Cordarone 50 mg/ml Injektionsvätska, lösning

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

01-06-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

01-06-2021

Aktiva substanser:
amiodaronhydroklorid
Tillgänglig från:
Ebb Medical AB
ATC-kod:
C01BD01
INN (International namn):
amiodarone
Dos:
50 mg/ml
Läkemedelsform:
Injektionsvätska, lösning
Sammansättning:
amiodaronhydroklorid 50 mg Aktiv substans; bensylalkohol Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Bemyndigande status:
Avregistrerad
Godkännandenummer:
55075
Tillstånd datum:
2017-09-27

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Cordarone 50 mg/ml injektionsvätska, lösning

amiodaronhydroklorid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Cordarone är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Cordarone

Hur du använder Cordarone

Eventuella biverkningar

Hur Cordarone ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Cordarone är och vad det används för

Denna produkt används endast på sjukhus. Cordarone är ett antiarytmikum, som sätter ned hjärtats elektriska

retbarhet varvid hastig och oregelbunden hjärtverksamhet (arytmier) motverkas.

Cordarone används för att behandla svåra störningar av hjärtrytmen och när andra läkemedel ej varit

verksamma eller kan användas.

Amiodaron som finns i Cordarone kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som inte nämns

i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller annan hälso- och sjukvårdspersonal om du har

ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Cordarone

Använd inte Cordarone:

om du är allergisk mot amiodaron, jod eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6)

om du har långsam hjärtrytm (om du inte har pacemaker)

om du har vissa andra typer av hjärtrubbningar (om du inte har pacemaker)

om du har rubbningar i sköldkörtelfunktionen (ämnesomsättningen)

om du har otillräcklig blodcirkulation eller mycket lågt blodtryck

om du ammar

om du behandlas med vissa läkemedel, se avsnitt ”Andra läkemedel och Cordarone”

Intravenös injektion ska inte ges om patienten har lågt blodtryck, svår andningssvikt,

hjärtmuskelsjukdom eller hjärtfel. Intravenös injektion kan försämra dessa sjukdomar.

Ovanstående gäller inte vid användning vid avancerad hjärt-lungräddning vid hjärtstopp på grund av

kammarflimmer (ventrikelflimmer) som inte svarar på hjärtstartande behandling (defibrillering).

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Cordarone:

om du har lågt blodtryck, svår andnings- eller hjärtsvikt

om du tar läkemedel innehållande sofosbuvir för behandling av hepatit C, eftersom det kan leda till att

din hjärtfrekvens sjunker till en livshotande nivå. Läkaren kan komma att överväga alternativa

behandlingar. Om du behöver behandling med amidaron och sofosbuvir kan det bli nödvändigt med

extra hjärtövervakning.

Om du står på väntelista för hjärttransplantation kan läkaren komma att ändra din behandling. Det beror på

att behandling med amiodaron före hjärttransplantation har visats öka risken för en livshotande komplikation

där det transplanterade hjärtat slutar fungera som det ska inom de första 24 timmarna efter transplantation

(primär transplantatdysfunktion).

Tala omedelbart om för läkaren

om du tar läkemedel innehållande sofosbuvir för behandling av hepatit C

och du under behandlingen upplever:

långsamma eller oregelbundna hjärtslag, eller problem med hjärtrytmen

andfåddhet eller försämring av befintlig andfåddhet

bröstsmärtor

yrsel

hjärtklappning

att du nästan svimmar, eller svimmar

Kontakta omedelbart läkare om du under behandlingen med Cordarone får:

torrhosta och andfåddhet, det kan vara tecken på biverkningar från lungorna.

allvarliga hudreaktioner

försämrad syn.

Se avsnitt 4 Eventuella biverkningar för ytterligare information.

Barn

Det finns endast begränsade data angående säkerhet och effekt hos barn.

Läkemedel som ges intravenöst och som innehåller bensylalkohol ska användas med största försiktighet hos

barn yngre än 3 år (se även ”Cordarone innehåller bensylalkohol”).

Andra läkemedel och Cordarone

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du använder, nyligen har använt eller kan tänkas använda andra

läkemedel. Effekten av behandlingen kan påverkas om Cordarone och andra mediciner tas samtidigt.

Cordarone ska inte kombineras med följande läkemedel:

vissa läkemedel mot hjärtrytmrubbningar (t.ex. kinidin, prokainamid, sotalol, bepridil)

vissa läkemedel som används vid behandling av psykiska sjukdomar (neuroleptika, litium,

tricykliska antidepressiva)

vissa typer av antibiotika (erytromycin, moxifloxacin)

medel mot protozoer (pentamidin)

läkemedel vid opioidberoende och svåra smärttillstånd (metadon)

läkemedel mot malaria (meflokin)

Effekten av behandlingen med Cordarone kan påverkas eller allvarliga biverkningar kan förstärkas om

Cordarone tas samtidigt med vissa läkemedel t.ex.:

betablockerare, flekainid, digoxin, verapamil, diltiazem, nisoldipin (används vid behandling av

hjärtsjukdomar t.ex. högt blodtryck och hjärtsvikt)

kortisontabletter

warfarin (blodförtunnande läkemedel)

fenytoin (mot epilepsi)

ciklosporin (används vid organtransplantation)

diuretika (vattendrivande läkemedel)

blodfettssänkande läkemedel så kallade statiner t.ex. simvastatin, atorvastatin, lovastatin

fentanyl (smärtstillande läkemedel)

ergotamin, dihydroergotamin, eletriptan (läkemedel mot migrän)

triazolam (lugnande läkemedel och sömnläkemedel)

fluorokinoloner, amfotericin B (antibiotika)

tarmirriterande laxermedel

läkemedel som hämmar ett enzym kallat CYP3A4 (t.ex. HIV-proteashämmare (särskilt ritonavir),

ketokonazol, itrakonazol, vorikonazol, posakonazol, telitromycin, klaritromycin eller nefazodon)

dabigatran (motverkar blodproppar)

sofosbuvir (läkemedel mot hepatit C)

grapefruktjuice

Före ett eventuellt kirurgiskt ingrepp är det viktigt att narkosläkaren känner till att du använder Cordarone.

Cordarone bryts ned långsamt och finns därför kvar i kroppen lång tid efter avslutad behandling

(individuellt, men upp till flera månader). Detta gäller främst när man långtidsbehandlas med Cordarone

tabletter, men även med Cordarone injektion. Det kan därför påverka andra läkemedel även sedan din

Cordaronebehandling upphört. Rådgör med läkare vid osäkerhet.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller

apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Risk finns att fostret påverkas. Använd därför inte Cordarone under graviditet annat än på bestämd

ordination från läkare.

Det är möjligt att ett barn som ammas kan påverkas. Använd därför inte Cordarone under amning.

Körförmåga och användning av maskiner

Det är inte troligt att Cordarone försämrar förmågan att köra bil eller att sköta maskiner.

Cordarone innehåller bensylalkohol

Detta läkemedel innehåller 60 mg bensylalkohol i varje 3 ml ampull vilket motsvarar 20 mg/ml.

Bensylalkohol kan ge allergiska reaktioner.

Bensylakolhol har ett samband med risken för allvarliga biverkningar så som andningssvårigheter hos små

barn.

Detta läkemedel ska inte ges till nyfödda (upp till 4 veckors ålder) om inte läkare har ordinerat det.

Detta läkemedel ska inte användas längre än 1 vecka till yngre barn (yngre än 3 år) om inte läkare har

rekommenderat det.

Be läkare eller apotekspersonal om råd om du är gravid eller ammar. Detta på grund av att stora mängder

bensylalkohol kan ansamlas in kroppen och orsaka biverkningar (kallat ”metabolisk acidos”).

Om du har nedsatt leverfunktion eller nedsatt njurfunktion, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du

använder detta läkemedel. Stora mängder bensylalkohol kan lagras i kroppen och orsaka biverkningar

(metabolisk acidos).

3.

Hur du använder Cordarone

Cordarone injektionsvätska används på sjukhus som intravenös infusion eller injektion. Doseringen bestäms

och justeras individuellt av läkaren.

Vanlig dos är 5 mg/kg kroppsvikt. Se närmare upplysningar om dosering i avsnitt: ”Följande uppgifter är

endast avsedda för hälso- och sjukvårdspersonal” i slutet av bipacksedeln.

Om du använt för stor mängd av Cordarone

Läkaren eller sjukvårdspersonalen ger Cordarone åt dig och det är osannolikt att du får för stor mängd av

läkemedlet. Om du misstänker att du fått en för stor mängd, tala omedelbart om det för sjukvårdspersonalen.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska

.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Kontakta omedelbart läkare om du får något av följande symptom:

Hudutslag, feber, andningssvårigheter och blodtrycksfall. Detta kan vara tecken på anafylaktisk

reaktion (överkänslighetsreaktion) inklusive chock som förekommer hos upp till 1 av 10 000

användare.

Svullnad av ansikte, tunga eller svalg; svårigheter att svälja; nässelutslag och andningssvårigheter.

Detta kan vara tecken på angioödem som förekommer hos ett okänt antal användare.

En infektion med symtom såsom feber med kraftigt försämrat allmäntillstånd eller feber med lokala

infektionssymtom såsom exempelvis ont i halsen/svalget/munnen eller svårt att kissa. Detta kan tyda

på en brist på vita blodkroppar (agranulocytos) vilket rapporterats hos ett okänt antal användare.

Allvarliga hudreaktioner med utbredd hudskada (hudavlossning av överhuden och ytliga slemhinnor)

eller hudutslag vanligen i form av blåsor eller sår i slemhinnor t ex munhåla och ögon. Detta kan vara

tecken på toxisk epidermal nekrolys, Stevens-Johnsons syndrom, bullös dermatit eller

läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) som förekommer hos ett okänt

antal användare.

Torrhosta och andfåddhet. Det kan vara tecken på biverkningar från lungorna som kan vara allvarliga

vilket förekommer hos upp till 1 av 10 000 användare.

Försämrad syn. Det kan vara tecken på allvarlig synnervspåverkan som kan leda till blindhet vilket

förekommer hos upp till 1 av 10 000 användare

Följande biverkningar har också rapporterats för Cordarone:

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

: Långsam hjärtrytm (bradykardi). Reaktioner på

injektionsstället såsom smärta, hudrodnad, svullnad p.g.a. vätskeansamling, vävnadsdöd, blodutgjutning,

inflammation, förhårdnad av vävnad, infektion och pigmentförändringar. Lågt blodtryck, vanligtvis måttligt

och övergående. Kliande, röda utslag (eksem).

Mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 användare):

Rubbningar i hjärtats rytm.

Illamående. Störning i leverfunktionen, förändringar i levervärdena. Förhöjt tryck i hjärnan, huvudvärk.

Störningar i andningssystemet (t.ex. lunginflammation inklusive bindvävsbildning). Svettning,

blodvallningar. Sjukdomskänsla, förvirring eller svaghetskänsla, illamående, minskad aptit, irritation. Detta

kan vara en sjukdom som kallas inadekvat ADH-sekretion (SIADH, ”syndrome of inappropriate anti-diuretic

hormone secretion”).

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

Överproduktion av hormon i sköldkörteln som reglerar ämnesomsättningen (hypertyreos). Ont i ryggen.

En speciell form av förhöjd hjärtrytm (torsade de pointes). Blodpåverkan. Förvirring (delirium),

hallucination. Plötslig inflammation i bukspottkörteln (akut pankreatit). Nässelutslag. Minskad sexlust.

Livshotande komplikation efter hjärttransplantation där det transplanterade hjärtat slutar fungera som det ska

(primär transplantatdysfunktion) (se avsnitt 2, Varningar och försiktighet).

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som inte

nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan). Genom att

rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Cordarone ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Förvaras vid högst 25

C. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen efter EXP. Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven

månad.

Cordarone kommer att kasseras av läkaren eller sjuksköterskan när infusionen/injektionen har slutförts.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är amiodaronhydroklorid. 1 ml injektionsvätska innehåller 50 mg

amiodaronhydroklorid.

Övriga innehållsämnen är bensylalkohol, polysorbat 80 och vatten för injektionsvätskor.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Klar, svagt gul lösning i 3 ml ampull.

Förpackningsstorlek: 6x3 ml, 10x3 ml.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

Sanofi AB, Box 30052, 104 25 Stockholm

Denna bipacksedel ändrades senast: 2021-05-31

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Följande uppgifter är endast avsedda för hälso- och sjukvårdspersonal:

Intravenös infusion

Intravenös infusion är att föredra närhelst det är möjligt. Rekommenderad dos är 5 mg/kg kroppsvikt givet

via intravenös infusion under en period av 20 minuter till 2 timmar så långsamt som möjligt beroende på den

kliniska bilden. Denna mängd ges som en utspädd lösning i 250 ml glukos 50 mg/ml. Denna kan följas av

upprepade infusioner upp till 1200 mg (d.v.s. ungefär 15 mg/kg kroppsvikt) per 24 timmar, där

infusionshastigheten regleras på basis av kliniskt svar.

Intravenös injektion

Undantagsvis, där alternativ behandling misslyckats och endast vid en hjärtintensivvårdsavdelning med

kontinuerlig tillgång till EKG-övervakning, kan medlet ges som långsam injektion av 150-300 mg i 10-20 ml

glukos 50 mg/ml. Rekommenderad dos är 5 mg/kg kroppsvikt, injicerat under minst 3 minuter. Intravenös

injektion bör inte upprepas förrän 15 minuter efter den första injektionen.

Avancerad hjärt-lungräddning vid ventrikelflimmer som inte svarar på defibrillering:

Intravenös startdos är 300 mg (eller 5 mg/kg kroppsvikt) som spädes med glukos 50 mg/ml till 20 ml och

injiceras snabbt. En extra intravenös dos på 150 mg (eller 2,5 mg/kg kroppsvikt) kan övervägas om

kammarflimmer kvarstår.

Oral behandling ska initieras snarast efter adekvat respons och den intravenösa behandlingen ska gradvis

minskas. Upprepad eller kontinuerlig infusion via perifera vener kan leda till lokal inflammationsreaktion

(tromboflebit), och tillförsel via central venkateter rekommenderas.

Blandbarhet och hållbarhet

Beroende på farmaceutiska karakteristika bör koncentrationer under 600 mg/l ej användas. Endast 5% glukos

ska användas. Blanda ej med andra läkemedel i infusionslösningen.

Vid intravenös injektion ska Cordarone ej blandas med andra läkemedel i samma spruta. När behandlingen

ska fortsätta, övergå till intravenös infusion.

Vid användning av medicinsk utrustning eller hjälpmedel som innehåller plastmaterial såsom DEHP (di-2-

etylhexylftalat) i närvaro av amiodaron, kan DEHP läcka ut. För att minska patientexponering för DEHP

rekommenderas användning av infusionsset som inte innehåller DEHP vid administrering av amiodaron

infusionslösning.

Läs hela dokumentet

P

RODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Cordarone 50 mg/ml injektionsvätska, lösning

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

1 ml innehåller 50 mg amiodaronhydroklorid.

Hjälpämne med känd effekt: bensylalkohol 20 mg/ml (se avsnitt 4.4).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Allvarlig symtomgivande ventrikulär och supraventrikulär takyarytmi i samband med WPW,

förmaksfladder/flimmer, även av paroxysmal natur, när annan läkemedelsterapi varit utan effekt eller

orsakat oacceptabla biverkningar eller då kirurgiska ingrepp eller kateterburna ingrepp är

kontraindicerade eller varit ineffektiva. Cordarone kan även ges preoperativt i avvaktan på kirurgisk

åtgärd.

4.2

Dosering och administreringssätt

Intravenös infusion

Intravenös infusion är att föredra närhelst det är möjligt. Rekommenderad dos är 5 mg/kg kroppsvikt

givet via intravenös infusion under en period av 20 minuter till 2 timmar så långsamt som möjligt

beroende på den kliniska bilden. Denna mängd ges som en utspädd lösning i 250 ml glukos 50 mg/ml.

Denna kan följas av upprepade infusioner upp till 1200 mg (d.v.s. ungefär 15 mg/kg kroppsvikt) per

24 timmar, där infusionshastigheten regleras på basis av kliniskt svar.

Intravenös injektion (se avsnitt 4.4)

Undantagsvis, där alternativ behandling misslyckats och endast vid en hjärtintensivvårdsavdelning

med kontinuerlig tillgång till EKG-övervakning, kan medlet ges som långsam injektion av 150-300

mg i 10-20 ml glukos 50 mg/ml. Rekommenderad dos är 5 mg/kg kroppsvikt, injicerat under minst 3

minuter. Intravenös injektion bör inte upprepas förrän 15 minuter efter den första injektionen.

Avancerad hjärt-lungräddning vid ventrikelflimmer som inte svarar på defibrillering:

Intravenös startdos är 300 mg (eller 5 mg/kg kroppsvikt) som spädes med glukos 50 mg/ml till 20 ml och

injiceras snabbt. En extra intravenös dos på 150 mg (eller 2,5 mg/kg kroppsvikt) kan övervägas om

kammarflimmer kvarstår.

Oral behandling skall initieras snarast efter adekvat respons och den intravenösa behandlingen skall

gradvis minskas. Upprepad eller kontinuerlig infusion via perifera vener kan leda till lokal

inflammationsreaktion (tromboflebit), och tillförsel via central venkateter rekommenderas.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt av amiodaron hos barn har ej fastställts.

För närvarande tillgängliga data beskrivs i avsnitt 5.1 och 5.2.

På grund av förekomst av bensylalkohol skall intravenös amiodaron användas med största försiktighet

hos nyfödda, spädbarn och barn upp till 3 år (se avsnitt 4.4).

Behandlingskontroll

Endast läkare med stor erfarenhet av antiarytmisk behandling bör använda Cordarone. Behandlingen

skall initieras under EKG-övervakning på sjukhus, där adekvata resurser finns för behandling av

livshotande arytmier. Uppföljning och kontroll av patienterna bör skötas av ovanstående läkarkategori

på sjukhusmottagning. Biverkningsmönstret kräver noggrann klinisk observation och speciella

undersökningar och åtgärder inkluderande lungröntgen och lungfunktionstester (se avsnitt 4.8).

Regelbunden uppföljning av leverfunktionstester (transaminaser) rekommenderas under behandlingen

(se avsnitt 4.8). Injektionsvätska bör användas endast när resurser för hjärtövervakning och

defibrillering finns.

4.3

Kontraindikationer

Sinusbradykardi och sinoatrialt hjärtblock.

Sick sinus syndrome, utom till patienter med pacemaker (risk för sinus-arrest).

AV-block, bi- eller trifascikulära retledningsrubbningar, utom till patienter med pacemaker (se

avsnitt 4.4).

Kombinerad läkemedelsterapi som kan inducera Torsades de Pointes

(se avsnitt 4.5).

Cirkulatorisk kollaps, grav arteriell hypotension.

Intravenös bolusinjektion är kontraindicerad vid hypotension, uttalad respiratorisk insufficiens,

kardiomyopati eller hjärtsvikt (kan förvärras).

Rubbad sköldkörtelfunktion.

Känd överkänslighet mot jod, amiodaron eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Amning (se avsnitt 4.6).

Dessa kontraindikationer gäller inte vid användning vid avancerad hjärt-lungräddning vid

ventrikelflimmer som inte svarar på defibrillering.

4.4

Varningar och försiktighet

Varningar

Specifikt för intravenös injektion (se även avsnitt 4.3)

Intravenös injektion rekommenderas generellt inte på grund av hemodynamiska risker (svår

hypotension, cirkulatorisk kollaps), intravenös infusion är att föredra närhelst det är möjligt.

Intravenös injektion ska endast ges i nödsituationer när alternativ behandling har misslyckats och bara

på intensivvårdsavdelning med kontinuerlig övervaknig (EKG, blodtryck). Dosering är 5 mg/kg

kroppsvikt. Amiodaron bör injiceras under minst 3 minuter och intravenös injektion bör inte upprepas

förrän 15 minuter efter den första injektionen. Vid avancerad hjärt-lungräddning vid ventrikelflimmer

som inte svarar på defibrillering kan dock snabbare injicering vara nödvändig.

Blanda inte andra läkemedel i samma spruta. Injicera inte andra läkemedel i samma injektionskanal.

När behandling ska fortsätta, övergå till intravenös infusion (se avsnitt 4.2).

På grund av otillräcklig dokumentation rekommenderas inte användning av outspädd injektionsvätska.

Kardiella

Vid svåra retledningsrubbningar hos patienter med pacemaker kan intravenöst amiodaron användas

under telemetriövervakning vid speciellt anpassade enheter.

Höga doser kan ge bradykardi och överledningsstörningar med uppträdande av idioventrikulär rytm,

speciellt hos äldre patienter eller under digitalisterapi.

Hjärtinsufficiens kan förvärras av Cordarone speciellt efter intravenös tillförsel.

Elektrolytrubbningar, speciellt hypokalemi, kan särskilt vid samtidig behandling med digitalis

och/eller andra antiarytmika disponera till arytmiaggravation med Cordarone (proarytmisk effekt).

Uppträdande av ny eller förvärrande av existerande arytmi, som kan leda till död, har rapporterats.

Det är viktigt, men svårt, att skilja mellan bristande effekt av läkemedlet och proarytmisk effekt samt

om det har samband med en försämring av hjärtfunktionen eller inte.

Proarytmiska effekter kan inträffa vid behandling med amiodaron och då vanligen i samband med QT-

förlängande faktorer såsom läkemedelsinteraktioner och/eller elektrolytrubbningar (se avsnitt 4.5 och

4.8).

Allvarlig bradykardi och hjärtblock:

Livshotande fall av bradykardi och hjärtblock har setts vid användning av regimer som innehåller

sofosbuvir i kombination med amiodaron. Bradykardi har i allmänhet inträffat inom några timmar till

några dagar men fall har också observerats efter längre tid, upp till två veckor efter påbörjad HCV-

behandling.

Amiodaron får bara ges till patienter som får regimer som innehåller sofosbuvir när andra alternativa

antiarytmibehandlingar inte tolereras eller är kontraindicerade.

Om samtidig användning av amiodaron anses nödvändig rekommenderas en hjärtövervakning av

patienten på sjukhus under de första 48 timmarna av samtidig administrering. Därefter ska

övervakningen av hjärtfrekvensen ske dagligen på en öppenvårdsmottagning eller av patienterna

själva, åtminstone under de första två veckorna av behandlingen.

Till följd av den långa halveringstiden för amiodaron ska hjärtövervakning enligt ovanstående

beskrivning även ske för patienter som avbrutit sin behandling med amiodaron under de senaste

månaderna och som ska påbörja regimer som innehåller sofosbuvir.

Alla patienter som använder amiodaron i kombination med sofosbuvir ska varnas för symtomen på

bradykardi och hjärtblock och ska uppmanas att genast uppsöka läkare om de får sådana symtom.

Primär transplantatdysfunktion efter hjärttransplantation:

I retrospektiva studier har användning av amiodaron före hjärttransplantation associerats med ökad

risk för primär transplantatdysfunktion.

Primär transplantatdysfunktion är en livshotande komplikation till hjärttransplantation. Tillståndet

kännetecknas av vänsterkammar-, högerkammar- eller biventrikulär dysfunktion inom de första 24

timmarna efter transplantationen och där det inte finns någon identifierbar sekundär orsak (se avsnitt

4.8). Svår primär transplantatdysfunktion kan vara irreversibel. För patienter som står på väntelista för

hjärttransplantation bör man överväga att använda ett annat antiarytmiskt läkemedel så tidigt som

möjligt före transplantationen.

Pulmonella

Uppkomst av dyspné eller torrhosta kan vara relaterat till lungtoxicitet såsom interstitiell pneumonit.

Mycket sällsynta fall av interstitiell pneumonit har rapporterats med intravenöst amiodaron. När

diagnosen misstänks, bör lungröntgen utföras. Amiodaronbehandling bör utvärderas, eftersom

interstitiell pneumonit vanligtvis är reversibel efter tidig utsättning av amiodaron, och

kortikosteroidbehandling bör övervägas (se avsnitt 4.8).

Några få fall av svåra respiratoriska komplikationer, ibland fatala, har observerats oftast under

perioden omedelbart efter kirurgiska ingrepp (akut adult andningsstörningssyndrom/ARDS); en

möjlig förklaring är interaktion med en hög syrekoncentration (se avsnitt 4.5 och 4.8).

Hepatiska (se avsnitt 4.8)

Noggrann kontroll av leverfunktionen (transaminaser) rekommenderas så snart behandling med

amiodaron startar samt regelbundet under behandlingen. Akut leverpåverkan (inklusive svår

hepatocellulär insufficiens eller leversvikt, ibland med dödlig utgång) och kroniska leveråkommor kan

förekomma efter administrering av peroral och i.v. amiodaron och inom de första 24 timmarna efter

administrering av i.v. amiodaron. Amiodarondosen bör däför reduceras eller behandlingen avslutas

om transaminaserna överstiger tre gånger det normala värdet.

Klinska symtom och biologiska tecken på kroniska leveråkommor efter administrering av peroral

amiodaron kan vara mindre påtagliga (leverförstoring, transaminasökning upp till 5 gånger det

normala värdet) och återgår vanligen till det normala efter att behandlingen avbrutits, men fall med

dödlig utgång har dock rapporterats.

Allvarliga bullösa reaktioner

Livshotande eller t.o.m. dödliga hudreaktioner såsom Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal

nekrolys (se avsnitt 4.8). Om symtom eller tecken på Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk

epidermal nekrolys uppstår (t.ex. progressiva hudutslag ofta med blåsor eller slemhinneskador) skall

behandlingen med amiodaron omedelbart avbrytas.

Ögon (se avsnitt 4.8)

Om synen blir suddig eller försämras bör oftalmologisk undersökning inkluderande fundoskopi

utföras snarast.

Uppträdande av optikusneuropati och/eller optikusneurit kräver utsättande av amiodaron eftersom

tillstånden kan leda till blindhet.

Graviditet (se avsnitt 4.6)

Cordarone skall endast i exceptionella fall användas under graviditet.

Interaktioner med andra läkemedel

Kombination med följande läkemedel rekommenderas inte: beta-blockerare, kalciumflödeshämmare

som sänker hjärtfrekvensen (verapamil, diltiazem), motilitetsstimulerande laxativa som kan orsaka

hypokalemi, fluorokinoloner samt CYP3A4-hämmare. Ett flertal kliniskt relevanta interaktioner

förutses (se avsnitt 4.5).

Försiktighet

Intravenöst amiodaron skall bara användas på speciellt anpassade enheter under kontinuerlig

övervakning (EKG, blodtryck).

För att undvika reaktioner på injektionsstället bör intravenöst amiodaron administreras med central

venkateter när det är möjligt (se avsnitt 4.8).

Försiktighet bör iakttas vid hypotension, uttalad respiratorisk insufficiens, okompenserad

kardiomyopati eller svår hjärtsvikt.

Bensylalkohol

Detta läkemedel innehåller 60 mg bensylalkohol i varje 3 ml ampull vilket motsvarar 20 mg/ml.

Bensylalkohol kan ge allergiska reaktioner.

Intravenös administrering av bensylalkohol har associerats med allvarliga biverkningar och dödsfall

hos nyfödda (”gasping syndrome”). Minsta mängd bensylalkohol där toxicitet kan inträffa är inte

känt, med en ökad risk hos yngre barn på grund av ackumulering.

Stora volymer av bensylalkohol ska användas med försiktighet och bara om absolut nödvändigt,

speciellt hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion och under graviditet och amning, på grund

av risk för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).

För effekter under graviditet och amning se avsnitt 4.6.

Anestesi (se avsnitt 4.5)

Före operation bör narkosläkaren informeras om att patienten tar amiodaron.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Farmakodynamiska interaktioner

Amiodaron har en extremt lång halveringstid (ca 50 dagar), vilket innebär att interaktioner kan

inträffa lång tid efter utsättning av preparatet.

Läkemedel som inducerar torsade de pointes eller förlänger QT-intervallet

Läkemedel som inducerar torsade de pointes

Kombinerad terapi med läkemedel som kan inducera torsades de pointes utgör en kontraindikation (se

avsnitt 4.3):

antiarytmika (t ex kinidin, klass 1A (t ex prokainamid), sotalol, bepridil).

icke antiarytmika (t ex vinkamin, erytromycin i.v., pentamidin vid parenteral administrering,

terfenadin, cisaprid, vissa neuroleptika, tricykliska antidepressiva, litium, moxifloxacin, metadon,

meflokin).

Läkemedel som förlänger QT-intervallet

Samtidig administrering av amiodaron och läkemedel som är kända för att förlänga QT-intervallet

måste baseras på en noggrann värdering av potentiell risk och nytta för varje patient eftersom risken

för torsade de pointes kan öka (se avsnitt 4.4) och patienterna ska monitoreras för QT-förlängning.

Fluorokinoloner ska undvikas hos patienter som får amiodaron.

Läkemedel som sänker hjärtfrekvensen eller orsakar automaticitets- eller överledningsproblem

Kombinerad terapi med dessa läkemedel rekommenderas ej:

Betablockerare och kalciumflödeshämmare som sänker hjärtfrekvensen (verapamil, diltiazem)

eftersom störningar av automaticitet (svår bradykardi) och överledningsrubbningar kan inträffa.

Medel som kan inducera hypokalemi

Kombinerad terapi med följande läkemedel rekommenderas ej:

motilitetsstimulerande laxativa då de kan orsaka hypokalemi och därför öka risken för torsade

de pointes; annan typ av laxantium bör användas.

Försiktighet bör iakttagas vid användning av följande läkemedel i kombination med Cordarone:

Diuretika som inducerar hypokalemi eller andra elektrolytrubbningar såsom hypomagnesi,

antingen ensamma eller i kombination

Systemiska kortikosteroider (gluko-, mineral-), tetrakosaktid

Amfotericin B (i.v.).

Det är nödvändigt att förebygga uppträdande av hypokalemi eller andra elektrolytrubbningar såsom

hypomagnesi (och att korrigera hypokalemi och hypomagnesi vid behov). QT-intervallet skall följas

och vid Torsades de Pointes-förekomst skall antiarytmika ej ges (pacemaker vid behov, i.v.

magnesium kan användas).

Generell anestesi (se avsnitt 4.4 och 4.8)

Potentiellt svåra komplikationer har rapporterats hos patienter i samband med narkos: bradykardi som

ej svarar på atropin, hypotension, överledningsstörningar, minskad hjärtminutvolym.

Några få fall av svåra respiratoriska komplikationer (acute respiratory distress syndrome/ARDS),

ibland fatala, har observerats oftast under perioden omedelbart efter kirurgiska ingrepp. Ett samband

med tillförsel av höga syrekoncentrationer i inandningsluften kan föreligga i dessa fall.

Farmakokinetiska interaktioner

Andra produkters effekt på Cordarone

Amiodaron metaboliseras av cytokrom P450 isoenzymerna CYP3A4 och CYP2C8 och interaktioner

kan inträffa med hämmare av dessa enzymer, speciellt med potenta hämmare av CYP3A4 såsom HIV-

proteashämmare (särskilt ritonavir), ketokonazol, itrakonazol, vorikonazol, posakonazol, telitromycin,

klaritromycin, nefazodon eller grapefruktjuice. Kombinationen med CYP3A4 och CYP2C8 hämmare

kan leda till hämning av amiodarons metabolism, med ökad plasmakoncentration av amiodaron som

följd samt ökad risk för allvarliga biverkningar (t ex hjärtarytmier). Kombinationen bör undvikas. Om

kombination är nödvändig bör patienten övervakas noggrant.

Cordarones effekt på andra läkemedel

Amiodaron och/eller dess metabolit, desetylamiodaron, hämmar CYP3A4, CYP2C9, CYP2D6 och P-

glykoprotein. Plasmakoncentrationerna av läkemedel som metaboliseras av dessa enzym kan öka

markant under amiodaronbehandlingen, vilket kan leda till en möjlig ökning av deras toxicitet. Nedan

följer några exempel på läkemedel som kan påverkas.

På grund av amiodarons långa halveringstid, kan interaktioner observeras i flera månader efter

utsättande av amiodaron.

CYP3A4 substrat

Amiodarons potens som CYP3A4-hämmare är inte klarlagd

in vivo

men det kan inte uteslutas att

substansen är en potent hämmare. Interaktionseffekten förväntas inträda gradvis under en period om

6-12 månader. CYP3A4 är ett viktigt läkemedelsmetaboliserande enzym och deltar i metabolismen av

en lång rad läkemedel. Det rekommenderas att kontrollera om sambehandlade läkemedel

metaboliseras av CYP3A4 och följa rekommendationerna i respektive läkemedels SPC för moderata

till potenta CYP3A4- hämmare.

Samtidig behandling med

triazolam, mjöldrygealkaloider, eletriptan och nisoldipin

rekommenderas

HMG-CoA-reduktashämmare (statiner):

Risken för muskulär toxicitet (t.ex. rabdomyolys) är ökad vid samtidig administrering av amiodaron

och statiner som metaboliseras via CYP3A4, som simvastatin, atorvastatin och lovastatin. Det

rekommenderas att man använder statiner som inte metaboliseras via CYP3A4 vid

amiodaronbehandling.

Ciklosporin:

Kombination med amiodaron kan öka plasmanivåerna av ciklosporin till följd av ett minskat clearance

av detta läkemedel. Ciklosporindosen bör justeras.

Fentanyl:

Kombination med amiodaron kan öka den farmakologiska effekten av fentanyl och öka risken för

toxicitet av fentanyl.

CYP2D6 eller CYP2C9

Den fulla potensen

in vivo

är inte klarlagd men det kan inte uteslutas att amiodaron är en moderat till

potent hämmare. Det rekommenderas att kontrollera om sambehandlade läkemedel metaboliseras av

CYP2D6 eller CYP2C9 och följa rekommendationerna i respektive läkemedels SPC för moderata till

potenta CYP2D6- respektive CYP2C9- hämmare.

CYP2C9 substrat

Amiodaron ökar koncentrationen av CYP2C9-substrat såsom warfarin eller fenytoin genom hämning

av CYP2C9.

Warfarin

Kombinationen av warfarin och amiodaron kan potentiera effekten av det orala antikoagulantiat och

ökar på så sätt blödningsrisken. Det är nödvändigt att mera frekvent följa protombinnivån och justera

den orala dosen av antikoagulantia de 6-12 första månaderna efter insättning och efter avbrytande av

behandling med amiodaron. Monitorering rekommenderas också under amiodaronbehandling.

Kombination med warfarin bör om möjligt undvikas.

Fenytoin

Kombinationen av fenytoin och amiodaron kan därför leda till överdosering av fenytoin, vilket

resulterar i neurologiska symtom. Klinisk uppföljning bör utföras under en period om 6-12 månader

efter in- och utsättning av amiodaron och fenytoindosen reduceras om tecken på överdosering

uppträder; bestäm vid behov plasmanivåerna för fenytoin.

CYP2D6 substrat

Flekainid

Amiodaron hämmar metabolismen av flekainid via cytokrom P450 2D6 vilket kan leda till ökade

plasmakoncentrationer av flekainid. På grund av amiodarons långa halveringstid kan effekten på

flekainid öka gradvis under de första månaderna efter insättning av Cordarone, och interaktionen kan

uppstå under lång tid efter utsättning av Cordarone. Kombinationen bör undvikas. Om detta inte är

möjligt, bör flekainiddosen reduceras, plasmakoncentrationerna monitoreras och patienten övervakas

noga med avseende på oönskade effekter.

P-glykoprotein substrat

Digoxin (Digitalis)

Störningar av automaticitet (uttalad bradykardi) och atrioventrikulär överledning (synergistisk verkan)

kan inträffa. Amiodaron ger dessutom ökade plasmakoncentrationer av digoxin genom hämning av P-

glykoprotein (Pgp). EKG och digoxinplasmanivåer bör kontrolleras regelbundet under de första 6-12

månaderna efter in- eller utsättning av amiodaron under pågående digoxinbehandling och patienterna

bör observeras för kliniska symtom på digitalistoxicitet. Dosjustering av digoxin kan bli nödvändig.

Dabigatran

Försiktighet bör iakttas när amiodaron administreras samtidigt med dabigatran på grund av

blödningsrisken. Det kan bli nödvändigt att justera doseringen av dabigatran enligt dess

produktresumé.

Andra läkemedelsinteraktioner med amiodaron (se avsnitt 4.4)

Samtidig administrering av amiodaron och en behandling som innehåller sofosbuvir kan leda till

allvarlig symtomatisk bradykardi.

Om samtidig användning inte kan undvikas, rekommenderas hjärtövervakning (se avsnitt 4.4).

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Amiodaron kan påverka fostrets tyreoideafunktion samt eventuellt ge kardiell påverkan.

Embryotoxisk effekt med bl a retardation av tillväxten har noterats hos råtta och vissa möss.

Cordarone skall därför användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt.

Amning

Amiodaron passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger

även med terapeutiska doser. Cordarone är därför kontraindicerat under amning.

Stora volymer av bensylalkohol ska användas med försiktighet och bara om absolut nödvändigt, under

graviditet och amning, på grund av risk för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Ej relevant.

4.8

Biverkningar

Följande biverkningar är klassificerade efter organklass och frekvens enligt följande: mycket vanliga

(≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000),

mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Amiodaron deponeras i många vävnader och kan ge upphov till allvarliga biverkningar inom skilda

organsystem. Många av dessa har dock begränsad klinisk betydelse. De allvarligaste biverkningarna

utgörs av lungtoxicitet, arytmiaggravation, hudreaktioner och leverpåverkan. Utsättande av

behandlingen måste i dessa fall övervägas. Biverkningarna är inte alltid reversibla vid dosreduktion

och/eller utsättande av Cordarone. På grund av amiodarons långsamma elimination kan

biverkningarna kvarstå viss tid efter preparatets utsättande.

Nedanstående biverkningar förekommer vid korttidsanvändning av Cordarone:

Blodet och

lymfsystemet

Ingen känd frekvens:

Neutropeni, agranulocytos.

Immunsystemet

Mycket sällsynta:

Anafylaktisk chock.

Ingen känd frekvens:

Angioödem (Quinckes ödem). Anafylaktisk reaktion.

Endokrina

systemet

Ingen känd frekvens:

Hypertyreoidism.

Mycket sällsynta:

Inadekvat ADH-sekretion (SIADH, syndrome of

inappropriate antidiuretic hormone secretion).

Psykiska

störningar

Ingen känd frekvens:

Delirium (inklusive förvirring), hallucination.

Centrala och

perifera

nervsystemet

Mycket sällsynta:

Förhöjt benignt intrakraniellt tryck (pseudo-tumor cerebri),

huvudvärk.

Ögon

Ingen känd frekvens:

Optikusneuropati/neurit som kan leda till blindhet (se

avsnitt 4.4).

Hjärtat

Vanliga:

Bradykardi (vanligen måttlig).

Mycket sällsynta:

Uttalad bradykardi, sinusarrest som kräver att behandlingen

avbryts, speciellt hos patienter med sinusnoddysfunktion och/eller hos äldre

patienter. Uppträdande av ny eller förvärrande av existerande arytmi, som

ibland kan leda till hjärtstillestånd (se avsnitt 4.4 och 4.5).

Ingen känd frekvens:

torsade de pointes (se avsnitt 4.4 och 4.5)

Blodkärl

Vanliga:

Hypotension (vanligen måttlig och övergående). Fall av svår

hypotension eller kollaps har rapporterats efter överdosering eller för snabb

injektion.

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Mycket sällsynta:

Interstitiell pneumonit eller fibros, ibland fatala (se avsnitt

4.4), svåra respiratoriska komplikationer (ARDS), ibland fatala (se avsnitt 4.4

och 4.5), bronkospasm och/eller apné hos patienter med svår respirationssvikt,

speciellt hos astmapatienter.

Magtarmkanalen

Mycket sällsynta:

Illamående.

Ingen känd frekvens:

Pankreatit (akut).

Lever och

gallvägar

Mycket sällsynta:

Isolerad förhöjning av serumtransaminaser som vanligen är

måttlig (1,5 till 3 gånger det normala) i början av behandlingen. Värdena kan

normaliseras vid dosreduktion eller till och med spontant. Akut leverpåverkan

med förhöjda serumtransaminaser och/eller ikterus, några fall med dödlig

utgång (se avsnitt 4.4).

Hud och subkutan

vävnad

Vanliga:

Eksem.

Ingen känd frekvens:

Urtikaria, allvarliga hudreaktioner som toxisk epidermal

nekrolys, Stevens-Johnsons syndrom, bullös dermatit, läkemedelsreaktion med

eosinofili och systemiska symtom (DRESS).

Muskulosketala

systemet och

bindväv

Ingen känd frekvens:

Ryggsmärta.

Reproduktions-

organ och

bröstkörtel

Ingen känd frekvens:

Minskad libido.

Allmänna symtom

och/eller symtom

administrerings-

stället

Vanliga

: Reaktioner på injektionsstället som smärta, erytem, ödem, nekros,

extravasation, infiltration, inflammation, induration, tromboflebit, flebit,

cellulit, infektion, pigmentförändringar.

Mycket sällsynta:

Flush/värmekänsla, svettning.

Skador och

förgiftningar och

behandlings-

komplikationer

Ingen känd frekvens

: Primär transplantatdysfunktion efter hjärttransplantation

(se avsnitt 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Begränsad information finns tillgänglig avseende akut överdosering med amiodaron. Enstaka fall har

förekommit av sinusbradykardi, hjärtblock, ventrikulär takykardi, torsades de pointes,

cirkulationssvikt och leverpåverkan. Beroende på farmakokinetiken för amiodaron, bör patienten

följas upp tillräckligt länge, särskilt avseende hjärtstatus.

Toxicitet

2,6 och 6 g till vuxna gav lindrig-måttlig intoxikation.

Symtom

Yrsel, huvudvärk. AV-block, bradykardi, arytmier, hjärtsvikt. Blodtrycksfall. Illamående, kräkningar

(se även ovan avsnitt 4.8).

Behandling

Om befogat ventrikeltömning, kol i upprepade doser. Vid bradykardi och AV-block atropin, ev.

isoprenalin eller pacemaker. Vid cirkulationssvikt lämpligt monitorera hemodynamiken och med

ledning härav ge vätska i.v., dobutamin och ev. noradrenalin. Vid ventrikulära arytmier ev.

magnesiumsulfatinfusion. Vid cirkulationsstillestånd kan återupplivningsåtgärder under flera timmar

vara befogat. Symtomatisk behandling. Varken amiodaron eller dess metaboliter kan avlägsnas genom

dialys.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Retbarhetsnedsättande medel

ATC-kod: C01BD01

Antiarytmiska egenskaper

Förlängning av hjärtfiberns aktionspotentials fas 3 genom hämning av kaliumkanalen.

Förlängningen är ej relaterad till hjärtats frekvens (Klass III enligt Vaughan William´s

klassifikation).

Reducerad sinus-automaticitet ledande till bradykardi, som ej svarar på atropin.

Icke-kompetitiv alfa- och beta-adrenergisk blockad.

Förlångsammad sinoaurikulär, förmaks- och nodal retledning, som är mer uttalad vid snabb rytm.

Ingen förändring av intraventrikulär retledning.

Ökning av den refraktära perioden och minskning av den myokardiella retbarheten på förmaks-,

nodal och kammarnivå.

Förlängd refraktärperiod i accessoriska atrioventrikulära banor med förlångsammad överledning.

Antiischemiska egenskaper

Måttlig sänkning av perifert motstånd och minskning av hjärtfrekvensen ledande till minskat

syrebehov.

Icke-kompetitiva alfa- och beta-adrenerga antagonistiska egenskaper.

En direkt dilaterande effekt på koronarkärlen.

Övrigt

Minskad hjärtkontraktilitet huvudsakligen vid intravenös injektion

men bibehållen minutvolym.

Säkerhet och effekt av intravenöst amiodaron har utvärderats i två randomiserade, dubbelblinda

kliniska studier hos patienter med hjärtstillestånd utanför sjukhus på grund av ventrikelflimmer som

inte svarat på epinefrin.

I ARREST-studien jämfördes amiodaron (300 mg i singel dos utspädd i 20 ml 5% dextros, 246

patienter) med placebo (258 patienter). Överlevnadsfrekvensen var vid ankomst till sjukhus 44% för

amiodaron och 34% för placebo (p=0,03).

I ALIVE-studien jämfördes amiodaron (5 mg/kg utspätt i 30 ml 5% dextros, 180 patienter) med

lidokain (1,5 mg/kg, 167 patienter). Överlevnadsfrekvensen var vid ankomst till sjukhus 23% för

amiodaron och 12 % för lidokain (p=0,009).

Pediatrisk population

Inga kontrollerade pediatriska studier har utförts.

I publicerade studier utvärderades säkerheten av amiodaron hos 1118 pediatriska patienter med olika

slags arytmier. Följande doser användes i pediatriska kliniska studier.

Oralt

Laddningsdos: 10 till 20 mg/kg/dag i 7 till 10 dagar (eller 500 mg/m

/dag om utryckt per

kvadratmeter)

Underhållsdos: minsta effektiva dos bör användas, enligt individuellt svar kan det variera mellan

5 till 10 mg/kg/dag (eller 250 mg/m

/dag om utryckt per kvadratmeter)

Intravenöst

Laddningsdos: 5 mg/kg kroppsvikt i 20 minuter till 2 timmar

Underhållsdos: 10 till 15 mg/kg/dag från några timmar till flera dagar

Om nödvändigt kan oral behandling initieras samtidigt som vanlig laddningsdos.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Intravenös tillförsel

Vid intravenös tillförsel ses snabbare effekt än vid peroral, ibland inom 1 timme och för de flesta

patienter inom 1 dygn. Efter injektion sjunker blodkoncentrationen av amiodaron snabbt allteftersom

vävnadsmättnad uppnås; effektiviteten når sitt maximum 15 minuter efter injektion och faller sedan

under de påföljande 4 timmarna. Om upprepad injektion ej ges elimineras preparatet successivt.

Peroral tillförsel

Amiodaron tas upp långsamt i kroppen och har en hög vävnadsaffinitet, särskilt i fettvävnad. Oral

biotillgänglighet varierar mellan 30 och 80% (medelvärde ca 50%). Vid engångstillförsel uppnås

maximal plasmakoncentration efter 3 till 7 timmar. Proteinbindningen är hög (ca 96%) och den

skenbara distributionsvolymen är mycket hög. Eliminationen är varierande och långsam med en

rapporterad halveringstid från 20 till 100 dagar efter långtidsbehandling och steady-state för

plasmakoncentrationen uppnås efter en till flera månader. Amiodaron metaboliseras av cytokrom

P450 isoenzymerna CYP3A4 och CYP2C8 i levern och elimineras via gallan. Utsöndringen i urinen

är minimal. Eliminationen av amiodaron tycks vara snabbare hos barn än hos vuxna.

Huvudmetaboliten är desetylamiodaron, som under långtidsbehandling når plasmanivåer som är lika

stora som modersubstansens. Den farmakologiska aktiviteten av denna metabolit har inte klarlagts.

Både amiodaron och desetylamiodaron har varit mätbara i plasma minst 3 månader efter avslutad

långtidsbehandling. Amiodaron och desetylamiodaron uppvisar potential

in vitro

att hämma CYP1A1,

CYP1A2, CYP2C9, CYP2C19, CYP2D6, CYP3A4, CYP2A6, CYP2B6 samt CYP2C8. Amiodaron

och desetylamiodaron har också potential att hämma vissa transportörer såsom P-glykoprotein och

organisk katjon-transportör (OCT2).

In vivo

-data beskriver amiodaroninteraktioner på CYP3A4,

CYP2C9, CYP2D6 och P-gp-substrat. Plasmakoncentrationen av amiodaron är inte förhöjd hos

patienter med nedsatt njurfunktion, vilket tillåter administrering av vanliga doser till dessa patienter.

Farmakokinetiken vid leverinsufficiens är inte klarlagd.

Efter avbrytande av behandlingen fortsätter eliminationen under flera månader. En kvardröjande

effekt, som kan vara från 10 dagar och upp till en månad, bör beaktas.

Pediatrisk population

Inga kontrollerade pediatriska studier har utförts. I de begränsade tillgängliga publicerade data hos

pediatrisk population sågs inga skillnader jämfört med vuxna.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I en tvåårig karcinogenicitetsstudie på råtta orsakade amiodaron en ökning av follikulära tumörer

(adenom och/eller karcinom) i sköldkörtlen hos båda könen vid kliniskt relevanta

plasmakoncerntrationer. Eftersom fynden angående mutagenicitet var negativa, torde mekanismen för

induktion av denna typ av tumör vara epigen snarare än genotoxisk. Hos möss uppkom inte karcinom,

men en dosberoende follikulär sköldkörtelhyperplasi observerades. Dessa effekter på sköldkörteln hos

råttor och möss beror mest sannolikt på verkningarna av amiodaron på syntes och/eller frisättning av

sköldkörtelhormoner. Relevansen av dessa fynd hos människa är låg.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Bensylalkohol, Polysorbat 80, vatten för injektionsvätskor.

6.2

Inkompatibiliteter

Beroende på farmaceutiska karakteristika bör koncentrationer under 600 mg/l ej användas. Endast 5%

glukos skall användas. Blanda ej med andra läkemedel i infusionslösningen.

Vid intravenös injektion skall Cordarone ej blandas med andra läkemedel i samma spruta. När

behandlingen skall fortsätta, övergå till intravenös infusion.

Vid använding av medicinsk utrustning eller hjälpmedel som innehåller plastmaterial såsom DEHP

(di-2-etylhexylftalat) i närvaro av amiodaron, kan DEHP läcka ut. För att minska patientexponering

för DEHP rekommenderas användning av infusionsset som inte innehåller DEHP vid administrering

av amiodaron infusionslösning.

6.3

Hållbarhet

2 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25

C. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Ampuller 10x3 ml, 6x3 ml. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Se avsnitt 6.2.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Sanofi AB, Box 30052, 104 25 Stockholm

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

10572

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

1987-05-08/2014-06-01

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-05-31

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen