Dexmedetomidine Mylan 100 mikrogram/ml Koncentrat till infusionsvätska, lösning

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

07-05-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

07-05-2020

Aktiva substanser:
dexmedetomidinhydroklorid
Tillgänglig från:
Mylan AB
ATC-kod:
N05CM18
INN (International namn):
dexmedetomidine hydrochloride
Dos:
100 mikrogram/ml
Läkemedelsform:
Koncentrat till infusionsvätska, lösning
Sammansättning:
dexmedetomidinhydroklorid 118 mikrog Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Injektionsflaska, 5 x 2 ml; Injektionsflaska, 25 x 2 ml
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
56652
Tillstånd datum:
2018-12-05

Läs hela dokumentet

BIPACKSEDEL

Bipacksedel: Information till användaren

Dexmedetomidine Mylan 100 mikrogram/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning

dexmedetomidin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du får detta läkemedel. Den innehåller information

som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Dexmedetomidine Mylan är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du får Dexmedetomidine Mylan

Hur du använder Dexmedetomidine Mylan

Eventuella biverkningar

Hur Dexmedetomidine Mylan ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Dexmedetomidine Mylan är och vad det används för

Dexmedetomidine Mylan innehåller en aktiv substans som kallas dexmedetomidin som hör till en

grupp läkemedel som kallas sederande medel. Det används för att ge sedering (ett tillstånd av lugn,

dåsighet eller sömn) hos vuxna patienter på intensivvårdsavdelningar på sjukhus eller vaken sedering

under diagnostiska eller kirurgiska ingrepp.

Dexmedetomidin som finns i Dexmedetomidine Mylan kan också vara godkänd för att behandla andra

sjukdomar som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och

sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du får Dexmedetomidine Mylan

Du ska inte få Dexmedetomidine Mylan

om du är allergisk mot dexmedetomidin eller något annat innehållsämne i detta läkemedel

(anges i avsnitt 6).

om du har några rubbningar i hjärtats rytm (Atrioventrikulärt block grad II eller III).

om du har mycket lågt blodtryck som inte svarar på behandling.

om du nyligen har haft en stroke eller något annat allvarligt tillstånd som påverkar blodflödet

till hjärnan.

Varningar och försiktighet

Innan du får detta läkemedel, kontakta läkare eller sjuksköterska om något av följande gäller dig,

eftersom Dexmedetomidine Mylan bör användas med försiktighet:

om du har en ovanligt låg puls (endera på grund av sjukdom eller på grund av god fysisk

kondition) eftersom det kan öka risken för hjärtstopp

om du har lågt blodtryck

om du har låg blodvolym, till exempel efter blödning

om du har vissa hjärtproblem

om du är äldre

om du har en neurologisk skada (till exempel huvudskada, ryggmärgsskada eller stroke)

om du har svår leversjukdom

om du någon gång har fått kraftig feber efter intag av något läkemedel, särskilt i samband med

sövning (anestesi)

Andra läkemedel och Dexmedetomidine Mylan

Tala om för läkare eller sjuksköterska om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel.

Följande läkemedel kan öka effekten av Dexmedetomidine Mylan:

läkemedel som hjälper dig att sova eller leder till sedering (t.ex. midazolam, propofol)

starka smärtstillande läkemedel (t.ex. opioider såsom morfin, kodein)

anestesiläkemedel (t.ex. sevofluran, isofluran)

Om du använder läkemedel som sänker ditt blodtryck och din puls, så kan samtidig användning av

Dexmedetomidine Mylan förstärka dessa effekter. Dexmedetomidine Mylan bör inte användas

tillsammans med läkemedel som i samband med sövning (anestesi) ger tillfällig muskelavslappning

(muskelrelaxerande läkemedel).

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

innan du får detta läkemedel. Dexmedetomidine Mylan ska inte användas under graviditet eller

amning, såvida det inte är absolut nödvändigt.

Körförmåga och användning av maskiner

Dexmedetomidine Mylan har stor inverkan på förmågan att köra bil och att använda maskiner. När du

har fått Dexmedetomidine Mylan får du inte framföra fordon, använda maskiner eller arbeta i farliga

situationer förrän effekten är helt borta. Fråga din läkare när du kan börja med dessa aktiviteter igen.

Dexmedetomidine Mylan innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per injektionsflaska, d.v.s. är näst intill

”natriumfritt”.

3.

Hur du använder Dexmedetomidine Mylan

Intensivvård på sjukhus

Dexmedetomidine Mylan ges till dig av läkare eller sjuksköterska på en intensivvårdsavdelning på

sjukhus.

Vaken sedering

Dexmedetomidine Mylan administreras till dig av en läkare eller sjuksköterska före och/eller under

diagnostiska eller kirurgiska ingrepp som kräver sedering, d.v.s. vaken sedering.

Din läkare kommer att bestämma en lämplig dos för dig. Mängden Dexmedetomidine Mylan beror på

din ålder, kroppsvikt, allmänna hälsa, behövd sederingsnivå och hur du svarar på behandlingen. Din

läkare kan ändra din dos om det behövs och kommer att övervaka hjärta och blodtryck under

behandlingen.

Dexmedetomidine Mylan späds ut och det ges till dig som en infusion (dropp) i ett blodkärl.

Efter sedering/uppvaknande

Läkaren kommer att hålla dig under medicinsk övervakning några timmar efter sederingen för

att se till att du mår bra.

Du ska inte gå hem ensam.

Läkemedel som hjälper dig att sova, verkar lugnande eller starka smärtstillande läkemedel kan

vara olämpliga en tid efter att du har fått Dexmedetomidine Mylan. Tala med din läkare om

användningen av dessa läkemedel och om användningen av alkohol

.

Om du har fått för stor mängd av Dexmedetomidine Mylan

Om du har fått för mycket Dexmedetomidine Mylan, kan ditt blodtryck öka eller sjunka, din puls kan

sjunka, du kan komma att andas långsammare och du kan känna dig mer dåsig. Din läkare kommer att

veta hur man ska behandla dig baserat på ditt tillstånd.Om du har ytterligare frågor om detta

läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Mycket vanliga

(kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare)

låg puls

lågt eller högt blodtryck

förändring i andningsmönster eller andningsuppehåll

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

smärta i bröstet eller hjärtinfarkt

hög puls

lågt eller högt blodsocker

illamående, kräkningar eller muntorrhet

rastlöshet

hög kroppstemperatur

symtom efter att ha slutat med läkemedlet

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

nedsatt hjärtfunktion, hjärtstopp

svullen buk

törst

ett tillstånd då det finns för mycket syra i kroppen (s.k. metabolisk acidos)

låg albuminnivå i blodet

andfåddhet

hallucinationer

att läkemedlet inte är tillräckligt effektivt

Har rapporterats

(förekommer hos ett okänt antal användare)

behov av att tömma blåsan oftare än vanligt

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller sjuksköterska. Detta gäller även eventuella biverkningar

som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan).

Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Dexmedetomidine Mylan ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på etiketten och kartongen efter EXP. Utgångsdatumet är den

sista dagen i angiven månad.

Detta läkemedel kräver inga speciella förvaringsanvisningar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är dexmedetomidin. 1 ml koncentrat innehåller

dexmedetomidinhydroklorid motsvarande 100 mikrogram dexmedetomidin. 2 ml koncentrat

innehåller 200 mikrogram dexmedetomidin (motsvarande 236 mikrogram

dexmedetomidinhydroklorid).

Övriga innehållsämnen är natriumklorid och vatten för injektionsvätskor.

Lösningens koncentration efter spädning ska vara endera 4 mikrogram/ml eller 8 mikrogram/ml.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Koncentrat till infusionsvätska, lösning (sterilt koncentrat).

Koncentratet är en klar, färglös lösning.

Förpackningar

Typ I injektionsflaskor av glas, grå klorbutylgummipropp

Förpackningsstorlekar

5 x 2 ml injektionsflaskor

25 x 2 ml injektionsflaskor

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

Mylan AB

Box 23033

104 35 Stockholm

Sverige

Tillverkare

Mylan Teoranta

Coill Rua, Inverin, Co.

Galway

Irland

Denna bipacksedel ändrades senast 2020-05-05

Övriga informationskällor

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Läkemedelsverkets webbplats

www.lakemedelsverket.se

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Följande uppgifter är endast avsedda för hälso- och sjukvårdspersonal:

Dexmedetomidine Mylan 100 mikrogram/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning

Administreringssätt

Dexmedetomidine Mylan ska administreras av sjukvårdspersonal med erfarenhet av att vårda

intensivvårdspatienter eller inom anestetisk behandling av patienter i operationssalen. Det måste ges

enbart som en utspädd intravenös infusion med hjälp av ett kontrollerat infusionshjälpmedel.

Beredning av lösning

Dexmedetomidine Mylan kan spädas i glukoslösning 50 mg/ml (5 %), Ringer-laktat, mannitol

200 mg/ml (20 %) eller natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) (injektionsvätska, lösning) för att

uppnå önskad koncentration på endera 4 mikrogram/ml eller 8 mikrogram/ml före administrering.

Vänligen se nedan i tabellen de volymer som behövs för att förbereda infusion.

Ifall den önskade koncentrationen är 4 mikrogram/ml:

Volym Dexmedetomidine

Mylan

100 mikrogram/ml

koncentrat till infusionsvätska,

lösning

Volym spädningsvätska

Total volym infusion

2 ml

48 ml

50 ml

Ifall den önskade koncentrationen är 8 mikrogram/ml:

Volym Dexmedetomidine

Mylan 100 mikrogram/ml

koncentrat till infusionsvätska,

lösning

Volym spädningsvätska

Total volym infusion

4 ml

46 ml

50 ml

Lösningen ska skakas försiktigt för att blandas väl.

Dexmedetomidine Mylan ska inspekteras visuellt med avseende på partiklar och missfärgning före

administrering.

Dexmedetomidine Mylan har visat sig vara kompatibelt med följande intravenösa vätskor och

läkemedel:

Ringer-laktat-lösning, glukoslösning 50 mg/ml (5 %), natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %)

(injektionsvätska, lösning), mannitol 200 mg/ml (20 %).

Kompatibilitetsstudier med dexmedetomidin har visat en potentiell möjlighet att dexmedetomidin

adsorberas till vissa typer av naturgummi. Trots att dexmedetomidin doseras efter effekt, är det

tillrådligt att använda komponenter med syntetiska gummipackningar eller belagda

naturgummipackningar.

Hållbarhet

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats under 24 timmar vid 25 °C.

Ur mikrobiologisk synvinkel bör produkten användas omedelbart, såvida inte spädning har skett under

kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

Om produkten inte används omedelbart, är förvaringstiden och omständigheterna före användning

användarens ansvar.

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Dexmedetomidine Mylan 100 mikrogram/ml, koncentrat till infusionsvätska, lösning

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En ml koncentrat innehåller dexmedetomidinhydroklorid motsvarande 100 mikrogram

dexmedetomidin.

En 2 ml flaska innehåller 200 mikrogram dexmedetomidin (motsvarande 236 mikrogram

dexmedetomidinhydroklorid).

Infusionsvätskans koncentration efter spädning ska vara endera 4 mikrogram/ml eller 8 mikrogram/ml.

Hjälpämne med känd effekt:

1 ml koncentrat innehåller ungefär 3,5 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Koncentrat till infusionsvätska, lösning (sterilt koncentrat).

Detta koncentrat är en klar, färglös lösning, pH 4,5 - 7,0.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

För sedering av vuxna intensivvårdspatienter vilka behöver en sederingsnivå som inte är djupare än att

de kan väckas av verbal stimulans (motsvarande Richmond Agitation-Sedation Scale (RASS)

0 till -3).

För sedering av icke-intuberade vuxna patienter före och/eller under diagnostiska eller kirurgiska

ingrepp som kräver sedering, d.v.s. procedurrelaterad/vaken sedering.

4.2

Dosering och administreringssätt

För sedering av vuxna intensivvårdspatienter vilka behöver en sederingsnivå som inte är

djupare än att de kan väckas av verbal stimulans (motsvarande Richmond Agitation-Sedation

Scale (RASS) 0 till -3).

Enbart för sjukhusbruk. Dexmedetomidine Mylan ska administreras av sjukvårdspersonal med

erfarenhet av att vårda intensivvårdspatienter.

Dosering

Patienter som redan är intuberade och sederade kan byta till dexmedetomidin med en initial

infusionshastighet på 0,7 mikrogram/kg/timme. Infusionshastigheten kan sedan justeras stegvis inom

dosintervallet 0,2-1,4 mikrogram/kg/timme för att uppnå önskad grad av sedering, beroende på hur

patienten svarar på behandlingen. En lägre initial infusionshastighet bör övervägas för sköra patienter.

Dexmedetomidin är mycket potent och infusionshastigheten anges per

timme

. Efter dosjustering, kan

det ta upp till en timme innan en ny stabil sederingsnivå uppnås.

Maxdos

Maxdosen på 1,4 mikrogram/kg/timme ska inte överskridas. Patienter som inte uppnår en tillräcklig

sederingsnivå med maxdosen av dexmedetomidin ska byta till ett annat sederande läkemedel.

Laddningsdos av Dexmedetomidine Mylan rekommenderas inte och är associerat med ökade

biverkningar. Propofol eller midazolam kan ges vid behov tills den kliniska effekten av

dexmedetomidin är uppnådd.

Behandlingstid

Det finns ingen erfarenhet av att använda Dexmedetomidine Mylan under längre tid än 14 dygn.

Användning av Dexmedetomidine Mylan under längre tid än denna period ska regelbundet utvärderas.

För sedering av icke-intuberade vuxna patienter före och/eller under diagnostiska eller

kirurgiska ingrepp som kräver sedering, d.v.s. procedurrelaterad/vaken sedering.

Dexmedetomidine Mylan ska endast administreras av hälso- och sjukvårdspersonal som har

kompetens inom anestesiologiskt omhändertagande av patienter vid kirurgi eller under diagnostiska

ingrepp. När Dexmedetomidine Mylan administreras för vaken sedering, ska patienterna kontinuerligt

övervakas av personer som inte är involverade i genomförandet av det diagnostiska eller kirurgiska

ingreppet. Patienterna ska övervakas kontinuerligt för att upptäcka tidiga tecken på hypotoni,

hypertoni, bradykardi, andningsdepression, luftvägsobstruktion, apné, dyspné och/eller sjunkande

syrgassaturation (se avsnitt 4.8).

Syrgas ska finnas omedelbart tillgängligt och ges när det är indicerat. Syresättningen ska övervakas

med pulsoximetri.

Dexmedetomidine Mylan ges som en laddningsinfusion följt av underhållsinfusion. Beroende på typ

av ingrepp kan lokalanestesi eller analgetika behövas för att uppnå den önskade kliniska effekten.

Ytterligare analgesi eller sedativa (t.ex. opioider, midazolam eller propofol) rekommenderas vid

smärtsamma ingrepp eller då djupare sedering krävs. Distributionshalveringstiden för

Dexmedetomidine Mylan är cirka 6 minuter, vilket kan tas i beaktande tillsammans med effekterna av

andra administrerade läkemedel vid bedömning av lämplig tid som behövs för titrering till önskad

klinisk effekt av Dexmedetomidine Mylan.

Start av procedurrelaterad

vaken sedering:

En laddningsinfusion på 1,0 mikrogram/kg som ges under 10 minuter. Vid mindre invasiva

ingrepp såsom ögonkirurgi kan en laddningsinfusion på 0,5 mikrogram/kg som ges under

10 minuter vara lämplig.

Underhåll av procedurrelaterad

vaken sedering:

Underhållsinfusionen initieras vanligtvis med 0,6-0,7 mikrogram/kg/timme och titreras för att

uppnå önskad klinisk effekt inom dosintervallet 0,2 till 1 mikrogram/kg/timme. Hastigheten av

underhållsinfusionen anpassas för att uppnå den önskade sederingsgraden.

Speciella populationer

Äldre patienter

Vanligtvis behövs ingen dosjustering för äldre patienter. (se avsnitt 5.2). Äldre patienter tycks ha en

ökad risk för hypotension (se avsnitt 4.4), men begränsad mängd data från användning av

dexmedetomidin vid procedurrelaterad/vaken sedering tyder inte på ett klart dossamband.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Dexmedetomidin metaboliseras i levern och bör användas med försiktighet till patienter med nedsatt

leverfunktion. En reducerad underhållsdos kan övervägas (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för dexmedetomidin för barn i åldern 0 till 18 år har inte fastställts. Tillgänglig

information finns i avsnitt 4.8, 5.1 och 5.2 men ingen dosrekommendation kan fastställas.

Administreringssätt

Dexmedetomidine Mylan ska användas för intravenöst bruk.

Dexmedetomidine Mylan måste administreras enbart som en utspädd intravenös infusion med hjälp av

ett kontrollerat infusionshjälpmedel. För anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering,

se avsnitt 6.6.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Atrioventrikulärt block (AV-block) grad II eller III, om inte patienten är pacemakerbehandlad.

Obehandlad hypotension.

Akuta cerebrovaskulära tillstånd.

4.4

Varningar och försiktighet

Övervakning

Dexmedetomidine Mylan är avsedd att användas inom intensivvården, i operationssalen eller under

diagnostiska ingrepp. Användning i andra miljöer rekommenderas inte. Alla patienter bör ha

kontinuerlig hjärtövervakning under pågående dexmedetomidininfusion. Andningen ska övervakas

hos icke-intuberade patienter på grund av risken för andningsdepression och i några fall apné (se

avsnitt 4.8).

Återhämtningstiden efter användning av dexmedetomidin rapporterades vara ungefär en timme. När

Dexmedetomidine Mylan används inom öppenvården bör patienten övervakas noggrant i minst

en timme (eller längre baserat på patientens tillstånd), med medicinsk tillsyn i ytterligare minst

en timme för att säkerställa patientens säkerhet.

Allmänna försiktighetsåtgärder

Dexmedetomidine Mylan bör inte administreras som bolusdos, och vid användning i intensiv vården

är laddningsdos inte rekommenderad. Sjukvårdspersonal bör därför ha beredskap för att använda ett

alternativt sederande läkemedel för omedelbar behandling vid agitation eller under pågående åtgärder,

särskilt under de första timmarna av behandlingen. Om en snabb ökning av sedationsnivån krävs vid

vaken sedering kan en liten bolusdos av ett annat sedativ användas.

Man har observerat att vissa patienter som får dexmedetomidin är väckbara och alerta när de

stimuleras. Enbart detta är inte ett tecken på bristande effekt, så länge inga andra kliniska tecken och

symtom på utebliven effekt uppträder.

Dexmedetomidin orsakar normalt inte djup sedering och patienterna kan lätt väckas. Dexmedetomidin

är därför inte lämpligt för patienter som inte tolererar denna effektprofil, till exempel om kontinuerlig

djup sedering krävs.

Dexmedetomidine Mylan bör inte användas som induktionsläkemedel för generell anestesi inför

intubation eller för sedering i samband med användning av muskelrelaxantia.

Dexmedetomidin saknar den antikonvulsiva effekt vissa andra sederande läkemedel innehar, och

kommer inte dämpa underliggande epileptiska kramper.

Försiktighet bör iakttas vid kombination av dexmedetomidin med andra läkemedel som har sederande

eller hjärta/kärl-påverkande effekter, eftersom additiva effekter kan uppstå.

Dexmedetomidine Mylan rekommenderas inte för patientkontrollerad sedering. Tillräckliga data är

inte tillgängliga.

Om Dexmedetomidine Mylan används i öppenvården bör patienter normalt skrivas ut till omvårdnad

av en lämplig tredje part. Patienter bör rådas att avstå från bilkörning eller andra farliga uppgifter och

om möjligt undvika användning av andra medel som kan verka sederande (t.ex. bensodiazepiner,

opioider, alkohol) under en lämplig tidsperiod baserat på observerad effekt av dexmedetomidin, typ av

ingrepp, samtidig användning av andra läkemedel, ålder och patientens tillstånd.

Försiktighet bör iakttas när dexmedetomidin administreras till äldre patienter. För äldre patienter över

65 år finns en ökad risk för hypotension orsakad av dexmedetomidin, även vid ingrepp där en

laddningsdos används. En dosminskning bör övervägas. Se avsnitt 4.2.

Kardiovaskulära effekter och försiktighetsåtgärder

Dexmedetomidin minskar puls och blodtryck genom central sympatikus-dämpande effekt men vid

högre koncentration orsakar dexmedetomidin perifer vasokonstriktion vilket leder till hypertoni (se

avsnitt 5.1). Dexmedetomidin är därför inte lämplig till patienter med allvarlig kardiovaskulär

instabilitet.

Försiktighet bör iakttas vid administrering av dexmedetomidin till patienter som redan har bradykardi.

Uppgifter om effekterna av Dexmedetomidine Mylan hos patienter med hjärtfrekvens < 60 är mycket

begränsade, och särskild försiktighet bör iakttas hos dessa patienter. Bradykardi kräver normalt inte

behandling, men vid behov har användning av antikolinerga läkemedel eller dosminskning givit god

effekt. Patienter med god fysisk kondition och låg vilopuls kan vara särskilt känsliga för bradykardi-

effekten av alfa-2-receptoragonister och fall av övergående sinusarrest har rapporterats. Även fall av

hjärtstopp, som ofta föregås av bradykardi eller atrioventrikulärt block, har rapporterats (se

avsnitt 4.8).

Den blodtryckssänkande effekten av dexmedetomidin kan ha större betydelse för patienter med

befintlig hypotension (särskilt om patienten inte svarar på vasopressorer), hypovolemi, kronisk

hypotension eller nedsatt funktionskapacitet som hos patienter med svår ventrikulär dysfunktion och

äldre. Särskild försiktighet är befogad i dessa fall (se avsnitt 4.3). Hypotension kräver normalt inte

specifik behandling, men vid behov kan man dosreducera, ge volym och/eller vasokonstringerande

läkemedel.

Patienter med nedsatt perifer autonom aktivitet (t.ex. på grund av ryggmärgsskada) kan få uttalade

hemodynamiska förändringar i samband med start av dexmedetomidinbehandling och bör därför

behandlas med försiktighet.

Övergående hypertension har i första hand observerats under laddningsdos, i samband med den

perifera kärlsammandragande effekten av dexmedetomidin. Laddningsdos rekommenderas därför inte

till intensivvårdspatienter. Behandling av hypertoni har i allmänhet inte varit nödvändigt, men det kan

vara lämpligt att minska den kontinuerliga infusionshastigheten.

Lokal vasokonstriktion vid högre koncentration kan ha större betydelse hos patienter med ischemisk

hjärtsjukdom eller svår cerebrovaskulär sjukdom och dessa patienter bör övervakas noga.

Dosreduktion eller utsättning av läkemedlet bör övervägas om en patient utvecklar tecken på

myokardischemi eller cerebral ischemi.

Försiktighet bör iakttas vid administrering av dexmedetomidin tillsammans med spinal eller

epiduralanestesi på grund av en möjlig ökad risk för hypotension eller bradykardi.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Försiktighet bör iakttas vid kraftigt nedsatt leverfunktion, eftersom överdriven dosering kan öka risken

för biverkningar och alltför djup eller långvarig sedering, som en följd av minskad

dexmedetomidinclearance.

Patienter med neurologiska skador

Erfarenheten av dexmedetomidin vid svåra neurologiska skador såsom huvudskador och efter

neurokirurgi är begränsad och dexmedetomidin bör användas med försiktighet vid dessa tillstånd,

speciellt om djup sedering krävs. Dexmedetomidin kan minska cerebralt blodflöde och intrakraniellt

tryck, vilket bör beaktas vid val av terapi.

Övriga

Alfa-2-receptoragonister associeras sällan med rebound-effekter vid abrupt utsättande efter långvarig

användning. Denna möjlighet bör övervägas om patienten utvecklar agitation och hypertoni kort efter

avslutad dexmedetomidinbehandling.

Dexmedetomidin kan inducera hypertermi som kan vara resistent mot traditionella kylmetoder.

Behandling med dexmedetomidin ska avbrytas i händelse av en ihållande oförklarlig feber och

behandling kan inte rekommenderas till patienter med malign hypertermikänslighet.

Hjälpämnen med känd effekt

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per injektionsflaska, d.v.s. är näst intill

”natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Samtidig administrering av dexmedetomidin och anestesiläkemedel, sederande läkemedel, sömnmedel

eller opioider kommer sannolikt att leda till en förstärkning av läkemedlens effekter, inkluderat

sedativa effekter, anestetiska effekter och kardiorespiratoriska effekter. Specifika studier har bekräftat

förstärkande effekter med isofluran, propofol, alfentanil och midazolam.

Inga farmakokinetiska interaktioner mellan dexmedetomidin och isofluran, propofol, alfentanil och

midazolam har påvisats. På grund av möjliga farmakodynamiska interaktioner kan dock en

dosreduktion av dexmedetomidin eller det andra läkemedlet behövas vid samtidig administrering av

dexmedetomidin och anestesiläkemedel, sederande läkemedel, sömnmedel eller opioder.

Dexmedetomidins hämning av CYP-enzymer inklusive CYP2B6 har studerats i humana

levermikrosom-odlingar. En

in vitro

-studie indikerar att det möjligen finns interaktion

in vivo

mellan

dexmedetomidin och läkemedel där CYP2B6-metabolism dominerar.

Induktion av dexmedetomidin

in vitro

har observerats med CYP1A2, CYP2B6, CYP2C8, CYP2C9

och CYP3A4, och induktion

in vivo

kan inte uteslutas. Det är okänt om detta har någon klinisk

signifikans.

Risken för ökad hypotension och bradykardi bör övervägas hos patienter som samtidigt behandlas

med andra läkemedel med liknande effekter, till exempel betablockare, även om man endast noterat

blygsamma additativa effekter i en interaktionsstudie med esmolol.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inga eller begränsad mängd data från användning av dexmedetomidin hos gravida kvinnor.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Dexmedetomidine Mylan

skall användas under graviditet endast då tillståndet innebär att det är nödvändigt att kvinnan

behandlas med dexmedetomidin.

Amning

Dexmedetomidin utsöndras i bröstmjölk men är under detektionsnivå 24 timmar efter avslutad

behandling. En risk för det nyfödda barnet kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska

avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med dexmedetomidin, med hänsyn till fördelen

med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

Fertilitet

Vid fertilitetsstudier hos råtta hade dexmedetomidin ingen effekt på varken manlig eller kvinnlig

fertilitet. Inga data från människa finns tillgängliga.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Patienter bör rådas att avstå från bilkörning eller andra farliga uppgifter under en lämplig tidsperiod

efter sedering med Dexmedetomidine Mylan.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Sedering av vuxna intensivvårdspatienter

De vanligaste rapporterade biverkningarna vid användning av dexmedetomidin är hypotoni, hypertoni

och bradykardi, som förekommer hos cirka 25 %, 15 % respektive 13 % av patienterna. Hypotension

och bradykardi var också de vanligast förekommande dexmedetomidinrelaterade allvarliga

biverkningarna, och de förekom hos 1,7 % respektive 0,9 % av de randomiserade

intensivvårdspatienterna.

Vaken sedering

De vanligaste rapporterade biverkningarna för dexmedetomidin vid procedurrelaterad/vaken sedering

listas nedan (protokoll från fas III-studier innehöll fördefinierade kriterier för rapportering av

förändringar i blodtryck, andningsfrekvens och hjärtfrekvens som oönskade effekter).

Hypotension (55 % i dexmedetomidin-gruppen mot 30 % i placebo-gruppen som fick tillägg av

midazolam och fentanyl vid behov).

Andningsdepression (38 % i dexmedetomidin-gruppen mot 35 % i placebo-gruppen som fick

tillägg av midazolam och fentanyl vid behov).

Bradykardi (14 % i dexmedetomidin-gruppen mot 4 % i placebo-gruppen som fick tillägg av

midazolam och fentanyl vid behov).

Tabell med biverkningar

De biverkningar som listas i tabell 1 har sammanställts från poolade data från kliniska studier inom

intensivvård.

Biverkningarna är rangordnade efter frekvens, med de vanligaste först, enligt följande: Mycket

vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000,

< 1/1000), mycket sällsynta (< 1/10 000).

Tabell 1.

Biverkningar

Metabolism och nutrition

Vanliga:

Hyperglykemi, hypoglykemi

Mindre vanliga:

Metabolisk acidos, hypoalbuminemi

Psykiska störningar

Vanliga:

Agitation

Mindre vanliga:

Hallucination

Hjärtat

Mycket vanliga:

Bradykardi

1, 2

Vanliga:

Myokardischemi eller hjärtinfarkt, takykardi

Mindre vanliga:

AV-Block

, minskad hjärtminutvolym, hjärtstopp

Blodkärl:

Mycket vanliga:

Hypotension

, hypertoni

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket vanliga:

Andningsdepression

Mindre vanliga:

Dyspné, apné

Magtarmkanalen

Vanliga:

Illamående

, kräkningar, muntorrhet

Mindre vanliga:

Svullen buk

Njurar och urinvägar

Ingen känd frekvens:

Polyuri

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga:

Abstinenssyndrom, hypertermi

Mindre vanliga:

Läkemedlet ineffektivt, törst

Se avsnittet Beskrivning av vissa biverkningar.

Biverkningen observerades också i studier med procedurrelaterad/vaken sedering.

Frekvens är "vanlig" i intensivvårdstudier.

Beskrivning av vissa biverkningar

Kliniskt signifikant hypotension eller bradykardi bör behandlas som beskrivs i avsnitt 4.4.

Bland relativt friska icke-intensivvårdspatienter som behandlades med dexmedetomidin, har

bradykardi ibland lett till sinusarrest eller paus. Symptomen kunde åtgärdas med att höja benen och

administrering av antikolinergika såsom atropin eller glykopyrrolat. Hos enstaka patienter med

bradykardi innan start av behandling, har bradykardin progredierat till perioder med asystoli. Även

fall av hjärtstopp, som ofta föregås av bradykardi eller atrioventrikulärt block, har rapporterats.

Högt blodtryck har förekommit i samband med laddningsdos och denna reaktion kan minskas genom

att helt undvika laddningsdos, reducera laddningsdosen eller minska infusionshastigheten.

Pediatrisk population

Barn > 1 månader gamla, mestadels postoperativa, har utvärderats efter behandling upp till 24 timmar

på intensivvårdsavdelning och de visade en liknande säkerhetsprofil som vuxna. Data bland nyfödda

spädbarn (28 till 44 veckors graviditet) är mycket begränsade och begränsade till underhållsdoser

≤ 0,2 mikrogram/kg/timme. Ett fall av samtidig bradykardi och hypotermi hos ett nyfött barn har

rapporterats i litteraturen.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Symtom

Flera fall av dexmedetomidin-överdosering har rapporterats, både i kliniska prövningar och efter

lansering. Den rapporterade högsta infusionshastigheten av dexmedetomidin i dessa fall har nått upp

till 60 mikrogram/kg/timme under 36 minuter och 30 mikrogram/kg/timme under 15 minuter i ett

20-månader gammalt barn respektive en vuxen. De vanligaste biverkningarna som rapporterades i

samband med överdosering inkluderar bradykardi, hypotension, hypertension, för djup sedering,

respiratorisk depression och hjärtstillestånd.

Åtgärder

I fall av överdosering med kliniska symtom, bör dexmedetomidin-infusionen reduceras eller stoppas.

Förväntade effekter är främst hjärt- och kärlrelaterade och bör behandlas efter kliniskt behov (se

avsnitt 4.4). Vid höga koncentrationer kan högt blodtryck vara mer framträdande än lågt blodtryck.

Under kliniska studier kunde fall av sinusarrest vända spontant eller så svarade patienterna på

behandling med atropin och glykopyrrolat. Återupplivning krävdes i de enstaka fall av allvarlig

överdosering som resulterat i hjärtstillestånd.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga sömnmedel och lugnande medel, ATC-kod: N05CM18.

Dexmedetomidin är en selektiv alfa-2-receptoragonist med breda farmakologiska egenskaper. Den har

en sympatikolytisk effekt genom en minskad noradrenalinfrisättning i sympatiska nervändar. Den

sedativa effekten sker via minskad aktivering av locus coeruleus, den dominerande noradrenerga

kärnan i hjärnstammen. Dexmedetomidin har analgesi- och anestesi/analgesi-sparande effekt. Den

kardiovaskulära effekten är dosberoende, vid lägre infusionshastigheter dominerar de centrala

effekterna vilket leder till minskad puls och blodtryck. Vid högre doser, dominerar de perifera

kärlsammandragande effekterna vilket leder till en ökning av systemvaskulär resistans och

blodtrycket, samtidigt som bradykardi-effekten ytterligare förstärks. Dexmedetomidin har relativt liten

påverkan på andningen när det ges som monoterapi till friska patienter.

Sedering av vuxna intensivvårdspatienter:

I placebokontrollerade studier med postoperativa intensivvårdspatienter som redan intuberats och

blivit sederade med midazolam eller propofol minskade Dexmedetomidine Mylan signifikant behovet

av tilläggsmedicinering med både sedativa (midazolam och propofol) och opioider under de första

24 timmarna. De flesta patienter som fick dexmedetomidin behövde inga ytterligare sedativa

läkemedel. Patienter kunde framgångsrikt extuberas utan att stoppa Dexmedetomidine

Mylan-infusionen. Studier utanför intensivvårdsavdelningar har bekräftat att Dexmedetomidine

Mylan kan administreras till patienter utan endotrakeal intubation förutsatt att lämplig övervakning

finns på plats.

Dexmedetomidin var lika bra som midazolam (kvot 1,07, 95 % KI 0,971, 1,176) och propofol (kvot

1,00, 95 % KI 0,922, 1,075) när det gäller förmågan att hålla huvudsakligen medicinska

intensivvårdspatienter med ett förväntat behov av lätt till måttlig sedering (RASS 0 -till -3) inom

önskat sederingsdjup i upp till 14 dygn. Tiden med mekanisk ventilation reducerades jämfört med

midazolam och tiden till extubation reducerades jämfört med midazolam och propofol. Jämfört med

både propofol och midazolam var patienterna med dexmedetomidinbehandling lättare att väcka, de

samarbetade bättre, och de kunde kommunicera exempelvis smärta på ett bättre sätt.

Dexmedetomidin-behandlade patienter hade oftare hypotension och bradykardi jämfört med

midazolam men färre hade takykardi. Jämfört med propofolbehandlade patienter hade

dexmedetomidin-behandlade patienterna oftare takykardi men det var ingen skillnad när det gällde

hypotension. Dexmedetomidin gav lägre frekvens av delirium i en jämförande studie med midazolam

(mätt med CAM-ICU). Delirium-relaterade biverkningar var färre efter dexmedetomidin jämfört med

propofol. De patienter som exkluderades på grund av otillräcklig sedering fick byta till endera

propofol eller midazolam. Risken för otillräcklig sedering var förhöjd hos patienter som var svåra att

sedera med standardbehandlingen omedelbart före bytet.

Effekt på barn har visats i en dos-kontrollerad intensivvårdsstudie bland övervägande postoperativa

patienter i åldern 1 månad till ≤ 17 år. Ungefär 50 % av patienterna som behandlades med

dexmedetomidin behövde inte tilläggsmedicinering med midazolam under en behandlingsperiod på

20,3 timmar (median), dock högst 24 timmar. Data efter behandling under längre tid än 24 timmar är

inte tillgängliga. Data bland nyfödda spädbarn (28 till 44 veckors graviditet) är mycket begränsade

och gäller enbart låga doser (≤ 0,2 mikrogram/kg/timme) (se avsnitt 5.2 och 4.4). Nyfödda barn kan

vara särskilt känsliga för bradykardi-effekten av Dexmedetomidine Mylan när det förekommer

hypotermi eller då hjärtminutvolym är pulsberoende.

I dubbelblinda kontrollerade intensivvårdsstudier med jämförelseläkemedel var incidensen av

kortisol-suppression bland patienter som behandlades med dexmedetomidin (n = 778) 0,5 % jämfört

med 0 % bland patienter som behandlades med endera midazolam (n = 338) eller propofol (n=275).

Dessa händelser rapporterades som milda i ett fall och medel i 3 fall.

Vaken sedering

Säkerheten och effekten av dexmedetomidin för sedering av icke-intuberade patienter före och/eller

under kirurgiska och diagnostiska ingrepp utvärderades i två randomiserade, dubbelblindade,

placebokontrollerade kliniska försök.

Studie 1 randomiserade patienter som genomgår elektiva operationer/ingrepp under övervakad

anestesivård och lokal/regional anestesi som får en laddningsinfusion av dexmedetomidin

antingen 1 µg/kg (n = 129) eller 0,5 µg/kg (n = 134), eller placebo (normal koksaltlösning,

n = 63) gett över 10 minuter efterföljt av en underhållsinfusion som startade på

0,6 μg/kg/timme. Underhållsinfusionen av studieläkemedlet kunde titreras från 0,2 μg/kg/timme

till 1 μg/kg/timme. Andelen patienter som uppnådde önskad sederingnivå (Observer’s

Assessment of Alertness/Sedation Scale ≤ 4) utan behov av midazolam var 54 % av de patienter

som fick dexmedetomidin 1 µg/kg och 40 % av de patienter som fick dexmedetomidin

0,5 µg/kg jämfört med 3 % av patienterna som fick placebo. Riskskillnaden i andel patienter

randomiserade till dexmedetomidin 1 µg/kg-gruppen och 0,5 µg/kg-gruppen som inte krävde

tillägg av midazolam var 48 % (95 % CI: 37 %-57 %) och 40 % (95 % CI: 28 %-48 %) jämfört

med placebo. Mediandos (intervall) för tillägg av midazolam var 1,5 (0,5-7,0) mg i

dexmedetomidin 1,0 ug/kg-gruppen, 2,0 (0,5-8,0) mg i dexmedetomidin 0,5 µg/kg-gruppen och

4,0 (0,5-14,0) mg i placebogruppen. Skillnaden i medeldos midazolam i 1 µg/kg-gruppen och

0,5 µg/kg-gruppen jämfört med placebo var -3,1 mg (95 % CI: -3,8 - -2,5) och -2,7 mg (95 %

CI: -3,3 - -2,1) till dexmedetomidins fördel. Mediantiden till första tilläggsdosen midazolam var

114 minuter i dexmedetomidin 1,0 µg/kg-gruppen, 40 minuter i dexmedetomidin 0,5 µg/kg-

gruppen, och 20 minuter i placebogruppen.

Studie 2 randomiserade patienter som genomgår fiberoptisk vakenintubation under topikal

anestesi till en laddningsinfusion av dexmedetomidin 1 µg/kg (n = 55) eller placebo (normal

koksaltlösning) (n = 50) givet under 10 minuter och följt av en fast underhållsinfusion på

0,7 μg/kg/timme. För att upprätthålla en Ramsay Sedation Scale ≥ 2 krävdes inget tillägg av

midazolam hos 53 % av patienterna som fick dexmedetomidin jämfört med 14 % av patienterna

som fick placebo. Riskskillnaden i andel patienter randomiserade till dexmedetomidin som inte

krävde tillägg av midazolam var 43 % (95 % CI: 23 % - 57 %) jämfört med placebo. Den

genomsnittliga dosen midazolam var 1,1 mg i dexmedetomidin- gruppen och 2,8 mg i

placebogruppen. Medelskillnaden i dos midazolam var –1,8 mg (95 % CI: -2,7 - -0,86) till

dexmedetomidins fördel.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Farmakokinetiken för dexmedetomidin har bedömts efter intravenös korttidsadministrering bland

friska frivilliga och under långtids-infusion på intensivvårdspatienter.

Distribution

Dexmedetomidin uppvisar en två-kompartmentsmodell. Bland friska frivilliga uppvisar den en snabb

distributionsfas med en beräknad distributionshalveringstid (t

1/2α

) på ca 6 minuter. Medelvärdet på den

slutgiltiga halveringstiden (t

) uppskattas till cirka 1,9 till 2,5 timmar (min. 1,35, max. 3,68 timmar)

och medelvärdet på distributionsvolymen vid steady-state (Vss) uppskattas till cirka 1,16 till

2,16 liter/kg (90 till 151 liter). Medelvärde av plasmaclearance (Cl) uppskattas till cirka 0,46 till

0,73 l/timme/kg (35,7 till 51,1 liter/timme). Genomsnittlig kroppsvikt i samband med dessa Vss och

Cl uppskattningar var 69 kg. Farmakokinetiken för dexmedetomidin i plasma bland

intensivvårdspatienter efter infusion > 24 timmar är snarlika. De beräknade farmakokinetiska

parametrarna är då t

cirka 1,5 timmar, Vss cirka 93 liter och Cl cirka 43 l/timme. Farmakokinetiken

för dexmedetomidin är linjär i doseringsintervallet 0,2–1,4 mikrogram/kg/timme och det ackumuleras

inte under behandlingar upp till 14 dygn. Dexmedetomidin är till 94 % bundet till plasmaproteiner.

Plasmaproteinbindningen är konstant inom koncentrationsintervallet 0,85-85 ng/ml. Dexmedetomidin

binder till både humant serumalbumin och alfa-1-glykoprotein, och serumalbumin är det huvudsakliga

plasmabindande proteinet för dexmedetomidin.

Biotransformering och eliminering

Dexmedetomidin elimineras huvudsakligen genom metabolisering i levern. Det finns tre typer av

inledande metaboliska reaktioner, direkt N-glukuronidering, direkt N-metylering och cytokrom P450-

katalyserad oxidation. De mest förekommande cirkulerande dexmedetomidin-metaboliterna är två

isomera N-glukuronider. Metaboliten H-1 (N-Metyl-3-hydroxymetyl- dexmedetomidin-O-glukuronid)

är också en vanlig cirkulerande metabolit från dexmedetomidin. Cytokrom P-450 katalyserar

bildandet av två mindre vanliga cirkulerande metaboliter, dels genom hydroxylering vid 3-

metylgruppen på dexmedetomidin (3-hydroximetyl-dexmedetomidin) och dels genom oxidering i

imidazolringen (H-3). Tillgängliga data tyder på att bildandet av de oxiderade metaboliterna

förmedlas av flera CYP-former (CYP2A6, CYP1A2, CYP2E1, CYP2D6 och CYP2C19). Dessa

metaboliter har försumbar farmakologisk aktivitet.

Efter intravenös administrering av radioaktivt märkt dexmedetomidin kunde i genomsnitt 95 % av

radioaktiviteten återfinnas i urinen och 4 % i feces efter nio dagar. De dominerande metaboliterna i

urin är de två isomera N-glukuroniderna, som tillsammans svarade för cirka 34 % av dosen och N-

metyl-3-hydroxymetyl-dexmedetomidin-O-glukuronid som stod för 14,51 % av dosen. De mindre

metaboliterna dexmedetomidin-karboxylsyra, 3-hydroximetyl dexmedetomidin och dess O-glukuronid

utgör var och en 1,11 till 7,66 % av dosen. Mindre än 1 % av den oförändrade modersubstansen

återfanns i urinen. Cirka 28 % av metaboliterna i urin är oidentifierade mindre metaboliter.

Speciella populationer

Ålder och kön ser inte ut att påverka farmakokinetiken nämnvärt.

Dexmedetomidins plasmaproteinbindning är minskad hos patienter med nedsatt leverfunktion jämfört

med friska försökspersoner. Den genomsnittliga andelen obundet dexmedetomidin i plasma varierade

från 8,5 % hos friska försökspersoner till 17,9 % hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion.

Patienter med olika grader av nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass A, B eller C) hade minskad

leverclearance av dexmedetomidin och förlängd plasmaelimination t

. Medelvärdena för

plasmaclearance för obundet dexmedetomidin för försökspersoner med lätt, måttligt eller gravt

nedsatt leverfunktion var 59 %, 51 % respektive 32 % av de värden som ses hos personer med normal

leverfunktion. Genomsnittliga t

för patienter med lätt, måttlig eller svår nedsatt leverfunktion

förlängdes då till 3,9; 5,4 respektive 7,4 timmar. Även fast dexmedetomidin doseras till effekt, kan det

bli nödvändigt att överväga minskning av laddningsdos eller underhållsdos för patienter med nedsatt

leverfunktion, beroende på grad av nedsättning och effekt.

Farmakokinetiken för dexmedetomidin hos personer med gravt nedsatt njurfunktion

(kreatininclearance < 30 ml/min) förändras inte jämfört med friska försökspersoner.

Begränsade data finns från nyfödda spädbarn (28 till 44 veckors graviditet) upp till barn vid 17 års

ålder. Dexmedetomidins halveringstid hos barn (1 månad till 17 år) verkar vara liknande som den hos

vuxna, men bland nyfödda spädbarn (under 1 månad) verkar den vara högre. I åldersgrupperna

1 månad till 6 år, verkade kroppsviktjusterad plasmaclearance vara högre men minskade bland äldre

barn. Kroppsviktjusterad plasmaclearance bland nyfödda spädbarn (under 1 månad) visade lägre

(0,9 l/timme/kg) än i de äldre grupperna på grund av omognad. Tillgängliga data sammanfattas i

följande tabell:

Medel (95% KI)

Ålder

Cl (l/h/kg)

(timmar)

Under 1 månad

0,93 (0,76, 1,14)

4,47 (3,81, 5,25)

1 till < 6 månader

1,21 (0,99, 1,48)

2,05 (1,59, 2,65)

6 till < 12 månader

1,11 (0,94, 1,31)

2,01 (1,81, 2,22)

12 till < 24 månader

1,06 (0,87, 1,29)

1,97 (1,62, 2,39)

2 till < 6 år

1,11 (1,00, 1,23)

1,75 (1,57, 1,96)

6 till < 17 år

0,80 (0,69, 0,92)

2,03 (1,78, 2,31)

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, enstaka och upprepad dosering och gentoxicitet, visar

inga särskilda risker för människa.

I reproduktionstoxikologiska studier hade dexmedetomidin ingen effekt på manlig eller kvinnlig

fertilitet hos råtta och inga teratogena effekter sågs hos råtta eller kanin. I kaninstudien gavs

maximaldosen 96 mikrogram/kg/dygn intravenöst, en exponering som är inom det kliniska intervallet.

I rått-studien orsakade maximaldosen 200 mikrogram/kg/dygn subkutant en ökning av fosterdöd och

sänkt kroppsvikt hos fostret. Dessa effekter var associerade med tydlig maternell toxicitet. Minskad

fostervikt noterades även i fertilitetsstudie på råtta vid dosen 18 mikrogram/kg/dygn och åtföljdes av

försenad benbildning vid dosen 54 mikrogram/kg/dygn. Observerade exponeringsnivåer hos råtta är

lägre än klinisk exponering.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid

Vatten för injektionsvätskor

6.2

Inkompatibiliteter

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt 6.6.

Kompatibilitetsstudier med dexmedetomidin har visat en potentiell möjlighet att dexmedetomidin

adsorberas till vissa typer av naturgummi. Även fast dexmedetomidin doseras efter effekt, är det

tillrådligt att använda komponenter med syntetiska gummipackningar eller belagda

naturgummipackningar.

6.3

Hållbarhet

2 år

Efter spädning

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats under 24 timmar vid 25 °C.

Ur mikrobiologisk synvinkel bör produkten användas omedelbart, såvida inte spädning har skett under

kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden. Om produkten inte används omedelbart, är

förvaringstiden och omständigheterna före användning användarens ansvar.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Detta läkemedel kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt 6.3.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Typ I injektionsflaskor av glas, grå klorbutylgummipropp.

Förpackningsstorlekar

5 x 2 ml injektionsflaskor

25 x 2 ml injektionsflaskor

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Injektionsflaskor är avsedda för användning för en patient.

Beredning av lösning

Dexmedetomidine Mylan kan spädas i glukoslösning 50 mg/ml (5 %), Ringer-laktat, mannitol

200 mg/ml (20 %) eller natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) (injektionsvätska, lösning) för att

uppnå önskad koncentration på endera 4 mikrogram/ml eller 8 mikrogram/ml före administrering.

Vänligen se nedan i tabellen de volymer som behövs för att förbereda infusion.

Ifall den önskade koncentrationen är 4 mikrogram/ml:

Volym Dexmedetomidine Mylan

100 mikrogram/ml koncentrat

till infusionsvätska, lösning

Volym spädningsvätska

Total volym på infusionen

2 ml

48 ml

50 ml

Ifall den önskade koncentrationen är 8 mikrogram/ml:

Volym Dexmedetomidine Mylan

100 mikrogram/ml koncentrat

till infusionsvätska, lösning

Volym spädningsvätska

Total volym på infusionen

4 ml

46 ml

50 ml

Lösningen ska skakas försiktigt för att blandas väl.

Dexmedetomidine Mylan ska inspekteras visuellt med avseende på partiklar och missfärgning före

administrering.

Dexmedetomidine Mylan har visat sig vara kompatibelt när det administreras med följande

intravenösa vätskor och läkemedel:

Ringer-laktat-lösning, glukoslösning 50 mg/ml (5 %), natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %)

(injektionsvätska, lösning), mannitol 200 mg/ml (20 %).

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Mylan AB

Box 23033

104 35 Stockholm

Sverige

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

56652

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2018-12-05

Datum för den senaste förnyelsen:

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-05-05

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Läkemedelsverkets webbplats

www.lakemedelsverket.se.

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen