Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg Resoriblett, sublingual

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

06-07-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

06-07-2021

Aktiva substanser:
buprenorfinhydroklorid; naloxonhydrokloriddihydrat
Tillgänglig från:
G.L. Pharma GmbH,
ATC-kod:
N07BC51
INN (International namn):
buprenorphine; naloxone hydrochloride dihydrate
Dos:
2 mg/0,5 mg
Läkemedelsform:
Resoriblett, sublingual
Sammansättning:
buprenorfinhydroklorid 2,16 mg Aktiv substans; naloxonhydrokloriddihydrat 0,61 mg Aktiv substans; laktosmonohydrat Hjälpämne; mannitol Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 7 tabletter; Blister, 28 tabletter; Blister, 49 tabletter; Blister, 56 tabletter; Blister, 7 x 1 tabletter (endos); Blister, 28 x 1 tabletter (endos); Blister, 49 x 1 tabletter (endos); Blister, 56 x 1 tabletter (endos)
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
56076
Tillstånd datum:
2018-07-26

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till patienten

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg resoriblett, sublingual

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 4 mg/1 mg resoriblett, sublingual

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 8 mg/2 mg resoriblett, sublingual

buprenorfin/naloxon

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller information

som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de

uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma

Hur du tar Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma

Eventuella biverkningar

Hur Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma är och vad det används för

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma används för att behandla drogmissbrukare, beroende av opiatdroger

(narkotika) som heroin eller morfin, som har gett sitt medgivande till att behandlas för sitt missbruk.

Behandling med Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma är avsedd för vuxna och ungdomar över 15 år som

även får medicinskt, socialt och psykologiskt stöd.

Buprenorfin och naloxon som finns i Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma kan också vara godkända för att

behandla andra sjukdomar som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apotek eller annan

hälsovårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Buprenorphine/Naloxone G.L.

Ta inte Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma

om du är allergisk (överkänslig) mot buprenorfin, naloxon eller något annat innehållsämne i detta

läkemedel (anges i avsnitt 6).

om du har

allvarliga andningsproblem

om du har

allvarliga leverproblem

om du är påverkad av alkohol eller lider av skakningar, svettningar, ångest, förvirring eller

hallucineringar orsakade av alkohol.

om du tar naltrexon eller nalmefen för behandling av alkohol- eller opioidberoende.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare innan du tar Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma om du har:

astma eller andra andningsbesvär

en leversjukdom, t.ex. hepatit

lågt blodtryck

en nyligen inträffad huvudskada eller hjärnsjukdom

besvär i urinvägarna (framförallt kopplat till förstorad prostata hos män)

en njursjukdom

sköldkörtelbesvär

adrenokortikala besvär (t.ex. Addisons sjukdom)

depression eller andra tillstånd som behandlas med antidepressiva läkemedel.

Om dessa läkemedel används tillsammans med Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma” kan detta leda

till serotonergt syndrom, ett tillstånd som kan vara livshotande (se ”Andra läkemedel och

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma”).

Viktiga saker att tänka på:

Extra uppföljning

Din läkare kan följa upp dig noggrannare om du är under 18 år eller över 65 år. Personer under 15 år får

inte ta detta läkemedel.

Felanvändning och missbruk

Detta läkemedel kan vara begärligt för personer som missbrukar receptbelagda mediciner, och bör

förvaras på ett säkert ställe för att skydda det mot stöld.

Ge aldrig läkemedlet till någon annan

, det kan

leda till död eller skada.

Andningsproblem

Några personer har dött av andningsdepression (allvarliga svårigheter att andas) på grund av

felanvändning av detta läkemedel eller att de tagit det tillsammans med andra medel som påverkar

centrala nervsystemet som t.ex. alkohol, benzodiazepiner (lugnande medel) eller andra opioider.

Detta läkemedel kan orsaka svår, eventuellt dödlig andningsförlamning (försvårad andning) hos barn och

hos personer som inte har ett beroende och som tar läkemedlet avsiktligt eller oavsiktligt.

Sömnrelaterade andningsproblem

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma kan orsaka sömnrelaterade andningsproblem såsom sömnapné

(andningspauser under sömn) och sömnrelaterad hypoxi (låg syrehalt i blodet). Symtomen kan vara

andningspauser under sömn, uppvaknande på natten på grund av andnöd, svårigheter att fortsätta sova

eller överdriven trötthet under dagen. Kontakta läkare om du eller någon annan person observerar dessa

symtom. Läkaren kan överväga att minska din dos.

Beroende

Detta läkemedel kan vara beroendeframkallande.

Abstinenssymtom

Detta läkemedel kan ge abstinensbesvär om du tar det tidigare än 6 timmar efter att du använt en

kortverkande opioid (t.ex. morfin eller heroin) eller tidigare än 24 timmar efter att du använt en

långverkande opioid som metadon.

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma kan också förorsaka abstinenssymtom om du slutar att ta dem

plötsligt.

Leverskada

Leverskador har rapporterats i samband med användning av Buprenorphine/Naloxone G.L., särskilt om

läkemedlet används felaktigt. Dessa leverskador kan också bero på virusinfektioner (kronisk hepatit C),

alkoholmissbruk, anorexi eller användning av andra läkemedel som kan skada levern (anges i avsnitt 4).

Läkare kan utföra regelbundna blodprover för att övervaka tillståndet för din lever. Berätta för

läkaren om du har problem med levern innan du inleder en behandling

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma

Blodtryck

Detta läkemedel kan få ditt blodtryck att sjunka hastigt, vilket gör att du kan känna dig yr om du reser dig

hastigt från sittande eller liggande läge.

Diagnos av orelaterade medicinska tillstånd

Detta läkemedel kan dölja smärta som är tecken på vissa sjukdomar. Kom ihåg att meddela läkaren att du

använder detta läkemedel.

Andra läkemedel och Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma

Tala om för läkare om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel.

Vissa läkemedel kan förstärka biverkningarna hos Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma och kan i vissa fall

orsaka mycket allvarliga reaktioner. Ta inga andra läkemedel medan du tar Buprenorphine/Naloxone G.L.

Pharma utan att först tala med läkare, särskilt:

Samtidig användning av Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma och lugnande läkemedel som

bensodiazepiner eller liknande läkemedel ökar risken för sömnighet, andningssvårigheter

(andningsdepression), koma och kan vara livshotande. På grund av detta ska samtidig användning endast

beaktas när andra behandlingsalternativ inte är möjliga. Om läkaren förskriver Buprenorphine/Naloxone

G.L. Pharma tillsammans med lugnande läkemedel ska dosen och behandlingstiden begränsas av

läkaren.

Tala om för läkaren om du tar något lugnande läkemedel och följ noggrant läkarens dosrekommendation.

Det kan vara till hjälp att informera vänner eller släktingar om att vara uppmärksam på de tecken och

symptom som anges ovan. Kontakta din läkare om du upplever sådana symtom.

Andra läkemedel som kan göra att du känner dig sömnig

som används för att behandla

sjukdomar som ångest, sömnlöshet, kramper/anfall eller smärta. Dessa typer av läkemedel

reducerar din vakenhetsgrad, vilket kan göra att framförande av fordon och användning av

maskiner blir riskfyllt. De kan också orsaka depression av CNS, vilket är mycket allvarligt. Nedan finns

en lista med exempel på dessa typer av läkemedel:

- andra opioid innehållande mediciner, t.ex. metadon, vissa smärtstillande och hostdämpande medel

- antidepressiva medel (som används för att behandla depression), t.ex. isokarboxazid, fenelzin,

selegilin, tranylcypromin och valproat, kan förstärka effekterna av detta läkemedel.

- sedativa Hı-receptorantagonister (som används för att behandla allergiska reaktioner), t.ex.

difenhydramin och klorfenamin.

- barbiturater (som används för att framkalla sömn eller sedering), t.ex. fenobarbital och sekobarbital.

- lugnande medel (som används för att framkalla sömn eller sedering), t.ex. kloralhydrat.

klonidin (som används för att behandla högt blodtryck) kan förlänga effekterna av detta läkemedel

antiretrovirala medel (som används för att behandla HIV), t.ex. ritonavir, nelfinavir och indinavir, kan

förlänga effekterna av detta läkemedel.

vissa antimykotika (som används för att behandla svampinfektioner), t.ex. ketokonazol, itrakonazol, och

vissa antibiotika, kan förlänga effekterna av detta läkemedel.

vissa läkemedel kan minska effekten av Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma. De är bland annat

läkemedel för behandling av epilepsi (t.ex. karbamazepin och fenytoin), samt läkemedel för behandling

av tuberkulos (rifampicin).

naltrexon och nalmefen (läkemedel för behandling av beroende) kan motverka de terapeutiska effekterna

av Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma De ska inte tas tillsammans med behandling av

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma på grund av att du då kan uppleva ett plötsligt utbrott av

långvariga och intensiva abstinensbesvär.

antidepressiva läkemedel som moklobemid, tranylcypromin, citalopram, escitalopram, fluoxetin,

fluvoxamin, paroxetin, sertralin, duloxetin, venlafaxin, amitriptylin, doxepin eller trimipramin. Dessa

läkemedel kan påverka eller påverkas av Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma och du kan få symtom

som ofrivilliga rytmiska muskelryckningar, även i de muskler som styr ögonens rörelser, upprördhet,

hallucinationer, koma, kraftig svettning, darrningar, förstärkta reflexer, spända muskler och

kroppstemperatur över 38 °C. Kontakta läkaren om du får sådana symtom.

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma med mat, dryck och alkohol

Alkohol kan öka dåsigheten och öka risken för andningsdepression om den förtärs tillsammans med

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma

Ta inte Buprenorphine/Naloxone G.L.

tillsammans med

alkoholhaltiga drycker

. Svälj eller förtär inte mat eller dryck av något slag innan resoribletten har lösts upp

fullständigt.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare innan

du använder detta läkemedel.

Riskerna för gravida kvinnor att använda Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma är inte kända. Berätta för

läkaren om du är gravid eller avser att bli gravid. Läkaren kommer att bestämma om behandlingen ska

fortsätta med ett annat läkemedel.

Läkemedel som Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma kan om de tas under – särskilt framskriden –

graviditet orsaka abstinenssymtom och dessutom andningsproblem hos det nyfödda barnet. Dessa problem

kan uppstå flera dagar efter födseln.

Amma inte medan du tar detta läkemedel eftersom Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma passerar över i

bröstmjölk. Rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du tar något läkemedel.

Körförmåga och användning av maskiner

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma kan orsaka dåsighet. Det kan hända oftare under behandlingens första

veckor när dosen ändras, men det kan också hända om du dricker alkohol eller tar andra lugnande läkemedel

samtidigt som du tar Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma Kör inte bil, använd inte verktyg eller maskiner,

eller utför farliga aktiviteter innan du vet hur det här läkemedlet påverkar dig.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbete som

kräver skärpt vaksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden är användning av

läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa effekter och biverkningar

finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för vägledning. Diskutera med din läkare

eller apotekspersonal om du är osäker.

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma innehåller laktos och natrium

Om din läkare har berättat att du inte tål vissa sockerarter, bör du kontakta läkare innan du tar denna medicin.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per tablet, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

3.

Hur du tar Buprenorphine/Naloxone G.L.

Behandlingen ordineras och övervakas av läkare med erfarenhet av behandling av drogberoende.

Läkaren kommer att bestämma vilken dos som passar dig bäst. Under din behandling kan läkaren justera din

dos beroende på hur du reagerar.

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare eller

apotekspersonal om du är osäker.

Inledande behandling

Den rekommenderade startdosen för vuxna och ungdomar över 15 år är en till två Buprenorphine/Naloxone

G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg tabletter. Ytterligare en eller två resoribletter av Buprenorphine/Naloxone G.L.

Pharma 2 mg/0,5 mg kan administreras den första dagen, beroende på ditt behov.

Tydliga tecken på abstinens ska vara uppenbara innan du tar den första dosen med Buprenorphine/Naloxone

G.L. Pharma Läkarens bedömning av hur redo du är för behandling avgör när du ska få den första dosen med

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma

Inledande behandling med Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma under heroinberoende

Om du är beroende av heroin eller en kortverkande opioid, bör den första dosen av

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma tas när tecken på abstinens uppstår, men inte tidigare än 6 timmar

innan du senast använde opioider.

Inledande behandling med Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma under metadonberoende

Om du har tagit metadon eller en långverkande opioid ska metadondosen helst minskas till under 30

mg/dag innan behandling med Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma inleds. Den första dosen av

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma bör tas när tecken på abstinens uppstår, men inte tidigare än 24

timmar efter att du senast använde metadon.

Hur du tar Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma

Ta dosen en gång per dag genom att placera resoribletterna under tungan.

Håll resoribletten under tungan till dess att den

lösts upp fullständigt

. Detta kan ta 5-10 minuter.

Tugga eller svälj inte resoribletterna. Läkemedlet kommer då inte att fungera och det kan leda till

abstinenssymtom.

Förtär inte mat eller dryck innan resoribletterna har lösts upp fullständigt.

Dosjustering och underhållsbehandling:

Under de första dagarna efter behandlingen inletts kan läkaren öka dosen Buprenorphine/Naloxone G.L.

Pharma enligt dina behov. Tala med läkaren eller med apotekspersonalen om du känner att effekten av

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma är för stark eller för svag. Den högsta dagliga dosen är 24 mg.

Efter en period med framgångsrik behandling kan du komma överens med läkaren om att gradvis minska

dosen till en lägre underhållsdos.

Avslutning av behandlingen

Beroende på ditt tillstånd kan man fortsätta att minska dosen av Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma under

noggrann medicinsk övervakning, tills den eventuellt kan avslutas.

Ändra inte på behandlingen på något sätt eller avbryt den utan samtycke från läkaren som ger dig

behandlingen.

Om du har tagit för stor mängd av Buprenorphine/Naloxone G.L.

Om du eller någon annan tar en för stor mängd av detta läkemedel måste du omedelbart ta dig till en

akutmottagning eller sjukhus för behandling eftersom

överdosering

Buprenorphine/Naloxone G.L.

Pharma kan orsaka allvarliga och livshotande andningsproblem.

Symtom på överdosering kan vara känslor av sömnighet och osamordning med långsamma reflexer, dimmig

syn och/eller sluddrigt tal. Du kan ha svårigheter att tänka klart och din andning kan bli mycket långsammare

än normalt.

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag kontakta

läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt rådgivning.

Om du har glömt att ta Buprenorphine/Naloxone G.L.

Berätta för läkaren så snart som möjligt om du har glömt en dos.

Om du slutar att ta Buprenorphine/Naloxone G.L.

Ändra inte på behandlingen på något sätt eller avbryt den utan samtycke från läkaren som ger dig

behandlingen.

Plötsligt avbrytande av behandlingen kan leda till abstinenssymtom.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel, kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Meddela genast din läkare eller sök akutvård

om du upplever biverkningar, såsom:

uppsvällt ansikte, läppar, tunga eller hals som kan göra det svårt att svälja eller andas, svåra

nässelutslag/utslag. Det här kan vara tecken på en livshotande allergisk reaktion.

känsla av sömnighet och klumpighet, dimmig syn, sluddrigt tal, svårigheter att tänka klart eller att

andningen blir mycket långsammare än normalt.

Meddela också genast din läkare

om du upplever biverkningar, såsom:

svår trötthet, eller klåda med gulnande hud eller ögon. Det kan vara tecken på leverskada.

ser eller hör saker som inte finns (hallucinationer).

Biverkningar som rapporterats för Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma

Mycket vanliga biverkningar (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

Sömnlöshet (oförmåga att sova), förstoppning, illamående, kraftig svettning, huvudvärk,

drogabstinenssyndrom.

Vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

Viktnedgång, svullnad (händer och fötter), dåsighet, ångest, nervositet, stickningar, depression, minskad

sexlust, muskelryckningar, onormala tankar, ökat tårflöde (rinnande ögon) eller annan rubbning av

tårflödet, dimsyn, blodvallningar, förhöjt blodtryck, migrän, rinnande näsa, halsont och smärta vid

sväljning, ökad hosta, orolig mage eller annat magbesvär, diarré, nedsatt leverfunktion, gasbildning,

kräkningar, utslag, klåda, nässelutslag, värk, ledvärk, muskelvärk, kramp i benen, impotens, urinbesvär,

buksmärta, ryggvärk, svaghet, infektion, frossa, bröstsmärta, feber, influensaliknande symtom, allmän

olustkänsla, skada vid olycksfall orsakad av sänkt medvetandegrad eller koordination, matthet och yrsel.

Mindre vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

Svullna körtlar (lymfknutor), upprördhet, darrningar, onormala drömmar, överdriven muskelaktivitet,

personlighetsförändring (inte känna sig som sig själv), läkemedelsberoende, minnesförlust, ointresse,

överdriven känsla av välbefinnande, krampanfall, talsvårigheter, små pupiller, problem att urinera,

bindhinneinflammation i ögat, snabba eller långsamma hjärtslag, lågt blodtryck, hjärtklappning,

hjärtinfarkt, tryck över bröstet, andfåddhet, astma, gäspningar, smärta och sår i munnen, missfärgning av

tungan, akne, hudknutor, håravfall, torr eller fjällande hud, ledinflammation, urinvägsinfektion, blod i

urinen, onormal sädesavgång, menstruella eller vaginala problem, njursten, protein i urinen, smärta när du

kissar eller svårigheter att kissa, känslighet för värme eller kyla, värmeslag, aptitlöshet och känslor av

fientlighet.

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

Plötsligt abstinenssyndrom som förorsakats av att Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma tagits för tidigt

efter användning av otillåtna opioider, drogabstinenssyndrom hos nyfödda. Långsam andning eller

svårigheter att andas, leverproblem med eller utan gulsot, hallucinationer, svullnad av ansikte och strupe

eller livshotande allergiska reaktioner, blodtrycksfall vid ändrat läge från sittande eller liggande till stående.

Felanvändning av läkemedlet genom injicering kan orsaka abstinenssyndrom, infektioner, andra

hudreaktioner och potentiellt allvarliga leverproblem (se ”Varningar och försiktighet”).

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som inte

nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan). Genom att

rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet via

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn och andra medlemmar i hushållet.

Används före utgångsdatum (EXP) som anges på blistern och kartongen. Utgångsdatumet är den sista dagen

i angiven månad.

Förvaras vid högst 30 ˚C.

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma kan vara åtråvärt för personer som missbrukar receptbelagda

läkemedel. Förvara detta läkemedel på ett säkert ställe för att skydda det mot stöld.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar

läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

De aktiva substanserna är buprenorfin och naloxon.

Varje 2 mg/0,5 mg mg resoriblett innehåller 2 mg buprenorfin (som hydroklorid) och 0,5 mg naloxon

(som hydrokloriddihydrat).

Varje 4 mg/1 mg resoriblett innehåller 4 mg buprenorfin (som hydroklorid) och 1 mg naloxon (som

hydrokloriddihydrat).

Varje 8 mg/2 mg resoriblett innehåller 8 mg buprenorfin (som hydroklorid) och 2 mg naloxon (som

hydrokloriddihydrat).

Övriga innehållsämnen är laktosmonohydrat, mannitol, majsstärkelse, povidon (K = 29,7), vattenfri

citronsyra, natriumcitrat, magnesiumstearat, acesulfamkalium, citronsmak (innehåller: smakämnen,

maltodextrin, stabiliseringsmedel E 414 (akaciagummi)), limesmak (innehåller: smakämnen, maltodextrin,

stabiliseringsmedel E 414 (akaciagummi)).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma resoribletterna är vita eller benvita, runda och bikonvexa resoribletter,

med ena sidan skårad.

Tabletten kan delas i två lika stora delar.

Tabletter är förpackade i pappkartong som innehåller blisterförpackningar med 7, 28, 49 eller 56 tabletter

eller i endos-blisterförpackningar av 7x1, 28x1, 49x1 56x1 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

G.L. Pharma GmbH

Schlossplatz 1

8502 Lannach

Österrike

Detta läkemedel är godkänt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under namnen:

Danmark

Buprenorphin/Naloxon G.L. Pharma. 2 mg/0,5 mg resoriblet, sublingual

Buprenorphin/Naloxon G.L. Pharma 4 mg/1 mg resoriblet, sublingual

Buprenorphin/Naloxon G.L. Pharma 8 mg/2 mg resoriblet, sublingual

Finland

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg resoribletti

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 4 mg/1 mg resoribletti

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 8 mg/2 mg resoribletti

Tyskland:

Buprenorphin/Naloxon G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg Sublingualtabletten

Buprenorphin/Naloxon G.L. Pharma 4 mg/1 mg Sublingualtabletten

Buprenorphin/Naloxon G.L. Pharma 8 mg/2 mg Sublingualtabletten

Sverige:

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg resoriblett, sublingual

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 4 mg/1 mg resoriblett, sublingual

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 8 mg/2 mg resoriblett, sublingual

Storbritannien

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg sublingual tablet

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 4 mg/1 mg sublingual tablet

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 8 mg/2 mg sublingual tablet

Denna bipacksedel ändrades senast

2021-07-06

Läs hela dokumentet

Sida 1 (15)

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg resoriblett, sublingual

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 4 mg/1 mg resoriblett, sublingual

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 8 mg/2 mg resoriblett, sublingual

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg resoriblett, sublingual:

Varje sublingual resoriblett innehåller 2 mg buprenorfin (som hydroklorid) och 0,5 mg naloxon (som

hydrokloriddihydrat).

Hjälpämne med känd effekt:

Varje sublinguala resoriblett innehåller 39,90 mg laktos.

Varje sublinguala resoriblett innehåller 0,18 mg natrium.

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 4 mg/1 mg resoriblett, sublingual:

Varje sublingual resoriblett innehåller 4 mg buprenorfin (som hydroklorid) och 1 mg naloxon (som

hydrokloriddihydrat).

Hjälpämne med känd effekt:

Varje sublinguala resoriblett innehåller 79,80 mg laktos.

Varje sublinguala resoriblett innehåller 0,36 mg natrium.

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 8 mg/2 mg resoriblett, sublingual:

Varje sublingual resoriblett innehåller 8 mg buprenorfin (som hydroklorid) och 2 mg naloxon (som

hydrokloriddihydrat).

Hjälpämne med känd effekt:

Varje sublinguala resoriblett innehåller 159,60 mg laktos.

Varje sublinguala resoriblett innehåller 0,72 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Resoriblett, sublingual

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg

Vita till benvita, runda, bikonvexa tabletter med skåra på ena sidan och 6,5 mm i diameter.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 4 mg/1 mg

Vita till benvita, runda, bikonvexa tabletter med skåra på ena sidan och 8,5 mm i diameter.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 8 mg/2 mg

Vita till benvita, runda, bikonvexa tabletter med skåra på ena sidan och 11,5 mm i diameter.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Sida 2 (15)

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Substitutionsbehandling vid opioidberoende inom ramen för en medicinsk, social och psykologisk

behandling. Syftet med naloxon som ingrediens är att förhindra intravenöst missbruk. Behandlingen är

avsedd för användning hos vuxna och ungdomar över 15 år, som har samtyckt till behandling mot sitt

missbruk.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandlingen måste ske under överinseende av en läkare med erfarenhet av behandling av

opiatberoende/missbruk.

Försiktighetsåtgärder innan behandling

Innan behandlingen startar ska hänsyn tas till typ av opioidberoende (dvs. lång- eller kortverkande

opioid), tid som gått sedan senaste opioidanvändning samt grad av opioidberoende. För att undvika

påskyndande av abstinens ska behandlingen startas med buprenorfin/naloxon eller enbart buprenorfin

först när objektiva och tydliga tecken på abstinens uppvisas (påvisat exempelvis med poäng som

indikerar mild eller måttlig abstinens på den validerade skalan Clinical Opioid Withdrawal Scale,

COWS).

För patienter som är beroende av heroin eller kortverkande opioider ska första dosen med

buprenorfin/naloxon tas först när tecken på abstinens uppträder, men inte tidigare än 6 timmar

efter att patienten senast använde opioider.

För patienter som får metadon: Innan behandlingen med buprenorfin/naloxon inleds måste

metadondosen minskas till maximalt 30 mg/dag. Den långa halveringstiden hos metadon bör tas

i beaktande när behandlingen med buprenorfin/naloxon påbörjas. Första dosen med

buprenorfin/naloxon bör tas först när tecken på abstinens uppträder, men inte tidigare än 24

timmar efter att patienten senast använde metadon. Buprenorfin kan påskynda abstinenssymtom

hos patienter som är beroende av metadon.

Dosering

Inledande behandling

Den rekommenderade startdosen för vuxna och barn över 15 år är en till två Buprenorphine/Naloxone

G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg. Ytterligare en till två Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 2 mg/0,5 mg

kan ges dag ett beroende på den enskilda patientens behov.

Under behandlingens början rekommenderas daglig övervakning av doseringen för att säkerställa att

dosen tas sublingualt på rätt sätt och för att observera patientens reaktion på behandlingen, som

vägledning för effektiv dostitrering baserat på klinisk effekt.

Dosjustering och underhållsbehandling

Efter en dags inledande behandling bör dosen justeras successivt under de följande dagarna tills

patienten stabiliseras till en underhållsdos, baserat på den kliniska effekten hos den enskilde patienten.

Doseringen titreras i enlighet med upprepad bedömning av patientens kliniska och psykologiska status

och bör göras i steg om 2-8 mg buprenorfin. Doseringen ska inte överskrida en daglig engångsdos på

24 mg buprenorfin.

Icke-daglig dosering

Efter att en tillfredställande stabilisering uppnåtts kan doseringsfrekvensen minskas till varannan dag

och två gånger den individuellt titrerade dagliga doseringen. Till exempel, en patient som stabiliserats

till en daglig dos på 8 mg buprenorfin kan ges 16 mg buprenorfin varannan dag samt ingen dos

varannan dag. Hos vissa patienter kan doseringen minskas till 3 gånger i veckan (t.ex. måndag, onsdag

och fredag) efter att en tillfredställande stabilisering har uppnåtts. Dosen på måndagen och onsdagen

ska vara dubbelt så hög som den individuellt titrerade dagliga dosen och dosen på fredagen ska vara

Sida 3 (15)

tre gånger så hög som den individuellt titrerade dagliga dosen. De övriga dagarna ges ingen dos.

Dosen som ges under en dag får dock aldrig överskrida 24 mg buprenorfin. Denna doseringsregim kan

vara otillräcklig för patienter som är i behov av titrerade dagliga doser > 8 mg buprenorfin/dag.

Utsättning av läkemedel

Efter att en tillfredställande stabilisering uppnåtts och om patienten samtycker, kan doseringen gradvis

reduceras till en lägre underhållsdos. I vissa gynnsamma fall kan behandlingen avslutas.

Tillgängligheten av 2 mg/0,5 mg och 8 mg/2 mg doser medger en nedtitrering av dosen. Patienter som

har behov av en lägre buprenorfindos kan använda buprenorfin 0,4 mg. På grund av återfallsrisken bör

patienter övervakas efter avslutad behandling.

Särskilda populationer

Äldre

Säkerheten och effektiviteten hos buprenorfin/naloxon hos äldre patienter över 65 år har inte

fastställts. Ingen doseringsrekommendation kan ges.

Nedsatt leverfunktion

Leverfunktionstester vid baseline samt hepatitserologi rekommenderas innan behandlingen inleds.

Patienter med positiv hepatitserologi, som samtidigt behandlas med andra läkemedel (se avsnitt 4.5)

och/eller har nedsatt leverfunktion riskerar att få en accelererande leverskada. Regelbunden

övervakning av leverfunktionen rekommenderas (se avsnitt 4.4).

De båda aktiva substanserna i Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma, buprenorfin och naloxon,

metaboliseras i stor utsträckning i levern, och plasmanivåerna av både buprenorfin och naloxon var

högre hos patienter med måttlig till svår leverfunktionsnedsättning. Patienterna ska övervakas för

tecken och symtom på plötslig opioidabstinens, toxicitet eller överdosering orsakad av ökade nivåer av

naloxon och/eller buprenorfin.

Då farmakokinetiken av buprenorfin/naloxon kan vara förändrad hos patienter med nedsatt

leverfunktion rekommenderas en lägre inledande dos och noggrann dostitrering hos patienter med

mild till måttlig leverfunktionsnedsättning. Buprenorfin/naloxon är kontraindicerat hos patienter med

svår leverfunktionsnedsättning (se avsnitt 4.3 och 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Dosen för buprenorfin/naloxon behöver inte justeras för patienter med nedsatt njurfunktion.

Försiktighet rekommenderas vid dosering av patienter med svår njurinsufficiens (kreatininclearance <

30 ml/min) (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för buprenorfin/nalaxon för barn och ungdomar under 15 år har inte fastställts.

Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Behandlande läkare måste upplysa patienterna om att den sublinguala vägen är den enda effektiva och

säkra administreringsvägen för det här läkemedlet (se avsnitt 4.4). Resoribletten ska ligga kvar under

tungan till dess att den lösts upp. Patienter bör inte svälja eller förtära mat eller dryck innan

resoribletten har lösts upp fullständigt.

Dosen kan utgöras av flera Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma resoribletter av olika styrkor och

kan tas i en eller två omgångar; den andra omgången ska tas omedelbart efter att den första har lösts

upp.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Svår respiratorisk insufficiens.

Svår leverinsufficiens.

Sida 4 (15)

Akut alkoholism eller

delirium tremens

Samtidig administrering av opioidantagonister (naltrexon, nalmefen) vid behandling av alkohol- eller

opioidberoende.

4.4

Varningar och försiktighet

Felanvändning, missbruk, diversion

Buprenorfin kan felanvändas eller missbrukas likt andra lagliga eller olagliga opioider. Möjliga risker

vid felanvändning eller missbruk är överdosering, spridning av blodburna virusinfektioner, lokala och

systemiska infektioner, samt andningsdepression och leverskada. Användning av buprenorfin av

någon annan än den behandlade patienten kan leda till att nya missbrukare använder buprenorfin som

den primära missbrukardrogen vilket kan ske om läkemedlet distribueras illegalt, antingen av den

behandlade patienten eller om läkemedlet inte skyddas mot stöld.

Suboptimal behandling med buprenofrin/naloxon kan föranleda läkemedelsmissbruk hos patienten,

vilket kan leda till överdos eller avhopp från behandlingen. En patient som är underdoserad med

buprenorfin/naloxon kan fortsätta att självmedicinera sina okontrollerade abstinenssymtom med

opioider, alkohol eller andra sedativa hypnotika som bensodiazepiner.

För att minimera risken för felanvändning, missbruk eller diversion bör läkare vidta lämpliga

försiktighetsåtgärder när buprenorfin ordineras och dispenseras, såsom att undvika förskrivning av

flera påfyllningar tidigt i behandlingen och att genomföra uppföljningsbesök hos patienten med klinisk

övervakning enligt patientens behov.

Kombinationen av buprenorfin och naloxon i Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma är avsedd att

avskräcka från felanvändning och missbruk av buprenorfin. Då naloxonet i kombinationstabletten

påskyndar abstinens hos individer som är beroende av heroin, metadon eller av andra opioidagonister,

är det mindre troligt att Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma kommer att leda till intravenös eller

intranasal felanvändning.

Risker med samtidig användning av lugnande läkemedel, såsom bensodiazepiner eller liknande

läkemedel:

Samtidig användning av Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma och lugnande medel som

bensodiazepiner eller liknande läkemedel kan resultera i sedering, andningsdepression, koma och död.

På grund av dessa risker bör samtidig förskrivning av dessa lugnande medel enbart vara till patienter

som inte har andra behandlingsalternativ. Om det beslutas att förskriva Buprenorphine/Naloxone G.L.

Pharma samtidigt med lugnande läkemedel, ska den lägsta effektiva dosen användas och behandlingen

ska vara så kort som möjligt.

Patienterna ska följas noggrant för tecken och symptom på andningsdepression och sedering. I detta

avseende rär det starkt rekommenderat att informera patienter och deras vårdgivare att vara

uppmärksamma på dessa symptom (se avsnitt 4.5).

Risken för andningsdepression finns också när buprenorfin inte användes enligt ordination. Dödsfall

har även rapporterats i samband med intag tillsammans med buprenorfin och andra centralt dämpande

substanser som alkohol eller andra opioider. Om buprenorfin administreras

till icke-opioidberoende individer som inte är toleranta mot opioiders effekter kan potentiellt dödlig

andningsdepression uppstå.

Denna produkt ska användas med försiktighet hos patienter med astma eller respiratorisk insufficiens

(t.ex. kroniskt obstruktiv lungsjukdom, cor pulmonale, minskad respiratorisk reserv, hypoxi,

hyperkapni, befintlig andningsdepression eller kyfoskolios (krökning av ryggraden som kan leda till

andfåddhet)).

Buprenorfin/naloxon kan orsaka allvarlig, eventuellt dödlig, andningsdepression hos barn och icke-

beroende personer vid fall av oavsiktlig eller avsiktlig förtäring. Patienter måste uppmanas att förvara

blisterförpackningen säkert, att aldrig öppna blisterförpackningen i förväg och att förvara dem utom

räckhåll för barn och andra personer i hushållet, och att inte ta läkemedlet i närvaro av barn. Vid

oavsiktlig förtäring eller misstanke om förtäring ska en akutmottagning kontaktas omedelbart.

Sida 5 (15)

Sömnrelaterade andningsproblem

Opioider kan orsaka sömnrelaterade andningsproblem, inklusive central sömnapné (CSA)

och sömnrelaterad hypoxemi. Opioider ökar risken för CSA på ett dos-relaterat sätt.

Överväg minskning av den totala opioiddosen hos patienter med CSA.

CNS-depression

Buprenorfin/naloxon kan orsaka dåsighet, särskilt när det tas i kombination med alkohol eller centralt

dämpande substanser (som lugnande, sedativa eller hypnotiska läkemedel) (se avsnitt 4.5).

Serotonergt syndrom

Samtidig administrering av Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma och andra serotonerga läkemedel

såsom MAO-hämmare, selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och

noradrenalinåterupptags-hämmare (SNRI) eller tricykliska antidepressiva läkemedel kan leda till

serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd (se avsnitt 4.5).

Om samtidig behandling med andra serotonerga läkemedel är kliniskt motiverad, rekommenderas

noggrann observation av patienten, särskilt vid behandlingsstart och vid dosökningar.

Symtom på serotonergt syndrom kan vara förändrad psykisk status, autonom instabilitet,

neuromuskulära avvikelser och/eller gastrointestinala symtom.

Om serotonergt syndrom misstänks ska dosminskning eller utsättning av behandlingen övervägas,

beroende på symtomens svårighetsgrad.

Beroende

Buprenorfin är en partiell agonist till μ- (my-)opioidreceptorn och kronisk administrering ger

opioidberoende. Djurstudier så väl som klinisk erfarenhet har visat att buprenorfin kan leda till

beroende, men i lägre grad än en fullständig agonist, t.ex. morfin.

Abrupt avbrytande av behandling rekommenderas ej då det kan resultera i abstinenssyndrom som kan

vara fördröjt.

Hepatit och leverpåverkan

Fall av akut leverskada har rapporterats hos opioidberoende missbrukare både i kliniska studier och i

biverkningsrapporter efter marknadsintroduktion. Spektrat av avvikelser sträcker sig från övergående

asymtomatiska ökningar av levertransaminaser till fallrapporter med leversvikt, levernekros,

hepatorenalt syndrom, hepatisk encefalopati och dödsfall. I många fall har närvaron av redan befintliga

mitokondriella sjukdomar (genetiska sjukdomar, avvikelser av leverenzymer, virusinfektioner med

hepatit B eller hepatit C, alkoholmissbruk, anorexi, samtidig användning av andra potentiella

hepatotoxiska mediciner) samt pågående injektionsmissbruk av droger en orsakande eller bidragande

roll. Dessa underliggande faktorer måste beaktas innan buprenorfin/naloxon förskrivs samt under

behandling. När leverpåverkan misstänks måste ytterligare biologisk och etiologisk utvärdering göras.

Beroende på resultaten kan behandlingen avslutas med försiktighet för att förhindra abstinenssymtom

och för att förhindra återgång till illegalt drogmissbruk. Om behandlingen fortsätter ska

leverfunktionen följas noggrant.

Opioidabstinenssyndrom

När behandling med buprenorfin/naloxon inleds måste läkaren vara medveten om den partiella

agonistiska profilen för buprenorfin och att den kan utlösa abstinens hos opioidberoende patienter,

särskilt om den ges tidigare än 6 timmar efter senaste användningen av heroin eller andra kortverkande

opioider, eller om den ges kortare tid än 24 timmar efter senaste dosen av metadon. Patienterna bör

noggrant övervakas under övergångsperioden från buprenorfin eller metadon till buprenorfin/naloxon

då abstinenssymtom har rapporterats. För att undvika påskyndande av abstinens bör insättande av

buprenorfin/naloxon göras när objektiva tecken på abstinens är uppenbara (se avsnitt 4.2).

Abstinenssymtom kan även ha samband med suboptimal dosering.

Sida 6 (15)

Nedsatt leverfunktion

Effekterna av nedsatt leverfunktion på farmakokinetiken för buprenorfin och naloxon har utvärderats i

en studie efter marknadsintroduktion. Eftersom både buprenorfin och naloxon i stor utsträckning

metaboliseras i levern observerades förhöjda plasmanivåer för både buprenorfin och naloxon hos

patienter med måttlig till svår leverfunktionsnedsättning efter en singeldos administrering. Patienterna

ska övervakas för tecken och symtom på plötslig opioidabstinens, toxicitet eller överdosering orsakad

av ökade nivåer av naloxon och/eller buprenorfin. Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma sublinguala

tabletter ska användas med försiktighet till patienter med måttlig leverfunktionsnedsättning (se avsnitt

4.3 och 5.2). Buprenorfin/naloxon är kontraindicerat till patienter med svår leverfunktionsnedsättning.

Nedsatt njurfunktion

Den renala eliminationen kan vara förlängd eftersom 30 % av den administrerade dosen utsöndras

genom njurarna. Metaboliter av buprenorfin ackumuleras hos patienter med njursvikt. Försiktighet

rekommenderas vid doseringar till patienter med allvarlig njurfunktionsnedsättning (kreatinin

clearance <30 ml/min) (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Användning hos ungdomar (åldrar 15-< 18)

På grund av avsaknad av data för ungdomar (15-< 18 år) ska patienter i denna åldersgrupp övervakas

extra noggrant under behandling.

CYP3A-hämmare

Läkemedel som hämmar enzymet CYP3A4 kan leda till förhöjda koncentrationer av buprenorfin. En

sänkning av dosen buprenorfin/naloxon kan behövas. Dosen av buprenorfin/naloxon ska titreras med

försiktighet hos patienter som redan behandlas med CYP3A4-hämmare, då en lägre dos kan vara

lämplig hos dessa patienter (se avsnitt 4.5).

Allmänna varningar relevanta vid administrering av opioider

Opioider kan orsaka ortostatisk hypotension hos ej sängbundna patienter.

Opioider kan öka trycket i cerebrospinalvätskan, vilket kan orsaka krampanfall. Opioider bör därför

användas med försiktighet hos patienter med huvudskador, intrakraniella skador, eller under andra

omständigheter där det cerebrospinala trycket kan öka, eller om patienten tidigare drabbats av

krampanfall.

Opioider bör användas med försiktighet hos patienter med hypotension, prostatahypertrofi eller stenos

i urinröret.

Opioidinducerad mios, förändringar av medvetandenivån eller förändringar av smärtförnimmelsen

som symtom på sjukdom kan försvåra utvärderingen av patienten, eller komplicera diagnosticeringen

eller det kliniska förloppet av samtidiga sjukdomar.

Opioider bör användas med försiktighet hos patienter med myxödem, hypotyreos eller adrenokortikal

insufficiens (t.ex. Addisons sjukdom).

Opioider har visat sig öka trycket i koledokus och bör användas med försiktighet hos patienter med

funktionsstörningar i gallgångarna.

Opioider bör administreras med försiktighet till äldre eller funktionsnedsatta patienter.

Samtidig användning av monoaminoxidashämmare (MAOI) kan framkalla en förstärkt effekt av

opioider, baserat på erfarenhet av morfin (se avsnitt 4.5).

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma innehåller laktos. Patienter med sällsynt ärftlig

galaktosintolerans, total laktas brist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte använda detta

läkemedel.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per resoriblett, d.v.s. är näst intill

“natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma ska inte tas tillsammans med:

Sida 7 (15)

alkoholhaltiga drycker eller mediciner som innehåller alkohol, då alkohol ökar den sedativa effekten

av buprenorfin (se avsnitt 4.7).

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma ska användas med försiktighet när det ges tillsammans med:

lugnande medel som bensodiazepiner eller liknande läkemedel. Samtidig användning av

opioider och lugnande medel som bensodiazepiner eller liknande läkemedel ökar risken för

sedering, andningsdepression, koma och död på grund av additiv CNS-depressiv effekt. Dosen

och varaktigheten av samtidig användning bör därför begränsas (se avsnitt 4.4). Patienter bör

varnas om att det är extremt farligt att självadministrera icke-ordinerade bensodiazepiner

samtidigt som man tar den här produkten och bör också förmanas om att endast använda

bensodiazepiner samtidigt med denna produkt om så ordinerats av deras läkare (se avsnitt 4.4).

andra centralt dämpande substanser, andra opioidderivat (t.ex. metadon, analgetika och

hostdämpande medel), vissa antidepressiva, sederande H1-receptorantagonister, barbiturater,

anxiolytika utöver bensodiazepiner, neuroleptika, klonidin och relaterade substanser. Dessa

kombinationer ökar den centrala dämpningen. Den reducerade vakenhetsgraden kan göra att

framförande av fordon och användning av maskiner blir riskfylld.

Det kan dessutom vara svårt att ge adekvat smärtlindring när en fullständig opioidagonist

administreras till patienter som tar buprenorfin/naloxon. Det finns därför en risk att överdosera

med en fullständig agonist, särskilt vid försök att hantera buprenorfinets delvis agonistiska

effekter eller när plasmanivåerna av buprenorfin minskar.

naltrexon och nalmefen är opioidantagonister som kan blockera de farmakologiska effekterna

av buprenorfin. Samtidig användning under behandling med buprenorfin/naloxon är

kontraindicerat på grund av den potentiellt farliga interaktion som kan framkalla ett plötsligt

utbrott av långvariga och intensiva opioida abstinensbesvär (se avsnitt 4.3).

CYP3A4-hämmare: En interaktionsstudie med buprenorfin och ketokonazol (en potent

hämmare av CYP3A4) resulterade i ökat C

och AUC (ytan under kurvan) av buprenorfin

(ungefär 50 % respektive 70 %) och till en mindre grad av norbuprenorfin. Patienter som får

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma ska övervakas noggrant och kan behöva dosreducering

i kombination med potenta CYP3A4-hämmare (t.ex. proteashämmare som ritonavir, nelfinavir

eller indinavir eller antimykotikum av azoltyp som ketokonazol eller itrakonazol,

makrolidantibiotika).

CYP3A4-inducerare: Samtidig användning av CYP3A4-inducerare med buprenorfin kan

minska plasmakoncentrationen av buprenorfin, vilket potentiellt kan resultera i en ineffektiv

behandling av opioidberoende med buprenorfin. Det rekommenderas att patienter som tar

buprenorfin/naloxon följs noggrant om inducerare (t.ex. fenobarbital, karbamazepin, fenytoin,

rifampicin) administreras samtidigt. Buprenorfindosen eller CYP3A4-induceraren kan behöva

justeras.

Samtidig användning av monoaminoxidashämmare (MAOI) kan framkalla förstärkt effekt av

opioider, baserat på erfarenhet av morfin.

Serotonerga läkemedel såsom MAO-hämmare, selektiva serotoninåterupptagshämmare

(SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) eller tricykliska

antidepressiva läkemedel, eftersom risken för serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande

tillstånd, ökar (se avsnitt 4.4).

Sida 8 (15)

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns ej tillräckliga data från användningen av Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma under

graviditeten. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Risken för

människan är okänd.

I slutet av graviditeten kan buprenorfin framkalla andningsdepression hos det nyfödda barnet även

efter en kort behandlingsperiod. Långtidsbehandling med buprenorfin under de tre sista månaderna av

graviditeten kan orsaka abstinenssyndrom hos det nyfödda barnet (t.ex. hypertoni, neonatal tremor,

neonatal agitation, myoklonus eller konvulsioner). Syndromet fördröjs i generellt från flera timmar till

flera dagar efter födseln.

På grund av den långa halveringstiden för buprenorfin bör övervakning av det ofödda barnet under

flera dagar i slutet av graviditeten övervägas för att förebygga risken för andningsdepression eller

abstinenssyndrom hos nyfödda.

Dessutom bör användningen av buprenorfin/naloxon under graviditet utvärderas av läkaren.

Buprenorfin/naloxon bör tas under graviditeten endast om den potentiella fördelen uppväger den

potentiella risken för fostret.

Amning

Det är okänt om naloxon utsöndras i bröstmjölk. Buprenorfin och dess metaboliter utsöndras i

bröstmjölk. Hos råtta har buprenorfin setts hämma mjölkproduktionen. Amning ska därför avbrytas

under behandling med Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma.

Fertilitet

Djurstudier har visat på en minskning av fertilitet hos honor vid höga doser (systemisk exponering >

2,4 gånger den humana exponeringen vid den högsta rekommenderade dosen på 24 mg buprenorfin,

baserat på AUC). Se avsnitt 5.3.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Buprenorfin/naloxon har en mild till måttlig inverkan på förmågan att framföra fordon och använda

maskiner när det ges till opioidberoende patienter. Produkten kan orsaka dåsighet, yrsel eller nedsatt

tankeförmåga, särskilt under behandlingens inledning och under dosjustering. Om det tas tillsammans

med alkohol eller centralt dämpande substanser kan effekten sannolikt bli mer uttalad (se avsnitt 4.4

och 4.5).

Patienter bör varnas för att framföra fordon eller använda farliga maskiner ifall buprenorfin/naloxon

påverkar deras förmåga att utföra sådana aktiviteter.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligast förekommande behandlingsrelaterade biverkningarna rapporterade i kliniska studier var

förstoppning och symtom relaterade till abstinens (t.ex. sömnlöshet, huvudvärk, illamående,

svettningar och smärta). Rapporter om krampanfall, kräkningar, diarré och förhöjda

leverfunktionstester sågs som allvarliga.

Biverkningstabell

Tabell 1 visar biverkningarna som rapporterats i pivotala kliniska studier med

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma i vilka 342 av 472 patienter (72,5 %) rapporterade

behandlingsrelaterade biverkningar, samt biverkningar som rapporterats under uppföljning efter

introduktionen på marknaden.

Dessa reaktioner är listade i tabell 1 efter klassificering i organsystem och frekvens:

Mycket vanliga (≥ 1/10), Vanliga (≥ 1/100, < 1/10), Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), Ingen känd

frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Sida 9 (15)

Tabell 1: Behandlingsrelaterade biverkningar som rapporterats i kliniska studier och under

uppföljning efter introduktionen på marknaden av buprenorfin/naloxon

Organsystem

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Ingen känd

frekvens

Infektioner och

infestationer

Influensa

Infektion

Faryngit

Rinit

Urinvägs-infektion

Vaginit

Blodet och

lymfsystemet

Anemi

Leukocytos

Leukopeni

Lymfadenopati

Trombocytopeni

Immunsystemet

Överkänslighet

Anafylaktisk

chock

Metabolism och

nutrition

Minskad aptit

Hyperglykemi

Hyperlipidemi

Hypoglykemi

Psykiska störningar

Sömnlöshet

Ångest

Depression

Minskad libido

Nervositet

Onormala tankar

Onormala drömmar

Agitation

Apati

Personlighets-

förändring

Drogberoende

Eufori

Fientlighet

Hallucinationer

Centrala och

perifera

nervsystemet

Huvudvärk

Migrän

Yrsel

Hypertoni

Parestesi

Somnolens

Minnesförlust

Hyperkinesi

Krampanfall

Talrubbning

Tremor

Hepatisk

encefalopati

Svimning

Ögon

Amblyopi

Lakrimations-

störning

Konjunktivit

Mios

Öron och

balansorgan

Yrsel

Hjärtat

Angina pectoris

Bradykardi

Hjärtinfarkt

Palpitation

Takykardi

Blodkärl

Hypertension

Vasodilatation

Hypotoni

Ortostatisk

hypotoni

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Hosta

Astma

Dyspné

Gäspningar

Bronkospasm

Andnings-

depression

Magtarm-kanalen

Förstoppning

Illamående

Buksmärtor

Diarré

Dyspepsi

Flatulens

Kräkningar

Ulcerös stomatit

Missfärgning av

tungan

Lever och

gallvägar

Hepatit

Akut hepatit

Gulsot

Levernekros

Sida 10 (15)

Hepatorenalt

syndrom

Hud och subkutan

vävnad

Svettningar

Klåda

Utslag

Urtikaria

Akne

Alopeci

Exfoliativ dermatit

Torr hud

Hudknutor

Angioödem

Muskulo-skeletala

systemet och

bindväv

Ryggsmärtor

Artralgi

Muskelspasmer

Myalgi

Artrit

Njurar och

urinvägar

Urin-

abnormalitet

Albuminuri

Dysuri

Hematuri

Njursten

Urinretention

Reproduktions-

organ och

bröstkörtel

Impotens

Amenorré

Ejakulations-

störningar

Menorragi

Metrorragi

Allmänna symtom

och/eller symtom

vid

administrerings-

stället

Abstinens-syndrom

Asteni

Bröstsmärtor

Frossa

Feber

Sjukdomskänsla

Smärtor

Perifera ödem

Hypotermi

Abstinens-syndrom

hos nyfödda (se

avsnitt 4.6)

Undersökningar

Onormalt lever-

funktionstest

Viktminskning

Ökning av

blodkreatinin

Ökning av

transaminaser

Skador,

förgiftningar och

behandlings-

komplikationer

Skada

Värmeslag

Beskrivning av utvalda biverkningar

Vid intravenöst missbruk har vissa biverkningar förknippats med missbruket snarare än med

läkemedlet, bl.a. har lokala reaktioner, ibland septiska (abscess, celluliter) och potentiellt allvarlig akut

hepatit och andra akuta infektioner som pneumoni och endokardit rapporterats (se avsnitt 4.4).

Hos patienter med ett påtagligt drogberoende kan inledande administrering av buprenorfin ge ett

drogabstinenssyndrom liknande det som förknippas med naloxon (se avsnitt 4.2 och 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Sida 11 (15)

4.9

Överdosering

Symtom

Andningsdepression till följd av dämpning av centrala nervsystemet är det huvudsakliga symtom som

kräver behandling vid överdos, eftersom det kan leda till andningsstillestånd och död. Tecken på

överdosering kan också vara somnolens, amblyopi, mios, hypotension, illamående, kräkningar

och/eller talstörningar.

Hantering

Allmänna stödjande åtgärder vidtas inklusive noggrann övervakning av patientens respiratoriska och

kardiella status. Symtomatisk behandling av andningsdepression och allmänna intensivvårdande

åtgärder ska sättas in. Öppna luftvägar och andningshjälp eller ventilationskontroll måste säkerställas.

Patienten ska flyttas till en miljö med fullständiga resurser för återupplivning.

Om patienten kräks måste åtgärder vidtas för att förhindra aspiration av kräkningen.

Användning av en opioidantagonist (dvs. naloxon) rekommenderas trots den måttliga effekt den kan

ha för att häva andningssymtomen orsakade av buprenorfin jämfört med dess effekt på opioider med

fullständig agonistisk effekt.

Om naloxon används bör den långa verkningstiden för buprenorfin beaktas när det ska beslutas om hur

lång tid som behövs för behandling och medicinsk övervakning för att häva effekterna vid en överdos.

Naloxon kan ha en snabbare clearance än buprenorfin, vilket möjliggör att tidigare kontrollerade

överdossymtom för buprenorfin återkommer

.

Det kan därför vara nödvändigt med en kontinuerlig

infusion. Om infusion ej är möjligt kan det krävas upprepade doser av naloxon. De initiala

naloxondoserna kan sträcka sig upp till 2 mg och upprepas var 2-3:e minut tills en tillfredsställande

reaktion uppnås, men bör inte överskrida en inledande dos på 10 mg. Pågående intravenösa

infusionshastigheter bör titreras enligt patientens reaktion.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga läkemedel med verkan på nervsystemet, medel vid behandling av

beroendetillstånd. ATC-kod: N07BC51

Verkningsmekanism

Buprenorfin är en partiell opioidagonist/antagonist som binder till μ och κ

(

kappa-) opioida receptorer

i hjärnan. Dess verksamhet inom opioid underhållsbehandling tillskrivs den långsamma reversibla

kopplingen till μ-opioida receptorer, som under en förlängd period kan minimera drogbehovet hos

missbrukande patienter.

Takeffekten hos opioidagonister observerades i kliniskt farmakologiska studier hos opioidberoende

personer.

Naloxon är en antagonist till μ-opioida receptorer. När det administreras peroralt eller sublingualt i

normala doser till patienter som går igenom opioidabstinens uppvisar naloxon små eller inga

farmakologiska effekter på grund av dess nästan totala förstapassagemetabolism. När det administreras

intravenöst till opioidberoende personer ger förekomsten av naloxon i Buprenorphine/Naloxone G.L.

Pharma dock påtagliga opioida antagonistiska effekter samt opioidabstinens och förhindrar därmed

intravenöst missbruk.

Klinisk effekt

Effekt- och säkerhetsdata för buprenorfin/naloxon kommer primärt från en ettårsstudie, som omfattade

en 4-veckors randomiserad, dubbelblind jämförelse av buprenorfin/naloxon, buprenorfin och placebo

följt av en 48-veckors säkerhetsstudie av buprenorfin/naloxon. I denna studie randomiserades 326

heroinberoende försökspersoner till antingen 16 mg buprenorfin/naloxon per dag, 16 mg buprenorfin

per dag eller placebo. För de försökspersoner som randomiserades till någon av de aktiva

Sida 12 (15)

behandlingarna inleddes doseringen med 8 mg buprenorfin dag 1, följt av 16 mg (två 8 mg)

buprenorfin dag 2. Dag 3 växlades de som randomiserats till buprenorfin/naloxon över till

kombinationstabletten. Försökspersonerna besökte dagligen kliniken (måndag till fredag) för

utvärdering av dosering och effekt. ”Ta hem” doser tillhandahölls för veckosluten. Den primära

studiejämförelsen var att undersöka effekten av vardera buprenorfin och buprenorfin/naloxon jämfört

med placebo. Andelen av de tre urinprov som togs varje vecka som var negativa avseende opioider

som inte ingick i studien var statistiskt sett högre för både buprenorfin/naloxon jämfört med placebo (p

< 0,0001) och buprenorfin jämfört med placebo (p < 0,0001).

I en dubbelblind, dubbel-dummy, parallellgruppsstudie, som jämförde en etanollösning av buprenorfin

med en fullständig agonist som aktiv kontroll, randomiserades 162 försökspersoner till att erhålla den

sublinguala etanollösningen av buprenorfin 8 mg/dag (en dos som på ett ungefär motsvarar 12 mg/dag

av buprenorfin/naloxon) eller två relativt låga doser av aktiv kontroll, varav en var låg nog att agera

som alternativ till placebo, under en 3 till 10 dagars induktionsfas, en 16 veckor lång underhållsfas och

en 7 veckor lång avgiftningsfas. Buprenorfin titrerades till en underhållsdos dag 3. Aktiva

kontrolldoser titrerades mer gradvis. Baserat på kvarstående i behandling och andelen av de tre

urinprov som togs varje vecka, som var negativa avseende opioider som inte ingick i studien, var

buprenorfin mer effektiv än den lägre kontrolldosen i att behålla heroinmissbrukare i behandling och

att reducera deras användning av opioider under behandlingen. Effekten av 8 mg buprenorfin per dag

var jämförbar med den måttligt aktiva kontrollen, men ekvivalens kunde inte påvisas.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Buprenorfin

Absorption

Vid peroralt intag genomgår buprenorfin förstapassagemetabolism med N-dealkylering och

glukuronkonjugering i tunntarm och lever. Peroral användning av detta läkemedel är därför olämpligt.

Maximala plasmakoncentrationer uppnås 90 minuter efter sublingual administrering. Plasmanivåer av

buprenorfin

ökar

sublinguala

dosen

buprenorfin/naloxon.

Både

för

buprenorfin ökade med ökad dos (i intervallet 4-16 mg), även om ökningen var proportionellt lägre än

dosökningen.

Tabell 2: Farmakokinetisk parameter för buprenorfin

Farmakokinetisk

parameter

Buprenorphine/Naloxone

G.L Pharma 4 mg

Buprenorphine/Naloxone

G.L Pharma 8 mg

Buprenorphine/Naloxone

G.L Pharma 16 mg

· ng/ml

1,84 (39)

3,0 (51)

5,95 (38)

0-48

12,52 (35)

20,22 (43)

34,89 (33)

timme · ng/ml

Distribution

Absorptionen av buprenorfin följs av en snabb distributionsfas (med en halveringstid för distribution

på 2 till 5 timmar).

Biotransformation och eliminering

Buprenorfin metaboliseras genom 14-N-dealkylering och glukuronkonjugering av modersubstansen

och den dealkylerade metaboliten. Kliniska data bekräftar att CYP3A4 är ansvarig för N-dealkylering

av buprenorfin. N-dealkylbuprenorfin är en μ-opioidagonist med svag egenaktivitet.

Elimineringen av buprenorfin är bi- eller tri-exponentiell och har en genomsnittlig halveringstid från

plasma på 32 timmar. Buprenorfin elimineras i feces genom gallutsöndring av de

glukuronkonjugerade metaboliterna (70 %), och resten elimineras via urinen.

Sida 13 (15)

Naloxon

Absorption och distribution

Efter intravenös administrering distribueras naloxon snabbt (halveringstid för distribution ca 4

minuter). Efter peroral administrering är naloxon knappt mätbar i plasma. Efter sublingual

administrering av buprenorfin/naloxon är plasmakoncentrationen av naloxon låg och sjunker snabbt.

Biotransformation

Läkemedlet metaboliseras i levern, primärt genom glukuronkonjugering och utsöndras via urinen.

Naloxon har en genomsnittlig halveringstid i plasma på 1,2 timmar.

Särskilda populationer

Äldre

Inga farmakokinetiska data finns tillgängliga för äldre patienter.

Nedsatt njurfunktion

Renal eliminering spelar en relativt liten roll (ca 30 %) för buprenorfin/naloxons totala clearance. Det

krävs inga dosjusteringar baserade på njurfunktion men försiktighet rekommenderas vid dosering till

patienter med svår njurfunktionsnedsättning (se avsnitt 4.3).

Nedsatt leverfunktion

Effekterna av nedsatt leverfunktion på farmakokinetiken för buprenorfin och naloxon har utvärderats i

en studie efter marknadsföring.

Tabell 3 summerar resultaten från en klinisk studie där exponeringen efter en singeldos

Buprenorphine/Naloxone G.L. Pharma 2,0/0,5 mg (buprenorfin/naloxon) sublingual tablett bestämdes

hos friska patienter och hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Tabell

3.

Effekter

av

nedsatt

leverfunktion

farmakokinetiska

parametrar

för

buprenorfin och naloxon efter administrering av Buprenorphine/Naloxone G.L.

Pharma (relativ

förändring jämfört med friska patienter)

PK

Parameter

Lätt nedsatt

leverfunktion

(Child-Pugh Klass A)

(n=9)

Måttligt nedsatt

leverfunktion

(Child-Pugh Klass B)

(n=8)

Svårt nedsatt

leverfunktion

(Child-Pugh Klass C)

(n=8)

Buprenorfin

1,2-faldig ökning

1,1-faldig ökning

1,7-faldig ökning

senast

Lika som kontroll

1,6-faldig ökning

2,8-faldig ökning

Naloxon

Lika som kontroll

2,7-faldig ökning

11,3-faldig ökning

senast

0,2-faldig minskning

3,2-faldig ökning

14,0-faldig ökning

Sammantaget ökade plasmaexponeringen av buprenorfin ungefär 3-faldigt hos patienter med svår

leverfunktionsnedsättning, medan plasmaexponeringen av naloxon ökade 14-faldigt hos patienter med

svår leverfunktionsnedsättning.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Kombinationen av buprenorfin och naloxon har studerats i akuta och upprepade (upp till 90 dagar hos

råtta) toxicitetsstudier hos djur. Ingen synergistisk toxicitetsförstärkning har observerats. Biverkningar

baserades på den kända farmakologiska aktiviteten hos opioid-agonist- och/eller antagonistsubstanser.

Sida 14 (15)

Kombinationen (4:1) av buprenorfinhydroklorid och naloxonhydroklorid var inte mutagen i ett

bakteriellt mutationstest (Ames test) och var inte klastogen i ett cytogenetiskt in vitro test av humana

lymfocyter eller i ett intravenöst mikrokärntest hos råtta.

Reproduktionsstudier med peroral administrering av buprenorfin:naloxon (ratio 1:1) tyder på att

embryoletalitet förekom hos råtta vid förekomst av toxicitet hos moderdjuret för alla doser. Den lägsta

dosen som studerades representerade en exponeringsmultipel av 1 gång för buprenorfin och 5 gånger

för naloxon vid den maximala terapeutiska dosen för människa beräknad på mg/m2 basis. Ingen

utvecklingstoxicitet observerades hos kanin vid doser som var toxiska för moderdjuret. Teratogenicitet

har heller inte observerats hos vare sig råtta eller kanin. Ingen peri-postnatal studie har genomförts

med buprenorfin/naloxon. Maternell peroral administrering av höga doser buprenorfin under

dräktighet och laktation resulterade dock i svår nedkomst (möjligen som ett resultat av den sederande

effekten av buprenorfin), hög neonatal mortalitet och en måttlig fördröjning i utvecklingen av några

neurologiska funktioner (”surface righting reflex” och reaktion vid oväntade yttre stimuli) hos

neonatala råttor.

Administrering av buprenorfin tillsammans med föda till råtta vid dosnivåer på 500 ppm eller mer gav

en minskning av fertiliteten, som visades genom minskad befruktningstakt hos honor. En dos på 100

ppm administrerad tillsammans med föda (uppskattad exponering ungefär 2,4 gånger för buprenorfin

vid en human dos på 24 mg buprenorfin/naloxon baserat på AUC, plasmanivåer av naloxon var inte

detekterbara hos råtta) hade ingen negativ effekt på fertiliteten hos honor.

En karcinogenicitetsstudie med buprenorfin/naloxon utfördes på råtta med doserna 7, 30 och 120

mg/kg/dag, med uppskattade exponeringsmultipler på 3 till 75 gånger, baserat på en human daglig dos

om 16 mg sublingualt, beräknad på mg/m² basis). Statistiskt signifikanta ökningar av incidensen för

godartad testikulärt interstitiellt (Leydigs) celladenom observerades i alla doseringsgrupperna.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Laktosmonohydrat

Mannitol

Majsstärkelse

Povidon K 30

Vattenfri citronsyra

Natriumcitrat

Magnesiumstearat

Acesulfamkalium

Citron och lime smakämnen (innehåller smakämnen, maltodextrin, Akaciegummi)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30 °C.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

OPA/AI/PVC// aluminiumblister.

Förpackningar med 7, 28, 49 eller 56 sublingual resoribletter.

Endos-blisterförpackningar 7x1, 28x1, 49x1 eller 56x1 sublingual resoribletter.

Sida 15 (15)

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

G.L. Pharma GmbH

Schlossplatz 1

8502 Lannach

Österrike

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

2 mg/0,5 mg: 56076

4 mg/1 mg: 56077

8 mg/2 mg: 56078

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2018-07-26

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-07-06

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen