktigt på sprutan för att avlägsna synliga

bubblor och tryck ut dem från sprutan.

Fortsätt

omedelbart

till

steg 8 för

administrering

till

patienten. Varje försening kan orsaka sedimentering

.

Steg 8

Sandostatin LAR får endast ges som djup intragluteal

injektion,

ALDRIG

intravenöst.

För

kanylen

fullständigt

vänster

eller

höger

glutealmuskel i en 90° vinkel mot huden.

Dra tillbaka kolven långsamt för att kontrollera att inget

blodkärl har träffats (byt injektionsställe om ett blodkärl

har träffats).

Tryck

långsamt

kolven

konstant

tryck

tills

sprutan är tom. Dra ut kanylen från injektionsstället och

aktivera säkerhetsskyddet (enligt

Steg 9)

Steg 9

Aktivera säkerhetsskyddet över kanylen genom en av

följande metoder

:

tryck ner den gångjärnsförsedda delen av

säkerhetsskyddet mot en hård yta (bild A)

tryck gångjärnet framåt med ditt finger (bild B).

Ett hörbart “klick” bekräftar korrekt aktivering.

Kassera sprutan omedelbart (i avfallsbehållare).

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Sandostatin LAR 10 mg pulver och vätska till injektionsvätska, suspension

Sandostatin LAR 20 mg pulver och vätska till injektionsvätska, suspension

Sandostatin LAR 30 mg pulver och vätska till injektionsvätska, suspension

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En injektionsflaska innehåller 10 mg oktreotid (som oktreotidacetat)

En injektionsflaska innehåller 20 mg oktreotid (som oktreotidacetat)

En injektionsflaska innehåller 30 mg oktreotid (som oktreotidacetat)

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Pulver och vätska till injektionsvätska, suspension.

Pulver: Vit till svagt gulaktig nyans.

Spädningsvätska: Klar, färglös till svagt gul eller brun lösning.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av patienter med akromegali när kirurgisk behandling är olämplig eller ineffektiv, samt under

interimsperioden till dess strålbehandling fått full effekt (se avsnitt 4.2).

Behandling av patienter med symptom associerade med funktionella gastroenteropankreatiska endokrina

tumörer, t.ex. karcinoidtumörer med samtidigt karcinoidsyndrom (se avsnitt 5.1).

Behandling av patienter med avancerade neuroendokrina tumörer utgående från midgut eller av okänd

primär lokalisering där tumör av icke-midguttyp har uteslutits.

Behandling av TSH-utsöndrande hypofysadenom:

när utsöndring inte har normaliserats efter kirurgi och/eller strålbehandling;

hos patienter för vilka kirurgi är olämplig;

hos patienter som strålas, till dess att strålbehandlingen fått effekt

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Akromegali

Det rekommenderas att starta behandling med 20 mg Sandostatin LAR med 4-veckors intervall i 3 månader.

Patienter på behandling med s.c. Sandostatin kan starta behandling med Sandostatin LAR dagen efter den

sista dosen av s.c. Sandostatin. Efterföljande dosjustering bör baseras på koncentrationer av tillväxthormon

(GH) och insulinliknande tillväxtfaktor 1/somatomedin C (IGF-1) i serum och kliniska symptom.

För patienter hos vilka kliniska symptom och biokemiska parametrar (GH; IGF-1) inte är fullt kontrollerade

(GH koncentrationer fortfarande över 2,5 mikrogram/l) inom denna 3-månaders period, kan dosen ökas till

30 mg var fjärde vecka. Om GH, IGF-1, och/eller symptom inte är adekvat kontrollerade efter 3 månader

med en dos på 30 mg, kan dosen ökas till 40 mg var fjärde vecka.

För patienter med GH-koncentrationer konstant under 1 mikrogram/l vars IGF-1 serumkoncentrationer

normaliserats och där merparten av de reversibla tecknen/symptomen på akromegali har försvunnit efter

3 månaders behandling med 20 mg, kan 10 mg Sandostatin LAR administreras var fjärde vecka. I synnerhet i

denna grupp av patienter med låg dos av Sandostatin LAR rekommenderas dock noggrann övervakning av

adekvat kontroll av serum GH och IGF-1 koncentrationer och kliniska tecken/symptom.

För patienter på en stabil dos av Sandostatin LAR ska bestämning av GH och IGF-1 göras var 6:e månad.

Gastro-entero-pankreatiska endokrina tumörer

Behandling av patienter med symptom associerade med funktionella gastro-entero-pankreatiska

neuroendokrina tumörer

Det rekommenderas att starta behandlingen med administrering av 20 mg Sandostatin LAR med 4-veckors

intervall. Patienter på behandling med s.c. Sandostatin bör fortsätta med den effektiva dosen under 2 veckor

efter den första injektionen av Sandostatin LAR.

För patienter där symptom och biologiska markörer är välkontrollerade efter 3 månaders behandling, kan

dosen sänkas till 10 mg Sandostatin LAR var 4:e vecka.

För patienter hos vilka symptomen endast delvis är kontrollerade efter 3 månaders behandling, kan dosen

ökas till 30 mg Sandostatin LAR var 4:e vecka.

Tilläggsbehandling med s.c. Sandostatin med samma dos som användes före behandlingen med Sandostatin

LAR rekommenderas för dagar när symptom associerade med gastro-entero-pankreatiska tumörer ökar under

pågående behandling med Sandostatin LAR. Detta kan förekomma främst under de första 2 månaderna av

behandlingen innan terapeutiska koncentrationer av oktreotid uppnåtts.

Behandling av patienter med avancerade neuroendokrina tumörer av midgut eller okänd primär lokalisering

där tumörer av icke-midguttyp har uteslutits

Den rekommenderade dosen av Sandostatin LAR är 30 mg givet var fjärde vecka (se avsnitt 5.1).

Behandling med Sandostatin LAR för tumörkontroll bör fortgå under frånvaro av tumörprogression.

Behandling av TSH-producerande adenom

Behandling med Sandostatin LAR bör starta på en dos om 20 mg var 4:e vecka under 3 månader innan

dosjustering övervägs. Dosen justeras därefter baserat på TSH och tyreoideahormon respons.

Användning hos patienter med nedsatt njurfunktion

Nedsatt njurfunktion påverkade inte den totala exponeringen (AUC) av oktreotid administrerat som subkutan

injektion. Därför är dosjustering av Sandostatin LAR inte nödvändig.

Användning hos patienter med nedsatt leverfunktion

I en studie på Sandostatin administrerat s.c. och i.v. visades att utsöndringskapaciteten kan minska hos

patienter med levercirrhos, men inte hos patienter med fettlever. I vissa fall kan patienter med nedsatt

leverfunktion behöva dosjustering.

Användning hos äldre

I en studie på s.c. Sandostatin var ingen dosjustering för patienter

65 år nödvändig. Därför krävs ingen

dosjustering av Sandostatin LAR i denna grupp av patienter.

Användning hos barn

Det finns begränsad erfarenhet av användning av Sandostatin LAR till barn.

Administreringssätt

Sandostatin LAR får endast ges som djup intramuskulär injektion. Vid upprepade intramuskulära injektioner

alterneras mellan höger och vänster glutealmuskel (se avsnitt 6.6).

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

Allmänt

Eftersom tillväxthormonproducerande hypofystumörer ibland kan expandera och orsaka allvarliga

komplikationer (t.ex. synfältsdefekter), är det viktigt att alla patienter kontrolleras noggrant. Om tecken på

tumörexpansion uppträder är alternativ behandling tillrådlig.

Som en följd av behandlingen kan en sänkning av tillväxthormonnivån (GH) och normalisering av

koncentrationen av insulinliknande tillväxtfaktor 1(IGF-1) leda till att fertiliteten hos kvinnliga patienter

med akromegali eventuellt återställs. Kvinnliga patienter som kan bli gravida ska, om det är nödvändigt,

rådas att använda en säker preventivmetod under behandling med oktreotid (se avsnitt 4.6).

Sköldkörtelfunktionen bör övervakas hos patienter som långtidsbehandlas med oktreotid.

Leverfunktionen bör övervakas under behandling med oktreotid.

Hjärt-kärlrelaterade händelser

Vanliga fall av bradykardi har rapporterats. Dosjustering kan vara nödvändig för läkemedel som

betablockerare, kalciumantagonister eller medel som kontrollerar vätske- och elektrolytbalans (se

avsnitt 4.5).

Gallblåsan och relaterade händelser

Gallsten är en mycket vanlig händelse under behandling med Sandostatin och kan vara associerad med

kolecystit och gallgångsdilatation (se avsnitt 4.8). Därutöver har fall av gallvägsinflammation rapporterats

som en komplikation till gallsten hos patienter som behandlats med Sandostatin LAR efter godkännandet för

försäljning. Ultraljudsundersökning av gallblåsan före behandling och vid ca 6-månaders intervall under

pågående behandling med Sandostatin LAR rekommenderas.

Glukosmetabolism

På grund av dess hämmande verkan på tillväxthormon, glukagon och insulinfrisättning, kan Sandostatin

LAR påverka glukosregleringen. Glukostoleransen efter måltid kan försämras. Som rapporterats hos

patienter som behandlats med subkutant Sandostatin, kan i vissa fall ett tillstånd av ihållande hyperglykemi

induceras som en följd av kronisk administration. Hypoglykemi har också rapporterats.

Hos patienter med samtidig typ-I diabetes mellitus påverkar Sandostatin LAR sannolikt glukosregleringen

och insulinbehovet kan minska. Administrering av Sandostatin s.c. till icke-diabetiker och typ-II diabetiker

med delvis intakta insulinreserver kan resultera i en höjning av insulinnivån efter måltid. Det rekommenderas

därför att övervaka glukostolerans och diabetesbehandling.

Hos patienter med insulinom kan oktreotid på grund av dess större relativa potens för att hämma

utsöndringen av GH och glukagon än den hos insulin och på grund av den kortare varaktigheten av dess

hämmande effekt på insulin, öka djupet och förlänga varaktigheten av hypoglykemi. Dessa patienter bör

kontrolleras noga.

Nutrition

Oktreotid kan förändra absorptionen av fett från föda hos vissa patienter.

Sänkta vitamin B

-nivåer och onormalt Schillings test har observerats hos vissa patienter som får behandling

med oktreotid. Kontroll av vitamin B

-nivå rekommenderas under behandling med Sandostatin LAR hos

patienter som tidigare har haft vitamin B

-förlust.

Natriuminnehåll

Sandostatin LAR innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per injektionsflaska, d.v.s. är näst intill

”natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Dosjustering av läkemedel såsom betablockerare, kalciumantagonister eller medel som kontrollerar vätske-

och elektrolytbalans kan vara nödvändig vid samtidig administrering av Sandostatin LAR (se avsnitt 4.4).

Dosjustering av insulin och diabetesläkemedel kan vara nödvändig vid samtidig administrering av

Sandostatin LAR (se avsnitt 4.4).

Oktreotid har visat sig minska intestinal absorption av ciklosporin och försena absorptionen av cimetidin.

Samtidig administrering av oktreotid och bromokriptin ökar biotillgängligheten hos bromokriptin.

Begränsade publicerade data antyder att somatostatinanaloger kan minska metaboliskt clearance hos

substanser som metaboliseras av cytokrom P450-enzymer, vilket kan bero på inhibering av tillväxthormon.

Eftersom det inte kan uteslutas att oktreotid har denna effekt, bör därför samtidig behandling med läkemedel

som metaboliseras av CYP3A4 och som har lågt terapeutiskt index (t.ex. kinidin, terfenadin) ske med

försiktighet.

Samtidig användning med radioaktiva somatostatinanaloger

Somatostatin och dess analoger, såsom oktreotid, binder kompetitivt till somatostatinreceptorer och kan

påverka effekten av radioaktiva somatostatinanaloger. Administrering av Sandostatin LAR ska undvikas

under minst 4 veckor innan administrering av lutetium(

Lu)oxodotreotid, ett radioaktivt läkemedel som

binder till somatostatinreceptorer. Vid behov kan patienter behandlas med kortverkande

somatostatinanaloger fram till 24 timmar innan administreringen av lutetium(

Lu)oxodotreotid. Efter

administrering av lutetium(

Lu)oxodotreotid kan behandling med Sandostatin LAR återupptas inom 4 till

24 timmar och ska avbrytas igen 4 veckor före nästa administrering av lutetium(

Lu)oxodotreotid.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns en begränsad mängd data (mindre än 300 graviditeter) från behandling av gravida kvinnor med

oktreotid och i cirka en tredjedel av fallen är utfallet av graviditeten okänd. Majoriteten av rapporterna inkom

efter godkännandet för försäljning av oktreotid och mer än 50 % av antalet exponerade graviditeter

rapporterades hos patienter med akromegali. De flesta av kvinnorna exponerades under första trimestern av

graviditeten för doser från 100-1200 mikrogram Sandostatin s.c./dag eller 10-40 mg Sandostatin LAR/

månad. Medfödda anomalier rapporterades i ca 4 % av fallen för vilka utfallet av graviditeten är känd. Inget

orsakssamband med oktreotid misstänks i dessa fall.

Djurstudier indikerar inte direkt eller indirekt skadliga effekter med avseende på reproduktionstoxicitet (se

avsnitt 5.3).

Som en försiktighetsåtgärd är det att föredra att undvika användning av Sandostatin LAR under graviditet (se

avsnitt 4.4).

Amning

Uppgift saknas om oktreotid passerar över i modersmjölk hos människa. Djurstudier visar att oktreotid

passerar över i modersmjölk hos djur. Patienter ska inte amma under behandling med Sandostatin LAR.

Fertilitet

Det är okänt om oktreotid påverkar fertiliteten hos människa. Sen nedstigning av testiklarna förekom hos

avkommor till honor som behandlats under graviditet och amning. Oktreotid försämrade dock inte fertiliteten

hos han- och honråttor vid doser upp till 1 mg/kg kroppsvikt per dag (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Sandostatin LAR har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Patienter ska informeras om att vara försiktiga vid bilkörning eller användning av maskiner om de upplever

yrsel, asteni/trötthet, eller huvudvärk under behandling med Sandostatin LAR.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste biverkningarna som rapporterats vid behandling med oktreotid omfattar gastrointestinala

rubbningar, rubbningar av nervsystemet, hepatobiliära rubbingar samt metabolism- och näringsrubbningar.

De vanligast rapporterade biverkningarna i kliniska prövningar med oktreotid var diarré, buksmärta,

illamående, gasbildning, huvudvärk, gallsten, hyperglykemi och förstoppning. Andra vanliga biverkningar är

yrsel, smärta vid injektionsstället, gallblåseslam, tyreoideadysfunktion (t.ex. sänkt tyreoideastimulerande

hormon (TSH), sänkt totalt T4 och sänkt fritt T4), lös avföring, nedsatt glukostolerans, kräkningar, asteni och

hypoglykemi.

Tabell över biverkningar

Följande biverkningar, listade i tabell 1, har summerats från kliniska studier med oktreotid:

Biverkningarna (Tabell 1) är indelade efter frekvens under respektive rubrik, de mest frekventa först, enligt

följande konvention: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1,000, <1/100);

sällsynta (≥1/10,000, <1/1,000) mycket sällsynta (<1/10,000), inkluderande enstaka rapporter. Inom varje

frekvensgrupp är biverkningarna rankade efter fallande allvarlighetsgrad.

Tabell 1

Biverkningar rapporterade i kliniska studier

Magtarmkanalen

Mycket vanliga:

Diarré, buksmärta, illamående, förstoppning, gasbildning.

Vanliga:

Dyspepsi, kräkningar, uppblåsthet i buken, steatorré, lös avföring,

missfärgad avföring.

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga:

Huvudvärk.

Vanliga:

Yrsel.

Endokrina systemet

Vanliga:

Hypotyreos, tyreoidearubbning (t.ex. sänkt TSH, sänkt total T4 och

sänkt fritt T4).

Lever och gallvägar

Mycket vanliga:

Gallsten.

Vanliga:

Kolecystit, gallblåseslam, hyperbilirubinemi.

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga:

Hyperglykemi.

Vanliga:

Hypoglykemi, nedsatt glukostolerans, anorexi.

Mindre vanliga:

Dehydrering.

Allmänna symptom och/eller symptom vid administreringsstället

Mycket vanliga:

Reaktioner vid injektionsstället.

Vanliga:

Asteni.

Undersökningar

Vanliga:

Förhöjda transaminasnivåer.

Hud och subkutan vävnad

Vanliga:

Klåda, utslag, håravfall.

Andningsvägar

Vanliga:

Dyspné.

Hjärtat

Vanliga:

Bradykardi.

Mindre vanliga:

Takykardi.

Efter godkännandet för försäljning

Spontanrapporterade biverkningar, redovisas i tabell 2, rapporteras frivilligt och det är inte alltid möjligt att

tillförlitligt fastställa frekvens eller ett orsakssamband till läkemedelsexponering.

Tabell 2

Biverkningar som härrör från spontana rapporter

Blodet och lymfsystemet

Trombocytopeni

Immunsystemet

Anafylaxi, allergi/överkänslighetsreaktioner.

Hud och subkutan vävnad

Urtikaria

Lever och gallvägar

Akut pankreatit, akut hepatit utan kolestas, kolestatisk hepatit, kolestas, gulsot, kolestatisk gulsot.

Hjärtat

Arytmier.

Undersökningar

Förhöjda nivåer av alkaliskt fosfatas, förhöjda nivåer av gammaglutamyltransferas.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Gallblåsan och relaterade reaktioner

Somatostatinanaloger har visats hämma kontraktilitet i gallblåsan och minska utsöndringen av galla vilket

kan leda till gallblåsebesvär eller gallblåseslam. Gallstensbildning har rapporterats hos 15 till 30 % av

patienterna vid långtidsbehandling med s.c. Sandostatin. Incidensen i den allmänna befolkningen (i åldrarna

40 till 60 år) är omkring 5 till 20 %. Långvarig exponering för Sandostatin LAR hos patienter med

akromegali eller gastroenteropankreatiska tumörer tyder på att behandling med Sandostatin LAR inte ökar

incidensen av gallstensbildning jämfört med s.c. behandling. Vid förekomst av gallstenar är de vanligen

asymtomatiska, symptomatiska stenar ska behandlas antingen genom upplösning med gallsyror eller med

kirurgi.

Magtarmkanalen

I sällsynta fall kan magtarmbiverkningarna likna akut tarmobstruktion med progressiv magutspändhet, svår

epigastriesmärta, bukömhet och muskelförsvar. Frekvensen av gastrointestinala biverkningar brukar minska

över tiden vid kontinuerlig behandling.

Överkänslighet och anafylaktiska reaktioner

Överkänslighet och allergiska reaktioner har rapporterats efter godkännandet för försäljning. När dessa

inträffar påverkar de oftast huden, sällan munnen och luftvägarna. Isolerade fall av anafylaktisk chock har

rapporterats.

Reaktioner vid injektionsstället

Reaktioner vid injektionsstället såsom smärta, rodnad, blödning, klåda, svullnad eller induration var vanliga

rapporter hos patienter som fick Sandostatin LAR. I majoriteten av fallen krävdes dock ingen klinisk åtgärd.

Metabolism och nutrition

Trots att utsöndringen av fett i avföringen kan öka finns det inget som tyder på att långtidsbehandling med

oktreotid leder till näringsbrist på grund av malabsorption.

Pankreasenzymer

I mycket sällsynta fall har akut pankreatit rapporterats inom de första timmarna eller dagarna efter

behandling med subkutan Sandostatin vilket har upphört vid borttagande av läkemedlet. Dessutom har

kolelitiasisinducerad pankreatit rapporterats hos patienter med långtidsbehandling med subkutan Sandostatin.

Hjärtat

Bradykardi är en vanlig biverkning med somatostatinanaloger. EKG-förändringar, såsom förlängd QT-tid,

förändring av elaxel, tidig repolarisation, låg amplitud, R/S-övergång, tidig R-progression och ospecifika ST-

T-förändringar, har observerats hos patienter med akromegali och karcinoidsyndrom. Sambandet mellan

dessa händelser och oktreotidacetat är inte fastställt då många av dessa patienter har underliggande

hjärtsjukdomar (se avsnitt 4.4).

Trombocytopeni

Trombocytopeni har rapporterats efter godkännandet för försäljning i synnerhet under behandling med

Sandostatin (i.v.) hos patienter med levercirros och under behandling med Sandostatin LAR. Detta är

reversibelt efter avslutad behandling.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att

kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att

rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Ett begränsat antal oavsiktliga överdoser av Sandostatin LAR har rapporterats. Doserna låg mellan 100 mg

till 163 mg/månad Sandostatin LAR. Värmevallningar rapporterades som enda biverkan.

Cancerpatienter som fått Sandostatin LAR i doser upp till 60 mg/månad och upp till 90 mg/2 veckor har

rapporterats. I allmänhet tolererades dessa doser väl, men följande biverkningar har rapporterats: frekventa

urineringar, trötthet, depression, oro och koncentrationssvårigheter.

Behandlingen vid överdosering av Sandostatin LAR är symtomatisk.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Somatostatin och analoger, ATC-kod: H01CB02

Oktreotid är en syntetisk oktapeptidanalog till naturligt förekommande somatostatin med liknande

farmakologiska effekter men med en betydligt längre effektduration. Oktreotid hämmar patologiskt ökad

utsöndring av tillväxthormon (GH) och av peptider och serotonin som produceras inom gastro-entero-

pankreatiska (GEP) endokrina systemet.

Oktreotid är en mer potent hämmare av GH, glukagon och insulinfrisättning hos djur än somatostatin, med

större selektivitet för hämning av GH och glukagon.

Hos friska försökspersoner har oktreotid, liksom somatostatin, visats hämma:

frisättning av GH stimulerad av arginin, motion och insulin-inducerad hypoglykemi.

frisättning av insulin, glukagon, gastrin, andra peptider i GEP endokrina systemet efter måltid samt

argininstimulerad frisättning av insulin och glukagon.

tyreotropinfrisättande

hormon (TRH)-stimulerad frisättning av tyreoideastimulerande hormon (TSH).

Till skillnad från somatostatin hämmar oktreotid företrädesvis GH framför insulin och dess administration

följs inte av någon reboundeffekt med hypersekretion av hormoner (dvs. GH hos patienter med akromegali).

Hos patienter med akromegali ger Sandostatin LAR, en galenisk beredning av oktreotid avsedd för

upprepade injektioner med 4 veckors intervall, jämna och terapeutiska serumkoncentrationer av oktreotid

med åtföljande konsekvent sänkning av GH och normalisering av IGF 1 serumkoncentrationer hos

majoriteten av patienterna. Hos de flesta av patienterna minskar Sandostatin LAR markant de kliniska

symptomen på sjukdomen såsom huvudvärk, svettningar, parestesier, trötthet, osteoartralgi och

karpaltunnelsyndrom. Hos tidigare obehandlade patienter med akromegali med GH-utsöndrande

hypofysadenom, resulterade behandling med Sandostatin LAR i en tumörvolymminskning på> 20 % i en

betydande del (50 %) av patienterna

Hos enskilda patienter med GH-utsöndrande hypofysadenom har Sandostatin LAR rapporterats leda till

en minskning av tumören (före operation). Dock bör kirurgi inte fördröjas.

För patienter med funktionella tumörer i gastro-entero-pankreatiska systemet ger behandling med

Sandostatin LAR kontinuerlig kontroll av symptom relaterade till den underliggande sjukdomen. Effekten av

oktreotid på olika typer av gastro-entero-pankreatiska tumörer är följande:

Karcinoida tumörer

Administrering av oktreotid kan ge lindring av symptomen, framförallt av flush och diarré. I många fall har

detta samtidigt resulterat i nedgång i plasmaserotonin och minskad utsöndring i urin av 5-

hydroxiindolättiksyra (5-HIAA).

VIP-tumörer

Det biokemiska kännetecknet för dessa tumörer är överproduktion av vasoaktiv intestinal peptid (VIP).

I de flesta fallen ger administrering av oktreotid lindring av den svåra och vattniga diarrén, som är typisk för

tillståndet, vilket förbättrar livskvaliten. Samtidigt förbättras associerade elektrolytrubbningar, t.ex.

hypokalemi, vilket möjliggör att enteralt och parenteralt vätske- och elektrolyttillskott kan sättas ut. För vissa

patienter visar datortomografi att tumörprogressionen bromsats eller stoppats eller till och med att tumören

krymper, i synnerhet vid levermetastaser. Klinisk förbättring åtföljs i allmänhet av en minskad VIP-nivå i

plasma, som kan falla in i det normala referensområdet.

Glukagonom

Administrering av oktreotid resulterar i de flesta fallen i väsentlig förbättring av de nekrolytiskt migratoriska

hudutslag som är karakteristiska för sjukdomen. Effekten av oktreotid på det den milda diabetes mellitus som

ofta förekommer har inte noterats och behandlingen resulterar i allmänhet inte i en minskning av behovet av

insulin eller perorala antidiabetika. Oktreotid lindrar diarréerna och leder därmed till viktökning hos de

patienter som drabbats. Även om administration av oktreotid ofta leder till en omedelbar minskning av

glukagonnivåer i plasma, bibehålls i allmänhet inte dessa nivåer under en längre periods behandling, trots

fortsatt symptomatisk förbättring.

Gastrinom/Zollinger-Ellisons syndrom

Behandling med protonpumpshämmare eller H2-receptorblockerande medel kontrollerar i regel

magsyrahypersekretion. Diarré däremot, som också är ett vanligt symptom, lindras inte tillräckligt av

protonpumpshämmare eller H2-receptorblockerande medel. Sandostatin LAR kan bidra till att ytterligare

minska magsyrahypersekretion och förbättra symptom, inklusive diarré, eftersom det leder till suppression

av förhöjda gastrinnivåer hos vissa patienter.

Insulinom

Administration av oktreotid ger en minskning av cirkulerande immunreaktivt insulin. Hos patienter med

operabla tumörer kan oktreotid preoperativt hjälpa till att återställa och upprätthålla normoglykemi. Hos

patienter med inoperabla benigna eller maligna tumörer kan den glykemiska kontrollen förbättras även utan

samtidig bibehållen reduktion av cirkulerande insulinnivåer.

Avancerade neuroendokrina tumörer utgående från midgut eller av okänd primär lokalisering där tumör av

icke-midguttyp har uteslutits

Resultatet från en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad fas III-studie (PROMID) visar att

Sandostatin LAR hämmar tumörtillväxten hos patienter med avancerad neuroendokrin midgut tumör.

85 patienter randomiserades till behandling med Sandostatin LAR, 30 mg var fjärde vecka, (n=42) eller

placebo (n=43) i 18 månader eller fram tills tumörprogression eller dödsfall.

Huvudsakliga inklusionskriterier var: tidigare medicinskt obehandlad, histologiskt bekräftad

väldifferentierad lokalt inoperabel eller metastatisk, funktionellt aktiv eller inaktiv neuroendokrin tumör/

karcinom; med primärtumör utgående från midgut eller av okänt ursprung, sedan primärtumör från annan

lokal än midgut såsom exempelvis bukspottkörtel och thorax uteslutits.

Primär endpoint var tid till tumörprogression eller tumörrelaterad död (TTP).

I intent-to-treat-analys populationen (ITT) (alla randomiserade patienter) noterades 26 respektive 41 fall av

tumörprogression eller tumörrelaterad död i Sandostatin LAR respektive placebo-gruppen (HR = 0.32; 95 %

KI, 0.19 till 0.55; p-värde =.000015).

I den konservativa ITT (kITT) analys populationen, i vilken 3 patienter censurerades vid randomisering,

observerades 26 respektive 40 fall av tumörprogression eller tumörrelaterad död i Sandostatin LAR

respektive placebo-gruppen (HR=0.34; 95 % KI, 0.20 till 0.59; p-värde =.000072; Fig 1). Mediantiden till

tumörprogression var 14.3 månader (95 % KI, 11.0 till 28.8 månader) i Sandostatin LAR gruppen och

6.0 månader (95 % KI, 3.7 till 9.4 månader) i placebogruppen.

I per-protokoll analys populationen (PP), i vilken ytterligare patienter censurerades vid avslutad

studiebehandling, observerades tumörprogression eller tumörrelaterad död hos 19 respektive 38 patienter

som fick Sandostatin LAR respektive placebo (HR = 0.24; 95 % KI, 0.13 till 0.45; p-värde =.0000036)

Figur 1

Kaplan-Meier estimering av TTP, jämförelse mellan Sandostatin LAR och placebo

(konservativ ITT population)

Tabell 3

TTP resultat per analyspopulation

TTP Händelser

Median TTP månader [95 % K.I.]

Sandostatin

Placebo

Sandostatin

Placebo

HR [95 % K.I.]

p-värde *

0,32

[95% KI, 0,19 till

0,55] P=0,000015

kITT

14,3

[95% KI; 11.0

till 28,8]

[95% KI; 3,7 till

9.4]

0,34

[95% KI, 0,20 till

0,59] P=0,000072

0,24

[95% KI, 0,13 till

0,45] P=0,0000036

ER=ej rapporterat; HR=hazard ratio; TTP=tid till tumör progression; ITT=intention to treat;

kITT=konservativ ITT; PP=per protokoll

*Logrank test stratifierat utifrån funktionell aktivitet

Behandlingseffekten var lika hos patienter med funktionellt aktiva (HR = 0,23, 95 % KI, 0,09 till 0,57) och

inaktiva tumörer (HR = 0,25, 95 % KI, 0,10 till 0,59).

Efter 6 månaders behandling observerades stabil sjukdom hos 67 % av patienterna i Sandostatin LAR

gruppen och 37 % av patienterna i placebogruppen.

Rekryteringen avslutades i förtid baserat på den kliniskt signifikanta nyttan som observerades med

Sandostatin LAR i den i förväg planerade interimsanalysen.

Säkerheten av Sandostatin LAR i denna studie överensstämde med dess tidigare fastställda säkerhetsprofil.

Placebo: 40 händelser

Median 6,0 månader

Oktreotid LAR 26 händelser

Median 14,3 månader

Patienter

i riskzon

Tid efter randomisering (månader)

Andel patienter

Log-ranktest stratifierat för funktionell aktivitet: p=0.000072, HR= 0.34 [95 % KI: 0.20-0.59]

Behandling av TSH-producerande hypofysadenom

Sandostatin LAR, en i.m. injektion var 4: e vecka, har visats undertrycka förhöjda tyreoideahormoner,

normalisera TSH och förbättra de kliniska tecknen och symptomen på hypertyreos hos patienter med TSH-

utsöndrande adenom. Behandlingseffekten av Sandostatin LAR uppnådde statistisk signifikans jämfört med

baseline efter 28 dagar och nyttan av behandlingen bibehölls i upp till 6 månader.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Efter en i.m. injektion av Sandostatin LAR når serumkoncentrationen av oktreotid en övergående initial topp

inom 1 timme efter administrering, följt av en progressiv sänkning till en låg icke detekterbar oktreotidnivå

inom 24 timmar. Efter den initiala toppen dag 1 förblir oktreotidnivån på subterapeutisk nivå under 7 dagar

för de flesta patienter. Därefter ökar koncentrationerna av oktreotid igen och når konstanta nivåer omkring

dag 14 som förblir relativt stabila under de följande 3-4 veckorna. Toppnivån dag 1 är lägre än nivåerna

under konstant fas. Mindre än 0,5 % av den totala utsöndringen äger rum under dag 1. Efter omkring 42

dagar sjunker oktreotidkoncentrationen långsamt samtidigt med den slutliga nedbrytningen av i

läkemedelsformen ingående polymer.

Hos patienter med akromegali uppgick konstanta nivåer av oktreotid efter singeldos av 10 mg, 20 mg och 30

mg till 358 ng/l, 926 ng/l respektive 1,710 ng/l. Steady state serumkoncentrationer av oktreotid som uppnås

efter 3 injektioner med 4 veckors intervall, är högre med en faktor av ca 1,6 till 1,8 med nivåer 1,557 ng/l

och 2,384 ng/l efter multipla injektioner av 20 resp. 30 mg Sandostatin

LAR.

Hos patienter med karcinoida tumörer var steady statekoncentrationerna av oktreotid efter multipla

injektioner med 10, 20 och 30 mg Sandostatin LAR givna med 4 veckors intervall, också linjärt ökande med

dos och var i medeltal (och median) 1,231 (894) ng/l, 2620 (2,270) ng/l, resp. 3,928 (3,010) ng/l.

Ingen ackumulering av oktreotid utöver den som förväntas av överlappande frisättningsprofiler inträffade

under en period på upp till 28 månatliga injektioner av Sandostatin LAR.

Oktreotids farmakokinetiska profil efter injektion av Sandostatin LAR återspeglar utsöndringsmönstret hos

ingående polymer och dess bionedbrytning. Oktreotid distribueras enligt dess kända farmakokinetiska

egenskaper, beskrivna för s.c. administrering, när det frigörs i den systemiska cirkulationen. Oktreotids

distributionsvolym vid steady state är 0,27 l/kg och totalclearance är 160 ml/min. Plasmaproteinbindningen

är 65 % och i stort sett inget läkemedel är bundet till blodkroppar.

Hos barn i åldern 7 till 17 år med hypotalamisk fetma gavs Sandostatin LAR 40 mg en gång per månad.

Farmakokinetiska data med begränsad blodprovstagning visade på dalkoncentrationer av oktreotid i

medelvärde på 1,395 ng/l efter den första injektionen och 2,973 ng/l vid steady-state. En hög interindividuell

variabilitet observerades.

Steady-statekoncentrationerna av oktreotid är inte korrelerade med ålder och BMI, men måttligt korrelerade

med kroppsvikt (52,3 till 133 kg) och det var en signifikant skillnad mellan manliga och kvinnliga patienter,

ca 17 % högre för kvinnliga patienter.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Studier avseende toxicitet vid akut och upprepad administrering, mutagenicitet, karcinogenicitet och

reproduktionstoxikologiska studier hos djur visade inte några särskilda risker för människa.

Reproduktionsstudier hos djur gav inga bevis för teratogena effekter, effekter på embryo/fetal utveckling

eller andra reproduktionseffekter på grund av oktreotid vid doser upp till 1 mg/kg/dag. Viss fördröjning av

den fysiologiska tillväxten noterades hos avkomman hos råttor vilken var övergående och kan kopplas till

GH-hämning till följd av överdriven farmakodynamisk aktivitet (se avsnitt 4.6).

Inga specifika studier har utförts på juvenila råttor. I de pre-och postnatala utvecklingsstudierna observerades

minskad tillväxt och mognad i F1-avkomman till honor där oktreotid gavs under hela graviditeten och

amningsperioden. Fördröjd nedstigning av testiklarna observerades hos hanar i F1-avkommor, men

fertiliteten hos de påverkade F1 ungarna förblev normal. Således var ovan nämnda observationer övergående

och anses vara en följd av GH-hämning.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Pulver (Injektionsflaska):

Poly (DL-laktid-co-glykolid)

Mannitol (E421)

Spädningsvätska (Förfylld spruta):

Karmellosnatrium

Mannitol (E421)

Poloxamer 188

Vatten för injektionsvätskor

.

6.2

Inkompabiliteter

I avsaknad av kompatibilitetsstudier får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

6.3

Hållbarhet

3 år.

Läkemedlet ska användas omedelbart efter beredning och inte sparas för senare användning.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Förvaras i kylskåp (2

C). Får ej frysas.

Sandostatin LAR kan förvaras vid högst 25

C under injektionsdagen.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt 6.3.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Enhetsförpackningar innehållande en 6 ml injektionsflaska av glas med gummipropp (brombutylgummi),

förseglad med ett snäpplock av aluminium, med pulver till injektionsvätska, suspension och en 3 ml färglös

förfylld glasspruta med främre propp och kolvpropp (klorbutylgummi) med 2 ml spädningsvätska,

sampackade i en förseglad blisterförpackning med en flaskadapter och en säkerhetskanyl för injektion.

Flerpack om tre enhetsförpackningar, vardera innehållande en 6 ml injektionsflaska av glas med

gummipropp (brombutylgummi), förseglad med ett snäpplock av aluminium, med pulver till

injektionsvätska, suspension och en 3 ml färglös förfylld glasspruta med främre propp och kolvpropp

(klorbutylgummi) med 2 ml spädningsvätska, sampackade i en förseglad blisterförpackning med en

flaskadapter och en säkerhetskanyl för injektion.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Instruktioner för beredning och intramuskulär injektion av Sandostatin LAR

ENDAST FÖR DJUP INTRAGLUTEAL INJEKTION

Inkluderat i injektionsförpackningen

En injektionsflaska som innehåller Sandostatin LAR pulver.

En förfylld spruta med spädningsvätska för beredning.

En flaskadapter för beredning av läkemedlet.

En säkerhetskanyl.

Följ noggrant instruktionerna nedan för att säkerställa korrekt beredning av Sandostatin LAR innan djup

intramuskulär injektion.

Det finns 3 kritiska steg vid beredning av Sandostatin LAR.

Om de inte följs kan det leda till att

läkemedlet inte administreras på ett korrekt sätt.

Injektionsförpackningen måste inta rumstemperatur.

Ta ut

injektionsförpackningen ur kylen och låt den stå i rumstemperatur i minst 30 minuter innan

beredningen, men överstig ej 24 timmar.

Efter tillsats av spädningsvätskan,

säkerställ att pulvret är helt mättat

genom att låta

injektionsflaskan stå i minst 5 minuter.

Efter mättnad,

skaka injektionsflaskan måttligt

i horisontell riktning under minst 30 sekunder

tills dess att en enhetlig suspension bildas

. Sandostatin LAR suspension ska beredas

omedelbart

före administrering.

Sandostatin LAR bör endast ges av utbildad hälsovårdspersonal

Steg 1

Flytta Sandostatin LAR injektionsförpackning från

kylförvaringen.

OBSERVERA:

Det är viktigt att spädningsprocessen

inte påbörjas förrän injektions-förpackningen nått

rumstemperatur. Låt förpackningen stå i

rumstemperatur i minst 30 minuter före beredning,

men överstig inte 24 timmar.

Notera: Injektionsförpackningen kan åter kylförvaras vid

behov.

Steg 2

Ta bort plastlocket från injektionsflaskan och

desinficera injektionsflaskans gummipropp med en

spritservett.

Ta bort skyddsfilmen från förpackningen med

flaskadaptern, men ta EJ ur flaskadaptern ur

förpackningen.

Hållandes i förpackningen med flaskadaptern, placera

flaskadaptern på injektionsflaskan och tryck ned

fullständigt så att den sätts på plats, bekräftas genom ett

hörbart ”klick”.

Lyft av förpackningen från flaskadaptern.

Steg 3

Ta bort skyddskapsylen från den förfyllda sprutan med

spädningsvätska och skruva på sprutan på flaskadaptern.

Tryck långsamt ner kolven hela vägen för att tömma all

spädningsvätska i injektionsflaskan.

Steg 4

OBSERVERA: Det är viktigt att låta

injektionsflaskan stå i minst 5 minuter

för

säkerställa att spädningsvätskan har mättat pulvret

helt.

Viktigt: Det är normalt att kolven rör sig uppåt på grund

av ett lätt övertryck i injektionsflaskan.

Förbered patienten för injektion.

Steg 5

Efter mättnad, se till att kolven trycks hela vägen ner i

sprutan.

OBSERVERA:

Håll

kolven

intryckt

skaka

injektionsflaskan

måttligt

i horisontell riktning

i minst

30 sekunder

så att pulvret är fullständigt suspenderat

(mjölkig

jämn

suspension).

Om

pulvret

inte

är

fullständigt

suspenderat,

skaka

måttligt

igen

i

ytterligare 30 sekunder.

Steg 6

Vänd sprutan och injektionsflaskan upp och ner, dra

långsamt

kolven bakåt och dra upp allt innehåll i

injektionsflaskan i sprutan.

Skruva av sprutan från flaskadaptern.

Steg 7

Skruva på säkerhetskanylen på sprutan.

Om administrering inte sker omedelbart, skaka försiktigt

sprutan

igen

för

säkerställa

mjölkig

jämn

suspension.

Förbered injektionsstället med en spritservett.

Dra av skyddskåpan från kanylen.

Knacka försiktigt på sprutan för att avlägsna synliga

bubblor och tryck ut dem från sprutan.

Fortsätt

omedelbart

till steg 8 för administrering till

patienten. Varje försening kan orsaka sedimentering

.

Steg 8

Sandostatin LAR får endast ges som djup intragluteal

injektion,

ALDRIG

intravenöst.

För

kanylen

fullständigt

vänster

eller

höger

glutealmuskel i en 90° vinkel mot huden.

Dra tillbaka kolven långsamt för att kontrollera att inget

blodkärl har träffats (byt injektionsställe om ett blodkärl

har träffats).

Tryck långsamt ner kolven med konstant tryck tills

sprutan är tom. Dra ut kanylen från injektionsstället och

aktivera säkerhetsskyddet (enligt

Steg 9)

Steg 9

Aktivera säkerhetsskyddet över kanylen genom en av

följande metoder

:

tryck ner den gångjärnsförsedda delen av

säkerhetsskyddet mot en hård yta (bild A)

tryck gångjärnet framåt med ditt finger (bild B).

Ett hörbart “klick” bekräftar korrekt aktivering.

Kassera sprutan omedelbart (i avfallsbehållare).

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Novartis Sverige AB

Box 1218

SE-164 28 Kista

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

10 mg: 14057

20 mg: 14058

30 mg: 14059

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

10 mg: 1999-05-07/2009-03-28

20 mg: 1999-05-07/2009-03-28

30 mg: 1999-05-07/2009-03-28

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-02-23

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Läkemedelsverkets webbplats

http://www.lakemedelsverket.se

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen