Lamictal 100 mg Tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

15-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

27-08-2021

Aktiva substanser:
lamotrigin
Tillgänglig från:
Orifarm AB
ATC-kod:
N03AX09
INN (International namn):
lamotrigine
Dos:
100 mg
Läkemedelsform:
Tablett
Sammansättning:
laktosmonohydrat Hjälpämne; lamotrigin 100 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 56 tabletter
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
54709
Tillstånd datum:
2016-12-22

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Lamictal

®

100 mg tabletter

lamotrigin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Lamictal är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Lamictal

Hur du tar Lamictal

Eventuella biverkningar

Hur Lamictal ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Lamictal är och vad det används för

Lamictal hör till en läkemedelsgrupp som kallas

antiepileptika

. Det används för att behandla två

tillstånd –

epilepsi

bipolär sjukdom

Lamictal behandlar epilepsi

genom att blockera de signaler i hjärnan som utlöser epileptiska anfall

(attacker).

För vuxna och barn från 13 år och uppåt kan Lamictal användas ensamt eller tillsammans

med andra läkemedel för att behandla epilepsi. Lamictal kan också användas med andra

läkemedel för att behandla de anfall som förekommer vid ett tillstånd som kallas för

Lennox-Gastaut syndrom.

För barn i åldrarna mellan 2 och 12 år kan Lamictal användas tillsammans med andra

läkemedel för att behandla dessa tillstånd. Det kan användas som ensam behandling för

att behandla en typ av epilepsi som kallas för typiska absenser.

Lamictal behandlar också bipolär sjukdom.

Personer med bipolär sjukdom (kallas ibland för

manisk depression

) får mycket kraftiga

humörsvängningar med perioder av mani (upphetsning eller lyckorus) omväxlande med

depressionsperioder (djup sorgsenhet eller förtvivlan). För vuxna från 18 år och uppåt kan Lamictal

användas ensamt eller tillsammans med andra läkemedel för att förhindra de depressionsperioder som

förekommer vid bipolär sjukdom. Det är ännu inte känt hur Lamictal fungerar i hjärnan för att ha

denna effekt.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Lamictal

Ta inte Lamictal:

om du är

allergisk

mot lamotrigin eller något annat innehållsämne i detta läkemedel

(anges i avsnitt 6).

Om detta gäller dig:

Tala om det för läkaren

och ta inte Lamictal.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Lamictal.

om du har några problem med njurarna

om du någon gång har utvecklat hudutslag

efter att du har tagit lamotrigin eller andra

läkemedel mot bipolär sjukdom eller epilepsi

om du någon gång har utvecklat meningit

(hjärnhinneinflammation)

efter att du har

tagit lamotrigin

(läs beskrivningen av dess symtom under avsnitt 4 i denna bipacksedel:

Sällsynta biverkningar)

om du redan tar läkemedel som innehåller lamotrigin.

om du har ett tillstånd som kallas Brugadas syndrom.

Brugadas syndrom är en

genetisk sjukdom som leder till onormal elektrisk aktivitet i hjärtat. EKG-

avvikelser som kan leda till arytmier (onormal hjärtrytm) kan utlösas av lamotrigin.

Om något av detta gäller dig:

Tala om det för läkaren

som kan bestämma att din dos behöver sänkas eller att Lamictal inte

är lämpligt för dig.

Viktig information om eventuellt livshotande reaktioner

Ett litet antal personer som tar Lamictal får en allergisk reaktion eller hudreaktion som kan vara

livshotande och utvecklas till allvarligare problem om de inte behandlas. Detta kan inkludera Stevens-

Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (TEN) samt läkemedelsreaktion med eosinofili och

systemiska symtom (DRESS). Du behöver känna till de symtom som du ska vara uppmärksam på

under tiden du tar Lamictal.

Läs beskrivningen av dessa symtom under avsnitt 4 i denna bipacksedel

under

”Eventuellt

livshotande reaktioner: kontakta omedelbart läkare”.

Hemofagocyterande syndrom (HLH)

Rapporter har inkommit om en sällsynt men mycket allvarlig reaktion i immunsystemet hos patienter

som tar lamotrigin.

Kontakta omedelbart läkare eller apotekspersonal

om du får något av följande symptom:

feber, utslag, neurologiska symptom (t.ex. skakningar eller tremor, förvirrat tillstånd, störningar i

hjärnans funktion).

Tankar på att skada dig själv eller på självmord

Läkemedel mot epilepsi används för att behandla olika tillstånd, inklusive epilepsi och bipolär

sjukdom. Personer med bipolär sjukdom kan ibland ha tankar på att skada sig själva eller att begå

självmord. Om du har bipolär sjukdom är det mer troligt att du har sådana tankar:

när du påbörjar behandlingen

om du tidigare haft tankar på att skada dig själv eller på självmord

om du är under 25 år.

Om du har oroande tankar eller erfarenheter eller om du märker att du mår sämre eller utvecklar nya

symtom medan du tar Lamictal:

Kontakta läkare snarast eller uppsök närmaste sjukhus för hjälp.

Det kan vara av hjälp att berätta för en familjemedlem, vårdgivare eller nära vän att du kan bli

deprimerad eller få märkbara förändringar i ditt humör, och be dem att läsa denna bipacksedel. Du kan

be dem att tala om för dig om de är oroade kring din depression eller andra förändringar i ditt

beteende.

Ett litet antal personer som behandlas med läkemedel mot epilepsi, som t ex Lamictal, har också haft

tankar på att skada sig själva eller begå självmord. Om du någon gång får dessa tankar, kontakta

omedelbart din läkare.

Om du tar Lamictal mot epilepsi

Anfall vid vissa typer av epilepsier kan ibland bli värre eller inträffa oftare medan du tar Lamictal. En

del patienter kan uppleva svåra anfall som kan orsaka allvarliga hälsoproblem. Om dina anfall inträffar

oftare eller om du upplever ett svårt anfall när du tar Lamictal:

Kontakta läkare snarast

Lamictal ska inte ges till personer under 18 års ålder för behandling av bipolär sjukdom

Läkemedel för behandling av depression och andra mentala hälsoproblem ökar risken för

självmordstankar och självmordsbeteende hos barn och ungdomar under 18 år.

Andra läkemedel och Lamictal

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel

, även receptfria sådana samt naturläkemedel.

Din läkare behöver veta om du tar några andra läkemedel för att behandla epilepsi eller mentala

hälsoproblem. Detta är för att säkerställa att du tar rätt dos Lamictal. Dessa läkemedel omfattar:

oxkarbazepin, felbamat, gabapentin, levetiracetam, pregabalin, topiramat

eller

zonisamid

som används för att behandla

epilepsi

litium, olanzapin

eller

aripiprazole

som används för att behandla

mentala

hälsoproblem

bupropion

som används för att behandla

mentala hälsoproblem

eller för att

sluta röka.

Berätta för din läkare

om du tar något av dessa.

Vissa läkemedel påverkar Lamictal eller gör det mer sannolikt att man får biverkningar. Dessa

omfattar:

valproat

som används för att behandla

epilepsi

mentala hälsoproblem

karbamazepin

som används för att behandla

epilepsi

mentala hälsoproblem

fenytoin, primidon

eller

fenobarbital

som används för att behandla

epilepsi

risperidon

som används för att behandla

mentala hälsoproblem

rifampicin

som är ett

antibiotikum

läkemedel som används för att behandla

HIV

(en kombination av lopinavir och ritonavir

eller atazanavir och ritonavir)

hormonella preventivmedel

som t ex

p-piller

(se nedan).

Berätta för din läkare

om du tar eller om du börjar eller slutar ta något av dessa.

Hormonella preventivmedel (t ex p-piller) kan påverka det sätt på vilket Lamictal fungerar

Läkaren kan rekommendera att du använder en speciell typ av hormonellt preventivmedel eller en

annan preventivmetod som t ex kondom, pessar eller spiral. Om du använder ett hormonellt

preventivmedel som p-piller kan läkaren eventuellt ta blodprov för att kontrollera Lamictal-nivån. Om

du använder eller planerar att börja använda hormonellt preventivmedel:

Berätta det för din läkare

som diskuterar lämpliga preventivmetoder med dig.

Lamictal kan också påverka det sätt som hormonella preventivmedel fungerar på, även om det är

osannolikt att de blir mindre effektiva. Om du använder ett hormonellt preventivmedel och märker

någon förändring i din menscykel som t ex en mensliknande blödning eller småblödningar mellan

menstruationerna:

Berätta det för din läkare

. Det kan vara tecken på att Lamictal påverkar det sätt som ditt

preventivmedel fungerar på.

Graviditet och amning

Om du är gravid tror att du kan vara gravid eller om du planerar att skaffa barn,

rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Du ska inte avsluta din behandling utan att diskutera det med din läkare.

Det är

speciellt viktigt om du har epilepsi.

Graviditeten kan ändra effektiviteten av Lamictal, du kan därför behöva ta blodprover

och din dos av Lamictal kan behöva ändras.

Det kan finnas en liten ökad risk för missbildning hos foster, inklusive läpp- eller

gomspalt, om Lamictal tas under de första tre månaderna av graviditeten.

Läkaren kan ge dig rådet att ta extra

folsyra

om du planerar att bli gravid och under

tiden du är gravid.

Om du ammar eller planerar att amma, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du

använder detta läkemedel.

Den aktiva substansen i Lamictal utsöndras i bröstmjölk och kan

påverka barnet. Din läkare kommer att diskutera risker och fördelar med amning under

behandling med lamotrigin. Om du väljer att amma kommer läkaren att kontrollera barnet då

och då för att se om barnet uppvisar dåsighet, utslag eller dålig viktuppgång. Informera läkaren

om du upptäcker något av dessa symptom hos ditt barn.

Körförmåga och användning av maskiner

Lamictal kan orsaka yrsel och dubbelseende.

Kör inte något fordon och använd inte verktyg eller maskiner om du inte känner dig bra.

Om du har epilepsi ska du tala med din läkare om att köra fordon och använda maskiner

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbete

som kräver skärpt vaksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden är

användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Lamictal innehåller

Lamictal tabletter innehåller små mängder av en sockerart som kallas laktos. Om du är intolerant mot

laktos eller andra sockerarter:

Tala om det för läkaren

och ta inte Lamictal.

Lamictal tabletter innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett,

d.v.s. är näst intill

“natriumfritt”.

3.

Hur du tar Lamictal

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar

. Rådfråga läkare

eller apotekspersonal om du är osäker.

Hur mycket Lamictal du ska ta

Det kan ta ett tag att hitta den Lamictal-dos som är bäst för dig. Dosen du tar beror på:

din ålder

om du tar Lamictal tillsammans med andra läkemedel eller inte

om du har några problem med njurarna eller levern.

Din läkare börjar med att ge dig en låg dos och ökar dosen gradvis under några veckor tills du når en

dos som fungerar för dig (kallas den

effektiva dosen

Ta aldrig mer Lamictal än din läkare har

sagt

Den vanliga effektiva dosen Lamictal för vuxna och barn från 13 års ålder är mellan 100 mg och

400 mg dagligen.

För barn mellan 2 och 12 års ålder beror den effektiva dosen på kroppsvikten – vanligtvis är den

mellan 1 mg och 15 mg för varje kilo av barnets vikt upp till en underhållsdos på högst 200 mg

dagligen.

Lamictal rekommenderas inte för barn under 2 år.

Hur du tar din dos Lamictal

Ta din dos Lamictal en eller två gånger dagligen enligt läkarens anvisningar. Den kan tas med eller

utan mat.

Din läkare kan också tala om för dig att du ska börja eller sluta ta andra läkemedel, beroende på vilket

tillstånd du behandlas för och hur du reagerar på behandlingen.

Svälj tabletterna hela.

Du får inte dela, tugga eller krossa dem.

Ta alltid hela den dos

som läkaren har ordinerat. Ta aldrig bara en del av en tablett.

Om du har tagit för stor mängd av Lamictal

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t ex ett barn fått i sig läkemedlet av misstag:

Kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken

samt rådgivning

.

Visa dem Lamictal-förpackningen om möjligt.

Om du tar för mycket

Lamictal är risken större att du får allvarliga biverkningar vilka kan vara

livshotande

En person som tagit för mycket Lamictal kan få något av dessa symtom:

snabba, okontrollerade ögonrörelser

(nystagmus)

klumpighet och bristande koordinationsförmåga som påverkar balansen

(ataxi)

förändringar i hjärtrytmen (upptäcks vanligen på EKG)

förlust av medvetandet, krampanfall (konvulsioner) eller koma.

Om du har glömt att ta en dos Lamictal

Ta inte extra tabletter för att kompensera för en glömd dos. Ta bara din nästa dos vid den

vanliga tiden.

Om du har glömt att ta flera doser Lamictal

Fråga din läkare hur du ska börja ta läkemedlet igen.

Det är viktigt att du frågar om detta.

Sluta inte ta Lamictal utan att ha rådgjort med läkare

Lamictal måste tas så länge din läkare rekommenderar det. Sluta inte utan att läkaren talar om för dig

att du ska göra det.

Om du tar Lamictal för epilepsi

För att sluta ta Lamictal

är det viktigt att dosen minskas gradvis

under omkring 2 veckor. Om du

plötsligt slutar att ta Lamictal kan din epilepsi komma tillbaka eller förvärras.

Om du tar Lamictal mot bipolär sjukdom

Det kan ta tid innan Lamictal verkar och därför kommer du troligtvis inte att må bättre på en gång. Om

du slutar ta Lamictal behöver dosen inte minskas gradvis. Men du bör ändå prata med din läkare först,

om du vill sluta ta Lamictal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Eventuellt livshotande reaktioner: kontakta omedelbart läkare

Ett litet antal personer som tar Lamictal får en allergisk reaktion eller hudreaktion som kan vara

livshotande och utvecklas till allvarligare problem om de inte behandlas.

Det är troligast att du får dessa symtom under de första månadernas behandling med Lamictal,

speciellt om du börjar på en för hög dos eller om dosen ökas för snabbt eller om du tar Lamictal

tillsammans med ett annat läkemedel som innehåller

valproat

. Vissa symtom är vanligare hos barn så

föräldrar ska vara extra uppmärksamma.

Symtom på sådana reaktioner är bland annat:

hudutslag eller rodnad,

vilket kan utvecklas till en livshotande hudreaktion som

inkluderar utbrett hudutslag med blåsor och flagnande hud, framför allt runt munnen,

näsan, ögonen och könsorganen

(Stevens-Johnsons syndrom),

omfattande flagning av

huden (mer än 30% av kroppsytan –

toxisk epidermal nekrolys)

eller omfattande

hudutslag

med påverkan på lever, blodet och andra kroppsorgan (läkemedelsreaktion med

eosinofili och systemiska symtom, som också kallas för

DRESS överkänslighetssyndrom).

sår i munnen, halsen, näsan eller underlivet

ont i munnen eller röda svullna ögon (konjunktivit)

feber

, influensaliknande symtom eller sömnighet

svullnad runt ansiktet

eller

svullna körtlar

i hals, armhåla eller ljumske

oväntad blödning eller blåmärke

eller att fingrarna blir blåa

ont i halsen

eller fler infektioner (t ex förkylningar) än vanligt

förhöjda leverenzymvärden i blodtester

en ökning av en sorts vita blodkroppar (eosinofiler)

förstorade lymfkörtlar

påverkan på kroppsorgan, omfattande lever och njurar.

I många fall är dessa symtom tecken på mindre allvarliga biverkningar.

Men du måste vara

medveten om att de kan vara livshotande och leda till allvarligare problem,

såsom organsvikt, om

de inte behandlas.

Om du upptäcker något av dessa symtom:

Kontakta omedelbart läkare

. Din läkare kan bestämma att prover ska tas på din lever, dina

njurar eller ditt blod och kan säga att du ska sluta ta Lamictal. Om du har utvecklat Stevens-

Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys kommer läkaren att tala om för dig att du

aldrig får använda lamotrigin igen.

Hemofagocyterande syndrom (HLH)

(se avsnitt 2 Vad du behöver veta innan du tar Lamictal).

Mycket vanliga biverkningar

Kan förekomma hos

fler än 1 av 10

användare:

huvudvärk

hudutslag.

Vanliga biverkningar

Kan förekomma hos

upp till 1 av 10

användare:

aggressivitet eller irritabilitet

sömnighet eller dåsighet

yrsel

skakningar eller tremor

sömnsvårigheter (insomnia)

upprördhetskänslor

diarré

torr mun

illamående, kräkning

trötthet

värk i rygg eller leder eller någon annanstans.

Mindre vanliga biverkningar

Kan förekomma hos

upp till 1 av 100

användare

klumpighet och bristande koordinationsförmåga

(ataxi)

dubbelseende eller dimsyn

onormalt håravfall eller förtunning (alopeci).

Sällsynta biverkningar

Kan förekomma hos

upp till 1 av 1 000

användare:

en livshotande hudreaktion

(Stevens-Johnsons syndrom), se även informationen i början

av avsnitt 4

en grupp av symtom som inkluderar:

feber, illamående, kräkning, huvudvärk, nackstelhet och extrem känslighet för starkt ljus.

Detta kan bero på en inflammation i membranen som skyddar hjärnan och ryggraden

(meningit).

Dessa symtom försvinner vanligen när behandlingen avbryts.

Kontakta din

läkare

om symtomen fortsätter eller blir värre.

snabba, okontrollerade ögonrörelser

(nystagmus)

klåda i ögonen med utsöndringar och skorpor på ögonlocken

(konjunktivit).

Mycket sällsynta biverkningar

Kan förekomma hos

upp till 1 av 10 000

användare:

en livshotande hudreaktion

(toxisk epidermal nekrolys), se även informationen i början av

avsnitt 4

läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS),

se även

informationen i början av avsnitt 4

förhöjd temperatur

(feber), se även informationen i början av avsnitt 4

svullnad runt ansiktet (

ödem

eller svullna körtlar i hals, armhåla eller ljumske

lymfadenopati

, se även informationen i början av avsnitt 4

förändringar i leverfunktionen, vilket visar sig i blodprover, eller leversvikt

, se även

informationen i början av avsnitt 4

en allvarlig störning i blodkoaguleringen som kan orsaka oväntad blödning eller blåmärke

(disseminerad intravaskulär koagulation), se även informationen i början av avsnitt 4

hemofagocyterande syndrom (HLH) (se avsnitt 2 Vad du behöver veta innan du tar

Lamictal)

förändringar som kan visa sig i blodprover – bland annat minskat antal röda blodkroppar

(anemi)

, minskat antal vita blodkroppar

(leukopeni, neutropeni, agranulocytos)

, minskat

antal blodplättar

(trombocytopeni)

, minskat antal av alla dessa blodkroppstyper

(pancytopeni)

och en sjukdom i benmärgen som kallas

aplastisk anemi

hallucinationer (att ”se” eller ”höra” saker som egentligen inte finns)

förvirring

känsla av att ”vingla” eller vara ostadig när du rör dig

okontrollerbara kroppsrörelser

(tics)

, okontrollerbara muskelspasmer som påverkar

ögonen, huvudet och bålen

(koreoatetos)

eller andra ovanliga kroppsrörelser som

ryckningar, skakningar eller stelhet

oftare förekommande anfall hos dem som redan har epilepsi

förvärrade symtom hos dem som redan har Parkinsons sjukdom

lupusliknande reaktion (symtomen kan inkludera: rygg- eller ledsmärta som ibland kan

åtföljas av feber och/eller allmän ohälsa)

Andra biverkningar

Andra biverkningar har förekommit hos ett litet antal personer men den exakta frekvensen är okänd:

det har förekommit rapporter om skelettpåverkan inklusive osteopeni och osteoporos

(förtunning av skelettbenet) och benbrott. Kontrollera med läkare eller apotekspersonal

om du står på antiepileptisk långtidsbehandling, har en historia av osteoporos eller tar

steroider.

njurinflammation (

tubulointerstitiell nefrit

), eller inflammation i både njure och öga

tubulointerstitiell nefrit

uveit

mardrömmar

sämre immunförsvar till följd av lägre nivåer av immunoglobuliner, en sorts blodkroppar

som hjälper till att skydda mot infektioner.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som inte

nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan). Genom

att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Lamictal ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på blister eller kartong. Utgångsdatumet är den sista dagen i

angiven månad.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är lamotrigin. Varje tablett innehåller 100 mg lamotrigin.

Övriga innehållsämnen är: laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, povidon K30,

natriumstärkelseglykolat (typ A), gul järnoxid (E172) och magnesiumstearat.

Läkemedlets utseende

Lamictal tabletter är fyrkantiga med rundade hörn och blekt gulbruna till färgen.

Lamictal 100 mg tabletter

är märkta ”GSEE5” på ena sidan och ”100” på den andra.

Importör/Information lämnas av:

Orifarm AB

Box 56048, 102 17 Stockholm

Tel: 040-680 02 60

Ompackare:

Orifarm Supply s.r.o.

Palouky 1366, 253 01 Hostivice, Tjeckien

Tillverkare:

GlaxoSmithKline-koncernen

Denna bipacksedel ändrades senast

: 2021-02-15

Läs hela dokumentet

P

RODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Lamictal 25 mg tabletter.

Lamictal 50 mg tabletter.

Lamictal 100 mg tabletter.

Lamictal 200 mg tabletter.

Lamictal 2 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter.

Lamictal 5 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter.

Lamictal 25 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter.

Lamictal 50 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter.

Lamictal 100 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter.

Lamictal 200 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter.

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Lamictal tabletter

Varje Lamictal 25 mg tablett innehåller 25 mg lamotrigin.

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 23,5 mg laktos.

Varje Lamictal 50 mg tablett innehåller 50 mg lamotrigin.

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 46,9 mg laktos.

Varje Lamictal 100 mg tablett innehåller 100 mg lamotrigin.

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 93,9 mg laktos.

Varje Lamictal 200 mg tablett innehåller 200 mg lamotrigin.

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 109,0 mg laktos.

Lamictal tuggtabletter/dispergerbara tabletter

Varje Lamictal 2 mg tuggtablett/dispergerbar tablett innehåller 2 mg lamotrigin.

Varje Lamictal 5 mg tuggtablett/dispergerbar tablett innehåller 5 mg lamotrigin.

Varje Lamictal 25 mg tuggtablett/dispergerbar tablett innehåller 25 mg lamotrigin.

Varje Lamictal 50 mg tuggtablett/dispergerbar tablett innehåller 50 mg lamotrigin.

Varje Lamictal 100 mg tuggtablett/dispergerbar tablett innehåller 100 mg lamotrigin.

Varje Lamictal 200 mg tuggtablett/dispergerbar tablett innehåller 200 mg lamotrigin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Tablett.

Tuggtablett/dispergerbar tablett

25 mg tabletter:

Blekt gulbrun, flerkantig, 6,0 mm lång superelliptisk tablett märkt ”GSEC7” på ena sidan och ”25´” på

den andra.

50 mg tabletter:

Blekt gulbrun, flerkantig, 7,4 mm lång superelliptisk tablett märkt ”GSEE1” på ena sidan och ”50´” på

den andra.

100 mg tabletter:

Blekt gulbrun, flerkantig, 9,4 mm lång superelliptisk tablett märkt ”GSEE5” på ena sidan och ”100”

på den andra.

200 mg tabletter:

Blekt gulbrun, flerkantig, 10,2 mm lång superelliptisk tablett märkt ”GSEE7” på ena sidan och ”200”

på den andra.

2 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

Vit till off-white 4.8 mm lång rund tablett med svartvinbärsdoft. Ena sidan har en fasad kant och är

märkt ”LTG” ovanför siffran 2. Den andra sidan är märkt med två överlappande superellipser i rät

vinkel. Tabletterna kan vara lätt marmorerade.

5 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

Vit till off-white avlång, bikonvex tablett (långsida 8,0 mm; kortsida 4.0 mm) med svartvinbärsdoft

märkt ”GS CL2” på ena sidan och ”5” på den andra. Tabletterna kan vara lätt marmorerade.

25 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

Vit till off-white flerkantig, 5,2 mm lång superelliptisk tablett med svartvinbärsdoft märkt ”GSCL5”

på ena sidan och ”25” på den andra. Tabletterna kan vara lätt marmorerade.

50 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

Vit till off-white flerkantig, 6,6 mm lång superelliptisk tablett med svartvinbärsdoft märkt ”GSCX7”

på ena sidan och ”50” på den andra. Tabletterna kan vara lätt marmorerade.

100 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

Vit till off-white flerkantig, 8,3 mm lång superelliptisk tablett med svartvinbärsdoft märkt ”GSCL7”

på ena sidan och ”100” på den andra. Tabletterna kan vara lätt marmorerade.

200 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

Vit till off-white flerkantig, 10,4 mm lång superelliptisk tablett med svartvinbärsdoft märkt ”GSEC5”

på ena sidan och ”200” på den andra. Tabletterna kan vara lätt marmorerade.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Epilepsi

Vuxna och ungdomar från 13 år och äldre

Tilläggsbehandling eller monoterapi av partiella anfall och generaliserade anfall, inklusive

tonisk-kloniska anfall

Anfall i samband med Lennox-Gastaut syndrom. Lamictal ges som tilläggsbehandling men

kan ges som initialt antiepileptikum vid start av behandling av Lennox-Gastaut syndrom.

Barn och ungdomar från 2 till 12 år

Tilläggsbehandling av partiella anfall och generaliserade anfall, inklusive tonisk-kloniska

anfall och anfall i samband med Lennox-Gastaut syndrom.

Monoterapi av typiska absenser.

Bipolär sjukdom

Vuxna från 18 år och äldre

Prevention av depressiva episoder hos patienter med bipolär sjukdom, typ I, vilka upplever

övervägande depressiva episoder (se avsnitt 5.1).

Lamictal är inte indicerat för akut behandling av maniska eller depressiva episoder.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Lamictal tabletter ska sväljas hela och får inte tuggas eller krossas.

Lamictal tuggtabletter/dispergerbara tabletter kan tuggas, lösas upp i en liten mängd vatten (minst den

mängd som täcker hela tabletten) eller sväljas hela med vatten. Försök inte att administrera

delmängder av tuggtabletterna/de dispergerbara tabletterna.

Om den beräknade dosen av lamotrigin (t.ex. vid behandling av barn med epilepsi eller patienter med

nedsatt leverfunktion) inte motsvarar hela tabletter ska den dos ges som motsvarar det lägre antalet

hela tabletter.

Återinsättning av behandling

Vid återinsättning av Lamictal hos patienter som tidigare har avbrutit Lamictal-behandlingen av någon

anledning ska behandlande läkare utvärdera behovet av upptrappning till underhållsdosen eftersom

risken för allvarliga hudutslag har satts i samband med hög initialdosering och överskridande av de

rekommenderade stegvisa dosökningarna för lamotrigin (se avsnitt 4.4). Ju längre tidsintervall som

förflutit sedan senaste dos, desto större anledning att överväga upptrappning till underhållsdos. Om

tidsintervallet överstiger mer än fem halveringstider sedan lamotrigin sattes ut (se avsnitt 5.2), ska

Lamictal generellt trappas upp till underhållsdos enligt tillämpligt schema.

Lamictal bör inte återinsättas hos patienter som avbrutit behandlingen på grund av hudutslag som satts

i samband med tidigare behandling med lamotrigin såvida inte de eventuella fördelarna klart

överväger riskerna.

Epilepsi

Den rekommenderade dosupptrappningen och underhållsdoser för vuxna och för ungdomar som är 13

år och äldre (tabell 1) och för barn och ungdomar i åldrarna 2 till 12 år (tabell 2) redovisas nedan. På

grund av risken för hudutslag ska initialdosen och efterföljande dosupptrappning inte överskridas (se

avsnitt 4.4).

När samtidigt administrerade antiepileptika sätts ut eller andra antiepileptika/läkemedel läggs till

behandlingsregimer som innehåller lamotrigin måste hänsyn tas till vilken effekt detta kan ha på

farmakokinetiken för lamotrigin (se avsnitt 4.5).

Tabell 1: Vuxna och ungdomar från 13 år och äldre – rekommenderad behandlingsregim vid epilepsi

Behandlingsregim

Vecka 1 + 2

Vecka 3 + 4

Vanlig underhållsdos

Monoterapi:

25 mg/dag

(en gång

dagligen)

50 mg/dag

(en gång

dagligen)

100 - 200 mg/dag

(en gång dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering kan

dosen ökas med maximalt 50 - 100 mg

var eller varannan vecka tills optimalt

svar erhålls.

Vissa patienter har visat sig behöva

500 mg dagligen för att erhålla önskat

svar

Tilläggsbehandling MED valproat

(hämmare av lamotriginglukuronidering – se avsnitt 4.5)

:

Denna dosering bör

användas tillsammans med

valproat oberoende av

annan tilläggsmedicinering

12,5 mg/dag

(ges som 25 mg

varannan dag)

25 mg/dag

(en gång

dagligen)

100-200 mg/dag

(en gång dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering kan

dosen ökas med maximalt 25-50 mg var

eller varannan vecka tills optimalt svar

erhålls.

Tilläggsbehandling UTAN valproat

men MED inducerare av lamotriginglukuronidering

avsnitt 4.5)

:

Denna dosering bör

användas utan valproat men

med:

fenytoin

karbamazepin

fenobarbital

primidon

rifampicin

lopinavir/ritonavir

50 mg/dag

(en gång

dagligen)

100 mg/dag

(uppdelat på

två doser)

200-400 mg/dag

(uppdelat på två doser)

För att uppnå underhållsdosering kan

dosen ökas med maximalt 100 mg var

eller varannan vecka tills optimalt svar

erhålls.

Vissa patienter har visat sig behöva

700 mg dagligen för att erhålla önskat

svar

Tilläggsbehandling UTAN valproat och UTAN inducerare av lamotriginglukuronidering

(se avsnitt 4.5.)

:

Denna dosering bör

användas tillsammans med

andra läkemedel som inte

signifikant hämmar eller

inducerar

lamotriginglukuronidering

25 mg/dag

(en gång

dagligen)

50 mg/dag

(en gång

dagligen)

100-200 mg/dag

(en gång dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering kan

dosen ökas med maximalt 50-100 mg

var eller varannan vecka tills optimalt

svar erhålls.

För patienter som samtidigt behandlas med läkemedel vars farmakokinetiska interaktion med lamotrigin för

närvarande är okänd (se avsnitt 4.5) bör samma behandlingsregim som rekommenderas för lamotrigin vid

samtidig valproatbehandling användas.

Tabell 2: Barn och ungdomar från 2 till 12 år – rekommenderad behandlingsregim vid epilepsi (total

daglig dos i mg/kg kroppsvikt/dag)

Behandlingsregim

Vecka 1 + 2

Vecka 3 + 4

Vanlig underhållsdos

Monoterapi av typiska

absenser:

0,3 mg/kg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på två

doser)

0,6 mg/kg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på

två doser)

1-15 mg/kg/dag

(en gång dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering kan

dosen ökas med maximalt

0,6 mg/kg/dag var eller varannan vecka

tills optimalt svar erhålls, med en högsta

underhållsdos på 200 mg/dag

Tilläggsbehandling MED valproat

(hämmare av lamotriginglukuronidering – se avsnitt 4.5)

:

Denna dosering bör

användas tillsammans med

valproat oberoende av

annan tilläggsmedicinering

0,15 mg/kg/dag*

(en gång

dagligen)

0,3 mg/kg/dag

(en gång

dagligen)

1-5 mg/kg/dag

(en gång dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering kan

dosen ökas med maximalt

0,3 mg/kg/dag var eller varannan vecka

tills optimalt svar erhålls med en högsta

underhållsdos på 200 mg/dag

Tilläggsbehandling UTAN valproat

men MED inducerare av lamotriginglukuronidering

avsnitt 4.5)

:

Denna dosering bör

användas utan valproat men

med:

fenytoin

karbamazepin

fenobarbital

primidon

rifampicin

lopinavir/ritonavir

0,6 mg/kg/dag

(uppdelat på två

doser)

1,2 mg/kg/dag

(uppdelat på

två doser)

5–15 mg/kg/dag

(en gång dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering kan

dosen ökas med maximalt

1,2 mg/kg/dag var eller varannan vecka

tills optimalt svar erhålls med en högsta

underhållsdos på 400 mg/dag

Tilläggsbehandling UTAN valproat

och UTAN inducerare av lamotriginglukuronidering

avsnitt 4.5)

:

Denna dosering bör

användas tillsammans med

andra läkemedel som inte

signifikant hämmar eller

inducerar

lamotriginglukuronidering

0,3 mg/kg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på två

doser)

0,6 mg/kg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på

två doser)

1–10 mg/kg/dag

(en gång dagligen eller uppdelat på två

doser)

För att uppnå underhållsdosering kan

dosen ökas med maximalt

0,6 mg/kg/dag var eller varannan vecka

tills optimalt svar erhålls med en högsta

underhållsdos på 200 mg/dag

För patienter som samtidigt behandlas med läkemedel vars farmakokinetiska interaktion med lamotrigin för

närvarande är okänd (se avsnitt 4.5) bör samma behandlingsregim som rekommenderas för lamotrigin vid

samtidig valproatbehandling användas.

*(Där 2 mg tabletter är den lägsta marknadsförda styrkan) OBSERVERA: Om den beräknade dagliga dosen

hos patienter som tar valproat är 1 mg eller mer men mindre än 2 mg kan Lamictal 2 mg

tuggtabletter/dispergerbara tabletter tas varannan dag de första två veckorna. Om den beräknade dagliga

dosen hos patienter som tar valproat är mindre än 1 mg bör Lamictal inte ges. Försök INTE att administrera

delmängder av tuggtabletterna/de dispergerbara tabletterna.

* (Där 5 mg tabletter är den lägsta marknadsförda styrkan) OBSERVERA: Om den beräknade dagliga

dosen hos patienter som tar valproat är mellan 2,5 till 5 mg kan 5 mg tas varannan dag de första två

veckorna. Om den beräknade dagliga dosen hos patienter som tar valproat är mindre än 2,5 mg bör

lamotrigin tuggtabletter/disepergerbara tabletter inte användas. Försök INTE att administrera delmängder av

tuggtabletterna/de dispergerbara tabletterna.

** Om den beräknade dosen av lamotrigin inte motsvarar hela tabletter ska dosen rundas av nedåt till

närmast hela tablett.

För att säkerställa att en terapeutisk dos underhålls måste ett barns vikt övervakas och dosen omprövas

efter hand som vikten förändras. Det är sannolikt att patienter i åldrarna två till sex år behöver en

underhållsdos i den övre delen av det rekommenderade intervallet.

Om anfallskontroll erhålls med kombinationsbehandling kan samtidigt givna antiepileptika sättas ut

och patienten fortsätta med Lamictal monoterapi.

Barn under 2 år

Det finns begränsade data på effekten och säkerheten av lamotrigin som tilläggsbehandling vid

partiella anfall hos barn i åldrarna 1 månad till 2 år (se avsnitt 4.4). Det finns inga data för barn under

1 månads ålder. Lamictal rekommenderas därför inte till barn under 2 års ålder. Om beslut fattas att

behandla, baserat på kliniskt behov, se avsnitt 4.4, 5.1 och 5.2.

Bipolär sjukdom

Den rekommenderade dosupptrappningen och underhållsdoserna för vuxna från 18 års ålder och äldre

redovisas i nedanstående tabeller. Övergångsregimen omfattar upptrappning under sex veckor av

lamotrigindosen till en stabil underhållsdos (tabell 3), varefter andra psykotropa läkemedel och/eller

antiepileptika kan sättas ut om det är kliniskt indicerat (tabell 4). Dosjusteringarna efter tillägg av

andra psykotropa läkemedel och/eller antiepileptika redovisas också nedan (tabell 5). På grund av

risken för hudutslag ska initialdosen och efterföljande dosupptrappning inte överskridas (se

avsnitt 4.4).

Tabell 3: Vuxna från 18 års ålder och äldre – rekommenderad dosupptrappning till total daglig stabil

underhållsdos för behandling av bipolär sjukdom

Behandlingsregim

Vecka 1 + 2

Vecka 3 + 4

Vecka 5

Underhållsdos (vecka 6)*

Monoterapi med lamotrigin ELLER tilläggsbehandling UTAN valproat

och UTAN inducerare av

lamotriginglukuronidering

(se avsnitt 4.5)

:

Denna dosering bör användas

tillsammans med andra

läkemedel som inte

signifikant hämmar eller

inducerar

lamotriginglukuronidering

25 mg/dag

(en gång

dagligen)

50 mg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på

två doser)

100 mg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på

två doser)

200 mg/dag - vanlig

måldos för optimalt svar

(en gång dagligen eller

uppdelat på två doser)

Doser inom intervallet

100-400 mg/dag har

använts vid kliniska

prövningar

Tilläggsbehandling MED valproat

(hämmare av lamotriginglukuronidering – se avsnitt 4.5)

:

Denna dosering bör användas

tillsammans med valproat

oberoende av annan

tilläggsmedicinering

12,5 mg/dag

(ges som 25 mg

varannan dag)

25 mg/dag

(en gång

dagligen)

50 mg/dag

(en gång

dagligen eller

uppdelat på

två doser)

100 mg/dag - vanlig

måldos för optimalt svar

(en gång dagligen eller

uppdelat på två doser)

Max.dos på 200 mg/dag

kan användas beroende på

kliniskt svar

Tilläggsbehandling UTAN valproat

men MED inducerare av lamotriginglukuronidering

avsnitt 4.5)

:

Denna dosering bör användas

utan valproat men med:

fenytoin

karbamazepin

fenobarbital

primidon

rifampicin

lopinavir/ritonavir

50 mg/dag

(en gång

dagligen)

100 mg/dag

(uppdelat på

två doser)

200 mg/dag

(uppdelat på

två doser)

300 mg/dag vecka 6, om

nödvändigt ökning till

vanlig måldos på

400 mg/dag vecka 7 för

att erhålla optimalt svar

(uppdelat på två doser)

För patienter som samtidigt behandlas med läkemedel vars farmakokinetiska interaktion med lamotrigin för

närvarande är okänd (se avsnitt 4.5) bör samma dosupptrappning som rekommenderas för lamotrigin vid

samtidig valproatbehandling användas.

* Underhållsdosen ändras beroende på kliniskt svar

Tabell 4: Vuxna från 18 års ålder och äldre – underhåll av total daglig stabiliseringsdos efter

utsättning av samtidigt givna läkemedel för behandling av bipolär sjukdom

När målet för underhåll av den dagliga stabiliseringsdosen nåtts kan andra läkemedel sättas ut enligt

nedan.

Behandlingsregim

Aktuell

underhållsdos av

lamotrigin (före

utsättning)

Vecka 1 (början

på utsättning)

Vecka 2

Vecka 3 och

framåt *

Utsättning av valproat

(hämmare av lamotriginglukuronidering – se avsnitt 4.5)

beroende på ursprunglig

lamotrigindos:

100 mg/dag

200 mg/dag

Behåll denna dos

(200 mg/dag)

(uppdelat på två doser)

När valproat sätts ut fördubblas

underhållsdosen utan att en ökning

på högst 100 mg/vecka överskrids

200 mg/dag

300 mg/dag

400 mg/dag

Behåll denna

(400 mg/dag)

Utsättning av hämmare av lamotriginglukuronidering

(se avsnitt 4.5)

beroende på ursprunglig

lamotrigindos:

400 mg/dag

400 mg/dag

300 mg/dag

200 mg/dag

300 mg/dag

300 mg/dag

225 mg/dag

150 mg/dag

Denna dosering bör användas när

följande sätts ut:

fenytoin

karbamazepin

fenobarbital

primidon

rifampicin

lopinavir/ritonavir

200 mg/dag

200 mg/dag

150 mg/dag

100 mg/dag

Utsättning av läkemedel som INTE signifikant hämmar eller inducerar lamotriginglukuronidering

(se avsnitt 4.5):

Denna dosering bör användas när

andra läkemedel som inte

signifikant hämmar eller inducerar

lamotriginglukuronidering sätts ut

Behåll måldos som erhållits vid dosupptrappning (200 mg/dag

uppdelat på två doser)

(dosintervall 100-400 mg/dag)

För patienter som samtidigt behandlas med läkemedel vars farmakokinetiska interaktion med lamotrigin för

närvarande är okänd (se avsnitt 4.5) är behandlingsregimen som rekommenderas för lamotrigin att initialt

upprätthålla den nuvarande dosen och justera lamotriginbehandlingen baserat på det kliniska svaret.

* Dosen kan ökas till 400 mg/dag vid behov

Tabell 5: Vuxna från 18 års ålder och äldre – justering av daglig lamotrigindos efter tillägg av andra

läkemedel för behandling av bipolär sjukdom

Det finns ingen klinisk erfarenhet när det gäller justering av den dagliga lamotrigindosen efter tillägg

av andra läkemedel. Baserat på interaktionsstudier med andra läkemedel kan följande

rekommendationer göras:

Behandlingsregim

Aktuell

underhållsdos av

lamotrigin (före

tillägg)

Vecka 1

(början på

tillägg)

Vecka 2

Vecka 3 och

framåt

Tillägg av valproat

(hämmare av lamotriginglukuronidering – se avsnitt 4.5)

beroende på ursprunglig

lamotrigindos:

200 mg/dag

100 mg/dag

Behåll denna dos (100 mg/dag)

300 mg/dag

150 mg/dag

Behåll denna dos (150 mg/dag)

Denna dosering bör användas när

valproat läggs till oberoende av

annan tilläggsmedicinering

400 mg/dag

200 mg/dag

Behåll denna dos (200 mg/dag)

Tillägg av hämmare av lamotriginglukuronidering hos patienter som INTE tar valproat

avsnitt 4.5)

beroende på ursprunglig lamotrigindos:

200 mg/dag

200 mg/dag

300 mg/dag

400 mg/dag

150 mg/dag

150 mg/dag

225 mg/dag

300 mg/dag

Denna dosering bör användas när

följande läggs till utan valproat:

fenytoin

karbamazepin

fenobarbital

primidon

rifampicin

lopinavir/ritonavir

100 mg/dag

100 mg/dag

150 mg/dag

200 mg/dag

Tillägg av läkemedel som INTE signifikant hämmar eller inducerar lamotriginglukuronidering

avsnitt 4.5):

Denna dosering bör användas när

andra läkemedel som inte

signifikant hämmar eller inducerar

lamotriginglukuronidering läggs till

Behåll måldos som erhållits vid dosupptrappning (200 mg/dag,

dosintervall 100-400 mg/dag)

För patienter som samtidigt behandlas med läkemedel vars farmakokinetiska interaktion med lamotrigin för

närvarande är okänd (se avsnitt 4.5) bör samma behandlingsregim som rekommenderas för lamotrigin vid

samtidig valproatbehandling användas.

Utsättning av Lamictal hos patienter med bipolär sjukdom

I kliniska studier förekom ingen ökad incidens, svårighetsgrad eller typ av biverkningar efter plötslig

utsättning av Lamictal i jämförelse med placebo. Patienter kan därför upphöra med Lamictal utan

någon stegvis minskning av dosen.

Barn och ungdomar under 18 år

Användning av Lamictal rekommenderas inte för barn under 18 års ålder eftersom en randomiserad

utsättningsstudie inte påvisade någon signifikant effekt och visade ökad rapportering av

självmordsbenägenhet (se avsnitt 4.4 och 5.1).

Allmänna doseringsrekommendationer för Lamictal hos speciella patientgrupper

Kvinnor som använder hormonella antikonceptionsmedel

Användning av en kombination av etinylöstradiol/levonorgestrel (30 μg/150 μg) ökar clearance för

lamotrigin med omkring två gånger, vilket resulterar i minskade lamotriginnivåer. Efter titrering kan

högre underhållsdoser av lamotrigin (upp till det dubbla) behövas för att erhålla ett maximalt

terapeutiskt svar. Under den tablettfria veckan har en fördubbling av lamotriginnivåerna iakttagits.

Dosrelaterade biverkningar kan inte uteslutas. Det bör därför övervägas att använda

antikonceptionsmedel utan en tablettfri vecka som förstahandsterapi (till exempel kontinuerliga

hormonella antikonceptionsmedel eller icke-hormonella metoder, se avsnitt 4.4 och 4.5).

Inledning av behandling med hormonella antikonceptionsmedel hos patienter som redan tar

underhållsdoser av lamotrigin och INTE tar hämmare av lamotriginglukuronidering

Underhållsdosen av lamotrigin behöver i de flesta fall ökas med upp till det dubbla (se avsnitt 4.4 och

4.5). Det rekommenderas att lamotrigindosen från den tidpunkt då behandlingen med det hormonella

antikonceptionsmedlet inleds ökas med 50 till 100 mg/dag varje vecka enligt det individuella kliniska

svaret. Dosökningarna bör inte överskrida denna takt såvida inte det kliniska svaret stödjer större

ökningar. Bestämning av lamotriginkoncentrationer i serum före och efter att behandling med

hormonella antikonceptionsmedel inletts kan övervägas som bekräftelse på att utgångskoncentrationen

av lamotrigin behålls. Om nödvändigt ska dosen anpassas. Hos kvinnor som tar ett hormonellt

antikonceptionsmedel som innebär en veckas inaktiv behandling (”tablettfri vecka”) ska övervakning

av lamotriginnivån i serum utföras under den aktiva behandlingens vecka 3, dvs. dag 15 till 21 i

tablettcykeln. Det bör därför övervägas att använda antikonceptionsmedel utan en tablettfri vecka som

förstahandsterapi (till exempel kontinuerliga hormonella antikonceptionsmedel eller icke-hormonella

metoder, se avsnitt 4.4 och 4.5).

Upphörande av behandling med hormonella antikonceptionsmedel hos patienter som redan tar

underhållsdoser av lamotrigin och INTE tar hämmare av lamotriginglukuronidering

Underhållsdosen av lamotrigin behöver i de flesta fall minskas med så mycket som 50 % (se

avsnitt 4.4 och 4.5). Det rekommenderas att den dagliga lamotrigindosen minskas stegvis med 50 -

100 mg varje vecka (med en hastighet som inte överskrider 25 % av den totala dagliga dosen per

vecka) under en 3-veckorsperiod såvida inte det kliniska svaret tyder på något annat. Bestämning av

lamotriginkoncentrationer i serum före och efter att behandling med hormonella antikonceptionsmedel

avslutats kan övervägas som bekräftelse på att utgångskoncentrationen av lamotrigin behålls. Hos

kvinnor som önskar sluta ta ett hormonellt antikonceptionsmedel som innebär en veckas inaktiv

behandling (”tablettfri vecka”) ska övervakning av lamotriginnivån i serum utföras under den aktiva

behandlingens vecka 3, dvs. dag 15 till 21 i tablettcykeln. Prover för bedömning av lamotriginnivåer

efter att behandlingen med antikonceptionsmedlet permanent upphört ska inte tas under den första

veckan efter att patienten upphört med pillren.

Inledning av behandling med lamotrigin hos patienter som redan tar hormonella

antikonceptionsmedel

Dosupptrappningen ska följa de vanliga dosrekommendationer som beskrivs i tabellerna.

Inledning och upphörande av behandling med hormonella antikonceptionsmedel hos patienter som

redan tar underhållsdoser av lamotrigin och TAR hämmare av lamotriginglukuronidering

Det behövs eventuellt inte någon justering av den rekommenderade underhållsdosen av lamotrigin.

Användning tillsammans med atazanavir/ritonavir

Ingen justering av den rekommenderade upptrappningsdosen av lamotrigin bör vara nödvändig då

lamotrigin läggs till den redan befintliga atazanavir/ritonavirbehandlingen.

Hos patienter som redan står på underhållsdos av lamotrigin och inte tar någon inducerare av

glukuronidering, kan lamotrigindosen behöva ökas om atazanavir/ritonavir läggs till, eller sänkas om

atazanavir/ritonavir sätts ut. Uppföljning av plasmalamotrigin bör göras före, och under 2 veckor efter

insättning eller utsättning av atazanavir/ritonavir, för att se om en justering av lamotrigindosen är

nödvändig (se avsnitt 4.5).

Användning tillsammans med lopinavir/ritonavir

Ingen justering av den rekommenderade upptrappningsdosen av lamotrigin bör vara nödvändig då

lamotrigin läggs till den redan befintliga lopinavir/ritonavirbehandlingen.

Hos patienter som redan står på underhållsdos av lamotrigin och inte tar någon inducerare av

glukuronidering, kan lamotrigindosen behöva ökas om lopinavir/ritonavir läggs till, eller sänkas om

lopinavir/ritonavir sätts ut. Uppföljning av plasmalamotrigin bör göras före, och under 2 veckor efter

insättning eller utsättning av lopinavir/ritonavir, för att se om en justering av lamotrigindosen är

nödvändig (se avsnitt 4.5).

Äldre (över 65 år)

Ingen dosjustering från det rekommenderade schemat behövs. Farmakokinetiken för lamotrigin i

denna åldersgrupp skiljer sig inte signifikant från den icke-äldre vuxna populationen (se avsnitt 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Försiktighet tillråds när Lamictal ges till patienter med nedsatt njurfunktion. För patienter med nedsatt

njurfunktion i slutstadiet ska initialdoser av lamotrigin baseras på de läkemedel som patienten

använder samtidigt. Reducerade underhållsdoser kan vara effektivt för patienter med signifikant

nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Initial-, upptrappnings- och underhållsdoser ska generellt reduceras med omkring 50 % hos patienter

med måttligt (Child-Pugh klass B) och 75 % vid svårt (Child-Pugh klass C) nedsatt leverfunktion.

Upptrappnings- och underhållsdoser ska justeras efter kliniskt svar (se avsnitt 5.2).

Administreringssätt

För oral användning.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

Hudutslag

Det har förekommit rapporter om biverkningar i form av hudreaktioner som i allmänhet inträffat inom

de första åtta veckorna efter att lamotriginbehandlingen inletts. Majoriteten av hudutslagen är lindriga

och övergående, men även allvarliga hudreaktioner som krävt sjukhusvård och utsättning av

lamotrigin har rapporterats. Dessa har inkluderat potentiellt livshotande hudreaktioner såsom Stevens-

Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys samt läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska

symtom (DRESS); också känt som överkänslighetssyndrom (se avsnitt 4.8).

Hos vuxna som deltog i studier enligt nuvarande doseringsrekommendationer för lamotrigin var

incidensen av allvarliga hudutslag cirka 1 per 500 hos epilepsipatienter. I ungefär hälften av fallen

rapporterades dessa som Stevens-Johnsons syndrom (1 per 1 000). I kliniska prövningar med patienter

med bipolär sjukdom är incidensen av allvarliga hudutslag cirka 1 per 1 000.

Risken för allvarliga hudutslag är högre hos barn än hos vuxna. Tillgängliga data från ett antal studier

visar att incidensen av utslag som orsakat sjukhusvård hos barn ligger mellan 1 per 300 till 1 per 100.

Hos barn kan man förväxla de initiala hudbiverkningarna med en infektion och läkaren ska därför

överväga möjligheten av en reaktion mot lamotriginbehandlingen hos barn som får symtom med

utslag och feber under de första åtta behandlingsveckorna.

Dessutom tycks den totala risken för utslag ha starkt samband med:

hög initialdosering av lamotrigin och överskridande av den rekommenderade

dosupptrappningen av lamotrigin (se avsnitt 4.2)

samtidig behandling med valproat (se avsnitt 4.2).

Försiktighet krävs även vid behandling av patienter som reagerat allergiskt mot eller fått hudutslag av

andra antiepileptika eftersom frekvensen av icke-allvarliga hudutslag efter behandling med lamotrigin

var ungefär tre gånger högre hos dessa patienter än hos dem utan sådan tidigare anamnes.

Alla patienter (vuxna och barn) som utvecklar hudutslag ska utredas omgående och Lamictal bör sättas

ut omedelbart såvida det inte är helt klart att utslagen inte har samband med lamotriginbehandlingen.

Lamictal bör inte återinsättas hos patienter som avbrutit behandlingen på grund av hudutslag som satts

i samband med tidigare behandling med lamotrigin såvida inte de eventuella fördelarna klart

överväger riskerna. Om patienten har utvecklat Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys

eller läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) vid användning av

lamotrigin, får behandling med lamotrigin inte påbörjas igen till denna patient.

Hudreaktioner har även rapporterats som delsymtom av DRESS, även känt som

överkänslighetssyndrom. Detta tillstånd är associerat med ett varierande mönster av systemiska

symtom med bland annat feber, lymfadenopati, ansiktsödem, njur-, lever- och blodabnormiteter samt

aseptisk meningit (se avsnitt 4.8). Syndromet uppvisar mycket varierande klinisk svårighetsgrad och

kan i sällsynta fall leda till disseminerad intravasal koagulation och multiorgansvikt. Det är viktigt att

notera att tidiga tecken på överkänslighet (t.ex. feber, lymfadenopati) kan uppträda utan tecken på

samtidiga hudreaktioner. Om patienten uppvisar sådana statusfynd och symtom ska patienten

omedelbart utvärderas och Lamictal sättas ut om inte en annan orsak kan fastställas.

Aseptisk meningit var reversibel vid utsättning av läkemedlet i de flesta fall, men återkom i ett antal

fall vid ny exponering för lamotrigin. Re-exponering resulterade i en snabb återkomst av symtomen

som ofta var mer allvarliga. Lamotrigin ska inte återinsättas hos patienter som avbrutit behandlingen

på grund av aseptisk meningit som satts i samband med tidigare behandling med lamotrigin.

Det har också förekommit rapporter om fotosensitivitetsreaktioner vid användning av lamotrigin (se

avsnitt 4.8). I flera fall uppträdde reaktionen vid en hög dos (400 mg eller högre), vid dosökning eller

snabb upptitrering. Om lamotriginassocierad fotosensitivitet misstänks hos en patient som visar tecken

på fotosensitivitet (t.ex. kraftigt solbränd hud) ska utsättning av behandlingen övervägas. Om fortsatt

behandling med lamotrigin bedöms vara kliniskt motiverad ska patienten rekommenderas att undvika

solljus och artificiellt UV-ljus och vidta skyddsåtgärder (t.ex. använda skyddande klädsel samt

solskyddsmedel).

Hemofagocyterande lymfohistiocytos, HLH (hemofagocyterande syndrom)

HLH har rapporterats hos patienter som tar lamotrigin (se avsnitt 4.8). HLH karakteriseras av tecken

och symptom såsom feber, utslag, neurologiska symptom, hepatosplenomegali, lymfadenopati,

cytopenier, högt s-ferritinvärde, hypertriglyceridemi och avvikelser i leverfunktion och koagulation.

Symptomen uppträder generellt inom 4 veckor efter behandlingsstart. HLH kan vara livshotande.

Patienter ska informeras om symptom som förknippas med HLH och ska uppmanas att omedelbart

kontakta läkare om de får sådana symptom under behandling med lamotrigin.

Utvärdera omedelbart patienter som utvecklar dessa tecken och symptom och överväg HLH-diagnos.

Lamotrigin ska sättas ut omedelbart om inte en alternativ etiologi kan fastställas.

Klinisk försämring och suicidrisk

Suicidtankar och självmordsbeteende har rapporterats hos patienter som behandlas med antiepileptika

för flera indikationer. En metaanalys av randomiserade placebokontrollerade studier med

antiepileptika har också visat en liten ökad risk för suicidtankar och självmordsbeteende. Mekanismen

för denna risk är inte känd och tillgängliga data utesluter inte en eventuell ökad risk för Lamotrigin.

Därför ska patienter övervakas för tecken på suicidtankar och självmordsbeteende och lämplig

behandling bör övervägas. Patienter (och deras vårdgivare) bör rådas till att uppsöka medicinsk

rådgivning om tecken på suicidtankar och självmordsbeteende uppstår.

Patienter med bipolär sjukdom kan uppleva försämring av sina depressiva symtom och/eller debut av

suicidalitet, oavsett om de behandlas med läkemedel för bipolär sjukdom eller inte, inklusive Lamictal.

Patienter bör därför följas noggrant med avseende på klinisk försämring (inklusive uppkomst av nya

symtom) och suicidalitet, speciellt i början av en behandlingsperiod eller när doserna ändras. Vissa

patienter såsom de som tidigare uppvisat självmordsbeteende eller självmordstankar, unga vuxna samt

patienter med påfallande tankefixering på självmord före behandlingens början, kan löpa större risk för

självmordstankar eller självmordsförsök och bör observeras noggrant under behandlingen.

Hos patienter som uppvisar klinisk försämring (inklusive uppkomst av nya symtom) och/eller

suicidtankar eller självmordsbeteende bör ändring av behandlingsregim övervägas, innefattande

eventuell utsättning av medicineringen, särskilt om dessa symtom är allvarliga, uppkommer hastigt

eller inte förekom som en del av patientens inledande symtombild.

Hormonella antikonceptionsmedel

Inverkan av hormonella antikonceptionsmedel på effekten av lamotrigin

Användning av en kombination av etinylöstradiol/levonorgestrel (30 μg/150 μg) ökar clearance för

lamotrigin med omkring två gånger, vilket resulterar i minskade lamotriginnivåer (se avsnitt 4.5). En

minskning av lamotriginnivåerna har satts i samband med förlust av anfallskontrollen. Efter titrering

behövs högre underhållsdoser av lamotrigin (upp till det dubbla) i de flesta fall för att erhålla ett

maximalt terapeutiskt svar. Vid utsättning av hormonella antikonceptionsmedel kan clearance för

lamotrigin halveras. Ökningar av lamotriginkoncentrationerna kan sättas i samband med dosrelaterade

biverkningar. Patienten bör följas upp med hänsyn till detta.

Hos kvinnor som inte redan behandlas med läkemedel som inducerar glukuronideringen av lamotrigin

men som använder ett hormonellt antikonceptionsmedel med en veckas inaktiv medicinering (t.ex.

”tablettfri vecka”) kommer en gradvis övergående ökning av lamotriginnivåerna att ske under veckan

med inaktiv behandling (se avsnitt 4.2). Variationer i lamotriginnivåerna av denna omfattning kan

sättas i samband med biverkningar. Det bör därför övervägas att använda antikonceptionsmedel utan

en tablettfri vecka som förstahandsterapi (till exempel kontinuerliga hormonella antikonceptionsmedel

eller icke-hormonella metoder).

Interaktionen mellan andra perorala antikonceptionsmedel eller HRT-behandlingar och lamotrigin har

inte studerats, men de kan ha liknande inverkan på de farmakokinetiska parametrarna för lamotrigin.

Inverkan av lamotrigin på effekten av hormonella antikonceptionsmedel

En interaktionsstudie av 16 friska försökspersoner visade att när lamotrigin och ett hormonellt

antikonceptionsmedel (etinylöstradiol/levonorgestrel i kombination) används tillsammans sker även en

måttlig ökning av clearance för levonorgestrel samt förändringar i serumkoncentrationer av FSH och

LH (se avsnitt 4.5). Betydelsen av dessa förändringar på äggstockarnas ovulatoriska funktion är inte

känd. Möjligheten att dessa förändringar leder till minskad antikonceptionell effekt hos vissa patienter

som tar hormonella preparat tillsammans med lamotrigin kan inte uteslutas. Patienter bör därför

uppmanas att utan dröjsmål rapportera förändringar i menstruationscykeln, t.ex. vid

genombrottsblödning.

Dihydrofolatreduktas

Lamotrigin har en något hämmande effekt på dihydrofolsyrareduktas, varför det finns en risk för

störning i folatmetabolismen under långvarig behandling (se avsnitt 4.6). Under förlängd dosering till

människa inducerade lamotrigin inte signifikanta ändringar av hemoglobinkoncentrationen,

medelvolymen av de röda blodkropparna eller folatkoncentrationer i serum eller röda blodkroppar

under upp till 1 år eller folatkoncentrationer i röda blodkroppar under upp till 5 år.

Nedsatt njurfunktion

I enkeldosstudier på personer med nedsatt njurfunktion i slutstadiet ändrades inte

lamotriginkoncentrationerna i plasma signifikant. Det kan dock förväntas en ackumulering av

glukuronidmetaboliten. Försiktighet ska därför iakttas vid behandling av patienter med nedsatt

njurfunktion.

Patienter som tar andra preparat som innehåller lamotrigin

Lamictal ska inte ges till patienter som för tillfället behandlas med något annat preparat som innehåller

lamotrigin utan att läkare rådfrågats.

EKG av Brugadatyp

Arytmogen ST-T-avvikelse och typiskt Brugadamönster på EKG har rapporterats för patienter som

behandlas med lamotrigin. Användning av lamotrigin måste noga övervägas för patienter med

Brugadas syndrom.

Hjälpämnen

Lamictal tabletter (25, 50, 100 och 200 mg tabletter) innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något

av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total

laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Lamictal tabletter och Lamictal tuggtabletter/dispergerbara tabletter innehåller mindre än 1 mmol

(23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Barns utveckling

Det finns inga data på att lamotrigin har någon effekt på tillväxt, sexuell mognad och kognitiv,

emotionell och beteendemässig utveckling.

Försiktighetsåtgärder som har samband med epilepsi

Liksom för andra antiepileptika kan plötslig utsättning av Lamictal framkalla rebound-anfall. Såvida

inte säkerhetsaspekter (t.ex. hudutslag) kräver en plötslig utsättning ska Lamictal-dosen gradvis

reduceras under en tvåveckorsperiod.

I litteraturen finns rapporter om att svåra krampanfall inklusive status epilepticus kan leda till

rhabdomyolys, multiorgansvikt och disseminerad intravasal koagulation, vilket ibland fått fatal

utgång. Liknande fall har inträffat i samband med användning av lamotrigin.

En kliniskt signifikant försämring av anfallsfrekvensen kan ses istället för en förbättring. Hos patienter

med mer än en anfallstyp, ska den observerade nyttan av kontroll av en anfallstyp vägas mot

observerade försämringar av en annan anfallstyp.

Myokloniska anfall kan försämras av lamotrigin.

Det finns en antydan i tillgängliga data att svar i kombination med enzyminducerare är mindre än i

kombination med icke-enzyminducerande antiepileptika. Orsaken är oklar.

Hos barn som tar lamotrigin för behandling av typiska absenser kan effekten eventuellt inte bibehållas

hos alla patienter.

Försiktighetsåtgärder som har samband med bipolär sjukdom

Barn och ungdomar under 18 år

Behandling med antidepressiva läkemedel förknippas med en ökad risk för självmordstankar och

självmordsbeteende hos barn och ungdomar med egentlig depression och andra psykiska sjukdomar.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Uridin-5'-difosfo (UDP)-glukuronyltransferaser (UGTs) har identifierats som de enzymer som

ansvarar för lamotriginmetabolismen. Läkemedel som inducerar eller hämmar glukuronidering kan

därför påverka synbart clearance av lamotrigin. Starka eller måttliga inducerare av cytokrom P450

3A4-enzym (CYP3A4), som även är kända för att inducera UGTs, kan också öka metabolismen av

lamotrigin. Det finns inget som tyder på att lamotrigin orsakar kliniskt betydelsefull induktion eller

hämning av cytokrom P450-enzymer. Lamotrigin kan inducera sin egen metabolism, men effekten är

blygsam och har troligen inga signifikanta kliniska följder.

Läkemedel som har visats ha klinisk relevant påverkan på lamotriginkoncentrationen listas i tabell 6.

Specifika doseringsanvisningar för dessa läkemedel finns i avsnitt 4.2. Denna tabell listar dessutom de

läkemedel som har visats ha liten eller ingen effekt på lamotriginkoncentrationen. Samtidig

administrering av sådana läkemedel förväntas normalt inte leda till någon klinisk påverkan. Hänsyn

ska dock tas vid administrering till patienter vars epilepsi är särskilt känslig för fluktuationer i

koncentrationen av lamotrigin.

Tabell 6: Inverkan av läkemedel på lamotrigin-koncentrationen

Läkemedel som ökar

koncentrationen av lamotrigin

Läkemedel som minskar

koncentrationen av lamotrigin

Läkemedel som har liten eller

ingen effekt på koncentrationen

av lamotrigin

Valproat

Atazanavir/ritonavir*

Aripiprazol

Karbamazepin

Buproprion

Etinylöstradiol/levonorgestrel

kombination*

Felbamat

Lopinavir/ritonavir

Gabapentin

Fenobarbital

Lakosamid

Fenytoin

Levetiracetam

Primidon

Litium

Rifampicin

Olanzapin

Oxkarbazepin

Paracetamol

Perampanel

Pregabalin

Topiramat

Zonisamid

* För doseringsanvisningar (se avsnitt 4.2) samt för kvinnor som använder hormonella

antikonceptionsmedel, se även Hormonella antikonceptionsmedel i avsnitt 4.4.

Interaktioner med antiepileptiska läkemedel

Valproat, som hämmar glukuronideringen av lamotrigin, minskar metabolismen av lamotrigin och

ökar den genomsnittliga halveringstiden för lamotrigin nästan två gånger. Hos patienter som erhåller

tilläggsbehandling med valproat ska den tillämpliga behandlingsregimen användas (se avsnitt 4.2).

Vissa antiepileptika (t.ex. fenytoin, karbamazepin, fenobarbital och primidon) som inducerar cytokrom

P450-enzymer inducerar även UGTs och ökar därför metabolismen av lamotrigin. Hos patienter som

erhåller tilläggsbehandling med fenytoin, karbamazepin, fenobarbital eller primidon ska den

tillämpliga behandlingsregimen användas (se avsnitt 4.2).

Det har förekommit rapporter om påverkan på centrala nervsystemet som t.ex. yrsel, ataxi,

dubbelseende, dimsyn och illamående hos patienter som behandlats med karbamazepin efter att

lamotrigin introducerats. Dessa biverkningar försvinner vanligtvis när karbamazepindosen minskas.

En liknande effekt sågs under en studie av lamotrigin och oxkarbazepin hos friska vuxna

försökspersoner men dosreduktion undersöktes inte.

Det finns litteraturrapporter om minskade lamotriginnivåer då lamotrigin gavs i kombination med

oxkarbazepin. Emellertid, i en prospektiv studie av friska vuxna försökspersoner med användning av

doser på 200 mg lamotrigin och 1 200 mg oxkarbazepin ändrade oxkarbazepin inte metabolismen av

lamotrigin och lamotrigin ändrade heller inte metabolismen av oxkarbazepin. Patienter som får

samtidig behandling med oxkarbazepin ska därför inte ges valproat och inducerare av

lamotriginglukuronidering som tilläggsbehandling till lamotrigin (se avsnitt 4.2).

I en studie av friska försökspersoner visade sig samtidig administration av felbamat (1 200 mg två

gånger dagligen) och lamotrigin (100 mg två gånger dagligen i 10 dagar) inte ha några kliniskt

relevanta effekter på farmakokinetiken för lamotrigin.

Baserat på en retrospektiv analys av plasmanivåer hos patienter som erhöll lamotrigin både med och

utan gabapentin tycktes gabapentin inte ändra synbar clearance av lamotrigin.

Möjliga interaktioner mellan levetiracetam och lamotrigin bedömdes genom utvärdering av

serumkoncentrationer av båda agens i placebokontrollerade kliniska prövningar. Dessa uppgifter tyder

på att lamotrigin inte påverkar farmakokinetiken för levetiracetam och att levetiracetam inte påverkar

farmakokinetiken för lamotrigin.

Steady-state dalkoncentrationer av lamotrigin i plasma påverkades inte av samtidigt administration av

pregabalin (200 mg, 3 gånger dagligen). Det finns inga farmakokinetiska interaktioner mellan

lamotrigin och pregabalin.

Topiramat resulterade inte i någon förändring av lamotriginkoncentrationerna i plasma.

Administration av lamotrigin resulterade i en 15-procentig ökning av topiramatkoncentrationerna.

I en studie av patienter med epilepsi visade sig samtidig administration av zonisamid (200 till

400 mg/dag) och lamotrigin (150 till 500 mg/dag) i 35 dagar inte ha någon kliniskt relevant effekt på

farmakokinetiken för lamotrigin.

Plasmakoncentrationer av lamotrigin påverkades inte av samtidig administrering av lacosamid (200,

400 eller 600 mg/dag) i placebokontrollerade kliniska studier med patienter med partiella anfall.

I en poolad analys av data från tre placebokontrollerade kliniska prövningar som undersökte

tilläggsbehandling med perampanel hos patienter med partiella och primära generaliserade tonisk-

kloniska anfall, ökade den högsta utvärderade perampanel-dosen (12 mg/dag) lamotrigin clearance

med mindre än 10 %.

Även om det har rapporterats förändringar i plasmakoncentrationerna av andra antiepileptika har det i

kontrollerade studier inte påvisats att lamotrigin påverkar plasmakoncentrationerna av samtidigt

administrerade antiepileptika. Bevis från

in vitro

-studier tyder på att lamotrigin inte tränger undan

andra antiepileptika från proteinbindningsställen.

Interaktioner med andra psykoaktiva droger

Litiums farmakokinetik förändrades inte efter administration av 2 g vattenfritt litiumglukonat två

gånger dagligen i 6 dagar till 20 friska försökspersoner vid samtidig administration av 100 mg/dag av

lamotrigin.

Multipla perorala doser av bupropion hade ingen statistiskt signifikant effekt på farmakokinetiken för

lamotrigin efter en singeldos hos 12 försökspersoner och hade endast en liten ökning av AUC för

lamotriginglukuronid.

I en studie på friska försökspersoner visades att 15 mg olanzapin reducerade AUC och C

lamotrigin i medeltal med 24 % respektive 20 %. Lamotrigin på 200 mg påverkade inte

farmakokinetiken för olanzapin.

Multipla perorala doser av lamotrigin 400 mg dagligen hade ingen kliniskt signifikant effekt på

farmakokinetiken efter en singeldos på 2 mg risperidon hos 14 friska vuxna försökspersoner. Efter

samtidig administration av risperidon 2 mg och lamotrigin rapporterade 12 av de 14 försökspersonerna

sömnighet jämfört med 1 av 20 när enbart risperidon gavs och ingen när enbart lamotrigin

administerades.

I en studie på 18 vuxna patienter med bipolär sjukdom, med en etablerad behandling av lamotrigin

(100-400 mg / dag), ökades dosen aripiprazol från 10 mg / dag till en slutdos på 30 mg / dag under en

7-dagarsperiod, doseringen fortsatte sedan en gång dagligen i ytterligare 7 dagar. En genomsnittlig

minskning med ca 10 % av C

och AUC för lamotrigin observerades.

In vitro

-experiment tydde på att bildandet av lamotrigins huvudmetabolit, 2-N-glukuronid, endast

hämmades minimalt av samtidig inkubering med amitriptylin, bupropion, klonazepam, haloperidol

eller lorazepam. Dessa experiment tydde också på att metabolismen av lamotrigin sannolikt inte

hämmas av klozapin, fluoxetin, fenelzin, risperidon, sertralin eller trazodon.

Dessutom tydde en studie

av bufuralolmetabolismen med hjälp av humana levermikrosompreparat på att lamotrigin inte skulle

minska clearance för läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP2D6.

Interaktioner med hormonella antikonceptionsmedel

Inverkan av hormonella antikonceptionsmedel på farmakokinetiken hos lamotrigin

I en studie av 16 kvinnliga försökspersoner gav en dosering med 30 µg etinylöstradiol/150 µg

levonorgestrel i ett oralt antikonceptionsmedel av kombinationstyp nästan en fördubbling av oralt

clearance för lamotrigin, vilket resulterade i en minskning på i genomsnitt 52 % respektive 39 % av

AUC och C

för lamotrigin. Koncentrationerna i serum av lamotrigin ökade under veckan med

inaktiv behandling (den ”tablettfria” veckan) med koncentrationer före dosering i slutet av veckan med

inaktiv behandling som i genomsnitt var omkring dubbelt så höga som under

kombinationsbehandlingen (se avsnitt 4.4). Inga justeringar av de rekommenderade riktlinjerna för

dosupptrappning för lamotrigin ska vara nödvändiga enbart baserat på användningen av hormonella

antikonceptionsmedel, men underhållsdosen av lamotrigin behöver i de flesta fall ökas eller minskas

när kvinnan börjar eller slutar med hormonella antikonceptionsmedel (se avsnitt 4.2).

Inverkan av lamotrigin på farmakokinetiken hos hormonella antikonceptionsmedel

I en studie av 16 kvinnliga försökspersoner hade en steady-state-dos på 300 mg lamotrigin ingen

inverkan på farmakokinetiken för etinylöstradiolkomponenten i ett oralt kontraceptionsmedel av

kombinationstyp. En måttlig ökning av oralt clearance iakttogs för levonorgestrelkomponenten, vilket

resulterade i en genomsnittlig reduktion av AUC på 19 % respektive av C

på 12 % för

levonorgestrel. Bestämning av FSH, LH och östradiol i serum under studien indikerade viss minskning

av suppression av hormonell aktivitet i ovarierna hos några kvinnor, men bestämning av progesteron i

serum tydde på att det inte fanns något hormonellt bevis för ovulation hos någon av de 16

försökspersonerna. Betydelsen av det måttligt ökade clearance av levonorgestrel och förändringarna av

FSH och LH i serum på ovulatorisk aktivitet är inte känd (se avsnitt 4.4). Effekter av andra doser än

lamotrigin 300 mg/dag har inte undersökts och studier med andra preparat innehållande kvinnliga

könshormoner har inte utförts.

Interaktion med andra läkemedel

I en studie av 10 manliga försökspersoner ökade rifampicin clearance av lamotrigin och minskade

lamotrigins halveringstid genom induktion av glukuroniderande leverenzymer. Hos patienter som

erhåller tilläggsbehandling med rifampicin ska den tillämpliga behandlingsregimen användas (se

avsnitt 4.2).

I en studie av friska frivilliga vuxna fösökspersoner, minskade atazanavir/ritonavir (300 mg/100 mg),

givet i 9 dagar, plasma AUC och C

av lamotrigin (100 mg som engångsdos) med ungefär 32 %

respektive 6 %. Hos patienter som får samtidig behandling med atazanavir/ritonavir ska lämplig

behandlingsregim användas (se avsnitt 4.2).

I en studie av friska försökspersoner minskade lopinavir/ritonavir plasmakoncentrationerna av

lamotrigin till ungefär hälften, sannolikt genom induktion av glukuronidering. Hos patienter som

erhåller tilläggsbehandling med lopinavir/ritonavir ska den tillämpliga behandlingsregimen användas

(se avsnitt 4.2).

I en studie av friska frivilliga vuxna försökspersoner, minskade atazanavir/ritonavir (300 mg/100 mg),

givet i 9 dagar, plasma AUC och C

av lamotrigin (100 mg som engångsdos) med ungefär 32 %

respektive 6 %. Hos patienter som får samtidig behandling med atazanavir/ritonavir ska lämplig

behandlingsregim användas (se avsnitt 4.2).

I en studie av friska försökspersoner minskade paracetamol 1 g (fyra gånger dagligen) plasma AUC

och C

av lamotrigin med i genomsnitt 20 % respektive 25 %.

In vitro

-data visar att lamotrigin, men inte N(2)-glukuronidmetaboliten, är en hämmare av

transportproteinet OCT2 (Organic Cation Transporter 2) vid potentiellt kliniskt relevanta

koncentrationer. Dessa data visar att lamotrigin är en hämmare av OCT2, med ett IC50-värde på

53,8 µM. Samtidig administrering av lamotrigin med renalt utsöndrade läkemedel, vilka är substrat för

OCT2 (t ex metformin, gabapentin och vareniklin), kan resultera i ökade plasmanivåer av dessa

läkemedel. Den kliniska betydelsen av detta har inte säkerställts, men försiktighet bör iakttas hos

patienter som samtidigt behandlas med dessa läkemedel.

4.6

Graviditet och amning

Risk som sammanhänger med antiepileptika i allmänhet

Kvinnor i fertil ålder bör bli föremål för specialistrådgivning. Behovet av antiepileptisk behandling bör

ses över när graviditet planeras. Plötslig utsättning av antiepileptisk behandling bör undvikas hos

kvinnor som behandlas för epilepsi eftersom detta kan leda till anfallsgenombrott, vilket kan ha

allvarliga konsekvenser för både modern och fostret. Monoterapi är att föredra och ska användas i

möjligaste mån eftersom, beroende på vilka antiepileptika som används, kan samtidig behandling med

flera antiepileptika vara förenad med högre risk för medfödda missbildningar än monoterapi.

Risker som sammanhänger med lamotrigin

Graviditet

En stor mängd data från kvinnor som exponerats för lamotrigin som monoterapi under graviditetens

första trimester (fler än 8700), antyder inte att det finns någon påtagligt ökad risk för större

kongenitala missbildningar, inklusive läpp-käk-gomspalt. Djurstudier har påvisat utvecklingstoxicitet

(se avsnitt 5.3).

Om behandling med Lamictal bedöms vara nödvändig under graviditet rekommenderas lägsta möjliga

terapeutiska dos.

Lamotrigin har en svagt hämmande effekt på dihydrofolsyrareduktas och kan därför teoretiskt leda till

ökad risk för embryo-fetal skada genom minskade folsyranivåer. Intag av folsyra kan övervägas vid

planering av graviditet och tidigt under graviditet.

Fysiologiska förändringar under graviditeten kan påverka koncentrationen och/eller den terapeutiska

effekten av lamotrigin. Sänkta plasmanivåer av lamotrigin under graviditet har rapporterats med en

potentiell risk för förlorad anfallskontroll. Efter förlossningen kan lamotriginnivåerna öka snabbt med

risk för dosrelaterade biverkningar. Serumkoncentrationerna av lamotrigin bör därför övervakas före,

under och efter graviditeten samt kort efter förlossningen. Om nödvändigt ska dosen anpassas så att

serumkoncentrationen av lamotrigin behålls på samma nivå som före graviditeten eller anpassas efter

kliniskt svar. Dessutom ska dosrelaterade biverkningar övervakas efter förlossningen.

Amning

Lamotrigin har rapporterats passera över i modersmjölk i mycket varierande koncentrationer, vilket

resulterar i totala lamotriginnivåer hos spädbarn av upp till ungefär 50 % av mammans. Således kan

serumkoncentrationerna hos vissa ammade spädbarn nå nivåer där farmakologiska effekter kan uppstå.

De potentiella fördelarna av amning ska vägas mot den eventuella risken för biverkningar hos barnet.

Om en kvinna bestämmer sig för att amma samtidigt som hon behandlas med lamotrigin ska barnet

kontrolleras med avseende på biverkningar såsom dåsighet, utslag och dålig viktökning.

Fertilitet

Djurexperiment har inte avslöjat nedsatt fertilitet genom lamotrigin (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Eftersom svaret på all behandling med antiepileptika varierar från person till person ska patienter som

tar Lamictal för behandling av epilepsi rådfråga sin läkare när det gäller framförande av fordon och

epilepsi.

Inga studier har utförts. Två försökspersonsstudier har visat att effekten av lamotrigin på visuell

finmotorisk koordination, ögonrörelser, kroppsrörelser och subjektiva sederande effekter inte skiljde

sig från placebo.

I kliniska prövningar med lamotrigin har biverkningar av neurologisk karaktär som till exempel yrsel

och dubbelseende rapporterats. Patienterna ska därför se hur Lamictal-behandlingen påverkar dem

innan de framför fordon eller använder maskiner.

4.8

Biverkningar

Biverkningarna för epilepsi respektive bipolär sjukdom baseras på tillgängliga data från kontrollerade

kliniska studier och annan klinisk erfarenhet och listas i tabellen nedan. Frekvenskategorierna härrör

från kontrollerade kliniska studier (epilepsi monoterapi (identifieras av †) och bipolär sjukdom

(identifieras av §)). Där frekvenskategorierna skiljer sig mellan data från kliniska prövningar av

epilepsi och bipolär sjukdom visas den mest konservativa frekvensen. Där inga kontrollerade kliniska

studier finns tillgängliga, har dock frekvenskategorierna erhållits från annan klinisk erfarenhet.

Följande indelning har använts för klassificering av biverkningarna: mycket vanliga (>1/10), vanliga

(>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1 000, <1/100), sällsynta (>1/10 000, <1/1 000) och mycket

sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas utifrån tillgängliga data).

Organsystem

Biverkning

Frekvens

Blodet och

lymfsystemet

Hematologiska avvikelser

såsom neutropeni,

leukopeni, anemi, trombocytopeni, pancytopeni,

aplastisk anemi, agranulocytos

Hemofagocyterande syndrom (HLH) (se avsnitt 4.4)

Lymfadenopati

Mycket sällsynta

Mycket sällsynta

Ingen känd

frekvens

Immunsystemet

Överkänslighetssyndrom

Hypogammaglobulinemi

Mycket sällsynta

Ingen känd

frekvens

Psykiska störningar

Aggressivitet, irritabilitet.

Konfusion, hallucinationer, tics

Mardrömmar

Vanliga

Mycket sällsynta

Ingen känd

frekvens

Centrala och perifera

nervsystemet

Huvudvärk

Sömnighet

, yrsel

, tremor

, sömnlöshet

agitation

Ataxi

Nystagmus

aseptisk meningit

(se avsnitt 4.4)

Ostadighet, motorikstörningar, försämring av

Parkinsons sjukdom

, extrapyramidala biverkningar,

koreoatetos

, ökad anfallsfrekvens

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Ögon

Dubbelseende

, dimsyn

Konjunktivit

Mindre vanliga

Sällsynta

Magtarmkanalen

Illamående

, kräkning

, diarré

, muntorrhet

Vanliga

Lever och gallvägar

Leversvikt, leverdysfunktion

, förhöjda

leverfunktionsvärden

Mycket sallsynta

Hud och subkutan

vävnad

Hudutslag

Alopeci, fotosensitivitetsreaktion

Stevens–Johnson Syndrom

Toxisk epidermal nekrolys

Läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska

symtom (DRESS)

Mycket vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Mycket sällsynta

Muskuloskeletala

systemet och bindväv

Artralgi

Lupusliknande reaktioner

Vanliga

Mycket sällsynta

Njurar och urinvägar

Tubulointerstitiell nefrit. Tubulointerstitiell nefrit och

uveit.

Ingen känd

frekvens

Allmänna symtom

och/eller symtom vid

administreringsstället

Trötthet

, värk

, ryggvärk

Vanliga

Beskrivning av vissa biverkningar

Hematologiska avvikelser och lymfadenopati är möjligen kopplade till läkemedelseaktioner med

eosinofili och systemiska symtom (DRESS) /överkänslighetssyndromet (se avsnitt ”Varningar och

försiktighet” samt ”Immunsystemet”).

Hudutslag har även rapporterats som en del av detta syndrom, även kallat DRESS. Detta tillstånd är

associerat med ett varierande mönster av systemiska symtom med bland annat feber, lymfadenopati,

ansiktsödem samt njur-, blod- och leverabnormiteter. Syndromet uppvisar mycket varierande klinisk

svårighetsgrad och kan i sällsynta fall leda till disseminerad intravasal koagulation och

multiorgansvikt. Det är viktigt att notera att tidiga tecken på överkänslighet (t.ex. feber,

lymfadenopati) kan uppträda utan tecken på samtidiga hudreaktioner. Om patienten uppvisar sådana

statusfynd och symtom ska patienten omedelbart utvärderas och Lamictal utsättas om inte en annan

orsak kan fastställas (se avsnitt 4.4).

Dessa biverkningar har rapporterats under annan klinisk erfarenhet.

Det finns rapporter om att lamotrigin kan förvärra Parkinson-symtom hos patienter med Parkinsons

sjukdom samt enstaka rapporter om extrapyramidala biverkningar och koreoatetos hos patienter utan

denna bakomliggande sjukdom.

Leverdysfunktion uppträder vanligtvis i samband med överkänslighetsreaktioner men enstaka fall har

rapporterats utan tydliga tecken på överkänslighet.

I kliniska studier på vuxna, förekom hudutslag hos upptill 8-12 % av patienterna som fick lamotrigin

och hos 5-6 % av patienterna som fick placebo. Hudutslagen ledde till att behandlingen med

lamotrigin avbröts hos 2 % av patienterna. Hudutslagen, vilka vanligtvis är makupapulära, uppträder i

allmänhet inom 8 veckor från behandlingsstart och försvinner vid utsättning av Lamictal (se

avsnitt 4.4).

Allvarliga och potentiellt livshotande hudutslag har rapporterats, inkluderande Stevens-Johnsons

syndrom och toxisk epidermal nekrolys (Lyells syndrom) och läkemedelsreaktion med eosinofili och

systemiska symtom (DRESS). Fastän majoriteten av patienterna återhämtar sig då

lamotriginbehandlingen sätts ut har vissa patienter fått irreversibel ärrbildning och sällsynta

associerade dödsfall har förekommit (se avsnitt 4.4).

Risken för hudutslag förefaller generellt vara starkt kopplad till:

höga initialdoser av lamotrigin och överskridande av den rekommenderade dosupptrappningen

av lamotriginbehandlingen (se avsnitt 4.2)

samtidig användning av valproat (se avsnitt 4.2).

Det har förekommit rapporter om minskad bentäthet, osteopeni, osteoporos och frakturer hos patienter

som står på långtidsbehandling med lamotrigin. Mekanismen genom vilken lamotrigin påverkar

benmetabolismen har inte identifierats.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Symtom och tecken

Akut intag av doser över 10 till 20 gånger den maximala terapeutiska dosen har rapporterats inklusive

dödsfall. Överdosering har resulterat i symtom såsom nystagmus, ataxi, medvetandepåverkan, grand

mall-anfall och koma. QRS-breddning (fördröjning av intraventrikulär överledning) har också

observerats hos överdoserande patienter. Breddning av QRS-durationen på mer än 100 ms kan

förknippas med en mer allvarlig toxicitet.

Behandling

Vid överdos ska patienten tas in på sjukhus och ges lämplig stödterapi. Behandling som minskar

absorptionen (aktivt kol) ska ges om indicerat. Vidare behandling ska ske enligt klinisk indikation. Det

finns ingen erfarenhet av hemodialys som behandling vid överdosering.

Hos sex försökspersoner med

njursvikt som gavs hemodialys i 4 timmar avlägsnades 20 % av lamotriginet i kroppen (se avsnitt 5.2).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: övriga antiepileptika, ATC kod: N03AX09.

Verkningsmekanism

Resultat från farmakodynamiska studier tyder på att lamotrigin är en användnings- och

spänningsberoende blockerare av spänningsstyrda natriumkanaler. Det hämmar ihållande repetitiva

urladdningar av neuroner och hämmar frisättning av glutamat (den neurotransmittor som spelar en

nyckelroll för att framkalla epileptiska anfall). Dessa effekter bidrar sannolikt till de antikonvulsiva

egenskaperna hos lamotrigin.

Däremot har de mekanismer genom vilka lamotrigin utövar sin terapeutiska verkan vid bipolär

sjukdom inte fastställts, men det är sannolikt att interaktion med spänningsstyrda natriumkanaler

spelar en viktig roll.

Farmakodynamiska effekter

I tester som utformats för utvärdering av läkemedels effekter på det centrala nervsystemet skiljde sig

inte resultat som erhölls med doser på 240 mg lamotrigin som administrerades till friska

försökspersoner från placebo, medan såväl 1 000 mg fenytoin som 10 mg diazepam signifikant

försämrade visuell finmotorisk koordination och ögonrörelser, ökade kroppsrörelserna och gav

subjektiva sederande effekter.

I en annan studie försämrade perorala singeldoser på 600 mg karbamazepin signifikant visuell

finmotorisk koordination och ögonrörelser, samtidigt som såväl kroppsrörelser som hjärtfrekvens

ökade, medan resultat med lamotrigin vid doser på 150 mg och 300 mg inte skiljde sig från placebo.

Klinisk effekt och säkerhet hos barn från 1 till 24 månaders ålder.

Effekten och säkerheten av tilläggsbehandling vid partiella anfall hos patienter från 1 till 24 månaders

ålder har utvärderats i en liten dubbelblind placebokontrollerad utsättningsstudie. Behandling

påbörjades hos 177 försökspersoner med ett dostitreringsschema liknande det för barn från 2 till 12 års

ålder. Lamotrigin 2 mg tabletter är den lägsta tillgängliga styrkan och därför anpassades det

standardiserade dosschemat i vissa fall under titreringsfasen (till exempel genom att ge en 2 mg tablett

varannan dag när den beräkande dosen var mindre än 2 mg). Serumnivåer mättes i slutet av

titreringsvecka 2 och antingen minskades eller ökades inte påföljande dos om koncentrationen

översteg 0,41 µg/ml, som är den förväntade koncentrationen hos vuxna vid denna tidpunkt.

Dosreduktion med upp till 90% var nödvändig hos vissa patienter vid slutet av vecka 2. Trettioåtta

försökspersoner som svarade (> 40% minskning av anfallsfrekvensen) randomiserades till placebo

eller fortsatt behandling med lamotrigin. Andelen försökspersoner med behandlinssvikt var 84 %

(16/19 försökspersoner) i placeboarmen och 58 % (11/19 försökspersoner) i lamotriginarmen.

Skillnaden var inte statisktiskt signifikant: 26,3 %, CI95 % -2,6 % <> 50,2 %, p=0,07.

Totalt 256 försökspersoner från 1 till 24 månaders ålder har fått lamotrigin i dosintervallet 1 till

15 mg/kg/dag i upp till 72 veckor. Säkerhetsprofilen för lamotrigin hos barn från 1 månad till 2 års

ålder var liknande den för äldre barn förutom att kliniskt signifikant försämring av anfall (>=50 %)

rapporterades oftare hos barn under 2 års ålder (26 %) jämfört med äldre barn (14 %).

Klinisk effekt och säkerhet vid Lennox-Gastaut syndrom

Det finns inga data för monoterapi vid anfall förknippat med Lennox-Gastaut syndrom

Klinisk effekt för prevention av stämningsepisoder hos patienter med bipolär sjukdom

Effekten av lamotrigin för prevention av stämningsepisoder hos patienter med bipolär I sjukdom har

utvärderats i två studier.

Studien SCAB2003 var en multicenter, dubbelblind, dubbel-dummy, placebo- och litiumkontrollerad,

randomiserad fast dos-utvärdering av långsiktig prevention av återfall och återkomst av depression

och/eller mani hos patienter med bipolär I sjukdom som nyligen upplevt eller för tillfället upplevde en

egentlig depressionsepisod. Efter stabilisering med lamotrigin i monoterapi eller kombinationsterapi

tilldelades patienterna slumpvis en av fem behandlingsgrupper: lamotrigin (50, 200, 400 mg/dag),

litium (serumnivåer på 0,8 till 1,1 mmol/l) eller placebo i högst 76 veckor (18 månader). Primär

endpoint var ”Time to Intervention for a Mood Episode (TIME)” där intervention innebar ytterligare

farmakoterapi eller elektrokonvulsiv behandling (ECT). Studie SCAB2006 hade en liknande design

som studie SCAB2003 men skilde sig från studie SCAB2003 genom att den utvärderade en flexibel

dos av lamotrigin (100 till 400 mg/dag) och inklusion av patienter med bipolär I sjukdom som nyligen

eller för tillfället upplevde maniska episoder. Resultaten visas i tabell 7.

Tabell 7: Sammanfattning av resultat från studier som undersökt effekten av lamotrigin för att

förebygga stämningsepisoder hos patienter med bipolär I sjukdom.

Andelen patienter som var fria från stämningsepisoder vid vecka 76

Studie SCAB2003

Bipolär I

Studie SCAB2006

Bipolär I

Inklusionskriterie

Egentlig depressionsepisod

Manisk episod

Lamotrigin

Litium

Placebo

Lamotrigin

Litium

Placebo

Interventionsfri

0,22

0,21

0,12

0,17

0,24

0,04

Log-rank test p-

värde

0,004

0,006

0,023

0,006

Depressionsfri

0,51

0,46

0,41

0,82

0,71

0,40

Log-rank test p-

värde

0,047

0,209

0,015

0,167

Fri från mani

0,70

0,86

0,67

0,53

0,64

0,37

Log-rank test p-

värde

0,339

0,026

0,280

0,006

I stödanalyser av tid till första depressionsepisod och tid till första maniska/hypomaniska eller

blandade episod hade de lamotriginbehandlade patienterna signifikant längre tid till den första

depressionsepisoden än placebopatienterna och behandlingsskillnaden med avseende på tid till

maniska/hypomaniska eller blandade episoder var inte statistiskt signifikant.

Effekten av lamotrigin i kombination med humörstabiliserare har inte studerats tillräckligt.

Barn (10-12 år) och ungdomar (13-17 år)

En multicenter, parallellgrupp, placebokontrollerad, dubbelblind, randomiserad utsättningsstudie,

utvärderade effekten och säkerheten av lamotrigin som tillägg för underhållsbehandling för att fördröja

stämningsepisoder hos barn och ungdomar av båda könen (ålder 10-17 år) som hade diagnostiserats

med bipolär sjukdom, typ 1, och som blivit symtomfria eller förbättrats från en bipolär episod under

behandling med lamotrigin i kombination med samtidig antipsykotika eller andra humörstabiliserande

läkemedel. Resultatet av den primära effektanalysen (tiden till uppkomst av en bipolär händelse -

TOBE) nådde ej statistisk signifikans (p=0.0717), så effekt kunde ej visas. Dessutom visade

säkerhetsresultat ökad rapportering av självmordsbeteende hos patienter som behandlades med

lamotrigine: 5 % (4 patienter) i lamotrigine armen jämfört med 0 i placebogruppen (se avsnitt 4.2).

Studie på effekten av lamotrigin på hjärtöverledning

En studie av friska vuxna försökspersoner utvärderade effekten av upprepade lamotrigindoser (upp till

400 mg/dag) på hjärtöverledning enligt bedömning med ett 12-avlednings EKG. Lamotrigin hade

ingen kliniskt signifikant effekt på QT-intervallet jämfört med placebo.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Lamotrigin absorberas snabbt och fullständigt från tarmen utan någon signifikant första-passage-

metabolism. Maximala plasmakoncentrationer uppnås ca 2,5 timmar efter peroral administration av

lamotrigin. Tiden till maximal koncentration fördröjs något efter födointag men

absorptionsomfattningen påverkas inte. Maximala koncentrationer vid steady-state varierar avsevärt

mellan olika personer men hos en och samma person varierar koncentrationerna sällan.

Distribution

Bindningen till plasmaproteiner uppgår till ca 55 %. Det är mycket osannolikt att undanträngning från

plasmaproteiner skulle resultera i toxicitet.

Distributionsvolymen är 0,92 till 1,22 l/kg.

Metabolism

UDP-glukuronyltransferaser har identifierats som de enzymer som ansvarar för

lamotriginmetabolismen.

Lamotrigin inducerar sin egen metabolism i måttlig omfattning beroende på dos. Det finns dock inget

bevis för att lamotrigin påverkar farmakokinetiken för andra antiepileptika och uppgifter tyder på att

det är osannolikt att det förekommer interaktioner mellan lamotrigin och läkemedel som metaboliseras

av cytokrom P

-enzymer.

Eliminering

Synbart plasmaclearance hos friska personer är omkring 30 ml/min. Clearance för lamotrigin är

huvudsakligen metaboliskt med efterföljande eliminering av glukoronidkonjugerat material i urinen.

Mindre än 10 % utsöndras oförändrat i urinen. Endast omkring 2 % av lamotriginrelaterat material

utsöndras i feces. Clearance och halveringstid är dosoberoende. Den synbara plasmahalveringstiden

hos friska personer uppskattas till omkring 33 timmar (intervall 14 till 103 timmar). I en studie av

personer med Gilberts syndrom var synbart genomsnittligt clearance nedsatt med 32 % jämfört med

normala kontroller men värdena ligger inom intervallet för befolkningen i allmänhet.

Halveringstiden för lamotrigin påverkas i hög grad av annan samtidig medicinering. När

glukuronidenzyminducerande läkemedel såsom karbamazepin eller fenytoin ges samtidigt minskar

halveringstiden för lamotrigin till ca 14 timmar, medan den ökar till ett genomsnitt på ca 70 timmar

vid samtidig administrering av enbart valproat (se avsnitt 4.2).

Linjäritet

Farmakokinetiken för lamotrigin är linjär upp till 450 mg, den högsta singeldos som testats.

Särskilda patientpopulationer

Barn

Clearance justerat efter kroppsvikt är högre hos barn än hos vuxna med de högsta värdena hos barn

under 5 år. Halveringstiden för lamotrigin är vanligen kortare hos barn än hos vuxna med ett

medelvärde på ca 7 timmar då det ges tillsammans med enzyminducerande läkemedel såsom

karbamazepin och fenytoin och ökar till medelvärden på 45 till 50 timmar när det administreras

tillsammans med enbart valproat (se avsnitt 4.2).

Barn från 2 till 26 månader

Hos 143 barnpatienter i åldrarna 2 till 26 månader som vägde 3 till 16 kg och som fick motsvarande

oral dos per kg kroppssvikt som barn äldre än 2 år var clearance reducerat jämfört med äldre barn med

samma kroppsvikt. Genomsnittlig halveringstid uppskattades till 23 timmar hos barn yngre än

26 månader behandlade med enzyminducerare, 136 timmar vid samtidig administrering med valproat

och 38 timmar hos patienter som inte behandlades med enzyminducerare/-hämmare. Den

interindividuella variationen för oralt clearance var hög i gruppen barnpatienter i åldrarna 2 till

26 månader (47 %). De beräknade serumkoncentrationsnivåerna hos barn från 2 till 26 månader var

generellt av samma omfattning som de för äldre barn, fastän högre C

-nivåer sannolikt ses hos en del

barn med en kroppsvikt under 10 kg.

Äldre

Resultaten av en populationsfarmakokinetisk analys som omfattade såväl unga som äldre patienter

med epilepsi som deltog i samma prövningar, tydde på att clearance för lamotrigin inte ändras i någon

kliniskt relevant omfattning. Efter enstaka doser minskade synbart clearance med 12 % från 35 ml/min

vid 20 års ålder till 31 ml/min vid 70 år. Minskningen efter 48 veckors behandling var 10 % från 41

till 37 ml/min mellan den unga och äldre gruppen. Dessutom studerades farmakokinetiken för

lamotrigin hos 12 friska äldre personer efter en singeldos på 150 mg. Genomsnittligt clearance hos

äldre (0,39 ml/min/kg) ligger inom det intervall för genomsnittliga clearancevärden (0,31 till

0,65 ml/min/kg) som erhållits i nio studier med icke-äldre vuxna efter singeldoser på 30 till 450 mg.

Nedsatt njurfunktion

Tolv försökspersoner med kronisk njursvikt och ytterligare sex personer som genomgick hemodialys

gavs en singeldos på 100 mg lamotrigin. Genomsnittligt clearance var 0,42 ml/min/kg (kronisk

njursvikt), 0,33 ml/min/kg (mellan hemodialys) och 1,57 ml/min/kg (under hemodialys) jämfört med

0,58 ml/min/kg hos friska försökspersoner. Genomsnittlig halveringstid i plasma var 42,9 timmar

(kronisk njursvikt), 57,4 timmar (mellan hemodialys) och 13,0 timmar (under hemodialys) jämfört

med 26,2 timmar hos friska försökspersoner. I genomsnitt eliminerades omkring 20 % (intervall = 5,6

till 35,1) av lamotriginmängden i kroppen under en 4-timmars hemodialys. För denna patientgrupp ska

initialdoser av lamotrigin baseras på de läkemedel som patienten använder samtidigt. Reducerade

underhållsdoser kan vara effektivt för patienter med signifikant nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2 och

4.4).

Nedsatt leverfunktion

En farmakokinetisk studie med singeldos utfördes med 24 försökspersoner med olika grad av nedsatt

leverfunktion och 12 friska försökspersoner som kontroller. Medianvärdet för synbart clearance av

lamotrigin var 0,31, 0,24 eller 0,10 ml/min/kg hos patienter med nedsatt leverfunktion av grad A, B

eller C (Child-Pugh-klassificering) jämfört med 0,34 ml/min/kg hos de friska kontrollpersonerna.

Initial-, upptrappnings- och underhållsdoser ska i allmänhet reduceras hos patienter med måttligt eller

svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Icke-kliniska data visar inte några särskilda risker för människa baserat på studier avseende

säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid upprepade doser, gentoxicitet, och karcinogen potential.

I studier av reproduktions- och utvecklingstoxicitet hos gnagare och kaniner observerades inga

teratogena effekter. Däremot observerades minskad fostervikt och fördröjd förbening vid

exponeringsnivåer som var lägre än eller jämförbara med förväntad klinisk exponering. Eftersom

högre exponeringsnivåer inte kunde testas hos djur på grund av maternell toxicitet har lamotrigins

teratogena potential inte kartlagts vid doser överstigande den som ses vid klinisk exponering.

Hos råttor observerades ökad fetal såväl som postnatal mortalitet när lamotrigin gavs sent under

dräktighetstiden och under den tidiga postnatala perioden.

Dessa effekter sågs vid exponeringar som

var lägre än förväntad klinisk exponering.

Hos unga råttor iakttogs en effekt på inlärning i Biels labyrinttest, någon försening av balanopreputial

separation och vaginal öppenhet samt minskad postnatal ökning av kroppsvikten hos F1-djur vid

exponeringar som var lägre än de terapeutiska exponeringarna hos vuxna människor, baserat på

kroppsytan.

Djurexperiment har inte avslöjat nedsatt fertilitet genom lamotrigin. Lamotrigin minskade

folsyranivåerna hos råttfoster. Folsyrabrist antas öka risken för medfödda missbildningar hos både djur

och människa.

Lamotrigin orsakade en dosrelaterad inhibition av hERG-kanalström i humana njurceller från

embryon. IC50 var omkring nio gånger över den maximala terapeutiska fria koncentrationen.

Lamotrigin orsakade inte QT-förlängning hos djur vid exponeringar upp till cirka två gånger den

maximala terapeutiska fria koncentrationen. I en klinisk studie sågs ingen kliniskt signifikant effekt av

lamotrigin på QT-intervallet hos friska vuxna försökspersoner (se avsnitt 5.1).

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tabletter:

Laktosmonohydrat

Mikrokristallin cellulosa

Povidon K30

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Gul järnoxid (E172)

Magnesiumstearat

Tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

Kalciumkarbonat

Lågsubstituerad hydroxipropylcellulosa

Aluminiummagnesiumsilikat

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Povidon K30

Sackarinnatrium

Magnesiumstearat

Svartvinbärsarom

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

Blisterförpackning

25, 50, 100 och 200 mg tabletter

5, 25, 50, 100 och 200 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

3 år.

Burkförpackning

5 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

3 år.

2 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

2 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

25 mg tabletter

Blister av PVC/aluminiumfolie eller blister av barnsäker PVC/aluminiumfolie.

Förpackningar om 14, 21, 28, 30, 42, 50, 56 eller 100 tabletter.

Blister av PVC/aluminiumfolie.

Upptrappningsförpackning om 21 eller 42 tabletter.

50 mg tabletter

Blister av PVC/aluminiumfolie eller blister av barnsäker PVC/aluminiumfolie/papper.

Förpackningar om 14, 28, 30, 42, 56, 90, 98 eller 100 tabletter.

Blister av PVC/aluminiumfolie.

Upptrappningsförpackning om 42 tabletter.

100 mg tabletter

Blister av PVC/aluminiumfolie eller blister av barnsäker PVC/aluminiumfolie/papper.

Förpackningar om 28, 30, 42, 50, 56, 60, 90, 98 eller 100 tabletter.

200 mg tabletter

Blister av PVC/aluminiumfolie eller blister av barnsäkra PVC/aluminiumfolie/papper.

Förpackningar om 28, 30, 42, 56 eller 100 tabletter.

2 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter

HDPE-burk med barnskyddande/manipuleringssäker förslutning.

Förpackningar om 30 tuggtabletter/dispergerbara tabletter.

5 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter

Blister av PVC/PVdC/aluminiumfolie.

Förpackningar om 10, 14, 28, 30, 42, 50 eller 56 tuggtabletter/dispergerbara tabletter.

5 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter

HDPE-burk med barnskyddande/manipuleringssäker förslutning.

Förpackningar om 14, 28, 30, 42, 56 eller 60 tuggtabletter/dispergerbara tabletter.

25 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter

Blister av PVC/PVdC/aluminiumfolie eller barnskyddande blister av PVC/PVdC/

aluminiumfolie/papper.

Förpackningar om 10, 14, 21, 28, 30, 42, 50, 56 eller 60 dispergerbara tabletter/tuggtabletter.

50 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter

Blister av PVC/PVdC/aluminiumfolie eller barnskyddande blister av PVC/PVdC/

aluminiumfolie/papper.

Förpackningar om 10, 14, 28, 30, 42, 50, 56, 60, 90, 98, 100, 196 eller 200 tuggtabletter/dispergerbara

tabletter.

100 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter:

Blister av PVC/PVdC/aluminiumfolie eller barnskyddande blister av PVC/PVdC/

aluminiumfolie/papper.

Förpackningar om 10, 14, 28, 30, 42, 50, 56, 60, 90, 98, 100, 196 eller 200 tuggtabletter/dispergerbara

tabletter.

200 mg tuggtabletter/dispergerbara tabletter

Blister av PVC/PVdC/aluminiumfolie eller barnskyddande blister av PVC/PVdC/

aluminiumfolie/papper.

Förpackningar om 10, 14, 28, 30, 42, 50, 56, 60, 90, 98, 100, 196 eller 200 tuggtabletter/dispergerbara

tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

GlaxoSmithKline AB

Box 516

169 29 Solna

Sverige

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Tabletter:

25 mg: 12008

50 mg: 12009

100 mg: 12010

200 mg: 12011

Dispergerbara tabletter/tuggtabletter:

2 mg: 16321

5 mg: 12790

25 mg: 12791

50 mg: 13028

100 mg: 12792

200 mg: 13029

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet:

Tabletter:

1994-01-28

Dispergerbara tabletter/tuggtabletter:

5 mg, 25 mg och 100 mg: 1995-08-02

50 mg och 200 mg: 1996-05-02

2 mg: 2001-05-18

Datum för den senast förnyelsen:

Tabletter:

2008-10-13

Dispergerbara tabletter/tuggtabletter:

5 mg, 25 mg och 100 mg: 2008-10-13

50 mg och 200 mg: 2008-10-13

2 mg: 2008-10-13

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-08-27

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen