Myclausen

Europeiska unionen - svenska - EMA (European Medicines Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

04-04-2018

Aktiva substanser:
mykofenolatmofetil
Tillgänglig från:
Passauer Pharma GmbH
ATC-kod:
L04AA06
INN (International namn):
mycophenolate mofetil
Terapeutisk grupp:
immunsuppressiva
Terapiområde:
Graftförkastning
Terapeutiska indikationer:
Myclausen är indicerat i kombination med ciklosporin och kortikosteroider för profylax av akut transplantatavstötning hos patienter som får allogen njur-, hjärt- eller leverfunktion transplantationer.
Produktsammanfattning:
Revision: 13
Bemyndigande status:
auktoriserad
Godkännandenummer:
EMEA/H/C/001218
Tillstånd datum:
2010-10-07
EMEA-kod:
EMEA/H/C/001218

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - bulgariska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - bulgariska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - bulgariska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - spanska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - spanska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - spanska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - tjeckiska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tjeckiska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tjeckiska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - danska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - danska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - danska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - tyska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tyska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tyska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - estniska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - estniska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - estniska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - grekiska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - grekiska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - grekiska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - franska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - franska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - franska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - italienska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - italienska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - italienska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - lettiska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - lettiska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - lettiska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - litauiska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - litauiska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - litauiska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - ungerska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - ungerska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - ungerska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - maltesiska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - maltesiska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - maltesiska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - nederländska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - nederländska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - nederländska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - polska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - polska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - polska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - portugisiska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - portugisiska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - portugisiska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - rumänska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - rumänska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - rumänska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - slovakiska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovakiska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovakiska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - slovenska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovenska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovenska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - finska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - finska

04-04-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - finska

25-11-2011

Bipacksedel Bipacksedel - norska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - norska

04-04-2018

Bipacksedel Bipacksedel - isländska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - isländska

04-04-2018

Bipacksedel Bipacksedel - kroatiska

04-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - kroatiska

04-04-2018

Läs hela dokumentet

B. BIPACKSEDEL

Bipacksedel: Information till användaren

Myclausen 500 mg filmdragerade tabletter

Mykofenolatmofetil

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Myclausen är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Myclausen

Hur du tar Myclausen

Eventuella biverkningar

Hur Myclausen ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Myclausen är och vad det används för

Det fullständiga namnet på ditt läkemedel är Myclausen 500 mg filmdragerade tabletter.

I den här bipacksedeln används det kortare namnet Myclausen.

Myclausen innehåller mykofenolatmofetil.

Det tillhör en grupp av läkemedel som kallas ”immunsuppressiva medel”.

Myclausen används för att hindra kroppen från att avstöta ett transplanterat organ.

Njure, hjärta eller lever.

Myclausen ska användas tillsammans med andra läkemedel:

ciklosporin och kortikosteroider.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Myclausen

VARNING

Mykofenolat orsakar fosterskador och missfall. Om du är kvinna och kan bli gravid måste du uppvisa

ett negativt graviditetstest innan behandlingen startar och du måste följa din läkares anvisningar om

preventivmedel.

Din läkare kommer att prata med dig och ge dig skriftlig information, i synnerhet om de effekter

mykofenolat har på foster. Läs informationen noggrant och följ instruktionerna. Om du inte förstår

dessa instruktioner till fullo, be läkaren förklara dem igen innan du tar mykofenolat. Se även

ytterligare information i detta avsnitt under ”Varningar och försiktighet” och ”Graviditet och amning”.

Ta inte Myclausen

Om du är allergisk (överkänslig) mot mykofenolatmofetil, mykofenolatsyra eller mot något av

övriga innehållsämnen i detta läkemedel (angivna i avsnitt 6).

Om du är kvinna och kan bli gravid och inte har genomfört ett negativt graviditetstest innan du

får ditt första recept, eftersom mykofenolat orsakar fosterskador och missfall.

Om du är gravid, planerar att bli gravid eller tror att du kan vara gravid.

Om du inte använder effektivt preventivmedel (se Graviditet, användning av preventivmedel

och amning).

Om du ammar.

Ta inte detta läkemedel om något av ovanstående gäller för dig. Om du är osäker, tala med läkare eller

apotekspersonal innan du tar Myclausen.

Varningar och försiktighet

Tala omedelbart med läkare innan du tar Myclausen:

Om du har tecken på infektion såsom feber eller halsont

Om du får oväntade blåmärken eller blödning

Om du har eller har haft problem med matsmältningssystemet såsom ett magsår

Om du planerar att bli gravid eller blir gravid under tiden du använder Myclausen.

Om något av ovanstående gäller dig (eller om du är osäker), tala omedelbart med läkare innan du tar

Myclausen.

Effekt av solljus

Myclausen minskar kroppens försvar. En följd av detta är en ökad risk för hudcancer. Begränsa

mängden sol- och UV-ljus som du utsätts för. Gör det genom att:

bära skyddande kläder som också täcker ditt huvud, nacke, armar och ben

använda ett solskyddsmedel med hög skyddsfaktor.

Andra läkemedel och Myclausen

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar eller nyligen har tagit andra läkemedel, även

receptfria sådana inklusive naturläkemedel. Det beror på att Myclausen kan påverka hur vissa andra

läkemedel fungerar. Andra läkemedel kan också påverka hur Myclausen fungerar.

Tala särskilt om för läkare eller apotekspersonal om du tar något av följande läkemedel innan du

börjar med Myclausen:

azatioprin eller andra läkemedel som nedsätter ditt immunförsvar (ges efter en

transplantationsoperation)

kolestyramin (används vid behandling av högt kolesterol)

rifampicin (ett antibiotikum som används för att förhindra och behandla infektioner såsom

tuberkulos (tbc))

antacida eller protonpumpshämmare (används för problem med syra i magen såsom

matsmältningsproblem)

fosfatbindande läkemedel (används av personer med kronisk njursvikt för att minska mängden

fosfat som absorberas i blodet).

Vacciner

Om du behöver vaccineras (med levande vaccin) under tiden du tar Myclausen, tala med läkare eller

apotekspersonal först. Läkaren måste ge dig råd om vilka vacciner du kan få.

Du får inte lämna blod under behandling med Myclausen och under minst 6 veckor efter det att

behandlingen avslutats. Män får inte donera sperma under behandling med Myclausen och under minst

90 dagar efter det att behandlingen avslutats.

Myclausen med mat och dryck

Intag av mat och dryck har ingen effekt på behandlingen med Myclausen.

Graviditet, användning av preventivmedel och amning

Användning av preventivmedel hos kvinnor som tar Myclausen

Om du är kvinna och kan bli gravid måste du använda en effektiv preventivmetod med Myclausen.

Det innefattar:

Innan du börjar ta Myclausen

Under hela behandlingen med Myclausen

Under 6 veckor efter avslutad behandling med Myclausen.

Tala med din läkare om de lämpligaste preventivmedlen för dig. Det beror på din egen situation. Två

former av preventivmetoder är att föredra eftersom det minskar risken för oavsiktlig graviditet.

Kontakta omedelbart din läkare om du tror att ditt preventivmedel inte fungerat eller om du

har glömt att ta dina p-piller.

Kvinnor som uppfyller något av följande kriterier kan inte bli gravida:

Du har passerat menopaus, d.v.s. fyllt minst 50 år och din sista menstruation var för mer än ett

år sedan (om din menstruation upphört p.g.a. behandling mot cancer, finns det en chans att du

kan bli gravid)

Dina äggledare och båda äggstockarna har opererats bort (bilateral salpingo-ooforektomi)

Din livmoder har opererats bort (hysterektomi)

Dina äggstockar har slutat fungera (förtidig menopaus som fastställts av en gynekolog)

Du har fötts med något av följande tillstånd som är sällsynta och som leder till oförmåga att bli

gravid: XY genotyp, Turners syndrom eller medfödd avsaknad av livmoder

Du är barn eller tonåring som ännu inte fått din menstruation.

Användning av preventivmedel hos män som tar Myclausen

Tillgängliga uppgifter tyder inte på en ökad risk för missbildningar eller missfall om fadern tar

mykofenolat. Risken kan emellertid inte uteslutas helt. Som en försiktighetsåtgärd rekommenderas att

du eller din kvinnliga partner använder tillförlitligt preventivmedel under behandlingen och i

ytterligare 90 dagar efter att du slutat ta Myclausen.

Om du planerar att skaffa barn, tala med din läkare om de potentiella riskerna.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, fråga din läkare

eller apotekspersonal om råd innan du tar detta läkemedel. Din läkare kommer att prata med dig om

riskerna vid graviditet och vilka alternativ du kan ta för att förhindra att ditt transplanterade organ stöts

bort om:

Du planerar att bli gravid.

Du har hoppat över eller tror att du har hoppat över en menstruation, om du har ovanliga

mensblödningar eller om du tror att du är gravid.

Du har sex utan att använda en säker preventivmetod.

Om du blir gravid under behandlingen med mykofenolat, måste du omedelbart informera din läkare.

Fortsätt emellertid att ta Myclausen tills du träffat honom eller henne.

Graviditet

Mykofenolat orsakar en mycket hög frekvens av missfall (50%) och allvarliga fosterskador (23-27%)

hos det ofödda barnet. Fosterskador som har rapporterats inkluderar missbildningar av öron, ögon,

ansikte (kluven läpp/gomspalt), missbildningar i utvecklingen av fingrarna, hjärtat, matstrupen (röret

som förbinder svalget med magen), njurarna och nervsystemet (till exempel ryggmärgsbråck (där

kotorna i ryggraden inte är ordenligt utvecklade)). Ditt barn kan få en eller flera av dessa

missbildningar.

Om du är kvinna och kan bli gravid måste du genomföra ett negativt graviditetstest innan

behandlingen startar och du måste följa din läkares anvisningar om preventivmedel. Din läkare kan

kräva mer än ett test för att säkerställa att du inte är gravid innan behandlingen startar.

Amning

Ta inte Myclausen om du ammar. Det beror på att små mängder av läkemedlet kan passera över till

modersmjölken.

Körförmåga och användning av maskiner

Det är inte troligt att Myclausen påverkar din förmåga att framföra motorfordon eller använda verktyg

eller maskiner.

Myclausen innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s. är näst intill

”natriumfritt”.

3.

Hur du tar Myclausen

Ta alltid Myclausen enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Hur mycket som ska tas

Mängden du ska ta beror på vilken typ av transplantat du har fått. De vanliga doserna framgår nedan.

Behandlingen ska fortsätta så länge du behöver förebygga bortstötning av det transplanterade organet.

Njurtransplantat

Vuxna

Den första dosen ges inom 3 dagar efter transplantationen.

Dygnsdosen är 4 tabletter (2 g av läkemedlet) som tas som 2 separata doser.

Ta 2 tabletter på morgonen och 2 tabletter på kvällen.

Barn (2 till 18 år)

Dosen som ges kan variera beroende på barnets storlek.

Läkaren kommer att bestämma den mest lämpliga dosen baserat på ditt barns längd och vikt

(kroppsyta - mätt som kvadratmeter eller ”m

”). Den rekommenderade dosen är 600 mg/m

två

gånger dagligen.

Hjärttransplantat

Vuxna

Den första dosen ges inom 5 dagar efter transplantationen.

Dygnsdosen är 6 tabletter (3 g av läkemedlet) som tas som 2 separata doser.

Ta 3 tabletter på morgonen och 3 tabletter på kvällen.

Barn

Det finns ingen information om användning av Myclausen hos barn med ett hjärttransplantat.

Levertransplantat

Vuxna

Den första dosen av oralt Myclausen kommer du få tidigast 4 dagar efter transplantationen och

när du klarar av att svälja läkemedel.

Dygnsdosen är 6 tabletter (3 g av läkemedlet) som tas som 2 separata doser.

Ta 3 tabletter på morgonen och 3 tabletter på kvällen.

Barn

Det finns ingen information om användning av Myclausen hos barn med ett levertransplantat.

Hur du tar Myclausen

Svälj dina tabletter hela tillsammans med ett glas vatten.

Du ska inte dela eller krossa dem.

Om du har tagit för stor mängd av Myclausen

Om du tar mer Myclausen än vad du borde, tala med en läkare eller uppsök sjukhus omedelbart. Gör

också det om någon annan av misstag tagit ditt läkemedel. Tag med läkemedelsförpackningen.

Om du har glömt att ta Myclausen

Om du glömmer att ta läkemedlet någon gång, ta din dos så snart du kommer ihåg. Fortsätt sedan att ta

det på de vanliga tiderna. Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

Om du slutar att ta Myclausen

Sluta inte ta Myclausen om inte din läkare säger till dig att göra det. Om du slutar behandlingen kan

risken öka för att det transplanterade organet stöts bort.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få

dem.

Tala omedelbart om för en läkare om du märker någon av följande allvarliga biverkningar – du

kan behöva akut medicinsk behandling:

du har tecken på infektion såsom feber eller halsont

du får oväntade blåmärken eller blödning

du får hudutslag, svullnad av ansiktet, läpparna, tungan eller halsen med andningssvårigheter –

du kan ha fått en allvarlig allergisk reaktion av läkemedlet (såsom anafylaxi, angioödem).

Vanliga biverkningar

Några av de vanligaste biverkningarna är diarré, färre vita eller röda blodkroppar, infektion och

kräkningar. Din läkare kommer regelbundet att ta blodprover för att kontrollera förändringar av:

antalet blodkroppar

halten av till exempel socker, fett eller kolesterol i blodet.

Barn kan möjligen få vissa biverkningar lättare än vuxna. Det inkluderar diarré, infektioner, minskning

av antalet vita och röda blodkroppar.

Bekämpa infektioner

Myclausen minskar din kropps försvar. Det förhindrar att du stöter bort transplantatet. Som en

konsekvens av detta kommer din kropp inte vara lika bra som tidigare på att bekämpa infektioner. Det

betyder att du kan få mer infektioner än normalt. Det inkluderar infektioner i hjärnan, huden, munnen,

magen och tarmarna, lungorna och urinvägarna.

Cancer i lymfkörtlarna och huden

Som kan inträffa hos patienter som tar denna typ av läkemedel (immunsuppressiva medel), har ett

mycket litet antal Myclausen-patienter utvecklat cancer i lymfvävnad och hud.

Allmänna oönskade effekter

Du kan få allmänna biverkningar som påverkar hela din kropp. Det inkluderar allvarliga allergiska

reaktioner (såsom anafylaxi, angioödem), feber, att du känner dig mycket trött, sömnstörningar,

smärtor (såsom i magen, bröstet, leder och muskler samt smärta i samband med urinering), huvudvärk,

influensasymtom och svullnad.

Andra oönskade effekter kan inkludera:

Hudbiverkningar såsom:

akne, munsår, bältros, hudtillväxt, håravfall, hudutslag, klåda.

Urinvägsbiverkningar såsom:

njurproblem eller behov av att urinera oftare.

Biverkningar i mag-tarmkanal och mun såsom:

svullnad av tandköttet och munsår

inflammation i bukspottkörteln, tjocktarmen eller magen

problem med tarmarna inklusive blödning, leverproblem

förstoppning, illamående, matsmältningsbesvär, aptitlöshet, gasbesvär.

Biverkningar i centrala och perifera nervsystemet såsom:

känsla av yrsel, dåsighet eller domningar

darrningar, muskelryckningar, krampanfall

ångestkänsla eller nedstämdhet, förändringar av humör eller tankeverksamhet.

Biverkningar i hjärta och blodkärl såsom:

förändrat blodtryck, onormal hjärtfrekvens, utvidgning av blodkärl.

Lungbiverkningar såsom:

lunginflammation, luftrörskatarr

andnöd, hosta, som kan orsakas av bronkiektasi (ett tillstånd vid vilket lungans luftvägar är

onormalt vidgade) eller lungfibros (ärr i lungorna). Tala med läkare, om du drabbas av ihållande

hosta eller andnöd.

vätska i lungor eller brösthåla

problem med bihålorna.

Andra biverkningar såsom:

viktnedgång, gikt, högt blodsocker, blödning, blåmärken.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt via det

nationella rapporteringssystemet som anges i bilaga V. Genom att rapportera biverkningar kan du

bidra till att öka informationen om läkemedlets säkerhet.

5.

Hur Myclausen ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på blister och kartong (före EXP och Utg.dat.).

Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är mykofenolatmofetil. Varje tablett innehåller 500 mg mykofenolatmofetil.

Övriga innehållsämnen är:

Tablettkärna:

Mikrokristallin cellulosa, povidon (K-30), kroskarmellosnatrium, magnesiumstearat

Tabletthölje:

Polyvinylalkohol (delvis hydrolyserad), titandioxid (E 171), makrogol 3000, talk

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Vita, runda, filmdragerade tabletter.

Myclausen 500 mg filmdragerade tabletter finns tillgängliga i PVC-aluminiumblister som innehåller

10 tabletter. Varje kartong innehåller antingen 50 eller 150 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning:

Passauer Pharma GmbH

Eiderstedter Weg 3

14129 Berlin

Tyskland

Tillverkare

Passauer Pharma GmbH

Eiderstedter Weg 3

14129 Berlin

Tyskland

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel:

België/Belgique/Belgien

Passauer Pharma GmbH,

Duitsland/Allemagne/Deutschland

Tél/Tel: +49(0)3074460-12

Lietuva

Passauer Pharma GmbH,

Vokietija

Tel: +49(0)3074460-12

България

Passauer Pharma GmbH,

Германия

Тел: +49(0)3074460-12

Luxembourg/Luxemburg

Passauer Pharma GmbH,

Allemagne/Deutschland

Tél/Tel: +49(0)3074460-12

Česká republika

Pharmagen CZ, s.r.o.

Česká republika

Tel: +420 721 137 749

Magyarország

Passauer Pharma GmbH,

Németország

Tel: +49(0)3074460-12

Danmark

Passauer Pharma GmbH,

Tyskland

Tlf: +49(0)3074460-12

Malta

Passauer Pharma GmbH,

Il-Ġermanja

Tel: +49(0)3074460-12

Deutschland

Passauer Pharma GmbH,

Deutschland

Tel: +49(0)3074460-12

Nederland

Passauer Pharma GmbH,

Duitsland

Tel: +49(0)3074460-12

Eesti

Passauer Pharma GmbH,

Saksamaa

Tel: +49(0)3074460-12

Norge

Passauer Pharma GmbH,

Tyskland

Tlf: +49(0)3074460-12

Ελλάδα

YAS Pharma L.P.

Λεωφ. Κηφισίας 120 & Φλοίας 10

151 25 Μαρούσι,

Αθήνα - Ελλάδα

Τηλ: + 30 210-6194190

Österreich

Passauer Pharma GmbH,

Deutschland

Tel: +49(0)3074460-12

España

Passauer Pharma GmbH,

Alemania

Tel: +49(0)3074460-12

Polska

Passauer Pharma GmbH,

Niemcy

Tel: +49(0)3074460-12

France

Passauer Pharma GmbH,

Allemagne

Tél: +49(0)3074460-12

Portugal

Passauer Pharma GmbH,

Alemanha

Tel: +49(0)3074460-12

Hrvatska

Passauer Pharma GmbH,

Njemačka

Tel: +49(0)3074460-12

România

Passauer Pharma GmbH,

Germania

Tel: +49(0)3074460-12

Ireland

Passauer Pharma GmbH,

Germany

Tel: +49(0)3074460-12

Slovenija

Passauer Pharma GmbH,

Nemčija

Tel: +49(0)3074460-12

Ísland

Passauer Pharma GmbH,

Þýskaland

Sími: +49(0)3074460-12

Slovenská republika

Passauer Pharma GmbH,

Nemecko

Tel: +49(0)3074460-12

Italia

Passauer Pharma GmbH,

Germania

Tel: +49(0)3074460-12

Suomi/Finland

Passauer Pharma GmbH,

Saksa

Puh/Tel: +49(0)3074460-12

Κύπρος

ISANGEN PHARMA CYPRUS LTD

Guricon House, Ηνωμένων Εθνών 48, 2ος &

3ος όροφος

6042, Λάρνακα, Κύπρος

Τηλ.: +357-24-638833

Sverige

Passauer Pharma GmbH,

Tyskland

Tel: +49(0)3074460-12

Latvija

Passauer Pharma GmbH,

Vācija

Tel: +49(0)3074460-12

United Kingdom

Passauer Pharma GmbH,

Germany

Tel: +49(0)3074460-12

Denna bipacksedel ändrades senast {MM/ÅÅÅÅ}

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu.

Bipacksedel: Information till användaren

Myclausen 250 mg hårda kapslar

Mykofenolatmofetil

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Myclausen är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Myclausen

Hur du tar Myclausen

Eventuella biverkningar

Hur Myclausen ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Myclausen är och vad det används för

Det fullständiga namnet på ditt läkemedel är Myclausen 250 mg hårda kapslar.

I den här bipacksedeln används det kortare namnet Myclausen.

Myclausen innehåller mykofenolatmofetil.

Det tillhör en grupp av läkemedel som kallas ”immunsuppressiva medel”.

Myclausen används för att hindra kroppen från att avstöta ett transplanterat organ.

Njure, hjärta eller lever.

Myclausen ska användas tillsammans med andra läkemedel:

ciklosporin och kortikosteroider.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Myclausen

VARNING

Mykofenolat orsakar fosterskador och missfall. Om du är kvinna och kan bli gravid måste du uppvisa

ett negativt graviditetstest innan behandlingen startar och du måste följa din läkares anvisningar om

preventivmedel.

Din läkare kommer att prata med dig och ge dig skriftlig information, i synnerhet om de effekter

mykofenolat har på foster. Läs informationen noggrant och följ instruktionerna. Om du inte förstår

dessa instruktioner till fullo, be läkaren förklara dem igen innan du tar mykofenolat. Se även

ytterligare information i detta avsnitt under ”Varningar och försiktighet” och ”Graviditet och amning”.

Ta inte Myclausen

Om du är allergisk (överkänslig) mot mykofenolatmofetil, mykofenolatsyra eller mot något av

övriga innehållsämnen i detta läkemedel (angivna i avsnitt 6).

Om du är kvinna och kan bli gravid och inte har genomfört ett negativt graviditetstest innan du

får ditt första recept, eftersom mykofenolat orsakar fosterskador och missfall.

Om du är gravid, planerar att bli gravid eller tror att du kan vara gravid.

Om du inte använder effektivt preventivmedel (se Graviditet, användning av preventivmedel

och amning).

Om du ammar.

Ta inte detta läkemedel om något av ovanstående gäller för dig. Om du är osäker, tala med läkare eller

apotekspersonal innan du tar Myclausen.

Varningar och försiktighet

Tala omedelbart med läkare innan du tar Myclausen:

Om du har tecken på infektion såsom feber eller halsont

Om du får oväntade blåmärken eller blödning

Om du har eller har haft problem med matsmältningssystemet såsom ett magsår

Om du planerar att bli gravid eller blir gravid under tiden du använder Myclausen.

Om något av ovanstående gäller dig (eller om du är osäker), tala omedelbart med läkare innan du tar

Myclausen.

Effekt av solljus

Myclausen minskar kroppens försvar. En följd av detta är en ökad risk för hudcancer. Begränsa

mängden sol- och UV-ljus som du utsätts för. Gör det genom att:

bära skyddande kläder som också täcker ditt huvud, nacke, armar och ben

använda ett solskyddsmedel med hög skyddsfaktor.

Andra läkemedel och Myclausen

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar eller nyligen har tagit andra läkemedel, även

receptfria sådana inklusive naturläkemedel. Det beror på att Myclausen kan påverka hur vissa andra

läkemedel fungerar. Andra läkemedel kan också påverka hur Myclausen fungerar.

Tala särskilt om för läkare eller apotekspersonal om du tar något av följande läkemedel innan du

börjar med Myclausen:

azatioprin eller andra läkemedel som nedsätter ditt immunförsvar (ges efter en

transplantationsoperation)

kolestyramin (används vid behandling av högt kolesterol)

rifampicin (ett antibiotikum som används för att förhindra och behandla infektioner såsom

tuberkulos (tbc))

antacida eller protonpumpshämmare (används för problem med syra i magen såsom

matsmältningsproblem)

fosfatbindande läkemedel (används av personer med kronisk njursvikt för att minska mängden

fosfat som absorberas i blodet).

Vacciner

Om du behöver vaccineras (med levande vaccin) under tiden du tar Myclausen, tala med läkare eller

apotekspersonal först. Läkaren måste ge dig råd om vilka vacciner du kan få.

Du får inte lämna blod under behandling med Myclausen och under minst 6 veckor efter det att

behandlingen avslutats. Män får inte donera sperma under behandling med Myclausen och under minst

90 dagar efter det att behandlingen avslutats.

Myclausen med mat och dryck

Intag av mat och dryck har ingen effekt på behandlingen med Myclausen.

Graviditet, användning av preventivmedel och amning

Användning av preventivmedel hos kvinnor som tar Myclausen

Om du är kvinna och kan bli gravid måste du använda en effektiv preventivmetod med Myclausen.

Det innefattar:

Innan du börjar ta Myclausen

Under hela behandlingen med Myclausen

Under 6 veckor efter avslutad behandling med Myclausen.

Tala med din läkare om de lämpligaste preventivmedlen för dig. Det beror på din egen situation. Två

former av preventivmetoder är att föredra eftersom det minskar risken för oavsiktlig graviditet.

Kontakta omedelbart din läkare om du tror att ditt preventivmedel inte fungerat eller om du

har glömt att ta dina p-piller.

Kvinnor som uppfyller något av följande kriterier kan inte bli gravida:

Du har passerat menopaus, d.v.s. fyllt minst 50 år och din sista menstruation var för mer än ett

år sedan (om din menstruation upphört p.g.a. behandling mot cancer, finns det en chans att du

kan bli gravid)

Dina äggledare och båda äggstockarna har opererats bort (bilateral salpingo-ooforektomi)

Din livmoder har opererats bort (hysterektomi)

Dina äggstockar har slutat fungera (förtidig menopaus som fastställts av en gynekolog)

Du har fötts med något av följande tillstånd som är sällsynta och som leder till oförmåga att bli

gravid: XY genotyp, Turners syndrom eller medfödd avsaknad av livmoder

Du är barn eller tonåring som ännu inte fått din menstruation.

Användning av preventivmedel hos män som tar Myclausen

Tillgängliga uppgifter tyder inte på en ökad risk för missbildningar eller missfall om fadern tar

mykofenolat. Risken kan emellertid inte uteslutas helt. Som en försiktighetsåtgärd rekommenderas att

du eller din kvinnliga partner använder tillförlitligt preventivmedel under behandlingen och i

ytterligare 90 dagar efter att du slutat ta Myclausen.

Om du planerar att skaffa barn, tala med din läkare om de potentiella riskerna.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, fråga din läkare

eller apotekspersonal om råd innan du tar detta läkemedel. Din läkare kommer att prata med dig om

riskerna vid graviditet och vilka alternativ du kan ta för att förhindra att ditt transplanterade organ stöts

bort om:

Du planerar att bli gravid.

Du har hoppat över eller tror att du har hoppat över en menstruation, om du har ovanliga

mensblödningar eller om du tror att du är gravid.

Du har sex utan att använda en säker preventivmetod.

Om du blir gravid under behandlingen med mykofenolat, måste du omedelbart informera din läkare.

Fortsätt emellertid att ta Myclausen tills du träffat honom eller henne.

Graviditet

Mykofenolat orsakar en mycket hög frekvens av missfall (50%) och allvarliga fosterskador (23-27%)

hos det ofödda barnet. Fosterskador som har rapporterats inkluderar missbildningar av öron, ögon,

ansikte (kluven läpp/gomspalt), missbildningar i utvecklingen av fingrarna, hjärtat, matstrupen (röret

som förbinder svalget med magen), njurarna och nervsystemet (till exempel ryggmärgsbråck (där

kotorna i ryggraden inte är ordenligt utvecklade)). Ditt barn kan få en eller flera av dessa

missbildningar.

Om du är kvinna och kan bli gravid måste du genomföra ett negativt graviditetstest innan

behandlingen startar och du måste följa din läkares anvisningar om preventivmedel. Din läkare kan

kräva mer än ett test för att säkerställa att du inte är gravid innan behandlingen startar.

Amning

Ta inte Myclausen om du ammar. Det beror på att små mängder av läkemedlet kan passera över till

modersmjölken.

Körförmåga och användning av maskiner

Det är inte troligt att Myclausen påverkar din förmåga att framföra motorfordon eller använda verktyg

eller maskiner.

Myclausen innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s. är näst intill

”natriumfritt”.

3.

Hur du tar Myclausen

Ta alltid Myclausen enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Hur mycket som ska tas

Mängden du ska ta beror på vilken typ av transplantat du har fått. De vanliga doserna framgår nedan.

Behandlingen ska fortsätta så länge du behöver förebygga bortstötning av det transplanterade organet.

Njurtransplantat

Vuxna

Den första dosen ges inom 3 dagar efter transplantationen.

Dygnsdosen är 8 kapslar (2 g av läkemedlet) som tas som 2 separata doser.

Ta 4 kapslar på morgonen och 4 kapslar på kvällen.

Barn (2 till 18 år)

Dosen som ges kan variera beroende på barnets storlek.

Läkaren kommer att bestämma den mest lämpliga dosen baserat på ditt barns längd och vikt

(kroppsyta - mätt som kvadratmeter eller ”m

”). Den rekommenderade dosen är 600 mg/m

två

gånger dagligen.

Hjärttransplantat

Vuxna

Den första dosen ges inom 5 dagar efter transplantationen.

Dygnsdosen är 12 kapslar (3 g av läkemedlet) som tas som 2 separata doser.

Ta 6 kapslar på morgonen och 6 kapslar på kvällen.

Barn

Det finns ingen information om användning av Myclausen hos barn med ett hjärttransplantat.

Levertransplantat

Vuxna

Den första dosen av oralt Myclausen kommer du få tidigast 4 dagar efter transplantationen och

när du klarar av att svälja läkemedel.

Dygnsdosen är 12 kapslar (3 g av läkemedlet) som tas som 2 separata doser.

Ta 6 kapslar på morgonen och 6 kapslar på kvällen.

Barn

Det finns ingen information om användning av Myclausen hos barn med ett levertransplantat.

Hur du tar Myclausen

Svälj dina kapslar hela tillsammans med ett glas vatten

Öppna eller krossa dem inte.

Ta inte kapslar som är öppna eller delade.

Var noga med att inte låta något pulver från en trasig kapsel komma in i dina ögon eller mun.

Om det händer, skölj rikligt med vanligt vatten.

Var noga med att inte låta pulver från en trasig kapsel komma på huden.

Om det händer, tvätta området noggrant med tvål och vatten.

Om du har tagit för stor mängd av Myclausen

Om du tar mer Myclausen än vad du borde, tala med en läkare eller uppsök sjukhus omedelbart. Gör

också det om någon annan av misstag tagit ditt läkemedel. Tag med läkemedelsförpackningen.

Om du har glömt att ta Myclausen

Om du glömmer att ta läkemedlet någon gång, ta din dos så snart du kommer ihåg. Fortsätt sedan att ta

det på de vanliga tiderna. Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

Om du slutar att ta Myclausen

Sluta inte ta Myclausen om inte din läkare säger till dig att göra det. Om du slutar behandlingen kan

risken öka för att det transplanterade organet stöts bort.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få

dem.

Tala omedelbart om för en läkare om du märker någon av följande allvarliga biverkningar – du

kan behöva akut medicinsk behandling:

du har tecken på infektion såsom feber eller halsont

du får oväntade blåmärken eller blödning

du får hudutslag, svullnad av ansiktet, läpparna, tungan eller halsen med andningssvårigheter –

du kan ha fått en allvarlig allergisk reaktion av läkemedlet (såsom anafylaxi, angioödem).

Vanliga biverkningar

Några av de vanligaste biverkningarna är diarré, färre vita eller röda blodkroppar, infektion och

kräkningar. Din läkare kommer regelbundet att ta blodprover för att kontrollera förändringar av:

antalet blodkroppar

halten av till exempel socker, fett eller kolesterol i blodet.

Barn kan möjligen få vissa biverkningar lättare än vuxna. Det inkluderar diarré, infektioner, minskning

av antalet vita och röda blodkroppar.

Bekämpa infektioner

Myclausen minskar din kropps försvar. Det förhindrar att du stöter bort transplantatet. Som en

konsekvens av detta kommer din kropp inte vara lika bra som tidigare på att bekämpa infektioner. Det

betyder att du kan få mer infektioner än normalt. Det inkluderar infektioner i hjärnan, huden, munnen,

magen och tarmarna, lungorna och urinvägarna.

Cancer i lymfkörtlarna och huden

Som kan inträffa hos patienter som tar denna typ av läkemedel (immunsuppressiva medel), har ett

mycket litet antal Myclausen-patienter utvecklat cancer i lymfvävnad och hud.

Allmänna oönskade effekter

Du kan få allmänna biverkningar som påverkar hela din kropp. Det inkluderar allvarliga allergiska

reaktioner (såsom anafylaxi, angioödem), feber, att du känner dig mycket trött, sömnstörningar,

smärtor (såsom i magen, bröstet, leder och muskler samt smärta i samband med urinering), huvudvärk,

influensasymtom och svullnad.

Andra oönskade effekter kan inkludera:

Hudbiverkningar såsom:

akne, munsår, bältros, hudtillväxt, håravfall, hudutslag, klåda.

Urinvägsbiverkningar såsom:

njurproblem eller behov av att urinera oftare.

Biverkningar i mag-tarmkanal och mun såsom:

svullnad av tandköttet och munsår

inflammation i bukspottkörteln, tjocktarmen eller magen

problem med tarmarna inklusive blödning, leverproblem

förstoppning, illamående, matsmältningsbesvär, aptitlöshet, gasbesvär.

Biverkningar i centrala och perifera nervsystemet såsom:

känsla av yrsel, dåsighet eller domningar

darrningar, muskelryckningar, krampanfall

ångestkänsla eller nedstämdhet, förändringar av humör eller tankeverksamhet.

Biverkningar i hjärta och blodkärl såsom:

förändrat blodtryck, onormal hjärtfrekvens, utvidgning av blodkärl.

Lungbiverkningar såsom:

lunginflammation, luftrörskatarr

andnöd, hosta, som kan orsakas av bronkiektasi (ett tillstånd vid vilket lungans luftvägar är

onormalt vidgade) eller lungfibros (ärr i lungorna). Tala med läkare, om du drabbas av ihållande

hosta eller andnöd.

vätska i lungor eller brösthåla

problem med bihålorna.

Andra biverkningar såsom:

viktnedgång, gikt, högt blodsocker, blödning, blåmärken.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt via det

nationella rapporteringssystemet som anges i bilaga V. Genom att rapportera biverkningar kan du

bidra till att öka informationen om läkemedlets säkerhet.

5.

Hur Myclausen ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på blister och kartong (före EXP och Utg.dat.).

Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 30 °C.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är mykofenolatmofetil. Varje kapsel innehåller 250 mg mykofenolatmofetil.

Övriga innehållsämnen är:

Kapselinnehåll:

Pregelatiniserad majsstärkelse, kroskarmellosnatrium, povidon (K-30), magnesiumstearat

Kapselhölje:

Gelatin, titandioxid (E 171)

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Vita, avlånga kapslar.

Myclausen 250 mg kapslar finns tillgängliga i PVC-aluminiumblister som innehåller 10 kapslar. Varje

kartong innehåller antingen 100 eller 300 kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning:

Passauer Pharma GmbH

Eiderstedter Weg 3

14129 Berlin

Tyskland

Tillverkare

Passauer Pharma GmbH

Eiderstedter Weg 3

14129 Berlin

Tyskland

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel:

België/Belgique/Belgien

Passauer Pharma GmbH,

Duitsland/Allemagne/Deutschland

Tél/Tel: +49(0)3074460-12

Lietuva

Passauer Pharma GmbH,

Vokietija

Tel: +49(0)3074460-12

България

Passauer Pharma GmbH,

Германия

Тел: +49(0)3074460-12

Luxembourg/Luxemburg

Passauer Pharma GmbH,

Allemagne/Deutschland

Tél/Tel: +49(0)3074460-12

Česká republika

Pharmagen CZ, s.r.o.

Česká republika

Tel: +420 721 137 749

Magyarország

Passauer Pharma GmbH,

Németország

Tel: +49(0)3074460-12

Danmark

Passauer Pharma GmbH,

Tyskland

Tlf: +49(0)3074460-12

Malta

Passauer Pharma GmbH,

Il-Ġermanja

Tel: +49(0)3074460-12

Deutschland

Passauer Pharma GmbH,

Deutschland

Tel: +49(0)3074460-12

Nederland

Passauer Pharma GmbH,

Duitsland

Tel: +49(0)3074460-12

Eesti

Passauer Pharma GmbH,

Saksamaa

Tel: +49(0)3074460-12

Norge

Passauer Pharma GmbH,

Tyskland

Tlf: +49(0)3074460-12

Ελλάδα

YAS Pharma L.P.

Λεωφ. Κηφισίας 120 & Φλοίας 10

151 25 Μαρούσι,

Αθήνα - Ελλάδα

Τηλ: + 30 210-6194190

Österreich

Passauer Pharma GmbH,

Deutschland

Tel: +49(0)3074460-12

España

Passauer Pharma GmbH,

Alemania

Tel: +49(0)3074460-12

Polska

Passauer Pharma GmbH,

Niemcy

Tel: +49(0)3074460-12

France

Passauer Pharma GmbH,

Allemagne

Tél: +49(0)3074460-12

Portugal

Passauer Pharma GmbH,

Alemanha

Tel: +49(0)3074460-12

Hrvatska

Passauer Pharma GmbH,

Njemačka

Tel: +49(0)3074460-12

România

Passauer Pharma GmbH,

Germania

Tel: +49(0)3074460-12

Ireland

Passauer Pharma GmbH,

Germany

Tel: +49(0)3074460-12

Slovenija

Passauer Pharma GmbH,

Nemčija

Tel: +49(0)3074460-12

Ísland

Passauer Pharma GmbH,

Þýskaland

Sími: +49(0)3074460-12

Slovenská republika

Passauer Pharma GmbH,

Nemecko

Tel: +49(0)3074460-12

Italia

Passauer Pharma GmbH,

Germania

Tel: +49(0)3074460-12

Suomi/Finland

Passauer Pharma GmbH,

Saksa

Puh/Tel: +49(0)3074460-12

Κύπρος

ISANGEN PHARMA CYPRUS LTD

Guricon House, Ηνωμένων Εθνών 48, 2ος &

3ος όροφος

6042, Λάρνακα, Κύπρος

Τηλ.: +357-24-638833

Sverige

Passauer Pharma GmbH,

Tyskland

Tel: +49(0)3074460-12

Latvija

Passauer Pharma GmbH,

Vācija

Tel: +49(0)3074460-12

United Kingdom

Passauer Pharma GmbH,

Germany

Tel: +49(0)3074460-12

Denna bipacksedel ändrades senast {MM/ÅÅÅÅ}

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu.

BILAGA IV

VETENSKAPLIGA SLUTSATSER OCH SKÄL TILL ÄNDRING AV VILLKOREN FÖR

GODKÄNNANDENA FÖR FÖRSÄLJNING

Vetenskapliga slutsatser

Med hänsyn till PRAC:s utredningsprotokoll om de periodiska säkerhetsrapporterna för

mykofenolatmofetil, mykofenolsyra, är CHMP:s slutsatser följande:

Efter en genomgång av all tillgänglig information om graviditeter efter att fadern exponerats för

mykofenolatmofetil eller mykofenolsyra, inkluderande en genomgång av all icke-klinisk data och

information om överföring av mykofenolsyra via sädesvätska, har PRAC kommit till slutsatsen att

uppgifterna inte visar något mönster eller en ökning av medfödda missbildningar eller spontana

aborter. PRAC rekommenderar därför att ändra produktinformationen, att uppdatera informationen om

teratogena effekter och graviditet samt rekommendationerna för användning av preventivmedel hos

manliga patienter. För att tydliggöra kraven har ytterligare ändringar gjorts angående användning av

preventivmedel hos kvinnor och graviditetstest.

CHMP instämmer i PRAC:s vetenskapliga slutsatser.

Skäl att ändra villkoren för godkännandena för försäljning

Baserat på de vetenskapliga slutsatserna för mykofenolatmofetil, mykofenolsyra anser CHMP att

nytta-riskförhållandet för läkemedlen som innehåller mykofenolatmofetil, mykofenolsyra är

oförändrat under förutsättning att de föreslagna ändringarna görs i produktinformationen.

CHMP rekommenderar att villkoren för godkännandena för försäljning ändras.

Läs hela dokumentet

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Myclausen 500 mg filmdragerade tabletter.

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 500 mg mykofenolatmofetil.

För den fullständiga förteckningen över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett

Vita, runda, filmdragerade tabletter.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Myclausen är avsett för vuxna samt barn och ungdomar i åldern 2 till 18 år i kombination med

ciklosporin och kortikosteroider som profylax mot akut transplantatavstötning hos patienter som fått

ett allogent njur-, hjärt- eller levertransplantat.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Myclausen bör ske under ledning av läkare med erfarenhet av

transplantationsmedicin.

Dosering

Njurtransplantation

Vuxna

Den orala dosen av Myclausen bör initieras inom 72 timmar efter transplantation. Normaldosering är

1 g 2 gånger dagligen (2 g/dygn).

Pediatrisk population från 2 år till 18 år

Den rekommenderade dosen av mykofenolatmofetil är 600 mg/m

givet peroralt 2 gånger dagligen

(maximalt 2 g per dygn). Myclausen filmdragerade tabletter bör endast förskrivas till patienter med en

kroppsyta på minst 1,5 m

, i en dos av 1 g 2 gånger dagligen (2 g/dygn). Eftersom vissa biverkningar

uppträder oftare i denna åldersgrupp (se avsnitt 4.8) jämfört med hos vuxna, kan tillfällig dosreduktion

eller ett avbrott i behandlingen behöva göras; hänsyn måste då tas till kliniska relevanta faktorer

inkluderande allvarlighetsgraden av biverkningen.

Pediatrisk population < 2 år

Data beträffande säkerhet och effekt på barn under 2 år är begränsade. Dessa är otillräckliga för att

kunna ge dosrekommendationer och därför rekommenderas inte användning i denna åldersgrupp.

Hjärttransplantation

Vuxna

Den orala dosen av Myclausen bör initieras inom 5 dygn efter hjärttransplantation. Normaldosering

vid hjärttransplantation är 1,5 g 2 gånger dagligen (3 g/dygn).

Pediatrisk population

Data saknas för hjärttransplanterade barn.

Levertransplantation

Vuxna

Intravenöst mykofenolatmofetil bör administreras intravenöst under de första 4 dagarna efter

levertransplantation. Därefter ges oralt Myclausen så snart det kan tolereras. Normal oral dosering vid

levertransplantation är 1,5 g 2 gånger dagligen (3 g/dygn).

Pediatrisk population

Data saknas för levertransplanterade barn.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Normaldos för äldre patienter är 1 g 2 gånger dagligen vid njurtransplantation och 1,5 g 2 gånger

dagligen vid hjärt- eller levertransplantation.

Nedsatt njurfunktion

Vid njurtransplantation på patienter med uttalad kronisk njurinsufficiens (glomerulär

filtration < 25 ml/min/1,73 m

) skall doseringar överskridande 1 g två gånger dagligen undvikas,

förutom under tiden omedelbart efter transplantationen. Dessa patienter bör övervakas noggrant. Ingen

dosjustering behövs för patienter som uppvisar försenad transplantatfunktion postoperativt (se

avsnitt 5.2). Det finns inga data avseende hjärt- eller levertransplanterade patienter med kraftigt

nedsatt njurfunktion.

Kraftigt nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs hos njurtransplanterade patienter med allvarlig parenkymal leversjukdom.

Det finns inga data avseende hjärttransplanterade patienter med allvarlig parenkymal leversjukdom.

Behandling vid transplantatavstötning

Mykofenolsyra (MPA) är den aktiva metaboliten till mykofenolatmofetil. Vid

njurtransplantatavstötning ändras inte farmakokinetiken för MPA; dosreduktion eller avbrytande av

Myclausen-behandlingen behövs ej. Det finns ingen grund att justera dosen av Myclausen efter

hjärttransplantatavstötning. Inga farmakokinetiska data finns tillgängliga under

levertransplantatavstötning.

Administreringssätt

Oral administrering.

Försiktighetsåtgärder som måste vidtas innan hantering eller administrering av läkemedlet.

Eftersom mykofenolatmofetil har uppvisat teratogena effekter hos råttor och kaniner, bör Myclausen

tabletter inte krossas.

4.3

Kontraindikationer

Myclausen ska inte ges till patienter med överkänslighet mot mykofenolatmofetil,

mykofenolsyra eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1. Överkänslighetsreaktioner

mot Myclausen har iakttagits (se avsnitt 4.8).

Myclausen ska inte ges till fertila kvinnor som inte använder högeffektiva preventivmedel (se

avsnitt 4.6).

Myclausen-behandling ska inte påbörjas hos fertila kvinnor utan att resultatet från ett

graviditetstest uppvisats för att utesluta oavsiktlig användning vid graviditet (se avsnitt 4.6).

Myclausen ska inte användas vid graviditet förutom om det inte finns någon lämplig alternativ

behandling för att förebygga transplantatavstötning (se avsnitt 4.6).

Myclausen ska inte ges till kvinnor som ammar (se avsnitt 4.6).

4.4

Varningar och försiktighet

Neoplasmer

Vid kombinationsterapi med immunsupprimerande läkemedel, inklusive Myclausen, finns en ökad

risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt hudmaligniteter (se avsnitt 4.8). Risken

förefaller vara relaterad till intensiteten och durationen av immunsuppressionen snarare än till

användningen av något specifikt medel.

Som allmänt råd bör patienter, för att minska risken för hudcancer, utsättas för solljus och UV-ljus i

begränsad omfattning genom användning av skyddande kläder och solskydd med hög skyddsfaktor.

Infektioner

Patienter behandlade med immunsuppressiva läkemedel, inklusive Myclausen, löper ökad risk för

opportunistiska infektioner (bakteriell, svamp, virus och protozoer), infektioner med dödligt förlopp

och sepsis (se avsnitt 4.8). Sådana infektioner inkluderar latent viral reaktivering, såsom reaktivering

av hepatit B eller hepatit C och infektioner orsakade av polyomavirus (BK-virus associerad nefropati

och JC-virus associerad progressiv multifokal leukoencefalopati, PML). Fall av hepatit på grund av

reaktivering av hepatit B eller hepatit C har rapporterats hos patienter som är bärare och som

behandlats med immunsuppressiva läkemedel. Dessa infektioner är ofta relaterade till en hög total

immunsuppressiv belastning och kan leda till allvarliga eller livshotande tillstånd som läkare bör

beakta som differentialdiagnos hos immunsupprimerade patienter med förvärrad njurfunktion eller

neurologiska symtom.

Det finns rapporter om hypogammaglobulinemi i samband med återkommande infektioner hos

patienter som fått Mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsupprimerande läkemedel. I

några fall resulterade byte från Mykofenolatmofetil till ett annat immunsupprimerande läkemedel i att

IgG-värdena i serum återgick till normala nivåer. Immunoglobulin i serum bör kontrolleras hos

patienter som behandlas med Mykofenolatmofetil och som utvecklar återkommande infektioner. Vid

ihållande, kliniskt relevant hypogammaglobulinemi bör lämplig klinisk åtgärd övervägas med hänsyn

till den kraftiga cytostatiska effekt som mykofenolsyra har på T- och B-lymfocyter.

Det finns publicerade rapporter om bronkiektasi hos vuxna och barn som fått Mykofenolatmofetil i

kombination med andra immunsupprimerande läkemedel. I några av fallen resulterade byte från

Mykofenolatmofetil till ett annat immunsupprimerande läkemedel i att de respiratoriska symtomen

förbättrades. Risken för bronkiektasi kan kopplas samman med hypogammaglobulinemi eller till en

direkt effekt på lungorna. Det finns även isolerade rapporter av interstitiell lungsjukdom och

pulmonell fibros, i några fall med dödligt förlopp (se avsnitt 4.8). Det rekommenderas att patienter

som utvecklar kvarstående pulmonella symtom, såsom hosta och dyspné, ska undersökas.

Blodet och immunsystemet

Patienter som behandlas med Myclausen bör kontrolleras med avseende på neutropeni, som kan sättas

i samband med Myclausen som sådant, annan samtidig medicinering, virusinfektioner eller en

kombination av dessa faktorer. Patienter som tar Myclausen bör kontrolleras med fullständigt

blodstatus en gång per vecka under den första månaden, varannan vecka under andra och tredje

behandlingsmånaden och därefter en gång per månad under resten av det första året. Om neutropeni

utvecklas (antalet neutrofila < 1,3 x 10

/μl) så är det lämpligt att göra ett avbrott i eller upphöra med

behandlingen.

Fall av ren erytrocytaplasi (PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med

mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. Mekanismen för

mykofenolatmofetil-inducerad PRCA är okänd. PRCA kan försvinna med dosreduktion eller om

Myclausen-behandlingen upphör. Hos mottagare av transplantat ska förändringar i Myclausen-

behandlingen endast ske under lämplig övervakning för att minimera risken för transplantatavstötning

(se avsnitt 4.8).

Patienter som behandlas med Myclausen skall instrueras att omedelbart rapportera tecken på infektion,

oväntade blåmärken, blödning eller annan manifestation av benmärgssuppression.

Patienter ska informeras om att under behandling med Myclausen kan vaccinationer vara mindre

effektiva och att levande försvagade vacciner ska undvikas (se avsnitt 4.5). Influensavaccinering kan

vara av värde. Förskrivare hänvisas till nationella riktlinjer för influensavaccinering.

Gastrointestinalt

Mykofenolatmofetil har satts i samband med ökad frekvens av störningar i mag-tarmkanalen,

inklusive enstaka fall av gastrointestinal ulceration, blödning och perforation. Myclausen bör

administreras med försiktighet till patienter med aktiv och allvarlig gastrointestinal sjukdom.

Mykofenolatmofetil är en IMPDH (inosinmonofosfatdehydrogenas) hämmare. Därför bör läkemedlet

undvikas hos patienter med sällan förekommande ärftlig brist på hypoxantin-guanin-fosforibosyl-

transferas (HGPRT) som Lesch-Nyhan och Kelley-Seegmiller syndrom.

Interaktioner

Försiktighet bör iakttagas vid byte av kombinationsbehandling från kurer som innehåller

immunsuppressiva läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet för MPA, t ex ciklosporin,

till andra som saknar denna effekt, t ex sirolimus, belatacept, eller vice versa eftersom detta kan

resultera i förändringar av MPA-exponeringen. Läkemedel från andra klasser som påverkar MPAs

enterohepatiska kretslopp, t ex kolestyramin, bör användas med försiktighet på grund av risken för att

både plasmanivåerna och effekten av Myclausen minskar (se även avsnitt 4.5).

Det rekommenderas att Myclausen inte bör ges i kombination med azatioprin eftersom studier med

denna kombinationsbehandling saknas.

Risk/nytta värdering av mykofenolatmofetil i kombination med takrolimus eller sirolimus har inte

fastställts (se avsnitt 4.5).

Särskilda patientgrupper

Äldre patienter kan löpa en ökad risk för biverkningar såsom vissa infektioner (inkluderande

vävnadsinvasiv cytomegalovirussjukdom) och möjligen gastrointestinal blödning och lungödem,

jämfört med yngre individer (se avsnitt 4.8).

Teratogena effekter

Mykofenolat är en stark human teratogen. Spontan abort (frekvens på 45 till 49 %) och medfödda

missbildningar (uppskattad frekvens på 23 till 27 %) har rapporterats efter exponering för MMF under

graviditet. Därför är Myclausen kontraindicerat vid graviditet förutom om det inte finns någon lämplig

alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning. Fertila kvinnliga patienter måste göras

medvetna om riskerna och de måste följa rekommendationerna som anges i avsnitt 4.6 (t ex

preventivmetoder, graviditetstest) innan, under och efter behandling med Myclausen. Läkare ska

säkerställa att kvinnor som tar mykofenolat förstår risken för skador på barnet, behovet av effektiva

preventivmedel och behovet att omedelbart konsultera sin läkare om det finns risk för graviditet.

Preventivmedel (se avsnitt 4.6)

På grund av robusta kliniska bevis som visar på en hög risk för missfall och medfödda missbildningar

när mykofenolatmofetil används vid graviditet ska alla åtgärder vidtas för att undvika graviditet under

behandling. Därför måste fertila kvinnor använda minst en tillförlitlig form av preventivmedel (se

avsnitt 4.3) innan Myclausen-behandlingen startar, under behandling och under sex veckor efter

avslutad behandling, såvida inte avhållsamhet väljs som preventivmetod. Två kompletterande former

av preventivmedel samtidigt är att föredra för att minska risken för misslyckad

preventivmedelsanvändning och oavsiktlig graviditet.

Råd om preventivmedel för män finns i avsnitt 4.6.

Utbildningsmaterial

För att hjälpa patienter att undvika fetal exponering för mykofenolat och för att tillhandahålla

ytterligare viktig säkerhetsinformation kommer innehavaren av godkännandet för försäljning att

tillhandahålla utbildningsmaterial till hälso- och sjukvårdspersonal. Utbildningsmaterialet förstärker

varningarna om mykofenolats teratogenicitet, ger råd om preventivmedelsanvändning innan

behandlingen startar samt ger vägledning om behovet av graviditetstester. Fullständig

patientinformation om den teratogena risken och de graviditetsförebyggande åtgärderna ska ges av

läkare till fertila kvinnor liksom till manliga patienter i tillämpliga fall.

Ytterligare försiktighetsåtgärder

Patienter får inte lämna blod under behandlingen och under minst 6 veckor efter det att behandlingen

med mykofenolat upphört. Män får inte donera sperma under behandlingen och under 90 dagar efter

det att behandlingen med mykofenolat upphört.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s. är näst intill

”natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Aciklovir

Högre plasmakoncentrationer av aciklovir sågs när mykofenolatmofetil gavs tillsammans med

aciklovir jämfört med när aciklovir administrerades separat. Förändringarna i farmakokinetiken för

MPAG (fenolglukuroniden av MPA) var minimala (MPAG ökade med 8 %) och anses inte vara av

klinisk betydelse. Eftersom plasmakoncentrationerna av MPAG ökar vid nedsatt njurfunktion, på

samma vis som för aciklovir, finns en risk att mykofenolatmofetil och aciklovir, eller deras prodrugs

t.ex. valaciklovir, konkurrerar om den tubulära sekretionen, vilket i sin tur kan leda till ytterligare

koncentrationsökningar.

Antacida och protonpumpshämmare (PPI)

Minskad exponering för MPA har observerats när antacida, såsom magnesium och

aluminiumhydroxider, och PPI, inklusive lansoprazol och pantoprazol, administrerades med

mykofenolatmofetil. Vid jämförelse av andelen transplantatavstötningar eller andelen

transplantatförluster hos patienter som behandlades med mykofenolatmofetil och som tog PPI jämfört

med patienter som behandlades med mykofenolatmofetil och som inte tog PPI, kunde ingen

signifikant skillnad ses. Dessa data stöder extrapolering av detta fynd till alla antacida eftersom

minskningen i exponering när mykofenolatmofetil administrerades tillsammans med magnesium och

aluminiumhydroxider är betydligt mindre än när mykofenolatmofetil administrerades tillsammans med

PPI.

Kolestyramin

Efter administrering av en engångsdos 1,5 g mykofenolatmofetil till friska försökspersoner

förbehandlade med 4 g kolestyramin tre gånger dagligen under 4 dagar skedde en 40-procentig

reduktion av AUC värdena för MPA (se avsnitt 4.4 och avsnitt 5.2). Försiktighet bör iakttagas under

samtidig behandling på grund av risken för en minskad effekt av Myclausen.

Läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet

Försiktighet bör iakttagas med läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet på grund av

risken för en minskad effekt av Myclausen.

Ciklosporin A

Farmakokinetiken för ciklosporin A (CsA) påverkas ej av mykofenolatmofetil. Om däremot

ciklosporin-behandling avbryts vid samtidig behandling med Myclausen, bör en cirka 30-procentig

ökning av AUC för MPA förväntas. CsA interfererar med MPAs enterohepatiska recirkulation, vilket

resulterar i minskad MPA-exponering med 30-50 % hos njurtransplanterade patienter som

behandlades med mykofenolatmofetil och CsA jämfört med patienter som fick sirolimus eller

belatacept och jämförbara doser med mykofenolatmofetil (se även avsnitt 4.4). Omvänt bör

förändringar i MPA-exponering förväntas när patienter byter från CsA till ett immunsuppressivt

läkemedel som inte interfererar med MPAs enterohepatiska kretslopp.

Telmisartan

Samtidig behandling med telmisartan och mykofenolatmofetil resulterade i en ungefärlig 30 %

minskning av MPA koncentrationer. Telmisartan ändrar MPAs eliminering genom att öka PPAR

gamma (peroxisomproliferatoraktiverad receptor gamma) uttrycket, vilket i sin tur resulterar i ett ökat

uttryck och aktivitet för UGT1A9. Vid jämförelser av andelen transplantatavstötningar, andelen

transplantatförluster eller biverkningsprofilerna hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil

med eller utan samtidig behandling med telmisartan, sågs inga kliniska konsekvenser av

farmakokinetiska läkemedelsinteraktioner.

Ganciklovir

Baserat på resultat av en enkeldosstudie av rekommenderade doser oralt mykofenolat och iv

ganciklovir och de kända effekterna av njurfunktionsnedsättning på farmakokinetiken av

mykofenolatmofetil (se avsnitt 4.2) och ganciklovir är det att förmoda att samtidig tillförsel av dessa

substanser (som båda utsöndras via renal tubulär sekretion) kan resultera i förhöjning av MPAG- och

ganciklovirkoncentrationerna. Någon påtaglig förändring av farmakokinetiken för MPA förväntas inte

och justering av Myclausen-dosen krävs inte. För patienter med nedsatt njurfunktion och samtidig

tillförsel av Myclausen och ganciklovir, eller deras prodrugs t.ex. valganciklovir, skall

dosrekommendationerna för ganciklovir observeras och patienterna bör följas noga.

Orala preventivmedel

Farmakokinetiken och farmakodynamiken för orala preventivmedel påverkades inte av samtidig

behandling med mykofenolatmofetil (se också avsnitt 5.2).

Rifampicin

Hos patienter som inte tar ciklosporin resulterade samtidig administrering av mykofenolatmofetil och

rifampicin i en minskning av exponeringen av MPA (AUC

0-12 tim

) med 18 % till 70 %. Det

rekommenderas att koncentrationsnivåerna för MPA kontrolleras och att Myclausen-dosen anpassas

därefter, för att upprätthålla klinisk effekt när rifampicin administreras samtidigt.

Sevelamer

Vid samtidig administrering av mykofenolatmofetil och sevelamer noterades en minskning av C

med 30 % och AUC (0-12 tim) med 25 % för MPA utan några kliniska konsekvenser (dvs

transplantatavstötning). Det rekommenderas dock att Myclausen administreras minst en timme före

eller tre timmar efter intag av sevelamer för att minimera effekten på absorptionen av MPA. Det finns

inga data för mykofenolatmofetil med andra fosfatbindande läkemedel förutom sevelamer.

Trimetoprim/sulfametoxazol

Ingen effekt på MPAs biotillgänglighet observerades.

Norfloxacin och metronidazol

Ingen signifikant interaktion observerades när mykofenolatmofetil administrerades samtidigt med

norfloxacin eller metronidazol var för sig till friska försökspersoner. När däremot norfloxacin och

metronidazol kombinerades minskade exponeringen av MPA med cirka 30 % efter en singeldos med

mykofenolatmofetil.

Ciprofloxacin och amoxicillin plus klavulansyra

Reduktioner i predos (dalvärde) MPA-koncentrationer på cirka 50 % har rapporterats hos mottagare av

njurtransplantat under dagarna direkt efter att behandling med oralt ciprofloxacin eller amoxicillin plus

klavulansyra inletts. Denna effekt tenderar att minska vid fortsatt användning av antibiotika och

upphöra inom några dagar efter att antibiotikabehandlingen avslutas. Förändringarna i predosnivån

representerar inte nödvändigtvis förändringarna i den totala MPA-exponeringen. En förändring i

Myclausen-dosen bör därför normalt inte vara nödvändig i frånvaro av kliniska tecken på

transplantatdysfunktion. Emellertid krävs noggrann klinisk övervakning vid kombinationen och kort

efter antibiotikabehandling.

Takrolimus

Hos levertransplanterade patienter som sattes in på mykofenolatmofetil och takrolimus påverkades

inte AUC och C

av MPA, den aktiva metaboliten till mykofenolatmofetil, signifikant vid samtidig

administrering med takrolimus. Däremot förelåg en ca 20-procentig ökning av AUC för takrolimus när

multipla doser av mykofenolatmofetil (1,5 g 2 gånger/dygn) gavs till levertransplanterade patienter

som också tog takrolimus. Hos njurtransplanterade patienter verkar emellertid inte

takrolimuskoncentrationerna ändras av mykofenolatmofetil (se även avsnitt 4.4).

Andra interaktioner

Samtidig administrering av probenecid och mykofenolatmofetil till apor ökade AUC för MPAG

trefaldigt. Andra substanser som är kända för att utsöndras tubulärt via njurarna kan således

konkurrera med MPAG och på så sätt kan plasmakoncentrationerna av MPAG eller den andra

substansen öka.

Levande vacciner

Levande vacciner ska inte ges till patienter med nedsatt immunsvar. Antikroppssvaret på andra

vacciner kan försvagas (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Fertila kvinnor

Graviditet under tiden mykofenolat används måste undvikas. Därför måste fertila kvinnor använda

minst en form av tillförlitligt preventivmedel (se avsnitt 4.3) innan Myclausens-behandlingen startar,

under behandling och under sex veckor efter avslutad behandling, såvida inte avhållsamhet väljs som

preventivmetod. Två kompletterande former av preventivmedel samtidigt är att föredra.

Graviditet

Myclausen är kontraindicerat under graviditet förutom om det inte finns någon lämplig alternativ

behandling för att förebygga transplantatavstötning. Behandlingen ska inte påbörjas utan att resultatet

från ett negativt graviditetstest uppvisats för att utesluta oavsiktlig användning vid graviditet (se

avsnitt 4.3).

Fertila kvinnliga patienter måste göras medvetna om den ökade risken för missfall och medfödda

missbildningar i början av behandlingen och måste få råd om hur graviditet förebyggs och planeras.

Innan behandling med Myclausen startar ska fertila kvinnor ha två negativa graviditetstest från serum

eller urin med en känslighet på minst 25 mIU/ml för att utesluta att fostret oavsiktligt exponeras för

mykofenolat. Det rekommenderas att det andra testet ska göras 8-10 dagar efter det första testet. Vid

transplantation från en avliden donator, om det inte är möjligt att genomföra två tester med

8-10 dagars mellanrum innan behandlingen startar (på grund av tidpunkten för tillgång av

transplantatorgan), måste ett graviditetstest göras direkt innan behandlingen startar och ett ytterligare

test 8-10 dagar senare. Graviditetstester ska upprepas vid kliniskt behov (t ex om uppehåll av

användning av preventivmedel har rapporterats). Resultaten från alla graviditetstester ska diskuteras

med patienten. Patienter skall rådas att omedelbart vända sig till sin läkare vid konstaterad graviditet.

Mykofenolat är en stark human teratogen med ökad risk för spontan abort och medfödda

missbildningar vid exponering under graviditet;

Spontana aborter har rapporterats hos 45 till 49 % av gravida kvinnor som exponerats för

mykofenolatmofetil, jämfört med en rapporterad frekvens på mellan 12 och 33 % hos

organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva medel än

mykofenolatmofetil.

Baserat på litteraturrapporter förekom missbildningar hos 23 till 27 % av levande födda barn till

kvinnor som exponerats för mykofenolatmofetil under graviditeten (jämfört med 2 till 3 % hos

levande födda barn i den totala populationen och cirka 4 till 5 % hos levande födda barn till

organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva medel än

mykofenolatmofetil).

Medfödda missbildningar, inklusive rapporter om multipla missbildningar, har observerats efter

marknadsintroduktionen hos barn till patienter som exponerats för Myclausen i kombination med

andra immunsuppressiva läkemedel under graviditet. Följande missbildningar var de vanligast

rapporterade:

Öronmissbildningar (t ex att ytterörat är missbildat eller saknas), atresi av yttre hörselgången

(mellanörat);

Missbildningar i ansiktet såsom kluven läpp, gomspalt, mikrognati och orbital hypertelorism;

Ögonmissbildningar (t ex kolobom);

Kongenital hjärtsjukdom såsom förmaks- och kammarseptumdefekter;

Missbildningar av fingrarna (t ex polydaktyli, syndaktyli);

Trakeoesofageala missbildningar (t ex esofageal atresi);

Missbildningar i nervsystemet såsom spina bifida;

Missbildningar på njurarna.

Dessutom har det förekommit enstaka rapporter om följande missbildningar:

Mikroftalmi;

Kongenital choroid plexus cysta;

Septum pellucidum agenesi;

Agenesi av olfaktoriska nerver.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3).

Amning

Studier har visat att mykofenolatmofetil utsöndras i mjölken hos diande råttor. Det är inte känt om

denna substans utsöndras i bröstmjölk hos människor. På grund av risken för att mykofenolatmofetil

kan ge upphov till allvarliga biverkningar hos ammade barn, är Myclausen kontraindicerat hos

ammande mödrar (se avsnitt 4.3).

Män

Begränsade kliniska data tyder inte på en ökad risk för missbildning eller missfall efter att fadern

exponerats för mykofenolatmofetil.

Mykofenolsyra (MPA) är en stark teratogen. Det är inte känt om MPA finns i sädesvätska.

Beräkningar baserade på djurdata visar att den maximala mängden MPA som möjligen skulle kunna

överföras till kvinnan är så liten att det är osannolikt att det har någon effekt. Mykofenolat har visats

vara genotoxiskt i djurstudier vid koncentrationer som endast med liten marginal överskrider den

terapeutiska exponeringen för människa så risken för genotoxiska effekter på spermier kan inte helt

uteslutas.

Därför rekommenderas följande försiktighetsåtgärder: sexuellt aktiva manliga patienter eller deras

kvinnliga partners rekommenderas att använda tillförlitliga preventivmedel under tiden den manliga

patienten behandlas och i minst 90 dagar efter att mykofenolatmofetil avslutats. Fertila manliga

patienter ska göras medvetna om och diskutera de potentiella riskerna med att bli far med kvalificerad

hälso- och sjukvårdspersonal.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts. Den farmakodynamiska profilen och de biverkningar som har rapporterats

tyder på att en trafikvarning i samband med Myclausen-behandling är obefogad.

4.8

Biverkningar

Följande biverkningar avser biverkningar rapporterade från kliniska prövningar

De viktigaste biverkningarna i samband med administrering av mykofenolatmofetil i kombination med

ciklosporin och kortikosteroider är diarré, leukopeni, sepsis och kräkningar samt en ökad frekvens av

vissa infektioner (se avsnitt 4.4).

Maligniteter

Vid kombinationsterapi med immunsupprimerande läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil, finns en

ökad risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt hudmaligniteter (se avsnitt 4.4).

Lymfproliferativ sjukdom eller lymfom utvecklades hos 0,6 % av de patienter som erhållit

mykofenolatmofetil (2 eller 3 g/dygn) i kombination med andra immunosuppressiva läkemedel i

kontrollerade njur-(data på 2 g), hjärt- eller levertransplantationsstudier och som följts upp åtminstone

under ett år. Hudcancer (exkl. melanom) inträffade hos 3,6 % av patienterna; andra typer av

maligniteter förekom hos 1,1 % av patienterna. Säkerhetsdata efter 3 års behandling av njur- och

hjärttransplanterade patienter påvisade inga oväntade förändringar i incidens av maligniteter jämfört

med säkerhetsdata efter 1 år. Levertransplanterade patienter har följts upp åtminstone under 1 år, men

mindre än 3 år.

Opportunistiska infektioner

Risken för opportunistiska infektioner ökar för alla transplanterade patienter och kan relateras till

totalimmunosuppressiv belastning (se avsnitt 4.4). De vanligaste opportunistiska infektioner hos

patienter som erhållit mykofenolatmofetil (2 eller 3 g/dygn) i kombination med andra

immunosuppressiva läkemedel i kontrollerade njur-(data på 2 g), hjärt- eller

levertransplantationsstudier och som följts upp åtminstone under 1 år var mukokutan candidainfektion,

CMV viremi/syndrom och Herpes simplex. Andelen av patienter med CMV viremi/syndrom var

13,5 %.

Pediatrisk population

Typ och frekvens av biverkningar i en klinisk prövning, på 92 patienter i åldrarna 2 till 18 år som

givits mykofenolatmofetil 600 mg/m

peroralt 2 gånger dagligen liknade de som observerats hos

vuxna patienter som givits 1 g mykofenolatmofetil 2 gånger dagligen. Emellertid var följande

behandlingsrelaterade biverkningar mer frekventa hos pediatriska patienter, speciellt hos barn under 6

år: diarré, sepsis, leukopeni, anemi och infektion.

Äldre

Äldre patienter (≥ 65 år) löper i allmänhet en större risk att få biverkningar av immunosuppressiv

behandling. Äldre patienter kan vara mer infektionsbenägna (inkluderande vävnadsinvasiv

cytomegalusvirus-infektion) och möjligen utsatta för en större risk att få gastrointestinala blödningar

och lungödem jämfört med yngre patienter när mykofenolatmofetil utgör del av immunsupprimerande

kombinationsterapi.

Övriga biverkningar

I tabell nedan redovisas de biverkningar, troligen eller möjligen relaterade till mykofenolatmofetil,

som rapporterats hos ≥ 1/10 och hos ≥ 1/100 till < 1/10 av patienterna som behandlats med

mykofenolatmofetil i kontrollerade njur-(data på 2 g), hjärt- eller levertransplantationsstudier.

Biverkningar som rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil i

kombination med ciklosporin och kortikosteroider i kliniska njur-, hjärt- eller

levertransplantationsstudier

Inom klassificeringen av organsystem redovisas biverkningarna under rubriker som anger

frekvensområde med följande kategorier: mycket vanlig (≥ 1/10), vanlig (≥ 1/100 till < 1/10), mindre

vanlig (≥ 1/1 000 till < 1/100), sällsynt (≥ 1/10 000 till < 1/1 000), mycket sällsynt (< 1/10 000), ej

känd (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde

efter fallande allvarlighetsgrad.

Klassificering av organsystem

Biverkningar

Infektioner och infestationer

Mycket vanlig

Sepsis, gastrointestinal candidainfektion,

urinvägsinfektion, herpes simplex, herpes

zoster

Vanlig

Pneumoni, influensa, luftvägsinfektion,

candidainfektion i luftvägarna, gastrointestinal

infektion, candidainfektion, gastroenterit,

infektion, bronkit, faryngit, sinuit, hudsvamp,

candidainfektion i huden, vaginal

candidainfektion, rinit

Neoplasier; benigna, maligna

och ospecificerade (samt cystor

och polyper)

Mycket vanlig

Vanlig

Hudcancer, godartad hudtumör

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanlig

Leukopeni, trombocytopeni, anemi

Vanlig

Pancytopeni, leukocytos

Metabolism och nutrition

Mycket vanlig

Vanlig

Acidos, hyperkalemi, hypokalemi,

hyperglykemi, hypomagnesemi, hypokalcemi,

hyperkolesterolemi, hyperlipidemi,

hypofosfatemi, hyperurikemi, gikt, anorexi

Psykiska störningar

Mycket vanlig

Vanlig

Agitation, förvirringstillstånd, depression,

ångest, onormala tankar, sömnlöshet

Centrala och perifera

nervsystemet

Mycket vanlig

Vanlig

Krampanfall, hypertension, tremor, sömnighet,

muskelsvaghetssyndrom, yrsel, huvudvärk,

parestesi, smakstörning

Hjärtat

Mycket vanlig

Vanlig

Takykardi

Blodkärl

Mycket vanlig

Vanlig

Hypotension, hypertension, vasodilatation

Andningsvägar bröstkorg och

mediastinum

Mycket vanlig

Vanlig

Utgjutning i lungsäcken, dyspné, hosta

Mag-tarmkanalen

Mycket vanlig

Kräkning, magsmärta, diarré, illamående

Vanlig

Gastrointestinal blödning, peritonit, ileus, kolit,

magsår, duodenalsår, gastrit, esofagit, stomatit,

obstipation, dyspepsi, flatulens, rapning

Lever och gallvägar

Mycket vanlig

Vanlig

Hepatit, ikterus, hyperbilirubinemi

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanlig

Vanlig

Hudhypertrofi, hudutslag, akne, alopeci

Muskuloskeletala systemet och

bindväv

Mycket vanlig

Vanlig

Artralgi

Njurar och urinvägar

Mycket vanlig

Vanlig

Nedsatt njurfunktion

Klassificering av organsystem

Biverkningar

Allmänna symtom och/eller

symtom vid

administreringsstället

Mycket vanlig

Vanlig

Ödem, feber, frossbrytningar, smärta,

sjukdomskänsla, asteni

Undersökningar

Mycket vanlig

Vanlig

Förhöjda leverenzymer, förhöjt blodkreatinin,

förhöjt LDH (laktatdehydrogenas) i blodet,

förhöjd blodurea, ökning av alkaliska fosfataser

i blodet, viktökning

Observera: 501 (2 g mykofenolatmofetil per dag), 289 (3 g mykofenolatmofetil per dag) och 277 (2 g

intravenöst/3 g oralt mykofenolatmofetil per dag) patienter behandlades i fas III-studier för profylax

mot avstötning vid njur-, hjärt- respektive levertransplantation.

Följande biverkningar avser erfarenheter av biverkningar efter marknadsintroduktion

De typer av biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen av mykofenolatmofetil är

desamma som setts i de kontrollerade njur-, hjärt- eller levertransplantationsstudierna. Tillkomna

biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen beskrivs nedan med frekvensen angiven i

parentes om den är känd.

Gastrointestinala

Gingivalhyperplasi (≥ 1/100 till < 1/10), kolit inklusive cytomegaloviruskolit (≥ 1/100 till < 1/10),

pankreatit (≥ 1/100 till < 1/10) och villi intestinales atrofi.

Infektioner

Allvarliga och livshotande infektioner inkluderande meningit, endokardit, tuberkulos och atypisk

mykobakterieinfektion. Fall av BK-virus associerad nefropati, liksom fall av JC-virus associerad

progressiv multifokal leukoencefalopati (PML), har rapporterats hos patienter behandlade med

immunsuppressiva läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil.

Agranulocytos (≥ 1/1000 till < 1/100) och neutropeni har rapporterats, därför rekommenderas

regelbunden kontroll av patienter som får Myclausen (se avsnitt 4.4). Fall av aplastisk anemi och

benmärgssuppression har rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil, i några

fall med dödligt förlopp.

Blodet och lymfsystemet

Fall av ren erytrocytaplasi (PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med

mykofenolatmofetil (se avsnitt 4.4).

Isolerade fall av onormal neutrofil morfologi, inklusive förvärvad Pelger-Huet anomali, har

observerats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil. Dessa förändringar är inte

förknippade med försämrad neutrofil funktion. Dessa förändringar kan tyda på en

”vänsterförskjutning” (”left shift”) i mognaden av neutrofiler vid hematologiska undersökningar,

vilket av misstag kan tolkas som ett tecken på infektion hos immunsupprimerade patienter såsom

patienter som får mykofenolatmofetil.

Överkänslighet

Överkänslighetsreaktioner inklusive angioneurotiskt ödem och anafylaktisk reaktion har rapporterats.

Graviditet, tillstånd post-partum och under perinatalperioden

Fall av spontan abort har rapporterats hos patienter som exponerats för mykofenolatmofetil,

framförallt under den första trimestern, se avsnitt 4.6.

Medfödda störningar

Efter marknadsintroduktionen har medfödda missbildningar observerats hos barn till patienter som

exponerats för Myclausen i kombination med andra immunsuppressiva medel , se avsnitt 4.6.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Det har förekommit isolerade rapporter om interstitiell lungsjukdom och pulmonell fibros hos

patienter som behandlats med mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsupprimerande

läkemedel, i några fall med dödligt förlopp. Det har också förekommit rapporter om bronkiektasi hos

barn och vuxna (ingen känd frekvens).

Immunsystemet

Hypogammaglobulinemi har rapporterats hos patienter som fått mykofenolatmofetil i kombination

med andra immunsupprimerande läkemedel (ingen känd frekvens).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9

Överdosering

Rapporter om överdosering med mykofenolatmofetil har inkommit från kliniska prövningar och efter

marknadsintroduktionen. I flera av dessa fall rapporterades inga biverkningar. I de överdoseringsfall

där biverkningar rapporterats faller dessa biverkningar inom ramen för läkemedlets kända

säkerhetsprofil.

Det förmodas att en överdosering av mykofenolatmofetil möjligen kan resultera i en för stark

suppression av immunsystemet och att känsligheten för infektioner samt benmärgssuppression ökar

(se avsnitt 4.4). Om neutropeni utvecklas ska doseringen med Myclausen avbrytas eller dosen sänkas

(se avsnitt 4.4).

Hemodialys kan ej förväntas avlägsna MPA eller MPAG i kliniskt signifikanta mängder.

Gallsyrebindande medel, såsom kolestyramin kan avlägsna MPA genom att minska den

enterohepatiska recirkulationen av läkemedlet (se avsnitt 5.2).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Immunsuppressiva medel, selektiva immunsuppressiva medel, ATC-kod:

L04AA06.

Verkningsmekanism

Mykofenolatmofetil är 2-morfolinoetylestern av MPA. MPA är en potent, selektiv, icke-kompetitiv

reversibel hämmare av inosin-monofosfat-dehydrogenas och hämmar därför nysyntesen av guanosin-

nukleotid utan att införlivas i DNA. Eftersom såväl T- som B-lymfocyter till skillnad från andra

celltyper, som kan använda alternativa syntesvägar, är starkt beroende av den primära syntesvägen av

puriner, har MPA en kraftigare cytostatisk effekt på lymfocyter än på andra celler.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Efter peroral administrering absorberas mykofenolatmofetil snabbt och fullständigt. Presystemiskt

metaboliseras mykofenolatmofetil fullständigt till den aktiva metaboliten, MPA. Baserat på den

förebyggande effekten mot akuta avstötningar i samband med njurtransplantationer kan

mykofenolatmofetils immunsupprimerande effekt korreleras till MPA koncentrationen. Den

genomsnittliga biotillgängligheten av mykofenolatmofetil efter peroral tillförsel, baserat på MPA

AUC, är 94 % räknat i förhållande till intravenös mykofenolatmofetil. Intag av föda hade ingen effekt

på den totala absorptionen (MPA-AUC) av mykofenolatmofetil vid doseringen 1,5 g 2 gånger

dagligen till njurtransplantationspatienter. Maximal plasmakoncentration av MPA minskade dock med

40 % vid intag av föda. Mykofenolatmofetil kan överhuvudtaget inte uppmätas i plasma efter peroral

administrering.

Distribution

På grund av den enterohepatiska recirkulationen observeras vanligtvis sekundära ökningar i

plasmakoncentrationen av MPA ca. 6–12 tim efter doseringen. Vid samtidig behandling med

kolestyramin (4 g tre gånger dagligen) ses en ca. 40-procentig reduktion av AUC-värdet för MPA

vilket tyder på en signifikant enterohepatisk recirkulation.

Vid kliniskt relevanta koncentrationer är 97 % av MPA bundet till plasmaalbumin.

Metabolism

MPA metaboliseras huvudsakligen av glukuronyl-transferas (isoform UGT1A9) till den inaktiva

fenol-glukuronid av MPA (MPAG). In vivo återomvandlas MPAG till fritt MPA via enterohepatisk

recirkulation. En mindre acylglukuronid (AcMPAG) bildas också. AcMPAG är farmakologiskt aktivt

och tros vara ansvarig för vissa av mykofenolatmofetil biverkningar (diarré, leukopeni).

Eliminering

En försumbar mängd av substansen (< 1 % av dosen) utsöndras via urinen som MPA. Hela mängden

vid oral administrering av radioaktivt märkt mykofenolatmofetil återfanns, varav 93 % i urin och 6 % i

feces. Större delen (ca 87 %) av den givna dosen utsöndrades i urin som MPAG.

Vid terapeutiska koncentrationer försvinner inte MPA och MPAG vid hemodialys. Vid höga

plasmakoncentrationer av MPAG (> 100 μg/ml) försvinner däremot små mängder av MPAG.

Genom att interferera med enterohepatisk cirkulation av läkemedlet minskar gallsyrabindare såsom

kolestyramin AUC för MPA (se avsnitt 4.9).

MPAs disposition är beroende av flera transportörer. Organiska anjontransporterande polypeptider

(OATP) och ”multidrug resistance-associated protein 2” (MRP2) är involverade i MPAs disposition;

OATP isoformer, MRP2 och ”breast cancer resistance protein” (BCRP) är transportörer förknippade

med glukuronidernas biliära utsöndring. ”Multidrug resistance protein 1” (MDR1) kan också

transportera MPA, men dess bidrag verkar vara begränsad till absorptionsprocessen. I njurarna kan

MPA och dess metaboliter kraftigt interagera med renala anjontransportörer.

Under den tidiga post-transplantationsperioden (< 40 dagar efter transplantation) var hos njur-, hjärt-

och levertransplanterade patienter medelvärdena på AUC och C

för MPA ungefär 30 % respektive

40 % lägre jämfört med under den senare post-transplantationsperioden (3–6 månader efter

transplantationen).

Särskilda patientgrupper

Nedsatt njurfunktion

I en enkeldosstudie (6 försökspersoner/grupp) uppvisade personer med uttalad kronisk njurinsufficiens

(glomerulär filtration < 25 ml/min/1,73 m

) genomsnittliga AUC-värden i plasma för MPA som var

28–75 % högre än motsvarande medelvärden hos personer med mindre uttalad

njurfunktionsnedsättning eller hos friska personer. Efter en engångsdos var dock i genomsnitt

AUC-värdet för MPAG 3–6 gånger högre hos personer med uttalad kronisk njurinsufficiens än hos

personer med mindre uttalad njurfunktionsnedsättning eller hos friska personer, vilket överensstämmer

med den kända renala utsöndringen av MPAG. Kinetikstudier vid upprepad dosering har ej gjorts på

patienter med uttalad kronisk njurinsufficiens. Data för hjärt- eller levertransplanterade patienter med

uttalad kronisk njurinsufficiens saknas.

Försenad start av renal transplantatfunktion

Patienter med försenad start av den renala transplantatfunktionen hade ett medelvärde av AUC

0–12 tim

för MPA som var jämförbart med värdet hos patienter utan försenad start av transplantatfunktionen,

medan AUC

0–12tim

för MPAG var 2–3 gånger högre i den förra gruppen. En övergående ökning av den

fria fraktionen och plasmakoncentrationen av MPA kan förekomma hos patienter med försenad renal

transplantatfunktion. Dosjustering av Myclausen verkar inte vara nödvändig.

Nedsatt leverfunktion

Hos frivilliga försökspersoner med alkoholbetingad cirros påverkades ej MPA-glukuroniderings-

förmågan. Leversjukdom som framförallt är förknippad med gallskada, såsom primär gallcirros, kan

emellertid ge en annan effekt.

Pediatrisk population

Farmakokinetiska parametrar utvärderades hos 49 pediatriska patienter (ålder 2 till 18 år) som efter

njurtransplantation givits 600 mg/m

mykofenolatmofetil peroralt 2 gånger dagligen. Denna dos

åstadkom AUC-värden för MPA som överensstämde med de som sågs hos vuxna njurtransplanterade

patienter som erhållit mykofenolatmofetil i en dos av 1 g 2 gånger dagligen i den tidiga och senare

posttransplantationsperioden. AUC-värdena för MPA genom åldersgrupperna var desamma i den

tidiga och senare perioden efter transplantationen.

Äldre

På äldre patienter (≥65 år) är farmakokinetiken av mykofenolatmofetil ej formellt utvärderad.

Orala preventivmedel

Farmakokinetiken för orala preventivmedel påverkades inte av samtidig behandling med

mykofenolatmofetil (se också avsnitt 4.5). En studie på samtidig behandling med mykofenolatmofetil

(1 g 2 ggr dagligen) och orala preventivmedel i kombination innehållande etinylestradiol (0,02 mg till

0,04 mg) och levonorgestrel (0,05 mg till 0,15 mg), desogestrel (0,15 mg) eller gestoden (0,05 mg till

0,10 mg) visade ingen kliniskt relevant påverkan av mykofenolatmofetil på den hämmande effekten på

ägglossningen av de orala preventivmedlen. Denna studie genomfördes på 18 icke transplanterade

kvinnor (som inte fick andra immunosuppressiva medel) under 3 på varandra följande

menstruationscykler. Serumnivåerna av LH, FSH och progesteron påverkades inte signifikant.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I experimentella modeller har mykofenolatmofetil inte visat tumörframkallande effekter. Den högsta

dos som testades i carcinogenicitetsstudier på djur gav en 2–3 gånger högre systemexponering (AUC

eller C

) jämfört med den hos njurtransplanterade patienter behandlade med rekommenderad dos

(2 g/dygn) och 1,3–2 gånger högre systemexponering (AUC eller C

) jämfört med den hos

hjärttransplanterade patienter behandlade med rekommenderad dos (3 g/dygn).

Två genotoxiska tester (in vitro muslymfomtest och in vivo mikrokärntest med benmärg från mus)

visade att mykofenolatmofetil möjligen kan orsaka kromosom-aberrationer. Dessa effekter kan vara

relaterade till det farmakodynamiska verkningssättet, såsom hämning av nukleotidsyntesen i känsliga

celler. Andra in vitro test för detektion av genetiska skador visade inte på någon genotoxisk aktivitet.

Mykofenolatmofetil påverkar ej fertiliteten hos hanråttor efter perorala doser upp till

20 mg/kg/dygn. Systemexponeringen vid denna dos var 2–3 gånger högre än den kliniska

exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn) och 1,3–2 gånger högre jämfört med den kliniska

exponeringen hos hjärttransplanterade patienter vid rekommenderad dos (3 g/dygn). Perorala doser på

4,5 mg/kg/dygn

orsakade, i en annan fertilitets och reproduktionsundersökning på honråttor,

missbildningar (inkluderande anoftalmi, agnati och hydrocephalus) hos första generationen avkomma

utan att vara toxisk för mödrarna. Systemexponeringen vid denna dos var ungefär hälften av den

kliniska exponeringen hos njurtransplanterade patienter vid rekommenderad dos (2 g/dygn) och cirka

en tredjedel av den kliniska exponeringen hos hjärttransplanterade patienter vid rekommenderad dos

(3 g/dygn). Inga tydliga effekter på fertilitets- eller reproduktionsparametrar kunde konstateras hos

mödrarna eller i nästa generation.

I teratologiska studier på råttor och kaniner noterades resorption av foster och missbildningar vid

6 mg/kg/dygn

för råttor (inkluderande anoftalmi, agnati och hydrocephalus) och vid 90 mg/kg/dygn

för

kaniner (inkluderande kardiovaskulära och renala anomalier så som ektopisk placering av hjärta och

njurar samt bråck i diafragma och navel) utan att ämnet var toxiskt för mödrarna. Systemexponeringen

vid denna dos var ungefär hälften av den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn)

hos njurtransplanterade patienter och cirka en tredjedel av den kliniska exponeringen vid

rekommenderad dos (3 g/dygn) hos hjärttransplanterade patienter (se avsnitt 4.6).

Toxikologiska studier utförda med mykofenolatmofetil på råtta, mus, hund och apa visade

företrädesvis effekter på de hematopoetiska och lymfoida systemen. Dessa effekter uppträdde vid

systemexponeringar som var lika eller mindre än den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos

(2 g/dygn) för mottagare av njurtransplantat. Gastrointestinala effekter iakttogs på hund vid

systemexponering som var lika eller mindre än exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn).

Gastrointestinala och renala effekter liknande de som uppträder vid dehydrering observerades på apa

vid högsta dosnivå (systemexponering lika eller högre än klinisk exponering). Mykofenolatmofetils

prekliniska toxicitetsprofil stämmer väl överens med de biverkningar som observerats i det kliniska

prövningsprogrammet (se avsnitt 4.8).

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Mikrokristallin cellulosa

Povidon (K-30)

Kroskarmellosnatrium

Magnesiumstearat

Tabletthölje

Polyvinylalkohol (partiellt hydrolyserad)

Titandioxid (E 171)

Makrogol 3000

Talk

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

PVC-aluminiumblister som innehåller 10 filmdragerade tabletter.

Varje kartong innehåller antingen 50 eller 150 filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Passauer Pharma GmbH

Eiderstedter Weg 3

14129 Berlin

Tyskland

Tel.: 0049 (0)30 744 60 12

Fax: 0049 (0)30 744 60 41

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/10/647/001-002

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 7 oktober 2010

Datum för den senaste förnyelsen: 27 maj 2015

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu.

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Myclausen 250 mg hårda kapslar.

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje hård kapsel innehåller 250 mg mykofenolatmofetil.

För den fullständiga förteckningen över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Kapsel, hård

Avlånga, vita kapslar.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Myclausen är avsett för vuxna samt barn och ungdomar i åldern 2 till 18 år i kombination med

ciklosporin och kortikosteroider som profylax mot akut transplantatavstötning hos patienter som fått

ett allogent njur-, hjärt- eller levertransplantat.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Myclausen bör ske under ledning av läkare med erfarenhet av

transplantationsmedicin.

Dosering

Njurtransplantation

Vuxna

Den orala dosen av Myclausen bör initieras inom 72 timmar efter transplantation. Normaldosering är

1 g 2 gånger dagligen (2 g/dygn).

Pediatrisk population från 2 år till 18 år

Den rekommenderade dosen av mykofenolatmofetil är 600 mg/m

givet peroralt 2 gånger dagligen

(maximalt 2 g per dygn). Myclausen kapslar bör endast förskrivas till patienter med en kroppsyta på

minst 1,25 m

. Patienter med en kroppsyta på 1,25 m

till 1,5 m

kan ordineras Myclausen kapslar i en

dos på 750 mg två gånger dagligen (1,5 g/dygn). Patienter med en kroppsyta större än 1,5 m

ordineras Myclausen kapslar i en dos av 1 g 2 gånger dagligen (2 g/dygn). Eftersom vissa biverkningar

uppträder oftare i denna åldersgrupp (se avsnitt 4.8) jämfört med hos vuxna, kan tillfällig dosreduktion

eller ett avbrott i behandlingen behöva göras; hänsyn måste då tas till kliniska relevanta faktorer

inkluderande allvarlighetsgraden av biverkningen.

Pediatrisk population < 2 år

Data beträffande säkerhet och effekt på barn under 2 år är begränsade. Dessa är otillräckliga för att

kunna ge dosrekommendationer och därför rekommenderas inte användning i denna åldersgrupp.

Hjärttransplantation

Vuxna

Den orala dosen av Myclausen bör initieras inom 5 dygn efter hjärttransplantation. Normaldosering

vid hjärttransplantation är 1,5 g 2 gånger dagligen (3 g/dygn).

Pediatrisk population

Data saknas för hjärttransplanterade barn.

Levertransplantation

Vuxna

Intravenöst mykofenolatmofetil bör administreras intravenöst under de första 4 dagarna efter

levertransplantation. Därefter ges oralt Myclausen så snart det kan tolereras. Normal oral dosering vid

levertransplantation är 1,5 g 2 gånger dagligen (3 g/dygn).

Pediatrisk population

Data saknas för levertransplanterade barn.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Normaldos för äldre patienter är 1 g 2 gånger dagligen vid njurtransplantation och 1,5 g 2 gånger

dagligen vid hjärt- eller levertransplantation.

Nedsatt njurfunktion

Vid njurtransplantation på patienter med uttalad kronisk njurinsufficiens (glomerulär

filtration < 25 ml/min/1,73 m

) skall doseringar överskridande 1 g två gånger dagligen undvikas,

förutom under tiden omedelbart efter transplantationen. Dessa patienter bör övervakas noggrant. Ingen

dosjustering behövs för patienter som uppvisar försenad transplantatfunktion postoperativt (se

avsnitt 5.2). Det finns inga data avseende hjärt- eller levertransplanterade patienter med kraftigt

nedsatt njurfunktion.

Kraftigt nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs hos njurtransplanterade patienter med allvarlig parenkymal leversjukdom.

Det finns inga data avseende hjärttransplanterade patienter med allvarlig parenkymal leversjukdom.

Behandling vid transplantatavstötning

Mykofenolsyra (MPA) är den aktiva metaboliten till mykofenolatmofetil. Vid

njurtransplantatavstötning ändras inte farmakokinetiken för MPA; dosreduktion eller avbrytande av

Myclausen-behandlingen behövs ej. Det finns ingen grund att justera dosen av Myclausen efter

hjärttransplantatavstötning. Inga farmakokinetiska data finns tillgängliga under

levertransplantatavstötning.

Administreringssätt

Oral administrering.

Försiktighetsåtgärder som måste vidtas innan hantering eller administrering av läkemedlet.

Eftersom mykofenolatmofetil har uppvisat teratogena effekter hos råttor och kaniner, bör Myclausen

kapslar inte öppnas eller krossas för att undvika att pulvret i kapslarna inandas eller kommer i direkt

kontakt med hud eller slemhinnor. Vid sådan kontakt skall det berörda området tvättas noggrant med

tvål och vatten; ögonen sköljs med rent vatten.

4.3

Kontraindikationer

Myclausen ska inte ges till patienter med överkänslighet mot mykofenolatmofetil,

mykofenolsyra eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1. Överkänslighetsreaktioner

mot Myclausen har iakttagits (se avsnitt 4.8).

Myclausen ska inte ges till fertila kvinnor som inte använder högeffektiva preventivmedel (se

avsnitt 4.6).

Myclausen-behandling ska inte påbörjas hos fertila kvinnor utan att resultatet från ett

graviditetstest uppvisats för att utesluta oavsiktlig användning vid graviditet (se avsnitt 4.6).

Myclausen ska inte användas vid graviditet förutom om det inte finns någon lämplig alternativ

behandling för att förebygga transplantatavstötning (se avsnitt 4.6).

Myclausen ska inte ges till kvinnor som ammar (se avsnitt 4.6).

4.4

Varningar och försiktighet

Neoplasmer

Vid kombinationsterapi med immunsupprimerande läkemedel, inklusive Myclausen, finns en ökad

risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt hudmaligniteter (se avsnitt 4.8). Risken

förefaller vara relaterad till intensiteten och durationen av immunsuppressionen snarare än till

användningen av något specifikt medel.

Som allmänt råd bör patienter, för att minska risken för hudcancer, utsättas för solljus och UV-ljus i

begränsad omfattning genom användning av skyddande kläder och solskydd med hög skyddsfaktor.

Infektioner

Patienter behandlade med immunsuppressiva läkemedel, inklusive Myclausen, löper ökad risk för

opportunistiska infektioner (bakteriell, svamp, virus och protozoer), infektioner med dödligt förlopp

och sepsis (se avsnitt 4.8). Sådana infektioner inkluderar latent viral reaktivering, såsom reaktivering

av hepatit B eller hepatit C och infektioner orsakade av polyomavirus (BK-virus associerad nefropati

och JC-virus associerad progressiv multifokal leukoencefalopati, PML). Fall av hepatit på grund av

reaktivering av hepatit B eller hepatit C har rapporterats hos patienter som är bärare och som

behandlats med immunsuppressiva läkemedel. Dessa infektioner är ofta relaterade till en hög total

immunsuppressiv belastning och kan leda till allvarliga eller livshotande tillstånd som läkare bör

beakta som differentialdiagnos hos immunsupprimerade patienter med förvärrad njurfunktion eller

neurologiska symtom.

Det finns rapporter om hypogammaglobulinemi i samband med återkommande infektioner hos

patienter som fått Mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsupprimerande läkemedel. I

några fall resulterade byte från Mykofenolatmofetil till ett annat immunsupprimerande läkemedel i att

IgG-värdena i serum återgick till normala nivåer. Immunoglobulin i serum bör kontrolleras hos

patienter som behandlas med Mykofenolatmofetil och som utvecklar återkommande infektioner. Vid

ihållande, kliniskt relevant hypogammaglobulinemi bör lämplig klinisk åtgärd övervägas med hänsyn

till den kraftiga cytostatiska effekt som mykofenolsyra har på T- och B-lymfocyter.

Det finns publicerade rapporter om bronkiektasi hos vuxna och barn som fått Mykofenolatmofetil i

kombination med andra immunsupprimerande läkemedel. I några av fallen resulterade byte från

Mykofenolatmofetil till ett annat immunsupprimerande läkemedel i att de respiratoriska symtomen

förbättrades. Risken för bronkiektasi kan kopplas samman med hypogammaglobulinemi eller till en

direkt effekt på lungorna. Det finns även isolerade rapporter av interstitiell lungsjukdom och

pulmonell fibros, i några fall med dödligt förlopp (se avsnitt 4.8). Det rekommenderas att patienter

som utvecklar kvarstående pulmonella symtom, såsom hosta och dyspné, ska undersökas.

Blodet och immunsystemet

Patienter som behandlas med Myclausen bör kontrolleras med avseende på neutropeni, som kan sättas

i samband med Myclausen som sådant, annan samtidig medicinering, virusinfektioner eller en

kombination av dessa faktorer. Patienter som tar Myclausen bör kontrolleras med fullständigt

blodstatus en gång per vecka under den första månaden, varannan vecka under andra och tredje

behandlingsmånaden och därefter en gång per månad under resten av det första året. Om neutropeni

utvecklas (antalet neutrofila < 1,3 x 10

/μl) så är det lämpligt att göra ett avbrott i eller upphöra med

behandlingen.

Fall av ren erytrocytaplasi (PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med

mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. Mekanismen för

mykofenolatmofetil-inducerad PRCA är okänd. PRCA kan försvinna med dosreduktion eller om

Myclausen-behandlingen upphör. Hos mottagare av transplantat ska förändringar i Myclausen-

behandlingen endast ske under lämplig övervakning för att minimera risken för transplantatavstötning

(se avsnitt 4.8).

Patienter som behandlas med Myclausen skall instrueras att omedelbart rapportera tecken på infektion,

oväntade blåmärken, blödning eller annan manifestation av benmärgssuppression.

Patienter ska informeras om att under behandling med Myclausen kan vaccinationer vara mindre

effektiva och att levande försvagade vacciner ska undvikas (se avsnitt 4.5). Influensavaccinering kan

vara av värde. Förskrivare hänvisas till nationella riktlinjer för influensavaccinering.

Gastrointestinalt

Mykofenolatmofetil har satts i samband med ökad frekvens av störningar i mag-tarmkanalen,

inklusive enstaka fall av gastrointestinal ulceration, blödning och perforation. Myclausen bör

administreras med försiktighet till patienter med aktiv och allvarlig gastrointestinal sjukdom.

Mykofenolatmofetil är en IMPDH (inosinmonofosfatdehydrogenas) hämmareDärför bör läkemedlet

undvikas hos patienter med sällan förekommande ärftlig brist på hypoxantin-guanin-fosforibosyl-

transferas (HGPRT) som Lesch-Nyhan och Kelley-Seegmiller syndrom.

Interaktioner

Försiktighet bör iakttagas vid byte av kombinationsbehandling från kurer som innehåller

immunsuppressiva läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet för MPA, t ex ciklosporin,

till andra som saknar denna effekt, t ex sirolimus, belatacept, eller vice versa eftersom detta kan

resultera i förändringar av MPA-exponeringen. Läkemedel från andra klasser som påverkar MPAs

enterohepatiska kretslopp, t ex kolestyramin, bör användas med försiktighet på grund av risken för att

både plasmanivåerna och effekten av Myclausen minskar (se även avsnitt 4.5).

Myclausen bör inte ges i kombination med azatioprin eftersom studier med denna

kombinationsbehandling saknas.

Risk/nytta värdering av mykofenolatmofetil i kombination med takrolimus eller sirolimus har inte

fastställts (se avsnitt 4.5).

Särskilda patientgrupper

Äldre patienter kan löpa en ökad risk för biverkningar såsom vissa infektioner (inkluderande

vävnadsinvasiv cytomegalovirussjukdom) och möjligen gastrointestinal blödning och lungödem,

jämfört med yngre individer (se avsnitt 4.8).

Teratogena effekter

Mykofenolat är en stark human teratogen. Spontan abort (frekvens på 45 till 49 %) och medfödda

missbildningar (uppskattad frekvens på 23 till 27 %) har rapporterats efter exponering för MMF under

graviditet. Därför är Myclausen kontraindicerat vid graviditet förutom om det inte finns någon lämplig

alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning. Fertila kvinnliga patienter måste göras

medvetna om riskerna och de måste följa rekommendationerna som anges i avsnitt 4.6 (t ex

preventivmetoder, graviditetstest) innan, under och efter behandling med Myclausen. Läkare ska

säkerställa att kvinnor som tar mykofenolat förstår risken för skador på barnet, behovet av effektiva

preventivmedel och behovet att omedelbart konsultera sin läkare om det finns risk för graviditet.

Preventivmedel (se avsnitt 4.6)

På grund av robusta kliniska bevis som visar på en hög risk för missfall och medfödda missbildningar

när mykofenolatmofetil används vid graviditet ska alla åtgärder vidtas för att undvika graviditet under

behandling. Därför måste fertila kvinnor använda minst en tillförlitlig form av preventivmedel (se

avsnitt 4.3) innan Myclausen-behandlingen startar, under behandling och under sex veckor efter

avslutad behandling, såvida inte avhållsamhet väljs som preventivmetod. Två kompletterande former

av preventivmedel samtidigt är att föredra för att minska risken för misslyckad

preventivmedelsanvändning och oavsiktlig graviditet.

Råd om preventivmedel för män finns i avsnitt 4.6.

Utbildningsmaterial

För att hjälpa patienter att undvika fetal exponering för mykofenolat och för att tillhandahålla

ytterligare viktig säkerhetsinformation kommer innehavaren av godkännandet för försäljning att

tillhandahålla utbildningsmaterial till hälso- och sjukvårdspersonal. Utbildningsmaterialet förstärker

varningarna om mykofenolats teratogenicitet, ger råd om preventivmedelsanvändning innan

behandlingen startar samt ger vägledning om behovet av graviditetstester. Fullständig

patientinformation om den teratogena risken och de graviditetsförebyggande åtgärderna ska ges av

läkare till fertila kvinnor liksom till manliga patienter i tillämpliga fall.

Ytterligare försiktighetsåtgärder

Patienter får inte lämna blod under behandlingen och under minst 6 veckor efter det att behandlingen

med mykofenolat upphört. Män får inte donera sperma under behandlingen och under 90 dagar efter

det att behandlingen med mykofenolat upphört.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s. är näst intill

”natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Aciklovir

Högre plasmakoncentrationer av aciklovir sågs när mykofenolatmofetil gavs tillsammans med

aciklovir jämfört med när aciklovir administrerades separat. Förändringarna i farmakokinetiken för

MPAG (fenolglukuroniden av MPA) var minimala (MPAG ökade med 8 %) och anses inte vara av

klinisk betydelse. Eftersom plasmakoncentrationerna av MPAG ökar vid nedsatt njurfunktion, på

samma vis som för aciklovir, finns en risk att mykofenolatmofetil och aciklovir, eller deras prodrugs

t.ex. valaciklovir, konkurrerar om den tubulära sekretionen, vilket i sin tur kan leda till ytterligare

koncentrationsökningar.

Antacida och protonpumpshämmare (PPI)

Minskad exponering för MPA har observerats när antacida, såsom magnesium och

aluminiumhydroxider, och PPI, inklusive lansoprazol och pantoprazol, administrerades med

mykofenolatmofetil. Vid jämförelse av andelen transplantatavstötningar eller andelen

transplantatförluster hos patienter som behandlades med mykofenolatmofetil och som tog PPI jämfört

med patienter som behandlades med mykofenolatmofetil och som inte tog PPI, kunde ingen

signifikant skillnad ses. Dessa data stöder extrapolering av detta fynd till alla antacida eftersom

minskningen i exponering när mykofenolatmofetil administrerades tillsammans med magnesium och

aluminiumhydroxider är betydligt mindre än när mykofenolatmofetil administrerades tillsammans med

PPI.

Kolestyramin

Efter administrering av en engångsdos 1,5 g mykofenolatmofetil till friska försökspersoner

förbehandlade med 4 g kolestyramin tre gånger dagligen under 4 dagar skedde en 40-procentig

reduktion av AUC värdena för MPA (se avsnitt 4.4 och avsnitt 5.2). Försiktighet bör iakttagas under

samtidig behandling på grund av risken för en minskad effekt av Myclausen.

Läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet

Försiktighet bör iakttagas med läkemedel som påverkar det enterohepatiska kretsloppet på grund av

risken för en minskad effekt av Myclausen.

Ciklosporin A

Farmakokinetiken för ciklosporin A (CsA) påverkas ej av mykofenolatmofetil. Om däremot

ciklosporin-behandling avbryts vid samtidig behandling med Myclausen, bör en cirka 30-procentig

ökning av AUC för MPA förväntas. CsA interfererar med MPAs enterohepatiska recirkulation, vilket

resulterar i minskad MPA-exponering med 30-50 % hos njurtransplanterade patienter som

behandlades med mykofenolatmofetil och CsA jämfört med patienter som fick sirolimus eller

belatacept och jämförbara doser med mykofenolatmofetil (se även avsnitt 4.4). Omvänt bör

förändringar i MPA-exponering förväntas när patienter byter från CsA till ett immunsuppressivt

läkemedel som inte interfererar med MPAs enterohepatiska kretslopp.

Telmisartan

Samtidig behandling med telmisartan och mykofenolatmofetil resulterade i en ungefärlig 30 %

minskning av MPA koncentrationer. Telmisartan ändrar MPAs eliminering genom att öka PPAR

gamma (peroxisomproliferatoraktiverad receptor gamma) uttrycket, vilket i sin tur resulterar i ett ökat

uttryck och aktivitet för UGT1A9. Vid jämförelser av andelen transplantatavstötningar, andelen

transplantatförluster eller biverkningsprofilerna hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil

med eller utan samtidig behandling med telmisartan, sågs inga kliniska konsekvenser av

farmakokinetiska läkemedelsinteraktioner.

Ganciklovir

Baserat på resultat av en enkeldosstudie av rekommenderade doser oralt mykofenolat och iv

ganciklovir och de kända effekterna av njurfunktionsnedsättning på farmakokinetiken av

mykofenolatmofetil (se avsnitt 4.2) och ganciklovir är det att förmoda att samtidig tillförsel av dessa

substanser (som båda utsöndras via renal tubulär sekretion) kan resultera i förhöjning av MPAG- och

ganciklovirkoncentrationerna. Någon påtaglig förändring av farmakokinetiken för MPA förväntas inte

och justering av Myclausen-dosen krävs inte. För patienter med nedsatt njurfunktion och samtidig

tillförsel av Myclausen och ganciklovir, eller deras prodrugs t.ex. valganciklovir, skall

dosrekommendationerna för ganciklovir observeras och patienterna bör följas noga.

Orala preventivmedel

Farmakokinetiken och farmakodynamiken för orala preventivmedel påverkades inte av samtidig

behandling med mykofenolatmofetil (se också avsnitt 5.2).

Rifampicin

Hos patienter som inte tar ciklosporin resulterade samtidig administrering av mykofenolatmofetil och

rifampicin i en minskning av exponeringen av MPA (AUC

0-12 tim

) med 18 % till 70 %. Det

rekommenderas att koncentrationsnivåerna för MPA kontrolleras och att Myclausen-dosen anpassas

därefter, för att upprätthålla klinisk effekt när rifampicin administreras samtidigt.

Sevelamer

Vid samtidig administrering av mykofenolatmofetil och sevelamer noterades en minskning av C

med 30 % och AUC (0-12tim)

med 25 % för MPA utan några kliniska konsekvenser (dvs

transplantatavstötning). Det rekommenderas dock att Myclausen administreras minst en timme före

eller tre timmar efter intag av sevelamer för att minimera effekten på absorptionen av MPA. Det finns

inga data för mykofenolatmofetil med andra fosfatbindande läkemedel förutom sevelamer.

Trimetoprim/sulfametoxazol

Ingen effekt på MPAs biotillgänglighet observerades.

Norfloxacin och metronidazol

Ingen signifikant interaktion observerades när mykofenolatmofetil administrerades samtidigt med

norfloxacin eller metronidazol var för sig till friska försökspersoner. När däremot norfloxacin och

metronidazol kombinerades minskade exponeringen av MPA med cirka 30 % efter en singeldos med

mykofenolatmofetil.

Ciprofloxacin och amoxicillin plus klavulansyra

Reduktioner i predos (dalvärde) MPA-koncentrationer på cirka 50 % har rapporterats hos mottagare av

njurtransplantat under dagarna direkt efter att behandling med oralt ciprofloxacin eller amoxicillin plus

klavulansyra inletts. Denna effekt tenderar att minska vid fortsatt användning av antibiotika och

upphöra inom några dagar efter att antibiotikabehandlingen avslutas. Förändringarna i predosnivån

representerar inte nödvändigtvis förändringarna i den totala MPA-exponeringen. En förändring i

Myclausen-dosen bör därför normalt inte vara nödvändig i frånvaro av kliniska tecken på

transplantatdysfunktion. Emellertid krävs noggrann klinisk övervakning vid kombinationen och kort

efter antibiotikabehandling.

Takrolimus

Hos levertransplanterade patienter som sattes in på mykofenolatmofetil och takrolimus påverkades

inte AUC och C

av MPA, den aktiva metaboliten till mykofenolatmofetil, signifikant vid samtidig

administrering med takrolimus. Däremot förelåg en ca 20-procentig ökning av AUC för takrolimus när

multipla doser av mykofenolatmofetil (1,5 g 2 gånger/dygn) gavs till levertransplanterade patienter

som också tog takrolimus. Hos njurtransplanterade patienter verkar emellertid inte

takrolimuskoncentrationerna ändras av mykofenolatmofetil (se även avsnitt 4.4).

Andra interaktioner

Samtidig administrering av probenecid och mykofenolatmofetil till apor ökade AUC för MPAG

trefaldigt. Andra substanser som är kända för att utsöndras tubulärt via njurarna kan således

konkurrera med MPAG och på så sätt kan plasmakoncentrationerna av MPAG eller den andra

substansen öka.

Levande vacciner

Levande vacciner ska inte ges till patienter med nedsatt immunsvar. Antikroppssvaret på andra

vacciner kan försvagas (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Fertila kvinnor

Graviditet under tiden mykofenolat används måste undvikas. Därför måste fertila kvinnor använda

minst en form av tillförlitligt preventivmedel (se avsnitt 4.3) innan Myclausens-behandlingen startar,

under behandling och under sex veckor efter avslutad behandling, såvida inte avhållsamhet väljs som

preventivmetod. Två kompletterande former av preventivmedel samtidigt är att föredra.

Graviditet

Myclausen är kontraindicerat under graviditet förutom om det inte finns någon lämplig alternativ

behandling för att förebygga transplantatavstötning. Behandlingen ska inte påbörjas utan att resultatet

från ett negativt graviditetstest uppvisats för att utesluta oavsiktlig användning vid graviditet (se

avsnitt 4.3).

Fertila kvinnliga patienter måste göras medvetna om den ökade risken för missfall och medfödda

missbildningar i början av behandlingen och måste få råd om hur graviditet förebyggs och planeras.

Innan behandling med Myclausen startar ska fertila kvinnor ha två negativa graviditetstest från serum

eller urin med en känslighet på minst 25 mIU/ml för att utesluta att fostret oavsiktligt exponeras för

mykofenolat. Det rekommenderas att det andra testet ska göras 8-10 dagar efter det första testet. Vid

transplantation från en avliden donator, om det inte är möjligt att genomföra två tester med

8-10 dagars mellanrum innan behandlingen startar (på grund av tidpunkten för tillgång av

transplantatorgan), måste ett graviditetstest göras direkt innan behandlingen startar och ett ytterligare

test 8-10 dagar senare. Graviditetstester ska upprepas vid kliniskt behov (t ex om uppehåll av

användning av preventivmedel har rapporterats). Resultaten från alla graviditetstester ska diskuteras

med patienten. Patienter skall rådas att omedelbart vända sig till sin läkare vid konstaterad graviditet.

Mykofenolat är en stark human teratogen med ökad risk för spontan abort och medfödda

missbildningar vid exponering under graviditet;

Spontana aborter har rapporterats hos 45 till 49 % av gravida kvinnor som exponerats för

mykofenolatmofetil, jämfört med en rapporterad frekvens på mellan 12 och 33 % hos

organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva medel än

mykofenolatmofetil.

Baserat på litteraturrapporter förekom missbildningar hos 23 till 27 % av levande födda barn till

kvinnor som exponerats för mykofenolatmofetil under graviditeten (jämfört med 2 till 3 % hos

levande födda barn i den totala populationen och cirka 4 till 5 % hos levande födda barn till

organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva medel än

mykofenolatmofetil).

Medfödda missbildningar, inklusive rapporter om multipla missbildningar, har observerats efter

marknadsintroduktionen hos barn till patienter som exponerats för Myclausen i kombination med

andra immunsuppressiva läkemedel under graviditet. Följande missbildningar var de vanligast

rapporterade:

Öronmissbildningar (t ex att ytterörat är missbildat eller saknas), atresi av yttre hörselgången

(mellanörat);

Missbildningar i ansiktet såsom kluven läpp, gomspalt, mikrognati och orbital hypertelorism;

Ögonmissbildningar (t ex kolobom);

Kongenital hjärtsjukdom såsom förmaks- och kammarseptumdefekter;

Missbildningar av fingrarna (t ex polydaktyli, syndaktyli);

Trakeoesofageala missbildningar (t ex esofageal atresi);

Missbildningar i nervsystemet såsom spina bifida;

Missbildningar på njurarna.

Dessutom har det förekommit enstaka rapporter om följande missbildningar:

Mikroftalmi;

Kongenital choroid plexus cysta;

Septum pellucidum agenesi;

Agenesi av olfaktoriska nerver.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3).

Amning

Studier har visat att mykofenolatmofetil utsöndras i mjölken hos diande råttor. Det är inte känt om

denna substans utsöndras i bröstmjölk hos människor. På grund av risken för att mykofenolatmofetil

kan ge upphov till allvarliga biverkningar hos ammade barn, är Myclausen kontraindicerat hos

ammande mödrar (se avsnitt 4.3).

Män

Begränsade kliniska data tyder inte på en ökad risk för missbildning eller missfall efter att fadern

exponerats för mykofenolatmofetil.

Mykofenolsyra (MPA) är en stark teratogen. Det är inte känt om MPA finns i sädesvätska.

Beräkningar baserade på djurdata visar att den maximala mängden MPA som möjligen skulle kunna

överföras till kvinnan är så liten att det är osannolikt att det har någon effekt. Mykofenolat har visats

vara genotoxiskt i djurstudier vid koncentrationer som endast med liten marginal överskrider den

terapeutiska exponeringen för människa så risken för genotoxiska effekter på spermier kan inte helt

uteslutas.

Därför rekommenderas följande försiktighetsåtgärder: sexuellt aktiva manliga patienter eller deras

kvinnliga partners rekommenderas att använda tillförlitliga preventivmedel under tiden den manliga

patienten behandlas och i minst 90 dagar efter att mykofenolatmofetil avslutats. Fertila manliga

patienter ska göras medvetna om och diskutera de potentiella riskerna med att bli far med kvalificerad

hälso- och sjukvårdspersonal.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts. Den farmakodynamiska profilen och de biverkningar som har rapporterats

tyder på att en trafikvarning i samband med Myclausen-behandling är obefogad.

4.8

Biverkningar

Följande biverkningar avser biverkningar rapporterade från kliniska prövningar

De viktigaste biverkningarna i samband med administrering av mykofenolatmofetil i kombination med

ciklosporin och kortikosteroider är diarré, leukopeni, sepsis och kräkningar samt en ökad frekvens av

vissa infektioner (se avsnitt 4.4).

Maligniteter

Vid kombinationsterapi med immunsupprimerande läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil, finns en

ökad risk för utveckling av lymfom och andra maligniteter, särskilt hudmaligniteter (se avsnitt 4.4).

Lymfproliferativ sjukdom eller lymfom utvecklades hos 0,6 % av de patienter som erhållit

mykofenolatmofetil (2 eller 3 g/dygn) i kombination med andra immunosuppressiva läkemedel i

kontrollerade njur-(data på 2 g), hjärt- eller levertransplantationsstudier och som följts upp åtminstone

under ett år. Hudcancer (exkl. melanom) inträffade hos 3,6 % av patienterna; andra typer av

maligniteter förekom hos 1,1 % av patienterna. Säkerhetsdata efter 3 års behandling av njur- och

hjärttransplanterade patienter påvisade inga oväntade förändringar i incidens av maligniteter jämfört

med säkerhetsdata efter 1 år. Levertransplanterade patienter har följts upp åtminstone under 1 år, men

mindre än 3 år.

Opportunistiska infektioner

Risken för opportunistiska infektioner ökar för alla transplanterade patienter och kan relateras till

totalimmunosuppressiv belastning (se avsnitt 4.4). De vanligaste opportunistiska infektioner hos

patienter som erhållit mykofenolatmofetil (2 eller 3 g/dygn) i kombination med andra

immunosuppressiva läkemedel i kontrollerade njur-(data på 2 g), hjärt- eller

levertransplantationsstudier och som följts upp åtminstone under 1 år var mukokutan candidainfektion,

CMV viremi/syndrom och Herpes simplex. Andelen av patienter med CMV viremi/syndrom var

13,5 %.

Pediatrisk population

Typ och frekvens av biverkningar i en klinisk prövning, på 92 patienter i åldrarna 2 till 18 år som

givits mykofenolatmofetil 600 mg/m

peroralt 2 gånger dagligen liknade de som observerats hos

vuxna patienter som givits 1 g mykofenolatmofetil 2 gånger dagligen. Emellertid var följande

behandlingsrelaterade biverkningar mer frekventa hos pediatriska patienter, speciellt hos barn under 6

år: diarré, sepsis, leukopeni, anemi och infektion.

Äldre patienter

Äldre patienter (≥ 65 år) löper i allmänhet en större risk att få biverkningar av immunosuppressiv

behandling. Äldre patienter kan vara mer infektionsbenägna (inkluderande vävnadsinvasiv

cytomegalusvirus-infektion) och möjligen utsatta för en större risk att få gastrointestinala blödningar

och lungödem jämfört med yngre patienter när mykofenolatmofetil utgör del av immunsupprimerande

kombinationsterapi.

Övriga biverkningar

I tabell nedan redovisas de biverkningar, troligen eller möjligen relaterade till mykofenolatmofetil,

som rapporterats hos ≥ 1/10 och hos ≥ 1/100 till < 1/10 av patienterna som behandlats med

mykofenolatmofetil i kontrollerade njur-(data på 2 g), hjärt- eller levertransplantationsstudier.

Biverkningar som rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil i

kombination med ciklosporin och kortikosteroider i kliniska njur-, hjärt- eller

levertransplantationsstudier

Inom klassificeringen av organsystem redovisas biverkningarna under rubriker som anger

frekvensområde med följande kategorier: mycket vanlig (≥ 1/10), vanlig (≥ 1/100 till < 1/10), mindre

vanlig (≥ 1/1 000 till < 1/100), sällsynt (≥ 1/10 000 till < 1/1 000), mycket sällsynt (< 1/10 000), ej

känd (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde

efter fallande allvarlighetsgrad.

Klassificering av organsystem

Biverkningar

Infektioner och infestationer

Mycket vanlig

Sepsis, gastrointestinal candidainfektion,

urinvägsinfektion, herpes simplex, herpes

zoster

Vanlig

Pneumoni, influensa, luftvägsinfektion,

candidainfektion i luftvägarna, gastrointestinal

infektion, candidainfektion, gastroenterit,

infektion, bronkit, faryngit, sinuit, hudsvamp,

candidainfektion i huden, vaginal

candidainfektion, rinit

Neoplasier; benigna, maligna

och ospecificerade (samt cystor

och polyper)

Mycket vanlig

Vanlig

Hudcancer, godartad hudtumör

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanlig

Leukopeni, trombocytopeni, anemi

Vanlig

Pancytopeni, leukocytos

Metabolism och nutrition

Mycket vanlig

Vanlig

Acidos, hyperkalemi, hypokalemi,

hyperglykemi, hypomagnesemi, hypokalcemi,

hyperkolesterolemi, hyperlipidemi,

hypofosfatemi, hyperurikemi, gikt, anorexi

Psykiska störningar

Mycket vanlig

Vanlig

Agitation, förvirringstillstånd, depression,

ångest, onormala tankar, sömnlöshet

Centrala och perifera

nervsystemet

Mycket vanlig

Vanlig

Krampanfall, hypertension, tremor, sömnighet,

muskelsvaghetssyndrom, yrsel, huvudvärk,

parestesi, smakstörning

Hjärtat

Mycket vanlig

Vanlig

Takykardi

Blodkärl

Mycket vanlig

Vanlig

Hypotension, hypertension, vasodilatation

Andningsvägar bröstkorg och

mediastinum

Mycket vanlig

Vanlig

Utgjutning i lungsäcken, dyspné, hosta

Mag-tarmkanalen

Mycket vanlig

Kräkning, magsmärta, diarré, illamående

Vanlig

Gastrointestinal blödning, peritonit, ileus, kolit,

magsår, duodenalsår, gastrit, esofagit, stomatit,

obstipation, dyspepsi, flatulens, rapning

Lever och gallvägar

Mycket vanlig

Vanlig

Hepatit, ikterus, hyperbilirubinemi

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanlig

Vanlig

Hudhypertrofi, hudutslag, akne, alopeci

Klassificering av organsystem

Biverkningar

Muskuloskeletala systemet och

bindväv

Mycket vanlig

Vanlig

Artralgi

Njurar och urinvägar

Mycket vanlig

Vanlig

Nedsatt njurfunktion

Allmänna symtom och/eller

symtom vid

administreringsstället

Mycket vanlig

Vanlig

Ödem, feber, frossbrytningar, smärta,

sjukdomskänsla, asteni

Undersökningar

Mycket vanlig

Vanlig

Förhöjda leverenzymer, förhöjt blodkreatinin,

förhöjt LDH (laktatdehydrogenas) i blodet,

förhöjd blodurea, ökning av alkaliska fosfataser

i blodet, viktökning

Observera: 501 (2 g mykofenolatmofetil per dag), 289 (3 g mykofenolatmofetil per dag) och 277 (2 g

intravenöst/3 g oralt mykofenolatmofetil per dag) patienter behandlades i fas III-studier för profylax

mot avstötning vid njur-, hjärt- respektive levertransplantation.

Följande biverkningar avser erfarenheter av biverkningar efter marknadsintroduktion

De typer av biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen av mykofenolatmofetil är

desamma som setts i de kontrollerade njur-, hjärt- eller levertransplantationsstudierna. Tillkomna

biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen beskrivs nedan med frekvensen angiven i

parentes om den är känd.

Gastrointestinala

Gingivalhyperplasi (≥ 1/100 till < 1/10), kolit inklusive cytomegaloviruskolit (≥ 1/100 till < 1/10),

pankreatit (≥ 1/100 till < 1/10) och villi intestinales atrofi.

Infektioner

Allvarliga och livshotande infektioner inkluderande meningit, endokardit, tuberkulos och atypisk

mykobakterieinfektion. Fall av BK-virus associerad nefropati, liksom fall av JC-virus associerad

progressiv multifokal leukoencefalopati (PML), har rapporterats hos patienter behandlade med

immunsuppressiva läkemedel, inklusive mykofenolatmofetil.

Agranulocytos (≥ 1/1000 till < 1/100) och neutropeni har rapporterats, därför rekommenderas

regelbunden kontroll av patienter som får Myclausen (se avsnitt 4.4). Fall av aplastisk anemi och

benmärgssuppression har rapporterats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil, i några

fall med dödligt förlopp.

Blodet och lymfsystemet

Fall av ren erytrocytaplasi (PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med

mykofenolatmofetil (se avsnitt 4.4).

Isolerade fall av onormal neutrofil morfologi, inklusive förvärvad Pelger-Huet anomali, har

observerats hos patienter som behandlats med mykofenolatmofetil. Dessa förändringar är inte

förknippade med försämrad neutrofil funktion. Dessa förändringar kan tyda på en

”vänsterförskjutning” (”left shift”) i mognaden av neutrofiler vid hematologiska undersökningar,

vilket av misstag kan tolkas som ett tecken på infektion hos immunsupprimerade patienter såsom

patienter som får mykofenolatmofetil.

Överkänslighet

Överkänslighetsreaktioner inklusive angioneurotiskt ödem och anafylaktisk reaktion har rapporterats.

Graviditet, tillstånd post-partum och under perinatalperioden

Fall av spontan abort har rapporterats hos patienter som exponerats för mykofenolatmofetil,

framförallt under den första trimestern, se avsnitt 4.6.

Medfödda störningar

Efter marknadsintroduktionen har medfödda missbildningar observerats hos barn till patienter som

exponerats för Myclausen i kombination med andra immunsuppressiva medel, se avsnitt 4.6.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Det har förekommit isolerade rapporter om interstitiell lungsjukdom och pulmonell fibros hos

patienter som behandlats med mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsupprimerande

läkemedel, i några fall med dödligt förlopp. Det har också förekommit rapporter om bronkiektasi hos

barn och vuxna (ingen känd frekvens).

Immunsystemet

Hypogammaglobulinemi har rapporterats hos patienter som fått mykofenolatmofetil i kombination

med andra immunsupprimerande läkemedel (ingen känd frekvens).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9

Överdosering

Rapporter om överdosering med mykofenolatmofetil har inkommit från kliniska prövningar och efter

marknadsintroduktionen. I flera av dessa fall rapporterades inga biverkningar. I de överdoseringsfall

där biverkningar rapporterats faller dessa biverkningar inom ramen för läkemedlets kända

säkerhetsprofil.

Det förmodas att en överdosering av mykofenolatmofetil möjligen kan resultera i en för stark

suppression av immunsystemet och att känsligheten för infektioner samt benmärgssuppression ökar

(se avsnitt 4.4). Om neutropeni utvecklas ska doseringen med Myclausen avbrytas eller dosen sänkas

(se avsnitt 4.4).

Hemodialys kan ej förväntas avlägsna MPA eller MPAG i kliniskt signifikanta mängder.

Gallsyrebindande medel, såsom kolestyramin kan avlägsna MPA genom att minska den

enterohepatiska recirkulationen av läkemedlet (se avsnitt 5.2).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Immunsuppressiva medel, selektiva immunsuppressiva medel, ATC-kod:

L04AA06.

Verkningsmekanism

Mykofenolatmofetil är 2-morfolinoetylestern av MPA. MPA är en potent, selektiv, icke-kompetitiv

reversibel hämmare av inosin-monofosfat-dehydrogenas och hämmar därför nysyntesen av guanosin-

nukleotid utan att införlivas i DNA. Eftersom såväl T- som B-lymfocyter till skillnad från andra

celltyper, som kan använda alternativa syntesvägar, är starkt beroende av den primära syntesvägen av

puriner, har MPA en kraftigare cytostatisk effekt på lymfocyter än på andra celler.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Efter peroral administrering absorberas mykofenolatmofetil snabbt och fullständigt. Presystemiskt

metaboliseras mykofenolatmofetil fullständigt till den aktiva metaboliten, MPA. Baserat på den

förebyggande effekten mot akuta avstötningar i samband med njurtransplantationer kan

mykofenolatmofetils immunsupprimerande effekt korreleras till MPA koncentrationen. Den

genomsnittliga biotillgängligheten av mykofenolatmofetil efter peroral tillförsel, baserat på MPA

AUC, är 94 % räknat i förhållande till intravenös mykofenolatmofetil. Intag av föda hade ingen effekt

på den totala absorptionen (MPA-AUC) av mykofenolatmofetil vid doseringen 1,5 g 2 gånger

dagligen till njurtransplantationspatienter. Maximal plasmakoncentration av MPA minskade dock med

40 % vid intag av föda. Mykofenolatmofetil kan överhuvudtaget inte uppmätas i plasma efter peroral

administrering.

Distribution

På grund av den enterohepatiska recirkulationen observeras vanligtvis sekundära ökningar i

plasmakoncentrationen av MPA ca 6–12 tim efter doseringen. Vid samtidig behandling med

kolestyramin (4 g tre gånger dagligen) ses en ca 40-procentig reduktion av AUC-värdet för MPA

vilket tyder på en signifikant enterohepatisk recirkulation.

Vid kliniskt relevanta koncentrationer är 97 % av MPA bundet till plasmaalbumin.

Metabolism

MPA metaboliseras huvudsakligen av glukuronyl-transferas (isoform UGT1A9) till den inaktiva

fenol-glukuronid av MPA (MPAG). In vivo återomvandlas MPAG till fritt MPA via enterohepatisk

recirkulation. En mindre acylglukuronid (AcMPAG) bildas också. AcMPAG är farmakologiskt aktivt

och tros vara ansvarig för vissa av mykofenolatmofetil biverkningar (diarré, leukopeni).

Eliminering

En försumbar mängd av substansen (< 1 % av dosen) utsöndras via urinen som MPA. Hela mängden

vid oral administrering av radioaktivt märkt mykofenolatmofetil återfanns, varav 93 % i urin och 6 % i

feces. Större delen (ca 87 %) av den givna dosen utsöndrades i urin som MPAG.

Vid terapeutiska koncentrationer försvinner inte MPA och MPAG vid hemodialys. Vid höga

plasmakoncentrationer av MPAG (> 100 μg/ml) försvinner däremot små mängder av MPAG.

Genom att interferera med enterohepatisk cirkulation av läkemedlet minskar gallsyrabindare såsom

kolestyramin AUC för MPA (se avsnitt 4.9).

MPAs disposition är beroende av flera transportörer. Organiska anjontransporterande polypeptider

(OATP) och ”multidrug resistance-associated protein 2” (MRP2) är involverade i MPAs disposition;

OATP isoformer, MRP2 och ”breast cancer resistance protein” (BCRP) är transportörer förknippade

med glukuronidernas biliära utsöndring. ”Multidrug resistance protein 1” (MDR1) kan också

transportera MPA, men dess bidrag verkar vara begränsad till absorptionsprocessen. I njurarna kan

MPA och dess metaboliter kraftigt interagera med renala anjontransportörer.

Under den tidiga post-transplantationsperioden (< 40 dagar efter transplantation) var hos njur-, hjärt-

och levertransplanterade patienter medelvärdena på AUC och C

för MPA ungefär 30 % respektive

40 % lägre jämfört med under den senare post-transplantationsperioden (3–6 månader efter

transplantationen).

Särskilda patientgrupper

Nedsatt njurfunktion

I en enkeldosstudie (6 försökspersoner/grupp) uppvisade personer med uttalad kronisk njurinsufficiens

(glomerulär filtration < 25 ml/min/1,73 m

) genomsnittliga AUC-värden i plasma för MPA som var

28–75 % högre än motsvarande medelvärden hos personer med mindre uttalad

njurfunktionsnedsättning eller hos friska personer. Efter en engångsdos var dock i genomsnitt

AUC-värdet för MPAG 3–6 gånger högre hos personer med uttalad kronisk njurinsufficiens än hos

personer med mindre uttalad njurfunktionsnedsättning eller hos friska personer, vilket överensstämmer

med den kända renala utsöndringen av MPAG. Kinetikstudier vid upprepad dosering har ej gjorts på

patienter med uttalad kronisk njurinsufficiens. Data för hjärt- eller levertransplanterade patienter med

uttalad kronisk njurinsufficiens saknas.

Försenad start av renal transplantatfunktion

Patienter med försenad start av den renala transplantatfunktionen hade ett medelvärde av AUC

0–12 tim

för MPA som var jämförbart med värdet hos patienter utan försenad start av transplantatfunktionen,

medan AUC

0–12tim

för MPAG var 2–3 gånger högre i den förra gruppen. En övergående ökning av den

fria fraktionen och plasmakoncentrationen av MPA kan förekomma hos patienter med försenad renal

transplantatfunktion. Dosjustering av Myclausen verkar inte vara nödvändig.

Nedsatt leverfunktion

Hos frivilliga försökspersoner med alkoholbetingad cirros påverkades ej MPA-glukuroniderings-

förmågan. Leversjukdom som framförallt är förknippad med gallskada, såsom primär gallcirros, kan

emellertid ge en annan effekt.

Pediatrisk population

Farmakokinetiska parametrar utvärderades hos 49 pediatriska patienter (ålder 2 till 18 år) som efter

njurtransplantation givits 600 mg/m

mykofenolatmofetil peroralt 2 gånger dagligen. Denna dos

åstadkom AUC-värden för MPA som överensstämde med de som sågs hos vuxna njurtransplanterade

patienter som erhållit mykofenolatmofetil i en dos av 1 g 2 gånger dagligen i den tidiga och senare

posttransplantationsperioden. AUC-värdena för MPA genom åldersgrupperna var desamma i den

tidiga och senare perioden efter transplantationen.

Äldre

På äldre patienter (≥65 år) är farmakokinetiken av mykofenolatmofetil ej formellt utvärderad.

Patienter som tar o rala preventivmedel

Farmakokinetiken för orala preventivmedel påverkades inte av samtidig behandling med

mykofenolatmofetil (se också avsnitt 4.5). En studie på samtidig behandling med mykofenolatmofetil

(1 g 2 ggr dagligen) och orala preventivmedel i kombination innehållande etinylestradiol (0,02 mg till

0,04 mg) och levonorgestrel (0,05 mg till 0,15 mg), desogestrel (0,15 mg) eller gestoden (0,05 mg till

0,10 mg) visade ingen kliniskt relevant påverkan av mykofenolatmofetil på den hämmande effekten på

ägglossningen av de orala preventivmedlen. Denna studie genomfördes på 18 icke transplanterade

kvinnor (som inte fick andra immunosuppressiva medel) under 3 på varandra följande

menstruationscykler. Serumnivåerna av LH, FSH och progesteron påverkades inte signifikant.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I experimentella modeller har mykofenolatmofetil inte visat tumörframkallande effekter. Den högsta

dos som testades i carcinogenicitetsstudier på djur gav en 2–3 gånger högre systemexponering (AUC

eller C

) jämfört med den hos njurtransplanterade patienter behandlade med rekommenderad dos

(2 g/dygn) och 1,3–2 gånger högre systemexponering (AUC eller C

) jämfört med den hos

hjärttransplanterade patienter behandlade med rekommenderad dos (3 g/dygn).

Två genotoxiska tester (in vitro muslymfomtest och in vivo mikrokärntest med benmärg från mus)

visade att mykofenolatmofetil möjligen kan orsaka kromosom-aberrationer. Dessa effekter kan vara

relaterade till det farmakodynamiska verkningssättet, såsom hämning av nukleotidsyntesen i känsliga

celler. Andra in vitro test för detektion av genetiska skador visade inte på någon genotoxisk aktivitet.

Mykofenolatmofetil påverkar ej fertiliteten hos hanråttor efter perorala doser upp till

20 mg/kg/dygn. Systemexponeringen vid denna dos var 2–3 gånger högre än den kliniska

exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn) och 1,3–2 gånger högre jämfört med den kliniska

exponeringen hos hjärttransplanterade patienter vid rekommenderad dos (3 g/dygn). Perorala doser på

4,5 mg/kg/dygn

orsakade, i en annan fertilitets och reproduktionsundersökning på honråttor,

missbildningar (inkluderande anoftalmi, agnati och hydrocephalus) hos första generationen avkomma

utan att vara toxisk för mödrarna. Systemexponeringen vid denna dos var ungefär hälften av den

kliniska exponeringen hos njurtransplanterade patienter vid rekommenderad dos (2 g/dygn) och cirka

en tredjedel av den kliniska exponeringen hos hjärttransplanterade patienter vid rekommenderad dos

(3 g/dygn). Inga tydliga effekter på fertilitets- eller reproduktionsparametrar kunde konstateras hos

mödrarna eller i nästa generation.

I teratologiska studier på råttor och kaniner noterades resorption av foster och missbildningar vid

6 mg/kg/dygn

för råttor (inkluderande anoftalmi, agnati och hydrocephalus) och vid 90 mg/kg/dygn

för

kaniner (inkluderande kardiovaskulära och renala anomalier så som ektopisk placering av hjärta och

njurar samt bråck i diafragma och navel) utan att ämnet var toxiskt för mödrarna. Systemexponeringen

vid denna dos var ungefär hälften av den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn)

hos njurtransplanterade patienter och cirka en tredjedel av den kliniska exponeringen vid

rekommenderad dos (3 g/dygn) hos hjärttransplanterade patienter (se avsnitt 4.6).

Toxikologiska studier utförda med mykofenolatmofetil på råtta, mus, hund och apa visade

företrädesvis effekter på de hematopoetiska och lymfoida systemen. Dessa effekter uppträdde vid

systemexponeringar som var lika eller mindre än den kliniska exponeringen vid rekommenderad dos

(2 g/dygn) för mottagare av njurtransplantat. Gastrointestinala effekter iakttogs på hund vid

systemexponering som var lika eller mindre än exponeringen vid rekommenderad dos (2 g/dygn).

Gastrointestinala och renala effekter liknande de som uppträder vid dehydrering observerades på apa

vid högsta dosnivå (systemexponering lika eller högre än klinisk exponering). Mykofenolatmofetils

prekliniska toxicitetsprofil stämmer väl överens med de biverkningar som observerats i det kliniska

prövningsprogrammet (se avsnitt 4.8).

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Kapselinnehåll

Pregelatiniserad majsstärkelse

Kroskarmellosnatrium

Povidon (K-30)

Magnesiumstearat

Kapselhölje

Gelatin

Titandioxid (E 171)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30 °C.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

PVC-aluminiumblister som innehåller 10 hårda kapslar.

Varje kartong innehåller antingen 100 eller 300 hårda kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Passauer Pharma GmbH

Eiderstedter Weg 3

14129 Berlin

Tyskland

Tel.: 0049 (0)30 744 60 12

Fax: 0049 (0)30 744 60 41

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/10/647/003-004

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 7 oktober 2010

Datum för den senaste förnyelsen: 27 maj 2015

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu.

Läs hela dokumentet

7 Westferry Circus

Canary Wharf

London E14 4HB

United Kingdom

Telephone

+44 (0)20 7418 8400

Facsimile

+44 (0)20 7418 8416

E-mail

info@ema.europa.eu

Website

www.ema.europa.eu

An agency of the European Union

© European Medicines Agency, 2011. Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.

EMA/706342/2011

EMEA/H/C/001218

Sammanfattning av EPAR för allmänheten

Myclausen

mykofenolatmofetil

Detta är en sammanfattning av det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) för Myclausen.

Det förklarar hur Kommittén för humanläkemedel (CHMP) bedömt läkemedlet och hur den kommit

fram till sitt yttrande om att bevilja godkännande för försäljning och sina rekommendationer om hur

läkemedlet ska användas.

Vad är Myclausen?

Myclausen är ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen mykofenolatmofetil. Det finns som

tabletter (500 mg) och kapslar (250 mg).

Myclausen är ett generiskt läkemedel, vilket innebär att det liknar ett referensläkemedel som redan är

godkänt i EU. Referensläkemedlet är Cellcept. Mer information om generiska läkemedel finns i

dokumentet med frågor och svar här

Vad används Myclausen för?

Myclausen används för att förhindra att kroppen stöter bort ett njur-, hjärt- eller levertransplantat. Det

används tillsammans med ciklosporin och kortikosteroider (andra läkemedel för att förhindra

organavstötning).

Läkemedlet är receptbelagt.

Hur används Myclausen?

Behandling med Myclausen bör inledas och ske under ledning av en läkare med specialkompetens inom

transplantationsmedicin.

Hur läkemedlet ska ges och i vilken dos beror på typ av organtransplantation.

Vid njurtransplantationer är den rekommenderade dosen för vuxna 1,0 g, som tas oralt (genom

munnen) två gånger per dygn. Den första dosen ges inom 72 timmar efter transplantationen. För barn

mellan 2 och 18 år beräknas dosen Myclausen efter barnets längd och vikt.

Vid hjärttransplantationer är den rekommenderade dosen för vuxna 1,5 g två gånger dagligen, med

början inom 5 dygn efter transplantationen.

Vid levertransplantationer på vuxna ska mykofenolatmofetil ges som infusion (dropp i en ven) under

de första fyra dagarna efter transplantationen. Så snart patienten kan tolerera det övergår man till

Myclausen 1,5 g två gånger dagligen. Myclausen rekommenderas inte för behandling av barn efter

hjärt- eller levertransplantation eftersom det inte finns tillgängliga data om hur läkemedlet påverkar

denna grupp.

För patienter med lever- eller njursjukdomar kan det vara nödvändigt att justera dosen. Mer

information finns i produktresumén (ingår också i EPAR).

Hur verkar Myclausen?

Den aktiva substansen i Myclausen, mykofenolatmofetil, är ett immunsuppressivt läkemedel. Det

omvandlas i kroppen till mykofenolsyra som blockerar ett enzym kallat inosinmonofosfatdehydrogenas.

Detta enzym är viktigt för bildandet av DNA i cellerna, särskilt i lymfocyterna (en typ av vita

blodkroppar som medverkar i avstötningen av organtransplantat). Genom att förhindra att nytt DNA

bildas minskar Myclausen lymfocyternas förökningshastighet. Detta minskar cellernas förmåga att

känna igen och angripa det transplanterade organet och därmed sänks risken för organavstötning.

Hur har Myclausens effekt undersökts?

Eftersom Myclausen är ett generiskt läkemedel har studierna begränsats till tester som visar att det är

bioekvivalent med referensläkemedlet Cellcept. Två läkemedel är bioekvivalenta när de bildar samma

halter av den aktiva substansen i kroppen.

Vilka är fördelarna och riskerna med Myclausen?

Eftersom Myclausen är ett generiskt läkemedel och är bioekvivalent med referensläkemedlet anses

dess fördelar och risker vara desamma som för referensläkemedlet.

Varför har Myclausen godkänts?

CHMP fann att det styrkts att Myclausen i enlighet med EU:s krav har likvärdig kvalitet och är

bioekvivalent med Cellcept. CHMP fann därför att fördelarna är större än de konstaterade riskerna,

liksom för Cellcept. Kommittén rekommenderade att Myclausen skulle godkännas för försäljning.

Mer information om Myclausen

Den 7 oktober 2010 beviljade Europeiska kommissionen ett godkännande för försäljning av Myclausen

som gäller i hela EU.

Det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) finns i sin helhet på EMA:s webbplats:

ema.

europa.eu/Find medicine/Human medicines/European Public Assessment Reports

. Mer information

om behandling med Myclausen finns i bipacksedeln (ingår också i EPAR). Du kan också kontakta din

läkare eller apotekspersonal.

Myclausen

Sida 2/3

Myclausen

Sida 3/3

Det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) för referensläkemedlet finns också i sin helhet

på EMA:s webbplats.

Denna sammanfattning aktualiserades senast 08-2011.

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen