Coxolin 30 mg Filmdragerad tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

13-04-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

13-04-2021

Aktiva substanser:
etoricoxib
Tillgänglig från:
2care4 Generics ApS,
ATC-kod:
M01AH05
INN (International namn):
etoricoxib
Dos:
30 mg
Läkemedelsform:
Filmdragerad tablett
Sammansättning:
etoricoxib 30 mg Aktiv substans; laktosmonohydrat Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 2 tabletter; Blister, 5 tabletter; Blister, 7 tabletter; Blister, 10 tabletter; Blister, 14 tabletter; Blister, 20 tabletter; Blister, 28 tabletter; Blister, 30 tabletter; Blister, 49 tabletter; Blister, 50 tabletter; Blister, 84 tabletter; Blister, 98 tabletter; Blister, 100 tabletter; Blister, 100 x 1 tabletter (endos); Blister, 50 x 1 tabletter (endos); Blister, 5 x 1 tabletter (endos); Blister, 98 (2 x 49) tabletter
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
55243
Tillstånd datum:
2017-02-10

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Coxolin 30 mg filmdragerade tabletter

Coxolin 60 mg filmdragerade tabletter

Coxolin 90 mg filmdragerade tabletter

Coxolin 120 mg filmdragerade tabletter

etoricoxib

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den

innehållerinformation som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Coxolin är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Coxolin

Hur du tar Coxolin

Eventuella biverkningar

Hur Coxolin ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Coxolin är och vad det används för

Coxolin innehåller den aktiva substansen etoricoxib och tillhör en grupp av läkemedel som

kallas selektiva cyklooxygenas-2-hämmare (COX-2-hämmare). Dessa tillhör i sin tur en grupp

av läkemedel som kallas icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).

Coxolin minskar smärta och svullnad (inflammation) i leder och muskler hos personer 16 år och

äldre med artros, reumatoid artrit, ankyloserande spondylit och gikt.

Coxolin används också för korttidsbehandling av måttlig smärta efter tandkirurgi hos personer

16 år och äldre.

Vad är artros?

Artros är en ledsjukdom. Den orsakas av en gradvis nedbrytning av brosk som dämpar benändarnas

kontakt med varandra. Detta medför svullnad (inflammation), smärta, ömhet, stelhet och nedsatt

rörelseförmåga.

Vad är reumatoid artrit?

Reumatoid artrit är en långvarig inflammatorisk sjukdom i lederna. Den orsakar smärta, stelhet,

svullnad och en minskande rörlighet i de leder som drabbas. Den kan även medföra inflammation i

andra delar av kroppen.

Vad är gikt?

Gikt är en ledsjukdom som innebär plötsliga, återkommande anfall av mycket smärtsamma

inflammationer samt rodnader hos lederna. Den orsakas av inlagring av mineralkristaller i leden.

Vad är ankyloserande spondylit?

Ankyloserande spondylit är en inflammatorisk sjukdom i ryggrad och större leder.

Etoricoxib som finns i Coxolin kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som inte

nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apotek eller annan hälsovårdspersonal om du har

ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Coxolin

Ta inte Coxolin:

om du är

allergisk mot etoricoxib eller något annat innehållsämne

i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6)

om du är

allergisk mot icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID)

, inklusive

acetylsalicylsyra och COX-2-hämmare (se Eventuella biverkningar, avsnitt 4)

om du har ett

aktivt magsår

eller

blödning i din mage eller i tarmarna

om du har

svår leversjukdom

om du har

svår njursjukdom

om du är eller tror att du är

gravid

, eller om du

ammar

(se ‘Graviditet, amning och fertilitet’)

om du är

under 16 år

om du har

inflammatorisk tarmsjukdom

såsom Crohns sjukdom, ulcerös kolit eller kolit

om du har

högt blodtryck

som inte har kontrollerats med behandling (om du är osäker på om

ditt blodtryck är under kontroll, fråga din läkare eller sjuksköterska)

om din läkare har konstaterat att du har

problem med hjärtat

inklusive hjärtsvikt (måttlig eller

svår), kärlkramp (bröstsmärta)

om du har drabbats av hjärtinfarkt, genomgått by-pass kirurgi, perifer arteriell sjukdom (dålig

cirkulation i benen eller fötterna orsakat av blockering eller förträngning av blodkärl)

om du har haft någon form av stroke (inklusive mini-stroke, transitorisk ischemisk attack,

s.k. TIA). Etoricoxib kan ge en lätt ökad risk för hjärtinfarkt och stroke vilket är anledningen till

att det inte ska användas av personer som tidigare haft problem med hjärtat eller stroke.

Om du anser att något av detta passar in på dig, ta inte tabletterna innan du har rådfrågat din läkare.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Coxolin om:

du har haft

blödningar i magen

eller

magsår

du är

uttorkad

, t ex efter en lång period med kräkningar och diarré

du har

svullnad på grund av vätskeansamling

du tidigare har haft

hjärtsvikt

eller någon annan

hjärtsjukdom

du tidigare har haft

högt blodtryck

. Etoricoxib kan öka blodtrycket hos vissa personer, speciellt

vid höga doser. Din läkare kan vilja kontrollera ditt blodtryck ibland

du tidigare har haft

lever- eller njursjukdom

du behandlas för en

infektion

. Etoricoxib kan dölja feber, som är ett tecken på infektion

du har

diabetes

höga kolesterolvärden

eller om du

röker

, vilket kan öka din risk för

hjärtsjukdom

planerar att bli gravid

du är

över 65 år

Om du är osäker på om något av ovanstående gäller för dig,

diskutera med din läkare

för att se om

detta läkemedel är lämpligt för dig

innan du tar etoricoxib

Etoricoxib fungerar lika bra på äldre som yngre vuxna patienter. Om du är över 65 år kan din läkare

vilja övervaka din behandling. Ingen dosjustering är nödvändig hos patienter över 65 år.

Barn och ungdomar

Ge inte detta läkemedel till barn och ungdomar under 16 år.

Andra läkemedel och Coxolin

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel, även receptfria sådana.

Din läkare bör särskilt känna till om du redan behandlas med något av följande läkemedel och kan

behöva kontrollera effekten av medicineringen när behandling med etoricoxib påbörjats:

blodförtunnande läkemedel (antikoagulantia), t ex

warfarin

rifampicin

(antibiotikum)

metotrexat

(läkemedel vid rubbningar i immunsystemet och ofta använd vid reumatoid artrit)

ciklosporin

eller

takrolimus

(s.k.

immunosuppressiva läkemedel

litium

läkemedel mot depression

läkemedel mot högt blodtryck och hjärtsvikt, så kallade ACE-hämmare, såsom

enalapril

ramipril

, och angiotensin-II-receptorhämmare, såsom

losartan

valsartan

diuretika

(vätskedrivande medel)

digoxin

(läkemedel mot hjärtsvikt och oregelbunden hjärtrytm)

minoxidil

(läkemedel mot högt blodtryck)

salbutamol

tabletter eller oral lösning (läkemedel mot astma)

p-piller

(kombinationen kan öka risken för biverkningar)

hormonbehandling

vid klimakteriebesvär (kombinationen kan öka risken för biverkningar)

acetylsalicylsyra

, risken för magblödningar är större om du tar etoricoxib samtidigt med

acetylsalicylsyra.

acetylsalicylsyra för förebyggande av hjärtinfarkt eller stroke:

etoricoxib kan tas samtidigt med acetylsalicylsyra i låga doser. Om du använder

acetylsalicylsyra i låg dos för att förebygga hjärtattack eller stroke ska du inte sluta med

det utan att först prata med din läkare.

acetylsalicylsyra och andra icke steroida anti-inflammatoriska läkemedel (NSAID):

du ska inte ta högre doser av acetylsalicylsyra eller andra anti-inflammatoriska läkemedel

samtidigt som du tar etoricoxib.

Coxolin med mat och dryck

Effekten kan uppnås snabbare om etoricoxib tas utan mat.

Graviditet, amning och fertilitet

Graviditet

Etoricoxib ska inte användas under graviditet. Om du är gravid, tror att du kan vara gravid eller

planerar att skaffa barn, ta inte detta läkemedel. Sluta att ta detta läkemedel och rådgör med din läkare

om du blir gravid. Prata med din läkare om du är osäker eller behöver mer råd.

Amning

Det är okänt om etoricoxib går över i modersmjölk. Om du ammar eller planerar att amma, rådgör

med din läkare innan du använder detta läkemedel.

Om du använder detta läkemedel ska du inte

amma.

Fertilitet

Etoricoxib rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida.

Körförmåga och användning av maskiner

Yrsel och sömnighet har rapporterats hos vissa personer som använt etoricoxib.

Kör ej bil och använd inte verktyg eller maskiner om du känner yrsel eller sömnighet.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Coxolin innehåller laktos

Coxolin innehåller laktos. Om du inte tål vissa sockerarter, bör du kontakta din läkare innan du

använder detta läkemedel.

Coxolin innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill

“natriumfritt”.

3.

Hur du tar Coxolin

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Ta inte mer än den dos som är rekommenderad för din sjukdom. Din läkare kan emellanåt vilja

diskutera din behandling. Det är viktigt att du använder den lägsta möjliga dosen för smärtlindring och

du bör inte använda etoricoxib under längre tid än nödvändigt. Detta eftersom risken för hjärtinfarkt

och stroke kan öka vid längre tids behandling, speciellt vid höga doser.

Det finns olika styrkor tillgängliga av detta läkemedel och beroende på din sjukdom kommer läkaren

att skriva ut den styrka som är lämplig för dig.

Rekommenderad dos är:

Artros

Den rekommenderade dosen är 30 mg en gång dagligen. Vid behov kan dosen ökas till maximalt

60 mg en gång dagligen.

Reumatoid artrit

Den rekommenderade dosen är 60 mg en gång dagligen. Vid behov kan dosen ökas till maximalt

90 mg en gång dagligen.

Ankyloserande spondylit

Den rekommenderade dosen är 60 mg en gång dagligen. Vid behov kan dosen ökas till maximalt

90 mg en gång dagligen.

Akuta smärttillstånd

Etoricoxib bör endast användas under den akuta perioden med smärta.

Gikt

Den rekommenderade dosen är 120 mg en gång dagligen som endast bör användas under den

akuta perioden med smärtor och värk, begränsat till maximalt 8 dagars behandling.

Smärta efter tandkirurgi

Den rekommenderade dosen är 90 mg en gång dagligen, begränsat till maximalt 3 dagars

behandling.

Personer med leverbesvär

Om du har lätt leversjukdom bör du inte ta mer än 60 mg dagligen.

Om du har måttlig leversjukdom, bör du inte ta mer än 30 mg dagligen.

Användning för barn och ungdomar

Barn och ungdomar under 16 år ska inte ta etoricoxib.

Äldre

Ingen dosjustering är nödvändig för äldre patienter. Som med andra läkemedel bör försiktighet iakttas

hos äldre patienter.

Hur du tar detta läkemedel

Coxolin tabletter ska sväljas. Ta tabletterna en gång dagligen. Coxolin kan tas med eller utan föda.

Om du har tagit för stor mängd av Coxolin

Du ska aldrig ta mer tabletter än din läkare rekommenderar. Om du fått i dig för stor mängd läkemedel

eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag kontakta omedelbart läkare, sjukhus eller

Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt rådgivning.

Om du har glömt att ta Coxolin

Det är viktigt att du tar etoricoxib enligt läkares föreskrift. Om du har glömt bort att ta en dos, återgå

till det vanliga schemat nästa dag. Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd tablett.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Sluta att ta Coxolin och kontakta omedelbart läkare om du får något av följande symtom:

andnöd, bröstsmärta eller svullnad av fötter, eller om dessa förvärras

gulaktig hy eller gulaktiga ögonvitor (gulsot) – dessa är tecken på leverbesvär

svår eller ihållande buksmärta eller om du får svart avföring

allergisk reaktion inklusive hudreaktioner såsom sår eller blåsor, eller svullnad av ansikte,

läppar, tunga eller svalg vilket kan orsaka andningssvårigheter.

Andra biverkningar som kan uppstå under behandling med etoricoxib:

Mycket vanliga

(kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

ont i magen

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

torr tandhåleinflammation (inflammation och smärta efter tandutdragning)

svullnad av ben och/eller fötter p.g.a. vätskeansamling (ödem)

yrsel, huvudvärk

hjärtklappning (snabba eller oregelbundna hjärtslag), oregelbunden hjärtrytm (arytmi)

förhöjt blodtryck

väsande andning eller andnöd (bronkospasm)

förstoppning, väderspänning (mycket tarmgaser), gastrit (magsäcksinflammation), halsbränna,

diarré, dålig matsmältning (dyspepsi)/magbesvär, illamående, kräkningar, inflammation i

matstrupen, sår i munnen

ändrade blodvärden avseende levern

blåmärken

svaghet och trötthet, influensaliknande symtom

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

gastroenterit (inflammation i magtarmkanalen som involverar både magen och

tunntarmen/maginfluensa), övre luftvägsinfektion, urinvägsinfektion

ändring av laboratorievärden (minskat antal röda blodkroppar, minskat antal vita blodkroppar,

minskat antal blodplättar)

överkänslighet (en allergisk reaktion inklusive nässelfeber som kan vara så allvarlig att

omedelbar läkarvård krävs)

ökad eller minskad aptit, viktökning

ångest, depression, nedsatt mental skärpa, se, känna eller höra saker som inte finns

(hallucinationer)

smakförändringar, sömnsvårigheter, domningar eller stickningar, sömnighet

dimsyn, irritation och rodnad i ögonen

ringningar i öronen, yrsel (känsla av rotation när man är stilla)

onormal hjärtrytm (förmaksflimmer), snabb hjärtrytm, hjärtsvikt, känsla av åtstramning, tryck

eller tyngd över bröstet (angina pectoris), hjärtattack

blodvallning, stroke, mini-stroke (transitorisk ischemisk attack), allvarlig höjning av

blodtrycket, inflammation i blodkärlen

hosta, andnöd, näsblod

gaser i magen eller tarmen, förändrade tarmvanor, muntorrhet, magsår, magsäcksinflammation

som kan bli allvarlig och kan leda till blödning, irriterad tarm, inflammation i bukspottkörteln

svullnad i ansiktet, hudutslag eller kliande hud, hudrodnad

muskelkramp/ryckning, muskelsmärta/stelhet

förhöjd kaliumnivå i blodet, ändrade blod- eller urinvärden avseende njurarna, allvarlig

njurpåverkan

bröstsmärta

Sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare):

angioödem (allvarlig allergisk reaktion med svullnad av ansikte, läppar, tunga och/eller svalg

vilket kan orsaka andnings- eller sväljsvårigheter som kan vara så allvarlig att omedelbar

läkarvård krävs)/anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner inklusive chock (en allvarlig allergisk

reaktion som kräver omedelbar läkarvård)

förvirring, rastlöshet

leverproblem (hepatit)

sänkt natriumhalt i blodet

leversvikt, gulaktig hy och/eller gulaktiga ögonvitor (gulsot)

allvarliga hudreaktioner

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se

detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Coxolin ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen. Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven

månad.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är etoricoxib. Varje filmdragerad tablett innehåller 30 mg, 60 mg, 90 mg

eller 120 mg etoricoxib.

Övriga innehållsämnen är:

Kärna: mikrokristallin cellulosa (E460), magnesiumstearat (E572), kroskarmellosnatrium

(E468), kalciumvätefosfat (E341)

Filmdragering: laktosmonohydrat, hypromellos (E464), titandioxid (E171), triacetin (E1518)

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Etoricoxib filmdragerade tabletter finns tillgängliga i 4 styrkor.

30 mg vita runda bikonvexa filmdragerade tabletter (ca 6 mm) märkta “E9OX” på ena sidan och “30”

på den andra sidan.

60 mg vita runda bikonvexa filmdragerade tabletter (ca 8 mm) märkta “E9OX” på ena sidan och “60”

på den andra sidan.

90 mg vita runda bikonvexa filmdragerade tabletter (ca 9 mm) märkta “E9OX” på ena sidan och “90”

på den andra sidan.

120 mg vita runda bikonvexa filmdragerade tabletter (ca 10 mm) märkta “E9OX” på ena sidan och

“120” på den andra sidan.

Förpackningar om 2, 5, 7, 10, 14, 20, 28, 30, 49, 50, 84, 98 eller 100 tabletter i blister.

Flerpack innehållande 98 (2 förpackningar med 49) tabletter i blister.

Förpackningar om 5x1, 50x1 eller 100x1 tabletter i endosblister.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

Innehavare av godkännande för försäljning

2care4 Generics ApS

Stenhuggervej 12-14

DK-6710 Esbjerg V

Danmark

Tillverkare

Synthon Hispania, S.L.

Castello 1, Poligono Las Salinas, Sant Boi de Llobregat

08830 Barcelona

Spanien

Synthon, s.r.o.

Brnenska 32/cp. 597

678 01 Blansko

Tjeckien

Denna bipacksedel ändrades senast

2021-04-13

Läs hela dokumentet

1/17

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Coxolin, 30 mg filmdragerade tabletter

Coxolin, 60 mg filmdragerade tabletter

Coxolin, 90 mg filmdragerade tabletter

Coxolin, 120 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 30 mg, 60 mg, 90 mg eller 120 mg etoricoxib.

Hjälpämne(n) med känd effekt

30 mg: 1,4 mg laktos (som monohydrat)

60 mg: 2,8 mg laktos (som monohydrat)

90 mg: 4,2 mg laktos (som monohydrat)

120 mg: 5,6 mg laktos (som monohydrat)

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett (tablett).

30 mg tabletter: Vita, runda, bikonvexa filmdragerade tabletter (ca 6 mm) märkta “E9OX” på ena

sidan och “30” på den andra sidan.

60 mg tabletter: Vita, runda, bikonvexa filmdragerade tabletter (ca 8 mm) märkta “E9OX” på ena

sidan och “60” på den andra sidan.

90 mg tabletter: Vita, runda, bikonvexa filmdragerade tabletter (ca 9 mm) märkta “E9OX” på ena

sidan och “90” på den andra sidan.

120 mg tabletter: Vita, runda, bikonvexa filmdragerade tabletter (ca 10 mm) märkta “E9OX” på ena

sidan och “120” på den andra sidan.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Etoricoxib är avsett för vuxna och ungdomar 16 år och äldre för symtomatisk lindring av artros,

reumatoid artrit (RA), ankyloserande spondylit samt smärta och tecken på inflammation i samband

med akut giktartrit.

Etoricoxib är avsett för vuxna och ungdomar 16 år och äldre för korttidsbehandling av måttlig smärta i

samband med tandkirurgi.

Beslut om att förskriva en selektiv COX-2-hämmare ska baseras på en individuell bedömning av

patientens samtliga riskfaktorer (se avsnitt 4.3, 4.4).

2/17

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Eftersom de kardiovaskulära riskerna med etoricoxib kan öka med dos och behandlingstid, bör kortast

möjliga behandlingstid eftersträvas och lägsta effektiva dygnsdos användas. Patientens behov av

symtomlindring bör, liksom terapisvaret, utvärderas regelbundet, speciellt hos patienter med artros (se

avsnitt 4.3, 4.4, 4.8 och 5.1).

Artros

Den rekommenderade dosen är 30 mg en gång dagligen. Hos vissa patienter med otillräcklig

symtomlindring, kan en ökad dos till 60 mg en gång dagligen öka effekten. Om en ökad terapeutisk

fördel uteblir, skall andra behandlingsalternativ övervägas.

Reumatoid artrit

Den rekommenderade dosen är 60 mg en gång dagligen. Hos vissa patienter med otillräcklig

symtomlindring, kan en ökad dos till 90 mg en gång dagligen öka effekten. När patienten är kliniskt

stabil, kan det vara lämpligt att titrera ned dosen till 60 mg dagligen. Om en ökad terapeutisk fördel

uteblir, ska andra behandlingsalternativ övervägas.

Ankyloserande spondylit

Den rekommenderade dosen är 60 mg en gång dagligen. Hos vissa patienter med otillräcklig

symtomlindring, kan en ökad dos till 90 mg en gång dagligen öka effekten. När patienten är kliniskt

stabil, kan det vara lämpligt att titrera ned dosen till 60 mg dagligen. Om en ökad terapeutisk fördel

uteblir, ska andra behandlingsalternativ övervägas.

Akuta smärttillstånd

Vid behandling av akuta smärttillstånd bör etoricoxib endast användas under perioden med akuta

symtom.

Akut giktartrit

Den rekommenderade dosen är 120 mg en gång dagligen. I kliniska prövningar för akut giktartrit gavs

etoricoxib under 8 dagar.

Postoperativ kirurgisk tandsmärta

Den rekommenderade dosen är 90 mg en gång dagligen, begränsat till maximalt 3 dagar. Vissa

patienter kan behöva annan postoperativ smärtlindring förutom etoricoxib under den tre dagar långa

behandlingsperioden.

Doser högre än de rekommenderade för varje indikation har antingen inte visat ytterligare effekt eller

inte studerats.

Följaktligen:

Dosen vid artros bör ej överstiga 60 mg dagligen.

Dosen vid reumatoid artrit och ankyloserande spondylit bör ej överstiga 90 mg dagligen.

Dosen vid akut gikt bör ej överstiga 120 mg dagligen, begränsat till maximalt 8 dagars behandling.

Dosen vid postoperativ akut kirurgisk tandsmärta bör ej överstiga 90 mg dagligen, begränsat till

maximalt 3 dagar.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Dosjustering är inte nödvändig hos äldre. Som för andra läkemedel bör försiktighet iakttas med äldre

(se avsnitt 4.4).

Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med mild leverdysfunktion (Child-Pugh skala 5-6) bör en dos om 60 mg en gång

dagligen inte överskridas, oavsett indikation. Hos patienter med måttlig leverdysfunktion (Child-Pugh

skala 7-9) bör dosen 30 mg

dagligen

inte överskridas, oavsett indikation.

3/17

Klinisk erfarenhet är begränsad särskilt hos patienter med måttlig leverdysfunktion och försiktighet

bör iakttas. Det finns ingen klinisk erfarenhet av patienter med svår leverdysfunktion (Child-Pugh

skala ≥10). Därför är användning kontraindicerad hos dessa patienter (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Dosjustering är inte nödvändig hos patienter med kreatininclearance ≥30 ml/min (se avsnitt 5.2).

Användning av etoricoxib hos patienter med kreatininclearance <30 ml/min är kontraindicerad (se

avsnitt 4.3 och 4.4).

Pediatrisk population

Etoricoxib är kontraindicerat till barn och ungdomar under 16 år (se avsnitt 4.3).

Administreringssätt

Coxolin ges peroralt och kan tas med eller utan mat. Effekten av läkemedlet kan uppnås snabbare när

läkemedlet ges utan mat. Detta bör beaktas när snabb symtomatisk lindring behövs.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Aktivt ulcus eller aktiv gastrointestinal (GI) blödning.

Patienter som fått bronkospasm, akut rinit, näspolyper, angioneurotiskt ödem, urtikaria eller reaktioner

av allergisk typ efter användning av acetylsalicylsyra eller NSAID inklusive COX-2 (cyklooxygenas-

2)-hämmare.

Graviditet och amning (se avsnitt 4.6 och 5.3).

Svår leverdysfunktion (serum albumin < 25 g/l eller Child-Pugh skala ≥10).

Uppskattat renalt kreatininclearance <30 ml/min.

Barn och ungdomar under 16 år.

Inflammatorisk tarmsjukdom.

Kronisk hjärtsvikt (NYHA II-IV).

Patienter med hypertoni vars blodtryck konstant ligger över 140/90 mmHg och som ej är adekvat

kontrollerat.

Etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer kärlsjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom.

4.4

Varningar och försiktighet

Gastrointestinala effekter

Övre gastrointestinala komplikationer (perforationer, ulcus eller blödningar (PUBs)), vissa med fatal

utgång, har förekommit hos patienter som behandlats med etoricoxib.

Försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter som löper stor risk att utveckla gastrointestinala

komplikationer med NSAID: äldre patienter, patienter som samtidigt använder någon annan NSAID

eller acetylsalicylsyra, och patienter med gastrointestinala sjukdomar såsom ulcerationer och

gastrointestinala blödningar i anamnesen.

Risken för gastrointestinala biverkningar (gastrointestinala ulcerationer eller andra gastrointestinala

komplikationer) ökar ytterligare när etoricoxib tas tillsammans med acetylsalicylsyra (även vid låga

doser). Kliniska långtidsstudier har inte visat någon signifikant skillnad vad gäller gastrointestinal

4/17

säkerhet mellan selektiva COX-2-hämmare + acetylsalicylsyra jämfört med NSAID +

acetylsalicylsyra (se avsnitt 5.1).

Kardiovaskulära effekter

Kliniska studier antyder att läkemedelsklassen selektiva COX-2-hämmare kan förknippas med en risk

för trombotiska händelser (framför allt hjärtinfarkt och stroke), jämfört med placebo och vissa NSAID.

Då de kardiovaskulära riskerna med etoricoxib kan öka med dos och behandlingstid, bör kortast

möjliga behandlingstid samt den lägsta effektiva dagliga dosen användas. Patientens behov av

symtomatisk lindring samt terapisvar bör utvärderas regelbundet, speciellt hos patienter med artros (se

avsnitt 4.2, 4.3, 4.8 och 5.1).

Patienter med betydande riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t ex hypertoni, hyperlipidemi,

diabetes mellitus, rökning) bör endast behandlas med etoricoxib efter noggrant övervägande (se avsnitt

5.1)

Selektiva COX-2-hämmare kan inte ersätta acetylsalicylsyra som profylax mot kardiovaskulära

tromboemboliska sjukdomar, eftersom de saknar trombocytaggregationshämmande effekt.

Trombocytaggregationshämmande behandling skall därför inte avbrytas (se avsnitt 4.5 och 5.1).

Renala effekter

Renala prostaglandiner kan spela en kompensatorisk roll vid upprätthållandet av renal perfusion.

Därför kan användning av etoricoxib vid nedsatt renal perfusion orsaka en minskad

prostaglandinbildning och sekundärt minskat renalt blodflöde, och därmed försämra njurfunktionen.

Patienter som löper störst risk för detta är de med tidigare signifikant försämrad njurfunktion,

inkompenserad hjärtsvikt eller cirros. Kontroll av njurfunktionen hos dessa patienter bör övervägas.

Vätskeretention, ödem och hypertoni

I likhet med andra läkemedel som hämmar prostaglandinsyntesen, har vätskeretention, ödem och

hypertension setts hos patienter som behandlats med etoricoxib. Alla icke-steroida inflammatoriska

läkemedel (NSAID), inklusive etoricoxib, kan förknippas med nytillkommen eller återkommande

kroniskt hjärtsvikt. För information om dosrelaterad respons för etoricoxib, se avsnitt 5.1. Försiktighet

bör iakttas vid behandling av patienter med hjärtsvikt, vänsterkammardysfunktion eller hypertoni i

anamnesen, samt hos patienter med ödem av annan orsak i anamnesen. Om kliniska belägg för en

försämring av tillståndet hos dessa patienter föreligger bör lämpliga åtgärder vidtas, inklusive

avbrytande av behandlingen med etoricoxib.

Etoricoxib kan, speciellt vid höga doser, förknippas med mer frekvent och allvarlig hypertoni än vissa

andra NSAID och selektiva COX-2-hämmare. Blodtrycket bör därför vara under kontroll före

behandling med etoricoxib (se avsnitt 4.3) och övervakas särskilt noggrant under behandlingstiden.

Blodtrycket bör kontrolleras inom två veckor efter påbörjad behandling och regelbundet därefter. Om

en betydande ökning av blodtrycket sker bör alternativ behandling övervägas.

Hepatiska effekter

Förhöjda värden av alaninaminotransferas (ALAT) och/eller aspartataminotransferas (ASAT) (cirka

tre gånger eller mer över den övre normalgränsen) har rapporterats hos cirka 1% av patienterna som

behandlades med 30, 60 och 90 mg etoricoxib dagligen i upp till ett år i kliniska studier.

Patienter med symtom och/eller tecken på leverdysfunktion eller hos vilka ett onormalt

leverfunktionsvärde har uppmätts bör kontrolleras. Om tecken på leverinsufficiens uppkommer eller

om kvarstående onormala leverfunktionsvärden (tre gånger den övre normalgränsen) uppmäts bör

etoricoxib utsättas.

Allmänt

Om patientens tillstånd försämras under pågående behandling vad gäller någon av ovan nämnda

händelser, skall lämpliga åtgärder vidtas och avbrytande av behandling med etoricoxib bör övervägas.

Lämplig medicinsk övervakning bör upprätthållas när etoricoxib används av äldre samt patienter med

njur-, lever- eller hjärtdysfunktion.

5/17

Försiktighet bör iakttas när behandling inleds med etoricoxib till patienter med uttalad dehydrering.

Det rekommenderas att rehydrera patienterna innan behandling med etoricoxib inleds.

Allvarliga hudreaktioner, i vissa fall med fatal utgång, inklusive exfoliativ dermatit, Steven-Johnsons

syndrom och toxisk epidermal nekrolys har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med

användning av NSAID och vissa selektiva COX-2 hämmare under uppföljning efter lansering (se

avsnitt 4.8). Risken för dessa reaktioner förefaller vara störst i början av behandlingen. Reaktionerna

debuterar i de flesta fall under den första behandlingsmånaden. Allvarliga överkänslighetsreaktioner

(såsom anafylaxi och angioödem) har rapporterats hos patienter som fått etoricoxib (se avsnitt 4.8).

Vissa selektiva COX-2 hämmare har förknippats med en ökad risk för hudreaktioner hos patienter med

läkemedelsinducerad allergi i anamnesen. Behandling med etoricoxib bör avbrytas vid första tecken på

uppkomst av hudutslag, slemhinneskada eller något annat tecken på överkänslighet.

Etoricoxib kan maskera feber och andra tecken på inflammation.

Försiktighet bör iakttas vid samtidig administrering av etoricoxib och warfarin eller andra orala

antikoagulantia (se avsnitt 4.5).

I likhet med andra läkemedel som hämmar COX-2 cyklooxygenas/prostaglandinsyntesen

rekommenderas inte användning av etoricoxib, till kvinnor som önskar bli gravida (se avsnitt 4.6, 5.1

och 5.3).

Hjälpämnen

Etoricoxib tabletter innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör

inte använda detta läkemedel; galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill

“natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Farmakodynamiska interaktioner

Perorala antikoagulantia:

Hos individer stabiliserade på kronisk warfarinbehandling var tillförsel

av 120 mg etoricoxib dagligen förenat med en cirka 13% -ig ökning av protrombintiden

International Normalised Ratio (INR). Därför bör patienter som får perorala antikoagulantia

kontrolleras noggrant avseende protrombintiden INR, särskilt under de första dagarna då behandling

med etoricoxib inleds eller dosen av etoricoxib ändras (se avsnitt 4.4).

Diuretika, ACE-hämmare och angiotensin II-receptor antagonister:

NSAID kan reducera effekten

av diuretika och andra blodtryckssänkande läkemedel. Hos vissa patienter med försämrad

njurfunktion (t ex dehydrerade patienter eller äldre patienter med nedsatt njurfunktion) kan samtidig

användning av en ACE-hämmare eller angiotensin II-receptor antagonist och medel som hämmar

cyklooxygenas orsaka ytterligare försämring av njurfunktionen, möjligen även akut njursvikt, som

vanligtvis är reversibel. Dessa interaktioner bör övervägas hos patienter som tar etoricoxib samtidigt

med ACE- hämmare eller angiotensin II-receptor antagonister. Kombinationen ska därför ges med

försiktighet, särskilt till äldre. Patienten ska vara väl hydrerad och monitorering av njurfunktionen

efter insättning av samtidig behandling, samt regelbundet därefter, bör övervägas.

Acetylsalicylsyra:

I en studie med friska individer, vid steady state, hade 120 mg etoricoxib en gång

dagligen ingen effekt på den antitrombotiska effekten av acetylsalicylsyra (81 mg en gång dagligen).

Etoricoxib kan användas samtidigt med acetylsalicylsyra i doser som används för kardiovaskulär

profylax (acetylsalicylsyra i lågdos). Samtidig användning av acetylsalicylsyra i lågdos med

etoricoxib kan dock resultera i en ökad frekvens av GI-ulcerationer eller andra komplikationer

jämfört med etoricoxib givet ensamt. Samtidig användning av etoricoxib med acetylsalicylsyradoser

över de som används vid kardiovaskulär profylax eller med andra NSAID rekommenderas ej (se

avsnitt 5.1 och 4.4).

6/17

Ciklosporin och takrolimus:

Trots att denna interaktion inte har studerats med etoricoxib kan

samtidig administrering med ciklosporin eller takrolimus och ett NSAID öka den nefrotoxiska

effekten av ciklosporin eller takrolimus. Njurfunktionen bör övervakas när etoricoxib kombineras

med något av dessa läkemedel.

Farmakokinetiska interaktioner

Effekten av etoricoxib på farmakokinetiken för andra läkemedel

Litium:

NSAID minskar den renala utsöndringen av litium och ökar därmed plasmakoncentrationer

av litium. Om nödvändigt, övervaka noggrant litiumnivån och justera litiumdoseringen när

kombinationen används och vid utsättning av NSAID.

Metotrexat:

Två studier undersökte effekterna av 60, 90 eller 120 mg etoricoxib givet en gång dagligen

i sju dagar till patienter som fick metotrexatdoser om 7,5 till 20 mg en gång i veckan för reumatoid

artrit. 60 och 90 mg etoricoxib hade ingen effekt på plasmakoncentrationer av metotrexat eller renalt

clearance. I en studie hade 120 mg etoricoxib ingen effekt, men i den andra studien ökade 120 mg

etoricoxib plasmakoncentrationerna av metotrexat med 28% och minskade renalt clearance av

metotrexat med 13%. Lämplig monitorering av metotrexatrelaterad toxicitet rekommenderas när

etoricoxib administreras samtidigt med metotrexat.

Perorala antikonceptionsmedel:

Administrering av 60 mg etoricoxib tillsammans med ett peroralt

antikonceptionsmedel innehållande 35 mikrogram etinylöstradiol och 0,5 till 1 mg noretindron i 21

dagar, ökade steady-state AUC

0-24h

av etinylöstradiol med 37%. 120 mg etoricoxib givet tillsammans

med samma perorala antikonceptionsmedel samtidigt eller med 12 timmars mellanrum, ökade steady-

state AUC

0-24h

av etinylöstradiol med 50 till 60%. Denna ökning av etinylöstradiolkoncentrationen bör

övervägas vid val av ett lämpligt peroralt antikonceptionsmedel för användning tillsammans med

etoricoxib. En ökad exponering av etinylestradiol kan öka incidensen av biverkningar associerade med

perorala antikonceptionsmedel (t ex venösa tromboemboliska händelser hos kvinnor med risk för

detta).

Hormonell substitutionsbehandling (HRT):

Administrering av 120 mg etoricoxib tillsammans med

hormonell substitutionsbehandling bestående av konjugerade östrogener (0,625 mg Premarina) under

28 dagar ökade genomsnittligt steady state AUC

0-24h

för okonjugerat östron (41%), ekvilin (76%) och

17-ß-östradiol (22%). Effekten av rekommenderad dos av etoricoxib (30, 60 och 90 mg) vid

långtidsbruk har ej studerats. Effekten av 120 mg etoricoxib på exponeringen (AUC

0-24h

) för dessa

östrogena beståndsdelar av Premarina var mindre än hälften av den som sågs när Premarina

administrerades ensamt och dosen ökades från 0,625 till 1,25 mg. Den kliniska signifikansen av

dessa ökningar är okänd och högre doser av Premarina studerades ej i kombination med etoricoxib.

Dessa ökningar av östrogenkoncentrationen bör övervägas vid val av post-menopausal

hormonbehandling för användning tillsammans med etoricoxib eftersom ökningen i

östrogenexponering kan öka risken för biverkningar som förknippas med hormonell

substitutionsbehandling.

Prednison/prednisolon:

I läkemedelsinteraktionsstudier hade etoricoxib ingen kliniskt betydelsefull

effekt på farmakokinetiken för prednison/prednisolon.

Digoxin:

120 mg etoricoxib administrerat till friska frivilliga en gång dagligen i 10 dagar förändrade

inte steady state AUC

0-24h

i plasma för digoxin eller den renala eliminationen av digoxin. En liten

ökning av digoxin Cmax sågs (cirka 33%). Generellt är denna ökning inte betydelsefull för de flesta

patienter. Patienter med hög risk för digoxintoxicitet bör dock monitoreras för detta när etoricoxib

och digoxin ges samtidigt.

Effekt av etoricoxib på läkemedel som metaboliseras av sulfotransferaser

Etoricoxib är en hämmare av human sulfotransferasaktivitet, särskilt SULT1E1 och har visats öka

serumkoncentrationer av etinylöstradiol. Då kunskap om effekterna av multipla sulfotransferaser i

7/17

dagsläget är begränsade och de kliniska konsekvenserna för många läkemedel fortfarande

undersöks, kan det vara klokt att iaktta försiktighet när etoricoxib administreras samtidigt med andra

läkemedel som primärt metaboliseras av humana sulfotransferaser (t ex peroralt salbutamol och

minoxidil).

Effekt av etoricoxib på läkemedel som metaboliseras av CYP-isoenzymer

Baserat på

in vitro

-studier förväntas inte etoricoxib hämma cytokrom P450 (CYP) 1A2, 2C9,

2C19, 2D6, 2E1 eller 3A4. I en studie på friska försökspersoner förändrade inte administrering av

120 mg etoricoxib dagligen CYP 3A4-aktiviteten i levern utvärderat genom erytromycin

utandningstest.

Effekter av andra läkemedel på farmakokinetiken för etoricoxib

Den huvudsakliga metaboliseringsvägen för etoricoxib är beroende av CYP-enzymer. CYP 3A4

tycks bidra till metabolismen av etoricoxib

in vivo

In vitro

-studier tyder på att CYP 2D6, CYP 2C9,

CYP 1A2 och CYP 2C19 kan katalysera den huvudsakliga metaboliska nedbrytningsvägen, men

deras kvantitativa roll har inte studerats

in vivo

Ketokonazol:

Ketokonazol, en potent hämmare av CYP 3A4, hade vid dosen 400 mg en gång dagligen

i 11 dagar till friska frivilliga inte någon kliniskt betydelsefull effekt på farmakokinetiken av en

engångsdos 60 mg etoricoxib (43% ökning av AUC).

Vorikonazol och mikonazol:

Samtidig användning av antingen oral vorikonazol eller lokal mikonazol

oral gel (kraftiga CYP3A4-hämmare) med etoricoxib orsakade en liten ökning i exponering för

etoricoxib men detta anses inte vara kliniskt betydelsefullt baserat på publicerade data.

Rifampicin:

Samtidig användning av etoricoxib med rifampicin, en potent inducerare av CYP-

enzymer, gav en 65% -ig minskning i plasmakoncentrationer av etoricoxib. Denna interaktion kan

resultera i återkomst av symtom när etoricoxib ges samtidigt som rifampicin. Trots att denna

information kan antyda att dosen av etoricoxib behöver höjas, har högre doser av etoricoxib än de

angivna för varje indikation inte studerats kombinerat med rifampicin och rekommenderas därför inte

(se avsnitt 4.2).

Antacida:

Antacida påverkar inte farmakokinetiken för etoricoxib i kliniskt relevant omfattning.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Inga kliniska data från exponerade graviditeter föreligger för etoricoxib. Djurstudier har visat

reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3). Risken hos människa vid graviditet är okänd. Etoricoxib,

liksom andra läkemedel som hämmar prostaglandinsyntesen, kan orsaka uterin inertia och prematur

slutning av ductus arteriosus under sista trimestern. Etoricoxib är kontraindicerat under graviditet (se

avsnitt 4.3). Om en kvinna blir gravid under behandling, ska etoricoxib sättas ut.

Amning

Det är okänt om etoricoxib utsöndras i bröstmjölk. Etoricoxib utsöndras i mjölken hos diande råttor.

Kvinnor som använder etoricoxib ska inte amma (se avsnitt 4.3 och 5.3).

Fertilitet

Liksom för alla läkemedelssubstanser som hämmar COX-2, rekommenderas inte användning av

etoricoxib till kvinnor som önskar bli gravida.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Patienter som upplever yrsel, vertigo eller somnolens vid behandling med etoricoxib bör avstå från att

köra bil eller handha maskiner.

8/17

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

I kliniska studier utvärderades etoricoxib avseende säkerhet hos 9295 individer, inklusive

6757 patienter med artros, RA, kronisk ländryggsmärta eller ankyloserande spondylit (cirka 600

patienter med artros eller RA behandlades i ett år eller mer).

I kliniska studier var biverkningsprofilen likvärdig hos patienter med artros eller RA som behandlades

med etoricoxib ett år eller längre.

I en klinisk studie vid akut giktartrit behandlades patienter med 120 mg etoricoxib en gång dagligen i

åtta dagar. Biverkningsprofilen i denna studie var generellt likvärdig med den rapporterad i de

kombinerade studierna på artros, RA och kronisk ländryggsmärta.

I ett uppföljningsprogram avseende kardiovaskulär säkerhet, där sammanslagna data från tre studier

med aktiv jämförelsesubstans ingår, ingick 17.412 patienter med artros eller RA som behandlats med

etoricoxib (60 eller 90 mg) under ca 18 månader (medelvärde). Säkerhetsdata från detta

uppföljningsprogram redovisas i avsnitt 5.1.

I kliniska studier vid akut postoperativ tandsmärta efter kirurgi, inkluderande 614 patienter behandlade

med etoricoxib (90 mg eller 120 mg), var biverkningsprofilen generellt likvärdig med vad som

rapporterades i de kombinerade studierna på artros, RA och kronisk ländryggsmärta.

Biverkningstabell

Följande biverkningar har rapporterats med en högre incidens än placebo i kliniska prövningar med

patienter med artros, RA, kronisk ländryggsmärta eller ankyloserande spondylit, behandlade med 30

mg, 60 mg eller 90 mg upp till den rekommenderade dosen i upp till 12 veckor, i studierna som ingår

i MEDAL-programmet i upp till 3½ år, i korttidsstudier vid akut smärta i upp till 7 dagar eller efter

marknadsintroduktion (se Tabell 1).

Tabel 1:

Klassificering av

organsystem

Biverkningar

Frekvenskategori*

Infektioner och infestationer

alveolar osteit

Vanliga

gastroenterit, övre

luftvägsinfektion,

urinvägsinfektion

Mindre vanliga

Blodet och lymfsystemet

anemi (främst associerad med

gastrointestinal blödning),

leukopeni, trombocytopeni

Mindre vanliga

Immunsystemet

överkänslighet

Mindre vanliga

angioödem/anafylaktiska/anafy

laktoida reaktioner inklusive

chock

Sällsynta

Metabolism och nutrition

ödem/vätskeretention

Vanliga

aptitökning eller -minskning,

viktökning

Mindre vanliga

Psykiska störningar

ångest, depression, nedsatt

mental skärpa, hallucinationer

Mindre vanliga

förvirring

, rastlöshet

Sällsynta

Centrala och perifera

nervsystemet

yrsel, huvudvärk

Vanliga

förändring av smakkänsla,

insomnia, parestesi/hypestesi,

somnolens

Mindre vanliga

9/17

Ögon

dimsyn, konjunktivit

Mindre vanliga

Öron och balansorgan

tinnitus, vertigo

Mindre vanliga

Hjärtat

palpitationer, arytmi

Vanliga

förmaksflimmer, takykardi

kronisk hjärtsvikt, ospecifika

EKG-förändringar, angina

pectoris

, hjärtinfarkt

Mindre vanliga

Blodkärl

hypertoni

Vanliga

vallning, cerebrovaskulär

händelse

, transitorisk

ischemisk attack, hypertensiv

kris

, vaskulit

Mindre vanliga

Andningsvägar, bröstkorg och

mediastinum

bronkospasm

Vanliga

hosta, dyspné, näsblödning

Mindre vanliga

Magtarmkanalen

buksmärta

Mycket vanliga

förstoppning, flatulens, gastrit,

halsbränna/sura uppstötningar,

diarré, dyspepsi/epigastrisk

obehagskänsla, illamående,

kräkningar, esofagit, munsår

Vanliga

bukspänning, förändrat

tarmrörelsemönster,

muntorrhet, gastroduodenalt

sår, peptiskt sår inklusive

gastrointestinal perforation och

blödning, colon irritabile,

pankreatit

Mindre vanliga

Lever och gallvägar

förhöjt ALAT, förhöjt ASAT

Vanliga

hepatit

Sällsynta

leversvikt

, gulsot

Sällsynta

Hud och subkutan vävnad

ekkymos

Vanliga

ansiktsödem, pruritus, utslag,

erytem

, urtikaria

Mindre vanliga

Stevens-Johnsons syndrom

toxisk epidermal nekrolys

, fixt

läkemedelsutslag

Sällsynta

Muskuloskeletala systemet och

bindväv

muskelkramp/spasm,

muskuloskeletal smärta/stelhet

Mindre vanliga

Njurar och urinvägar

proteinuri, förhöjt

serumkreatinin,

njurinsufficiens inklusive

njursvikt

(se avsnitt 4.4)

Mindre vanliga

Allmänna symtom och/eller

symtom vid

administreringsstället

asteni/trötthet,

influensaliknande symtom

Vanliga

bröstsmärta

Mindre vanliga

Undersökningar

förhöjt urea i blodet, förhöjt

kreatinfosfokinas, hyperkalemi,

förhöjd urinsyra

Mindre vanliga

sänkt natrium i blodet

Sällsynta

*Frekvenskategori: Definierad för varje Biverkningsterm med incidensen rapporterad i den kliniska

prövningsdatabasen:

Mycket vanliga (≥ 1/10), Vanliga (≥ 1/100 till < 1/10), Mindre vanliga (≥ 1/1000 till < 1/100),

Sällsynta ≥ 1/10.000 till < 1/1000), Mycket sällsynta (< 1/10.000).

10/17

Denna biverkning har identifierats under marknadsföringen. Den rapporterade frekvensen har

beräknats baserat på den högsta frekvens som observerats för kliniska data polade för indikation och

godkänd dos.

Frekvenskategorin ”Sällsynta” har definierats enligt guiden för Produktresumé (SmPC) (rev. 2,

sept 2009) på grundval av en uppskattning av den övre gränsen av det 95 % konfidensintervallet för

0 händelser med tanke på antalet försökspersoner behandlade med etoricoxib i analysen av Fas III

data polade för dos och indikation (n=15,470).

Överkänslighet inkluderar termerna ”allergi”, ”läkemedelsallergi”, ”läkemedelsöverkänslighet”,

”överkänslighet”, ”överkänslighet NOS”, ”överkänslighetsreaktion” och ”ospecifik allergi”.

I analyser av placebokontrollerade- och aktivt kontrollerade kliniska långtidsstudier har selektiva

COX-2 hämmare förknippats med en ökad risk för allvarliga arteriella trombotiska händelser,

inklusive hjärtinfarkt och stroke. Den absoluta riskökningen för sådana händelser överstiger troligen

inte 1 % per år enligt tillgängliga data (mindre vanlig).

Följande allvarliga biverkningar har rapporterats i samband med användning av NSAID och kan inte

uteslutas för etoricoxib: nefrotoxicitet inklusive interstitiell nefrit och nefrotiskt syndrom.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Administrering av engångsdoser av etoricoxib upp till 500 mg och multipla doser upp till 150 mg/dag i

21 dagar i kliniska studier resulterade inte i signifikant toxicitet. Akut överdosering med etoricoxib har

rapporterats, däremot rapporterades inte biverkningar i flertalet av fallen. De vanligast uppträdande

biverkningarna överensstämde med säkerhetsprofilen för etoricoxib (t ex gastrointestinala och

kardiorenala händelser).

Vid överdosering vidtas gängse understödjande åtgärder, exempelvis att avlägsna icke absorberat

material från det gastrointestinala systemet, vidta klinisk övervakning samt, om nödvändigt, inleda

symtomatisk behandling.

Etoricoxib är inte dialyserbart via hemodialys. Det är okänt om etoricoxib är dialyserbart via

peritonealdialys.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antiinflammatoriska och antireumatiska medel, icke-steroida medel,

coxiber, ATC-kod: MO1AH05

Verkningsmekanism

Etoricoxib är en peroral selektiv cyklooxygenas-2(COX-2)-hämmare inom det kliniska dosintervallet.

11/17

Genomgående i kliniska farmakologistudier gav etoricoxib dosberoende hämning av COX-2 utan

hämning av COX-1 vid doser upp till 150 mg dagligen. Etoricoxib hämmade inte gastrisk

prostaglandinsyntes och hade ingen effekt på trombocytfunktion.

Cyklooxygenas svarar för bildning av prostaglandiner. Två isoformer, COX-1 och COX-2, har

identifierats. COX-2 är den isoform som visats induceras via pro-inflammatoriska stimuli och antas

vara primärt involverad i bildningen av prostanoider som framkallar smärta, inflammation och feber.

COX-2 är också involverat i ovulation, implantation och slutning av ductus arteriosus, reglering av

njurfunktionen och CNS-funktion (feberinduktion, smärtupplevelse och kognitiv funktion). Det kan

också ha en roll vid utläkning av ulcus. COX-2 har identifierats i vävnad runt magsår hos människa

men dess relevans vid utläkning av ulcus har ej fastställts.

Klinisk effekt och säkerhet

Effekt

Hos patienter med artros gav 60 mg etoricoxib en gång dagligen signifikanta förbättringar av smärta

och patientutvärderingar av sjukdomsstatus. Dessa positiva effekter sågs så tidigt som vid andra

behandlingsdagen och varade i upp till 52 veckor. Studier med etoricoxib 30 mg en gång dagligen

visade en överlägsen effekt jämfört med placebo under en 12 veckor lång behandlingsperiod (liknande

utvärderingar som vid ovanstående studier användes). I en flerdosstudie visade etoricoxib 60 mg

signifikant större förbättring jämfört med 30 mg vad gäller alla 3 primära endpoints under 6 veckors

behandling. Dosen om 30 mg har ej studerats hos patienter med handartros.

Hos patienter med reumatoid artrit, gav både 60 mg och 90 mg etoricoxib en gång dagligen signifikant

lindring av smärta och inflammation samt förbättrad rörlighet. I studier som utvärderade doserna

60 mg och 90 mg kvarstod dessa effekter under den 12 veckor långa behandlingsperioden. I en studie

som jämförde 60 mg dosen med 90 mg dosen av etoricoxib var både 60 mg en gång dagligen och

90 mg en gång dagligen mer effektiva än placebo. 90 mg-dosen var bättre än 60 mg-dosen enligt

Patient Global Assement of Pain (0-100 mm visuell analogskala för uppskattning av smärta) med en

genomsnittlig förbättring på -2,71 mm (95 % konfidensintervall: -4,98 mm, -0,45 mm).

Hos patienter med attacker av akut giktartrit lindrade 120 mg etoricoxib en gång dagligen, under en

åtta dagars behandlingsperiod, måttlig till extrem ledsmärta och inflammation jämförbart med 50 mg

indometacin tre gånger dagligen. Smärtlindring sågs så tidigt som fyra timmar efter påbörjad

behandling.

Hos patienter med ankyloserande spondylit gav etoricoxib 90 mg en gång dagligen signifikanta

förbättringar vad gäller ryggsmärta, inflammation, stelhet och funktion. Den kliniska fördelen av

etoricoxib sågs redan under andra dagen efter påbörjad behandling och bibehölls under

behandlingsperioden om 52 veckor. I en annan studie jämfördes dosen 60 mg med dosen 90 mg,

etoricoxib 60 mg dagligen och 90 mg dagligen visade motsvarande effekt jämfört mot naproxen

1000 mg dagligen. Bland de som inte fick ett tillräckligt svar på 60 mg dagligen i 6 veckor medförde

dosökning till 90 mg dagligen en förbättring i bedömningen av ryggsmärta (0-100 mm visuell

analogskala för uppskattning av smärta) jämfört med de som kvarstod på 60 mg dagligen, med en

genomsnittlig förbättring på -2,70 mm (95 % konfidensintervall: -4,88 mm, -0,52 mm).

I en klinisk studie utvärderande postoperativ tandsmärta administrerades etoricoxib 90 mg en gång

dagligen i upp till tre dagar. I en subgrupp av patienter med måttlig smärta vid studiestart visade

etoricoxib 90 mg en likvärdig analgetisk effekt som ibuprofen 600 mg (16,11 mot 16,39; P=0,722),

och större än den av paracetamol/kodein 600 mg/60 mg (11,00; P=0,001) och placebo (6,84; P<0,001)

mätt som total smärtlindring över de första 6 timmarna (TOPAR6). Proportionen av patienter som

rapporterade användning av tilläggsmedicinering under de första 24 timmarna av doseringen var

40,8% för etoricoxib 90 mg, 25,5% för ibuprofen 600 mg Q6h, och 46,7% för paracetamol/kodein

600 mg/60 mg Q6h jämfört med 76,2% för placebo. I denna studie var medianen för tillslagstiden

28 minuter (märkbar smärtlindring) efter administrering av 90 mg etoricoxib.

12/17

Säkerhet

MEDAL (Multinational Etoricoxib and Diclofenac Arthritis Long-term) programmet

MEDAL programmet var ett prospektivt utformat kardiovaskulärt säkerhetsuppföljningsprogram där

data från tre randomiserade, dubbel-blinda studier med aktivt jämförelsepreparat bedömdes

sammantaget (poolade resultat), studierna MEDAL, EDGE II och EDGE.

MEDAL var en endpoint-studie med inriktning att följa kardiovaskulär säkerhet hos 17.804 patienter

med artros och 5700 patienter med RA som behandlats med etoricoxib 60 mg (artros) eller 90 mg

(artros och RA) eller diklofenak 150 mg dagligen under i genomsnitt 20,3 månader (maximalt

42,3 månader, median 21,3 månader). I denna studie registrerades endast allvarliga biverkningar och

biverkningar som ledde till behandlingsavbrott.

I EDGE och EDGE II studierna jämfördes den gastrointestinala tolerabiliteten för etoricoxib och

diklofenak. I EDGE-studien ingick 7 111 artrospatienter som behandlats med etoricoxib i dosen 90 mg

dagligen (1,5 gånger den rekommenderade dosen vid artros) eller diklofenak 150 mg dagligen under i

genomsnitt 9,1 månader (maximalt 16,6 månader, median 11,4 månader). I EDGE II-studien ingick

4 086 patienter med RA som behandlades med 90 mg etoricoxib dagligen eller diklofenak 150 mg

dagligen under i genomsnitt 19,2 månader (maximalt 33,1 månader, median 24 månader).

I det sammantagna MEDAL-programmet behandlades 34.701 patienter med artros eller RA under i

genomsnitt 17,9 månader (maximalt 42,3 månader, median 16,3 månader), där ungefär

12.800 patienter fick behandling under mer än 24 månader. Patienter som inkluderades i programmet

hade en mängd olika kardiovaskulära och gastrointestinala riskfaktorer vid studiestart. Patienter

exkluderades om de nyligen hade haft hjärtinfarkt, genomgått bypass-operation eller om de genomgått

ballongvidgning under de senaste sex månaderna. Användning av gastroprotektiva läkemedel och

acetylsalicylsyra i lågdos var tillåtet i studierna.

Sammantagen säkerhet:

Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan etoricoxib och diklofenak med avseende på frekvensen

trombotiska kardiovaskulära händelser. Kardiorenala biverkningar sågs oftare med etoricoxib än med

diklofenak. Denna effekt var dos-beroende (se specifika resultat nedan). Gastrointestinala och

hepatiska biverkningar sågs signifikant oftare med diklofenak än med etoricoxib. Incidensen

biverkningar i EDGE och EDGE II och andelen biverkningar som bedömdes som allvarliga eller

föranledde behandlingsavbrott var i MEDAL-studien högre för etoricoxib än för diklofenak.

Kardiovaskulära säkerhetsresultat:

Frekvensen av säkerställda allvarliga trombotiska kardiovaskulära händelser (bestående av hjärt-,

cerebrovaskulära och perifera vaskulära händelser) var jämförbar för etoricoxib och diklofenak och

sammanfattas i tabellen nedan. Det förelåg inga statistiskt signifikanta skillnader i frekvensen av

trombotiska händelser mellan etoricoxib och diklofenak. Detta gäller för alla analyserade subgrupper

inklusive patientkategorier med olika kardiovaskulär risk vid studiestart. Vid separat utvärdering var

den relativa risken för säkerställda allvarliga trombotiska kardiovaskulära händelser med etoricoxib

60 mg eller 90 mg liknande den för diklofenak 150 mg.

Table 2: Frekvenser av säkerställda trombotiska kardiovaskulära händelser (sammantaget

MEDAL-program)

Etoricoxib

(N=16819)

25836 patientår

Diklofenak

(N=16483)

24766 patientår

Jämförelse mellan

behandlingarna

Frekvens

(95% KI)

Frekvens

(95% KI)

Relativ Risk (95% KI)

Säkerställda allvarliga trombotiska kardiovaskulära händelser

Per protokoll

1,24 (1,11, 1,38)

1,30 (1,17, 1,45)

0,95 (0,81, 1,11)

Intent to treat

1,25 (1,14, 1,36)

1,19 (1,08, 1,30)

1,05 (0,93, 1,19)

Säkerställda hjärthändelser

Per protokoll

0,71 (0,61, 0,82)

0,78 (0,68, 0,90)

0,90 (0,74, 1,10)

Intent to treat

0,69 (0,61, 0,78)

0,70 (0,62, 0,79)

0,99 (0,84, 1,17)

13/17

Säkerställda cerebrovaskulära händelser

Per protokoll

0,34 (0,28, 0,42)

0,32 (0,25, 0,40)

1,08 (0,80, 1,46)

Intent to treat

0,33 (0,28, 0,39)

0,29 (0,24, 0,35)

1,12 (0,87, 1,44)

Säkerställda perifera vaskulära händelser

Per protokoll

0,20 (0,15, 0,27)

0,22 (0,17, 0,29)

0,92 (0,63, 1,35)

Intent to treat

0,24 (0,20, 0,30)

0,23 (0,18, 0,28)

1,08 (0,81, 1,44)

Händelser per 100 patientår; KI=konfidensintervall

N=totalt antal patienter som inkluderats per protokoll population

Per protokoll: alla händelser under behandling i studien eller inom 14 dagar efter utsättning (utom

patienter som tog <75% av studieläkemedlet eller tog NSAID som inte ingick i studien >10% av

tiden).

Intent to treat: alla säkerställda händelser fram till slutet av studien (även patienter som kan ha fått

icke-studierelaterad behandling efter utsättning av studieläkemedel).

Totalt antal randomiserade patienter; n=17412 för etoricoxib och 17289 för diklofenak.

Kardiovaskulär mortalitet, såväl som sammantagen mortalitet, var jämförbar för behandlingsgrupper

som fick etoricoxib och diklofenak.

Kardiorenala händelser:

Ungefär 50 % av patienterna som inkluderades i MEDAL-studien hade hypertoni i anamnesen vid

studiens start. Incidensen för utsättning av studieläkemedel pga hypertonirelaterade biverkningar var

statistiskt signifikant högre för etoricoxib än för diklofenak. Incidensen säkerställd hjärtsviktshändelse

(behandlingsavbrott och allvarliga händelser) var liknande för etoricoxib 60 mg jämfört med

diklofenak 150 mg, men var högre för etoricoxib 90 mg jämfört med diklofenak 150 mg (statistiskt

signifikant för etoricoxib 90 mg mot 150 mg diklofenak i MEDAL artroskohorten). Incidensen av

säkerställda hjärtsviktshändelser (allvarliga händelser som resulterade i sjukhusinläggning eller besök

på akutmottagning) var inte signifikant högre med etoricoxib än med diklofenak 150 mg. Denna effekt

var dosberoende. Incidensen behandlingsavbrott pga ödemrelaterade biverkningar var högre för

etoricoxib än för diklofenak 150 mg. Denna effekt var dosberoende (statistiskt signifikant för

etoricoxib 90 mg, men inte för etoricoxib 60 mg).

De kardiorenala resultaten från EDGE och EDGE II var i överensstämmelse med de som beskrivits för

MEDAL-studien.

I de enskilda studier som ingår i MEDAL-programmet observerades med etoricoxib (60 mg eller

90 mg), att den absoluta incidensen behandlingsavbrott oavsett behandlingsgrupp var upp till 2,6 % för

hypertoni, upp till 1,9 % för ödem och upp till 1,1 % för hjärtsvikt. Andelen som avbröt behandlingen

var högre i gruppen som fick 90 mg etoricoxib jämfört med den som fick 60 mg etoricoxib.

Resultat från MEDAL-programmet avseende gastrointestinal tolerabilitet:

En signifikant lägre andel avbröt sin behandling med etoricoxib pga kliniskt fastställd gastrointestinal

biverkan (såsom dyspepsi, buksmärta, ulcus) jämfört med diklofenak i var och en av de tre studier som

ingår i MEDAL-programmet. Andelen behandlingsavbrott pga gastrointestinala biverkningar per

hundra patientår under hela studieperioden var följande: 3,23 för etoricoxib och 4,96 för diklofenak i

MEDAL-studien; 9,12 för etoricoxib och 12,28 för diklofenak i EDGE-studien samt 3,71 för

etoricoxib och 4,81 för diklofenak i EDGE II-studien.

Resultat från MEDAL-programmet avseende gastrointestinal säkerhet:

Generellt definieras övre gastrointestinala händelser som perforationer, ulcus och blödningar. Andelen

övre gastrointestinala händelser som ansågs vara komplicerade omfattade perforationer, obstruktioner

och komplicerade blödningar; andelen övre gastrointestinala händelser som ansågs vara

okomplicerade omfattade okomplicerade blödningar och ulcus.

En signifikant lägre andel av övre gastrointestinala händelser sågs med etoricoxib jämfört med

diklofenak. Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan etoricoxib och diklofenak avseende andelen

14/17

komplicerade händelser. Vad gäller andelen övre gastrointestinala blödningar (komplicerade och

okomplicerade sammantaget) förelåg ingen signifikant skillnad mellan etoricoxib och diklofenak.

Patienter som tagit etoricoxib tillsammans med acetylsalicylsyra i lågdos (ungefär 33 % av

patienterna) hade en icke statistisk signifikant fördel avseende övre gastrointestinala händelser jämfört

med diklofenak.

Andelen bekräftade komplicerade och okomplicerade övre gastrointestinala kliniska händelser

(perforationer, ulcus och blödningar (PUBs)) per hundra patientår var 0,67 (95 % KI 0,57; 0,77) med

etoricoxib och 0,97 (95 % KI 0,85; 1,10) med diklofenak, vilket ger en relativ risk på 0,69 (95 %

KI 0,57; 0,83).

Andelen bekräftade övre gastrointestinala händelser hos äldre patienter utvärderades och den största

minskningen observerades hos patienter ≥75 år (1,35 [95 % KI 0,94; 1,87] jämfört med 2,78 [95

% KI 2,14; 3,56] händelser per hundra patientår för etoricoxib respektive diklofenak).

Vad gäller andelen bekräftade kliniska nedre gastrointestinala händelser (liten eller stor perforering,

obstruktion eller blödning (POBs) av tarmen), förelåg ingen signifikant skillnad mellan etoricoxib och

diklofenak.

Resultat från MEDAL-programmet avseende leverpåverkan:

Etoricoxib associerades med en statistiskt signifikant lägre andel behandlingsavbrott avseende

leverrelaterade biverkningar än diklofenak. I det sammantagna MEDAL-programmet avbröt 0,3 % av

patienterna som behandlades med etoricoxib och 2,7 % av patienterna som behandlades med

diklofenak sin behandling pga leverrelaterade biverkningar. Andelen per hundra patientår var 0,22 för

etoricoxib och 1,84 för diklofenak (p-värde var <0,001 för etoricoxib jämfört med diklofenak). De

flesta leverbiverkningarna i MEDAL-programmet var dock icke allvarliga.

Ytterligare trombotiska kardiovaskulära säkerhetsdata

I kliniska studier, exklusive studier i MEDAL-programmet, behandlades cirka 3100 patienter med

etoricoxib >60 mg dagligen i 12 veckor eller längre. Det förelåg ingen märkbar skillnad i andelen

bekräftade allvarliga trombotiska kardiovaskulära händelser mellan patienter som behandlats med

etoricoxib >60 mg, placebo eller icke-naproxen NSAID. Andelen av dessa händelser var dock högre

hos patienter som behandlades med etoricoxib jämfört med de som behandlades med naproxen 500 mg

två gånger dagligen. Skillnaden i trombocytaggregationshämmande verkan mellan vissa COX-1

hämmande NSAID och selektiva COX-2 hämmare kan vara av klinisk betydelse för patienter med risk

för tromboemboliska händelser. Selektiva COX-2 hämmare minskar bildningen av systemiskt (och

därmed möjligtvis endoteliskt) prostacyklin utan att påverka tromboxan i trombocyter. Den kliniska

relevansen av dessa fynd har inte fastställts.

Ytterligare gastrointestinala säkerhetsdata

I två 12-veckors dubbelblinda endoskopistudier var den kumulativa incidensen av gastroduodenala sår

signifikant lägre hos patienter behandlade med 120 mg etoricoxib en gång dagligen än hos patienter

som behandlades med antingen 500 mg naproxen två gånger dagligen eller 800 mg ibuprofen tre

gånger dagligen. Etoricoxib hade en högre incidens av sårbildning jämfört med placebo.

Studie avseende njurfunktionen hos äldre

En randomiserad, dubbelblind, placebo-kontrollerad studie med parallella grupper utvärderade

effekterna av 15 dagars behandling med etoricoxib (90 mg), celecoxib (200 mg 2 gånger dagligen),

naproxen (500 mg 2 gånger dagligen) och placebo på natriumutsöndringen i urinen, blodtryck och

andra njurfunktionsparametrar hos patienter som var 60 till 85 år gamla och som stod på en diet med

200 mEkv natrium per dag. Etoricoxib, celecoxib och naproxen hade likvärdiga effekter på

natriumutsöndringen i urinen under 2-veckorsbehandlingen. Alla aktiva jämförelsepreparat visade en

ökning av det systoliska blodtrycket jämfört med placebo. Etoricoxib förknippades dock med en

statistiskt signifikant ökning dag 14 jämfört med celecoxib och naproxen (genomsnittlig skillnad i

systemiskt blodtryck jämfört med utgångsvärdet var 7,7 mmHg för etoricoxib, 2,4 mmHg för

celecoxib och 3,6 mmHg för naproxen).

15/17

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Peroralt administrerat etoricoxib absorberas väl. Den absoluta biotillgängligheten är cirka 100 %. Efter

dosering av 120 mg en gång dagligen till steady state

fastande vuxna sågs den högsta

plasmakoncentrationen (geometriskt medelvärde C

=3,6 μg/ml) efter cirka 1 timme (T

). Den

geometriska genomsnittliga arean under kurvan (AUC

0-24h

) var 37,8 μgtimme/ml. Farmakokinetiken

för etoricoxib är linjär över det kliniska dosintervallet.

Dosering med föda (ett mål med hög fetthalt) hade ingen effekt på omfattningen av absorptionen av

etoricoxib efter administrering av en 120 mg dos. Absorptionshastigheten påverkades, vilket

resulterade i en 36 % -ig minskning av C

och en ökning av T

med 2 timmar. Dessa data anses

inte vara kliniskt signifikanta. I kliniska prövningar gavs etoricoxib utan hänsyn till födointag.

Distribution

Över koncentrationsintervallet 0,05 till 5 μg/ml är cirka 92 % av etoricoxib bundet till humant

plasmaprotein. Distributionsvolymen vid steady-state (V

) var cirka 120 l hos människa.

Etoricoxib passerar placentan hos råttor och kaniner samt blodhjärnbarriären hos råttor.

Metabolism

Etoricoxib metaboliseras i hög grad med <1% av en dos återfunnen i urinen i form av

modersubstansen. Den huvudsakliga metabolismvägen som bildar 6’-hydroximetylderivatet

katalyseras av CYP-enzymer. CYP3A4 tycks bidra till metabolismen av etoricoxib

in vivo. In

vitro

studier tyder på att CYP2D6, CYP2C9, CYP1A2 och CYP2C19 också kan katalysera den

huvudsakliga metaboliska nedbrytningsvägen, men deras kvantitativa roll

in vivo

har inte studerats

.

Fem metaboliter har identifierats hos människa. Den huvudsakliga metaboliten är

6’-karboxylsyraderivatet av etoricoxib som bildas genom ytterligare oxidering av

6’-hydroximetylderivatet. Dessa huvudsakliga metaboliter visar antingen ingen mätbar effekt eller har

bara svag aktivitet som COX-2-hämmare. Inga av dessa metaboliter hämmar COX-1.

Eliminering

Efter administrering av en radioaktivt märkt intravenös engångsdos om 25 mg av etoricoxib till friska

försökspersoner återfanns 70 % av radioaktiviteten i urin och 20 % i feces, till största delen som

metaboliter. Mindre än 2 % återfanns som oförändrat läkemedel.

Elimination av etoricoxib sker närmast uteslutande genom metabolism följt av renal utsöndring.

Steady-state-koncentrationer av etoricoxib nås inom sju dagar vid administrering av 120 mg en gång

dagligen, med ett ackumuleringsratio på cirka 2, motsvarande en ackumuleringshalveringstid på cirka

22 timmar. Plasmaclearance efter en intravenös 25 mg dos uppskattas till cirka 50 ml/min.

Särskilda patientgrupper

Äldre:

Farmakokinetiken hos äldre (65 år eller äldre) är likvärdig den hos unga.

Kön:

Farmakokinetiken för etoricoxib är likvärdig hos män och kvinnor.

Nedsatt leverfunktion:

Patienter med mild leverdysfunktion (Child-Pugh skala 5-6) som gavs 60 mg

etoricoxib en gång dagligen hade cirka 16 % högre genomsnittligt AUC jämfört med friska

försökspersoner som fick samma regim. Patienter med måttlig leverdysfunktion (Child-Pugh

skala 7-9) som gavs 60 mg etoricoxib

varannan dag

hade likvärdigt genomsnittligt AUC jämfört med

friska individer som fick 60 mg etoricoxib en gång dagligen; etoricoxib 30 mg en gång dagligen har

inte studerats hos dessa patienter. Det finns inga kliniska eller farmakokinetiska data avseende

patienter med gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh skala ≥10). (Se avsnitt 4.2 och 4.3.).

Nedsatt njurfunktion:

Farmakokinetiken för en engångsdos av 120 mg etoricoxib hos patienter med

måttlig till svår njurinsufficiens och patienter med terminal njursjukdom med hemodialys skilde sig

16/17

inte signifikant från den hos friska individer. Hemodialys bidrog obetydligt till eliminationen

(dialysclearance cirka 50 ml/min). (Se avsnitt 4.3 och 4.4.).

Pediatrisk population:

Farmakokinetiken för etoricoxib hos barn (<12 år) har inte studerats.

Farmakokinetiken i en farmakokinetisk studie (n=16) utförd på ungdomar (12 till 17 år) som vägde

40 till 60 kg och gavs 60 mg etoricoxib en gång dagligen samt ungdomar som vägde >60 kg och gavs

90 mg etoricoxib en gång dagligen var likvärdig med farmakokinetiken hos vuxna som gavs 90 mg

etoricoxib en gång dagligen. Säkerhet och effekt för etoricoxib hos barn har ej fastställts

(se avsnitt 4.2).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I prekliniska studier har det visats att etoricoxib inte var genotoxiskt. Etoricoxib var inte karcinogent i

möss. Råttor utvecklade hepatocellulära och tyroida follikulära celladenom vid daglig dosering i cirka

två år av >2 gånger den dagliga dosen (90 mg) för människa baserat på systemisk exponering.

Hepatocellulära och tyroida follikulära celladenom hos råtta anses vara en konsekvens av en

råttspecifik mekanism relaterad till hepatisk CYP-enzyminduktion. Etoricoxib har inte visats orsaka

hepatisk CYP3A-enzyminduktion hos människa.

Hos råtta ökade den gastrointestinala toxiciteten av etoricoxib med dos och exponeringstid. I den

14 veckor långa toxicitetsstudien orsakade etoricoxib gastrointestinala sår vid doser högre än den

humana terapeutiska dosen. I den 53 och 106 veckor långa toxicitetsstudien, sågs gastrointestinala sår

också vid exponeringar jämförbara med de som setts hos människa vid terapeutiska doser. Hos hundar

sågs renala och gastrointestinala avvikelser vid höga exponeringar.

Etoricoxib var inte teratogent i reproduktionstoxikologiska studier utförda på råttor vid 15 mg/kg/dag

(detta motsvarar cirka 1,5 gånger den dagliga dosen (90 mg) för människa baserat på systemisk

exponering). Hos kaniner sågs en behandlingsrelaterad ökning i incidens av kardiovaskulära

missbildningar vid lägre exponeringsnivåer än den terapeutiska dosen (90 mg) hos människa.

Behandlingsrelaterade missbildningar i form av yttre effekter eller effekter på skelettet sågs däremot

inte. Hos råttor och kaniner sågs en dosberoende ökning av förlust efter implantation vid exponeringar

lika med eller större än 1,5 gånger den humana exponeringen (se avsnitt 4.3 och 4.6).

Etoricoxib utsöndras i mjölken hos diande råttor vid koncentrationer cirka två gånger de i plasma.

Exponering av ungar via mjölk från råtthonor som fått etoricoxib under digivning orsakade en

minskning av ungarnas kroppsvikt.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:

Kalciumvätefosfat (E341)

Mikrokristallin cellulosa (E460)

Kroskarmellosnatrium (E468)

Natriumstearat (E572)

Tablettdragering:

Laktosmonohydrat

Hypromellos (E464)

Titandioxid (E171)

Triacetin (E1518)

17/17

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Detta läkemedel kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

OPA/Al/PVC/aluminium-blister.

OPA/Al/PVC/aluminium blister i förpackningar om 2, 5, 7, 10, 14, 20, 28, 30, 49, 50, 84, 98 eller 100

tabletter eller flerpack innehållande 98 (2 förpackningar med 49) tabletter.

OPA/Al/PVC/aluminium blister (endos) i förpackningar om 5x1, 50x1 eller 100x1 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

2care4 Generics ApS

Stenhuggervej 12-14

DK-6710 Esbjerg V

Danmark

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

30 mg: 55243

60 mg: 55244

90 mg: 55245

120 mg: 55246

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2017-02-10

Datum för den senaste förnyelsen: 2020-11-19

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-04-13

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen