Rifampicin Ebb 600 mg Pulver och vätska till infusionsvätska, lösning

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

28-06-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

11-08-2021

Aktiva substanser:
rifampicin
Tillgänglig från:
Ebb Medical AB
ATC-kod:
J04AB02
INN (International namn):
rifampicin
Dos:
600 mg
Läkemedelsform:
Pulver och vätska till infusionsvätska, lösning
Sammansättning:
rifampicin 600 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Injektionsflaska + ampull, 600 mg + 10 ml
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
56079
Tillstånd datum:
2017-12-06

Läs hela dokumentet

BIPACKSEDEL: INFORMATION TILL ANVÄNDAREN

Rifampicin Ebb 600 mg, pulver och vätska till

infusionsvätska, lösning

rifampicin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Rifampicin Ebb är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Rifampicin Ebb

Hur du använder Rifampicin Ebb

Eventuella biverkningar

Hur Rifampicin Ebb ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Rifampicin Ebb är och vad det används för

Rifampicin Ebb är ett läkemedel som motverkar tuberkelbakterien. Rifampicin Ebb skall alltid

kombineras med ett annat tuberkulosmedel.

Rifampicin Ebb används för behandling av tuberkulos.

2.

Vad du behöver veta innan du använder Rifampicin Ebb

Använd inte Rifampicin Ebb

om du är allergisk mot rifampicin eller rifampicinliknande läkemedel (rifamyciner) eller något

annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6)

om du har gulsot

om du använder något virushämmande läkemedel ur gruppen proteashämmare (t.ex.

fosamprenavir, indinavir, lopinavir/ ritonavir, nelfinavir, sakvinavir, atazanavir, tipranavir

och darunavir)

om du använder något läkemedel mot hepatit C (t.ex. daklatasvir, simeprevir, sofosbuvir och

telaprevir)

om du använder ett läkemedel mot svamp som kallas vorikonazol

om du använder något av hjärtläkemedlen nifedipin eller nimodipin

om du använder malariamedicinen artemeter-lumefantrin

Varningar och försiktighet

Tala med läkare innan du använder Rifampicin Ebb om du:

lider av leversjukdom

har ökad omsättning av porfyriner (en sorts ämnen som finns i levern)

har problem med blödningar eller lätt får blåmärken

Om ett utbrett, allvarligt hudutslag uppträder, med symtom som blåsbildning eller fjällning av huden,

samt tecken på influensa och feber (Stevens-Johnsons syndrom), allmän sjukdomskänsla, feber, frossa

och muskelvärk (toxisk epidermal nekrolys), eller röda, fjälliga utslag med knölar under huden och

blåsor (akut generaliserad exantematös pustulos) ska du omedelbart uppsöka läkare eftersom dessa

hudreaktioner kan vara livshotande.

Rifampicin Ebb kan missfärga tänder, urin, tårvätska och upphostningar (missfärgas gula, orangea,

röda, bruna) på grund av sin egen färg. Mjuka kontaktlinser kan i enstaka fall missfärgas.

Tala om för läkaren att du använder Rifampicin Ebb om du ska göra laboratorietester eller

röntgenundersökning av gallblåsan. Andra testmetoder kan behöva användas.

Andra läkemedel och Rifampicin Ebb

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du använder, nyligen har använt eller kan tänkas använda

andra läkemedel. Det gäller såväl receptbelagda som receptfria läkemedel.

Rifampicin Ebb ska inte ges samtidigt med vissa läkemedel se avsnittet Använd inte Rifampicin Ebb.

Rifampicin Ebb kan påverka effekten av vissa läkemedel mot:

Virusinfektion (t.ex. zidovudin, efavirenz, daklatasvir, simeprevir, sofosbuvir, maraviroc,

nevirapin, raltegravir)

Svamp (ketokonazol, itrakonazol, flukonazol, terbinafin)

Bakterieinfektioner (kloramfenikol, klaritromycin, doxycyklin, telitromycin, moxifloxacin,

metronidazol (intravenöst), trimetoprim, cefazolin)

Smärta (morfin, metadon, oxikodon, paracetamol, etoricoxib)

Epilepsi (fenytoin, lamotrigin, hexobarbital, karbamazepin, valproat)

Hjärtbesvär, t.ex. högt blodtryck (verapamil, digoxin, nifedipin, nimodipin, isradipin,

disopyramid, propafenon, propranolol, metoprolol, diltiazem, amlodipin och losartan)

Blodpropp det vill säga blodförtunnande medel (warfarin, klopidogrel)

Malaria (atovakvon, kinin, artemeter/lumefantrin)

Avstötning av organ efter transplantation (ciklosporin, takrolimus, sirolimus, everolimus)

Sömnproblem och ångest (diazepam, zolpidem, zopiklon, buspiron)

Depression (nortriptylin, amitriptylin)

Psykos (haloperidol, klozapin, aripiprazol)

Höga blodfetter (simvastatin)

Diabetes (glibenklamid, glipizid, pioglitazon)

Inflammation i kroppen, så kallade kortikosteroider (t.ex. prednisolon)

Cancer (irinotekan, tamoxifen, toremifen, imatinib, gefitinib, dasatinib, lapatinib, nilotinib,

temsirolimus, pazopanib, erlotinib, sunitinib, sorafenib)

Illamående/kräkningar (ondansetron)

Astma (teofyllin)

Tuberkulos (isoniazid)

Nedsatt sköldkörtelfunktion (levotyroxin)

Tillfällig halsbränna och sura uppstötningar (ranitidin)

Rådgör även med läkare om du använder p-piller eftersom effekten av dessa kan försvagas. Andra

preventivmetoder rekommenderas under behandlingen.

Medel mot halsbränna och sura uppstötningar (antacida) minskar effekten av Rifampicin Ebb och

därför ska Rifampicin Ebb intas senast 1 timme före dessa.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

innan du använder detta läkemedel.

Det finns en risk att fostret påverkas.

Rifampicin Ebb går över i modersmjölk men påverkar troligen inte barn som ammas.

Körförmåga och användning av maskiner

Rifampicin Ebb har inga kända effekter på bilkörning eller vid användning av maskiner.

3.

Hur du använder Rifampicin Ebb

Rifampicin Ebb pulver och vätska till infusionsvätska används på sjukhus som intravenös infusion.

Doseringen bestäms och justeras individuellt av läkaren.

Se närmare upplysningar om dosering i avsnitt: ”Följande uppgifter är endast avsedda för hälso- och

sjukvårdspersonal” i slutet av bipacksedeln.

Om du använt för stor mängd av Rifampicin Ebb

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

Läkaren eller sjukvårdspersonalen ger Rifampicin Ebb åt dig och det är osannolikt att du får för stor

mängd av läkemedlet. Om du misstänker att du fått en för stor mängd, tala omedelbart om det för

sjukvårdspersonalen.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Kontakta läkare omedelbart om du får någon av följande biverkningar:

Minskat antal vita blodkroppar: Om du får en infektion med symtom såsom feber med kraftigt

försämrat allmäntillstånd eller feber med lokala infektionssymtom såsom exempelvis ont i

halsen/svalget/munnen eller vattenkastningsbesvär, ska du snarast uppsöka läkare så att man via

blodprov kan utesluta en brist på vita blodkroppar (agranulocytos). Det är viktigt att du då

informerar om din medicinering. (Förekommer hos ett okänt antal användare)

DRESS-syndrom, en sällsynt men allvarlig och akut läkemedelsreaktion med symtom såsom

feber, hudutslag, förstorade lymfkörtlar och leverpåverkan. (Förekommer hos ett okänt antal

användare)

En extremt kraftig allergisk reaktion med hudutslag vanligen i form av blåsor eller sår i munhåla

och ögon samt andra slemhinnor exempelvis genitalier (Stevens-Johnsons syndrom).

(Förekommer hos ett okänt antal användare)

Allvarlig utbredd hudskada (hudavlossning av överhuden och ytliga slemhinnor) (Förekommer

hos ett okänt antal användare)

Röda, fjälliga utslag med knölar under huden och blåsor (exantematös pustulos) (Förekommer hos

ett okänt antal användare)

Tarminflammation med kraftiga och/eller blodiga diarréer som uppkommer under eller efter

behandling med Rifampicin Ebb. (Förekommer hos ett okänt antal användare)

Blödningar och störningar i hur blodet levrar sig (koagulerar): börjar blöda lättare eller blöder

längre än vanligt, lättare får blåmärken (Förekommer hos ett okänt antal användare)

Följande biverkningar kan också förekomma:

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

Förhöjda levervärden

Minskning av mängden blodplättar (små blödningar i hud och slemhinnor)

Kräkningar, illamående.

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

Minskning av mängden vita blodkroppar

Huvudvärk, yrsel, trötthet

Dåsighet, svårighet att samordna rörelser, koncentrationssvårigheter

Ögonirritation

Diarré

Gulfärgning av hud (gulsot).

Sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare)

Njursvikt

Frossbrytningar, feber.

Har rapporterats

(förekommer hos ett okänt antal användare)

Lågt blodtryck

Förhöjt njurvärde (kreatininvärde)

Ökad ansamling av poryfyriner (ämnen i levern)

Blodbildsförändringar

Agranulocytos (drastisk minskning av en typ av vita blodkroppar)

Hjärnblödningar och dödsfall har rapporterats när behandling med Rifampicin Ebb har fortsatt

eller åter påbörjats efter uppkomst av purpura

Missfärgning av tårvätska

Andnöd, väsande andning, missfärgad upphostning

Magsmärtor, sjukdom i mag-tarmkanalen, missfärgning av tänder

Allvarlig njursvikt

Ofarlig missfärgning av urinen

Klåda med eller utan utslag

Nässelfeber och mer allvarliga överkänslighetsreaktioner

Mångskiftande hudrodnad med svettning, hög feber

Missfärgning av svett

Muskelsvaghet, muskelsjukdom

Smärta i skelettet

Otillräcklig binjurefunktion hos patienter med nedsatt binjurefunktion

Minskad aptit

Influensa bestående av episoder av feber, frossa, huvudvärk, yrsel

Kärlväggsinflammation

Otillräcklig cirkulerande blodmängd i kroppen, vilket kan leda till syrebrist i kroppens celler

Värmevallning

Vätskeansamling och svullnad

Frossbrytningar, feber, överkänslighetsreaktioner

Leverinflammation

Ökad halt av bilirubin i blodet

Gallstas (försämrat flöde av galla)

Menstruationsrubbningar

Hallucinationer, vanföreställningar

Onormal blödning efter en förlossning

Överföring av blod från fostret till moderns blodcirkulation via moderkakan.

Minskat antal blodplättar, med och utan purpura (talrika små blödningar i hud och slemhinnor), kan

förekomma, vanligtvis vid behandling som avbryts vid flera olika tillfällen. Blodplättarna återkommer

om behandlingen avbryts så snart purpura förekommer.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar

direkt (se detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen

om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Rifampicin Ebb ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Förvaras vid högst 25 °C.

Används före utgångsdatum som anges på kartong och etikett efter EXP. Utgångsdatumet är den

sista dagen i angiven månad.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är rifampicin. En förpackning pulver och vätska till infusionsvätska innehåller

600 mg rifampicin.

Övriga innehållsämnen: Natriumformaldehydsulfoxylat, natriumhydroxid och vatten för

injektionsvätskor (spädningsvätska).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Injektionsflaska innehållande 600 mg pulver.

Glasampull innehållande 10 ml vätska.

Parallellimportör

Ebb Medical AB, Box 114, 371 22 Karlskrona

Ompackare

UAB Actiofarma, Kaunas, Litauen eller

UAB Entafarma, Klonėnų vs. 1, LT-19156 Širvintų r. sav., Litauen

Tillverkare

Sanofi S.p.A, Anagni, Italien

Denna bipacksedel ändrades senast

2021-06-28

Följande uppgifter är endast avsedda för hälso- och sjukvårdspersonal:

Beredning av infusionsvätska

Lösningen bör beredas omedelbart före användningen. Bered det lyofiliserade pulvret genom att

överföra 10 ml vatten för injektionsvätskor till en injektionsflaska innehållande 600 mg Rifampicin

Ebb för infusion. Vrid injektionsflaskan försiktigt för att helt upplösa pulvret. Den erhållna

stamlösningen innehåller 60 mg/ml rifampicin och är stabil vid rumstemperatur i upp till 30

timmar. Före administrering, dra upp ur den beredda lösningen en volym motsvarande den mängd

Rifampicin Ebb som beräknas administreras och blanda därefter med 500 ml lämplig

infusionslösning.

Endast klara lösningar skall användas.

Den intravenösa beredningen får inte ges intramuskulärt eller subkutant. Extravasering under infusion

kan leda till lokalinflammation och skall undvikas.

Dosering

450–600 mg eller 10 mg per kg kroppsvikt (gäller även barn) en gång dagligen. Barn upp till 12 år:

10–20 mg/kg kroppsvikt, dock högst 600 mg/dygn. Till nyfödda ges dock ej mer än

10 mg/kg kroppsvikt.

Infusion: Vanlig dos till vuxna är 600 mg/dygn eller 10 mg/kg kroppsvikt. Infusionslösningen ges som

långsam intravenös infusion under 3 timmar.

Blandbarhet och hållbarhet

Exempel på infusionslösningar med vilka Rifampicin Ebb stamlösning är blandbar: glukos 5%, glukos

10%, natriumklorid, mannitol 15%, peritonealdialyslösning med glukos, Ringer-acetat. Vid

peritonealdialys blandas stamlösningen med 1–2 liter dialyslösning.

Kemisk och fysikalisk stabilitet efter utspädning eller beredning har visats i:

Vatten för injektionsvätskor (10 ml): upp till 30 timmar

Vatten för injektionsvätskor (10 ml) som sedan spätts i glukos 5 %: upp till 8 timmar

Vatten för injektionsvätskor (10 ml) som sedan spätts i natriumklorid 0,9 %: upp till 6 timmar

Ur mikrobiologisk synvinkel bör produkten användas omedelbart, såvida inte öppnings-

/beredningsmetoden eliminerar risken för mikrobiologisk kontaminering. Om läkemedlet inte används

omedelbart ansvarar användaren för förvaringstiden och förvaringsbetingelserna.

Läs hela dokumentet

P

RODUKTRESUMÉ

1

L

ÄKEMEDLETS

N

AMN

Rifadin 600 mg pulver och vätska till infusionsvätska, lösning

2

K

VALITATIV OCH

K

VANTITATIV

S

AMMANSÄTTNING

En förpackning pulver och vätska till infusionsvätska innehåller 600 mg rifampicin.

Beträffande hjälpämnen se 6.1.

3

L

ÄKEMEDELSFORM

Pulver och vätska till infusionsvätska, lösning

En injektionsflaska med rött pulver. En glasampull med klar, färglös vätska.

4

K

LINISKA

U

PPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Tuberkulos. Rifampicin skall alltid kombineras med åtminstone ett annat tuberkulosmedel.

4.2

Dosering och administreringssätt

450-600 mg eller 10 mg per kg kroppsvikt (gäller även barn) en gång dagligen. Barn upp till

12 år: 10-20 mg/kg kroppsvikt, dock högst 600 mg/dygn. Till nyfödda ges dock ej mer än

10 mg/kg kroppsvikt.

Infusion

: Vanlig dos till vuxna är 600 mg/dygn eller 10 mg/kg kroppsvikt. Infusionslösningen

ges som långsam intravenös infusion under 3 timmar.

Patienter bör kontrolleras med avseende på leverenzymer, bilirubin, serumkreatinin,

blodstatus inkluderande blodkroppsräkning. Patienter bör bedömas åtminstone en gång i

månaden då eventuella biverkningar särskilt efterfrågas.

Patienter med nedsatt leverfunktion skall endast ges rifampicin då fördelarna noga vägts mot

riskerna och under strikt övervakning. Noggrann kontroll av leverfunktionen, särskilt

bilirubin, S-ASAT, S-ALAT krävs före behandling och därefter var annan till var fjärde vecka

under pågående behandling. Tecken på leverskada kräver normalt att behandlingen med

rifampicin avbryts.

4.3

Kontraindikationer

Manifest ikterus samt vid överkänslighet mot rifamyciner.

Samtidig användning med kombinationen saquinavir/ritonavir på grund av risk för allvarlig

hepatocellulär toxicitet (se avsnitt 4.5).

Samtidig användning av rifampicin och läkemedel vars terapeutiska effekt är mycket viktig

för patienten, vars plasmakoncentrationer markant sänks av rifampicin och där

kompensatoriska dosjusteringar för att bibehålla effekten ej kan ske, t ex vorikonazol,

nifedipin, artemeter/lumefantrin samt flertalet antiretrovirala medel av typen proteashämmare

och flertalet läkemedel mot hepatit C (se avsnitt 4.5).

4.4

Varningar och försiktighet

Då leverenzymsystemet är ofullständigt utvecklat hos prematura och nyfödda, bör behandling

med rifampicin endast ske när så är nödvändigt. Vid samtidigt intag av isoniazid och/eller

pyrazinamid ökar risken för leverskada.

Hyperbilirubinemi pga kompetition mellan rifampicin och bilirubin för utsöndringsvägarna i

levern på cellulär nivå kan förekomma under de första dagarna av behandlingen. En enskild

mätning som visar måttlig förhöjning av bilirubin och/eller transaminasnivåer är i sig själv

inte indikation för att avsluta behandlingen; beslutet bör baseras på upprepade mätningar

förenat med en bedömning av patientens kliniska tillstånd.

Rifampicin är en potent enzyminducerare av vissa cytokrom P-450 enzym; dessa egenskaper

kan öka metabolismen av endogena substanser såsom adrenerga hormoner, tyroidhormoner

och vitamin D. I detta sammanhang är risk för förvärrad porfyri genom induktion av

deltaaminolevulinsyrasyntetas värt att notera.

Rifampicin kan orsaka vitamin K-beroende koagulopati och svår blödning (se avsnitt 4.8).

Övervakning av förekomst av koagulopati rekommenderas för patienter med särskild

blödningsrisk. Tillägg av vitamin K bör övervägas när så bedöms lämpligt (K-vitaminbrist,

hypoprotrombinemi).

Rifadin kan ge upphov till missfärgning av tänder, urin, tårvätska och upphostningar

(missfärgas gula, oranga, röda, bruna). Även mjuka kontaktlinser kan ibland missfärgas.

Bromsulftaleinprov samt prov på indirekt bilirubin kan påverkas under Rifadin-behandling.

Den intravenösa beredningen får inte ges intramuskulärt eller subkutant. Extravasering under

infusion kan leda till lokalinflammation och skall undvikas.

Rifampicin är en potent inducerare av läkemedelsmetaboliserande enzymer och

transportproteiner och kan därför minska eller öka exponering och påverka säkerhet och effekt

av samtidigt administrerade läkemedel och även ge ökade eller minskade koncentrationer av

farmakologiskt aktiva metaboliter (se avsnitt 4.5).

Under rifampicinbehandling kan tillförlitligheten av hormonell kontraception minska.

Patienter skall därför rådas till att använda icke-hormonella antikonceptionsmedel under tiden

för behandling.

Allvarliga systemiska överkänslighetsreaktioner, inklusive dödliga fall, såsom DRESS

syndrom (Drug Reaction with Eosinophilia and Systemic Symptoms syndrome) har

förekommit vid behandling med tuberkulosläkemedel, inklusive rifampicin (se avsnitt 4.8).

Det är viktigt att lägga märke till tidiga tecken på överkänslighet, såsom feber, lymfadenopati,

eosinofili och leverpåverkan, som kan uppträda utan att hudutslag förekommer samtidigt.

Patienter som får dessa tecken eller symtom bör omedelbart kontakta sin läkare. Om annan

bakomliggande orsak till dessa tecken och symtom inte kan fastställas bör behandling med

Rifadin avbrytas.

Allvarliga hudreaktioner

Fall av allvarliga bullösa hudreaktioner såsom Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal

nekrolys och akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats med

rifampicin. Om symtom eller tecken på AGEP, Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk

epidermal nekrolys uppträder, ska behandlingen med rifampicin avbrytas.

Paradoxal läkemedelsreaktion

Efter initial förbättring av tuberkulos under behandling med rifampicin kan symtomen

förvärras igen. Hos drabbade patienter har klinisk eller radiologisk försämring av befintliga

tuberkulösa lesioner eller utveckling av nya lesioner upptäckts. Sådana reaktioner har

observerats inom de första veckorna eller månaderna efter påbörjad behandling mot

tuberkulos. Kulturer är vanligtvis negativa, och sådana reaktioner indikerar vanligtvis inte

behandlingssvikt.

Orsaken till denna paradoxala reaktion är fortfarande oklar, men en överdriven immunreaktion

misstänks som en möjlig orsak. Om en paradoxal reaktion misstänks bör symtomatisk

behandling för att undertrycka den överdrivna immunreaktionen initieras vid behov. Vidare

rekommenderas fortsättning av den planerade kombinationsbehandlingen mot tuberkulos.

Patienter bör rådas att omedelbart söka läkare om deras symtom förvärras. Symptomen som

uppträder är vanligtvis specifika för de drabbade vävnaderna. Möjliga allmänna symtom

inkluderar hosta, feber, trötthet, andfåddhet, huvudvärk, aptitlöshet, viktminskning eller

svaghet (se avsnitt 4.8).

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Farmakodynamiska interaktioner

När rifampicin ges samtidigt med kombinationen saquinavir/ritonavir, ökar risken för

hepatotoxicitet. Därför är samtidig användning av rifampicin med saquinavir/ritonavir

kontraindicerat (se avsnitt 4.3).

När rifampicin ges samtidigt med isoniazid, ökar risken för hepatotoxicitet. Patienter som får

både rifampicin och isoniazid bör övervakas noggrant.

Samtidig användning av rifampicin och andra antibiotika som orsakar vitamin K-beroende

koagulopati, såsom cefazolin (eller andra cefalosporiner med N-metyl-tiotetrazol sidokedja)

bör undvikas, eftersom det kan leda till svår koagulationsrubbning, vilket kan få dödlig utgång

(särskilt vid höga doser).

Farmakokinetiska interaktioner

Effekt av rifampicin på andra läkemedel

Rifampicin är en potent inducerare av läkemedelsmetaboliserande enzymer och

transportproteiner. Enzymer och transportproteiner som har rapporterats att påverkas av

rifampicin inkluderar cytokrom P450 (CYP) 1A2, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19 och 3A4, UDP-

glukuronyltransferaser (UGT), sulfotransferaser, karboxylesteraser och transportproteiner

inklusive P-glykoprotein (P-gp) och multidrugresistensassocierat protein 2 (MRP2). De flesta

läkemedel är substrat för en eller flera av dessa enzymer eller transportproteiner. Därför kan

rifampicin påskynda metabolismen och minska aktiviteten hos många samtidigt

administrerade läkemedel eller öka aktiviteten hos många samtidigt administrerade läkemedel

(där metabolisk aktivering krävs). Rifampicin har potential att bli inblandad i kliniskt viktiga

läkemedelsinteraktioner med många läkemedel och över många läkemedelsklasser (se tabell

1). Detta kan leda till subterapeutiska plasmakoncentrationer av de läkemedel som

administreras samtidigt med rifampicin vilket kan reducera eller t.o.m. helt och hållet häva

effekten av dessa läkemedel.

Läkemedel som elimineras genom metabolism eller aktiv sekretion i lever eller njure bör

användas samtidigt med rifampicin endast om halten av dessa läkemedel i plasma kan mätas

eller om det kliniska svaret/biverkningarna kan följas upp och dosen justeras adekvat på basis

av detta. Rifampicins enzyminducerande effekt når sin kulmen inom 10 dygn och avklingar

under 2 veckor eller mera efter avslutad rifampicinbehandling. Uppföljningen ska därför ske

regelbundet under de första 2-3 veckorna efter initiering av rifampicin, vid förändring av

dosen av rifampicin samt också under 2-3 veckor efter avslutad behandling med rifampicin.

Om dosen ökats för ett påverkat läkemedel bör risken för markant förhöjda

plasmakoncentrationer av detta läkemedel beaktas vid utsättning av rifampicin

Rifampicin hämmar OATP1B1, en upptagstransportör i levern, vilket kan leda till en minskad

hepatisk elimination av substrat för denna transportör. Den kliniska relevansen av detta är

oklar och effekten motverkas dessutom av rifampicins inducerande effekt.

Vid kombination av rifampicin med något annat läkemedel bör alltid produktinformationen

för det kombinerade läkemedlet konsulteras med avseende på risk för interaktion med

inducerare. Nedan följer specifika, ej heltäckande, rekommendationer för vissa

läkemedelskombinationer.

Om man byter administreringssätt av rifampicin från peroralt till intravenöst eller omvänt, så

kan interaktionseffekten bli en annan när det gäller induktion av CYP3A4 och P-gp. Har man

ställt in en dos vid det ena administreringssättet så kan denna behöva titreras om.

Följande tabell ger exempel på rifampicins inducerande effekt på exponeringen av valda

substrat för läkemedelsmetaboliserande enzymer och transportproteiner.

Tabell 1 ¬ Effekt av rifampicin på läkemedel eller läkemedelsklasser vid samtidig

administrering

Läkemedel eller

läkemedelsklass

(indelat efter terapiområde)

Effekt av rifampicin på

läkemedlet

Rekommendation för

samadministrering med

rifampicin

INFEKTIONER

ANTIVIRALA LÄKEMEDEL

antiretrovirala läkemedel

(t.ex. zidovudin, sakvinavir,

indinavir, efavirenz)

exponering för

antiretrovirala läkemedel

Rifampicin 600 mg dagligen

Rifampicin är kontraindicerat

tillsammans med följande

antiretrovirala läkemedel av

typen proteashämmare:

reducerade

zidovudinexponeringen

(AUC) med 47% via

induktion av UGT och

aminering.

Rifampicin 600 mg dagligen

reducerade exponering för

sakvinavir (AUC) med 70%

hos friska frivilliga och 46%

hos HIV-infekterade patienter

troligen via induktion av

CYP3A4 och eventuellt P-gp.

Rifampicin 600 mg dagligen

reducerade

efavirenzexponering (AUC)

med 60% hos friska frivilliga

via induktion av CYP2B6 och

3A4. Hos patienter

infekterade av

HIV/tuberkulos, är

reduceringen av

efavirenzexponeringen mer

blygsam (<30%) men varierar

mellan patienter.

Med maraviroc, nevirapin och

raltegravir har man sett AUC-

minskningar för antiviralt

läkemedel med 63%, 58%

respektive 40% i kombination

med rifampicin.

fosamprenavir, indinavir,

lopinavir/ ritonavir, nelfinavir,

sakvinavir, atazanavir,

tipranavir, darunavir.

Samtidig användning av

rifampicin hos patienter som

får något av dessa läkemedel

resulterar i en drastiskt

minskad plasmakoncentration

av proteashämmaren beroende

på att rifampicin inducerar

deras metabolism.

Försök att kompensera för

minskningen genom

dosökning eller boostring har

inte tolererats väl, med hög

incidens av levertoxicitet.

Samtidig användning av

rifampicin med

saquinavir/ritonavir är

kontraindicerat på grund av

risk för allvarlig

hepatocellulär toxicitet (se

avsnitt 4.3)

Effekten bör monitoreras vid

samtidig användning av

rifampicin med zidovudin.

Efavirenz: Börja med

standarddos, monitorering

rekommenderas efter 2

veckors samtidig behandling.

Nevirapin: Kombinationen

bör undvikas.

Maraviroc: Kombinationen

bör undvikas. Om

sambehandling är nödvändig

bör dosökning övervägas.

Raltegravir: Om samtidig

behandling ej går att undvika

kan fördubbling av dosen

raltegravir övervägas hos

vuxna.

antivirala läkemedel mot

hepatit C (t.ex. daklatasvir,

simeprevir, sofosbuvir,

telaprevir)

exponering för antivirala

läkemedel mot hepatit C

Antivirala läkemedel mot

hepatit C elimineras av olika

läkemedelsmetaboliserande

Flertalet läkemedel mot

hepatit C är kontraindicerade i

kombination med rifampicin,

eftersom dosjusteringar för att

bibehålla effekten inte är

möjliga.

enzymer och transportörer

som är mottagliga för

induktion via rifampicin.

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade exponeringen

(AUC) för daklatasvir med

79%, simeprevir med 48%,

sofosbuvir med 72% och

daklatasvir med 79%.

ANTIMYKOTISKA LÄKEMEDEL

antimykotika (t.ex.

flukonazol, itrakonazol,

ketokonazol, terbinafin)

exponering för

antimykotika

Rifampicin 600 mg dagligen

reducerade exponering (AUC)

för flukonazol med cirka

23%, itrakonazol med 88%,

ketokonazol med cirka 80%

och vorikonazol med 96%.

Eftersom terbinafin är ett

substrat för cytokrom P450

kan exponeringen av

terbinafin minska vid

samtidig administrering av

rifampicin.

Samtidig användning av

rifampicin med itrakonazol

eller ketokonazol bör

undvikas. Samtidig

användning med vorikonazol

är kontraindicerad. Vid

samtidig användning med

flukonazol eller terbinafin bör

effekten av

flukonazol/terbinafin

monitoreras.

ANTIBAKTERIELLA LÄKEMEDEL

kloramfenikol

exponering för

kloramfenikol

Hos två barn som samtidigt

behandlades med intravenöst

kloramfenikol och rifampin,

reducerades c

kloramfenikol med 85,5%,

hos en patient och med 63,8%

hos den andra.

Kombinationen bör undvikas.

klaritromycin

exponering för

klaritromycin

Rifampicin 600 mg dagligen

reducerade signifikant

plasmakoncentrationer av

klaritromycin och ökade

koncentrationer av

metaboliten till klaritromycin

Dosjustering eller alternativ

behandling kan vara

nödvändig.

(aktiv men med annorlunda

aktivitetsmönster).

doxycyklin

exponering för doxycyklin

I en grupp sjukhuspatienter

som dagligen fick rifampicin

(10 mg/kg) minskade

exponeringen (AUC) för

doxycyklin med cirka 50%.

Om sambehandling är

nödvändig kan dosen behöva

fördubblas.

fluorokinoloner

exponering för

fluorokinoloner

Rifampicin 600 mg dagligen

har visat sig minska

exponeringen (AUC) för

moxifloxacin med cirka 30%.

Effekten av moxifloxacin bör

monitoreras.

telitromycin

exponering för telitromycin

Telitromycin metaboliseras

huvudsakligen av CYP3A4.

Rifampicin 600 mg dagligen

reducerade

telitromycinexponering

(AUC) med 86%.

Samtidig användning av

rifampicin med telitromycin

bör undvikas.

metronidazol

Eftersom metronidazol är ett

substrat för cytokrom P450

kan exponeringen av

metronidazol minska vid

samtidig administrering av

rifampicin.

Klinisk relevans okänd.

Effekten av metronidazol bör

monitoreras.

trimetoprim

AUC minskar med 47%.

Effekten av trimetoprim bör

monitoreras. Dosökning kan

vara nödvändig.

MALARIAMEDEL

atovakvon

exponering för atovakvon

AUC för atovakvon minskar

med 50 % vid samtidig

behandling med rifampicin.

Samtidigt ökar rifampicins

AUC med 30%.

Kombinationen bör undvikas.

kinin

exponering för kinin

Kinin metaboliseras

huvudsakligen av CYP3A4.

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade exponeringen

(AUC) för kinin med cirka

80%.

Kombinationen bör undvikas.

artemeter/lumefantrin

AUC för artemeter och dess

aktiva metabolit

dihydroartemisinin minskar

med 89%.

AUC för lumefantrin minskar

med 68%.

Kombinationen är

kontraindicerad.

ANALGETIKA

metadon

exponering för metadon

Metadon metaboliseras

övervägande av CYP2B6 och

CYP3A4.

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade AUC för oralt

metadon med cirka 75%.

Dosökning kan behövas.

Övervaka och kontrollera

abstinenssymtom.

opioida analgetika

exponering för opioida

analgetika

Rifampin 600 mg dagligen

minskade AUC för IV och

oralt oxikodon med 53%

respektive 86%.

Rifampicin 600 mg dagligen

reducerade Cmax för morfin

med 41% och AUC med 28%

och ledde till avsaknad av

analgetisk effekt.

AUC för aktiv metabolit för

kodein minskar (effekten sågs

ej för långsamma

metaboliserare avseende

CYP2D6).

Effekten av opioden bör

monitoreras och dosökning

kan behövas.

Den analgetiska effekten av

morfin bör monitoreras och

morfindoser justeras under

och efter behandling med

rifampicin.

Effekten av kodein bör

monitoreras.

paracetamol

Andra enzyminducerande

Kombinationen bör undvikas.

läkemedel har visats ge

minskning till ca 60 % av

plasma-AUC av paracetamol.

Även rifampicin misstänks ge

sänkta koncentrationer.

Dessutom kan risken för

leverskada vara större vid

behandling med maximal

rekommenderad dos av

paracetamol hos patienter som

står på enzyminducerande

läkemedel.

etoricoxib

AUC minskar med 65%

Kombinationen bör undvikas

ANTIEPILEPTIKA

antiepileptika (t.ex.

fenytoin, karbamazepin,

lamotrigin, valproinsyra)

exponering för

antiepileptika

AUC för fenytoin minskade

med 50%.

AUC för lamotrigin minskar

med 45%.

AUC för valproinsyra

minskar.

Vid samtidig behandling med

fenytoin och rifampicin

rekommenderas mätning av

fenytoinnivåerna i plasma.

Kombinationen med

lamotrigin och karbamazepin

bör undvikas.

Effekt och

plasmakoncentration av

valproat bör monitoreras. En

dosjustering kan vara

nödvändig.

barbiturater

exponering för barbiturater

Rifampicin har visat sig öka

metaboliskt clearance av

hexobarbital 2- till 3-faldigt.

Data saknas med fenobarbital

men AUC minskar sannolikt.

Effekt och

plasmakoncentrationer bör

monitoreras.

PSYKOFARMAKA

antipsykotika (t.ex.

haloperidol, klozapin,

aripiprazol)

exponering för

antipsykotika

Samtidig administrering av

rifampicin till schizofrena

patienter som fick haloperidol

minskade

haloperidolkoncentrationer

trough

) med upp till 70%.

Data saknas för klozapin men

Effekten av haloperidol

respektive klozapin bör

monitoreras och dosökning

kan bli nödvändig.

En fördubbling av

aripiprazoldosen bör

övervägas.

AUC minskar sannolikt.

Med annan inducerare

minskar AUC för aripiprazol

med omkring 70%.

benzodiazepiner (t.ex.

diazepam)

exponering för diazepam

Rifampicin 600 mg och 1200

mg dagligen minskade AUC

för diazepam med 77%

respektive 73%.

Samtidig användning av

rifampicin med diazepam bör

undvikas.

bensodiazepinrelaterade

läkemedel (t.ex. zopiklon,

zolpidem)

exponering för zopiklon

och zolpidem

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade exponeringen

(AUC) för zopiklon med 82%

och zolpidem med 73%.

Effekten av zolpidem eller

zopiklon bör övervakas,

Dosökning kan vara

nödvändig.

tricykliska antidepressiva

(t.ex. nortriptylin och

amitriptylin)

exponering för nortriptylin

och amitriptylin

Fallrapporter talar för att

rifampicin påtagligt reducerar

AUC för nortriptylin och

amitriptylin, vilket kan leda

till reducerat antidepressivt

svar.

Koncentrationsbestämning

och dosjustering

rekommenderas om

rifampicin kombineras med ett

tricykliskt antidepressivt

läkemedel.

buspiron

AUC minskar med 90%.

Effekten av buspiron bör

monitoreras. Dosökning kan

vara nödvändig.

IMMUNO-SUPPRESSIVA LÄKEMEDEL

immunosuppressiva (t.ex.

ciklosporin, takrolimus,

sirolimus, everolimus)

exponering för

immunosuppresiva

Ciklosporin och takrolimus är

substrat för CYP3A4 och P-

AUC för oralt ciklosporin

minskade med 70% vid

samtidig administrering av

rifampicin 600 mg dagligen.

Hos 6 friska frivilliga

patienter minskade AUC för

oralt takrolimus med 70% och

AUC för intravenöst

takrolimus med 35% vid

samtidig administrering av

rifampicin 600 mg dagligen.

AUC för sirolimus och

everolimus minskade med

82% respektive 63% vid

samtidig administrering

rifampicin.

Vid samadministrering är

noggrann monitorering av

plasmakoncentrationerna av

ciklosporin respektive

takrolimus nödvändig och vid

behov ska dosen justeras.

Kombination med sirolimus

bör undvikas.

Samtidig användning med

everolimus bör undvikas men

om patienten behöver båda

läkemedlen, bör en ökning av

everolimusdosen övervägas.

KARDIOVASKULÄRA LÄKEMEDEL

antiarytmika (t.ex.

disopyramid, propafenon)

exponering för

antiarytmika läkemedel

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade exponeringen

(AUC) för propafenon med

83%. Data saknas med

disopyramid men AUC

minskar sannolikt.

Effekten bör monitoreras och

dosökning kan vara

nödvändig.

betablockerare

exponering för

betablockerare

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade exponeringen

(AUC) för metoprolol med

33% och ökade clearance av

propranolol med 169%.

Kombinationen kan kräva

dosanpassning.

kalciumkanalblockerare

(t.ex. diltiazem, nifedipin,

verapamil, amlodipin)

exponering för

kalciumkanalblockerare

Kalciumkanalblockerare är

Användning av rifampicin i

kombination med nifedipin

eller oralt nimodipin är

kontraindicerad. Samtidig

primärt substrat för CYP3A4.

Vid samtidig administrering

med rifampicin minskade

nifedipins exponering i

genomsnitt med 97%.

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade exponeringen

(AUC) för oralt verapamil

med 93%.

Data saknas för amlodipin,

men AUC minskar sannolikt

användning av rifampicin med

oralt verapamil eller isradipin

bör undvikas.

Effekten av amlodipin bör

monitoreras vid samtidig

användning. Dosökning kan

vara nödvändig.

hjärtglykosider

exponering för

hjärtglykosider

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade biotillgängligheten

för oralt digoxin med 30%

troligen pga induktion av P-

Effekt och

plasmakoncentrationer av

digoxin bör monitoreras och

dosökning kan vara

nödvändig.

losartan

exponering för losartan and

dess aktiva metabolit

Losartan metaboliseras av

främst CYP2C9 till en aktiv

metabolit, E3174, som har en

högre antihypertensiv aktivitet

än modersubstansen.

Rifampin 600 mg dagligen

minskade exponeringen

(AUC) för losartan med 35%

och E3174 med 40%.

Den klinisk a relevansen av

detta är oklar. Effekten av

losartan bör monitoreras.

statiner metaboliserade av

CYP3A4 (t.ex. simvastatin)

exponering för simvastatin

Rifampicin 600 mg dagligen

reducerade

simvastatinexponering (AUC)

med 87%.

Kombinationen bör undvikas.

ANTITROMBOTISKA LÄKEMEDEL

orala antikoagulatia (t.ex.

exponering för warfarin

Vid in- och utsättning av

warfarin)

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade exponeringen

(AUC) för S-warfarin med

74%.

rifampicin krävs tät

monitorering och dosjustering

av warfarin.

klopidogrel

↑ exponering för aktiva

metaboliten

Rifampicin inducerar kraftigt

CYP2C19, vilket leder till

både ökade läkemedelsnivåer

av klopidogrels aktiva

metabolit och

trombocytinhibering och kan

speciellt förstärka

blödningsrisken. Som en

försiktighetsåtgärd bör

samtidig användning av

klopidogrel och rifampicin

avrådas.

ANTINOPLASTISKA LÄKEMEDEL

irinotekan

exponering för den aktiva

metaboliten till irinotekan

Irinotekan metaboliseras i stor

utsträckning av olika

enzymsystem, inklusive

karboxylesteraser, UGT och

CYP3A4.

Med andra potenta inducerare

har man sett att AUC för

aktiva metaboliten till

irinotekan kan minska med

50% eller mer.

Kombinationen bör undvikas.

Tyrokinkinashämmare

såsom imatinib, gefitinib,

dasatinib, lapatinib,

nilotinib, pazopanib,

erlotinib, sunitinib,

sorafenib

AUC för imatinib, gefitinib,

dasatinib, nilotinib och

erlotinib minskar med 74, 83,

82, 80 respektive 69%.

Med annan inducerare

minskar AUC för lapatinib

med omkring 70%.

AUC för sunitinib minskar

med 46%.

AUC för sorafenib minskar

med 37%.

Data saknas för pazopanib

Imatinib, gefitinib, dasatinib,

lapatinib, nilotinib och

pazopanib: Kombination med

rifampicin bör undvikas.

Erlotinib och sunitinib:

Kombination med rifampicin

bör undvikas. Om

sambehandling är nödvändig

bör en dosökning för erlotinib

respektive sunitinib övervägas,

med noggrann

säkerhetsövervakning.

Sorafenib: Risken för lägre

plasmakoncentration av

sorafenib skall beaktas.

men AUC minskar sannolikt.

temsirolimus

AUC minskar med 56%

Kombinationen bör undvikas

HORMONER OCH ANNAN ENDOKRIN TERAPI

antiöstrogener (t.ex.

tamoxifen, toremifen)

exponering för tamoxifen

och toremifen

Tamoxifen och toremifen är

övervägande substrat för

CYP3A4.

Rifampicin 600 mg dagligen

under 5 dagar minskade den

systemiska exponeringen

(AUC) för tamoxifen med

86% och toremifen med 87%.

Vid längre behandlingstid

med rifampicin förväntas

AUC minska ytterligare.

Långtidsanvändning av

rifampicin bör undvikas.

levotyroxin

exponering för levotyroxin

Flera fallrapporter tyder på att

rifampicin kan inducera

metabolismen och därmed

minska effekten av

levotyroxin.

TSH-nivåerna bör

monitoreras.

Systemiskt administrerade

kortikosteorider

exponering för

kortikosteorider

AUC för prednisolon minskar

med 66%. En betydande

minskning förväntas också för

andra kortikosteroider.

Ökat behov av steroider under

rifampicinbehandling och ett

minskat behov efter sådan

behandling.

systemiskt verkande

hormonella preventivmedel,

t. ex etinylestradiol och

progestogen

exponering för

preventivmedel

Rifampicinbehandling

minskar den systemiska

exponeringen av orala

preventivmedel, vilket kan

orsaka intermenstruell

blödning eller utebliven

antikonception. AUC för

etinylestradiol minskar med

66% och en betydande

minskning förväntas även för

andra hormonella

Kombinationen bör undvikas.

Patienter som använder

systemiska hormonella

preventivmedel bör

rekommenderas att byta till

icke-hormonella metoder för

födelsekontroll, t ex

barriärmetod eller icke-

hormonell metod, under

rifampicinbehandling.

preventivmedel.

MAG-TARMKANALEN OCH OCH METABOLISM

orala hypoglykemiska medel

(sulfonylureider)

exponering för

sulfonylureid

Glibenklamid är främst

substrat för CYP2C9.

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade exponeringen

(AUC) för glibenklamid med

39% och glipizid med 22%

och minskade halveringstiden

för båda läkemedlen. Det är

troligt att blodsockersänkande

effekten av glibenklamid

minskar under samtidig

behandling med rifampin.

Vid samtidig behandling med

rifampicin och glibenklamid

krävs noggrann

blodsockerkontroll och

eventuellt dosökning av

glibenklamid.

selectiva 5-HT3 receptor

antagonister (t.ex.

ondansetron)

exponering för ondansetron

Ondansetron metaboliseras av

flera CYP-enzymer.

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade exponeringen

(AUC) av oralt administrerat

ondansetron med 65%.

Effekten av ondansetron bör

övervakas. Dosökning kan

vara nödvändig.

tiazolidindioner (t.ex.

pioglitazon)

exponering för pioiglitazon

Pioglitazon metaboliseras

huvudsakligen av CYP2C8.

Rifampicin minskade

exponering för pioglitazon

(AUC) med 54%.

Pioglitazondosen kan behöva

ökas när rifampicin ges

samtidigt. Noggrann

monitorering av den

glykemiska kontrollen skall

övervägas.

ANDNINGSSYSTEMET

teofyllin

exponering för teofyllin

Rifampicin 600 mg dagligen

minskade exponering (AUC)

av intravenöst teofyllin med

27%.

Kombinationen kan kräva

dosanpassning.

MEDEL VID SYRARELATERADE SYMTOM

ranitidin

exponering för ranitidin

Effekten av ranitidin bör

AUC minskar med 52%

monitoreras. Dosökning kan

vara nödvändig.

: minskad

↑ : ökad

Effekt av andra läkemedel på rifampicin

Antacida kan minska absorptionen av rifampicin. Rifadin bör ges åtminstone en timme före

antacida.

Påverkan på laboratorie- och diagnostiska tester

Terapeutiska nivåer av rifampicin har visat sig hämma mikrobiologiska standardtester för

folat i serum och vitamin B12. Alternativa testmetoder bör därför övervägas.

Övergående förhöjning av bilirubin i serum har också observerats (se även 4.4 Varningar och

försiktighetsmått). Rifadin kan försämra gallutsöndringen av kontrastmedel som används för

åskådliggörande av gallblåsan, beroende på konkurrerande gallutsöndring. Därför bör dessa

tester utföras innan morgondosen av Rifadin.

4.6

Graviditet och amning

Graviditet

Blödningar hänförbara till hypoprotrombinemi har rapporterats hos nyfödda, liksom hos

mödrarna, vid användning av rifampicin under senare delen av graviditet. I djurförsök har

rifampicin givet under organogenesen visats kunna ge upphov till skelettmissbildningar.

Gravida eller kvinnor i fertil ålder skall ges rifampicin endast då fördelarna överväger riskerna

för barnet. Om rifampicin används under de sista graviditetsveckorna, bör K-vitamin tillföras

modern och det nyfödda barnet.

Amning

Rifampicin passerar över i modersmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik

med terapeutiska doser.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga effekter har observerats.

4.8

Biverkningar

Frekvenserna i tabellen definieras enligt MedDRA- konventionen om frekvens enligt följande:

mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1

000, < 1/100),

sällsynta (≥1/10

000, <1/1

000), mycket sällsynta (<10

000), ingen känd frekvens (kan inte

beräknas från tillgängliga data).

Undersökningar

Vanliga: Förhöjda leverenzymer.

Ingen känd frekvens: Sänkt blodtryck, ökat kreatininvärde

Medfödda och/eller

genetiska störningar

Ingen känd frekvens: Porfyri

Blodet och

lymfsystemet

Vanliga: Trombocytopen purpura

Mindre vanliga: Leukopeni,

Ingen känd frekvens: Disseminerad intravaskulär koagulation,

eosinofili, agranulocytos, hemolytisk anemi, vitamin K-beroende

koagulationsrubbning.

Centrala och

perifera

nervsystemet

Mindre vanliga: Onormal koordination, störd uppmärksamhet,

huvudvärk, yrsel, somnolens.

Ingen känd frekvens: Cerebrala blödningar och dödsfall har

rapporterats när behandling med Rifadin har fortsatt eller åter

påbörjats efter uppkomst av purpura.

Ögon

Mindre vanliga: Konjunktivit

Ingen känd frekvens: Missfärgning av tårvätska

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Ingen känd frekvens: Dyspné, väsande andning, missfärgad

upphostning.

Magtarmkanalen

Vanliga: Kräkningar, illamående.

Mindre vanliga: Diarré

Ingen känd frekvens: Magsmärtor, mag-tarmsjukdom,

missfärgning av tänder.

Njurar och

urinvägar

Sällsynta: Njursvikt

Ingen känd frekvens: Akut njursvikt oftast på grund av tubulär

nekros eller interstitiell nefrit, kromaturi.

Hud och subkutan

vävnad

Ingen känd frekvens: Erythema multiforme, akut generaliserad

exantematös pustulos (AGEP), Stevens-Johnsons syndrom,

toxisk epidermal nekrolys, DRESS (Drug Reaction with

Eosinophilia and Systemic Symptoms Syndrome) (se avsnitt

4.4), klåda med eller utan utslag, urtikaria,

överkänslighetsreaktioner, pemfigoida reaktioner, missfärgning

av svett.

Muskuloskeletala

systemet och

bindväv

Ingen känd frekvens: Myopati, muskelsvaghet, skelettsmärta.

Endokrina systemet

Ingen känd frekvens: Binjureinsufficiens

Metabolism och

nutrition

Infektioner och

infestationer

Ingen känd frekvens: Minskad aptit

Ingen känd frekvens: Pseudomembranös kolit, influensa

bestående av episoder av feber, frossa, huvudvärk, yrsel.

Blodkärl

Ingen känd frekvens: Vaskulit, cirkulationssvikt, blodvallning,

blödning.

Allmänna symptom

och/eller symptom

administreringsstället

Vanliga: Paradoxal läkemedelsreaktion (återkommande eller

uppträdande av nya symtom på tuberkulos, fysiska och

radiologiska tecken hos en patient som tidigare visat

förbättring med lämplig anti-tuberkulosbehandling kallas en

paradoxal reaktion, som diagnostiseras efter att ha uteslutit

dålig följsamhet hos patienten till behandlingen,

läkemedelsresistens, biverkningar av antituberkulär terapi,

sekundära bakterie- / svampinfektioner.).*

Mindre vanliga: Trötthet

Sällsynta: Frossbrytningar, pyrexi.

Ingen känd frekvens: Ödem

Immunsystemet

Ingen känd frekvens: Anafylatisk reaktion

Lever och gallvägar

Mindre vanliga: Ikterus

Ingen känd frekvens: Hepatit, hyperbilirubinemi, kolestas.

Reproduktionsorgan

och bröstkörtel

Ingen känd frekvens: Menstruationsrubbningar

Psykiska störningar

Ingen känd frekvens: Psykos

Graviditet,

puerperium och

perinatalperiod

Ingen känd frekvens: Postpartumblödning, fetomaternell

blodpassage.

*Incidens av paradoxal läkemedelsreaktion: Lägre frekvens rapporteras som 9,2% (53/573)

(data mellan oktober 2007 och mars 2010) och högre frekvens rapporteras som 25% (19/25)

(data mellan 2000 och 2010).

Immunologiskt inducerade systemreaktioner (frossbrytningar, feber) är sällsynta vid

regelbunden dosering.

Trombocytopeni med eller utan purpura kan förekomma, vanligtvis i samband med

intermittent behandling. Det är reversibelt om behandlingen avbryts så snart purpura

förekommer. Cerebrala blödningar och dödsfall har rapporterats när behandling med Rifadin

har fortsatt eller åter påbörjats efter uppkomst av purpura.

Om tecken på nedsatt leverfunktion utvecklas, måste behandlingen med rifampicin genast

avbrytas. Dock är inte en redan påverkad leverfunktion skäl att utesluta rifampicinbehandling.

Antibiotikaassocierad diarré och pseudomembranös kolit orsakas oftast av Clostridium

difficile.

Kronisk leversjukdom, alkohol och hög ålder kan öka risken för hepatotoxiska effekter. Det

finns tecken på att samtidig behandling med rifampicin och isoniazid ytterligare kan öka

risken för leverskada och även resultera i plötslig leversvikt. Rifampicin är en potent

mikrosomenzyminducerare och ökar således metabolismen av isoniazid vilket kan leda till

ackumulering av hepatotoxiska metaboliter och hepatit. Klinisk kontroll och nära uppföljning

är således nödvändig.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det

möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och

sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Illamående, kräkningar, magsmärtor, klåda, huvudvärk och tilltagande trötthet uppkommer

snabbt. Medvetslöshet kan förekomma vid allvarliga leversjukdomar. Övergående stegringar i

leverenzym och/eller bilirubin kan förekomma. Brunröd eller orange missfärgning av hud,

urin, svett, saliv, tårar och feces sker. Ödem i ansiktet eller ögonhålan har rapporterats på

barn. Hypotension, sinustakykardi, ventrikelarytmi, krampanfall och hjärtstillestånd har

rapporterats i fatala fall.

Minsta akuta letala respektive toxiska dos är inte fastställd. Ickefatala akuta överdoseringar

hos vuxna har rapporterats vid doser från 9 till 12 g rifampin. Fatala akuta överdoseringar hos

vuxna har rapporterats vid doser från 14 till 60 g. Alkohol eller historik av alkoholmissbruk

var inblandat i några av de fatala och ickefatala rapporterna. Ickefatala överdoseringar hos

barn i åldern 1-4 år med 100 mg/kg i en eller två doser har rapporterats.

Behandlingsanvisningar

Individuella symtom bör behandlas då de uppkommer. Magsköljning föredras framför att

framkalla kräkning. Efter magtömning kan aktiverat kol användas för att absorbera rester av

läkemedlet ur magtarm-kanalen. Antiemetisk medicinering kan krävas för att kontrollera svårt

illamående och kräkningar. Aktiv diures gynnar utsöndringen av läkemedlet. Hemodialys kan

hjälpa vissa patienter.

5

F

ARMAKOLOGISKA

E

GENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel mot mykobakterier, medel mot tuberkulos, antibiotika

ATC kod: J04AB02

Rifampicin är ett halvsyntetiskt antibiotikum framställt genom kemisk modifiering av en

grundsubstans, som isolerats från kulturer av Streptomyces mediterranei. Dess kemiska

struktur svarar mot 3-(4-metyl-1-piperazinyl-imino-metyl)-rifamycin SV. Grundsubstansen är

ett naftokinonderivat, som saknar kemisk anknytning till andra antibiotika. Rifamycinernas

särpräglade verkningsmekanism grundar sig på en interferens med den DNA-avhängiga RNA-

syntesen. Rifampicin är ett tegelrött pulver, som är tämligen svårlösligt i vatten

(ca 0,3 viktsprocent vid blodets pH). I övrigt kännetecknas rifampicin av god peroral

absorption, hög vävnadsaffinitet, hög effekt gentemot

M. tuberculosis

, plasmanivåer av

adekvat duration, ingen korsresistens med andra antibiotika eller tuberkulostatika med

undantag av andra rifamycinderivat. Den tuberkulocida effekten belyses dels av MIC

gentemot H37Rv

(Rifadin 0,5, INH 0,05 mikrog/ml) dels av effekten på experimentellt framkallad tuberkulos

hos försöksdjur.

Vid murin tuberkulos har rifampicin och INH visat likvärdig terapeutisk effekt i

dosförhållandet 2:1. Rifampicin har även effekt gentemot multiresistenta stammar och många

atypiska mykobakterier, speciellt i Runyons grupp I. Känslighetsbestämningar bör dock göras

i varje enskilt fall.

Isoniazid- resp streptomycinresistenta mykobakterier uppvisar ingen ökad resistens gentemot

rifampicin. Inom rifamycingruppen kan korsresistens utvecklas. Mot tuberkulosmedel av

annan art har däremot ingen korsresistens konstaterats.

Kliniskt har den terapeutiska effekten av rifampicin demonstrerats dels i monoterapi på

polyresistenta fall och dels i kombinationsterapi enligt gängse modell. Rifampicin har härvid

dokumenterat sig som ett värdefullt tuberkulosmedel. Rifampicin skall alltid ges i

kombination med andra verksamma tuberkulosmedel. När det gäller färsk, tidigare

obehandlad tuberkulos kommer främst INH i fråga. Vid kroniska fall med multipel resistens

måste valet av tillsatsterapi väljas på basis av resistensmönstret hos de tuberkelbakterier, som

isolerats i det enskilda fallet.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Rifampicin absorberas väl om det intages på fastande mage. Intag av föda påverkar såväl

resorptionsgrad som resorptionshastighet.

Efter peroralt intag distribueras rifampicin snabbt till de flesta kroppsvätskor och vävnader,

bl a lungvävnad inkl kaverner, njurar och muskelvävnad.

Plasmakoncentrationen efter engångsdos når sitt maximum efter 2 timmar och avklingar inom

loppet av 8-12 timmar med en biologisk halveringstid på ca 3 timmar. Koncentrationen i

cerebrospinalvätskan är dock i regel låg utom vid meningit.

Utsöndringen sker till största delen genom gallan och urinen. Eliminationen sker relativt

långsamt, vilket förklaras av att substansen undergår enterohepatisk cirkulation.

Utsöndringen genom gallan är maximal vid en dosnivå av 300 mg och vid högre doser ökar i

stället utsöndringen via urinen. Proteinbindningen i human plasma har beräknats till 75-80 %.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

6

F

ARMACEUTISKA

U

PPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Natriumformaldehydsulfoxylat

Natriumhydroxid

Spädningsvätska

Vatten för injektionsvätskor

6.2

Inkompatibiliteter

Rifadin ska inte blandas med andra spädningsvätskor än de som anges i avsnitt 6.6.

6.3

Hållbarhet

3 år

Kemisk och fysikalisk stabilitet efter utspädning eller beredning har visats i:

Vatten för injektionsvätskor (10 ml): upp till 30 timmar

Vatten för injektionsvätskor (10 ml) som sedan spätts i glukos 5 %: upp till 8 timmar

Vatten för injektionsvätskor (10 ml) som sedan spätts i natriumklorid 0,9 %: upp till 6

timmar

Ur mikrobiologisk synvinkel bör produkten användas omedelbart, såvida inte öppnings-

/beredningsmetoden eliminerar risken för mikrobiologisk kontaminering. Om läkemedlet inte

används omedelbart ansvarar användaren för förvaringstiden och förvaringsbetingelserna.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25°C.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Injektionsflaska innehållande 600 mg pulver.

Glasampull innehållande 10 ml vätska.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Beredning av infusionsvätska: Lösningen bör beredas omedelbart före användningen. Bered

det lyofiliserade pulvret genom att överföra 10 ml vatten för injektionsvätskor till en

injektionsflaska innehållande 600 mg Rifadin för infusion. Vrid injektionsflaskan försiktigt

för att helt upplösa pulvret. Den erhållna stamlösningen innehåller 60 mg/ml rifampicin och är

stabil vid rumstemperatur i upp till 30 timmar. Före administrering, dra upp ur den beredda

lösningen en volym motsvarande den mängd Rifadin som beräknas administreras och blanda

därefter med 500 ml lämplig infusionslösning. Exempel på infusionslösningar med vilka

Rifadin stamlösning är blandbar: glukos 5%, glukos 10%, natriumklorid, mannitol 15%,

peritonealdialyslösning med glukos, Ringer-acetat. Vid peritonealdialys blandas

stamlösningen med 1-2 liter dialyslösning.

Endast klara lösningar skall användas.

7

I

NNEHAVARE AV

G

ODKÄNNANDE

F

ÖR

F

ÖRSÄLJNING

Sanofi AB

Box 30052

104 25 Stockholm

8

N

UMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

9760

9

D

ATUM FÖR

F

ÖRSTA

G

ODKÄNNANDE

/F

ÖRNYAT

G

ODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet:1982-02-05

Datum för den senaste förnyelsen: 2007-01-01

10

D

ATUM FÖR

Ö

VERSYN AV

P

RODUKTRESUMÉN

2021-08-10

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen