Enoxaparin Ledraxen 8 000 IE (80 mg)/0,8 ml Injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

01-06-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

01-06-2021

Aktiva substanser:
enoxaparinnatrium
Tillgänglig från:
VENIPHARM
ATC-kod:
B01AB05
INN (International namn):
enoxaparin sodium
Dos:
8 000 IE (80 mg)/0,8 ml
Läkemedelsform:
Injektionsvätska, lösning i förfylld spruta
Sammansättning:
enoxaparinnatrium 80 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Förfylld spruta, 1 st; Förfylld spruta, 2 st; Förfylld spruta, 6 st; Förfylld spruta, 10 st; Förfylld spruta, 12 st; Förfylld spruta, 20 st; Förfylld spruta, 24 st; Förfylld spruta, 30 st; Förfylld spruta, 50 st
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
54211
Tillstånd datum:
2019-04-09

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Enoxaparin Ledraxen 2000 IE (20 mg)/0,2 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Enoxaparin Ledraxen 4000 IE (40 mg)/0,4 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Enoxaparin Ledraxen 6000 IE (60 mg)/0,6 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Enoxaparin Ledraxen 8000 IE (80 mg)/0,8 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Enoxaparin Ledraxen 10000 IE (100 mg)/1 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

enoxaparinnatrium

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt

identifiera ny säkerhetsinformation. Du kan hjälpa till genom att rapportera de biverkningar du eventuellt får.

Information om hur du rapporterar biverkningar finns i slutet av avsnitt 4.

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Enoxaparin Ledraxen är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Enoxaparin Ledraxen

Hur du använder Enoxaparin Ledraxen

Eventuella biverkningar

Hur Enoxaparin Ledraxen ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Enoxaparin Ledraxen är och vad det används för

Enoxaparin Ledraxen innehåller den aktiva substansen som heter enoxaparinnatrium som är en lågmolekylär

heparin.

Enoxaparin Ledraxen fungerar på två sätt.

Det hindrar befintliga blodproppar från att bli större. Detta gör det lättare för kroppen att bryta

ner dem och hindra dem från att orsaka skada.

Det förhindrar att blodproppar bildas i blodet.

Enoxaparin Ledraxen kan användas för att:

Behandla blodproppar som finns i ditt blod

Förhindra att blodproppar bildas i blodet i följande situationer:

före och efter en operation

när du är akut sjuk och kommer ha begränsad rörlighet under en period

när du har instabil angina (ett tillstånd med otillräcklig blodtillförsel till hjärtat)

efter en hjärtinfarkt

Förhindra blodproppsbildning i slangar i en dialysmaskin (används för personer med svåra

njurproblem).

Enoxaparin som finns i Enoxaparin Ledraxen kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som

inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och sjukvårdspersonal om

du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du använder Enoxaparin Ledraxen

Använd inte Enoxaparin Ledraxen

Om du är allergisk mot enoxaparinnatrium eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6). Exempel på tecken på allergisk reaktion: utslag, svälj- eller andningssvårigheter,

uppsvullnad av läppar, ansikte, hals eller tunga.

Om du är allergisk mot heparin eller andra lågmolekylära hepariner såsom nadroparin, tinzaparin

eller dalteparin.

Om du har reagerat på heparin med kraftig minskning av antalet blodplättar – denna reaktion kallas

heparininducerad trombocytopeni – de senaste 100 dagarna eller om du har antikroppar mot

enoxaparinnatrium i blodet.

Om du blöder ymnigt eller har ökad blödningsbenägenhet (såsom vid magsår eller nyligen

genomgången hjärn-eller ögonoperation), om du nyligen har haft hjärnblödning.

Om du använder Enoxaparin Ledraxen för att behandla blodproppar i din kropp och du kommer få

spinal- eller epiduralbedövning eller lumbalpunktion inom 24 timmar.

Varningar och försiktighet

Enoxaparin Ledraxen ska inte användas såsom likvärdigt med andra mediciner inom gruppen lågmolekylära

hepariner. Det beror på att de inte är exakt lika och inte har samma verkan och användaranvisningar.

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du använder Enoxaparin Ledraxen om:

du någon gång har reagerat på heparin med kraftig minskning av antalet blodplättar

du ska genomgå en operation där epidural- eller spinalbedövning eller lumbalpunktion används (se

avsnitt ”Operationer och bedövningsmedel”): uppehåll mellan behandling med Enoxaparin Ledraxen

och denna procedur ska respekteras.

du har en hjärtklaffprotes

du har endokardit (infektion i hjärtats klaffar)

du någon gång har haft magsår

du nyligen haft en stroke

du har högt blodtryck

du har diabetes eller problem med blodkärlen i ögat orsakad av diabetes (diabetesretinopati)

du nyligen har genomgått en operation i ögonen eller hjärnan

du är äldre (över 65 år) och särskilt om du är över 75 år

du har problem med njurarna

du har problem med levern

du är underviktig eller överviktig

du har förhöjda kaliumnivåer i blodet (kan kontrolleras med ett blodprov)

du använder läkemedel som påverkar blödning (se avsnitt ”Andra läkemedel och Enoxaparin

Ledraxen” nedan).

Du kan behöva lämna blodprov innan du börjar använda det här läkemedlet och då och då medan du använder

det. Det är för att kontrollera mängden blodplättar och kalium i blodet.

Andra läkemedel och Enoxaparin Ledraxen

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar eller kan tänkas ta andra läkemedel.

Warfarin – används som blodförtunnande

Aspirin (också känt som acetylsalicylsyra eller ASA), klopidogrel eller andra läkemedel som används

för att förhindra blodkoagulation (se också avsnitt 3 ”Byte av blodförtunnande medel

(antikoagulantia)”)

Dextraninjektion – används som blodersättning

Ibuprofen, diklofenak, ketorolak eller andra läkemedel av typen icke-steroida antiinflammatoriska

medel (NSAID) som används för att behandla smärta och svullnad vid ledinflammation (artrit) och

andra tillstånd

Läkemedel som ökar kaliumnivån i blodet, såsom kaliumsalter, vätskedrivande medel, vissa

hjärtmediciner.

Operationer och bedövningsmedel

Om du ska genomgå lumbalpunktion eller en operation där epidural- eller spinalbedövning används ska du

tala om för läkaren att du använder detta läkemedel. Se ”Använd inte Enoxaparin Ledraxen”. Tala också om

för läkaren om du har problem med ryggraden eller om du någonsin genomgått en ryggradsoperation.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller

apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Om du är gravid och har en hjärtklaffprotes kan du ha ökad risk att bilda blodproppar. Din läkare bör

diskutera detta med dig.

Om du ammar eller planerar att göra det bör du rådfråga din läkare först.

Barn och ungdomar

Effekt och säkerhet har inte undersökts hos barn och ungdomar.

Körförmåga och användning av maskiner

Enoxaparin Ledraxen har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Det rekommenderas att namn och satsnummer på produkten du använder antecknas av sjukvårdspersonalen.

3.

Hur du använder Enoxaparin Ledraxen

Använd alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare eller

apotekspersonal om du är osäker.

Att använda detta läkemedel

Det är vanligtvis läkaren eller sjuksköterskan som ger dig Enoxaparin Ledraxen eftersom det ges som

en injektion.

När du går hem kan du behöva fortsätta använda detta läkemedel och ta det själv (se anvisningar

nedan om hur du gör detta).

Enoxaparin Ledraxen ges vanligtvis som en injektion under huden (subkutant).

Enoxaparin Ledraxen kan ges som injektion i en ven (intravenöst) efter vissa typer av hjärtinfarkter

eller operationer.

Enoxaparin Ledraxen kan ges till slangen som lämnar kroppen (artärslangen) vid början av en

dialysbehandling.

Injicera inte Enoxaparin Ledraxen i en muskel.

Hur mycket du kommer att få

Läkaren avgör hur stor mängd Enoxaparin Ledraxen du får. Hur stor mängd läkemedel du får beror

på orsaken till att det används.

Om du har problem med njurarna kan du få en mindre mängd av Enoxaparin Ledraxen.

Behandling av blodproppar

Normaldos är 150 IE (1,5 mg) per kilogram kroppsvikt per dag, eller 100 IE (1 mg) per kilogram

kroppsvikt två gånger dagligen.

Läkaren avgör hur länge du ska använda Enoxaparin Ledraxen.

Förhindra blodproppsbildning i blodet vid följande situationer:

Vid operationer eller vid begränsad rörlighet på grund av sjukdom

Dosen beror på hur benägen du är att bilda blodproppar. Du kommer att ges 2000 IE (20 mg) eller

4000 IE (40 mg) Enoxaparin Ledraxen per dag.

Om du ska opereras kommer din första injektion normalt att ges 2 timmar eller 12 timmar före

operationen.

Om du har begränsad rörlighet på grund av sjukdom ges du normal 4000 IE (40 mg) Enoxaparin

Ledraxen per dag.

Läkaren avgör hur länge du ska använda Enoxaparin Ledraxen

Efter hjärtinfarkt

Enoxaparin Ledraxen kan användas för två typer av hjärtinfarkter som kallas STEMI (akut hjärtinfarkt med

ST-höjning) och NSTEMI (akut hjärtinfarkt utan ST-höjning).

Mängden Enoxaparin Ledraxen du får beror på din ålder och typen av hjärtinfarkt du haft.

Hjärtinfarkt av typen NSTEMI:

Normaldosen är 100 IE (1 mg) per kilogram kroppsvikt var 12:e timme.

Läkaren ber dig vanligtvis att ta acetylsalicylsyra också.

Läkaren avgör hur länge du ska använda Enoxaparin Ledraxen.

Hjärtinfarkt av typen STEMI, om du är under 75 år:

En startdos på 3000 IE (30 mg) Enoxaparin Ledraxen ges som injektion i en ven.

Samtidigt ges du också Enoxaparin Ledraxen som en injektion under huden (subkutan injektion).

Normaldosen är 100 IE (1 mg) per kilogram kroppsvikt var 12:e timme.

Läkaren ber dig vanligtvis att ta acetylsalicylsyra också.

Läkaren avgör hur länge du ska använda Enoxaparin Ledraxen.

Hjärtinfarkt av typen STEMI om du är 75 år eller äldre:

Normaldosen är 75 IE (0,75 mg) per kilogram kroppsvikt, var 12:e timme.

Maximal mängd av Enoxaparin Ledraxen som ges med de första två injektionerna är 7500 IE (75

mg).

Läkaren avgör hur länge du ska använda Enoxaparin Ledraxen.

För patienter som genomgår en kranskärlsoperation via perifera kärl (perkutan koronarintervention):

Beroende på när du senast fick Enoxaparin Ledraxen kan din läkare besluta att ge ytterligare en

Enoxaparin Ledraxen-dos innan operationen. Det görs via injektion i en ven.

Förhindra blodproppar från att bildas i slangar på din dialysmaskin

Normaldosen är 100 IE (1 mg) per kilogram kroppsvikt.

Enoxaparin Ledraxen tillsätts i slangen som lämnar kroppen (artärslangen) vid början av en

dialysomgång. Mängden räcker oftast för en 4-timmarsdialys. Men läkaren kan ge dig en ytterligare

dos på 50 IE till 100 IE (0,5 till 1 mg) per kilogram kroppsvikt, vid behov.

Bruksanvisning för förfylld spruta

Sprutorna måste ges på rätt sätt för att minska risken för smärta och förebygga uppkomsten av blåmärken på

injektionsstället. Följ anvisningarna noggrant.

Förberedelse av injektionsstället:

Tvätta händerna och torka dem innan du ska ge sprutan. Gör rent (utan att gnugga) det valda injektionsstället

med en bomullstuss.

Rotera mellan olika injektionsställen i buken.

Böj först kanylskyddet cirka 90 grader mot sidan. Viktigt: Ta inte av locket innan du böjer

kanylskyddet!

Ta bort nålskyddet från nålen.

Det kan synas en droppe vid nålspetsen. I så fall knacka på sprutan (med nålen neråt) för att ta bort droppen

innan du ger sprutan.

Utför injektionen:

Den förfyllda sprutan är klar för omedelbar användning. Injektionen ska helst göras med patienten liggande

och under huden i midjan, antingen på höger eller på vänster sida. Nålen ska införas vinkelrätt och inte

tangentiellt i ett hudveck som hålls mellan tummen och pekfingret. Hudvecket ska inte släppas förrän hela

injektionen getts.

Sätt fast nålen genom att placera kanylskyddet mot en hård, stabil yta med en hand. Tryck sedan ner

kanylskyddet. Viktigt: Använd inte fingret för att fästa nålen i kanylskyddet! Böj kanylskyddet tills

nålen hörbart klickar in i plastdelen.

Kassera omedelbart använd spruta i en lämplig behållare.

Byte av blodförtunnande medel (antikoagulantia)

Byte från Enoxaparin Ledraxen till blodförtunnande medel av typen vitamin Kantagonister (t.ex.

warfarin

Läkaren begär att du tar ett blodprov som kallas INR och talar utifrån det om för dig när du ska

sluta med Enoxaparin Ledraxen.

Byte från blodförtunnande medel av typen vitamin K-antagonister (t.ex. warfarin) till Enoxaparin

Ledraxen

Sluta ta vitamin K-antagonisten. Läkaren begär att du tar ett blodprov som kallas INR talar utifrån det

om när du ska börja med Enoxaparin Ledraxen.

Byte från Enoxaparin Ledraxen till behandling med direktverkande blodförtunnande medel som tas via

munnen

Sluta ta Enoxaparin Ledraxen - Börja med direktverkande blodförtunnande medlet 0-2 timmar före den

tid då du skulle ha tagit nästa injektion, och fortsätt därefter med normaldosering.

Byte från behandling med direktverkande blodförtunnande medel som tas via munnen till Enoxaparin

Ledraxen

Sluta ta det direktaverkande blodförtunnande medlet. Påbörja inte behandling med Enoxaparin

Ledraxen förrän 12 timmar efter den sista dosen med det direktverkande blodförtunnande medlet.

Om du använt för stor mängd av Enoxaparin Ledraxen

Om du tror att du har använt för stor eller för liten mängd av Enoxaparin Ledraxen ska du informera läkare,

sjuksköterska eller apotekspersonal omedelbart eller kontakta giftinformationscentralen (tel. 112), även om

du inte har några symtom. Om ett barn injicerar eller sväljer detta läkemedel av misstag uppsök omedelbart

akutmottagning.

Om du har glömt att använda Enoxaparin Ledraxen

Om du har glömt att ge dig själv en dos ska du ta den så snart du kommer ihåg det. Ge inte dig själv en

dubbel dos för att kompensera för glömd dos. För att göra det lättare att inte glömma bort en dos kan du föra

dagbok.

Om du slutar att använda Enoxaparin Ledraxen

Det är viktigt att du fortsätter använda Enoxaparin Ledraxen tills läkaren beslutar att behandlingen ska

avslutas. Om du avbryter behandlingen kan du få en blodpropp vilket kan vara mycket farligt.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom andra liknande läkemedel kan Enoxaparin Ledraxen orsaka blödning som kan

vara livshotande. I vissa fall är blödningen inte uppenbar.

Om du får en blödning som inte upphör av sig själv eller om du får symtom på blodförlust (uttalad

svaghet, trötthet, blekhet, yrsel, huvudvärk eller oförklarlig svullnad), kontakta din läkare omedelbart.

Läkare kan besluta att hålla dig under särskild observation eller byta ut ditt läkemedel.

Sluta använda Enoxaparin Ledraxen och prata med en läkare eller sjuksköterska direkt

om du får några allvarliga allergiska reaktioner (såsom andningssvårigheter, svullnad av läppar, mun,

hals eller ögon)

Du ska meddela din läkare direkt:

Om du har några tecken på blodpropp i en blodådra såsom:

krampsmärta, rodnad, värme eller svullnad i ett av dina ben – dessa är symtom på djup ventrombos

andfåddhet, bröstsmärta, svimning eller upphostning av blod – dessa är symtom på blodpropp i lungan

Om du har en smärtsam rodnad med mörkröda fläckar under huden som inte försvinner när du

trycker på dem.

Din läkare kan begära att du tar ett blodprov för att kontrollera mängden blodplättar.

Översikt över möjliga biverkningar:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer)

Blödning

Ökning av leverenzymer

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

Du får blåmärken lättare än vanligt. Detta kan bero på problem med låg nivå av blodplättar.

Rosa fläckar på huden. Dessa uppträder oftare på ställen där Enoxaparin Ledraxen har injicerats.

Nässelutslag

Kliande röd hud

Blåmärke eller smärta vid injektionsstället.

Minskning av röda blodkroppar

Höga nivåer av blodplättar

Huvudvärk

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer)

Plötslig svår huvudvärk. Detta kan vara ett tecken på blödning i hjärnan.

En ömmande känsla eller svullnad i buken. Du kan ha en blödning i magen.

Irriterad hud (lokal irritation)

Hud eller ögon gulnar och urinen blir mörkare. Detta kan bero på leverproblem

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer)

Svår allergisk reaktion. Symtom kan omfatta: hudutslag, svälj- eller andningssvårigheter, svullnad i

läppar, ansikte, svalg eller tunga.

Ökad kaliumnivå i blodet. Detta är troligare hos personer med njurproblem eller diabetes. Din läkare

kan kontrollera detta med ett blodprov.

Ökning av antalet eosinofiler (en typ av vita blodkroppar) i blodet. Din läkare kan kontrollera detta

med ett blodprov.

Håravfall.

Osteoporos (benskörhet) efter lång tids användning.

Stickande känsla, domningar och muskelsvaghet (särskilt i underkroppen) när du fått spinal punktion

eller spinalbedövning.

Förlorad kontroll över blås- eller tarmfunktion (så att du inte kan kontrollera när du går på toaletten).

Förhårdnad eller klump vid injektionsstället.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

Du kan också rapportera biverkningar direkt via

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala Webbplats: www.lakemedelsverket.se. Genom att rapportera

biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

5.

Hur Enoxaparin Ledraxen ska förvaras

Förvaras vid högst 25°C.

Får ej frysas.

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på etiketten. Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Använd inte detta läkemedel om lösningens utseende ändrats.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar

läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

2000 IE (20 mg)/0,2 ml injektionsvätska, lösning

Den aktiva substansen är enoxaparinnatrium

En ml innehåller 100 mg enoxaparinnatrium

En förfylld spruta med 0,2 ml innehåller 2000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 20 mg) enoxaparinnatrium.

Övriga innehållsämnen är vatten för injektionsvätskor.

4000 IE (40 mg)/0,4 ml injektionsvätska, lösning

Den aktiva substansen är enoxaparinnatrium

En ml innehåller 100 mg enoxaparinnatrium

En förfylld spruta med 0,4 ml innehåller 4000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 40 mg) enoxaparinnatrium.

Övriga innehållsämnen är vatten för injektionsvätskor.

6000 IE (60 mg)/0,6 ml injektionsvätska, lösning

Den aktiva substansen är enoxaparinnatrium

En ml innehåller 100 mg enoxaparinnatrium

En förfylld spruta med 0,6 ml innehåller 6000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 60 mg) enoxaparinnatrium.

Övriga innehållsämnen är vatten för injektionsvätskor.

8000 IE (80 mg)/0,8 ml injektionsvätska, lösning

Den aktiva substansen är enoxaparinnatrium

En ml innehåller 100 mg enoxaparinnatrium

En förfylld spruta med 0,8 ml innehåller 8000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 80 mg) enoxaparinnatrium.

Övriga innehållsämnen är vatten för injektionsvätskor.

10000 IE (100 mg)/1 ml injektionsvätska, lösning

Den aktiva substansen är enoxaparinnatrium

En ml innehåller 100 mg enoxaparinnatrium

En förfylld spruta med 1,0 ml innehåller 10000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 100 mg)

enoxaparinnatrium.

Övriga innehållsämnen är vatten för injektionsvätskor.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

2000 IE (20 mg)/0,2 ml injektionsvätska, lösning:

Färglös eller ljusgul transparent vätska.

0,2 ml lösning i en klar, färglös sprutcylinder av neutralt typ I -glas med fastsatt nål och skyddshatt försluten

med bromobutylgummipropp och en violett kolvstång av polypropen (utan automatiskt säkerhetssystem).

Tillgängligt i förpackningar med 1, 2, 6, 10, 20 eller 50 förfyllda sprutor.

4000 IE (40 mg)/0,4 ml injektionsvätska, lösning

Färglös eller ljusgul transparent vätska.

0,4 ml lösning i en klar, färglös sprutcylinder av neutralt typ I -glas med fastsatt nål och skyddshatt försluten

med bromobutylgummipropp och en gul kolvstång av polypropen (utan automatiskt säkerhetssystem).

Tillgängligt i förpackningar med 1, 2, 6, 10, 20, 30 eller 50 förfyllda sprutor.

6000 IE (60 mg)/0,6 ml injektionsvätska, lösning

Färglös eller ljusgul transparent vätska.

0,6 ml lösning i en klar, färglös graderad sprutcylinder av neutralt typ I -glas med fastsatt nål och skyddshatt

försluten med bromobutylgummipropp och en orangefärgad kolvstång av polypropen (utan automatiskt

säkerhetssystem).

Tillgängligt i förpackningar med 1, 2, 6, 10, 12, 20, 24 eller 30 förfyllda sprutor.

8000 IE (80 mg)/0,8 ml injektionsvätska, lösning

Färglös eller ljusgul transparent vätska.

0,8 ml lösning i en klar, färglös graderad sprutcylinder av neutralt typ I -glas med fastsatt nål och skyddshatt

försluten med bromobutylgummipropp och en brun kolvstång av polypropen (utan automatiskt

säkerhetssystem).

Tillgängligt i förpackningar med 1, 2, 6, 10, 12, 20, 24, 30 eller 50 förfyllda sprutor.

10000 IE (100 mg)/1,0 ml injektionsvätska, lösning

Färglös eller ljusgul transparent vätska.

1,0 ml lösning i en klar, färglös graderad sprutcylinder av neutralt typ I -glas med fastsatt nål och skyddshatt

försluten med bromobutylgummipropp och en grå kolvstång av polypropen (utan automatiskt

säkerhetssystem).

Tillgängligt i förpackningar med 1, 2, 6, 10, 12, 20, 24 eller 30 förfyllda sprutor.

För 0,2 ml och 0,4 ml sprutor: icke-graderade sprutor.

För 0,6 ml, 0,8 ml och 1 ml sprutor: graderade sprutor.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

Venipharm

4, Bureaux de la Colline

92213 Saint-Cloud

FRANKRIKE

+33 1 47 11 04 47

venipharm@venipharm.com

Tillverkare

Centre Spécialités Pharmaceutiques

ZAC des Suzots

35 rue de la Chapelle

F-63450 Saint-Amant Tallende

FRANKRIKE

Lokal företrädare:

Globalex Pharma OÜ

Keemia 4, 10616

Tallinn,

ESTLAND

Denna bipacksedel ändrades senast

2021-05-31

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Läkemedelsverkets webbplats

http://www.lakemedelsverket.se.

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt

identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt

biverkning. Se avsnitt 4.8 om hur man rapporterar biverkningar.

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Enoxaparin Ledraxen 2000 IE (20 mg)/0,2 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Enoxaparin Ledraxen 4000 IE (40 mg)/0,4 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Enoxaparin Ledraxen 6000 IE (60 mg)/0,6 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Enoxaparin Ledraxen 8000 IE (80 mg)/0,8 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Enoxaparin Ledraxen 10000 IE (100 mg)/1 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

10000 IE/ml (100 mg/ml) injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

Förfyllda sprutor:

2000 IE (20 mg) / 0,2 ml

En förfylld spruta (0,2 ml) innehåller 2000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 20 mg) enoxaparinnatrium i 0,2

ml vatten för injektionsvätskor.

4000 IE (40 mg) / 0,4 ml

En förfylld spruta (0,4 ml) innehåller 4000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 40 mg) enoxaparinnatrium i 0,4

ml vatten för injektionsvätskor.

6000 IE (60 mg) / 0,6 ml

En förfylld spruta (0,6 ml) innehåller 6000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 60 mg) enoxaparinnatriumi 0,6

ml vatten för injektionsvätskor.

8000 IE (80 mg) / 0,8 ml

En förfylld spruta (0,8 ml) innehåller 8000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 80 mg) enoxaparinnatrium i 0,8

ml vatten för injektionsvätskor.

10000 IE (100 mg) /1,0 ml

En förfylld spruta (1 ml) innehåller 10 000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 100 mg) enoxaparinnatrium i 1

ml vatten för injektionsvätskor.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Enoxaparinnatrium är en biologisk substans framställt av alkalisk depolymerisering av heparinbensylester

utvunnet ur svintarmslemhinna.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning i förfylld spruta.

Färglös eller ljusgul transparent vätska, pH-värdet ligger mellan 5,5 och 7,5.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Enoxaparin Ledraxen är avsett för vuxna patienter för:

Profylax till kirurgipatienter med måttlig eller hög risk för venös tromboembolism, särskilt till

patienter som genomgår ortopedisk, allmän eller cancerkirurgi.

Profylax till patienter med ökad risk för venös tromboembolism och som är tillfälligt immobiliserade

pga akut sjukdomstillstånd som t.ex. akut hjärtsvikt, andningsinsufficiens, allvarlig infektion eller

reumatologiska sjukdomar.

Behandling av djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE) i de fall trombolytisk behandling eller

kirurgi av lungemboli inte är aktuell.

Trombosprofylax vid extrakorporeal cirkulation under hemodialys.

Akut kranskärlssjukdom:

Behandling av instabil angina och icke-Q-vågs-myokardinfarkt (NSTEMI) i kombination med oralt

acetylsalicylsyra.

Behandling av akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI), inkluderat patienter som behandlas

medicinskt eller med koronarangioplastik (PCI).

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Profylax till kirurgipatienter med måttlig eller hög risk för venös tromboembolism

Individuell patientrisk för tromboembolism kan utvärderas med hjälp av en validerad riskstratifieringsmodell.

Hos patienter med måttlig risk för tromboembolism är rekommenderad dos 2000 IE (20 mg)

enoxaparinnatrium en gång dagligen som subkutan injektion. Preoperativ behandling (2 timmar före

kirurgi) med 2000 IE (20 mg) enoxaparinnatrium har visat sig effektiv och säker hos kirurgipatienter

med måttlig risk. Hos patienter med måttlig risk ska behandlingen fortgå så länge risken för

tromboembolism kvarstår, vanligen tills patienten är mobiliserad, som ett minimum 7-10 dagar efter

operationen. Fortsätt profylaxbehandlingen tills mobiliteten inte längre är signifikant nedsatt.

Hos patienter med hög risk för tromboembolism är rekommenderad dos 4000 IE (40 mg)

enoxaparinnatrium en gång dagligen som subkutan injektion, vilken helst ska påbörjas 12 timmar

före operation. Om det finns behov av enoxaparinnatrium som preoperativt profylax tidigare än 12

timmar före operation (t.ex. högriskpatienter som väntar på olika typer av ortopedkirurgi) bör inte

den sista injektionen administreras senare än 12 timmar före operation och återupptas tidigast 12

timmar efter operation.

För patienter som genomgår omfattande ortopedisk kirurgi rekommenderas förlängd trombosprofylax i

upp till fem veckor.

För patienter med hög risk för venös tromboembolism (VTE) och som genomgår buk- och höftkirurgi

mot cancer rekommenderas förlängd trombolysprofylax i upp till fyra veckor.

Profylax mot venös tromboembolism till immobiliserade patienter

Rekommenderad dos av enoxaparinnatrium är 4000 IE (40 mg), som subkutan injektion en gång dagligen,

under minst 6 dagar, till dess att patienten är helt mobiliserad, upp till 14 dagar. Nyttan med längre

behandling än 14 dagar har inte fastställts.

Behandling av djup ventrombos och lungemboli

Enoxaparinnatrium kan ges subkutant en gång dagligen i dosen 150 IE/kg (1,5 mg/kg) eller som två

injektioner dagligen i dosen 100 IE/kg (1 mg/kg).

Doseringsförfarandet väljs av läkaren och baseras på en individuell bedömning som omfattar utvärdering av

tromboembolisk risk samt risk för blödning. Endosförfarandet med 150 IE/kg (1.5 mg/kg) en gång dagligen

ska användas för okomplicerade patienter med låg risk för VTE-återfall. Tvådosförfarande, med dosen 100

IE/kg (1 mg/kg) 2 gånger per dygn, rekommenderas för alla andra patienter såsom patienter med fetma,

symtomatisk lungemboli, cancer, återfall av venös tromboembolism samt proximal (vena iliaca) trombos.

Behandlingen med enoxaparinnatrium bör fortsätta under i genomsnitt ca 10 dagar. Oral terapi med

antikoagulantia ska påbörjas när så är lämpligt (se ”byte mellan enoxaparinnatrium och orala antikoagulantia”

i slutet av avsnitt 4.2).

Trombosprofylax vid hemodialys

Rekommenderad dos är 100 IE/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium.

Hos dialyspatienter med hög blödningsrisk bör dosen minskas till 50 IE/kg (0,5 mg/kg) vid dubbel

kärltillgång alternativt 75 IE/kg (0,75 mg/kg) vid enkel kärltillgång.

Vid hemodialys ska enoxaparinnatrium injiceras i den arteriella delen av kretsloppet som bolusdos i början av

dialysperioden. Denna dos är vanligen tillräcklig för 4 timmars hemodialys. Om fibrin bildas, t.ex. efter en

dialysperiod som är längre än vanligt, rekommenderas en ny injektion med 50 IE till 100 IE/kg (0,5-1 mg/kg).

Data saknas för användning av enoxaparinnatrium som profylax och behandling under pågående hemodialys.

Akut kranskärlssjukdom: Behandling av instabil angina, icke-Q-vågs-myokardinfarkt och akut STEMI

För behandling av instabil angina och icke-Q-vågs-myokardinfarkt (NSTEMI), rekommenderas 100

IE/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium subkutant var 12:e timme, i kombination med trombolytisk

behandling. Behandlingen bör fortsätta i minst 2 dagar tills ett kliniskt stabilt tillstånd uppnåtts.

Vanlig behandlingstid är minst 2-8 dagar. Oavsett behandlingsstrategi rekommenderas

acetylsalicylsyra till alla patienter, för vilka kontraindikation inte föreligger, som initial oral

laddningsdos om 150-300 mg (till acetylsalicylsyra-naiva patienter) och fortsatt långtidsbehandling

med en underhållsdos om 75-325 mg/dag.

För behandling av akut STEMI rekommenderas en intravenös bolusdos om 3000 IE (30 mg)

enoxaparinnatrium plus 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant var

12:e timme (maximalt 10000 IE (100 mg) för vardera av de första två subkutana doserna). Lämplig

antitrombolytisk behandling såsom oral acetylsalicylsyra (75 mg till 325 mg en gång dagligen) bör

ges samtidigt om inte kontraindikation föreligger. Rekommenderad behandlingslängd är 8 dagar eller

tills patienten skrivs ut från sjukhuset, vilket som inträffar först. Vid administrering tillsammans med

trombolytika (fibrin- eller icke-fibrinspecifika) bör enoxaparinnatrium ges mellan 15 minuter före

och 30 minuter efter start av fibrinolytisk behandling.

För dosering hos patienter ≥ 75 år, se avsnitt “Äldre”.

För patienter som behandlas med koronarangioplastik (PCI): Om den senaste subkutana

administreringen av enoxaparinnatrium gavs mindre än 8 timmar innan ballongvidgning, behövs ingen

ytterligare dos. Om den senaste subkutana administreringen gavs mer än 8 timmar före

ballongvidgning, bör 30 IE/kg (0.3 mg/kg) administreras som intravenös bolusdos.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för enoxaparinnatrium för barn har inte fastställts.

Äldre

För alla indikationer förutom akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI) är dosreduktion inte nödvändig för

äldre patienter såvida njurfunktionen inte är nedsatt (se nedan ”nedsatt njurfunktion” samt avsnitt 4.4).

Intravenös bolusdos ska inte användas initialt till äldre patienter ≥75 år med akut hjärtinfarkt med ST-

höjning. Doseringen bör initieras med 75 IE/kg (0,75 mg/kg) administrerat subkutant var 12:e timme

(maximalt 7500 IE (75 mg) för var och en av de första två subkutana doserna följt av 75 IE/kg (0,75 mg/kg)

subkutant för återstående doser).

För dosering till äldre med nedsatt njurfunktion, se nedan ”nedsatt njurfunktion” samt avsnitt 4.4.

Nedsatt leverfunktion

Då kliniska data är begränsade hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.1 och 5.2) bör

försiktighet iakttas hos dessa patienter (se avsnitt 4.4).

Nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4 och 5.2)

Svårt nedsatt njurfunktion

Enoxaparinnatrium rekommenderas inte för patienter med terminal njursjukdom (kreatininclearance <15

ml/min) eftersom data saknas för denna patientgrupp bortsett från vid trombosprofylaktisk behandling vid

extrakorporeal cirkulation under hemodialys.

Doseringstabell för patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15-30 ml/min):

Indikation

Doseringsanvisning

Profylaktiskt av djup ventrombos

2000 IE (20 mg) s.c. en gång dagligen

Behandling av djup ventrombos och lungemboli

100 IE/kg (1 mg/kg) kroppsvikt s.c. en gång

dagligen

Behandling av instabil angina och icke-Q-vågs-

myokardinfarkt

100 IE/kg (1 mg/kg) kroppsvikt s.c. en gång

dagligen

Behandling av akut hjärtinfarkt med ST-höjning

(STEMI) (patienter under 75 år)

Behandling av akut hjärtinfarkt med ST-höjning

(STEMI) (patienter över 75 år)

1 x 3000 IE (30 mg) i.v. bolusdos plus 100 IE/kg

(1 mg/kg) kroppsvikt s.c. och sedan 100 IE/kg (1

mg/kg) kroppsvikt s.c. var 24:e timme.

Ingen i.v. initial bolusdos, 100 IE/kg (1 mg/kg)

kroppsvikt s.c och sedan 100 IE/kg (1 mg/kg)

kroppsvikt s.c. var 24:e timme.

De rekommenderade dosjusteringarna ska inte användas vid indikationen för hemodialys.

Måttligt till milt nedsatt njurfunktion

Trots att ingen dosjustering rekommenderas för måttligt (kreatininclearance 30-50 ml/min) och milt

(kreatininclearance 50-80 ml/min) nedsatt njurfunktion bör dessa patienter övervakas noggrant.

Administreringssätt

Enoxaparin Ledraxen ska inte ges intramuskulärt.

Enoxaparinnatrium ska ges som subkutan injektion vid postoperativt profylax mot venös tromboembolism,

behandling av djup ventrombos och lungemboli, behandling av instabil angina och icke-Q-vågs-

myokardinfarkt.

Vid akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI) ska behandling inledas med en intravenös bolusdos

omedelbart följd av en subkutan injektion.

Vid profylax mot trombosbildning i extra-korporeala cirkulationen under hemodialys

ska administrering ske via den arteriella linjen av en dialyskrets.

De förfyllda engångssprutorna är klara för omedelbar användning.

Subkutan injektionsteknik:

Injektionen ska helst göras när patienten ligger ner. Enoxaparinnatrium administreras via djup subkutan

injektion.

För att undvika förlust av läkemedel vid användning av förfyllda sprutor, skjut inte ut luftbubblan från

sprutan före injektion. När läkemedelsmängden som ska injiceras behöver justeras till patientens kroppsvikt,

ställ in volymen genom att använda de förfyllda, graderade sprutorna och kassera överskottsvolymen före

injektion. Vänligen uppmärksamma att det i vissa fall inte är möjligt att ställa in exakt dos pga av hur

sprutorna är graderade, avrunda i dessa fall uppåt till närmsta gradering.

Administreringen bör alterneras mellan vänster och höger anterolateral eller posterolateral bukvägg.

Nålen ska varsamt hållas mellan tummen och pekfingret och hela dess längd ska föras in vertikalt i ett

hudveck. Släpp inte taget om hudvecket förrän injektionen är fullständig. Gnugga inte injektionsstället efter

administrering.

Vid självadministrering bör patienten rådas att följa instruktionerna i bipacksedeln som finns i

läkemedelsförpackningen.

Intravenös (bolus) injektion (endast för indikationen för akut hjärtinfarkt med ST-höjning STEMI):

För akut STEMI ska behandlingen inledas med en intravenös bolusinjektion som omedelbart följs av en

subkutan injektion. Vid i.v. injektion kan antingen flerdos-injektionsflaskan eller den förfyllda sprutan

användas. Enoxaparinnatrium ska administreras genom en intravenös infart. Läkemedlet ska inte blandas med

eller administreras samtidigt med andra läkemedel. För att undvika eventuell blandning av enoxaparinnatrium

och andra läkemedel bör vald intravenös ingång spolas med en tillräcklig mängd saltlösning eller

dextroslösning före och efter i.v. bolusadministrering av enoxaparinnatrium för att rensa läkemedelsporten.

Enoxaparinnatrium kan administreras säkert tillsammans med fysiologisk koksaltlösning (0,9%) eller 5 %

dextros i vatten.

Inledande bolusdos 3000 IE (30 mg)

Vid den inledande bolusdosen om 3000 IE (30 mg), som ges med hjälp av en enoxaparinnatrium-graderad

förfylld spruta, spruta ut överskottsvolymen för att behålla endast 3000 IE (30 mg) i sprutan. Dosen om 3000

IE (30 mg) kan sedan injiceras direkt in i den intravenösa infarten.

Ytterligare bolusdos vid PCI när den senaste subkutana dosen gavs mer än 8 timmar före

ballongvidgning.

För patienter som genomgår PCI ska en ytterligare intravenös bolusdos om 30 IE/kg (0,3 mg/kg)

administreras om den senaste subkutana dosen gavs mer än 8 timmar före ballongvidgningen.

För att säkerställa korrekt mängd av den lilla volym som skall injiceras bör läkemedlet spädas ut till 300

IE/ml (3 mg/ml).

För att med hjälp av en 6000 IE (60 mg) förfylld spruta, erhålla en lösning med koncentrationen 300 IE/ml (3

mg/ml) rekommenderas användning av en 50 ml infusionspåse (dvs med antingen fysiologisk saltlösning

(0,9%) eller 5 % dextros i vatten) enligt följande: Dra upp 30 ml ur infusionspåsen med en spruta och kassera

lösningen. Injicera hela den förfyllda sprutans innehåll (6000 IE (60 mg)) i påsen, där 20 ml lösning nu finns

kvar. Blanda innehållet i påsen försiktigt. Dra upp den volym av den utspädda lösningen som patienten

behöver med hjälp av en spruta för administrering in i den intravenösa infarten.

När spädningen är slutförd, kan volymen som ska injiceras beräknas med hjälp av följande formel (Volym

utspädd lösning (ml) = Patientvikt (kg) x 0,1) eller med hjälp av tabellen nedan. Utspädningen ska göras

omedelbart före användning.

Volym att injicera genom den intravenösa infarten efter utspädning vid koncentration 300 IE (3 mg/ml):

Vikt

Erfordrad dos

30 IE/kg (0,3 mg/kg)

Volym att injicera efter

spädning till den slutliga

koncentrationen 300 IE

(3 mg/ml)

[kg]

IE

[mg]

[mL]

1350

13.5

1500

1650

16.5

1800

1950

19.5

2100

2250

22.5

2400

2550

25.5

2700

2850

28.5

3000

3150

31.5

10.5

3300

3450

34.5

11.5

3600

3750

37.5

12.5

3900

4050

40.5

13.5

4200

4350

43.5

14.5

4500

Injektion i den arteriella linjen

För att förebygga trombosbildning i den extrakorporeala cirkulationen under hemodialys administreras

läkemedlet genom den arteriella delen av en dialyskrets.

Växla mellan enoxaparinnatrium och orala antikoagulantia

Växla mellan enoxaparinnatrium och vitamin K-antagonister

Klinisk övervakning och laboratorietester (protrombintid uttryckt som International Normalized Ratio (INR))

måste intensifieras för att övervaka effekterna av vitamin K-antagonister. Då det tar en viss tid innan vitamin

K-antagonister når sin maximala effekt, bör enoxaparinnatriumbehandlingen fortsätta med en konstant dos

under så lång tid som krävs för att upprätthålla INR inom det önskade terapeutiska intervallet för indikationen

i två på varandra följande tester.

För patienter som redan behandlas med vitamin K-antagonister bör behandlingen avbrytas och den första

dosen av enoxaparinnatrium ges när INR har sjunkit under det terapeutiska intervallet.

Växla mellan enoxaparinnatrium och direktverkande orala antikoagulantia (NOAK)

För patienter som redan står på enoxaparinnatrium, sätt ut enoxaparinnatrium och starta behandling med

NOAK 0 till 2 timmar före tidpunkten då nästa planerade administrering av enoxaparinnatrium skulle ske,

enligt anvisningarna för NOAK.

För patienter som redan står på NOAK, bör den första enoxaparinnatriumdosen ges vid den tidpunkt då nästa

NOAK dos skulle tas.

Administrering vid spinal- eller epidural anestesi eller vid lumbalpunktion

Noggrann neurologisk övervakning rekommenderas i de fall läkaren beslutar att ge antikoagulerande i

samband med epidural- eller spinal anestesi/smärtlindring eller i samband med lumbalpunktion, på grund av

risken för neuroaxialt hematom (se avsnitt 4.4).

Vid profylaktiska doser

Mellan den sista injektionen av enoxaparinnatrium i profylaktisk dos och isättning av nål eller kateter ska ett

punktionsfritt intervall på minst 12 timmar avsättas. Vid kontinuerliga metoder bör en motsvarande

fördröjning om minst 12 timmar observeras innan katetern tas bort.

För patienter med kreatininclearance 15-30 ml/min bör en fördubbling, till åtminstone 24 timmar, av

tidsintervallet mellan punktion och kateterisering ske. Den 2 timmar preoperativa inledande behandlingen

med 2000 IE (20 mg) enoxaparinnatrium är inte kompatibel med neuroaxial anestesi.

Vid doser som används för behandling

Mellan den sista injektionen av enoxaparinnatrium och isättning av nål eller kateter ska ett punktionsfritt

intervall på minst 24 timmar avsättas (se även avsnitt 4.3).

Vid kontinuerliga metoder bör ett motsvarande tidsfördröjning om minst 24 timmar observeras innan katetern

tas bort.

För patienter med kreatininclearance 15-30 ml/min bör en fördubbling av tidsintervallet, till åtminstone 48

timmar, mellan punktion och kateterplacering övervägas. För att tillåta tillräcklig fördröjning före

kateterisättning eller borttagande bör patienter som får två dagliga doser (dvs. 75 IE/kg (0,75 mg/kg) två

gånger dagligen eller 100 IE/kg (1 mg/kg) två gånger dagligen) hoppa över den andra

enoxaparinnatriumdosen.

Vid dessa tidpunkter är anti-Xa nivåerna fortfarande detekterbara vilket innebär att dessa fördröjningar inte är

någon garanti för att neuroaxialt hematom kommer att kunna undvikas. Överväg likaledes inte att använda

enoxaparinnatrium förrän tidigast 4 timmar efter spinal- eller epiduralpunktion eller 4 timmar efter det att

katetern har avlägsnats. Tidsfördröjningen måste grunda sig på en risk-nytta bedömning som både tar hänsyn

till risken för trombos och risken för blödning under behandlingen, liksom patientens egna riskfaktorer.

4.3

Kontraindikationer

Enoxaparinnatrium är kontraindicerat vid:

Överkänslighet mot enoxaparinnatrium, heparin eller dess derivat, inklusive andra lågmolekylära

hepariner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Tidigare antikroppsöverförd heparininducerad trombocytopeni (HIT) under de senaste 100 dagarna

eller i närvaro av cirkulerande antikroppar (se även avsnitt 4.4).

Aktiv kliniskt signifikant blödning samt tillstånd som innebär en hög risk för blödning, inklusive

hjärnblödning, magsår, förekomst av malign tumör med hög risk för blödning, nyligen genomgången

operation av hjärna, centrala nervsystemet eller ögon, känd eller misstänkt esofagusvaricie,

kärlmissbildningar, vaskulärt aneurysm eller större intraspinala eller intracerebrala vaskulära

missbildningar.

Spinal- eller epiduralanestesi eller loco-regional anestesi när enoxaparinnatrium använts för

behandling under de föregående 24 timmarna (se avsnitt 4.4).

4.4

Varningar och försiktighet

Allmänt

Olika lågmolekylära hepariner bör inte användas omväxlande med varandra (enhet för enhet), eftersom de

skiljer sig åt när det gäller tillverkningsprocess, molekylvikter, specifika anti-Xa aktiviteter och anti-IIa

aktiviteter, enheter, dosering och klinisk säkerhet och effekt. Detta medför skillnader i farmakokinetiska och

därmed sammanhängande biologiska aktiviteter (t.ex. antitrombinaktivitet och trombocytinteraktioner). Man

måste därför ta hänsyn till och noga följa de anvisningar som gäller varje enskild produkt.

Tidigare heparininducerad trombocytopeni (>100 dagar)

Användning av enoxaparinnatrium är kontraindicerat hos patienter som drabbats av antikroppsöverförd

heparininducerad trombocytopeni (HIT) under de senaste 100 dagarna eller som har cirkulerande antikroppar

(se avsnitt 4.3). Cirkulerande antikroppar kan finnas kvar under flera år. Enoxaparinnatrium ska användas

med yttersta försiktighet till patienter med tidigare (> 100 dagar) heparin-inducerad trombocytopeni utan

cirkulerande antikroppar. Beslutet att använda enoxaparinnatrium i ett sådant fall ska tas först efter en

noggrann nytta-riskbedömning och efter att andra, icke-heparin behandlingar har övervägts (t.ex.

danaparoidnatrium- eller lepirudin).

Kontroll av trombocyter

Risk för antikroppsöverförd heparininducerad trombocytopeni föreligger även med lågmolekylära hepariner.

Om trombocytopeni skulle uppstå sker detta vanligtvis mellan det 5:e och 21:a dygnet efter insättandet av

enoxaparinnatriumbehandlingen. Risken för HIT är högre hos postoperativa patienter, främst efter hjärtkirurgi

samt hos cancerpatienter.

Därför rekommenderas kontroll av trombocytvärdet innan behandling med enoxaparinnatrium påbörjas och

därefter regelbundet under behandlingen. Trombocytvärdet ska också mätas om det finns kliniska symtom

som tyder på HIT (en ny episod av arteriell och/eller venös tromboembolism, smärtsamma hudförändringar

vid injektionsstället, någon allergisk eller anafylaktisk reaktion på behandlingen). Patienterna måste vara

medvetna om att dessa symtom kan uppstå och att de i så fall ska kontakta öppenvården.

I praktiken, om en bekräftad signifikant minskning av trombocytantalet har observerats (30 till 50 % av det

ursprungliga värdet), måste enoxaparinnatriumbehandlingen omedelbart avbrytas och patienten ges en annan

icke-heparin, antikoagulantiabehandling.

Blödning

Liksom med andra antikoagulantia kan blödning uppstå. Om blödning uppstår, bör orsaken till blödningen

undersökas och lämplig behandling inledas.

Enoxaparinnatrium, liksom all annan antikoagulantiabehandling, bör användas med försiktighet vid tillstånd

med ökad blödningsrisk såsom:

nedsatt hemostas

tidigare magsår

nyligen genomgången ischemisk stroke

okontrollerad svår arteriell hypertoni

tidigare, nyligen diabetesretinopati

nerv- eller ögonkirurgi

samtidig användning av läkemedel som påverkar hemostasen (se avsnitt 4.5).

Laboratoriekontroller

Vid profylaktiska doser av ventrombos påverkas inte blödningstiden eller vedertagna koagulationsanalyser

signifikant av enoxaparinnatrium. Inte heller trombocytaggregation eller fibrinogenbindningen till

trombocyter påverkas.

Vid höga doser kan ökning av APTT (aktiverad partiell tromboplastintid) och ACT (”activated clotting time”)

förekomma. Ökning av APTT och ACT är inte linjärt korrelerade till en ökning av enoxaparinnatriums

antitrombosaktivitet och är därför olämpliga och otillförlitliga att använda för monitorering av

enoxaparinnatriumaktivitet.

Spinal/epiduralanestesi eller lumbal punktion

Spinal/epiduralanestesi eller lumbal punktion får inte utföras inom 24 timmar efter administrering av

terapeutiska doser av enoxaparinnatrium (se även avsnitt 4.3).

Fall av neuroaxialt hematom har rapporterats vid användning av enoxaparinnatrium i samband med

spinal/epidural-anestesi eller spinal punktion, vilket kan leda till långvarig eller permanent förlamning. Detta

är sällsynt vid doser på 4000 IE (40 mg) dagligen eller lägre. Risken ökar om epiduralkatetern kvarligger

postoperativt eller vid samtidig behandling med andra läkemedel som påverkar hemostasen (t.ex. NSAID-

preparat). Risken tycks också öka vid upprepad punktion eller skada vid punktion eller hos patienter med en

tidigare sjukdomshistoria av spinalkirurgi eller ryggradsmissbildning.

För att reducera den potentiella blödningsrisken associerad med samtidig användning av enoxaparinnatrium

och epidural- eller spinalanestesi/analgesi bör läkemedlets farmakokinetiska profil tas i beaktande (se avsnitt

5.2). Insättning och avlägsnande av katetern bör ske när den antikoagulerande effekten av enoxaparinnatrium

är låg. Den exakta tidpunkten för att erhålla en tillräckligt låg antikoagulerande effekt hos varje patient är

dock inte känd. För patienter med kreatininclearance 15-30 ml/min behöver ytterligare överväganden göras

eftersom elimineringen av enoxaparinnatrium är fördröjd (se avsnitt 4.2).

Om antikoagulantia ges i samband med spinal/epiduralanestesi eller lumbalpunktion bör patienten övervakas

noggrant och följas med avseende på kliniska tecken och symtom på försämrat neurologiskt status såsom

ryggvärk, känsel- och motoriskt bortfall (domningar eller svaghet i benen), tarm och/eller blåsdysfunktion.

Patienter bör uppmanas att söka läkare omedelbart vid något av ovan nämnda symtom. Vid tecken eller

symtom på spinalt hematom ska diagnostisering ske omedelbart och behandling sättas in. Det bör övervägas

om spinal dekomression skall ingå i behandlingen, även om denna behandling inte alltid förhindrar eller botar

neurologiska följdsjukdomar.

Hudnekros/kutan vaskulit

Hudnekros och kutan vaskulit har rapporterats med lågmolekylära hepariner och bör leda till snabb utsättning.

Koronarangioplastik

För att minimera risken för blödning efter kärlinstrumentering vid behandlingen av instabil angina, icke-Q-

vågs-myokardinfarkt (NSTEMI) och akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI), bör man noggrant följa de

rekommenderade intervallen mellan enoxaparinnatriumdoserna. Det är viktigt att hemostas uppnås vid

punktionsstället efter PCI. I det fall en tillslutningsanordning används kan skidan tas bort omedelbart. Skidan

bör tas bort 6 timmar efter den sista i.v./s.c. enoxaparinnatriuminjektionen. Om

enoxaparinnatriumbehandlingen ska fortsätta, bör nästa planerade dos ges tidigast sex till åtta timmar efter

borttagande av skidan. Injektionsstället bör väljas med hänsyn till tecken på blödning eller hematom.

Akut infektiös endokardit

Användning av heparin rekommenderas vanligen inte till patienter med akut infektiös endokardit på grund av

risken för hjärnblödning. Om sådan användning anses absolut nödvändig, ska beslutet tas först efter en

noggrann, individuell nytta-riskbedömning.

Hjärtklaffsprotes

Användning av enoxaparinnatrium för att förebygga tromboembolism hos patienter med hjärtklaffsprotes har

ej studerats tillräckligt. Enstaka fall av hjärtklaffstromboser har rapporterats hos patienter med

hjärtklaffsprotes när dessa fått enoxaparinnatrium som förebyggande mot tromboembolism. Andra samtidigt

förekommande faktorer, inklusive underliggande sjukdom och otillräcklig klinisk data, begränsar

utvärderingen av dessa fall. En del av fallen gällde gravida kvinnor hos vilka trombos ledde till moderns och

fostrets död.

Gravida kvinnor med hjärtklaffsprotes

Användning av enoxaparinnatrium för att förebygga tromboembolism hos gravida kvinnor med

hjärtklaffsprotes har ej studerats tillräckligt. I en klinisk studie på gravida kvinnor med hjärtklaffsprotes där

enoxaparinnatrium gavs (100 IE/kg (1 mg/kg) 2 gånger per dygn) för att minska risken för tromboembolism

utvecklade 2 av 8 kvinnor tromboser som blockerade klaffarna vilket resulterade i att patienterna och fostren

avled. Enstaka biverkningsrapporteringar har gjorts på hjärtklaffstrombos hos gravida kvinnor med

hjärtklaffsprotes när dessa fått enoxaparinnatrium som förebyggande mot tromboembolism. Risken för

trombeoembolism hos kvinnor med hjärtklaffsprotes är ökad under graviditeten.

Äldre

Ingen ökad risk för blödning observerades hos äldre vid profylaktisk behandlingsregim. Äldre patienter,

speciellt från 80 år och äldre, har en ökad risk för blödningskomplikationer med terapeutiska dosregimer.

Noggrann klinisk monitorering är tillrådlig och dosreducering bör övervägas för patienter som är äldre än 75

år och som behandlas för hjärtinfarkt med ST-höjning (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med nedsatt njurfunktion är exponeringen för enoxaparinnatrium ökad, vilket ökar

blödningsrisken. Hos dessa patienter noggrann monitorering tillrådlig och laboratoriemässig övervakning

genom anti-Xa aktivitetsmätning bör övervägas (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Enoxaparinnatrium rekommenderas inte till patienter med terminal njursjukdom (kreatininclearance <15

ml/min) eftersom data för denna patientgrupp saknas bortsett från vid trombosprofylaktisk behandling vid

extrakorporeal cirkulation under hemodialys. Hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance

15-30 ml/min) är exponeringen signifikant större och dosjustering rekommenderad för terapeutisk och

profylaktisk dosregim (se avsnitt 4.2).

Ingen dosreduktion rekommenderas för måttligt (kreatininclearance 30-50 ml/min) och milt

(kreatininclearance 50-80 ml/min) nedsatt njurfunktion.

Nedastt leverfunktion

Enoxaparinnatrium bör användas med försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion pga ökad potential

för blödning. Dosjustering baserat på monitorering av anti-Xa-nivåer är opåliligt hos patienter med

levercirros och rekommenderas inte (se avsnitt 5.2).

Låg vikt

En ökad exponering av enoxaparinnatrium vid profylaktiska doser har observerats hos personer med låg vikt

(kvinnor <45 kg, män <57 kg), vilket kan resultera i ökad risk för blödning. Därför rekommenderas noggrann

kontroll av dessa patientgrupper (se avsnitt 5.2).

Feta patienter

Feta patienter löper en större risk att drabbas av tromboembolism. Säkerhet och effekt av profylaktiska doser

hos feta patienter (BMI >30 kg/m2) har inte kunnat fastställas och det finns ingen konsensus för dosjustering.

Dessa patienter ska observeras noggrant för tecken och symtom på tromboembolism.

Hyperkalemi

Heparin kan undertrycka binjurarnas utsöndring av aldosteron vilket kan leda till hyperkalemi (se avsnitt 4.8),

särskilt hos patienter med diabetes mellitus, kronisk njursvikt eller föreliggande metabol acidos och som

använder läkemedel som kan öka kaliumhalten (se avsnitt 4.5). Plasmakalium bör kontrolleras regelbundet,

särskilt hos riskpatienter.

Spårbarhet

Lågmolekylära hepariner (LMH) är biologiska läkemedel. För att underlätta spårbarheten rekommenderas

hälso- och sjukvårdspersonal att journalföra läkemedlets namn och batchnummer.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Samtidig användning rekommenderas inte:

Läkemedel som påverkar hemostasen (se avsnitt 4.4)

Om inte strikt indikation föreligger ska samtidig behandling med läkemedel som påverkar hemostatiska

funktioner sättas ut innan behandling med enoxaparinnatrium inleds.

Om kombination inte kan undvikas bör enoxaparinnatriumbehandlingen följas noga med klinisk övervakning

och laboratoriekontroller. Dettaa omfattar följande läkemedel:

Systemiska salicylater, acetylsalicylsyra och NSAID-preparat (inklusive ketorolak).

Andra trombolytika (t.ex. alteplas, reteplas, streptokinas, tenekteplas, urokinas) och antikoagulantia (se

avsnitt 4.2).

Samtidig användning ska ske med försiktighet:

Följande läkemedel kan administreras med försiktighet samtidigt med enoxaparinnatrium:

Andra läkemedel som påverkar hemostasen, såsom:

Trombocytaggregationshämmare inklusive acetylsalicylsyra som används i aggregationshämmande dos

(hjärtskyddande), klopidogrel, tiklopidin och glykoprotein IIb / IIIa-antagonister som ges vid akut

kranskärlssjukdom, på grund av risken för blödningar.

Dextran 40.

Systemiska glukokortikoider.

Läkemedel som ökar kaliumnivåerna:

Läkemedel som ökar serumkaliumnivåerna kan administreras samtidigt med enoxaparinnatrium under

noggrann klinisk övervakning (se avsnitt 4.4 och 4.8).

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

På människa finns inga belägg för att enoxaparin passerar över placentabarriären under graviditetens andra

och tredje trimester. Det finns ingen information tillgänglig beträffande den första trimestern.

Djurstudier har inte påvisat några tecken på fetotoxicitet eller teratogenicitet (se avsnitt 5.3). Data från djur

visar att passagen av enoxaparin över moderkakan till fostret är minimal.

Enoxaparinnatrium bör endast användas under graviditet efter särskilt övervägande av läkaren.

Gravida kvinnor som får enoxaparinnatrium bör övervakas noggrant beträffande tecken på blödning eller

överdriven antikoagulation och bör varnas för blödningsrisk. Sammantaget tyder data på att det inte finns

några evidens för en ökad blödningsrisk, trombocytopeni eller osteoporos hos gravida jämfört med icke-

gravida kvinnor, förutom den risk som observerats hos gravida kvinnor med hjärtklaffprotes (se avsnitt 4.4).

Utsättning av enoxaparinnatriumbehandling rekommenderas i de fall epidural anestesi planeras, (se avsnitt

4.4).

Amning

Det är inte känt om oförändrat enoxaparin utsöndras i human modersmjölk. Hos digivande råttor är mängden

enoxaparin och dess metaboliter som passerar över i mjölken mycket låg. Absorption av enoxaparinnatrium

via peroralt intag är osannolikt. Enoxaparin Ledraxen kan användas under amning.

Fertilitet

Det saknas kliniska data för enoxaparinnatriums inverkan beträffande fertilitet. Djurstudier visade ingen

effekt på fertilitet (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Enoxaparinnatrium har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Enoxaparinnatrium har utvärderats hos mer än 15000 patienter, som fick enoxaparinnatrium i kliniska

prövningar. Dessa omfattar 1776 patienter med ökad risk för tromboemboliska komplikationer, som fick

profylax mot djup ventrombos efter ortopedisk kirurgi eller bukkirurgi, 1169 medicinskt akut sjuka patienter

med mycket begränsad rörlighet, som fick profylax mot djup ventrombos, 559 patienter som behandlades för

djup ventrombos med eller utan lungemboli, 1578 patienter som behandlades för instabil angina och icke-Q-

vågs-myokardinfarkt samt 10176 patienter som behandlades för akut hjärtinfarkt med ST-höjning.

Dosen av enoxaparinnatrium varierade beroende på indikation. Enoxaparinnatriumdosen var 4000 IE (40 mg)

subkutant en gång dagligen vid profylax av djup ventrombos efter kirurgi eller hos medicinskt akut sjuka

patienter med mycket begränsad rörlighet. Vid behandling av djup ventrombos (DVT) med eller utan

lungemboli (LE), erhöll patienterna 100 IE/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium subkutant var 12:e timme eller

150 IE/kg (1,5 mg/kg) subkutant en gång dagligen. I kliniska studier för behandling av instabil angina och

icke-Q-vågs-myokardinfarkt var doserna 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant var 12:e timme och i kliniska studier

för behandling av akut hjärtinfarkt med ST-höjning var enoxaparinnatriumdosen 3000 IE (30 mg) intravenöst

som en bolusdos följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant var 12:e timme.

I kliniska studier var blödning, trombocytopeni, och trombocytos de vanligaste rapporterade reaktionenerna

(se avsnitt 4.4 och Beskrivning av utvalda biverkningar nedan).

Biverkningstabell

Biverkningar som observerades i kliniska studier och de som rapporterats efter det att läkemedlet

marknadsförts presenteras nedan:

Frekvenserna anges enligt följande: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga

(≥1/1000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1000); mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens

(kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje organsystem presenteras biverkningarna i fallande

allvarlighetsgrad.

Blodet och lymfsystemet

Vanliga: Blödning, blödningsanemi*, trombocytopeni, trombocytos

Sällsynta: Eosinofili*

Sällsynta: Fall av immunoallergisk trombocytopeni med trombocytos. I några fall komplicerades

trombocytosen av organinfarkt eller ischemi i en extremitet (se avsnitt 4.4).

Immunsystemet

Vanliga: Allergisk reaktion

Sällsynta: Anafylaktisk/anafylaktoid reaktion inklusive chock*

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Huvudvärk*

Blodkärl

Sällsynta: Spinalt hematom* (eller neuroaxialt hematom) Dessa reaktioner har givit upphov till

neurologiska skador av varierande grad inkluderande långvarig eller permanent förlamning (se avsnitt

4.4).

Lever och gallvägar

Mycket vanliga: Förhöjda leverenzymer (huvudsakligen transaminaser) > 3 gånger över den övre

gränsen för normalvärdet.

Mindre vanliga: Hepatocellulär leverskada*

Sällsynta: Kolestatisk leverskada*

Hud och subkutan vävnad

Vanliga: Urtikaria, hudklåda, erytem

Mindre vanliga: Bullös dermatit

Sällsynta: Alopeci*

Sällsynta: Kutan vaskulit*, hudnekros* vanligen vid injektionsstället (dessa företeelser föregås

vanligen av purpura eller infiltrerande och smärtsamma erytematösa plack). Knutor på

injektionsstället* (inflammerade knutor som inte är enoxaparinfyllda cystor). Knutorna försvinner

efter några dagar och bör inte föranleda avbrytande av behandlingen.

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Sällsynta: Osteoporos* efter långtidsbehandling (mer än 3 månader).

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: Hematom vid injektionsstället, smärta vid injektionsstället, andra reaktioner vid

injektionssstället (såsom ödem, blödning, överkänslighet, inflammation, ansamling, smärta eller

annan reaktion)

Mindre vanliga: Lokal irritation, hudnekros vid injektionsstället

Undersökningar

Sällsynta: Hyperkalemi* (se avsnitt 4.4 och 4.5)

Beskrivning av utvalda biverkningar

Blödningar

Dessa inkluderar större blödningar, vilka rapporterats som mest hos 4,2 % av patienterna (kirurgipatienter).

Några av dessa fall hade dödlig utgång. Hos kirurgipatienter bedömdes blödningskomplikationerna som

större om: 1) blödningen orsakade en signifikant klinisk händelse, eller 2) åtföljdes av en sänkning av

hemoglobinnivån ≥2 g/dl eller en transfusion av två eller fler enheter blodprodukter. Retroperitoneala och

intrakraniella blödningar bedömdes alltid som större.

Liksom med andra antikoagulantia kan blödning uppstå under enoxaparinnatriumbehandling i närvaro av

andra riskfaktorer såsom organskador där risk för blödning föreligger, användning av invasiv behandling eller

läkemedel som påverkar hemostasen (se avsnitten 4.4 och 4.5).

Organsystem

Profylax

hos

kirurgipatienter

Profylax

hos

medicinska

patienter

Behandling

av

patienter

med

DVT med eller

utan LE

Behandling

av

patienter

med

instabil

angina

och

icke-Q-

vågs-

myokardinfarkt

Behandling

av

patienter

med

akut STEMI

Blodet och

lymfsystemet

Mycket

vanliga:

Blödning

Sällsynta:

Retroperitoneal

blödning

Vanliga:

Blödning

Mycket vanliga

Blödning

Mindre vanliga

Intrakraniell

blödning,

retroperitoneal

blödning

Vanliga

Blödning

Sällsynta

Retroperitoneal

blödning

Vanliga

Blödningα

Mindre vanliga

Intrakraniell

blödning,

retroperitoneal

blödning

såsom

hematom,

ekkymos

annan

plats

injektionsstället,

hematom

sår,

hematuri,

epistaxis,

gastrointestinal blödning

Trombocytopeni och trombocytos

Organsystem

Profylax

hos

kirurgipatienter

Profylax

hos

medicinska

patienter

Behandling

av

patienter

med

DVT med eller

utan LE

Behandling

av

patienter

med

instabil

angina

och

icke-Q-

vågs-

myokardinfarkt

Behandling

av

patienter

med

akut STEMI

Blodet och

lymfsystemet

Mycket

vanliga:

Trombocytos

Vanliga

Trombocytopeni

Mindre

vanliga:

Trombocyto-

peni

Mycket

vanliga:

Trombocytos

Vanliga:

Trombocyto-

peni

Mindre

vanliga:

Trombocytopeni

Vanliga:

Trombocytos

trombocytopeni

Mycket

sällsynta:

Immuno-

allergisk

trombocytopeni

: trombocytökning >400 g/l

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt vid användning av enoxaparinnatrium hos barn är inte fastställd (se avsnitt 4.2).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att

kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att

rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala Webbplats:

www.lakemedelsverket.se.

4.9

Överdosering

Tecken och symtom

Oavsiktlig överdosering med enoxaparinnatrium efter intravenös, extrakorporeal eller subkutan

administrering kan medföra blödningskomplikationer. Absorption efter peroral administrering av

enoxaparinnatrium är osannolik, även efter stora doser.

Behandling

De antikoagulatoriska effekterna av enoxaparinnatrium kan i stor utsträckning neutraliseras genom långsam

intravenös injektion av protamin. Protamindosen beror på den dos enoxaparinnatrium som har injicerats. 1

mg protamin neutraliserar den antikoagulatoriska effekten av 100 IE (1 mg) enoxaparinnatrium om

enoxaparinnatrium administrerats under föregående 8 timmar. En infusion på 0,5 mg protamin per 100 IE (1

mg) enoxaparinnatrium kan administreras om enoxaparinnatrium givits mer än 8 timmar före administrering

av protamin eller om ytterligare en dos protamin beslutats vara nödvändig. Administrering av protamin är ej

nödvändig 12 timmar efter injektion av enoxaparinnatrium. Dock neutraliseras inte enoxaparinnatriums anti-

Xa effekt fullständigt ens med höga doser protamin (maximalt omkring 60 %) (se förskrivarinformation för

protaminsalter).

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antikoagulantia, heparingruppen, ATC-kod: B01AB05.

Enoxaparin Ledraxen tillhör gruppen ”biosimilars”. Ytterligare information om detta läkemedel finns på

Läkemedelsverket.webbplats www.lakemedelsverket.se.

Farmakodynamisk effekt

Enoxaparin är ett lågmolekylärt heparin hos vilket de antitrombotiska och antikoagulerande effekterna hos

standardheparin dissocierats. Medelmolekylmassa är cirka 4500 dalton. Läkemedlet är ett natriumsalt.

In vitro

har enoxaparinnatrium har hög anti-Xa aktivitet (cirka 100 IE/mg) och låg anti-IIa-eller

antitrombinaktivitet (cirka 28 IE/mg) ett förhållande på 3,6. Dessa antikoagulationsaktiviter medieras via

antitrombin III (ATIII), vilket resulterar i antitrombotiska aktiviteter hos människa.

Utöver anti-XA/IIa aktiviteten, har ytterligare antitrombotiska och antiinflammatoriska egenskaper hos

enoxaparinnatrium identifierats hos både friska individer och patienter såväl som i icke-kliniska modeller.

Dessa inkluderar hämning av faktor VIIa, induktion av frisättning av endogent TFPI (Tissue Factor Pathway

Inhibitor) liksom minskad frisättning av vWF (von Willebrandfaktorn) från vaskulärt endotel in i

blodomloppet. Det är känt att dessa faktorer bidrar till enoxaparinnatriums övergripande antikoagulerande

effekt.

När enoxaparinnatrium används som profylax är inte enoxaparinnatriums påverkan på den aktiverade

partiella tromboplastintiden (aPTT) signifikant. När enoxaparinnatrium används som botande behandling, kan

aPTT förlängas med 1,5-2,2 gånger kontrolltiden vid aktivitetstoppen.

Klinisk effekt och säkerhet

Förebyggande av venös tromboembolism vid kirurgi

Förlängt profylax av VTE efter ortopedisk kirurgi

I en dubbelblind studie av förlängt profylax till patienter som genomgått höftledskirurgi, behandlades 179

patienter utan tidigare venös tromboembolisk sjukdom med 4000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium subkutant

under tiden då de var inlagda på sjukhus. Efter utskrivning randomiserades patienterna till en behandling med

antingen 4000 IE (40 mg) (n = 90) enoxaparinnatrium subkutant, en gång dagligen, eller till

placebobehandling (n = 89) i 3 veckor. Förekomsten av djup ventrombos vid långvarigt profylax var

signifikant lägre för enoxaparinnatrium jämfört med placebo, ingen lungemboli rapporterades. Inga större

blödningar inträffade. Effektdata ges i tabellen nedan.

Enoxaparinnatrium

4000 IE (40 mg) en

gång dagligen s.c.

n (%)

Placebo en gång

dagligen s.c.

n (%)

Alla patienter som behandlats med

långtidsprofylax

90 (100)

89 (100)

VTE Totalt

6 (6,6)

18 (20,2)

Totalt DVT (%)

6 (6,6)*

18 (20,2)

Proximal DVT (%)

5 (5,6)#

7 (8,8)

*p-värde kontra placebo =0,008

#p- värde kontra placebo =0,537

I en andra dubbelblind studie behandlades 262 patienter utan tidigare venös tromboembolisk sjukdom (VTE),

som genomgått höftledskirurgi, initialt med 4000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium subkutant, under

sjukhusvistelsen. Efter utskrivning randomiserades patienterna till en behandling med antingen

enoxaparinnatrium 4000 IE (40 mg) (n = 131) subkutant en gång dagligen eller med placebo (n = 131) i 3

veckor. I likhet med den första studien var incidensen av VTE under långvarig profylax signifikant lägre för

enoxaparinnatrium jämfört med placebo för både total VTE (enoxaparinnatrium 21 (16 %) jämfört med

placebo 45 (34,4%); p = 0,001) och proximal DVT (enoxaparinnatrium 8 (6,1%) jämfört med placebo 28

(21,4%); p = <0,001). Ingen skillnad i större blödningar sågs mellan enoxaparinnatrium och placebogruppen.

Utökat profylax av djup ventrombos vid cancerkirurgi

I en dubbelblind multicenterstudie jämfördes säkerhet och effekt för fyra veckors behandling gentemot en

veckas behandling med enoxaparinnatriumprofylax hos 332 patienter som genomgick elektiv kirurgi för

cancer i buk eller bäcken. Patienterna gavs dagligen enoxaparinnatrium 4000 IE (40 mg) subkutant under 6

till 10 dagar och randomiserade sedan till behandling med antingen enoxaparinnatrium eller placebo i

ytterligare 21 dagar. Bilateral venografi utfördes mellan dag 25 och 31 eller tidigare vid synbara symtom på

venös tromboembolism. Patienterna följdes därefter under tre månader. Fyra veckors

enoxaparinnatriumprofylax efter operation vid cancer i buk eller bäcken minskade signifikant incidensen av

venografiskt visad trombos, jämfört med en veckas enoxaparinnatriumprofylax. Frekvensen av venös

tromboembolism i slutet av den dubbelblinda fasen var 12,0% (n = 20) i placebogruppen och 4,8% (n = 8) i

enoxaparinnatriumgruppen; p = 0,02. Denna skillnad kvarstod efter tre månader (13,8% mot 5,5% (n = 23 vs

9), p = 0,01). Det fanns inga skillnader i antalet blödningar eller andra komplikationer under den

dubbelblinda studien eller uppföljningstiden.

Profylax av venös tromboembolism hos patienter som på grund av allvarligt sjukdomstillstånd förväntas ha

begränsad mobilitet

I en dubbelblind multicenterstudie med parallella grupper jämfördes enoxaparinnatrium i dosen 2000 IE (20

mg) och 4000 IE (40 mg) subkutant en gång dagligen med placebo som profylax av djup ventrombos hos

patienter med kraftigt begränsad rörlighet under akut sjukdom (definierad som gångavstånd <10 meter för ≤3

dagar). Denna studie inkluderade patienter med hjärtsvikt (NYHA klass III eller IV); akut andningssvikt eller

komplicerad, kronisk, respiratorisk insufficiens, akut infektion eller akut reumatism; som associerats med

åtminstone en riskfaktor för VTE (ålder ≥ 75 år, cancer, tidigare VTE, fetma, åderbråck, hormonbehandling

och kronisk hjärt- eller andningssvikt). Totalt inkluderades 1102 patienter i studien varav 1073 patienter fick

behandling. Behandlingen pågick under 6 till 14 dagar (median 7 dagar). När enoxaparinnatrium gavs i en

dos om 4000 IE (40 mg) en gång dagligen subkutant så minskade incidensen för VTE signifikant jämfört med

placebo. Effektdata ges i tabellen nedan.

Enoxaparinnatrium

2000 IE (20 mg) en

gång dagligen s.c. (%)

Enoxaparinnatrium

4000 IE (40 mg) en

gång dagligen s.c.

n (%)

Placebo

n (%)

Samtliga behandlade akut sjuka

patienter

287 (100)

291(100)

288 (100)

VTE Totalt (%)

43 (15,0)

16 (5,5)*

43 (14,9)

DVT (%) totalt

43 (15,0)

16 (5,5)

40 (13,9)

Proximal DVT (%)

13 (4,5)

5 (1,7)

14 (4,9)

VTE = Venösa tromoemboliska händelser inkluderar DVT, LE och död som anses ha tromboembolisk

grundorsak.

* p värde kontra placebo =0,0002

Cirka tre månader efter inskrivning var incidensen för VTE betydligt lägre i den grupp som behandlats med

4000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium jämfört med incidensen i placebogruppen. Förekomsten av totala och

omfattande blödningar var 8,6% respektive 1,1% i placebogruppen, 11,7% respektive 0,3% i gruppen som

fick 2000 IE (20 mg) enoxaparinnatrium och 12,6% respektive 1,7% i gruppen som fick 4000 IE (40 mg )

enoxaparinnatrium.

Behandling av djup ventrombos med eller utan lungemboli

I en multicenterstudie med parallella grupper randomiserades 900 patienter med akut DVT i nedre

extremiteter, med eller utan LE, till slutenvårdsbehandling på sjukhus med antingen (i) 150 IE/kg (1,5 mg/kg)

enoxaparinnatrium en gång dagligen subkutant, (ii) 100 IE / kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium var 12:e timme

subkutant, eller (iii) intravenös bolusdos med 5000 IE heparin följt av en kontinuerlig heparininfusion

(administreras för att uppnå ett aPTT på 55 till 85 sekunder). 900 patienter randomiserades totalt i studien och

alla patienter behandlades. Samtliga patienter fick även warfarinnatrium (dosen justerades efter protrombintid

för att uppnå ett INR på 2,0 till 3,0) inom 72 timmar efter det att behandling med enoxaparinnatrium eller

heparin inletts och därefter under 90 dagar. enoxaparinnatrium eller standardheparinterapi administrerades

under minst 5 dagar och tills målvärdet för INR uppnåtts. Båda enoxaparinnatriumregimerna var ekvivalenta

med standardheparinterapi beträffande minskad risk för återkommande venös tromboembolism (DVT och /

eller LE). Effektdata ges i tabellen nedan.

Enoxaparinnatrium

150 IE/kg (1,5 mg/kg)

en gång dagligen s.c. n

(%)

Enoxaparinnatrium 100

IE/kg (1 mg/kg) två

gånger dagligen s.c. n

(%)

Heparin aPTT-

anpassad

intravenös terapi n

(%)

Alla behandlade DVT-

patienter med eller utan LE

298 (100)

312 (100)

290 (100)

VTE totalt (%)

13 (4,4)*

9 (2,9)*

12 (4,1)

Enbart DVT (%)

11 (3,7)

7 (2,2)

8 (2,8)

Proximal DVT (%)

LE (%)

9 (3,0)

2 (0,7)

6 (1,9)

2 (0,6)

7 (2,4)

4 (1,4)

VTE = Venös tromoembolisk händelse (DVT och/eller LE)

* 95%-iga konfidensintervall för behandlingsskillnader för total VTE:

- enoxaparinnatrium en gång dagligen kontra heparin (-3,0 to 3,5)

- enoxaparinnatrium var 12:e time kontra heparin (-4,2 to 1,7)

Andelen större blödningar var motsvarande 1,7% i gruppen som fick 150 IE/kg (1,5 mg/kg)

enoxaparinnatrium en gång dagligen, 1,3% i gruppen som fick 100 IU/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium två

gånger om dagen och 2,1% i heparingruppen.

Behandling av instabil angina och icke-Q-vågsinfarkt (NSTEMI)

En multicenterstudie omfattade 3171 patienter som skrevs in på sjukhus i den akuta fasen av instabil angina

eller icke-Q-vågsinfarkt. Patienterna randomiserades, vid samtidig administrering av ASA (100 till 325 mg en

gång dagligen) till antingen 100 IU kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium subkutant var 12: e timme eller

intravenöst, ofraktionerat heparin där dosen justerats beroende på aPTT.

Patienterna var tvungna att behandlas på sjukhus under minst 2 dagar och högst 8 dagar, till klinisk

stabilisering, revaskularisering eller utskrivning. Patienterna måste följas till dag 30. I jämförelse med

heparin, minskade enoxaparinnatrium signifikant den kombinerade incidensen av angina pectoris, hjärtinfarkt

och död, med 19,8 till 16,6% (relativ riskreduktion på 16,2%) dag 14. Denna minskning av den kombinerade

incidensen bibehölls efter 30 dagar (från 23,3 till 19,8%, relativ riskreduktion på 15%). Inga signifikanta

skillnader gällande stora blödningar kunde ses, även om blödning vid injektionsstället var mer frekvent för

subkutan administrering.

Behandling av akut hjärtinfarkt med ST-höjning (STEMI)

20479 patienter med STEMI lämpliga för fibrinolytisk behandling inkluderades i en stor multicenterstudie.

Patienterna randomiserades till antingen enoxaparinnatrium givet som 3000 IE (30 mg) intravenös

bolusengångsdos samt en 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutan dos följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) administrerat

subkutant var 12:e timme eller intravenöst ofraktionerat heparin justerat baserat på aktiverad partiell

tromboplastintid (APTT) i 48 timmar. Alla patienter behandlades dessutom med ASA i minst 30 dagar.

Enoxaparinnatriumdoseringen justerades för patienter med svår nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30

ml/min) samt för äldre ≥75 år. De subkutana injektionerna av enoxaparinnatrium gavs tills utskrivning från

sjukhus eller i maximalt 8 dagar (beroende på vilket som kommer först).

4716 patienter med blint studieläkemedel som antitrombotisk behandling genomgick koronarangioplastik

(PCI). För patienter som fick enoxaparinnatrium skulle därför koronarangioplastik (PCI) ske med

enoxaparinnatrium (inget byte) i enlighet med den regim som fastställts i tidigare studier, dvs ingen

ytterligare dos om den senaste subkutana administreringen gavs mindre än 8 timmar innan ballongvidgning.

Om den senaste subkutana administreringen gavs mer än 8 timmar innan ballongvidgning fick patienterna 30

IE/kg (0,3 mg/kg) enoxaparinnatrium som intravenös bolusdos.

Enoxaparinnatrium jämfört med ofraktionerat heparin minskade signifikant incidensen av primär endpoint

dvs kombinationen död av någon orsak eller re-infarkt under de första 30 dagarna efter randomisering (9,9% i

enoxaparinnatriumgruppen jämfört med 12% i ofraktionerat heparingruppen) med en absolut riskreduktion på

2,1 %, motsvarande en relativ riskreduktion på 17% (p<0,001).

Behandlingsfördelarna med enoxaparinnatrium, påtagliga för flera effektutfall, visade att det efter 48 timmar

fanns en minskning på 35% i relativ riskreduktion med avseende på re-infarkt, motsvarande en absolut

riskreduktion på 0,5 %, jämfört med behandling med ofraktionerat heparin (p<0,001).

Den fördelaktiga effekten med enoxaparinnatrium med avseende på primär endpoint (kombination av död och

re-infarkt) var konsekvent mellan flera subgrupper inkluderande ålder, kön, hjärtinfarktens läge, diabetes,

tidigare hjärtinfarkt, typ av administrerad fibrinolytika och tid till behandling med studieläkemedel.

Behandlingsfördelarna med behandlingen var signifikant större för enoxaparinnatrium, jämfört med

ofraktionerat heparin, hos patienter som behandlades med koronarangioplastik (PCI) inom 30 dagar efter

randomisering (23% relativ riskreduktion, motsvarande en absolut riskreduktion på 3,1 %) eller som

behandlades medicinskt (15% relativ riskreduktion, motsvarande en absolut riskreduktion på 1,7 %, p=0,27

för interaktion).

Frekvensen av total endpoint med avseende på död, re-infarkt eller ICH (ett mått på total klinisk fördel) vid

30 dagar var signifikant lägre (p>0,0001) i enoxaparinnatriumgruppen (10,1%) jämfört med heparingruppen

(12,2%), motsvarande 2,1 % absolut riskreduktion och 17% relativ riskreduktion till fördel för behandling

med Enoxaparin Ledraxen.

Incidensen av större blödningar vid 30 dagar var signifikant högre (p <0,0001) för enoxaparinnatriumgruppen

(2,1%) jämfört med heparingruppen (1,4%). I enoxaparinnatriumgruppen var incidensen för gastrointestinal

blödning högre (0,5%) jämfört med heparingruppen (0,1%), medan förekomsten av intrakraniell blödning var

lika i de båda grupperna (0,8% för enoxaparinnatrium jämfört med 0,7% för heparin).

Enoxaparinnatriums gynnsamma effekt på primär endpoint som observerades under de första 30 dagarna

bibehölls under en 12 månaders uppföljningsperiod.

Nedsatt leverfunktion

Baserat på litteraturdata verkar användning av enoxaparinnatrium 4000 IE (40 mg) hos cirrospatienter (Child-

Pugh klass B-C) säker och effektiv att förebygga portal ventrombos. Det bör noteras att litteraturstudier kan

ha begränsningar. Enoxaparinnatrium bör användas med försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion

pga ökad potential för blödning (se avsnitt 4.4) och inga formella dosstudier har utförts hos cirrospatienter

(Child-Pugh klass A, B, C).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Allmänna egenskaper

Enoxaparinnatriums farmakokinetik har undersökts på basis av plasmanivåer av anti-Xa-aktivitet och aktivitet

för anti-IIb vid rekommenderade doser efter engångsadministrering och upprepad subkutan administrering,

samt intravenösa engångsinjektioner.

Kvantitativ bestämning av anti-Xa och anti-IIa-aktivitet har utförts med validerade amidolytiska metoder.

Absorption

Vid subkutan administrering är biotillgängligheten med avseende på anti-Xa aktivitet, nära 100%.

Olika doser, formuleringar och doseringsregimer kan användas.

Maximala plasmanivåer av anti-Xa aktivitet nås efter ca 3-5 timmar och åstadkommer ca 0,2. 0,4. 1,0 och 1,3

anti-Xa IE/ml efter singeldoser av 2000 IE, 4000 IE, 100 IE/kg and 150 IE/kg (20 mg, 40 mg, 1 mg/kg and

1,5 mg/kg) respektive.

En 30 mg intravenös bolusdos omedelbart följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) administrerat subkutant var 12:e

timme gav initiala toppnivåer av anti-Xa faktor på 1,16 IE/ml (n=16) och en genomsnittlig exponering

motsvarande 88% av steady state nivåer. Steady state uppnås den andra behandlingsdagen.

Efter upprepad subkutan administrering av 4000 IE (40 mg) en gång dagligen och 150 IE/kg (1,5 mg/kg)

dagligen hos friska frivilliga uppnåddes steady state dag 2 med en genomsnittlig 15%-ig ökning av

exponeringen jämfört med efter en singeldos. Efter upprepad subkutan administrering av 100 IE/kg (1 mg/kg)

två gånger dagligen uppnås steady state efter 3-4 dagar med en genomsnittlig ökning på 65% jämfört med en

singeldos, och genomsnittlig topp och dalnivå på 1,2 och 0,52 IE/ml, respektive.

Injektionsvolymen och doskoncentrationen i dosintervallet 100-200 mg/ml påverkar inte farmakokinetiken

hos friska försökspersoner.

Farmakokinetiken är linjär i det rekommenderade dosintervallet. Inomindividsvariabiliteten och

mellanindividsvariabiliteten är låg. Ingen ackumulering ses efter upprepad subkutan administrering.

Plasmanivåerna av anti-IIa aktivitet är ungefär tio gånger lägre än för anti-Xa-aktiviteten vid subkutan

administrering. Genomsnittlig, maximal anti-IIa-aktivitetsnivå observeras ca 3 till 4 timmar efter subkutan

injektion och uppmäts, efter upprepad administrering av 100 IE/kg (1 mg/kg) två gånger dagligen och 150

IE/kg (1,5 mg/kg) en gång dagligen, till 0,13 IE/ml respektive 0,19 IE/ml.

Distribution

Distributionsvolymen för enoxaparinnatriums anti-Xa aktivitet är ca 4,3 liter och ligger nära blodvolymen

Metabolism

Enoxaparinnatrium metaboliseras framförallt i levern genom desulfatering och/eller depolymerisation till

lågmolekylära metaboliter med kraftigt reducerad biologisk potens.

Eliminering

Plasmaclearance för enoxaparinnatrium mätt som Xa inhibition uppskattas till i genomsnitt 0,74 l/timme efter

6 timmars intravenös infusion av 150 IE/kg (1,5 mg/kg).

Elimineringen tycks vara monofasisk med en halveringstid på cirka fem timmar efter en enstaka subkutan dos

till ca 7 timmar efter upprepad dosering. Renalt clearance av aktiva fragment står för ca 10% av

elimineringen av den administrerade dosen och total renal utsöndring av aktiva och icke-aktiva fragment för

ca 40% av dosen.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Resultaten från en farmakokinetisk populationsanalys visar att den kinetiska profilen för enoxaparinnatrium

inte skiljer sig hos äldre patienter jämfört med yngre, så länge njurfunktionen är normal. Då njurfunktionen

minskar med åldern så kan äldre uppvisa en sämre elimination av enoxaparinnatrium (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Nedsatt leverfunktion

I en studie där patienter med långt framskriden cirros behandlades med enoxaparinnatrium 4000 IE (40 mg)

en gång dagligen, kunde en minskning i maximal anti-Xa-aktivitet sättas i samband med svårt nedsatt

leverfunktion (utvärderat genom Child-Pugh kategorier). Minskningen beror främst på en reducering av

ATIII-nivån vilken är sekundär till den minskade syntesen av ATIII som ses hos patienter med nedsatt

leverfunktion.

Nedsatt njurfunktion

Ett linjärt förhållande mellan anti-Xa plasmaclearance och kreatininclearance vid steady-state har observerats,

vilket tyder på minskad enoxaparinnatriumclearance hos patienter mednedsatt njurfunktion. Anti-Xa-

exponeringen som representeras av AUC vid steady-state ökar marginellt vid milt (kreatininclearance 50-80

ml/min) och måttligt (kreatininclearance 30-50 ml/min) nedsatt njurfunktion efter upprepad subkutan

administerering av 4000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium en gång dagligen. Hos patienter med kraftigt nedsatt

njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) ses en signifikant ökning av AUC vid steady state med i

genomsnitt 65%, efter upprepad subkutan administrering av 4000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium, en gång

dagligen (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Hemodialys

Studier har visat att under hemodialys är eliminationen för enoxaparinnatrium oförändrad jämfört med

kontrollgruppen, men däremot var AUC två gånger högre jämfört med kontrollgruppen efter intravenösa

singeldoser på 25 IE/kg (0,25 mg/kg), 50 IE/kg (0,50 mg/kg) eller 100 IE/kg (1mg/kg).

Vikt

Efter upprepad, subkutan dosering med 150 IE/kg (1,5 mg/kg) enoxaparinnatrium, en gång dagligen, är

genomsnittligt AUC för anti-Xa-aktivitet marginellt högre, vid steady state, för överviktiga friska

försökspersoner (BMI 30-48 kg/m2) jämfört med normalviktiga kontrollpersoner, medan maximal anti-Xa-

aktivitetsnivå i plasma inte ökar.

Vid subkutan dosering ses ett lägre viktjusterat clearance hos överviktiga patienter. Vid administerering av en

singeldos som inte viktjusterats visades att exponeringen för anti-Xa är 52 % högre hos kvinnor med låg vikt

(<45 kg) och 27% högre hos män med låg vikt (<57 kg) jämfört med normalviktiga kontrollpersoner (se

avsnitt 4.4).

Farmakokinetiska interaktioner

Inga farmakokinetiska interaktioner har observerats vid samtidig administrering av enoxaparinnatrium och

trombolytika.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Vid sidan av enoxaparinnatriums antikoagulativa effekt, sågs inga tecken på oönskade effekter i råtta och

hund vid 15 mg/kg/dag (subkutant) i 13-veckors toxicitetsstudier eller i råtta och apa vid 10 mg/kg/dag

(subkutant och intravenöst) i 26-veckors toxicitetsstudier.

Någon mutagen aktivitet av enoxaparinnatrium har inte setts vid

in vitro

-tester, inklusive Ames test och

framåtmutationstester på lymfomceller från mus och inte heller någon klastogen aktivitet, vilket grundar sig

på ett

in vitro

kromosomavvikelsetest på humana lymfocyter samt ett

in vivo

benmärgskromosomavvikelsetest hos råtta.

Inga tecken på teratogena eller fosterskadande effekter sågs med enoxaparinnatrium vid behandling upp till

30 mg/kg/dag (subkutant) i gravida råttor och kaniner. Enoxaparinnatrium påverkade inte

reproduktionsförmågan hos hon- och hanråttor i doser upp till 20 mg/kg/dag (subkutant).

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Vatten för injektionsvätskor.

6.2

Inkompatibiliteter

I avsaknad av kompatibilitetsstudier får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Subkutan injektion

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel.

Intravenös (bolus) injektion (endast vid indikationen STEMI)

Enoxaparinnatrium kan administreras säkert med fysiologisk koksaltlösning (0,9%) eller 5 % dextros i vatten

(se avsnitt 4.2).

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25°C.

Får ej frysas.

Denna medicinska produkt är avsedd enbart för engångsbruk. Ej använt läkemedel ska kasseras. .

6.5

Förpackningstyp och innehåll

2000 IE (20 mg)/0,2 ml injektionsvätska, lösning

0,2 ml lösning i en klar, färglös sprutcylinder av neutralt typ I-glas med fastsatt nål och skyddshatt försluten

med bromobutylgummipropp och en violett kolvstång av polypropen (utan automatiskt säkerhetssystem).

Förpackningar med 1, 2, 6, 10, 30 eller 50 förfyllda sprutor.

4000 IE (40 mg)/0,4 ml injektionsvätska, lösning

0,4 ml lösning i en klar, färglös sprutcylinder av neutralt typ I-glas med fastsatt nål och skyddshatt försluten

med bromobutylgummipropp och en gul kolvstång av polypropen (utan automatiskt säkerhetssystem).

Förpackningar med 1, 2, 6, 10, 20, 30 eller 50 förfyllda sprutor.

6000 IE (60 mg)/0,6 ml injektionsvätska, lösning

0,6 ml lösning i en klar, färglös graderad sprutcylinder av neutralt typ I-glas med fastsatt nål och skyddshatt

försluten med bromobutylgummipropp och en orangefärgad kolvstång av polypropen (utan automatiskt

säkerhetssystem).

Förpackningar med 1, 2, 6, 10, 12, 20, 24 eller 30 förfyllda sprutor.

8000 IE (80 mg)/0,8 ml injektionsvätska, lösning

0,8 ml lösning i en klar, färglös graderad sprutcylinder av neutralt typ I-glas med fastsatt nål och

skyddshattförsluten med bromobutylgummipropp och en brun kolvstång av polypropen (utan automatiskt

säkerhetssystem).

Förpackningar med 1, 2, 6, 10, 12, 20, 24, 30 eller 50 förfyllda sprutor.

10000 IE (100 mg)/1,0 ml injektionsvätska, lösning

1 ml lösning i en klar, färglös graderad sprutcylinder av neutralt typ I-glas med fastsatt nål och skyddshatt

försluten med bromobutylgummipropp och en grå kolvstång av polypropen (utan automatiskt

säkerhetssystem).

Förpackningar med 1, 2, 6, 10, 12, 20, 24 eller 30 förfyllda sprutor.

För 0,2 ml och 0,4 ml sprutor: icke-graderade sprutor.

För 0,6 ml, 0,8 ml och 1 ml sprutor: graderade sprutor.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Sprutorna måste ges på rätt sätt för att minska risken för smärta och förebygga uppkomsten av blåmärken på

injektionsstället. Följ anvisningarna noggrant.

Förberedelse av injektionsstället:

Tvätta händerna och torka dem innan du ska ge sprutan. Gör rent (utan att gnugga) det valda injektionsstället

med en bomullstuss.

Rotera mellan olika injektionsställen i buken.

Böj först kanylskyddet cirka 90 grader mot sidan. Viktigt: Ta inte av locket innan du böjer

kanylskyddet!

Ta bort nålskyddet från nålen.

Det kan synas en droppe vid nålspetsen. I så fall knacka på sprutan (med nålen neråt) för att ta bort droppen

innan du ger sprutan.

Utför injektionen:

Den förfyllda sprutan är klar för omedelbar användning. Injektionen ska helst göras med patienten liggande

och under huden i midjan, antingen på höger eller på vänster sida. Nålen ska införas vinkelrätt och inte

tangentiellt i ett hudveck som hålls mellan tummen och pekfingret. Hudvecket ska inte släppas förrän hela

injektionen getts.

Sätt fast nålen genom att placera kanylskyddet mot en hård, stabil yta med en hand. Tryck sedan ner

kanylskyddet. Viktigt: Använd inte fingret för att fästa nålen i kanylskyddet! Böj kanylskyddet tills

nålen hörbart klickar in i plastdelen.

Kassera omedelbart använd spruta i en lämplig behållare.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Venipharm

4, Bureaux de la Colline

92213 Saint-Cloud

FRANKRIKE

+33 1 47 11 04 47

venipharm@venipharm.com

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

2000 IE: 54214

4000 IE: 54213

6000 IE: 54212

8000 IE: 54211

10000 IE: 54210

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2019-04-09

Datum för den senaste förnyelsen:

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-05-31

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen