Efastad 37,5 mg Depotkapsel, hård

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

12-06-2017

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

12-06-2017

Aktiva substanser:
venlafaxinhydroklorid
Tillgänglig från:
STADA Arzneimittel AG
ATC-kod:
N06AX16
INN (International namn):
venlafaxine hydrochloride
Dos:
37,5 mg
Läkemedelsform:
Depotkapsel, hård
Sammansättning:
venlafaxinhydroklorid 42,45 mg Aktiv substans; propylenglykol Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Bemyndigande status:
Avregistrerad
Godkännandenummer:
54675
Tillstånd datum:
2017-06-09

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Eftastad 37,5 mg depotkapslar, hårda

Eftastad 75 mg depotkapslar, hårda

Eftastad 150 mg depotkapslar, hårda

venlafaxin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Eftastad är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Eftastad

Hur du tar Eftastad

Eventuella biverkningar

Hur Eftastad ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Eftastad är och vad det används för

Efastad innehåller den aktiva substansen venlafaxin

Eftastad är ett antidepressivt läkemedel som tillhör en grupp läkemedel som kallas serotonin och

noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI-preparat). Denna grupp läkemedel används för att behandla

depression och andra tillstånd som exempelvis ångeststörningar. Det anses att personer som är

deprimerade och/eller har ångest har lägre nivåer av serotonin och noradrenalin i hjärnan. Det är inte

fullständigt klarlagt hur antidepressiva läkemedel verkar, men de kan hjälpa genom att öka nivåerna

av serotonin och noradrenalin i hjärnan.

Eftastad är en behandling för vuxna med depression. Eftastad är även en behandling för vuxna med

följande ångeststörningar: generaliserad ångest, social fobi (rädsla för eller undvikande av sociala

situationer) och panikångest (panikattacker). Det är viktigt att behandla depression eller

ångeststörningar på rätt sätt för att hjälpa dig må bättre. Om tillståndet inte behandlas kanske det inte

går över, utan blir allvarligare och svårare att behandla.

Venlafaxin som finns i Eftastad kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som inte

nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och sjukvårdspersonal

om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Eftastad

Ta inte Eftastad

om du är allergisk mot venlafaxin eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6)

om du också tar eller någon gång inom de senaste 14 dagarna har tagit något läkemedel som kallas

irreversibel monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) som används för behandling av

depression eller Parkinsons sjukdom. Att ta en irreversibel MAO-hämmare tillsammans med

Eftastad kan orsaka allvarliga eller till och med livshotande biverkningar. Dessutom måste du

vänta i minst 7 dagar efter att du slutat ta Eftastad innan du tar en MAO-hämmare (se även

avsnittet med rubriken ”Andra läkemedel och Eftastad” och informationen i det avsnittet om

”serotonergt syndrom”).

Varningar och försiktighet

Tala med läkare innan du tar Eftastad om du:

använder andra läkemedel som om de tas tillsammans med Eftastad kan öka risken för att utveckla

serotonergt syndrom (se avsnitt ”Andra läkemedel och Eftastad”)

har ögonproblem, exempelvis vissa typer av glaukom (förhöjt tryck i ögat)

tidigare haft högt blodtryck

tidigare haft hjärtproblem

har blivit informerad om att du har en onormal hjärtrytm

tidigare haft krampanfall (epileptiska anfall)

tidigare haft låga natriumnivåer i blodet (hyponatremi)

har lätt för att få blåmärken eller om du blöder lätt (om du haft blödningsrubbningar)

tar andra läkemedel som kan öka risken för blödning t.ex. warfarin (används för att förhindra

blodproppar)

har eller någon i din familj har haft mani eller bipolär störning (känsla av överdriven upphetsning

eller eufori)

tidigare haft aggressivt beteende.

Eftastad kan orsaka en känsla av rastlöshet eller oförmåga att stå eller sitta stilla under de första

behandlingsveckorna. Berätta för din läkare om detta händer dig.

Om du börjar må sämre och har tankar på att skada dig själv

Du som är deprimerad och/eller lider av oro/ångest kan ibland ha tankar på att skada dig själv eller

begå självmord. Dessa symtom kan förvärras när man börjar använda läkemedel mot depression,

eftersom det tar tid innan läkemedel av den här typen har effekt, vanligtvis cirka 2 veckor, ibland

längre tid.

Dessa tankar kan vara vanliga:

om du tidigare har haft tankar på att skada dig själv eller begå självmord,

om du är yngre än 25 år. Studier har visat att unga vuxna (yngre än 25 år) med psykisk sjukdom

som behandlas med antidepressiva läkemedel har en ökad risk för självmordstankar och tankar på

att skada sig själv.

Kontakta snarast läkare eller uppsök närmaste sjukhus om du har tankar på att skada dig själv eller

begå självmord.

Det kan vara till hjälp att berätta för en släkting eller nära vän att du är deprimerad och/eller lider av

oro/ångest. Be dem gärna läsa igenom denna bipacksedel. Du kan också be dem att berätta för dig om

de tycker att du verkar må sämre eller om de tycker att ditt beteende förändras.

Muntorrhet

Muntorrhet har rapporterats hos 10 % av patienter som behandlats med venlafaxin. Detta kan öka

risken för karies (hål i tänderna). Du bör därför vara extra noggrann med tandhygienen.

Diabetes

Eftastad kan förändra dina blodsockernivåer. Dosen för ditt läkemedel mot diabetes kan därför behöva

justeras.

Barn och ungdomar

Eftastad ska normalt inte användas för behandling av barn och ungdomar under 18 år. Risken för

biverkningar som självmordsförsök, självmordstankar och fientlighet (främst aggression, trots och

ilska) är större hos patienter under 18 år, när de tar läkemedel av denna typ. Trots detta kan detta

läkemedel skrivas ut av läkare till patienter under 18 år, om läkaren anser att detta är lämpligt. Om du

är under 18 år och vill diskutera varför du fått detta läkemedel, ska du vända dig till din läkare igen.

Du bör också informera läkaren om något av ovan angivna symtom uppträder eller förvärras hos

patienter under 18 år som tar Eftastad. De långsiktiga effekterna av detta läkemedel på tillväxt,

mognad och kognitiv och beteendemässig utveckling har ännu inte fastställts för denna åldersgrupp.

Andra läkemedel och Eftastad

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Läkaren avgör om du kan ta Eftastad tillsammans med andra läkemedel.

Du ska inte börja eller sluta ta några läkemedel, inklusive sådana som du köpt receptfritt, natur- och

örtmediciner, innan du har frågat läkare eller apotekspersonal.

monoaminoxidashämmare, som används för att behandla depression eller Parkinsons sjukdom,

får inte användas tillsammans med Eftastad. Tala om för din läkare om du har tagit något

sådant läkemedel under de senaste 14 dagarna. (MAO-hämmare: se avsnitt ”Vad du behöver veta

innan du tar Eftastad”)

Serotonergt syndrom:

ett potentiellt livshotande tillstånd eller reaktioner som vid malignt neuroleptikasyndrom (NMS),

(se avsnitt ”Eventuella biverkningar”) kan förekomma vid behandling med venlafaxin, i synnerhet

när det tas tillsammans med andra läkemedel.

Exempel på sådana inkluderar läkemedel som innehåller:

triptaner (används för migrän)

litium eller andra läkemedel för att behandla depression, till exempel SNRI-preparat, SSRI-

preparat, tricykliska antidepressiva läkemedel

linezolid, ett antibiotikum (används för att behandla infektioner)

moklobemid, en MAO-hämmare (används för att behandla depression)

sibutramin (används för viktminskning)

tramadol, fentanyl, tapentadol, petidin och pentazocin (används för att behandla svår smärta)

dextrometorfan (används för att behandla hosta)

metadon (används för att behandla opioidmissbruk eller svår smärta)

metylenblått (används för att behandla höga nivåer av methemoglobin i blodet)

johannesört (kallas också Hypericum perforatum, ett natur- eller örtmedel som används för att

behandla lätt depression)

tryptofan (används för sömnproblem och depression)

antipsykotiska läkemedel (används för att behandla symtom då man hör, ser eller känner

sådant som inte finns, vanföreställningar, onormal misstänksamhet, förvirring och

tillbakadragenhet).

Tecken och symtom på serotonergt syndrom kan innefatta en kombination av följande:

rastlöshet, hallucinationer, förlust av koordinationsförmåga, snabb hjärtrytm, förhöjd

kroppstemperatur, snabba förändringar av blodtrycket, överaktiva reflexer, diarré, koma, illamående,

kräkning.

I sin mest allvarliga form kan serotonergt syndrom likna malignt neuroleptikasyndrom (NMS).

Tecken och symtom på NMS kan inkludera en kombination av feber, snabb puls, svettningar, svår

muskelstelhet, förvirring förhöjd halt muskelenzymer (fastställs genom blodprov).

Tala omedelbart om för din läkare, eller uppsök närmaste akutmottagning, om du tror att du har fått

serotonergt syndrom.

Du måste berätta för läkaren om du tar läkemedel som kan påverka din hjärtrytm.

Exempel på dessa läkemedel är:

antiarytmika t.ex. kinidin, amiodaron, sotalol eller dofetilid (används för behandling av onormal

hjärtrytm)

antipsykotiska läkemedel t.ex. tioridazin (se också Serotonergt syndrom ovan)

antibiotika t.ex. erytromycin och moxifloxacin (används för behandling av infektioner som

orsakas av bakterier)

antihistaminer (används för behandling av allergi).

Även följande läkemedel kan påverka eller påverkas av (interagera) med Eftastad och ska användas

med försiktighet. Det är särskilt viktigt att du talar om för läkare eller apotekspersonal om du tar

läkemedel som innehåller:

ketokonazol (ett läkemedel mot svamp)

haloperidol eller risperidon (för att behandla psykiatriska tillstånd)

metoprolol (en betablockare för att behandla högt blodtryck och hjärtproblem).

Eftastad med mat, dryck och alkohol

Eftastad bör tas i samband med måltid (se avsnitt 3 ”Hur du tar Eftastad”)

Undvik alkohol medan du tar Eftastad.

Graviditet och amning

Graviditet

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel. Använd inte Eftastad förrän du har

diskuterat den potentiella nyttan och de potentiella riskerna för ditt ofödda barn med läkaren.

Tala om för din barnmorska och/eller läkare att du tar Eftastad. När liknande läkemedel (SSRI)

används under graviditet kan risken öka för ett allvarligt tillstånd kallat persistent pulmonell

hypertension hos den nyfödde (PPHN). Detta tillstånd gör att barnet andas snabbare och ser blåfärgat

ut. Symtomen uppkommer vanligtvis inom 24 timmar från det att barnet är fött. Om detta drabbar ditt

barn, kontakta barnmorska och/eller läkare omedelbart.

Andra symtom förutom att ha andningssvårigheter, som ditt barn kan ha när det föds om du tar detta

läkemedel under graviditeten är att barnet inte äter ordentligt. Om ditt barn har dessa symtom när det

föds och du är orolig ska du kontakta läkaren och/eller barnmorskan som kan ge dig råd.

Amning

Eftastad passerar över i bröstmjölk. Det finns risk att barnet påverkas. Du ska därför tala med din

läkare som kommer att besluta om du ska sluta amma eller avbryta behandlingen med detta

läkemedel.

Körförmåga och användning av maskiner

Kör inte bil och använd inte maskiner tills du vet hur Eftastad påverkar dig.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Eftastad 150 mg innehåller färgen para-orange (E110) och allurarött AC (E129)

Para-orange (E110) och allurarött AC (E129) som kan orsaka allergiska reaktioner.

3.

Hur du tar Eftastad

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Dosering

Depression

Rekommenderad startdos är 75 mg dagligen. Dosen kan ökas stegvis av läkaren och vid behov upp till

högst 375 mg dagligen.

Panikångest

Läkaren kommer att starta med en lägre dos (37,5 mg) och sedan öka dosen stegvis. Den högsta dosen

är 225 mg dagligen.

Generaliserad ångest eller social fobi

Rekommenderad startdos är 75 mg dagligen. Den högsta dosen är 225 mg dagligen.

Problem med lever eller njurar

Om du har problem med lever eller njurar ska du tala med läkaren eftersom din dos av detta läkemedel

kan behöva ändras.

Administreringssätt

Ta Eftastad vid ungefär samma tid varje dag, antingen på morgonen eller på kvällen.

Kapslarna ska sväljas hela med vätska och får inte öppnas, krossas, tuggas eller lösas upp.

Eftastad bör tas i samband med måltid.

Sluta inte ta detta läkemedel utan att först rådgöra med läkaren (se avsnitt ”Om du slutar att ta

Eftastad”).

Om du har tagit för stor mängd av Eftastad

Kontakta genast läkare eller apotekspersonal om du tar mer av detta läkemedel än vad läkaren har

ordinerat.

Symtomen vid en eventuell överdosering kan vara snabb hjärtrytm, förändringar i vakenhetsgrad (från

dåsighet till koma), dimsyn, krampanfall och kräkningar.

Om du fått i dig för stor mängd av detta läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av

misstag kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken

samt rådgivning.

Om du har glömt att ta Eftastad

Om du missar en dos ska du ta den så snart du kommer ihåg det. Om det är dags för din nästa dos ska

du dock hoppa över den missade dosen och bara ta en dos som vanligt. Ta inte dubbel dos för att

kompensera för glömd dos. Ta inte mer än den mängd Eftastad som du har blivit ordinerad per dag.

Om du slutar att ta Eftastad

Du ska inte sluta att ta behandlingen eller minska dosen utan att först rådgöra med läkaren, även om

du känner dig bättre. Om läkaren anser att du inte längre behöver Eftastad kan han/hon be dig att

minska dosen långsamt innan du slutar med behandlingen helt.

Det är känt att man kan få biverkningar när man slutar med detta läkemedel, särskilt om man slutar

plötsligt eller om dosen minskas för snabbt. En del patienter kan få symtom som trötthet, yrsel,

berusningskänsla, huvudvärk, sömnlöshet, mardrömmar, muntorrhet, aptitförlust, illamående, diarré,

nervositet, oro, förvirring, ringningar i öronen, myrkrypningar eller i sällsynta fall känsla av elektriska

stötar, svaghet, svettning, krampanfall eller influensaliknande symtom.

Läkaren talar om för dig hur du gradvis ska avsluta behandlingen med Eftastad. Om du får något av

dessa eller andra symtom som besvärar dig, rådfråga läkaren.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Allvarliga biverkningar

Om något av följande inträffar ska du inte ta mer Eftastad. Tala genast om det för läkaren, eller

uppsök närmaste akutmottagning.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

svullnad i ansikte, svalg, händer eller fötter.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare)

trånghet i bröstet, väsande andning, svårigheter att svälja eller andas

allvarliga hudutslag, klåda eller nässelutslag (upphöjda fläckar av röd eller blek hud som ofta

kliar)

tecken och symtom på serotonergt syndrom såsom rastlöshet, hallucinationer, förlust av

koordinationsförmåga, snabb hjärtrytm, förhöjd kroppstemperatur, snabba blodtrycksförändringar,

överaktiva reflexer, diarré, koma, illamående, kräkningar. I sin mest allvarliga form kan

serotonergt syndrom likna malignt neuroleptikasyndrom (NMS). Tecken och symtom på NMS

kan inkludera en kombination av feber, snabb puls, svettningar, svår muskelstelhet, förvirring,

förhöjd halt muskelenzymer (fastställs genom blodprov)

tecken på infektion, såsom feber, frossa, skakningar, huvudvärk, svettningar, influensaliknande

symtom. Detta kan bero på en blodsjukdom som leder till en ökad infektionsrisk

allvarliga utslag, som kan leda till svåra blåsor och att huden fjällar

oförklarlig muskelvärk, ömhet eller svaghet. Detta kan vara ett tecken på rabdomyolys.

Andra biverkningar som du ska tala om för din läkare är (frekvensen av dessa biverkningar är

inkluderade i listan ”Andra biverkningar som kan förekomma” nedan):

hosta, väsande andning och andfåddhet, vilket kan förekomma tillsammans med feber

svart (tjärliknande) avföring eller blod i avföringen

klåda, gulaktig hud eller gula ögon eller mörk urin, som kan vara symtom på en inflammation i

levern (hepatit)

hjärtproblem, exempelvis snabb eller oregelbunden hjärtfrekvens, höjt blodtryck

ögonproblem, exempelvis dimsyn, vidgade pupiller

nervproblem, exempelvis yrsel, stickningar och domningar, rörelsestörning, (muskelspasmer eller

stelhet), krampanfall

psykiska problem, exempelvis hyperaktivitet och en känsla av ovanlig upprymdhet

utsättningssymtom (se avsnitt 3 ”Hur du tar Eftastad, Om du slutar att ta Eftastad”)

förlängd blödning – om du skär eller skadar dig kan det ta lite längre tid än vanligt för blödningen

att sluta.

Andra biverkningar som kan förekomma

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

yrsel, huvudvärk, dåsighet

sömnlöshet

illamående, muntorrhet, förstoppning

svettningar (även nattetid).

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

aptitförlust

förvirring, känsla av att vara avskild från sig själv, utebliven orgasm, sänkt libido, upprördhet,

nervositet, onormala drömmar

darrningar, en känsla av rastlöshet eller en oförmåga att sitta eller stå still, domningar och

stickningar, förändrad smakupplevelse, ökad muskelspänning

synstörningar inklusive dimsyn, vidgade pupiller, oförmåga i ögat att automatiskt ändra fokus från

avlägsna till nära föremål

ringningar i öronen (tinnitus)

snabb hjärtrytm, hjärtklappning

förhöjt blodtryck, rodnad

andnöd, gäspningar

kräkningar, diarré

lätta hudutslag, klåda

behov att kissa oftare än vanligt, oförmåga att kissa, svårighet att kissa

oregelbundna menstruationer som ökad blödning eller mer oregelbunden blödning, onormal

ejakulation/orgasm (hos män), erektil dysfunktion (impotens)

svaghet (asteni), trötthet, frossbrytningar

viktökning, viktminskning

förhöjt kolesterolvärde.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

överaktivitet, tankeflykt och minskat sömnbehov (mani)

hallucinationer, känsla av att vara avskild från verkligheten, onormal orgasm, brist på känslor,

känsla av överdriven upphetsning, tandgnissling

svimning, ofrivilliga muskelrörelser, försämrad koordination och balans

yrselkänsla (särskilt om man reser sig alltför snabbt), minskat blodtryck

blodiga kräkningar, svart tjärliknande avföring eller blod i avföringen, vilket kan tyda på invärtes

blödning

känslighet för solljus, blåmärken, onormalt håravfall

oförmåga att kontrollera urinen

stelhet, spasmer och ofrivilliga muskelrörelser

viss förändring av leverenzymnivå i blodet.

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare)

krampanfall

hosta, väsande andning, andfåddhet, vilket kan förekomma tillsammans med feber

förändrad rumsuppfattning och förvirring, ofta i kombination med hallucinationer (delirium).

överdrivet vätskeintag (så kallat SIADH)

minskade natriumnivåer i blodet

svår smärta i ögonen och försämrad syn eller dimsyn

onormal, snabb eller ojämn hjärtrytm, vilket kan leda till svimning

svår smärta i mage eller rygg (som kan tyda på en allvarlig sjukdom i buken, levern eller

bukspottkörteln)

klåda, gul hud eller gula ögon, mörk urin eller influensaliknande symptom, som är tecken på

leverinflammation (hepatit).

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 användare)

förlängd blödning vilket kan vara tecken på minskat antal blodplättar i blodet, vilket leder till

ökad risk för blåmärken eller blödningar

onormal produktion av bröstmjölk

oväntad blödning, t.ex. blödande tandkött, blod i urinen eller blodiga kräkningar, eller uppkomst

av oväntade blåmärken eller brustna blodkärl.

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

självmordstankar och självmordsbenägenhet, fall av självmordstankar och självmordsbenägenhet

har rapporterats under behandling med venlafaxin eller direkt efter avslutad behandling (se avsnitt

2, Vad du behöver veta innan du tar Efastad)

aggression

yrsel.

Blodprov

Eftastad orsakar ibland biverkningar som du kanske inte är medveten om, exempelvis förhöjt

blodtryck eller onormala hjärtslag, små förändringar i blodets nivåer av leverenzymer, natrium eller

kolesterol. I mer sällsynta fall kan Eftastad påverka funktionen hos blodplättarna (trombocyterna) i

blodet, vilket leder till en ökad risk för blåmärken eller blödning. Därför kanske läkaren vill ta

blodprover då och då, särskilt om du har tagit Eftastad länge.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera eventuella biverkningar

direkt (se detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen

om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Eftastad ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på blister och kartong efter EXP. Utgångsdatumet är den sista

dagen i angiven månad.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Ta inte detta läkemedel om kapslarna verkar vara avsevärt missfärgade eller visa några andra tecken

på skada.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är venlafaxin.

Efastad 37,5 mg depotkapsel, hård:

Varje depotkapsel innehåller 42,45 mg venlafaxinhydroklorid motsvarande 37,5 mg venlafaxin.

Efastad 75 mg depotkapsel, hård:

Varje depotkapsel innehåller 84,9 mg venlafaxinhydroklorid motsvarande 75 mg venlafaxin.

Efastad 150 mg depotkapsel, hård:

Varje depotkapsel innehåller 169,8 mg venlafaxinhydroklorid motsvarande 150 mg venlafaxin.

Övriga innehållsämnen är:

Kärna: mikrokristallin cellulosa (E460), povidon, talk (E553b), kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551),

magnesiumstearat (E572).

Filmdragering: etylcellulosa, kopovidon.

För styrkan 37,5 mg:

Kapsel lock: svart järnoxid (E172), röd järnoxid (E172), gul järnoxid (E172), titandioxid (E171),

gelatin.

Kapselkropp: svart järnoxid (E172), röd järnoxid (E172), titandioxid (E171), gelatin, rött bläck

(sammansättning: shellack, propylenglykol, stark ammoniaklösning och röd järnoxid (E 172)).

För styrkan 75 mg:

Kapsel lock: svart järnoxid (E172), röd järnoxid (E172), titandioxid (E171), gelatin.

Kapselkropp: svart järnoxid (E172), röd järnoxid (E172), titandioxid (E171), gelatin, rött bläck

(sammansättning: shellack, propylenglykol, stark ammoniaklösning och röd järnoxid (E 172)).

För styrkan 150 mg:

Kapsel lock: briljantblått FCF (E133), allurarött AC (E129), para-orange (E110), titandioxid (E171),

gelatin.

Kapselkropp: briljantblått FCF (E133), allurarött AC (E129), para-orange (E110), titandioxid (E171),

gelatin, vitt bläck (sammansättning: shellac, propylenglykol, natriumhydroxid, povidon, titandioxid

(E171)).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Efastad 37,5

mg depotkapsel, hård:

Ogenomskinlig ljusgrå/persikofärgad, storlek 3 hårda gelatinkapslar ca. 15,40 mm till 16,20 mm med

tjocka och tunna radiella cirkulära band på kroppen i rött bläck och tjocka och tunna radiella cirkulära

band på locket i rött bläck. Kapseln innehåller 3 vita till benvita, runda, bikonvexa, filmdragerade

minitabletter med 12,5 mg vardera.

Efastad 75

mg depotkapsel, hård:

Ogenomskinlig persikofärgad, storlek 1 hårda gelatinkapslar ca. 18,90 mm till 19,70 mm med tjocka

och tunna radiella cirkulära band på kroppen i rött bläck och tjocka och tunna radiella cirkulära band

på locket i rött bläck. Kapseln innehåller 6 vita till benvita, runda, bikonvexa, filmdragerade

minitabletter med 12,5 mg vardera.

Efastad 150

mg depotkapsel, hård:

Mörk orange/ ogenomskinlig mörkorange storlek 0 hårda gelatinkapslar ca. 21,00 mm till 21,80 mm

med tjocka och tunna radiella cirkulära band på kroppen i vitt bläck och tjocka och tunna radiella

cirkulära band på locket i vitt bläck. Kapseln innehåller 12 vita till benvita, runda, bikonvexa,

filmdragerade minitabletter med 12,5 mg vardera.

Efastad 37,5

mg depotkapsel, hård:

7, 10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 98 och 100 kapslar packade i blister (PVC/ ACLAR film och

aluminiumfolie eller aluminiumfolie och vit, ogenomskinlig PVC/ PVdC film).

Efastad 75

mg depotkapsel, hård:

7, 10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 98, 100, 105 och 120 kapslar packade i blister (PVC/ ACLAR film och

aluminiumfolie eller aluminiumfolie och vit, ogenomskinlig PVC/ PVdC film).

Efastad 150

mg depotkapsel, hård:

10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 98, 100, 105 och 120 kapslar packade i blister (PVC/ ACLAR film och

aluminiumfolie eller aluminiumfolie och vit, ogenomskinlig PVC/ PVdC film).

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

Bad Vilbel

Tyskland

Övriga tillverkare

Centrafarm Services B.V.

Nieuwe Donk 9

NL- 4879 AC Etten-Leur

Nederländerna

Clonmel Healthcare Ltd.

Waterford Road

Clonmel, Co. Tipperary

Irland

Lokal företrädare

STADA Nordic ApS

Marielundvej 46 A

2730 Herlev

Danmark

Denna bipacksedel ändrades senast:

2017-06-09

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Efastad 37,5 mg depotkapslar, hårda

Efastad 75 mg depotkapslar, hårda

Efastad 150 mg depotkapslar, hårda

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Efastad 37,5 mg depotkapsel, hård:

Varje depotkapsel innehåller 42,45 mg venlafaxinhydroklorid motsvarande 37,5 mg venlafaxin.

Efastad 75 mg depotkapsel, hård:

Varje depotkapsel innehåller 84,9 mg venlafaxinhydroklorid motsvarande 75 mg venlafaxin.

Efastad 150 mg depotkapsel, hård:

Varje depotkapsel innehåller 169,8 mg venlafaxinhydroklorid motsvarande 150 mg venlafaxin.

Hjälpämne med känd effekt

Innehåller 0,2 mg allurarött AC (E129) och 0,4 mg para-orange (E110).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Depotkapsel, hård

Efastad 37,5 mg depotkapsel, hård:

Ogenomskinlig ljusgrå/persikofärgad, storlek 3 hårda gelatinkapslar ca. 15,40 mm till 16,20 mm med

tjocka och tunna radiella cirkulära band på kroppen i rött bläck och tjocka och tunna radiella cirkulära

band på locket i rött bläck. Kapseln innehåller 3 vita till benvita, runda, bikonvexa, filmbelagda

minitabletter om 12,5 mg vardera.

Efastad 75 mg depotkapsel, hård:

Ogenomskinlig persikofärgad, storlek 1 hårda gelatinkapslar ca. 18,90 mm till 19,70 mm med tjocka

och tunna radiella cirkulära band på kroppen i rött bläck och tjocka och tunna radiella cirkulära band

på locket i rött bläck. Kapseln innehåller 6 vita till benvita, runda, bikonvexa, filmbelagda

minitabletter om 12,5 mg vardera.

Efastad 150 mg depotkapsel, hård:

Mörk orange/ ogenomskinlig mörkorange storlek 0 hårda gelatinkapslar ca. 21,00 mm till 21,80 mm

med tjocka och tunna radiella cirkulära band på kroppen i vitt bläck och tjocka och tunna radiella

cirkulära band på locket i vitt bläck. Kapseln innehåller 12 vita till benvita, runda, bikonvexa,

filmbelagda minitabletter om 12,5 mg vardera.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av egentlig depression.

För prevention av återkommande episoder av egentlig depression.

Behandling av generaliserat ångestsyndrom.

Behandling av social fobi.

Behandling av panikångest, med eller utan agorafobi.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Egentlig depression

Rekommenderad startdos för venlafaxin i depotform är 75 mg en gång dagligen. Patienter som inte

svarar på den inledande dosen 75 mg/dag kan ha nytta av dosökningar upp till högst 375 mg/dag.

Dosökningar kan göras i intervall på 2 veckor eller mer. Om kliniskt berättigat, beroende på

symtomens svårighetsgrad, kan dosökningar göras oftare, men inte med kortare intervall än 4 dagar.

På grund av risken för dosrelaterade biverkningar bör dosökningar endast ske efter klinisk utvärdering

(se avsnitt 4.4). Den lägsta effektiva dosen ska vara underhållsdos.

Patienten ska behandlas under en tillräckligt lång tidsperiod, vanligtvis flera månader eller längre.

Behandlingen ska utvärderas regelbundet med utgångspunkt från det enskilda fallet. Längre tids

behandling kan även vara lämplig för prevention av återkommande episoder av egentlig depression. I

de flesta fall är den rekommenderade dosen vid prevention av återkommande episoder av egentlig

depression densamma som den som använts vid behandling av den pågående episoden.

Behandling med antidepressiva läkemedel bör fortgå i minst sex månader efter förbättring.

Generaliserat ångestsyndrom

Rekommenderad startdos för venlafaxin i depotform är 75 mg en gång dagligen. Patienter som inte

svarar på den inledande dosen 75 mg/dag kan ha nytta av dosökningar upp till högst 225 mg/dag.

Dosökningar kan göras i intervall på 2 veckor eller mer.

På grund av risken för dosrelaterade biverkningar bör dosökningar endast ske efter klinisk utvärdering

(se avsnitt 4.4). Den lägsta effektiva dosen ska vara underhållsdos.

Patienten ska behandlas under en tillräckligt lång tidsperiod, vanligtvis flera månader eller längre.

Behandlingen ska utvärderas regelbundet med utgångspunkt från det enskilda fallet.

Social fobi

Rekommenderad startdos för venlafaxin i depotform är 75 mg en gång per dag. Det finns inga belägg

för att högre doser medför någon ytterligare nytta.

För patienter som inte svarar på den inledande dosen 75 mg/dag kan emellertid en dosökning till

högst 225 mg/dag övervägas. Dosökningar kan göras i intervall på 2 veckor eller mer.

På grund av risken för dosrelaterade biverkningar bör dosökningar endast ske efter klinisk utvärdering

(se avsnitt 4.4). Den lägsta effektiva dosen ska vara underhållsdos.

Patienten ska behandlas under en tillräckligt lång tidsperiod, vanligtvis flera månader eller längre.

Behandlingen ska utvärderas regelbundet med utgångspunkt från det enskilda fallet.

Panikångest

Det rekommenderas att en dos på 37,5 mg/dag venlafaxin i depotform används i 7 dagar. Dosen ska

sedan ökas till 75 mg/dag. Patienter som inte svarar på dosen 75 mg/dag kan ha nytta av dosökningar

upp till högst 225 mg/dag. Dosökningar kan göras i intervall på 2 veckor eller mer.

På grund av risken för dosrelaterade biverkningar bör dosökningar endast ske efter klinisk utvärdering

(se avsnitt 4.4). Den lägsta effektiva dosen ska vara underhållsdos.

Patienten ska behandlas under en tillräckligt lång tidsperiod, vanligtvis flera månader eller längre.

Behandlingen ska utvärderas regelbundet med utgångspunkt från det enskilda fallet.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Inga specifika dosjusteringar av venlafaxin anses nödvändiga baserat enbart på patientens ålder.

Försiktighet bör dock iakttas vid behandling av äldre patienter (t.ex. beroende på risk för nedsatt

njurfunktion, möjliga förändringar i känslighet och affinitet hos neurotransmittorer som förekommer

vid åldrande). Lägsta effektiva dos ska alltid användas, och patienten bör övervakas noggrant då en

dosökning blir nödvändig.

Pediatrisk population

Venlafaxin rekommenderas inte till barn och ungdomar.

Kontrollerade kliniska studier utförda på barn och ungdomar med egentlig depression har inte påvisat

effekt och stödjer inte användningen av venlafaxin till dessa patienter (se avsnitt 4.4 och 4.8).

Effekt och säkerhet av venlafaxin avseende andra indikationer hos barn och ungdomar under 18 år har

inte påvisats.

Nedsatt leverfunktion

Till patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion bör i allmänhet en dosminskning om 50 %

övervägas. Beroende på interindividuell variabilitet i clearance kan dosen emellertid behöva anpassas

individuellt.

Data för patienter med gravt nedsatt leverfunktion är begränsade. Försiktighet rekommenderas och en

dosminskning på mer än 50 % bör övervägas. Den potentiella fördelen bör vägas mot risken vid

behandling av patienter med svårt nedsatt leverfunktion.

Nedsatt njurfunktion

Även om ingen dosändring behövs för patienter med glomerulär filtrationshastighet (GFR) mellan 30

- 70 ml/min rekommenderas försiktighet. För patienter som får hemodialys och för patienter med svårt

nedsatt njurfunktion (GFR <30 ml/min) bör dosen reduceras med 50 %. På grund av interindividuell

variabilitet i clearance hos dessa patienter kan dosen behöva anpassas individuellt.

Utsättningssymtom som setts vid avbrytande av venlafaxin

Hastig utsättning av behandlingen ska undvikas. Då behandling med venlafaxin ska upphöra bör

dosen minskas gradvis under en period om minst en till två veckor för att minska risken för

utsättningssymtom (se avsnitt 4.4 och 4.8). Om oacceptabla symtom uppstår efter en dosminskning

eller i samband med behandlingens avslutande kan en återgång till den tidigare använda dosen

övervägas.

Därefter kan dosen åter minskas, i en mer gradvis takt.

Administreringssätt

För oral användning

Det rekommenderas att venlafaxin depotkapslar tas i samband med måltid vid ungefär samma tid

varje dag. Kapslarna ska sväljas hela med vätska och får inte delas, krossas, tuggas eller lösas upp.

Patienter som behandlas med venlafaxintabletter med omedelbar frisättning kan byta till venlafaxin

depotkapslar med närmast likvärdiga dagliga dos. Exempelvis kan venlafaxintabletter 37,5 mg med

omedelbar frisättning två gånger dagligen bytas ut mot venlafaxin depotkapslar 75 mg en gång

dagligen. Individuella dosjusteringar kan vara nödvändigt.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Samtidig behandling med irreversibla monoaminoxidas-hämmare (MAO-I) är kontraindicerat på

grund av risken för serotonergt syndrom med symtom som agitation, tremor och hypertermi.

Venlafaxin får sättas in tidigast 14 dagar efter utsättningen av en behandling med en irreversibel

MAO-hämmare.

Venlafaxin måste sättas ut minst 7 dagar innan behandling med en irreversibel MAO-hämmare

påbörjas (se avsnitt 4.4 och 4.5).

4.4

Varningar och försiktighet

Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring

Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskador och suicid. Denna risk

kvarstår tills signifikant förbättring inträtt. Eftersom förbättring kan utebli under de första

behandlingsveckorna, eller uppträder ännu senare, bör patienten följas noggrant till dess förbättring

sker. Det är en generell klinisk erfarenhet att suicidrisken kan öka under de tidiga förbättringsfaserna.

Andra psykiska tillstånd för vilka venlafaxin förskrivs kan också vara associerade med ökad risk för

suicidalt beteende. Dessa tillstånd kan dessutom vara komorbida med egentlig depression. De

försiktighetsmått som iakttas vid behandling av patienter med egentlig depression bör därför också

iakttas vid behandling av patienter med andra psykiatriska sjukdomar.

Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar

innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och bör observeras

noga under behandlingen. En meta-analys baserad på placebo-kontrollerade kliniska studier av

antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar påvisade en ökad risk för

suicidalt beteende under behandling med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter

yngre än 25 år.

Patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel, och speciellt sådana som har en hög risk för

suicidalt beteende, skall följas noga i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar.

Patienter (och vårdgivare) bör uppmanas att vara observanta på tecken till klinisk försämring, suicidalt

beteende/suicidtankar eller andra beteendeförändringar och att omgående kontakta läkare om sådana

tecken uppkommer.

Pediatrisk population

Efastad depotkapsler skall inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. I kliniska

studier med barn och ungdomar förekom självmordsrelaterat beteende (självmordsförsök och

självmordstankar) och fientlighet (främst aggression, trots och ilska) mer frekvent hos barn och

ungdomar som behandlades med antidepressiva läkemedel än hos dem som behandlades med placebo.

Om man på grundval av kliniska behov ändå beslutar att behandla en patient under 18 år, skall

patienten noggrant övervakas med avseende på eventuella självmordssymtom. Dessutom saknas

uppgifter om säkerhet på lång sikt hos barn och ungdomar beträffande tillväxt och mognad samt

kognitiv och beteendemässig utveckling.

Serotonergt syndrom

Liksom vid behandling med andra serotonerga medel kan serotonergt syndrom, ett potentiellt

livshotande tillstånd, förekomma vid behandling med venlafaxin, i synnerhet vid samtidig användning

av andra läkemedel som påverkar serotonerga neurotransmittorsystem (bl.a. triptaner, SSRI- och

SNRI-preparat, litium, sibutramin, johannesört [hypricum perforatum], fentanyl och dess analoger,

tramadol, dextrometorfan, tapentadol, petidin, metadon och pentazocin), med läkemedel som

försämrar metabolismen av serotonin (såsom MAO-hämmare t.ex. metylenblått), med

serotoninprekursorer (såsom tryptofantillskott) eller med antipsykotika eller andra

dopaminantagonister (se avsnitt 4.3 och 4.5).

Symtom på serotonergt syndrom kan omfatta förändringar i psykisk status (t.ex. agitation,

hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, instabilt blodtryck, hypertermi),

neuromuskulära avvikelser (t.ex. hyperreflexi, koordinationssvårigheter) och/eller gastrointestinala

symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré). Serotonergt symtom kan i sin mest allvarliga form

likna NMS med symtom som hypertermi, muskelstelhet, autonom instabilitet eventuellt med snabba

växlingar i vitaltecken, samt förändringar i mentalt tillstånd.

Om samtidig behandling med venlafaxin och andra läkemedel som kan påverkar det serotonerga

och/eller dopaminerga neurotransmittorsystemet är indicerad bör patienten observeras noggrant, i

synnerhet i början av behandlingen och vid dosökningar.

Samtidig användning av venlafaxin och serotoninprekursorer (som tryptofantillskott) rekommenderas

inte.

Trångvinkelglaukom

Mydriasis kan förekomma i samband med venlafaxin behandling. Patienter med förhöjt intraokulärt

tryck eller patienter med risk för akut trångvinkelglaukom bör övervakas noggrant.

Blodtryck

Dosrelaterade höjningar av blodtrycket har ofta rapporterats med venlafaxin. I vissa fall har kraftigt

förhöjt blodtryck, som krävt omedelbar behandling, rapporterats vid uppföljning efter godkännandet.

Alla patienter bör noggrant kontrolleras för högt blodtryck och befintlig hypertoni ska åtgärdas innan

behandling inleds. Blodtrycket bör kontrolleras regelbundet, efter påbörjad behandling och efter

dosökning. Försiktighet bör iakttas hos patienter vars underliggande tillstånd skulle kunna försämras

av blodtryckshöjningar, t.ex. de med försämrad hjärtfunktion.

Hjärtfrekvens

Ökad hjärtfrekvens kan förekomma, i synnerhet vid högre doser. Försiktighet bör iakttas hos patienter

vars underliggande tillstånd skulle kunna försämras av hjärtfrekvensökningar.

Hjärtsjukdom och risk för arytmi

Venlafaxin har inte utvärderats hos patienter med nyligen genomgången hjärtinfarkt eller instabil

hjärtsjukdom, och bör därför användas med försiktighet hos dessa patienter.

Vid uppföljning efter godkännandet har fall av QTc-förlängning, torsade de pointes (TdP),

kammartakykardi och dödlig hjärtarytmi rapporterats vid användning av venlafaxin, speciellt vid

överdosering eller hos patienter med andra riskfaktorer för QTc-förlängning/TdP. Balansen mellan

risk och nytta bör övervägas innan förskrivning av venlafaxin sker till patienter med hög risk för

allvarliga hjärtarytmier eller QTc-förlängning.

Kramper

Kramper kan förekomma vid venlafaxinbehandling. I likhet med alla antidepressiva medel ska

venlafaxin introduceras med försiktighet hos patienter med kända kramper i anamnesen. Dessa

patienter ska observeras noggrant. Behandlingen ska avbrytas hos alla patienter där kramper uppstår.

Hyponatremi

Fall av hyponatremi och/eller inadekvat ADH-sekretion (SIADH) kan förekomma med venlafaxin.

Detta har oftast rapporterats hos patienter med låg blodvolym eller dehydrerade patienter. Äldre

patienter, patienter som tar diuretika och patienter som på annat sätt är uttorkade, kan löpa större risk

för denna biverkan.

Onormal blödning

Läkemedel som hämmar serotoninupptag kan leda till försämrad trombocytfunktion. Blödningar

relaterade till SSRI- och SNRI-behandling varierar från ekkymos, hematom, epistaxis och petechier

till gastrointestinal och livshotande blödningar. Risken för blödning, kan öka hos patienter som tar

venlafaxin. I likhet med andra serotoninåterupptagshämmare ska venlafaxin användas med

försiktighet hos patienter som är predisponerade för blödning, inklusive patienter som behandlas med

antikoagulantia och trombocythämmare.

Serumkolesterol

Kliniskt relevanta ökningar av serumkolesterol registrerades hos 5,3 % av venlafaxinbehandlade

patienter och hos 0,0 % av placebobehandlade patienter som behandlats i minst 3 månader i

placebokontrollerade kliniska prövningar. Mätning av serumkolesterolnivåer ska övervägas vid

långvarig behandling.

Samtidig administrering med viktminskningspreparat

Säkerhet och effekt av venlafaxinbehandling i kombination med viktminskningspreparat, däribland

fentermin, har inte fastställts. Samtidig administrering av venlafaxin och viktminskningspreparat

rekommenderas inte. Venlafaxin är inte indicerat för viktminskning som monoterapi eller i

kombination med andra preparat.

Mani/hypomani

Mani/hypomani kan förekomma hos en liten andel patienter med förstämningstillstånd som fått

antidepressiva, inklusive venlafaxin. I likhet med andra antidepressiva medel ska venlafaxin användas

med försiktighet hos patienter med bipolär sjukdom i anamnesen eller i familjen.

Aggression

Aggression kan förekomma hos ett litet antal patienter som fått antidepressiva, inklusive venlafaxin.

Detta har rapporterats under insättande, dosändringar och utsättning av behandlingen.

I likhet med andra antidepressiva ska venlafaxin användas med försiktighet hos patienter med

aggression i anamnesen.

Utsättning av behandling

Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling är vanligt förekommande, särskilt om det har skett

abrupt (se avsnitt 4.8). I kliniska studier sågs biverkningar vid utsättning av behandling (under och

efter nedtrappning) hos cirka 31 % av patienterna som behandlats med venlafaxin och cirka 17% av

patienterna som fått placebo.

Risken för utsättningssymtom kan vara beroende av flera faktorer, inklusive behandlingens duration

och dosering samt hastigheten för dosreduktion. Yrsel, känselstörningar (inklusive parestesier),

sömnstörningar (inklusive insomni och intensiva drömmar), agitation eller oro, illamående och/eller

kräkningar, tremor och huvudvärk är de vanligast rapporterade biverkningarna. Vanligtvis är dessa

symtom milda till måttliga men kan hos vissa patienter vara svåra. De uppträder vanligtvis under de

första dagarna efter avbrytande av behandlingen, men sådana symtom har i mycket sällsynta fall

rapporterats hos patienter som av misstag missat en dos. I allmänhet är dessa symtom övergående och

upphör vanligtvis inom 2 veckor, även om de hos vissa individer kan vara långvariga (2-3 månader

eller mer). Det rekommenderas därför att venlafaxin trappas ut gradvis under en period av flera veckor

eller månader när behandlingen avslutas, beroende på patientens behov (se avsnitt 4.2).

Akatisi/psykomotorisk rastlöshet

Behandling med venlafaxin har associerats med utveckling av akatisi, kännetecknad av en subjektivt

obehaglig eller besvärande rastlöshet och behov av att röra sig som ofta följs av en oförmåga att sitta

eller stå still. Det är mest sannolikt att detta uppträder under de första behandlingsveckorna. För

patienter som utvecklar dessa symtom kan dosökning vara skadlig.

Muntorrhet

Muntorrhet har rapporterats hos 10 % av patienter behandlade med venlafaxin. Detta kan öka risken

för karies och patienter ska informeras om vikten av tandhygien.

Diabetes

Behandling med SSRI eller venlafaxin kan förändra glukosnivåerna hos patienter med diabetes.

Insulin och/eller dosen till orala diabetesläkemedel kan behöva justeras.

Interaktioner vid laborativa drogtester

Falskt positiva testsvar vid urinanalyser av fencyclidin (PCP) och amfetamin med immunoassay

screening har rapporterats hos patienter som tar venlafaxin. Detta beror på bristen på specificitet hos

screentesterna. Falskt positiva testresultat kan förväntas flera dagar efter utsatt venlafaxinbehandling.

Bekräftande tester så som gaskromatografi/massspektrometri skiljer venlafaxin från PCP och

amfetamin.

För styrkan 150 mg:

Innehåller färgen para-orange (E110) och allurarött AC (E129) som kan orsaka allergiska reaktioner.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare)

Irreversibla icke-selektiva MAO-hämmare

Venlafaxin får inte användas i kombination med irreversibla icke-selektiva MAO-hämmare.

Venlafaxin får sättas in tidigast 14 dagar efter utsättning av behandling med en irreversibel icke-

selektiv MAO-hämmare. Venlafaxin måste sättas ut minst 7 dagar innan behandling med en

irreversibel icke-selektiv MAO-hämmare påbörjas (se avsnitt 4.3 och 4.4).

Reversibla, selektiva MAO-A-hämmare (moklobemid)

På grund av risken för serotonergt syndrom är kombination av venlafaxin med en reversibel och

selektiv MAO-hämmare, såsom moklobemid, inte att rekommendera. Behandling med venlafaxin kan

påbörjas tidigare än 14 dagar efter att behandling med en reversibel MAO-hämmare avslutats. Det

rekommenderas att venlafaxin sätts ut minst 7 dagar innan behandling med en reversibel MAO-

hämmare påbörjas (se avsnitt 4.4).

Reversibla, icke-selektiva MAO-hämmare (linezolid)

Antibiotikumet linezolid är en svag reversibel och icke-selektiv MAO-hämmare och bör inte ges till

patienter som behandlas med venlafaxin (se avsnitt 4.4).

Allvarliga biverkningar har rapporterats hos patienter som nyligen avbrutit behandling med en MAO-

hämmare och börjat ta venlafaxin, eller som nyligen avbrutit behandling med venlafaxin och börjat ta

en MAO-hämmare. Dessa reaktioner omfattade tremor, myoklonus, diafores, illamående, kräkning,

blodvallningar, yrsel och hypertermi med utmärkande drag liknande malignt neuroleptiskt syndrom,

krampanfall och dödsfall.

Serotonergt syndrom

Som vid intag av andra serotonerga medel kan serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande

tillstånd, förekomma vid behandling med venlafaxin, i synnerhet vid samtidig användning av andra

medel som kan påverka det serotonerga neurotransmittorsystemet (inklusive triptaner, SSRI-preparat,

SNRI-preparat, litium, sibutramin eller johannesört [Hypericum perforatum], fentanyl och dess

analoger, tramadol, dextrometorfan, tapentadol, petedin, metadon och pentazocin), med läkemedel

som försämrar metabolismen av serotonin (såsom MAO-hämmare t.ex. metylenblått), med

serotoninprekursorer (såsom tryptofantillskott) eller med antipsykotiska eller andra dopamin

antagonister (se avsnitt 4.3 och 4.4).

Om samtidig behandling med venlafaxin och ett SSRI-preparat, ett SNRI-preparat eller en

serotoninreceptoragonist (triptan) är kliniskt befogad, bör patienten observeras noggrant, i synnerhet

under inledningen av behandlingen och vid dosökningar. Samtidig användning av venlafaxin och

serotoninprekursorer (såsom tryptofantillskott) rekommenderas inte (se avsnitt 4.4).

CNS-aktiva substanser

Risken med att använda venlafaxin i kombination med andra CNS-aktiva substanser har inte

utvärderats systematiskt. Försiktighet rekommenderas därför när venlafaxin tas i kombination med

andra CNS-aktiva substanser.

Etanol

Venlafaxin förstärker inte den nedsättning av psykisk och motorisk förmåga som orsakas av etanol. I

likhet med alla CNS-aktiva substanser bör dock patienten rådas att undvika alkoholkonsumtion.

Läkemedel som förlänger QT-intervallet

Risken för QTc-förlängning och/eller kammararytmi (t.ex. TdP) ökar vid samtidig användning av

andra läkemedel som förlänger QTc-intervallet. Samtidig användning av sådana läkemedel ska

undvikas (se avsnitt 4.4).

Relevanta kategorier inkluderar:

klass IA och III antiarytmika (t.ex. kinidin, amiodaron, sotalol, dofetilid)

vissa antipsykotika (t.ex. tioridazin)

vissa makrolider (t.ex. erytromycin)

vissa antihistaminer

vissa antibiotika av kinolontyp (t.ex. moxifloxacin).

Ovanstående lista är inte fullständig och andra enskilda läkemedel som kan öka QT-intervallet

påtagligt ska undvikas.

Andra läkemedels effekt på venlafaxin

Ketokonazol (CYP3A4-hämmare)

En farmakokinetisk studie med ketokonazol hos snabba (EM) och långsamma (PM) CYP2D6-

metaboliserare ledde till högre AUC för venlafaxin (70 % för CYP2D6-PM och 21 % för CYP2D6-

EM) och O-desmetylvenlafaxin (33 % för CYP2D6-PM och 23 % för CYP2D6-EM) efter

administrering av ketokonazol. Samtidig användning av CYP3A4-hämmare (t.ex. atazanavir,

klaritromycin, indinavir, itrakonazol, vorikonazol, posakonazol, ketokonazol, nelfinavir, ritonavir,

saquinavir, telitromycin) och venlafaxin kan öka nivåerna av venlafaxin och O-desmetylvenlafaxin.

Försiktighet rekommenderas därför vid samtidig behandling med en CYP3A4-hämmare och

venlafaxin.

Venlafaxins effekt på andra läkemedel

Litium

Serotonergt syndrom kan förekomma om venlafaxin och litium används samtidigt (se Serotonergt

syndrom).

Diazepam

Venlafaxin påverkar inte farmakokinetiken och farmakodynamiken för diazepam och dess aktiva

metabolit, desmetyldiazepam. Diazepam förefaller inte påverka farmakokinetiken för vare sig

venlafaxin eller O-desmetylvenlafaxin. Det är okänt om farmakokinetisk och/eller farmakodynamisk

interaktion med andra bensodiazepiner finns.

Imipramin

Venlafaxin påverkade inte farmakokinetiken för imipramin och 2-OH-imipramin. En dosberoende

2,5- till 4,5-faldig ökning av AUC för 2-OH-desipramin sågs vid daglig administrering av 75 mg till

150 mg venlafaxin. Imipramin påverkade inte farmakokinetiken för venlafaxin och O-

desmetylvenlafaxin. Den kliniska betydelsen av denna interaktion är inte känd. Försiktighet bör

iakttas vid samtidig administrering av venlafaxin och imipramin.

Haloperidol

En farmakokinetisk studie med haloperidol har visat en 42-procentig sänkning av totalt oralt

clearance, en 70-procentig ökning av AUC, en 88-procentig ökning av C

, men ingen förändring av

halveringstid för haloperidol. Detta ska beaktas hos patienter som behandlas med haloperidol och

venlafaxin samtidigt. Den kliniska betydelsen av denna interaktion är inte känd.

Risperidon

Venlafaxin ökade AUC för risperidon med 50 %, men förändrade inte signifikant den

farmakokinetiska profilen för den totala aktiva delen (risperidon plus 9-hydroxirisperidon). Den

kliniska betydelsen av denna interaktion är inte känd.

Metoprolol

Samtidig administrering av venlafaxin och metoprolol till friska försökspersoner i en farmakokinetisk

interaktionsstudie för båda läkemedlen resulterade i en ökning av plasmakoncentrationerna av

metoprolol med cirka 30–40 % utan förändring av plasmakoncentrationerna av dess aktiva metabolit,

α-hydroximetoprolol. Den kliniska betydelsen av detta fynd för hypertensiva patienter är inte känd.

Metoprolol förändrade inte den farmakokinetiska profilen för venlafaxin eller dess aktiva metabolit,

O-desmetylvenlafaxin. Försiktighet bör iakttas vid samtidig administrering av venlafaxin och

metoprolol.

Indinavir

En farmakokinetisk studie med indinavir har visat en 28-procentig sänkning av AUC och en 36-

procentig sänkning av C

för indinavir. Indinavir påverkade inte farmakokinetiken för venlafaxin

och O-desmetylvenlafaxin. Den kliniska betydelsen av denna interaktion är inte känd.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med venlafaxin saknas.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Risken för människa är inte

känd. Venlafaxin får endast administreras till gravida kvinnor om den förväntade nyttan uppväger

eventuella risker.

I likhet med andra serotoninåterupptagshämmare (SSRI/SNRI) kan utsättningssymtom förekomma

hos nyfödda om venlafaxin används fram till eller strax före födseln. Vissa nyfödda som exponeras

för venlafaxin sent under den tredje trimestern har utvecklat komplikationer som kräver sondmatning,

andningsstöd eller långvarig sjukhusvård. Sådana komplikationer kan uppstå omedelbart efter

förlossningen.

Epidemiologiska data tyder på att användning av SSRI vid graviditet, särskilt i slutet av graviditeten,

kan öka risken för persistent pulmonell hypertension hos den nyfödde (PPHN). Trots att inga studier

har undersökt ett samband mellan PPHN och SNRI-behandling kan inte den potentiella risken

uteslutas för venlafaxin då man tar hänsyn till verkningsmekanismen (hämning av

serotoninåterupptaget).

Följande symtom kan observeras hos nyfödda, om modern har använt SSRI/SNRI sent under

graviditeten: irritabilitet, tremor, hypotoni, ihållande gråt, sugsvårigheter och sömnsvårigheter. Dessa

symtom kan bero antingen på serotonerga effekter eller utsättningssymtom. I en majoritet av fallen

observeras dessa komplikationer omedelbart eller inom 24 timmar efter partus.

Amning

Venlafaxin och dess aktiva metabolit O-desmetylvenlafaxin utsöndras i bröstmjölk. Symtom som

gråt, irritabilitet och onormalt sömnmönster hos spädbarn som ammas har rapporterats efter

introduktion på marknaden. Symtom som motsvarar de vid utsättning av venlafaxin har rapporterats

även efter att amningen har avslutats. En risk för det ammande barnet kan inte uteslutas. Beslut bör

därför fattas om att fortsätta med/avbryta amningen eller att fortsätta med/avbryta behandlingen med

Efastad depotkapslar, med hänsyn tagen till nyttan för barnet av amningen och nyttan för kvinnan av

behandlingen med Efastad depotkapslar.

Fertilitet

Minskad fertilitet observerades i en studie där både han- och honråttor exponerades för O-

desmetylvenlafaxin. Relevansen av detta fynd för människa är okänd (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Alla psykoaktiva läkemedel kan försämra omdöme, tankeförmåga och motorik. Därför ska patienter

som får venlafaxin uppmärksammas på effekterna på förmågan att framföra fordon eller använda

maskiner.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Biverkningar som rapporterats som mycket vanliga (>1/10) i kliniska studier var illamående,

muntorrhet, huvudvärk och svettning (inklusive nattsvettning).

Lista över biverkningar i tabellform

Biverkningarna presenteras nedan enligt organsystem, frekvenskategori och minskande medicinsk

allvarlighetsgrad inom varje frekvenskategori.

Frekvensen definieras som: mycket vanliga (

1/10), vanliga (

1/100,

1/10), mindre vanliga

1/1 000,

1/100), sällsynta (

1/10 000,

1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd

frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket

sällsynta

Ingen känd

frekvens

Blodet och

lymfsystemet

Agranulocytos

Aplastisk anemi

Pancytopeni

Neutropeni

Trombocyto-

peni

Immun-

systemet

Anafylaktisk

reaktion

Endokrina

systemet

Inadekvat ADH-

sekretion

Ökade

prolaktinnivåer i

blodet

Metabolism

och nutrition

Minskad aptit

Hyponatremi

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket

sällsynta

Ingen känd

frekvens

Psykiska

störningar

Sömnlöshet

Förvirrings-

tillstånd

Personlighets

-förändring

Onormala

drömmar,

Nervositet,

Minskad

libido,

Upprördhet

Anorgasmi

Mani,

Hypomani,

Hallucinationer,

Overklighets-

uppfattning,

Onormal

orgasm,

Bruxism*,

Apati

Delirium*

Suicidtankar och

suicidalt

beteende

Aggression

Centrala och

perifera

nervsystemet

Huvudvärk*

Yrsel,

Sedation

Akatisi

Tremor,

Parestesi,

Dysgeusi

Synkope,

Myoklonus,

Balansrubbning

Försämrad

koordination

Dyskinesi*

Malignt

neuroleptika-

syndrom (NMS)*,

Serotonin-

syndrom*,

Kramper,

Dystoni*

Tardiv

dyskinesi

Ögon

Synstörningar

Onormal

ackommo-

dation

inklusive

dimsyn,

Mydriasis

Trångvinkel-

glaukom

Öron och

balansorgan

Tinnitus*

Vertigo

Hjärtat

Takykardi,

Hjärt-

klappning

Torsade de

pointes*,

Ventrikel-

takykardi

Ventrikelflimmer,

Förlängd QT-tid

Blodkärl

Hypertoni,

Blodvallning

Ortostatisk

hypotoni,

Hypotoni

Andnings-

vägar,

bröstkorg och

mediastinum

Dyspné

Gäspning

Interstitiell

lungsjukdom

Pulmonell

eosinofili

Magtarm-

kanalen

Illamående,

Muntorrhet,

Förstoppning

Diarré

Kräkning

Magtarm-

blödning

Pankreatit

Lever och

gallvägar

Onormala

leverfunktions-

värden

Hepatit

Organsystem

Mycket

vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket

sällsynta

Ingen känd

frekvens

Hud och

subkutan

vävnad

Hyperhidros

(inklusive

nattliga

svettningar)

Hudutslag,

Klåda

Nässelutslag

Alopeci

Ekkymos,

Angioödem

Ljuskänslighets-

reaktion

Steven-Johnsons

syndrom

Toxisk epidermal

nekrolys

Erythema

multiforme

Muskulo-

skeletala

systemet och

bindväv

Hypertoni

Rabdomyolys

Njurar och

urinvägar

Svårigheter

att komma

igång med

urinering,

Urinretention,

Pollakisuri

Urininkontinens

Reproduktion

sorgan och

bröstkörtel

Menorragi

Metrorragi

Erektil

dysfunktion,

Ejakulations-

störningar

Allmänna

symtom

och/eller

symtom vid

administrerin

gsstället

Trötthet,

Asteni,

Fross-

brytningar

Mukosal

blödning

Under-

sökningar

Viktminsknin

Viktökning,

Förhöjt

kolesterol-

värde

Förlängd

blödningstid

Biverkningar som identifierats efter att produkten introducerats på marknaden

Fall av suicidtankar och suicidalt beteende har rapporterats under behandling med venlafaxin eller

direkt efter avslutad behandling (se avsnitt 4.4).

Se avsnitt 4.4

Förekomsten av huvudvärk i poolade kliniska studier var likartad med venlafaxin och placebo.

Avbrytande av behandling

Avbrytande av venlafaxin behandling (särskilt när det sker abrupt) medför ofta utsättningssymtom.

Yrsel, känselstörningar (inklusive parestesier), sömnstörningar (inklusive insomni och intensiva

drömmar), agitation eller ångest, illamående och/eller kräkning, tremor, yrsel, huvudvärk och

influensaliknande symtom är de vanligast rapporterade biverkningarna. I allmänhet är dessa symtom

milda till måttliga och upphör spontant, men hos vissa patienter kan de vara svåra och/eller

långvariga. Därför rekommenderas ett stegvis utsättande när behandling med venlafaxin ska avslutas

(se avsnitt 4.2 och 4.4).

Pediatrisk population

I allmänhet var biverkningsprofilen för venlafaxin (i placebokontrollerade kliniska studier) hos barn

och ungdomar (6 till 17 år) liknande den som sågs hos vuxna. Liksom hos vuxna observerades

minskad aptit, viktminskning, förhöjt blodtryck och förhöjt serumkolesterol (se avsnitt 4.4).

I kliniska studier på barn och ungdomar observerades självmordstankar som biverkning. Det förekom

även ett ökat antal rapporter om fientlighet och, i synnerhet vid egentlig depression, självskador.

I synnerhet observerades följande biverkningar hos barn och ungdomar: buksmärta, agitation,

dyspepsi, ekkymos, epistaxis och myalgi.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Vid uppföljning efter godkännandet rapporterades överdosering av venlafaxin främst i kombination

med alkohol och/eller andra läkemedel. De vanligaste rapporterade symtomen vid överdosering

omfattar takykardi, förändrad medvetandegrad (allt från somnolens till koma), mydriasis, kramper och

kräkning. Andra symtom som rapporterats omfattar elektrokardiografiska förändringar (t.ex. förlängt

QT-intervall, grenblock, QRS-förlängning), kammartakykardi, bradykardi, hypotoni, svindel och

dödsfall.

Publicerade retrospektiva studier rapporterar att överdosering av venlafaxin kan associeras med en

ökad risk för dödlig utgång jämfört med vad som observerats medantidepressiva av SSRI-typ, men

lägre än den för tricykliska antidepressiva. Epidemiologiska studier har visat att venlafaxin

behandlade patienter har en högre belastning av riskfaktorer för självmord än vad SSRI-patienter har.

Det är oklart i vilken omfattning fyndet av en ökad risk för dödlig utgång kan hänföras till toxiciteten

hos venlafaxin vid överdosering i förhållande till vissa karakteristika hos venlafaxin behandlade

patienter. För att minska risken för överdosering ska recept på venlafaxin skrivas ut med minsta

möjliga mängd läkemedel som är förenlig med ett gott patientomhändertagande.

Rekommenderad behandling

Generella stödjande och symtomatiska åtgärder rekommenderas: hjärtrytm och vitala tecken måste

övervakas. När det finns risk för aspiration bör kräkning inte induceras. Ventrikelsköljning kan vara

indicerat om den utförs strax efter intag eller på symtomatiska patienter. Även administrering av

aktivt kol kan begränsa absorptionen av den aktiva substansen. Forcerad diures, dialysis,

hemoperfusion och utbytestransfusion är sannolikt inte till någon nytta. Inga specifika antidoter för

venlafaxin är kända.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga antidepressiva medel - ATC-kod: NO6AX16

Verkningsmekanism

Mekanismen för venlafaxins antidepressiva verkan hos människa anses ha samband med dess

potentiering av neurotransmittoraktivitet i det centrala nervsystemet. Prekliniska studier har visat att

venlafaxin och dess huvudsakliga metabolit O-desmetylvenlafaxin (ODV) hämmar återupptaget av

serotonin och noradrenalin. Venlafaxin är också en svag hämmare av dopaminupptag. Venlafaxin och

dess aktiva metabolit minskar β-adrenerg respons efter både akut (engångsdos) och kronisk tillförsel.

Venlafaxin och ODV är mycket lika med avseende på övergripande effekt på upptag av

neurotransmittorer och receptorbindning.

Venlafaxin har så gott som ingen affinitet till muskarina, kolinerga, H

-histaminerga eller α

-adrenerga

receptorer från råtthjärna in vitro. Farmakologisk aktivitet vid dessa receptorer kan vara relaterad till

diverse biverkningar som ses med andra antidepressiva läkemedel, såsom antikolinerga, sedativa och

kardiovaskulära biverkningar.

Venlafaxin har ingen monoaminoxidas(MAO)-hämmande effekt.

Studier in vitro har visat att venlafaxin har så gott som ingen affinitet för opiat- eller

bensodiazepinkänsliga receptorer.

Klinisk effekt och säkerhet

Egentlig depression

Effekten av venlafaxin med omedelbar frisättning som behandling för egentlig depression påvisades i

fem randomiserade, dubbel-blinda, placebokontrollerade, korttidsstudier med 4 till 6 veckors duration

med doser upp till 375 mg dagligen. Effekten av venlafaxin depotkapslar som behandling för egentlig

depression fastställdes i två placebokontrollerade korttidsstudier med 8 och 12 veckors duration, som

omfattade doser från 75 till 225 mg dagligen.

En långtidsstudie utfördes med vuxna öppenvårdspatienter som under en 8-veckors öppen studie

svarade på behandling med venlafaxin depotkapslar (75, 150 eller 225 mg). De randomiserades till att

fortsätta med samma dos venlafaxin depotkapslar eller till placebo under upp till 26 veckors

observation med avseende på återfall.

I en andra långtidsstudie fastställdes effekten av venlafaxin vid prevention av återkommande

depressiva episoder under en 12-månadersperiod. Denna dubbelblinda placebokontrollerade kliniska

studie utfördes på vuxna öppenvårdspatienter med återkommande egentlig depression som hade svarat

på venlafaxinbehandling (100 till 200 mg/dag, två gånger per dag) vid den senaste

depressionsepisoden.

Generaliserat ångestsyndrom

Effekten av venlafaxin depotkapslar vid behandling av generaliserat ångestsyndrom fastställdes i två

8-veckors placebokontrollerade studier med fast dos (75 till 225 mg dagligen), en 6-månaders

placebokontrollerad studie med fast dos (75 till 225 mg dagligen) och en 6-månaders

placebokontrollerad studie med flexibel dos (37,5, 75 och 150 mg dagligen) hos vuxna

öppenvårdspatienter.

Även om dosen 37,5 mg/dag visade sig överlägsen placebo, var denna dos inte lika konsekvent

effektiv som de högre doserna.

Social fobi

Effekten av venlafaxin depotkapslar vid behandling av social fobi fastställdes i fyra dubbelblinda, 12-

veckors, placebokontrollerade multicenterstudier med parallella grupper och flexibel dos samt i en

dubbelblind, 6-månaders placebokontrollerad studie med parallella grupper och fast/flexibel dos på

vuxna öppenvårdspatienter. Patienterna fick doser från 75 till 225 mg dagligen. Det fanns inga bevis

för större effekt i gruppen som fick 150 till 225 mg dagligen jämfört med gruppen som fick 75 mg

dagligen i 6-månadersstudien.

Panikångest

Effekten av venlafaxin depotkapslar vid behandling av panikångest fastställdes i två dubbelblinda, 12-

veckors, placebokontrollerade multicenterstudier på vuxna öppenvårdspatienter med panikångest med

eller utan agorafobi. Den initiala dosen i studierna av panikångest var 37,5 mg dagligen i 7 dagar.

Patienterna fick därefter fasta doser på 75 eller 150 mg dagligen i den ena studien och 75 eller 225 mg

dagligen i den andra studien.

Effekt fastställdes också i en dubbelblind placebokontrollerad långtidsstudie med parallella grupper,

där säkerhet, effekt, och prevention av återfall över lång tid studerades hos vuxna öppenvårdspatienter

som svarade på öppen behandling. Patienterna fortsatte med samma dos av venlafaxin depotkapslar

som de hade tagit vid slutet av den öppna fasen (75, 150 eller 225 mg).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Venlafaxin metaboliseras i stor utsträckning, främst till den aktiva metaboliten O-desmetylvenlafaxin

(ODV). Genomsnittliga halveringstider i plasma ± SD för venlafaxin och ODV är 5±2 timmar

respektive 11±2 timmar. Jämviktskoncentrationer av venlafaxin och ODV uppnås inom 3 dagars oral

behandling med upprepad dosering. Venlafaxin och ODV uppvisar linjär kinetik inom dosintervallet

75 mg till 450 mg/dag.

Absorption

Minst 92 % venlafaxin absorberas efter enstaka orala doser av venlafaxin med omedelbar frisättning.

Absolut biotillgänglighet är 40 % till 45 % på grund av presystemisk metabolism. Efter

administrering av venlafaxin med omedelbar frisättning uppnås maximala plasmakoncentrationer av

venlafaxin och ODV efter 2 respektive 3 timmar. Efter administreringen av venlafaxin depotkapslar

uppnås maximala plasmakoncentrationer av venlafaxin och ODV inom 5,5 respektive 9 timmar. När

lika stora dagliga doser av venlafaxin administreras antingen som en tablett med omedelbar

frisättning, eller som en depotkapsel, ger depotkapseln en långsammare absorptionshastighet, men

samma grad av absorption jämfört med tabletten med omedelbar frisättning. Födointag påverkar inte

biotillgängligheten för venlafaxin och ODV.

Distribution

Venlafaxin och ODV är vid terapeutiska koncentrationer minimalt bundna till humana

plasmaproteiner (27 % respektive 30 %). Distributionsvolymen för venlafaxin vid steady state är

4,4±1,6 liter/kg efter intravenös administrering.

Metabolism

Venlafaxin genomgår omfattande levermetabolism. Studier in vitro och in vivo visar att venlafaxin

biotransformeras till dess viktigaste aktiva metabolit, ODV, genom CYP2D6. Studier in vitro och in

vivo visar att venlafaxin metaboliseras till en mindre, inte så aktiv metabolit, N-desmetylvenlafaxin,

genom CYP3A4. Studier in vitro och in vivo visar att venlafaxin är en svag CYP2D6-hämmare.

Venlafaxin hämmade inte CYP1A2, CYP2C9 eller CYP3A4.

Eliminering

Venlafaxin och dess metaboliter utsöndras främst via njurarna. Cirka 87 % av en venlafaxindos

återfinns i urinen inom 48 timmar som antingen oförändrat venlafaxin (5 %), okonjugerat ODV (29

%), konjugerat ODV (26 %) eller som andra mindre, inaktiva metaboliter (27 %). Genomsnittlig (±

SD) plasmaclearance vid steady state av venlafaxin och ODV är 1,3±0,6 liter/timme/kg respektive

0,4±0,2 liter/timme/kg.

Särskilda grupper

Ålder och kön

Patientens ålder och kön påverkar inte signifikant farmakokinetiken för venlafaxin och ODV.

Snabba/långsamma CYP2D6-metaboliserare

Plasmakoncentrationen av venlafaxin är högre hos långsamma CYP2D6-metaboliserare än hos snabba

metaboliserare. Eftersom den totala exponeringen (AUC) av venlafaxin och ODV är lika hos

långsamma och snabba metaboliserare finns inget behov av olika dosregimer för dessa två grupper.

Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med Child-Pugh A (lätt nedsatt leverfunktion) och Child-Pugh B (måttligt nedsatt

leverfunktion) förlängdes halveringstiderna för venlafaxin och ODV jämfört med normala patienter.

Oralt clearance för både venlafaxin och ODV minskades. Stora skillnader mellan patienterna

noterades. Data för patienter med svårt nedsatt leverfunktion är begränsade (se avsnitt 4.2).

Nedsatt njurfunktion

Hos dialyspatienter förlängdes elimineringshalveringstiden för venlafaxin med cirka 180 %, och

clearance minskade med cirka 57 % jämfört med normala patienter, medan

elimineringshalveringstiden för ODV förlängdes med cirka 142 %, och clearance minskade med cirka

56 %. Dosjustering är nödvändig för patienter med svårt nedsatt njurfunktion och för patienter som

behöver hemodialys (se avsnitt 4.2).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Studier med venlafaxin på råttor och möss visade inga tecken på karcinogenes. Venlafaxin var inte

mutagent i ett stort antal tester in vitro och in vivo.

Djurstudier avseende reproduktionstoxikologiska effekter hos råttor har visat minskad vikt hos

ungarna, ökat antal dödfödda ungar och ökat antal dödsfall bland ungar under de första 5 dygnens

diande. Orsaken till dessa dödsfall är okänd. Dessa effekter förekom vid 30 mg/kg/dag, 4 gånger

högre än den humana dygnsdosen på 375 mg venlafaxin (på mg/kg basis). Den dos vid vilken inga

sådana effekter kunde ses (”no-effect dose”) var 1,3 gånger högre än den humana dosen. Den

eventuella risken för människa är inte känd.

Minskad fertilitet observerades i en studie där både han- och honråttor exponerades för ODV. Denna

exponering var cirka 1 till 2 gånger högre än en venlafaxindos för människa på 375 mg/dag. Det är

inte känt om detta fynd är relevant för människa.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Kärna:

Mikrokristallin cellulosa (E460)

Povidon

Talk (E553b)

Kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551)

Magnesiumstearat (E572)

Filmdragering:

Etylcellulosa

Kopovidon

För styrkan 37,5 mg:

Kapsellock:

Svart järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Gul järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Gelatin

Kapselkropp :

Svart järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Gelatin

Rött bläck (sammansättning: shellack, propylenglykol, stark ammoniaklösning och röd järnoxid (E

172)).

För styrkan 75 mg:

Kapsellock:

Svart järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Gelatin

Kapselkropp

Svart järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Gelatin

Rött bläck (sammansättning: shellack, propylenglykol, stark ammoniaklösning och röd järnoxid (E

172)).

För styrkan 150 mg:

Kapsellock:

Briljantblått FCF (E133).

Allurarött AC (E129)

Para-orange (E110)

Titandioxid (E171)

Gelatin

Kapselkropp:

Briljantblått FCF (E133).

Allurarött AC (E129)

Para-orange (E110)

Titandioxid (E171)

Gelatin

Vitt bläck (sammansättning: shellac, propylenglykol, natriumhydroxid, povidon, titandioxid (E171)).

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Efastad 37,5

mg depotkapsel, hård:

7, 10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 98 och 100 kapslar packade i blister (PVC/ ACLAR film och

aluminiumfolie eller aluminiumfolie och vit, ogenomskinlig PVC / PVdC film).

Efastad 75

mg depotkapsel, hård:

7, 10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 98, 100, 105 och 120 kapslar packade i blister (PVC/ ACLAR film och

aluminiumfolie eller aluminiumfolie och vit, ogenomskinlig PVC / PVdC film).

Efastad 150

mg depotkapsel, hård:

10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 98, 100, 105 och 120 kapslar packade i blister (PVC/ ACLAR film och

aluminiumfolie eller aluminiumfolie och vit, ogenomskinlig PVC / PVdC film).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

Bad Vilbel

Tyskland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

37,5 mg: 54675

75 mg: 54676

150 mg: 54677

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE

2017-06-09

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2017-06-09

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen