Estaldem 20 mg/10 mg Depottablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

28-09-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

28-09-2020

Aktiva substanser:
naloxonhydrokloriddihydrat; oxikodonhydroklorid
Tillgänglig från:
Acino AG,
ATC-kod:
N02AA55
INN (International namn):
naloxone hydrochloride dihydrate; oxycodone hydrochloride
Dos:
20 mg/10 mg
Läkemedelsform:
Depottablett
Sammansättning:
naloxonhydrokloriddihydrat 11 mg Aktiv substans; oxikodonhydroklorid 20 mg Aktiv substans; stearylalkohol Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 10 x 1 tabletter (endos); Blister, 20 x 1 tabletter (endos); Blister, 28 x 1 tabletter (endos); Blister, 30 x 1 tabletter (endos); Blister, 50 x 1 tabletter (endos); Blister, 56 x 1 tabletter (endos); Blister, 60 x 1 tabletter (endos); Blister, 98 x 1 tabletter (endos); Blister, 100 x 1 tabletter (endos)
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
52156
Tillstånd datum:
2016-06-22

Dokument på andra språk

Bipacksedel Bipacksedel - engelska

19-08-2019

Produktens egenskaper Produktens egenskaper - engelska

08-07-2020

Offentlig bedömningsrapport Offentlig bedömningsrapport - engelska

05-07-2016

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Estaldem 5 mg/2,5 mg depottabletter

Estaldem 10 mg/5 mg depottabletter

Estaldem 20 mg/10 mg depottabletter

Estaldem 40 mg/20 mg depottabletter

oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller information som är

viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de uppvisar

sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella biverkningar

som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Estaldem är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Estaldem

Hur du tar Estaldem

Eventuella biverkningar

Hur Estaldem ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Estaldem är och vad det används för

Estaldem är en depottablett, vilket innebär att de aktiva substanserna frisätts under en längre tid (långsamt).

Effekten varar i 12 timmar.

Du har ordinerats Estaldem för behandling av svår smärta som endast kan lindras av starka smärtstillande

läkemedel (opioider). Naloxon är tillsatt för att motverka förstoppning.

Hur Estaldem fungerar vid smärtlindring

Estaldem tabletter innehåller oxikodon och naloxon som aktiva substanser. Oxikodon ger den smärtstillande

effekten hos Estaldem och är ett starkt analgetikum (”smärtstillande medel”) som tillhör gruppen opioider.

Naloxon motverkar förstoppning. Förstoppning är en typisk biverkan vid behandling med opioida smärtstillande

medel.

Oxikodon och naloxon som finns i Estaldem kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som inte

nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och sjukvårdspersonal om du har

ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Estaldem

Ta inte Estaldem tabletter

om du är allergisk mot oxikodon, naloxon eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6)

om du har andningsproblem, t.ex. långsammare eller svagare andning än förväntat (andningsdepression)

om du lider av svår lungsjukdom som hör samman med sammandragning av luftvägarna (kronisk obstruktiv

lungsjukdom eller KOL)

om du lider av en sjukdom som kallas för cor pulmonale; vid denna sjukdom blir den högra sidan av hjärtat

förstorad på grund av ett ökat tryck inuti blodkärlen i lungorna etc. (t.ex. som ett resultat av KOL – se ovan)

om du lider av svår bronkialastma

om du har en typ av tarmhinder (paralytisk ileus) som inte har orsakats av opioider

om du har måttliga till allvarliga leverproblem.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Estaldem:

om du är äldre eller försvagad (kraftlös)

om du har en typ av tarmhinder (paralytisk ileus) som har orsakats av opioider

om du har nedsatt njurproblem

om du har lindriga leverproblem

om du har allvarliga lungproblem (dvs. minskad andningsförmåga)

om du har myxödem (en sköldkörtelsjukdom med torr, kall och svullen hud som påverkar ansiktet och

benen)

om din sköldkörtel inte producerar tillräckligt med hormoner (underaktiv sköldkörtel eller hypotyreoidism)

om du har nedsatt binjurefunktion (dina binjurar fungerar inte ordentligt, till exempel Addisons sjukdom)

om du har en psykisk sjukdom som åtföljs av en (partiell) förlust av verklighetsuppfattningen (psykos), på

grund av alkohol eller berusning med andra substanser (substansinducerad psykos)

om du lider av gallstensproblem

om din prostatakörtel är onormalt förstorad (prostatahypertrofi)

om du är eller någonsin har varit beroende av alkohol eller droger, eller tidigare har haft utsättningssymtom

som t.ex. agitation, oro, skakningar eller svettningar efter att har slutat med alkohol eller läkemedel

(delirium tremens)

om din bukspottkörtel är inflammerad (pankreatit)

om du har lågt blodtryck (hypotension)

om du har högt blodtryck (hypertension)

om du har en redan existerande hjärtkärlsjukdom (kardiovaskulär sjukdom)

om du har en skallskada (på grund av risken för ökat tryck i hjärnan)

om du lider av epilepsi eller har benägenhet för kramper

om du även tar MAO-hämmare (används för att behandla depression eller Parkinsons sjukdom), t.ex.

läkemedel som innehåller tranylcypromin, fenelzin, isokarboxazid, moklobemid och linezolid

om sömnighet eller episoder av plötsligt insomnande inträffar.

Du bör berätta för din läkare om du tidigare har varit drabbad av något av det ovanstående. Tala även om för din

läkare om någon av ovanstående sjukdomar uppstår under tiden som du tar Estaldem.

Dessa tabletter rekommenderas inte till patienter med avancerad cancer i mag-tarmkanalen eller cancer i

bäckenet. I dessa fall kan tarmhinder vara ett problem.

Barn och ungdomar

Detta läkemedel ska inte ges till barn och ungdomar under 18 år då dess säkerhet och effekt ännu inte visats.

Hur du tar Estaldem på rätt sätt

Om du drabbas av kraftig diarré i början av behandlingen (inom de första 3-5 dagarna) kan detta bero på effekten

av naloxon. Det kan vara ett tecken på att din tarmfunktion (tarmrörelserna) återgår till det normala. Kontakta din

läkare om diarrén fortsätter efter 3-5 dagar, eller är oroande.

Om du har använt höga doser av en annan opioid kan utsättningssymtom (såsom rastlöshet, svettningsanfall,

muskelsmärta) uppträda i början när du byter till behandling med dessa tabletter. Om du upplever sådana

utsättningssymtom kan du behöva specialövervakas av din läkare.

Om du måste opereras ska du berätta för läkaren att du tar detta läkemedel.

Om du använder detta läkemedel under lång tid kan du utveckla tolerans. Detta innebär att du kan behöva en

högre dos för att uppnå den önskade effekten. Långvarig användning av dessa tabletter kan också leda till fysiskt

beroende. Läkemedel som innehåller oxikodon bör undvikas hos patienter som missbrukar eller tidigare

missbrukat alkohol, droger eller läkemedel.

Utsättningssymtom kan uppträda om behandlingen avbryts alltför snabbt. Om du inte längre behöver behandling

ska du minska den dagliga dosen gradvis, i samråd med din läkare.

Liksom med andra starka opioida smärtstillande medel finns risk att utveckla ett psykiskt beroende.

Du kan upptäcka rester av depottabletterna i din avföring. Bli inte orolig över detta. De aktiva substanserna har

redan frisatts i mage och tarm och absorberats i kroppen.

Felaktig användning av Estaldem

Estaldem är inte lämpligt för behandling av utsättningssymtom.

Detta läkemedel bör aldrig missbrukas. Detta gäller särskilt om du är narkotikaberoende. Om du är beroende av

substanser såsom heroin, morfin eller metadon, är det troligt att du drabbas av svåra utsättningssymtom om du

missbrukar Estaldem eftersom det innehåller den aktiva substansen naloxon. Redan existerande

utsättningssymtom kan förvärras.

Du får aldrig missbruka dessa tabletter genom att lösa upp och injicera dem (t.ex. i ett blodkärl). Tabletterna

innehåller talk som kan leda till lokal vävnadsförstöring (nekros) och förändringar av lungvävnaden

(lunggranulom). Missbruk kan även få andra allvarliga konsekvenser som kan få dödlig utgång.

Andra läkemedel och Estaldem

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel.

Risken för biverkningar ökar om du tar dessa tabletter samtidigt med läkemedel som påverkar hjärnans funktion.

Exempelvis kan du känna dig mycket trött, eller så kan andningsproblem (långsam och ytlig andning) förvärras.

Exempel på läkemedel som påverkar hjärnans funktion är:

andra starka smärtstillande medel (opioider)

sömnmedel och lugnande medel (sedativa, hypnotika)

antidepressiva medel

läkemedel som används för att behandla allergier, åksjuka eller illamående (antihistaminer eller

antiemetika)

andra läkemedel som påverkar nervsystemet (fentiaziner, neuroleptika).

Tala om för din läkare om du tar:

läkemedel som minskar blodets förmåga att koagulera (kumarinderivat); koaguleringstiden kan ökas eller

minskas

makrolidantibiotika (t.ex. klaritromycin)

läkemedel (av azoltyp) mot svamp (t.ex. ketokonazol)

ritonavir eller andra proteashämmare (används för att behandla hiv)

rifampicin (används för att behandla tuberkulos)

karbamazepin (används för att behandla kramper eller konvulsioner och vissa smärttillstånd)

fenytoin (används för att behandla kramper eller konvulsioner).

Samtidig användning av Estaldem och lugnande läkemedel eller läkemedel mot sömnbesvär såsom

bensodiazepiner eller liknande läkemedel ökar risken för dåsighet, andningssvårigheter (andningsdepression),

koma och kan vara livshotande. På grund av detta ska samtidig användning endast övervägas när andra

behandlingsalternativ inte är möjliga.

Om läkaren förskriver Estaldem samtidigt med lugnande läkemedel, ska dosen och behandlingstiden begränsas av

läkaren.

Tala om för läkaren om du tar något lugnande läkemedel och följ noga läkarens dosrekommendationer. Det kan

vara bra att informera vänner eller anhöriga om att vara uppmärksamma på de tecken och symtom som är

beskrivna ovan. Kontakta läkare om du upplever något av dessa symtom.

Risken för biverkningar ökar om du tar antidepressiva läkemedel (till exempel citalopram, duloxetin,

escitalopram, fluoxetin, fluvoxamin, paroxetin, sertralin, venlafaxin). Dessa läkemedel kan påverka eller påverkas

av oxikodon, och du kan få symtom som ofrivilliga, rytmiska muskelsammandragningar, inklusive i musklerna

som styr ögonrörelser, plötsliga rörelser, kraftiga svettningar, skakningar, överdrivna reflexmässiga rörelser, ökad

muskelspänning, kroppstemperatur över 38 °C. Kontakta din läkare om du upplever dessa symtom.

Estaldem med mat, dryck och alkohol

Om du dricker alkohol samtidigt som du tar Estaldem kan det göra att du känner dig mera sömnig eller öka risken

för allvarliga biverkningar som t.ex. ytlig andning med risk för andningsuppehåll och medvetslöshet. Du ska inte

dricka alkohol när du tar Estaldem.

Du ska undvika att dricka grapefruktjuice när du tar detta läkemedel.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller

apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Graviditet

Användning av Estaldem under graviditet ska undvikas såvoda inte läkaren ansett behandlingen nödvändig. Vid

användning under längre tid vid graviditet kan oxikodon leda till utsättningssymtom hos det nyfödda barnet. Om

oxikodon ges under förlossningen kan det nyfödda barnet få andningsproblem såsomlångsam och ytlig andning.

Amning

Sluta amma under behandlingen med detta läkemedel eftersom oxikodon (en av de aktiva substannserna i detta

läkamedel) passerar över i bröstmjölken. Det är inte känt om naloxon också passerar över i bröstmjölken. Risk för

det ammade barnet kan inte uteslutas framför allt efter intag av upprepade doser detta läkemedel.

Körförmåga och användning av maskiner

Detta läkemedel kan påverka din förmåga att köra eller använda maskiner eftersom det kan göra dig sömnig eller

yr. Detta gäller särskilt i början av din behandling, efter en ökning av dosen eller efter ett byte från ett annat

läkemedel. Dessa biverkningar bör försvinna så snart du står på en stabil dos av Estaldem.

Detta läkemedel har förknippats med sömnighet och episoder av plötsligt insomnande. Om du upplever dessa

biverkningar ska du inte köra bil eller använda maskiner. Du ska berätta för din läkare om detta inträffar.

Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker på om det är säkert för dig att köra bil när du tar

detta läkemedel

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten som kräver

skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden är användning av

läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa effekter och biverkningar finns

i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för vägledning. Diskutera med din läkare eller

apotekspersonal om du är osäker.

Estaldem innehåller laktos

Estaldem

5 mg/2,5 mg och 10 mg/5 mg innehåller laktos (mjölksocker).

Om du inte tål vissa sockerarter, bör du

kontakta din läkare innan du tar Estaldem 5 mg/2,5 mg och 10 mg/5 mg.

3.

Hur du tar Estaldem

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Depottabletterna ska sväljas hela för att inte den långsamma frisättningen av oxikodon från depottabletten ska

påverkas. Du får inte dela, tugga eller krossa tabletterna. Om tabletterna delas, tuggas eller krossas kan detta leda

till upptag av en eventuellt dödlig dos av oxikodon (se avsnittet ”Om du har tagit för stor mängd av Estaldem”).

Vanlig dos, om din läkare inte har föreskrivit något annat:

Vuxna

Den vanliga startdosen är en Estaldem 10 mg/5 mg depottablett var 12:e timme.

Din läkare avgör hur stor mängd du ska ta varje dag och hur du ska dela upp den totala dagliga dosen i morgon-

och kvällsdoser. Läkaren avgör också om någon dosjustering behöver göras under behandlingen utifrån graden av

smärta och individuell känslighet. Du bör ges den lägsta dosen som behövs för smärtlindring. Om du redan

behandlas med opioider kan behandlingen med Estaldem starta på en högre dos.

Den högsta dagliga dosen är 160 mg oxikodonhydroklorid och 80 mg naloxonhydroklorid. Om du behöver en

högre dos kan din läkare ge ytterligare oxikodon utan naloxon. Den högsta dagliga dosen oxikodon får inte

överstiga 400 mg. Naloxons fördelaktiga effekt på tarmaktiviteten kan påverkas om ytterligare oxikodon ges utan

ytterligare naloxon.

Om du upplever smärta mellan doser av Estaldem kan du behöva ta ett snabbverkande smärtstillande medel.

Estaldem är inte lämpligt för detta. Tala med din läkare i ett sådant fall.

Tala med läkare eller apotekspersonal om du upplever att effekten av Estaldem är alltför stark eller alltför svag.

Äldre

I allmänhet krävs ingen dosjustering för äldre patienter med normal njur- och/eller leverfunktion.

Lever- eller njurproblem

Om du har njurproblem eller milda leverproblem kommer din läkare att ordinera Estaldem med särskild

försiktighet. Om du har måttliga till svåra leverproblem ska Estaldem inte användas (se även avsnitt 2 ”Ta inte

Estaldem” och ”Varningar och försiktighet”).

Barn och ungdomar under 18 år

Inga studier har utförts för att visa att detta läkemedel är säkert eller effektivt för barn och ungdomar. Av detta

skäl rekommenderas inte användning till barn och ungdomar under 18 år.

Administreringssätt

Svälj tabletterna hela med ett glas vatten. Du kan ta tabletterna med eller utan mat. Ta dem var 12:e timme enligt

ett fast tidsschema. Om du t.ex. tar en tablett klockan 8 på morgonen ska du ta nästa tablett klockan 20 på kvällen.

Du får inte dela, tugga eller krossa tabletterna.

Öppningsanvisningar

Detta läkemedel levereras i en barnskyddande förpackning. Tabletterna kan inte tryckas ut genom blistret. Följ

dessa anvisningar när du öppnar blistret:

Avskilj en dos genom att försiktig riva längs de perforerade linjerna.

Du ser ett oförseglat hörn vid skärningspunkten för de perforerade linjerna.

Dra långsamt bort folien vid det markerade hörnet för att öppna fickan.

Behandlingstid

Du ska inte ta Estaldem under längre tid än du behöver. Om du har tagit Estaldem under lång tid bör din läkare

regelbundet kontrollera om du fortfarande behöver det.

Om du har tagit för stor mängd av Estaldem

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag kontakta

omedelbart läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt rådgivning.

En överdos kan leda till:

små pupiller

långsam och ytligare andning än normalt (andningsdepression)

sömnighet eller medvetslöshet

låg muskeltonus (muskelsvaghet)

minskad puls

blodtrycksfall.

I allvarliga fall kan medvetslöshet (koma), vätska i lungorna och cirkulationskollaps uppträda, vilket kan vara

dödligt.

Du bör undvika situationer som kräver en hög grad av vakenhet, t.ex. bilkörning.

Om du har glömt att ta Estaldem

Om du har glömt att ta Estaldem eller om du tar en dos som är lägre än den ordinerade kan det tänkas att du inte

upplever någon effekt.

Följ anvisningarna nedan om du har glömt att ta din dos:

Om det är 8 timmar eller mer till nästa vanliga dos: Ta den glömda dosen omedelbart och fortsätt med ditt

normala doseringsschema.

Om nästa normala dos ska tas inom mindre än 8 timmar: Ta den glömda dosen. Vänta därefter ytterligare

8 timmar innan du tar nästa dos. Försök att komma tillbaka till ditt vanliga doseringsschema (t.ex.

klockan 8 på morgonen och klockan 20 på kvällen).

Ta inte mer än en dos inom en 8-timmarsperiod.

Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

Om du slutar att ta Estaldem

Avbryt inte behandlingen utan att rådfråga din läkare.

Om du inte behöver någon fortsatt behandling kommer din läkare att berätta för dig hur du gradvis ska minska den

dagliga dosen. På detta sätt kan du undvika utsättningssymtom, såsom rastlöshet, svettningsattacker och

muskelsmärta.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Allvarliga biverkningar eller tecken som du bör se upp med och vad du ska göra om du är drabbad:

Sluta ta Estaldem och kontakta omedelbart läkare eller uppsök närmaste akutmottagning om du upplever av

något av följande symtom:

Långsam och ytlig andning (andningsdepression) är den allvarligaste biverkningen för Estaldem och

drabbar i huvudsak äldre och försvagade patienter.

Opioider kan även leda till allvarligt blodtrycksfall hos känsliga patienter.

Svullnad av ansikte, tunga eller svalg; svårigheter att svälja, nässelutslag, andningsbesvär och

blodtrycksfall (anafylaktisk reaktion)

Andra biverkningar som kan förekomma är:

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

Buksmärtor, matsmältningsbesvär, förstoppning, diarré, väderspänningar

Muntorrhet

Kräkningar, illamående

Minskad aptit, aptitförlust

En känsla av yrsel eller att det ”snurrar”

Huvudvärk

Värmevallningar, svettning

Allmän svaghet, trötthet eller utmattning

Hudklåda, hudreaktioner/utslag

Sömnsvårigheter, dåsighet

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

Uppblåst mage

Onormala tankar

Oro, förvirring, depression, nervositet, koncentrationssvårigheter

Trångt i bröstet, särskild om du redan lider av kranskärlssjukdom, bröstsmärta

Blodtrycksfall, blodtrycksökning

Utsättningssymtom, såsom upprördhet

Svimning

Hjärtklappning

Gallkolik

Allmän sjukdomskänsla

Smärta

Svullna händer, anklar eller fötter

Nedsatt talförmåga

Skakningar

Rastlöshet

Andningssvårigheter

Frossa

Förhöjda levervärden

Rinnsnuva

Hosta

Överkänslighet/allergiska reaktioner

Viktminskning

Skador på grund av olyckor

Ökat behov att kissa

Muskelkramper, muskelryckningar, muskelsmärta

Synförsämring

Epileptiska anfall (särskilt hos personer med epilepsisjukdom eller anlag för anfall)

Sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare)

Ökad puls

Tandförändringar

Gäspningar

Viktökning

Har rapporterats

(frekvens förekommer hos ett okänt antal användare)

Eufori

Allvarlig dåsighet

Erektionsstörningar

Mardrömmar

Hallucinationer

Ytlig andning

Svårighet att kissa

Stickningar i händer och fötter

Rapning

Den aktiva substansen oxikodonhydroklorid är känd för att ha följande, avvikande biverkningar när den

inte kombineras med naloxonhydroklorid:

Andningsproblem, t.ex. långsammare eller svagare andning än förväntat (andningssvikt), pupillförminskningar,

muskelkramper och hämmad hostreflex.

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

Humör- och personlighetsförändringar (t.ex. depression, känsla av extrem glädje)

Minskad aktivitet, ökad aktivitet

Svårighet att kissa

Hicka

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

Koncentrationsstörning, upprördhet

Migrän

Smakförändringar

Ökad muskelspänning, ofrivilliga muskelsammandragningar

Läkemedelsberoende, läkemedelstolerans

Tarmhinder (ileus)

Torr hud, hudrodnad

Minskad känslighet för smärta eller beröring

Onormal koordination

Perceptionsstörningar (t.ex. hallucinationer, overklighetskänsla)

Röstförändringar (dysfoni)

Vätskeretention (mer vätska stannar i kroppen)

Hörselnedsättning

Svårigheter att svälja

Munsår, ont i tandköttet

Minskad sexualdrift

Uttorkning, törst

Sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare)

Nässelfeber (urtikaria)

Herpes simplex

Ökad aptit

Svart (tjärartad) avföring

Blödande tandkött

Har rapporterats

(frekvens förekommer hos ett okänt antal användare)

Akuta generaliserade allergiska reaktioner (anafylaktiska reaktioner)

Avsaknad av menstruationsperioder

Problem med gallflöde

Långvarig användning av Estaldem under graviditet kan orsaka livshotande abstinenssymtom hos nyfödda.

Symtom som ska uppmärksammas hos spädbarnet är lättretlighet, hyperaktivitet och onormalt

sömnmönster, gälla skrik, skakningar, kräkningar, diarré och att det inte går upp i vikt.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer

nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Estaldem ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och blistret efter ”EXP”. Utgångsdatumet är den sista dagen

i angiven månad.

Förvaras vid högst 25 °C.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar

läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

De aktiva substanserna är oxikodonhydroklorid och naloxonhydroklorid.

5 mg/2,5 mg depottabletter

Varje depottablett innehåller 5 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 4,5 mg oxikodon och

naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 2,5 mg naloxonhydroklorid och 2,25 mg naloxon

10 mg/5 mg depottabletter

Varje depottablett innehåller 10 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 9,0 mg oxikodon och

naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 5,0 mg naloxonhydroklorid och 4,5 mg naloxon.

20 mg/10 mg depottabletter

Varje depottablett innehåller 20 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 18,0 mg oxikodon och

naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 10,0 mg naloxonhydroklorid och 9,0 mg naloxon.

40 mg/20 mg depottabletter

Varje depottablett innehåller 40 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 36,0 mg oxikodon och

naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 20,0 mg naloxonhydroklorid och 18,0 mg naloxon.

Övriga innehållsämnen är:

5 mg/2,5 mg depottabletter

Tablettkärna: Mikrokristallin cellulosa, laktosmonohydrat, ammoniometacrylatsampolymer, povidon, talk,

triacetin, stearylalkohol, magnesiumstearat, kolloidal vattenfri kiseldioxid.

Tablettdragering: Hypromellos, makrogol, talk, titandioxid (E171), Briljantblått FCF (E133).

10 mg/5 mg depottabletter

Tablettkärna: Mikrokristallin cellulosa, laktosmonohydrat, ammoniometacrylatsampolymer, povidon, talk,

triacetin, stearylalkohol, magnesiumstearat, kolloidal vattenfri kiseldioxid.

Tablettdragering: Hypromellos, makrogol, talk, titandioxid (E171).

20 mg/10 mg depottabletter

Tablettkärna: Mikrokristallin cellulosa, ammoniometacrylatsampolymer, povidon, talk, triacetin, stearylalkohol,

magnesiumstearat, kolloidal vattenfri kiseldioxid.

Tablettdragering: Hypromellos, makrogol, talk, titandioxid (E171), röd järnoxid (E172).

40 mg/20 mg depottabletter

Tablettkärna: Mikrokristallin cellulosa, ammoniometacrylatsampolymer, povidon, talk, triacetin, stearylalkohol,

magnesiumstearat, kolloidal vattenfri kiseldioxid.

Tablettdragering: Hypromellos, makrogol, talk, titandioxid (E171), röd järnoxid (E172), gul järnoxid (E172).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

5 mg/2,5 mg depottabletter

Ljusblå, runda, konvexa filmdragerade tabletter med en diameter på 6,2 mm.

10 mg/5 mg depottabletter

Vita till benvita, ovala, konvexa filmdragerade tabletter med en längd på 13,2 mm.

20 mg/10 mg depottabletter

Rosa, ovala, konvexa filmdragerade tabletter med en längd på 10,2 mm.

40 mg/20 mg depottabletter

Ljusorange till ockrafärgade, ovala, konvexa filmdragerade tabletter med en längd på 13,2 mm.

5 mg/2,5 mg och 10 mg/5 mg depottabletter

Barnskyddande, perforerade PVC/PVDC/PVC-Alu-blister med avrivbara tablettenheter. Förpackningsstorlekar

10 x 1, 20 x 1, 28 x 1, 30 x 1, 50 x 1, 56 x 1, 60 x 1, 98 x 1 och 100 x 1.

Eller i HDPE-burkar. Förpackningsstorlekar 20, 50 och 100.

20 mg/10 mg och 40 mg/20 mg depottabletter

Barnskyddande, perforerade PVC/PVDC/PVC-Alu-blister med avrivbara tablettenheter. Förpackningsstorlekar

10 x 1, 20 x 1, 28 x 1, 30 x 1, 50 x 1, 56 x 1, 60 x 1, 98 x 1 och 100 x 1.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

Innehavare av godkännande för försäljning:

Tillverkare:

Acino AG

Acino AG

Leopoldstraße 115

Leopoldstraße 115

80804 München

80804 München

Tyskland

Tyskland

Tel.:

+49 89 3221280 - 10

Fax:

+49 89 3221280 - 69

e-post:

info@acino.swiss

Denna bipacksedel ändrades senast

2020-09-28

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Estaldem 5 mg/2,5 mg depottabletter

Estaldem 10 mg/5 mg depottabletter

Estaldem 20 mg/10 mg depottabletter

Estaldem 40 mg/20 mg depottabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

5 mg/2,5 mg depottabletter

Varje depottablett innehåller 5 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 4,5 mg oxikodon och

naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 2,5 mg naloxonhydroklorid och 2,25 mg naloxon

Hjälpämne med känd effekt: Varje depottablett innehåller 16,0 mg laktos.

10 mg/5 mg depottabletter

Varje depottablett innehåller 10 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 9,0 mg oxikodon och

naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 5,0 mg naloxonhydroklorid och 4,5 mg naloxon.

Hjälpämne med känd effekt: Varje depottablett innehåller 32,0 mg laktos.

20 mg/10 mg depottabletter

Varje depottablett innehåller 20 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 18,0 mg oxikodon och

naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 10,0 mg naloxonhydroklorid och 9,0 mg naloxon.

40 mg/20 mg depottabletter

Varje depottablett innehåller 40 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 36,0 mg oxikodon och

naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 20,0 mg naloxonhydroklorid och 18,0 mg naloxon.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Depottablett

Estaldem 5 mg/2,5 mg depottabletter

Ljusblå, runda, konvexa filmdragerade tabletter med en nominell diameter på 6,2 mm.

Estaldem 10 mg/5 mg depottabletter

Vita till benvita, ovala, konvexa filmdragerade tabletter med en nominell längd på 13,2 mm.

Estaldem 20 mg/10 mg depottabletter

Rosa, ovala, konvexa filmdragerade tabletter med en nominell längd på 10,2 mm.

Estaldem 40 mg/20 mg depottabletter

Ljusorange till ockrafärgade, ovala, konvexa filmdragerade tabletter med en nominell längd på 13,2 mm.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Svår smärta där endast opioider erbjuder tillräcklig analgetisk effekt.

Med opioidantagonisten naloxon motverkas opioidinducerad förstoppning genom att oxikodons lokala effekt

i tarmen blockeras.

Estaldem är avsett för vuxna.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Den analgetiska effekten för Estaldem är likvärdig med depotformuleringar av oxikodonhydroklorid.

Doseringen ska anpassas till smärtintensiteten och känsligheten hos varje enskild patient. Om inget annat

föreskrivs ska Estaldem administreras enligt följande:

Vuxna

Den vanliga startdosen för en patient som inte tidigare har behandlats med opioider är 10 mg/5 mg

oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid var 12:e timme.

Patienter som redan får opioider kan starta med högre doser av Estaldem beroende på deras tidigare

erfarenhet av opioider.

Estaldem 5 mg/2,5 mg är avsett för dostitrering vid behandlingsstart och vid individuell dosjustering.

Den högsta dagliga dosen av Estaldem är 160 mg oxikodonhydroklorid och 80 mg naloxonhydroklorid. Den

högsta dagliga dosen rekommenderas endast till patienter som tidigare fått en stabil daglig dos av

oxikodon/naloxon och som har behov av en ökad dos. Detta är särskilt viktigt hos patienter med nedsatt

njurfunktion och patienter med lätt nedsatt leverfunktion. Patienter som behöver högre doser av Estaldem bör

få extra oxikodonhydroklorid i depotform med samma tidsintervall, med hänsyn tagen till att den högsta

dagliga dosen är 400 mg oxikodonhydroklorid i depotform. Vid behandling med extra oxikodonhydroklorid

kan den fördelaktiga effekten som naloxonhydroklorid har på tarmfunktion försämras.

Vid avslut av behandling med Estaldem på grund av byte till annan opioid kan man förvänta sig en

försämring i tarmfunktionen.

Vissa patienter som tar Estaldem enligt ett regelbundet tidsschema kan behöva analgetika med omedelbar

frisättning som akutmedicin vid smärtgenombrott. Estaldem är en depottablett och därför inte avsedd för

behandling av smärtgenombrott. Vid behandling av smärtgenombrott ska en enskild dos akutmedicin ges,

motsvarande ungefär en sjättedel av den dagliga dosen av oxikodonhydroklorid. Om det behövs mer än två

”akutinsatser” per dag är detta normalt en indikation på att dosen av Estaldem behöver justeras uppåt. Denna

justering bör göras varje eller varannan dag i steg om 5 mg/2,5 mg två gånger dagligen, eller vid behov

10 mg/5 mg, oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid tills en stabil dos har nåtts. Syftet är att hitta en

patientspecifik dos för administrering två gånger dagligen som ger tillräcklig smärtlindring och minimerar

användningen av akutmedicin under den tid som smärtbehandlingen behövs.

Estaldem tas vid den fastställda doseringen två gånger dagligen enligt ett bestämt tidsschema. Även om

symmetrisk administrering (samma dos morgon och kväll) enligt ett bestämt tidsschema (var 12:e timme)

passar merparten av patienterna, kan vissa patienter, beroende på den individuella smärtsituationen, ha nytta

av asymmetrisk dosering som är skräddarsydd efter deras smärtmönster. I allmänhet ska den lägsta effektiva

smärtlindrande dosen väljas.

Vid behandling av icke-malign smärta är dagliga doser på upp till 40 mg/20 mg

oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid normalt tillräckliga, men högre doser kan behövas.

Äldre patienter

Precis som för yngre vuxna ska doseringen anpassas till smärtintensiteten och känsligheten hos varje enskild

patient.

Patienter med nedsatt leverfunktion

En klinisk studie har visat att plasmakoncentrationerna av både oxikodon och naloxon är förhöjda hos

patienter med nedsatt leverfunktion. Naloxonkoncentrationerna påverkades i högre grad än oxikodon (se

avsnitt 5.2). Den kliniska relevansen för en relativt hög exponering för naloxon hos patienter med nedsatt

leverfunktion är ännu inte känd. Försiktighet måste iakttas vid administrering av Estaldem till patienter med

lindrigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4). Estaldem är kontraindicerat för patienter med måttligt eller

allvarligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3).

Patienter med nedsatt njurfunktion

En klinisk studie har visat att plasmakoncentrationerna av både oxikodon och naloxon är förhöjda hos

patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2). Naloxonkoncentrationerna påverkades i högre grad än

oxikodon. Den kliniska relevansen för en relativt hög exponering för naloxon hos patienter med nedsatt

njurfunktion är ännu inte känd. Försiktighet måste iakttas vid administrering av Estaldem till patienter med

nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Estaldem för barn under 18 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Oral användning

Estaldem tas i bestämd dos två gånger dagligen vid regelbundna tider.

Depottabletterna kan tas med eller utan mat tillsammans med tillräcklig vätska. Depottabletterna måste

sväljas hela och får inte delas, tuggas eller krossas.

Behandlingslängd

Estaldem bör inte administreras längre än vad som är absolut nödvändigt. Om långvarig behandling behövs

med hänsyn till sjukdomens natur och allvarlighetsgrad krävs noggrann och regelbunden övervakning för att

fastställa om och i vilken utsträckning ytterligare behandling behövs.

När patienten inte längre behöver opioidbehandling är det lämpligt att trappa ned dosen successivt (se

avsnitt 4.4).

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

Varje situation för vilken opioider är kontraindicerade

Allvarlig andningsdepression med hypoxi och/eller hyperkapni

Allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom

Cor pulmonale

Allvarlig bronkialastma

Icke-opioidinducerad paralytisk ileus

Måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion

4.4

Varningar och försiktighet

Den största risken med opioider i för stora mängder är andningsdepression.

Försiktighet måste iakttas vid administrering av Estaldem till äldre eller svaga patienter, patienter med

opioidinducerad paralytisk ileus, patienter som uppvisar allvarligt nedsatt lungfunktion, myxödem,

hypotyreoidism, Addisons sjukdom (binjurebarkinsufficiens), toxisk psykos, kolelitiasis, prostatahypertrofi,

alkoholism, delirium tremens, pankreatit, hypotension, hypertension, redan existerande kardiovaskulära

sjukdomar, skallskada (på grund av risken för ökat intrakraniellt tryck), epilepsisjukdom eller predisposition

för krampanfall eller patienter som tar MAO-hämmare.

Försiktighet måste också iakttas när Estaldem administreras till patienter med lindrigt nedsatt lever- eller

njurfunktion. Noggrann medicinsk övervakning är särskilt nödvändig för patienter med allvarligt nedsatt

njurfunktion.

Diarré kan betraktas som en möjlig effekt av naloxon.

Hos patienter som står på långtidsbehandling med höga doser opioider kan bytet till Estaldem utlösa

abstinenssymtom i början av behandlingen. Sådana patienter kan kräva särskild uppmärksamhet.

Estaldem är inte lämpligt för behandling av abstinenssymtom.

Under långvarig administrering kan patienten utveckla tolerans mot läkemedlet och kräva högre doser för att

upprätthålla den önskade effekten. Kronisk administrering av Estaldem kan leda till fysiskt beroende.

Abstinenssymtom kan uppträda vid ett abrupt avbrott av behandlingen. Om behandling med Estaldem inte

längre behövs rekommenderas att den dagliga dosen minskas successivt för att undvika abstinenssymtom (se

avsnitt 4.2).

Det finns en potentiell risk att utveckla beroende av opioida analgetika, inkluderat Estaldem bör användas

med särskild försiktighet hos patienter med tidigare alkohol- eller drogberoende. Oxikodon enbart har

samma missbruksprofil som andra starka opioider.

För att inte försämra depottabletternas depotegenskaper måste depottabletterna tas hela och får inte delas,

tuggas eller krossas. Om depottabletterna delas, tuggas eller krossas för förtäring leder detta till en snabbare

frisättning av de aktiva substanserna och absorption av en eventuellt dödlig dos oxikodon (se avsnitt 4.9).

Samtidig användning av alkohol och Estaldem kan ge ökad risk för biverkningar av Estaldem; samtidig

användning ska undvikas.

Inga studier avseende säkerhet och effekt av oxikodon/naloxen hos barn och ungdomar under 18 år har

utförts. Därför rekommenderas inte användning till barn och ungdomar under 18 år.

Klinisk erfarenhet saknas hos cancerpatienter med peritoneal karcinomatos eller med sub-ocklusivt syndrom

vid avancerad cancer i magtarmkanalen eller pelvis. På grund av detta rekommenderas ej Estaldem till denna

patientgrupp.

Estaldem rekommenderas inte för preoperativ användning eller postoperativt inom de första 12-24 timmarna.

Beroende på typen av operation och dess omfattning, vilken anestesimetod som har valts, annan samtidig

medicinering och den enskilda patientens tillstånd, beror den exakta tidpunkten för när den postoperativa

behandlingen med Estaldem kan påbörjas på en noggrann risk/nytta-bedömning för varje enskild patient.

Drogmissbrukare avråds bestämt från att missbruka Estaldem.

Om det missbrukas parenteralt, intranasalt eller oralt av individer som är beroende av opioidagonister, såsom

heroin, morfin eller metadon, förväntas delade, tuggade eller krossade tabletter ge upphov till märkbara

abstinensbesvär – på grund av naloxons antagonistegenskaper på opioidreceptorer – eller intensifiera de

abstinenssymtom som redan förekommer (se avsnitt 4.9).

Estaldem består av en tvåpolymermatris, endast avsedd för oral användning. Missbruk i form av parenterala

injektioner av depottablettbeståndsdelarna (särskilt talk) kan förväntas leda till lokal vävnadsnekros och

lunggranulom eller kan leda till andra allvarliga, potentiellt dödliga oönskade effekter.

Den tomma depottablettmatrisen kan ses i avföringen.

Risker med samtidig användning av sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel:

Samtidig användning av Estaldem och sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel

kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död. På grund av dessa risker förbehålls samtidig

förskrivning av dessa sedativa läkemedel till patienter för vilka andra behandlingsalternativ inte är möjliga.

Om det beslutas att förskriva Estaldem samtidigt med sedativa läkemedel, ska lägsta effektiva dos användas

och behandlingstiden ska vara så kort som möjligt.

Patienterna ska följas noga avseende tecken och symtom på andningsdepression och sedering. I detta

avseende är det starkt rekommenderat att informera patienten och dess vårdgivare om att vara

uppmärksamma på dessa symtom (se avsnitt 4.5).

Endokrina systemet

Opioider, som oxikodonhydroklorid, kan påverka hypotalamus-hypofys-binjure- eller gonad-axeln. Några

förändringar som kan ses är en ökning av serumprolaktin och minskningar av plasmakortisol och testosteron.

Kliniska symtom kan uppstå från dessa hormonella förändringar.

Estaldem 5 mg/2,5 mg och 10 mg/5 mg depottabletter innehåller laktos. Patienter med något av följande

sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller

glukos-galaktosmalabsorption.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Substanser som har en CNS-depressiv effekt (t.ex. andra opioider, sedativa, hypnotika, antidepressiva medel,

fentiaziner, neuroleptika, antihistaminer och antiemetika) kan öka den CNS-depressiva effekten (t.ex.

andningsdepression) av Estaldem.

Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna hos Estaldem; samtidig användning ska undvikas.

Kliniskt relevanta förändringar av INR-värdet (International Normalized Ratio eller Quick-värdet) i båda

riktningarna har observerats hos enskilda individer om oxikodon och kumarinantikoagulantia används

samtidigt.

Oxikodon metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4 med bidrag av CYP2D6 (se avsnitt 5.2). Aktiviteterna av

dessa enzym kan hämmas eller induceras av olika läkemedel eller kosttillskott som administreras samtidigt.

Doserna av Estaldem kan därför behöva justeras.

CYP3A4-hämmare, såsom makrolidantibiotika (t.ex. klaritromycin, erytromycin, och telitromycin),

azol-antisvampmedel (t.ex. ketokonazol, vorikonazol, itrakonazol, och posakonazol) proteashämmare (t.ex.

ritonavir, indinavir, nelfinavir och saquinavir), cimetidin och grapefruktjuice kan orsaka ett minskat clearance

av oxikodon vilket skulle kunna leda till en ökning av plasmakoncentrationen av oxikodon. Därför kan en

minskning av dosen Estaldem vara lämplig och retitrering nödvändigt.

CYP3A4-inducerare, såsom rifampicin, karbamazepin, fenytoin och johannesört kan inducera metabolismen av

oxikodon och orsaka ett ökat clearance av läkemedlet vilket leder till en minskning av oxikodons

plasmakoncentration. Därför bör försiktighet iakttas och ytterligare titrering kan behövas för att uppnå

symtomkontroll.

Teoretiskt kan läkemedel som hämmar CYP2D6-aktivitet, såsom paroxetin, fluoxetin och kinidin, orsaka

minskat clearence av oxikodon vilket kan leda till en ökad plasmakoncentration av oxikodon. Samtidig

administrering av CYP2D6-hämmare har emellertid resulterat i endast obetydlig inverkan på oxikodons

elimination och inget inflytande på de farmakodynamiska effekterna av oxikodon.

Samtidig administrering av oxikodon och serotonerga medel, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare

(SSRI) eller serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), kan orsaka serotonintoxicitet. Symtom

på serotonintoxicitet kan innefatta förändrat mentalt tillstånd (t.ex. agitation, hallucinationer, koma),

autonom instabilitet (t.ex. takykardi, labilt blodtryck, hypertermi), neuromuskulära rubbningar (t.ex.

hyperreflexi, inkoordination, stelhet) och/eller gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar,

diarré). Oxikodon ska användas med försiktighet och dossänkning kan behövas hos patienter som använder

dessa läkemedel.

In vitro

-metabolismstudier tyder på att inga kliniskt relevanta interaktioner kan förväntas mellan oxikodon

och naloxon.

Sannolikheten för kliniskt relevanta interaktioner mellan paracetamol, acetylsalicylsyra eller naltrexon och

kombinationen av oxikodon och naloxon i terapeutiska koncentrationer är minimal.

Sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel:

Samtidig användning av opioider med sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel

ökar risken för sedering, andningsdepression, koma och död på grund av den additiva CNS-depressiva

effekten. Dosering och duration av samtidig användning ska begränsas (se avsnitt 4.4).

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inga data från användningen av oxikodon/naloxon i gravida kvinnor och under förlossning.

Begränsade data om användning av oxikodon under graviditet hos människor visar ingen ökad risk för

medfödda missbildningar. För naloxon finns otillräckliga kliniska data om exponerade graviditeter. Kvinnors

systemiska exponering för naloxon efter användning av oxikodon/naloxon depottabletter är relativt låg (se

avsnitt 5.2). Både oxikodon och naloxon passerar över i placenta. Inga djurstudier har utförts med

kombinationen av oxikodon och naloxon (se avsnitt 5.3). Djurstudier med oxikodon eller naloxon som

administreras som enda läkemedel har inte visat sig ha teratogena eller embryotoxiska effekter.

Långvarig administrering av oxikodon under graviditet kan leda till abstinenssymtom hos det nyfödda

barnet. Vid administrering under förlossning kan oxikodon framkalla andningsdepression hos det nyfödda

barnet.

Estaldem bör endast användas under graviditet om nyttan uppväger de eventuella riskerna för det ofödda

eller nyfödda barnet.

Amning

Oxikodon passerar över i bröstmjölk. Ett förhållande för mjölk-/plasmakoncentrationen på 3,4:1 har

uppmätts, och det är därför möjligt att oxikodon påverkar barnet som ammas. Det är inte känt om även

naloxon passerar över i bröstmjölk. De systemiska nivåerna av naloxon efter användning av

oxikodon/naloxon depottabletter är emellertid mycket låga (se avsnitt 5.2). Risk för det ammande barnet kan

inte uteslutas framför allt efter intag av upprepade doser Estaldem hos den ammande modern. Amningen bör

avbrytas under behandling med Estaldem.

Fertilitet

Det finns inga data vad gäller fertilitet.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Estaldem har måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Detta gäller särskilt i

början av behandlingen med Estaldem, efter en dosökning eller vid byte från annan opioidbehandling och om

Estaldem kombineras med andra CNS-depressiva medel. Patienter som är stabila på en särskild dosering

behöver inte nödvändigtvis begränsas. Patienten bör därför rådfråga sin läkare om huruvida det är tillåtet att

framföra fordon och använda maskiner.

4.8

Biverkningar

Följande frekvenser utgör grunden för bedömningen av biverkningar:

Mycket vanliga (

1/10)

Vanliga (

1/100, <1/10)

Mindre vanliga (

1/1 000, <1/100)

Sällsynta (

1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (

<

1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Organsystem

MedDRA

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen känd

frekvens

Immunsystemet

Överkänslighet

Metabolism och

nutrition

Minskad aptit till

aptitförlust

Psykiska

störningar

Sömnlöshet

Onormalt

tänkande

Förvirring

Depression

Nervositet

Rastlöshet

Eufori

Hallucination

Mardrömmar

Centrala och

perifera

nervsystemet

Yrsel

Huvudvärk

Somnolens

Krampanfall

Uppmärksamhets-

störning

Talstörningar

Synkope

Tremor

Parestesi

Slöhet

Ögon

Synskada

Öron och

balansorgan

Vertigo

Hjärtat

Angina pectoris

Palpitationer

Takykardi

Blodkärl

Blodvallning

Blodtrycksfall

Blodtrycksökning

Organsystem

MedDRA

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen känd

frekvens

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Dyspné

Rinorré

Hosta

Gäspningar

Andnings-

depression

Magtarmkanalen

Buksmärtor

Förstoppning

Diarré

Muntorrhet

Dyspepsi

Kräkning

Illamående

Flatulens

Abdominell

distention

Tandproblem

Eruktation

Lever och

gallvägar

Förhöjda

leverenzymer

Gallkolik

Hud och

subkutan vävnad

Pruritus

Hudreaktioner

Hyperhidros

Muskuloskeletala

systemet och

bindväv

Muskelspasmer

Muskelryckningar

Myalgi

Njurar och

urinvägar

Urinträngningar

Urinretention

Reproduktions-

organ och

bröstkörtel

Erektions-

störningar

Allmänna

symtom och/eller

symtom vid

administrerings-

stället

Asteniska besvär

Trötthet

Bröstsmärta

Frossa

Abstinenssyndrom

Olustkänsla

Smärta

Perifert ödem

Undersökningar

Viktminskning

Viktökning

Skador,

förgiftningar och

behandlings-

komplikationer

Olycksrelaterade

skador

särskilt hos personer med epilepsisjukdom eller predisposition för krampanfall

särskilt hos patienter som tidigare har lidit av kranskärlssjukdom

För den aktiva substansen oxikodonhydroklorid är följande tillkommande biverkningar kända:

På grund av dess farmakologiska egenskaper kan oxikodonhydroklorid orsaka andningsdepression, mios,

bronkial spasm och spasmer i den glatta muskulaturen liksom undertrycka hostreflexen.

Organsystem

MedDRA

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen känd

frekvens

Infektioner och

infestationer

Herpes simplex

Organsystem

MedDRA

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen känd

frekvens

Immunsystemet

Anafylaktisk

reaktion

Metabolism och

nutrition

Dehydrering

Ökad aptit

Psykiska

störningar

Humör- och

personlighets-

förändringar

Minskad aktivitet

Psykomotorisk

aktivitet

Upprördhet

Perceptions-

störningar (t.ex.

overklighetskänsla)

Minskad libido

Läkemedels-

beroende

Centrala och

perifera

nervsystemet

Nedsatt

koncentrations-

förmåga

Migrän

Dysgeusi

Hypertension

Ofrivilliga

muskelsamman-

dragningar

Hypoestesi

Onormal

koordination

Öron och

balansorgan

Hörselnedsättning

Blodkärl

Vasodilation

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Dysfoni

Magtarmkanalen

Hicka

Dysfagi

Ileus

Munsår

Stomatit

Melena,

Blödande

tandkött

Lever och

gallvägar

Kolestas

Hud och

subkutan vävnad

Torr hud

Urtikaria

Njurar och

urinvägar

disorders

Dysuri

Reproduktions-

organ och

bröstkörtel

Amenorré

Allmänna symtom

och/eller symtom

vid

administrerings-

stället

Ödem

Törst

Läkemedels-

tolerans

Neonatalt

abstinenssyndrom

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att

kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att

rapportera varje misstänkt biverkning till

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Symtom vid intoxikation

Beroende på patientens historik kan en överdos av Estaldem yttra sig genom symtom som antingen utlöses

av oxikodon (opioidreceptoragonist) eller naloxon (opioidreceptorantagonist).

Symtom vid överdosering med oxikodon omfattar mios, andningsdepression, nedsatt vakenhet som fördjupas

till medvetslöshet, slapphet i skelettmuskulaturen, bradykardi samt hypotension. Koma, icke-kardiogent

lungödem och cirkulationssvikt kan inträffa i allvarligare fall och kan ha dödlig utgång.

Symtom på enbart en överdosering med naloxon är osannolik.

Behandling av intoxikation

Abstinenssymtom på grund av en överdosering med naloxon ska behandlas symtomatiskt i en miljö med

noggrann övervakning.

Kliniska symtom som tyder på en överdosering med oxikodon kan behandlas genom administrering av

opioidantagonister (t.ex. 0,4-2 mg naloxonhydroklorid intravenöst). Administreringen ska upprepas med

2-3 minuter intervall, i den mån det finns ett kliniskt behov för detta. Det är också möjligt att ge en infusion

med 2 mg naloxonhydroklorid i 500 ml 0,9 % natriumklorid eller 5 % dextros (0,004 mg/ml naloxon).

Infusionen ska ske vid en hastighet som är anpassad till de tidigare administrerade bolusdoserna och

patientens respons. Ventrikelsköljning kan övervägas.

Understödjande åtgärder (konstgjord andning, syretillförsel, vasopressorer och vätskeinfusioner) bör vid

behov vidtas för att behandla den cirkulationschock som hör samman med en överdosering. Hjärtstillestånd

eller arytmier kan kräva hjärtmassage eller defibrillering. Konstgjord andning ska ges om det behövs.

Vätske- och elektrolytmetabolismen ska upprätthållas.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika; Opioider; Naturliga opiumalkaloider; ATC-kod; N02AA55

Verkningsmekanism

Oxikodon och naloxon har en affinitet för kappa-, my- och delta-opioidreceptorer i hjärnan, ryggmärgen och

perifera organ (t.ex. tarmarna). Oxikodon agerar som en opioidreceptoragonist vid dessa receptorer och

binder till de endogena opioidreceptorerna i det centrala nervsystemet. Naloxon är å andra sidan en ren

antagonist som verkar på alla typer av opioidreceptorer.

Farmakodynamiska effekter

Till följd av den uttalade första-passage-metabolismen, är naloxons biotillgänglighet vid oral administrering

< 3 %. Av detta skäl är en kliniskt relevant systemisk effekt osannolik. På grund av naloxons lokalt

konkurrerande antagonism mot den opioidreceptormedierade oxikodoneffekten i tarmen, minskar naloxon de

störningar på tarmfunktionen som är typiska för opioidbehandling.

Klinisk effekt och säkerhet

Endokrina systemet, se avsnitt 4.4.

Prekliniska studier visar olika effekter av naturliga opioider på immunsystemets beståndsdelar. Den kliniska

signifikansen för dessa resultat är inte känd. Det är inte känt om oxikodon, en halvsyntetisk opioid, har

liknande effekter på immunsystemet som naturliga opiater.

I en 12 veckors dubbelblind parallellgruppsstudie med 322 patienter med opioidinducerad förstoppning hade

patienterna som behandlades med oxikodonhydroklorid-naloxonhydroklorid i genomsnitt en extra

fullständigt spontan (utan laxermedel) avföring under den sista veckan av behandlingen jämfört med de

patienter som fortsatte ta liknande doser av depottabletter med oxikodonhydroklorid (p<0,0001).

Användningen av laxermedel under de första fyra veckorna var signifikant lägre i gruppen med oxikodon

och naloxon jämfört med gruppen som behandlades med enbart oxikodon (31 % jämfört med 55 %,

p<0,0001). Liknande resultat visades i en studie med 265 icke-cancer patienter där dagliga doser

oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid på 60 mg/30 mg upp till 80 mg/40 mg jämfördes med motsvarande

doser oxikodonhydroklorid i monoterapi.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Oxikodonhydroklorid

Absorption

Oxikodon har hög absolut biologisk tillgänglighet på upp till 87 % efter oral administrering.

Distribution

Oxikodon sprids efter absorption i hela kroppen. Cirka 45 % binds till plasmaprotein.

Oxikodon passerar placenta och kan upptäckas i bröstmjölk.

Metabolism

Oxikodon metaboliseras i tarmen och levern till noroxikodon, oximorfon och olika glukuronidkonjugat.

Noroxikodon, oximorfon och noroximorfon produceras av cytokrom P450-systemet. Kinidin reducerar

produktionen av oximorfon hos människa utan att signifikant påverka farmakodynamiken av oxikodon.

Metaboliternas bidrag till farmakodynamikens helhet är ej signifikant.

Eliminering

Oxikodon och dess metaboliter utsöndras både i urin och i faeces.

Naloxonhydroklorid

Absorption

Efter oral administrering har naloxon en mycket låg systemisk tillgänglighet, < 3 %.

Distribution

Naloxon passerar placenta. Det är inte känt om naloxon även passerar över i bröstmjölk.

Metabolism och eliminering

Efter parenteral administrering är plasmahalveringstiden cirka en timme. Verkningstiden beror på dosen och

administreringsvägen, varvid intramuskulär injektion ger en mer långvarig effekt än intravenösa doser.

Naloxon metaboliseras i levern och utsöndras i urinen. De viktigaste metaboliterna är naloxonglukuronid,

6-beta-naloxol och dess glukuronid.

Kombinationen oxikodonhydroklorid/naloxonhydrokolrid (Estaldem)

Farmakokinetiska/farmakodynamiska förhållanden

De farmakokinetiska egenskaperna för oxikodon från oxikodon/naloxonhydroklorid är jämförbara med dem

från oxikodonhydrokloriddepottabletter som administreras tillsammans med

naloxonhydrokloriddepottabletter.

Alla dosstyrkorna för Estaldem är utbytbara.

Efter oral administrering av oxikodon/naloxonhydroklorid depottabletter i maximal dos till friska frivilliga är

plasmakoncentrationerna av naloxon så låga att det inte är möjligt att utföra någon farmakokinetisk analys.

För att utföra en farmakokinetisk analys används naloxon-3-glukuronid som surrogatmarkör, eftersom dess

plasmakoncentration är tillräckligt hög för att mätas.

Efter intag av fettrik frukost ökade biotillgängligheten och C

för oxikodon med i genomsnitt 16 % och

30 % jämfört med administrering vid fasta. Detta bedömdes vara kliniskt irrelevant. Därför kan

oxikodon/naloxonhydroklorid tas med eller utan mat (se avsnitt 4.2).

In vitro-

studier av läkemedelsmetabolismen har visat att förekomsten av kliniskt relevanta interaktioner som

omfattar oxikodon/naloxonhydroklorid är osannolika.

Äldre patienter

Oxikodon

för oxikodon ökade i genomsnitt till 118 % (90 % konfidensintervall (KI): 103, 135) hos äldre i

jämförelse med yngre frivilliga. C

för oxikodon ökade i genomsnitt till 114 % (90 % KI: 102, 127). C

för oxikodon ökade i genomsnitt till 128 % (90 % KI: 107, 152).

Naloxon

för naloxon ökade i genomsnitt till 182 % (90 % KI: 123, 270) hos äldre i jämförelse med yngre

frivilliga. C

för naloxon ökade i genomsnitt till 173 % (90 % KI: 107, 280). C

för naloxon ökade i

genomsnitt till 317 % (90 % KI: 142, 708).

Naloxon-3-glukuronid

för naloxon-3-glukuronid ökade i genomsnitt till 128 % (90 % KI: 113, 147), hos äldre i jämförelse

med yngre frivilliga. C

för naloxon-3-glukuronid ökade i genomsnitt till 127 % (90 % KI: 112, 144). C

för naloxon-3-glukuronid ökade i genomsnitt till 125 % (90 % KI: 105, 148).

Patienter med nedsatt leverfunktion

Oxikodon

För oxikodon ökade AUC

i genomsnitt till 143 % (90 % KI: 111, 184), 319 % (90 % KI: 248, 411) och

310 % (90 % KI: 241, 398) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt leverfunktion

jämfört med friska försökspersoner. För oxikodon ökade C

i genomsnitt till 120 % (90 % KI: 99, 144),

201 % (90 % KI: 166, 242) och 191 % (90 % KI: 158, 231) för patienter med lindrigt, måttligt respektive

allvarligt nedsatt leverfunktion jämfört med friska försökspersoner. För oxikodon ökade t

1/2Z

i genomsnitt till

108 % (90 % KI: 70, 146), 176 % (90 % KI: 138, 215) och 183 % (90 % KI: 145, 221) för patienter med

lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt leverfunktion jämfört med friska försökspersoner.

Naloxon

För naloxon ökade AUC

i genomsnitt till 411 % (90 % KI: 152, 1 112), 11 518 % (90 % KI: 4 259,

31 149) och 10 666 % (90 % KI: 3 944, 28 847) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt

nedsatt leverfunktion jämfört med friska försökspersoner. För naloxon ökade C

i genomsnitt till 193 %

(90 % KI: 115, 324), 5 292 % (90 % KI: 3 148, 8 896) och 5 252 % (90 % KI: 3 124, 8 830) för patienter

med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt leverfunktion jämfört med friska försökspersoner. På

grund av att det inte fanns tillräckligt med data tillgängliga har t

1/2Z

och motsvarande AUC

inte beräknats

för naloxon. Jämförelserna av biotillgängligheten för naloxon är därför baserade på AUC

-värdena.

Naloxon-3-glukuronid

För naloxon-3-glukuronid ökade AUC

i genomsnitt till 157 % (90 % KI: 89, 279), 128 % (90 % KI: 72,

227) och 125 % (90 % KI: 71, 222) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt

leverfunktion jämfört med friska försökspersoner. För naloxon-3-glukuronid ökade C

i genomsnitt till

141 % (90 % KI: 100, 197), 118 % (90 % KI: 84, 166) och minskade till 98 % (90 % KI: 70, 137) för

patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt leverfunktion jämfört med friska försökspersoner.

För naloxon-3-glukuronid ökade t

1/2Z

i genomsnitt till 117 % (90 % KI: 72, 161), minskade till 77 % (90 %

KI: 32, 121) och minskade till 94 % (90 % KI: 49, 139) för patienter med lindrigt, måttligt respektive

allvarligt nedsatt leverfunktion jämfört med friska försökspersoner.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Oxikodon

För oxikodon ökade AUC

i genomsnitt till 153 % (90 % KI: 130, 182), 166 % (90 % KI: 140, 196) och

224 % (90 % KI: 190, 266) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt njurfunktion

jämfört med friska försökspersoner. För oxikodon ökade C

i genomsnitt till 110 % (90 % KI: 94, 129),

135 % (90 % KI: 115, 159) och 167 % (90 % KI: 142, 196) för patienter med lindrigt, måttligt respektive

allvarligt nedsatt njurfunktion jämfört med friska försökspersoner. För oxikodon ökade t

1/2Z

i genomsnitt till

149 %, 123 % och 142 % för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt njurfunktion

jämfört med friska försökspersoner.

Naloxon

För naloxon ökade AUC

i genomsnitt till 2 850 % (90 % KI: 369, 22 042), 3 910 % (90 % KI: 506, 30 243)

och 7 612 % (90 % KI: 984, 58 871) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt

njurfunktion jämfört med friska försökspersoner. För naloxon ökade C

i genomsnitt till 1 076 % (90 % KI:

154, 7 502), 858 % (90 % KI: 123, 5 981) och 1 675 % (90 % KI: 240, 11 676) för patienter med lindrigt,

måttligt respektive allvarligt nedsatt njurfunktion jämfört med friska försökspersoner. På grund av att det inte

fanns tillräckligt med data tillgängliga har t

1/2Z

och motsvarande AUC

inte beräknats för naloxon.

Jämförelserna av biotillgängligheten för naloxon är därför baserade på AUC

-värdena. Kvoterna kan ha

påverkats av att det inte gick att fullständigt karakterisera naloxonplasmaprofilerna för de friska

försökspersonerna.

Naloxon-3-glukuronid

För naloxon-3-glukuronid ökade AUC

i genomsnitt till 220 % (90 % KI: 148, 327), 370 % (90 % KI: 249,

550) och 525 % (90 % KI: 354, 781) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt

njurfunktion jämfört med friska försökspersoner. För naloxon-3-glukuronid ökade C

i genomsnitt till

148 % (90 % KI: 110, 197), 202 % (90 % KI: 151, 271) och 239 % (90 % KI: 179, 320) för patienter med

lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt njurfunktion jämfört med friska försökspersoner. För

naloxon-3-glukuronid fanns det i genomsnitt inte någon signifikant skillnad för t

1/2Z

mellan patienter med

nedsatt njurfunktion och friska försökspersoner.

Missbruk

För att inte skada tabletternas förmåga till förlängd frisättning får Estaldem inte delas, krossas eller tuggas,

eftersom detta kan leda till en snabbare frisättning av de aktiva substanserna. Naloxon har därutöver en

långsammare elimineringshastighet då det administreras intranasalt. Bägge egenskaper innebär att missbruk

av Estaldem inte kommer att ha den avsedda effekten. Hos oxikodonberoende råttor ledde intravenös

administrering av oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid i förhållandet 2:1 till abstinenssymtom.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Det finns inga data från studier av reproduktionstoxicitet för kombinationen av oxikodon och naloxon.

Studier med de enskilda komponenterna visade att oxikodon inte påverkade fertiliteten och den tidiga

embryologiska utvecklingen hos råttor av han- och honkön i doser på upp till 8 mg/kg kroppsvikt och att det

inte framkallade missbildningar hos råttor i doser på upp till 8 mg/kg och hos kaniner i doser på 125 mg/kg

kroppsvikt. När enskilda foster hos kaniner användes i statistisk utvärdering observerades emellertid en

dosrelaterad ökning av avvikelser i utvecklingen (en ökad frekvens av 27 presakrala kotor, extra revbenspar).

När dessa parametrar utvärderades statistiskt med användning av kullar ökades bara frekvensen av

27 presakrala kotor och bara i gruppen med 125 mg/kg, en dosnivå som ledde till allvarliga farmakotoxiska

effekter hos de dräktiga djuren. I en studie av pre- och postnatal utveckling hos råttor var kroppsvikten hos

F1-avkomman lägre vid 6 mg/kg/dag jämfört med kroppsvikten i kontrollgruppen vid doser som minskade

moderns vikt och födointag (NOAEL 2 mg/kg kroppsvikt). Några effekter observerades varken på

parametrar för fysiologisk, reflexologisk eller sensorisk utveckling eller på beteende- och

reproduktionsindex. Standardstudierna av oral reproduktionstoxicitet med naloxon visar att naloxon inte var

teratogent och/eller embryo-/fetotoxiskt vid höga orala doser och inte påverkar den perinatala/postnatala

utvecklingen.

Vid mycket höga doser (800 mg/kg/dag) gav naxolon ett ökat antal dödsfall bland hundvalpar under tiden

omedelbart efter födseln vid doser som vållade signifikant toxicitet hos råttmödrar (t.ex. viktminskning och

kramper), Hos överlevade hundvalpar observerades emellertid inga effekter på utvecklingen eller beteendet.

Långtidsstudier av karcinogeniciteten hos en kombination av oxikodon/naloxon eller hos oxikodon som en

enskild enhet har inte utförts. För naloxon har en 24-månaders oral karcinogenicitetsstudie utförts på råttor

med naloxondoser upp till 100 mg/kg/dag. Resultaten visar att naloxon inte är karcinogent under dessa

betingelser.

Oxikodon och naloxon uppvisar som enskilda enheter en klastogen potential i

in vitro-

analyser. Inga

liknande effekter har emellertid observerats under

in vivo-

betingelser, inte ens vid toxiska doser. Resultaten

visar att den mutagena risken hos oxikodon/naloxonhydroklorid för människor vid terapeutiska

koncentrationer kan uteslutas med adekvat säkerhet.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

5 mg/2,5 mg depottabletter

Tablettkärna:

Mikrokristallin cellulosa

Laktosmonohydrat

Ammoniometacrylatsampolymer

Tablettdragering:

Hypromellos

Makrogol

Talk

Povidon

Talk

Triacetin

Stearylalkohol

Magnesiumstearat

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Titandioxid (E171),

Briljantblått FCF (E133)

10 mg/5 mg depottabletter

Tablettkärna:

Mikrokristallin cellulosa

Laktosmonohydrat

Ammoniometacrylatsampolymer

Povidon

Talk

Triacetin

Stearylalkohol

Magnesiumstearat

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Tablettkärna:

Hypromellos

Makrogol

Talk

Titandioxid (E171)

20 mg/10 mg depottabletter

Tablettkärna:

Mikrokristallin cellulosa

Ammoniometacrylatsampolymer

Povidon

Talk

Triacetin

Stearylalkohol

Magnesiumstearat

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Tablettdragering:

Hypromellos

Makrogol

Talk

Titandioxid (E171)

Röd järnoxid (E172)

40 mg/20 mg depottabletter

Tablettkärna:

Mikrokristallin cellulosa

Ammoniometacrylatsampolymer

Povidon

Talk

Triacetin

Stearylalkohol

Magnesiumstearate

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Tablettdragering:

Hypromellos

Makrogol

Talk

Titandioxid (E171),

Röd järnoxid (E172)

Gul järnoxid (E172)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant

6.3

Hållbarhet

3 år för 40 mg/20 mg och 20 mg/10 mg depottabletter i PVC/PVDC/PVC-Alu-blister.

10 mg/5 mg

1 år i PVC/PVDC/PVC-Alu-blister.

2 år i HDPE-burk.

5 mg/2,5 mg

9 månader i PVC/PVDC/PVC-Alu-blister.

18 månader i HDPE-burk.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Barnskyddande, perforerade PVC/PVDC/PVC-Alu-blister med avdragbara dosenheter

Förpackningar om: 10 x 1, 20 x 1, 28 x 1, 30 x 1, 50 x 1, 56 x 1, 60 x 1, 98 x 1 och 100 x 1.

HDPE-burkar med barnskyddande skruvkork

Förpackningar om: 20, 50 och 100.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Acino AG

Leopoldstraße 115

80804 München

Tyskland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

5 mg/2,5 mg: 52154

10 mg/5 mg: 52155

20 mg/10 mg: 52156

40 mg/20 mg: 52157

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2016-06-22/2021-01-21

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-09-28

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen