Lamotrigin ratiopharm 100 mg Dispergerbar tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

17-03-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

17-03-2021

Aktiva substanser:
lamotrigin
Tillgänglig från:
Orifarm AB
ATC-kod:
N03AX09
INN (International namn):
lamotrigine
Dos:
100 mg
Läkemedelsform:
Dispergerbar tablett
Sammansättning:
lamotrigin 100 mg Aktiv substans; sorbitol Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Bemyndigande status:
Avregistrerad
Godkännandenummer:
55080
Tillstånd datum:
2017-03-22

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Lamotrigin ratiopharm 25 mg dispergerbara tabletter

Lamotrigin ratiopharm 50 mg dispergerbara tabletter

Lamotrigin ratiopharm 100 mg dispergerbara tabletter

Lamotrigin ratiopharm 200 mg dispergerbara tabletter

lamotrigin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna bipacksedel, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får några biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Lamotrigin ratiopharm är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Lamotrigin ratiopharm

Hur du tar Lamotrigin ratiopharm

Eventuella biverkningar

Hur Lamotrigin ratiopharm ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Lamotrigin ratiopharm är och vad det används för

Lamotrigin ratiopharm hör till en läkemedelsgrupp som kallas

antiepileptika

. Det används för att behandla

två tillstånd –

epilepsi

bipolär sjukdom

Lamotrigin ratiopharm behandlar epilepsi

genom att blockera de signaler i hjärnan som utlöser

epileptiska anfall (attacker).

För vuxna och barn från 13 år och uppåt kan Lamotrigin ratiopharm användas ensamt eller

tillsammans med andra läkemedel för att behandla epilepsi. Lamotrigin ratiopharm kan också

användas med andra läkemedel för att behandla de anfall som förekommer vid ett tillstånd som kallas

för Lennox-Gastaut syndrom.

För barn i åldrarna mellan 2 och 12 år kan Lamotrigin ratiopharm användas tillsammans med andra

mediciner för att behandla dessa tillstånd. Det kan användas som ensam behandling för att behandla en

typ av epilepsi som kallas för typiska absenser.

Lamotrigin ratiopharm behandlar också bipolär sjukdom

Personer med bipolär sjukdom (kallas ibland för

manisk depression

) får mycket kraftiga humörsvängningar

med perioder av mani (upphetsning eller lyckorus) omväxlande med depressionsperioder (djup sorgsenhet

eller förtvivlan). För vuxna från 18 år och uppåt kan Lamotrigin ratiopharm användas ensamt eller

tillsammans med andra läkemedel för att förhindra de depressionsperioder som förekommer vid bipolär

sjukdom. Det är ännu inte känt hur Lamotrigin ratiopharm fungerar i hjärnan för att ha denna effekt.

Lamotrigin som finns i Lamotrigin ratiopharm kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar

som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och sjukvårdspersonal

om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Lamotrigin ratiopharm

Ta inte Lamotrigin ratiopharm:

om du är allergisk (

överkänslig

) mot lamotrigin eller mot något av övriga innehållsämnen i detta

läkemedel (anges i avsnitt 6).

Om detta gäller dig:

Tala om det för läkaren

och ta inte Lamotrigin ratiopharm.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar

Lamotrigin ratiopharm:

om du har några problem med njurarna

om du någon gång har utvecklat hudutslag

efter att du har tagit lamotrigin eller andra läkemedel

mot bipolär sjukdom eller epilepsi, eller om du får hudutslag eller blir bränd när du tagit lamotrigin

och har vistats i solen eller konstgjort ljus (t.ex. solarium). Läkaren kommer att kontrollera din

behandling och rekommenderar dig kanske att undvika solljus eller att skydda huden mot solstrålarna

(t.ex. med solskyddsmedel och/eller skyddande klädsel).

om du någon gång har utvecklat meningit (hjärnhinneinflammation) efter att du har tagit

lamotrigin

(läs beskrivningen av dessa symtom under avsnitt 4 i denna bipacksedel: Sällsynta

biverkningar)

om du redan tar medicin som innehåller lamotrigin.

om du har ett tillstånd som kallas Brugadas syndrom.

Brugadas syndrom är en genetisk sjukdom

som leder till onormal elektrisk aktivitet i hjärtat. EKG-avvikelser som kan leda till arytmier (onormal

hjärtrytm) kan utlösas av lamotrigin.

Om något av detta gäller dig:

Tala om det för läkaren

som kan bestämma att din dos behöver sänkas eller att Lamotrigin

ratiopharm inte är lämpligt för dig.

Viktig information om eventuellt livshotande reaktioner

Ett litet antal personer som tar Lamotrigin ratiopharm får en allergisk reaktion eller hudreaktion som kan

vara livshotande och utvecklas till allvarligare problem om de inte behandlas. Detta kan inkludera Stevens-

Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys samt läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska

symtom. Du behöver känna till de symtom som du ska vara uppmärksam på under tiden du tar Lamotrigin

ratiopharm.

 Läs beskrivningen av dessa symtom under avsnitt 4 i denna bipacksedel

under ”

Eventuellt

livshotande reaktioner: kontakta omedelbart läkare

”.

Hemofagocyterande syndrom (HLH)

Rapporter har inkommit om en sällsynt men mycket allvarlig reaktion i immunsystemet hos patienter

som tar lamotrigin.

 Kontakta omedelbart läkare eller apotekspersonal

om du får något av följande symptom: feber,

utslag, neurologiska symptom (t.ex. skakningar eller tremor, förvirrat tillstånd, störningar i hjärnans

funktion).

Tankar på att skada dig själv eller på självmord

Läkemedel mot epilepsi används för att behandla olika tillstånd, inklusive epilepsi och bipolär sjukdom.

Personer med bipolär sjukdom kan ibland ha tankar på att skada sig själva eller att begå självmord.

Om du har bipolär sjukdom är det mer troligt att du har sådana tankar:

när du påbörjar behandlingen

om du tidigare haft tankar på att skada dig själv eller på självmord

om du är under 25 år.

Om du har oroande tankar eller erfarenheter eller om du märker att du mår sämre eller utvecklar nya symtom

medan du tar Lamotrigin ratiopharm:

Kontakta läkare snarast eller uppsök närmaste sjukhus för hjälp.

Det kan vara av hjälp att berätta för en familjemedlem, vårdgivare eller nära vän att du kan bli

deprimerad eller få märkbara förändringar i ditt humör, och be dem att läsa denna bipacksedel. Du

kan be dem att tala om för dig om de är oroade kring din depression eller andra förändringar i ditt

beteende.

Ett litet antal personer som behandlas med läkemedel mot epilepsi som t ex Lamotrigin ratiopharm har också

haft tankar på att skada sig själva eller begå självmord. Om du någon gång får dessa tankar, kontakta

omedelbart din läkare.

Om du tar Lamotrigin ratiopharm mot epilepsi

Anfall vid vissa typer av epilepsier kan ibland bli värre eller inträffa oftare medan du tar Lamotrigin

ratiopharm. En del patienter kan uppleva svåra anfall som kan orsaka allvarliga hälsoproblem. Om dina

anfall inträffar oftare eller om du upplever ett svårt anfall när du tar Lamotrigin ratiopharm:

Kontakta läkare snarast.

Lamotrigin ratiopharm ska inte ges till personer under 18 års ålder för behandling av bipolär

sjukdom

. Läkemedel för behandling av depression och andra mentala hälsoproblem ökar risken för

självmordstankar och självmordsbeteende hos barn och ungdomar under 18 år.

Andra läkemedel och Lamotrigin ratiopharm

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel,

även receptfria sådana samt naturläkemedel.

Din läkare behöver veta om du tar några andra läkemedel för att behandla epilepsi eller mentala

hälsoproblem. Detta är för att säkerställa att du tar rätt dos Lamotrigin ratiopharm. Dessa läkemedel

omfattar:

oxkarbazepin, felbamat, gabapentin, levetiracetam, pregabalin, topiramat

eller

zonisamid

används för att behandla epilepsi

litium, olanzapin

eller

aripiprazol

som används för att behandla mentala hälsoproblem

bupropion

som används för att behandla mentala hälsoproblem

eller för att sluta röka

Berätta för din läkare

om du tar något av dessa.

Vissa läkemedel påverkar Lamotrigin ratiopharm eller gör det mer sannolikt att du får biverkningar. Dessa

omfattar:

valproat

som används för att behandla

epilepsi

mentala hälsoproblem

karbamazepin

som används för att behandla

epilepsi

mentala hälsoproblem

fenytoin

primidon

eller

fenobarbital

som används för att behandla

epilepsi

risperidon

som används för att behandla

mentala hälsoproblem

rifampicin

som är ett

antibiotikum

läkemedel som används för att behandla

humant immunbristvirus (HIV)

(en kombination av

lopinavir och ritonavir

eller

atazanavir och ritonavir

hormonella preventivmedel

som till exempel

p-piller

(se nedan)

Berätta för din läkare

om du tar eller om du börjar eller slutar ta något av dessa.

Hormonella preventivmedel (till exempel p-piller) kan påverka det sätt på vilket Lamotrigin

ratiopharm fungerar

Läkaren kan rekommendera att du använder en speciell typ av hormonellt preventivmedel eller en annan

preventivmetod som till exempel kondom, pessar eller spiral. Om du använder ett hormonellt preventivmedel

som p-piller kan läkaren eventuellt ta blodprov för att kontrollera nivån av Lamotrigin ratiopharm. Om du

använder eller planerar att börja använda hormonellt preventivmedel:

Berätta det för din läkare

som diskuterar lämpliga preventivmetoder med dig.

Lamotrigin ratiopharm kan också påverka det sätt som hormonella preventivmedel fungerar på, även om det

är osannolikt att de blir mindre effektiva. Om du använder ett hormonellt preventivmedel och märker någon

förändring i din menscykel som till exempel en mensliknande blödning eller småblödningar mellan

menstruationerna:

Berätta det för din läkare

. Det kan vara tecken på att Lamotrigin ratiopharm påverkar det sätt som

ditt preventivmedel fungerar på.

Graviditet och amning

 Om du är gravid, om du tror att du kan vara gravid eller om du planerar att skaffa barn,

rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Du ska inte avsluta din behandling utan att diskutera det med din läkare.

Det är särskilt viktigt

om du har epilepsi.

Graviditeten kan ändra effektiviteten av Lamotrigin ratiopharm, du kan därför behöva ta blodprover

och din dos av Lamotrigin ratiopharm kan behöva ändras.

Det kan finnas en liten ökad risk för missbildning hos foster, inklusive läpp- eller gomspalt, om

Lamotrigin ratiopharm tas under de första tre månaderna av graviditeten.

Läkaren kan ge dig rådet att ta extra

folsyra

om du planerar att bli gravid och under tiden du är

gravid.

 Om du ammar eller planerar att amma, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du

använder detta läkemedel.

Den aktiva substansen i Lamotrigin ratiopharm tabletter utsöndras i

bröstmjölk och kan påverka barnet. Din läkare kommer att diskutera risker och fördelar med amning

under behandling med lamotrigin. Om du väljer att amma kommer läkaren att kontrollera barnet då och

då för att se om barnet uppvisar dåsighet, utslag eller dålig viktuppgång. Informera läkaren om du

upptäcker något av dessa symptom hos ditt barn.

Körförmåga och användning av maskiner

Lamotrigin ratiopharm kan orsaka yrsel och dubbelseende.

Kör inte något fordon eller använd maskiner om du inte känner dig bra.

Om du har epilepsi ska du tala med din läkare om att köra fordon och använda maskiner

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten som

kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden är

användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa effekter

och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för vägledning.

Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Lamotrigin ratiopharm innehåller sorbitol (E420)

Sorbitol är en källa till fruktos. Om du (eller ditt barn) inte tål vissa sockerarter, eller om du (eller ditt barn)

har diagnostiserats med hereditär fruktosintolerans, en sällsynt, ärftlig sjukdom som gör att man inte kan

bryta ner fruktos, kontakta läkare innan du använder detta läkemedel.

Lamotrigin ratiopharm innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

3.

Hur du tar Lamotrigin ratiopharm

Ta alltid Lamotrigin ratiopharm enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Hur mycket Lamotrigin ratiopharm du ska ta

Det kan ta ett tag att finna den dos av Lamotrigin ratiopharm som är bäst för dig. Dosen du tar beror på:

din ålder

om du tar Lamotrigin ratiopharm tillsammans med andra läkemedel eller inte

om du har problem med njurarna eller levern.

Din läkare börjar med att ge dig en låg dos och ökar dosen gradvis under några veckor tills du når en dos

som fungerar för dig (kallas den

effektiva dosen

Ta aldrig mer Lamotrigin ratiopharm än din läkare

har sagt

Den vanliga effektiva dosen Lamotrigin ratiopharm för vuxna och barn från 13 års ålder är mellan 100 mg

och 400 mg dagligen.

För barn mellan 2 och 12 års ålder beror den effektiva dosen på kroppsvikten – vanligtvis är den mellan 1 mg

och 15 mg för varje kilo av barnets vikt upp till en underhållsdos på högst 200 mg dagligen.

Lamotrigin ratiopharm rekommenderas inte för barn under 2 år.

Hur du tar din dos Lamotrigin ratiopharm

Ta din dos Lamotrigin ratiopharm en eller två gånger dagligen enligt läkarens anvisningar. Du kan ta den

med eller utan mat.

Din läkare kan också tala om för dig att du ska börja eller sluta ta andra läkemedel, beroende på vilket

tillstånd du behandlas för och hur du reagerar på behandlingen.

Ta alltid hela den dos

som läkaren har ordinerat. Ta aldrig bara en del av en tablett.

Lamotrigin ratiopharm dispergerbara tabletter kan antingen sväljas hela med lite vatten eller blandas med

vatten till en flytande medicin:

Så här gör du en flytande medicin:

Lägg tabletten i ett glas med minst så mycket vatten att hela tabletten täcks.

Rör om så att tabletten löses upp eller vänta tills tabletten är helt upplöst.

Drick all vätska.

Tillsätt lite mer vatten i glaset och drick det, för att vara säker på att ingen medicin är kvar i glaset.

Om du har tagit för stor mängd av Lamotrigin ratiopharm

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag kontakta

läkare, sjukhus, eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt rådgivning.

Om du tar för mycket

Lamotrigin ratiopharm är risken större att du får allvarliga biverkningar vilka

kan vara livshotande

En person som tagit för mycket Lamotrigin ratiopharm kan få något av dessa symtom:

snabba, okontrollerade ögonrörelser

(nystagmus)

klumpighet och bristande koordinationsförmåga som påverkar balansen

(ataxi)

förändringar i hjärtrytmen (upptäcks vanligen på EKG)

förlust av medvetandet, krampanfall (konvulsioner) eller koma.

Om du har glömt att ta en dos Lamotrigin ratiopharm

Ta inte extra tabletter för att kompensera för en glömd dos. Ta bara din nästa dos vid den vanliga tiden.

Om du har glömt att ta flera doser Lamotrigin ratiopharm

 Fråga din läkare hur du ska börja ta medicinen igen.

Det är viktigt att du frågar om detta.

Sluta inte ta Lamotrigin ratiopharm utan att ha rådgjort med läkare

Lamotrigin ratiopharm ska tas så länge din läkare rekommenderar det. Sluta inte utan att läkaren talar om för

dig att du ska göra det.

Om du tar Lamotrigin ratiopharm för epilepsi

För att sluta ta Lamotrigin ratiopharm

är det viktigt att dosen minskas gradvis

under omkring 2 veckor.

Om du plötsligt slutar att ta Lamotrigin ratiopharm kan din epilepsi komma tillbaka eller förvärras.

Om du tar Lamotrigin ratiopharm mot bipolär sjukdom

Det kan ta tid innan Lamotrigin ratiopharm verkar och därför kommer du troligtvis inte att må bättre på en

gång. Om du slutar ta Lamotrigin ratiopharm behöver dosen inte minskas gradvis. Men du bör ändå prata

med din läkare först, om du vill sluta ta Lamotrigin ratiopharm.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.

Eventuellt livshotande reaktioner: kontakta omedelbart läkare

Ett litet antal personer som tar Lamotrigin ratiopharm får en allergisk reaktion eller hudreaktion som kan

vara livshotande och utvecklas till allvarligare problem om den inte behandlas.

Det är troligast att du får dessa symtom under de första månadernas behandling med Lamotrigin ratiopharm,

speciellt om du börjar på en för hög dos eller om dosen ökas för snabbt eller om du tar Lamotrigin

ratiopharm tillsammans med en annan medicin som innehåller

valproat

. Vissa symtom är vanligare hos barn

så föräldrar ska vara extra uppmärksamma.

Symtom på sådana reaktioner är bland annat:

hudutslag eller rodnad,

vilket kan utvecklas till en livshotande hudreaktion som inkluderar utbrett

hudutslag med blåsor och flagnande hud, framför allt runt munnen, näsan, ögonen och könsorganen

(Stevens-Johnsons syndrom),

omfattande flagning av huden (mer än 30 % av kroppsytan –

toxisk

epidermal nekrolys)

eller utbredda hudutslag med påverkan på lever, blod och andra kroppsorgan

(läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom, som också kallas för DRESS

överkänslighetssyndrom).

sår i munnen, halsen, näsan eller könsorganen

ont i munnen eller röda och svullna ögon

(ögoninflammation)

feber

, influensaliknande symtom eller sömnighet

svullnad runt ansiktet

eller i hals, armhåla eller ljumske

oväntad blödning eller blåmärken

eller att fingrarna blir blå

ont i halsen

eller fler infektioner (till exempel förkylningar) än vanligt

ökade leverenzymnivåer ses i blodprov

ökning av en typ av vita blodkroppar

(eosinofili)

förstorade lymfknutor

påverkan på kroppsorgan inklusive lever och njurar.

I många fall är dessa symtom tecken på mindre allvarliga biverkningar, men du måste vara medveten om att

de kan vara livshotande och leda till allvarligare problem, såsom organsvikt, om de inte behandlas. Om du

upptäcker något av dessa symtom:

Kontakta omedelbart läkare

. Din läkare kan bestämma att prover ska tas på din lever, dina njurar

eller ditt blod och kan säga att du ska sluta ta Lamotrigin ratiopharm. Om du drabbats av Stevens-

Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys kommer läkaren att tala om för dig att du aldrig får

använda lamotrigin igen.

Hemofagocyterande syndrom (HLH)

(se avsnitt 2 Vad du behöver veta innan du tar Lamotrigin

ratiopharm).

Mycket vanliga biverkningar

Kan förekomma hos

fler än 1 av 10

användare:

huvudvärk

hudutslag.

Vanliga biverkningar

Kan förekomma hos

upp till 1 av 10

användare:

aggressivitet eller irritabilitet

sömnighet eller dåsighet

yrsel

skakningar eller tremor

sömnsvårigheter (insomnia)

upprördhetskänslor

diarré

torr mun

illamående eller kräkning

trötthet

värk i rygg eller leder eller någon annanstans.

Mindre vanliga biverkningar

Kan förekomma hos

upp till 1 av 100

användare:

klumpighet och bristande koordinationsförmåga (ataxi)

dubbelseende eller dimsyn

onormalt håravfall eller förtunning (alopeci)

hudutslag eller solskador efter exponering för sol eller konstgjort ljus (fotosensitivitet).

Sällsynta biverkningar

Kan förekomma hos

upp till 1 av 1 000

användare:

en livshotande hudreaktion

(Stevens-Johnsons syndrom): (se även informationen i början av avsnitt 4)

en grupp av symtom som inkluderar: feber, illamående, kräkning, huvudvärk, nackstelhet och extrem

känslighet för starkt ljus. Detta kan bero på en inflammation i membranen som skyddar hjärnan och

ryggraden

(meningit).

Dessa symtom försvinner vanligen när behandlingen avbryts.

Kontakta din

läkare

om symtomen fortsätter eller blir värre.

snabba, okontrollerade ögonrörelser

(nystagmus)

klåda i ögonen med utsöndringar och skorpor på ögonlocken

(konjunktivit)

Mycket sällsynta biverkningar

Kan förekomma hos

upp till 1 av 10 000

användare:

en livshotande

hudreaktion (toxisk epidermal nekrolys:) (se även informationen i början av avsnitt 4)

läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom:

(se även informationen i början av avsnitt

4)

förhöjd temperatur

(feber): (se även informationen i början av avsnitt 4)

svullnad runt ansiktet

(ödem)

eller svullna körtlar i hals, armhåla eller ljumske

(lymfadenopati): (se

även informationen i början av avsnitt 4)

förändringar i leverfunktionen, vilket visar sig i blodprover, eller leversvikt: (

se även informationen i

början av avsnitt 4)

en allvarlig störning i blodkoaguleringen som kan orsaka oväntad blödning eller blåmärke

(disseminerad intravaskulär koagulation): (se även informationen i början av avsnitt 4)

förändringar som kan visa sig i blodprover – bland annat minskat antal röda blodkroppar

(anemi)

minskat antal vita blodkroppar

(leukopeni, neutropeni, agranulocytos)

, minskat antal blodplättar

(trombocytopeni)

, minskat antal av alla dessa blodkroppstyper

(pancytopeni)

och en sjukdom i

benmärgen som kallas

aplastisk anemi

hallucinationer (att ”se” eller ”höra” saker som egentligen inte finns)

förvirring

känsla av att ”vingla” eller vara ostadig när du rör dig

okontrollerbara kroppsrörelser

(tics)

, okontrollerbara muskelspasmer som påverkar ögonen, huvudet

och bålen

(koreoatetos)

eller andra ovanliga kroppsrörelser som ryckningar, skakningar eller stelhet

oftare förekommande anfall hos dem som redan har epilepsi

förvärrade symtom hos dem som redan har Parkinsons sjukdom

lupusliknande reaktion (symtomen kan inkludera: rygg- eller ledsmärta som ibland kan åtföljas av

feber och/eller allmän ohälsa).

hemofagocyterande syndrom (HLH) (se avsnitt 2 Vad du behöver veta innan du tar Lamotrigin

ratiopharm).

Andra biverkningar

Andra biverkningar har förekommit hos ett litet antal personer men den exakta frekvensen är okänd:

Det har kommit rapporter om bensjukdomar t.ex. minskad bentäthet i skelettet, benskörhet och

benbrott. Kontakta läkare eller apotekspersonal om du behandlas med epilepsimedicin under lång tid,

om du vet att du har benskörhet eller om du medicinerar med steroider.

Mardrömmar.

Sämre immunförsvar till följd av lägre nivåer av immunoglobuliner, en sorts blodkroppar som hjälper

till att skydda mot infektioner.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som inte

nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan). Genom att

rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelverket.se

5.

Hur Lamotrigin ratiopharm ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på blistret, kartongen och burken efter EXP. Utgångsdatumet är den

sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 30

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar

läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Det aktiva innehållsämnet är lamotrigin. En dispergerbar tablett innehåller 25 mg, 50 mg, 100 mg eller

200 mg lamotrigin.

Övriga innehållsämnen är kalciumkarbonat, sorbitol (E420), kiseliserad mikrokristallin cellulosa

(innehållande mikrokristallin cellulosa och kolloidal vattenfri kiseldioxid), krospovidon,

majsstärkelse, talk, smakämne (svartvinbär, innehållande maltodextrin, modifierad majsstärkelse,

naturliga och artificiella smakämnen), sackarinnatrium (sötningsmedel), vattenfri kolloidal kisel,

natriumstearylfumarat.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Lamotrigin ratiopharm dispergerbara tabletter (alla styrkor) är vita till benvita. De luktar svarta vinbär.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Lamotrigin ratiopharm 25 mg dispergerbara tabletter är fyrkantiga med rundade kanter, märkta med "L" och

"25" på ena sidan, släta på den andra.

Varje förpackning innehåller blister med 1, 10, 14, 20, 21, 28, 30, 30x1, 42, 50, 50x1, 56, 60, 90, 100 eller 200

tabletter.

Lamotrigin ratiopharm 50 mg dispergerbara tabletter är fyrkantiga med rundade kanter, märkta med "L" och

"50" på ena sidan, släta på den andra.

Varje förpackning innehåller blister med 1, 10, 14, 20, 21, 28, 30, 30x1, 42, 50, 50x1, 56, 60, 90, 100, 100x1

eller 200 tabletter.

Lamotrigin ratiopharm 100 mg dispergerbara tabletter är fyrkantiga med rundade kanter, märkta med "L" och

"100" på ena sidan, släta på den andra.

Varje förpackning innehåller blister med 1, 10, 14, 20, 21, 28, 30, 30x1, 42, 50, 50x1, 56, 60, 90, 100, 100x1

eller 200 tabletter.

Lamotrigin ratiopharm 200 mg dispergerbara tabletter är fyrkantiga med rundade kanter, märkta med "L" och

"200" på ena sidan, släta på den andra.

Varje förpackning innehåller blister med 1, 10, 14, 20, 21, 28, 30, 30x1, 42, 50, 50x1, 56, 60, 90, 100, 100x1

eller 200 tabletter.

Innehavare av godkännande för försäljning

ratiopharm GmbH, Graf-Arco Strasse 3, D-89079 Ulm, Tyskland

Lokal företrädare

Teva Sweden AB, Box 1070, 251 10 Helsingborg

Tillverkare

Merckle GmbH, Ludwig-Merckle Strasse 3, D-89143 Blaubeuren, Tyskland.

Bluepharma Industria Farmaceutica S.A.; S. Martinho do Bispo, Coimbra, 3045-016, Portugal

Denna bipacksedel ändrades senast

2021-03-16

Läs hela dokumentet

P

RODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Lamotrigin ratiopharm 25 mg dispergerbara tabletter

Lamotrigin ratiopharm 50 mg dispergerbara tabletter

Lamotrigin ratiopharm 100 mg dispergerbara tabletter

Lamotrigin ratiopharm 200 mg dispergerbara tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Lamotrigin ratiopharm 25 mg dispergerbara tabletter:

Varje tablett innehåller 25 mg lamotrigin

Lamotrigin ratiopharm 50 mg dispergerbara tabletter:

Varje tablett innehåller 50 mg lamotrigin

Lamotrigin ratiopharm 100 mg dispergerbara tabletter:

Varje tablett innehåller 100 mg lamotrigin

Lamotrigin ratiopharm 200 mg dispergerbara tabletter:

Varje tablett innehåller 200 mg lamotrigin

Hjälpämne med känd effekt:

Lamotrigin ratiopharm 25 mg dispergerbara tabletter:

Varje tablett innehåller 2,92 mg sorbitol (E420).

Lamotrigin ratiopharm 50 mg dispergerbara tabletter:

Varje tablett innehåller 5,84 mg sorbitol (E420).

Lamotrigin ratiopharm 100 mg dispergerbara tabletter:

Varje tablett innehåller 11,67 mg sorbitol (E420).

Lamotrigin ratiopharm 200 mg dispergerbara tabletter:

Varje tablett innehåller 23,33 mg sorbitol (E420).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Dispergerbar tablett

Lamotrigin ratiopharm 25 mg dispergerbara tabletter:

Vit till benvit, en modifierad fyrkantig form, märkt med "L" och "25" på ena sidan, slät på den andra.

Lamotrigin ratiopharm 50 mg dispergerbara tabletter:

Vit till benvit, en modifierad fyrkantig form, märkt med "L" och "50" på ena sidan, slät på den andra.

Lamotrigin ratiopharm 100 mg dispergerbara tabletter:

Vit till benvit, en modifierad fyrkantig form, märkt med "L" och "100" på ena sidan, slät på den andra

Lamotrigin ratiopharm 200 mg dispergerbara tabletter:

Vit till benvit, en modifierad fyrkantig form, märkt med "L" och "200" på ena sidan, slät på den andra

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Epilepsi

Vuxna och ungdomar från 13 år och äldre

Tilläggsbehandling eller monoterapi av partiella anfall och generaliserade anfall, inklusive

tonisk-kloniska anfall

Anfall i samband med Lennox-Gastaut syndrom. Lamotrigin ratiopharm ges som

tilläggsbehandling men kan ges som initialt antiepileptikum vid start av behandling av

Lennox-Gastaut syndrom.

Barn och ungdomar från 2 till 12 år

Tilläggsbehandling av partiella anfall och generaliserade anfall, inklusive tonisk-kloniska

anfall och anfall i samband med Lennox-Gastaut syndrom.

Monoterapi av typiska absenser.

Bipolär sjukdom

Vuxna från 18 år och äldre

Prevention av depressiva episoder hos patienter med bipolär sjukdom, typ I, vilka upplever

övervägande depressiva episoder (se avsnitt 5.1).

Lamotrigin ratiopharm är inte indicerat för akut behandling av maniska eller depressiva episoder.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Om den beräknade dosen av lamotrigin (t.ex. vid behandling av barn med epilepsi eller patienter med

nedsatt leverfunktion) inte motsvarar hela tabletter ska den dos ges som motsvarar det lägre antalet

hela tabletter.

Återinsättning av behandling

Vid återinsättning av lamotrigin hos patienter som tidigare har avbrutit lamotrigin -behandlingen av

någon anledning ska behandlande läkare utvärdera behovet av upptrappning till underhållsdosen

eftersom risken för allvarliga hudutslag har satts i samband med hög initialdosering och överskridande

av de rekommenderade stegvisa dosökningarna för lamotrigin (se avsnitt 4.4). Ju längre tidsintervall

som förflutit sedan senaste dos, desto större anledning att överväga upptrappning till underhållsdos.

Om tidsintervallet överstiger mer än fem halveringstider sedan lamotrigin sattes ut (se avsnitt 5.2), ska

lamotrigin generellt trappas upp till underhållsdos enligt tillämpligt schema.

Lamotrigin bör inte återinsättas hos patienter som avbrutit behandlingen på grund av hudutslag som

satts i samband med tidigare behandling med lamotrigin såvida inte de eventuella fördelarna klart

överväger riskerna.

Epilepsi

Den rekommenderade dosupptrappningen och underhållsdoser för vuxna och för ungdomar som är

13 år och äldre (tabell 1) och för barn och ungdomar i åldrarna 2 till 12 år (tabell 2) redovisas nedan.

På grund av risken för hudutslag ska initialdosen och efterföljande dosupptrappning inte överskridas

(se avsnitt 4.4).

När samtidigt administrerade antiepileptika sätts ut eller andra antiepileptika/läkemedel läggs till

behandlingsregimer som innehåller lamotrigin måste hänsyn tas till vilken effekt detta kan ha på

farmakokinetiken för lamotrigin (se avsnitt 4.5).

Tabell 1: Vuxna och ungdomar från 13 år och äldre – rekommenderad behandlingsregim vid epilepsi

Behandlingsregim

Vecka 1 + 2

Vecka 3 + 4

Vanlig underhållsdos

Monoterapi:

25 mg/dag (en

gång dagligen)

50 mg/dag (en

gång dagligen)

100 - 200 mg/dag (en gång

dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering

kan dosen ökas med maximalt

50 - 100 mg var eller varannan

vecka tills optimalt svar erhålls.

Vissa patienter har visat sig behöva

500 mg dagligen för att erhålla

önskat svar

Tilläggsbehandling MED valproat

(hämmare av lamotriginglukuronidering – se avsnitt 4.5):

Denna dosering bör

användas tillsammans med

valproat oberoende av

annan tilläggsmedicinering

12,5 mg/dag

(ges som 25 mg

varannan dag)

25 mg/dag (en

gång dagligen)

100 - 200 mg/dag (en gång

dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering

kan dosen ökas med maximalt

25 - 50 mg var eller varannan

vecka tills optimalt svar erhålls.

Tilläggsbehandling UTAN valproat men MED inducerare av lamotriginglukuronidering

avsnitt 4.5):

Denna dosering bör

användas utan valproat men

med:

fenytoin

karbamazepin

fenobarbital

primidon

rifampicin

lopinavir/ritonavir

50 mg/dag (en

gång dagligen)

100 mg/dag

(uppdelat på

två doser)

200 - 400 mg/dag (uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering

kan dosen ökas med maximalt

100 mg var eller varannan vecka

tills optimalt svar erhålls.

Vissa patienter har visat sig behöva

700 mg dagligen för att erhålla

önskat svar

Tilläggsbehandling UTAN valproat och UTAN inducerare av lamotriginglukuronidering

avsnitt 4.5.):

Denna dosering bör

användas tillsammans med

andra läkemedel som inte

signifikant hämmar eller

inducerar

lamotriginglukuronidering

25 mg/dag (en

gång dagligen)

50 mg/dag (en

gång dagligen)

100 - 200 mg/dag (en gång

dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering

kan dosen ökas med maximalt

50 - 100 mg var eller varannan

vecka tills optimalt svar erhålls.

För patienter som samtidigt behandlas med läkemedel vars farmakokinetiska interaktion med

lamotrigin för närvarande är okänd (se avsnitt 4.5) bör samma behandlingsregim som rekommenderas

för lamotrigin vid samtidig valproatbehandling användas.

Tabell 2: Barn och ungdomar från 2 till 12 år – rekommenderad behandlingsregim vid epilepsi (total

daglig dos i mg/kg kroppsvikt/dag)*

Behandlingsregim

Vecka 1 + 2

Vecka 3 + 4

Vanlig underhållsdos

Monoterapi av typiska

absenser:

0,3 mg/kg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på två

doser)

0,6 mg/kg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på

två doser)

1 - 15 mg/kg/dag) (en gång

dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering

kan dosen ökas med maximalt

0,6 mg/kg/dag var eller varannan

vecka tills optimalt svar erhålls,

med en högsta underhållsdos på

200 mg/dag.

Tilläggsbehandling MED valproat (hämmare av lamotriginglukuronidering – se avsnitt 4.5):

Denna dosering bör

användas tillsammans med

valproat oberoende av

annan tilläggsmedicinering

0,15 mg/kg/dag*

(en gång

dagligen)

0,3 mg/kg/dag

(en gång

dagligen)

1 - 5 mg/kg/dag (en gång dagligen

eller uppdelat på två doser)

För att uppnå underhållsdosering

kan dosen ökas med maximalt

0,3 mg/kg/dag var eller varannan

vecka tills optimalt svar erhålls

med en högsta underhållsdos på

200 mg/dag

Tilläggsbehandling UTAN valproat men MED inducerare av lamotriginglukuronidering (se

avsnitt 4.5):

Denna dosering bör

användas utan valproat men

med:

fenytoin

karbamazepin

fenobarbital

primidon

rifampicin

lopinavir/ritonavir

0,6 mg/kg/dag

(uppdelat på två

doser)

1,2 mg/kg/dag

(uppdelat på

två doser)

5 - 15 mg/kg/dag (en gång

dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering

kan dosen ökas med maximalt

1,2 mg/kg/dag var eller varannan

vecka tills optimalt svar erhålls

med en högsta underhållsdos på

400 mg/dag

Tilläggsbehandling UTAN valproat och UTAN inducerare av lamotriginglukuronidering (se

avsnitt 4.5):

Denna dosering bör

användas tillsammans med

andra läkemedel som inte

signifikant hämmar eller

inducerar

lamotriginglukuronidering

0,3 mg/kg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på två

doser)

0,6 mg/kg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på

två doser)

1 - 10 mg/kg/dag (en gång

dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering

kan dosen ökas med maximalt

0,6 mg/kg/dag var eller varannan

vecka tills optimalt svar erhålls

med en högsta underhållsdos på

200 mg/dag

För patienter som samtidigt behandlas med läkemedel vars farmakokinetiska interaktion med

lamotrigin för närvarande är okänd (se avsnitt 4.5) bör samma behandlingsregim som rekommenderas

för lamotrigin vid samtidig valproatbehandling användas.

Om den beräknade dagliga dosen för barn är mindre än 25 mg bör en annan beredningsform av

lamotrigin ges.

*Om den beräknade dagliga dosen är mindre än 1 mg bör Lamotrigin ratiopharm inte ges.

För att säkerställa att en terapeutisk dos underhålls måste ett barns vikt övervakas och dosen omprövas

efter hand som vikten förändras. Det är sannolikt att patienter i åldrarna två till sex år behöver en

underhållsdos i den övre delen av det rekommenderade intervallet.

Om anfallskontroll erhålls med kombinationsbehandling kan samtidigt givna antiepileptika sättas ut

och patienten fortsätta med Lamotrigin ratiopharm monoterapi.

Barn under 2 år

Det finns begränsade data på effekten och säkerheten av lamotrigin som tilläggsbehandling vid

partiella anfall hos barn i åldrarna 1 månad till 2 år (se avsnitt 4.4). Det finns inga data för barn under

1 månads ålder. Lamotrigin ratiopharm rekommenderas därför inte till barn under 2 års ålder. Om

beslut fattas att behandla, baserat på kliniskt behov, se avsnitt 4.4, 5.1 och 5.2.

Bipolär sjukdom

Den rekommenderade dosupptrappningen och underhållsdoserna för vuxna från 18 års ålder och äldre

redovisas i nedanstående tabeller. Övergångsregimen omfattar upptrappning under sex veckor av

lamotrigindosen till en stabil underhållsdos (tabell 3), varefter andra psykotropa läkemedel och/eller

antiepileptika kan sättas ut om det är kliniskt indicerat (tabell 4). Dosjusteringarna efter tillägg av

andra psykotropa läkemedel och/eller antiepileptika redovisas också nedan (tabell 5). På grund av

risken för hudutslag ska initialdosen och efterföljande dosupptrappning inte överskridas (se avsnitt

4.4).

Tabell 3: Vuxna från 18 års ålder och äldre – rekommenderad dosupptrappning till total daglig stabil

underhållsdos för behandling av bipolär sjukdom

Behandlingsregim

Vecka 1 + 2

Vecka 3 + 4

Vecka 5

Underhållsdos

(vecka 6)*

Monoterapi med lamotrigin ELLER tilläggsbehandling UTAN valproat och UTAN inducerare

av lamotriginglukuronidering (se avsnitt 4.5):

Denna dosering bör användas

tillsammans med andra

läkemedel som inte

signifikant hämmar eller

inducerar

lamotriginglukuronidering

25 mg/dag (en

gång dagligen)

50 mg/dag

(en gång

dagligen

eller

uppdelat på

två doser)

100 mg/dag

(en gång

dagligen

eller

uppdelat på

två doser)

200 mg/dag - vanlig

måldos för optimalt

svar (en gång

dagligen eller

uppdelat på två

doser)

Doser inom

intervallet

100 - 400 mg/dag

har använts vid

kliniska prövningar

Tilläggsbehandling MED valproat (hämmare av lamotriginglukuronidering – se avsnitt 4.5):

Denna dosering bör användas

tillsammans med valproat

oberoende av annan

tilläggsmedicinering

12,5 mg/dag

(ges som 25

mg varannan

dag)

25 mg/dag

(en gång

dagligen)

50 mg/dag

(en gång

dagligen

eller

uppdelat på

två doser)

100 mg/dag - vanlig

måldos för optimalt

svar (en gång

dagligen eller

uppdelat på två

doser)

Max.dos på

200 mg/dag kan

användas beroende

på kliniskt svar

Tilläggsbehandling UTAN valproat men MED inducerare av lamotriginglukuronidering (se

avsnitt 4.5):

Denna dosering bör användas

utan valproat men med:

fenytoin

karbamazepin

fenobarbital

primidon

rifampicin

lopinavir/ritonavir

50 mg/dag (en

gång dagligen)

100 mg/dag

(uppdelat på

två doser)

200 mg/dag

(uppdelat på

två doser)

300 mg/dag vecka 6,

om nödvändigt

ökning till vanlig

måldos på

400 mg/dag vecka 7

för att erhålla

optimalt svar

(uppdelat på två

doser)

För patienter som samtidigt behandlas med läkemedel vars farmakokinetiska interaktion med

lamotrigin för närvarande är okänd (se avsnitt 4.5) bör samma dosupptrappning som rekommenderas

för lamotrigin vid samtidig valproatbehandling användas.

* Underhållsdosen ändras beroende på kliniskt svar

Tabell 4: Vuxna från 18 års ålder och äldre – underhåll av total daglig stabiliseringsdos efter

utsättning av samtidigt givna läkemedel för behandling av bipolär sjukdom

När målet för underhåll av den dagliga stabiliseringsdosen nåtts kan andra läkemedel sättas ut enligt

nedan.

Behandlingsregim

Aktuell

underhållsdos av

lamotrigin (före

utsättning)

Vecka 1

(början på

utsättning)

Vecka 2

Vecka 3 och

framåt *

Utsättning av valproat (hämmare av lamotriginglukuronidering – se avsnitt 4.5) beroende på

ursprunglig lamotrigindos:

100 mg/dag

200 mg/dag

Behåll denna dos

(200 mg/dag) (uppdelat på

två doser)

När valproat sätts ut

fördubblas underhållsdosen

utan att en ökning på högst

100 mg/vecka överskrids

200 mg/dag

300 mg/dag

400 mg/dag

Behåll denna

(400 mg/dag)

Utsättning av inducerare av lamotriginglukuronidering (se avsnitt 4.5) beroende på ursprunglig

lamotrigindos:

400 mg/dag

400 mg/dag

300 mg/dag

200 mg/dag

300 mg/dag

300 mg/dag

225 mg/dag

150 mg/dag

Denna dosering bör användas

när följande sätts ut:

fenytoin

karbamazepin

fenobarbital

primidon

rifampicin

lopinavir/ritonavir

200 mg/dag

200 mg/dag

150 mg/dag

100 mg/dag

Utsättning av läkemedel som INTE signifikant hämmar eller inducerar

lamotriginglukuronidering (se avsnitt 4.5):

Denna dosering bör användas

när andra läkemedel som inte

signifikant hämmar eller

inducerar

lamotriginglukuronidering

sätts ut

Behåll måldos som erhållits vid dosupptrappning (200 mg/dag

uppdelat på två doser) (dosintervall 100 - 400 mg/dag)

För patienter som samtidigt behandlas med läkemedel vars farmakokinetiska interaktion med

lamotrigin för närvarande är okänd (se avsnitt 4.5) är den behandlingsregim som rekommenderas att

initialt upprätthålla den nuvarande dosen och justera lamotriginbehandlingen baserat på kliniskt svar.

* Dosen kan ökas till 400 mg/dag vid behov

Tabell 5: Vuxna från 18 års ålder och äldre – justering av daglig lamotrigindos efter tillägg av andra

läkemedel för behandling av bipolär sjukdom

Det finns ingen klinisk erfarenhet när det gäller justering av den dagliga lamotrigindosen efter tillägg

av andra läkemedel. Baserat på interaktionsstudier med andra läkemedel kan följande

rekommendationer göras:

Behandlingsregim

Aktuell

underhållsdos av

lamotrigin (före

tillägg)

Vecka 1

(början på

tillägg)

Vecka 2

Vecka 3 och

framåt

Tillägg av valproat (hämmare av lamotriginglukuronidering – se avsnitt 4.5) beroende på

ursprunglig lamotrigindos:

200 mg/dag

100 mg/dag

Behåll denna dos

(100 mg/dag)

300 mg/dag

150 mg/dag

Behåll denna dos

(150 mg/dag)

Denna dosering bör användas

när valproat läggs till oberoende

av annan tilläggsmedicinering

400 mg/dag

200 mg/dag

Behåll denna dos

(200 mg/dag)

Tillägg av inducerare av lamotriginglukuronidering hos patienter som INTE tar valproat (se

avsnitt 4.5) beroende på ursprunglig lamotrigindos:

200 mg/dag

200 mg/dag

300 mg/dag

400 mg/dag

150 mg/dag

150 mg/dag

225 mg/dag

300 mg/dag

Denna dosering bör användas

när följande läggs till utan

valproat:

fenytoin

karbamazepin

fenobarbital

primidon

rifampicin

lopinavir/ritonavir

100 mg/dag

100 mg/dag

150 mg/dag

200 mg/dag

Tillägg av läkemedel som INTE signifikant hämmar eller inducerar lamotriginglukuronidering

(se avsnitt 4.5):

Denna dosering bör användas

när andra läkemedel som inte

signifikant hämmar eller

inducerar

lamotriginglukuronidering läggs

till

Behåll måldos som erhållits vid dosupptrappning (200 mg/dag,

dosintervall 100 - 400 mg/dag)

För patienter som samtidigt behandlas med läkemedel vars farmakokinetiska interaktion med

lamotrigin för närvarande är okänd (se avsnitt 4.5) bör samma behandlingsregim som rekommenderas

för lamotrigin vid samtidig valproatbehandling användas.

Utsättning av Lamotrigin ratiopharm hos patienter med bipolär sjukdom

I kliniska studier förekom ingen ökad incidens, svårighetsgrad eller typ av biverkningar efter plötslig

utsättning av Lamotrigin ratiopharm i jämförelse med placebo. Patienter kan därför upphöra med

Lamotrigin ratiopharm utan någon stegvis minskning av dosen.

Barn och ungdomar under 18 år

Användning av Lamotrigin ratiopharm rekommenderas inte för barn under 18 års ålder eftersom en

randomiserad utsättningsstudie inte påvisade någon signifikant effekt och visade ökad rapportering av

självmordsbenägenhet (se avsnitt 4.4 och 5.1).

Allmänna doseringsrekommendationer för Lamotrigin ratiopharm hos särskilda patientgrupper

Kvinnor som använder hormonella antikonceptionsmedel

Användning av en kombination av etinylöstradiol/levonorgestrel (30 μg/150 μg) ökar clearance för

lamotrigin med omkring två gånger, vilket resulterar i minskade lamotriginnivåer. Efter titrering kan

högre underhållsdoser av lamotrigin (upp till det dubbla) behövas för att erhålla ett maximalt

terapeutiskt svar. Under den tablettfria veckan har en fördubbling av lamotriginnivåerna iakttagits.

Dosrelaterade biverkningar kan inte uteslutas. Det bör därför övervägas att använda

antikonceptionsmedel utan en tablettfri vecka som förstahandsterapi (till exempel kontinuerliga

hormonella antikonceptionsmedel eller icke-hormonella metoder, se avsnitt 4.4 och 4.5).

Inledning av behandling med hormonella antikonceptionsmedel hos patienter som redan tar

underhållsdoser av lamotrigin och INTE tar inducerare av lamotriginglukuronidering

Underhållsdosen av lamotrigin behöver i de flesta fall ökas med upp till det dubbla (se avsnitt 4.4 och

4.5). Det rekommenderas att lamotrigindosen från den tidpunkt då behandlingen med det hormonella

antikonceptionsmedlet inleds ökas med 50 till 100 mg/dag varje vecka enligt det individuella kliniska

svaret. Dosökningarna bör inte överskrida denna takt såvida inte det kliniska svaret stödjer större

ökningar. Bestämning av lamotriginkoncentrationer i serum före och efter att behandling med

hormonella antikonceptionsmedel inletts kan övervägas som bekräftelse på att utgångskoncentrationen

av lamotrigin behålls. Om nödvändigt ska dosen anpassas. Hos kvinnor som tar ett hormonellt

antikonceptionsmedel som innebär en veckas inaktiv behandling (”tablettfri vecka”) ska övervakning

av lamotriginnivån i serum utföras under den aktiva behandlingens vecka 3, dvs. dag 15 till 21 i

tablettcykeln. Det bör därför övervägas att använda antikonceptionsmedel utan en tablettfri vecka som

förstahandsterapi (till exempel kontinuerliga hormonella antikonceptionsmedel eller icke-hormonella

metoder, se avsnitt 4.4 och 4.5).

Upphörande av behandling med hormonella antikonceptionsmedel hos patienter som redan tar

underhållsdoser av lamotrigin och INTE tar inducerare av lamotriginglukuronidering

Underhållsdosen av lamotrigin behöver i de flesta fall minskas med så mycket som 50 % (se avsnitt

4.4 och 4.5). Det rekommenderas att den dagliga lamotrigindosen minskas stegvis med 50 – 100 mg

varje vecka (med en hastighet som inte överskrider 25 % av den totala dagliga dosen per vecka) under

en 3-veckorsperiod såvida inte det kliniska svaret tyder på något annat. Bestämning av

lamotriginkoncentrationer i serum före och efter att behandling med hormonella antikonceptionsmedel

avslutats kan övervägas som bekräftelse på att utgångskoncentrationen av lamotrigin behålls. Hos

kvinnor som önskar sluta ta ett hormonellt antikonceptionsmedel som innebär en veckas inaktiv

behandling (”tablettfri vecka”) ska övervakning av lamotriginnivån i serum utföras under den aktiva

behandlingens vecka 3, dvs. dag 15 till 21 i tablettcykeln. Prover för bedömning av lamotriginnivåer

efter att behandlingen med antikonceptionsmedlet permanent upphört ska inte tas under den första

veckan efter att patienten upphört med pillren.

Inledning av behandling med lamotrigin hos patienter som redan tar hormonella

antikonceptionsmedel

Dosupptrappningen ska följa de vanliga dosrekommendationer som beskrivs i tabellerna.

Inledning och upphörande av behandling med hormonella antikonceptionsmedel hos patienter som

redan tar underhållsdoser av lamotrigin och TAR inducerare av lamotriginglukuronidering

Det behövs eventuellt inte någon justering av den rekommenderade underhållsdosen av lamotrigin.

Användning tillsammans med atazanavir/ritonavir

Ingen justering av den rekommenderade upptrappningsdosen av lamotrigin bör vara nödvändig då

lamotrigin läggs till den redan befintliga atazanavir/ritonavirbehandlingen.

Hos patienter som redan står på underhållsdos av lamotrigin och inte tar någon inducerare av

glukuronidering, kan lamotrigindosen behöva ökas om atazanavir/ritonavir läggs till, eller sänkas om

atazanavir/ritonavir sätts ut. Uppföljning av plasmalamotrigin bör göras före, och under 2 veckor efter

insättning eller utsättning av atazanavir/ritonavir, för att se om en justering av lamotrigindosen är

nödvändig (se avsnitt 4.5).

Användning tillsammans med lopinavir/ritonavir

Ingen justering av den rekommenderade upptrappningsdosen av lamotrigin bör vara nödvändig då

lamotrigin läggs till den redan befintliga lopinavir/ritonavirbehandlingen.

Hos patienter som redan står på underhållsdos av lamotrigin och inte tar någon inducerare av

glukuronidering, kan lamotrigindosen behöva ökas om lopinavir/ritonavir läggs till, eller sänkas om

lopinavir/ritonavir sätts ut. Uppföljning av plasmalamotrigin bör göras före, och under 2 veckor efter

insättning eller utsättning av lopinavir/ritonavir, för att se om en justering av lamotrigindosen är

nödvändig (se avsnitt 4.5).

Äldre (över 65 år)

Ingen dosjustering från det rekommenderade schemat behövs. Farmakokinetiken för lamotrigin i

denna åldersgrupp skiljer sig inte signifikant från den icke-äldre vuxna populationen (se avsnitt 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Försiktighet tillråds när Lamotrigin ratiopharm ges till patienter med nedsatt njurfunktion. För

patienter med nedsatt njurfunktion i slutstadiet ska initialdoser av lamotrigin baseras på de läkemedel

som patienten använder samtidigt. Reducerade underhållsdoser kan vara effektivt för patienter med

signifikant nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Initial-, upptrappnings- och underhållsdoser ska generellt reduceras med omkring 50 % hos patienter

med måttligt (Child-Pugh klass B) och 75 % vid svårt (Child-Pugh klass C) nedsatt leverfunktion.

Upptrappnings- och underhållsdoser ska justeras efter kliniskt svar (se avsnitt 5.2).

Administreringssätt

Lamotrigin ratiopharm dispergerbara tabletter kan lösas upp i en liten mängd vatten (minst den mängd

som täcker hela tabletten) eller sväljas hela med lite vatten.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

Hudutslag

Det har förekommit rapporter om biverkningar i form av hudreaktioner som i allmänhet inträffat inom

de första åtta veckorna efter att lamotriginbehandlingen inletts. Majoriteten av hudutslagen är lindriga

och övergående, men även allvarliga hudreaktioner som krävt sjukhusvård och utsättning av

lamotrigin har rapporterats.

Dessa har inkluderat livshotande hudreaktioner såsom Stevens-Johnson syndrom (SJS), toxisk

epidermal nekrolys (TEN) och läkemedelsutlöst hudutslag med eosinofili och systemiska symtom

(DRESS); också känt som överkänslighetssyndrom (HSS) (se avsnitt 4.8).

Hos vuxna som deltog i studier enligt nuvarande doseringsrekommendationer för lamotrigin var

incidensen av allvarliga hudutslag cirka 1 per 500 hos epilepsipatienter. I ungefär hälften av fallen

rapporterades dessa som Stevens-Johnsons syndrom (1 per 1 000). I kliniska prövningar med patienter

med bipolär sjukdom är incidensen av allvarliga hudutslag cirka 1 per 1 000.

Risken för allvarliga hudutslag är högre hos barn än hos vuxna. Tillgängliga data från ett antal studier

visar att incidensen av utslag som orsakat sjukhusvård hos barn ligger mellan 1 per 300 till 1 per 100.

Hos barn kan man förväxla de initiala hudbiverkningarna med en infektion och läkaren ska därför

överväga möjligheten av en reaktion mot lamotriginbehandlingen hos barn som får symtom med

utslag och feber under de första åtta behandlingsveckorna.

Dessutom tycks den totala risken för utslag ha starkt samband med:

hög initialdosering av lamotrigin och överskridande av den rekommenderade

dosupptrappningen av lamotrigin (se avsnitt 4.2)

samtidig behandling med valproat (se avsnitt 4.2).

Försiktighet krävs även vid behandling av patienter som reagerat allergiskt mot eller fått hudutslag av

andra antiepileptika eftersom frekvensen av icke-allvarliga hudutslag efter behandling med lamotrigin

var ungefär tre gånger högre hos dessa patienter än hos dem utan sådan tidigare anamnes.

Alla patienter (vuxna och barn) som utvecklar hudutslag ska utredas omgående och Lamotrigin

ratiopharm bör sättas ut omedelbart såvida det inte är helt klart att utslagen inte har samband med

lamotriginbehandlingen. Lamotrigin ratiopharm bör inte återinsättas hos patienter som avbrutit

behandlingen på grund av hudutslag som satts i samband med tidigare behandling med lamotrigin

såvida inte de eventuella fördelarna klart överväger riskerna. Om patienten har utvecklat SJS, TEN

eller DRESS på grund av användningen av lamotrigin, får lamotriginbehandling aldrig återupptas för

denna patient.

Hudreaktioner har även rapporterats som delsymtom i ett överkänslighetssyndrom med ett varierande

mönster av systemiska symtom med bland annat feber, lymfadenopati, ansiktsödem, lever- och

blodabnormiteter samt aseptisk meningit (se avsnitt 4.8). Syndromet uppvisar mycket varierande

klinisk svårighetsgrad och kan i sällsynta fall leda till disseminerad intravasal koagulation och

multiorgansvikt. Det är viktigt att notera att tidiga tecken på överkänslighet (t.ex. feber,

lymfadenopati) kan uppträda utan tecken på samtidiga hudreaktioner. Om patienten uppvisar sådana

statusfynd och symtom ska patienten omedelbart utvärderas och Lamotrigin ratiopharm sättas ut om

inte en annan orsak kan fastställas.

Aseptisk meningit var reversibel vid utsättning av läkemedlet i de flesta fall, men återkom i ett antal

fall vid ny exponering för lamotrigin. Re-exponering resulterade i en snabb återkomst av symtomen

som ofta var mer allvarliga. Lamotrigin ska inte återinsättas hos patienter som avbrutit behandlingen

på grund av aseptisk meningit som satts i samband med tidigare behandling med lamotrigin.

Det har också förekommit rapporter om fotosensitivitetsreaktioner vid användning av lamotrigin (se

avsnitt 4.8). I flera fall uppträdde reaktionen vid en hög dos (400 mg eller högre), vid dosökning eller

snabb upptitrering. Om lamotriginassocierad fotosensitivitet misstänks hos en patient som visar tecken

på fotosensitivitet (t.ex. kraftigt solbränd hud) ska utsättning av behandlingen övervägas. Om fortsatt

behandling med lamotrigin bedöms vara kliniskt motiverad ska patienten rekommenderas att undvika

solljus och artificiellt UV-ljus och vidta skyddsåtgärder (t.ex. använda skyddande klädsel samt

solskyddsmedel).

Hemofagocyterande lymfohistiocytos, HLH (hemofagocyterande syndrom)

HLH har rapporterats hos patienter som tar lamotrigin (se avsnitt 4.8). HLH karakteriseras av tecken

och symptom såsom feber, utslag, neurologiska symptom, hepatosplenomegali, lymfadenopati,

cytopenier, högt s-ferritinvärde, hypertriglyceridemi och avvikelser i leverfunktion och koagulation.

Symptomen uppträder generellt inom 4 veckor efter behandlingsstart. HLH kan vara livshotande.

Patienter ska informeras om symptom som förknippas med HLH och ska uppmanas att omedelbart

kontakta läkare om de får sådana symptom under behandling med lamotrigin.

Utvärdera omedelbart patienter som utvecklar dessa tecken och symptom och överväg HLH-diagnos.

Lamotrigin ska sättas ut omedelbart om inte en alternativ etiologi kan fastställas.

Klinisk försämring och suicidrisk

Suicidtankar och självmordsbeteende har rapporterats hos patienter som behandlas med antiepileptika

för flera indikationer. En metaanalys av randomiserade placebokontrollerade studier med

antiepileptika har också visat en liten ökad risk för suicidtankar och självmordsbeteende. Mekanismen

för denna risk är inte känd och tillgängliga data utesluter inte en eventuell ökad risk för lamotrigin.

Därför ska patienter övervakas för tecken på suicidtankar och självmordsbeteende och lämplig

behandling bör övervägas. Patienter (och deras vårdgivare) bör rådas till att uppsöka medicinsk

rådgivning om tecken på suicidtankar och självmordsbeteende uppstår.

Patienter med bipolär sjukdom kan uppleva försämring av sina depressiva symtom och/eller debut av

suicidalitet, oavsett om de behandlas med läkemedel för bipolär sjukdom eller inte, inklusive

Lamotrigin ratiopharm. Patienter bör därför följas noggrant med avseende på klinisk försämring

(inklusive uppkomst av nya symtom) och suicidalitet, speciellt i början av en behandlingsperiod eller

när doserna ändras. Vissa patienter såsom de som tidigare uppvisat självmordsbeteende eller

självmordstankar, unga vuxna samt patienter med påfallande tankefixering på självmord före

behandlingens början, kan löpa större risk för självmordstankar eller självmordsförsök och bör

observeras noggrant under behandlingen.

Hos patienter som uppvisar klinisk försämring (inklusive uppkomst av nya symtom) och/eller

suicidtankar eller självmordsbeteende bör ändring av behandlingsregim övervägas, innefattande

eventuell utsättning av medicineringen, särskilt om dessa symtom är allvarliga, uppkommer hastigt

eller inte förekom som en del av patientens inledande symtombild.

Hormonella antikonceptionsmedel

Inverkan av hormonella antikonceptionsmedel på effekten av lamotrigin

Användning av en kombination av etinylöstradiol/levonorgestrel (30 μg/150 μg) ökar clearance för

lamotrigin med omkring två gånger, vilket resulterar i minskade lamotriginnivåer (se avsnitt 4.5). En

minskning av lamotriginnivåerna har satts i samband med förlust av anfallskontrollen. Efter titrering

behövs högre underhållsdoser av lamotrigin (upp till det dubbla) i de flesta fall för att erhålla ett

maximalt terapeutiskt svar. Vid utsättning av hormonella antikonceptionsmedel kan clearance för

lamotrigin halveras. Ökningar av lamotriginkoncentrationerna kan sättas i samband med dosrelaterade

biverkningar. Patienten bör följas upp med hänsyn till detta.

Hos kvinnor som inte redan behandlas med läkemedel som inducerar glukuronideringen av lamotrigin

men som använder ett hormonellt antikonceptionsmedel med en veckas inaktiv medicinering (t.ex.

”tablettfri vecka”) kommer en gradvis övergående ökning av lamotriginnivåerna att ske under veckan

med inaktiv behandling (se avsnitt 4.2). Variationer i lamotriginnivåerna av denna omfattning kan

sättas i samband med biverkningar. Det bör därför övervägas att använda antikonceptionsmedel utan

en tablettfri vecka som förstahandsterapi (till exempel kontinuerliga hormonella antikonceptionsmedel

eller icke-hormonella metoder).

Interaktionen mellan andra perorala antikonceptionsmedel eller HRT-behandlingar och lamotrigin har

inte studerats, men de kan ha liknande inverkan på de farmakokinetiska parametrarna för lamotrigin.

Inverkan av lamotrigin på effekten av hormonella antikonceptionsmedel

En interaktionsstudie av 16 friska försökspersoner visade att när lamotrigin och ett hormonellt

antikonceptionsmedel (etinylöstradiol/levonorgestrel i kombination) används tillsammans sker även en

måttlig ökning av clearance för levonorgestrel samt förändringar i serumkoncentrationer av FSH och

LH (se avsnitt 4.5). Betydelsen av dessa förändringar på äggstockarnas ovulatoriska funktion är inte

känd. Möjligheten att dessa förändringar leder till minskad antikonceptionell effekt hos vissa patienter

som tar hormonella preparat tillsammans med lamotrigin kan inte uteslutas. Patienter bör därför

uppmanas att utan dröjsmål rapportera förändringar i menstruationscykeln, t.ex. vid

genombrottsblödning.

Dihydrofolatreduktas

Lamotrigin har en något hämmande effekt på dihydrofolsyrareduktas, varför det finns en risk för

störning i folatmetabolismen under långvarig behandling (se avsnitt 4.6). Under förlängd dosering till

människa inducerade lamotrigin inte signifikanta ändringar av hemoglobinkoncentrationen,

medelvolymen av de röda blodkropparna eller folatkoncentrationer i serum eller röda blodkroppar

under upp till 1 år eller folatkoncentrationer i röda blodkroppar under upp till 5 år.

Nedsatt njurfunktion

I enkeldosstudier på personer med nedsatt njurfunktion i slutstadiet ändrades inte

lamotriginkoncentrationerna i plasma signifikant. Det kan dock förväntas en ackumulering av

glukuronidmetaboliten. Försiktighet ska därför iakttas vid behandling av patienter med nedsatt

njurfunktion.

Patienter som tar andra läkemedel som innehåller lamotrigin

Lamotrigin ratiopharm ska inte ges till patienter som för tillfället behandlas med något annat preparat

som innehåller lamotrigin utan att läkare rådfrågas.

EKG av Brugadatyp

Arytmogen ST-T-avvikelse och typiskt Brugadamönster på EKG har rapporterats för patienter som

behandlas med lamotrigin. Användning av lamotrigin måste noga övervägas för patienter med

Brugadas syndrom.

Barns utveckling

Det finns inga data på att lamotrigin har någon effekt på tillväxt, sexuell mognad och kognitiv,

emotionell och beteendemässig utveckling.

Försiktighetsåtgärder som har samband med epilepsi

Liksom för andra antiepileptika kan plötslig utsättning av Lamotrigin ratiopharm framkalla rebound-

anfall. Såvida inte säkerhetsaspekter (t.ex. hudutslag) kräver en plötslig utsättning ska Lamotrigin

ratiopharm-dosen gradvis reduceras under en tvåveckorsperiod.

I litteraturen finns rapporter om att svåra krampanfall inklusive status epilepticus kan leda till

rhabdomyolys, multiorgansvikt och disseminerad intravasal koagulation, vilket ibland fått fatal

utgång. Liknande fall har inträffat i samband med användning av lamotrigin.

En kliniskt signifikant försämring av anfallsfrekvensen kan ses istället för en förbättring. Hos patienter

med mer än en anfallstyp, ska den observerade nyttan av kontroll av en anfallstyp vägas mot

observerade försämringar av en annan anfallstyp.

Myokloniska anfall kan försämras av lamotrigin.

Det finns en antydan i tillgängliga data att svar i kombination med enzyminducerare är mindre än i

kombination med icke-enzyminducerande antiepileptika. Orsaken är oklar.

Hos barn som tar lamotrigin för behandling av typiska absenser kan effekten eventuellt inte bibehållas

hos alla patienter.

Försiktighetsåtgärder som har samband med bipolär sjukdom

Barn och ungdomar under 18 år

Behandling med antidepressiva läkemedel förknippas med en ökad risk för självmordstankar och

självmordsbeteende hos barn och ungdomar med egentlig depression och andra psykiska sjukdomar.

Hjälpämnen

Sorbitol (E420)

Patienter med hereditär fruktosintolerans bör inte använda detta läkemedel.

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill

“natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Uridin-5'-difosfo (UDP)-glukuronyltransferaser (UGTs) har identifierats som de enzymer som

ansvarar för lamotriginmetabolismen. Läkemedel som inducerar eller hämmar glukuronidering kan

därför påverka synbart clearance av lamotrigin. Starka eller måttliga inducerare av cytokrom P450

3A4-enzym (CYP3A4), som även är kända för att inducera UGTs, kan också öka metabolismen av

lamotrigin.

Läkemedel som har visats ha klinisk signifikant påverkan på metabolismen av lamotrigin listas i

tabell 6. Specifika doseringsanvisningar för dessa läkemedel finns i avsnitt 4.2.

Tabell 6: Inverkan av andra läkemedel på glukuronidering av lamotrigin

Läkemedel som signifikant

hämmar glukuronidering av

lamotrigin

Läkemedel som signifikant

inducerar glukuronidering av

lamotrigin

Läkemedel som inte signifikant

hämmar eller inducerar

glukuronidering av lamotrigin

Valproat

Fenytoin

Karbamazepin

Fenobarbital

Primidon

Rifampicin

Lopinavir/ritonavir

Etinylöstradiol/levonorgestrel

kombination**

Atazanavir/ritonavir*

Oxkarbazepin

Felbamat

Gabapentin

Levetiracetam

Pregabalin

Topiramat

Zonisamid

Litium

Bupropion

Olanzapin

Aripiprazol

Lakosamid

Perampanel

* För doseringsanvisningar (se avsnitt 4.2).

** Andra perorala antikonceptionsmedel eller HRT-behandlingar har inte studerats, men de kan ha

liknande inverkan på de farmakokinetiska parametrarna för lamotrigin (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Det finns inget bevis för att lamotrigin kliniskt signifikant inducerar eller hämmar cytokrom P450-

enzymer. Lamotrigin kan inducera sin egen metabolism men effekten är måttlig och det är osannolikt

att den har signifikanta kliniska konsekvenser.

Interaktioner med antiepileptiska läkemedel

Valproat, som hämmar glukuronideringen av lamotrigin, minskar metabolismen av lamotrigin och

ökar den genomsnittliga halveringstiden för lamotrigin nästan två gånger. Hos patienter som erhåller

tilläggsbehandling med valproat ska den tillämpliga behandlingsregimen användas (se avsnitt 4.2).

Vissa antiepileptika (t.ex. fenytoin, karbamazepin, fenobarbital och primidon) som inducerar cytokrom

P450-enzymer inducerar även UGTs och ökar därför metabolismen av lamotrigin. Hos patienter som

erhåller tilläggsbehandling med fenytoin, karbamazepin, fenobarbital eller primidon ska den

tillämpliga behandlingsregimen användas (se avsnitt 4.2).

Det har förekommit rapporter om påverkan på centrala nervsystemet som t.ex. yrsel, ataxi,

dubbelseende, dimsyn och illamående hos patienter som behandlats med karbamazepin efter att

lamotrigin introducerats. Dessa biverkningar försvinner vanligtvis när karbamazepindosen minskas.

En liknande effekt sågs under en studie av lamotrigin och oxkarbazepin hos friska vuxna

försökspersoner men dosreduktion undersöktes inte.

Det finns litteraturrapporter om minskade lamotriginnivåer då lamotrigin gavs i kombination med

oxkarbazepin. Emellertid, i en prospektiv studie av friska vuxna försökspersoner med användning av

doser på 200 mg lamotrigin och 1 200 mg oxkarbazepin ändrade oxkarbazepin inte metabolismen av

lamotrigin och lamotrigin ändrade heller inte metabolismen av oxkarbazepin. Patienter som får

samtidig behandling med oxkarbazepin ska därför inte ges valproat och inducerare av

lamotriginglukuronidering som tilläggsbehandling till lamotrigin (se avsnitt 4.2).

I en studie av friska försökspersoner visade sig samtidig administration av felbamat (1 200 mg två

gånger dagligen) och lamotrigin (100 mg två gånger dagligen i 10 dagar) inte ha några kliniskt

relevanta effekter på farmakokinetiken för lamotrigin.

Baserat på en retrospektiv analys av plasmanivåer hos patienter som erhöll lamotrigin både med och

utan gabapentin tycktes gabapentin inte ändra synbar clearance av lamotrigin.

Möjliga interaktioner mellan levetiracetam och lamotrigin bedömdes genom utvärdering av

serumkoncentrationer av båda agens i placebokontrollerade kliniska prövningar. Dessa uppgifter tyder

på att lamotrigin inte påverkar farmakokinetiken för levetiracetam och att levetiracetam inte påverkar

farmakokinetiken för lamotrigin.

Steady-state dalkoncentrationer av lamotrigin i plasma påverkades inte av samtidigt administration av

pregabalin (200 mg, 3 gånger dagligen). Det finns inga farmakokinetiska interaktioner mellan

lamotrigin och pregabalin.

Topiramat resulterade inte i någon förändring av lamotriginkoncentrationerna i plasma.

Administration av lamotrigin resulterade i en 15-procentig ökning av topiramatkoncentrationerna.

I en studie av patienter med epilepsi visade sig samtidig administration av zonisamid (200 till

400 mg/dag) och lamotrigin (150 till 500 mg/dag) i 35 dagar inte ha någon kliniskt relevant effekt på

farmakokinetiken för lamotrigin.

Plasmakoncentrationer av lamotrigin påverkades inte av samtidig administrering av lacosamid (200,

400 eller 600 mg/dag) i placebokontrollerade kliniska studier med patienter med partiella anfall.

I en poolad analys av data från tre placebokontrollerade kliniska prövningar som undersökte

tilläggsbehandling med perampanel hos patienter med partiella och primära generaliserade

toniskkloniska anfall, ökade den högsta utvärderade perampanel-dosen (12 mg/dag) lamotrigin

clearance med mindre än 10 %. En effekt i denna storleksordning anses inte vara kliniskt relevant.

Även om det har rapporterats förändringar i plasmakoncentrationerna av andra antiepileptika har det i

kontrollerade studier inte påvisats att lamotrigin påverkar plasmakoncentrationerna av samtidigt

administrerade antiepileptika. Bevis från

in vitro

-studier tyder på att lamotrigin inte tränger undan

andra antiepileptika från proteinbindningsställen.

Interaktioner med andra psykoaktiva droger

Litiums farmakokinetik förändrades inte efter administration av 2 g vattenfritt litiumglukonat två

gånger dagligen i 6 dagar till 20 friska försökspersoner vid samtidig administration av 100 mg/dag av

lamotrigin.

Multipla perorala doser av bupropion hade ingen statistiskt signifikant effekt på farmakokinetiken för

lamotrigin efter en singeldos hos 12 försökspersoner och hade endast en liten ökning av AUC för

lamotriginglukuronid.

I en studie på friska försökspersoner visades att 15 mg olanzapin reducerade AUC och Cmax av

lamotrigin i medeltal med 24 % respektive 20 % En effekt i denna storleksordning förväntas i

allmänhet inte vara kliniskt relevant. Lamotrigin på 200 mg påverkade inte farmakokinetiken för

olanzapin.

Multipla perorala doser av lamotrigin 400 mg dagligen hade ingen kliniskt signifikant effekt på

farmakokinetiken efter en singeldos på 2 mg risperidon hos 14 friska vuxna försökspersoner. Efter

samtidig administration av risperidon 2 mg och lamotrigin rapporterade 12 av de 14 försökspersonerna

sömnighet jämfört med 1 av 20 när enbart risperidon gavs och ingen när enbart lamotrigin

administrerades.

I en studie på 18 vuxna patienter med bipolär sjukdom, med en etablerad behandling av lamotrigin

(100-400 mg/dag), ökades dosen aripiprazol från 10 mg/dag till en slutdos på 30 mg/dag under en 7-

dagarsperiod, doseringen fortsatte sedan en gång dagligen i ytterligare 7 dagar. En genomsnittlig

minskning med ca 10 % av C

och AUC för lamotrigin observerades. En effekt i denna

storleksordning förväntas inte vara av klinisk betydelse.

In vitro

-experiment tydde på att bildandet av lamotrigins huvudmetabolit, 2-N-glukuronid, endast

hämmades minimalt av samtidig inkubering med amitriptylin, bupropion, klonazepam, haloperidol

eller lorazepam. Dessa experiment tydde också på att metabolismen av lamotrigin sannolikt inte

hämmas av klozapin, fluoxetin, fenelzin, risperidon, sertralin eller trazodon. Dessutom tydde en studie

av bufuralolmetabolismen med hjälp av humana levermikrosompreparat på att lamotrigin inte skulle

minska clearance för läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP2D6.

Interaktioner med hormonella antikonceptionsmedel

Inverkan av hormonella antikonceptionsmedel på farmakokinetiken hos lamotrigin

I en studie av 16 kvinnliga försökspersoner gav en dosering med 30 μg etinylöstradiol/150 μg

levonorgestrel i ett oralt antikonceptionsmedel av kombinationstyp nästan en fördubbling av oralt

clearance för lamotrigin, vilket resulterade i en minskning på i genomsnitt 52 % respektive 39 % av

AUC och Cmax för lamotrigin. Koncentrationerna i serum av lamotrigin ökade under veckan med

inaktiv behandling (den ”tablettfria” veckan) med koncentrationer före dosering i slutet av veckan med

inaktiv behandling som i genomsnitt var omkring dubbelt så höga som under

kombinationsbehandlingen (se avsnitt 4.4). Inga justeringar av de rekommenderade riktlinjerna för

dosupptrappning för lamotrigin ska vara nödvändiga enbart baserat på användningen av hormonella

antikonceptionsmedel, men underhållsdosen av lamotrigin behöver i de flesta fall ökas eller minskas

när kvinnan börjar eller slutar med hormonella antikonceptionsmedel (se avsnitt 4.2).

Inverkan av lamotrigin på farmakokinetiken hos hormonella antikonceptionsmedel

I en studie av 16 kvinnliga försökspersoner hade en steady-state-dos på 300 mg lamotrigin ingen

inverkan på farmakokinetiken för etinylöstradiolkomponenten i ett oralt kontraceptionsmedel av

kombinationstyp. En måttlig ökning av oralt clearance iakttogs för levonorgestrelkomponenten, vilket

resulterade i en genomsnittlig reduktion av AUC på 19 % respektive av Cmax på 12 % för

levonorgestrel. Bestämning av FSH, LH och östradiol i serum under studien indikerade viss minskning

av suppression av hormonell aktivitet i ovarierna hos några kvinnor, men bestämning av progesteron i

serum tydde på att det inte fanns något hormonellt bevis för ovulation hos någon av de 16

försökspersonerna. Betydelsen av det måttligt ökade clearance av levonorgestrel och förändringarna av

FSH och LH i serum på ovulatorisk aktivitet är inte känd (se avsnitt 4.4). Effekter av andra doser än

lamotrigin 300 mg/dag har inte undersökts och studier med andra preparat innehållande kvinnliga

könshormoner har inte utförts.

Interaktion med andra läkemedel

I en studie av 10 manliga försökspersoner ökade rifampicin clearance av lamotrigin och minskade

lamotrigins halveringstid genom induktion av glukuroniderande leverenzymer. Hos patienter som

erhåller tilläggsbehandling med rifampicin ska den tillämpliga behandlingsregimen användas (se

avsnitt 4.2).

I en studie av friska försökspersoner minskade lopinavir/ritonavir plasmakoncentrationerna av

lamotrigin till ungefär hälften, sannolikt genom induktion av glukuronidering. Hos patienter som

erhåller tilläggsbehandling med lopinavir/ritonavir ska den tillämpliga behandlingsregimen användas

(se avsnitt 4.2).

I en studie av friska frivilliga vuxna försökspersoner, minskade atazanavir/ritonavir (300 mg/100 mg),

givet i 9 dagar, plasma AUC och C

av lamotrigin (100 mg som engångsdos) med ungefär 32 %

respektive 6 %. Hos patienter som får samtidig behandling med atazanavir/ritonavir ska lämplig

behandlingsregim användas (se avsnitt 4.2).

In vitro

-data visar att lamotrigin, men inte N(2)-glukuronidmetaboliten, är en hämmare

av transportproteinet OCT 2 (Organic Cation Transporter 2) vid potentiellt kliniskt relevanta

koncentrationer. Dessa data visar att lamotrigin är en hämmare av OCT 2, med ett IC

värde på 53,8

µM. Samtidig administrering av lamotrigin med renalt utsöndrade läkemedel, vilka är substrat för

OCT 2 (t.ex. metformin, gabapentin och vareniklin), kan resultera i ökade plasmanivåer av dessa

läkemedel.

Den kliniska betydelsen av detta har inte säkerställts, men försiktighet bör iakttas hos patienter som

samtidigt behandlas med dessa läkemedel.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Risk som sammanhänger med antiepileptika i allmänhet

Kvinnor i fertil ålder bör bli föremål för specialistrådgivning. Antiepileptisk behandling bör ses över

när graviditet planeras. Plötslig utsättning av antiepileptisk behandling bör undvikas hos kvinnor som

behandlas för epilepsi eftersom detta kan leda till anfallsgenombrott, vilket kan ha allvarliga

konsekvenser för både modern och fostret. Monoterapi är att föredra och ska användas i möjligaste

mån eftersom, beroende på vilka antiepileptika som används, kan samtidig behandling med flera

antiepileptika vara förenad med högre risk för medfödda missbildningar än monoterapi.

Risker som sammanhänger med lamotrigin

Graviditet

En stor mängd data från kvinnor som exponerats för lamotrigin som monoterapi under graviditetens

första trimester (fler än 8700), antyder inte att det finns någon påtagligt ökad risk för större

kongenitala missbildningar, inklusive läpp-käk-gomspalt. Djurstudier har påvisat utvecklingstoxicitet

(se avsnitt 5.3).

Om behandling med Lamotrigin ratiopharm bedöms vara nödvändig under graviditet rekommenderas

lägsta möjliga terapeutiska dos.

Lamotrigin har en svagt hämmande effekt på dihydrofolsyrareduktas och kan därför teoretiskt leda till

ökad risk för embryo-fetal skada genom minskade folsyranivåer. Intag av folsyra kan övervägas vid

planering av graviditet och tidigt under graviditet.

Fysiologiska förändringar under graviditeten kan påverka koncentrationen och/eller den terapeutiska

effekten av lamotrigin. Sänkta plasmanivåer av lamotrigin under graviditet har rapporterats med en

potentiell risk för förlorad anfallskontroll. Efter förlossningen kan lamotriginnivåerna öka snabbt med

risk för dosrelaterade biverkningar. Serumkoncentrationerna av lamotrigin bör därför övervakas före,

under och efter graviditeten samt kort efter förlossningen. Om nödvändigt ska dosen anpassas så att

serumkoncentrationen av lamotrigin behålls på samma nivå som före graviditeten eller anpassas efter

kliniskt svar. Dessutom ska dosrelaterade biverkningar övervakas efter förlossningen.

Amning

Lamotrigin har rapporterats passera över i modersmjölk i mycket varierande koncentrationer, vilket

resulterar i totala lamotriginnivåer hos spädbarn av upp till ungefär 50 % av mammans. Således kan

serumkoncentrationerna hos vissa ammade spädbarn nå nivåer där farmakologiska effekter kan uppstå.

De potentiella fördelarna av amning ska vägas mot den eventuella risken för biverkningar hos barnet.

Om en kvinna bestämmer sig för att amma samtidigt som hon behandlas med lamotrigin ska barnet

kontrolleras med avseende på biverkningar såsom dåsighet, utslag och dålig viktökning.

Fertilitet

Djurexperiment har inte avslöjat nedsatt fertilitet genom lamotrigin (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Eftersom svaret på all behandling med antiepileptika varierar från person till person ska patienter som

tar Lamotrigin ratiopharm för behandling av epilepsi rådfråga sin läkare när det gäller framförande av

fordon och epilepsi.

Inga studier har utförts. Två försökspersonsstudier har visat att effekten av lamotrigin på visuell

finmotorisk koordination, ögonrörelser, kroppsrörelser och subjektiva sederande effekter inte skiljde

sig från placebo. I kliniska prövningar med lamotrigin har biverkningar av neurologisk karaktär som

till exempel yrsel och dubbelseende rapporterats. Patienterna ska därför se hur Lamotrigin ratiopharm-

behandlingen påverkar dem innan de framför fordon eller använder maskiner.

4.8

Biverkningar

Biverkningarna för epilepsi och bipolär sjukdom bygger på tillgängliga data från kontrollerade

kliniska studier och annan klinisk erfarenhet och listas i tabellen nedan. Frekvenskategorierna härrör

från kontrollerade kliniska studier (epilepsi monoterapi (identifieras av †) och bipolär sjukdom

(identifieras av §)). Där frekvenskategorierna skiljer sig mellan data från kliniska prövningar från

epilepsi och bipolär sjukdom visas den mest konservativa frekvensen. Där inga kontrollerade kliniska

studier finns tillgängliga, har dock frekvenskategorier erhållits från annan klinisk erfarenhet.

Frekvenserna av biverkningar rangordnas enligt följande: mycket vanliga (>1/10), vanliga (≥1/100,

<1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000) och mycket sällsynta

(<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas utifrån tillgängliga data).

Organsystem

Biverkning

Frekvens

Hematologiska avvikelser

såsom neutropeni,

leukopeni, anemi, trombocytopeni, pancytopeni,

aplastisk anemi, agranulocytos

Mycket sällsynta

Hemofagocyterande lymfohistiocytos, HLH (se avsnitt

4.4)

Mycket sällsynta

Blodet och

lymfsystemet

Lymfadenopati

Ingen känd frekvens

Överkänslighetssyndrom

(inklusive symtom som feber,

lymfadenopati, ansiktsödem, blod- och

leverabnormiteter, disseminerad intravaskulär

koagulation, multipel organsvikt)

Mycket sällsynta

Immunsystemet

Hypogammaglobulinemi

Ingen känd frekvens

Aggressivitet, irritabilitet

Vanliga

Konfusion, hallucinationer, tics

Mycket sällsynta

Psykiska störningar

Mardrömmar

Ingen känd frekvens

Huvudvärk

†§

Mycket vanliga

Sömnighet

†§

, yrsel

†§

, tremor

, sömnlöshet

agitation

Vanliga

Ataxi

Mindre vanliga

Nystagmus

Sällsynta

Ostadighet, motorikstörningar, försämring av

Parkinsons sjukdom

, extrapyramidala biverkningar,

koreoatetos

, ökad anfallsfrekvens.

Mycket sällsynta

Centrala och perifera

nervsystemet

Aseptisk meningit (se avsnitt 4.4)

Sällsynta

Dubbelseende

, dimsyn

Mindre vanliga

Ögon

Konjunktivit

Sällsynta

Magtarmkanalen

Illamående

, kräkning

, diarré

, muntorrhet

Vanliga

Lever och gallvägar

Leversvikt, leverdysfunktion

, förhöjda

leverfunktionsvärden

Mycket sällsynta

Hudutslag

5†§

Mycket vanliga

Alopeci, fotosensitivitetsreaktion

Mindre vanliga

Hud och subkutan

vävnad

Stevens–Johnson Syndrom

Sällsynta

Toxisk epidermal nekrolys

Mycket sällsynta

Läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska

symtom (DRESS)

Mycket sällsynta

Artralgi

Vanliga

Muskuloskeletala

systemet och bindväv

Lupus-liknande reaktioner

Mycket sällsynta

Allmänna symtom

och/eller symtom vid

administreringsstället

Trötthet

, värk

, ryggvärk

Vanliga

Beskrivning av vissa biverkningar

Hematologiska avvikelser och lymfadenopati är möjligen kopplade till överkänslighetssyndromet

(se Immunsystemet).

Hudutslag har även rapporterats som delsymtom i ett överkänslighetssyndrom med ett varierande

mönster av systemiska symtom med bland annat feber, lymfadenopati, ansiktsödem samt blod- och

leverabnormiteter. Syndromet uppvisar mycket varierande klinisk svårighetsgrad och kan i

sällsynta fall leda till disseminerad intravasal koagulation och multiorgansvikt. Det är viktigt att

notera att tidiga tecken på överkänslighet (t.ex. feber, lymfadenopati) kan uppträda utan tecken på

samtidiga hudreaktioner. Om patienten uppvisar sådana statusfynd och symtom ska patienten

omedelbart utvärderas och Lamotrigin ratiopharm utsättas om inte en annan orsak kan fastställas.

Dessa biverkningar har rapporterats under annan klinisk erfarenhet. Det finns rapporter om att

lamotrigin kan förvärra Parkinson-symtom hos patienter med Parkinsons sjukdom samt enstaka

rapporter om extrapyramidala biverkningar och koreoatetos hos patienter utan denna

bakomliggande sjukdom.

Leverdysfunktion uppträder vanligtvis i samband med överkänslighetsreaktioner men enstaka fall

har rapporterats utan tydliga tecken på överkänslighet.

I kliniska studier av vuxna, förekom hudutslag hos upp till 8-12 % av patienterna som fick

lamotrigin och hos 5-6 % av patienterna som fick placebo. Hudutslagen ledde till att lamotrigin

sattes ut hos 2 % av patienterna. Hudutslagen, vilka vanligtvis är makupapulära, uppträder i

allmänhet inom åtta veckor från behandlingsstart och försvinner vid utsättning av Lamotrigin

ratiopharm (se avsnitt 4.4).

Allvarliga och potentiellt livshotande hudutslag har rapporterats, inkluderande Stevens-Johnsons

syndrom och toxisk epidermal nekrolys (Lyells syndrom) och läkemedelsreaktion med eosinofili och

systemiska symtom (DRESS). Fastän majoriteten av patienterna återhämtar sig då

lamotriginbehandlingen sätts ut har vissa patienter fått irreversibel ärrbildning och sällsynta

associerade dödsfall har förekommit (se avsnitt 4.4).

Risken för hudutslag förefaller generellt vara starkt kopplad till:

höga initialdoser av lamotrigin och överskridande av den rekommenderade dosupptrappningen

av lamotriginbehandlingen (se avsnitt 4.2)

samtidig användning av valproat (se avsnitt 4.2).

Hudutslag har även rapporterats som del av ett överkänslighetssyndrom som sätts i samband med ett

varierande mönster av systemiska symtom (se Immunsystemet).

Det har kommit rapporter om sänkning av benmineraldensitet, osteopeni, osteoporos och frakturer hos

patienter som står på långtidsbehandling med lamotrigin. Mekanismen, genom vilken lamotrigin

påverkar benmetabolismen, har inte identifierats.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelverket.se

4.9

Överdosering

Symtom och tecken

Akut intag av doser över 10 till 20 gånger den maximala terapeutiska dosen har rapporterats, inklusive

dödsfall. Överdosering har resulterat i symtom såsom nystagmus, ataxi, medvetandepåverkan, grand

mal-anfall och koma. QRS-breddning (fördröjning av intraventrikulär överledning) har också

observerats hos överdoserande patienter. Breddning av QRS-durationen på mer än 100 ms kan

förknippas med en mer allvarlig toxicitet.

Behandling

Vid överdosering ska patienten tas in på sjukhus och ges lämplig stödterapi. Behandling som minskar

absorptionen (aktivt kol) ska ges om indicerat. Vidare behandling ska ske enligt klinisk indikation. Det

finns ingen erfarenhet av hemodialys som behandling vid överdosering. Hos sex försökspersoner med

njursvikt som gavs hemodialys i 4 timmar avlägsnades 20 % av lamotriginet i kroppen (se avsnitt 5.2).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: övriga antiepileptika, ATC kod: N03AX09.

Verkningsmekanism

Resultat från farmakodynamiska studier tyder på att lamotrigin är en användnings- och

spänningsberoende blockerare av spänningsstyrda natriumkanaler. Det hämmar ihållande repetitiva

urladdningar av neuroner och hämmar frisättning av glutamat (den neurotransmittor som spelar en

nyckelroll för att framkalla epileptiska anfall). Dessa effekter bidrar sannolikt till de antikonvulsiva

egenskaperna hos lamotrigin.

Däremot har de mekanismer genom vilka lamotrigin utövar sin terapeutiska verkan vid bipolär

sjukdom inte fastställts, men det är sannolikt att interaktion med spänningsstyrda natriumkanaler

spelar en viktig roll.

Farmakodynamisk effekt

I tester som utformats för utvärdering av läkemedels effekter på det centrala nervsystemet skiljde sig

inte resultat som erhölls med doser på 240 mg lamotrigin som administrerades till friska

försökspersoner från placebo, medan såväl 1 000 mg fenytoin som 10 mg diazepam signifikant

försämrade visuell finmotorisk koordination och ögonrörelser, ökade kroppsrörelserna och gav

subjektiva sederande effekter.

I en annan studie försämrade perorala singeldoser på 600 mg karbamazepin signifikant visuell

finmotorisk koordination och ögonrörelser, samtidigt som såväl kroppsrörelser som hjärtfrekvens

ökade, medan resultat med lamotrigin vid doser på 150 mg och 300 mg inte skiljde sig från placebo.

Klinisk effekt och säkerhet

Klinisk effekt och säkerhet hos barn från 1 till 24 månaders ålder.

Effekten och säkerheten av tilläggsbehandling vid partiella anfall hos patienter från 1 till 24 månaders

ålder har utvärderats i en liten dubbelblind placebokontrollerad utsättningsstudie. Behandling

påbörjades hos 177 försökspersoner med ett dostitreringsschema liknande det för barn från 2 till 12 års

ålder. Lamotrigin 2 mg tabletter är den lägsta tillgängliga styrkan och därför anpassades det

standardiserade dosschemat i vissa fall under titreringsfasen (till exempel genom att ge en 2 mg tablett

varannan dag när den beräknade dosen var mindre än 2 mg). Serumnivåer mättes i slutet av

titreringsvecka 2 och antingen minskades eller ökades inte påföljande dos om koncentrationen

översteg 0,41 μg/ml, som är den förväntade koncentrationen hos vuxna vid denna tidpunkt.

Dosreduktion med upp till 90 % var nödvändig hos vissa patienter vid slutet av vecka 2. Trettioåtta

försökspersoner som svarade (> 40 % minskning av anfallsfrekvensen) randomiserades till placebo

eller fortsatt behandling med lamotrigin. Andelen försökspersoner med behandlingssvikt var 84 %

(16/19 försökspersoner) i placeboarmen och 58 % (11/19 försökspersoner) i lamotriginarmen.

Skillnaden var inte statistiskt signifikant: 26,3 %, CI95% -2,6 % <> 50,2 %, p=0,07.

Totalt 256 försökspersoner från 1 till 24 månaders ålder har fått lamotrigin i dosintervallet 1 till

15 mg/kg/dag i upp till 72 veckor. Säkerhetsprofilen för lamotrigin hos barn från 1 månad till 2 års

ålder var liknande den för äldre barn förutom att kliniskt signifikant försämring av anfall (>=50 %)

rapporterades oftare hos barn under 2 års ålder (26 %) jämfört med äldre barn (14 %).

Klinisk effekt och säkerhet vid Lennox-Gastaut syndrom

Det finns inga data för monoterapi vid anfall förknippat med Lennox-Gastaut syndrom

Klinisk effekt för prevention av stämningsepisoder hos patienter med bipolär sjukdom

Effekten av lamotrigin för prevention av stämningsepisoder hos patienter med bipolär I sjukdom har

utvärderats i två studier.

Studien SCAB2003 var en multicenter, dubbelblind, dubbel-dummy, placebo- och litiumkontrollerad,

randomiserad fast dos-utvärdering av långsiktig prevention av återfall och återkomst av depression

och/eller mani hos patienter med bipolär I sjukdom som nyligen upplevt eller för tillfället upplevde en

egentlig depressionsepisod. Efter stabilisering med lamotrigin i monoterapi eller kombinationsterapi

tilldelades patienterna slumpvis en av fem behandlingsgrupper: lamotrigin (50, 200, 400 mg/dag),

litium (serumnivåer på 0,8 till 1,1 mmol/l) eller placebo i högst 76 veckor (18 månader). Primär

endpoint var ”Time to Intervention for a Mood Episode (TIME)” där intervention innebar ytterligare

farmakoterapi eller elektrokonvulsiv behandling (ECT). Studie SCAB2006 hade en liknande design

som studie SCAB2003 men skilde sig från studie SCAB2003 genom att den utvärderade en flexibel

dos av lamotrigin (100 till 400 mg/dag) och inklusion av patienter med bipolär I sjukdom som nyligen

eller för tillfället upplevde maniska episoder. Resultaten visas i tabell 7.

Tabell 7: Sammanfattning av resultat från studier som undersökt effekten av lamotrigin för att

förebygga stämningsepisoder hos patienter med bipolär I sjukdom.

Andelen patienter som var fria från stämningsepisoder vid vecka 76

Studie SCAB2003

Studie SCAB2006

Bipolär I

Bipolär I

Inklusionskriterie

Egentlig depressionsepisod

Manisk episod

Lamotrigin

Litium

Placebo

Lamotrigin

Litium

Placebo

Interventionsfri

0,22

0,21

0,12

0,17

0,24

0,04

Log-rank test p-

0,004

0,006

0,023

0,006

värde

Depressionsfri

0,51

0,46

0,41

0,82

0,71

0,40

Log-rank test p-

0,047

0,209

0,015

0,167

värde

Fri från mani

0,70

0,86

0,67

0,53

0,64

0,37

Log-rank test p-

0,339

0,026

0,280

0,006

värde

I stödanalyser av tid till första depressionsepisod och tid till första maniska/hypomaniska eller

blandade episod hade de lamotriginbehandlade patienterna signifikant längre tid till den första

depressionsepisoden än placebopatienterna och behandlingsskillnaden med avseende på tid till

maniska/hypomaniska eller blandade episoder var inte statistiskt signifikant.

Effekten av lamotrigin i kombination med humörstabiliserare har inte studerats tillräckligt.

Barn (10-12 år) och ungdomar (13-17 år)

En multicenter, parallellgrupp, placebokontrollerad, dubbelblind, randomiserad utsättningsstudie,

utvärderade effekten och säkerheten av lamotrigin som tillägg för underhållsbehandling för att fördröja

stämningsepisoder hos barn och ungdomar av båda könen (ålder 10-17 år) som hade diagnostiserats

med bipolär sjukdom, typ 1, och som blivit symtomfria eller förbättrats från en bipolär episod under

behandling med lamotrigin i kombination med samtidig antipsykotika eller andra humörstabiliserande

läkemedel. Resultatet av den primära effektanalysen (tiden till uppkomst av en bipolär händelse -

TOBE) nådde ej statistisk signifikans (p=0,0717), så effekt kunde ej visas. Dessutom visade

säkerhetsresultat ökad rapportering av självmordsbeteende hos patienter som behandlades med

lamotrigine: 5 % (4 patienter) i lamotrigin-armen jämfört med 0 i placebogruppen (se avsnitt 4.2).

Studie på effekten av lamotrigin på hjärtöverledning

En studie av friska vuxna försökspersoner utvärderade effekten av upprepade lamotrigindoser (upp till

400 mg/dag) på hjärtöverledning enligt bedömning med ett 12-avlednings EKG. Lamotrigin hade

ingen kliniskt signifikant effekt på QT-intervallet jämfört med placebo.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Lamotrigin absorberas snabbt och fullständigt från tarmen utan någon signifikant första-

passagemetabolism.

Maximala plasmakoncentrationer uppnås ca 2,5 timmar efter peroral administration av lamotrigin.

Tiden till maximal koncentration fördröjs något efter födointag men absorptionsomfattningen påverkas

inte. Maximala koncentrationer vid steady-state varierar avsevärt mellan olika personer men hos en

och samma person varierar koncentrationerna sällan.

Distribution

Bindningen till plasmaproteiner uppgår till ca 55 %. Det är mycket osannolikt att undanträngning från

plasmaproteiner skulle resultera i toxicitet.

Distributionsvolymen är 0,92 till 1,22 l/kg.

Metabolism

UDP-glukuronyltransferaser har identifierats som de enzymer som ansvarar för

lamotriginmetabolismen.

Lamotrigin inducerar sin egen metabolism i måttlig omfattning beroende på dos. Det finns dock inget

bevis för att lamotrigin påverkar farmakokinetiken för andra antiepileptika och uppgifter tyder på att

det är osannolikt att det förekommer interaktioner mellan lamotrigin och läkemedel som metaboliseras

av cytokrom P450-enzymer.

Eliminering

Synbart plasmaclearance hos friska personer är omkring 30 ml/min. Clearance för lamotrigin är

huvudsakligen metaboliskt med efterföljande eliminering av glukoronidkonjugerat material i urinen.

Mindre än 10 % utsöndras oförändrat i urinen. Endast omkring 2 % av lamotriginrelaterat material

utsöndras i feces. Clearance och halveringstid är dosoberoende. Den synbara plasmahalveringstiden

hos friska personer uppskattas till omkring 33 timmar (intervall 14 till 103 timmar). I en studie av

personer med Gilberts syndrom var synbart genomsnittligt clearance nedsatt med 32 % jämfört med

normala kontroller men värdena ligger inom intervallet för befolkningen i allmänhet.

Halveringstiden för lamotrigin påverkas i hög grad av annan samtidig medicinering. När

glukuronidenzyminducerande läkemedel såsom karbamazepin eller fenytoin ges samtidigt minskar

halveringstiden för lamotrigin till ca 14 timmar, medan den ökar till ett genomsnitt på ca 70

timmar

vid samtidig administrering av enbart valproat (se avsnitt 4.2).

Linjäritet

Farmakokinetiken för lamotrigin är linjär upp till 450 mg, den högsta singeldos som testats.

Särskilda patientpopulationer

Barn

Clearance justerat efter kroppsvikt är högre hos barn än hos vuxna med de högsta värdena hos barn

under 5 år. Halveringstiden för lamotrigin är vanligen kortare hos barn än hos vuxna med ett

medelvärde på ca 7 timmar då det ges tillsammans med enzyminducerande läkemedel såsom

karbamazepin och fenytoin och ökar till medelvärden på 45 till 50 timmar när det administreras

tillsammans med enbart valproat (se avsnitt 4.2).

Barn från 2 till 26 månader

Hos 143 barnpatienter i åldrarna 2 till 26 månader som vägde 3 till 16 kg och som fick motsvarande

oral dos per kg kroppssvikt som barn äldre än 2 år var clearance reducerat jämfört med äldre barn med

samma kroppsvikt. Genomsnittlig halveringstid uppskattades till 23 timmar hos barn yngre än

26 månader behandlade med enzyminducerare, 136 timmar vid samtidig administrering med valproat

och 38 timmar hos patienter som inte behandlades med enzyminducerare/-hämmare. Den

interindividuella variationen för oralt clearance var hög i gruppen barnpatienter i åldrarna 2 till

26 månader (47 %). De beräknade serumkoncentrationsnivåerna hos barn från 2 till 26 månader var

generellt av samma omfattning som de för äldre barn, fastän högre Cmax-nivåer sannolikt ses hos en

del barn med en kroppsvikt under 10 kg.

Äldre

Resultaten av en populationsfarmakokinetisk analys som omfattade såväl unga som äldre patienter

med epilepsi som deltog i samma prövningar, tydde på att clearance för lamotrigin inte ändras i någon

kliniskt relevant omfattning. Efter enstaka doser minskade synbart clearance med 12 % från 35 ml/min

vid 20 års ålder till 31 ml/min vid 70 år. Minskningen efter 48 veckors behandling var 10 % från

41 till 37 ml/min mellan den unga och äldre gruppen. Dessutom studerades farmakokinetiken för

lamotrigin hos 12 friska äldre personer efter en singeldos på 150 mg. Genomsnittligt clearance hos

äldre (0,39 ml/min/kg) ligger inom det intervall för genomsnittliga clearancevärden (0,31 till

0,65 ml/min/kg) som erhållits i nio studier med icke-äldre vuxna efter singeldoser på 30 till 450 mg.

Nedsatt njurfunktion

Tolv försökspersoner med kronisk njursvikt och ytterligare sex personer som genomgick hemodialys

gavs en singeldos på 100 mg lamotrigin. Genomsnittligt clearance var 0,42 ml/min/kg (kronisk

njursvikt), 0,33 ml/min/kg (mellan hemodialys) och 1,57 ml/min/kg (under hemodialys) jämfört med

0,58 ml/min/kg hos friska försökspersoner. Genomsnittlig halveringstid i plasma var 42,9 timmar

(kronisk njursvikt), 57,4 timmar (mellan hemodialys) och 13,0 timmar (under hemodialys) jämfört

med 26,2 timmar hos friska försökspersoner. I genomsnitt eliminerades omkring 20 % (intervall = 5,6

till 35,1) av lamotriginmängden i kroppen under en 4-timmars hemodialys. För denna patientgrupp ska

initialdoser av lamotrigin baseras på de läkemedel som patienten använder samtidigt. Reducerade

underhållsdoser kan vara effektivt för patienter med signifikant nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2 och

4.4).

Nedsatt leverfunktion

En farmakokinetisk studie med singeldos utfördes med 24 försökspersoner med olika grad av nedsatt

leverfunktion och 12 friska försökspersoner som kontroller. Medianvärdet för synbart clearance av

lamotrigin var 0,31, 0,24 eller 0,10 ml/min/kg hos patienter med nedsatt leverfunktion av grad A, B

eller C (Child-Pugh-klassificering) jämfört med 0,34 ml/min/kg hos de friska kontrollpersonerna.

Initial-, upptrappnings- och underhållsdoser ska i allmänhet reduceras hos patienter med måttligt eller

svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Icke-kliniska data visar inte några särskilda risker för människa baserat på studier avseende

säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid upprepade doser, gentoxicitet, och karcinogen potential.

I studier av reproduktions- och utvecklingstoxicitet hos gnagare och kaniner observerades inga

teratogena effekter. Däremot observerades minskad fostervikt och fördröjd förbening vid

exponeringsnivåer som var lägre än eller jämförbara med förväntad klinisk exponering. Eftersom

högre exponeringsnivåer inte kunde testas hos djur på grund av maternell toxicitet, har lamotrigins

teratogena potential inte kartlagts vid doser överstigande den som ses vid klinisk exponering.

Hos råttor observerades ökad fetal såväl som postnatal mortalitet när lamotrigin gavs sent under

dräktighetstiden och under den tidiga postnatala perioden. Dessa effekter sågs vid förväntad klinisk

exponering.

Hos unga råttor iakttogs en effekt på inlärning i Biels labyrinttest, någon försening av balanopreputial

separation och vaginal öppenhet samt minskad postnatal ökning av kroppsvikten hos F1-djur vid

exponeringar som var omkring två gånger högre än de terapeutiska exponeringarna hos vuxna

människor.

Djurexperiment har inte avslöjat nedsatt fertilitet genom lamotrigin. Lamotrigin minskade

folsyranivåerna hos råttfoster. Folsyrabrist antas öka risken för medfödda missbildningar hos både djur

och människa.

Lamotrigin orsakade en dosrelaterad inhibition av hERG-kanalström i humana njurceller från

embryon. IC50 var omkring nio gånger över den maximala terapeutiska fria koncentrationen.

Lamotrigin orsakade inte QT-förlängning hos djur vid exponeringar upp till cirka två gånger den

maximala terapeutiska fria koncentrationen. I en klinisk studie sågs ingen kliniskt signifikant effekt av

lamotrigin på QT-intervallet hos friska vuxna försökspersoner (se avsnitt 5.1).

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Kalciumkarbonat

Sorbitol (E 420)

Mikrokristallin cellulosa med kiseldioxid

(innehållande mikrokristallin cellulosa och kolloidal vattenfri kiseldioxid)

Krospovidon

Majsstärkelse

Talk

Smakämne: svartvinbär

(innehållande maltodextrin, modifierad majsstärkelse, naturliga och artificiella smakämnen)

Sackarinnatrium

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Natriumstearylfumarat

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant

6.3

Hållbarhet

5 år

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30°C.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Tryckförpackning Aluminium/PVC/Aclar

Förpackningsstorlekar:

Lamotrigin ratiopharm 25 mg dispergerbara tabletter

1, 10, 14, 20, 21, 28, 30, 30x1, 42, 50, 50x1, 56, 60, 90, 100, 200 tabletter

Lamotrigin ratiopharm 50 / 100 / 200 mg dispergerbara tabletter

1, 10, 14, 20, 21, 28, 30, 30x1, 42, 50, 50x1, 56, 60, 90, 100, 100x1, 200 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

ratiopharm GmbH

Graf-Arco-Strasse 3

D-89079 Ulm

Tyskland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Lamotrigin ratiopharm 25 mg: 21513

Lamotrigin ratiopharm 50 mg: 21514

Lamotrigin ratiopharm 100 mg: 21515

Lamotrigin ratiopharm 200 mg: 21516

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 29 april 2005

Datum för den senaste förnyelsen: 5 juli 2009

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-03-16

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen