Mycophenolate mofetil Sandoz 500 mg Filmdragerad tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

14-07-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

13-04-2021

Aktiva substanser:
mykofenolatmofetil
Tillgänglig från:
2care4 ApS,
ATC-kod:
L04AA06
INN (International namn):
mycophenolate mofetil
Dos:
500 mg
Läkemedelsform:
Filmdragerad tablett
Sammansättning:
mykofenolatmofetil 500 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 50 tabletter
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
54381
Tillstånd datum:
2016-10-26

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Mycophenolate mofetil Sandoz 500 mg filmdragerade tabletter

mykofenolatmofetil

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller information som

är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får några biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information (se avsnitt 4).

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Mycophenolate mofetil Sandoz är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Mycophenolate mofetil Sandoz

Hur du tar Mycophenolate mofetil Sandoz

Eventuella biverkningar

Hur Mycophenolate mofetil Sandoz ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Mycophenolate mofetil Sandoz är och vad det används för

Mycophenolate mofetil Sandoz innehåller mykofenolatmofetil. Det tillhör en grupp av läkemedel som kallas

immunsuppressiva medel

Mycophenolate mofetil Sandoz används för att hindra kroppen från att avstöta ett transplanterat organ:

Njure, hjärta eller lever.

Mycophenolate mofetil Sandoz ska användas tillsammans med andra läkemedel:

Ciklosporin och kortikosteroider.

Mykofenolatmofetil som finns i Mycophenolate mofetil Sandoz kan också vara godkänd för att behandla andra

sjukdomar som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och

sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Mycophenolate mofetil Sandoz

VARNING

Mykofenolat orsakar medfödda utvecklingsstörningar och missfall. Om du är kvinna och kan bli gravid måste du

uppvisa ett negativt graviditetstest innan behandlingen startar. Dessutom måste du följa din läkares anvisningar

om preventivmedel.

Din läkare kommer att prata med dig och ge dig skriftlig information, i synnerhet om de effekter mykofenolat

har på foster. Läs informationen noggrant och följ anvisningarna.

Om du inte förstår alla instruktioner, be läkaren förklara dem igen innan du tar mykofenolat. Se även ytterligare

information i detta avsnitt under Varningar och försiktighet och Graviditet och amning.

Ta inte Mycophenolate mofetil Sandoz:

om du är allergisk mot mykofenolatmofetil, mykofenolsyra eller något annat innehållsämne i detta

läkemedel (anges i avsnitt 6).

om du är kvinna och kan bli gravid och inte har genomfört ett negativt graviditetstest innan du får ditt

första recept, eftersom mykofenolat orsakar fosterskador och missfall.

om du är gravid, planerar att bli gravid eller tror att du kan vara gravid.

om du inte använder effektiva preventivmedel (se Graviditet, användning av preventivmedel och amning).

om du ammar.

Ta inte detta läkemedel om något av ovanstående gäller för dig. Om du är osäker, tala med din läkare eller

apotekspersonal innan du tar Mycophenolate mofetil Sandoz.

Varningar och försiktighet

Tala omedelbart med läkare innan du använder Mycophenolate mofetil Sandoz:

om du har tecken på infektion, t.ex. feber eller halsont

om du har fått oväntade blåmärken och/eller blödning

om du har eller har haft problem i magtarmkanalen, t.ex. magsår

om du planerar att bli gravid eller blir gravid under tiden du använder Mycophenolate mofetil Sandoz.

Om något av ovanstående gäller för dig (eller om du är osäker), tala omedelbart med din läkare innan du tar

Mycophenolate mofetil Sandoz.

Effekt av solljus

Mycophenolate mofetil Sandoz minskar kroppens immunförsvar. En följd av detta är en ökad risk för hudcancer.

Begränsa mängden solljus och UV-strålning som du utsätts för genom att:

bära skyddande kläder som också täcker huvud, nacke, armar och ben

använda solkräm med hög skyddsfaktor.

Andra läkemedel och Mycophenolate mofetil Sandoz

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel. Detta

inkluderar receptfria läkemedel, bl.a. örtpreparat. Det beror på att Mycophenolate mofetil Sandoz kan påverka

hur vissa andra läkemedel fungerar. Andra läkemedel kan också påverka hur Mycophenolate mofetil Sandoz

fungerar. Tala särskilt om för din läkare eller apotekspersonal om du tar något av följande läkemedel innan du

börjar med Mycophenolate mofetil Sandoz:

azatioprin eller andra läkemedel som försvagar immunsystemet – ges efter en organtransplantation

kolestyramin – används vid behandling av högt kolesterol

rifampicin – ett antibiotikum som används för att förebygga och behandla infektioner såsom tuberkulos

(tbc)

antacida eller protonpumpshämmare – används för problem med syra i magen såsom matsmältningsbesvär

fosfatbindande läkemedel – används vid kronisk njursvikt för att minska mängden fosfat som absorberas i

blodet

antibiotika - används för att behandla bakterieinfektioner

isavukonazol - används för att behandla svampinfektioner

telmisartan - används för att behandla högt blodtryck.

Vacciner

Om du behöver vaccineras (med levande vaccin) under tiden du tar Mycophenolate mofetil Sandoz, tala med din

läkare eller apotekspersonal först. Din läkare ger råd om vilka vacciner du kan få.

Du får inte ge blod under behandling med Mycophenolate mofetil Sandoz och under minst 6 veckor efter att

behandlingen avslutats. Män får inte donera sperma under behandling med Mycophenolate mofetil Sandoz och

under minst 90 dagar efter att behandlingen avslutats.

Mycophenolate mofetil Sandoz med mat och dryck

Intag av mat och dryck har ingen effekt på behandlingen med Mycophenolate mofetil Sandoz.

Graviditet, användning av preventivmedel och amning

Användning av preventivmedel hos kvinnor som tar Mycophenolate mofetil Sandoz

Om du är kvinna och kan bli gravid måste du använda en effektiv preventivmetod med Mycophenolate mofetil

Sandoz. Detta gäller:

innan du påbörjar behandling med Mycophenolate mofetil Sandoz

under hela behandlingen med Mycophenolate mofetil Sandoz

under sex veckor efter avslutad behandling med Mycophenolate mofetil Sandoz.

Tala med din läkare om de lämpligaste preventivmedlen för dig. Det beror på din egen situation. Två former av

preventivmetoder är att föredra eftersom det minskar risken för oavsiktlig graviditet.

Kontakta omedelbart din

läkare om du tror att ditt preventivmedel inte fungerat eller om du har glömt att ta dina

p-piller

.

Kvinnor som uppfyller något av följande kriterier kan inte bli gravida:

om du passerat klimakteriet, dvs. är minst 50 år och har haft din sista menstruation för mer än ett år sedan

(om din menstruation upphört pga. behandling mot cancer finns det fortfarande en chans att du kan bli

gravid)

om dina äggledare och båda äggstockarna opererats bort (bilateral salpingo-ooforektomi)

om din livmoder opererats bort (hysterektomi)

om dina äggstockar har slutat fungera (förtidigt klimakterium som fastställts av en gynekolog)

om du har fötts med något av följande sällsynta tillstånd som leder till oförmåga att bli gravid:

XYgenotyp, Turners syndrom eller medfödd avsaknad av livmoder

om du är barn eller tonåring som ännu inte fått din menstruation.

Användning av preventivmedel hos män som tar Mycophenolate mofetil Sandoz

Tillgängliga uppgifter tyder inte på en ökad risk för missbildningar eller missfall om fadern tar mykofenolat.

Risken kan emellertid inte uteslutas helt. Som en försiktighetsåtgärd rekommenderas att du eller din kvinnliga

partner använder tillförlitligt preventivmedel under behandlingen och i ytterligare 90 dagar efter att du slutat ta

Mycophenolate mofetil Sandoz.

Om du planerar att skaffa barn, tala med din läkare om de potentiella riskerna.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller

apotekspersonal innan du använder detta läkemedel. Din läkare kommer att prata med dig om riskerna vid

graviditet och alternativa behandlingar du kan ta för att förhindra avstötning av ditt transplanterade organ om:

du planerar att bli gravid.

du har missat eller tror att du har missat en menstruation, om du har ovanliga mensblödningar eller om du

tror att du är gravid.

du har sex utan att använda en säker preventivmetod.

Om du blir gravid under behandlingen med mykofenolat, måste du omedelbart informera din läkare. Fortsätt

emellertid att ta Mycophenolate mofetil Sandoz tills du träffat läkaren.

Graviditet

Mykofenolat orsakar en mycket hög frekvens av missfall (50 %) och allvarliga fosterskador (23–27 %) hos det

ofödda barnet. Fosterskador som har rapporterats är missbildningar av öronen, ögonen och ansiktet (kluven

läpp/gomspalt), i fingrarna, hjärtat, matstrupen och njurarna samt i nervsystemet (t.ex. ryggmärgsbråck, där

kotorna i ryggraden inte är ordentligt utvecklade). Ditt barn kan få en eller flera av dessa missbildningar.

Om du är kvinna och kan bli gravid måste du genomföra ett negativt graviditetstest innan behandlingen startar

och följa din läkares anvisningar om preventivmedel. Din läkare kan be dig göra mer än ett test för att säkerställa

att du inte är gravid innan behandlingen startar.

Amning

Ta inte Mycophenolate mofetil Sandoz om du ammar. Det beror på att små mängder av läkemedlet kan passera

över till modersmjölken.

Körförmåga och användning av maskiner

Det är inte troligt att Mycophenolate mofetil Sandoz påverkar din förmåga att framföra motorfordon eller

använda verktyg eller maskiner.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten som

kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden är användning

av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa effekter och biverkningar

finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för vägledning. Diskutera med din läkare

eller apotekspersonal om du är osäker.

Mycophenolate mofetil Sandoz innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dosenhet, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

3.

Hur du tar Mycophenolate mofetil Sandoz

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Hur mycket som ska tas

Mängden du ska ta beror på vilken typ av transplantat du har fått. Den vanliga dosen framgår nedan.

Behandlingen ska fortsätta så länge du behöver förebygga avstötning av det transplanterade organet.

Njurtransplantation

Vuxna

Den första dosen ges inom 3 dagar efter transplantationen.

Dygnsdosen är 4 tabletter (2 g av läkemedlet) som uppdelas på 2 separata doser.

Ta 2 tabletter på morgonen och 2 tabletter på kvällen.

Barn (2–18 år):

Dosen som ges varierar beroende på barnets storlek.

Din läkare kommer att bestämma den mest lämpliga dosen baserat på ditt barns längd och vikt (kroppsyta

– mätt som kvadratmeter eller m

). Den rekommenderade dosen är 600 mg/m

2 gånger dagligen.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Rekommenderad dos för äldre patienter är 1 g 2 gånger dagligen vid njurtransplantation och 1,5 g 2 gånger

dagligen vid hjärt- eller levertransplantation.

Hjärttransplantation

Vuxna

Den första dosen ges inom 5 dagar efter transplantationen.

Dygnsdosen är 6 tabletter (3 g av läkemedlet) som uppdelas på 2 separata doser.

Ta 3 tabletter på morgonen och 3 tabletter på kvällen.

Barn

Det finns ingen information om användning av Mycophenolate mofetil Sandoz hos barn med ett

hjärttransplantat.

Levertransplantation

Vuxna

Den första dosen av oralt mykofenolatmofetil ges tidigast 4 dagar efter transplantationen när du klarar av

att svälja läkemedel.

Dygnsdosen är 6 tabletter (3 g av läkemedlet) som uppdelas på 2 separata doser.

Ta 3 tabletter på morgonen och 3 tabletter på kvällen.

Barn

Det finns ingen information om användning av Mycophenolate mofetil Sandoz hos barn med ett

levertransplantat.

Intag av läkemedlet

Svälj dina tabletter hela tillsammans med ett glas vatten.

Bryt eller krossa inte dem.

Om du har tagit för stor mängd av Mycophenolate mofetil Sandoz

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag kontakta läkare,

sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt rådgivning. Gör också detta om

någon annan av misstag tagit ditt läkemedel. Ta med läkemedelsförpackningen.

Om du har glömt att ta Mycophenolate mofetil Sandoz

Om du glömmer att ta läkemedlet någon gång, ta din dos så snart du kommer ihåg. Fortsätt sedan att ta

läkemedlet på de vanliga tiderna. Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

Om du slutar att ta Mycophenolate mofetil Sandoz

Sluta inte ta Mycophenolate mofetil Sandoz om inte din läkare säger till dig att göra det. Om du slutar

behandlingen kan risken öka för avstötning av det transplanterade organet.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal

.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Tala omedelbart med en läkare om du märker någon av följande allvarliga biverkningar – du kan behöva akut

medicinsk behandling:

du har tecken på infektion såsom feber eller ont i halsen

du får oväntade blåmärken eller blödningar

du får hudutslag, svullnad av ansiktet, läpparna, tungan eller svalget med andningssvårigheter – du kan ha

en allvarlig allergisk reaktion mot läkemedlet (såsom anafylaxi, angioödem).

Vanliga biverkningar

Några av de vanligaste biverkningarna är diarré, färre vita eller röda blodkroppar,

infektion

och kräkningar.

Din läkare kommer regelbundet att ta blodprover för att kontrollera förändringar av:

antalet blodkroppar

halten av till exempel socker, fett eller kolesterol i blodet.

Barn kan möjligen få vissa biverkningar lättare än vuxna. Detta gäller t.ex. diarré, infektioner, minskning av

antalet vita och röda blodkroppar.

Bekämpa infektioner

Mycophenolate mofetil Sandoz minskar din kropps försvar. Det förhindrar att du stöter bort transplantatet.

Som en konsekvens av detta kommer din kropp inte vara lika bra som tidigare på att bekämpa infektioner.

Det betyder att du kan få mer infektioner än normalt. Det inkluderar infektioner i hjärnan, huden, munnen,

magen och tarmarna, lungorna och urinvägarna.

Cancer i lymfkörtlarna och huden

Som kan inträffa hos patienter som tar denna typ av läkemedel (immunsuppressiva medel), har ett mycket

litet antal Mycophenolate mofetil Sandoz –patienter utveckat cancer i lymfvävnad och hud.

Allmänna oönskade effekter

Du kan få allmänna biverkningar som påverkar hela din kropp. Det inkluderar allvarliga allergiska reaktioner

(såsom anafylaxi, angioödem), feber, att du känner dig mycket trött, sömnstörningar, smärtor (såsom i

magen, bröstet, leder och muskler samt smärta i samband med urinering), huvudvärk, influensasymtom och

svullnad.

Andra oönskade effekter kan inkludera:

Hudbiverkningar

såsom:

akne, munsår, bältros, hudtillväxt, håravfall, hudutslag, klåda.

Urinvägsbiverkningar

såsom:

njurproblem eller behov av att urinera oftare.

Biverkningar i mag-tarmkanal och mun

såsom:

svullnad av tandköttet och munsår

inflammation i bukspottkörteln, tjocktarmen eller magen

problem med tarmarna inklusive blödning, leverproblem

förstoppning, illamående, matsmältningsbesvär, aptitlöshet, gasspänningar.

Biverkningar i centrala och perifera nervsystemet

såsom:

känsla av yrsel,dåsighet eller domningar

darrningar, muskelryckningar, krampanfall

ångestkänsla eller nedstämdhet, förändringar av humör eller tankeverksamhet.

Biverkningar i hjärta och blodkärl

såsom:

förändrat blodtryck, onormal hjärtfrekvens, utvidgning av blodkärl.

Lungbiverkningar

såsom:

lunginflammation, luftrörskatarr

andnöd, hosta vilket kan bero på bronkiektasi (ett tillstånd där luftvägarna är onormalt utvidgade) eller

pulmonell fibros (ärrbildning i lungorna). Tala om för din läkare om du utvecklar kvarstående hosta eller

andnöd

vätska i lungor eller brösthåla

problem med bihålorna.

Andra biverkningar

såsom:

viktnedgång, gikt, högt blodsocker, blödning, blåmärken.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som inte nämns i

denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan). Genom att rapportera

biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Mycophenolate mofetil Sandoz ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen eller blistret efter Utg.dat. Utgångsdatumet är den sista

dagen i angiven månad.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar

läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är mykofenolatmofetil. Varje filmdragerad tablett innehåller 500 mg

mykofenolatmofetil.

Övriga innehållsämnen är:

Kärna:

Mikrokristallin cellulosa, povidon, talk, magnesiumstearat, kroskarmellosnatrium.

Filmdragering:

Hypromellos, hydroxipropylcellulosa, titandioxid (E171), makrogol (400), svart järnoxid (E172), röd järnoxid

(E172).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Mycophenolate mofetil Sandoz filmdragerade tabletter är lavendelfärgade, filmdragerade, bikonvexa tabletter

som är släta på båda sidorna.

PVC/PE/PVdC/Al-blister

Förpackningsstorlekar: 50 filmdragerade tabletter.

Importör/Ompackare:

2care4 ApS, 6710 Esbjerg V, Danmark, Tel. 08 - 68 40 98 40

Tillverkare

Sandoz-koncernen

Denna bipacksedel ändrades senast 2020-07-14

Läs hela dokumentet

P

RODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Mycophenolate mofetil Sandoz 500 mg filmdragerade tabletter.

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 500 mg mykofenolatmofetil.

Hjälpämne med känd effekt:

En filmdragerad tablett innehåller 0,083 mmol (1,90 mg) natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett

Lavendelfärgad, filmdragerad bikonvex tablett som är slät på båda sidorna.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Mycophenolate mofetil Sandoz är indicerat för profylax mot akut transplantatavstötning efter njur-,

hjärt- eller levertransplantation i kombination med ciklosporin och kortikosteroider.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Mycophenolate mofetil Sandoz bör ske under ledning av specialistläkare inom

transplantationsmedicin.

Dosering

Njurtransplantation

Vuxna

Den orala dosen Mycophenolate mofetil Sandoz bör initieras inom 72 timmar efter transplantation.

Normaldosering är 1 g två gånger dagligen (2 g/dygn).

Pediatrisk population från 2 år till 18 år

Den rekommenderade dosen av mykofenolatmofetil är 600 mg/m

givet peroralt 2 gånger dagligen

(maximalt 2 g/dygn). Mycophenolate mofetil Sandoz ska endast ordineras till patienter med en

kroppsyta på minst 1,5 m

och dosen ska vara 1 g 2 gånger dagligen (2 g/dygn). Eftersom vissa

biverkningar uppträder oftare i denna åldersgrupp (se avsnitt 4.8) jämfört med vuxna, kan tillfällig

dosreduktion eller ett avbrott i behandlingen behövas; hänsyn måste då tas till kliniska relevanta

faktorer, vilket inkluderar allvarlighetsgraden av biverkningen.

Pediatrisk population <2 år

Data beträffande säkerhet och effekt hos barn under 2 år är begränsade. Dessa är otillräckliga för att

kunna ge dosrekommendationer och därför rekommenderas inte användning i denna åldersgrupp.

Hjärttransplantation

Vuxna

Den orala dosen av mykofenolatmofetil ska initieras inom 5 dygn efter hjärttransplantation.

Rekommenderad dosering vid hjärttransplantation är 1,5 g 2 gånger dagligen (3 g/dygn).

Pediatrisk population

Data saknas för hjärttransplanterade barn.

Levertransplantation

Vuxna

Intravenös mykofenolatmofetil ska administreras intravenöst under de första 4 dagarna efter

levertransplantation. Därefter ges oralt mykofenolatmofetil så snart det kan tolereras. Rekommenderad

oral dosering vid levertransplantation är 1,5 g 2 gånger dagligen (3 g/dygn).

Pediatrisk population

Data saknas för levertransplanterade barn.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Rekommenderad dos för äldre patienter är 1 g 2 gånger dagligen vid njurtransplantation och 1,5 g 2

gånger dagligen vid hjärt- eller levertransplantation.

Nedsatt njurfunktion

Vid njurtransplantation hos patienter med uttalad kroniskt nedsatt njurfunktion (glomerulär filtration <

25 ml/min/1,73 m

) ska doseringar som överskrider 1 g två gånger dagligen undvikas, förutom under

tiden omedelbart efter transplantationen. Dessa patienter ska övervakas noggrant.

Ingen dosjustering behövs för patienter som uppvisar försenad transplantatfunktion postoperativt (se

avsnitt 5.2). Det finns inga data avseende hjärt- eller levertransplanterade patienter med kroniskt

kraftigt nedsatt njurfunktion.

Kraftigt nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs hos njurtransplanterade patienter med svår parenkymal leversjukdom. Det

finns inga data avseende hjärttransplanterade patienter med svår parenkymal leversjukdom.

Behandling vid transplantatavstötning

Mykofenolsyra (MPA) är den aktiva metaboliten till mykofenolatmofetil. Vid

njurtransplantatavstötning förändras inte farmakokinetiken för MPA; dosreduktion eller avbrytande av

mykofenolatmofetilbehandlingen behövs inte. Det finns ingen grund att justera dosen av

mykofenolatmofetil efter hjärttransplantatavstötning. Inga farmakokinetiska data finns tillgängliga

under levertransplantatavstötning.

Administreringssätt

Oral administrering.

Försiktighetsåtgärder som måste vidtas innan hantering eller administrering av läkemedlet.

Eftersom mykofenolatmofetil har uppvisat teratogena effekter hos råttor och kaniner, bör

Mycophenolate mofetil Sandoz tabletter inte krossas.

4.3

Kontraindikationer

Mycophenolate mofetil Sandoz ska inte ges till patienter med överkänslighet mot

mykofenolatmofetil, mykofenolsyra eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Överkänslighetsreaktioner mot Mycophenolate mofetil Sandoz har iakttagits (se avsnitt 4.8).

Mycophenolate mofetil Sandoz ska inte ges till fertila kvinnor som inte använder högeffektiva

preventivmedel (se avsnitt 4.6).

Mycophenolate mofetil Sandoz-behandling ska inte påbörjas hos fertila kvinnor utan att

resultatet från ett graviditetstest uppvisats för att utesluta oavsiktlig användning vid graviditet

(se avsnitt 4.6).

Mycophenolate mofetil Sandoz ska inte användas vid graviditet förutom om det inte finns någon

lämplig alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning (se avsnitt 4.6).

Mycophenolate mofetil Sandoz ska inte ges till kvinnor som ammar (se avsnitt 4.6).

4.4

Varningar och försiktighet

Neoplasmer

Vid kombinationsterapi med immunsupprimerande läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil, finns en

ökad risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt hudmaligniteter (se avsnitt 4.8).

Risken förefaller vara relaterad till intensiteten och durationen av immunsuppressionen snarare än till

användningen av något specifikt medel. Ett allmänt råd för att minska risken för hudcancer är att

patienten ska utsättas för solljus och UV-ljus i begränsad omfattning genom användning av skyddande

kläder och solskydd med hög skyddsfaktor.

Infektioner

Patienter som behandlas med immunsuppressiva läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil, löper ökad

risk för opportunistiska infektioner (bakterier, svamp, virus och protozoer), infektioner med dödligt

förlopp och sepsis (se avsnitt 4.8). Sådana infektioner inkluderar latent viral reaktivering såsom hepatit

B- eller hepatit C-reaktivering och infektioner orsakade av polyomavirus (BK-virus-associerad

nefropati, JC-virus-associerad progressiv multifokal leukoencefalopati PML). Fall av hepatit på grund

av reaktivering av hepatit B eller hepatit C har rapporterats hos patienter som är bärare och som

behandlats med immunsuppressiva läkemedel. Dessa infektioner är ofta relaterade till en hög total

immunsuppressiv belastning och kan leda till allvarliga eller livshotande tillstånd som läkare bör

beakta som differentialdiagnos hos immunsupprimerade patienter med försämrad njurfunktion eller

neurologiska symtom

Det finns rapporter om hypogammaglobulinemi i samband med återkommande infektioner hos

patienter som fått mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsupprimerande läkemedel. I

några fall resulterade byte från mykofenolatmofetil till ett annat immunsupprimerande läkemedel i att

IgG-värdena i serum återgick till normala nivåer. Immunoglobulin i serum bör kontrolleras hos

patienter som behandlas med mykofenolatmofetil och som utvecklar återkommande infektioner. Vid

ihållande, kliniskt relevant hypogammaglobulinemi bör lämplig klinisk åtgärd övervägas med hänsyn

till den kraftiga cytostatiska effekt som mykofenolsyra har på T- och B-lymfocyter.

Det finns publicerade rapporter om bronkiektasi hos vuxna och barn som fått mykofenolatmofetil i

kombination med andra immunsupprimerande läkemedel. I några av fallen resulterade byte från

mykofenolatmofetil till ett annat immunsupprimerande läkemedel i att de respiratoriska symtomen

förbättrades. Risken för bronkiektasi kan kopplas samman med hypogammaglobulinemi eller till en

direkt effekt på lungorna. Det finns även isolerade rapporter av interstitiell lungsjukdom och

pulmonell fibros, i några fall med dödligt förlopp (se avsnitt 4.8). Det rekommenderas att patienter

som utvecklar kvarstående pulmonella symtom, såsom hosta och dyspné, ska undersökas.

Blodet och immunsystemet

Patienter som behandlas med mykofenolatmofetil ska kontrolleras med avseende på neutropeni som

kan sättas i samband med mykofenolatmofetil som sådant, annan samtidig medicinering,

virusinfektioner eller en kombination av dessa faktorer. Hos patienter som tar mykofenolatmofetil ska

den fullständiga blodbilden kontrolleras en gång i veckan under den första månaden, varannan vecka

under andra och tredje behandlingsmånaden och därefter en gång i månaden under resten av det första

året. Om neutropeni utvecklas (antalet neutrofiler < 1,3 x 10

/μl) är det lämpligt att avbryta eller

avsluta behandlingen.

Fall av ren erytrocytaplasi (PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med

mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. Mekanismen för

mykofenolatmofetil-inducerad PRCA är okänd. PRCA kan försvinna med dosreduktion eller om

mykofenolatmofetilbehandlingen upphör. Hos transplanterade patienter ska förändringar i

mykofenolatmofetilbehandlingen endast ske under lämplig övervakning för att minimera risken för

transplantatavstötning (se avsnitt 4.8).

Patienter som behandlas med mykofenolatmofetil skall instrueras att omedelbart rapportera tecken på

infektion, oväntade blåmärken, blödning eller annan manifestation av benmärgssuppression.

Patienter ska informeras om att under behandling med mykofenolatmofetil kan vaccinationer vara

mindre effektiva och att levande försvagade vacciner ska undvikas (se avsnitt 4.5).

Influensavaccinering kan vara av värde. Förskrivare hänvisas till nationella riktlinjer för

influensavaccinering.

Gastrointestinalt

Mykofenolatmofetil har satts i samband med ökad frekvens av biverkningar i magtarmkanalen,

inklusive enstaka fall av gastrointestinal ulceration, blödning och perforation ska mykofenolatmofetil

administreras med försiktighet till patienter med aktiv och allvarlig gastrointestinal sjukdom.

Mykofenolatmofetil är en hämmare av IMPDH (inosinmonofosfatdehydrogenas). Därför bör

läkemedlet undvikas hos patienter med sällan förekommande ärftlig brist på hypoxantin-guanin-

fosforibosyl-transferas (HGPRT) som Lesch-Nyhan- och Kelley-Seegmiller-syndrom.

Interaktioner

Försiktighet bör iakttagas vid byte av kombinationsbehandling från kurer som innehåller

immunsuppressiva läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet för MPA, t ex ciklosporin,

till andra som saknar denna effekt, t ex tacrolimus, sirolimus, belatacept, eller vice versa eftersom

detta kan resultera i förändringar av MPA-exponeringen. Läkemedel som påverkar MPAs

enterohepatiska kretslopp (t ex kolestyramin, antibiotika) bör användas med försiktighet på grund av

risken för att både plasmanivåerna och effekten av mykofenolatmofetil minskar (se även avsnitt 4.5).

Terapeutisk läkemedelsövervakning av MPA kan vara lämpligt vid byte av kombinationsbehandling (t

ex från ciklosporin till takrolimus eller vice versa) eller för att säkerställa adekvat immunsuppression

hos patienter med hög immunologisk risk (t ex risk för avstötning, behandling med antibiotika).

Mykofenolatmofetil bör inte ges i kombination med azatioprin eftersom studier med denna

kombinationsbehandling saknas.

Eftersom det sker en påtaglig minskning av AUC värdena för MPA i närvaro av kolestyramin ska

försiktighet iakttas vid samtidig administrering av mykofenolatmofetil och läkemedel som påverkar

det enterohepatiska kretsloppet p.g.a. risken för att effekten av mykofenolatmofetil minskar.

Risk/nytta värdering av mykofenolatmofetil i kombination med sirolimus har inte fastställts (se även

avsnitt 4.5).

Särskilda patientgrupper

Äldre patienter kan löpa en ökad risk för biverkningar såsom vissa infektioner (inkluderande

vävnadsinvasiv cytomegalovirussjukdom) och möjligen gastrointestinal blödning och lungödem,

jämfört med yngre individer (se avsnitt 4.8).

Teratogena effekter

Mykofenolat är en stark human teratogen. Spontan abort (frekvens på 45-49 %) och medfödda

missbildningar (uppskattad frekvens på 23-27 %) har rapporterats efter exponering för MMF under

graviditet. Därför är mykofenolatmofetil kontraindicerat vid graviditet förutom om det inte finns

någon lämplig alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning. Fertila kvinnliga

patienter måste göras medvetna om riskerna och de måste följa rekommendationerna som anges i

avsnitt 4.6 (t ex preventivmetoder, graviditetstest) innan, under och efter behandling med

mykofenolatmofetil. Läkare ska säkerställa att kvinnor som tar mykofenolat förstår risken för skador

på barnet, behovet av effektiva preventivmedel och behovet att omedelbart konsultera sin läkare om

det finns risk för graviditet.

Preventivmedel (se avsnitt 4.6)

På grund av robusta kliniska bevis som visar på en hög risk för missfall och medfödda missbildningar

när mykofenolatmofetil används vid graviditet ska alla åtgärder vidtas för att undvika graviditet under

behandling. Därför måste fertila kvinnor använda minst en tillförlitlig form av preventivmedel (se

avsnitt 4.3) innan mykofenolatmofetilbehandlingen startar, under behandling och under sex veckor

efter avslutad behandling, såvida inte avhållsamhet väljs som preventivmetod. Två kompletterande

former av preventivmedel samtidigt är att föredra för att minska risken för misslyckad

preventivmedelsanvändning och oavsiktlig graviditet.

Råd om preventivmedel för män finns i avsnitt 4.6.

Utbildningsmaterial

För att hjälpa patienter att undvika fetal exponering för mykofenolat och för att tillhandahålla

ytterligare viktig säkerhetsinformation kommer innehavaren av godkännandet för försäljning att

tillhandahålla utbildningsmaterial till hälso- och sjukvårdspersonal. Utbildningsmaterialet förstärker

varningarna om mykofenolats teratogenicitet, ger råd om preventivmedelsanvändning innan

behandlingen startar samt ger vägledning om behovet av graviditetstester. Fullständig

patientinformation om den teratogena risken och de graviditetsförebyggande åtgärderna ska ges av

läkare till fertila kvinnor liksom till manliga patienter i tillämpliga fall.

Ytterligare försiktighetsåtgärder

Patienter får inte lämna blod under behandlingen och under minst 6 veckor efter det att behandlingen

med mykofenolat upphört. Män får inte donera sperma under behandlingen och under 90 dagar efter

det att behandlingen med mykofenolat upphört.

Mycophenolate mofetil Sandoz innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dosenhet, d.v.s. är näst intill

”natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Aciklovir

Högre plasmakoncentrationer av aciklovir sågs när mykofenolatmofetil gavs tillsammans med

aciklovir jämfört med när aciklovir administrerades separat. Förändringarna i farmakokinetiken för

MPAG (fenolglukuroniden av MPA

var minimala (MPAG ökade med 8 %) och anses inte vara av

klinisk betydelse. Eftersom plasmakoncentrationerna av MPAG ökar vid nedsatt njurfunktion, på

samma vis som för aciklovir, finns en risk att mykofenolatmofetil och aciklovir, eller deras prodrugs,

t.ex. valaciklovir, konkurrerar om den tubulära sekretionen, vilket i sin tur kan leda till ytterligare

koncentrationsökningar.

Antacida och protonpumpshämmare (PPI)

Minskad exponering för MPA har observerats när antacida, såsom magnesium och

aluminiumhydroxider, och PPI, inklusive lansoprazol och pantoprazol, administrerades med

mykofenolatmofetil. Vid jämförelse av andelen transplantatavstötningar eller andelen

transplantatförluster hos patienter som behandlades med mykofenolatmofetil och som tog PPI jämfört

med patienter som behandlades med mykofenolatmofetil och som inte tog PPI, kunde ingen

signifikant skillnad ses. Dessa data stöder extrapolering av detta fynd till alla antacida eftersom

minskningen i exponering när mykofenolatmofetil administrerades tillsammans med magnesium och

aluminiumhydroxider är betydligt mindre än när mykofenolatmofetil administrerades tillsammans med

PPI.

Läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet (t ex kolestyramin, ciklosporin A,

antibiotika)

Försiktighet bör iakttagas med läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet på grund av

risken för en minskad effekt av mykofenolatmofetil.

Kolestyramin

Efter administrering av en engångsdos på 1,5 g mykofenolatmofetil till friska försökspersoner

förbehandlade med 4 g kolestyramin tre gånger dagligen under 4 dagar minskade AUC-värdena för

MPA med 40 % (se avsnitt 4.4 och avsnitt 5.2). Försiktighet ska iakttagas under samtidig behandling

på grund av risken för en minskad effekt av mykofenolatmofetil.

Ciklosporin A

Farmakokinetiken för ciklosporin A (CsA) påverkas inte av mykofenolatmofetil. Om däremot

ciklosporinbehandling avbryts vid samtidig behandling med mykofenolatmofetil, ska AUC för MPA

förväntas öka med 30 %. CsA interfererar med MPAs enterohepatiska recirkulation, vilket resulterar i

minskad MPA-exponering med 30-50% hos njurtransplanterade patienter som behandlades med

mykofenolatmofetil och CsA jämfört med patienter som fick sirolimus eller belatacept och jämförbara

doser med mykofenolatmofetil (se även avsnitt 4.4). Omvänt bör förändringar i MPA-exponering

förväntas när patienter byter från CsA till ett immunsuppressivt läkemedel som inte interfererar med

MPAs enterohepatiska kretslopp.

Antibiotika som eliminerar β−glukuronidasproducerande bakterier i tarmen (t ex aminoglykosider,

cefalosporin, fluorokinolon och penicillinklasser av antibiotika) kan interferera med MPAG/MPA

enterohepatisk recirkulation och därför leda till reducerad systemisk exponering för MPA. Information

om följande antibiotika är tillgänglig:

Ciprofloxacin eller amoxicillin plus klavulansyra

Reduktioner i predos (dalvärde) MPA-koncentrationer på cirka 50% har rapporterats hos mottagare av

njurtransplantat under dagarna direkt efter att behandling med oralt ciprofloxacin eller amoxicillin plus

klavulansyra inletts. Denna effekt tenderar att minska vid fortsatt användning av antibiotika och

upphöra inom några dagar efter att antibiotikabehandlingen avslutas. Förändringarna i predosnivån

representerar inte nödvändigtvis förändringarna i den totala MPA-exponeringen. En förändring i

mykofenolatmofetil-dosen bör därför normalt inte vara nödvändig i frånvaro av kliniska tecken på

transplantatdysfunktion. Emellertid krävs noggrann klinisk övervakning vid kombinationen och kort

efter antibiotikabehandling.

Norfloxacin och metronidazol

Ingen signifikant interaktion observerades när mykofenolatmofetil administrerades samtidigt med

norfloxacin eller metronidazol var för sig till friska försökspersoner. När däremot norfloxacin och

metronidazol kombinerades minskade exponeringen av MPA med cirka 30% efter en singeldos med

mykofenolatmofetil.

Trimetoprim/sulfametoxazol

Ingen effekt på MPAs biotillgänglighet observerades.

Läkemedel som påverkar glukuronidering (t ex isavukonazol, telmisartan)

Samtidig administrering av läkemedel som hämmar glukuronidering av MPA kan öka exponeringen

för MPA. Försiktighet rekommenderas därför när dessa läkemedel administreras samtidigt med

mykofenolatmofetil.

Isavukonazol

En ökning av MPA AUC0-∞ med 35% observerades med samtidig administrering av isavukonazol.

Telmisartan

Samtidig behandling med telmisartan och mykofenolatmofetil resulterade i en ungefärlig 30%

minskning av MPA-koncentrationer. Telmisartan ändrar MPAs eliminering genom att öka PPAR

gamma- (peroxisomproliferatoraktiverad receptor gamma) uttrycket, vilket i sin tur resulterar i ett ökat

uttryck och aktivitet för UGT1A9. Vid jämförelser av andelen transplantatavstötningar, andelen

transplantatförluster eller biverkningsprofilerna hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil

med eller utan samtidig behandling med telmisartan, sågs inga kliniska konsekvenser av

farmakokinetiska läkemedelsinteraktioner.

Ganciklovir

Baserat på resultat av en engångsdosstudie av rekommenderade doser oralt mykofenolat och

intravenös ganciklovir och de kända effekterna av njurfunktionsnedsättning på farmakokinetiken av

mykofenolatmofetil (se avsnitt 4.2) och ganciklovir är det att förmoda att samtidig tillförsel av dessa

substanser (som båda utsöndras via renal tubulär sekretion) kan resultera i förhöjning av MPAG- och

ganciklovirkoncentrationerna. Någon påtaglig förändring av farmakokinetiken för MPA förväntas inte

och justering av mykofenolatmofetil dosen krävs inte. Vid samtidig administrering av

mykofenolatmofetil och ganciklovir, eller deras prodrugs, t.ex. valganciklovir, till patienter med

nedsatt njurfunktion ska dosrekommendationerna för ganciklovir observeras och patienterna bör följas

upp noga.

Orala preventivmedel

Farmakokinetiken och farmakodynamiken för orala preventivmedel påverkades inte av samtidig

behandling med mykofenolatmofetil (se även avsnitt 5.2).

Rifampicin

Hos patienter som inte tar ciklosporin resulterade samtidig administrering av mykofenolatmofetil och

rifampicin i en minskning av exponeringen av MPA (AUC0–12 tim) med 18–70 %. Det

rekommenderas att koncentrationsnivåerna för MPA kontrolleras och att mykofenolatmofetildosen

anpassas därefter för att upprätthålla klinisk effekt när rifampicin administreras samtidigt.

Sevelamer

Vid samtidig administrering av mykofenolatmofetil och sevelamer noterades en minskning av C

med 30 % och avAUC0–12 med 25 % för MPA utan några kliniska konsekvenser (d.v.s.

transplantatavstötning). Det rekommenderas dock att mykofenolatmofetil administreras minst en

timme före eller tre timmar efter intag av sevelamer för att minimera effekten på absorptionen av

MPA. Det finns inga data för mykofenolatmofetil med andra fosfatbindande läkemedel förutom

sevelamer.

Takrolimus

Hos levertransplanterade patienter som sattes på mykofenolatmofetil och takrolimus fann man ingen

signifikant påverkan på AUC och Cmax av MPA, den aktiva metaboliten till mykofenolatmofetil, vid

samtidig administrering med takrolimus. Däremot förelåg en ca 20-procentig ökning av AUC för

takrolimus när multipla doser av mykofenolatmofetil (1,5 g 2 gånger/dygn) gavs till

levertransplanterade patienter som också tog takrolimus. Hos njurtransplanterade patienter verkade

emellertid inte takrolimuskoncentrationerna ändras av mykofenolatmofetil (se även avsnitt 4.4).

Levande vacciner

Levande vacciner ska inte ges till patienter med nedsatt immunsvar. Antikroppssvaret på andra

vacciner kan försvagas (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Potentiella interaktioner

Samtidig administrering av probenecid och mykofenolatmofetil till apor ökade AUC för MPAG

trefaldigt. Andra substanser som är kända för att utsöndras tubulärt via njurarna kan således

konkurrera med MPAG och på så sätt kan plasmakoncentrationerna av MPAG eller den andra

substansen öka.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Fertila kvinnor

Graviditet under tiden mykofenolat används måste undvikas. Därför måste fertila kvinnor använda

minst en form av tillförlitligt preventivmedel (se avsnitt 4.3) innan Mycophenolate mofetil

Sandoz-behandlingen startar, under behandling och under sex veckor efter avslutad behandling, såvida

inte avhållsamhet väljs som preventivmetod. Två kompletterande former av preventivmedel samtidigt

är att föredra.

Graviditet

Mykofenolatmofetil är kontraindicerat under graviditet förutom om det inte finns någon lämplig

alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning. Behandlingen ska inte påbörjas utan att

resultatet från ett negativt graviditetstest uppvisats för att utesluta oavsiktlig användning vid graviditet

(se avsnitt 4.3).

Fertila kvinnliga patienter måste göras medvetna om den ökade risken för missfall och

medfödda missbildningar i början av behandlingen och måste få råd om hur graviditet förebyggs och

planeras.

Innan behandling med mykofenolatmofetil startar ska fertila kvinnor ha två negativa graviditetstest

från serum eller urin med en känslighet på minst 25 mIU/ml för att utesluta att fostret oavsiktligt

exponeras för mykofenolat. Det rekommenderas att det andra testet ska göras 8–10 dagar efter det

första. Vid transplantation från en avliden donator, om det inte är möjligt att genomföra två tester med

8–10 dagars mellanrum innan behandlingen startar (på grund av tidpunkten för tillgång av

transplantatorgan), måste ett graviditetstest göras direkt innan behandlingen startar och ett ytterligare

test 8–10 dagar senare. Graviditetstester ska upprepas vid kliniskt behov (t ex om uppehåll av

användning av preventivmedel har rapporterats). Resultaten från alla graviditetstester ska diskuteras

med patienten. Patienter skall rådas att omedelbart vända sig till sin läkare vid konstaterad graviditet.

Mykofenolat är en stark human teratogen med ökad risk för spontan abort och medfödda

missbildningar vid exponering under graviditet;

Spontana aborter har rapporterats hos 45 till 49 % av gravida kvinnor som exponerats för

mykofenolatmofetil, jämfört med en rapporterad frekvens på mellan 12 och 33 % hos

organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva medel än

mykofenolatmofetil.

Baserat på litteraturrapporter förekom missbildningar hos 23 till 27 % av levande födda barn till

kvinnor som exponerats för mykofenolatmofetil under graviditeten (jämfört med 2 till 3% hos

levande födda barn i den totala populationen och cirka 4 till 5 % hos levande födda barn till

organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva medel än

mykofenolatmofetil).

Medfödda missbildningar, inklusive rapporter om multipla missbildningar, har observerats efter

marknadsintroduktionen hos barn till patienter som exponerats för mykofenolatmofetil i kombination

med andra immunsuppressiva läkemedel under graviditet. Följande missbildningar var de vanligast

rapporterade:

Öronmissbildningar (t ex att ytterörat är missbildat eller saknas), atresi av yttre hörselgången

(mellanörat);

Missbildningar i ansiktet såsom kluven läpp, gomspalt, mikrognati och orbital hypertelorism;

Ögonmissbildningar (t ex kolobom);

Kongenital hjärtsjukdom såsom förmaks- och kammarseptumdefekter;

Missbildningar av fingrarna (t ex polydaktyli, syndaktyli);

Trakeoesofageala missbildningar (t ex esofageal atresi);

Missbildningar i nervsystemet såsom spina bifida;

Missbildningar på njurarna.

Dessutom har det förekommit enstaka rapporter om följande missbildningar:

Mikroftalmi;

Kongenital choroid plexus-cysta;

Septum pellucidum agenesi;

Agenesi av olfaktoriska nerver.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3).

Amning

Studier har visat att mykofenolatmofetil utsöndras i mjölken hos diande råttor. Det är inte känt om

denna substans utsöndras i bröstmjölk hos människor. På grund av risken för att mykofenolatmofetil

kan ge upphov till allvarliga biverkningar hos ammade barn, är mykofenolatmofetil kontraindicerat

hos ammande mödrar (se avsnitt 4.3).

Män

Begränsade kliniska data tyder inte på en ökad risk för missbildning eller missfall efter att fadern

exponerats för mykofenolatmofetil.

Mykofenolsyra (MPA) är en stark teratogen. Det är inte känt om MPA finns i sädesvätska.

Beräkningar baserade på djurdata visar att den maximala mängden MPA som möjligen skulle kunna

överföras till kvinnan är så liten att det är osannolikt att det har någon effekt. Mykofenolat har visats

vara genotoxiskt i djurstudier vid koncentrationer som endast med liten marginal överskrider den

terapeutiska exponeringen för människa så risken för genotoxiska effekter på spermier kan inte helt

uteslutas.

Därför rekommenderas följande försiktighetsåtgärder: sexuellt aktiva manliga patienter eller deras

kvinnliga partners rekommenderas att använda tillförlitliga preventivmedel under tiden den manliga

patienten behandlas och i minst 90 dagar efter att mykofenolatmofetil avslutats. Fertila manliga

patienter ska göras medvetna om och diskutera de potentiella riskerna med att bli far med kvalificerad

hälso- och sjukvårdspersonal.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Den

farmakodynamiska profilen och de biverkningar som har rapporterats tyder på att en effekt är

osannolik.

4.8

Biverkningar

Följande biverkningar avser biverkningar rapporterade under kliniska studier:

De viktigaste biverkningarna i samband med mykofenolatmofetilbehandling i kombination med

ciklosporin och kortikosteroider är diarré, leukopeni, blodförgiftning och kräkningar samt en ökad

frekvens av vissa infektioner (se avsnitt 4.4).

Maligniteter

Vid kombinationsterapi med immunsupprimerande läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil, finns en

ökad risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt hudmaligniteter (se avsnitt 4.4).

Lymfproliferativ sjukdom eller lymfom utvecklades hos 0,6 % av de patienter som fått

mykofenolatmofetil (2 eller 3 g/dygn) i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel i

kontrollerade njur-(data på 2 g), hjärt- eller levertransplantationsstudier och som följts upp åtminstone

under 1 år. Hudcancer (exkl. melanom) inträffade hos 3,6 % av patienterna; andra typer av

maligniteter förekom hos 1,1 % av patienterna. Säkerhetsdata efter 3 års behandling av njur- och

hjärttransplanterade patienter påvisade inga oväntade förändringar i incidens av maligniteter jämfört

med säkerhetsdata efter 1 år. Levertransplanterade patienter har följts upp åtminstone under 1 år, men

mindre än 3 år.

Opportunistiska infektioner

Risken för opportunistiska infektioner ökar för alla transplanterade patienter och kan relateras till

totalimmunsuppressiv belastning (se avsnitt 4.4). De vanligaste opportunistiska infektioner hos

patienter som fått mykofenolatmofetil (2 eller 3 g/dygn) i kombination med andra immunsuppressiva

läkemedel i kontrollerade njur-(data på 2 g), hjärt- eller levertransplantationsstudier och som följts upp

åtminstone under 1 år var mukokutan candidainfektion, CMV viremi/syndrom och Herpes simplex.

Andelen av patienter med CMV viremi/syndrom var 13,5 %.

Pediatrisk population

Typ och frekvens av biverkningar i en klinisk studie med 92 pediatriska patienter i åldrarna 2 till 18 år

som gavs 600 mg/m

mykofenolatmofetil peroralt 2 gånger dagligen liknade de som observerats hos

vuxna patienter som givits 1 g mykofenolatmofetil 2 gånger dagligen. Emellertid var följande

behandlingsrelaterade biverkningar mera frekventa hos pediatriska patienter, speciellt hos barn under 6

år: diarré, blodförgiftning, leukopeni, anemi och infektion.

Äldre

Äldre patienter (≥ 65 år) löper i allmänhet en större risk att få biverkningar av immunsuppressiv

behandling. Äldre patienter kan ha ökad risk för infektion (inklusive vävnadsinvasiv

cytomegalusvirusinfektion) och möjligen för gastrointestinala blödningar och lungödem jämfört med

yngre patienter när mykofenolatmofetil utgör del av immunsupprimerande kombinationsterapi.

Övriga biverkningar

I tabellen nedan redovisas de biverkningar, troligen eller möjligen relaterade till mykofenolatmofetil,

som rapporterats hos ≥ 1/10 och hos ≥1/100 till <1/10 av patienterna som behandlats med

mykofenolatmofetil i kontrollerade njur- (data på 2 g), hjärt- eller levertransplantationsstudier.

Biverkningar, troligen eller möjligen relaterade till mykofenolatmofetil, som rapporterats hos

patienter som behandlats med mykofenolatmofetil i kliniska njur-, hjärt- eller

levertransplantationsstudier i kombination med ciklosporin och kortikosteroider

Inom klassificeringen av organsystem redovisas biverkningarna under rubriker som anger

frekvensområde med följande kategorier:

Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta

(≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från

tillgängliga data).

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Klassificering av organsystem

Biverkningar

Mycket vanliga

Blodförgiftning, gastrointestinal

candidainfektion, urinvägsinfektion, herpes

simplex, herpes zoster

Infektioner och infestationer

Vanliga

Pneumoni, influensa, luftvägsinfektion,

candidainfektion i luftvägarna, gastrointestinal

infektion, candidainfektion, gastroenterit,

infektion, bronkit, faryngit, sinuit, hudsvamp,

candidainfektion i huden, vaginal

candidainfektion, rinit

Neoplasier; benigna, maligna

Mycket vanliga

och ospecificerade (samt cystor

och polyper)

Vanliga

Hudcancer, godartad hudtumör

Mycket vanliga

Leukopeni, trombocytopeni, anemi

Blodet och lymfsystemet

Vanliga

Pancytopeni, leukocytos

Mycket vanliga

Metabolism och nutrition

Vanliga

Acidos, hyperkalemi, hypokalemi,

hyperglykemi, hypomagnesemi, hypokalcemi,

hyperkolesterolemi, hyperlipidemi,

hypofosfatemi, hyperurikemi, gikt, anorexi

Mycket vanliga

Psykiska störningar

Vanliga

Agitation, förvirringstillstånd, depression,

ångest, onormala tankar, sömnlöshet

Mycket vanliga

Centrala och perifera

nervsystemet

Vanliga

Krampanfall, hypertension, darrningar,

sömnighet, muskelsvaghetssyndrom, yrsel,

huvudvärk, parestesi, smakstörning

Mycket vanliga

Hjärtat

Vanliga

Takykardi

Mycket vanliga

Blodkärl

Vanliga

Hypotension, hypertension, vasodilatation

Mycket vanliga

Andningsvägar, bröstkorg och

mediastinum

Vanliga

Utgjutning i lungsäcken, dyspné, hosta

Mycket vanliga

Kräkning, magsmärta, diarré, illamående

Gastrointestinal disorders

Vanliga

Gastrointestinal blödning, peritonit, ileus,

kolit, magsår, duodenalsår, gastrit, esofagit,

stomatit, förstoppning, dyspepsi, flatulens,

rapning

Mycket vanliga

Lever och gallvägar

Vanliga

Hepatit, gulsot, hyperbilirubinemi

Mycket vanliga

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Hudhypertrofi, hudutslag, akne, alopeci

Mycket vanliga

Muskuloskeletala systemet och

bindväv

Vanliga

Artralgi

Mycket vanliga

Njurar och urinvägar

Vanliga

Nedsatt njurfunktion

Mycket vanliga

Vanliga

Ödem, feber, frossbrytningar, smärta,

sjukdomskänsla, asteni

Allmänna symtom och symtom

vid administreringsstället

Mindre vanliga

Akut inflammatoriskt syndrom associerat med

de novo purinsynteshämmare

Undersökningar

Mycket vanliga

Vanliga

Förhöjda leverenzymer, förhöjt blodkreatinin,

förhöjt LDH (laktatdehydrogenas) i blodet,

förhöjd blodurea, ökning av alkaliska

fosfataser i blodet, viktminskning

Observera: 501 (2 g mykofenolatmofetil dagligen), 289 (3 g mykofenolatmofetil dagligen) och 277

(2 g i.v./3 g oralt mykofenolatmofetil dagligen) patienter behandlades i Fas III studier för profylax mot

avstötning vid njur-, hjärt- respektive levertransplantation.

Följande biverkningar avser erfarenheter av biverkningar efter marknadsintroduktion

De typer av biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen av mykofenolatmofetil är de

samma som setts i de kontrollerade njur-, hjärt- och levertransplantationsstudierna. Ytterligare

biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen beskrivs nedan med frekvensen angiven i

parentes om den är känd.

Gastrointestinala

Gingivalhyperplasi (≥1/100 till <1/10), kolit inklusive cytomegaloviruskolit (≥1/100, <1/10),

pankreatit (≥1/100, <1/10) och tarmluddsatrofi.

Infektioner

Allvarliga och livshotande infektioner inkluderande meningit, endokardit, tuberkulos och atypisk

mykobakterieinfektion. Fall av BK-virus-associerad nefropati, liksom fall av JC-virus-associerad

progressiv multifokal leukoencefalopati (PML) har rapporterats hos patienter behandlade med

immunsuppressiva läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil.

Agranulocytos (≥1/1000, <1/100) och neutropeni har rapporterats, och därför rekommenderas

regelbunden kontroll av patienter som får mykofenolatmofetil (se avsnitt 4.4). Fall av aplastisk anemi

och benmärgssuppression har rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil, i

några fall med dödligt förlopp.

Blodet och lymfsystemet

Fall av ren erytrocytaplasi (PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med

mykofenolatmofetil (se avsnitt 4.4).

Isolerade fall av onormal neutrofil morfologi, inklusive förvärvad Pelger-Huet anomali, har

observerats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil. Dessa förändringar är inte

förknippade med försämrad neutrofil funktion. Dessa förändringar kan tyda på en

”vänsterförskjutning” (”left shift”) i mognaden av neutrofiler vid hematologiska undersökningar,

vilket kan misstolkas som ett tecken på infektion hos immunsupprimerade patienter såsom patienter

som får mykofenolatmofetil.

Överkänslighet

Överkänslighetsreaktioner inklusive angioneurotiskt ödem och anafylaktisk reaktion har rapporterats.

Graviditet, tillstånd post-partum och under perinatalperioden

Fall av spontan abort har rapporterats hos patienter som exponerats för mykofenolatmofetil,

framförallt under den första trimestern, se avsnitt 4.6.

Medfödda störningar

Efter marknadsintroduktionen har medfödda missbildningar observerats hos barn till patienter som

exponerats för mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsuppressiva medel, se avsnitt 4.6.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Det har förekommit enstaka rapporter om interstitiell lungsjukdom och pulmonell fibros hos patienter

som behandlats med mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsupprimerande läkemedel, i

några fall med dödligt förlopp. Det har också förekommit rapporter om bronkiektasi hos barn och

vuxna (ingen känd frekvens).

Immunsystemet

Hypogammaglobulinemi har rapporterats hos patienter som fått mykofenolatmofetil i kombination

med andra immunsupprimerande läkemedel (ingen känd frekvens).

Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället

Akut inflammatoriskt syndrom associerat med de novo purinsynteshämmare har beskrivits av

erfarenheter efter att produkten introducerades på marknaden som en paradoxal proinflammatorisks

reaktion associerad till behandling med mycofenolat mofetil och mykofenolsyra som karakteriseras av

feber, artralgi, artrit, muskelsmärta och förhöjda inflammatoriska markörer. Fallrapporter visade en

snabb förbättring efter att läkemedlet sattes ut.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Rapporter om överdosering med mykofenolatmofetil har inkommit från kliniska studier och efter

marknadsintroduktionen. I flera av dessa fall rapporterades inga biverkningar. I de överdoseringsfall

där biverkningar rapporterats faller dessa biverkningar inom ramen för läkemedlets kända

säkerhetsprofil.

Det förmodas att en överdosering av mykofenolatmofetil möjligen kan resultera i en för stark

suppression av immunsystemet och ökad känslighet för infektioner samt benmärgssuppression (se

avsnitt 4.4). Om neutropeni utvecklas ska doseringen med mykofenolatmofetil avbrytas eller dosen

minskas (se avsnitt 4.4).

Hemodialys kan inte förväntas avlägsna MPA eller MPAG i kliniskt signifikanta mängder.

Gallsyrebindande medel, såsom kolestyramin, kan avlägsna MPA genom att minska den

enterohepatiska recirkulationen av läkemedlet (se avsnitt 5.2).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Immunsuppressiva medel, selektiva immunsuppressiva medel, ATC-kod:

L04AA06.

Verkningsmekanism

Mykofenolatmofetil är 2-morfolinoetylestern av MPA. MPA är en potent, selektiv, ickekompetitiv och

reversibel hämmare av inosin-monofosfat-dehydrogenas och hämmar därför nysyntesen av guanosin-

nukleotid utan att införlivas i DNA.

Eftersom såväl T- som B-lymfocyter till skillnad från andra celltyper som kan använda alternativa

syntesvägar, är starkt beroende av den primära syntesvägen av puriner, har MPA en kraftigare

cytostatisk effekt på lymfocyter än på andra celler.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Efter peroral administrering absorberas mykofenolatmofetil snabbt och fullständigt. Presystemiskt

metaboliseras mykofenolatmofetil fullständigt till den aktiva metaboliten, MPA. Baserat på den

förebyggande effekten mot akuta avstötningar i samband med njurtransplantationer kan

immunsupprimerande effekten av mykofenolatmofetil korreleras till MPA koncentrationen. Den

genomsnittliga biotillgängligheten av mykofenolatmofetil efter peroral tillförsel, baserat på MPA

AUC, är 94 % räknat i förhållande till intravenös mykofenolatmofetil. Intag av föda hade ingen effekt

på den totala absorptionen (MPA-AUC) av mykofenolatmofetil vid doseringen 1,5 g 2 gånger

dagligen till njurtransplantationspatienter. C

av MPA minskade dock med 40 % vid intag av föda.

Mykofenolatmofetil kan överhuvudtaget inte systemiskt uppmätas i plasma efter peroral

administrering.

Distribution

På grund av den enterohepatiska recirkulationen observeras vanligtvis sekundära ökningar i

plasmakoncentrationen av MPA ca 6–12 tim efter doseringen. Vid samtidig behandling med

kolestyramin (4 g tre gånger dagligen) ses en ca 40%-ig reduktion av AUC-värdet för MPA vilket

tyder på en signifikant enterohepatisk recirkulation.

Vid terapeutiska plasmakoncentrationer är 97 % av MPA bundet till plasmaalbumin.

Metabolism

MPA metaboliseras huvudsakligen av glukuronyl-transferas (isoform UGT1A9) till den inaktiva

fenol-glukuroniden av MPA (MPAG).

In vivo

återomvandlas MPAG till fritt MPA via enterohepatisk

recirkulation. En mindre acylglukuronid (AcMPAG) bildas också. AcMPAG är farmakologiskt aktivt

och tros vara ansvarig för vissa av MFFs biverkningar (diarré, leukopeni).

Eliminering

En försumbar mängd av substansen (<1 % av dosen) utsöndras via urinen som MPA. Hela mängden

vid oral administrering av radioaktivt märkt mykofenolatmofetil återfinns, varav 93 % i urin och 6 % i

feces. Större delen (ca 87 %) av den givna dosen utsöndrades i urin som MPAG.

Vid terapeutiska koncentrationer försvinner inte MPA och MPAG vid hemodialys. Vid höga

plasmakoncentrationer av MPAG (>100 μg/ml) försvinner däremot små mängder av MPAG. Genom

att interferera med enterohepatisk cirkulation av läkemedlet minskar gallsyrabindare såsom

kolestyramin AUC för MPA (se avsnitt 4.9).

MPAs disposition är beroende av flera transportörer. Organiska anjontransporterande polypeptider

(OATP) och ”multidrug resistance-associated protein 2” (MRP2) är involverade i MPAs disposition;

OATP isoformer, MRP2 och ”breast cancer resistance protein” (BCRP) är transportörer förknippade

med glukuronidernas biliära utsöndring. ”Multidrug resistance protein 1” (MDR1) kan också

transportera MPA, men dess bidrag verkar vara begränsad till absorptionsprocessen. I njurarna kan

MPA och dess metaboliter kraftigt interagera med renala anjontransportörer.

Under den tidiga post-transplantationsperioden (< 40 dagar) var hos njur-, hjärt- och

levertransplanterade patienter medelvärdena på AUC och C

för MPA ungefär 30 % respektive 40 %

lägre jämfört med under den senare post-transplantationsperioden (3–6 månader efter

transplantationen).

Särskilda patientgrupper

Nedsatt njurfunktion

I en engångsdosstudie (6 försökspersoner/grupp) uppvisade personer med kroniskt svårt nedsatt

njurfunktion (glomerulär filtration <25/ml/min/1,73 m

) genomsnittliga AUC-värden i plasma för

MPA som var 28–75 % högre än motsvarande medelvärden hos personer med mindre uttalad

njurfunktionsnedsättning eller hos friska personer. Efter en engångsdos var AUC-värdet för MPAG i

genomsnitt 3–6 gånger högre hos personer med kroniskt svårt nedsatt njurfunktion än hos personer

med lätt nedsatt njurfunktion eller hos friska personer, vilket överensstämmer med den kända renala

utsöndringen av MPAG. Kinetikstudier vid upprepad dosering har inte gjorts hos patienter med

kroniskt svårt nedsatt njurfunktion. Data för hjärt- eller levertransplanterade patienter med kroniskt

svårt nedsatt njurfunktion.

Försenad start av renal transplantatfunktion

Patienter med försenad start av den renala transplantatfunktionen hade ett medelvärde av AUC (0–12

tim) för MPA som var jämförbart med värdet hos patienter utan försenad start av

transplantatfunktionen, medan AUC (0–12 tim) för MPAG var 2–3 gånger högre i den förra gruppen.

En övergående ökning av den fria fraktionen och plasmakoncentrationen av MPA kan förekomma hos

patienter med försenad renal transplantatfunktion. Dosjustering av mykofenolatmofetil verkar inte

vara nödvändig.

Nedsatt leverfunktion

Hos frivilliga försökspersoner med alkoholbetingad cirros påverkades inte den hepatiska MPA-

glukuronideringsförmågan nämnvärt. Leversjukdomars påverkan av denna förmåga beror troligen på

leversjukdomen ifråga. Leversjukdom som framförallt är förknippad med gallskada, såsom primär

gallcirros, kan emellertid ge en annan effekt.

Pediatrisk population

Farmakokinetiska parametrar utvärderades hos 49 pediatriska patienter (ålder 2 till 18 år) som efter

njurtransplantation gavs 600 mg/m2 mykofenolatmofetil peroralt 2 gånger dagligen. Denna dos

åstadkom AUC-värden för MPA som överensstämde med dem som sågs hos vuxna

njurtransplanterade patienter som fått mykofenolatmofetil i en dos på 1 g 2 gånger dagligen i den

tidiga och senare posttransplantationsperioden. AUC-värdena för MPA i de olika åldersgrupperna var

de samma i den tidiga och senare perioden efter transplantationen.

Äldre

Farmakokinetiken för mykofenolatmofetil har inte formellt utvärderats hos äldre (≥ 65 år).

Patienter som tar orala preventivmedel

En studie på samtidig behandling med mykofenolatmofetil (1 g 2 gånger dagligen) och orala

preventivmedel i kombination innehållande etinylestradiol (0,02 mg och 0,04 mg) och levonorgestrel

(0,05 mg och 0,15 mg), desogestrel (0,15 mg) eller gestoden (0,05 mg till 0,10 mg) visade ingen

kliniskt relevant påverkan av mykofenolatmofetil på den hämmande effekten på ägglossningen av de

orala preventivmedlen. Denna studie genomfördes hos 18 icke-transplanterade kvinnor (som inte fick

andra immunsuppressiva medel) under 3 på varandra följande menstruationscykler. Serumnivåerna av

LH, FSH och progesteron påverkades inte signifikant. Farmakokinetiken för orala preventivmedel

påverkades inte av samtidig behandling med mykofenolatmofetil (se även avsnitt 4.5).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I experimentella modeller har mykofenolatmofetil inte visat tumörframkallande effekter. Den högsta

dos som testades i karcinogenitetsstudier hos djur gav en 2–3 gånger högre systemexponering (AUC

eller C

) jämfört med den hos njurtransplanterade patienter behandlade med rekommenderad dos

(2 g/dygn) och 1,3-2 gånger högre systemexponering (AUC eller C

) jämfört med den hos

hjärttransplanterade patienter behandlade med rekommenderad dos (3 g/dygn).

Två genotoxiska tester (

in vitro-

muslymfomtest och

in vivo-

mikrokärntest med benmärg från mus)

visade att mykofenolatmofetil möjligen kan orsaka kromosomaberrationer. Dessa effekter kan vara

relaterade till det farmakodynamiska verkningssättet, såsom hämning av nukleotidsyntesen i känsliga

celler. Andra

in vitro-

test för detektion av genetiska skador visade inte på någon genotoxisk aktivitet.

Mykofenolatmofetil påverkar inte fertiliteten hos hanråttor efter perorala doser på upp till

20 mg/kg/dygn. Systemexponeringen vid denna dos var 2–3 gånger högre än den kliniska

exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn) och 1,3–2 gånger högre jämfört med den kliniska

exponeringen hos hjärttransplanterade patienter vid rekommenderad dos (3 g/dygn). I en annan

fertilitets och reproduktionsstudie hos honråttor orsakade perorala doser på 4,5 mg/kg/dygn

missbildningar (inkluderande anoftalmi, agnati och hydrocefali) hos första generationen avkomma

utan att vara toxiskt för mödrarna. Systemexponeringen vid denna dos var ungefär 0,5 gånger den

kliniska exponeringen hos njurtransplanterade patienter vid rekommenderad dos (2 g/dygn) och

ungefär 0.3 gånger den kliniska exponeringen hos hjärttransplanterade patienter vid rekommenderad

dos (3 g/dygn). Inga tydliga effekter på fertilitets- eller reproduktionsparametrar kunde konstateras hos

mödrarna eller i nästa generation.

I teratologiska studier hos råttor och kaniner noterades resorption av foster och missbildningar vid

6 mg/kg/dygn för råttor (inkluderande anoftalmi, agnati och hydrocefali) och vid 90 mg/kg/dygn för

kaniner (inkluderande kardiovaskulära och renala anomalier så som ektopisk placering av hjärta och

njurar samt bråck i diafragma och navel) utan att ämnet var toxiskt för mödrarna. Systemexponeringen

vid denna dos är ungefär 0,5 gånger den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn) hos

njurtransplanterade patienter och ungefär 0,3 gånger den kliniska exponeringen vid rekommenderad

dos (3 g/dygn) hos hjärttransplanterade patienter (se avsnitt 4.6).

Toxikologiska studier utförda med mykofenolatmofetil på råtta, mus, hund och apa visade främst

effekter på de hematopoetiska och lymfoida systemen. Dessa effekter uppträdde vid

systemexponeringar som var lika eller mindre än den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos

(2 g/dygn) för mottagare av njurtransplantat. Gastrointestinala effekter iakttogs hos hund vid

systemexponering som var lika eller mindre än exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn).

Gastrointestinala och renala effekter liknande dem som uppträder vid dehydrering observerades hos

apa vid högsta dosnivå (systemexponering lika eller högre än klinisk exponering). Den prekliniska

toxicitetsprofilen för mykofenolatmofetil stämmer väl överens med de biverkningar som observerats i

kliniska studier på människa, vilka nu ger säkerhetsdata som är mera relevant för patienten (se avsnitt

4.8).

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Kärna:

Mikrokristallin cellulosa

Povidon

Talk

Magnesiumstearat

Kroskarmellosnatrium

Filmdragering:

Hypromellos

Hydroxipropylcellulosa

Titandioxid (E171)

Makrogol (400)

Svart järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

2 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

PVC/PE/PVdC/Al-blister

Förpackningsstorlekar: 50, 100, 120, 150, 180, 250 filmdragerade tabletter.

HDPE -burk

Förpackningsstorlekar: 50, 150 filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Eftersom mykofenolatmofetil har visat teratogena effekter hos råttor och kaniner ska tabletterna inte

krossas.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Sandoz A/S

Edvard Thomsens Vej 14

2300 Köpenhamn S

Danmark

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

43508

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2010-08-13

Datum för den senaste förnyelsen: 2010-06-30

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-04-13

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen