Kaspofungin Lorien 70 mg Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

16-01-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

02-09-2021

Aktiva substanser:
kaspofunginacetat
Tillgänglig från:
Laboratorios Lorien S.L.,
ATC-kod:
J02AX04
INN (International namn):
kaspofunginacetat
Dos:
70 mg
Läkemedelsform:
Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning
Sammansättning:
sackaros Hjälpämne; mannitol Hjälpämne; kaspofunginacetat 77,69 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Injektionsflaska, 1 st
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
53399
Tillstånd datum:
2016-10-27

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till patienten

Kaspofungin Lorien 50 mg pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

Kaspofungin Lorien 70 mg pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

kaspofungin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du eller ditt barn får detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Kaspofungin Lorien är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Kaspofungin Lorien

Hur du använder Kaspofungin Lorien

Eventuella biverkningar

Hur Kaspofungin Lorien ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Kaspofungin Lorien är och vad det används för

Kaspofungin Lorien innehåller ett läkemedel som kallas kaspofungin. Det tillhör en grupp läkemedel

som kallas antimykotikum.

Vad Kaspofungin Lorien används för

Kaspofungin Lorien används för att behandla följande infektioner hos barn, ungdomar och vuxna:

allvarliga svampinfektioner i vävnader eller organ (kallad "invasiv candidiasis"). Infektionen

orsakas av svamp (jäst) celler som kallas Candida.

Personer som kan få den här typen av infektion inkluderar nyopererade patienter eller de med

nedsatt immunförsvar. Feber och frossa som inte går över med antibiotikabehandling är de

vanligaste symtomen vid denna typ av infektion.

svampinfektioner i näsan, bihålorna eller lungorna (kallad "invasiv aspergillos") om andra medel

mot svamp inte har haft förväntad effekt eller har orsakat biverkningar. Denna infektion orsakas

av en organism som kallas Aspergillus.

Personer som kan få den här typen av infektion inkluderar de som behandlas med kemoterapi,

de som har genomgått en transplantation och de med nedsatt immunförsvar.

misstänkta svampinfektioner om du har feber och lågt antal vita blodkroppar som inte går över

med antibiotikabehandling. Personer med risk att få en svampinfektion inkluderar de som

nyligen genomgått en operation eller de med nedsatt immunförsvar.

Hur Kaspofungin Lorien fungerar

Kaspofungin Lorien gör svampceller sköra och hindrar svampen från att växa ordentligt. Detta hindrar

infektionen från att sprida sig och ger kroppens naturliga försvar en chans att helt göra sig av med

infektionen.

Kaspofungin som finns i Kaspofungin Lorien kan också vara godkänd för att behandla andra

sjukdomar som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och

sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du använder Kaspofungin Lorien

Använd inte Kaspofungin Lorien:

om du är allergisk mot kaspofungin eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6).

Varningar och försiktighet

Tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska innan du använder Kaspofungin Lorien om:

om du är allergisk mot några andra läkemedel

om du någon gång har haft leverproblem – du kan behöva en annan dos av detta läkemedel

om du redan tar ciklosporin (hjälper till att förebygga avstötning av transplanterade organ eller

för att undertrycka immunsystemet) - eftersom din läkare kan behöva ta ytterligare blodprover

under din behandling

om du någon gång haft andra medicinska problem.

Kaspofungin Lorien kan också orsaka allvarliga hudbiverkningar som Stevens-Johnson syndrom

(SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN).

Andra läkemedel och Kaspofungin Lorien

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel, även receptfria sådana eller naturläkemedel. Detta på grund av att Kaspofungin Lorien kan

påverka sättet på hur andra läkemedel verkar. Andra läkemedel kan även påverka sättet på hur

Kaspofungin Lorien verkar.

Tala om för läkare, sjuksköterska eller apotekspersonal om du tar något av följande läkemedel:

ciklosporin eller takrolimus (hjälper till att förebygga avstötning av transplanterade organ eller

för att undertrycka immunsystemet) eftersom din läkare kan behöva ta ytterligare blodprover

under din behandling

vissa läkemedel mot HIV som efavirenz eller nevirapin

fenytoin eller karbamazepin (används för behandling av kramper)

dexametason (kortisonpreparat)

rifampicin (ett antibiotikum).

Om något av ovanstående stämmer in på dig (eller om du är osäker), tala med läkare, sjuksköterska

eller apotekspersonal innan du får Kaspofungin Lorien.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Kaspofungin Lorien har inte studerats hos gravida kvinnor. Det bör endast användas under

graviditet om den potentiella nyttan överväger den potentiella risken för det ofödda barnet.

Kvinnor som får Kaspofungin Lorien bör inte amma.

Körförmåga och användning av maskiner

Det finns ingen information som tyder på att Kaspofungin Lorien påverkar din förmåga att köra bil

och handha maskiner.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbete

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

3.

Hur du använder Kaspofungin Lorien

Använd alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare

eller apotekspersonal om du är osäker.

Kaspofungin Lorien förbereds och ges alltid av professionell sjukvårdspersonal.

Du kommer få Kaspofungin Lorien:

en gång om dagen

med långsam injektion i en ven (intravenös infusion)

under ungefär 1 timme.

Din läkare kommer att bestämma längden av behandlingen och hur mycket Kaspofungin Lorien du

kommer att få per dag. Din läkare kommer att kontrollera hur väl läkemedlet fungerar för dig. Om du

väger mer än 80 kg kan du behöva en annan dos.

Användning för barn och ungdomar

Dosen för barn och ungdomar kan skilja sig från dosen till vuxna.

Om du har fått för stor mängd av Kaspofungin Lorien

Din läkare kommer att bestämma hur mycket Kaspofungin Lorien du behöver och längden av

behandlingen per dag. Om du är orolig över att du fått för mycket Kaspofungin Lorien, tala med

läkare eller sjuksköterska omedelbart.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Om du får någon av följande biverkningar, tala omedelbart med läkare eller sjuksköterska - du

kan behöva akut sjukvårdsbehandling:

utslag, klåda, värmekänsla, svullnad av ansikte, läppar eller hals eller andningssvårigheter – du

kan ha fått en histaminreaktion av läkemedlet

andningssvårigheter med väsande ljud eller förvärring av befintliga utslag – du kan ha fått en

allergisk reaktion av läkemedlet

hosta, allvarliga andningssvårigheter – om du är vuxen och har invasiv aspergillos kan du få ett

allvarligt andningsproblem som kan resultera i andningssvikt.

hudutslag, flagnande hud, ömmande slemhinnor, nässelutslag, stora områden med flagnande

hud.

Som för alla receptbelagda läkemedel kan vissa biverkningar vara allvarliga. Fråga din läkare efter

mer information.

Andra biverkningar hos vuxna inkluderar:

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

sänkt hemoglobin (minskad mängd syretransporterande ämne i blodet), minskat antal vita

blodkroppar

sänkt albumin (ett slags protein) i blodet, sänkt kalium eller låga kaliumnivåer i blodet

huvudvärk

inflammation i venen

andnöd

diarré, illamående eller kräkningar

förändrade värden för vissa blodanalyser (gäller även förhöjda värden på vissa leverprover)

klåda, utslag, hudrodnad eller ökad svettning

ledsmärta

frossa, feber

klåda vid injektionsstället.

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

förändrade värden för vissa blodanalyser (inklusive blodkoagulationssjukdomar, blodplättar,

röda blodkroppar och vita blodkroppar)

minskad aptit, ökad mängd kroppsvätska, obalans i kroppens salthalt, höga blodsockernivåer i

blodet, låga kalciumnivåer i blodet, låga magnesiumnivåer i blodet, ökade syrahalter i blodet

förvirring, nervös känsla, oförmåga att sova

känsla av yrsel, nedsatt känsel och känslighet (speciellt i huden), skakningar, känsla av trötthet,

smakförändring, stickningar eller domningar

dimsyn, ökat tårmängd, svullna ögonlock, gulfärgning av ögonvitorna

känsla av snabba eller oregelbundna hjärtslag, snabba hjärtslag, oregelbundna hjärtslag, onormal

hjärtrytm, hjärtsvikt

blodvallning, värmevallning, högt blodtryck, lågt blodtryck, rodnad utmed en ven som också är

extremt öm vid beröring

åtstramning av musklerna runt luftvägarna som resulterar i väsande ljud eller hosta, snabb

andhämtning, andfåddhet som väcker dig, syrebrist i blodet, onormala andningsljud, knarrande

ljud i lungorna, väsande, nästäppa, hosta, halsont

buksmärta, smärta i övre delen av buken, väderspänning, förstoppning, sväljsvårigheter,

muntorrhet, dålig matsmältning, gaser, magbesvär, svullnad på grund av vätskeansamling kring

buken

minskat gallflöde, leverförstoring, gulfärgning av hud och/eller ögonvitor, leverskada orsakad

av läkemedel eller kemikalie, leverstörningar

onormal hudvävnad, generell klåda, nässelutslag, olika typer av hudutslag, onormal hud, röda

och ofta kliande fläckar på armar och ben och ibland i ansiktet och på övriga kroppen

ryggsmärta, smärta i en arm eller ben, benvävnadssmärta, muskelsmärta, muskelsvaghet

nedsättning av njurfunktionen, plötslig nedsättning av njurfunktionen

smärta vid kateteringång, besvär vid injektionsstället (rodnad, förhårdnad, smärta, svullnad,

irritation, utslag, nässelutslag, vätskeläckage från katetern in i vävnaden), inflammation i venen

vid injektionsstället

förhöjt blodtryck och ändrade värden för vissa blodanalyser (inklusive njurelektrolyter och

koagulationstest), förhöjda nivåer av läkemedlet du tar vilket försvagar immunförsvaret

bröstobehag, bröstsmärta, känsla av ändrad kroppstemperatur, allmän sjukdomskänsla, allmän

smärta, svullnad av ansikte, svullnad av vrister, händer eller fötter, svullnad, ömhet, känsla av

trötthet.

Ytterligare biverkningar hos barn och ungdomar

Mycket vanliga

(kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

feber.

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

huvudvärk

snabb puls

blodvallning, lågt blodtryck

förändrade värden för vissa blodanalyser (förhöjda värden på vissa leverprover)

klåda, utslag

smärta vid kateterområdet

frossa

förändrade värden för vissa blodanalyser.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se

detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Kaspofungin Lorien ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på förpackningen efter EXP. Utgångsdatumet är den sista

dagen i angiven månad.

Förvaras och transporteras kallt (2˚C - 8˚C).

Så snart Kaspofungin Lorien färdigställts bör den användas omedelbart. Detta på grund av att den inte

innehåller några ämnen som stoppar bakterietillväxt. Endast utbildad sjukvårdspersonal som har läst

hela bruksanvisningen bör färdigställa detta läkemedel (se nedan ”Instruktioner för att lösa upp och

späda Kaspofungin Lorien”).

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är kaspofungin.

Varje flaska Kaspofungin Lorien 50 mg innehåller 50 mg kaspofungin.

Efter upplösning innehåller en milliliter av koncentratet 5,2 mg kaspofungin.

Varje flaska Kaspofungin Lorien 70 mg innehåller 70 mg kaspofungin.

Efter upplösning innehåller en milliliter av koncentratet 7,2 mg kaspofungin.

Övriga innehållsämnen är sackaros, mannitol (E421), bärnstenssyra (E363) och natriumhydroxid

(för pH-justering) (E524).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Kaspofungin Lorien

är ett vitt till benvitt pulver.

Varje förpackning innehåller en injektionsflaska med pulver.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

Laboratorios Lorien S.L

Av. Josep Tarradellas, 8. Ático 1ª

08029 Barcelona

Spain

Tillverkare:

Laboratori Fundació DAU

C/ C, 12-14 Pol. Ind. Zona Franca

08040 Barcelona

Spanien

Denna bipacksedel ändrades senast 2019-01-16

Följande uppgifter är endast avsedda för läkare och hälsovårdspersonal:

Instruktioner för att lösa upp och späda Kaspofungin Lorien 50 mg:

Upplösning av Kaspofungin Lorien

ANVÄND INTE SPÄDNINGSVÄTSKOR INNEHÅLLANDE GLUKOS, eftersom Kaspofungin

Lorien inte är stabilt i spädningsvätskor innehållande glukos. BLANDA ELLER INFUNDERA INTE

Kaspofungin Lorien MED NÅGRA ANDRA LÄKEMEDEL eftersom det inte finns data tillgängligt

angående kompatibiliteten för Kaspofungin Lorien med andra intravenösa substanser, tillsatsämnen

eller läkemedel. Kontrollera visuellt infusionslösningen med avseende på partiklar eller missfärgning.

INSTRUKTION FÖR BEREDNING AV INFUSIONSLÖSNING TILL VUXNA

Steg 1 Beredning i konventionell injektionsflaska

För att lösa upp pulvret, låt injektionsflaskan anta rumstemperatur och tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten

för injektionsvätskor. Koncentrationerna i de upplösta injektionsflaskorna blir 5,2 mg/ml.

Det vita till benvita kompakta frystorkade pulvret kommer att upplösas helt. Blanda varsamt tills en

klar, färglös eller svagt gulaktig lösning erhålls. Kontrollera visuellt den färdiga lösningen med

avseende på partiklar eller missfärgningar. Den färdiga lösningen kan förvaras upp till 24 timmar vid

förvaring i 25 °C eller lägre.

Steg 2 Tillsättning av upplöst Kaspofungin Lorien

till infusionslösning för patient

Som spädningsvätskor till den slutgiltiga infusionslösningen ska natriumkloridlösning för injektion

eller lakterad Ringerlösning användas. Infusionslösningen färdigställs genom att aseptiskt tillsätta den

rätta mängden upplöst koncentrat (enligt tabellen nedan) till en 250 ml infusionspåse eller flaska.

Reducerad infusionsvolym om 100 ml kan användas, om medicinskt nödvändigt, till doserna 50 mg

eller 35 mg dagligen. Använd ej om lösningen är grumlig eller har fällningar.

FÄRDIGSTÄLLANDE AV INFUSIONSLÖSNING TILL VUXNA

DOS*

Volym upplöst

Kaspofungin Lorien

för överföring till

infusionspåse eller

flaska

Standardberedning

(upplöst Kaspofungin

Lorien tillsatt till 250

ml) slutlig

koncentration

Reducerad

infusionsvolym

(upplöst Kaspofungin

Lorien tillsatt till 100

ml) slutlig

koncentration

50 mg

10 ml

0,20 mg/ml

50 mg vid reducerad

volym

10 ml

0,47 mg/ml

35 mg för måttlig

leverfunktionsnedsättning

(från en 50 mg

7 ml

0,14 mg/ml

injektionsflaska)

35 mg för måttlig

leverfunktionsnedsättning

(från en 50 mg

injektionsflaska) vid

reducerad volym

7 ml

0,34 mg/ml

*10,5 ml bör alltid användas för beredning i injektionsflaskor

INSTRUKTION FÖR BEREDNING AV INFUSIONSLÖSNING TILL BARN

Beräkning av kroppsyta för dosering till barn

Innan beredning av infusionslösning, beräkna patientens kroppsyta enligt följande formel (Mosteller´s

formel):

Beredning av 70 mg/m

2

infusionslösning till barn >3 månaders ålder (med en 50 mg

injektionsflaska)

Fastställ den aktuella engångsbolusdosen för behandling av barnet med hjälp av patientens

beräknade kroppsyta (enligt formel ovan) och följande ekvation:

Kroppsyta (m

) X 70 mg/m

= engångsbolusdos

Maximal engångsbolusdos Dag 1 ska ej överstiga 70 mg oavsett patientens beräknade dos.

Låt injektionsflaskan med Kaspofungin Lorien anta rumstemperatur.

Tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten för injektionsvätskor.

Detta upplösta koncentrat kan förvaras upp

till 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre.

Den slutliga koncentrationen av kaspofungin i

injektionsflaskan blir 5,2 mg/ml.

Ta ut mängden läkemedel motsvarande den beräknade engångsbolusdosen (steg 1) från

injektionsflaskan. Överför aseptiskt denna mängd (ml)

av upplöst koncentrat av Kaspofungin

Lorien till en 250 ml infusionspåse (eller flaska) med natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller

0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för injektion. Alternativt kan mängden (ml)

upplöst koncentrat av Kaspofungin Lorien tillsättas till en reducerad volym med

natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller 0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för

injektion, ej överstigande en slutlig koncentration om 0,5 mg/ml. Denna infusionslösning ska

användas inom 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre, eller inom 48 timmar vid kylförvaring

2 °C till 8 °C.

Beredning av 50 mg/m

2

infusionslösning till barn >3 månaders ålder (med en 50 mg

injektionsflaska)

Fastställ den aktuella dagliga underhållsdosen för behandling av barnet med hjälp av patientens

beräknade kroppsyta (enligt formel ovan) och följande ekvation:

Kroppsyta (m

) X 50 mg/m

= daglig underhållsdos

Den dagliga underhållsdosen ska ej överstiga 70 mg oavsett patientens beräknade dos.

Låt injektionsflaskan med Kaspofungin Lorien anta rumstemperatur.

Tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten för injektionsvätskor.

Detta upplösta koncentrat kan förvaras

upp till 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre.

Den slutliga koncentrationen av

kaspofungin i injektionsflaskan blir 5,2 mg/ml.

Ta ut mängden läkemedel motsvarande den beräknade dagliga underhållsdosen (steg 1) från

injektionsflaskan. Överför aseptiskt denna mängd (ml)

av upplöst koncentrat av Kaspofungin

Lorien till en 250 ml infusionspåse (eller flaska) med natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller

0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för injektion. Alternativt kan mängden (ml)

upplöst koncentrat av Kaspofungin Lorien tillsättas till en reducerad volym med

natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller 0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för

injektion, ej överstigande en slutlig koncentration om 0,5 mg/ml. Denna infusionslösning ska

användas inom 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre, eller inom 48 timmar vid

kylförvaring 2 °C till 8 °C.

Noteringar för beredning

Det vita till benvita kompakta pulvret kommer att upplösas helt. Blanda varsamt tills en klar,

färglös eller svagt gulaktig lösning erhålls.

Kontrollera visuellt den färdiga lösningen efter partiklar eller missfärgningar under upplösning

och före infusion. Använd inte lösningen om den är grumlig eller har en fällning.

Kaspofungin Lorien är formulerad för att ge den dos som anges på injektionsflaskans etikett (50

mg) då 10 ml tas från injektionsflaskan.

Mosteller RD: Simplified Calculation of Body Surface Area

. N Engl J Med

1987 Oct

22;317(17):1098 (letter)

Instruktioner för att lösa upp och späda Kaspofungin Lorien 70 mg:

Upplösning av Kaspofungin Lorien

ANVÄND INTE SPÄDNINGSVÄTSKOR INNEHÅLLANDE GLUKOS, eftersom Kaspofungin

Lorien inte är stabilt i spädningsvätskor innehållande glukos. BLANDA ELLER INFUNDERA INTE

Kaspofungin Lorien MED NÅGRA ANDRA LÄKEMEDEL eftersom det inte finns data tillgängligt

angående kompatibiliteten för Kaspofungin Lorien med andra intravenösa substanser, tillsatsämnen

eller läkemedel. Kontrollera visuellt infusionslösningen med avseende på partiklar eller missfärgning.

INSTRUKTION FÖR BEREDNING AV INFUSIONSLÖSNING TILL VUXNA

Steg 1 Beredning i konventionell injektionsflaska

För att lösa upp pulvret, låt injektionsflaskan anta rumstemperatur och tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten

för injektionsvätskor. Koncentrationerna i de upplösta injektionsflaskorna blir 7,2 mg/ml.

Det vita till benvita kompakta frystorkade pulvret kommer att upplösas helt. Blanda varsamt tills en

klar, färglös eller svagt gulaktig lösning erhålls

.

Kontrollera visuellt den färdiga lösningen med

avseende på partiklar eller missfärgningar. Den färdiga lösningen kan förvaras upp till 24 timmar vid

förvaring i 25 °C eller lägre.

Steg 2 Tillsättning av upplöst Kaspofungin Lorien till infusionslösning för patient

Som spädningsvätskor till den slutgiltiga infusionslösningen ska natriumkloridlösning för injektion

eller lakterad Ringerlösning användas. Infusionslösningen färdigställs genom att aseptiskt tillsätta den

rätta mängden upplöst koncentrat (enligt tabellen nedan) till en 250 ml infusionspåse eller flaska.

Reducerad infusionsvolym om 100 ml kan användas, om medicinskt nödvändigt, till doserna 50 mg

eller 35 mg dagligen. Använd ej om lösningen är grumlig eller har fällningar.

FÄRDIGSTÄLLANDE AV INFUSIONSLÖSNING TILL VUXNA

DOS*

Volym upplöst

Kaspofungin Lorien

för överföring till

infusionspåse eller

flaska

Standardberedning

(upplöst Kaspofungin

Lorien tillsatt till 250

ml) slutlig

koncentration

Reducerad

infusionsvolym

(upplöst Kaspofungin

Lorien tillsatt till 100

ml) slutlig

koncentration

70 mg

10 ml

0,28 mg/ml

Rekommenderas ej

70 mg

(från två 50 mg

injektionsflaska)**

14 ml

0,28 mg/ml

Rekommenderas ej

35 mg för måttlig

5 ml

0,14 mg/ml

0,34 mg/ml

leverfunktionsnedsättning

(från en 70 mg

injektionsflaska)

* 10,5 ml bör alltid användas för beredning i injektionsflaska

** Om 70 mg injektionsflaska inte finns tillgänglig kan dosen 70 mg färdigställas utifrån två 50 mg

injektionsflaskor

INSTRUKTION FÖR BEREDNING AV INFUSIONSLÖSNING TILL BARN

Beräkning av kroppsyta för dosering till barn

Innan beredning av infusionslösning, beräkna patientens kroppsyta enligt följande formel (Mosteller´s

formel):

Beredning av 70 mg/m

2

infusionslösning till barn >3 månaders ålder (med en 70 mg

injektionsflaska)

Fastställ den aktuella engångsbolusdosen för behandling av barnet med hjälp av patientens

beräknade kroppsyta (enligt formel ovan) och följande ekvation:

Kroppsyta (m

) X 70 mg/m

= engångsbolusdos

Maximal engångsbolusdos Dag 1 ska ej överstiga 70 mg oavsett patientens beräknade dos.

Låt injektionsflaskan med Kaspofungin Lorien anta rumstemperatur.

Tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten för injektionsvätskor.

Detta upplösta koncentrat kan förvaras

upp till 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre.

Den slutliga koncentrationen av

kaspofungin i injektionsflaskan blir 7,2 mg/ml.

Ta ut mängden läkemedel motsvarande den beräknade engångsbolusdosen (steg 1) från

injektionsflaskan. Överför aseptiskt denna mängd (ml)

av upplöst koncentrat av Kaspofungin

Lorien till en 250 ml infusionspåse (eller flaska) med natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller

0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för injektion. Alternativt kan mängden (ml)

upplöst koncentrat av Kaspofungin Lorien tillsättas till en reducerad volym med

natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller 0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för

injektion, ej överstigande en slutlig koncentration om 0,5 mg/ml. Denna infusionslösning ska

användas inom 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre, eller inom 48 timmar vid

kylförvaring 2 °C till 8 °C.

Beredning av 50 mg/m

2

infusionslösning till barn >3 månaders ålder (med en 70 mg

injektionsflaska)

Fastställ den aktuella dagliga underhållsdosen för behandling av barnet med hjälp av patientens

beräknade kroppsyta (enligt formel ovan) och följande ekvation:

Kroppsyta (m

) X 50 mg/m

= daglig underhållsdos

Den dagliga underhållsdosen ska ej överstiga 70 mg oavsett patientens beräknade dos.

Låt injektionsflaskan med Kaspofungin Lorien anta rumstemperatur.

Tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten för injektionsvätskor.

Detta upplösta koncentrat kan förvaras

upp till 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre.

Den slutliga koncentrationen av

kaspofungin i injektionsflaskan blir 7,2 mg/ml.

Ta ut mängden läkemedel motsvarande den beräknade dagliga underhållsdosen (steg 1) från

injektionsflaskan. Överför aseptiskt denna mängd (ml)

av upplöst koncentrat av Kaspofungin

Lorien till en 250 ml infusionspåse (eller flaska) med natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller

0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för injektion. Alternativt kan mängden (ml)

upplöst koncentrat av Kaspofungin Lorien tillsättas till en reducerad volym med

natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller 0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för

injektion, ej överstigande en slutlig koncentration om 0,5 mg/ml. Denna infusionslösning ska

användas inom 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre, eller inom 48 timmar vid

kylförvaring 2 °C till 8 °C.

Noteringar för beredning

Det vita till benvita kompakta pulvret kommer att upplösas helt. Blanda varsamt tills en klar,

färglös eller svagt gulaktig lösning erhålls.

Kontrollera visuellt den färdiga lösningen efter partiklar eller missfärgningar under upplösning

och före infusion. Använd inte lösningen om den är grumlig eller har en fällning.

Kaspofungin Lorien är formulerad för att ge den dos som anges på injektionsflaskans etikett (70

mg) då 10 ml tas från injektionsflaskan.

Mosteller RD: Simplified Calculation of Body Surface Area.

N Engl J Med

1987 Oct 22;317(17):

1098 (letter)

Läs hela dokumentet

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Kaspofungin Lorien 50 mg pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

Kaspofungin Lorien 70 mg pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje injektionsflaska innehåller 50 mg kaspofungin (som acetat).

Varje injektionsflaska innehåller 70 mg kaspofungin (som acetat).

Efter upplösning innehåller en milliliter av koncentratet 5,2 mg kaspofungin.

Efter upplösning innehåller en milliliter av koncentratet 7,2 mg kaspofungin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning.

Pulvret är ett vitt till benvitt kompakt pulver.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av invasiv candidiasis hos vuxna och barn.

Behandling av invasiv aspergillos hos vuxna och barn som är behandlingsresistenta eller

intoleranta mot amfotericin B, lipidformuleringar av amfotericin B och/eller itrakonazol.

Behandlingsresistens definieras som progress av infektion eller ingen förbättring efter minst 7

dagars tidigare behandling med terapeutiska doser av effektiv antimykotisk terapi.

Empirisk behandling av troliga svampinfektioner (såsom Candida eller Aspergillus) hos

neutropena vuxna och barn med feber.

4.2

Dosering och administreringssätt

Kaspofungin bör initieras av en läkare med erfarenhet av behandling av invasiva svampinfektioner.

Dosering

Vuxna

En 70 mg engångsbolusdos bör administreras dag 1, därefter följt av 50 mg dagligen. För patienter

som väger mer än 80 kg rekommenderas, efter den initiala 70 mg bolusdosen, kaspofungin 70 mg

dagligen (se avsnitt 5.2). Ingen dosjustering är nödvändig med avseende på kön eller etnisk härkomst

(se avsnitt 5.2).

Pediatriska patienter (12 månader till 17 år)

Hos barn (i åldern 12 månader till 17 år) ska dosering baseras på patientens kroppsyta (se Instruktion

för beredning av infusionslösning till barn, Mostellers

formel). För alla indikationer bör en 70 mg/m

engångsbolusdos (ej överstigande en faktisk dos om 70 mg) administreras dag 1, därefter följt av 50

mg/m

dagligen (ej överstigande en faktisk dos om 70 mg dagligen). Om dosen om 50 mg/m

dagligen

tolereras väl men inte ger ett tillfredsställande kliniskt svar kan den dagliga dosen ökas till 70 mg/m

dagligen (ej överstigande en faktisk dos om 70 mg dagligen).

Säkerhet och effekt av kaspofungin har inte studerats tillräckligt i kliniska studier med nyfödda barn

och spädbarn under 12 månaders ålder. Försiktighet bör vidtas vid behandling av denna åldersgrupp.

Begränsade data antyder att kaspofungin 25 mg/m

dagligen hos nyfödda barn och spädbarn (under

3 månaders ålder) och 50 mg/m

dagligen hos unga barn (i åldern 3-11 månader) kan övervägas (se

avsnitt 5.2).

svampinfektion bör behandlas minst 14 dagar och behandlingen bör fortsätta under minst 7 dagar efter

det att både neutropenin och de kliniska symtomen upphört.

Behandlingstiden för invasiv candidiasis bör baseras på patientens kliniska och mikrobiologiska svar.

Efter att tecken och symtom på invasiv candidiasis har förbättrats samt mikrobiologiska odlingar varit

negativa, kan övergång till oral antimykotisk behandling övervägas. Generellt bör antimykotisk

behandling pågå minst 14 dagar efter den sista positiva odlingen.

Behandlingens längd vid invasiv aspergillos bestäms från fall till fall och bör baseras på

svårighetsgraden av patientens underliggande sjukdom, återhämtning från immunosuppression samt

kliniskt svar. Generellt bör behandlingen fortsätta under minst 7 dagar efter tillbakagång av symtomen.

Säkerhetsinformationen avseende behandlingstider som överstiger 4 veckor är begränsad. Tillgänglig

data antyder dock att kaspofungin fortsätter att tolereras väl under längre behandlingstider (upp till 162

dagar hos vuxna patienter och upp till 87 dagar hos barnpatienter).

Särskilda populationer

Äldre

Hos äldre patienter (65 år eller äldre) ökade arean under kurvan (AUC) med cirka 30%. Ingen

rutinmässig dosjustering är dock nödvändig. Det finns endast begränsad erfarenhet från behandling av

patienter 65 år och äldre (se avsnitt 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig vid nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig vid lätt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh skala 5 till 6) hos vuxna.

Hos vuxna med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh skala 7 till 9) rekommenderas 35 mg

kaspofungin dagligen baserat på farmakokinetiska data. En initial bolusdos om 70 mg bör

administreras dag 1. Det finns ingen klinisk erfarenhet vid kraftigt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh

skala över 9) hos vuxna eller vid någon grad av nedsatt leverfunktion hos barn (se avsnitt 4.4).

Samtidig behandling med inducerare av metabola enzymer

Begränsade data indikerar efter 70 mg bolusdosen att en höjning av den dagliga dosen av kaspofungin

till 70 mg bör övervägas när kaspofungin administreras tillsammans med vissa inducerare av metabola

enzymer hos vuxna (se avsnitt 4.5). När kaspofungin administreras tillsammans med samma

inducerare av metabola enzymer hos barn (i åldern 12 månader till 17 år) (se avsnitt 4.5) bör en dos

om 70 mg/m

dagligen (ej överstigande en faktisk dos om 70 mg dagligen) övervägas.

Administreringssätt

Efter upplösning och spädning, bör lösningen administreras med långsam intravenös infusion under

cirka 1 timme.

För anvisningar om upplösning se avsnitt 6.6.

Både 70 mg och 50 mg injektionsflaskor finns tillgängliga.

Kaspofungin bör ges som en infusion en gång dagligen.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

Anafylaxi har rapporterats under administrering av kaspofungin. Om detta inträffar bör kaspofungin

avbrytas och lämplig behandling ges. Möjliga histaminmedierade biverkningar, såsom utslag,

ansiktssvullnad, angioödem, klåda, värmekänsla eller bronkialspasm har rapporterats och kan kräva

utsättande och/eller administrering av lämplig behandling.

Begränsade data antyder att kaspofungin inte täcker mindre vanliga icke-

Candida-

jästarter och icke-

Aspergillus

-mögelarter. Effekten av kaspofungin mot dessa svamppatogener har inte fastställts.

Samtidig användning av kaspofungin och ciklosporin har utvärderats hos vuxna friska frivilliga och

hos vuxna patienter. Vissa vuxna friska frivilliga vilka fick två 3 mg/kg doser av ciklosporin med

kaspofungin visade övergående förhöjningar av alaninaminotransferas (ALAT) och

aspartataminotransferas (ASAT) på mindre eller lika med 3 gånger övre normalgränsen (ULN) vilka

normaliserades vid utsättande av terapin. I en retrospektiv studie med 40 patienter behandlade med

kaspofungin och ciklosporin i normal klinisk praxis under 1 till 290 dagar (median 17,5 dagar),

konstaterades inga allvarliga leverbiverkningar. Dessa data talar för att kaspofungin kan användas till

patienter som får ciklosporin när den potentiella nyttan överväger den potentiella risken. Noggrann

monitorering av leverenzymer bör övervägas om kaspofungin och ciklosporin ges samtidigt.

Hos vuxna patienter med mild eller måttlig leverfunktionsnedsättning, ökar AUC med ca 20%

respektive 75%. En reducerad daglig dos till 35 mg rekommenderas vid måttligt nedsatt leverfunktion

hos vuxna. Det finns ingen klinisk erfarenhet vid kraftigt nedsatt leverfunktion hos vuxna eller vid

någon grad av nedsatt leverfunktion hos barn. En högre exponering än vid måttligt nedsatt

leverfunktion förväntas och kaspofungin bör användas med försiktighet till dessa patienter (se avsnitt

4.2 och 5.2).

Laboratorieavvikelser i leverfunktionstester har setts hos friska försökspersoner samt hos patienter,

vuxna och barn, som behandlats med kaspofungin. Hos vissa vuxna och barn med allvarliga

bakomliggande sjukdomar som fick flera läkemedel samtidigt med kaspofungin har fall av kliniskt

signifikant leverdysfunktion, hepatit och leversvikt rapporterats. Ett orsakssamband med kaspofungin

har dock inte fastställts. Patienter som utvecklar onormala leverfunktionsvärden under

kaspofunginbehandling bör övervakas avseende tecken på försämrad leverfunktion och risken/nyttan

av fortsatt kaspofunginbehandling bör omvärderas.

Fall av Stevens-Johnson syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN) har rapporterats efter att

Kaspofungin lanserats på marknaden. Hos patienter med anamnes på allergiska hudreaktioner ska

försiktighet vidtas (se avsnitt 4.8).

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

In vitro

-studier visar att kaspofungin inte är en hämmare av något enzym i cytokrom P450 (CYP)

systemet. I kliniska studier inducerade kaspofungin inte CYP3A4-metabolismen för andra substanser.

Kaspofungin är inte ett substrat för P-glykoprotein och är ett svagt substrat för cytokrom P450-

enzymer. Kaspofungin har dock visats interagera med andra läkemedel i farmakologiska och kliniska

studier (se nedan).

I två kliniska studier med vuxna friska individer, ökade ciklosporin A (en 4 mg/kg dos eller två 3

mg/kg doser med 12 timmars mellanrum) AUC för kaspofungin med cirka 35%. Dessa AUC-ökningar

beror sannolikt på reducerat upptag i levern av kaspofungin. Kaspofungin höjde inte plasmanivåerna

av ciklosporin. Övergående förhöjningar av lever- ALAT och ASAT på mindre eller lika med 3

gånger övre normalgränsen (ULN), vilka normaliserades vid utsättande av läkemedlen, förekom när

kaspofungin och ciklosporin gavs samtidigt. I en retrospektiv studie med 40 patienter behandlade med

kaspofungin och ciklosporin i normal klinisk praxis under 1 till 290 dagar (median 17,5 dagar),

konstaterades inga allvarliga leverbiverkningar (se avsnitt 4.4). En noggrann monitorering av

leverenzymer bör övervägas då dessa två läkemedel ges samtidigt.

Kaspofungin reducerade dalvärdeskoncentrationen av takrolimus med 26% hos vuxna friska frivilliga.

För patienter vilka får båda behandlingarna, är rutinkontroll av blodkoncentrationerna av takrolimus

samt lämplig dosjustering av takrolimus obligatorisk.

Kliniska studier med vuxna friska frivilliga visar att farmakokinetiken för kaspofungin inte kliniskt

relevant påverkas av itrakonazol, amfotericin B, mykofenolat, nelfinavir eller takrolimus. Kaspofungin

påverkade inte farmakokinetiken för amfotericin B, itrakonazol, rifampicin eller mykofenolatmofetil.

Trots att säkerhetsdata är begränsad tycks inga särskilda försiktighetsåtgärder krävas när amfotericin

B, itrakonazol, nelfinavir eller mykofenolatmofetil ges tillsammans med kaspofungin.

Rifampicin gav en 60% ökning av AUC och en 170% ökning av dalvärdeskoncentrationen av

kaspofungin under den första dagen då båda läkemedlen initierades samtidigt hos vuxna friska

frivilliga. Dalvärdesnivån för kaspofungin minskade gradvis efter upprepad administrering. Efter två

veckors administrering hade rifampicin en begränsad effekt på AUC men dalvärdesnivåerna var 30%

lägre än hos vuxna individer som endast fick kaspofungin. Mekanismen för interaktionen kan möjligen

vara en initial hämning med en därpå följande induktion av transportproteiner. En liknande effekt kan

förväntas för andra läkemedel som inducerar metabola enzymer. Begränsade data från

populationsfarmakokinetiska studier indikerar att samtidig användning av kaspofungin med

inducerarna efavirenz, nevirapin, rifampicin, dexametason, fenytoin eller karbamazepin kan resultera i

en minskning av AUC för kaspofungin. Vid samtidig administrering av inducerare av metabola

enzymer bör en höjning av den dagliga dosen av kaspofungin till 70 mg, efter 70 mg bolusdosen,

övervägas hos vuxna (se avsnitt 4.2).

Samtliga läkemedelsinteraktionsstudier hos vuxna som beskrivits ovan utfördes med 50 mg eller 70

mg kaspofungin dagligen. Interaktion med andra läkemedel vid användande av högre doser av

kaspofungin har inte studerats.

Resultat från regressionsanalyser av farmakokinetiska data hos barn visar att samtidig administrering

av dexametason och kaspofungin kan resultera i kliniskt betydelsefulla sänkningar av

dalvärdeskoncentrationen av kaspofungin. Dessa fynd kan indikera att barn uppvisar liknande

sänkningar med inducerare som har observerats hos vuxna. När kaspofungin ges till barn (i åldern 12

månader till 17 år) tillsammans med inducerare av läkemedelsclearance såsom rifampicin, efavirenz,

nevirapin, fenytoin, dexametason eller karbamazepin, bör en dos om 70 mg/m

dagligen (ej

överstigande en faktisk dos om 70 mg dagligen) övervägas.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inga eller begränsade data tillgängliga för användning av kaspofungin hos gravida kvinnor.

Kaspofungin bör inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt. Djurstudier har

visat toxikologiska effekter på utvecklingen (se avsnitt 5.3). Kaspofungin har i djurstudier visats

passera placentabarriären.

Amning

Det är okänt om kaspofungin utsöndras i bröstmjölk hos människa. Tillgänglig

farmakodynamisk/toxikologisk data från djur har visat utsöndring av kaspofungin i mjölk. Kvinnor

som får kaspofungin bör inte amma.

Fertilitet

Kaspofungin hade inga effekter på fertilitet i studier utförda på han- och honråttor (se avsnitt 5.3). Det

finns inga kliniska data för kaspofungin för att utvärdera påverkan på fertilitet.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts.

4.8

Biverkningar

Överkänslighetsreaktioner (anafylaxi och möjliga histaminmedierade biverkningar) har rapporterats

(se avsnitt 4.4).

Hos patienter med invasiv aspergillos rapporterades även lungödem, svår andningsinsufficiens hos

vuxna (ARDS) och infiltrat synliga vid röntgenundersökningar.

Vuxna

I kliniska studier fick 1 865 vuxna individer en eller flera doser av kaspofungin: 564 febrila

neutropena patienter (empirisk behandlingsstudie), 382 patienter med invasiv candidiasis, 228

patienter med invasiv aspergillos, 297 patienter med avgränsade

Candida-

infektioner och 394

individer inkluderades i fas I-studier.

I den empiriska behandlingsstudien hade patienterna erhållit

kemoterapi mot malignitet eller undergått hematopoetisk stamcellstransplantation (inklusive 39

allogena transplantationer). I de studier där patienter med dokumenterade

Candida

-infektioner ingick

hade majoriteten av patienterna med invasiva

Candida

-infektioner allvarliga underliggande

medicinska tillstånd (t ex hematologiska eller andra maligna sjukdomar, nyligen genomgått större

kirurgiskt ingrepp, HIV) som krävde samtidig multipelmedicinering. Patienterna i den ickejämförande

Aspergillos

-studien hade ofta allvarliga predisponerande medicinska tillstånd (t ex benmärgs- eller

perifera stamcellstransplantationer, hematologiska maligna sjukdomar, solida tumörer eller

organtransplantationer) vilka krävde samtidig multipelmedicinering.

Flebit var en vanligt rapporterad biverkan vid det lokala injektionsstället i alla patientgrupper. Andra

lokala reaktioner inkluderade erytem, smärta/ömhet, klåda, vätskeutsöndring och en brännande känsla.

Rapporterade kliniska biverkningar och laboratorieavvikelser hos samtliga vuxna behandlade med

kaspofungin (totalt 1 780) var generellt milda och ledde sällan till avbrott.

Biverkningstabell

Följande biverkningar har rapporterats under kliniska studier och/eller användning efter godkännande:

Klassificering av

organsystem

Vanliga (≥1/100 till

<1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000

till <1/100)

Ingen känd

frekvens (kan inte

beräknas från

tillgängliga data)

Blodet och

lymfsystemet

Minskat hemoglobin,

minskad hematokrit,

minskat antal vita

blodkroppar

Anemi, trombocytopeni,

koagulopati, leukopeni, ökat

antal eosinofiler, minskat

antal blodplättar, ökat antal

blodplättar, minskat antal

lymfocyter, ökat antal vita

blodkroppar, minskat antal

neutrofiler

Metabolism och

nutrition

Hypokalemi

Vätskeöverskott,

hypomagnesemi, anorexi,

rubbningar i elektrolytbalans,

hyperglykemi, hypokalcemi,

metabolisk acidos

Psykiska störningar

Ångest, desorientering,

insomnia

Centrala och perifera

nervsystemet

Huvudvärk

Yrsel, dysgeusi, parestesi,

somnolens, tremor, hypestesi

Ögon

Okulär ikterus, dimsyn,

ögonlocksödem, ökat

tårflöde

Hjärtat

Palpitationer, takykardi,

arytmi, förmaksflimmer,

kronisk hjärtsvikt

Blodkärl

Flebit

Tromboflebit, blodvallning,

värmevallning, hypertoni,

hypotoni

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Dyspné

Nästäppa, faryngolaryngoal

smärta, takypné,

bronkospasm, hosta,

paroxysmal nattlig dyspné,

hypoxi, rassel, väsande

andning

Mag-tarmkanalen

Illamående, diarré,

kräkningar

Buksmärtor, smärta i övre

delen av buken, muntorrhet,

dyspepsi, magbesvär,

utspänd buk, ascites,

förstoppning, dysfagi,

flatulens

Lever och gallvägar

Förhöjda levervärden

(ASAT, ALAT och

alkaliska fosfataser,

konjugerat och totalt

bilirubin)

Gallstas, hepatomegali,

hyperbilirubinemi, gulsot,

onormal leverfunktion,

hepatotoxicitet,

leverstörningar, ökat gamma-

Hud och subkutan

vävnad

Utslag, klåda, erytem,

hyperhidros

Erythema multiforme,

makulösa hudutslag,

makulopapulösa hudutslag,

kliande utslag, urtikaria,

allergisk dermatit, generell

klåda, erytematösa utslag,

generella utslag,

morbiliforma utslag,

hudlesioner

Toxisk epidermal

nekrolys och

Stevens-Johnson

syndrom (se avsnitt

4.4)

Muskuloskeletala

systemet och bindväv

Ledvärk

Ryggsmärta, smärta i

extremitet,

benvävnadssmärta,

muskelsvaghet, muskelvärk

Njurar och urinvägar

Njursvikt, akut njursvikt

Allmänna symtom

och/eller symtom vid

Pyrexi, frossa, klåda

vid infusionsstället

Smärta, smärta vid

kateteringång, trötthet, känna

administreringsstället

sig frusen, känna sig varm,

erytem vid infusionsstället,

induration vid

infusionsstället, smärta vid

infusionsstället, svullnad vid

infusionsstället, flebit vid

injektionsstället, perifert

ödem, ömhet, bröstobehag,

bröstsmärta, ansiktsödem,

känsla av ändrad

kroppstemperatur,

induration, extravasation vid

infusionsstället, irritation vid

infusionsstället, flebit vid

infusionsstället, utslag vid

infusionsstället, urtikaria vid

infusionsstället, erytem vid

injektionsstället, ödem vid

injektionsstället, smärta vid

injektionsstället, svullnad vid

injektionsstället,

sjukdomskänsla, ödem

Undersökningar

Sänkt serumkalium,

minskad blodalbumin

Förhöjt serumkreatinin,

positivt test för röda

blodkroppar i urin, minskat

totalprotein, förekomst av

protein i urin, förlängd

protrombintid, minskad

protrombintid, sänkt

serumnatrium, ökat

serumnatrium, sänkt

serumkalcium, ökat

serumkalcium, sänkt

serumklorid, ökat

blodglukos, sänkt

serummagnesium, sänkt

serumfosfat, ökat

serumfosfat, ökat serumurea,

ökad partiell

tromboplastintid, sänkt

bikarbonathalt i serum, ökad

serumklorid, ökat

serumkalium, ökat blodtryck,

minskad urinsyra i blodet,

blod i urinen, onormala

andningsljud, minskad

koldioxid, ökade halter av

immunosuppresiva

läkemedel, ökat INR,

urincylindrar, positivt test för

vita blodkroppar i urin och

förhöjt pH i urin.

Kaspofungin har också utvärderats i dosen 150 mg dagligen (givet under upp till 51 dagar) hos 100

vuxna patienter (se avsnitt 5.1). I studien jämfördes kaspofungin 50 mg dagligen (efter 70 mg

engångsbolusdos dag 1) med 150 mg dagligen som behandling av invasiv candidiasis. I denna

patientgrupp föreföll säkerheten för kaspofungin givet i högdos i allmänhet vara jämförbar med den

som sågs hos patienter som fick kaspofungin i dosen 50 mg dagligen. Andelen patienter som fick en

allvarlig läkemedelsrelaterad biverkning, eller som fick en läkemedelsrelaterad biverkning som

ledde till avbrytande av behandling med kaspofungin, var jämförbara i de två ehandlingsgrupperna.

Pediatrisk population

Data från 5 kliniska studier som avslutats hos 171 barn antyder att den sammantagna kliniska

biverkningsincidensen (26,3%; 95% KI -19,9, 33,6) inte är sämre än vad som rapporterats för vuxna

som behandlats med kaspofungin (43,1%; 95% KI -40,0, 46,2). Troligtvis har barn däremot en annan

biverkningsprofil jämfört med vuxna patienter. De vanligaste läkemedelsrelaterade biverkningarna

som rapporterats hos barn som behandlats med kaspofungin var pyrexi (11,7%), hudutslag (4,7%) och

huvudvärk (2,9%).

Biverkningstabell

Följande biverkningar har rapporterats:

Klassificering av

organsystem

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100 till <1/10)

Blodet och lymfsystemet

Ökat antal eosinofiler

Centrala och perifera

nervsystemet

Huvudvärk

Hjärtat

Takykardi

Blodkärl

Blodvallning, hypotension

Lever och gallvägar

Förhöjda leverenzymvärden

(ASAT och ALAT)

Hud och subkutan vävnad

Utslag, klåda

Allmänna symtom och/eller

symtom vid

administreringsstället

Feber

Frossa, smärta vid

kateterområdet

Undersökningar

Sänkt kalium, hypomagnesemi,

förhöjt glukos, sänkt fosfat och

förhöjt fosfat

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Oavsiktlig administration av upp till 400 mg kaspofungin under en dag har rapporterats. Dessa

händelser resulterade inte i några kliniskt betydelsefulla biverkningar. Kaspofungin är inte

dialyserbart.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antimykotika för systemiskt bruk, ATC-kod: J02AX04

Verkningsmekanism

Kaspofunginacetat är en semisyntetisk lipopeptidsubstans (echinocandin) syntetiserad från en

fermentationsprodukt av

Glarea lozoyensis

. Kaspofunginacetat hämmar syntesen av beta (1,3)-D-

glukan, en essentiell komponent i cellväggen hos många filamentösa svampar och jäst. Beta (1,3)-

D-glukan finns inte i däggdjursceller.

Fungicid effekt av kaspofungin har visats mot

Candida

jäst.

In vitro

in vivo

studier visar att

exponering av

Aspergillus

för kaspofungin resulterar i lysering och död av hyfernas apikala ändar och

förgreningar, där celltillväxt och delning sker.

Farmakodynamisk effekt

Kaspofungin har in vitro effekt gentemot Aspergillus arter (Aspergillus fumigatus [N = 75],

Aspergillus flavus [N = 111], Aspergillus niger [N = 31], Aspergillus nidulans [N = 8], Aspergillus

terreus [N = 52] och Aspergillus candidus [N = 3]). Kaspofungin har även in vitro effekt gentemot

Candida-arter (Candida albicans [N = 1032], Candida dubliniensis [N = 100], Candida glabrata [N =

151], Candida guilliermondii [N = 67], Candida kefyr [N = 62], Candida krusei [N = 147], Candida

lipolytica [N = 20], Candida lusitaniae [N = 80], Candida parapsilosis [N = 215], Candida rugosa [N =

1] och Candida tropicalis [N = 258]), inklusive isolat med multipel resistens, transportmutationer och

de med förvärvad eller inneboende resistens gentemot flukonazol, amfotericin B och 5-flucytosin.

Känslighetstester utfördes enligt en modifikation av både Clinical and Laboratory Standards Institute

(CLSI, tidigare känt som National Committee for Clinical Laboratory Standards [NCCLS]) metod

M38-A2 (för Aspergillus arter) och metod M27-A3 (för Candida arter).

Standardiserade tekniker för känslighetsanalyser av jäst har fastställts enligt EUCAST. På grund av

betydande variationer av MIC-intervall laboratorier emellan, har EUCAST-brytpunkter ännu inte

fastställts för kaspofungin. I avsaknad av brytpunkter bör candida-isolat som är känsliga för

anidulafungin och micafungin anses vara känsliga för kaspofungin. På liknande sätt kan C.

parapsilosis-isolat som har intermediär känslighet för anidulafungin och micafungin anses ha

intermediär känslighet för kaspofungin.

Resistensmekanism

Candida-isolat med minskad känslighet för kaspofungin har identifierats hos ett fåtal patienter under

behandling (MIC-värden för kaspofungin >2 mg/l (4- till 30-faldig ökning av MIC) har rapporterats

vid användande av standardiserade MIC-testtekniker godkända enligt CLSI). Den identifierade

resistensmekanismen är genmutationer i FKS1 och/eller FKS2 (för

C. glabrata

). Dessa fall korrelerar

med dåligt kliniskt utfall.

Utveckling av resistens

in vitro

mot kaspofungin hos

Aspergillus

arter har identifierats. Med begränsad

klinisk erfarenhet har resistens mot kaspofungin hos patienter med invasiv aspergillos observerats.

Mekanismen för resistens har inte fastställts. Incidensen för resistens mot kaspofungin hos olika

kliniska

Candida

Aspergillus

isolat är sällsynt.

Klinisk effekt och säkerhet

Invasiv candidiasis hos vuxna:

239 patienter inkluderades i en initial studie för att jämföra

kaspofungin och amfotericin B vid behandling av invasiv candidiasis. 24 patienter hade neutropeni.

Den vanligast förekommande diagnosen var infektioner i blodomloppet (candidaemi) (77%, n=186)

Candida

-peritonit (8%, n=19); patienter med

Candida-

endokardit, osteomyelit eller meningit

exkluderades från studien. Kaspofungin 50 mg gavs en gång dagligen efter en 70 mg bolusdos, medan

amfotericin B gavs i doserna 0,6 till 0,7 mg/kg/dag till icke-neutropena patienter eller 0,7 till 1,0

mg/kg/dag till neutropena patienter. Medellängden av intravenös behandling var 11,9 dagar, med ett

spann från 1 till 28 dagar. Ett positivt svar krävde både tillbakagång av symtom och negativ

mikrobiologisk status för

Candida

-infektion. 224 patienter inkluderades i den primära effektanalysen

(MITT analys) av svar vid avslutad IV studiebehandling; positiv svarsfrekvens vid behandling av

invasiv candidiasis var jämförbar för kaspofungin (73% [80/109]) och amfotericin B (62% [71/115])

[procentuell skillnad 12,7 (95,6% CI –0,7, 26,0)]. För patienter med candidaemi, var positiv

svarsfrekvens vid slutet av IV studiebehandling jämförbar för kaspofungin (72% [66/92]) och

amfotericin B (63% [59/94]) i den primära effektanalysen (MITT analys) [procentuell skillnad 10,0

(95,0% CI –4,5, 24,5)]. Patientdata gällande infektionsställen utanför blodomloppet är mera

begränsade. För neutropena patienter var positiv svarsfrekvens 7/14 (50%) i gruppen med kaspofungin

och 4/10 (40%) i gruppen med amfotericin B. Dessa begränsade data stöds av resultaten från den

empiriska behandlingsstudien.

I en andra studie erhöll patienter med invasiv candidiasis dagliga doser av kaspofungin 50 mg/dag

(efter en 70 mg engångsbolusdos på dag 1) eller kaspofungin 150 mg/dag (se avsnitt 4.8). I den här

studien gav man kaspofungindosen under 2 timmar (i stället för under 1 timme som är rutin). I studien

hade man uteslutit patienter med misstänkt endokardit, meningit eller osteomyelit orsakade av

Candida

. Patienter med behandlingsresistens mot tidigare givna antimykotikum togs heller inte med

då denna studie var en förstahands-behandlingsstudie. Antalet patienter med neutropeni som togs med

i studien var också begränsad (8,0%). I den här studien var effekt sekundär endpoint. Patienter som

uppfyllde intagningskriterier och som erhöll en eller flera kaspofungindoser togs med i effektanalysen.

Andelen patienter med positivt behandlingssvar vid slutet av kaspofunginbehandlingen var likartad i

de två behandlingsgrupperna: 72% (73/102) och 78% (74/95) för 50 mg respektive 150 mg

kaspofungin (skillnad 6,3% [95% CI -5,9, 18,4]).

Invasiv aspergillos hos vuxna:

Sextionio vuxna patienter (ålder 18-80) med invasiv aspergillos

inkluderades i en öppen icke-jämförande studie för att utvärdera säkerhet, tolerans och effekt av

kaspofungin. Inkluderade patienter var antingen behandlingsresistenta (framskridande sjukdom eller

ingen förbättring med andra antimykotika behandlingar givna under minst 7 dagar) (84% av de

inkluderade patienterna) eller intoleranta mot (16% av inkluderade patienter) andra antimykotiska

standardbehandlingar. De flesta patienter hade underliggande tillstånd (hematologiska maligna

sjukdomar [N = 24], allogen benmärgstransplantation eller stamcellstransplantation [N = 18],

organtransplantation [N = 8], solid tumör [N = 3] eller andra tillstånd [N = 10]). Stringenta

definitioner, utarbetade efter Mycoses Study Group Criteria, användes för diagnostisering av invasiv

aspergillos och för terapisvar (positivt svar krävde kliniskt signifikant förbättring såväl på

röntgenbilder som utifrån symtom). Medellängden av behandlingen var 33,7 dagar, med ett spann från

1 till 162 dagar. En oberoende expertpanel fastställde att 41% (26/63) av patienterna som fick minst en

dos av kaspofungin hade ett positivt svar. För de patienter som fick mer än 7 dagars behandling med

kaspofungin, svarade 50% (26/52) positivt. Frekvensen positiva behandlingssvar hos patienter som

antingen var behandlingsresistenta för eller intoleranta mot tidigare terapier var 36% (19/53)

respektive 70% (7/10). Trots att doserna av tidigare antimykotiska behandlingar hos 5 patienter vilka

inkluderades som behandlingsresistenta var lägre än de som vanligen administreras vid invasiv

aspergillos, var den positiva svarsfrekvensen under behandling med kaspofungin hos dessa patienter

liknande den som sågs hos de resterande behandlingsresistenta patienterna (2/5 respektive 17/48). Hos

patienter med lungsjukdom och extrapulmonär sjukdom var svarsfrekvensen 47% (21/45) respektive

28% (5/18). Hos patienter med extrapulmonär sjukdom svarade 2 av 8 patienter som hade definitivt,

troligt eller möjligt CNS engagemang positivt.

Empirisk behandling av neutropena vuxna patienter med feber:

Totalt 1 111 patienter med ihållande

feber och neutropeni inkluderades i en klinisk studie och behandlades med antingen kaspofungin 50

mg dagligen efter en 70 mg bolusdos eller med liposomalt amfotericin B 3,0 mg/kg/dag. Patienter som

uppfyllde studiens kriterier hade erhållit kemoterapi mot malignitet eller genomgått hematopoetisk

stamcellstransplantation, samt uppvisade neutropeni (<500 celler/mm

under 96 timmar), feber

(>38,0ºC) och svarade inte på >96 timmars parenteral antibakteriell behandling. Patienterna skulle

behandlas upp till 72 timmar efter det att neutropenin upphört, med en maximal behandlingstid på 28

dagar. Patienter hos vilka man kunde dokumentera svampinfektion kunde dock behandlas under längre

tid. Om läkemedlet tolererades väl men patientens feber fortsatte och det kliniska tillståndet

försämrades efter fem dagars behandling kunde dosen av prövningsläkemedlet ökas till 70 mg/dag av

kaspofungin (13,3% av de behandlade patienterna) eller till 5,0 mg/kg/dag av liposomalt amfotericin B

(14,3% av de behandlade patienterna). 1095 patienter inkluderades i den primära ”Modified Intention-

To-Treat” (MITT) effektanalysen av ett allmänt positivt svar; kaspofungin (33,9%) var lika effektivt

som liposomalt amfotericin B (33,7%) [procentuell skillnad 0,2 (95,2% CI -5,6; 6,0)]. Ett allmänt

positivt svar krävde att man skulle uppfylla följande fem kriterier:

(1) framgångsrik behandling av alla svampinfektioner som fanns vid studiestart (kaspofungin 51,9%

[14/27], liposomalt amfotericin B 25,9% [7/27], (2) inget utbrott av svampinfektioner under

behandling med studieläkemedel eller inom sju dagar efter avslutad behandling (kaspofungin 94,8%

[527/556], liposomalt amfotericin B 95,5% [515/539] (3) överlevnad under sju dagar efter avslutad

studiebehandling (kaspofungin 92,6% [515/556], liposomalt amfotericin B 89,2% [481/539]), (4) inget

avbrott i behandlingen med prövningsläkemedlet på grund av läkemedelsrelaterad toxicitet eller brist

på effekt (kaspofungin 89,7% [499/556], liposomalt amfotericin B 85,5% [461/539]), och (5) febern

skulle gå över under perioden av neutropeni (kaspofungin 41,2% [229/556], liposomalt amfotericin B

41,4% [223/539]). Svarsfrekvensen för kaspofungin respektive liposomalt amfotericin B för

infektioner vid studiestart orsakade av

Aspergillus

arter var 41,7% (5/12) och 8,3% (1/12), och av

Candida

arter var 66,7% (8/12) och 41,7% (5/12). Patienter i kaspofungingruppen fick

genombrottsinfektioner orsakade av följande ovanliga jäst- och mögelarter:

Trichosporon

arter (1),

Fusarium

arter (1),

Mucor

arter (1) och

Rhizopus

arter (1).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt av kaspofungin utvärderades hos barn, i åldern 3 månader till 17 år, i två

prospektiva kliniska multicenterstudier. Studieupplägget, diagnoskriterier och kriterier för

effektutvärdering var likvärdiga motsvarande studier på vuxna (se avsnitt 5.1).

Den första studien, i vilken 82 patienter i åldern 2 till 17 år inkluderades, var en randomiserad,

dubbelblind studie där man jämförde kaspofungin (50 mg/m

iv en gång dagligen efter en

engångsbolusdos om 70 mg/m

administrerad dag 1 [ej överstigande 70 mg dagligen]) och liposomalt

amfotericin B (3 mg/kg iv dagligen) i en 2:1 behandlingsregim (56 patienter fick kaspofungin, 26

patienter fick liposomalt amfotericin B) som empirisk behandling hos barn med ihållande feber och

neutropeni. Den totala frekvensen av framgångsrika resultat i den primära effektanalysen (MITT

analys), där risk strata beaktats, var följande: 46,6% (26/56) för kaspofungin och 32,2% (8/25) för

liposomalt amfotericin B.

Den andra studien var en prospektiv, öppen, icke-jämförande studie för att utvärdera säkerhet och

effekt av kaspofungin hos barn (i åldern 6 månader till 17 år) med invasiv candidiasis, esofageal

candidiasis och invasiv aspergillos (som undsättande behandling). 49 patienter inkluderades och fick

kaspofungin 50 mg/m

iv en gång dagligen efter en engångsbolusdos om 70 mg/m

administrerad dag

1 [ej överstigande 70 mg dagligen]) av vilka 48 inkluderades i den primära effektanalysen (MITT

analys). Av dessa hade 37 patienter invasiv candidiasis, 10 hade invasiv aspergillos och 1 patient hade

esofageal candidiasis. Den positiva svarsfrekvensen, efter indikation, var i slutet av

kaspofunginbehandling följande i den primära effektanalysen (MITT analys): 81% (30/37) med

invasiv candidiasis, 50% (5/10) med invasiv aspergillos och 100% (1/1) med esofageal candidiasis.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Distribution

Kaspofungin binds i hög grad till albumin. Den obundna fraktionen av kaspofungin i plasma varierar

mellan 3,5% hos friska frivilliga till 7,6% hos patienter med invasiv candidiasis. Distribution spelar

den huvudsakliga rollen för farmakokinetiken av kaspofungin i plasma och är det

hastighetskontrollerande steget i både alfa- och betadispositionsfaserna. Distribution in i vävnad

kulminerade 1,5 till 2 dagar efter dosering när 92% av dosen hade distribuerats in i vävnaderna. Det är

troligt att bara en liten del av det kaspofungin som tagits upp i vävnad senare återgår till plasma som

modersubstans. Därför sker eliminationen i frånvaro av distributionsjämvikt och ett sant estimat av

distributionsvolymen för kaspofungin är för närvarande omöjlig att göra.

Metabolism

Kaspofungin genomgår spontan nedbrytning till en förening med öppen ring. Ytterligare metabolism

involverar peptidhydrolys och N-acetylering. Två intermediära föreningar, bildade under nedbrytning

av kaspofungin till föreningen med öppen ring, bildar kovalenta bindningar med plasmaproteiner

vilket resulterar i en låg grad av irreversibel bindning till plasmaproteiner.

In vitro

studier visar att kaspofungin inte är en hämmare av cytokrom P450 enzymerna 1A2, 2A6,

2C9, 2C19, 2D6 eller 3A4. I kliniska studier varken hämmade eller inducerade kaspofungin

CYP3A4metabolismen för andra läkemedel. Kaspofungin är inte ett substrat för P-glykoprotein och är

ett svagt substrat för cytokrom P450 enzymer.

Eliminering

Elimineringen av kaspofungin från plasma är långsam, med ett clearance på 10-12 ml/min.

Plasmakoncentrationen av kaspofungin minskar på ett polyfasiskt sätt efter en 1-timmes intravenös

infusion. En kort alfafas ses direkt efter infusionen, följt av en betafas med en halveringstid på 9 till 11

timmar. En ytterligare gammafas ses också med en halveringstid på 45 timmar. Distribution snarare än

exkretion eller biotransformation, är den dominerande mekanism som påverkar plasmaclearance.

Cirka 75% av en radioaktiv dos återfanns inom 27 dagar: 41% i urin och 34% i feces. Utsöndring eller

biotransformation av kaspofungin är liten under de första 30 timmarna efter administrering.

Utsöndringen är långsam och den terminala halveringstiden för radioaktivitet var 12 till 15 dagar. En

liten mängd kaspofungin utsöndras oförändrad i urinen (cirka 1,4% av en dos).

Kaspofungin uppvisar en måttlig icke-linjär farmakokinetik med ökad ackumulering med ökad dos

och ett dosberoende över tiden för att nå steady state vid administrering av multipla doser.

Särskilda populationer

Ökad exponering för kaspofungin sågs hos vuxna patienter med njurfunktionsnedsättning samt mild

leverfunktionsnedsättning, hos kvinnor och hos äldre. Generellt var ökningen måttlig och inte

tillräckligt stor för att föranleda dosjustering. Hos vuxna patienter med måttlig

leverfunktionsnedsättning eller patienter med högre vikt, kan en dosjustering vara nödvändig (se

nedan).

Vikt:

I farmakokinetiska populationsanalyser har vikten hos vuxna patienter med candidiasis setts påverka

farmakokinetiken för kaspofungin. Plasmakoncentrationen minskade med ökande vikt. Den

genomsnittliga exponeringen hos en vuxen patient vägande 80 kg förväntades vara 23% lägre jämfört

med en vuxen patient som väger 60 kg (se avsnitt 4.2).

Leverfunktionsnedsättning:

Hos vuxna patienter med lätt och måttlig leverfunktionsnedsättning ökade AUC cirka 20 respektive

75%. Det finns ingen klinisk erfarenhet vid svår leverfunktionsnedsättning hos vuxna eller vid någon

grad av nedsatt leverfunktion hos barn. I en multipeldosstudie har reduktion av dagliga dosen till 35

mg vid måttlig leverfunktionsnedsättning hos vuxna visats ge liknande AUC som erhållits hos vuxna

individer med normal leverfunktion vilka får standardbehandling (se avsnitt 4.2).

Njurfunktionsnedsättning:

I en klinisk studie med 70 mg i engångsdos, liknade farmakokinetiken för kaspofungin hos vuxna

frivilliga med mild njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance 50-80 ml/min) den hos

kontrollindividerna. Måttlig (kreatininclearance 31-49 ml/min), framskriden (kreatininclearance 5-30

ml/min) och slutstadiet av (kreatininclearance <10 ml/min och dialysberoende)

njurfunktionsnedsättning ökade plasmakoncentrationerna av kaspofungin måttligt efter administrering

av en engångsdos (AUC intervall 30-49%). Hos vuxna patienter med invasiv candidiasis, esofageal

candidiasis eller invasiv aspergillos, vilka fick multipla doser dagligen av kaspofungin 50 mg sågs

dock inga signifikanta effekter på koncentrationen för kaspofungin vid mild till framskriden

njurfunktionsnedsättning. Inga dosjusteringar är nödvändiga för patienter med

njurfunktionsnedsättning. Kaspofungin är inte dialyserbart, vilket innebär att extra dosering inte krävs

efter hemodialys.

Kön:

Plasmakoncentrationen av kaspofungin var i genomsnitt 17-38% högre hos kvinnor än hos män.

Äldre:

En måttlig ökning av AUC (28%) och C

(32%) observerades hos äldre manliga individer jämfört

med yngre manliga individer. Hos patienter som behandlades empiriskt eller hade invasiv candidiasis

sågs en liknande liten ålderseffekt hos äldre patienter i förhållande till yngre patienter.

Etnisk härkomst:

Farmakokinetiska patientdata indikerade att inga kliniskt signifikanta skillnader förelåg i

farmakokinetiken för kaspofungin hos kaukasier, svarta, latinamerikaner och mestiser.

Pediatriska patienter:

Hos ungdomar (i åldern 12-17 år) som behandlades med kaspofungin 50 mg/m

dagligen (maximalt 70

mg dagligen) var kaspofungin plasma AUC

0-24hr

vanligtvis jämförbar med den som observerades hos

vuxna som behandlades med 50 mg dagligen. Alla ungdomar fick doser >50 mg dagligen och faktum

är att 6 av 8 fick den maximala dosen om 70 mg dagligen. Plasmakoncentrationerna av kaspofungin

hos dessa ungdomar var minskade i förhållande till vuxna som fick 70 mg dagligen, den dos som

oftast gavs till ungdomar.

Hos barn (i åldern 2 till 11 år) som behandlades med kaspofungin 50 mg/m

dagligen (maximalt 70

mg dagligen) var kaspofungin plasma AUC

0-24hr

efter flera doser jämförbar med den som

observerades hos vuxna som behandlades med 50 mg dagligen.

Hos små barn (i åldern 12 till 23 månader) som behandlades med kaspofungin 50 mg/m

dagligen

(maximalt 70 mg dagligen) var kaspofungin plasma AUC

0-24hr

efter flera doser jämförbar med den som

observerades hos vuxna som behandlades med 50 mg dagligen och hos äldre barn (i åldern 2-11 år)

som behandlades med 50 mg/m

dagligen.

Tillgängliga data avseende farmakokinetik, säkerhet och effekt är totalt sett begränsad hos barn i

åldern 3 till 10 månader. Farmakokinetiska data från ett 10 månader gammalt barn som behandlades

med 50 mg/m

dagligen visade ett AUC

0-24hr

inom samma intervall som det som observerades hos

äldre barn och vuxna med dosen 50 mg/m

respektive 50 mg, medan i ett 6 månader gammalt barn

som behandlades med 50 mg/m

dagligen, var AUC

0-24hr

något högre.

Hos nyfödda barn och spädbarn (<3 månader) som behandlades med kaspofungin 25 mg/m

dagligen

(motsvarande en daglig genomsnittsdos om 2,1 mg/kg) var kaspofungin peak-koncentration (C

1 hr

) och

kaspofungin dalvärdeskoncentration (C

24 hr

) efter flera doser jämförbara med de som observerades hos

vuxna som behandlades med kaspofungin 50 mg dagligen. Dag 1 var C

1 hr

jämförbar och C

24 hr

måttligt

förhöjt (36%) hos dessa nyfödda barn och spädbarn i förhållande till vuxna. Variabilitet sågs dock för

både C

1 hr

(dag 4 geometriskt medelvärde 11,73 µg/ml, inom intervallet 2,63 till 22,05 µg/ml) och C

(dag 4 geometriskt medelvärde 3,55 µg/ml, inom intervallet 0,13 to 7,17 µg/ml). AUC

0-24hr

mätningar utfördes inte i denna studie på grund av det sparsamma antalet provtagningar av plasma.

Notera dock att säkerhet och effekt av kaspofungin inte har studerats tillräckligt i prospektiva kliniska

studier inkluderande nyfödda barn och spädbarn under 3 månaders ålder.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Toxicitetsstudier med upprepad dosering på råtta och apa med doser på upp till 7-8 mg/kg givna

intravenöst visade reaktioner vid injektionsstället hos råttor och apor, tecken på histaminfrisättning hos

råtta och belägg för leverbiverkning hos apa. Utvecklingstoxikologiska studier på råtta visade att

kaspofungin gav minskad kroppsvikt hos fostret och en ökad incidens av ofullständig benbildning av

vertebra, sternebra och skallben vid doser på 5 mg/kg, som var kopplat till negativa effekter hos

moderdjuret såsom tecken på histaminfrisättning hos dräktiga råttor. En ökning av antalet halsrevben

noterades också. Kaspofungin var negativt i

in vitro

tester för potentiell genotoxicitet liksom i det

in

vivo

kromosomala benmärgstestet på mus. Inga långtidsstudier på djur har genomförts för att bedöma

potentialen för karcinogenicitet. För kaspofungin sågs inga effekter på fertilitet i studier som utförts på

han- och honråttor med upp till 5 mg/kg/dag.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Sackaros

Mannitol (E421)

Bärnstenssyra (E363)

Natriumhydroxid (för pH-justering) (E524)

6.2

Inkompatibiliteter

Blanda inte med spädningsvätskor innehållande glukos, eftersom Kaspofungin Lorien inte är stabilt i

spädningsvätskor innehållande glukos.

I avsaknad av kompatibilitetsstudier får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

6.3

Hållbarhet

2 år.

Upplöst koncentrat: Bör användas omedelbart.

Stabilitetsdata har visat att koncentratet till infusionsvätskan kan förvaras upp till 24 timmar när

injektionsflaskan förvaras vid 25 °C eller lägre och är upplöst med vatten för injektionsvätskor.

Spädd infusionslösning till patient: Bör användas omedelbart.

Stabilitetsdata har visat att produkten kan användas inom 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre,

eller inom 48 timmar när den intravenösa infusionspåsen (flaskan) kylförvaras (2°C till 8°C) och är

spädd med natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %), 4,5 mg/ml (0,45 %) eller 2,25 mg/ml (0,225 %) för

infusion eller lakterad Ringerlösning.

Utifrån ett mikrobiologiskt perspektiv, bör produkten användas omedelbart. Om produkten inte

används omedelbart, är förvaringstiderna och förhållandena före användning användarens ansvar och

bör normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2 °C till 8 °C, såvida inte upplösning och utspädning har

utförts under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Oöppnade injektionsflaskor: Förvaras och transporteras kallt (2˚C - 8˚C).

Beträffande förvaringsbetingelser efter upplösning och spädning av läkemedlet, se avsnitt 6.3.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

15 ml injektionsflaska (typ I glas) med en grå bromobutylgummipropp och en transparent (50 mg) /

orange (70 mg) flip-off kapsyl (aluminium).

Tillhandahålls i förpackningar med 1 injektionsflaska.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Upplösning av Kaspofungin Lorien 50 mg

ANVÄND INTE SPÄDNINGSVÄTSKOR INNEHÅLLANDE GLUKOS, eftersom Kaspofungin

Lorien inte är stabilt i spädningsvätskor innehållande glukos. BLANDA ELLER INFUNDERA INTE

Kaspofungin Lorien MED NÅGRA ANDRA LÄKEMEDEL eftersom det inte finns data tillgängligt

angående kompatibiliteten för Kaspofungin Lorien med andra intravenösa substanser, tillsatsämnen

eller läkemedel. Kontrollera visuellt infusionslösningen med avseende på partiklar eller

missfärgningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

INSTRUKTION FÖR BEREDNING AV INFUSIONSLÖSNING TILL VUXNA

Steg 1 Beredning i konventionell injektionsflaska

För att lösa upp pulvret, låt injektionsflaskan anta rumstemperatur och tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten

för injektionsvätskor. Koncentrationerna i de upplösta injektionsflaskorna blir 5,2 mg/ml.

Det vita till benvita kompakta frystorkade pulvret kommer att upplösas helt. Blanda varsamt tills en

klar,

färglös eller svagt gulaktig lösning erhålls

. Kontrollera visuellt den färdiga lösningen med avseende

på partiklar eller missfärgningar. Den färdiga lösningen kan förvaras upp till 24 timmar vid förvaring i

25 °C eller lägre.

Steg 2 Tillsättning av upplöst Kaspofungin Lorien till infusionslösning för patient

Som spädningsvätskor till den slutgiltiga infusionslösningen ska natriumkloridlösning för injektion

eller lakterad Ringerlösning användas. Infusionslösningen färdigställs genom att aseptiskt tillsätta den

rätta mängden upplöst koncentrat (enligt tabellen nedan) till en 250 ml infusionspåse eller flaska.

Reducerad infusionsvolym om 100 ml kan användas, om medicinskt nödvändigt, till doserna 50 mg

eller 35 mg dagligen. Använd ej om lösningen är grumlig eller har fällningar.

FÄRDIGSTÄLLANDE AV INFUSIONSLÖSNING TILL VUXNA

DOS*

Volym upplöst

Kaspofungin Lorien

för överföring till

infusionspåse eller

flaska

Standardberedning

(upplöst Kaspofungin

Lorien tillsatt till 250

ml) slutlig

koncentration

Reducerad

infusionsvolym

(upplöst Kaspofungin

Lorien tillsatt till 100

ml) slutlig

koncentration

50 mg

10 ml

0,20 mg/ml

50 mg vid reducerad

volym

10 ml

0,47 mg/ml

35 mg för måttlig

leverfunktions-

nedsättning (från en 50

mg injektionsflaska)

7 ml

0,14 mg/ml

35 mg för måttlig

leverfunktions-

nedsättning (från en 50

mg injektionsflaska)

vid reducerad volym

7 ml

0,34 mg/ml

* 10,5 ml bör alltid användas för beredning i injektionsflaska

INSTRUKTION FÖR BEREDNING AV INFUSIONSLÖSNING TILL BARN

Beräkning av kroppsyta för dosering till barn

Innan beredning av infusionslösning, beräkna patientens kroppsyta enligt följande formel (Mosteller´s

formel

Beredning av 70 mg/m

2

infusionslösning till barn >3 månaders ålder (med en 50 mg

injektionsflaska)

Fastställ den aktuella engångsbolusdosen för behandling av barnet med hjälp av patientens

beräknade kroppsyta (enligt formel ovan) och följande ekvation:

Kroppsyta (m

) X 70 mg/m

= engångsbolusdos

Maximal engångsbolusdos Dag 1 ska ej överstiga 70 mg oavsett patientens beräknade dos.

Låt injektionsflaskan med Kaspofungin Lorien anta rumstemperatur.

Tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten för injektionsvätskor.

Detta upplösta koncentrat kan förvaras

upp till 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre.

Den slutliga koncentrationen av

kaspofungin i injektionsflaskan blir 5,2 mg/ml.

Ta ut mängden läkemedel motsvarande den beräknade engångsbolusdosen (steg 1) från

injektionsflaskan. Överför aseptiskt denna mängd (ml)

av upplöst koncentrat av Kaspofungin

Lorien till en 250 ml infusionspåse (eller flaska) med natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller

0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för injektion. Alternativt kan mängden (ml)

upplöst koncentrat av Kaspofungin Lorien tillsättas till en reducerad volym med

natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller 0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för

injektion, ej överstigande en slutlig koncentration om 0,5 mg/ml. Denna infusionslösning ska

användas inom 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre, eller inom 48 timmar vid

kylförvaring 2 °C till 8 °C.

Beredning av 50 mg/m

2

infusionslösning till barn >3 månaders ålder (med en 50 mg

injektionsflaska)

Fastställ den aktuella dagliga underhållsdosen för behandling av barnet med hjälp av patientens

beräknade kroppsyta (enligt formel ovan) och följande ekvation:

Kroppsyta (m

) X 50 mg/ m

= daglig underhållsdos

Den dagliga underhållsdosen ska ej överstiga 70 mg oavsett patientens beräknade dos.

Låt injektionsflaskan med Kaspofungin Lorien anta rumstemperatur.

Tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten för injektionsvätskor.

Detta upplösta koncentrat kan förvaras

upp till 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre.

Den slutliga koncentrationen av

kaspofungin i injektionsflaskan blir 5,2 mg/ml.

Ta ut mängden läkemedel motsvarande den beräknade dagliga underhållsdosen (steg 1) från

injektionsflaskan. Överför aseptiskt denna mängd (ml)

av upplöst koncentrat av Kaspofungin

Lorien till en 250 ml infusionspåse (eller flaska) med natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller

0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för injektion. Alternativt kan mängden (ml)c

upplöst koncentrat av Kaspofungin Lorien tillsättas till en reducerad volym med

natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller 0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för

injektion, ej överstigande en slutlig koncentration om 0,5 mg/ml. Denna infusionslösning ska

användas inom 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre, eller inom 48 timmar vid

kylförvaring 2 °C till 8 °C.

Noteringar för beredning:

Det vita till benvita kompakta pulvret kommer att upplösas helt. Blanda varsamt tills en klar,

färglös eller svagt gulaktig lösning erhålls.

Kontrollera visuellt den färdiga lösningen efter partiklar eller missfärgningar under upplösning och

före infusion. Använd inte lösningen om den är grumlig eller har en fällning.

Kaspofungin Lorien är formulerad för att ge den dos som anges på injektionsflaskans etikett (50

mg) då 10 ml tas från injektionsflaskan.

Mosteller RD: Simplified Calculation of Body Surface Area.

N Engl J Med

1987 Oct 22;317(17):

1098 (letter)

Upplösning av Kaspofungin Lorien 70 mg

ANVÄND INTE SPÄDNINGSVÄTSKOR INNEHÅLLANDE GLUKOS, eftersom Kaspofungin

Lorien inte är stabilt i spädningsvätskor innehållande glukos. BLANDA ELLER INFUNDERA INTE

Kaspofungin Lorien MED NÅGRA ANDRA LÄKEMEDEL eftersom det inte finns data tillgängligt

angående kompatibiliteten för Kaspofungin Lorien med andra intravenösa substanser, tillsatsämnen

eller läkemedel. Kontrollera visuellt infusionslösningen med avseende på partiklar eller

missfärgningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

INSTRUKTION FÖR BEREDNING AV INFUSIONSLÖSNING TILL VUXNA

Steg 1 Beredning i konventionell injektionsflaska

För att lösa upp pulvret, låt injektionsflaskan anta rumstemperatur och tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten

för injektionsvätskor. Koncentrationerna i de upplösta injektionsflaskorna blir 7,2 mg/ml.

Det vita till benvita kompakta frystorkade pulvret kommer att upplösas helt. Blanda varsamt tills en

klar,

färglös eller svagt gulaktig lösning erhålls

. Kontrollera visuellt den färdiga lösningen med avseende

på partiklar eller missfärgningar. Den färdiga lösningen kan förvaras upp till 24 timmar vid förvaring i

25 °C eller lägre.

Steg 2 Tillsättning av upplöst Kaspofungin Lorien till infusionslösning för patient

Som spädningsvätskor till den slutgiltiga infusionslösningen ska natriumkloridlösning för injektion

eller lakterad Ringerlösning användas. Infusionslösningen färdigställs genom att aseptiskt tillsätta den

rätta mängden upplöst koncentrat (enligt tabellen nedan) till en 250 ml infusionspåse eller flaska.

Reducerad infusionsvolym om 100 ml kan användas, om medicinskt nödvändigt, till doserna 50 mg

eller 35 mg dagligen. Använd ej om lösningen är grumlig eller har fällningar.

FÄRDIGSTÄLLANDE AV INFUSIONSLÖSNING TILL VUXNA

DOS*

Volym upplöst

Kaspofungin Lorien

för överföring till

infusionspåse eller

flaska

Standardberedning

(upplöst Kaspofungin

Lorien tillsatt till 250

ml) slutlig

koncentration

Reducerad

infusionsvolym

(upplöst Kaspofungin

Lorien tillsatt till 100

ml) slutlig

koncentration

70 mg

10 ml

0,28 mg/ml

Rekommenderas ej

70 mg (från två 50 mg

injektionsflaska)**

14 ml

0,28 mg/ml

Rekommenderas ej

35 mg för måttlig

leverfunktions-

nedsättning (från en 70

mg injektionsflaska)

5 ml

0,14 mg/ml

0,34 mg/ml

* 10,5 ml bör alltid användas för beredning i injektionsflaska

** Om 70 mg injektionsflaska inte finns tillgänglig kan dosen 70 mg färdigställas utifrån två 50 mg

injektionsflaskor

INSTRUKTION FÖR BEREDNING AV INFUSIONSLÖSNING TILL BARN

Beräkning av kroppsyta för dosering till barn

Innan beredning av infusionslösning, beräkna patientens kroppsyta enligt följande formel (Mosteller´s

formel

Beredning av 70 mg/m

2

infusionslösning till barn >3 månaders ålder (med en 70 mg

injektionsflaska)

Fastställ den aktuella engångsbolusdosen för behandling av barnet med hjälp av patientens

beräknade kroppsyta (enligt formel ovan) och följande ekvation:

Kroppsyta (m

) X 70 mg/m

= engångsbolusdos

Maximal engångsbolusdos Dag 1 ska ej överstiga 70 mg oavsett patientens beräknade dos.

Låt injektionsflaskan med Kaspofungin Lorien anta rumstemperatur.

Tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten för injektionsvätskor.

Detta upplösta koncentrat kan förvaras

upp till 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre.

Den slutliga koncentrationen av

kaspofungin i injektionsflaskan blir 7,2 mg/ml.

Ta ut mängden läkemedel motsvarande den beräknade engångsbolusdosen (steg 1) från

injektionsflaskan. Överför aseptiskt denna mängd (ml)

av upplöst koncentrat av Kaspofungin

Lorien till en 250 ml infusionspåse (eller flaska) med natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller

0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för injektion. Alternativt kan mängden (ml)

upplöst koncentrat av Kaspofungin Lorien tillsättas till en reducerad volym med

natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller 0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för

injektion, ej överstigande en slutlig koncentration om 0,5 mg/ml. Denna infusionslösning ska

användas inom 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre, eller inom 48 timmar vid

kylförvaring 2 °C till 8 °C.

Beredning av 50 mg/m

2

infusionslösning till barn >3 månaders ålder (med en 70 mg

injektionsflaska)

Fastställ den aktuella dagliga underhållsdosen för behandling av barnet med hjälp av patientens

beräknade kroppsyta (enligt formel ovan) och följande ekvation:

Kroppsyta (m

) X 50 mg/m

= daglig underhållsdos

Den dagliga underhållsdosen ska ej överstiga 70 mg oavsett patientens beräknade dos.

Låt injektionsflaskan med Kaspofungin Lorien anta rumstemperatur.

Tillsätt aseptiskt 10,5 ml vatten för injektionsvätskor.

Detta upplösta koncentrat kan förvaras

upp till 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre.

Den slutliga koncentrationen av

kaspofungin i injektionsflaskan blir 7,2 mg/ml.

Ta ut mängden läkemedel motsvarande den beräknade dagliga underhållsdosen (steg 1) från

injektionsflaskan. Överför aseptiskt denna mängd (ml)

av upplöst koncentrat av Kaspofungin

Lorien till en 250 ml infusionspåse (eller flaska) med natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller

0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för injektion. Alternativt kan mängden (ml)

upplöst koncentrat av Kaspofungin Lorien tillsättas till en reducerad volym med

natriumkloridlösning 0,9 %, 0,45 % eller 0,225 % för injektion eller lakterad Ringerlösning för

injektion, ej överstigande en slutlig koncentration om 0,5 mg/ml. Denna infusionslösning ska

användas inom 24 timmar vid förvaring i 25 °C eller lägre, eller inom 48 timmar vid

kylförvaring 2 °C till 8 °C.

Noteringar för beredning

Det vita till benvita kompakta pulvret kommer att upplösas helt. Blanda varsamt tills en klar,

färglös eller svagt gulaktig lösning erhålls.

Kontrollera visuellt den färdiga lösningen efter partiklar eller missfärgningar under upplösning och

före infusion. Använd inte lösningen om den är grumlig eller har en fällning.

Kaspofungin Lorien är formulerad för att ge den dos som anges på injektionsflaskans etikett (70

mg) då 10 ml tas från injektionsflaskan.

Mosteller RD: Simplified Calculation of Body Surface Area.

N Engl J Med

1987 Oct 22;317(17):

1098 (letter)

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Laboratorios Lorien S.L

Av. Josep Tarradellas, 8. Ático 1ª

08029 Barcelona

Spain

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Kaspofungin Lorien 50 mg: 53398

Kaspofungin Lorien 70 mg: 53399

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2016-10-27

Datum för den senaste förnyelsen: 2021-09-27

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-09-02

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen