Losartan Orion 100 mg Filmdragerad tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Köp det nu

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

21-04-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

21-04-2018

Aktiva substanser:
losartankalium
Tillgänglig från:
Orion Corporation
ATC-kod:
C09CA01
INN (International namn):
losartan potassium
Dos:
100 mg
Läkemedelsform:
Filmdragerad tablett
Sammansättning:
laktosmonohydrat Hjälpämne; losartankalium 100 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 10 tabletter; Blister, 7 tabletter; Blister, 14 tabletter; Blister, 28 tabletter; Blister, 30 tabletter; Blister, 50 tabletter; Blister, 98 tabletter; Blister, 100 tabletter; Burk, 30 tabletter; Burk, 1000 tabletter
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
55838
Tillstånd datum:
2017-12-21

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till patienten

Losartan Orion 50 mg filmdragerade tabletter

Losartan Orion 100 mg filmdragerade tabletter

losartankalium

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Losartan Orion är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Losartan Orion

Hur du tar Losartan Orion

Eventuella biverkningar

Hur Losartan Orion ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Losartan Orion är och vad det används för

Losartan Orion tillhör en grupp läkemedel som kallas angiotensin II-receptorantagonister.

Angiotensin II är ett kroppseget ämne som binder till receptorer i blodkärl och får dessa att dras

samman. Detta leder till att blodtrycket stiger. Losartan förhindrar att angiotensin II binds till dessa

receptorer, vilket leder till att blodkärlen vidgas och blodtrycket sjunker. Losartan förhindrar

ytterligare nedsättning av njurfunktionen hos patienter med högt blodtryck och typ 2-diabetes.

Losartan Orion används:

för att behandla högt blodtryck (hypertoni) hos vuxna samt barn och ungdomar i åldern 6-18 år

för att skydda njuren hos patienter med högt blodtryck och typ 2-diabetes och som har

laboratorievärden som visar på nedsatt njurfunktion och proteinuri ≥0,5 g/dag (ett tillstånd då

urinen innehåller onormala proteinmängder)

för att behandla kronisk hjärtsvikt, när behandling med specifika läkemedel som kallas för

angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare, blodtryckssänkande läkemedel) inte anses

lämpligt av din läkare. Om din hjärtsvikt är stabiliserad med en ACE-hämmare bör du inte byta

till losartan.

hos patienter med högt blodtryck och en förtjockning av vänster kammare har losartan visats

minska risken för stroke (”LIFE-indikationen”).

Losartan som finns i Losartan Orion kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som

inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apotek eller annan hälsovårdspersonal om du

har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Losartan Orion

Ta inte Losartan Orion:

om du är allergisk mot losartan eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6)

om du har varit gravid mer än 3 månader (även tidigare under graviditeten är det bra att undvika

Losartan Orion – se avsnitt ”Graviditet och amning”)

om du har kraftigt nedsatt leverfunktion

om du har diabetes eller nedsatt njurfunktion och behandlas med ett blodtryckssänkande

läkemedel som innehåller aliskiren.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska innan du tar Losartan Orion.

Du måste tala om för din läkare om du tror att du är (eller kan tänkas bli) gravid. Losartan Orion

rekommenderas inte i början av graviditeten och ska inte användas om du har varit gravid i mer än 3

månader, eftersom det kan orsaka allvarliga skador hos ditt barn om det används i detta skede (se

avsnitt ”Graviditet och amning”).

Det är viktigt att tala om för din läkare innan du påbörjar behandling med Losartan Orion:

om du tidigare har haft angioödem (plötslig svullnad av ansikte, läppar, svalg och/eller tunga)

(se även avsnitt 4 “Eventuella biverkningar”)

om du lider av överdriven kräkning eller diarré, vilket leder till kraftig salt- och/eller vätskebrist

om du behandlas med diuretika (vätskedrivande läkemedel) eller följer en saltfattig kost, vilket

leder till kraftig salt- och/eller vätskeförlust (se avsnitt 3 “Dosering hos speciella

patientgrupper”)

om du har förträngning eller blockad i blodkärlen som leder till dina njurar eller om du nyligen

har genomgått en njurtransplantation

om du har nedsatt leverfunktion (se avsnitt 2 “Ta inte Losartan Orion” och avsnitt 3 “Dosering

hos speciella patientgrupper”)

om du lider av hjärtsvikt med eller utan nedsatt njurfunktion eller samtidig svår

livshotande hjärtarytmi. Särskild försiktighet bör iakttas om du samtidigt behandlas med en

betablockare.

om du har problem med dina hjärtklaffar eller din hjärtmuskel

om du lider av kranskärlsjukdom (orsakad av ett minskat blodflöde i blodkärlen i hjärtat) eller

av cerebrovaskulär sjukdom (orsakad av en minskad blodcirkulation i hjärnan)

om du lider av primär hyperaldosteronism (ett syndrom där dina binjurar bildar för mycket av

hormonet aldosteron, orsakad av en rubbning i binjuren)

om du tar något av följande läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ACE-hämmare (till exempel enalapril, lisinopril, ramipril), särskilt om du har

diabetesrelaterade njurproblem

aliskiren.

Din läkare kan behöva kontrollera njurfunktion, blodtryck och mängden elektrolyter (t.ex. kalium) i

blodet med jämna mellanrum. Se också information under avsnittet ”Ta inte Losartan Orion”.

Barn och ungdomar

Losartan har studerats på barn. För mer information tala med din läkare.

Losartan Orion rekommenderas inte till barn med njur- eller leverbesvär eftersom begränsad data

finns tillgänglig för dessa patientgrupper. Losartan Orion rekommenderas inte till barn yngre än 6 år

eftersom losartan inte har visats fungera i denna åldersgrupp.

Andra läkemedel och Losartan Orion

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Var särskilt försiktig om du tar något av följande läkemedel när du behandlas med Losartan Orion:

andra blodtryckssänkande läkemedel då de kan sänka ditt blodtryck ytterligare. Blodtrycket kan

också sänkas med något av följande läkemedel/läkemedelsgrupp: tricykliskt antidepressiva,

antipsykotika, baklofen, amifostin.

kaliumsparande läkemedel eller läkemedel som ökar kaliumnivåerna (kaliumsupplement,

kaliuminnehållande saltersättning eller kaliumsparande läkemedel såsom vissa diuretika

[amilorid, triamteren, spironolakton] eller heparin)

icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel såsom ibuprofen eller acetylsalicylsyra, inklusive

COX-2-hämmare (läkemedel mot inflammation och smärta) då de kan minska den

blodtryckssänkande effekten av losartan.

Din läkare kan behöva ändra din dos och/eller vidta andra försiktighetsåtgärder:

Om du tar en ACE-hämmare eller aliskiren (se även informationen under rubrikerna ”Ta inte Losartan

Orion” och ”Varningar och försiktighet”).

Om din njurfunktion är nedsatt kan samtidig användning av dessa läkemedel leda till en försämrad

njurfunktion.

Läkemedel innehållande litium ska inte användas i kombination med Losartan Orion utan noggrann

uppföljning av din läkare. Särskilda försiktighetsåtgärder (t.ex. blodprov) kan vara lämpligt.

Losartan Orion med mat och dryck

Losartan Orion kan tas med eller utan mat.

Graviditet och amning

Graviditet

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Vanligtvis föreslår din läkare att du ska sluta ta Losartan Orion innan du blir gravid eller så snart du

vet att du är gravid och istället rekommendera ett annat läkemedel till dig istället för Losartan Orion.

Losartan Orion rekommenderas inte att användas i början av graviditeten och får inte användas efter

graviditetens tre första månader, eftersom det då kan orsaka allvarliga skador hos ditt barn.

Amning

Tala om för läkaren om du ammar eller tänker börja amma. Losartan Orion rekommenderas inte för

ammande mödrar och läkaren kan välja en annan behandling för dig om du vill amma. Särskilt om ditt

barn är nyfött eller föddes för tidigt.

Körförmåga och användning av maskiner

Inga studier gällande effekterna på körförmågan eller förmågan att använda maskiner har utförts.

Losartan Orion förväntas inte påverka din förmåga att köra bil eller hantera maskiner. Ta dock i

beaktande att, liksom med många andra läkemedel som används för att behandla högt

blodtryck, kan Losartan Orion orsaka yrsel och dåsighet hos vissa patienter. Om du upplever yrsel

eller dåsighet, rådfråga din läkare innan du utför någon av dessa aktiviteter.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Losartan Orion innehåller laktos

Losartan Orion innehåller laktosmonohydrat (50 mg tablett innehåller 40 mg laktosmonohydrat och

100 mg tablett innehåller 80 mg laktosmonohydrat). Om din läkare har talat om för dig att du inte tål

vissa sockerarter, kontakta din läkare innan du tar detta läkemedel.

3.

Hur du tar Losartan Orion

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare eller

apotekspersonal om du är osäker.

Din läkare avgör lämplig dos av Losartan Orion, beroende på ditt medicinska tillstånd och om du tar

andra läkemedel. Det är viktigt att du fortsätter att ta Losartan Orion enligt din läkares ordination för

att bibehålla en jämn kontroll av ditt blodtryck.

Vuxna patienter med högt blodtryck

Behandling inleds vanligtvis med 50 mg losartan (en tablett Losartan Orion 50 mg) en gång dagligen.

Maximal blodtryckssänkande effekt uppnås inom 3-6 veckor efter påbörjad behandling. Hos vissa

patienter kan dosen sedan ökas till 100 mg losartan (två tabletter Losartan Orion 50 mg eller en tablett

Losartan Orion 100 mg) en gång dagligen. Om du upplever att effekten av Losartan Orion är för stark

eller för svag, tala med din läkare eller apotekspersonal.

Barn under 6 års ålder

Losartan Orion rekommenderas inte till barn under 6 år, eftersom losartan inte har visats fungera i

denna åldersgrupp.

Barn och ungdomar i åldern 6 till 18 år

Rekommenderad startdos hos patienter som väger mellan 20 och 50 kg är 0,7 mg losartan per kg

kroppsvikt en gång dagligen (upp till 25 mg Losartan Orion). Läkaren kan behöva öka dosen vid

otillräcklig blodtryckskontroll.

Annan beredningsform med losartan kan vara mer lämpad för barn, rådfråga läkare eller

apotekspersonal.

Vuxna patienter med högt blodtryck och typ 2-diabetes

Behandling inleds vanligtvis med 50 mg losartan (en tablett Losartan Orion 50 mg) en gång dagligen.

Dosen kan sedan ökas till 100 mg losartan (två tabletter Losartan Orion 50 mg eller en tablett

Losartan Orion 100 mg) en gång dagligen beroende på ditt blodtryckssvar.

Losartan tabletter kan ges tillsammans med andra blodtryckssänkande läkemedel (t.ex. diuretika,

kalciumflödeshämmare, alfa- eller betablockare och centralt verkande läkemedel) såväl som med

insulin och andra vanligen använda läkemedel som sänker blodglukosnivåerna (t.ex. sulfonureider,

glitazoner och glukosidashämmare).

Vuxna patienter med hjärtsvikt

Behandling inleds vanligtvis med 12,5 mg losartan en gång dagligen. Om du har fått 12,5 mg

förskrivet är det inte möjligt att ta den dosen med detta läkemedel. Istället ska ett alternativt läkemedel

innehållandes losartan användas.

Generellt bör dosen ökas steg för steg, veckovis (d.v.s. 12,5 mg dagligen under den första veckan,

25 mg dagligen under den andra veckan, 50 mg dagligen under den tredje veckan) upp till den vanliga

underhållsdosen 50 mg losartan (en tablett Losartan Orion 50 mg) dagligen, i enlighet med ditt

tillstånd.

Vid behandling av hjärtsvikt kombineras losartan vanligen med ett diuretikum (ett läkemedel som

ökar urinutsöndringen från dina njurar) och/eller digitalis (ett läkemedel som hjälper hjärtat att

fungera bättre och effektivare) och/eller en betablockare.

Dosering hos speciella patientgrupper

Läkaren kan ordinera en lägre dos, särskilt vid inledande behandling hos vissa patienter, såsom hos

patienter som behandlas med högdosdiuretika, hos patienter med nedsatt leverfunktion eller hos

patienter över 75 års ålder. Användning av Losartan Orion rekommenderas inte hos patienter med

kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt: ”Ta inte Losartan Orion”).

Administrering

Losartan tabletter ska sväljas tillsammans med ett glas vatten. Försök att ta din dagliga dos vid samma

tidpunkt varje dag. Det är viktigt att du fortsätter ta Losartan Orion enligt läkarens ordination.

Om du har tagit för stor mängd av Losartan Orion

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning. Symtom på överdos är lågt blodtryck, ökad hjärtrytm och möjligen minskad hjärtrytm.

Om du har glömt att ta Losartan Orion

Om du av misstag missar en daglig dos, ta nästa dos som vanligt. Ta inte dubbel dos för att

kompensera för glömd dos.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Sluta ta tabletterna och tala med din läkare omedelbart

eller uppsök sjukvård om du upplever

något av följande:

En allvarlig allergisk reaktion (utslag, klåda, svullnad av bl.a. ansikte, läppar, mun eller svalg

vilket kan orsaka svälj- och andningssvårigheter).

Detta är en allvarlig men sällsynt biverkning, vilken inträffar hos fler än 1 av 10 000 och färre än 1 av

1 000 patienter. Du kan behöva akut medicinsk vård eller sjukhusinläggning.

Följande biverkningar har rapporterats med losartan:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

svindel, yrsel

lågt blodtryck (särskilt efter kraftig vätskeförlust från kroppen t.ex. hos patienter med svår

hjärtsvikt eller under behandling med högdosdiuretika)

dosrelaterade ortostatiska effekter såsom blodtrycksfall då man hastigt reser sig upp från

liggande eller sittande ställning

kraftlöshet

trötthet

lågt blodsocker (hypoglykemi)

överskott av kalium i blodet (hyperkalemi)

förändring av njurfunktion inklusive njursvikt

minskat antal röda blodkroppar (anemi)

ökning av urea i blodet samt ökning av serumkreatinin och serumkalium hos patienter med

hjärtsvikt.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

sömnighet

huvudvärk

sömnstörningar

känsla av att hjärtat slår fort (hjärtklappning)

kraftig bröstsmärta (angina pectoris)

andfåddhet (dyspné)

buksmärta

förstoppning

diarré

illamående

kräkningar

nässelfeber (urtikaria)

klåda (pruritus)

utslag

lokal svullnad (ödem)

hosta.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare):

överkänslighet

angioödem

inflammation i blodkärlen (vaskulit inkluderande Henoch-Schönleins purpura)

domningar eller stickningar (parestesier)

svimning (synkope)

snabb och oregelbunden hjärtrytm (förmaksflimmer)

stroke

inflammation i levern (hepatit)

förhöjda alaninaminotransferas (ALAT)-nivåer (ett leverfunktionstest), vanligtvis reversibel

efter utsättande av behandling

allergi (anafylaktiska reaktioner).

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

minskat antal blodplättar

migrän

onormal leverfunktion

muskel- och ledvärk

influensaliknande symtom

ryggvärk

urinvägsinfektion

ökad känslighet för solljus (fotosensitivitet)

oförklarad muskelvärk med mörk (te-färgad) urin (rabdomyolys)

impotens

inflammation i bukspottkörteln (pankreatit)

låga nivåer av natrium i blodet (hyponatremi)

depression

allmän sjukdomskänsla

ringningar, surrande, dån eller klickanden i öronen (tinnitus)

smakstörning (dysgeusi)

utslag.

Biverkningarna hos barn liknar biverkningarna hos vuxna patienter.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar

direkt (se detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen

om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Losartan Orion ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen, blister och etiketten efter EXP. Utgångsdatumet

är den sista dagen i angiven månad.

Detta läkemedel kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är losartankalium. Varje filmdragerad tablett innehåller 50 mg eller 100

mg losartankalium.

Övriga innehållsämnen i tablettkärnan är mikrokristallin cellulosa, laktosmonohydrat,

pregelatiniserad majsstärkelse, lågsubstituerad hydroxipropylcellulosa och magnesiumstearat.

Filmdrageringen innehåller hydroxipropylcellulosa, hypromellos och titandioxid (E171).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

50 mg tabletter:

Vita till benvita, ovala, bikonvexa filmdragerade tabletter präglade med ‘E’ på ena

sidan och ‘4’ och ‘6’, separerade med en brytskåra, på den andra sidan. Dimensioner: 10,3 mm x 5,4

mm. Tabletten kan delas i två lika stora doser.

100 mg tabletter:

Vita till benvita, ovala, bikonvexa filmdragerade tabletter präglade med ‘E’ på ena

sidan och ‘47’ på den andra sidan. Dimensioner: 13,1 mm x 6,9 mm.

Förpackningsstorlekar:

Blister: 7, 10, 14, 28, 30, 50, 98 eller 100 tabletter

Burk: 30 eller 1000 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning:

Orion Corporation

Orionintie 1

FI-02200 Espoo

Finland

Tillverkare:

Orion Corporation Orion Pharma

Orionintie 1

FI-02200 Espoo

Finland

För ytterligare upplysningar om detta läkemedel kontakta lokal företrädare:

Orion Pharma AB, Danderyd

medinfo@orionpharma.com

Denna bipacksedel ändrades senast 2017-12-21

Läs hela dokumentet

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Losartan Orion 50 mg filmdragerade tabletter

Losartan Orion 100 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje tablett innehåller 50 mg eller 100 mg losartankalium.

Hjälpämne med känd effekt

Varje 50 mg tablett innehåller 40 mg laktosmonohydrat.

Varje 100 mg tablett innehåller 80 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett (tablett)

50 mg tabletter

Vita till benvita, ovala, bikonvexa filmdragerade tabletter präglade med ‘E’ på ena sidan och ‘4’ och

‘6’, separerade med en brytskåra, på den andra sidan. Dimensioner: 10,3 mm x 5,4 mm. Tabletten kan

delas i två lika stora doser.

100 mg tabletter

Vita till benvita, ovala, bikonvexa filmdragerade tabletter präglade med ‘E’ på ena sidan och ‘47’ på

den andra sidan. Dimensioner: 13,1 mm x 6,9 mm.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av essentiell hypertoni hos vuxna samt barn och ungdomar i åldern 6-18 år.

Behandling av njursjukdom hos patienter med hypertoni och typ 2-diabetes mellitus med

proteinuri ≥0,5 g/dag som del i en blodtryckssänkande behandling.

Behandling av kronisk hjärtsvikt (hos patienter ≥ 60 år) när behandling med ACE-hämmare inte

är lämpligt på grund av biverkningar, särskilt hosta, eller kontraindikation. Patienter med

hjärtsvikt som uppnått tillfredsställande effekt med en ACE-hämmare bör inte byta behandling

till losartan. Patienterna ska ha en ejektionsfraktion ≤40% och ska vara kliniskt stabila och stå

på en etablerad behandlingsregim för kronisk hjärtsvikt vid insättandet.

För att minska risken för stroke hos patienter med hypertoni och vänsterkammarhypertrofi,

dokumenterad genom EKG (se avsnitt 5.1: LIFE-studien, Etniskt ursprung).

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Hypertoni

Vanlig start- och underhållsdos är 50 mg en gång dagligen för de flesta patienter. Maximal

blodtryckssänkande effekt uppnås inom 3-6 veckor efter påbörjad behandling. Hos vissa patienter kan

ytterligare blodtryckssänkning erhållas genom att öka dosen till 100 mg en gång dagligen (på

morgonen). Losartan kan ges tillsammans med andra blodtryckssänkande läkemedel (se avsnitt 4.3,

4.4, 4.5 och 5.1), särskilt med diuretika (t.ex. hydroklortiazid).

Hypertensiva patienter med typ 2-diabetes mellitus och proteinuri ≥0,5 g/dag

Vanlig startdos är 50 mg en gång dagligen. Dosen kan ökas till 100 mg en gång dagligen baserat på

blodtryckssvar en månad efter påbörjad behandling och därefter. Losartan kan ges tillsammans med

andra blodtryckssänkande läkemedel (t.ex. diuretika, kalciumflödeshämmare, alfa- eller betablockare

och centralt verkande läkemedel) såväl som insulin och andra vanligen använda hypoglykemiska

läkemedel (t.ex. sulfonureider, glitazoner och glukosidashämmare).

Hjärtsvikt

Den vanliga startdosen av losartan hos patienter med hjärtsvikt är 12,5 mg en gång dagligen.

Dostitrering ska generellt ske med en veckas intervall (d.v.s. 12,5 mg dagligen, 25 mg dagligen, 50 mg

dagligen) till den vanliga underhållsdosen (50 mg en gång dagligen) som tolereras av patienten. En

dos av losartan på 12,5 mg är inte möjlig att administrera med denna produkt. En alternativ produkt

innehållandes losartan ska användas.

För att minska risk för stroke hos patienter med hypertoni och vänsterkammarhypertrofi,

dokumenterad genom EKG (se avsnitt 5.1)

Vanlig startdos är 50 mg losartan en gång dagligen. Baserat på blodtryckssvar rekommenderas tillägg

av en låg dos hydroklortiazid och/eller en ökning av losartan till 100 mg en gång dagligen.

Patienter med minskad blodvolym

Hos patienter med minskad blodvolym (t.ex. hos patienter som behandlas med hög dos diuretika) bör

en startdos på 25 mg en gång dagligen övervägas (se avsnitt 4.4).

Patienter med nedsatt njurfunktion och patienter i hemodialys

Ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med nedsatt njurfunktion eller hos patienter som

genomgår hemodialys.

Patienter med nedsatt leverfunktion

En lägre dos bör övervägas hos patienter med nedsatt leverfunktion i anamnesen. Terapeutisk

erfarenhet med losartan hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion saknas. Losartan är därför

kontraindicerat hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3 och 4.4).

Pediatrisk population

Yngre än 6 år

Losartan Orion rekommenderas inte för användning till barn under 6 års ålder, då data för denna

patientgrupp är begränsade.

Säkerhet och effekt har ännu inte fastställts hos barn i åldrarna 6 månader till 6 år. Tillgänglig data

finns beskriven i avsnitt 5.1 och 5.2, men inga rekommendationer avseende dosering kan ges.

6 år till 18 år

Till patienter som kan svälja tabletter, är den rekommenderade dosen 25 mg en gång dagligen hos

patienter som väger >20 till <50 kg. I undantagsfall kan dosen ökas till maximalt 50 mg en gång

dagligen. Dosen bör justeras i enlighet med blodtryckssvar.

Hos patienter som väger >50 kg är standarddos 50 mg en gång dagligen. I undantagsfall kan dosen

ökas till maximalt 100 mg en gång dagligen. Doser över 1,4 mg/kg (eller över 100 mg) dagligen har

inte studerats hos barn.

Losartan Orion rekommenderas inte till barn med glomerulär filtrationshastighet <30 ml/min/1,73 m

då det inte finns tillgängliga data (se även avsnitt 4.4).

Losartan Orion rekommenderas inte heller till barn med nedsatt leverfunktion (se även avsnitt 4.4).

Äldre

Även om en inledande behandling med 25 mg kan övervägas hos patienter över 75 år, är dosjustering

vanligtvis inte nödvändig hos äldre.

Administreringssätt

Losartan Orion tabletter ska sväljas tillsammans med ett glas vatten.

Tabletterna kan tas med eller utan mat.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Andra och tredje trimestern av graviditet (se avsnitt 4.4 och 4.6).

Kraftigt nedsatt leverfunktion.

Samtidig användning av losartan och produkter som innehåller aliskiren är kontraindicerad hos

patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR<60 ml/min/1,73 m2) (se avsnitt 4.5

och 5.1).

4.4

Varningar och försiktighet

Överkänslighet

Angioödem.

Patienter med angioödem i anamnesen (svullnad av ansikte, läppar, svalg och/eller tunga)

bör följas noggrant (se avsnitt 4.8).

Hypotoni vid elektrolyt-/vätskerubbningar

Symtomatisk hypotoni, särskilt efter den första dosen eller vid dosökning, kan förekomma hos

patienter med vätske- och/eller natriumbrist på grund av kraftig diuretikabehandling, saltreducerad

kost, diarré eller kräkningar. Innan behandling med losartan påbörjas bör dessa tillstånd korrigeras

eller startdosen sänkas (se avsnitt 4.2). Detta gäller även barn i åldern 6 till 18 år.

Elektrolytrubbningar

Elektrolytrubbningar är vanliga hos patienter med nedsatt njurfunktion, med eller utan diabetes, och

bör åtgärdas. I en klinisk studie utförd på patienter med typ 2-diabetes och nefropati, var förekomsten

av hyperkalemi högre i losartan-gruppen jämfört med placebogruppen (se avsnitt 4.8).

Plasmakoncentrationer av kalium såväl som kreatininclearance bör följas noggrant, särskilt hos

patienter med hjärtsvikt och ett kreatininclearance mellan 30-50 ml/min.

Samtidig användning av kaliumsparande diuretika, kaliumsupplement eller saltersättningsmedel som

innehåller kalium tillsammans med losartan rekommenderas inte (se avsnitt 4.5).

Nedsatt leverfunktion

Baserat på farmakokinetisk data som visar signifikant ökade plasmakoncentrationer av losartan hos

cirrotiska patienter, bör en lägre dos övervägas hos patienter med nedsatt leverfunktion i anamnesen.

Terapeutisk erfarenhet med losartan hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion saknas. Losartan

ska därför inte ges till patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2, 4.3 och 5.2).

Losartan rekommenderas inte till barn med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2).

Nedsatt njurfunktion

Som en följd av hämningen av renin-angiotensin-aldosteronsystemet, har förändringar av

njurfunktionen inklusive njursvikt rapporterats (framför allt hos patienter vars njurfunktion

huvudsakligen är beroende av aktiviteten i renin-angiotensin-aldosteronsystemet, t.ex. patienter med

svår hjärtsvikt eller underliggande njursjukdom).

Liksom för andra läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet, har ökning av S-urea

och S-kreatinin rapporterats hos patienter med bilateral njurartärstenos eller njurartärstenos vid en

kvarvarande njure. Dessa njurfunktionsförändringar kan vara reversibla vid utsättande av

behandlingen.

Losartan bör användas med försiktighet hos patienter med bilateral njurartärstenos eller

njurartärstenos vid en kvarvarande njure.

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller

aliskiren ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt).

Dubbel blockad av RAAS via kombinerad användning av ACE-hämmare,

angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5 och 5.1).

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under övervakning

av en specialist, och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av njurfunktion,

elektrolyter och blodtryck.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas samtidigt hos patienter med

diabetesnefropati.

Användning hos barn med nedsatt njurfunktion

Losartan rekommenderas inte till barn med glomerulär filtrationshastighet <30 ml/min/1,73 m

då inga

data finns tillgänglig (se även avsnitt 4.2).

Då njurfunktionen kan försämras bör den följas regelbundet under behandling med losartan. Detta

gäller särskilt då losartan ges samtidigt med andra tillstånd (feber, dehydrering) som kan försämra

njurfunktionen.

Samtidig användning av losartan och ACE-hämmare har visats kunna försämra njurfunktionen.

Samtidig användning rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5).

Njurtransplantation

Erfarenhet saknas hos patienter som nyligen genomgått en njurtransplantation.

Primär hyperaldosteronism

Patienter med primär aldosteronism svarar vanligtvis inte på antihypertensiva läkemedel som verkar

genom hämning av renin-angiotensinsystemet. Behandling med losartan rekommenderas därför inte.

Kardiovaskulär och cerebrovaskulär sjukdom

Liksom med alla antihypertensiva läkemedel, skulle en hjärtinfarkt eller stroke kunna utlösas av en

överdriven blodtryckssänkning hos patienter med ischemisk kardiovaskulär och cerebrovaskulär

sjukdom.

Hjärtsvikt

Hos patienter med hjärtsvikt, med eller utan nedsatt njurfunktion, finns det (som för andra läkemedel

som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet) en risk för allvarlig arteriell hypotoni och (ofta

akut) nedsatt njurfunktion.

Den terapeutiska erfarenhet av losartan hos patienter med hjärtsvikt och samtidig kraftigt nedsatt

njurfunktion, hos patienter med svår hjärtsvikt (NYHA klass IV), såväl som hos patienter med

hjärtsvikt och symtomatisk livshotande hjärtarytmi är otillräcklig. Kombinationen med losartan och

beta-blockare bör användas med försiktighet (se avsnitt 5.1).

Aorta- och mitralisklaffstenos, obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati

Liksom med andra vasodilaterande läkemedel bör försiktighet iakttas vid behandling av patienter med

aorta- eller mitralisklaffstenos eller obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati.

Graviditet

Behandling med losartan bör inte påbörjas under graviditet. Om inte fortsatt behandling med losartan

anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet byta till alternativ behandling där

säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör

behandling med losartan avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas (se

avsnitt 4.3 och 4.6).

Andra varningar och försiktigheter

Liksom

för

ACE-hämmare

verkar

losartan

andra

angiotensin-II-antagonister

inte

sänka

blodtrycket lika effektivt hos svarta människor som hos icke-svarta, möjligen beroende på en högre

prevalens av tillstånd med låg reninnivå hos den svarta hypertensiva populationen.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med sällsynta ärftliga tillstånd såsom galaktosintolerans,

total laktasbrist eller glukos-galaktos malabsorption bör inte använda detta läkemedel.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Andra antihypertensiva läkemedel kan förstärka den blodtryckssänkande effekten av losartan.

Samtidig användning med andra substanser som kan inducera blodtryckssänkning som biverkan

(såsom tricykliska antidepressiva, antipsykotika, baklofen och amifostin) kan öka risken för hypotoni.

Losartan metaboliseras huvudsakligen genom cytokrom P450 (CYP)2C9 till den aktiva

karboxisyrametaboliten. I en klinisk studie fann man att flukonazol (hämmare av CYP2C9) minskar

exponeringen av den aktiva metaboliten med cirka 50 %. Man såg att samtidig behandling med

losartan och rifampicin (inducerare av metabolismenzym) gav en 40 % -ig sänkning av den aktiva

metabolitens plasmakoncentration. Den kliniska betydelsen av denna effekt är inte fastställd. Ingen

skillnad i exponeringen sågs vid samtidig behandling med fluvastatin (svag hämmare av CYP2C9).

Liksom för andra läkemedel som blockerar angiotensin II-systemet eller dess effekter, kan samtidig

användning av kaliumsparande läkemedel (t.ex. kaliumsparande diuretika: amilorid, triamteren och

spironolakton) eller läkemedel som kan höja kaliumnivåerna (t.ex. heparin), kaliumsupplement eller

saltersättningsmedel som innehåller kalium, medföra ökning av kaliumkoncentrationen i serum.

Samtidig behandling rekommenderas inte.

Reversibel ökning av litiumkoncentrationen i serum och toxicitet har rapporterats vid samtidig

användning av litium och ACE-hämmare. Mycket sällsynta fall har även rapporterats för

angiotensin II-receptorantagonister. Kombinationen av litium och losartan bör användas med

försiktighet. Om kombinationen bedöms vara nödvändig, rekommenderas att litiumnivån i serum följs

vid samtidig behandling.

När angiotensin II-antagonister ges samtidigt med NSAID-preparat (d.v.s. selektiva COX-2-hämmare,

acetylsalicylsyra vid antiinflammatoriska doser och icke-selektiva NSAID) kan den antihypertensiva

effekten försvagas. Samtidig användning av angiotensin II-antagonister eller diuretika tillsammans

med NSAID kan leda till en ökad risk för försämrad njurfunktion, inklusive möjlig akut njursvikt och

en ökning av kalium i serum, särskilt hos patienter med redan nedsatt njurfunktion. Kombinationen

bör ges med försiktighet, särskilt hos äldre. Patienterna ska vara adekvat hydrerade och man bör

överväga uppföljning av njurfunktionen efter insättandet av samtidig behandling och regelbundet

därefter.

Data från kliniska prövningar har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi

och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-angiotensin-

aldosteron-systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

receptorblockerare eller aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel som påverkar RAAS

(se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Losartan bör inte användas under graviditetens första trimester (se avsnitt 4.4). Losartan är

kontraindicerat under graviditetens andra och tredje trimester (se avsnitt 4.3 och 4.4).

Epidemiologiska data rörande risk för fosterskada efter användning av ACE-hämmare under

graviditetens första trimester är inte entydiga, men en något ökad risk kan inte uteslutas.

Kontrollerade epidemiologiska data saknas för angiotensin II-antagonister men likartade risker kan

föreligga för denna läkemedelsgrupp. Om inte fortsatt behandling med losartan anses nödvändig, bör

patienter som planerar graviditet byta till alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl

dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med

losartan avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas.

Det är känt att behandling med losartan under andra och tredje trimestern kan inducera human

fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion, oligohydramnios, hämning av skallförbening) och neonatal

toxicitet (njursvikt, hypotoni, hyperkalemi) (se avsnitt 5.3).

Om exponering för losartan förekommit under graviditetens andra trimester rekommenderas

ultraljudskontroll av njurfunktion och skalle.

Spädbarn vars mödrar har använt losartan bör observeras noggrant med avseende på hypotoni (se

avsnitt 4.3 och 4.4).

Amning

Eftersom ingen information angående användning av losartan under amning finns, rekommenderas

inte Losartan Orion utan istället är alternativa behandlingar med bättre dokumenterad säkerhetsprofil

att föredra under amning, speciellt vid amning av nyfödda eller prematura barn.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts på förmågan att framföra fordon och att använda maskiner. Vid bilkörning

eller användning av maskiner bör det dock tas i beaktande att yrsel och sömnighet tillfälligt kan

förekomma vid blodtryckssänkande behandling. Speciellt vid påbörjad behandling eller vid

dosökning.

4.8

Biverkningar

Losartan har utvärderats i följande kliniska studier:

i kontrollerade kliniska studier på >3000 vuxna patienter 18 år och äldre med essentiell

hypertoni

i en kontrollerad klinisk studie på 177 barn med hypertoni i åldern 6 till 16 år

i en kontrollerad klinisk studie på >9000 hypertensiva patienter i åldern 55 till 80 år med

vänsterkammarhypertrofi (se LIFE-studien, avsnitt 5.1)

i kontrollerade kliniska studier på >7700 vuxna patienter med kronisk hjärtsvikt (se ELITE I,

ELITE II och HEAAL-studien, avsnitt 5.1)

i en kontrollerad klinisk studie på >1500 patienter 31 år och äldre med typ 2-diabetes mellitus

och proteinuri (se RENAAL-studien, avsnitt 5.1)

I dessa kliniska studier var den vanligast förekommande biverkningen yrsel.

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde enligt följande indelning:

mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta

(≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta <1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från

tillgängliga data).

Tabell 1. Biverkningsfrekvens identifierad från placebokontrollerade kliniska studier samt

erfarenhet efter godkännande

Biverkning

Biverkningsfrekvens per indikation

Annat

Hypertoni

Hypertensiv

a patienter

med

vänsterkam

marhypertr

ofi

Kronisk

hjärtsvikt

Hypertoni

och typ 2-

diabetes

med

njursjukd

om

Erfarenhet efter

godkännande

Blodet och lymfsystemet

anemi

vanliga

ingen känd

frekvens

trombocytopeni

ingen känd

frekvens

Immunsystemet

överkänslighetsreaktio

ner, anafylaktiska

reaktioner,

angioödem

, och

vaskulit



sällsynta

Psykiska störningar

depression

ingen känd

frekvens

Centrala och perifera nervsystemet

yrsel

vanliga

vanliga

vanliga

vanliga

somnolens

mindre

vanliga

huvudvärk

mindre

vanliga

mindre

vanliga

sömnstörningar

mindre

vanliga

parestesier

sällsynta

migrän

ingen känd

frekvens

dysgeusi

ingen känd

frekvens

Öron och balansorgan

vertigo

vanliga

vanliga

tinnitus

ingen känd

frekvens

Hjärtat

palpitationer

mindre

vanliga

angina pectoris

mindre

vanliga

synkope

sällsynta

förmaksflimmer

sällsynta

cerebrovaskulär

händelse

sällsynta

Blodkärl

(ortostatisk) hypotoni

(inkluderande

dosrelaterade

ortostatiska effekter)║

mindre

vanliga

vanliga

vanliga

Andningsvägar bröstkorg och mediastinum

dyspné

mindre

vanliga

hosta

mindre

vanliga

ingen känd

frekvens

Magtarmkanalen

buksmärta

mindre

vanliga

förstoppning

mindre

vanliga

diarré

mindre

vanliga

ingen känd

frekvens

illamående

mindre

vanliga

kräkningar

mindre

vanliga

Lever och gallvägar

pankreatit

ingen känd

frekvens

hepatit

sällsynta

onormal leverfunktion

ingen känd

frekvens

Hud och subkutan vävnad

urtikaria

mindre

vanliga

ingen känd

frekvens

pruritus

mindre

vanliga

ingen känd

frekvens

utslag

mindre

vanliga

mindre

vanliga

ingen känd

frekvens

ljuskänslighet

ingen känd

frekvens

Muskuloskeletala systemet och bindväv

myalgi

ingen känd

frekvens

artralgi

ingen känd

frekvens

rabdomyolys

ingen känd

frekvens

Njurar och urinvägar

nedsatt njurfunktion

vanliga

njursvikt

vanliga

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

erektil

dysfunktion/impotens

ingen känd

frekvens

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

asteni

mindre

vanliga

vanliga

mindre

vanliga

vanliga

trötthet

mindre

vanliga

vanliga

mindre

vanliga

vanliga

ödem

mindre

vanliga

sjukdomskänsla

ingen känd

frekvens

Undersökningar

hyperkalemi

vanliga

mindre

vanliga†

vanliga‡

förhöjt

alaninaminotransferas

(ALAT)

sällsynta

förhöjda värden av

urea i blodet,

serumkreatinin och

serumkalium

vanliga

hyponatremi

ingen känd

frekvens

hypoglykemi

vanliga

inkluderande svullnad av larynx, glottis, ansikte, läppar, svalg och/eller tunga (orsakande

luftvägsobstruktion), för vissa av patienterna hade angioödem tidigare rapporterats i samband med

behandling med andra läkemedel, inklusive ACE-hämmare



inkluderande Henoch-Schönleins purpura

║ särskilt hos patienter med minskad blodvolym, t ex patienter med svår hjärtsvikt eller kraftigt

diuretikabehandlade patienter

† vanliga hos patienter som fick 150 mg losartan istället för 50 mg losartan

‡ I en klinisk studie på patienter med typ 2-diabetes och nefropati utvecklades hyperkalemi

>5,5 mmol/l hos 9,9 % av patienterna som behandlades med losartantabletter och hos 3,4 % av

patienterna som behandlades med placebo

§ vanligen reversibla efter utsättande

Följande ytterligare biverkningar förekom oftare hos patienter som fick losartan än hos patienter som

fick placebo (ingen känd frekvens): ryggsmärta, urinvägsinfektion och influensaliknande symtom.

Njurar och urinvägar

Som en följd av att man hämmar renin-angiotensin-aldosteronsystemet har förändringar i

njurfunktionen inklusive njursvikt rapporterats hos riskpatienter, dessa njurfunktionsförändringar kan

vara reversibla efter utsättande av behandlingen (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Biverkningsprofilen hos barn liknar biverkningsprofilen hos vuxna patienter. Data på barn är

begränsad.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Symtom vid toxicitet

Data avseende överdosering hos människa är begränsad. De troligaste tecknen på överdosering torde

vara hypotoni och takykardi. Bradykardi kan uppkomma från parasympatisk (vagal) stimulering.

Behandling vid toxicitet

Om symtomatisk hypotoni skulle förekomma, bör stödjande behandling inledas.

Åtgärder som bör vidtas beror på tiden från intag samt symtomens svårighetsgrad. Stabilisering av

hjärt-kärlsystemet bör ges prioritet. Efter peroralt intag är behandling med en avvägd dos aktivt kol

indicerad. Efteråt bör en noggrann uppföljning av vitala parametrar genomföras. Vitala parametrar bör

korrigeras om nödvändigt. Varken losartan eller den aktiva metaboliten elimineras vid hemodialys

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Angiotensin II-antagonister, ATC kod: C09CA01

Verkningsmekanism

Losartan är en syntetisk peroral angiotensin II-receptor (typ AT

) antagonist. Angiotensin II, en potent

vasokonstriktor, är det primärt aktiva hormonet hos renin-angiotensinsystemet och har en central roll i

patofysiologin vid hypertension. Angiotension II binder till AT

-receptorn i olika vävnader (t.ex.

vaskulär glatt muskulatur, binjure, njurar och hjärta) och framkallar en rad viktiga fysiologiska

effekter, inkluderande vasokonstriktion och aldosteronfrisättning. Angiotensin II stimulerar också

cellproliferation hos glatt muskulatur.

Losartan blockerar selektivt AT

-receptorn.

In vitro

in vivo

blockerar losartan och dess

farmakologiskt aktiva karboxylsyrametabolit E-3174 alla fysiologiskt kända effekter av angiotensin II,

oavsett ursprung eller syntesväg.

Losartan har ingen agonistaktivitet och blockerar inte heller andra hormonreceptorer eller jonkanaler

som är av betydelse för hjärt-kärlfunktion. Losartan hämmar inte heller ACE (kinas II), det enzym

som bryter ner bradykinin. Man förväntar sig därför inte någon potentiering av oönskade

bradykininmedierade effekter.

Farmakodynamisk effekt

Under behandling med losartan resulterade avlägsnande av angiotensin IIs negativa återkoppling av

reninfrisättning i ökad plasma-renin aktivitet (PRA). Ökning av PRA leder till en ökning av

angiotensin II i plasma. Trots dessa ökningar bibehålls blodtryckssänkande effekt och supression av

aldosteronplasmakoncentrationer, vilket indikerar effektiv angiotensin II receptorblockad. Efter

utsättande av losartan, föll PRA och angiotensin II-nivåer till dess utgångsvärden inom 3 dagar.

Både losartan och dess huvudsakliga aktiva metabolit har en större affinitet till AT

-receptorn än till

-receptorn. Den aktiva metaboliten är 10 till 40 gånger mer aktiv än losartan baserat på

viktförhållandet.

Klinisk effekt och säkerhet

Hypertonistudier

I kontrollerade kliniska studier har behandling med losartan en gång dagligen hos patienter med lätt

till måttlig essentiell hypertoni visat statistiskt signifikanta sänkningar i systoliskt och diastoliskt

blodtryck. Mätningar av blodtrycket 24 timmar efter dosering jämfört med 5-6 timmar efter dosering

visade blodtryckssänkning över 24 timmar; den naturliga dygnsrytmen bibehölls. Blodtryckssänkning

vid slutet av dosintervallet var 70-80% av den effekt som sågs 5-6 timmar efter dosering.

Utsättning av losartanbehandling hos hypertensiva patienter ledde inte till en hastig blodtrycksstegring

("rebound hypertension"). Trots markanta sänkningar av blodtrycket hade losartan inga kliniskt

betydelsefulla effekter på hjärtfrekvensen.

Effekten av losartan är likvärdig hos män och kvinnor samt hos yngre (under 65 års ålder) och äldre

hypertensiva patienter.

LIFE-studien

The Losartan Intervention For Endpoint reduction in hypertension (LIFE)-studien var en

randomiserad, trippel-blind studie med aktiv kontroll, hos

9 193 hypertensiva patienter i åldern

55 till

80 år med EKG-dokumenterad vänsterkammarhypertrofi. Patienter randomiserades till losartan 50 mg

en gång dagligen eller atenolol 50 mg en gång dagligen. Om målblodtrycket (<140/90 mmHg) inte

uppnåddes, lade man först till hydroklortiazid (12,5 mg) och, om nödvändigt, ökade man losartan-

eller atenololdosen till 100 mg en gång dagligen. Andra antihypertensiva läkemedel, med undantag av

ACE-hämmare, angiotensin II-antagonister eller β-blockare, lades till om nödvändigt för att uppnå

målblodtryck.

Genomsnittlig uppföljningstid var 4,8 år.

Det primära effektmåttet var sammansatt av kardiovaskulär morbiditet och mortalitet mätt som en

minskning av den kombinerade incidensen av dödlighet i hjärt-kärlsjukdom, stroke och hjärtinfarkt.

Blodtrycket sänktes signifikant till likvärdiga nivåer i de båda grupperna. Behandling med losartan

resulterade i en riskreduktion på 13,0 % (p=0,021, 95 % konfidensintervall 0,77–0,98) jämfört med

atenololbehandling hos patienter med det sammansatta effektmåttet. Resultatet berodde

huvudsakligen på en signifikant reduktion av strokeincidensen. Behandling med losartan gav en

riskreduktion för stroke med 25 % jämfört med atenololbehandling (p=0,001, 95 % konfidensintervall

0,63–0,89). Antal fall av död i hjärt-kärlsjukdom och hjärtinfarkt skiljde sig inte signifikant mellan

behandlingsgrupperna.

Etniskt ursprung

I LIFE studien hade svarta patienter som behandlades med losartan en högre risk att drabbas av det

primära sammansatta effektmåttet d.v.s. kardiovaskulära händelser (t ex hjärtinfarkt, dödlighet i

hjärt-kärlsjukdom) och framför allt stroke, jämfört med svarta patienter som behandlades med

atenolol. Resultaten i LIFE-studien för losartan jämfört med atenolol avseende kardiovaskulär

morbiditet och mortalitet gäller därför inte för svarta patienter med hypertension och

vänsterkammarhypertrofi.

RENAAL-studien

The Reduction of Endpoints in NIDDM with the Angiotensin II Receptor Antagonist Losartan

(RENAAL) studien var en kontrollerad klinisk

studie som genomfördes

i hela världen hos 1 513

patienter med typ 2-diabetes och

proteinuri, med eller utan hypertension. 751 patients behandlades

med losartan. Målet med studien var att visa en nefroprotektiv effekt med losartankalium utöver

nyttan av den blodtryckssänkande effekten.

Patienter med proteinuri och med ett S-kreatininvärde mellan 1,3–3,0 mg/dl randomiserades till

antingen losartan 50 mg en gång dagligen, upptitrerade om nödvändigt för att uppnå blodtryckssvar,

eller till placebo, som tillägg till konventionell blodtryckssänkande behandling exkluderande

ACE-hämmare och angiotensin II-antagonister.

Prövare instruerades till att titrera studieläkemedlet till 100 mg dagligen om lämpligt; 72 % av

patienterna fick 100 mg dagligen under huvuddelen av tiden. Andra blodtryckssänkande läkemedel

(diuretika, kalciumflödeshämmare, alfa- eller betablockare och centralt verkande blodtryckssänkande

läkemedel) var tillåtna som tilläggsbehandling beroende på behoven i de båda grupperna. Patienter

följdes upp under 4,6 år (i genomsnitt 3,4 år).

Det primära effektmåttet i studien var sammansatt av fördubblad S-kreatininkoncentration, kronisk

njursjukdom (behov av dialys eller njurtransplantation) eller död.

Resultaten visade att behandling med losartan (327 händelser) jämfört med placebo (359 händelser)

resulterade i en riskreduktion om 16,1 % (p=0,022) hos patienter med det primära sammansatta

effektmåttet. För följande individuella och kombinerade komponenter av det primära effektmåttet,

sågs en signifikant riskreduktion i gruppen som behandlades med losartan; 25,3% riskreduktion av

fördubblad S-kreatininkoncentration (p=0,006); 28,6 % riskreduktion för kronisk njursjukdom

(p=0,002); 19,9% riskreduktion för kronisk njursjukdom eller död (p=0,009); 21,0 % riskreduktion

för fördubblad S-kreatininkoncentration eller kronisk njursjukdom (p=0,01). Ingen signifikant skillnad

sågs mellan de två behandlingsgrupperna med avseende på mortalitet oberoende av orsak.

Tolerabiliteten för losartan var vanligtvis god i denna studie, vilket visades genom en låg incidens av

avbrott i behandling p.g.a. biverkningar, som var jämförbar med placebo.

HEAAL-studien

The Heart Failure Endpoint Evaluation of Angiotensin II Antagonist Losartan (HEAAL)-studien var

en kontrollerad klinisk studie som genomfördes

i hela världen på 3834 hjärtsviktspatienter (NYHA

Klass II-IV) i åldern 18 till 98 år som var intoleranta mot behandling med ACE-hämmare. Patienterna

randomiserades till att få losartan 50 mg en gång dagligen eller losartan 150 mg, som tillägg till

konventionell behandling exkluderande ACE-hämmare.

Patienterna följdes i mer än 4 år (medianvärde 4,7 år). Det primära effektmåttet i studien var ett

sammansatt effektmått av mortalitet oberoende av orsak eller sjukhusinläggning för hjärtsvikt.

Resultatet visade att behandling med 150 mg losartan (828 händelser) jämfört med 50 mg losartan

(889 händelser) resulterade i en riskreduktion om 10,1% (p=0,027 95 % konfidensintervall 0,82–0,99)

avseende antalet patienter som uppnådde det primära sammansatta effektmåttet.

Detta berodde främst

på en reduktion av antalet sjukhusinläggningar för hjärtsvikt. Behandling med 150 mg losartan

reducerade risken för sjukhusinläggning för hjärtsvikt med 13,5% jämfört med 50 mg losartan

(P=0,025 95 % konfidensintervall 0,76–0,98). Ingen signifikant skillnad sågs mellan

behandlingsgrupperna med avseende på mortalitet oberoende av orsak. Nedsatt njurfunktion, hypotoni

och hyperkalemi var vanligare i gruppen som fick 150 mg än i gruppen som fick 50 mg, men dessa

biverkningar ledde inte till något signifikant ökat avbrytande av läkemedelsbehandling i gruppen som

fick 150 mg.

ELITE I- och ELITE II-studierna

I ELITE-studien som genomfördes under 48 veckor på 722 patienter med hjärtsvikt (NYHA Klass

II-IV) sågs inga skillnader mellan patienter som behandlades med losartan och de patienter som

behandlades med kaptopril med avseende på det primära effektmåttet på långtidsförändringar av

njurfunktionen. Observationen i ELITE-studien, att losartan jämfört med kaptopril minskade risken

för mortalitet, kunde inte visas i den efterföljande ELITE II-studien, vilken beskrivs nedan.

I ELITE II-studien jämfördes losartan 50 mg en gång dagligen (startdos 12,5 mg, ökning till 25 mg

och sedan 50 mg en gång dagligen) med kaptopril 50 mg tre gånger dagligen (startdos 12,5 mg,

ökning till 25 mg och sedan 50 mg tre gånger dagligen). Det primära effektmåttet i denna prospektiva

studie var mortalitet oberoende av orsak.

I denna studie följde man 3152 patienter med hjärtsvikt (NYHA Class II-IV) under nästan två år

(medianvärde: 1,5 år) för att fastställa om losartan är överlägsen kaptopril avseende reducerad

mortalitet oberoende av orsak. Inga statistiskt signifikanta skillnader observerades mellan losartan och

kaptopril med avseende på det primära effektmåttet, reducerad mortalitet oberoende av orsak.

I båda studierna med aktiv jämförelsegrupp (ej placebo-kontrollerade) hos patienter med hjärtsvikt var

tolerabiliteten för losartan bättre än för kaptopril, mätt genom en signifikant lägre incidens av

avbruten behandling p.g.a. biverkningar och en signifikant lägre andel patienter som fick hosta.

En ökad mortalitet observerades i ELITE II i den lilla subgrupp (22 % av alla hjärtsvikt patienter) som

behandlades med β-blockare innan studiestart.

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Två stora randomiserade, kontrollerade prövningar (ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and

in combination with Ramipril Global Endpoint Trial) och VA NEPHRON-D (The Veterans Affairs

Nephropathy in Diabetes)) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-hämmare och en

angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET var en studie som genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär och

cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus åtföljt av evidens för slutorganskada. VA

NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati.

Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat och

mortalitet, medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni observerades

jämfört med monoterapi. Då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra är dessa resultat

även relevanta för andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör därför inte användas samtidigt hos patienter

med diabetesnefropati.

ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and Renal Disease Endpoints)

var en studie med syfte att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en standardbehandling med en

ACE-hämmare eller en angiotensin II-receptorblockerare hos patienter med typ 2-diabetes mellitus

och kronisk njursjukdom, kardiovaskulär sjukdom eller både och. Studien avslutades i förtid eftersom

det fanns en ökad risk för oönskat utfall. Både kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare i

aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen och oönskade händelser och allvarliga oönskade händelser av

intresse (hyperkalemi, hypotoni och njurdysfunktion) rapporterades med högre frekvens i aliskiren-

gruppen än i placebo-gruppen.

Pediatrisk population

Pediatrisk hypertoni

Den blodtryckssänkande effekten av losartan fastställdes i en klinisk studie på 177 barn med

hypertension i åldern 6 till 16 år, med en kroppsvikt >20 kg och en glomerulär filtrationshastighet

>30 ml/min/1,73 m

. Patienter som vägde >20 kg till <50 kg fick antingen 2,5 mg, 25 mg eller 50 mg

losartan dagligen och patienter som vägde >50 kg fick antingen 5 mg, 50 mg eller 100 mg losartan

dagligen. Efter tre veckor resulterade behandling med losartan en gång dagligen i en dosberoende

sänkning av dalvärdes-blodtrycket.

Totalt sett observerades en dos-respons. Dos-respons-förhållandet var väldigt uppenbart i

lågdos-gruppen jämfört med medeldos-gruppen (period I: -6,2 mmHg respektive -11,65 mmHg) men

avklingade när man jämförde medeldos-gruppen med högdos-gruppen (period I: -11,65 mmHg

respektive -12,21 mmHg). De lägsta studerade doserna, 2,5 mg och 5 mg, motsvarande i genomsnitt

en daglig dos på 0,07 mg/kg, verkade inte kunna ge en jämn blodtryckssänkande effekt.

Dessa resultat bekräftades under period II i studien, när patienter efter tre veckors behandling

randomiserades till fortsatt losartanbehandling eller placebo. Skillnaden i blodtrycksökning jämfört

med placebo var störst i medeldos-gruppen (6,70 mmHg i medeldos respektive 5,38 mmHg i högdos).

Stegringen av dalvärdet för diastoliskt blodtryck var dock likvärdig hos patienter som fick placebo

och hos de patienter som fortsatt med den lägsta dosen losartan i varje grupp; återigen en antydan att

den lägsta dosen i varje grupp inte gav en signifikant blodtryckssänkande effekt.

Långtidseffekt av losartan på tillväxt, pubertet och generell utveckling har inte studerats.

Långtidseffekt av blodtryckssänkande behandling med losartan för att sänka kardiovaskulär

morbiditet och mortalitet i barndomen har inte heller fastställts.

Effekten av losartan på proteinuri utvärderades i en 12-veckors klinisk studie med placebo- och aktiv

(amlodipin) kontroll på hypertensiva (N=60) och normotensiva (N=246) barn med proteinuri.

Proteinuri definierades som förhållandet protein/kreatinin i urinen ≥0,3. Hypertensiva patienter (i

åldern 6 till 18 år) randomiserades till antingen losartan (n=30) eller amlodipin (n=30). De

normotensiva patienterna (i åldern 1 till 18 år) randomiserades till antingen losartan (n=122) eller

placebo (n=124). Losartan gavs i doser om 0,7 mg/kg till 1,4 mg/kg (upp till maximalt 100 mg per

dag). Amlodipin gavs i doser om 0,05 mg/kg till 0,2 mg/kg (upp till maximalt 5 mg per dag).

Sammantaget, efter 12 veckors behandling, uppvisade patienter som fick losartan en statistiskt

signifikant minskning från utgångsvärdet för proteinuri med 36 % jämfört med 1 % ökning i

placebo/amlodipingruppen (p≤0,001). Hypertensiva patienter som fick losartan uppvisade en

minskning från utgångsvärdet för proteinuri med -41,5% (95 % CI -29,9; -51,1) jämfört med +2,4 %

(95 % CI -22,2;14,1) i amlodipingruppen. Sänkningen av både systoliskt och diastoliskt blodtryck var

större i losartangruppen (-5,5/-3,8 mmHg) jämfört med amlodipingruppen (-0,1/+0,8 mmHg). Hos

normotensiva barn såg man en liten blodtryckssänkning i losartangruppen (-3,7/-3,4 mmHg) jämfört

med placebo. Ingen signifikant korrelation konstaterades mellan minskad proteinuri och blodtryck, det

är dock möjligt att minskningen av proteinuri i gruppen som behandlades med losartan delvis berodde

på sänkningen i blodtryck.

Långtidseffekten av losartan hos barn med proteinuri studerades i upp till 3 år i den öppna

säkerhetsuppföljningen i samma studie, till vilken alla patienter som fullföljde den 12-veckor långa

grundstudien inbjöds att delta. Totalt påbörjade 268 patienter den öppna förlängningsdelen och

randomiserades igen till losartan (N=134) eller enalapril (N=134) och 109 patienter följdes i ≥3 år

(studieavslut förbestämt till ≥100 patienter som fullföljt 3 års uppföljning i förlängningsperioden).

Dosintervallen för losartan och enalapril var 0,30 till 4,42 mg/kg/dag respektive 0,02 till

1,13 mg/kg/dag då det gavs enligt prövarens bedömning. Den maximala dagliga dosen 50 mg vid

kroppsvikt <50 kg och 100 mg vid >50 kg överskreds inte för de flesta patienter under studiens

förlängningsdel.

Sammanfattningsvis, visar resultaten från säkerhetsuppföljningen att losartan givet under 3 år

tolererades väl och ledde till bibehållen minskning av proteinuri utan märkbar förändring i glomerulär

filtrationshastighet (GFR). Hos normotensiva patienter (n=205) hade enalapril en numerisk större

effekt på proteinuri (-33.0% (95 % CI -47,2; -15,0) vs -16,6% (95 % CI -34,9; 6,8)) och på GFR (9,4

(95 % CI 0,4; 18,4) vs -4,0 (95 % CI -13,1; 5,0) ml/min/1,73m

)) jämfört med losartan. Hos

hypertensiva patienter (n=49) hade losartan en numerisk större effekt på proteinuri (-44,5% (95 % CI

-64,8; -12,4) vs -39,5% (95 % CI -62,5; -2,2)) och GFR (18,9 (95 % CI 5,2; 32,5) vs -13,4 (95 % CI -

27,3; 0.6) ml/min/1,73m

En öppen klinisk studie avseende dosintervall genomfördes för att studera säkerheten och effekten av

losartan hos pediatriska patienter med hypertoni i åldern 6 månader till 6 år. Totalt 101 patienter

randomiserades till en av tre öppna startdoser med losartan: en låg dos med 0,1 mg/kg/dag (N=33), en

mellandos med 0,3 mg/kg/dag (N=34) eller en hög dos med 0,7 mg/kg/dag (N=34). Av dessa var

27 spädbarn, vilket definierades som barn mellan 6 och 23 månaders ålder. Studieläkemedlet

titrerades till nästa dosnivå vid vecka 3, 6 och 9 för patienter som ännu inte nått önskat blodtryck och

som ännu inte nått maximal dos losartan (1,4 mg/kg/dag, utan att överstiga 100 mg/dag).

Av de 99 patienter som behandlades med studieläkemedel fortsatte 90 (90,9%) patienter i den

uppföljande studien med återbesök var tredje månad. Behandlingens medellängd var 264 dagar.

Sammanfattningsvis sågs en liknande sänkning i blodtryckets medelvärde från utgångsvärdet mellan

alla behandlingsgrupper (ändring från utgångsvärdet i systoliskt blodtryck till vecka 3 var -7,3, -7,6,

och -6,7 mmHg för låg-, mellan-, respektive hög-dosgrupperna). Det fanns dock ingen statistiskt

signifikant dosberoende respons i effekt för systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Vid doser så höga som 1,4 mg/kg tolererades losartan generellt väl hos barn mellan 6 månader och

6 år med hypertoni efter 12 veckors behandling. Den övergripande säkerhetsprofilen föreföll

jämförbar mellan behandlingsgrupperna.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Efter peroral administrering absorberas losartan väl och genomgår första passage-metabolism, varvid

en aktiv karboxylsyrametabolit och andra inaktiva metaboliter bildas. Den systemiska

biotillgängligheten för losartankalium är cirka 33 %. Maximal plasmakoncentration av losartan och

dess aktiva metabolit uppnås inom cirka 1 respektive 3-4 timmar.

Distribution

≥99% av såväl losartan som dess aktiva metabolit binds till plasmaprotein, huvudsakligen albumin.

Distributionsvolymen av losartan är 34 liter.

Metabolism

Cirka 14 % av intravenös eller peroral dos losartan omvandlas till den aktiva metaboliten.

Efter intravenös eller peroral tillförsel av radioaktivt märkt (

C) losartankalium, härrör cirkulerande

radioaktivitet i plasma huvudsakligen från losartan och dess aktiva metabolit. Minimal omvandling av

losartan till dess aktiva metabolit sågs hos cirka 1 % av de studerade individerna.

Utöver den aktiva metaboliten, bildas också inaktiva metaboliter.

Eliminering

Plasma clearance för losartan och dess aktiva metabolit är cirka 600 ml/min respektive 50 ml/min.

Renalt clearance för losartan och dess aktiva metabolit är cirka 74 ml/min respektive 26 ml/min.

Cirka 4 % av en peroral dos utsöndras oförändrad i urinen och cirka 6 % utsöndras som aktiv

metabolit i urinen. Farmakokinetiken för losartan och dess aktiva metabolit är linjär vid oral dosering

med losartankalium upp till 200 mg.

Efter peroral administrering avklingar plasmakoncentrationerna för losartan och dess aktiva metabolit

multiexponentiellt med en terminal halveringstid på cirka 2 respektive 6-9 timmar. Vid dosering

100 mg dagligen ackumuleras varken losartan eller dess aktiva metabolit signifikant i plasma.

Utsöndringen av losartan och dess metaboliter via både urinen och gallan bidrar till elimineringen.

Efter tillförsel av peroral/intravenös dos av radioaktivt märkt (

C) losartan i människa, återfinns cirka

35 % 43 % av radioaktiviteten i urinen och 58 % 50 % i feces.

Speciella patientgrupper

Plasmakoncentrationerna av losartan och dess aktiva metabolit skiljer sig inte nämnvärt mellan äldre

och yngre patienter med hypertension.

Plasmakoncentrationerna av losartan var upp till två gånger högre hos kvinnor med hypertension än

hos män med hypertension, medan plasmakoncentrationerna av den aktiva metaboliten inte skiljde sig

åt mellan män och kvinnor.

Hos patienter med mild till måttlig alkoholinducerad levercirros var plasmakoncentrationerna för

losartan och dess aktiva metabolit efter peroral administrering 5 respektive 1,7 gånger högre än hos

unga frivilliga män (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Plasmakoncentrationer av losartan ändras inte hos patienter med ett kreatininclearance över

10 ml/minut. Jämfört med patienter med normal njurfunktion är AUC för losartan cirka 2 gånger

högre hos patienter som genomgår hemodialys.

Plasmakoncentrationer av den aktiva metaboliten påverkas inte hos patienter med nedsatt njurfunktion

eller hos patienter som genomgår hemodialys.

Varken losartan eller den aktiva metaboliten kan elimineras genom hemodialys.

Farmakokinetiken hos barn

Farmakokinetiken för losartan har undersökts hos 50 barn med hypertoni i åldern >1 månad till <16 år

vid peroral administrering en gång dagligen, motsvarande cirka 0,54 till 0,77 mg/kg losartan

(genomsnittlig dos).

Resultaten visade att den aktiva metaboliten bildas från losartan i alla åldersgrupper. Resultaten

visade ungefär likvärdiga farmakokinetiska parametrar för losartan efter oral administrering hos

spädbarn, småbarn, förskolebarn, skolbarn och ungdomar. De farmakokinetiska parametrarna för

metaboliten skilde sig i större utsträckning mellan åldersgrupperna. När man jämförde förskolebarn

med ungdomar blev skillnaderna statistiskt signifikanta. Exponeringen i spädbarn/småbarn var

förhållandevis hög.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, toxicitet vid upprepade doser,

gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några

särskilda risker för människa.

I toxicitetsstudier med upprepade doser inducerade losartan en minskning av röda

blodkroppsparametrar (erytrocyter, hemoglobin, hematokrit), förhöjda värden av S-urea-N och

tillfälliga stegringar av S-kreatininvärden, en minskning av hjärtvikten (utan en histologisk

korrelation) och gastrointestinala förändringar (lesioner, sår, erosion och blödningar i

magsäckslemhinnan). Liksom för andra läkemedel som påverkar renin-angiotensin-aldosteronsystemet

har losartan visats inducera biverkningar på den sena fosterutvecklingen, resulterande i fosterdöd och

malformationer.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Mikrokristallin cellulosa

Laktosmonohydrat

Pregelatiniserad majsstärkelse

Lågsubstituerad hydroxypropylcellulosa

Magnesiumstearat

Dragering

Hydroxypropylcellulosa

Hypromellos

Titandioxid (E171)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Detta läkemedel kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Blisterförpackning, vit ogenomskinlig PVC/PVdC-aluminiumfolie. Förpackningsstorlekar: 7, 10, 14,

28, 30, 50, 98 och 100 tabletter.

Vit ogenomskinlig, rund HDPE-burk med vitt ogenomskinligt lock i polypropen.

Förpackningsstorlekar 30 och1000 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Orion Corporation

Orionintie 1

FI-02200 Espoo

Finland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

50 mg: 55837

100 mg: 55838

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2017-12-21

Datum för den senaste förnyelsen:

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2017-12-21

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen