Relistor

Europeiska unionen - svenska - EMA (European Medicines Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

28-01-2021

Aktiva substanser:
metylnaltrexonbromid
Tillgänglig från:
Bausch Health Ireland Limited
ATC-kod:
A06AH01
INN (International namn):
methylnaltrexone bromide
Terapeutisk grupp:
Perifera opioid receptor antagonister
Terapiområde:
Opioid-Related Disorders; Constipation
Terapeutiska indikationer:
Behandling av opioidinducerad förstoppning hos patienter med avancerad sjukdom som får palliativ vård vid svar på vanlig laxerande behandling har inte varit tillräcklig.
Produktsammanfattning:
Revision: 17
Bemyndigande status:
auktoriserad
Godkännandenummer:
EMEA/H/C/000870
Tillstånd datum:
2008-07-01
EMEA-kod:
EMEA/H/C/000870

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - bulgariska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - bulgariska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - bulgariska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - spanska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - spanska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - spanska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - tjeckiska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tjeckiska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tjeckiska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - danska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - danska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - danska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - tyska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tyska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tyska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - estniska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - estniska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - estniska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - grekiska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - grekiska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - grekiska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - franska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - franska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - franska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - italienska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - italienska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - italienska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - lettiska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - lettiska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - lettiska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - litauiska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - litauiska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - litauiska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - ungerska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - ungerska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - ungerska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - maltesiska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - maltesiska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - maltesiska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - nederländska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - nederländska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - nederländska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - polska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - polska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - polska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - portugisiska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - portugisiska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - portugisiska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - rumänska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - rumänska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - rumänska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - slovakiska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovakiska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovakiska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - slovenska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovenska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovenska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - finska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - finska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - finska

06-02-2017

Bipacksedel Bipacksedel - norska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - norska

28-01-2021

Bipacksedel Bipacksedel - isländska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - isländska

28-01-2021

Bipacksedel Bipacksedel - kroatiska

28-01-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - kroatiska

28-01-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - kroatiska

06-02-2017

Läs hela dokumentet

B. BIPACKSEDEL

Bipacksedel: Information till användaren

Relistor 12 mg/0,6 ml injektionsvätska, lösning

Metylnaltrexonbromid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även

om de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, , tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Relistor är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Relistor

Hur du använder Relistor

Eventuella biverkningar

Hur Relistor ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Relistor är och vad det används för

Relistor innehåller en aktiv substans som heter metylnaltrexonbromid, och som verkar genom att

blockera biverkningarna av opioida smärtstillande medel som påverkar tarmarna.

Relistor behandlar förstoppning som orsakas av läkemedel mot måttlig till svår smärta som kallas

opioider (till exempel morfin, kodein). Det används hos patienter när effekten av andra läkemedel mot

förstoppning, som kallas laxermedel, varit otillräcklig. Opioider förskrivs av läkare. Läkaren

informerar om du ska sluta med eller fortsätta att ta dina vanliga laxermedel när du börjar använda det

här läkemedlet.

Detta läkemedel ska endast användas av vuxna (18 år och äldre).

2.

Vad du behöver veta innan du använder Relistor

Använd inte Relistor

Om du är allergisk mot metylnaltrexonbromid eller något av övriga innehållsämnen i detta

läkemedel (anges i avsnitt 6).

Om du eller din läkare vet om att du har eller har haft ett hinder i tarmen (tarmobstruktion)

eller om du är i behov av omedelbart kirurgiskt ingrepp i buken (som har diagnostiserats av

din läkare).

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du använder Relistor

Om du har svåra magsymptom som är ihållande eller förvärras, kontakta omedelbart din

läkare eftersom dessa kan vara symptom på att ett hål håller på att bildas i tarmväggen

(tarmperforation). Se avsnitt 4.

Om du har Chrons sjukdom eller sår i mag-tarmkanalen

Om du känner dig illamående, kräks, huttrar, svettas, har magsmärtor och/eller känner att

hjärtat slår snabbare kort efter att du tagit Relistor, tala med din läkare.

Om du har svår lever- eller njursjukdom.

Om du får svår eller ihållande diarré (upprepad vattnig avföring) så bör du avsluta

behandlingen och omedelbart kontakta läkare.

Det är viktigt att vara nära en toalett med hjälp om det behövs, eftersom tarmtömning kan

inträffa inom 30 minuter efter injektion av läkemedlet.

Tala om för din läkare om du upplever magsmärta som fortsätter, (känner dig) illamående

eller kastar upp (kräkning) som är nytillkommen eller blir värre.

Tala också om för din läkare om du har kolostomi, peritoneal kateter (en slang som går in i

buken) eller lider av divertikelsjukdom (tarmfickor) eller fekalom, eftersom det här läkemedlet

ska användas med försiktighet i sådana fall.

Om du får behandling för att lindra smärta och lidande (palliativ vård) för din svåra sjukdom

kommer detta läkemedel endast att användas under en begränsad tid, vanligtvis mindre än

4 månader.

Det här läkemedlet bör inte användas för behandling av patienter med förstoppning som inte

är relaterad till användning av opioider. Tala om för din läkare om du tidigare har lidit av

förstoppning när du har använt opioider (mot smärta).

Barn och ungdomar

Ge inte det här läkemedlet till barn och ungdomar under 18 års ålder, eftersom potentiell risk och nytta

inte är känd.

Andra läkemedel och Relistor

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Läkaren kan låta dig ta andra läkemedel, bland annat sådana som används mot förstoppning.

Graviditet och amning

Effekterna av metylnaltrexonbromid hos gravida kvinnor är inte kända. Din läkare kommer att avgöra

om du kan använda Relistor om du är gravid.

Kvinnor som använder detta läkemedel ska inte amma eftersom det inte är känt om

metylnatrexonbromid går över i bröstmjölk hos människa.

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Körförmåga och användning av maskiner

Yrsel är en vanlig biverkning av det här läkemedlet. Detta kan ha effekt på din förmåga att köra och

använda maskiner.

Relistor innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos dvs i princip ”natriumfritt”.

3.

Hur du använder Relistor

Använd alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om

du är osäker.

Den rekommenderade dosen för patienter med långvarig smärta (förutom patienter som får palliativ

vård vid svår sjukdom) är 12 mg metylnalrexonbromid (0,6 ml lösning) som ges som en injektion

under huden vid behov, men minst 4 gånger per vecka och upp till en gång om dagen (7 gånger i

veckan).

Rekommenderad dos för patienter som får palliativ vård vid svår sjukdom är 8 mg

metylnaltrexonbromid (0,4 ml lösning) för patienter som väger 38-61 kg eller 12 mg (0,6 ml lösning)

för patienter som väger 62-114 kg. Dosen ges var 48 timme (varannan dag) som en injektion under

huden.

Din läkare bedömer vilken dos du ska ha.

Detta läkemedel ges som en injektion under huden (som subkutan injektion) antingen i (1) låren, (2)

buken (magen) eller (3) överarmen (ej vid självinjicering). (Se ANVISNINGAR FÖR ATT BEREDA

OCH GE EN INJEKTION MED RELISTOR i slutet av denna bipacksedel.)

Du kan få en tarmtömning inom några minuter till ett par timmar efter injektionen. Du bör därför ha

tillgång till toalett eller bäcken i närheten.

Om du använt för stor mängd av Relistor

Om du har använt mer av detta läkemedel än du borde (antingen genom att injicera för mycket vid ett

tillfälle eller genom att använda mer än en injektion på 24 timmar) kan du känna dig yr när du reser

dig upp, så kontakta läkare eller apotekspersonal omedelbart. Ta alltid ytterkartongen till medicinen

med dig, även om den är tom.

Om du har glömt att använda Relistor

Om du glömmer en dos, kontakta läkare eller apotekspersonal så snart som möjligt. Ta inte dubbel dos

för att kompensera för glömd dos.

Om du slutar att använda Relistor

Du bör kontakta läkare eller apotekspersonal om du vill sluta att använda det här läkemedlet.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få

dem.

Fall av att hål utvecklas i tarmväggen (gastrointestinal perforation) har rapporterats hos patienter som

använder Relistor. Hur ofta detta sker är inte känt från de data som finns tillgängliga. Om du får

mycket ont i magen, eller om värken inte försvinner, ska du sluta att ta detta läkemedel och

omedelbart kontakta läkare.

Följande biverkningar är mycket vanliga och kan påverka mer än 1 av 10 personer. Om du får någon

av dessa biverkningar, som är antingen svåra eller inte försvinner, bör du kontakta läkare:

Buksmärta (magont)

Illamående (känsla av illamående)

Diarré (ofta förekommande vattnig avföring)

Flatulens (väderspänningar)

Andra vanliga biverkningar som kan påverka upp till en av 10 personer är:

Yrsel

Symptom liknande de vid opioidabstinens (något av följande: du fryser, har frossa (huttrar),

rinnande näsa, svettas, håret på huden reser sig, rodnad, snabb hjärtrytm)

Reaktioner vid injektionsstället (t.ex. sveda, brännande känsla, smärta, rodnad, ödem)

Kräkningar

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som inte

nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt till: det nationella

rapporteringssystemet listat i bilaga V

Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

5.

Hur Relistor ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och flaskan efter EXP. Utgångsdatumet är den

sista dagen i angiven månad.

Inga särskilda temperaturanvisningar.

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Använd detta läkemedelendast om lösningen är klar, färglös till svagt gul och inte innehåller flagor

eller partiklar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är metylnaltrexonbromid. Varje injektionsflaska à 0,6 ml innehåller 12

mg metylnaltrexonbromid. En ml injektionsvätska innehåller 20 mg metylnaltrexonbromid.

Övriga innehållsämnen är natriumklorid, natriumkalciumedetat, glycinhydroklorid, vatten för

injektionsvätskor, saltsyra (för pH-justering) och natriumhydroxid (för pH-justering).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Relistor är en injektionsvätska, lösning. Den är klar, färglös till svagt gul och innehåller inte flagor

eller partiklar.

Varje injektionsflaska innehåller 0,6 ml injektionsvätska.

Förpackningar med mer än en injektionsflaska innehåller innerförpackningar bestående av: en

injektionsflaska, en 1 ml-injektionsspruta med indragbar injektionsnål och två spritkompresser.

Följande förpackningsstorlekar finns:

En injektionsflaska

Förpackning innehållande 2 injektionsflaskor, 2 injektionssputor med indragbar nål och

4 spritkompresser (dvs 2 innerförpackningar).

Förpackning innehållande 7 injektionsflaskor, 7 injektionssputor med indragbar nål och

14 spritkompresser (dvs 7 innerförpackningar).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

Bausch Health Ireland Limited

3013 Lake Drive

Citywest Business Campus

Dublin 24, D24PPT3

Irland

Tillverkare

Bausch Health Ireland Limited

3013 Lake Drive

Citywest Business Campus

Dublin 24, D24PPT3

Irland

Przedsiębiorstwo Farmaceutyczne Jelfa SA

ul. Wincentego Pola 21

58-500 Jelenia Góra,

Polen

Denna bipacksedel ändrades senast

11/2020

Information om detta läkemedel finns tillgänglig på Europeiska läkemedelsmyndighetens hemsida

http://www.ema.europa.eu

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

PATIENTENS CHECKLISTA

Detta avsnitt innehåller viktiga frågor som du behöver svara på innan du använder Relistor och under

behandlingen med Relistor.

Kontakta din läkare, sjuksköterska eller apotekspersonal om du svarar Nej på någon av följande frågor

under behandlingen med läkemedlet.

Behandlas du med opioider (t.ex. morfin eller kodein) mot din sjukdom?

Har det gått 48 timmar eller längre sedan du senast hade tarmtömning?

Känner du till tekniken för självinjicering eller har du diskuterat detta med din läkare (eller

sjuksköterska eller apotekspersonal)?

Kan du själv ta dig till toaletten eller har du en vårdgivare som tar hand om dig och som kan

hjälpa till?

Har du telefonnumret till din sjuksköterska eller till lokala vårdcentralen?

ANVISNINGAR FÖR ATT FÖRBEREDA OCH GE EN INJEKTION MED RELISTOR

Detta avsnitt är indelat i följande underrubriker:

Inledning

Steg 1: Att göra i ordning för en injektion

Steg 2: Att förbereda injektionssprutan

Steg 3: Att välja och förbereda ett injektionsställe

Steg 4a: Att injicera Relistor med hjälp av en förpackning innehållande injektionsspruta med indragbar

nål

Steg 4b: Att injicera Relistor med en injektionsspruta och injektionsnål av standardtyp

Steg 5: Destruktion av materialet

Inledning

Följande anvisningar förklarar hur Relistor injiceras. Läs anvisningarna noga och följ dem steg för

steg. Du kommer att få instruktion av din läkare, sjuksköterska eller apotekspersonal hur du ger dig

själv en injektion. Försök inte utföra en injektion förrän du är säker på att du förstår hur du ska ge

injektionen. Injektionslösningen ska inte blandas i samma spruta som något annat läkemedel.

Du kommer antingen att erhålla en förpackning innehållande en innerförpackning med allt som behövs

för injektionen, eller endast en injektionsflaska. Om du endast erhåller injektionsflaskan, behöver du

skaffa spritkompresser och en injektionsspruta.

Steg 1: Att göra i ordning för en injektion

Välj en plan, ren och väl upplyst arbetsyta där du kan lägga ut innehållet från din Relistor -

kartong. Se till att du har avsatt ordentligt med tid för att ge injektionen.

Tvätta händerna noggrant med tvål och varmt vatten.

Ta fram de saker som du behöver för injektionen. Det är injektionsflaskan med Relistor, en

1 ml-injektionsspruta (med eller utan indragbar nål), 2 spritkompresser och en bomullstuss

eller gasbinda.

Kontrollera att lösningen i injektionsflaskan är klar och färglös till svagt gul och inte

innehåller flagor eller partiklar. Om den inte är det, får lösningen inte användas. Kontakta

apotekspersonal, sjuksköterska eller läkare och be om hjälp.

Steg 2: Att förbereda injektionssprutan

Ta bort plastlocket från injektionsflaskan.

Torka av injektionsflaskans gummipropp med en spritkompress och placera injektionsflaskan

på den plana arbetsytan. Var noga med att inte röra vid gummiproppen igen

Ta upp sprutan från arbetsytan. Håll i sprutans cylinder med ena handen och dra av nålskyddet

rakt ut. Lägg tillbaka nålskyddet på arbetsytan. RÖR INTE nålen och låt den inte vidröra

någon yta.

Dra försiktigt tillbaka sprutkolven tills den befinner sig antingen vid markeringen 0,4 ml

motsvarande 8 mg Relistor eller 0,6 ml motsvarande 12 mg Relistor. Läkare, sjuksköterska eller

apotekspersonal har redan informerat dig om vilken dos som är förskriven för dig och hur ofta du

behöver ta den. För patienter som får behandling för att lindra smärta och lidande (palliativ

vård)vid svår sjukdom anges de doser som vanligen används i tabellen nedan. Dosen ges normalt

var 48 timme (varannan dag) som en injektion under huden.

Patientens vikt i kg

Fyll sprutan till ml märket (dos)

Mindre än 38 kg

0,15 mg/kg

38-61 kg

0,4 ml (8 mg)

62-114 kg

0,6 ml (12 mg)

Mer än 114 kg

0,15 mg/kg

För patienter med långvarig smärta (förutom patienter som får palliativ vård vid svår sjukdom), fyll

injektionssprutan till 0,6 ml-markeringen för 12 mg Relistor.

För in nålen rakt igenom mitten på injektionsflaskans gummipropp. För inte in den i vinkel

eftersom nålen kan böjas eller gå av. Håll injektionsflaskan på arbetsytan med den andra

handen, så att flaskan inte glider iväg. Du känner ett lätt motstånd när nålen går igenom

gummiproppen. Titta efter nålspetsen inuti injektionsflaskan.

Dra försiktigt tillbaka kolven

till korrekt nivå på sprutan

(t.ex. 0,4 ml om du har

förskrivits 8 mg)

För att få ut luften ur sprutan, tryck ned kolven försiktigt så att luften injiceras i

injektionsflaskan.

Om du använder den medföljande injektionssprutan med indragbar injektionsnål, TRYCK

INTE NED KOLVEN HELT OCH HÅLLET. Se till att du slutar att trycka ned kolven när du

känner motstånd. Om du trycker ned kolven helt och hållet hörs ett "klick" ljud. Det betyder

att säkerhetsmekanismen har aktiverats och nålen kommer att dras in i sprutan. Om detta

händer, kassera produkten och börja på nytt med en ny injektionsflaska och spruta.

Vänd injektionsflaskan upp-och-ned med nålen kvar i injektionsflaskan. Håll sprutan i

ögonhöjd så att du kan se doseringsmarkeringarna. Kontrollera att nålens spets hela tiden

befinner sig i injektionslösningen. Dra ner kolven långsamt tills den befinner sig vid

markeringen för förskriven dos, vanligen 0,4 ml eller 0,6 ml. Annan dos kan vara förskriven

av din läkare, sjuksköterska eller apotekspersonal. Du kan se viss vätska eller bubblor inne i

injektionsflaskan när sprutan är rätt fylld. Detta är normalt.

Med nålen fortfarande intryckt i den upp-och-nedvända injektionsflaskan, kontrollera om det

finns luftbubblor i sprutan. Knacka försiktigt på sprutan så att eventuella luftbubblor stiger

upp överst i sprutan. Se till att du fortfarande håller i injektionsflaskan och sprutan. Tryck

långsamt upp kolven tills alla luftbubblor avlägsnats. Om du trycker tillbaka lösning i

injektionsflaskan drar du försiktigt tillbaka kolven så att rätt mängd lösning dras tillbaka in i

sprutan. På grund av sprutans säkerhetsutformning kan det finnas en liten luftbubbla som kan

vara svår att få bort. Det finns ingen anledning att oroa sig över detta eftersom det inte

kommer att påverka dosens exakthet eller utgöra någon hälsorisk.

Knacka på den upp-och

nedvända sprutan och

pressa ut eventuella

luftbubblor med kolven

Se alltid till att du har rätt dos i sprutan. Om du är osäker, kontakta läkare, sjuksköterska eller

apotekspersonal.

Ta bort sprutan och nålen från injektionsflaskan. Låt nålen sitta kvar på sprutan. Rör inte nålen

och låt nålen inte vidröra någon yta. När du har dragit upp läkemedlet i sprutan måste det

användas inom 24 timmar, eftersom Relistor påverkas av ljus och kanske inte fungerar som

det ska om det lämnas i sprutan längre än 24 timmar.

Steg 3: Att välja och förbereda ett injektionsställe

De tre områden på kroppen som rekommenderas för injicering av Relistor är: (1) låren, (2)

buken (magen) eller (3) överarmen (endast om en annan person ger injektionen).

Man bör byta till ett nytt ställe varje gång en injektion ges. Undvik upprepade injektioner på

exakt samma ställe som använts tidigare. Injicera inte i områden där huden är öm, har

blåmärke, är röd eller hård. Undvik områden med ärr eller hudbristningar.

Förbered hudområdet där Relistor ska injiceras genom att torka av injektionsstället med en

spritkompress. RÖR INTE DETTA OMRÅDE IGEN INNAN INJEKTIONEN GES. Låt

injektionsstället lufttorka före injicering.

Steg 4a: Att injicera Relistor med hjälp av en förpackning innehållande injektionsspruta med

indragbar nål

Se till att du har korrekt dos i

sprutan (t.ex. 0,4 ml om du

har förskrivits 8 mg)

Läs hela dokumentet

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Relistor 12 mg/0,6 ml injektionsvätska, lösning

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje injektionsflaska à 0,6 ml innehåller 12 mg metylnaltrexonbromid.

En ml injektionsvätska innehåller 20 mg metylnaltrexonbromid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning.

Klar lösning, färglös till svagt gul, väsentligen fri från synliga partiklar.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Relistor är indicerat för behandling av opioidframkallad förstoppning när effekten av laxermedel är

otillräcklig hos vuxna patienter, i åldern 18 år och äldre.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Opioidframkallad förstoppning hos vuxna patienter med kronisk smärta (undantaget patienter med

framskriden sjukdom i palliativ vård)

Den rekommenderade dosen av metylnaltrexonbromid är 12 mg (0,6 ml lösning) subkutant, efter

behov, ges som minst fyra doser per vecka, upp till en gång dagligen (7 doser per vecka).

I dessa patienter bör behandlingen med vanliga laxermedel stoppas när behandling med Relistor inleds

(se avsnitt 5.1).

Opioidframkallad förstoppning hos vuxna patienter med avancerad sjukdom (i palliativ vård)

Den rekommenderade dosen av metylnaltrexonbromid är 8 mg (0,4 ml lösning) (för patienter som

väger 38–61 kg) eller 12 mg (0,6 ml lösning) (för patienter som väger 62–114 kg).

Den vanliga behandlingsregimen är en engångsdos varannan dag. Doserna kan också ges med längre

intervall beroende på kliniskt behov.

Patienten kan erhålla två på varandra följande doser med 24 timmars mellanrum, men endast om inget

svar (tarmtömning) på föregående dags dos erhållits.

Patienter med en vikt som ligger utanför intervallen ska ges en dos på 0,15 mg/kg. Injektionsvolymen

för dessa patienter beräknas på följande sätt:

Dos (ml) = patientens vikt (kg) x 0,0075

Hos patienter i palliativ vård läggs Relistor till den vanliga behandlingen med laxermedel (se

avsnitt 5.1).

Särskilda populationer

Äldre patienter

Ingen dosjustering rekommenderas baserat på ålder (se avsnitt 5.2).

Patienter med nedsatt leverfunktion

Hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 30 ml/min) ska dosen av

metylnaltrexonbromid minskas från 12 mg till 8 mg (0,4 ml lösning) för patienter som väger 62 till

114 kg. För patienter med gravt nedsatt njurfunktion med en vikt som ligger utanför intervallet 62 till

114 kg (se avsnitt 5.2) behöver dosen mg/kg minska med 50%. Dessa patienter bör använda Relistor

injektionsflaskor och inte den förfyllda sprutan. . Det finns inga tillgängliga uppgifter från patienter

med nedsatt njurfunktion i slutstadiet som erhåller dialys. Metylnaltrexonbromid rekommenderas inte

till dessa patienter (se avsnitt 4.4).

Patienter med nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med svagt till måttligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt

5.2).

Det finns inga tillgängliga uppgifter från patienter med gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass

C). Metylnaltrexonbromid rekommenderas inte till dessa patienter (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för metylnaltrexonbromid för barn under 18 års ålder har ännu inte fastställts. Inga

data finns tillgängliga.

Administreringssätt

RELISTOR ges som en subkutan injektion.

Injektionsstället bör varieras. Injicera inte i områden där huden är öm, har blåmärke, är röd eller hård.

Undvik områden med ärr eller hudbristningar.

De tre områden på kroppen som rekommenderas för injicering av RELISTOR är låren, buken och

överarmarna.

RELISTOR kan injiceras utan hänsyn till födointag.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

På grund av risk för gastrointestinal perforation är användning av metylnaltrexonbromid

kontraindicerad hos patienter med känd eller misstänkt mekanisk mag-tarmobstruktion, hos patienter

med ökad risk för återkommande obstruktion eller hos patienter med akuta kirurgiska buktillstånd.

4.4

Varningar och försiktighet

Svårighetsgrad och förvärrade symptom

Patienter bör rådas till att omedelbart rapportera svåra, ihållande och/eller förvärrade buksymptom.

Om svår eller ihållande diarré uppkommer under behandlingen ska patienten ges rådet att inte fortsätta

behandlingen med metylnaltrexonbromid och att kontakta läkare.

Förstoppning som inte är relaterad till användning av opioider

Aktiviteten hos metylnaltrexonbromid har studerats hos patienter med förstoppning som framkallats

av opioider. RELISTOR bör därför inte användas för behandling av patienter med förstoppning som

inte är relaterad till användning av opioider.

Snabbt inträdande tarmtömning

Uppgifter från kliniska prövningar tyder på att behandling med metylnaltrexonbromid kan resultera i

snabbt inträdande tarmtömning (i genomsnitt inom 30-60 minuter).

Behandlingstid

Opioidframkallad förstoppning i vuxna patienter med framskriden sjukdom

Behandling med metylnaltrexonbromid har inte studerats i kliniska prövningar av vuxna patienter med

framskriden sjukdom under längre tid än 4 månader och bör därför endast ges under en begränsad tid

(se avsnitt 5.1).

Nedsatt lever- och njurfunktion

Metylnaltrexonbromid rekommenderas inte till patienter med gravt nedsatt leverfunktion eller med

nedsatt njurfunktion i slutstadiet som kräver dialys (se avsnitt 4.2).

Gastrointestinala (GI) sjukdomar och perforation i mag-tarmkanalen

Metylnaltrexonbromid ska användas med försiktighet hos patienter med kända eller misstänkta skador

i mag-tarmkanalen.

Användning av metylnaltrexonbromid hos patienter med kolostomi, peritonealkateter, akut

divertikelsjukdom eller fekalom har inte studerats. RELISTOR bör därför endast ges med försiktighet

till dessa patienter.

Fall av perforation i mag-tarmkanalen har rapporterats under perioden efter introduktion på marknaden

efter användning av metylnaltrexonbromid hos patienter med tillstånd som kan förknippas med

lokaliserad eller diffus försvagning av mag-tarmkanalsväggen (exempelvis sjukdomar med peptiska

sår, pseudoobstruktion (Ogilvies syndrom), divertikulär sjukdom, infiltrativa gastrointestinala

tumörsjukdomar eller peritoneala metastatser). Den totala risk-nyttaprofilen ska tas i beaktande när

metylnaltrexonbromid används hos patienter med dessa tillstånd eller andra tillstånd som kan resultera

i försvagningar av mag-tarmkanalsväggen (exempelvis Chrons sjukdom). Patienter ska övervakas

avseende allvarlig, bestående eller förvärrad buksmärta, metylnaltrexonbromid ska sättas ut om dessa

symtom uppkommer.

Opioida utsättningssymtom

Symtom som liknar de vid opioidabstinens, inkluderande hyperhidros, frossa, kräkningar, buksmärta,

palpitationer och rodnad har förekommit hos patienter som behandlats med metylnaltrexonbromid.

Patienter med en skada i blod-hjärnbarriären kan löpa ökad risk för opioida utsättningssymtom

och/eller minskad smärtlindring. Detta ska beaktas när metylnaltrexonbromid förskrivs till sådana

patienter.

Natriuminnehåll

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos (dvs. är näst intill natriumfritt).

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Metylnaltrexonbromid påverkar inte farmakokinetiken för läkemedel som metaboliseras av cytokrom

P450-isoenzymer (CYP). Metylnaltrexonbromid metaboliseras minimalt av CYP-isoenzymer.

In vitro

studier av metabolismen tyder på att metylnaltrexonbromid inte hämmar aktiviteten av CYP1A2,

CYP2E1, CYP2B6, CYP2A6, CYP2C9, CYP2C19 eller CYP3A4, medan det är en svag hämmare av

metabolismen av en CYP2D6-substratmodell. I en klinisk studie av läkemedelsinteraktion hos friska

vuxna män påverkade en subkutan dos på 0,3 mg/kg metylnaltrexonbromid inte signifikant

metabolismen hos dextrometorfan, ett CYP2D6-substrat.

Potentialen för transportproteinet OCT (Organic Cation Transporter)-transportör-relaterad interaktion

mellan metylnaltrexonbromid och en OCT-hämmare studerades hos 18 friska personer genom att

jämföra de farmakokinetiska profilerna för en engångsdos av metylnaltrexonbromid före och efter

flera 400 mg-doser av cimetidin. Njurclearance för metylnaltrexonbromid reducerades efter upprepad

tillförsel av cimetidin (från 31 l/timme till 18 l/timme). Detta resulterade dock i en liten reduktion av

totalt clearance (från 107 l/timme till 95 l/timme). Följaktligen iakttogs ingen betydelsefull förändring

av AUC för metylnaltrexonbromid förutom C

-nivån före och efter upprepad tillförsel av cimetidin.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inte tillräckliga uppgifter om användning av metylnaltrexonbromid hos gravida kvinnor.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter vid höga doser (se avsnitt 5.3). Risken för

människa är okänd. Metylnaltrexonbromid skall endast användas under graviditet då det är absolut

nödvändigt.

Amning

Det är inte känt om metylnaltrexonbromid utsöndras i human bröstmjölk. Djurstudier har visat att

metylnaltrexonbromid utsöndras i bröstmjölk. Ett beslut om att fortsätta/avbryta amning eller att

fortsätta/avbryta behandling med metylnaltrexonbromid ska fattas mot bakgrund av fördelen för barnet

med amning och fördelen för kvinnan med metylnaltrexonbromid-behandlingen.

Fertilitet

Subkutana injektioner av Relistor vid 150 mg/kg/dag minskade fertiliteten hos råttor. Doser upp till

25 mg/kg/dag (18 gånger exponeringen [AUC] hos människa vid en subkutan dos på 0,3 mg/kg)

påverkade inte fertilitet eller allmän reproduktionsförmåga.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Metylnaltrexonbromid har mindre effekt på förmågan att köra fordon och använda maskiner. Yrsel

kan förekomma och detta kan ha effekt på körförmåga och användning av maskiner (se avsnitt 4.8).

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste biverkningarna hos alla patienter som utsatts för metylnaltrexonbromid under alla faser

av placebokontrollerade studier var buksmärta, illamående, diarré och flatulens. I allmänhet var dessa

biverkningar lindriga eller måttliga.

Tabell över biverkningar

Biverkningarna kategoriseras som: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100 till <1/10); mindre

vanliga (≥1/1 000 till <1/100); sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000) och

ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje

frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Centrala och perifera nervsystemet

Vanlig: Yrsel

Vanliga: Symptom liknande de vid opioidabstinens (såsom frossa, tremor, rinorré, piloerektion,

blodvallning, hjärtklappning, hyperhidros, kräkningar, buksmärta)

Magtarmkanalen

Ingen känd frekvens: Perforation i mag-tarmkanalen (se avsnitt 4.4)

Vanliga: kräkningar

Mycket vanliga: Buksmärta, illamående, diarré, flatulens

Hud och subkutan vävnad

Vanlig: Reaktioner vid injektionsstället (t.ex. sveda, brännande känsla, smärta, rodnad, ödem)

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9

Överdosering

I en studie på friska frivilliga sågs ortostatisk hypotension i samband med en dos på 0,64 mg/kg som

tillfördes som en intravenös bolusdos.

I händelse av en överdos ska tecken och symtom på ortostatisk hypotension övervakas och rapporteras

till läkare. Lämplig behandling bör sättas in.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Laxermedel, Perifer opioidreceptorantagonist, ATC-kod A06AH01

Verkningsmekanism

Metylnaltrexonbromid är en selektiv opioidantagonist som binder vid mu-receptorn.

In vitro

-studier

har visat att metylnaltrexonbromid är en mu-opioidreceptorantagonist (inhibitionskonstant [K

28 nM) med 8-faldigt lägre affinitet för kappaopioidreceptorer (K

= 230 nM) och mycket reducerad

affinitet för deltaopioidreceptorer.

Som en kvartär amin har metylnaltrexonbromid begränsad förmåga att passera blod-hjärnbarriären.

Detta gör att metylnaltrexon fungerar som en perifert verkande mu-opioidantagonist i vävnader som

till exempel magtarmkanalen utan att påverka opioidmedierade smärtstillande effekter på centrala

nervsystemet.

Klinisk effekt och säkerhet

Opioidframkallad förstoppning hos vuxna patienter med kronisk icke-cancerrelaterad smärta

Effekt och säkerhet för metylnaltrexonbromid vid behandling av opioidframkallad förstoppning hos

patienter med kronisk icke-cancerrelaterad smärta har påvisats i en randomiserad, dubbelblind,

placebokontrollerad studie (Studie 3356). I den här studien var medianåldern 49 år (intervall 23-83),

60 % var kvinnor. Hos majoriteten av patienterna var ryggsmärtor primär diagnos.

Studie 3356 jämförde behandlingsregimer omfattande 4 veckor med metylnaltrexonbromid 12 mg en

gång dagligen och metylnaltrexonbromid 12 mg varannan dag med placebo. Det 4 veckor långa

dubbelblinda intervallet följdes av en 8 veckor lång öppen period då metylnaltrexonbromid användes

enligt behov, men inte oftare än en gång dagligen. Totalt 460 patienter (metylnaltrexonbromid 12 mg

en gång dagligen, n=150, metylnaltrexonbromid 12 mg varannan dag, n=148, placebo, n=162),

behandlades under den dubbelblinda fasen. Patienterna hade en bakgrund av kronisk icke-

cancerrelaterad smärta och tog opioider med stabila doser av minst 50 mg morfinekvivalenter oralt

varje dag. Patienterna hade opioidinducerad förstoppning (<3 tarmtömningar per vecka under

screeningperioden). Patienterna måste avbryta alla tidigare behandlingar med laxermedel.

Första co-primär endpoint var andelen av patienter som hade tarmtömningar utan behov av ytterligare

åtgärd

(rescue free bowel movements (RFBMs))

inom fyra timmar efter administrering av den första

dosen, och den andra procentandelen av aktiva injektioner som resulterade i en RFBM inom 4 timmar

under den dubbelblinda fasen. En RFBM definierades som en tarmtömning som skedde utan

användning av laxermedel under de föregående 24 timmarna.

Andelen patienter som hade en RFBM inom 4 timmar från den första dosen var 34,2% i den

kombinerade metylnaltrexonbromidgruppen, jämfört med 9,9% i placebogruppen (p <0,001).

Medelprocentandelen av metylnaltrexonbromid som resulterade i en RFBM inom 4 timmar var 28,9%

och 30,2% för grupperna som fick en dos om dagen respektive varannan dag, jämfört med 9,4% och

9,3% respektive för den motsvarande placebobehandlingen (p < 0,001).

Viktigaste sekundära endpoint för justerad genomsnittlig förändring från baslinjen i RFBM per vecka

var 3,1 i gruppen som behandlades med metylnaltrexonbromid 12 mg en gång dagligen, 2,1 i gruppen

som behandlades med metylnaltrexonbromid 12 mg varannan dag, och 1,5 i gruppen som fick placebo

under den 4 veckor långa dubbelblinda perioden. Skillnaden mellan metylnaltrexonbromid 12 mg en

gång dagligen och placebo var 1,6 RFBM i veckan, vilket är statistiskt signifikant (p <0,001) och

kliniskt betydelsefullt.

En annan sekundär endpoint utvärderade andelen patienter med ≥ 3 RFBM per vecka under den

4 veckor långa dubbelblinda fasen. Detta uppnåddes hos 59% av patienterna i gruppen som fick

metylnaltrexon 12 mg dagligen (p <0,001 jämfört med placebo), hos 61% av dem som fick det

varannan dag (p <0,001 jämfört med placebo), och 38% av placebobehandlade patienter.

kompletterande analys utvärderade andelen patienter som uppnådde ≥ 3 kompletta RFBM per vecka,

och en ökning med ≥ 1 kompletta RFBM per vecka under minst 3 av de 4 behandlingsveckorna. Detta

uppnåddes hos 28,7% av patienterna i gruppen som fick metylnaltrexon 12 mg dagligen (p <0,001

jämfört med placebo), hos 14,9% av dem som fick det varannan dag (p = 0,012 jämfört med placebo),

och hos 6,2% av placebobehandlade patienter.

Det fanns inga tecken på att kön påverkade säkerhet eller effekt. Effekten av etniskt ursprung kunde

inte analyseras eftersom studiepopulationen övervägande bestod av kaukasier (90%). Daglig

mediandos opioider varierade inte betydande från baslinjen, vare sig hos metylnaltrexonbromid-

behandlade patienter eller placebobehandlade patienter.

Det fanns inga kliniskt relevanta förändringar från baslinjen i smärtupplevelse hos vare sig

metylnaltrexonbromid- eller placebobehandlade patienter.

Användningen av metylnaltrexonbromid för behandling av opioidframkallad förstoppning över

48 veckor har inte utvärderats i kliniska studier.

Opioidframkallad förstoppning hos vuxna patienter med framskriden sjukdom

Effekt och säkerhet för metylnaltrexonbromid vid behandling av opioidframkallad förstoppning hos

patienter som erhåller palliativ behandling har påvisats i två randomiserade, dubbelblinda,

placebokontrollerade studier. I dessa studier var medianåldern 68 år (intervall 21–100), 51 % var

kvinnor. I båda studierna hade patienterna framskriden terminal sjukdom och begränsad förväntad

överlevnadstid, och majoriteten hade som primär diagnos obotlig cancer. Övriga primära diagnoser var

avancerad COPD/emfysem, hjärt-kärlsjukdom/hjärtsvikt, Alzheimers sjukdom/demens, HIV/AIDS

eller andra långt framskridna sjukdomar. Före screening hade patienterna opioidframkallad

förstoppning definierat som antingen <3 tarmtömningar under föregående vecka eller ingen

tarmtömning på >2 dagar.

Studie 301 jämförde en enstaka, dubbelblind, subkutan dos av metylnaltrexonbromid 0,15 mg/kg eller

metylnaltrexonbromid 0,3 mg/kg kontra placebo. Den dubbelblinda dosen följdes av en öppen

4 veckors doseringsperiod då metylnaltrexonbromid kunde användas efter behov men inte oftare än 1

dos under en 24-timmarsperiod. Under båda studieperioderna upprätthöll patienterna sin vanliga

laxeringsregim. Totalt 154 patienter (metylnaltrexonbromid 0,15 mg/kg, n=47, metylnaltrexonbromid

0,3 mg/kg, n=55, placebo, n=52) behandlades under den dubbelblinda perioden. Primär endpoint var

andelen patienter med laxering utan behov av ytterligare åtgärd inom 4 timmar från den dubbelblinda

dosen studieläkemedel. Metylnaltrexonbromid-behandlade patienter hade en signifikant högre

frekvens laxering inom 4 timmar från den dubbelblinda dosen (62 % för 0,15 mg/kg och 58 % för

0,3 mg/kg) än de placebobehandlade patienterna (14 %); p<0,0001 för varje dos kontra placebo.

Studie 302 jämförde dubbelblinda, subkutana doser av metylnaltrexonbromid som gavs varannan dag i

2 veckor jämfört med placebo. Den första veckan (dag 1, 3, 5, 7) erhöll patienterna antingen

0,15 mg/kg metylnaltrexonbromid eller placebo. Den andra veckan kunde en patients tilldelade dos

ökas till 0,30 mg/kg om patienten hade 2 eller färre laxeringar utan behov av ytterligare åtgärd fram

till dag 8. Patientens tilldelade dos kunde när som helst minskas baserat på tolerabilitet. Resultat från

133 (62 metylnaltrexonbromid, 71 placebo) patienter analyserades. Det fanns 2 primära endpoints:

andelen patienter med en laxering utan behov av ytterligare åtgärd inom 4 timmar från den första

dosen studieläkemedel och andelen patienter med en laxering utan behov av ytterligare åtgärd inom

4 timmar efter minst 2 av de första 4 doserna studieläkemedel. Metylnaltrexonbromid-behandlade

patienter hade en högre frekvens av laxering inom 4 timmar från den första dosen (48 %) än

placebobehandlade patienter (16 %); p<0,0001. Metylnaltrexonbromid-behandlade patienter hade

också signifikant högre frekvens laxering inom 4 timmar efter minst 2 av de första 4 doserna (52 %)

än placebobehandlade patienter (9 %); p<0,0001. Avföringens konsistens förbättrades inte på något

betydande sätt hos patienter som hade mjuk avföring före behandling.

Det fanns inget tecken i någon av studierna som tydde på att ålder eller kön hade särskiljande effekter

på säkerhet eller effekt. Effekten på etniskt ursprung kunde inte analyseras eftersom

studiepopulationen övervägande bestod av kaukasier (88 %).

Effektens varaktighet påvisades i studie 302, där frekvensen av laxering var konsekvent från dos 1 till

och med dos 7 under loppet av den dubbelblinda 2-veckorsperioden.

Effekt och säkerhet för metylnaltrexonbromid påvisades också vid öppen behandling som

administrerades från dag 2 till och med vecka 4 i studie 301 samt i två öppna förlängningsstudier

(301EXT och 302EXT) i vilka metylnaltrexonbromid gavs vid behov i upp till 4 månader (endast 8

patienter hittills). Totalt 136, 21 och 82 patienter erhöll minst en öppen dos i studierna 301, 301EXT

respektive 302EXT. RELISTOR gavs var 3,2 dag (median doseringsintervall, med ett intervall på 1-

39 dagar).

Frekvensen av laxering bibehölls under hela förlängningsstudien för de patienter som fortsatte

behandlingen.

Det fanns inget signifikant samband mellan opioid dos vid inklusion och laxeringseffekt hos patienter

som behandlades med metylnaltrexonbromid i dessa studier. Dessutom varierade inte den dagliga

mediandosen av opioider på något betydande sätt från inklusion vare sig hos metylnaltrexonbromid-

behandlade patienter eller hos placebobehandlade patienter. Det fanns inga kliniskt relevanta ändringar

i smärtupplevelse från inklusion vare sig hos patienter som behandlades med metylnaltrexonbromid

eller placebo.

Effekt på hjärtrepolarisation

I en dubbelblind, randomiserad, EKG-studie i parallella grupper av enstaka subkutana doser

metylnaltrexonbromid (0,15; 0,30 och 0,50 mg/kg) hos 207 friska frivilliga upptäcktes inga tecken på

QT/QTc-förlängning eller något bevis för någon effekt på sekundära EKG-parametrar eller

vågformsmorfologi jämfört med placebo och en positiv kontroll (peroralt tillfört 400 mg

moxifloxacin).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Metylnaltrexonbromid absorberas snabbt med maxkoncentrationer (C

) omkring 0,5 timmar efter

subkutan administrering. C

och arean under kurvan för plasmakoncentration-tid (AUC) ökar

proportionellt med ökning av dosen från 0,15 mg/kg till 0,5 mg/kg. Absolut biotillgänglighet av en

0,30 mg/kg subkutan dos jämfört med en 0,30 mg/kg intravenös dos är 82 %.

Distribution

Metylnaltrexonbromid distribueras i måttlig grad till vävnader. Distributionsvolymen vid steady-state

(Vss) är ca. 1,1 l/kg. Metylnaltrexonbromid är minimalt bundet till humana plasmaproteiner (11,0 %

till 15,3 %) vid bestämning med jämviktsdialys.

Biotransformering

Metylnaltrexonbromid metaboliseras i måttlig omfattning hos människa baserat på mängden

metylnaltrexonbromid metaboliter som återvinns från utsöndrade restprodukter. Omvandling till

metyl-6-naltrexolisomerer och metylnaltrexonsulfat tycks vara den huvudsakliga metabolismvägen.

Var och en av isomererna av metyl-6-naltrexol har något mindre antagonistisk effekt än

huvudsubstansen och en liten förekomst i plasma på ca. 8 % av läkemedelsrelaterat material.

Metylnaltrexonsulfat är en inaktiv metabolit och återfinns i plasma på en nivå av ca. 25 % av

läkemedelsrelaterat material. N-demetylering av metylnaltrexonbromid så att naltrexon bildas är inte

signifikant och uppgår till 0,06 % av den tillförda dosen.

Elimination

Metylnaltrexonbromid elimineras primärt som den oförändrade aktiva substansen. Ungefär halva

dosen utsöndras i urinen och något mindre i faeces. Den terminala halveringstiden (t

) är ca 8 timmar.

Särskilda populationer

Nedsatt leverfunktion

Effekten av lindrigt och måttligt nedsatt leverfunktion på den systemiska exponeringen för

metylnaltrexonbromid har studerats hos 8 personer vardera med Child-Pugh klass A och B i

jämförelse med friska personer. Resultaten visade ingen betydelsefull effekt av nedsatt leverfunktion

på AUC eller C

för metylnaltrexonbromid. Effekten av gravt nedsatt leverfunktion på

farmakokinetiken för metylnaltrexonbromid har inte studerats.

Njurpatienter

I en studie på frivilliga med varierande grad av nedsatt njurfunktion vilka erhöll en engångsdos på

0,30 mg/kg metylnaltrexonbromid hade nedsatt njurfunktion en markant effekt på njurarnas utsöndring

av metylnaltrexonbromid. Renalt clearance av metylnaltrexonbromid minskade med ökande grad av

njurfunktionsnedsättning. Gravt nedsatt njurfunktion minskade njurclearance av metylnaltrexonbromid

8- till 9-faldigt. Detta resulterade dock endast i en 2-faldig ökning av total exponering (AUC) av

metylnaltrexonbromid. C

ändrades inte signifikant. Inga studier har utförts på patienter med

njurinsufficiens i slutstadiet som kräver dialys.

Pediatriska population

Inga studier har utförts på barn och ungdomar (se avsnitt 4.2).

Äldre patienter

I en studie som jämförde farmakokinetiska profiler för enstaka och upprepade doser av intravenöst

metylnaltrexonbromid vid en dos på 24 mg mellan friska, unga (18 till 45 års ålder n=10) och äldre

(65 års ålder och äldre n=10) personer, befanns effekten av ålder på exponering för

metylnaltrexonbromid vara av mindre betydelse. Genomsnittlig C

vid steady-state och AUC för de

äldre personerna var 545 ng/ml och 412 ng·h/ml, ca 8,1 % respektive 20 % högre än för unga

personer. Därför rekommenderas inte någon dosjustering baserat på ålder.

Kön

Inga betydelsefulla könsskillnader har iakttagits.

Vikt

En integrerad analys av farmakokinetiska uppgifter från friska studiedeltagare tydde på att den

dosjusterade exponeringen för metylnaltrexonbromid i mg/kg ökade med ökande kroppsvikt. Den

genomsnittliga metylnaltrexonbromid exponeringen vid 0,15 mg/kg över ett viktintervall på 38 till

114 kg var 179 (intervall=139–240) ngh/ml. Denna exponering för dosen på 0,15 mg/kg kan erhållas

med en dosjustering baserad på viktintervall med användning av en dos på 8 mg för kroppsvikt från

38 kg till under 62 kg och en dos på 12 mg för kroppsvikt från 62 kg till 114 kg. Detta ger en

genomsnittlig exponering på 187 (intervall =148–220) ngh/ml. Dessutom visade analysen att en dos

på 8 mg för kroppsvikt 38 till mindre än 62 kg och en dos på 12 mg för kroppsvikt 62 till 114 kg

motsvarar genomsnittliga doser på 0,16 (intervall= 0,21–0,13) mg/kg respektive 0,16 (intervall=0,19–

0,11) mg/kg baserat på kroppsviktsfördelningen hos de patienter som deltog i studie 301 och 302.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och carcinogenicitet

visade inte några särskilda risker för människa. Effekter på hjärta iakttogs i några gängse studier på

hundar (förlängning av aktionspotential i Purkinjefibrer eller förlängning av QTc-intervall).

Mekanismen för denna effekt är inte känd, men den humana kaliumjonkalanen i hjärtat (hERG) tycks

inte vara involverad.

Subkutana injektioner av RELISTOR på 150 mg/kg/dag minskade fertiliteten hos råttor. Doser upp till

25 mg/kg/dag (18 gånger exponeringen [AUC] hos människa vid en subkutan dos på 0,3 mg/kg)

påverkade inte fertilitet eller allmän reproduktionsförmåga.

Det fanns inget bevis för teratogenicitet hos råttor eller kaniner. Subkutana injektioner av RELISTOR

vid 150/100 mg/kg/dag till råttor minskade avkommans vikt. Doser upp till 25 mg/kg/dag (18 gånger

exponeringen [AUC] hos människa vid en subkutan dos på 0,3 mg/kg) hade ingen effekt på

förlossningsarbete, förlossning eller avkommans överlevnad och tillväxt.

Metylnaltrexonbromid utsöndras via mjölken hos digivande råttor.

Studier har utförts på juvenila råttor och hundar. Juvenila råttor var mer känsliga för metylantrexon-

relaterad toxicitet än vuxna råttor efter intravenös injektion av metylnaltrexonbromid. Biverkningar i

Läs hela dokumentet

30 Churchill Place

Canary Wharf

London E14 5EU

United Kingdom

An agency of the European Union

Telephone

+44 (0)20 3660 6000

Facsimile

+44 (0)20 3660 5555

Send a question via our website

www.ema.europa.eu/contact

© European Medicines Agency, 2017. Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.

EMA/765708/2016

EMEA/H/C/000870

Sammanfattning av EPAR för allmänheten

Relistor

metylnaltrexonbromid

Detta är en sammanfattning av det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) för Relistor. Det

förklarar hur EMA bedömt läkemedlet för att rekommendera godkännande i EU och villkoren för att

använda det. Syftet är inte att ge några praktiska råd om hur Relistor ska användas.

Praktisk information om hur Relistor ska användas finns i bipacksedeln. Du kan också kontakta din

läkare eller apotekspersonal.

Vad är Relistor och vad används det för?

Relistor används för att behandla förstoppning orsakad av opioida smärtstillande medel (t.ex. morfin)

när laxermedel inte har fungerat tillräckligt väl.

Det innehåller den aktiva substansen glykopyrroniumbromid.

Hur används Relistor?

Relistor är receptbelagt. Det finns som en injektionsvätska, lösning, i injektionsflaskor eller förfyllda

sprutor.

Till patienter som får palliativ vård (behandling för att lindra symtomen på en allvarlig sjukdom utan

att bota den) ges Relistor som en injektion under huden en gång varannan dag i tillägg till de vanliga

laxermedlen. Dosen beror på patientens kroppsvikt. Till patienter som inte får palliativ vård ges

Relistor som en injektion under huden i en dos på 12 mg en gång dagligen i minst fyra och upp till sju

dagar per vecka efter behov. Behandlingen med vanliga laxermedel ska avbrytas när behandlingen

med Relistor inleds. Relistor injiceras vanligen under huden i låren, buken eller överarmarna.

Relistordosen bör minskas för patienter som har svåra njurproblem. Relistor rekommenderas inte till

patienter som har mycket svåra njurproblem och behöver hemodialys (metod för rening av blodet).

Patienterna kan själva injicera läkemedlet, förutsatt att de har fått lära sig hur man gör.

Relistor

EMA/765708/2016

Sida 2/3

Hur verkar Relistor?

Opioider lindrar smärta genom att binda till opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen.

Opioidreceptorer finns också i tarmen. När opioider binder till tarmens receptorer minskar

tarmrörelserna, vilket leder till förstoppning.

Den aktiva substansen i Relistor, metylnaltrexonbromid, är en my-opioidreceptorantagonist. Det

innebär att den blockerar en viss opioidreceptortyp som kallas my-opioidreceptor.

Metylnaltrexonbromid framställs ur naltrexon, ett välkänt ämne som används för att blockera opioiders

verkan. Eftersom metylnaltrexonbromid inte går in i hjärnan lika lätt som naltrexon blockerar det my-

opioidreceptorerna i tarmen men inte dem i hjärnan. På så sätt minskar Relistor den förstoppning som

opioiderna orsakar utan att minska deras smärtlindrande verkan.

Vilken nytta med Relistor har visats i studierna?

Relistor har visats vara effektivare än placebo (overksam behandling) för att stimulera tarmtömning i

två huvudstudier som gjorts på sammanlagt 288 patienter med långt framskriden sjukdom och

förstoppning orsakad av opioider. Huvudeffektmåttet i båda studierna var antalet patienter som hade

tarmtömning inom fyra timmar efter den första dosen. I den andra studien fastställdes också antalet

patienter som hade tarmtömning minst två gånger inom fyra timmar efter de första fyra doserna. I de

båda studierna sammantaget hade 55 procent av patienterna som fick Relistor tarmtömning inom fyra

timmar efter den första dosen (91 av 165 patienter), jämfört med 15 procent av dem som fick placebo

(18 av 123 patienter). I den andra studien hade 52 procent av patienterna som fick Relistor

tarmtömning minst två gånger inom fyra timmar efter de första fyra doserna (32 av 62 patienter),

jämfört med 8 procent av dem som fick placebo (6 av 71 patienter).

Relistor har också jämförts med placebo i en tredje studie på 496 patienter med förstoppning orsakad

av opioider, men utan att sjukdomen var långt framskriden. Huvudeffektmåtten var antalet patienter

som hade avföring inom fyra timmar efter den första dosen och procentandelen injektioner som hade

utlöst tarmtömning. Resultaten visade att 34 procent av patienterna som fick Relistor (102 av 298)

hade tarmtömning inom fyra timmar efter den första injektionen, jämfört med 10 procent av dem som

fick placebo (16 av 162). Procentandelarna injektioner som utlöst tarmtömning var omkring 30 procent

respektive 9 procent.

Vilka är riskerna med Relistor?

De vanligaste biverkningarna som orsakas av Relistor (uppträder hos fler än 1 av 10 patienter) är

magont, illamående, diarré och gasbildning. Dessa biverkningar var i allmänhet lindriga eller måttliga.

En fullständig förteckning över biverkningar som rapporterats för Relistor finns i bipacksedeln.

Relistor får inte ges till patienter med tarmblockering, som har risk för återkommande tarmblockering

eller som lider av tillstånd som kräver omedelbar tarmkirurgi. En fullständig förteckning över

restriktioner finns i bipacksedeln.

Varför godkänns Relistor?

Myndighetens kommitté för humanläkemedel (CHMP) fann att nyttan med Relistor är större än riskerna

och rekommenderade att Relistor skulle godkännas för försäljning.

Relistor

EMA/765708/2016

Sida 3/3

Vad görs för att garantera säker och effektiv användning av Relistor?

Rekommendationer och försiktighetsåtgärder som hälso- och sjukvårdspersonal och patienter ska

iaktta för säker och effektiv användning av Relistor har tagits med i produktresumén och bipacksedeln.

Mer information om Relistor

Den 2 juli 2008 beviljade Europeiska kommissionen ett godkännande för försäljning av Relistor som

gäller i hela EU.

EPAR finns i sin helhet på EMA:s webbplats

ema.europa.eu/Find medicine/Human medicines/European

Public Assessment Reports. Mer information om behandling med Relistor finns i bipacksedeln (ingår

också i EPAR). Du kan också kontakta din läkare eller apotekspersonal.

Denna sammanfattning uppdaterades senast 12-2016.

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen