Lacosamide STADA 200 mg Filmdragerad tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

18-11-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

18-11-2020

Aktiva substanser:
lakosamid
Tillgänglig från:
STADA Arzneimittel AG
ATC-kod:
N03AX18
INN (International namn):
lacosamide
Dos:
200 mg
Läkemedelsform:
Filmdragerad tablett
Sammansättning:
lakosamid 200 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 14 tabletter; Blister, 56 tabletter; Blister, 168 tabletter
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
55790
Tillstånd datum:
2018-02-07

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Lacosamide STADA 50 mg filmdragerade tabletter

Lacosamide STADA 100 mg filmdragerade tabletter

Lacosamide STADA 150 mg filmdragerade tabletter

Lacosamide STADA 200 mg filmdragerade tabletter

lakosamid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Lacosamide Stada är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Lacosamide Stada

Hur du tar Lacosamide Stada

Eventuella biverkningar

Hur Lacosamide Stada ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Lacosamide Stada är och vad det används för

Vad Lacosamide Stada är

Lacosamide Stada innehåller lakosamid. Detta ämne tillhör en grupp läkemedel som kallas

”antiepileptika”. Dessa läkemedel används för att behandla epilepsi.

Du har fått detta läkemedel för att du ska få färre anfall (kramper).

Vad Lacosamide Stada används för

Lacosamide Stada används för vuxna, ungdomar och barn från 4 års ålder.

Det används för att behandla en särskild form av epilepsi som kännetecknas av förekomsten av

partiella anfall med eller utan sekundär generalisering.

I denna form av epilepsi påverkar anfallen till att börja med endast den ena hjärnhalvan. Därefter

kan de dock spridas till större områden i båda hjärnhalvorna.

Lacosamide Stada kan användas som enda behandling eller tillsammans med andra läkemedel mot

epilepsi.

Lakosamid som finns i Lacosamide Stada kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar

som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och

sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Lacosamide Stada

Ta inte Lacosamide Stada:

om du är allergisk mot lakosamid eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6). Om du är osäker på om du är allergisk ska du diskutera med din läkare

om du har en särskild typ av hjärtrytmsproblem (AV-block av andra eller tredje graden (II eller

III)).

Ta inte Lacosamide Stada om något av det ovanstående gäller dig. Om du är osäker, tala med läkare

eller apotekspersonal innan du tar detta läkemedel.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare innan du tar Lacosamide Stada om:

du har haft tankar på att skada dig själv eller begå självmord. Ett litet antal personer som

behandlats med läkemedel mot epilepsi som t.ex. lakosamid, har haft tankar på att skada sig själva

eller begå självmord. Om du någon gång får dessa tankar, kontakta omedelbart läkare

du har hjärtproblem som påverkar dina hjärtslag och du ofta har väldigt långsamma, snabba eller

oregelbundna hjärtslag (såsom AV-block, förmaksflimmer och förmaksfladder)

du har svår hjärtsjukdom som hjärtsvikt eller har haft en hjärtinfarkt

du ofta är yr eller ramlar. Lacosamide Stada kan göra dig yr – detta kan öka risken för

olyckshändelse eller fall. Detta innebär att du bör vara försiktig tills du är van vid de effekter som

läkemedlet kan ha.

Om något av det ovanstående gäller dig (eller om du är osäker) tala med läkare eller apotekspersonal

innan du tar Lacosamide Stada.

Om du tar Lacosamide Stada och upplever symtom på onormal puls (såsom långsam, snabb eller

oregelbunden puls, hjärtklappningar, andnöd, känner dig yr, svimmar) ska du söka medicinsk

rådgivning omedelbart (se avsnitt 4).

Barn under 4 år

Lacosamide Stada rekommenderas inte för barn under 4 år. Detta beror på att vi ännu inte vet om det

har någon effekt eller om det är säkert för barn i denna åldersgrupp.

Andra läkemedel och Lacosamide Stada

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Det är särskilt viktigt att tala med läkare eller apotekspersonal om du tar något av följande läkemedel

som påverkar ditt hjärta. Detta beror på att lakosamid även kan påverka ditt hjärta:

läkemedel för hjärtproblem

läkemedel som kan öka ”PQ-tiden” vid en undersökning av hjärtat (EKG, elektrokardiogram)

såsom läkemedel mot epilepsi eller smärtstillande läkemedel som t.ex. karbamazepin, lamotrigin

eller pregabalin

läkemedel för att behandla vissa typer av oregelbunden hjärtrytm eller hjärtsvikt.

Om något av det ovanstående gäller dig (eller om du är osäker) ska du tala med läkare eller

apotekspersonal innan du tar Lacosamide Stada.

Tala även med läkare eller apotekspersonal om du tar något av följande läkemedel, eftersom de kan

öka eller minska Lacosamide Stada’s effekt på din kropp:

läkemedel mot svampinfektioner som heter flukonazol, itrakonazol eller ketokonazol

ett läkemedel mot hiv som heter ritonavir

läkemedel för att behandla bakterieinfektioner som heter klaritromycin eller rifampicin

(traditionella) växtbaserade läkemedel som används för att behandla lindrig oro och depression

som innehåller Johannesört.

Om något av det ovanstående gäller dig (eller om du är osäker) ska du tala med läkare eller

apotekspersonal innan du tar Lacosamide Stada.

Lacosamide Stada med alkohol

Som en försiktighetsåtgärd, använd inte Lacosamide Stada tillsammans med alkohol.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du tar detta läkemedel.

Det rekommenderas inte att ta Lacosamide Stada om du är gravid eller ammar eftersom effekterna av

lakosamid på graviditet och foster eller det nyfödda barnet är okända. Det är heller inte känt om

lakosamid passerar över i bröstmjölk. Rådfråga omedelbart läkare om du blir gravid eller planerar att

bli gravid. Läkaren hjälper dig att bestämma om du ska ta Lacosamide Stada eller inte.

Avbryt inte behandlingen utan att först tala med din läkare, eftersom detta kan göra att du får fler

anfall (kramper). En försämring av sjukdomen kan även vara skadlig för ditt barn.

Körförmåga och användning av maskiner

Du ska inte köra bil, cykla eller använda verktyg eller maskiner förrän du vet hur läkemedlet påverkar

dig. Orsaken till detta är att lakosamid kan orsaka yrsel eller dimsyn.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

3.

Hur du tar Lacosamide Stada

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare eller

apotekspersonal om du är osäker.

Hur du tar Lacosamide Stada

Ta Lacosamide Stada 2 gånger varje dag, en gång på morgonen och en gång på kvällen.

Försök ta det vid ungefär samma tid varje dag.

Svälj Lacosamide Stada -tabletten med ett glas vatten.

Du kan ta Lacosamide Stada med eller utan mat.

Vanligtvis får du börja med att ta en låg dos varje dag, som läkaren långsamt ökar under ett antal

veckor. När du når den dos som passar dig, den så kallade ”underhållsdosen”, kommer du sedan att ta

samma mängd varje dag. Lacosamide Stada används för långtidsbehandling. Du bör fortsätta ta

Lacosamide Stada tills din läkare säger att du ska sluta.

Hur mycket du ska ta

Nedan listas de doser av Lacosamide Stada som normalt rekommenderas för olika åldersgrupper och

kroppsvikter. Din läkare kan förskriva en annan dos om du har problem med njurarna eller levern.

Ungdomar och barn som väger minst 50 kg samt vuxna

När du tar Lacosamide Stada som enda behandling

Vanlig startdos av Lacosamide Stada är 50 mg två gånger per dag.

Läkaren kan också förskriva en startdos på 100 mg Lacosamide Stada två gånger per dag.

Läkaren kan öka din dos, som ges två gånger dagligen, med 50 mg varje vecka. Detta pågår tills du

uppnår en underhållsdos mellan 100 mg och 300 mg två gånger per dag.

När du tar Lacosamide Stada tillsammans med andra läkemedel mot epilepsi

Vanlig startdos av Lacosamide Stada är 50 mg två gånger per dag.

Läkaren kan öka din dos, som ges två gånger dagligen, med 50 mg varje vecka. Detta pågår tills du

uppnår en så kallad underhållsdos mellan 100 mg och 200 mg två gånger per dag.

Om du väger minst 50 kg kan din läkare besluta att starta Lacosamide Stada-behandlingen med en

enkel laddningsdos på 200 mg. Du påbörjar sedan din fortlöpande underhållsdosering 12 timmar

senare.

Barn och ungdomar som väger under 50 kg

Dosen beror på kroppsvikten. Det kan finnas sirap tillgänglig för doser mindre än 50 mg. Man startar

vanligtvis behandlingen med sirap och byter endast till tabletter om barnet/ungdomen kan ta

tabletterna och få korrekt dos med de olika tablettstyrkorna. Läkaren kommer att förskriva den

beredning som är mest lämplig.

Om du har tagit för stor mängd av Lacosamide Stada

Om du fått i dig för stor mängd Lacosamide Stada eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av

misstag kontakta genast läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av

risken samt rådgivning. Försök inte att köra bil.

Du kan drabbas av:

yrsel

illamående eller kräkningar;

anfall (kramper), hjärtrytmsproblem såsom långsamma, snabba eller oregelbundna hjärtslag, koma

eller blodtrycksfall med snabba hjärtslag och svettningar.

Om du har glömt att ta Lacosamide Stada

Om du har missat en dos och det har gått mindre än 6 timmar efter den planerade dosen, ska du ta den

så snart du kommer ihåg.

Om du har missat dosen och det har gått mer än 6 timmar efter den planerade dosen ska du inte ta

den missade tabletten. Ta istället nästa tablett vid normal tid.

Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

Om du slutar att ta Lacosamide Stada

Sluta inte att ta Lacosamide Stada utan att prata med läkare eftersom din epilepsi kan komma tillbaka

eller bli värre.

Om läkaren beslutar att avsluta din behandling med Lacosamide Stada kommer denne att förklara för

dig hur du ska sänka dosen stegvis.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal

.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Biverkningar i centrala nervsystemet, såsom yrsel, kan öka efter en enkel ”laddningsdos”.

Tala med läkare eller apotekspersonal om du upplever något av följande:

Mycket vanliga:

kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare

huvudvärk

yrsel eller illamående

dubbelseende (diplopi).

Vanliga:

kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare

balanssvårigheter, svårigheter att koordinera dina rörelser eller gå, skakningar (tremor),

stickningar (parestesi) eller muskelspasmer, lätt för att ramla och få blåmärken

minnessvårigheter, svårighet att tänka eller hitta ord, förvirring

snabba och okontrollerade ögonrörelser (nystagmus), dimsyn

stark känsla av yrsel (svindel), berusningskänsla

kräkningar, muntorrhet, förstoppning, matsmältningsbesvär, gasbildning i magen eller tarmarna,

diarré

minskad känsel eller känslighet, svårighet att artikulera ord, uppmärksamhetsstörning

ljud i öronen såsom sus, ringningar eller visslingar

irritabilitet, svårt att sova, depression

sömnighet, trötthet eller svaghet (asteni)

klåda, hudutslag.

Mindre vanliga

: kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare

långsam hjärtrytm, hjärtklappningar, oregelbunden puls eller andra förändringar i ditt hjärtas

elektriska aktivitet (störningar i hjärtats retledningssystem)

överdriven känsla av välbefinnande, att se och/eller höra saker som inte är verkliga

allergisk reaktion mot läkemedlet, nässelfeber

blodprover som visar avvikelser i leverfunktion, leverskada

tankar på självmord eller att skada dig själv eller självmordsförsök: tala omedelbart med din läkare

ilska eller upprördhet

onormalt tänkande eller förlorad kontakt med verkligheten

allvarlig allergisk reaktion som orsakar svullnad i ansikte, hals, händer, fötter, vrister eller nedre

delen av benen

svimning.

Har rapporterats

: förekommer hos ett okänt antal användare

onormalt snabb puls (ventrikulär takyarytmi)

halsont, hög feber och fler infektioner än normalt. Blodtester kan visa en allvarlig minskning av en

viss typ av vita blodkroppar (agranulocytos)

en allvarlig hudreaktion vilken kan innefatta hög feber och andra influensaliknande symtom,

utslag i ansiktet, utbrett hudutslag, svullna körtlar (förstorade lymfkörtlar). Blodtester kan visa

ökade nivåer av leverenzymer och en typ av vita blodkroppar (eosinofiler)

utbrett hudutslag med blåsor och hudavlossning, särskilt runt munnen, näsan, ögonen och

könsorganet (Stevens-Johnsons syndrom) och en allvarligare form som orsakar hudavlossning på

mer än 30 % av kroppsytan (toxisk epidermal nekrolys)

kramper.

Ytterligare biverkningar hos barn

Vanliga:

kan förekomma hos upp till 1 av 10 barn

rinnsnuva (nasofaryngit)

feber (pyrexi)

halsont (faryngit)

äter mindre än normalt.

Mindre vanliga

: kan förekomma hos upp till 1 av 100 barn

sömnighet eller brist på energi (letargi).

Har rapporterats

: förekommer hos ett okänt antal användare

förändrat beteende, verkar inte vara sig själv.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se

detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Lacosamide Stada ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på blister och kartongen efter EXP. Utgångsdatumet är den

sista dagen i angiven månad.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är lakosamid.

Varje Lacosamide Stada 50 mg filmdragerad tablett innehåller 50 mg lakosamid.

Varje Lacosamide Stada 100 mg filmdragerad tablett innehåller 100 mg lakosamid.

Varje Lacosamide Stada 150 mg filmdragerad tablett innehåller 150 mg lakosamid.

Varje Lacosamide Stada 200 mg filmdragerad tablett innehåller 200 mg lakosamid.

Övriga innehållsämnen är:

Tablettkärna

Mikrokristallin cellulosa (E460)

Hydroxipropylcellulosa (lågsubstituerad)

Krospovidon (E1202)

Hydroxipropylcellulosa (E463)

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Magnesiumstearat

Filmdragering

Polyvinylalkohol (E1203)

Makrogol 3350 (E1521)

Titandioxid (E171)

Talk (E553b)

50 mg filmdragerad tablett:

röd järnoxid (E172),

svart järnoxid (E172)

,

indigokarmin-aluminiumlack

(E132)

100 mg filmdragerad tablett:

gul järnoxid (E172), svart järnoxid (E172)

150 mg filmdragerad tablett:

röd järnoxid (E172), gul järnoxid (E172), svart järnoxid (E172),

indigokarmin-aluminiumlack (E132)

200 mg filmdragerad tablett:

indigokarmin-aluminiumlack (E132)

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Lacosamide Stada är filmdragerade tabletter.

Lacosamide Stada 50 mg är rosa, filmdragerade avlånga bikonvexa tabletter, präglade med "50" på

ena sidan, släta på den andra, längd ca. 10,3 mm och bredd ca. 4,8 mm.

Lacosamide Stada 100 mg är gula, filmdragerade avlånga bikonvexa tabletter, präglade med "100" på

ena sidan, släta på den andra, längd ca. 13,1 mm och bredd ca. 6,1 mm.

Lacosamide Stada 150 mg är beige, filmdragerade avlånga bikonvexa tabletter, präglade med "150" på

ena sidan, släta på den andra, längd ca. 15,2 mm och bredd ca. 7,1 mm.

Lacosamide Stada 200 mg är blå, filmdragerade avlånga bikonvexa tabletter, präglade med "200" på

ena sidan, släta på den andra, längd ca. 16,6 mm och bredd ca. 7,7 mm.

Lacosamide Stada tillhandahålls i förpackningar om 14, 56 och 168 filmdragerade tabletter i

transparenta PVC/ PVDC-blister förseglade med en aluminiumfolie och förpackade i kartonger.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland

Övriga tillverkare

Genepharm S.A.

18km Marathonos Avenue

Pallini Athens 15351

Grekland

STADA Arzneimittel GmbH

Muthgasse 36

Wien 1190

Österrike

Lokal företrädare

STADA Nordic ApS

Marielundvej 46A

2730 Herlev

Danmark

Denna bipacksedel ändrades senast

2020-11-18

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Lacosamide STADA 50 mg filmdragerade tabletter

Lacosamide STADA 100 mg filmdragerade tabletter

Lacosamide STADA 150 mg filmdragerade tabletter

Lacosamide STADA 200 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Lacosamide Stada 50 mg filmdragerade tabletter: Varje filmdragerad tablett innehåller 50 mg

lakosamid.

Lacosamide Stada 100 mg filmdragerade tabletter: Varje filmdragerad tablett innehåller 100 mg

lakosamid.

Lacosamide Stada 150 mg filmdragerade tabletter: Varje filmdragerad tablett innehåller 150 mg

lakosamid.

Lacosamide Stada 200 mg filmdragerade tabletter: Varje filmdragerad tablett innehåller 200 mg

lakosamid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerade tabletter.

Lacosamide Stada 50 mg är rosa, filmdragerade avlånga bikonvexa tabletter, präglade med "50" på

ena sidan, släta på den andra, längd ca. 10,3 mm och bredd ca. 4,8 mm.

Lacosamide Stada 100 mg är gula, filmdragerade avlånga bikonvexa tabletter, präglade med "100" på

ena sidan, släta på den andra, längd ca. 13,1 mm och bredd ca. 6,1 mm.

Lacosamide Stada 150 mg är beige, filmdragerade avlånga bikonvexa tabletter, präglade med "150" på

ena sidan, släta på den andra, längd ca. 15,2 mm och bredd ca. 7,1 mm.

Lacosamide Stada 200 mg är blå, filmdragerade avlånga bikonvexa tabletter, präglade med "200" på

ena sidan, släta på den andra, längd ca. 16,6 mm och bredd ca. 7,7 mm.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Lakosamid är indicerat som monoterapi och tilläggsbehandling vid partiella anfall med eller utan

sekundär generalisering hos barn från 4 års ålder, ungdomar och vuxna patienter med epilepsi.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Lakosamid måste tas 2 gånger dagligen (vanligtvis en gång på morgonen och en gång på kvällen).

Lakosamid kan tas med eller utan föda.

Om en dos missas ska patienten instrueras om att ta den missade dosen omedelbart och att sedan ta

nästa dos lakosamid vid den vanliga tiden. Om patienten upptäcker att dosen har missats inom 6

timmar före nästa dos, ska han/hon instrueras om att vänta och ta nästa dos lakosamid vid den vanliga

tiden. Patienten ska inte ta en dubbel dos.

Ungdomar och barn som väger minst 50 kg samt vuxna

Följande tabell sammanfattar den rekommenderade doseringen för ungdomar och barn som väger

minst 50 kg samt för vuxna. Mer detaljerad information anges i tabellen nedan.

Monoterapi

Tilläggsbehandling

100 mg/dag eller 200 mg/dag

100 mg/dag

Startdos

Enkel laddningsdos

(om tillämpligt)

200 mg

200 mg

Titrering (stegvis)

50 mg två gånger dagligen

(100 mg/dag) veckovis

50 mg två gånger dagligen

(100 mg/dag) veckovis

Maximal rekommenderad dos

Upp till 600 mg/dag

Upp till 400 mg/dag

Monoterapi

Rekommenderad startdos är 50 mg 2 gånger dagligen vilken bör ökas till en initial terapeutisk dos om

100 mg 2 gånger dagligen efter en vecka.

Behandling med lakosamid kan också initieras med 100 mg 2 gånger dagligen baserat på läkarens

bedömning av behovet av att minska anfall gentemot potentiella biverkningar.

Beroende på svar och tolerabilitet kan underhållsdosen veckovis ökas med ytterligare 50 mg 2 gånger

dagligen (100 mg/dygn) upp till en högsta rekommenderad om 300 mg 2 gånger dagligen (600

mg/dygn).

Hos patienter som har nått en högre dos än 400 mg/dygn och som behöver ytterligare ett

antiepileptikum, ska nedanstående rekommendation för tilläggsbehandling följas.

Tilläggsbehandling

Rekommenderad startdos är 50 mg 2 gånger dagligen, vilken bör ökas till en initial terapeutisk dos om

100 mg 2 gånger dagligen efter en vecka.

Beroende på svar och tolerabilitet kan underhållsdosen veckovis ökas med ytterligare 50 mg 2 gånger

dagligen (100 mg/dygn) upp till en högsta rekommenderad dos om 400 mg/dygn (200 mg 2 gånger

dagligen).

Initiering av lakosamidbehandling med en laddningsdos

Behandling med lakosamid kan även initieras med en enkel laddningsdos om 200 mg, följt ungefär 12

timmar senare av en underhållsdos om 100 mg 2 gånger per dag (200 mg/dygn).

Efterföljande dosjusteringar bör ske i enlighet med individuellt svar och tolerabilitet enligt

beskrivningen ovan. En laddningsdos kan ges till patienter i situationer där läkaren finner det

motiverat att snabbt uppnå steady-statenivå av plasmakoncentrationen och terapeutisk effekt för

lakosamid. Laddningsdosen bör administreras under medicinsk övervakning med beaktande av den

ökade risken för biverkningar i centrala nervsystemet (se avsnitt 4.8).

Administrering av en laddningsdos har inte studerats vid akuta tillstånd såsom status epilepticus.

Utsättning

I enlighet med gällande klinisk praxis rekommenderas att eventuell utsättning av lakosamid sker

gradvis (t.ex. nedtrappning av dygnsdosen med 200 mg/vecka).

Särskilda populationer

Äldre (över 65 år)

Dosjustering är inte nödvändig hos äldre patienter. Åldersrelaterad minskad njurclearance med en

ökning i AUC-nivåer bör beaktas hos äldre patienter (se ’Nedsatt njurfunktion’ nedan och avsnitt 5.2).

Det finns begränsade kliniska data hos äldre patienter med epilepsi, särskilt vid behandling med doser

över 400 mg/dygn (se avsnitt 4.4, 4.8 och 5.1).

Nedsatt njurfunktion

Dosjustering är inte nödvändig hos vuxna och pediatriska patienter med milt till måttligt nedsatt

njurfunktion (kreatininclearance, CL

>30 ml/min). Hos pediatriska patienter som väger minst 50 kg

samt hos vuxna patienter med milt till måttligt nedsatt njurfunktion, kan en laddningsdos om 200 mg

övervägas, dock bör ytterligare dostitrering (> 200 mg dagligen) göras med försiktighet. Hos

pediatriska patienter som väger minst 50 kg samt hos vuxna patienter med gravt nedsatt njurfunktion

(kreatininclearance, CL

≤30 ml/min) eller med njursjukdom i slutstadiet rekommenderas en

maximal dos om 250 mg/dygn och dostitrering bör göras med försiktighet. Om en laddningsdos är

indicerad, bör en initial dos om 100 mg följas av en dosregim på 50 mg 2 gånger dagligen under den

första veckan. Hos pediatriska patienter som väger under 50 kg och har gravt nedsatt njurfunktion

≤ 30 ml/min) och hos de med njursjukdom i slutstadiet rekommenderas en minskning på 25 %

av den maximala dosen. För alla patienter som kräver dialys rekommenderas ett tillägg av upp till 50

% av den delade dagliga dosen direkt efter avslutad dialys. Behandling av patienter med njursjukdom i

slutstadiet bör ske med försiktighet på grund av liten klinisk erfarenhet och ackumulering av en

metabolit (utan känd farmakologisk aktivitet).

Nedsatt leverfunktion

En maximal dos om 300 mg/dag rekommenderas för pediatriska patienter som väger minst 50 kg samt

för vuxna patienter med milt till måttligt nedsatt leverfunktion. Dostitrering till dessa patienter bör ske

med försiktighet med hänsyn tagen till samtidigt nedsatt njurfunktion. För ungdomar och vuxna som

väger minst 50 kg kan en laddningsdos om 200 mg övervägas, dock bör ytterligare dostitrering (>200

mg dagligen) göras med försiktighet. Hos pediatriska patienter som väger under 50 kg och har milt till

måttligt nedsatt leverfunktion bör man, baserat på data från vuxna, minska den maximala dosen med

25 %. Farmakokinetiken hos lakosamid har inte utvärderats hos patienter med gravt nedsatt

leverfunktion (se avsnitt 5.2). Lakosamid ska endast ges till vuxna och pediatriska patienter med gravt

nedsatt leverfunktion när den terapeutiska nyttan förväntas överväga eventuella risker. Dosen kan

behöva justeras under noggrann övervakning av sjukdomsaktivitet och potentiella biverkningar hos

patienten.

Pediatrisk population

Läkaren bör förskriva den lämpligaste läkemedelsformen och styrkan i enlighet med vikt och dosering.

Ungdomar och barn som väger minst 50 kg

För ungdomar och barn som väger minst 50 kg gäller samma dosering som för vuxna (se ovan).

Barn (från 4 års ålder) och ungdomar som väger under 50 kg

Doseringen fastställs baserat på kroppsvikten. Det kan finnas sirap tillgänglig för doser mindre än

50 mg. Det rekommenderas därför att behandlingen initieras med sirap för att sedan byta till tabletter

om så önskas.

Monoterapi

Den rekommenderade startdosen är 2 mg/kg/dag, vilket bör höjas till en initial terapeutisk dos om

4 mg/kg/dag efter en vecka.

Beroende på svar och tolerabilitet kan underhållsdosen ökas med ytterligare 2 mg/kg/dag varje vecka.

Dosen bör ökas gradvis tills man får ett optimalt svar. Hos barn som väger under 40 kg

rekommenderas en maximal dos på upp till 12 mg/kg/dag.

Hos barn som väger från 40 till under 50 kg rekommenderas en maximal dos på 10 mg/kg/dag.

Följande tabell sammanfattar den rekommenderade doseringen vid monoterapi för barn och ungdomar

som väger under 50 kg.

Startdos

2 mg/kg/dag

Enkel laddningsdos

Rekommenderas ej

Titrering (stegvis)

2 mg/kg/dag varje vecka

Maximal rekommenderad dos hos patienter <40 kg

upp till 12 mg/kg/dag

Maximal rekommenderad dos hos patienter ≥40 kg till <50 kg

upp till 10 mg/kg/dag

Tilläggsbehandling:

Den rekommenderade startdosen är 2 mg/kg/dag, som bör höjas till en initial terapeutisk dos om 4

mg/kg/dag efter en vecka.

Beroende på svar och tolerabilitet kan underhållsdosen ökas med ytterligare 2 mg/kg/dag varje vecka.

Dosen bör ökas gradvis tills man får ett optimalt svar. Hos barn som väger under 20 kg

rekommenderas en maximal dos på upp till 12 mg/kg/dag, på grund av förhöjt clearance jämfört med

vuxna. Hos barn som väger från 20 till under 30 kg rekommenderas en maximal dos på 10 mg/kg/dag

och hos barn som väger från 30 till under 50 kg rekommenderas en maximal dos på 8 mg/kg/dag, även

om det i öppna studier (se avsnitt 4.8 och 5.2) har använts en dos på upp till 12 mg/kg/dag av ett litet

antal av dessa barn.

Följande tabell sammanfattar den rekommenderade doseringen vid tilläggsbehandling för barn och

ungdomar som väger under 50 kg.

2 mg/kg/dag

Startdos

Enkel laddningsdos

Rekommenderas ej

Titrering (stegvis)

2 mg/kg/dag varje vecka

Maximal rekommenderad dos hos patienter <20 kg

upp till 12 mg/kg/dag

Maximal rekommenderad dos hos patienter ≥20 kg till <30 kg

upp till 10 mg/kg/dag

Maximal rekommenderad dos hos patienter ≥30 kg till <50 kg

upp till 8 mg/kg/dag

Laddningsdos

Administrering av en laddningsdos har inte studerats hos barn. Användning av en laddningsdos

rekommenderas inte för ungdomar och barn som väger under 50 kg.

Barn under 4 år

Säkerhet och effekt för lakosamid för barn under 4 år har ännu inte fastställts.

Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Lakosamid filmdragerade tabletter är för oralt bruk. Lakosamid kan tas med eller utan mat.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Känt AV-block II eller III.

4.4

Varningar och försiktighet

Suicidtankar och självmordsbeteende

Suicidtankar och självmordsbeteende har rapporterats hos patienter som behandlats med antiepileptika

för flera indikationer. En metaanalys av randomiserade placebokontrollerade studier med

antiepileptika har också visat en liten ökad risk för suicidtankar och självmordsbeteende. Mekanismen

för denna risk är inte känd och tillgängliga data utesluter inte en eventuell ökad risk för lakosamid.

Patienter bör därför övervakas för tecken på suicidtankar och självmordsbeteende och lämplig

behandling bör övervägas. Patienter (och deras vårdgivare) bör rådas till att uppsöka medicinsk

rådgivning om tecken på suicidtankar och självmordsbeteende uppstår (se avsnitt 4.8).

Hjärtrytm och konduktion

Dosrelaterad förlängning av PR-intervall har observerats med lakosamid i kliniska studier. Lakosamid

ska användas med försiktighet till patienter med kända konduktionsstörningar, allvarlig hjärtsjukdom

(t.ex. hjärtinfarkt eller hjärtsvikt i anamnesen), hos äldre patienter eller när lakosamid används i

kombination med läkemedel som förknippas med PR-förlängning.

Hos dessa patienter bör EKGundersökning övervägas innan dosen av lakosamid ökas till över 400

mg/dygn och efter att lakosamid titrerats till steady-statenivå.

I de placebokontrollerade studierna med lakosamid hos epilepsipatienter rapporterades inte

förmaksflimmer eller -fladder, emellertid har båda tillstånden rapporterats i öppna epilepsistudier och

efter marknadsföringen.

AV-block (däribland AV-block II eller högre) har rapporterats efter marknadsföringen. Hos patienter

med proarytmiska tillstånd har ventrikulär takyarytmi rapporterats. I sällsynta fall har dessa händelser

lett till asystoli, hjärtstillestånd och död hos patienter med underliggande proarytmiska tillstånd.

Patienter bör känna till symtomen på hjärtarytmi (t.ex. långsam, snabb eller oregelbunden puls,

hjärtklappning, andnöd, att känna sig yr, svimma). Patienter bör rådas att söka omedelbar medicinsk

rådgivning om något av dessa symtom uppträder.

Yrsel

Behandling med lakosamid har förknippats med yrsel, vilken kan öka förekomsten av olyckshändelser

eller fall. Därför bör patienterna rådas till försiktighet tills de vet hur de reagerar på läkemedlet (se

avsnitt 4.8).

Risk för elektroklinisk försämring vid vissa specifika pediatriska epilepsisyndrom.

Säkerhet och effekt för pediatriska patienter med epilepsisyndrom, där fokala och generaliserade anfall

kan samexistera, som behandlas med lakosamid har ännu inte fastställts.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Lakosamid bör användas med försiktighet hos patienter som behandlas med läkemedel som förknippas

med PR-förlängning (t.ex. karbamazepin, lamotrigin, eslikarbazepin och pregabalin) och hos patienter

som behandlas med klass I-antiarrytmika. Subgruppsanalys identifierade dock ingen ökning av

magnituden av PR-förlängning hos patienter med samtidig administrering av karbamazepin eller

lamotrigin i kliniska prövningar.

In vitro

-data

Data tyder allmänt på att lakosamid har en låg interaktionspotential.

In vitro

-studier indikerar att

enzymen CYP1A2, CYP2B6 och CYP2C9 inte induceras och att CYP1A1, CYP1A2, CYP2A6,

CYP2B6, CYP2C8, CYP2C9, CYP2D6 och CYP2E1 inte hämmas av lakosamid vid

plasmakoncentrationer som setts i kliniska prövningar. En

in vitro

studie indikerade att lakosamid inte

transporteras av P-glukoprotein i tarmarna.

In vitro

-data visar att CYP2C9, CYP2C19 och CYP3A4 är

kapabla att katalysera bildningen av O-desmetylmetaboliten.

In vivo

-data

Lakosamid varken inhiberar eller inducerar CYP2C19 eller CYP3A4 i en kliniskt relevant

utsträckning. Lakosamid påverkade inte AUC för midazolam (metaboliseras av CYP3A4, lakosamid

gavs i dosen 200 mg två gånger per dag) men C

för midazolam ökades något (30%). Lakosamid

påverkade inte farmakokinetiken för omeprazol (metaboliseras av CYP2C19 och CYP3A4, lakosamid

gavs i dosen 300 mg två gånger per dag).

Omeprazol (40 mg en gång per dag) som inhiberar CYP2C19 gav ingen kliniskt signifikant ändring i

exponeringen för lakosamid. Därför är det inte troligt att substanser, som inhiberar CYP2C19 måttligt,

påverkar den systemiska exponeringen för lakosamid i en kliniskt relevant utsträckning.

Försiktighet rekommenderas vid samtidig behandling med starka hämmare av CYP2C9 (t.ex.

flukonazol) och CYP3A4 (t.ex. itrakonazol, ketokonazol, ritonavir, klaritromycin) vilka kan medföra

ökad systemisk exponering för lakosamid. Sådana interaktioner har inte fastställts

in vivo

, men är

möjliga baserat på

in vitro

-data.

Starka enzym-inducerare såsom rifampicin eller Johannesört (

Hypericum perforatum

) kan minska

systemisk exponering av lakosamid i måttlig grad. Därför bör initiering eller utsättning av dessa

enzyminducerare ske med försiktighet.

Antiepileptika

I interaktionsstudier påverkade lakosamid inte signifikant plasmakoncentrationen av karbamazepin

och valproinsyra. Lakosamids plasmakoncentrationer påverkades inte av karbamazepin och

valproinsyra. Populationsfarmakokinetiska analyser av olika åldersgrupper gav en uppskattning om att

samtidig behandling med andra antiepileptika som är kända enzyminducerare (karbamazepin,

fenytoin, fenobarbital i varierande doser) minskade den totala systemiska exponeringen av lakosamid

med 25% hos vuxna och 17 % hos pediatriska patienter.

Orala antikonceptionsmedel

I en interaktionsstudie fanns ingen kliniskt relevant interaktion mellan lakosamid och de orala

antikonceptionsmedlen etinylestradiol och levonorgestrol. Progesteronkoncentrationer påverkades ej

när läkemedlen gavs samtidigt.

Övrigt

Interaktionsstudier visade att lakosamid inte hade någon effekt på farmakokinetiken för digoxin. Det

fanns ingen kliniskt relevant interaktion mellan lakosamid och metformin.

Samtidig administrering av warfarin och lakosamid leder inte till en kliniskt relevant förändring av

farmakokinetiken eller farmakodynamiken hos warfarin.

Även om data beträffande interaktion mellan lakosamid och alkohol saknas så kan en

farmakodynamisk effekt inte uteslutas.

Lakosamid har låg proteinbindning med mindre än 15%. Därför är kliniskt relevanta interaktioner med

andra läkemedel genom konkurrens om proteinbindningsställen osannolika.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Risk förknippad med epilepsi och antiepileptiska läkemedel i allmänhet

För alla antiepileptika har det visats att förekomsten av missbildningar hos avkomman från behandlade

kvinnor med epilepsi är två till tre gånger högre än de cirka 3 % som förekommer i den allmänna

populationen. I den behandlade populationen har en ökning av missbildningar noterats med polyterapi,

men huruvida behandlingen och/eller sjukdomen är ansvariga har inte kunnat utvärderas.

Dessutom får inte effektiv antiepileptisk behandling avbrytas eftersom försämring av sjukdomen är

skadlig för både moder och foster.

Risk förknippad med lakosamid

Det finns inga adekvata data från användning av lakosamid hos gravida kvinnor. Djurstudier visade

inga teratogena effekter hos råttor eller kaniner, men embryotoxicitet observerades hos råttor och

kaniner vid doser som var toxiska för modern (se avsnitt 5.3). Den potientiella risken för människa är

okänd.

Lakosamid ska inte användas under graviditet såvida det inte är absolut nödvändigt (om fördelen för

modern klart uppväger den potientiella risken för fostret). Om en kvinna beslutar sig för att bli gravid

ska användningen av detta läkemedel noggrant utvärderas ånyo.

Amning

Det är okänt om lakosamid utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte

uteslutas. Djurstudier har visat utsöndring av lakosamid i bröstmjölk. För säkerhets skull ska amning

avbrytas under behandling med lakosamid.

Fertilitet

Inga negativa effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet eller reproduktion har observerats hos råtta vid

doser som gav plasmakoncentrationer (AUC) upp till 2 gånger AUC hos människa vid den maximala

rekommenderade dosen till människa (MRHD).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Lakosamid har mild till måttlig påverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Behandling med lakosamid har förknippats med yrsel och dimsyn.

Således ska patienterna rådas att inte köra eller använda potentiellt farliga maskiner tills de vet hur

lakosamid påverkar deras förmåga att utföra sådana aktiviteter.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofil

Baserat på analys av poolade placebo-kontrollerade kliniska prövningar på 1 308 patienter med

partiella anfall, rapporterade totalt 61,9 % av patienterna randomiserade till lakosamid som

tilläggsbehandling och 35,2 % av patienterna randomiserade till placebo som tilläggsbehandling minst

1 biverkning. De vanligaste biverkningarna (≥10 %) med lakosamid var yrsel, huvudvärk, illamående

och diplopi. De var vanligen milda till måttliga i intensitet. Vissa var dosrelaterade och kunde lindras

genom dosminskning. Incidens och allvarlighetsgrad av biverkningar i centrala nervsystemet (CNS)

och gastrointestinala biverkningar minskade vanligen med tiden.

I alla dessa kontrollerade studier var avbrytande av behandlingen på grund av biverkningar 12,2 % för

patienter som randomiserats till lakosamid och 1,6 % för patienter som randomiserats till placebo. Den

vanligaste biverkningen som resulterade i avbrytande av behandlingen var yrsel. Incidensen av CNS-

biverkningar såsom yrsel kan vara högre efter en laddningsdos.

Baserat på analys av data från en klinisk ”non-inferiority” studie avseende monoterapi, som jämförde

lakosamid med karbamazepin CR (controlled release), var de vanligaste rapporterade biverkningarna

(≥10 %) för lakosamid huvudvärk och yrsel. Andelen patienter som avbröt behandlingen på grund av

biverkningar var 10,6 % för patienter som behandlats med lakosamid och 15,6 % för patienter som

behandlats med karbamazepin CR.

Lista över biverkningar

Tabellen nedan visar frekvenserna av biverkningar som har rapporterats i kliniska prövningar och efter

marknadsföringen. Frekvenserna definieras enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100,

<1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga

data). Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad.

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Ingen känd

frekvens

Blodet och

lymfsystemet

Agranulocytos

Immunsystemet

Överkänslighet mot

läkemedlet

Läkemedelsutlöst

hudutslag med

eosinofili och

systemiska

symtom

(DRESS)

(1,2)

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Ingen känd

frekvens

Psykiska

störningar

Depression

Förvirringstillstånd

Insomni

Aggression

Agitation

Euforisk

sinnesstämning

Psykotiska

störningar

Självmordsförsök

Suicidtankar

Hallucination

Centrala och

perifera

nervsystemet

Yrsel

Huvudvärk

Balansstörningar

Koordinationsstörningar

Minnesförsämring

Kognitiva störningar

Sömnighet

Tremor

Nystagmus

Hypoestesi

Dysartri

Uppmärksamhetsstörning

Parestesi

Synkope

Konvulsion

Ögon

Diplopi

Dimsyn

Öron och

balansorgan

Svindel

Tinnitus

Hjärtat

AV-block

(1,2)

Bradykardi

(1,2)

Förmaksflimmer

(1,2)

Förmaksfladder

(1,2)

Ventrikulär

takyarytmi

Magtarmkanalen

Illamående

Kräkningar

Konstipation

Flatulens

Dyspepsi

Muntorrhet

Diarré

Lever och

gallvägar

Avvikelser i

leverfunktionstest

Förhöjda

leverenzymer (>2

gånger det övre

normalvärdet)

Hud och

subkutan vävnad

Pruritus

Utslag

Angioödem

Urtikaria

Stevens-

Johnsons

syndrom

Toxisk epidermal

nekrolys

Muskuloskeletala

systemet och

bindväv

Muskelspasmer

Allmänna

symtom och/eller

symtom vid

administrerings-

stället

Gångrubbning

Asteni

Trötthet

Irritabilitet

Berusningskänsla

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Ingen känd

frekvens

Skador och

förgiftningar och

behandlings-

komplikationer

Fall

Rivsår i huden

Kontusion

Biverkningar rapporterade efter marknadsföringen.

Se Beskrivning av utvalda biverkningar.

Rapporterat i öppna studier.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Användning av lakosamid förknippas med dosrelaterad ökning av PR-intervallet. Biverkningar som

förknippas med förlängning av PR-intervallet (t.ex. AV-block, synkope, bradykardi) kan uppträda.

I kliniska prövningar för tilläggsbehandling hos epilepsipatienter är incidensen av rapporterad AV

block I mindre vanlig; 0,7 %, 0 %, 0,5 % och 0 % för lakosamid 200 mg, 400 mg, 600 mg respektive

placebo. AV-block II eller högre sågs inte i dessa studier. Emellertid har fall av AV-block II och III

som förknippats med lakosamidbehandling rapporterats efter marknadsföringen. I monoterapistudien

som jämförde lakosamid med karbamazepin CR var omfattningen av ökningen av PR-intervallet för

lakosamid jämförbar med den för karbamazepin.

Incidensen för synkope som rapporterats i poolade kliniska prövningar med lakosamid som

tilläggsbehandling var mindre vanlig och det var ingen skillnad mellan epilepsipatienter behandlade

med lakosamid (0,1 %, n=944) och placebo (0,3 %, n=364). I den kliniska prövningen som jämförde

lakosamid som monoterapi med karbamazepin CR rapporterades synkope hos 7 av 444 patienter (1,6

%) som behandlades med lakosamid och hos 1 av 442 patienter (0,2 %) som behandlades med

karbamazepin CR.

Förmaksflimmer eller -fladder rapporterades inte i kliniska korttidsstudier, emellertid har båda

tillstånden rapporterats i öppna epilepsistudier och efter marknadsföringen.

Laboratorieavvikelser

Avvikelser i leverfunktionstest har observerats i kontrollerade studier med lakosamid hos vuxna

patienter med partiella anfall som tog 1–3 andra antiepileptika samtidigt. Stegring av ALAT till ≥3

gånger det övre normalvärdet inträffade hos 0,7 % (7/935) av lakosamid-patienterna och 0 % (0/356)

hos placebopatienterna.

Överkänslighetsreaktioner i flera organ

Överkänslighetsreaktioner i flera organ (även känd som Drug Reaction with Eosinophilia and

Systemic Symptoms, DRESS) har rapporterats hos patienter behandlade med vissa antiepileptika.

Dessa reaktioner varierar i uttryck men innefattar normalt feber och utslag och kan involvera olika

organsystem. Vid misstanke om överkänslighetsreaktioner i flera organ ska lakosamid sättas ut.

Pediatrisk population

Säkerhetsprofilen för lakosamid i placebokontrollerade (se studiedetaljer i avsnitt 5.1) och i öppna

studier (n=408) av tilläggsbehandling hos barn från 4 år överensstämde med den säkerhetsprofil som

observerats hos vuxna, även om frekvensen av vissa biverkningar (sömnighet, kräkning och

konvulsion) ökade och ytterligare biverkningar (nasofaryngit, pyrexi, faryngit, minskad aptit, letargi

och onormalt beteende) har rapporterats hos pediatriska patienter: nasofaryngit (15,7 %), kräkning

(14,7 %), sömnighet (14,0 %), yrsel (13,5 %), pyrexi (13,0 %), konvulsion (7,8 %), minskad aptit (5,9

%), faryngit (4,7 %), letargi (2,7 %) och onormalt beteende (1,7 %). Totalt 67,8 % av de patienter som

randomiserats till lakosamid och 58,1 % av de patienter som randomiserats till placebo rapporterade

minst en biverkning. Beteendemässig, kognitiv och emotionell funktion uppmättes genom

frågeformulären Achenbach CBCL och BRIEF som användes vid baslinjen och under studiernas gång

och var huvudsakligen stabila under prövningsförloppet.

Äldre

I monoterapistudien som jämförde lakosamid med karbamazepin CR tycks typen av biverkningar

relaterade till lakosamid hos äldre patienter (≥65 år) vara jämförbar med vad som observerats hos

patienter yngre än 65 år. En högre incidens (≥5 % skillnad) av fall, diarré och tremor har dock

rapporterats hos äldre patienter jämfört med hos yngre vuxna patienter. Den vanligast förekommande

hjärtrelaterade biverkningen som rapporterades hos äldre jämfört med den yngre vuxna populationen

var AV-block I. För lakosamid rapporterades detta hos 4,8 % (3/62) av de äldre patienterna jämfört

med 1,6 % (6/382) av unga vuxna patienter. Andelen patienter som avbröt behandlingen med

lakosamid p.g.a. biverkningar var 21,0 % (13/62) av de äldre patienterna jämfört med 9,2 % (35/382)

av unga vuxna patienter. Dessa skillnader mellan äldre och yngre vuxna patienter liknade dem som

observerades i gruppen med aktiv komparator.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Symtom

Symtom observerade efter oavsiktliga eller avsiktliga överdoser av lakosamid är främst relaterade till

centrala nervsystemet och magtarmkanalen.

De biverkningar som patienter upplevde vid exponering för doser över 400 mg upp till 800 mg

skiljde sig inte kliniskt från de biverkningar som patienter som fått rekommenderade doser av

lakosamid upplevde.

Biverkningar som har rapporterats efter intag av doser över 800 mg är yrsel, illamående,

kräkningar, krampanfall (generaliserade tonisk-kloniska anfall, status epilepticus).

Överledningsrubbningar i hjärtat, chock och koma har också observerats. Dödsfall har rapporterats

hos patienter efter enskilda akuta överdoser om flera gram av lakosamid.

Behandling

Det finns ingen specifik antidot för lakosamid. Behandling av överdos med lakosamid bör omfatta

allmän understödjande behandling och kan innefatta hemodialys om nödvändigt (se avsnitt 5.2).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antiepileptika, övriga antiepileptika, ATC-kod: N03AX18

Verkningsmekanism

Den aktiva substansen, lakosamid (R-2-acetamido-N-benzyl-3-metoxipropionamid), är en

funktionaliserad aminosyra.

Den exakta mekanismen genom vilken lakosamid utövar sin anitepileptiska effekt på människa

återstår att fullständigt klarlägga. Elektrofysiologiska studier

in vitro

har visat att lakosamid selektivt

ökar långsam inaktivering av spänningskänsliga natriumkanaler vilket resulterar i stabilisering av

hyperexciterbara neuronala membran.

Farmakodynamisk effekt

Lakosamid skyddar mot partiella och primära generaliserande anfall i ett stort antal djurmodeller och

försenar kindling-utveckling.

I prekliniska försök visade lakosamid i kombination med levetiracetam, karbamazepin, fenytoin,

valproat, lamotrigin, topiramat eller gabapentin synergistiska eller additiva antikonvulsiva effekter.

Klinisk effekt och säkerhet

Vuxen population

Monoterapi

Effekt av lakosamid som monoterapi har visats i en dubbelblind, parallellgrupps-, ”non-inferiority”

jämförelse med karbamazepin CR hos 886 patienter som var 16 år eller äldre med nydiagnostiserad

epilepsi. Patienterna skulle ha haft oprovocerade partiella anfall med eller utan sekundär

generalisering. Patienterna randomiserades till karbamazepin CR eller lakosamid (tabletter) i ett 1:1-

förhållande. Dosen baserades på dosrespons och varierade från 400 till 1200 mg/dygn för

karbamazepin CR och från 200 till 600 mg/dygn för lakosamid. Behandlingstiden var upp till 121

veckor beroende på behandlingssvaret.

Andelen patienter med 6 månaders anfallsfrihet beräknades med hjälp av Kaplan-Meier

överlevnadsanalys till 89,8 % för patienter behandlade med lakosamid och 91,1 % för patienter

behandlade med karbamazepin CR. Den justerade absoluta skillnaden mellan behandlingarna var -1,3

% (95 % KI: -5,5, 2,8). Kaplan-Meier-uppskattningar för 12 månaders anfallsfrihet var 77,8 % för

patienter behandlade med lakosamid och 82,7 % för patienter behandlade med karbamazepin CR.

Andelen äldre patienter 65 år och äldre (62 patienter med lakosamid, 57 patienter med karbamazepin

CR) med 6 månaders anfallsfrihet var jämförbar mellan behandlingsgrupperna och även med vad som

observerats i den totala populationen. Hos den äldre populationen var underhållsdosen av lakosamid

200 mg/dygn hos 55 patienter (88,7 %), 400 mg/dygn hos 6 patienter (9,7 %) och dosen ökades till

över 400 mg/dygn hos 1 patient (1,6 %).

Konvertering till monoterapi

Effekten och säkerheten av lakosamid vid konvertering till monoterapi har utvärderats i en

multicenter, dubbelblind, randomiserad studie med historiska kontroller. I denna studie ingick 425

patienter i åldern 16 till 70 år med okontrollerade partiella anfall. Patienterna behandlades med stabila

doser av 1 eller 2 marknadsförda antiepileptika och randomiserades till att övergå till lakosamid som

monoterapi (antingen 400 mg/dygn eller 300 mg/dygn i förhållande 3:1). Hos behandlade patienter

som fullföljde titreringen och påbörjade utsättning av antiepileptika (284 respektive 99), bibehölls

monoterapi hos 71,5 % respektive 70,7 % av patienterna i 57–105 dagar (median 71 dagar), under den

planerade observationsperioden på 70 dagar.

Tilläggsbehandling

Effekten av lakosamid som tilläggsterapi i rekommenderade doser (200 mg/dygn, 400 mg/dygn)

fastställdes i 3 multicenter-, randomiserade, placebokontrollerade kliniska studier med en 12-veckors

underhållsperiod. Lakosamid 600 mg/dygn visades också vara effektivt i kontrollerade studier som

tilläggsbehandling, även om effekten liknande den för 400 mg/dygn och patienterna i mindre

utsträckning tolererade denna dos på grund av biverkningar från centrala nervsystemet och

magtarmkanalen. Därför rekommenderas inte 600 mg/dygn. Den maximala rekommenderade dosen är

400 mg/dygn. Dessa studier, som omfattade 1 308 patienter med i genomsnitt 23 års partiella anfall i

anamnesen, var designade för att utvärdera effekten och säkerheten av lakosamid vid samtidig

administrering med 1–3 antiepileptika hos patienter med okontrollerade partiella anfall med eller utan

sekundär generalisering. Totalt var andelen patienter med 50 % minskning i anfallsfrekvens 23 %, 34

% och 40 % för placebo, lakosamid 200 mg/dygn respektive 400 mg/dygn.

Farmakokinetiken och säkerheten av en enkel laddningsdos lakosamid intravenöst, fastställdes i en

öppen multicenterstudie designad att utvärdera säkerheten och toleransen för snabb initiering av

lakosamidbehandling med hjälp av en intravenös laddningsdos (inklusive 200 mg) följt av en

tilläggsterapi med oral dosering 2 gånger dagligen (motsvarande den intravenösa dosen) hos vuxna

försökspersoner i åldern 16 till 60 år med partiella anfall.

Pediatrisk population

Partiella anfall ger samma kliniska bild hos barn från 4 års ålder som hos vuxna. Effekten av

lakosamid hos barn som är 4 år eller äldre har extrapolerats från data för ungdomar och vuxna med

partiella anfall, där ett liknande svar förväntas, förutsatt att justeringarna av den pediatriska dosen har

tillämpats (se avsnitt 4.2) och säkerhet har demonstrerats (se avsnitt 4.8).

Effekten som visades med hjälp av extrapoleringsprincipen som anges ovan bekräftades av en

dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad studie. Studien bestod av en 8 veckors

baslinjeperiod följt av en 6 veckors titreringsperiod. Lämpliga patienter på en stabil dosregim av 1 till

≤ 3 antiepileptika som fortfarande upplevde minst två partiella anfall under de sista 4 veckorna före

screening, och med en anfallsfri fas på högst 21 dagar i den 8 veckor långa perioden före övergång till

baslinjeperioden, randomiserades till att få antingen placebo (n = 172) eller lakosamid (n = 171).

Doseringen initierades med en dos på 2 mg/kg/dag hos patienter som vägde mindre än 50 kg eller 100

mg/dag hos patienter som vägde 50 kg eller mer, uppdelat på två doser. Under titreringsperioden

justerades lakosamiddoserna med en veckas mellanrum i steg om 1 eller 2 mg/kg/dag hos patienter

som vägde mindre än 50 kg eller 50 eller 100 mg/dag hos patienter som vägde 50 kg eller för att uppnå

måldosintervallet för underhållsperioden. Patienterna måste ha uppnått den minsta måldosen för sin

kroppsviktskategori för de sista 3 dagarna av titreringsperioden för att kunna gå över till den 10 veckor

långa underhållsperioden. Patienterna kvarstod på stabil lakosamiddos under underhållsperioden eller

avbröt och gick över till den blindade nedtrappningsperioden.

Statistiskt signifikant (p = 0,0003) och kliniskt relevant minskning av frekvensen av partiella anfall per

28 dagar från baslinjen till underhållsperioden observerades mellan lakosamidgruppen och

placebogruppen. Den procentuella minskningen i förhållande till placebo baserad på kovariansanalys

var 31,72 % (95 % KI: 16,342; 44,277).

Totalt var andelen patienter med minst en 50-procentig minskning av frekvensen av partiella anfall per

28 dagar från baslinjen till underhållsperioden 52,9 % i lakosamidgruppen jämfört med 33,3 % i

placebogruppen.

Livskvaliteten bedömd genom Pediatric Quality of Life Inventory visade att patienter i både

lakosamid- och placebogruppen hade en liknande och stabil hälsorelaterad livskvalitet under hela

behandlingsperioden.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Lakosamid absorberas snabbt och fullständigt efter oral administrering. Oral biotillgänglighet av

lakosamid tabletter är cirka 100 %. Efter oral administrering ökar plasmakoncentrationen av

oförändrad lakosamid snabbt och når C

cirka 0,5 till 4 timmar efter dosen. Lakosamid tabletter och

oral sirap är bioekvivalenta. Föda påverkar inte absorptionshastighet eller -omfattning.

Distribution

Distributionsvolymen är cirka 0,6 l/kg. Lakosamid är mindre än 15 % bundet till plasmaproteiner.

Metabolism

95 % av dosen utsöndras i urin som lakosamid och metaboliter. Metaboliseringen av lakosamid har

inte fullständigt karakteriserats.

De huvudsakliga substanserna som utsöndras i urin är oförändrad lakosamid (cirka 40 % av dosen)

och dess O-desmetyl-metabolit mindre än 30 %.

En polfraktion som föreslogs vara serinderivat svarade för cirka 20 % i urin men detekterades endast i

små mängder (0–2 %) i humanplasma hos några personer. Små mängder (0,5–2 %) av andra

metaboliter sågs i urin.

In vitro

-data visar att CYP2C9, CYP2C19 och CYP3A4 är kapabla att

katalysera bildningen av O-desmetyl-metaboliten men vilket isoenzym som bidrar mest har inte

bekräftats

in vivo

. Inga kliniskt relevanta skillnader i lakosamidexponering har observerats vid

jämförelse av dess farmakokinetik hos snabba metaboliserare (med funktionell CYP2C19) och

långsamma metaboliserare (som saknar funktionell CYP2C19). Dessutom visade en interaktionsstudie

med omeprazol (CYP2C19-hämmare) inga kliniskt relevanta förändringar av plasmakoncentration av

lakosamid, vilket tyder på att betydelsen av denna väg är ringa. Plasmakoncentrationen av O-

desmetyl-lakosamid är cirka 15 % av lakosamidkoncentrationen i plasma. Denna huvudmetabolit har

ingen känd farmakologisk aktivitet.

Eliminering

Lakosamid elimineras främst från den systemiska cirkulationen via renal utsöndring och

biotransformering. Efter oral och intravenös administrering av radioaktivt märkt lakosamid återfanns

cirka 95 % av den administrerade radioaktiviteten i urinen och mindre än 0,5 % i faeces.

Halveringstiden för elimineringen av lakosamid är cirka 13 timmar. Farmakokinetiken är

dosproportionell och konstant över tiden med en låg intra- och inter-subjekt-variabilitet. Efter dosering

två gånger dagligen uppnås steady-state-plasmakoncentrationer efter en 3-dagarsperiod.

Plasmakoncentrationen ökar med en ackumuleringsfaktor om ungefär 2.

En enkel laddningsdos om 200 mg ger ungefärliga steady-state-koncentrationer som är jämförbara

med de för oral administrering av 100 mg 2 gånger dagligen.

Farmakokinetik i särskilda patientgrupper

Kön

Kliniska prövningar visar att kön inte har någon kliniskt signifikant påverkan på lakosamids

plasmakoncentrationer.

Nedsatt njurfunktion

Lakosamids AUC ökade med cirka 30 % hos patienter med milt till måttligt nedsatt njurfunktion och

med cirka 60 % hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion och njursjukdom i slutstadiet som krävde

dialys, jämfört med friska försökspersoner, medan C

var oförändrat.

Lakosamid avlägsnas effektivt från plasma genom dialys. Efter en 4-timmars dialysbehandling

minskades lakosamids AUC med cirka 50 %. Därför rekommenderas dos-supplement efter dialys (se

avsnitt 4.2). Exponeringen för O-desmetyl-metaboliten var flerfaldigt högre hos patienter med måttligt

och gravt nedsatt njurfunktion. I frånvaro av hemodialys hos patienter med njursjukdom i slutstadiet,

var nivåerna högre och ökade kontinuerligt under 24-timmars-provtagningen. Det är okänt om den

ökade metabolitexponeringen vid njursjukdom i slutstadiet kan orsaka biverkningar men ingen

farmakologisk aktivitet av metaboliten har identifierats.

Nedsatt leverfunktion

Patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh B) visade högre plasmakoncentrationer av

lakosamid (cirka 50 % högre AUC

norm

). Den högre exponeringen berodde delvis på en nedsatt

njurfunktion hos de studerade personerna. Minskningen av icke-renal clearance hos patienterna i

studien beräknades ge en AUC-ökning av lakosamid på 20 %. Farmakokinetiken för lakosamid har

inte utvärderats hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2).

Äldre (över 65 år)

I en studie på äldre män och kvinnor som inkluderade 4 patienter >75 år var AUC cirka 30 %

respektive 50 % högre jämfört med unga män. Detta är delvis relaterat till lägre kroppsvikt.

Skillnaden, normaliserad för kroppsvikt, är 26 % respektive 23 %. En ökad exponeringsvariabilitet

observerades också. Renalt clearance av lakosamid var endast något minskat hos äldre i denna studie.

En generell dosminskning anses inte nödvändig såvida det inte krävs på grund av nedsatt njurfunktion

(se avsnitt 4.2).

Pediatrisk population

Den pediatriska farmakokinetiska profilen för lakosamid fastställdes i en populationsfarmakokinetisk

analys där en liten mängd data gällande plasmakoncentrationer hämtades från en placebokontrollerad

och randomiserad studie samt tre öppna studier med 414 barn med epilepsi i åldrarna 6 månader till 17

år. De administrerade doserna av lakosamid varierade från 2 till 17,8 mg/kg/dag med ett intag två

gånger dagligen, med högst 600 mg/dag för barn som vägde minst 50 kg.

Typisk plasmaclearance uppskattades vara 1,04 l/timme, 1,32 l/timme och 1,86 l/timmeför barn som

vägde 20 kg, 30 kg respektive 50 kg. Som jämförelse uppskattades plasmaclearance hos vuxna

patienter vara 1,92 l/timme (70 kg kroppsvikt).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I toxikologiska studier var plasmakoncentrationerna av lakosamid desamma eller endast marginellt

högre än de som observerats hos människa, vilket innebär låga eller inga marginaler till human

exponering.

En säkerhetsfarmakologisk studie med intravenös administrering av lakosamid till sövda hundar

visade övergående ökningar i PR-intervall och QRS-komplex-duration samt blodtryckssänkning,

sannolikt på grund av en hjärtdepressiv effekt. Dessa övergående förändringar började vid samma

koncentrationsintervall som efter högsta rekommenderade kliniska dosering. Hos sövda hundar och

Cynomolgus-apor sågs förlångsammad förmaks- och kammaröverledning, atrioventrikulärt block och

atrioventrikulär dissociation vid intravenösa doser om 15–60 mg/kg.

I toxologiska studier med upprepad dosering observerades lätta, reversibla leverförändringar hos råtta,

med början vid omkring 3 gånger klinisk exponering. Dessa förändringar inkluderade ökad levervikt,

hepatocyt-hypertrofi, ökning av leverenzymer i serum och ökning av totalkolesterol och triglycerider.

Frånsett hepatocyt-hypertrofi sågs inga andra histopatologiska förändringar.

I reproduktions- och utvecklingstoxikologiska studier hos gnagare och kanin observerades inga

teratogena effekter förutom en ökning av antalet dödfödda ungar och ungar som dog under

förlossningen, samt något sänkt kullstorlek och kroppsvikt hos ungarna, vid maternella toxiska doser

hos råtta motsvarande systemiska exponeringsnivåer liknande dem som förväntas vid klinisk

exponering. Eftersom högre exponeringsnivåer inte kunde testats på djur på grund av maternell

toxicitet, är data otillräckliga för att tillfyllest karakterisera embryofetotoxisk och teratogen potential

av lakosamid.

Studier på råtta visar att lakosamid och/eller dess metaboliter passerar placentabarriären.

De typer av toxicitet som drabbar juvenila råttor och hundar skiljer sig inte kvalitativt från de typer

som observeras hos vuxna djur. Hos juvenila råttor observerades minskad kroppsvikt vid systemiska

exponeringsnivåer som ungefär motsvarade den förväntade kliniska exponeringen. Hos juvenila

hundar började övergående och dosrelaterade kliniska CNS-symtom observeras vid systemiska

exponeringsnivåer som låg under den förväntade kliniska exponeringen.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Mikrokristallin cellulosa (E460)

Hydroxipropylcellulosa (lågsubstituerad)

Krospovidon (E1202)

Hydroxipropylcellulosa (E463)

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Magnesiumstearat

Filmdragering

Polyvinylalkohol (E1203)

Makrogol 3350 (E1521)

Titandioxid (E171)

Talk (E553b)

50 mg filmdragerade tabletter:

Röd järnoxid (E172)

Svart järnoxid (E172)

Indigokarmin aluminiumlack (E132)

100 mg filmdragerade tabletter:

Gul järnoxid (E172

Svart järnoxid (E172)

150 mg filmdragerade tabletter:

Röd järnoxid (E172)

Gul järnoxid (E172)

Svart järnoxid (E172)

Indigokarmin aluminiumlack (E132)

200 mg filmdragerade tabletter:

Indigokarmin aluminiumlack (E132)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Lacosamide Stada finns i förpackningar med 14, 56 och 168 filmdragerade tabletter i transparenta

PVC/ PVDC-blister förseglade med en aluminiumfolie och förpackade i kartonger.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

50 mg: 55787

100 mg: 55788

150 mg: 55789

200 mg: 55790

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2018-02-07

Datum för den senaste förnyelsen:

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-11-18

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen