Humira

Europeiska unionen - svenska - EMA (European Medicines Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

14-09-2021

Aktiva substanser:
adalimumab
Tillgänglig från:
AbbVie Deutschland GmbH Co. KG
ATC-kod:
L04AB04
INN (International namn):
adalimumab
Terapeutisk grupp:
immunsuppressiva
Terapiområde:
Spondylitis, Ankylosing; Arthritis, Juvenile Rheumatoid; Uveitis; Colitis, Ulcerative; Psoriasis; Arthritis, Psoriatic; Crohn Disease; Arthritis, Rheumatoid
Terapeutiska indikationer:
Se produktinformationsdokumentet.
Produktsammanfattning:
Revision: 85
Bemyndigande status:
auktoriserad
Godkännandenummer:
EMEA/H/C/000481
Tillstånd datum:
2003-09-08
EMEA-kod:
EMEA/H/C/000481

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - bulgariska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - bulgariska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - bulgariska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - spanska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - spanska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - spanska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - tjeckiska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tjeckiska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tjeckiska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - danska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - danska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - danska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - tyska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - tyska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - tyska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - estniska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - estniska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - estniska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - grekiska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - grekiska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - grekiska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - franska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - franska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - franska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - italienska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - italienska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - italienska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - lettiska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - lettiska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - lettiska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - litauiska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - litauiska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - litauiska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - ungerska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - ungerska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - ungerska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - maltesiska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - maltesiska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - maltesiska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - nederländska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - nederländska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - nederländska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - polska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - polska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - polska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - portugisiska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - portugisiska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - portugisiska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - rumänska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - rumänska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - rumänska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - slovakiska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovakiska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovakiska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - slovenska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - slovenska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - slovenska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - finska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - finska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - finska

09-12-2020

Bipacksedel Bipacksedel - norska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - norska

14-09-2021

Bipacksedel Bipacksedel - isländska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - isländska

14-09-2021

Bipacksedel Bipacksedel - kroatiska

14-09-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - kroatiska

14-09-2021

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - kroatiska

09-12-2020

Läs hela dokumentet

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Humira 20 mg injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje 0,2 ml endos förfylld spruta innehåller 20 mg adalimumab.

Adalimumab är en rekombinant human monoklonal antikropp producerad i CHO (Chinese Hamster

Ovary-celler).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning (injektion).

Klar, färglös lösning.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Juvenil idiopatisk artrit

Polyartikulär juvenil idiopatisk artrit

Humira i kombination med metotrexat är indicerat för behandling av aktiv polyartikulär juvenil

idiopatisk artrit hos patienter från 2 års ålder som har svarat otillräckligt på en eller flera

sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel (DMARDs). Humira kan ges som monoterapi vid

intolerans för metotrexat eller då fortsatt behandling med metotrexat är olämplig (för effekt vid

monoterapi, se avsnitt 5.1). Humira har inte studerats hos patienter yngre än 2 år.

Entesitrelaterad artrit

Humira är indicerat för behandling av aktiv entesitrelaterad artrit hos patienter, 6 år och äldre, som har

svarat otillräckligt på eller som inte tolererar konventionell terapi (se avsnitt 5.1).

Pediatriska patienter med plackpsoriasis

Humira är indicerat för behandling av svår kronisk plackpsoriasis hos barn och ungdomar från 4 års

ålder som inte har svarat på eller som är olämpliga för topikal behandling och ljusbehandling.

Pediatriska patienter med Crohns sjukdom

Humira är indicerat för behandling av måttlig till svår, aktiv Crohns sjukdom hos pediatriska patienter

(från 6 års ålder) som inte har svarat på konventionell terapi inklusive primär nutritionsterapi och en

kortikosteroid och/eller en immunomodulerare eller som är intoleranta mot eller har kontraindikationer

mot sådan behandling.

Pediatriska patienter med uveit

Humira är indicerat för behandling av pediatrisk icke-infektiös kronisk främre uveit hos patienter från

2 års ålder som inte har svarat tillräckligt eller som inte tolererar konventionell behandling eller där

konventionell behandling inte är lämpligt.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Humira bör initieras och övervakas av specialist med erfarenhet av diagnos och

behandling av de sjukdomar Humira är indicerat för. Oftalmologer rekommenderas att konsultera en

lämplig specialist innan behandling med Humira påbörjas (se avsnitt 4.4). Patienter som behandlas

med Humira ska ges ett speciellt patientkort.

Efter noggrann utbildning i injektionsteknik, kan patienterna själva injicera Humira om deras läkare

beslutar att det är lämpligt och om de kan få medicinsk uppföljning vid behov.

Under behandling med Humira bör andra behandlingar som ges samtidigt (t.ex. kortikosteroider

och/eller immunomodulerande ämnen) optimeras.

Dosering

Pediatrisk population

Juvenil idiopatisk artrit

Polyartikulär juvenil idiopatisk artrit från 2 års ålder

Den rekommenderade dosen av Humira för patienter med polyartikulär juvenil idiopatisk artrit från

2 års ålder baseras på kroppsvikt (tabell 1). Humira administreras varannan vecka via subkutan

injektion.

Tabell 1. Humira dosering för patienter med polyartikulär juvenil idiopatisk artrit

Kroppsvikt

Doseringsregim

10 kg till < 30 kg

20 mg varannan vecka

≥ 30 kg

40 mg varannan vecka

Tillgänglig data tyder på att kliniskt svar vanligtvis erhålls inom 12 veckors behandling. Fortsatt

behandling ska noga övervägas hos patienter som inte svarar inom detta tidsintervall.

Det finns ingen relevant användning av Humira för patienter under 2 år för denna indikation.

Humira kan finnas tillgängligt i andra styrkor och/eller förpackningstyper beroende på det individuella

behandlingsbehovet.

Entesitrelaterad artrit

Den rekommenderade dosen av Humira för patienter med entesitrelaterad artrit från 6 års ålder baseras

på kroppsvikt (tabell 2). Humira administreras varannan vecka via subkutan injektion.

Tabell 2. Humira dosering för patienter med entesitrelaterad artrit

Kroppsvikt

Doseringsregim

15 kg till < 30 kg

20 mg varannan vecka

≥ 30 kg

40 mg varannan vecka

Humira har inte studerats hos patienter med entesitrelaterad artrit yngre än 6 år.

Humira kan finnas tillgängligt i andra styrkor och/eller förpackningstyper beroende på det individuella

behandlingsbehovet.

Pediatriska patienter med plackpsoriasis

Den rekommenderade dosen av Humira för patienter med plackpsoriasis 4–17 år baseras på kroppsvikt

(tabell 3). Humira administreras via subkutan injektion.

Tabell 3. Humira dosering för pediatriska patienter med plackpsoriasis

Kroppsvikt

Doseringsregim

15 kg till < 30 kg

Startdos på 20 mg, följt av 20 mg

varannan vecka med start en vecka

efter startdosen.

≥ 30 kg

Startdos på 40 mg, följt av 40 mg

varannan vecka med start en vecka

efter startdosen.

Fortsatt behandling efter 16 veckor ska noggrant övervägas hos en patient som inte svarat inom denna

tidsperiod.

Om återinsättning av Humira är motiverat ska ovanstående instruktioner om dosering och

behandlingslängd följas.

Säkerheten för Humira hos pediatriska patienter med plackpsoriasis har studerats i ett genomsnitt av

13 månader.

Det finns ingen relevant användning av Humira hos barn som är yngre än 4 år för denna indikation.

Humira kan finnas tillgängligt i andra styrkor och/eller förpackningstyper beroende på det individuella

behandlingsbehovet.

Pediatriska patienter med Crohns sjukdom

Den rekommenderade dosen av Humira för patienter med Crohns sjukdom 6–17 år baseras på

kroppsvikt (tabell 4). Humira administreras via subkutan injektion.

Tabell 4. Humira dosering för pediatriska patienter med Crohns sjukdom

Kroppsvikt

Induktionsdos

Underhållsdos

med start

vecka 4

< 40 kg

40 mg vecka 0 och 20 mg vecka 2

Om det finns behov av ett snabbare behandlingssvar, kan

följande dos användas, med medvetenheten att risken för

biverkningar kan vara högre vid användning av den högre

induktionsdosen:

80 mg vecka 0 och 40 mg vecka 2

20 mg

varannan

vecka

≥ 40 kg

80 mg vecka 0 och 40 mg vecka 2

Om det finns behov av ett snabbare behandlingssvar, kan

följande dos användas, med medvetenheten att risken för

biverkningar kan vara högre vid användning av den högre

induktionsdosen:

160 mg vecka 0 och 80 mg vecka 2

40 mg

varannan

vecka

Patienter som upplever ett otillräckligt terapisvar kan ha fördel av att höja doseringen till:

<40 kg: 20 mg varje vecka

≥ 40 kg: 40 mg varje vecka eller 80 mg varannan vecka

Fortsatt behandling bör tas under noggrant övervägande om patienten inte har svarat på behandlingen

efter 12 veckor.

Det finns ingen relevant användning av Humira hos barn som är yngre än 6 år för denna indikation.

Humira kan finnas tillgängligt i andra styrkor och/eller förpackningstyper beroende på det individuella

behandlingsbehovet.

Pediatriska patienter med uveit

Den rekommenderade dosen av Humira för pediatriska patienter med uveit från 2 års ålder baseras på

kroppsvikt (tabell 5). Humira administreras via subkutan injektion.

Det saknas erfarenhet av behandling med Humira utan samtidig behandling med metotrexat vid

pediatrisk uveit.

Tabell 5. Humira dosering för pediatriska patienter med uveit

Kroppsvikt

Doseringsregim

< 30 kg

20 mg varannan vecka i

kombination med metotrexat

≥ 30 kg

40 mg varannan vecka i

kombination med metotrexat

När behandling med Humira påbörjas, kan en laddningsdos på 40 mg för patienter < 30 kg eller 80 mg

för patienter ≥ 30 kg administreras en vecka före start av underhållsbehandlingen. Inga kliniska data

finns tillgängliga för användning av en laddningsdos av Humira hos barn < 6 år (se avsnitt 5.2).

Det finns ingen relevant användning av Humira hos barn under 2 år för denna indikation.

Det rekommenderas att nyttan och risken med fortsatt långtidsbehandling utvärderas årligen (se

avsnitt 5.1).

Humira kan finnas tillgängligt i andra styrkor och/eller förpackningstyper beroende på det individuella

behandlingsbehovet.

Försämrad njur- och/eller leverfunktion

Humira har inte studerats i dessa patientpopulationer. Ingen dosrekommendation kan göras.

Administreringssätt

Humira administreras via subkutan injektion. Kompletta användarinstruktioner finns i bipacksedeln.

Humira finns tillgänglig i andra styrkor och förpackningstyper.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Aktiv tuberkulos eller andra allvarliga infektioner såsom sepsis och opportunistiska infektioner (se

avsnitt 4.4).

Måttlig till svår hjärtsvikt (NYHA klass III/IV) (se avsnitt 4.4).

4.4

Varningar och försiktighet

Spårbarhet

För att förbättra spårbarheten av biologiska läkemedel ska namnet och tillverkningssatsnumret på det

administrerade läkemedlet tydligt noteras i patientens journal.

Infektioner

Patienter som tar TNF-antagonister är mer mottagliga för allvarliga infektioner. Försämrad

lungfunktion kan öka risken för att utveckla infektioner. Patienter måste därför monitoreras noggrant

med avseende på infektioner, inklusive tuberkulos, före, under och efter behandling med Humira.

Eftersom eliminering av adalimumab kan ta upp till fyra månader, ska monitorering fortsätta under

denna period.

Behandling med Humira bör inte påbörjas hos patienter med pågående infektioner, inklusive kroniska

eller lokaliserade infektioner tills infektionerna är under kontroll. Hos patienter som har exponerats för

tuberkulos och patienter som har rest i områden med hög risk för tuberkulos och endemiska mykoser

såsom histoplasmos, koccidioidomykos, eller blastomykos, ska risk och nytta med Humirabehandling

övervägas före behandlingen påbörjas (se Andra opportunistiska infektioner).

Patienter som utvecklar en ny infektion under tiden för behandling med Humira ska monitoreras noga

och genomgå en fullständig diagnostisk utvärdering. Behandling med Humira ska avbrytas om en

patient utvecklar en ny allvarlig infektion eller sepsis och lämplig antimikrobiell eller antimykotisk

behandling ska påbörjas, tills infektionerna är under kontroll. Läkare bör iaktta försiktighet när man

överväger att använda Humira till patienter som tidigare haft återkommande infektioner, eller som har

bakomliggande tillstånd som kan göra patienterna mer infektionskänsliga, inklusive samtidig

användning av immunosuppressiva läkemedel.

Allvarliga infektioner

Allvarliga infektioner, inklusive sepsis, pga. bakteriell, mykobakteriell, invasiva svamp-, parasit-,

virus- eller andra opportunistiska infektioner såsom listerios, legionella och pneumocystis har

rapporterats hos patienter som får Humira.

Andra allvarliga infektioner som har setts i kliniska prövningar inkluderar pneumoni, pyelonefrit,

septisk artrit och septicemi. Sjukhusinläggning eller dödlig utgång associerad med infektioner har

rapporterats.

Tuberkulos

Tuberkulos inklusive reaktivering och nyinsjuknande i tuberkulos, har rapporterats hos patienter som

tar Humira. Rapporterna inkluderade fall av pulmonell och extrapulmonell (dvs. disseminerad)

tuberkulos.

Före behandlingsstart med Humira måste alla patienter utvärderas för både aktiv och inaktiv (”latent”)

tuberkulosinfektion. Denna utvärdering ska inkludera en detaljerad klinisk utvärdering av

patienthistorik av tuberkulos eller möjliga tidigare exponering för människor med aktiv tuberkulos och

tidigare och/eller pågående immunosuppressiv behandling. Lämpliga screeningtest (dvs. tuberkulintest

och lungröntgen) ska utföras på alla patienter (lokala rekommendationer kan förekomma). Det

rekommenderas att utförandet och resultatet av dessa tester noteras på patientkortet. Förskrivare

påminns om risken för falska negativa tuberkulintestresultat, speciellt hos patienter med allvarlig

sjukdom eller som är immunosupprimerade.

Om aktiv tuberkulos är diagnostiserad så får ej behandling med Humira påbörjas (se avsnitt 4.3).

I alla situationer som beskrivs nedan ska risk-nytta balansen av behandling noga övervägas.

Om latent tuberkulos misstänks ska en läkare konsulteras, som har erfarenhet av

tuberkulosbehandling.

Om latent tuberkulos diagnosticeras, måste lämplig behandling med anti-tuberkulosprofylax startas,

innan Humirabehandling påbörjas, och i enlighet med gällande lokala riktlinjer.

Användning av anti-tuberkulosprofylax ska också övervägas före behandlingsstart med Humira hos

patienter med flera eller signifikanta riskfaktorer för tuberkulos trots negativ tuberkulintest och hos

patienter med en tidigare historia av latent eller aktiv tuberkulos hos de patienter där en adekvat

behandling ej kan bekräftas.

Trots profylaxbehandling av tuberkulos så har fall av reaktiverad tuberkulos setts hos patienter som

behandlas med Humira. Några patienter som behandlats framgångsrikt för aktiv tuberkulos har

insjuknat i tuberkulos igen under behandling med Humira.

Patienter ska uppmanas att söka läkarhjälp vid tecken/symtom som kan tyda på en tuberkulosinfektion

(t.ex. ihållande hosta, viktnedgång, lätt feber, håglöshet) inträffar under eller efter behandling med

Humira.

Andra opportunistiska infektioner

Opportunistiska infektioner, inklusive invasiv svampinfektion har setts hos patienter som får Humira.

Dessa infektioner har inte konsekvent blivit synliggjorda hos patienter som tar TNF-antagonister och

detta har resulterat i förseningar i lämplig behandling, som ibland resulterat i dödlig utgång.

Hos patienter som utvecklar tecken och symtom såsom feber, sjukdomskänsla, viktnedgång, svettning,

hosta, dyspné och/eller lunginfiltrat eller annan allvarlig systemisk sjukdom med eller utan samtidig

chock ska en invasiv svampinfektion misstänkas och Humirabehandling ska snabbt avslutas. Diagnos

och administrering av empirisk svampbehandling hos dessa patienter bör ske i samråd med en läkare

med specialistkunskap om patienter med invasiva svampinfektioner.

Hepatit B reaktivering

Reaktivering av hepatit B har inträffat hos patienter som är kroniska bärare av detta virus (d.v.s.

ytantigen positiva) och som har fått TNF-antagonister inklusive Humira. Vissa fall har haft dödlig

utgång. Patienter ska testas för HBV-infektion innan behandling med Humira startas. För patienter

som testas positiva för hepatit B infektion, rekommenderas en konsultation med en läkare med

erfarenhet av att behandla hepatit B.

Bärare av HBV som behöver behandling med Humira ska noga övervakas för tecken och symtom på

aktiv HBV-infektion under hela behandlingen och åtskilliga månader efter att behandling har

avslutats. Data saknas avseende behandling av patienter som är bärare av HBV med anti-viral

behandling tillsammans med TNF-antagonist, för att förebygga HBV-reaktivering. Hos patienter som

utvecklar HBV-reaktivering, ska behandling med Humira avbrytas och effektiv antiviral behandling

och lämplig ytterligare behandling påbörjas.

Neurologiska händelser

Humira och andra TNF-antagonister har i sällsynta fall associerats med nytt skov eller exacerbation av

kliniska symtom och/eller radiografiska tecken på demyeliniserande sjukdom i centrala nervsystemet,

inklusive multipel skleros och optisk neurit samt perifer demyelinerande sjukdom, inklusive Guillain-

Barré syndrom. Förskrivare ska vara försiktiga när användning av Humira övervägs till patienter med

existerande eller nyligen debuterade symtom som överensstämmer med en diagnos på centrala eller

perifera demyeliniserande tillstånd; att avbryta behandling med Humira ska övervägas om något av

dessa tillstånd utvecklas. Det finns ett känt samband mellan intermediär uveit och centrala

demyeliniserande tillstånd. En neurologisk utvärdering ska göras hos patienter med icke-infektiös

intermediär uveit innan Humira-behandling startas och regelbundet under behandlingen för att

utvärdera underliggande eller påbörjade centrala demyeliniserande tillstånd.

Allergiska reaktioner

Allvarliga allergiska reaktioner associerade med Humira var sällsynta i kliniska studier. Icke-allvarliga

allergiska reaktioner relaterade till Humira var mindre vanliga i de kliniska studierna. Rapporter om

allvarliga allergiska reaktioner, inklusive anafylaxi, har rapporterats efter Humira-administrering. Om

en anafylaktisk reaktion eller annan allvarlig allergisk reaktion skulle inträffa ska administreringen av

Humira avbrytas omedelbart och lämpliga behandlingsåtgärder insättas.

Immunosuppression

I en studie på 64 patienter med reumatoid artrit som behandlades med Humira, fann man inga tecken

på försämrad fördröjd hypersensitivitet, sänkning av immunoglobulinnivåerna eller förändringar i

antalet effektor T-, B- och NK-celler, monocyter/makrofager och neutrofiler.

Maligniteter och lymfoproliferativa störningar

Fler fall av maligniteter, inklusive lymfom har observerats bland patienter som får TNF-antagonister i

jämförelse med kontrollpatienter, i den kontrollerade delen av kliniska prövningar med TNF-

antagonister. Denna händelse är dock sällsynt. Efter marknadsföring har leukemifall rapporterats hos

patienter som behandlats med TNF-antagonist. Det finns en ökad bakgrundsrisk för lymfom och

leukemi hos i reumatoid artrit patienter med långvarig, hög aktiv, inflammatorisk sjukdom, vilket

komplicerar riskberäkningen. Med nuvarande kunskap kan man inte utesluta en möjlig risk för

utveckling av lymfom, leukemi och andra maligna sjukdomar hos patienter som behandlas med en

TNF-antagonist.

Maligniteter, vissa med dödlig utgång, har rapporterats bland barn, ungdomar och unga vuxna (upp till

22 års ålder) som behandlats med TNF- antagonister (behandlingsstart < 18 års ålder), inklusive

adalimumab efter marknadsföring. Ungefär hälften av fallen var lymfom. De andra fallen

representerade en mängd olika maligniteter och inkluderade sällsynta maligniteter vanligtvis

associerade med immunosuppression. En risk för utvecklande av maligniteter hos barn och ungdomar

behandlade med TNF- antagonist kan inte uteslutas.

Sällsynta fall av hepatospleniskt T-cellslymfom har efter marknadsföring identifierats hos patienter

som behandlas med adalimumab. Denna sällsynta form av T-cellslymfom har ett mycket aggressivt

förlopp och är vanligtvis dödlig. Vissa av dessa hepatospleniska T-cellslymfom med Humira har

inträffat hos unga vuxna patienter som samtidigt behandlats med azatioprin eller 6-merkaptopurin för

inflammatorisk tarmsjukdom. Den potentiella risken med kombination av azatioprin eller

merkaptopurin tillsammans med Humira ska noga övervägas. En risk för utvecklande av

hepatospleniskt T-cellslymfom hos patienter som behandlas med Humira kan inte uteslutas (se avsnitt

4.8).

Inga studier har gjorts som inkluderar patienter med en historik av malignitet eller hos de som

fortsätter med behandling efter utvecklande av malignitet. Således ska ytterligare försiktighet iakttas

då man överväger Humira behandling av dessa patienter (se avsnitt 4.8).

Alla patienter och speciellt de patienter som har behandlats med betydande mängd immunosuppressiv

behandling eller psoriasispatienter som behandlats med PUVA ska undersökas för förekomsten av

icke-melanom hudcancer före och under behandling med Humira. Melanom och Merkel-cellscarcinom

har också rapporterats hos patienter som behandlats med TNF-antagonister inklusive adalimumab (se

avsnitt 4.8).

I en utvärderande klinisk studie som undersökte användningen av en annan TNF-antagonist,

infliximab, hos patienter med måttlig till allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL),

rapporterades fler maligniteter, mestadels i lungan eller huvudet och halsen, hos de infliximab-

behandlade patienterna än hos kontrollpatienterna. Alla patienterna hade en historik av storrökning.

Användning av någon TNF-antagonist hos KOL-patienter ska därför ske med försiktighet, liksom

användning hos patienter som beroende på storrökning har en ökad risk för malignitet.

Med tillgängliga data är det inte känt om behandling med adalimumab påverkar risken för att utveckla

dysplasi eller koloncancer. Alla patienter med ulcerös kolit vilka löper ökad risk för dysplasi eller

koloncarcinom (t.ex. patienter med långvarig ulcerös kolit eller primär skleroserande kolangit) eller

som har dysplasi eller koloncarcinom i anamnesen bör undersökas regelbundet med avseende på

dysplasi innan behandling och under hela sjukdomsförloppet. Denna undersökning bör omfatta

koloskopi och biopsier enligt lokala rekommendationer.

Hematologiska reaktioner

Sällsynta fall av pancytopeni som inkluderar aplastisk anemi har rapporterats för TNF-antagonister.

Hematologiska biverkningar, kliniskt signifikant cytopeni (t.ex. trombocytopeni, leukopeni)

inkluderad, har rapporterats för Humira. Samtliga patienter ska uppmanas att omedelbart söka

läkarvård om de utvecklar tecken och symtom som indikerar bloddyskrasi (t.ex. långvarig feber,

blåmärke, blödning, blekhet) under pågående behandling med Humira. Behandlingsuppehåll med

Humira ska övervägas hos patienter med konstaterad signifikant hematologisk avvikelse.

Vaccinationer

Liknande antikroppssvar på standard 23-valent pneumokockvaccination och trivalent influensavirus-

vaccination sågs i en studie hos 226 vuxna med reumatoid artrit som behandlades med adalimumab

eller placebo. Ingen data finns tillgänglig på den sekundära spridningen av infektion av levande vaccin

hos patienter som behandlas med Humira.

Det rekommenderas att pediatriska patienter, om möjligt, vaccineras enligt gällande riktlinjer för

allmän vaccination före behandling med Humira påbörjas.

Patienter på Humira kan få vaccinationer samtidigt, förutom med levande vacciner. För spädbarn som

exponerats för adalimumab under graviditeten rekommenderas ej administrering av levande vaccin

(t.ex. BCG vaccin) förrän 5 månader efter moderns sista adalimumabinjektion under graviditeten.

Kronisk hjärtsvikt

I en klinisk prövning med en annan TNF antagonist har försämrad kronisk hjärtsvikt och ökad

mortalitet beroende på kronisk hjärtsvikt observerats. Även fall med försämring av kronisk hjärtsvikt

har rapporterats hos patienter som använder Humira. Humira ska användas med försiktighet hos

patienter med mild hjärtsvikt (NYHA klass I/II). Humira är kontraindicerat vid måttlig eller svår

hjärtsvikt (se avsnitt 4.3). Behandling med Humira ska avbrytas hos patienter som utvecklar nya eller

förvärrar symtomen på kronisk hjärtsvikt.

Autoimmuna processer

Behandling med Humira kan resultera i bildning av autoimmuna antikroppar. Långtidseffekten av

Humirabehandling för utvecklande av autoimmuna sjukdomar är okänd. Om en patient utvecklar

symtom som påminner om lupusliknande syndrom efter behandling med Humira och är positiv för

antikroppar mot dubbelsträngat DNA, ska ytterligare behandling med Humira inte ges (se avsnitt 4.8).

Samtidig administrering av biologiska DMARDs eller TNF-antagonister

I kliniska studier sågs vid samtidig användning av anakinra och en annan TNF-antagonist, etanercept,

allvarliga infektioner utan att man såg ökad klinisk fördel jämfört med etanercept ensamt. På grund av

biverkningsbilden som sågs vid kombinationen av etanercept med anakinra-terapi skulle kombination

av anakinra och andra TNF-antagonister också kunna ge liknande toxiciteter. Därför är kombinationen

av adalimumab och anakinra inte att rekommendera (se avsnitt 4.5).

Samtidig administrering av adalimumab med andra biologiska DMARDs (ex. anakinra och abatecept)

eller andra TNF-antagonister rekommenderas inte baserat på den möjliga ökade risken för infektioner,

inklusive allvarliga infektioner och andra potentiella farmakologiska interaktioner (se avsnitt 4.5).

Kirurgi

Det finns begränsad erfarenhet gällande säkerhet vid kirurgiska ingrepp på patienter behandlade med

Humira. Adalimumabs långa halveringstid ska tas i beaktande om ett kirurgiskt ingrepp planeras. En

patient som fordrar kirurgi under pågående Humira-behandling bör övervakas noggrant för infektioner

och lämpliga åtgärder ska vidtas. Det finns begränsad erfarenhet gällande säkerhet bland patienter som

genomgår proteskirurgi under pågående Humira-behandling.

Tunntarmsobstruktioner

Uteblivet svar på behandling för Crohns sjukdom kan indikera en fixerad fibrotisk striktur som kan

behöva opereras. Tillgänglig data tyder på att Humira inte förvärrar eller orsakar strikturer.

Äldre

Frekvensen av allvarliga infektioner var högre hos de Humira-behandlade patienterna över 65 år

(3,7%) än hos de under 65 år (1,5%). Vissa av dessa hade dödlig utgång. Särskild uppmärksamhet

krävs avseende risken för infektion vid behandling av äldre.

Läs hela dokumentet

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Humira 20 mg injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje 0,2 ml endos förfylld spruta innehåller 20 mg adalimumab.

Adalimumab är en rekombinant human monoklonal antikropp producerad i CHO (Chinese Hamster

Ovary-celler).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning (injektion).

Klar, färglös lösning.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Juvenil idiopatisk artrit

Polyartikulär juvenil idiopatisk artrit

Humira i kombination med metotrexat är indicerat för behandling av aktiv polyartikulär juvenil

idiopatisk artrit hos patienter från 2 års ålder som har svarat otillräckligt på en eller flera

sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel (DMARDs). Humira kan ges som monoterapi vid

intolerans för metotrexat eller då fortsatt behandling med metotrexat är olämplig (för effekt vid

monoterapi, se avsnitt 5.1). Humira har inte studerats hos patienter yngre än 2 år.

Entesitrelaterad artrit

Humira är indicerat för behandling av aktiv entesitrelaterad artrit hos patienter, 6 år och äldre, som har

svarat otillräckligt på eller som inte tolererar konventionell terapi (se avsnitt 5.1).

Pediatriska patienter med plackpsoriasis

Humira är indicerat för behandling av svår kronisk plackpsoriasis hos barn och ungdomar från 4 års

ålder som inte har svarat på eller som är olämpliga för topikal behandling och ljusbehandling.

Pediatriska patienter med Crohns sjukdom

Humira är indicerat för behandling av måttlig till svår, aktiv Crohns sjukdom hos pediatriska patienter

(från 6 års ålder) som inte har svarat på konventionell terapi inklusive primär nutritionsterapi och en

kortikosteroid och/eller en immunomodulerare eller som är intoleranta mot eller har kontraindikationer

mot sådan behandling.

Pediatriska patienter med uveit

Humira är indicerat för behandling av pediatrisk icke-infektiös kronisk främre uveit hos patienter från

2 års ålder som inte har svarat tillräckligt eller som inte tolererar konventionell behandling eller där

konventionell behandling inte är lämpligt.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Humira bör initieras och övervakas av specialist med erfarenhet av diagnos och

behandling av de sjukdomar Humira är indicerat för. Oftalmologer rekommenderas att konsultera en

lämplig specialist innan behandling med Humira påbörjas (se avsnitt 4.4). Patienter som behandlas

med Humira ska ges ett speciellt patientkort.

Efter noggrann utbildning i injektionsteknik, kan patienterna själva injicera Humira om deras läkare

beslutar att det är lämpligt och om de kan få medicinsk uppföljning vid behov.

Under behandling med Humira bör andra behandlingar som ges samtidigt (t.ex. kortikosteroider

och/eller immunomodulerande ämnen) optimeras.

Dosering

Pediatrisk population

Juvenil idiopatisk artrit

Polyartikulär juvenil idiopatisk artrit från 2 års ålder

Den rekommenderade dosen av Humira för patienter med polyartikulär juvenil idiopatisk artrit från

2 års ålder baseras på kroppsvikt (tabell 1). Humira administreras varannan vecka via subkutan

injektion.

Tabell 1. Humira dosering för patienter med polyartikulär juvenil idiopatisk artrit

Kroppsvikt

Doseringsregim

10 kg till < 30 kg

20 mg varannan vecka

≥ 30 kg

40 mg varannan vecka

Tillgänglig data tyder på att kliniskt svar vanligtvis erhålls inom 12 veckors behandling. Fortsatt

behandling ska noga övervägas hos patienter som inte svarar inom detta tidsintervall.

Det finns ingen relevant användning av Humira för patienter under 2 år för denna indikation.

Humira kan finnas tillgängligt i andra styrkor och/eller förpackningstyper beroende på det individuella

behandlingsbehovet.

Entesitrelaterad artrit

Den rekommenderade dosen av Humira för patienter med entesitrelaterad artrit från 6 års ålder baseras

på kroppsvikt (tabell 2). Humira administreras varannan vecka via subkutan injektion.

Tabell 2. Humira dosering för patienter med entesitrelaterad artrit

Kroppsvikt

Doseringsregim

15 kg till < 30 kg

20 mg varannan vecka

≥ 30 kg

40 mg varannan vecka

Humira har inte studerats hos patienter med entesitrelaterad artrit yngre än 6 år.

Humira kan finnas tillgängligt i andra styrkor och/eller förpackningstyper beroende på det individuella

behandlingsbehovet.

Pediatriska patienter med plackpsoriasis

Den rekommenderade dosen av Humira för patienter med plackpsoriasis 4–17 år baseras på kroppsvikt

(tabell 3). Humira administreras via subkutan injektion.

Tabell 3. Humira dosering för pediatriska patienter med plackpsoriasis

Kroppsvikt

Doseringsregim

15 kg till < 30 kg

Startdos på 20 mg, följt av 20 mg

varannan vecka med start en vecka

efter startdosen.

≥ 30 kg

Startdos på 40 mg, följt av 40 mg

varannan vecka med start en vecka

efter startdosen.

Fortsatt behandling efter 16 veckor ska noggrant övervägas hos en patient som inte svarat inom denna

tidsperiod.

Om återinsättning av Humira är motiverat ska ovanstående instruktioner om dosering och

behandlingslängd följas.

Säkerheten för Humira hos pediatriska patienter med plackpsoriasis har studerats i ett genomsnitt av

13 månader.

Det finns ingen relevant användning av Humira hos barn som är yngre än 4 år för denna indikation.

Humira kan finnas tillgängligt i andra styrkor och/eller förpackningstyper beroende på det individuella

behandlingsbehovet.

Pediatriska patienter med Crohns sjukdom

Den rekommenderade dosen av Humira för patienter med Crohns sjukdom 6–17 år baseras på

kroppsvikt (tabell 4). Humira administreras via subkutan injektion.

Tabell 4. Humira dosering för pediatriska patienter med Crohns sjukdom

Kroppsvikt

Induktionsdos

Underhållsdos

med start

vecka 4

< 40 kg

40 mg vecka 0 och 20 mg vecka 2

Om det finns behov av ett snabbare behandlingssvar, kan

följande dos användas, med medvetenheten att risken för

biverkningar kan vara högre vid användning av den högre

induktionsdosen:

80 mg vecka 0 och 40 mg vecka 2

20 mg

varannan

vecka

≥ 40 kg

80 mg vecka 0 och 40 mg vecka 2

Om det finns behov av ett snabbare behandlingssvar, kan

följande dos användas, med medvetenheten att risken för

biverkningar kan vara högre vid användning av den högre

induktionsdosen:

160 mg vecka 0 och 80 mg vecka 2

40 mg

varannan

vecka

Patienter som upplever ett otillräckligt terapisvar kan ha fördel av att höja doseringen till:

<40 kg: 20 mg varje vecka

≥ 40 kg: 40 mg varje vecka eller 80 mg varannan vecka

Fortsatt behandling bör tas under noggrant övervägande om patienten inte har svarat på behandlingen

efter 12 veckor.

Det finns ingen relevant användning av Humira hos barn som är yngre än 6 år för denna indikation.

Humira kan finnas tillgängligt i andra styrkor och/eller förpackningstyper beroende på det individuella

behandlingsbehovet.

Pediatriska patienter med uveit

Den rekommenderade dosen av Humira för pediatriska patienter med uveit från 2 års ålder baseras på

kroppsvikt (tabell 5). Humira administreras via subkutan injektion.

Det saknas erfarenhet av behandling med Humira utan samtidig behandling med metotrexat vid

pediatrisk uveit.

Tabell 5. Humira dosering för pediatriska patienter med uveit

Kroppsvikt

Doseringsregim

< 30 kg

20 mg varannan vecka i

kombination med metotrexat

≥ 30 kg

40 mg varannan vecka i

kombination med metotrexat

När behandling med Humira påbörjas, kan en laddningsdos på 40 mg för patienter < 30 kg eller 80 mg

för patienter ≥ 30 kg administreras en vecka före start av underhållsbehandlingen. Inga kliniska data

finns tillgängliga för användning av en laddningsdos av Humira hos barn < 6 år (se avsnitt 5.2).

Det finns ingen relevant användning av Humira hos barn under 2 år för denna indikation.

Det rekommenderas att nyttan och risken med fortsatt långtidsbehandling utvärderas årligen (se

avsnitt 5.1).

Humira kan finnas tillgängligt i andra styrkor och/eller förpackningstyper beroende på det individuella

behandlingsbehovet.

Försämrad njur- och/eller leverfunktion

Humira har inte studerats i dessa patientpopulationer. Ingen dosrekommendation kan göras.

Administreringssätt

Humira administreras via subkutan injektion. Kompletta användarinstruktioner finns i bipacksedeln.

Humira finns tillgänglig i andra styrkor och förpackningstyper.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Aktiv tuberkulos eller andra allvarliga infektioner såsom sepsis och opportunistiska infektioner (se

avsnitt 4.4).

Måttlig till svår hjärtsvikt (NYHA klass III/IV) (se avsnitt 4.4).

4.4

Varningar och försiktighet

Spårbarhet

För att förbättra spårbarheten av biologiska läkemedel ska namnet och tillverkningssatsnumret på det

administrerade läkemedlet tydligt noteras i patientens journal.

Infektioner

Patienter som tar TNF-antagonister är mer mottagliga för allvarliga infektioner. Försämrad

lungfunktion kan öka risken för att utveckla infektioner. Patienter måste därför monitoreras noggrant

med avseende på infektioner, inklusive tuberkulos, före, under och efter behandling med Humira.

Eftersom eliminering av adalimumab kan ta upp till fyra månader, ska monitorering fortsätta under

denna period.

Behandling med Humira bör inte påbörjas hos patienter med pågående infektioner, inklusive kroniska

eller lokaliserade infektioner tills infektionerna är under kontroll. Hos patienter som har exponerats för

tuberkulos och patienter som har rest i områden med hög risk för tuberkulos och endemiska mykoser

såsom histoplasmos, koccidioidomykos, eller blastomykos, ska risk och nytta med Humirabehandling

övervägas före behandlingen påbörjas (se Andra opportunistiska infektioner).

Patienter som utvecklar en ny infektion under tiden för behandling med Humira ska monitoreras noga

och genomgå en fullständig diagnostisk utvärdering. Behandling med Humira ska avbrytas om en

patient utvecklar en ny allvarlig infektion eller sepsis och lämplig antimikrobiell eller antimykotisk

behandling ska påbörjas, tills infektionerna är under kontroll. Läkare bör iaktta försiktighet när man

överväger att använda Humira till patienter som tidigare haft återkommande infektioner, eller som har

bakomliggande tillstånd som kan göra patienterna mer infektionskänsliga, inklusive samtidig

användning av immunosuppressiva läkemedel.

Allvarliga infektioner

Allvarliga infektioner, inklusive sepsis, pga. bakteriell, mykobakteriell, invasiva svamp-, parasit-,

virus- eller andra opportunistiska infektioner såsom listerios, legionella och pneumocystis har

rapporterats hos patienter som får Humira.

Andra allvarliga infektioner som har setts i kliniska prövningar inkluderar pneumoni, pyelonefrit,

septisk artrit och septicemi. Sjukhusinläggning eller dödlig utgång associerad med infektioner har

rapporterats.

Tuberkulos

Tuberkulos inklusive reaktivering och nyinsjuknande i tuberkulos, har rapporterats hos patienter som

tar Humira. Rapporterna inkluderade fall av pulmonell och extrapulmonell (dvs. disseminerad)

tuberkulos.

Före behandlingsstart med Humira måste alla patienter utvärderas för både aktiv och inaktiv (”latent”)

tuberkulosinfektion. Denna utvärdering ska inkludera en detaljerad klinisk utvärdering av

patienthistorik av tuberkulos eller möjliga tidigare exponering för människor med aktiv tuberkulos och

tidigare och/eller pågående immunosuppressiv behandling. Lämpliga screeningtest (dvs. tuberkulintest

och lungröntgen) ska utföras på alla patienter (lokala rekommendationer kan förekomma). Det

rekommenderas att utförandet och resultatet av dessa tester noteras på patientkortet. Förskrivare

påminns om risken för falska negativa tuberkulintestresultat, speciellt hos patienter med allvarlig

sjukdom eller som är immunosupprimerade.

Om aktiv tuberkulos är diagnostiserad så får ej behandling med Humira påbörjas (se avsnitt 4.3).

I alla situationer som beskrivs nedan ska risk-nytta balansen av behandling noga övervägas.

Om latent tuberkulos misstänks ska en läkare konsulteras, som har erfarenhet av

tuberkulosbehandling.

Om latent tuberkulos diagnosticeras, måste lämplig behandling med anti-tuberkulosprofylax startas,

innan Humirabehandling påbörjas, och i enlighet med gällande lokala riktlinjer.

Användning av anti-tuberkulosprofylax ska också övervägas före behandlingsstart med Humira hos

patienter med flera eller signifikanta riskfaktorer för tuberkulos trots negativ tuberkulintest och hos

patienter med en tidigare historia av latent eller aktiv tuberkulos hos de patienter där en adekvat

behandling ej kan bekräftas.

Trots profylaxbehandling av tuberkulos så har fall av reaktiverad tuberkulos setts hos patienter som

behandlas med Humira. Några patienter som behandlats framgångsrikt för aktiv tuberkulos har

insjuknat i tuberkulos igen under behandling med Humira.

Patienter ska uppmanas att söka läkarhjälp vid tecken/symtom som kan tyda på en tuberkulosinfektion

(t.ex. ihållande hosta, viktnedgång, lätt feber, håglöshet) inträffar under eller efter behandling med

Humira.

Andra opportunistiska infektioner

Opportunistiska infektioner, inklusive invasiv svampinfektion har setts hos patienter som får Humira.

Dessa infektioner har inte konsekvent blivit synliggjorda hos patienter som tar TNF-antagonister och

detta har resulterat i förseningar i lämplig behandling, som ibland resulterat i dödlig utgång.

Hos patienter som utvecklar tecken och symtom såsom feber, sjukdomskänsla, viktnedgång, svettning,

hosta, dyspné och/eller lunginfiltrat eller annan allvarlig systemisk sjukdom med eller utan samtidig

chock ska en invasiv svampinfektion misstänkas och Humirabehandling ska snabbt avslutas. Diagnos

och administrering av empirisk svampbehandling hos dessa patienter bör ske i samråd med en läkare

med specialistkunskap om patienter med invasiva svampinfektioner.

Hepatit B reaktivering

Reaktivering av hepatit B har inträffat hos patienter som är kroniska bärare av detta virus (d.v.s.

ytantigen positiva) och som har fått TNF-antagonister inklusive Humira. Vissa fall har haft dödlig

utgång. Patienter ska testas för HBV-infektion innan behandling med Humira startas. För patienter

som testas positiva för hepatit B infektion, rekommenderas en konsultation med en läkare med

erfarenhet av att behandla hepatit B.

Bärare av HBV som behöver behandling med Humira ska noga övervakas för tecken och symtom på

aktiv HBV-infektion under hela behandlingen och åtskilliga månader efter att behandling har

avslutats. Data saknas avseende behandling av patienter som är bärare av HBV med anti-viral

behandling tillsammans med TNF-antagonist, för att förebygga HBV-reaktivering. Hos patienter som

utvecklar HBV-reaktivering, ska behandling med Humira avbrytas och effektiv antiviral behandling

och lämplig ytterligare behandling påbörjas.

Neurologiska händelser

Humira och andra TNF-antagonister har i sällsynta fall associerats med nytt skov eller exacerbation av

kliniska symtom och/eller radiografiska tecken på demyeliniserande sjukdom i centrala nervsystemet,

inklusive multipel skleros och optisk neurit samt perifer demyelinerande sjukdom, inklusive Guillain-

Barré syndrom. Förskrivare ska vara försiktiga när användning av Humira övervägs till patienter med

existerande eller nyligen debuterade symtom som överensstämmer med en diagnos på centrala eller

perifera demyeliniserande tillstånd; att avbryta behandling med Humira ska övervägas om något av

dessa tillstånd utvecklas. Det finns ett känt samband mellan intermediär uveit och centrala

demyeliniserande tillstånd. En neurologisk utvärdering ska göras hos patienter med icke-infektiös

intermediär uveit innan Humira-behandling startas och regelbundet under behandlingen för att

utvärdera underliggande eller påbörjade centrala demyeliniserande tillstånd.

Allergiska reaktioner

Allvarliga allergiska reaktioner associerade med Humira var sällsynta i kliniska studier. Icke-allvarliga

allergiska reaktioner relaterade till Humira var mindre vanliga i de kliniska studierna. Rapporter om

allvarliga allergiska reaktioner, inklusive anafylaxi, har rapporterats efter Humira-administrering. Om

en anafylaktisk reaktion eller annan allvarlig allergisk reaktion skulle inträffa ska administreringen av

Humira avbrytas omedelbart och lämpliga behandlingsåtgärder insättas.

Immunosuppression

I en studie på 64 patienter med reumatoid artrit som behandlades med Humira, fann man inga tecken

på försämrad fördröjd hypersensitivitet, sänkning av immunoglobulinnivåerna eller förändringar i

antalet effektor T-, B- och NK-celler, monocyter/makrofager och neutrofiler.

Maligniteter och lymfoproliferativa störningar

Fler fall av maligniteter, inklusive lymfom har observerats bland patienter som får TNF-antagonister i

jämförelse med kontrollpatienter, i den kontrollerade delen av kliniska prövningar med TNF-

antagonister. Denna händelse är dock sällsynt. Efter marknadsföring har leukemifall rapporterats hos

patienter som behandlats med TNF-antagonist. Det finns en ökad bakgrundsrisk för lymfom och

leukemi hos i reumatoid artrit patienter med långvarig, hög aktiv, inflammatorisk sjukdom, vilket

komplicerar riskberäkningen. Med nuvarande kunskap kan man inte utesluta en möjlig risk för

utveckling av lymfom, leukemi och andra maligna sjukdomar hos patienter som behandlas med en

TNF-antagonist.

Maligniteter, vissa med dödlig utgång, har rapporterats bland barn, ungdomar och unga vuxna (upp till

22 års ålder) som behandlats med TNF- antagonister (behandlingsstart < 18 års ålder), inklusive

adalimumab efter marknadsföring. Ungefär hälften av fallen var lymfom. De andra fallen

representerade en mängd olika maligniteter och inkluderade sällsynta maligniteter vanligtvis

associerade med immunosuppression. En risk för utvecklande av maligniteter hos barn och ungdomar

behandlade med TNF- antagonist kan inte uteslutas.

Sällsynta fall av hepatospleniskt T-cellslymfom har efter marknadsföring identifierats hos patienter

som behandlas med adalimumab. Denna sällsynta form av T-cellslymfom har ett mycket aggressivt

förlopp och är vanligtvis dödlig. Vissa av dessa hepatospleniska T-cellslymfom med Humira har

inträffat hos unga vuxna patienter som samtidigt behandlats med azatioprin eller 6-merkaptopurin för

inflammatorisk tarmsjukdom. Den potentiella risken med kombination av azatioprin eller

merkaptopurin tillsammans med Humira ska noga övervägas. En risk för utvecklande av

hepatospleniskt T-cellslymfom hos patienter som behandlas med Humira kan inte uteslutas (se avsnitt

4.8).

Inga studier har gjorts som inkluderar patienter med en historik av malignitet eller hos de som

fortsätter med behandling efter utvecklande av malignitet. Således ska ytterligare försiktighet iakttas

då man överväger Humira behandling av dessa patienter (se avsnitt 4.8).

Alla patienter och speciellt de patienter som har behandlats med betydande mängd immunosuppressiv

behandling eller psoriasispatienter som behandlats med PUVA ska undersökas för förekomsten av

icke-melanom hudcancer före och under behandling med Humira. Melanom och Merkel-cellscarcinom

har också rapporterats hos patienter som behandlats med TNF-antagonister inklusive adalimumab (se

avsnitt 4.8).

I en utvärderande klinisk studie som undersökte användningen av en annan TNF-antagonist,

infliximab, hos patienter med måttlig till allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL),

rapporterades fler maligniteter, mestadels i lungan eller huvudet och halsen, hos de infliximab-

behandlade patienterna än hos kontrollpatienterna. Alla patienterna hade en historik av storrökning.

Användning av någon TNF-antagonist hos KOL-patienter ska därför ske med försiktighet, liksom

användning hos patienter som beroende på storrökning har en ökad risk för malignitet.

Med tillgängliga data är det inte känt om behandling med adalimumab påverkar risken för att utveckla

dysplasi eller koloncancer. Alla patienter med ulcerös kolit vilka löper ökad risk för dysplasi eller

koloncarcinom (t.ex. patienter med långvarig ulcerös kolit eller primär skleroserande kolangit) eller

som har dysplasi eller koloncarcinom i anamnesen bör undersökas regelbundet med avseende på

dysplasi innan behandling och under hela sjukdomsförloppet. Denna undersökning bör omfatta

koloskopi och biopsier enligt lokala rekommendationer.

Hematologiska reaktioner

Sällsynta fall av pancytopeni som inkluderar aplastisk anemi har rapporterats för TNF-antagonister.

Hematologiska biverkningar, kliniskt signifikant cytopeni (t.ex. trombocytopeni, leukopeni)

inkluderad, har rapporterats för Humira. Samtliga patienter ska uppmanas att omedelbart söka

läkarvård om de utvecklar tecken och symtom som indikerar bloddyskrasi (t.ex. långvarig feber,

blåmärke, blödning, blekhet) under pågående behandling med Humira. Behandlingsuppehåll med

Humira ska övervägas hos patienter med konstaterad signifikant hematologisk avvikelse.

Vaccinationer

Liknande antikroppssvar på standard 23-valent pneumokockvaccination och trivalent influensavirus-

vaccination sågs i en studie hos 226 vuxna med reumatoid artrit som behandlades med adalimumab

eller placebo. Ingen data finns tillgänglig på den sekundära spridningen av infektion av levande vaccin

hos patienter som behandlas med Humira.

Det rekommenderas att pediatriska patienter, om möjligt, vaccineras enligt gällande riktlinjer för

allmän vaccination före behandling med Humira påbörjas.

Patienter på Humira kan få vaccinationer samtidigt, förutom med levande vacciner. För spädbarn som

exponerats för adalimumab under graviditeten rekommenderas ej administrering av levande vaccin

(t.ex. BCG vaccin) förrän 5 månader efter moderns sista adalimumabinjektion under graviditeten.

Kronisk hjärtsvikt

I en klinisk prövning med en annan TNF antagonist har försämrad kronisk hjärtsvikt och ökad

mortalitet beroende på kronisk hjärtsvikt observerats. Även fall med försämring av kronisk hjärtsvikt

har rapporterats hos patienter som använder Humira. Humira ska användas med försiktighet hos

patienter med mild hjärtsvikt (NYHA klass I/II). Humira är kontraindicerat vid måttlig eller svår

hjärtsvikt (se avsnitt 4.3). Behandling med Humira ska avbrytas hos patienter som utvecklar nya eller

förvärrar symtomen på kronisk hjärtsvikt.

Autoimmuna processer

Behandling med Humira kan resultera i bildning av autoimmuna antikroppar. Långtidseffekten av

Humirabehandling för utvecklande av autoimmuna sjukdomar är okänd. Om en patient utvecklar

symtom som påminner om lupusliknande syndrom efter behandling med Humira och är positiv för

antikroppar mot dubbelsträngat DNA, ska ytterligare behandling med Humira inte ges (se avsnitt 4.8).

Samtidig administrering av biologiska DMARDs eller TNF-antagonister

I kliniska studier sågs vid samtidig användning av anakinra och en annan TNF-antagonist, etanercept,

allvarliga infektioner utan att man såg ökad klinisk fördel jämfört med etanercept ensamt. På grund av

biverkningsbilden som sågs vid kombinationen av etanercept med anakinra-terapi skulle kombination

av anakinra och andra TNF-antagonister också kunna ge liknande toxiciteter. Därför är kombinationen

av adalimumab och anakinra inte att rekommendera (se avsnitt 4.5).

Samtidig administrering av adalimumab med andra biologiska DMARDs (ex. anakinra och abatecept)

eller andra TNF-antagonister rekommenderas inte baserat på den möjliga ökade risken för infektioner,

inklusive allvarliga infektioner och andra potentiella farmakologiska interaktioner (se avsnitt 4.5).

Kirurgi

Det finns begränsad erfarenhet gällande säkerhet vid kirurgiska ingrepp på patienter behandlade med

Humira. Adalimumabs långa halveringstid ska tas i beaktande om ett kirurgiskt ingrepp planeras. En

patient som fordrar kirurgi under pågående Humira-behandling bör övervakas noggrant för infektioner

och lämpliga åtgärder ska vidtas. Det finns begränsad erfarenhet gällande säkerhet bland patienter som

genomgår proteskirurgi under pågående Humira-behandling.

Tunntarmsobstruktioner

Uteblivet svar på behandling för Crohns sjukdom kan indikera en fixerad fibrotisk striktur som kan

behöva opereras. Tillgänglig data tyder på att Humira inte förvärrar eller orsakar strikturer.

Äldre

Frekvensen av allvarliga infektioner var högre hos de Humira-behandlade patienterna över 65 år

(3,7%) än hos de under 65 år (1,5%). Vissa av dessa hade dödlig utgång. Särskild uppmärksamhet

krävs avseende risken för infektion vid behandling av äldre.

Läs hela dokumentet

Official address

Domenico Scarlattilaan 6

1083 HS Amsterdam

The Netherlands

Address for visits and deliveries

Refer to www.ema.europa.eu/how-to-find-us

Send us a question

Go to www.ema.europa.eu/contact

Telephone

+31 (0)88 781 6000

An agency of the European Union

© European Medicines Agency, 2020. Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.

EMA/670863/2020

EMEA/H/C/000481

Humira (adalimumab)

Sammanfattning av Humira och varför det är godkänt inom EU

Vad är Humira och vad används det för?

Humira är ett läkemedel som har effekt på immunsystemet och används för behandling av följande

tillstånd:

Plackpsoriasis, en sjukdom som orsakar röda, fjällande hudfläckar.

Psoriasisartrit (en sjukdom som orsakar röda, fjällande hudfläckar och inflammation i lederna).

Reumatoid artrit (en sjukdom som orsakar inflammation i lederna).

Axial spondyloartrit (inflammation i ryggraden som orsakar ryggsmärta), inräknat ankyloserande

spondylit och när röntgen inte visar på sjukdom men det finns tydliga tecken på inflammation.

Crohns sjukdom (en sjukdom som orsakar inflammation i mag-tarmkanalen).

Ulcerös kolit (en sjukdom som orsakar inflammation och sår i tarmväggen).

Polyartikulär juvenil idiopatisk artrit och aktiv entesitrelaterad artrit (båda sällsynta sjukdomar som

orsakar inflammation i lederna).

Hidradenitis suppurativa (acne inversa), en kronisk hudsjukdom som orsakar knölar, varbölder och

ärrbildning på huden.

Icke-infektiös uveit (inflammation i skiktet under den vita delen av ögongloben).

Humira ges främst till vuxna när deras sjukdom är allvarlig, måttligt allvarlig eller förvärras, eller då

andra behandlingar inte är lämpliga. För mer information om hur du använder Humira vid samtliga

tillstånd, inkluderat när det kan ges till barn, läs bipacksedeln eller tala med läkare eller

apotekspersonal.

Humira innehåller den aktiva substansen adalimumab.

Hur används Humira?

Humira ges som en injektion under huden, i regel varannan vecka. Dosen och hur ofta injektioner ges

beror på det tillstånd som ska behandlas. Dosen till barn beräknas vanligtvis utifrån barnets vikt.

Humira (adalimumab)

EMA/670863/2020

Sida 2/4

Behandling med Humira ska inledas och övervakas av en läkare som har erfarenhet av att behandla de

sjukdomar som Humira används mot. Läkare som behandlar uveit ska också rådfråga läkare som har

erfarenhet av att använda Humira. Patienter eller deras vårdare kan själva injicera Humira efter

inledande utbildning.

Humira är receptbelagt. För mer information om hur du använder Humira, läs bipacksedeln eller tala

med läkare eller apotekspersonal.

Hur verkar Humira?

Den aktiva substansen i Humira, adalimumab, är en monoklonal antikropp (ett slags protein) som har

utformats för att känna igen och binda till en substans i kroppen som kallas tumörnekrosfaktor (TNF).

Denna substans medverkar till att orsaka inflammation och finns i höga halter hos patienter med de

sjukdomar som Humira används för att behandla. Genom att binda till TNF blockerar adalimumab

TNF:s aktivitet och på så sätt lindrar det inflammationen och andra sjukdomssymtom.

Vilka fördelar med Humira har visats i studierna?

Humiras effekt när det gäller att lindra symtomen av inflammatoriska tillstånd har undersökts i över

20 huvudstudier med över 9 500 patienter. Studierna omfattade mestadels vuxna patienter, men i

studierna av Crohns sjukdom, ulcerös kolit, plackpsoriasis, polyartikulär juvenil idiopatisk artrit, icke-

infektiös främre uveit och entesitrelaterad artrit ingick också barn.

När Humira används enligt ordination har det i kliniska prövningar visats vara effektivt för att minska

betydelsefulla symtom vid vart och ett av de tillstånd som det är godkänt för. Nedan ges en kort

beskrivning av studierna och resultaten:

I studien på vuxna och barn med plackpsoriasis, inklusive psoriasis i nageln, hade en större andel

patienter som fick Humira symtomförbättringar än patienter som fick metotrexat eller placebo

(overksam behandling).

Humira gav större symtomförbättring än placebo i studierna av psoriasisartrit, ankyloserande

spondylit, axial spondyloartrit utan belägg för ankyloserande spondylit vid röntgen men med

påtagliga tecken på inflammation, Crohns sjukdom och psoriasis.

I studier på vuxna med ulcerös kolit ledde Humira till större symtomförbättring och läkning av

tarmslemhinnan än placebo. Humira förbättrade symtomen och läkningen av tarmslemhinnan hos

barn i åldern 6–17 år med pediatrisk ulcerös kolit.

Vid reumatoid artrit sågs den största lindringen av symtom i de studier som gjordes på Humira

som tillägg till metotrexat: cirka två tredjedelar av patienterna som fick Humira som tillägg hade

minst 20 procents lindring av symtomen efter sex månader, jämfört med en fjärdedel av dem som

fick placebo som tillägg. Patienterna som fick Humira som tillägg hade också mindre omfattande

ledskador och mindre fysisk funktionsnedsättning efter ett år. Bland de patienter som inte tagit

metotrexat tidigare var också kombinationen av Humira och metotrexat effektivare än metotrexat

som enda behandling.

Vid polyartikulär juvenil idiopatisk artrit drabbades omkring 40 procent av patienterna i åldern 4–

17 år som fick Humira, antingen som enda behandling eller i kombination med metotrexat, av

uppflammande artrit, jämfört med omkring 69 procent av dem som fick placebo. Färre patienter

som fick Humira i kombination med metotrexat utvecklade antikroppar mot Humira (vilka kan

hämma läkemedlets verkan). Resultaten visade alltså att användningen av Humira tillsammans

med metotrexat var effektivare än då Humira gavs som enda behandling. Studien av yngre barn (i

åldern 2–4 år) visade att merparten av barnen svarade väl på behandlingen med Humira och att

Humira (adalimumab)

EMA/670863/2020

Sida 3/4

svaret bestod efter 24 veckor. Vid entesitrelaterad artrit resulterade behandlingen med Humira i

färre svullna och ömma leder jämfört med placebo.

Vid hidradenitis suppurativa uppnådde i en huvudstudie 59 procent av patienterna som fick Humira

och i en annan 42 procent av patienterna minst 50 procents minskning av bölder och knölar efter

12 veckor, utan att antalet bölder eller fistlar ökade. Andelen av patienterna som fick placebo och

som uppnådde detta mål var 28 procent i den första studien och 26 procent i den andra.

Vid icke-infektiös uveit befanns Humira vara effektivt i tre studier. Den första studien gjordes på

patienter vars sjukdom inte kontrollerades med höga doser kortikosteroider. I denna studie

misslyckades behandlingen hos cirka 79 procent av patienterna som fick placebo, jämfört med

cirka 55 procent av dem som fick Humira. Den andra studien omfattade vuxna hos vilka en

kortikosteroid gjorde att uveiten hölls under kontroll. I studien minskades dock

kortikosteroiddosen, eller så avbröts behandlingen och patienterna fick Humira eller placebo. I

denna studie misslyckades behandlingen hos cirka 55 procent av patienterna som fick placebo,

jämfört med 39 procent av dem som fick Humira. I den tredje studien på barn i åldern 2–18 år

med icke-infektiös främre uveit, hos vilka metotrexat som enda behandling inte fungerade,

misslyckades behandlingen hos omkring 60 procent av patienterna som fick placebo med

metotrexat, jämfört med omkring 27 procent av patienterna som fick Humira med metotrexat.

Vilka är riskerna med Humira?

De vanligaste biverkningarna som orsakas av Humira (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare)

är infektioner (däribland i näsa, hals och bihålor), reaktioner på injektionsstället (rodnad, klåda,

blödning, smärta eller svullnad), huvudvärk och muskel- och skelettsmärta.

Humira och andra läkemedel i samma läkemedelsklass kan också påverka immunsystemets förmåga

att bekämpa infektioner och cancer. Det har också förekommit några fall av allvarliga infektioner och

blodcancer hos patienter som fått Humira.

Andra sällsynta och allvarliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare) är

oförmåga hos benmärgen att bilda blodkroppar, nervskada orsakad av att höljet kring nervfibrerna

bryts ner, lupus och lupusliknande tillstånd (där immunsystemet angriper patientens egna vävnader

och orsakar inflammation och organskador) samt Stevens-Johnsons syndrom (livshotande reaktion

med influensaliknande symtom och smärtsamma utslag som drabbar huden, munnen, ögonen och

könsorganen). En fullständig förteckning över biverkningar som rapporterats för Humira finns i

bipacksedeln.

Humira får inte ges till patienter med aktiv tuberkulos eller andra allvarliga infektioner, eller till

patienter med måttlig till allvarlig hjärtsvikt (när hjärtat inte förmår pumpa runt tillräckligt med blod i

kroppen). En fullständig förteckning över restriktioner för Humira finns i bipacksedeln.

Varför är Humira godkänt i EU?

Det har gjorts omfattande studier med Humira och läkemedlet har visat sig vara effektivt för att

minska symtom hos patienter med inflammatoriska sjukdomar.

Vissa sällsynta men allvarliga biverkningar har rapporterats, däribland allvarliga infektioner. Dessa

betraktas dock som hanterbara och särskilda rekommendationer ges för att hjälpa läkare att handskas

med dessa risker.

EMA fann därför att fördelarna med Humira är större än riskerna och att Humira kan godkännas för

försäljning i EU.

Humira (adalimumab)

EMA/670863/2020

Sida 4/4

Vad görs för att garantera säker och effektiv användning av Humira?

Patienter som behandlas med Humira ska få ett påminnelsekort med information om läkemedlets

säkerhet.

Rekommendationer och försiktighetsåtgärder som vårdpersonal och patienter ska iaktta för säker och

effektiv användning av Humira har också tagits med i produktresumén och bipacksedeln.

Liksom för alla läkemedel övervakas de vetenskapliga uppgifterna för Humira kontinuerligt.

Biverkningar som har rapporterats för Humira utvärderas noggrant och nödvändiga åtgärder vidtas för

att skydda patienterna.

Mer information om Humira

Den 8 september 2003 beviljades Humira ett godkännande för försäljning som gäller i hela EU.

Mer information om Humira finns på EMA:s webbplats:

ema.europa.eu/medicines/human/EPAR/humira.

Denna sammanfattning uppdaterades senast 11-2020.

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen