Lacosamide G.L. 10 mg/ml Infusionsvätska, lösning

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

17-02-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

17-02-2021

Aktiva substanser:
lakosamid
Tillgänglig från:
G.L. Pharma GmbH,
ATC-kod:
N03AX18
INN (International namn):
lacosamide
Dos:
10 mg/ml
Läkemedelsform:
Infusionsvätska, lösning
Sammansättning:
lakosamid 10 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Injektionsflaska, 10 ml; Injektionsflaska, 5 x 10 ml; Ampull, 5 x 20 ml; Ampull, 20 ml
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
55388
Tillstånd datum:
2018-06-20

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

08-03-2018

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

08-03-2018

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

20-06-2018

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till patienten

Lacosamide G.L. 10 mg/ml infusionsvätska, lösning

lakosamid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Lacosamide G.L. är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Lacosamide G.L.

Hur du använder Lacosamide G.L.

Eventuella biverkningar

Hur Lacosamide G.L. ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Lacosamide G.L. är och vad det används för

Vad Lacosamide G.L. är

Lacosamide G.L. innehåller lakosamid. Detta ämne tillhör en grupp lekemedel som kallas

”antiepileptika”. Dessa läkemedel används för att behandla epilepsi.

Du har fått detta läkemedel för att du ska få färre anfall (kramper).

Vad Lacosamide G.L. används för

Lacosamide G.L. används för vuxna, ungdomar och barn från 4 års ålder.

Det används för att behandla en särskild form av epilepsi kallad ”partiella anfall med eller utan

sekundär generalisering”.

Vid denna form av epilepsi påverkar anfallen till att börja med endast den ena hjärnhalvan.

Därefter kan de dock spridas till större områden i båda hjärnhalvorna.

Lacosamide G.L. kan användas som enda behandling eller tillsammans med andra läkemedel mot

epilepsi.

Lakosamid som finns i (Trelema) kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som

inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och

sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du använder Lacosamide G.L.

Använd inte Lacosamide G.L.

om du är allergisk mot lakosamid eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6). Om du är osäker på om du är allergisk ska du diskutera med din läkare

om du har en särskild typ av hjärtrytmsproblem (AV-block av andra eller tredje graden (II eller

III))

Använd inte Lacosamide G.L. om något av det ovanstående gäller dig. Om du är osäker, tala med

läkare eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare innan du använder Lacosamide G.L. om

du har tankar på att skada dig själv eller begå självmord. Ett litet antal personer som behandlats

med läkemedel mot epilepsi som t.ex. lakosamid, har haft tankar på att skada sig själva eller begå

självmord. Om du någon gång får dessa tankar, kontakta omedelbart läkare

du har hjärtproblem som påverkar dina hjärtslag och du ofta har väldigt långsamma, snabba eller

oregelbundna hjärtslag (såsom AV-block, förmaksflimmer och förmaksfladder)

du har svår hjärtsjukdom som hjärtsvikt eller har haft en hjärtinfarkt

du ofta är yr eller ramlar. Lacosamide G.L.] kan göra dig yr - detta kan öka risken för

olyckshändelse eller fall. Detta innebär att du bör vara försiktig tills du är van vid de effekter som

läkemedlet kan ha.

Om något av det ovanstående gäller dig (eller om du är osäker) tala med läkare eller apotekspersonal

innan du använder Lacosamide G.L..

Om du använder Lacosamide G.L. och upplever symtom på onormal puls (såsom långsam, snabb eller

oregelbunden puls, hjärtklappningar, andnöd, känner dig yr, svimmar) ska du söka medicinsk rådgivning

omedelbart (se avsnitt 4).

Barn under 4 år

Lacosamide G.L. rekommenderas inte för barn under 4 år. Detta beror på att vi ännu inte vet om det

har någon effekt eller om det är säkert för barn i denna åldersgrupp.

Andra läkemedel och Lacosamide G.L.

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Det är särskilt viktigt att tala med läkare eller apotekspersonal om du tar något av följande läkemedel

som påverkar ditt hjärta. Detta beror på att Lacosamide G.L. även kan påverka ditt hjärta:

läkemedel för hjärtproblem

läkemedel som kan öka ”PQ-tiden” vid en undersökning av hjärtat (EKG, elektrokardiogram)

såsom läkemedel mot epilepsi eller smärtstillande läkemedel som t.ex. karbamazepin,

lamotrigin eller pregabalin

läkemedel för att behandla vissa typer av oregelbunden hjärtrytm eller hjärtsvikt.

Tala även med läkare eller apotekspersonal om du tar något av följande läkemedel, eftersom de kan

öka eller minska effekt av Lacosamide G.L. på din kropp:

läkemedel mot svampinfektioner som heter flukonazol, itrakonazol eller ketokonazol

ett läkemedel mot hiv som heter ritonavir

läkemedel för att behandla bakterieinfektioner som heter klaritromycin eller rifampicin

(traditionella) växtbaserade läkemedel som används för att behandla lindrig oro och lätt

nedstämdhet som innehåller Johannesört.

Om något av det ovanstående gäller dig (eller om du är osäker) ska du tala med läkare eller

apotekspersonal innan du använder Lacosamide G.L.

Lacosamide G.L. med alkohol

Som en försiktighetsåtgärd ska Lacosamide G.L. inte användas tillsammans med alkohol.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Det rekommenderas inte att använda Lacosamide G.L. om du är gravid eller ammar eftersom

effekterna av Lacosamide G.L. på graviditet och foster eller det nyfödda barnet är okända. Det är

heller inte känt om Lacosamide G.L. passerar över i bröstmjölk. Rådfråga omedelbart läkare om du

blir gravid eller planerar att bli gravid. Läkaren hjälper dig att bestämma om du ska använda

Lacosamide G.L. eller inte.

Avbryt inte behandlingen utan att först tala med din läkare, eftersom detta kan göra att du får fler

anfall (kramper). En försämring av sjukdomen kan även vara skadlig för ditt barn.

Körförmåga och användning av maskiner

Du ska inte köra bil, cykla eller använda verktyg eller maskiner förrän du vet hur läkemedlet påverkar

dig. Orsaken till detta är att Lacosamide G.L. kan orsaka yrsel eller dimsyn.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Detta läkemedel innehåller

30 mg natrium (huvudsaklig beståndsdel i bordssalt) per injektionsflaska

respektive 60 mg natrium per ampull. Detta motsvarar 1,5 % och 3 % av högsta rekommenderat

dagligt intag på 2 mg natrium för en vuxen.

3.

Hur du använder Lacosamide G.L.

Använd alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om

du är osäker.

Så här används Lacosamide G.L.

Lacosamide G.L. kan börja användas

genom att läkemedlet tas via munnen

genom att det ges som en intravenös infusion (ibland kallad ett intravenöst dropp) då en

läkare eller sjuksköterska ger dig läkemedlet via en ven. Det ges under 15 till 60 minuter.

Den intravenösa infusionen används vanligtvis under en kort tidsperiod när du inte kan ta

läkemedlet via munnen.

Läkaren bestämmer hur många dagar du kommer att få infusioner. Det finns erfarenhet av att ge

Lacosamide G.L. som infusion två gånger dagligen i upp till 5 dagar. För en långvarigare

behandling finns Lacosamide G.L. tabletter eller sirap.

När du byter från att få infusioner till att ta tabletter via munnen (eller tvärtom) kommer du

sammanlagt att få samma mängd varje dag och du tar läkemedlet lika ofta som tidigare.

Använd Lacosamide G.L. två gånger dagligen - en gång på morgonen och en gång på kvällen.

Försök att ta det vid ungefär samma tid varje dag.

Hur mycket du ska använda

Nedan listas de doser av Lacosamide G.L. som normalt rekommenderas för olika åldersgrupper och

kroppsvikter. Din läkare kan förskriva en annan dos om du har problem med njurarna eller levern.

Vuxna, ungdomar och barn som väger 50 kg eller mer

När du använder Lacosamide G.L.som enda behandling

Den vanliga startdosen Lacosamide G.L. är 50 mg två gånger per dag.

Behandlingen med Lacosamide G.L. kan även startas med en dos på 100 mg Lacosamide G.L. två

gånger per dag.

Din läkare kan sedan öka din dos, som tas två gånger dagligen, med 50 mg varje vecka. Detta pågår

tills du når en underhållsdos på mellan 100 mg och 300 mg två gånger per dag.

När du använder Lacosamide G.L. tillsammans med andra läkemedel mot epilepsi

Den vanliga startdosen Lacosamide G.L. är 50 mg två gånger per dag.

Din läkare kan sedan öka din dos, som tas två gånger dagligen, med 50 mg varje vecka. Detta pågår

tills du når en underhållsdos på mellan 100 mg och 200 mg två gånger per dag.

Om du väger 50 kg eller mer kan din läkare besluta att starta Lacosamide G.L.-behandlingen med en

enkel ”laddningsdos” på 200 mg. Du påbörjar sedan din fortlöpande underhållsdosering 12 timmar

senare.

Barn och ungdomar som väger mindre än 50 kg

När du använder Lacosamide G.L. som enda behandling

Din läkare kommer att bestämma dosen Lacosamide G.L. baserat på din kroppsvikt.

Den vanliga startdosen är 1 mg (0,1 ml) för varje kilogram (kg) kroppsvikt, två gånger per dag.

Din läkare kan sedan öka dosen, som tas två gånger dagligen, med 1 mg (0,1 ml) för varje kg

kroppsvikt, varje vecka. Detta pågår tills du når en underhållsdos. Den högsta rekommenderade dosen

är 6 mg (0,6 ml) för varje kg kroppsvikt, två gånger per dag, för barn som väger mindre än 40 kg. Den

högsta rekommenderade dosen är 5 mg (0,5 ml) för varje kg kroppsvikt, två gånger per dag, för barn

som väger från 40 kg till mindre än 50 kg. Doseringstabeller följer nedan.

När Lacosamide G.L. används som enda behandling – Detta anges endast som information. Din läkare

kommer att beräkna rätt dos för dig.

Används två gånger dagligen

för barn från 4 års ålder som

väger mindre än 40 kg:

Vikt

0,1 ml/kg

Startdos

0,2 ml/kg

0,3 ml/kg

0,4 ml/kg

0,5 ml/kg

0,6 ml/kg

Maximal

rekommenderad

10 kg

1 ml

2 ml

3 ml

4 ml

5 ml

6 ml

15 kg

1,5 ml

3 ml

4,5 ml

6 ml

7,5 ml

9 ml

20 kg

2 ml

4 ml

6 ml

8 ml

10 ml

12 ml

25 kg

2,5 ml

5 ml

7,5 ml

10 ml

12,5 ml

15 ml

30 kg

3 ml

6 ml

9 ml

12 ml

15 ml

18 ml

35 kg

3,5 ml

7 ml

10,5 ml

14 ml

17,5 ml

21 ml

Används två gånger dagligen

för barn och ungdomar från 4 års ålder som

väger 40 kg till

mindre än

50 kg

Vikt

0,1 ml/kg

Startdos

0,2 ml/kg

0,3 ml/kg

0,4 ml/kg

0,5 ml/kg

Maximal

rekommenderad

40 kg

4 ml

8 ml

12 ml

16 ml

20 ml

45 kg

4,5 ml

9 ml

13,5 ml

18 ml

22,5 ml

När du använder Lacosamide G.L. tillsammans med andra läkemedel mot epilepsi

Din läkare kommer att bestämma dosen Lacosamide G.L. baserat på din kroppsvikt.

För barn från 4 års ålder med en kroppsvikt på mindre än 20 kg:

Den vanliga startdosen är 1 mg (0,1 ml) för varje kilogram (kg) kroppsvikt, två gånger per dag.

Din läkare kan sedan öka dosen som tas två gånger dagligen, med 1 mg (0,1 ml) för varje kg

kroppsvikt, varje vecka. Detta pågår tills du når en underhållsdos. Den högsta rekommenderade dosen

är 5 mg (0,5 ml) för varje kg kroppsvikt, två gånger per dag. En doseringstabell följer nedan.

När Lacosamide G.L. används tillsammans med andra läkemedel mot epilepsi –

Barn över 4 år som

väger mindre än 20 kg

– Detta anges endast som information. Din läkare kommer att beräkna rätt dos

för dig.

Används två gånger dagligen

för barn från 4 års ålder som

väger mindre än 20 kg

Vikt

0,1 ml/kg

Startdos

0,2 ml/kg

0,3 ml/kg

0,4 ml/kg

0,5 ml/kg

0,6 ml/kg

Maximal

rekommenderad

10 kg

1 ml

2 ml

3 ml

4 ml

5 ml

6 ml

15 kg

1,5 ml

3 ml

4,5 ml

6 ml

7,5 ml

9 ml

För barn från 4 års ålder med en kroppsvikt på 20 kg till mindre än 30 kg:

Den vanliga startdosen är 1 mg (0,1 ml) för varje kilogram (kg) kroppsvikt, två gånger per dag.

Din läkare kan sedan öka din dos, som tas två gånger dagligen, med 1 mg (0,1 ml) för varje kg

kroppsvikt, varje vecka. Detta pågår tills du når en underhållsdos. Den högsta rekommenderade dosen

är 5 mg (0,5 ml) för varje kg kroppsvikt, två gånger per dag. En doseringstabell följer nedan.

När Lacosamide G.L. används tillsammans med andra läkemedel mot epilepsi –

Barn och ungdomar

som väger från 20 kg till mindre än 30 kg

– Detta anges endast som information. Din läkare

kommer att beräkna rätt dos för dig.

Används två gånger dagligen

för barn och ungdomar från 4 års ålder som väger från

20 kg till

mindre än 30 kg

Vikt

0,1 ml/kg

Startdos

0,2 ml/kg

0,3 ml/kg

0,4 ml/kg

0.5 ml/kg

Maximal

rekommenderad

20 kg

2 ml

4 ml

6 ml

8 ml

10 ml

25 kg

2,5 ml

5 ml

7,5 ml

10 ml

12,5 ml

För barn från 4 års ålder med en kroppsvikt på 30 kg till mindre än 50 kg:

Den vanliga startdosen är 1 mg (0,1 ml) för varje kilogram (kg) kroppsvikt, två gånger per dag.

Din läkare kan sedan öka din dos, som tas två gånger dagligen, med 1 mg (0,1 ml) för varje kg

kroppsvikt, varje vecka. Detta pågår tills du når en underhållsdos. Den högsta rekommenderade dosen

är 4 mg (0,4 ml) för varje kg kroppsvikt, två gånger per dag. En doseringstabell följer nedan.

När Lacosamide G.L. används tillsammans med andra läkemedel mot epilepsi –

Barn och ungdomar

som väger från 30 kg till mindre än 50 kg

– Detta anges endast som information. Din läkare

kommer att beräkna rätt dos för dig.

Används två gånger dagligen

för barn och ungdomar från 4 års ålder som väger från

30 kg till

mindre än 50 kg

Vikt

0,1 ml/kg

Startdos

0,2 ml/kg

0,3 ml/kg

0,4 ml/kg

Maximal

rekommenderad dos

30 kg

3 ml

6 ml

9 ml

12 ml

35 kg

3,5 ml

7 ml

10,5 ml

14 ml

40 kg

4 ml

8 ml

12 ml

16 ml

45 kg

4,5 ml

9 ml

13,5 ml

18 ml

Om du har tagit för stor mängd av Trelema

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

Om du slutar att använda Lacosamide G.L.

Om läkaren beslutar att avsluta din behandling med Lacosamide G.L. kommer denne att sänka dosen

stegvis. Detta görs för att förhindra att din epilepsi kommer tillbaka eller blir värre.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Biverkningar i centrala nervsystemet, såsom yrsel, kan öka efter en enkel laddningsdos.

Tala med läkare eller apotekspersonal om du upplever något av följande

Mycket vanliga

(kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare)

Huvudvärk

Yrsel eller illamående

Dubbelseende (diplopi)

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

Balanssvårigheter, skakningar (tremor), stickningar (parestesi) eller muskelspasmer, lätt för att

ramla och få blåmärken

Minnessvårigheter, svårighet att tänka eller hitta ord, förvirring

Snabba och okontrollerade ögonrörelser (nystagmus), dimsyn

Stark känsla av yrsel (svindel), berusningskänsla

Kräkningar, muntorrhet, förstoppning, matspjälkningsbesvär, gasbildning i magen eller

tarmarna, diarré

Minskad känsel eller känslighet, svårighet att artikulera ord, uppmärksamhetsstörning

Ljud i öronen såsom sus, ringningar eller visslingar

Irritabilitet, svårt att sova, depression

Sömnighet, trötthet eller svaghet (asteni)

Klåda, hudutslag

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

Långsam hjärtrytm, hjärtklappningar, oregelbunden puls eller andra förändringar i ditt hjärtas

elektriska aktivitet (störningar i hjärtats retledningssystem)

Överdriven känsla av välbefinnande, att se och/eller höra saker som inte är verkliga

Allergisk reaktion mot läkemedlet, nässelfeber

Blodprover som visar avvikande leverfunktion, leverskada

Tankar på självmord eller att skada dig själv eller självmordsförsök: tala omedelbart med din

läkare

Ilska eller upprördhet

Onormalt tänkande eller förlorad kontakt med verkligheten

Allvarlig allergisk reaktion som orsakar svullnad i ansikte, hals, händer, fötter, vrister eller nedre

delen av benen

Svimning

Svårigheter att koordinera dina rörelser eller gå

Har rapporterats

(förekommer hos ett okänt antal användare)

Halsont, hög feber och fler infektioner än normalt. Blodprov kan visa en allvarlig minskning av

en viss typ av vita blodkroppar (agranulocytos)

En allvarlig hudreaktion vilken kan omfatta hög feber och andra influensaliknande symtom,

utslag i ansiktet, utbrett hudutslag, svullna körtlar (förstorade lymfkörtlar). Blodprov kan visa

ökade nivåer av leverenzymer och en typ av vita blodkroppar (eosinofili)

Utbrett hudutslag med blåsor och hudavlossning, särskilt runt munnen, näsan, ögonen och

könsorganet (Stevens-Johnsons syndrom) och en allvarligare form som orsakar hudavlossning

på mer än 30 % av kroppsytan (toxisk epidermal nekrolys)

Kramper

Onormalt snabb puls (ventrikulär takyarytmi).

Ytterligare biverkningar när det ges som intravenös infusion

Det kan förekomma lokala biverkningar.

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

Smärta, obehag eller irritation vid injektionsstället.

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

Rodnad vid injektionsstället

Ytterligare biverkningar hos barn

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 barn)

Rinnsnuva (nasofaryngit)

Feber (pyrexi)

Halsont(laryngit)

Äter mindre än normalt

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 barn)

Sömnighet eller brist på energi

Har rapporterats

(förekommer hos ett okänt antal barn)

Förändrat beteende, verkar inte vara sig själv

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se

detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Lacosamide G.L. ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och injektionsflaskan/ampullen efter EXP.

Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Får ej frysas.

Varje injektionsflaska/ampull med Lacosamide G.L. infusionsvätska får endast användas en gång

(engångsbruk). Ej använd lösning ska kastas.

Endast klar lösning fri från partiklar och färgförändringar ska användas.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är lakosamid.

1 ml Lacosamide G.L. infusionsvätska, lösning innehåller 10 mg lakosamid.

1 injektionsflaska innehåller 10 ml Lacosamide G.L. infusionsvätska, lösning motsvarande

100 mg lakosamid.

1 ampull innehåller 20 ml Lacosamide G.L. infusionsvätska, lösning motsvarande 200 mg

lakosamid.

Övriga innehållsämnen är: natriumhydroxid, saltsyra (för pH-justering), natriumhydroxid (för

pH-justering, vatten för injektionsvätskor.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Lacosamide G.L. 10 mg/ml infusionsvätska, lösning är en klar färglös lösning.

Lacosamide G.L. infusionsvätska, lösning tillhandahålls i förpackningar om 1 injektionsflaska/ampull

eller 5 injektionsflaskor/ampuller. Varje injektionsflaska innehåller 10 ml. Varje ampull innehåller

20 ml.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

G.L. Pharma GmbH, Schlossplatz 1, 8502 Lannach, Österrike

Denna bipacksedel ändrades senast

2021-02-16

<----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------->

Följande uppgifter är endast avsedda för hälso- och sjukvårdspersonal:

Detta läkemedel är endast avsett för engångsbruk och all oanvänd lösning ska kastas.

Lacosamide G.L. infusionsvätska, lösning har visats vara fysikaliskt kompatibel och kemiskt stabil vid

blandning med följande spädningsvätskor, i minst 48 timmar vid förvaring i glasflaskor eller PVC-

påsar i temperaturer upp till 25 °C.

Spädningsvätskor:

Natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning

Glukos 50 mg/ml (5 %) injektionsvätska, lösning

Ringers lösning injektionsvätska, lösning

Natriumklorid och glukos, injektionsvätska, lösning (natriumklorid 0,18 % w/v och glukos 4 %

w/v)

Ringerlaktat injektionsvätska, lösning

Produkt med partiklar eller färgförändring ska inte användas.

Efter spädning:

Kemisk och fysikalisk stabilitet har visats under 48 timmar vid temperatur upp till 25 °C för läkemedel

som blandats med spädningsvätskor nämnda i avsnitt 6.6 och som förvarats i glas eller PVC-påsar. Ur

ett mikrobiologiskt perspektiv ska läkemedlet användas omedelbart. Om den inte används omedelbart

vilar ansvaret för hållbarhetstider och förvaring före och under användning på användaren. Denna

förvaring ska normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2-8 ºC såvida inte spädning har utförts under

kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Lacosamide G.L. 10 mg/ml infusionsvätska, lösning

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje ml infusionsvätska, lösning innehåller 10 mg lakosamid.

Varje injektionsflaska med 10 ml infusionsvätska, lösning innehåller 100 mg lakosamid.

Varje ampull med 20 ml infusionsvätska, lösning innehåller 200 mg lakosamid.

Hjälpämnen med känd effekt

Varje ml infusionsvätska, lösning innehåller 3,0 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Infusionsvätska, lösning

Klar färglös lösning

pH 4,25

Osmolaritet 275 till 320 mOsm/kg

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Lacosamide F.G. är avsett som monoterapi och tilläggsbehandling vid partiella anfall med eller utan

sekundär generalisering hos vuxna, ungdomar och barn från 4 års ålder med epilepsi.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Behandling med lakosamid kan inledas med antingen oral eller intravenös administrering.

Infusionsvätska, lösning är ett alternativ för patienter när oral administrering för tillfället inte är möjlig.

Det är upp till läkaren att bedöma den totala behandlingstiden med lakosamid intravenöst. Det finns

erfarenhet från kliniska prövningar med infusion av lakosamid två gånger dagligen som

tilläggsbehandling i upp till 5 dagar. Konvertering till eller från oral och intravenös administrering kan

göras direkt utan titrering. Den totala dygnsdosen och administreringen två gånger dagligen bör

bibehållas. Patienter med kända konduktionsstörningar, som samtidigt behandlas med läkemedel som

förlänger PR-intervallet, eller med allvarlig hjärtsjukdom (t.ex. ischemisk hjärtsjukdom eller

hjärtsvikt) ska övervakas noggrant vid behandling med lakosamid-doser över 400 mg/dygn (se

Administreringssätt nedan och avsnitt 4.4).

Lakosamid måste administreras 2 gånger dagligen (vanligtvis en gång på morgonen och en gång på

kvällen).

Ungdomar och barn som väger 50 kg eller mer samt vuxna

I följande tabell sammanfattas den rekommenderade doseringen för ungdomar och barn som väger 50

kg eller mer samt för vuxna. Mer detaljerad information anges i tabellen nedan.

Monoterapi

Tilläggsbehandling

100 mg/dag eller 200 mg/dag

100 mg/dag

Startdos

Enkel laddningsdos

(om relevant)

200 mg

200 mg

Titrering (stegvis)

50 mg två gånger dagligen

(100 mg/dag) veckovis

at weekly intervals

50 mg två gånger dagligen

(100 mg/dag) veckovis

at weekly intervals

Maximal rekommenderad dos

upp till 600 mg/dag

upp till 400 mg/dag

Monoterapi

Rekommenderad startdos är 50 mg två gånger dagligen vilken bör ökas till en initial terapeutisk dos

om 100 mg två gånger dagligen efter en vecka.

Behandling med lakosamid kan också initieras med en dos om 100 mg två gånger dagligen baserat på

läkarens bedömning av behovet av att minska anfall gentemot potentiella biverkningar.

Beroende på svar och tolerabilitet kan underhållsdosen veckovis ökas med ytterligare 50 mg två

gånger dagligen (100 mg/dygn) upp till en högsta rekommenderad dos om 300 mg två gånger dagligen

(600 mg/dygn).

Hos patienter som har nått en högre dos än 400 mg/dygn och som behöver ytterligare ett

antiepileptikum, ska nedanstående rekommendation för tilläggsbehandling följas.

Tilläggsbehandling

Rekommenderad startdos är 50 mg två gånger dagligen, vilken bör ökas till en initial terapeutisk dos

om 100 mg två gånger dagligen efter en vecka. Beroende på svar och tolerabilitet kan underhållsdosen

veckovis ökas med ytterligare 50 mg två gånger dagligen (100 mg/dygn) upp till en högsta

rekommenderad dos om 400 mg/dygn (200 mg två gånger dagligen).

Initiering av lakosamidbehandling med en laddningsdos

Behandling med lakosamid kan även initieras med en enkel laddningsdos om 200 mg, följt ungefär

12 timmar senare av en underhållsdos om 100 mg två gånger om dagen (200 mg/dygn). Efterföljande

dosjusteringar bör ske i enlighet med individuellt svar och tolerabilitet enligt beskrivningen ovan. En

laddningsdos kan ges till patienter i situationer där läkaren finner det motiverat att snabbt uppnå steady

state-plasmakoncentrationer och terapeutisk effekt för lakosamid. Laddningsdosen bör administreras

under medicinsk övervakning med beaktande av den ökade risken för allvarlig hjärtarytmi och

biverkningar i centrala nervsystemet (se avsnitt 4.8). Administrering av en laddningsdos har inte

studerats vid akuta tillstånd såsom

status epilepticus

Utsättning

I enlighet med gällande klinisk praxis rekommenderas att eventuell utsättning av lakosamid sker

gradvis (t.ex. nedtrappning av dygnsdosen med 200 mg/vecka).

Hos patienter som utvecklar allvarlig hjärtarytmi ska en bedömning av det kliniska nytta-

/riskförhållandet utföras och vid behov ska lakosamid sättas ut.

Särskilda populationer

Äldre (över 65 år)

Dosjustering är inte nödvändig hos äldre patienter. Åldersrelaterad minskad njurclearance med en

ökning i AUC-nivåer bör beaktas hos äldre patienter (se ’Nedsatt njurfunktion’ nedan och avsnitt 5.2).

Det finns begränsade kliniska data från äldre patienter med epilepsi, särskilt vid behandling med doser

över 400 mg/dygn (se avsnitt 4.4, 4.8 och 5.1).

Nedsatt njurfunktion

Dosjustering är inte nödvändig hos vuxna och pediatriska patienter med milt till måttligt nedsatt

njurfunktion (kreatininclearance [CL

] >30 ml/min). Hos pediatriska patienter som väger 50 kg eller

mer samt hos vuxna patienter med milt till måttligt nedsatt njurfunktion kan en laddningsdos om

200 mg övervägas, dock bör ytterligare dostitrering (>200 mg dagligen) göras med försiktighet. Hos

pediatriska patienter som väger 50 kg eller mer och hos vuxna patienter med gravt nedsatt njurfunktion

≤30 ml/min) eller med njursjukdom i slutstadiet rekommenderas en maximal dos om

250 mg/dygn och dostitrering bör göras med försiktighet. Om en laddningsdos är indicerad, bör en

initial dos om 100 mg följas av en dosregim på 50 mg två gånger dagligen under den första veckan.

Hos pediatriska patienter som väger mindre än 50 kg och har gravt nedsatt njurfunktion (CL

≤ 30 ml/min) och hos de med njursjukdom i slutstadiet rekommenderas en minskning på 25 % av den

maximala dosen. För alla patienter som kräver dialys rekommenderas ett tillägg av upp till 50 % av

den delade dagliga dosen direkt efter avslutad dialys. Behandling av patienter med njursjukdom i

slutstadiet bör ske med försiktighet på grund av liten klinisk erfarenhet och ackumulering av en

metabolit (utan känd farmakologisk aktivitet).

Nedsatt leverfunktion

En maximal dos om 300 mg/dag rekommenderas för pediatriska patienter som väger 50 kg eller mer

samt för vuxna patienter med milt till måttligt nedsatt leverfunktion.

Dostitrering till dessa patienter bör ske med försiktighet med hänsyn tagen till samtidigt nedsatt

njurfunktion. För ungdomar och vuxna som väger 50 kg eller mer kan en laddningsdos om 200 mg

övervägas, dock bör ytterligare dostitrering (>200 mg dagligen) göras med försiktighet. Hos

pediatriska patienter som väger mindre än 50 kg och har milt till måttligt nedsatt leverfunktion bör

man, baserat på data från vuxna, minska den maximala dosen med 25 %. Farmakokinetiken hos

lakosamid har inte utvärderats hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2).

Lakosamid ska endast ges till vuxna och pediatriska patienter med gravt nedsatt leverfunktion när den

terapeutiska nyttan förväntas överväga eventuella risker. Dosen kan behöva justeras under noggrann

övervakning av sjukdomsaktivitet och potentiella biverkningar hos patienten.

Pediatrisk population

Läkaren bör förskriva den lämpligaste läkemedelsformen och styrkan i enlighet med vikt och dosering.

Ungdomar och barn som väger 50 kg eller mer

För ungdomar och barn som väger 50 kg eller mer gäller samma dosering som för vuxna (se ovan).

Barn (från 4 år) och ungdomar som väger mindre än 50 kg

Monoterapi

Rekommenderad startdos är 2 mg/kg/dag, vilket bör höjas till en initial terapeutisk dos om

4 mg/kg/dag efter en vecka.

Beroende på svar och tolerabilitet kan underhållsdosen ökas med ytterligare 2 mg/kg/dag varje vecka.

Dosen bör ökas gradvis tills man får ett optimalt svar. Hos barn som väger mindre än 40 kg

rekommenderas en maximal dos på upp till 12 mg/kg/dag. Hos barn som väger från 40 till mindre än

50 kg rekommenderas en maximal dos på 10 mg/kg/dag.

I följande tabell sammanfattas den rekommenderade doseringen vid monoterapi för barn och

ungdomar som väger mindre än 50 kg.

2 mg/kg/dag

Startdos

Enkel laddningsdos

Rekommenderas ej

Titrering (stegvis)

2 mg/kg/dag varje vecka

Maximal rekommenderad dos för patienter < 40 kg

upp till 12 mg/kg/dag

Maximal rekommenderad dos för patienter ≥ 40 kg

till < 50 kg

upp till 10 mg/kg/dag

Tabellerna nedan ger exempel på volymer av infusionsvätska, lösning, per administrering beroende på

den förskrivna dosen och kroppsvikten. Den exakta volymen infusionsvätska, lösning, beräknas

baserat på barnets exakta kroppsvikt.

Vikt

0,1 ml/kg

(1 mg/kg)

Startdos

0,2 ml/kg

(2 mg/kg)

0,3 ml/kg

(3 mg/kg)

0,4 ml/kg

(4 mg/kg)

0,5 ml/kg

(5 mg/kg)

0,6 ml/kg

(6 mg/kg)

Maximal

rekommend-

erad dos

10 kg

1 ml

(10 mg)

2 ml

(20 mg)

3 ml

(30 mg)

4 ml

(40 mg)

5 ml

(50 mg)

6 ml

(60 mg)

15 kg

1,5 ml

(15 mg)

3 ml

(30 mg)

4,5 ml

(45 mg)

6 ml

(60 mg)

7,5 ml

(75 mg)

9 ml

(90 mg)

20 kg

2 ml

(20 mg)

4 ml

(40 mg)

6 ml

(60 mg)

8 ml

(80 mg)

10 ml

(100 mg)

12 ml

(120 mg)

25 kg

2,5 ml

(25 mg)

5 ml

(50 mg)

7,5 ml

(75 mg)

10 ml

(100 mg)

12,5 ml

(125 mg)

15 ml

(150 mg)

30 kg

3 ml

(30 mg)

6 ml

(60 mg)

9 ml

(90 mg)

12 ml

(120 mg)

15 ml

(150 mg)

18 ml

(180 mg)

35 kg

3,5 ml

(35 mg)

7 ml

(70 mg)

10,5 ml

(105 mg)

14 ml

(140 mg)

17,5 ml

(175 mg)

21 ml

(210 mg)

Vikt

0,1 ml/kg

(1 mg/kg)

Startdos

0,2 ml/kg

(2 mg/kg)

0,3 ml/kg

(3 mg/kg)

0,4 ml/kg

(4 mg/kg)

0,5 ml/kg

(5 mg/kg)

Maximal

rekommenderad

40 kg

4 ml

(40 mg)

8 ml

(80 mg)

12 ml

(120 mg)

16 ml

(160 mg)

20 ml

(200 mg)

45 kg

4,5 ml

(45 mg)

9 ml

(90 mg)

13,5 ml

(135 mg)

18 ml

(180 mg)

22,5 ml

(225 mg)

Monoterapidoser

tas två gånger dagligen

för barn från 4 års ålder som

väger mindre än 40 kg

Barn och ungdomar mindre än 50 kg bör helst starta behandlingen med

Lacosamide G.L.10

mg/ml sirap. Lacosamide G.L. 10 mg/ml

infusionsvätska, lösning, är ett alternativ för patienter

när oral administrering för tillfället inte är möjlig

Monoterapidoser som

tas två gånger dagligen

för barn

och ungdomar

från 4 års ålder som

väger från

40 kg till mindre än 50 kg

(1) (2)

Barn och ungdomar som väger mindre än

50 kg bör helst starta behandling med Lacosamide G.L.

10 mg/ml sirap. Lacosamide G.L. 10 mg/ml infusionsvätska, lösning är ett alternativ för

patienter

när oral administrering för tillfället inte är möjlig

Doseringen för ungdomar som väger 50 kg eller mer är samma som för vuxna.

Tilläggsbehandling

Den rekommenderade startdosen är 2 mg/kg/dag, som bör höjas till en initial terapeutisk dos om

4 mg/kg/dag efter en vecka.

Beroende på svar och tolerabilitet kan underhållsdosen ökas med ytterligare 2 mg/kg/dag varje vecka.

Dosen bör ökas gradvis tills man får ett optimalt svar. Hos barn som väger mindre än 20 kg

rekommenderas en maximal dos på upp till 12 mg/kg/dag, på grund av förhöjt clearance jämfört med

vuxna. Hos barn som väger från 20 till mindre än 30 kg rekommenderas en maximal dos på

10 mg/kg/dag och hos barn som väger från 30 till mindre än 50 kg rekommenderas en maximal dos på

8 mg/kg/dag, även om det i öppna studier (se avsnitt 4.8 och 5.2) har använts en dos på upp till

12 mg/kg/dag av ett litet antal av dessa barn.

I följande tabell sammanfattas den rekommenderade doseringen vid tilläggsbehandling för barn och

ungdomar som väger mindre än 50 kg.

Vikt

0,1 ml/kg

(1 mg/kg)

Startdos

0,2 ml/kg

(2 mg/kg)

0,3 ml/kg

(3 mg/kg)

0,4 ml/kg

(4 mg/kg)

0,5 ml/kg

(5 mg/kg)

0,6 ml/kg

(6 mg/kg)

Maximal

rekommenderad

10 kg

1 ml

(10 mg)

2 ml

(20 mg)

3 ml

(30 mg)

4 ml

(40 mg)

5 ml

(50 mg)

6 ml

(60 mg)

15 kg

1,5 ml

(15 mg)

3 ml

(30 mg)

4,5 ml

(45 mg)

6 ml

(60 mg)

7,5 ml

(75 mg)

9 ml

(90 mg)

Vikt

0,1 ml/kg

(1 mg/kg)

Startdos

0,2 ml/kg

(2 mg/kg)

0,3 ml/kg

(3 mg/kg)

0,4 ml/kg

(4 mg/kg)

0,5 ml/kg

(5 mg/kg)

Maximal

rekommenderad

20 kg

2 ml

(20 mg)

4 ml

(40 mg)

6 ml

(60 mg)

8 ml

(80 mg)

10 ml

(100 mg)

25 kg

2,5 ml

(25 mg)

5 ml

(50 mg)

7,5 ml

(75 mg)

10 ml

(100 mg)

12,5 ml

(125 mg)

Vikt

0,1 ml/kg

(1 mg/kg)

Startdos

0,2 ml/kg

(2 mg/kg)

0,3 ml/kg

(3 mg/kg)

0,4 ml/kg

(4 mg/kg)

Maximal

rekommenderad dos

30 kg

3 ml (30 mg)

6 ml (60 mg)

9 ml (90 mg)

12 ml (120 mg)

35 kg

3,5 ml (35 mg)

7 ml (70 mg)

10,5 ml (105 mg)

14 ml (140 mg)

40 kg

4 ml (40 mg)

8 ml (80 mg)

12 ml (120 mg)

16 ml (160 mg)

45 kg

4,5 ml (45 mg)

9 ml (90 mg)

13,5 ml (135 mg)

18 ml (180 mg)

2 mg/kg/dag

Startdos

Enkel laddningsdos

Rekommenderas ej

Titrering (stegvis)

2 mg/kg/dag varje vecka

Maximal rekommenderad dos för patienter < 20 kg

upp till 12 mg/kg/dag

Maximal rekommenderad dos för patienter ≥ 20 kg

till < 30 kg

upp till 10 mg/kg/dag

Maximal rekommenderad dos för patienter ≥ 30 kg

till < 50 kg

upp till 8 mg/kg/dag

I tabellerna nedan anges riktlinjer för volymer av infusionsvätska, lösning, per administrering

beroende på den förskrivna dosen och kroppsvikten. Den exakta volymen infusionsvätska, lösning,

beräknas baserat på barnets exakta kroppsvikt.

Tilläggsbehandling som

tas två gånger dagligen

för barn från 4 års ålder som

väger mindre än

20 kg

Barn och ungdomar mindre än

50 kg bör helst starta behandlingen med Lacosamide G.L.

10 mg/ml sirap. Lacosamide G.L. 10 mg/ml infusionsvätska, lösning är ett alternativ för patienter

när oral administrering för tillfället inte är möjlig.

Tilläggsbehandling

tas

två gånger dagligen

för barn och ungdomar från 4 års ålder

som väger

från

20 kg till mindre än 30 kg

Barn och ungdomar mindre än

50 kg bör helst starta behandlingen med Lacosamide G.L.

10 mg/ml sirap. Lacosamide G.L. 10 mg/ml infusionsvätska, lösning är ett alternativ för patienter

när oral administrering för tillfället inte är möjlig.

Tilläggsbehandling som

tas två gånger dagligen

för barn och ungdomar från 4 års ålder som

väger från

30 kg till mindre än 50 kg

Barn och ungdomar mindre än

50 kg bör helst starta behandlingen med Lacosamide G.L.

10 mg/ml sirap. Lacosamide G.L. 10 mg/ml infusionsvätska, lösning är ett alternativ för patienter

när oral administrering för tillfället inte är möjlig.

Laddningsdos

Administrering av laddningsdos har inte studerats hos barn. Användning av laddningsdos

rekommenderas inte för ungdomar och barn som väger mindre än 50 kg.

Barn under 4 år

Säkerhet och effekt för lakosamid för barn under 4 år har ännu inte fastställts. Inga data finns

tillgängliga.

Administreringssätt

Intravenös användning.

Infusionslösningen ges under 15 till 60 minuter två gånger dagligen.

Vid administrering av doser > 200 mg per infusion (dvs > 400 mg/dygn) rekommenderas en

infusionstid på minst 30 minuter.

Lacosamide G.L.

infusionslösning kan administreras intravenöst utan ytterligare spädning eller kan

spädas med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionslösning, glukos 50 mg/ml (5 %)

injektionslösning eller Ringerlaktat injektionslösning.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Känt AV-block av grad II eller III.

4.4

Varningar och försiktighet

Suicidtankar och självmordsbeteende

Suicidtankar och självmordsbeteende har rapporterats hos patienter som behandlats med antiepileptika

för flera indikationer. En metaanalys av randomiserade placebokontrollerade prövningar med

antiepileptika har också visat en liten ökad risk för suicidtankar och självmordsbeteende. Mekanismen

för denna risk är inte känd och tillgängliga data utesluter inte en eventuell ökad risk för lakosamid.

Patienter bör därför övervakas för tecken på suicidtankar och självmordsbeteende och lämplig

behandling bör övervägas. Patienter (och deras vårdgivare) bör rådas till att uppsöka medicinsk

rådgivning om tecken på suicidtankar och självmordsbeteende uppstår (se avsnitt 4.8).

Hjärtrytm och konduktion

Dosrelaterad förlängning av PR-intervall har observerats med lakosamid i kliniska studier. Lakosamid

ska användas med försiktighet till patienter med underliggande proarytmiska tillstånd, såsom patienter

med kända hjärtkonduktionsstörningar eller allvarlig hjärtsjukdom (t.ex. hjärtischemi/-infarkt,

hjärtsvikt, strukturell hjärtsjukdom eller sjukdomar i hjärtats natriumkanaler) eller patienter som

behandlas med läkemedel som påverkar hjärtats konduktion, däribland antiarytmika och antiepileptika

som blockerar natriumkanaler (se avsnitt 4.5), samt hos äldre patienter. Hos dessa patienter bör EKG-

undersökning övervägas innan dosen av lakosamid ökas till över 400 mg/dygn och efter att lakosamid

titrerats till steady state-nivå.

I de placebokontrollerade prövningarna med lakosamid hos epilepsipatienter rapporterades inte

förmaksflimmer eller -fladder. Dock har båda tillstånden rapporterats i öppna epilepsistudier och efter

marknadsföringen.

AV-block (däribland AV-block II eller högre) har rapporterats efter marknadsföringen. Hos patienter

med proarytmiska tillstånd har ventrikulär takyarytmi rapporterats. I sällsynta fall har dessa händelser

lett till asystoli, hjärtstillestånd och död hos patienter med underliggande proarytmiska tillstånd.

Patienter bör informeras om symtom på hjärtarytmi (t.ex. långsam, snabb eller oregelbunden puls,

hjärtklappning, andnöd, känna sig yr, svimning). Patienter bör rådas att söka omedelbar medicinsk

rådgivning om dessa symtom uppträder.

Yrsel

Behandling med lakosamid har förknippats med yrsel vilket kan öka förekomsten av olyckshändelser

eller fall. Därför bör patienterna rådas till försiktighet tills de vet hur de reagerar på läkemedlet (se

avsnitt 4.8).

Natrium

Detta läkemedel innehåller 30 mg natrium per injektionsflaska eller 60 mg natrium per ampull,

motsvarande 1,5 % eller 3 % av WHO:s rekommenderade maximala dagsintag på 2 g natrium för en

vuxen.

Risk för elektroklinisk försämring vid vissa specifika pediatriska epilepsisyndrom

Säkerhet och effekt för lakosamid hos pediatriska patienter med epilepsisyndrom, där fokala och

generaliserade anfall kan samexistera, som behandlas med lakosamid har ännu inte fastställts.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Lakosamid bör användas med försiktighet hos patienter som behandlas med läkemedel som förknippas

med PR-förlängning (däribland antiepileptika som blockerar natriumkanaler) och hos patienter som

behandlas med antiarytmika. Subgruppsanalys av kliniska prövningar identifierade dock ingen ökning

av magnituden av PR-förlängning hos patienter med samtidig administrering av karbamazepin eller

lamotrigin.

In vitro-

data

Data tyder generellt på att lakosamid har en låg interaktionspotential.

In vitro

-studier tyder på att

enzymen CYP1A2, CYP2B6 och CYP2C9 inte induceras och att CYP1A1, CYP1A2, CYP2A6,

CYP2B6, CYP2C8, CYP2C9, CYP2D6 och CYP2E1 inte hämmas av lakosamid vid

plasmakoncentrationer som setts i kliniska prövningar. En

in vitro

-studie indikerade att lakosamid inte

transporteras av P-glukoprotein i tarmarna.

In vitro

-data visar att CYP2C9, CYP2C19 och CYP3A4 är

kapabla att katalysera bildningen av O-desmetylmetaboliten.

In vivo-

data

Lakosamid varken inhiberar eller inducerar CYP2C19 eller CYP 3A4 i en kliniskt relevant

utsträckning. Lakosamid påverkade inte AUC för midazolam (metaboliseras av CYP3A4, lakosamid

gavs i dosen 200 mg två gånger per dag) men C

för midazolam ökades något (30 %). Lakosamid

påverkade inte farmakokinetiken för omeprazol (metaboliseras av CYP2C19 och CYP 3A4, lakosamid

gavs i dosen 300 mg två gånger per dag).

Omeprazol (40 mg en gång per dag) som inhiberar CYP2C19 gav ingen kliniskt signifikant ändring i

exponeringen för lakosamid. Därför är det inte troligt att substanser som inhiberar CYP2C19 måttligt

påverkar den systemiska exponeringen för lakosamid i en kliniskt relevant utsträckning.

Försiktighet rekommenderas vid samtidig behandling med starka hämmare av CYP2C9 (t.ex.

flukonazol) och CYP3A4 (t.ex. itrakonazol, ketokonazol, ritonavir, klaritromycin) vilka kan medföra

ökad systemisk exponering för lakosamid. Sådana interaktioner har inte fastställts

in vivo

men är

möjliga baserat på

in vitro

-data.

Starka enzyminducerare såsom rifampicin eller Johannesört (

Hypericum perforatum

) kan minska

systemisk exponering av lakosamid i måttlig grad. Därför bör initiering eller utsättning av dessa

enzyminducerare ske med försiktighet.

Antiepileptika

I interaktionsstudier påverkade lakosamid inte signifikant plasmakoncentrationen av karbamazepin och

valproinsyra. Lakosamids plasmakoncentrationer påverkades inte av karbamazepin och valproinsyra.

Populationsfarmakokinetiska analyser av olika åldersgrupper gav en uppskattning om att samtidig

behandling med andra antiepileptika som är kända enzyminducerare (karbamazepin, fenytoin,

fenobarbital i varierande doser) minskade den totala systemiska exponeringen av lakosamid med 25 %

hos vuxna och 17 % hos pediatriska patienter.

Orala antikonceptionsmedel

I en interaktionsstudie fanns ingen kliniskt relevant interaktion mellan lakosamid och de orala

antikonceptionsmedlen etinylestradiol och levonorgestrol. Progesteronkoncentrationer påverkades ej

när läkemedlen gavs samtidigt.

Övriga

Interaktionsstudier visade att lakosamid inte hade någon effekt på farmakokinetiken för digoxin. Det

fanns ingen kliniskt relevant interaktion mellan lakosamid och metformin.

Samtidig administrering av warfarin och lakosamid leder inte till en kliniskt relevant förändring av

farmakokinetiken eller farmakodynamiken hos warfarin.

Även om data beträffande interaktion mellan lakosamid och alkohol saknas så kan en

farmakodynamisk effekt inte uteslutas.

Lakosamid har låg proteinbindning med mindre än 15 %. Därför är kliniskt relevanta interaktioner

med andra läkemedel genom konkurrens om proteinbindningsställen osannolika.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Risk förknippad med epilepsi och antiepileptiska läkemedel i allmänhet

För alla antiepileptika har det visats att förekomsten av missbildningar hos avkomman från kvinnor

behandlade för epilepsi är två till tre gånger högre än de cirka 3 % som förekommer i den allmänna

populationen. I den behandlade populationen har en ökning av missbildningar noterats med polyterapi,

men huruvida behandlingen och/eller sjukdomen är ansvariga har inte kunnat utvärderas.

Dessutom får inte effektiv antiepileptisk behandling avbrytas eftersom försämring av sjukdomen är

skadlig för både moder och foster.

Risk förknippad med lakosamid

Det finns inga adekvata data från användning av lakosamid hos gravida kvinnor. Djurstudier visade

inga teratogena effekter hos råttor eller kaniner, men embryotoxicitet observerades hos råttor och

kaniner vid doser som var toxiska för modern (se avsnitt 5.3). Den potentiella risken för människa är

okänd.

Lakosamid ska inte användas under graviditet såvida det inte är absolut nödvändigt (om fördelen för

modern klart uppväger den potentiella risken för fostret). Om en kvinna beslutar sig för att bli gravid

ska användningen av detta läkemedel noggrant utvärderas ånyo.

Amning

Det är okänt om lakosamid utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte

uteslutas. Djurstudier har visat utsöndring av lakosamid i bröstmjölk. För säkerhets skull ska amning

avbrytas under behandling med lakosamid.

Fertilitet

Inga negativa effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet eller reproduktion har observerats hos råtta vid

doser som gav plasmakoncentrationer (AUC) upp till 2 gånger AUC hos människa vid den maximala

rekommenderade dosen till människa (MRHD).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Lakosamid har liten till måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Behandling med lakosamid har förknippats med yrsel eller dimsyn. Således ska patienterna rådas att

inte köra eller använda potentiellt farliga maskiner tills de vet hur lakosamid påverkar deras förmåga

att utföra sådana aktiviteter.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Baserat på analys av poolade placebokontrollerade kliniska prövningar på 1 308 patienter med partiella

anfall, rapporterade totalt 61,9 % av patienterna randomiserade till lakosamid som tilläggsbehandling

och 35,2 % av patienterna randomiserade till placebo som tilläggsbehandling minst 1 biverkning.

De vanligaste biverkningarna (≥ 10 %) med lakosamidbehandling var yrsel, huvudvärk, illamående

och diplopi. De var vanligen milda till måttliga i intensitet. Vissa var dosrelaterade och kunde lindras

genom dosminskning. Incidens och allvarlighetsgrad av biverkningar i centrala nervsystemet (CNS)

och gastrointestinala biverkningar minskade vanligen med tiden.

I alla dessa kontrollerade studier var avbrytande av behandlingen på grund av biverkningar 12,2 % för

patienter som randomiserats till lakosamid och 1,6 % för patienter som randomiserats till placebo. Den

vanligaste biverkningen som resulterade i avbrytande av behandlingen var yrsel.

Incidensen av CNS-biverkningar såsom yrsel kan vara högre efter en laddningsdos.

Baserat på analys av data från en klinisk ”non-inferiority”-studie avseende monoterapi, som jämförde

lakosamid med karbamazepin CR (controlled release), var de vanligaste rapporterade biverkningarna

(≥ 10 %) för lakosamid huvudvärk och yrsel. Andelen patienter som avbröt behandlingen på grund av

biverkningar var 10,6 % för patienter som behandlats med lakosamid och 15,6 % för patienter som

behandlats med karbamazepin CR.

Biverkningar i tabellform

I tabellen nedan visas frekvenser av biverkningar som rapporterats i kliniska prövningar och efter

marknadsföring. Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10),

mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad.

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Ingen känd

frekvens

Blodet och

lymfsystemet

Agranulocytos

Immunsystemet

Överkänslighet mot

läkemedlet

Läkemedelsutlöst

hudutslag med

eosinofili och

systemiska

symtom

(DRESS)

(1, 2)

Psykiska

störningar

Depression

Förvirringstillstånd

Insomni

Aggression

Agitation

Euforisk

sinnesstämning

Psykotiska

störningar

Självmordsförsök

Suicidtankar

Hallucination

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Ingen känd

frekvens

Centrala och

perifera

nervsystemet

Yrsel

Huvudvärk

Balansstörningar

Minnesförsämring

Kognitiva störningar

Sömnighet

Tremor

Nystagmus

Hypoestesi

Dysartri

Uppmärksamhets-

störning

Parestesi

Synkope

Koordinations-

störningar

Konvulsion

Ögon

Diplopi

Dimsyn

Öron och

balansorgan

Vertigo

Tinnitus

Hjärtat

AV-block

(1, 2)

Bradykardi

(1, 2)

Förmaksflimmer

(1, 2)

Förmaksfladder

(1, 2)

Ventrikulär

takyarytmi

Magtarmkanalen

Illamående

Kräkningar

Konstipation

Flatulens

Dyspepsi

Muntorrhet

Diarré

Lever och

gallvägar

Avvikande

leverfunktionsprov

Förhöjda

leverenzymer

(> 2 × övre

normalvärdet)

Hud och

subkutan vävnad

Pruritus

Utslag

Angioödem

Urtikaria

Stevens-Johnsons

syndrom

Toxisk epidermal

nekrolys

Muskuloskeletala

systemet och

bindväv

Muskelsspasmer

Allmänna symtom

och/eller symtom

vid

administreringsst

ället

Gångrubbning

Asteni

Trötthet

Irritabilitet

Berusningskänsla

Smärta och obehag

vid injektionsstället

Irritation

Erytem

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Ingen känd

frekvens

Skador och

förgiftningar och

behandlings-

komplikationer

Fall

Hudlacerationer

Kontusion

Biverkningar rapporterade efter marknadsföring

Se Beskrivning av utvalda biverkningar

Lokala biverkningar förknippande med intravenös administrering

Rapporterade i öppna studier

Beskrivning av utvalda biverkningar

Användning av lakosamid förknippas med dosrelaterad ökning av PR-intervallet. Biverkningar som

förknippas med förlängning av PR-intervallet (t.ex. AV-block, synkope, bradykardi) kan uppträda. I

kliniska prövningar för tilläggsbehandling hos epilepsipatienter är incidensen av rapporterad AV-block

av grad I mindre vanlig; 0,7 %, 0 %, 0,5 % och 0 % för lakosamid 200 mg, 400 mg, 600 mg respektive

placebo. AV-block av grad II eller högre sågs inte i dessa studier. Emellertid har fall av AV-block av

grad II och III som förknippats med lakosamidbehandling rapporterats efter marknadsföring. I

monoterapistudien som jämförde lakosamid med karbamazepin CR var omfattningen av ökningen av

PR-intervallet för lakosamid jämförbar med den för karbamazepin.

Incidensen för synkope som rapporterats i poolade kliniska prövningar med lakosamid som

tilläggsbehandling var mindre vanlig och det var ingen skillnad mellan epilepsipatienter behandlade

med lakosamid (0,1 %, n=944) och placebo (0,3 %, n=364). I den kliniska prövningen som jämförde

lakosamid som monoterapi med karbamazepin CR rapporterades synkope hos 7 av 444 patienter

(1,6 %) som behandlades med lakosamid och hos 1 av 442 patienter (0,2 %) som behandlades med

karbamazepin CR.

Förmaksflimmer eller -fladder rapporterades inte i kliniska korttidsstudier, emellertid har båda

tillstånden rapporterats i öppna epilepsistudier och efter marknadsföring.

Laboratorieavvikelser

Avvikande leverfunktionsprover har observerats i placebokontrollerade kliniska prövningar med

lakosamid hos vuxna patienter med partiella anfall som tog 1-3 andra antiepileptika samtidigt. Stegring

av ALAT till ≥ 3 gånger det övre normalvärdet inträffade hos 0,7 % (7/935) av lakosamidbehandlade

patienterna och 0 % (0/356) hos placebopatienterna.

Överkänslighetsreaktioner i flera organ

Överkänslighetsrektioner i flera organ (även känd som Drug Reaction with Eosinophilia and Systemic

Symptoms, DRESS) har rapporterats hos patienter behandlade med vissa antiepileptika. Dessa

reaktioner varierar i uttryck men innefattar normalt feber och utslag och kan involvera olika

organsystem. Vid misstanke om överkänslighetsreaktioner i flera organ ska lakosamid sättas ut.

Pediatrisk population

Säkerhetsprofilen för lakosamid i placebokontrollerade (se studiedetaljer i avsnitt 5.1) och i öppna

studier (n=408) av tilläggsbehandling hos barn från 4 år överensstämde med den säkerhetsprofil som

observerats hos vuxna, även om frekvensen av vissa biverkningar (sömnighet, kräkning och

konvulsion) ökade och ytterligare biverkningar (nasofaryngit, pyrexi, faryngit, minskad aptit, letargi

och onormalt beteende) har rapporterats hos pediatriska patienter: nasofaryngit (15,7 %), kräkning

(14,7 %), sömnighet (14,0 %), yrsel (13,5 %), pyrexi (13,0 %), konvulsion (7,8 %), minskad aptit

(5,9 %), faryngit (4,7 %), letargi (2,7 %) och onormalt beteende (1,7 %).

Totalt 67,8 % av de patienter som randomiserats till lakosamid och 58,1 % av de patienter som

randomiserats till placebo rapporterade minst en biverkning.

Beteendemässig, kognitiv och emotionell funktion uppmättes genom frågeformulären Achenbach

CBCL och BRIEF som användes vid baslinjen och under studiernas gång och var huvudsakligen

stabila under prövningsförloppet.

Äldre

I monoterapistudien som jämförde lakosamid med karbamazepin CR tycks typen av biverkningar

relaterade till lakosamid hos äldre patienter (≥ 65 år) vara jämförbar med vad som observerats hos

patienter yngre än 65 år. En högre incidens (≥ 5 % skillnad) av fall, diarré och tremor har dock

rapporterats hos äldre patienter jämfört med hos yngre vuxna patienter. Den vanligast förekommande

hjärtrelaterade biverkningen som rapporterades hos äldre jämfört med den yngre vuxna populationen

var AV-block av grad I. För lakosamid rapporterades detta hos 4,8 % (3/62) av de äldre patienterna

jämfört med 1,6 % (6/382) av unga vuxna patienter. Andelen patienter som avbröt behandlingen med

lakosamid p.g.a. biverkningar var 21,0 % (13/62) av de äldre patienterna jämfört med 9,2 % (35/382)

av unga vuxna patienter. Dessa skillnader mellan äldre och yngre vuxna patienter liknade dem som

observerades i gruppen med aktiv komparator.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9

Överdosering

Symtom

Symtom observerade efter oavsiktliga eller avsiktliga överdoser av lakosamid är främst relaterade till

centrala nervsystemet och magtarmkanalen.

De biverkningar som patienter upplevde vid exponering för doser över 400 mg upp till 800 mg

skiljde sig inte kliniskt från de biverkningar som patienter som fått rekommenderade doser av

lakosamid upplevde.

Biverkningar som har rapporterats efter intag av doser över 800 mg är yrsel, illamående,

kräkningar, krampanfall (generaliserade tonisk-kloniska anfall, status epilepticus).

Överledningsrubbningar i hjärtat, chock och koma har också observerats. Dödsfall har

rapporterats hos patienter efter enskilda akuta överdoser om flera gram av lakosamid.

Behandling

Det finns ingen specifik antidot för lakosamid. Behandling av överdos med lakosamid bör omfatta

allmän understödjande behandling och kan innefatta hemodialys om nödvändigt (se avsnitt 5.2).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antiepileptika, övriga antiepileptika, ATC-kod: N03AX18

Verkningsmekanism

Den aktiva substansen, lakosamid (R-2-acetamido-N-benzyl-3-metoxipropionamid), är en

funktionaliserad aminosyra.

Den exakta mekanismen genom vilken lakosamid utövar sin anitepileptiska effekt på människa

återstår att fullständigt klarlägga.

Elektrofysiologiska studier

in vitro

har visat att lakosamid selektivt ökar långsam inaktivering av

spänningskänsliga natriumkanaler vilket resulterar i stabilisering av hyperexciterbara neuronala

membran.

Farmakodynamisk effekt

Lakosamid skyddar mot partiella och primära generaliserande anfall i ett stort antal djurmodeller och

försenar kindling-utveckling.

I prekliniska försök visade lakosamid i kombination med levetiracetam, karbamazepin, fenytoin,

valproat, lamotrigin, topiramat eller gabapentin synergistiska eller additiva antikonvulsiva effekter.

Klinisk effekt och säkerhet

Vuxen population

Monoterapi

Effekt av lakosamid som monoterapi har visats i en dubbelblind, parallellgrupps-, ”non-inferiority”

jämförelse med karbamazepin CR hos 886 patienter som var 16 år eller äldre med nydiagnostiserad

epilepsi. Patienterna skulle ha haft oprovocerade partiella anfall med eller utan sekundär

generalisering. Patienterna randomiserades till karbamazepin CR eller lakosamid (tabletter) i ett 1:1-

förhållande. Dosen baserades på dosrespons och varierade från 400 till 1200 mg/dygn för

karbamazepin CR och från 200 till 600 mg/dygn för lakosamid. Behandlingstiden var upp till

121 veckor beroende på behandlingssvaret. Andelen patienter med 6 månaders anfallsfrihet

beräknades med hjälp av Kaplan-Meier överlevnadsanalys till 89,8 % för patienter behandlade med

lakosamid och 91,1 % för patienter behandlade med karbamazepin CR. Den justerade absoluta

skillnaden mellan behandlingarna var -1,3 % (95 % KI: -5,5, 2,8). Kaplan-Meier-uppskattningar för

12 månaders anfallsfrihet var 77,8 % för patienter behandlade med lakosamid och 82,7 % för patienter

behandlade med karbamazepin CR.

Andelen äldre patienter 65 år och äldre (62 patienter med lakosamid, 57 patienter med karbamazepin

CR) med 6 månaders anfallsfrihet var jämförbar mellan behandlingsgrupperna och även med vad som

observerats i den totala populationen. Hos den äldre populationen var underhållsdosen av lakosamid

200 mg/dygn hos 55 patienter (88,7 %), 400 mg/dygn hos 6 patienter (9,7 %) och dosen ökades till

över 400 mg/dygn hos 1 patient (1,6 %).

Konvertering till monoterapi

Effekt och säkerhet för lakosamid vid konvertering till monoterapi har utvärderats i en multicenter,

dubbelblind, randomiserad studie med historiska kontroller. I denna studie ingick 425 patienter i

åldern 16 till 70 år med okontrollerade partiella anfall. Patienterna behandlades med stabila doser av 1

eller 2 marknadsförda antiepileptika och randomiserades till att övergå till lakosamid som monoterapi

(antingen 400 mg/dygn eller 300 mg/dygn i förhållande 3:1). Hos behandlade patienter som fullföljde

titreringen och påbörjade utsättning av antiepileptika (284 respektive 99), bibehölls monoterapi hos

71,5 % respektive 70,7 % av patienterna i 57-105 dagar (median 71 dagar), under den planerade

observationsperioden på 70 dagar.

Tilläggsbehandling

Effekten av lakosamid som tilläggsterapi i rekommenderade doser (200 mg/dygn, 400 mg/dygn)

fastställdes i 3 multicenter-, randomiserade, placebokontrollerade kliniska prövningar med en 12-

veckors underhållsperiod. Lakosamid 600 mg/dygn visades också vara effektivt i kontrollerade

prövningar som tilläggsbehandling, även om effekten liknande den för 400 mg/dygn och patienterna i

mindre utsträckning tolererade denna dos på grund av biverkningar från centrala nervsystemet och

magtarmkanalen. Därför rekommenderas inte 600 mg/dygn. Den maximala rekommenderade dosen är

400 mg/dygn. Dessa studier, som omfattade 1 308 patienter med i genomsnitt 23 års partiella anfall i

anamnesen, var designade för att utvärdera effekt och säkerhet för lakosamid vid samtidig

administrering med 1-3 antiepileptika hos patienter med okontrollerade partiella anfall med eller utan

sekundär generalisering. Totalt var andelen patienter med 50 % minskning i anfallsfrekvens 23 %,

34 % och 40 % för placebo, lakosamid 200 mg/dygn respektive 400 mg/dygn.

Farmakokinetiken och säkerheten av en enkel laddningsdos lakosamid intravenöst, fastställdes i en

öppen multicenterstudie designad att utvärdera säkerhet och tolerans för snabb initiering av

lakosamidbehandling med hjälp av en intravenös laddningsdos (inklusive 200 mg) följt av

tilläggsterapi med oral dosering 2 gånger dagligen (motsvarande den intravenösa dosen) hos vuxna

försökspersoner i åldern 16 till 60 år med partiella anfall.

Pediatrisk population

Partiella anfall ger samma kliniska bild hos barn från 4 års ålder som hos vuxna. Effekten av

lakosamid hos barn som är 4 år eller äldre har extrapolerats från data för ungdomar och vuxna med

partiella anfall, där ett liknande svar förväntas, förutsatt att justeringarna av den pediatriska dosen har

tillämpats (se avsnitt 4.2) och säkerheten har demonstrerats (se avsnitt 4.8).

Effekten som visades med hjälp av extrapoleringsprincipen som anges ovan bekräftades av en

dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad studie. Studien bestod av en 8 veckors

baslinjeperiod följt av en 6 veckors titreringsperiod. Lämpliga patienter på en stabil dosregim av 1 till

≤ 3 antiepileptika som fortfarande upplevde minst två partiella anfall under de sista 4 veckorna före

screening, och med en anfallsfri fas på högst 21 dagar i den 8 veckor långa perioden före övergång till

baslinjeperioden, randomiserades till att få antingen placebo (n = 172) eller lakosamid (n = 171).

Doseringen initierades med en dos på 2 mg/kg/dag hos patienter som vägde mindre än 50 kg eller

100 mg/dag hos patienter som vägde 50 kg eller mer, uppdelat på två doser. Under titreringsperioden

justerades lakosamiddoserna med en veckas mellanrum i steg om 1 eller 2 mg/kg/dag hos patienter

som vägde mindre än 50 kg eller 50 eller 100 mg/dag hos patienter som vägde 50 kg eller för att uppnå

måldosintervallet för underhållsperioden.

Patienterna måste ha uppnått den minsta måldosen för sin kroppsviktskategori för de sista 3 dagarna av

titreringsperioden för att kunna gå över till den 10 veckor långa underhållsperioden. Patienterna

kvarstod på stabil lakosamiddos under underhållsperioden eller avbröt och gick över till den blindade

nedtrappningsperioden.

Statistiskt signifikant (p = 0,0003) och kliniskt relevant minskning av frekvensen av partiella anfall per

28 dagar från baslinjen till underhållsperioden observerades mellan lakosamidgruppen och

placebogruppen. Den procentuella minskningen i förhållande till placebo baserad på kovariansanalys

var 31,72 % (95 % KI: 16,342; 44,277).

Totalt var andelen patienter med minst en 50-procentig minskning av frekvensen av partiella anfall per

28 dagar från baslinjen till underhållsperioden 52,9 % i lakosamidgruppen jämfört med 33,3 % i

placebogruppen.

Livskvaliteten bedömd genom Pediatric Quality of Life Inventory visade att patienter i både

lakosamid- och placebogruppen hade en liknande och stabil hälsorelaterad livskvalitet under hela

behandlingsperioden.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Efter intravenös administrering uppnås C

vid slutet av infusionen. Plasmakoncentrationen ökar

proportionellt med dosen efter oral (100-800 mg) och intravenös (50-300 mg) administrering

Distribution

Distributionsvolymen är cirka 0,6 l/kg. Mindre än 15 % av lakosamid är bundet till plasmaproteiner.

Metabolism

95 % av dosen utsöndras i urin som lakosamid och metaboliter. Metaboliseringen av lakosamid har

inte fullständigt karakteriserats.

De huvudsakliga substanserna som utsöndras i urin är oförändrat lakosamid (cirka 40 % av dosen) och

dess O-desmetyl-metabolit mindre än 30 %. En polfraktion som föreslogs vara serinderivat svarade för

cirka 20 % i urin men detekterades endast i små mängder (0-2 %) i humanplasma hos några personer.

Små mängder (0,5-2 %) av andra metaboliter sågs i urin.

In vitro

-data visar att CYP2C9, CYP2C19 och CYP3A4 är kapabla att katalysera bildningen av O-

desmetyl-metaboliten men vilket isoenzym som bidrar mest har inte bekräftats

in vivo

Inga kliniskt relevanta skillnader i lakosamidexponering har observerats vid jämförelse av dess

farmakokinetik hos snabba metaboliserare (med funktionellt CYP2C19) och långsamma

metaboliserare (som saknar funktionellt CYP2C19). Dessutom visade en interaktionsstudie med

omeprazol (CYP2C19-hämmare) inga kliniskt relevanta förändringar av plasmakoncentration av

lakosamid, vilket tyder på att betydelsen av denna väg är ringa. Plasmakoncentrationen av O-

desmetyl-lakosamid är cirka 15 % av lakosamidkoncentrationen i plasma. Denna huvudmetabolit har

ingen känd farmakologisk aktivitet.

Eliminering

Lakosamid elimineras främst från den systemiska cirkulationen via renal utsöndring och

biotransformering. Efter oral och intravenös administrering av radioaktivt märkt lakosamid återfanns

cirka 95 % av den administrerade radioaktiviteten i urinen och mindre än 0,5 % i faeces.

Halveringstiden för lakosamid är cirka 13 timmar. Farmakokinetiken är dosproportionell och konstant

över tiden med en låg intra- och inter-subjekt-variabilitet. Efter dosering två gånger dagligen uppnås

steady state-plasmakoncentrationer efter en 3-dagarsperiod. Plasmakoncentrationen ökar med en

ackumuleringsfaktor om ungefär 2.

En enkel laddningsdos om 200 mg ger ungefärliga steady state-koncentrationer som är jämförbara med

de för oral administrering av 100 mg två gånger dagligen.

Farmakokinetik i särskilda patientgrupper

Kön

Kliniska prövningar visar att kön inte har någon kliniskt signifikant påverkan på lakosamids

plasmakoncentrationer.

Nedsatt njurfunktion

Lakosamids AUC ökade med cirka 30 % hos patienter med milt till måttligt nedsatt njurfunktion och

med cirka 60 % hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion och njursjukdom i slutstadiet som krävde

dialys, jämfört med friska försökspersoner, medan C

var oförändrat.

Lakosamid avlägsnas effektivt från plasma genom dialys. Efter en 4-timmars dialysbehandling

minskades lakosamids AUC med cirka 50 %. Därför rekommenderas dos-supplement efter dialys (se

avsnitt 4.2). Exponeringen för O-desmetyl-metaboliten var flerfaldigt högre hos patienter med måttligt

och gravt nedsatt njurfunktion. I frånvaro av hemodialys hos patienter med njursjukdom i slutstadiet,

var nivåerna högre och ökade kontinuerligt under 24-timmars-provtagningen. Det är okänt om den

ökade metabolitexponeringen vid njursjukdom i slutstadiet kan orsaka biverkningar men ingen

farmakologisk aktivitet av metaboliten har identifierats.

Nedsatt leverfunktion

Patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh B) visade högre plasmakoncentrationer av

lakosamid (cirka 50 % högre AUC

norm

). Den högre exponeringen berodde delvis på en nedsatt

njurfunktion hos de studerade personerna. Minskningen av icke-renal clearance hos patienterna i

studien beräknades ge en AUC-ökning av lakosamid på 20 %. Farmakokinetiken för lakosamid har

inte utvärderats hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2).

Äldre (över 65 år)

I en studie på äldre män och kvinnor som inkluderade 4 patienter > 75 år var AUC cirka 30 %

respektive 50 % högre jämfört med unga män. Detta är delvis relaterat till lägre kroppsvikt.

Skillnaden, normaliserad för kroppsvikt, är 26 % respektive 23 %. En ökad exponeringsvariabilitet

observerades också. Renalt clearance av lakosamid var endast något minskat hos äldre i denna studie.

En generell dosminskning anses inte nödvändig såvida det inte krävs på grund av nedsatt njurfunktion

(se avsnitt 4.2).

Pediatrisk population

Den pediatriska farmakokinetiska profilen för lakosamid fastställdes i en populationsfarmakokinetisk

analys där en liten mängd data gällande plasmakoncentrationer hämtades från en placebokontrollerad

randomiserad studie och tre öppna studier med 414 barn med epilepsi i åldern 6 månader till 17 år. De

administrerade doserna av lakosamid varierade från 2 till 17,8 mg/kg/dag med ett intag två gånger

dagligen, med högst 600 mg/dag för barn som vägde 50 kg eller mer.

Typisk plasmaclearance uppskattades vara 1,04 l/tim, 1,32 l/tim respektive 1,86 l/tim för barn som

vägde 20 kg, 30 kg respektive 50 kg. Som jämförelse uppskattades plasmaclearance hos vuxna (70 kg

kroppsvikt) vara 1,92 l/tim.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I toxikologiska studier var plasmakoncentrationerna av lakosamid desamma eller endast marginellt

högre än de som observerats hos människa, vilket innebär låga eller inga marginaler till human

exponering.

En säkerhetsfarmakologisk studie med intravenös administrering av lakosamid till sövda hundar

visade övergående ökningar i PR-intervall och QRS-komplex-duration samt blodtryckssänkning,

sannolikt på grund av en hjärtdepressiv effekt. Dessa övergående förändringar började vid samma

koncentrationsintervall som efter högsta rekommenderade kliniska dosering. Hos sövda hundar och

Cynomolgus-apor sågs förlångsammad förmaks- och kammaröverledning, atrioventrikulärt block och

atrioventrikulär dissociation vid intravenösa doser om 15-60 mg/kg.

I toxologiska studier med upprepad dosering observerades lätta, reversibla leverförändringar hos råtta,

med början vid omkring 3 gånger klinisk exponering. Dessa förändringar inkluderade ökad levervikt,

hepatocyt-hypertrofi, ökning av leverenzymer i serum och ökning av totalkolesterol och triglycerider.

Frånsett hepatocyt-hypertrofi sågs inga andra histopatologiska förändringar.

I reproduktions- och utvecklingstoxikologiska studier hos gnagare och kanin observerades inga

teratogena effekter förutom en ökning av antalet dödfödda ungar och ungar som dog under

förlossningen, samt något sänkt kullstorlek och kroppsvikt hos ungarna, vid maternella toxiska doser

hos råtta motsvarande systemiska exponeringsnivåer liknande dem som förväntas vid klinisk

exponering. Eftersom högre exponeringsnivåer inte kunde testats på djur på grund av maternell

toxicitet, är data otillräckliga för att tillfyllest karakterisera embryofetotoxisk och teratogen potential

av lakosamid.

Studier på råtta visar att lakosamid och/eller dess metaboliter passerar placentabarriären. De typer av

toxicitet som drabbar juvenila råttor och hundar skiljer sig inte kvalitativt från de typer av toxicitet

som observeras hos vuxna djur. Hos juvenila råttor observerades minskad kroppsvikt vid systemiska

exponeringsnivåer som ungefär motsvarade den förväntade kliniska exponeringen. Hos juvenila

hundar började övergående och dosrelaterade kliniska CNS-symtom observeras vid systemiska

exponeringsnivåer som låg under den förväntade kliniska exponeringen.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Vatten för injektionsvätskor

Natriumklorid

Saltsyra (för pH-justering)

Natriumhydroxid (för pH-justering)

6.2

Inkompatibiliteter

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt 6.6.

6.3

Hållbarhet

3 år

Efter spädning:

Kemisk och fysikalisk stabilitet har visats under 48 timmar vid temperaturer upp till 25 °C för

läkemedel som blandats med spädningsvätskor nämnda i avsnitt 6.6 och som förvarats i glas eller

PVC-påsar. Ur ett mikrobiologiskt perspektiv ska läkemedlet användas omedelbart. Om den inte

används omedelbart vilar ansvaret för hållbarhetstider och förvaring före och under användning på

användaren. Denna förvaring ska normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2-8 ºC såvida inte

spädning har utförts under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Får ej frysas.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt 6.3.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Ampuller av färglöst typ I-glas av OPC-typ (one-point cut) med markerad brytpunkt.

Förpackningar med 1 × 20 ml och 5 × 20 ml.

Injektionsflaskor av färglöst typ I-glas med Teflon-belagda proppar och förseglade med ett

snäpplock av aluminium/polypropen. Förpackningar med 1 × 10 ml och 5 × 10 ml.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Detta läkemedel är endast avsett för engångsbruk, ej använd lösning ska kasseras.

Lacosamide G.L. infusionsvätska, lösning har visats vara fysikaliskt kompatibel och kemiskt stabil vid

blandning med följande spädningsvätskor, i minst 48 timmar vid förvaring i glasflaskor eller PVC-

påsar i temperaturer upp till 25 °C.

Spädningsvätskor:

Natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning

Glukos 50 mg/ml (5 %) injektionsvätska, lösning

Ringers lösning injektionsvätska, lösning

Natriumklorid och glukos, injektionsvätska, lösning (natriumklorid 0,18 % w/v och glukos 4 %

w/v)

Ringerlaktat injektionsvätska, lösning

Produkt med partiklar eller färgförändringar ska inte användas.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

G.L. Pharma GmbH, Schlossplatz 1, 8502 Lannach, Österrike

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

55388

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2018-06-20

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-02-16

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen