Sandimmun Neoral 50 mg Kapsel, mjuk

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

01-10-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

10-05-2021

Aktiva substanser:
ciklosporin
Tillgänglig från:
Medartuum AB
ATC-kod:
L04AD01
INN (International namn):
ciclosporin
Dos:
50 mg
Läkemedelsform:
Kapsel, mjuk
Sammansättning:
glycerol 85% Hjälpämne; ciklosporin 50 mg Aktiv substans; makrogolglycerolhydroxistearat Hjälpämne; propylenglykol Hjälpämne; etanol, vattenfri Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 50 x 1 kapsel (endos)
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
53237
Tillstånd datum:
2016-04-13

Läs hela dokumentet

Bipacksedeln: Information till patienten

Sandimmun Neoral 50 mg mjuka kapslar

Sandimmun Neoral 100 mg mjuka kapslar

ciklosporin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor, vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Sandimmun Neoral är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Sandimmun Neoral

Hur du tar Sandimmun Neoral

Eventuella biverkningar

Hur Sandimmun Neoral ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Sandimmun Neoral är och vad det används för

Vad Sandimmun Neoral är

Namnet på detta läkemedel är Sandimmun Neoral. Det innehåller den aktiva substansen ciklosporin.

Det tillhör en grupp läkemedel som kallas immunsuppressiva medel. Dessa läkemedel används för att

dämpa kroppens immunreaktioner.

Vad Sandimmun Neoral används för och hur Sandimmun Neoral verkar

Om du har fått ett organ transplanterat eller genomgått benmärgs- och

stamcellstransplantation

används Sandimmun Neoral för att kontrollera kroppens

immunförsvar. Sandimmun Neoral förhindrar att transplanterade organ stöts bort genom att

blockera utvecklingen av vissa celler som normalt skulle angripa den transplanerade vävnaden.

Om du har en autoimmun sjukdom,

vilket innebär att kroppens immunförsvar angriper dina

egna celler, stoppar Sandimmun Neoral denna immunreaktion. Sådana sjukdomar kan vara

ögonproblem som hotar din syn (endogen uveit, även Behçets uveit), svåra fall av vissa

hudsjukdomar (atopisk dermatit dvs. eksem, och psoriasis), svår ledgångsreumatism och en

njursjukdom som kallas nefrotiskt syndrom.

Ciklosporin som finns i Sandimmun Neoral kan också vara godkänt för att behandla andra sjukdomar

som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apotek eller annan hälsovårdspersonal om

du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Sandimmun Neoral

Om du tar Sandimmun Neoral efter en transplantation kommer det endast att skrivas ut till dig av en

läkare som har erfarenhet av transplantationer och/eller autoimmuna sjukdomar.

De råd som lämnas i denna bipacksedel kan variera beroende på om du tar läkemedlet efter en

transplantation eller på grund av en autoimmun sjukdom.

Följ alltid läkarens anvisningar noggrant. De kan skilja sig från den allmänna information som finns i

den här bipacksedeln.

Ta inte Sandimmun Neoral:

om du är allergisk mot ciklosporin eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6).

tillsammans med medel som innehåller

Hypericum perforatum

(johannesört).

tillsammans med medel som innehåller

dabigatranetexilat

(används för att undvika blodproppar

efter operationer)

eller bosentan och aliskiren

(används för att sänka högt blodtryck).

Ta inte Sandimmun Neoral och

tala om för läkaren

om ovanstående gäller dig. Tala med läkaren

innan du tar Sandimmun Neoral om du är osäker.

Varningar och försiktighet

Före och under behandlingen med Sandimmun Neoral ska du omedelbart tala om för läkaren:

om du har några tecken på infektion, till exempel feber eller ont i halsen. Sandimmun Neoral

försvagar immunsystemet och kan även påverka kroppens förmåga att bekämpa infektioner.

om du har problem med levern.

om du har problem med njurarna. Läkaren kommer att ta blodprover med jämna mellanrum och

kan om det behövs ändra din dos.

om du får högt blodtryck. Läkaren kommer att kontrollera ditt blodtryck med jämna mellanrum

och kan om det behövs ge dig ett läkemedel som sänker blodtrycket.

om du har låga magnesiumnivåer i kroppen. Din läkare kan ge dig magnesiumtillskott, särskilt

omedelbart efter operationen.

om du har höga kaliumnivåer i blodet.

om du har gikt.

om du ska vaccineras.

Om något av ovanstående gäller dig före eller under behandlingen med Sandimmun Neoral ska du

omedelbart tala om det för din läkare.

Solljus och solskydd

Sandimmun Neoral försvagar ditt immunsystem. Detta ökar din risk för att få cancer, särskilt

hudcancer och cancer i lymfsystemet. Du bör begränsa din exponering för solljus och UV-ljus genom

att:

bära lämplig klädsel som skyddar.

ofta smörja på solskyddskräm med hög skyddsfaktor.

Tala med din läkare innan du tar Sandimmun Neoral:

om du har eller har haft alkoholrelaterade problem.

om du har epilepsi.

om du har några problem med levern.

om du är gravid.

om du ammar.

om detta läkemedel skrivs ut till ett barn.

Om något av ovanstående gäller dig (eller om du är osäker) ska du tala om det för din läkare innan du

tar Sandimmun Neoral. Orsaken till detta är att läkemedlet innehåller alkohol (se avsnittet

”Sandimmun Neoral innehåller alkohol” nedan).

Kontroller under behandlingen med Sandimmun Neoral

Din läkare kommer att kontrollera:

ciklosporinnivån i ditt blod,

särskilt om du genomgått en transplantation,

ditt

blodtryck

innan behandlingen startar och med jämna mellanrum under behandlingen,

hur bra din

lever och dina njurar

fungerar,

dina

blodfetter

Om du undrar hur Sandimmun Neoral verkar eller varför det har ordinerats till dig, kontakta läkare.

Om du ordineras Sandimmun Neoral av annan orsak än transplantation

(intermediär eller

posterior uveit och Behçets uveit, atopisk dermatit, svår ledgångsreumatism eller nefrotiskt syndrom)

ska du inte ta Sandimmun Neoral:

om du har problem med njurarna (undantaget nefrotiskt syndrom).

om du har en infektion som inte läkt ut efter läkemedelsbehandling.

om du har någon typ av cancer.

om du har högt blodtryck (hypertoni) som inte blivit bättre med läkemedelsbehandling. Om du

får högt blodtryck under behandlingen och det inte kan kontrolleras med läkemedelsbehandling,

ska läkaren avbryta behandlingen med Sandimmun Neoral.

Ta inte Sandimmun Neoral om något av ovanstående gäller dig. Tala med läkare eller apotekspersonal

innan du tar Sandimmun Neoral om du känner dig osäker.

Om du behandlas för Behçets uveit kommer läkaren att kontrollera dig särskilt noga om du får

neurologiska symtom (till exempel om du blir mer glömsk, märker att din personlighet förändras, får

psykiatriska sjukdomar eller humörsvängningar, en brännande känsla i armar eller ben, nedsatt känsel

i armar eller ben, stickningar i armar eller ben, svaghet i armar eller ben, gångsvårigheter, huvudvärk

med eller utan illamående och kräkningar, synrubbningar inklusive begränsning av ögonglobens

rörelser).

Din läkare kommer att följa dig noga om du är äldre och behandlas för psoriasis eller atopisk dermatit.

Om du har ordinerats Sandimmun Neoral för behandling av psoriasis eller atopisk dermatit får du inte

utsättas för UVB-strålning eller fototerapi (ljusbehandling) under behandlingen.

Barn och ungdomar

Sandimmun Neoral ska inte ges till barn för en sjukdom som inte berör transplantation, med undantag

av behandling av nefrotiskt syndrom.

Äldre personer (från 65 år)

Erfarenheten av att behandla äldre patienter med Sandimmun Neoral är begränsad. Din läkare ska

följa upp hur väl dina njurar fungerar. Om du är över 65 år och har psoriasis eller atopisk dermatit ska

du bara behandlas med Sandimmun Neoral om din sjukdom är mycket allvarlig.

Andra läkemedel och Sandimmun Neoral

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Tala särskilt om för läkaren eller apotekspersonalen om du tar något av följande läkemedel före eller

under behandlingen med Sandimmun Neoral:

Läkemedel som kan påverka dina kaliumnivåer. Till dessa hör läkemedel som innehåller

kalium, kaliumtillskott, vattendrivande tabletter (diuretika) så kallade kaliumsparande diuretika

och vissa läkemedel som sänker blodtrycket.

Metotrexat som används för att behandla tumörer, svår psoriasis och svår ledgångsreumatism.

Läkemedel som kan öka eller sänka nivån av ciklosporin (den aktiva substansen i Sandimmun

Neoral) i blodet. Din läkare kan behöva kontrollera ciklosporinnivån i ditt blod när du börjar

eller slutar med andra läkemedel.

Läkemedel som kan öka ciklosporinnivån i blodet är antibiotika (till exempel

erytromycin eller azitromycin), läkemedel mot svamp (vorikonazol, itrakonazol),

läkemedel vid hjärtbesvär eller högt blodtryck (diltiazem, nikardipin, verapamil,

amiodaron), metoklopramid (används vid illamående), p-piller, danazol (vid

menstruationsrubbningar), läkemedel vid gikt (allopurinol), cholsyra och derivat av

denna (används vid gallsten), proteashämmare vid HIV, imatinib (används vid leukemi

eller tumörer), kolchicin, telaprevir (används vid hepatit C).

Läkemedel som kan sänka ciklosporinnivån i blodet är barbiturater (vid

sömnsvårigheter), vissa läkemedel vid kramper (såsom karbamazepin eller fenytoin),

oktreotid (används vid akromegali eller neuroendokrina tumörer i magen), antibakteriella

läkemedel vid tuberkulos, orlistat (bidrar till viktminskning), naturläkemedel som

innehåller johannesört, tiklopidin (används efter stroke), vissa läkemedel som sänker

blodtrycket (bosentan), samt terbinafin (ett läkemedel mot svamp på tår och naglar).

Läkemedel som kan påverka dina njurar. Till dessa hör: antibakteriella läkemedel (gentamycin,

tobramycin, ciprofloxacin), läkemedel mot svamp som innehåller amfotericin B, läkemedel vid

urinvägsinfektioner som innehåller trimetoprim, cancerläkemedel som innehåller melfalan,

läkemedel som sänker syrahalten i magsäcken (syrasekretionshämmare av typen H

receptorantagonister), takrolimus, smärtstillande medel (icke-steroida antiinflammatoriska

läkemedel som till exempel diklofenak), läkemedel som innehåller fibrater (används för att

sänka blodfetterna).

Nifedipin som används för att behandla högt blodtryck och smärtor från hjärtat. Du kan få

svullet tandkött som växer ner över tänderna om du tar nifedipin samtidigt som du tar

ciklosporin.

Digoxin (vid hjärtproblem), läkemedel som sänker kolesterolhalten (HMG-CoA-

reduktashämmare även kallade statiner), prednisolon, etoposid (används vid cancer), repaglinid

(vid diabetes), immunsuppressiva medel (everolimus, sirolimus), ambrisentan och specifika

cancerläkemedel som kallas antracykliner (till exempel doxorubicin).

Om något av ovanstående gäller dig (eller om du är osäker) ska du tala med läkare eller

apotekspersonal innan du tar Sandimmun Neoral.

Sandimmun Neoral med mat och dryck

Ta inte Sandimmun Neoral tillsammans med grapefrukt eller grapefruktjuice. Dessa kan nämligen

påverka hur Sandimmun Neoral verkar.

Graviditet och amning

Rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du tar detta läkemedel. Läkaren kommer att tala med dig

om eventuella risker med att ta Sandimmun Neoral under graviditet.

Tala om för läkaren om du är gravid eller planerar att bli gravid.

Erfarenhet av behandling

med Sandimmun Neoral under graviditet är begränsad. Generellt ska Sandimmun Neoral inte

tas under graviditet. Om du måste behandlas med detta läkemedel kommer din läkare att tala

med dig om fördelar och eventuella risker med att ta det under graviditet.

Tala om för läkaren om du ammar.

Amning rekommenderas inte under behandling med

Sandimmun Neoral. Den aktiva substansen ciklosporin passerar nämligen över i bröstmjölk.

Detta kan påverka barnet.

Hepatit C

Tala om för din läkare om du har hepatit C. Din leverfunktion kan förändras vid behandling av hepatit

C och detta kan påverka nivåerna av ciklosporin i blodet. Läkaren kan behöva övervaka dina

ciklosporinnivåer i blodet noggrant och göra justeringar av dosen efter att du har påbörjat behandling

mot hepatit C.

Körförmåga och användning av maskiner

Sandimmun Neoral innehåller alkohol. Detta kan påverka din förmåga att framföra fordon och

använda maskiner.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Sandimmun Neoral innehåller alkohol

Sandimmun Neoral innehåller cirka 12,0 volymprocent etanol (alkohol), vilket motsvarar upp till

500 mg per dos som används till transplanterade patienter. Detta motsvarar nästan 15 ml öl eller 5 ml

vin per dos.

Alkohol kan vara skadligt om du har alkoholproblem, epilepsi, hjärnskada, leverproblem eller om du

är gravid eller ammar. Det kan också vara skadligt att ge detta läkemedel till barn.

Sandimmun Neoral innehåller makrogolglycerolhydroxistearat

Sandimmun Neoral innehåller makrogolglycerolhydroxistearat vilket kan ge magbesvär och diarré.

3.

Hur du tar Sandimmun Neoral

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare om du är osäker.

Ta inte mer än den rekommenderade dosen.

Dosen av detta läkemedel kommer att anpassas noga av läkaren så att den passar just dig. För hög

läkemedelsdos kan påverka dina njurar. Blodprover och besök på sjukhuset kommer att ske

regelbundet, särskilt efter en transplantation. Då får du möjlighet att tala med läkaren om

behandlingen och eventuella problem.

Hur mycket Sandimmun Neoral du ska ta

Läkaren bestämmer vilken dos av Sandimmun Neoral som passar dig. Det beror på din kroppsvikt och

orsaken till att du tar läkemedlet. Läkaren kommer också att tala om hur ofta du ska ta läkemedlet.

För vuxna:

Organ-, benmärgs- eller stamcellstransplantation

Den totala dygnsdosen ligger vanligen mellan 2 mg och 15 mg per kilo kroppsvikt.

Denna delas upp på två tillfällen per dag.

Man använder ofta högre doser före och strax efter transplantationen. Lägre doser

används så snart det transplanterade organet eller benmärgen har stabiliserats.

Din läkare anpassar dosen så att den blir den bästa för dig. För att kunna göra det måste

läkaren kanske ta en del blodprover.

Endogen uveit

Den totala dygnsdosen ligger vanligen mellan 5 mg och 7 mg per kilo kroppsvikt. Denna

delas upp på två tillfällen per dag.

Nefrotiskt syndrom

Den totala dygnsdosen för vuxna är vanligen 5 mg per kilo kroppsvikt. Denna delas upp

på två tillfällen per dag. Hos patienter med njurproblem ska den första dosen som tas

varje dygn inte överstiga 2,5 mg per kilo kroppsvikt.

Svår ledgångsreumatism

Den totala dygnsdosen ligger vanligen mellan 3 mg per kilo kroppsvikt och 5 mg per kilo

kroppsvikt. Denna delas upp på två tillfällen per dag.

Psoriasis och atopisk dermatit

Den totala dygnsdosen ligger vanligen mellan 2,5 mg per kilo kroppsvikt och 5 mg per

kilo kroppsvikt. Denna delas upp på två tillfällen per dag.

För barn:

Nefrotiskt syndrom

Den totala dygnsdosen för barn är vanligen 6 mg per kilo kroppsvikt. Denna delas upp på

två tillfällen per dag. Hos patienter med njurproblem ska den första dosen som tas varje

dygn inte överstiga 2,5 mg per kilo kroppsvikt.

Följ läkarens anvisningar exakt och ändra aldrig dosen själv, även om du mår bra.

Byte från Sandimmun till Sandimmun Neoral

Du tog kanske tidigare ett annat läkemedel som heter Sandimmun mjuka kapslar eller Sandimmun

oral lösning. Din läkare kan besluta att du ska byta till läkemedlet Sandimmun Neoral mjuka kapslar

istället.

Det aktiva ämnet i alla dessa läkemedel är ciklosporin.

Sandimmun Neoral är en annan förbättrad läkemedelsform av ciklosporin jämfört med

Sandimmun. Ciklosporin tas upp i blodet bättre med Sandimmun Neoral. Risken för att

upptaget ska påverkas av att läkemedlet tas tillsammans med mat är också mindre. Det innebär

att ciklosporinnivån i ditt blod hålls mer konstant med Sandimmun Neoral jämfört med

Sandimmun.

Om din läkare byter läkemedel från Sandimmun till Sandimmun Neoral:

Byt inte tillbaka till Sandimmun om inte läkaren säger till dig att göra det.

Efter bytet från Sandimmun till Sandimmun Neoral kommer läkaren att följa upp dig särskilt

noga under en kort period. Detta beror på den förändring som sker av hur ciklosporin tas upp i

ditt blod. Din läkare kommer att se till att du får just den dos du behöver.

Det kan hända att du får vissa biverkningar. Om det händer ska du omedelbart tala om det för

läkare eller apotekspersonal. Din dos kan behöva sänkas. Minska aldrig dosen själv om inte

läkaren har sagt åt dig att göra det.

Om din läkare byter ett ciklosporinpreparat som skall sväljas till ett annat

När du har bytt från ett ciklosporinpreparat som skall sväljas till ett annat:

Din läkare kommer att följa dig extra noga under en kort tid.

Det kan hända att du får vissa biverkningar. Om det händer ska du omedelbart tala om det för

läkare eller apotekspersonal. Din dos kan behöva ändras. Ändra aldrig dosen själv om inte

läkaren har sagt åt dig att göra det.

När du tar Sandimmun Neoral

Ta Sandimmun Neoral

vid samma tider varje dag

. Detta är mycket viktigt om du genomgått en

transplantation.

Hur du tar Sandimmun Neoral

Dina dygnsdoser ska alltid delas upp på två tillfällen.

Ta ut kapslarna ur blistret. Svälj kapslarna hela med vatten.

Hur länge du ska ta Sandimmun Neoral

Läkaren kommer att tala om hur länge du behöver ta Sandimmun Neoral. Det beror på om du tar det

efter en transplantation eller för att behandla en svår hudsjukdom, ledgångsreumatism, uveit eller

nefrotiskt syndrom. Vid svåra hudutslag pågår behandlingen oftast i omkring 8 veckor.

Fortsätt att ta Sandimmun Neoral så länge som läkaren säger åt dig att göra det.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du undrar hur länge du ska ta Sandimmun Neoral.

Om du har tagit för stor mängd av Sandimmun Neoral

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn tagit läkemedlet av misstag kontakta

genast läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

Om du har glömt att ta Sandimmun Neoral

Om du glömmer att ta en dos ska du ta den så snart du kommer ihåg det. Om det snart är dags för

nästa dos ska du dock hoppa över den glömda dosen. Fortsätt sedan som vanligt.

Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

Om du slutar att ta Sandimmun Neoral

Sluta inte att ta Sandimmun Neoral om inte läkaren säger åt dig att göra det.

Fortsätt ta Sandimmun Neoral även om du mår bra. Om du avbryter behandlingen med Sandimmun

Neoral kan det öka risken för att det transplanterade organet stöts bort.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få

dem.

Vissa biverkningar kan vara allvarliga

Tala omedelbart om för läkaren

om du får någon av följande allvarliga biverkningar:

Liksom andra läkemedel som verkar på immunsystemet kan ciklosporin påverka kroppens

förmåga att bekämpa infektioner och kan även orsaka tumörer eller andra cancerformer, särskilt

i huden. Tecken på infektion kan vara feber eller halsont.

Synförändringar, koordinationssvårigheter, klumpighet, minnesförlust, svårighet att tala eller

förstå vad andra säger samt muskelsvaghet. Detta kan vara tecken på en infektion i hjärnan, så

kallad progressiv multifokal leukoencefalopati.

Påverkan på hjärnan med tecken som krampanfall, förvirring, desorientering, mindre

kontaktbarhet, personlighetsförändringar, upprördhet, sömnlöshet, synförändringar, blindhet,

koma, förlamning i hela eller delar av kroppen, nackstelhet, försämrad koordinationsförmåga

med eller utan ovanligt tal eller ovanliga ögonrörelser.

Svullnad i ögats bakre delar. Detta kan leda till dimsyn. Det kan också påverka synen på grund

av högre tryck i huvudet (benign intrakraniell hypertension).

Leverproblem och leverskador med eller utan gulfärgning av hud och ögon, illamående,

aptitförlust och mörk urin.

Njurproblem, som kan leda till att betydligt mindre mängd urin produceras i kroppen.

Lågt antal röda blodkroppar eller blodplättar. Tecken på detta är blek hud, trötthet, andfåddhet,

mörk urin (ett tecken på att de röda blodkropparna bryts ner), blåmärken eller blödningar utan

uppenbar orsak, förvirring, desorientering, man känner sig mindre alert och har problem med

njurarna.

Andra biverkningar kan vara:

Mycket vanliga biverkningar: Dessa biverkningar kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer.

Njurproblem.

Högt blodtryck.

Huvudvärk.

Okontrollerbara skakningar i kroppen.

Onormalt stark tillväxt av kropps- och ansiktsbehåring.

Höga nivåer av blodfetter.

Om någon av dessa biverkningar påverkar dig svårt ska du

tala om det för din läkare

Vanliga biverkningar

Dessa biverkningar kan förekomma hos mellan 1 och 10 av 100 personer.

Krampanfall.

Leverproblem.

Hög sockernivå i blodet.

Trötthet.

Aptitförlust.

Illamående, kräkningar, buksmärtor, förstoppning, diarré.

Onormal hårtillväxt.

Akne, blodvallningar.

Feber.

Lågt antal vita blodkroppar.

Domningar eller stickningar.

Muskelsmärta, muskelryckningar.

Magsår.

Överväxt av tandköttet på tänderna.

Höga nivåer av urinsyra eller kalium i blodet, låg magnesiumnivå i blodet.

Om någon av dessa biverkningar påverkar dig svårt ska du

tala om det för din läkare

Mindre vanliga biverkningar

Dessa biverkningar kan förekomma hos mellan 1 och 10 av

1 000 personer.

Symtom på hjärnsjukdomar inklusive plötsliga kramper, mental förvirring, sömnlöshet,

desorientering, synrubbningar, medvetslöshet, känsla av svaghet i armar och ben, försämrat

rörelsemönster.

Utslag.

Allmän svullnad.

Viktökning.

Lågt antal röda blodkroppar, lågt antal blodplättar som kan öka risken för blödning.

Om någon av dessa biverkningar påverkar dig svårt ska du

tala om det för din läkare

Sällsynta biverkningar:

Dessa biverkningar kan förekomma hos mellan 1 och 10 av

10 000 personer.

Nervproblem med domningar eller stickningar i fingrar och tår.

Inflammation i bukspottkörteln med svåra smärtor i bukens övre del.

Svaghet i musklerna, förlust av muskelstyrka, muskelsmärtor i ben eller händer eller i hela

kroppen.

Nedbrytning av röda blodkroppar som omfattar problem med njurarna med symtom som

svullnad av ansikte, mage, händer och/eller fötter, minskad urinering, svårighet att andas,

bröstsmärta, anfall, medvetslöshet.

Förändrad menstruationscykel, förstoring av bröstkörtlarna hos män.

Om någon av dessa biverkningar påverkar dig svårt ska du

tala om det för din läkare

Mycket sällsynta biverkningar:

Dessa biverkningar kan förekomma hos mellan 1 och 10 av

100 000 personer.

Svullnad i ögats bakre delar som kan ha samband med ett ökat tryck i huvudet samt med

synrubbningar.

Om denna biverkning påverkar dig svårt ska du

tala om det för din läkare

Andra biverkningar som har rapporterats:

Förekommer hos okänt antal personer.

Allvarliga leverproblem både med och utan gulfärgning av ögon och hud, illamående,

aptitförlust, mörkfärgad urin, svullnad av ansikte, fötter, händer och/eller hela kroppen.

Blödningar under huden eller lila fläckar på huden, plötslig blödning utan uppenbar orsak.

Migrän eller svår huvudvärk, ofta med illamående, kräkningar och ljuskänslighet.

Smärta i ben och fötter.

Om någon av dessa biverkningar påverkar dig svårt ska du

tala om det för din läkare

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

Ytterligare biverkningar hos barn och ungdomar

Inga ytterligare biverkningar förväntas hos barn och ungdomar jämfört med hos vuxna.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som

inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt via Läkemedelsverket,

Box 26, 751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se. Genom att rapportera biverkningar

kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

5.

Hur Sandimmun Neoral ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på förpackningen.

Förvara inte kapslarna på något varmt ställe (maxtemperatur 25 °C).

Låt kapslarna vara kvar i tryckförpackningen. Ta ut dem först när det är dags att ta ditt

läkemedel.

När ett blister öppnas känns en karaktäristisk lukt. Det är normalt och innebär inte att det är

något fel på kapslarna.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur

man kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är ciklosporin. En kapsel innehåller 50 mg eller 100 mg ciklosporin.

Övriga innehållsämnen är:

Kapselinnehåll: alfa-tokoferol, vattenfri etanol, propylenglykol, majsolja (mono-di-

triglycerider), makrogolglycerolhydroxistearat / polyoxyl hydrogenerad ricinolja.

Kapselhölje: titandioxid (E 171), glycerol 85 %, propylenglykol, gelatin. I 100 mg

kapslarna ingår även svart järnoxid (E 172).

Kapseltryck: karmin (E 120).

Läkemedlets utseende

Sandimmun Neoral 50 mg mjuka kapslar är gulvita avlånga och märkta med “NVR 50mg” i rött.

Sandimmun Neoral 100 mg mjuka kapslar är blågråa ovala och märkta med “NVR 100mg” i rött.

Importör

Medartuum AB, Göteborg

Tillverkare

Novartiskoncernen

Ompackare

New Neopharm B.V., Groningen, Nederländerna

Denna bipacksedel ändrades senast 2020-10-01

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Sandimmun Neoral 10 mg mjuka kapslar

Sandimmun Neoral 25 mg mjuka kapslar

Sandimmun Neoral 50 mg mjuka kapslar

Sandimmun Neoral 100 mg mjuka kapslar

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En kapsel innehåller 10 mg, 25 mg, 50 mg eller 100 mg ciklosporin.

Hjälpämnen med känd effekt:

Etanol: 10 mg/kapsel. Sandimmun Neoral 10 mg mjuka kapslar innehåller 11,8 volymprocent etanol

(9,4 viktprocent).

Propylenglykol: 20,84 mg/kapsel.

Makrogolglycerolhydroxistearat/Polyoxyl 40 hydrogenerad ricinolja: 40,5 mg/kapsel.

Etanol: 25 mg/kapsel. Sandimmun Neoral 25 mg mjuka kapslar innehåller 11,8 volymprocent etanol

(9,4 viktprocent).

Propylenglykol: 46,42 mg/kapsel.

Makrogolglycerolhydroxistearat/Polyoxyl 40 hydrogenerad ricinolja: 101,25 mg/kapsel.

Etanol: 50 mg/kapsel. Sandimmun Neoral 50 mg mjuka kapslar innehåller 11,8 volymprocent etanol

(9,4 viktprocent).

Propylenglykol: 90,36 mg/kapsel.

Makrogolglycerolhydroxistearat/Polyoxyl 40 hydrogenerad ricinolja: 202,5 mg/kapsel.

Etanol: 100 mg/kapsel. Sandimmun Neoral 100 mg mjuka kapslar innehåller 11,8 volymprocent

etanol (9,4 viktprocent).

Propylenglykol: 148,31 mg/kapsel.

Makrogolglycerolhydroxistearat/Polyoxyl 40 hydrogenerad ricinolja: 405,0 mg/kapsel.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Kapslar, mjuka

Gulvita, ovala mjuka gelatinkapslar, märkta med “NVR 10” i rött.

Blågråa, ovala mjuka gelatinkapslar, märkta med “NVR 25mg” i rött.

Gulvita, avlånga mjuka gelatinkapslar, märkta med “NVR 50mg” i rött.

Blågråa, avlånga mjuka gelatinkapslar, märkta med “NVR 100mg” i rött.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Transplantationsindikationer

Organtransplantation

För prevention av transplantatavstötning efter organtransplantation.

Behandling av cellmedierad transplantatavstötning hos patienter som tidigare fått annan

immunsuppressiv behandling.

Benmärgstransplantation

För prevention av transplantatavstötning efter allogen benmärgs- och stamcellstransplantation.

Profylax eller behandling av graft-versus-host disease (GVHD).

Andra indikationer än vid transplantation

Endogen uveit

Behandling av synhotande, intermediär eller posterior uveit av icke-infektiöst ursprung hos patienter

där konventionell behandling sviktat eller orsakat oacceptabla biverkningar.

Behandling av Behçets uveit med upprepade inflammationer som drabbar retina hos patienter utan

neurologiska manifestationer.

Nefrotiskt syndrom

Steroidberoende och steroidresistent nefrotiskt syndrom orsakat av primär glomerulär sjukdom som

”minimal change”-nefropati, fokal och segmentell glomeruloskleros, eller membranös

glomerulonefrit.

Sandimmun Neoral kan användas för att inducera och upprätthålla remission. Det kan också användas

för att upprätthålla steroidinducerad remission och möjliggöra utsättning av steroidbehandling.

Reumatoid artrit

Behandling av svår, aktiv reumatoid artrit.

Psoriasis

Behandling av svår psoriasis hos patienter där konventionell behandling är olämplig eller ineffektiv.

Atopisk dermatit

Sandimmun Neoral är indicerat för patienter med svår atopisk dermatit när systemisk behandling

krävs.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Dosangivelserna för peroral administrering är endast avsedda som riktlinjer.

Dygnsdosen av Sandimmun Neoral ska delas upp på två doseringstillfällen jämnt fördelat över dagen.

Det rekommenderas att Sandimmun Neoral administreras enligt ett konsekvent schema avseende tid

på dygnet och i förhållande till måltid.

Sandimmun Neoral ska endast förskrivas av, eller i nära samarbete med, läkare med erfarenhet av

immunsuppressiv behandling och/eller organtransplantation.

Transplantation

Organtransplantation

Behandling med Sandimmun Neoral ska initieras inom 12 timmar före operationen med en dos på 10–

15 mg/kg uppdelat på 2 doseringstillfällen. Denna dos ska bibehållas som dygnsdos i 1–2 veckor efter

operationen, varefter den gradvis sänks beroende på blodnivåerna enligt lokala immunsuppressiva

protokoll, tills en rekommenderad underhållsdos har uppnåtts på omkring 2–6 mg/kg, uppdelat på

2 doseringstillfällen.

När Sandimmun Neoral ges tillsammans med andra immunsuppressiva medel (t.ex. kortikosteroider

eller som en del av kombinationsbehandling med tre eller fyra läkemedel), kan lägre doser användas

(t.ex. 3-6 mg/kg i två separata doser som initial behandling).

Benmärgstransplantation

Behandlingen bör starta dagen före transplantationen. I de flesta fall startas behandlingen med

Sandimmun koncentrat till infusionsvätska. Den rekommenderade intravenösa dosen är 3–

5 mg/kg/dygn. Infusionen ges med denna dos omedelbart efter transplantationen i upp till 2 veckor

innan man övergår till peroral underhållsbehandling med Sandimmun Neoral med dygnsdoser på cirka

12,5 mg/kg uppdelat på 2 doseringstillfällen.

Underhållsbehandlingen ska fortsätta i minst 3 månader (helst 6 månader) innan dosen gradvis

minskats till noll ett år efter transplantationen.

Om Sandimmun Neoral används som initial behandling är den rekommenderade dygnsdosen 12,5–

15 mg/kg uppdelat på 2 dostillfällen, med början dagen före transplantationen.

Vid gastrointestinala besvär som kan medföra sämre absorption kan högre doser av Sandimmun

Neoral eller intravenös behandling med Sandimmun behövas.

Hos en del patienter inträffar GVHD när behandlingen med ciklosporin sätts ut. Oftast får man positiv

respons när behandlingen åter sätts in. I sådana fall ska en initial oral laddningsdos om 10–12,5 mg/kg

ges, följt av daglig oral administrering av den underhållsdos som tidigare funnits vara

tillfredsställande. Låga doser av Sandimmun Neoral bör användas för att behandla mild, kronisk

GVHD.

Andra indikationer än vid transplantation

När Sandimmun Neoral används vid andra indikationer än vid transplantation ska följande allmänna

regler följas:

Innan behandling inleds ska ett tillförlitligt värde för njurfunktion vid baslinjen fastställas genom

mätning vid minst två tillfällen. Uppskattad glomerulär filtrationshastighet (e-GFR) med MDRD-

formeln kan användas för att skatta njurfunktion hos vuxna och en lämplig formel ska användas för att

fastställa e-GFR hos barn. Eftersom Sandimmun Neoral kan orsaka försämrad njurfunktion måste

njurfunktionen kontrolleras ofta. Om e-GFR minskar med mer än 25 % under baslinjevärdet vid mer

än ett mättillfälle måste Sandimmun Neoral-dosen reduceras med 25–50 %. Om minskningen av e-

GFR från baslinjen överstiger35 % ska ytterligare dosreducering av Sandimmun Neoral övervägas.

Dessa rekommendationer gäller även om patientens värden fortfarande ligger inom laboratoriets

normalintervall. Om dosreduktionen inte lyckas förbättra e-GFR (eller serumkreatinin) inom en

månad ska Sandimmun Neoral-behandlingen sättas ut (se avsnitt 4.4).

Blodtrycket måste kontrolleras regelbundet.

Kontroll av bilirubin och leverfunktion fordras innan behandling påbörjas och täta kontroller under

behandling rekommenderas. Kontroll av serumlipider, kalium, magnesium och urinsyra är lämpligt

före behandling och tidvis under behandling.

Tillfälliga kontroller av ciklosporinnivån i blodet kan vara relevant vid andra indikationer än vid

transplantation, t.ex. när Sandimmun Neoral administreras samtidigt som substanser som kan

interferera med ciklosporins farmakokinetik eller vid händelse av ovanlig klinisk respons (t.ex.

utebliven effekt eller ökad intolerans mot läkemedlet såsom nedsatt njurfunktion).

Den normala administreringsvägen är peroralt. Om koncentratet till infusionsvätska, lösning används

ska särskild hänsyn tas så att en adekvat intravenös dos administreras som motsvarar den orala dosen.

Samråd med läkare som har erfarenhet av användning av ciklosporin rekommenderas.

Dygnsdosen får aldrig överskrida 5 mg/kg, utom för patienter med synhotande endogen uveit och för

barn med nefrotiskt syndrom.

När det gäller underhållsbehandling ska den lägsta effektiva och väl tolererade dosen bestämmas

individuellt.

Om patienten inte inom en viss tid (se närmare information nedan) visar adekvat respons eller om den

effektiva dosen inte är kompatibel med fastställda säkerhetsriktlinjer, ska behandlingen med

Sandimmun Neoral sättas ut.

Endogen uveit

Den rekommenderade initialdosen för inducering av remission är 5 mg/kg/dygn peroralt uppdelat på

2 doseringstillfällen tills remission av aktiv uveit och förbättrad synskärpa har uppnåtts. Vid refraktär

sjukdom kan dosen ökas till 7 mg/kg/dygn under en begränsad period.

För att nå initial remission, eller för att motverka utbrott av ögoninflammation, och effekten av

Sandimmun Neoral inte är tillräcklig, kan systemisk kortikosteroidbehandling med dygnsdoser på

0,2–0,6 mg/kg prednison eller en ekvivalent kortikosteroid läggas till. Efter 3 månader kan

kortikosteroid-dosen trappas ned till den lägsta effektiva dosen.

För underhållsbehandling sänks dosen långsamt till lägsta effektiva nivå. Under remissionsfasen ska

dosen inte överskrida 5 mg/kg/dygn.

Infektiösa orsaker till uveit måste uteslutats innan immunsuppressiva läkemedel kan användas.

Nefrotiskt syndrom

För att inducera remission ges den rekommenderade dygnsdosen peroralt uppdelat på

2 doseringstillfällen.

Om njurfunktionen är normal (med undantag för proteinuri) är den rekommenderade dosen följande:

- för vuxna: 5 mg/kg

- för barn: 6 mg/kg

Vid nedsatt njurfunktion ska initialdosen inte överskrida 2,5 mg/kg/dygn.

Sandimmun Neoral i kombination med låga doser orala kortikosteroider rekommenderas om effekten

av enbart Sandimmun Neoral inte är tillräcklig, särskilt hos steroidresistenta patienter.

Tid till förbättring varierar från 3 till 6 månader beroende på typ av glomerulopati. Om ingen

förbättring noterats efter denna tid ska behandlingen med Sandimmun Neoral avbrytas.

Doserna ska anpassas individuellt efter effekt (proteinuri) och säkerhet, men ska inte överskrida

5 mg/kg/dygn för vuxna och 6 mg/kg/dygn för barn.

För underhållsbehandling sänks dosen långsamt till lägsta effektiva nivå.

Reumatoid artrit

Under de 6 första behandlingsveckorna är den rekommenderade dosen 3 mg/kg/dygn peroralt uppdelat

på 2 doseringstillfällen. Vid otillräcklig effekt kan dygnsdosen ökas gradvis så länge patienten

tolererar det men bör inte överstiga 5 mg/kg. Upp till 12 veckors behandling med Sandimmun Neoral

kan behövas för full effekt.

För underhållsbehandling måste dosen titreras individuellt till lägsta effektiva nivå beroende på

tolerabilitet.

Sandimmun Neoral kan kombineras med lågdos kortikosteroider och/eller icke-steroida

antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) (se avsnitt 4.4). Sandimmun Neoral kan också kombineras

med låga veckodoser metotrexat för patienter med otillräcklig respons på enbart metotrexat. I dessa

fall ges initialt 2,5 mg/kg Sandimmun Neoral uppdelat på 2 doseringstillfällen per dag. Dosen kan

ökas beroende på patientens tolerans.

Psoriasis

Behandling med Sandimmun Neoral ska endast initieras av läkare med erfarenhet av diagnos och

behandling av psoriasis. Eftersom sjukdomen är så varierande måste behandlingen individanpassas.

För att inducera remission är den rekommenderade initiala dosen 2,5 mg/kg/dygn peroralt, uppdelat på

2 doseringstillfällen. Om ingen förbättring skett efter 1 månad kan den dagliga dosen gradvis ökas,

men ska inte överstiga 5 mg/kg. Behandlingen bör avbrytas om ingen tillräcklig respons avseende

psoriasislesionerna uppnåtts inom 6 veckor vid doseringen 5 mg/kg/dygn, eller om den effektiva

dosen inte är förenlig med de fastställda säkerhetsriktlinjerna (se avsnitt 4.4).

Initiala doser om 5 mg/kg/dygn kan vara motiverade för patienter vars sjukdom kräver snabb

förbättring. När tillfredsställande respons uppnåtts kan behandlingen med Sandimmun Neoral

avbrytas. Vid återfall återupptas behandlingen med Sandimmun Neoral med tidigare effektiv dos. En

del patienter kan behöva kontinuerlig underhållsbehandling.

För underhållsbehandling måste dosen titreras individuellt till lägsta effektiva nivå och ska inte

överskrida 5 mg/kg/dygn.

Atopisk dermatit

Behandling med Sandimmun Neoral ska endast initieras av läkare med erfarenhet av diagnos och

behandling av atopisk dermatit. Eftersom sjukdomen är så varierande måste behandlingen

individanpassas. Det rekommenderade dosintervallet ligger mellan 2,5 och 5 mg/kg/dygn peroralt

uppdelat på 2 doseringstillfällen. Om en startdos på 2,5 mg/kg/dygn inte ger tillfredsställande resultat

inom 2 veckor kan den dagliga dosen snabbt ökas upp till maximalt 5 mg/kg. I mycket svåra fall kan

snabb effekt troligtvis lättare erhållas med en startdos på 5 mg/kg/dygn. När tillfredsställande resultat

uppnåtts minskas dosen gradvis och om möjligt avslutas behandlingen med Sandimmun Neoral.

Återfall kan behandlas med en ny behandlingsomgång med Sandimmun Neoral.

En behandlingstid om 8 veckor kan vara tillräckligt för symtomfrihet, men behandling i upp till ett års

tid har visats vara effektiv och väl tolererad, under förutsättning att riktlinjerna för kontroller följs.

Byte från orala formuleringar Sandimmun till Sandimmun Neoral orala formuleringar

Tillgängliga data visar att ett 1:1-byte från oral Sandimmun till oral Sandimmun Neoral ger

jämförbara dalvärden för ciklosporinkoncentrationen i helblod. Hos många patienter kan emellertid

högre max-koncentrationer (C

) och ökad exponering för den aktiva substansen (AUC) uppträda.

Hos en liten andel patienter är dessa förändringar mer betydande och kan ha klinisk signifikans.

Variationen för absorption av ciklosporin är lägre från oral Sandimmun Neoral och sambandet mellan

dalvärden för ciklosporin och exponeringen (som AUC) är tydligare än med oral Sandimmun.

Eftersom bytet från oral Sandimmun till oral Sandimmun Neoral kan leda till ökad exponering för

ciklosporin måste följande regler följas:

För transplantationspatienter ska behandlingen med oral Sandimmun Neoral inledas med samma

dygnsdos som tidigare använts med oral Sandimmun. Dalvärdena för ciklosporinkoncentrationen i

helblod ska kontrolleras initialt inom 4–7 dagar efter övergången till oral Sandimmun Neoral.

Dessutom måste kliniska säkerhetsparametrar som njurfunktion och blodtryck kontrolleras under de

första 2 månaderna efter bytet. Om dalvärdena för ciklosporinnivån i blodet ligger över det

terapeutiska intervallet och/eller de kliniska säkerhetsparametrarna försämras måste dosen justeras

därefter.

När det gäller patienter som behandlas vid andra indikationer än vid transplantation ska behandlingen

med oral Sandimmun Neoral inledas med samma dygnsdos som tidigare använts med oral

Sandimmun. Njurfunktion och blodtryck ska kontrolleras 2, 4 och 8 veckor efter bytet. Om

blodtrycket betydligt överstiger nivån före bytet, eller om e-GFR minskar med mer än 25 % under

värdet som förelåg före oral Sandimmun-behandlingen vid mer än ett mättillfälle, ska dosen minskas

(se även ’Ytterligare försiktighetsåtgärder’ i avsnitt 4.4). Om ciklosporin ger oväntade toxiska effekter

eller inte har någon effekt ska även dalvärdena i blod följas upp.

Byte mellan orala ciklosporinpreparat

Byte från ett oralt ciklosporinpreparat till ett annat ska övervakas av läkare och även omfatta kontroll

av ciklosporinnivåerna i blodet för transplanterade patienter.

Särskilda populationer

Patienter med nedsatt njurfunktion

Samtliga indikationer

Den renala elimineringen av ciklosporin är minimal och dess farmakokinetik påverkas inte i någon

större omfattning av nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2). Noggrann övervakning av njurfunktionen

rekommenderas dock på grund av dess nefrotoxiska potential (se avsnitt 4.4).

Andra indikationer än vid transplantation

Med undantag av patienter som behandlas för nefrotiskt syndrom ska ciklosporin inte ges till patienter

med nedsatt njurfunktion (se stycket om ytterligare försiktighetsåtgärder vid andra indikationer än vid

transplantation i avsnitt 4.4). Patienter med nefrotiskt syndrom och nedsatt njurfunktion bör inte få

högre initialdos än 2,5 mg/kg/dygn.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Ciklosporin metaboliseras i hög utsträckning i levern. En cirka 2 till 3-faldig ökning av

ciklosporinexponering kan observeras hos patienter med nedsatt leverfunktion. Dosen kan behöva

sänkas hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion för att bibehålla blodkoncentrationen inom det

rekommenderade intervallet (se avsnitt 4.4 och 5.2), och

kontroller av ciklosporinnivån i blodet

rekommenderas tills stabila nivåer uppnås.

Pediatrisk population

Barn från 1 års ålder har inkluderats i studier. I flera studier behövde och tolererade pediatriska

patienter högre doser ciklosporin per kilo kroppsvikt än vuxna.

Användning av Sandimmun Neoral till barn för andra icke-transplantationsindikationer än nefrotiskt

syndrom kan inte rekommenderas (se avsnitt 4.4).

Äldre personer (från 65 år)

Erfarenhet av behandling av äldre personer med Sandimmun Neoral är begränsad.

I kliniska prövningar med oral ciklosporin till patienter med reumatoid artrit var patienterna som var

65 år eller äldre mer benägna att utveckla högt systoliskt blodtryck vid behandlingen och hade även

större benägenhet att få förhöjt serumkreatinin ≥50 % över baslinjevärdet efter 3-4 månaders

behandling.

Val av dos för äldre patienter ska göras med försiktighet och som regel börja i det lägre intervallet på

grund av den högre frekvensen av nedsatt lever-, njur- och hjärtfunktion och samtidiga sjukdomar

eller läkemedelsbehandlingar samt ökad mottaglighet för infektioner.

Administreringssätt

Oral användning

Sandimmun Neoral kapslar ska sväljas hela.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Kombination med produkter som innehåller

Hypericum perforatum

(johannesört) (se avsnitt 4.5).

Kombination med läkemedel som är substrat för transportproteinet P-glykoprotein eller organiskt

anjoniskt transportprotein (OATP), för vilka förhöjda plasmakoncentrationer är associerade med

allvarliga och/eller livshotande händelser, t.ex. bosentan, dabigatranetexilat och aliskiren (se avsnitt

4.5).

4.4

Varningar och försiktighet

Medicinsk övervakning

Sandimmun Neoral ska endast förskrivas av läkare med erfarenhet av immunsuppressiv behandling

och som kan tillhandahålla adekvat uppföljning med fullständig fysisk undersökning,

blodtrycksmätning och kontroll av laboratorievärden avseende säkerhetsparametrar. Transplanterade

patienter som får detta läkemedel ska skötas på enheter som har adekvata laboratorieresurser och

understödjande medicinska resurser. Läkaren som ansvarar för underhållsbehandling ska få

fullständig information för uppföljning av patienten.

Lymfom och andra maligna sjukdomar

I likhet med andra immunsuppressiva medel ökar ciklosporin risken att utveckla lymfom och andra

maligna sjukdomar, särskilt i huden. Den ökade risken förefaller ha samband med

immunsuppressionens grad och varaktighet snarare än användningen av specifika läkemedel.

Försiktighet ska därför iakttas vid samtidig behandling med flera immunsuppressiva medel (inklusive

ciklosporin) eftersom det kan leda till lymfoproliferativa störningar och solida organtumörer, av vilka

några lett till dödsfall.

Med anledning av den potentiella risken för hudmaligniteter bör patienter som behandlas med

Sandimmun Neoral, särskilt de som behandlas för psoriasis och atopisk dermatit, uppmanas att

undvika överdriven solexponering. De bör inte heller samtidigt utsättas för ultraviolett B-strålning

eller PUVA-fotokemoterapi.

Infektioner

I likhet med andra immunsuppressiva medel kan ciklosporin göra patienterna mer mottagliga för ett

antal olika bakteriella, svamp-, parasit- och virusinfektioner, ofta med opportunistiska patogener.

Aktivering av latenta polyomavirusinfektioner som kan leda till polyomavirusassocierad nefropati

(PVAN), särskilt BK-virusnefropati (BKVN), eller till JC-virusassocierad progressiv multifokal

leukoencefalopati (PML) har observerats hos patienter som behandlas med ciklosporin. Dessa

tillstånd har ofta samband med en hög immunsuppressiv belastning och bör övervägas som

differentialdiagnoser hos immunsupprimerade patienter vars njurfunktion försämras eller vid

nytillkomna neurologiska symtom. Allvarliga fall och/eller dödsfall har rapporterats. Effektiva

förebyggande och behandlingsstrategier ska användas, särskilt till patienter som står på

långtidsbehandling med flera immunsuppressiva preparat.

Njurtoxicitet

En vanlig och potentiellt allvarlig komplikation är ökning av serumkreatinin och urea, som kan

inträffa under behandling med Sandimmun Neoral. Förändringarna är dosberoende och initialt

reversibla och svarar oftast på dosreducering. Vid långtidsbehandling kan en del patienter utveckla

strukturella förändringar i njuren (t.ex. interstitiell fibros), som måste särskiljas från förändringar på

grund av kronisk avstötning hos transplanterade patienter. Täta kontroller av njurfunktionen enligt

lokala riktlinjer för aktuell indikation fordras (se avsnitt 4.2 och 4.8).

Levertoxicitet

Sandimmun Neoral kan också orsaka dosberoende och reversibla ökningar av serumbilirubin och

leverenzymer (se avsnitt 4.8). Hepatotoxicitet och leverskada, inklusive kolestas, gulsot, hepatit och

leversvikt hos patienter som behandlas med ciklosporin har rapporterats i spontana och efterfrågade

rapporter. De flesta rapporter gällde patienter med signifikanta komorbiditeter, underliggande tillstånd

och andra påverkande faktorer inklusive infektiösa komplikationer och samtidig behandling med

läkemedel med hepatotoxisk potential. Vissa fall med dödlig utgång har rapporterats, främst hos

transplanterade patienter (se avsnitt 4.8). Noggrann kontroll av parametrar för utvärdering av

leverfunktionen fordras och onormala värden kan kräva dosminskning (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Äldre personer (från 65 år)

Hos äldre patienter bör njurfunktionen kontrolleras särskilt noga.

Kontroll av ciklosporinnivån (se avsnitt 4.2)

När Sandimmun Neoral används till transplanterade patienter är rutinmässiga kontroller av

ciklosporinnivån i blodet en viktig säkerhetsåtgärd. För bestämning av ciklosporinnivån i helblod

rekommenderas en specifik monoklonal antikropp (mätning av modersubstans). En HPLC-metod

(high-performance liquid chromatography), som också mäter modersubstansen, kan också användas.

Om plasma eller serum används ska ett standard-separationsprotokoll (tid och temperatur) följas. Vid

de initiala kontrollerna av levertransplanterade patienter ska antingen den specifika monoklonala

antikroppen användas, alternativt ska parallella mätningar med både den specifika monoklonala

antikroppen och den icke-specifika monoklonala antikroppen utföras för att säkerställa en dos som ger

adekvat immunsuppression.

Tillfälliga kontroller av ciklosporinnivån i blodet rekommenderas för icke-transplantaterade patienter,

t.ex. när Sandimmun Neoral administreras samtidigt som substanser som kan interferera med

ciklosporins farmakokinetik eller vid händelse av ovanlig klinisk respons (t.ex. utebliven effekt eller

ökad intolerans mot läkemedlet såsom nedsatt njurfunktion).

Man måste ha i åtanke att ciklosporinnivån i blod, plasma eller serum endast är en av många faktorer

som bidrar till patientens kliniska status. Resultaten bör därför endast användas som vägledning för

dosering och vägas mot andra kliniska och laboratorievärden.

Hypertoni

Blodtrycket ska kontrolleras regelbundet under behandling med Sandimmun Neoral. Vid hypertoni

måste lämplig antihypertensiv behandling sättas in. I första hand rekommenderas ett antihypertensivt

medel som inte interfererar med ciklosporins farmakokinetik, t.ex. isradipin (se avsnitt 4.5).

Förhöjda blodfetter

Eftersom Sandimmun Neoral har rapporterats inducera en reversibel lätt ökning av blodfetterna

rekommenderas att en lipidmätning görs före behandling och efter en månads behandling. Vid

förhöjda blodfetter ska restriktioner avseende intag av fettrik föda och, om lämpligt, dosreducering

övervägas.

Hyperkalemi

Ciklosporin ökar risken för hyperkalemi, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Försiktighet

ska även iakttas när ciklosporin administreras samtidigt som kaliumsparande läkemedel (t.ex.

kaliumsparande diuretika, angiotensinkonverterande enzymhämmare (ACE-hämmare), angiotensin II-

receptorantagonister) och kaliuminnehållande läkemedel, liksom för patienter som står på kaliumrik

kost. Kontroll av kaliumnivån rekommenderas i dessa fall.

Hypomagnesemi

Ciklosporin ökar elimineringen av magnesium. Detta kan leda till symtomatisk hypomagnesemi,

särskilt vid tiden kring transplantationen. Kontroll av magnesiumnivån rekommenderas därför under

denna period, särskilt vid neurologiska symtom eller tecken. Vid behov ska magnesiumtillskott ges.

Hyperurikemi

Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med hyperurikemi.

Levande försvagade vacciner

Under behandling med ciklosporin kan en vaccination bli mindre effektiv. Användning av levande,

försvagade vacciner ska undvikas (se avsnitt 4.5).

Interaktioner

Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av läkemedel som väsentligt ökar eller minskar

plasmakoncentrationer av ciklosporin genom hämning eller inducering av CYP3A4 och/eller P-

glykoprotein (se avsnitt 4.5).

Njurtoxicitet ska kontrolleras när användning av ciklosporin initieras tillsammans med aktiva

substanser som ökar ciklosporinnivån eller med substanser som uppvisar nefrotoxisk synergi (se

avsnitt 4.5).

Samtidig administrering av ciklosporin och takrolimus ska undvikas (se avsnitt 4.5).

Ciklosporin är en hämmare av CYP3A, transportproteinet P-glykoprotein och organiskt anjoniskt

transportprotein (OATP) och kan öka plasmanivåer av läkemedel som ges samtidigt och som är

substrat för detta enzym och/eller transportprotein. Försiktighet ska iakttas vid samtidig

administrering av ciklosporin med sådana läkemedel, alternativt ska samtidig användning undvikas (se

avsnitt och 4.5). Ciklosporin ökar exponeringen för HMG-CoA reduktashämmare (statiner). Dosen för

statiner ska minskas om de ges samtidigt med ciklosporin och samtidig användning av vissa statiner

ska undvikas enligt respektive statins produktinformation. Statinbehandlingen måste tillfälligt

avbrytas eller sättas ut helt hos patienter med tecken och symtom på myopati, eller hos dem med

riskfaktorer som predisponerar för allvarlig njurskada, däribland njursvikt sekundärt till rabdomyolys

(se avsnitt och 4.5).

Efter samtidig administrering av ciklosporin och

lerkanidipin

ökade AUC för lerkanidipin 3-faldigt

och AUC för ciklosporin ökade med 21 %. Samtidig kombination av ciklosporin med lerkanidipin ska

därför undvikas. Administrering av ciklosporin 3 timmar efter lerkanidipin gav ingen förändring i

AUC för lerkanidipin, men AUC för ciklosporin ökade med 27 %. Kombinationen ska därför ges med

försiktighet och med intervall om minst 3 timmar.

Ytterligare försiktighetsåtgärder vid icke-transplantationsindikationer

Patienter med nedsatt njurfunktion (undantaget patienter med nefrotiskt syndrom där viss grad av

nedsatt njurfunktion är tillåten), okontrollerad hypertoni, okontrollerade infektioner eller någon typ av

malignitet bör inte behandlas med ciklosporin.

Innan behandling inleds ska en tillförlitlig utvärdering av njurfunktionen vid baslinjen fastställas

genom mätning av e-GFR vid minst två tillfällen. Njurfunktionen måste kontrolleras ofta under

behandlingen för att dosjusteringar ska kunna göras (se avsnitt 4.2).

Ytterligare försiktighetsåtgärder vid endogen uveit

Sandimmun Neoral ska administreras med försiktighet till patienter med neurologiskt Behçets

syndrom. Neurologiskt status för dessa patienter ska följas noga.

Erfarenhet av användning av Sandimmun Neoral till barn med endogen uveit är begränsad.

Ytterligare försiktighetsåtgärder vid nefrotiskt syndrom

Patienter med onormal njurfunktion vid baslinjen ska initialt behandlas med 2,5 mg/kg/dygn och

övervakas mycket noggrant.

Hos en del patienter kan det vara svårt att upptäcka en nedsatt njurfunktion som orsakats av

Sandimmun Neoral, eftersom det nefrotiska syndromet i sig orsakar förändringar av njurfunktionen.

Detta förklarar varför strukturella njurförändringar i sällsynta fall observerats vid behandling med

Sandimmun Neoral utan förhöjt serumkreatinin. Njurbiopsi bör övervägas för patienter med

steroidberoende ”minimal change”-nefropati, som behandlats med Sandimmun Neoral under mer än

ett år.

Hos patienter med nefrotiskt syndrom som behandlas med immunsuppressiva medel (inklusive

ciklosporin) har enstaka fall av maligniteter (inklusive Hodgkins lymfom) rapporterats.

Ytterligare försiktighetsåtgärder vid reumatoid artrit

Efter 6 månaders behandling måste njurfunktionen utvärderas var 4:e till 8:e vecka, beroende på

sjukdomens stabilitet, sammedicinering och samtidiga sjukdomar. Mer frekventa kontroller krävs när

Sandimmun Neoral-dosen ökas, eller när samtidig behandling med NSAID sätts in eller dosökas. Det

kan också bli nödvändigt att sätta ut Sandimmun Neoral om hypertoni som inte kan kontrolleras med

lämplig terapi utvecklas under behandlingen.

Liksom vid annan immunsuppressiv långtidsbehandling måste den ökade risken för lymfoproliferativa

sjukdomar beaktas. På grund av nefrotoxiska synergieffekter måste särskild försiktighet iakttas om

Sandimmun Neoral ges i kombination med metotrexat.

Ytterligare försiktighetsåtgärder vid psoriasis

Utsättning av Sandimmun Neoral rekommenderas om hypertoni som inte kan kontrolleras med

lämplig terapi utvecklas under behandlingen.

Äldre patienter bör endast behandlas vid funktionsnedsättande psoriasis, och njurfunktionen ska

kontrolleras särskilt noga.

Erfarenhet av användning av Sandimmun Neoral till barn med psoriasis är begränsad.

Liksom hos patienter som står på konventionell immunsuppressiv behandling har utveckling av

maligniteter (framförallt i huden) rapporterats hos psoriasispatienter som behandlas med ciklosporin.

Hudförändringar som inte är typiska för psoriasis men som misstänks vara maligna eller premaligna

bör biopseras innan behandling med Sandimmun Neoral påbörjas. Patienter med maligna eller

premaligna hudförändringar bör endast behandlas med Sandimmun Neoral efter lämplig behandling

av dessa hudförändringar och om inget annat alternativ finns för framgångsrik behandling.

Lymfoproliferativa sjukdomar har uppstått hos några enstaka patienter som behandlats med

Sandimmun Neoral. Sjukdomarna svarade på omedelbar utsättning av läkemedlet.

Patienter som behandlas med Sandimmun Neoral bör inte samtidigt utsättas för ultraviolett B-

strålning eller PUVA-fotokemoterapi.

Ytterligare försiktighetsåtgärder vid atopisk dermatit

Utsättning av Sandimmun Neoral rekommenderas om hypertoni som inte kan kontrolleras med

lämplig terapi utvecklas under behandlingen.

Erfarenhet av användning av Sandimmun Neoral till barn med atopisk dermatit är begränsad.

Äldre patienter bör endast behandlas vid funktionsnedsättande atopisk dermatit, och njurfunktionen

ska kontrolleras särskilt noga.

Benign lymfadenopati är vanligtvis associerat med skov av atopisk dermatit och försvinner

undantagslöst spontant eller med en generell förbättring av sjukdomen.

Lymfadenopati som observeras vid ciklosporinbehandling ska kontrolleras regelbundet.

Lymfadenopati som kvarstår trots förbättring av sjukdomen bör biopseras som en försiktighetsåtgärd

för att utesluta lymfom.

Aktiva infektioner av herpes simplex ska läka ut innan behandling med Sandimmun Neoral påbörjas.

Om en infektion uppstår under behandling behöver behandlingen dock inte avbrytas annat än vid

mycket svår infektion.

Hudinfektioner av

Staphylococcus aureus

är inte en absolut kontraindikation mot Sandimmun Neoral-

behandling, men bör behandlas med lämpliga antibakteriella medel. Peroralt erytromycin bör

undvikas på grund av dess kända potential att öka ciklosporinkoncentrationen i blodet (se avsnitt 4.5).

Finns inget alternativ rekommenderas noggrann uppföljning av blodnivån av ciklosporin,

njurfunktionen och eventuella biverkningar av ciklosporin.

Patienter som behandlas med Sandimmun Neoral bör inte samtidigt utsättas för ultraviolett B-

strålning eller PUVA-fotokemoterapi.

Pediatrisk användning vid andra indikationer än vid transplantation

Förutom som behandling av nefrotiskt syndrom finns ingen adekvat erfarenhet av Sandimmun Neoral.

Användning till barn under 16 år för andra indikationer än vid transplantation, undantaget nefrotiskt

syndrom, kan inte rekommenderas.

Särskilda hjälpämnen: Makrogolglycerolhydroxistearat (polyoxyl 40 hydrogenerad ricinolja)

Sandimmun Neoral innehåller makrogolglycerolhydroxistearat (polyoxyl 40 hydrogenerad ricinolja)

vilket kan ge magbesvär och diarré.

Särskilda hjälpämnen: Etanol

Sandimmun Neoral innehåller 10, 25, 50, 100 mg alkohol (etanol) per 10, 25, 50, 100 mg Sandimmun

Neoral kapsel, motsvarande 11,8 volymprocent. En 500 mg-dos av Sandimmun Neoral innehåller

500 mg etanol, motsvarande nästan 13 ml öl eller 5 ml vin. Den låga mängden alkohol i detta

läkemedel ger inga märkbara effekter.

Särskilda hjälpämnen: Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per 10, 25, 50, 100 mg kapsel, d.v.s. är

näst intill “natriumfritt”.

4.5

Interaktion med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktioner med läkemedel

Av de många läkemedel som rapporterats interagera med ciklosporin redovisas nedan de där

interaktionerna är väl underbyggda och bedöms ge kliniska konsekvenser.

Det är känt att olika preparat ökar eller minskar ciklosporinnivån i plasma eller helblod, oftast genom

hämning eller induktion av enzymer som deltar i elimineringen av ciklosporin, särskilt CYP3A4.

Ciklosporin hämmar också CYP3A4, transportproteinet P-glykoprotein samt organiskt anjoniskt

transportprotein (OATP) och kan öka plasmanivåer av läkemedel som ges samtidigt och som är

substrat för detta enzym och/eller transportprotein.

Läkemedel som är kända för att minska eller öka ciklosporins biotillgänglighet: Hos transplanterade

patienter måste ciklosporinnivån kontrolleras ofta och vid behov ska ciklosporindosen justeras,

särskilt vid in- eller utsättning av ett samadministrerat läkemedel.

Hos icke-transplanterade patienter

är sambandet mellan blodnivå och klinisk effekt inte helt fastställt. Om läkemedel som höjer

ciklosporinnivån ges samtidigt kan täta utvärderingar av njurfunktionen och noggrann övervakning av

ciklosporinrelaterade biverkningar vara mer lämpligt än kontroller av ciklosporinnivån i blodet.

Läkemedel som sänker ciklosporinnivån

Alla inducerare av CYP3A4 och/eller P-glykoprotein förväntas minska ciklosporinnivån. Exempel på

läkemedel som minskar ciklosporinnivån är:

Barbiturater, karbamazepin, oxkarbazepin, fenytoin; nafcillin, intravenöst sulfamidin; probukol,

orlistat, Hypericum perforatum (johannesört), tiklopidin, sulfinpyrazon, terbinafin och bosentan.

Produkter som innehåller

Hypericum perforatum

(johannesört) får inte användas samtidigt med

Sandimmun Neoral på grund av risken för minskade ciklosporinnivåer i blodet och därigenom

minskad effekt (se avsnitt 4.3).

Rifampicin

inducerar metabolismen av ciklosporin i såväl tarm som lever. Ciklosporindosen kan

behöva ökas 3- till 5-faldigt vid samadministrering.

Oktreotid

minskar oral absorption av ciklosporin och en 50 % ökning av ciklosporindosen eller

övergång till intravenös administrering kan bli nödvändigt.

Läkemedel som höjer ciklosporinnivån

Alla hämmare av CYP3A4 och/eller P-glykoprotein kan leda till ökad ciklosporinnivå, t.ex.:

Nikardipin, metoklopramid, p-piller, metylprednisolon (i hög dos), allopurinol, cholsyra och derivat

av denna, proteashämmare; imatinib; kolchicin, nefazodon.

Makrolidantibiotika: Erytromycin

kan 4- till 7-faldigt öka ciklosporinexponeringen, i vissa fall med

njurtoxicitet som följd.

Klaritromycin

har rapporterats öka ciklosporinexponeringen tvåfaldigt.

Azitromycin

ökar ciklosporinnivån cirka 20 %.

Azolantimykotika: Ketokonazol, flukonazol, itrakonazol och vorikonazol

kan mer än 2-faldigt öka

ciklosporinexponeringen.

Verapamil

ökar 2- till 3-faldigt blodkoncentrationen av ciklosporin.

Samtidig administrering med

telaprevir

ledde till en cirka 4,64-faldig ökning av dosnormaliserad

exponering (AUC) för ciklosporin.

Amiodaron

ökar plasmakoncentrationen av ciklosporin kraftigt samtidigt som en stegring av

serumkreatinin ses. Interaktioner kan inträffa lång tid efter utsättning av preparatet eftersom

amiodaron har en mycket lång halveringstid (ca 50 dagar).

Danazol

har rapporterats öka blodkoncentrationen av ciklosporin med ca 50 %.

Diltiazem

(vid doser om 90 mg/dygn) kan öka plasmakoncentrationen av ciklosporin med upp till

50 %.

Imatinib

kan öka ciklosporinexponering och C

med cirka 20 %.

Interaktioner med födoämnen

Samtidigt intag av grapefrukt och grapefruktjuice har rapporterats öka ciklosporins biotillgänglighet.

Kombinationer med ökad risk för nefrotoxicitet

Försiktighet ska iakttas vid användning av ciklosporin tillsammans med andra aktiva substanser som

uppvisar nefrotoxiska synergieffekter, till exempel:

aminoglykosider (inklusive gentamycin,

tobramycin), amfotericin B, ciprofloxacin, vankomycin, trimetoprim (+ sulfametoxazol);

fibrinsyraderivat (t.ex. bezafibrat, fenofibrat); NSAID (inklusive diklofenak, naproxen, sulindak);

melfalan, histamin H

2

-receptorantagonister (t.ex. cimetidin, ranitidin) och metotrexat (se avsnitt 4.4).

Vid samtidig användning av läkemedel som uppvisar nefrotoxiska synergieffekter, ska njurfunktionen

noggrant kontrolleras. Om njurfunktionen påtagligt försämras, ska läkemedlet som ges samtidigt med

ciklosporin ges i lägre dos alternativt annan behandling övervägas.

Samtidig användning av ciklosporin och takrolimus ska undvikas på grund av risken för nefrotoxicitet

och farmakokinetisk interaktion via CYP3A och/eller Pgp (se avsnitt 4.4).

Effekter av DAA terapi

Farmakokinetiken för ciklosporin kan påverkas av förändringar i leverfunktionen under DAA- terapi,

relaterat till clearance av HCV- virus. En noggrann övervakning och potentiell dosjustering av

ciklosporin är motiverat för att säkerställa fortsatt effekt.

Effekter av ciklosporin på andra läkemedel

Ciklosporin är en hämmare av CYP3A, transportproteinet P-glykoprotein (Pgp) och organiskt

anjoniskt transportprotein (OATP). Samtidig administrering av läkemedel som är substrat för CYP3A,

Pgp och OATP och ciklosporin kan öka plasmanivåerna av de läkemedel som ges samtidigt och som

är substrat för detta enzym och/eller transportprotein.

Vissa exempel anges nedan:

Ciklosporin kan minska clearance av

digoxin, kolchicin, HMG-CoA reduktashämmare (statiner) och

etoposid

. Om några av dessa läkemedel används samtidigt med ciklosporin är en noggrann klinisk

observation nödvändig för att möjliggöra tidig upptäckt av toxiska manifestationer av läkemedlen,

följt av dosreduktion eller utsättning. Dosen för statiner ska minskas och samtidig användning av

vissa statiner ska undvikas enligt respektive statins produktinformation om de ges samtidigt med

ciklosporin. Förändringar i exponeringen av statiner som vanligen används med ciklosporin finns

sammanställda i tabell 1. Statinbehandlingen måste tillfälligt avbrytas eller sättas ut helt hos patienter

med tecken och symtom på myopati, eller hos dem med riskfaktorer som predisponerar för allvarlig

njurskada, däribland njursvikt sekundärt till rabdomyolys.

Tabell 1

Sammanställning av förändringar i exponeringen av statiner som vanligen används med

ciklosporin

Statin

Tillgängliga doser

Förändring i

exponering med

ciklosporin

(faldig ökning)

Atorvastatin

10-80 mg

8-10

Simvastatin

10-80 mg

Fluvastatin

20-80 mg

Lovastatin

20-40 mg

Pravastatin

20-80 mg

5-10

Rosuvastatin

5-40 mg

5-10

Pitavastatin

1-4 mg

Försiktighet rekommenderas vid samtidig administrering av ciklosporin och lerkanidipin (se avsnitt

4.4).

Efter samtidig administrering av ciklosporin och

aliskiren

ökade C

för aliskiren (ett Pgp-substrat)

cirka 2,5 gånger och AUC cirka 5 gånger. Den farmakokinetiska profilen för ciklosporin förändrades

dock inte signifikant. Samtidig administrering av ciklosporin och aliskiren rekommenderas inte (se

avsnitt 4.3).

Samtidig administrering med dabigatranetexilat rekommenderas inte på grund av ciklosporins Pgp-

hämmande aktivitet (se avsnitt 4.3).

Samtidig administrering av

nifedipin

och ciklosporin kan resultera i en ökad frekvens av

gingivahyperplasi jämfört med vad som setts när ciklosporin ges ensamt.

Samtidig användning av

diklofenak

och ciklosporin har visats ge en signifikant ökning av diklofenaks

biotillgänglighet, som skulle kunna leda till reversibel nedsättning av njurfunktionen. Den ökade

biotillgängligheten för diklofenak orsakas sannolikt av en minskning av dess höga första passage-

effekt. Om NSAID-preparat med låg första passage-effekt (t.ex. acetylsalicylsyra) ges tillsammans

med ciklosporin förväntas ingen ökning av deras biotillgänglighet.

Ökningar av serumkreatinin har observerats i studier där

everolimus

eller

sirolimus

användes i

kombination med max-dos ciklosporin mikroemulsion. Effekten är ofta reversibel vid sänkning av

ciklosporindosen. Everolimus och sirolimus hade endast obetydlig inverkan på ciklosporins

farmakokinetik. Samtidig administrering av ciklosporin ökar signifikant blodnivåerna av everolimus

och sirolimus.

Försiktighet ska iakttas när ciklosporin används samtidigt som kaliumsparande läkemedel (t.ex.

kaliumsparande diuretika, ACE-hämmare, angiotensin II-receptorantagonister) eller

kaliuminnehållande läkemedel

, eftersom dessa kan leda till betydande ökningar av serumkalium (se

avsnitt 4.4).

Ciklosporin kan ge ökade plasmakoncentrationer av

repaglinid

och därigenom öka risken för

hypoglykemi.

Samtidig administrering av

bosentan

och ciklosporin till friska frivilliga ledde till en flerfaldig ökning

av bosentanexponeringen och en 35 % sänkning av ciklosporinexponeringen. Samtidig administrering

av ciklosporin och bosentan rekommenderas inte (se stycket ovan ”Läkemedel som sänker

ciklosporinnivån” och avsnitt 4.3).

Samtidig administrering av multipla doser

ambrisentan

och ciklosporin till friska frivilliga ledde till

en cirka 2-faldig ökning av ambrisentanexponeringen, medan ciklosporinexponeringen ökade

marginellt (cirka 10 %).

En signifikant förhöjd exponering för

antracyklinantibiotika (t.ex. doxorubicin, mitoxantron,

daunorubicin)

sågs hos onkologipatienter som samtidigt behandlades intravenöst med

antracyklinantibiotika och mycket höga doser ciklosporin.

Under behandling med ciklosporin kan en vaccination bli mindre effektiv och användning av levande,

försvagade vacciner ska undvikas.

Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter hos råtta och kanin.

Erfarenhet med Sandimmun Neoral vid graviditet är begränsad. Gravida kvinnor som får

immunsuppressiv behandling efter transplantation, däribland ciklosporin och behandlingsregimer med

ciklosporin, löper risk för prematur förlossning (<37 veckor).

Det finns ett begränsat antal observationer på barn upp till en ålder av 7 år som exponerats för

ciklosporin i uterus. Dessa barn uppvisade normal njurfunktion samt normalt blodtryck. Eftersom

adekvata och välkontrollerade studier av gravida kvinnor saknas ska Sandimmun Neoral inte användas

under graviditet såvida inte den potentiella fördelen för modern överväger den potentiella risken för

fostret. Etanolinnehållet i Sandimmun Neoral-beredningarna ska också beaktas för gravida kvinnor (se

avsnitt 4.4).

Amning

Ciklosporin passerar över i bröstmjölk. Etanolinnehållet i Sandimmun Neoral-beredningarna ska

också beaktas för kvinnor som ammar (se avsnitt 4.4). Mödrar som behandlas med Sandimmun Neoral

ska inte amma på grund av risken för allvarliga läkemedelsbiverkningar av Sandimmun Neoral hos

nyfödda/spädbarn som ammas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avstå från

läkemedelsbehandlingen efter att man tagit hänsyn till fördelen med behandling för modern.

Fertilitet

Det finns begränsad mängd data om effekten av Sandimmun Neoral på fertilitet hos människa (se

avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Det finns inga data om Sandimmun Neoral har effekt på förmågan att framföra fordon och använda

maskiner.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De viktigaste biverkningarna som observerats i kliniska prövningar och har samband med

administrering av ciklosporin omfattar nedsatt njurfunktion, tremor, hirsutism, hypertoni, diarré,

anorexi, illamående och kräkningar.

Många biverkningar associerade med ciklosporinbehandling är dosberoende och svarar på

dosreduktion. Det totala biverkningsspektrat för de olika indikationerna är i princip detsamma, men

det föreligger dock skillnader i incidens och allvarlighetsgrad. Som följd av de högre initialdoserna

och längre underhållsbehandling som är nödvändig efter transplantation förekommer biverkningar

mer frekvent och är vanligtvis allvarligare hos transplanterade patienter än hos patienter som

behandlas för andra indikationer.

Infektioner och infestationer

Patienter som får immunsuppressiv behandling, inklusive ciklosporin och behandlingsregimer med

ciklosporin, löper ökad risk för infektioner (virala, bakteriella, svampinfektioner, parasitinfektioner)

(se avsnitt 4.4). Såväl generaliserade som lokala infektioner kan förekomma. Redan existerande

infektioner kan också förvärras och reaktivering av polyomavirusinfektioner kan leda till

polyomavirusassocierad nefropati (PVAN) eller till JC-virusassocierad progressiv multifokal

leukoencefalopati (PML). Allvarliga fall och/eller dödsfall har rapporterats.

Neoplasier: benigna, maligna och ospecificerade (inklusive cystor och polyper)

Patienter som får immunsuppressiv behandling, inklusive ciklosporin och behandlingsregimer med

ciklosporin, löper ökad risk att utveckla lymfom eller lymfoproliferativa sjukdomar och andra

maligniteter, särskilt i huden. Malignitetsfrekvensen ökar med behandlingens intensitet och längd (se

avsnitt 4.4). Vissa maligniteter kan vara dödliga.

Sammanfattning i tabellform av biverkningar vid kliniska studier

Biverkningar från kliniska prövningar (tabell 2) är förtecknade efter MedDRA-databasen om

klassificering av organsystem. Inom varje organsystem rangordnas biverkningarna efter frekvens med

de vanligast förekommande biverkningarna först. Biverkningarna presenteras inom varje

frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad. Dessutom bygger frekvenskategorin för respektive

biverkning på följande konvention (CIOMS III): mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10);

mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000),

ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 2: Läkemedelsbiverkningar vid kliniska prövningar

Blodet och lymfsystemet

Vanliga

Leukopeni

Mindre vanliga

Trombocytopeni, anemi

Sällsynta

Hemolytiskt uremiskt syndrom, mikroangiopatisk hemolytisk anemi

Ingen känd

frekvens*

Trombotisk mikroangiopati, trombotisk trombocytopen purpura

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Hyperlipidemi

Vanliga

Hyperglykemi, anorexi, hyperurikemi, hyperkalemi, hypomagnesemi

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Tremor, huvudvärk

Vanliga

Konvulsioner, parestesi

Mindre vanliga

Encefalopati inklusive posteriort reversibelt encefalopatisyndrom (PRES), tecken och

symtom som konvulsioner, konfusion, desorientering, sänkt medvetandegrad, agitation,

insomnia, synrubbningar, kortikal blindhet, koma, pares och cerebellär ataxi

Sällsynta

Motorisk polyneuropati

Mycket

sällsynta

Optiskt disködem inklusive papillödem, eventuellt med försämrad syn sekundärt till

godartad intrakraniell tryckstegring

Ingen känd

frekvens*

Migrän

Blodkärl

Mycket vanliga

Hypertoni

Vanliga

Blodvallningar

Magtarmkanalen

Vanliga

Illamående, kräkningar, obehag/smärtor i buken, diarré, gingivahyperplasi, peptiskt ulcus

Sällsynta

Pankreatit

Lever och gallvägar

Vanliga

Störd leverfunktion (se avsnitt 4.4).

Ingen känd

frekvens*

Hepatotoxicitet och leverskador inklusive kolestas, gulsot, hepatit och leversvikt, i vissa

fall fatal (se avsnitt 4.4)

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga

Hirsutism

Vanliga

Akne, hypertrikos

Mindre vanliga

Allergiska hudutslag

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

Muskelkramper, myalgi

Sällsynta

Muskelsvaghet, myopati

Ingen känd

Smärta i nedre extremiteter

frekvens*

Njurar och urinvägar

Mycket vanliga

Nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4)

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sällsynta

Menstruationsrubbningar, gynekomasti

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Pyrexi, trötthet

Mindre vanliga

Ödem, viktökning

* Biverkningar som rapporterats efter godkännandet för försäljning där biverkningsfrekvensen inte är

känd på grund av avsaknad en reell nämnare.

Andra biverkningar efter godkännande för försäljning

Hepatotoxicitet och leverskada, inklusive kolestas, gulsot, hepatit och leversvikt hos patienter som

behandlas med ciklosporin har rapporterats i spontana och efterfrågade rapporter. De flesta

rapporterna gällde patienter med signifikanta komorbiditeter, underliggande tillstånd och andra

påverkande faktorer inklusive infektiösa komplikationer och samtidig behandling med läkemedel med

hepatotoxisk potential. Vissa fall med dödlig utgång har rapporterats, främst hos transplanterade

patienter (se avsnitt 4.4).

Akut och kronisk nefrotoxicitet

Patienter som behandlas med kalcineurinhämmare (CNI), inklusive ciklosporin och

behandlingsregimer med ciklosporin, löper ökad risk för akut eller kronisk nefrotoxicitet. Rapporter

från kliniska prövningar och efter marknadsgodkännandet har förekommit i samband med användning

av Sandimmun Neoral. Vid fall av akut nefrotoxicitet rapporterades rubbningar av jonhomeostasen

såsom hyperkalemi, hypomagnesemi och hyperurikemi. Rapporterade fall av kroniska morfologiska

förändringar omfattade hyalinos i arterioler, tubulär atrofi och interstitiell fibros (se avsnitt 4.4).

Smärta i nedre extremiteter

Enstaka fall av smärta i nedre extremiteter har rapporterats i samband med ciklosporin. Smärta i nedre

extremiteter har också noterats som en del av smärtsyndrom inducerad av kalcineurinhämmare

(Calcineurin-Inhibitor Induced Pain Syndrome (CIPS)).

Pediatrisk population

Barn från 1 års ålder har inkluderats i kliniska studier där standarddoser av oralt ciklosporin användes.

Säkerhetsprofilen var jämförbar med den för vuxna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

för ciklosporin oralt är 2 329 mg/kg hos mus, 1 480 mg/kg hos råtta och >1 000 mg/kg hos

kanin. LD

intravenöst är 148 mg/kg hos mus, 104 mg/kg hos råtta och 46 mg/kg hos kanin.

Symtom

Erfarenhet av akut överdosering av ciklosporin är begränsad. Perorala doser av ciklosporin på upp till

10 g (cirka 150 mg/kg) har tolererats med relativt lindriga kliniska symtom, såsom kräkningar,

sömnighet, huvudvärk, takykardi och, hos ett fåtal patienter, relativt allvarlig men reversibel

njurfunktionsnedsättning. Svåra symtom på intoxikation har emellertid rapporterats efter oavsiktlig

parenteral överdosering av ciklosporin till prematura barn.

Behandling

Vid all överdosering ska allmänna understödjande åtgärder sättas in och symtomatisk behandling ges

Framkallad kräkning och ventrikelsköljning kan vara av värde inom de första timmarna efter peroralt

intag. Ciklosporin är inte dialyserbart i någon större utsträckning och elimineras inte heller väl genom

hemoperfusion med aktivt kol.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Immunsuppressiva medel, kalcineurinhämmare, ATC-kod: L04AD01

Ciklosporin (även känt som cyklosporin A) är en cyklisk polypeptid innehållande 11 aminosyror. Det

är ett potent immunsuppressivt medel, som hos djur förlänger överlevnaden av allogena transplantat

av hud, hjärta, njurar, pankreas, benmärg, tunntarm och lungor. Studier visar att ciklosporin hämmar

utvecklingen av cellmedierade reaktioner, inklusive avstötning av allogena transplantat, fördröjd

kutan överkänslighet, experimentell allergisk encefalomyelit, Freunds adjuvant artrit, graft-versus-

host disease (GVHD) och T-cellsberoende antikroppsbildning. På cellnivå hämmar ciklosporin

produktion och frisättning av lymfokiner, inklusive interleukin 2 (T-cell growth factor, TCGF).

Ciklosporin förefaller blockera vilande lymfocyter i G

- eller G

-fas i cellcykeln, samt hämma den

antigeninducerade frisättningen av lymfokiner från aktiverade T-celler.

Alla tillgängliga fakta visar att ciklosporin har en specifik och reversibel verkan på lymfocyter. Till

skillnad från cytostatika hämmar det inte hematopoesen eller fagocyternas funktion.

Lyckade transplantationer av organ och benmärg har utförts på människa där man använt ciklosporin

för att förhindra och behandla avstötning och GVHD. Ciklosporin har med framgång använts vid

levertransplantation till såväl hepatit C-positiva som -negativa patienter. Gynnsamma effekter av

ciklosporinbehandling har också visats vid flera olika tillstånd som är kända för eller anses vara av

autoimmunt ursprung.

Pediatrisk population

Ciklosporin har visats vara effektivt vid steroidberoende nefrotiskt syndrom.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Efter oral administrering av Sandimmun Neoral uppnås maximal blodkoncentration av ciklosporin

inom 1-2 timmar. Absolut oral biotillgänglighet för ciklosporin efter administrering av Sandimmun

Neoral är 20–50 %. AUC och C

minskade med cirka 13 respektive 33 % när Sandimmun Neoral

gavs med en fettrik måltid. Förhållandet mellan administrerad dos och exponering (AUC) för

ciklosporin är linjärt inom det terapevtiska dosintervallet. Den inter- och intraindividuella

variabiliteten är cirka 10-20 % för AUC och C

. Sandimmun Neoral lösning och mjuka

gelatinkapslar är bioekvivalenta.

Administrering av Sandimmun Neoral ger ett 59 % högre C

och cirka 29 % högre biotillgänglighet

än Sandimmun. Tillgängliga data visar att dalvärdena för ciklosporinkoncentrationen i helblod efter

1:1-byte från Sandimmun mjuka gelatinkapslar till Sandimmun Neoral mjuka gelatinkapslar är

jämförbara och fortfarande ligger inom det önskade terapeutiska intervallet. Administrering av

Sandimmun Neoral förbättrar doslinjäriteten för ciklosporinexponeringen (AUC

). Man får också en

jämnare absorptionsprofil med mindre påverkan av samtidigt födointag och dygnsrytm än för

Sandimmun.

Distribution

Ciklosporin distribueras till stor del utanför blodbanan, med en skenbar distributionsvolym om

3,5 l/kg. I blodet återfinns 33–47 % i plasma, 4–9 % i lymfocyter, 5–12 % i granulocyter och 41–58 %

i erytrocyter. I plasma är ciklosporin till 90 % proteinbundet, framför allt till lipoproteiner.

Metabolism

Ciklosporin metaboliseras i stor utsträckning till omkring 15 metaboliter. Metabolism sker

huvudsakligen i levern via cytokrom P450 3A4 (CYP3A4), och de huvudsakliga

metaboliseringsvägarna är mono- och dihydroxylering samt N-demetylering vid olika platser på

molekylen. Alla metaboliter som hittills identifierats innehåller den intakta peptidstrukturen av

modersubstansen, varav vissa har svag immunsuppressiv aktivitet (upp till en tiondel av oförändrat

läkemedel).

Eliminering

Eliminering sker huvudsakligen via gallan. Endast 6 % av den orala dosen utsöndras i urinen och

endast 0,1 % utsöndras i urinen som oförändrad modersubstans.

Vad gäller terminal halveringstid för ciklosporin är rapporterade data mycket varierande beroende på

använd analysmetod och målpopulation. Den terminala halveringstiden varierade mellan 6,3 timmar

hos friska frivilliga och 20,4 timmar hos patienter med svår leversjukdom (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Elimineringshalveringstiden hos njurtransplanterade patienter var cirka 11 timmar med en spridning

mellan 4 och 25 timmar.

Särskilda populationer

Patienter med nedsatt njurfunktion

I en studie på patienter med terminal njursvikt var systemiskt clearance ungefär två tredjedelar av

genomsnittligt systemiskt clearance hos patienter med normal njurfunktion. Mindre än 1 % av

administrerad dos avlägsnas genom dialys.

Patienter med nedsatt leverfunktion

En cirka 2 till 3-faldig ökning av ciklosporinexponering kan observeras hos patienter med nedsatt

leverfunktion. I en studie på patienter med svår leversjukdom och biopsibekräftad cirros var terminal

halveringstid 20,4 timmar (mellan 10,8 och 48,0 timmar) jämfört med 7,4–11,0 timmar hos friska

försökspersoner.

Pediatrisk population

Farmakokinetiska data från pediatriska patienter som fått Sandimmun Neoral eller Sandimmun är

mycket begränsade. Hos 15 njurtransplanterade patienter i åldern 3-16 år var ciklosporins

blodclearance efter intravenös administrering 10,6±3.7 ml/min/kg (analysmetod: Cyclo-trac specifik

RIA). I en studie med 7 njurtransplanterade patienter i åldern 2-16 år var intervallet för ciklosporin-

clearance 9,8-15,5 ml/min/kg. Hos 9 levertransplanterade patienter i åldern 0,5-5,6 år var clearance

9,3±5,4 ml/min/kg (analysmetod: HPLC). Jämfört med transplanterad vuxenpopulation är skillnaden i

biotillgänglighet mellan Sandimmun Neoral och Sandimmun hos barn jämförbar med den som

observerats hos vuxna.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I standardtester av ciklosporin sågs inga tecken på mutagena eller teratogena effekter vid oral

administrering (till råtta upp till 17 mg/kg/dygn och till kanin upp till 30 mg/kg/dygn peroralt). I

toxiska doser (hos råtta 30 mg/kg/dygn och hos kanin 100 mg/kg/dygn peroralt) var ciklosporin

embryo- och fetotoxiskt vilket visades av ökad prenatal och postnatal mortalitet samt lägre fostervikt

med relaterad skeletal tillväxthämning.

I två publicerade studier uppvisade kaniner som exponerats för ciklosporin i uterus (10 mg/kg/dygn

subkutant) ett minskat antal nefron, njurhypertrofi, systemisk hypertension och progressiv

njurinsufficiens upp till 35 veckors ålder. Hos dräktiga råttor som fick ciklosporin 12 mg/kg/dygn

intravenöst (den dubbla rekommenderade intravenösa dosen till människa) hade avkomman en ökad

incidens av ventrikulär septumdefekt. Dessa fynd har inte visats hos andra arter och relevansen för

människa är okänd. Ingen nedsatt fertilitet har visats i studier av han- och honråttor.

Ciklosporin har testats i ett antal

in vitro

in vivo

genotoxicitetsstudier. Ingen kliniskt relevant

mutagen potential påvisades.

Karcinogenicitetsstudier har utförts på han- och honråttor och möss. Under en 78 veckor lång studie

på möss som fick doser om 1, 4 och 16 mg/kg/dygn, fann man en statistiskt signifikant tendens till

lymfocytiskt lymfom hos honorna. Incidensen av hepatocellulära karcinom till hanmöss som fick

medeldosen översteg kontrollvärdet signifikant. I 24-månadersstudien på råtta som fick 0,5, 2 och

8 mg/kg/dygn översteg antalet fall av öcellsadenom i pankreas signifikant kontrollfrekvensen vid den

låga dosen. De hepatocellulära karcinomen och öcellsadenomen var inte dosrelaterade.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Kapselinnehåll

Alfa-tokoferol

Vattenfri etanol

Propylenglykol

Majsolja (mono-di-triglycerider)

Makrogolglycerolhydroxistearat / polyoxyl 40 hydrogenerad ricinolja

Kapselhölje

Svart järnoxid (E 172) (endast 25 mg och 100 mg kapslar)

Titandioxid (E 171)

Glycerol 85 %

Propylenglykol

Gelatin

Kapseltryck

Karmin (E 120)

Aluminiumkloridhexahydrat

Natriumhydroxid

Propylenglykol

Hypromellos / Hydroxipropylmetylcellulosa 2910

Isopropanol/ Isopropylalkohol

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

2 år

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25

C. Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt. En ökning i temperatur upp

till 30 °C under maximalt 3 månader påverkar inte produktens kvalitet. Sandimmun Neoral kapslar

ska förvaras i tryckförpackningen tills de ska intagas. När ett blister öppnas känns en karaktäristisk

lukt. Det är normalt och innebär inte att det är något fel på kapseln.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Tryckförpackningar av dubbelsidigt aluminium bestående av en polyamid/aluminium/polyvinylklorid

(PA/AL/PVC) botten och aluminiumfolie på ovansidan.

Förpackningsstorlekar: 60 st (kapslar 10 mg) eller 50 st (kapslar 25, 50 och 100 mg).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Novartis Sverige AB

Box 1218

164 28 Kista

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

10 mg: 13540

25 mg: 12308

50 mg: 12309

100 mg: 12310

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Kapslar 10 mg 1997-08-08/2012-09-27

Kapslar 25 mg 1994-09-09/2012-09-27

Kapslar 50 mg 1994-09-09/2012-09-27

Kapslar 100 mg 1994-09-09/2012-09-27

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-05-10

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Läkemedelsverkets webbplats

http://www.lakemedelsverket.se

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen