Armoneve 20 mg/10 mg Depottablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

10-05-2021

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

10-05-2021

Aktiva substanser:
naloxonhydrokloriddihydrat; oxikodonhydroklorid
Tillgänglig från:
Mundipharma AB
ATC-kod:
N02AA55
INN (International namn):
naloxone hydrochloride dihydrate; oxycodone hydrochloride
Dos:
20 mg/10 mg
Läkemedelsform:
Depottablett
Sammansättning:
laktosmonohydrat Hjälpämne; stearylalkohol Hjälpämne; oxikodonhydroklorid 20 mg Aktiv substans; naloxonhydrokloriddihydrat 10,9 mg Aktiv substans
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 10 tabletter; Blister, 14 tabletter; Blister, 20 tabletter; Blister, 28 tabletter; Blister, 30 tabletter; Blister, 50 tabletter; Blister, 56 tabletter; Blister, 60 tabletter; Blister, 98 tabletter; Blister, 100 tabletter; Blister, 100 (10x10) tabletter, sjukhusförpackning; Burk, 100 tabletter
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
55129
Tillstånd datum:
2018-01-12

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Armoneve 5 mg/2,5 mg depottabletter

Armoneve 10 mg/5 mg depottabletter

Armoneve 20 mg/10 mg depottabletter

Armoneve 40 mg/20 mg depottabletter

oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Armoneve är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Armoneve

Hur du tar Armoneve

Eventuella biverkningar

Hur Armoneve ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Armoneve är och vad det används för

Armoneve innehåller oxikodonhydroklorid och naloxonhydroklorid som aktiva substanser.

Armoneve är endast avsedd för vuxna.

Smärtlindring:

Armoneve används för behandling av svår smärta som endast kan lindras av starka smärtstillande

läkemedel (opioider).

Hur Armoneve fungerar vid smärtlindring:

Oxikodonhydroklorid ansvarar för den smärtstillande effekten hos Armoneve och är ett potent

analgetikum (”smärtstillande medel”) i opioidgruppen. Den andra aktiva substansen för Armoneve,

naloxonhydroklorid, är avsedd att motverka förstoppning. Tarmstörningar (t.ex. förstoppning) är en

typisk biverkan vid behandling med opioida smärtstillande medel.

Restless legs-syndrom:

Armoneve används som andrahandsbehandling av symtom vid svårt till mycket svårt restless legs-

syndrom hos personer som inte kan behandlas med dopaminmedicin. Personer med restless legs-

syndrom har en obehaglig känsla i benen. Detta kan uppträda så fort de sätter eller lägger sig och kan

endast lindras genom att röra på benen, men ibland även armarna och andra delar av kroppen. Det gör

det mycket svårt att sitta still och att sova.

Hur Armoneve fungerar vid restless legs-syndrom:

Armoneve hjälper till att lindra obehagliga känslor och minskar lusten att röra armar och ben.

Den andra aktiva substansen för Armoneve, naloxonhydroklorid, är avsedd att motverka förstoppning.

Tarmstörningar (t.ex. förstoppning) är en typisk biverkan vid behandling med starka smärtstillande

läkemedel (opioider).

Oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid som finns i Armoneve kan också vara godkänd för att

behandla andra sjukdomar som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller

annan hälsovårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Armoneve

Ta inte Armoneve:

om du är allergisk mot oxikodonhydroklorid, naloxonhydroklorid eller något annat

innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6)

om din andning inte kan tillföra tillräckligt med syre till blodet och avlägsna den koldioxid som

produceras i kroppen (andningsdepression)

om du lider av svår lungsjukdom som hör samman med sammandragning av luftvägarna

(kronisk obstruktiv lungsjukdom eller KOL)

om du lider av en sjukdom som kallas för cor pulmonale; vid denna sjukdom blir den högra

sidan av hjärtat förstorad på grund av ett ökat tryck inuti blodkärlen i lungorna etc. (t.ex. som

ett resultat av KOL – se ovan)

om du lider av svår bronkialastma

om du har paralytisk ileus (en typ av tarmhinder) som inte har orsakats av opioider

om du har måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion.

Dessutom för restless legs-syndrom:

om du tidigare missbrukat opioider

Varningar och försiktighet

Tala med läkare eller apotekspersonal innan du tar Armoneve:

vid behandling av äldre patienter eller försvagade (kraftlösa) patienter

om du har paralytisk ileus (en typ av tarmhinder) som har orsakats av opioider

om du har nedsatt njurfunktion

om du har lindrigt nedsatt leverfunktion

om du har allvarligt nedsatt lungfunktion (dvs. minskad andningsförmåga)

om du lider av ett tillstånd som kännetecknas av täta andningsuppehåll under natten som kan

göra att du känner dig mycket sömnig under dagtid (sömnapné)

om du har myxödem (en sköldkörtelsjukdom med torr, kall och svullen hud som påverkar

ansiktet och benen)

om din sköldkörtel inte producerar tillräckligt med hormoner (underaktiv sköldkörtel eller

hypotyreoidism)

om dina binjurar inte producerar tillräckligt med hormoner (binjurebarkinsufficiens eller

Addisons sjukdom)

om du har en psykisk sjukdom som åtföljs av en (partiell) förlust av verklighetsuppfattningen

(psykos), på grund av alkohol eller berusning med andra substanser (substansinducerad psykos)

om du lider av gallstensproblem

om din prostatakörtel är onormalt förstorad (prostatahypertrofi)

om du lider av alkoholism eller delirium tremens

om din bukspottkörtel är inflammerad (pankreatit)

om du har lågt blodtryck (hypotension)

om du har högt blodtryck (hypertension)

om du har en redan existerande hjärtkärlsjukdom (kardiovaskulär sjukdom)

om du har en skallskada (på grund av risken för ökat tryck i hjärnan)

om du lider av epilepsi eller har benägenhet för kramper

om du även tar MAO-hämmare (används för att behandla depression eller Parkinsons sjukdom)

eller om du har tagit denna typ av läkemedel under de senaste två veckorna, t.ex. läkemedel

som innehåller tranylcypromin, fenelzin, isokarboxazid, moklobemid och linezolid

om sömnighet eller episoder av plötsligt insomnande inträffar.

Detta läkemedel kan orsaka andningsproblem när du sover. Dessa problem kan inkludera

andningsuppehåll under sömnen, uppvaknanden pga andnöd, svårigheter att upprätthålla sömnen eller

överdriven dåsighet under dagtid. Om du eller någon annan observerar dessa symtom, kontakta läkare.

Läkaren kan komma att sänka dosen.

Du bör berätta för din läkare om du tidigare har varit drabbad av något av det ovanstående. Tala även

om för din läkare om någon av ovanstående sjukdomar uppstår under tiden som du tar Armoneve.

Den allvarligaste risken vid överdos av opioida medel är andningsdepression (långsam och ytlig

andning). Detta kan också leda till att syrehalterna i blodet faller, vilket i sin tur kan leda till

svimning, etc.

Du måste svälja depottabletterna hela för att inte påverka den långsamma frisättningen av

oxikodonhydroklorid från depottabletten. Du får inte dela, tugga eller krossa tabletterna. Om

tabletterna delas, tuggas eller krossas kan detta leda till upptag av en eventuellt dödlig dos

oxikodonhydroklorid (se avsnitt 3 ”Om du har tagit för stor mängd av Armoneve”).

Om du drabbas av kraftig diarré i början av behandlingen kan detta bero på effekten av

naloxonhydroklorid. Det kan vara ett tecken på att tarmfunktionen återgår till det normala. Sådan

diarré kan inträffa under de första 3–5 dagarna av behandlingen. Kontakta din läkare om diarrén

fortsätter efter 3–5 dagar, eller är oroande.

Om du har använt en annan opioid kan abstinenssymtom uppträda i början när du byter till behandling

med Armoneve, t.ex. rastlöshet, svettningsanfall och muskelsmärta. Om du upplever sådana symtom

kan du behöva specialövervakas av din läkare.

Vid användning under lång tid kan du utveckla tolerans mot Armoneve. Detta innebär att du kan

behöva en högre dos för att uppnå den önskade effekten. Långvarig användning av dessa tabletter kan

också leda till fysiskt beroende. Abstinenssymtom kan uppträda om behandlingen avbryts alltför

snabbt (rastlöshet, svettningsanfall, muskelsmärta). Om du inte längre behöver behandling ska du

minska den dagliga dosen gradvis, i samråd med din läkare.

Den aktiva substansen oxikodonhydroklorid har samma missbruksprofil som andra starka opioider

(starka smärtstillande läkemedel). Det finns risk för utveckling av psykiskt beroende. Läkemedel som

innehåller oxikodonhydroklorid bör undvikas hos patienter som tidigare missbrukat alkohol, droger

eller läkemedel.

Berätta för din läkare om du har cancer med peritoneala metastaser eller begynnande tarmvred i

avancerade stadier av cancer i mag-tarmkanalen eller bäckenet.

Om du måste opereras ska du berätta för din läkare att du tar Armoneve.

Liksom andra opioider kan oxikodon påverka kroppens normala produktion av hormoner, såsom

kortisol eller könshormoner, särskilt om du har tagit höga doser under lång tid. Om du upplever

ihållande symtom, som att du är eller känner dig sjuk eller illamående (inklusive kräkningar),

aptitlöshet, trötthet, svaghet, yrsel, förändringar i menstruationscykeln, impotens, infertilitet eller

minskad sexlust, tala med din läkare eftersom han/hon kan vilja undersöka dina hormonnivåer.

Detta läkemedel kan öka din smärtkänslighet, särskilt vid höga doser. Tala om för läkare om detta

händer. Det kan vara nödvändigt att sänka din dos eller byta till ett annat läkemedel.

Du kan upptäcka rester av depottabletterna i din avföring. Bli inte orolig över detta. De aktiva

substanserna (oxikodonhydroklorid och naloxonhydroklorid) har redan frisatts i mage och tarm och

absorberats i kroppen.

Felaktig användning av Armoneve

Armoneve är inte lämplig för behandling av abstinens.

Armoneve bör aldrig missbrukas. Detta gäller särskilt om du är narkotikaberoende. Om du är

beroende av substanser såsom heroin, morfin eller metadon, är det troligt att du drabbas av svåra

abstinenssymtom om du missbrukar Armoneve eftersom det innehåller beståndsdelen

naloxonhydroklorid. Redan existerande abstinenssymtom kan förvärras.

Du får aldrig missbruka depottabletterna genom att lösa upp och injicera dem (t.ex. i ett blodkärl).

Tabletterna innehåller talk som kan leda till lokal vävnadsförstöring (nekros) och förändringar av

lungvävnaden (lunggranulom). Sådant missbruk kan även ha andra allvarliga konsekvenser och kan

till och med vara dödligt.

Andra läkemedel och Armoneve

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Risken för biverkningar ökar om du tar antidepressiva läkemedel (till exempel citalopram, duloxetin,

escitalopram, fluoxetin, fluvoxamin, paroxetin, sertralin, venlafaxin). Dessa läkemedel kan påverka

eller påverkas av oxikodon, och du kan få symtom som ofrivilliga, rytmiska

muskelsammandragningar, inklusive i musklerna som styr ögonrörelser, plötsliga rörelser, kraftiga

svettningar, skakningar, överdrivna reflexmässiga rörelser, ökad muskelspänning, kroppstemperatur

över 38 °C. Kontakta din läkare om du upplever dessa symtom.

Samtidig användning av opioider, inklusive oxikodonhydroklorid, och lugnande läkemedel mot

sömnbesvär, såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel, ökar risken för dåsighet,

andningssvårigheter (andningsdepression), koma och kan vara livshotande. På grund av detta ska

samtidig användning endast övervägas när andra behandlingsalternativ inte är möjliga.

Om läkaren skriver ut Armoneve tillsammans med lugnande läkemedel bör dosen och

behandlingstiden begränsas av läkaren.

Tala om för din läkare om du tar något lugnande läkemedel och följ noggrant läkarens

dosrekommendation. Det kan vara bra att informera vänner eller anhöriga om att vara uppmärksamma

på de tecken och symtom som anges ovan. Kontakta läkare när du upplever sådana symtom. Exempel

på dessa lugnande eller liknande läkemedel är:

andra potenta smärtstillande medel (opioider)

läkemedel mot epilepsi, smärta och ångest t.ex. gabapentin och pregabalin

sömnmedel och lugnande medel (sedativa inklusive bensodiazepiner, hypnotika, anxiolytika)

läkemedel för att behandla depression

läkemedel som används för att behandla allergi, åksjuka eller illamående (antihistaminer eller

antiemetika)

läkemedel för att behandla psykiska eller mentala sjukdomar (antipsykotika som inkluderar

fentiaziner och neuroleptika)

Om du tar detta läkemedel samtidigt som du tar något av de läkemedel som anges nedan, kan effekten

påverkas. Tala om för din läkare om du tar:

läkemedel som minskar blodets förmåga att koagulera (kumarinderivat); koaguleringstiden kan

ökas eller minskas

makrolidantibiotika (t.ex. klaritromycin, erytromycin eller telitromycin)

läkemedel av azol-typ mot svampinfektioner (t.ex ketokonazol, vorikonazol, itrakonazol eller

posakonazol)

en specifik typ av läkemedel som kallas proteashämmare (används för att behandla HIV)

(exempelvis ritonavir, indinavir, nelfinavir, eller saquinavir)

cimetidin (ett läkemedel mot magsår, dålig matsmältning eller halsbränna)

rifampicin (används för att behandla tuberkolos)

karbamazepin (används för att behandla kramper eller konvulsioner och vissa smärttillstånd)

fenytoin (används för att behandla kramper eller konvulsioner

ett (traditionellt) växtbaserat läkemedel som kallas johannesört (även känd som Hypericum

perforatum);

kinidin (ett läkemedel för att behandla oregelbunden hjärtrytm).

Inga interaktioner förväntas mellan Armoneve och paracetamol, acetylsalicylsyra eller naltrexon.

Armoneve med mat, dryck och alkohol

Om du dricker alkohol samtidigt som du tar Armoneve kan det göra att du känner dig mera sömnig

eller öka risken för allvarliga biverkningar som t.ex. ytlig andning med risk för andningsuppehåll och

medvetslöshet. Du ska inte dricka alkohol när du tar Armoneve.

Du ska undvika att dricka grapefruktjuice när du tar Armoneve.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Graviditet

Användning av Armoneve ska undvikas i så stor utsträckning som möjligt under graviditet.

Vid användning under längre tid vid graviditet kan oxikodonhydroklorid leda till abstinenssymtom

hos det nyfödda barnet. Om oxikodonhydroklorid ges under förlossningen kan det nyfödda barnet

drabbas av andningsdepression (långsam och ytlig andning).

Amning

Sluta amma under behandlingen med Armoneve. Oxikodonhydroklorid passerar över i bröstmjölken.

Det är inte känt om naloxonhydroklorid också passerar över i bröstmjölken. Risk för det ammade

barnet kan inte uteslutas framför allt efter intag av upprepade doser Armoneve hos den ammande

modern.

Körförmåga och användning av maskiner

Armoneve kan påverka din förmåga att köra eller använda maskiner. Detta gäller särskilt i början av

behandlingen, efter en ökning av dosen eller efter ett byte från ett annat läkemedel. Dessa

biverkningar försvinner dock så snart du står på en stabil dos.

Armoneve har förknippats med sömnighet och episoder av plötsligt insomnande. Om du upplever

dessa biverkningar får du inte köra bil eller använda maskiner. Du ska berätta för din läkare om detta

inträffar.

Fråga din läkare om du kan köra eller använda maskiner.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Armoneve innehåller laktos

Läkemedlet innehåller laktos (mjölksocker). Om du inte tål vissa sockerarter bör du kontakta din

läkare innan du tar denna medicin.

3.

Hur du tar Armoneve

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Vanlig dos, om din läkare inte har föreskrivit något annat:

För behandling av smärta:

Vuxna

Den vanliga startdosen är 10 mg oxikodonhydroklorid/5 mg naloxonhydroklorid var 12:e timme.

Din läkare avgör hur stor mängd du ska ta varje dag och hur du ska dela upp den totala dagliga dosen i

morgon- och kvällsdoser. Läkaren avgör också om någon dosjustering behöver göras under

behandlingen. Din dos kommer att justeras beroende på graden av smärta och individuell känslighet.

Du bör ges den lägsta dosen som behövs för smärtlindring. Om du redan behandlas med opioider kan

behandlingen med Armoneve starta på en högre dos.

Den högsta dagliga dosen är 160 mg oxikodonhydroklorid och 80 mg naloxonhydroklorid. Om du

behöver en högre dos kan din läkare ge ytterligare oxikodonhydroklorid utan naloxonhydroklorid.

Den högsta dagliga dosen oxikodonhydroklorid får inte överstiga 400 mg. Naloxonhydroklorids

fördelaktiga effekt på tarmaktiviteten kan påverkas om ytterligare oxikodonhydroklorid ges utan

ytterligare naloxonhydroklorid.

Om du får byta Armoneve mot en annan opioid kommer troligen din tarmfunktion att försämras.

Om du upplever smärta mellan två doser av Armoneve kan du behöva ta ett snabbverkande

smärtstillande medel. Armoneve är inte lämpligt för detta. Tala med din läkare i ett sådant fall.

Tala med din läkare eller apotekspersonalen om du upplever att effekten av Armoneve är alltför stark

eller alltför svag.

För behandling av restless legs-syndrom:

Vuxna

Den vanliga startdosen är 5 mg oxikodonhydroklorid/2,5 mg naloxonhydroklorid var 12:e timme.

Din läkare avgör hur stor mängd Armoneve du ska ta varje dag och hur du ska dela upp den totala

dagliga dosen i morgon- och kvällsdoser. Läkaren avgör också om någon dosjustering behöver göras

under behandlingen. Din dos kommer att justeras beroende på din individuella känslighet. Du bör ges

den lägsta dosen som behövs för att lindra dina symptom av restless legs-syndrom. Tala med din

läkare eller apotekspersonalen om du upplever att effekten av Armoneve är alltför stark eller alltför

svag.

Den högsta dagliga dosen är 60 mg oxikodonhydroklorid och 30 mg naloxonhydroklorid.

För behandling av smärta eller restless legs-syndrom:

Äldre patienter

I allmänhet krävs ingen dosjustering för äldre patienter med normal njur- och/eller leverfunktion.

Nedsatt lever- eller njurfunktion

Om du lider av nedsatt njurfunktion eller lindrigt nedsatt leverfunktion kommer din behandlande

läkare att ordinera Armoneve med särskild försiktighet. Om du lider av måttligt eller allvarligt nedsatt

leverfunktion ska Armoneve inte användas (se även avsnitt 2 ”Ta inte Armoneve” och ”Varningar och

försiktighet”).

Barn och ungdomar under 18 år

Några studier av Armoneve på barn och ungdomar under 18 år har ännu inte genomförts. Dess

säkerhet och effekt har ännu inte bevisats hos barn och ungdomar. Av detta skäl rekommenderas inte

användning av Armoneve för barn och ungdomar under 18 år.

Administreringssätt

Armoneve är för

oral användning (ska sväljas).

Svälj depottabletterna hela (utan att tugga) med tillräcklig mängd vätska (½ glas vatten).

Depottabletterna kan tas med eller utan mat. Ta tabletterna var 12:e timme enligt ett fast tidsschema.

Depottabletterna ska sväljas hela för att inte den långsamma frisättningen av oxikodonhydroklorid

från depottabletten ska påverkas. Du får inte dela, tugga eller krossa tabletterna. Om tabletterna delas,

tuggas eller krossas kan detta leda till absorption av en eventuellt dödlig dos av oxikodonhydroklorid

(se avsnitt 3 ”Om du har tagit för stor mängd av Armoneve”).

Behandlingstid

I allmänhet ska du inte ta Armoneve under längre tid än du behöver. Om du står på

långtidsbehandling, bör din läkare regelbundet kontrollera om du fortfarande behöver Armoneve.

Om du har tagit för stor mängd av Armoneve

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

Om du har tagit mer än den ordinerade dosen av Armoneve måste du omedelbart informera din läkare.

En överdos kan leda till:

pupillförminskning

långsam och ytlig andning (andningsdepression)

sömnighet ända till medvetslöshet

låg muskeltonus (hypotoni)

minskad puls

blodtrycksfall.

I allvarliga fall kan medvetslöshet (koma), vätska i lungorna och cirkulationskollaps uppträda, som i

vissa fall kan vara dödlig.

Du bör undvika situationer som kräver en hög grad av vakenhet, t.ex. bilkörning.

Om du har glömt att ta Armoneve

Om du har glömt att ta Armoneve eller om du tar en dos som är lägre än den ordinerade kan det tänkas

att du inte upplever någon effekt.

Följ anvisningarna nedan om du har glömt att ta din dos:

Om det är 8 timmar eller mer till nästa vanliga dos: Ta den glömda dosen omedelbart och

fortsätt med ditt normala doseringsschema.

Om nästa normala dos ska tas inom mindre än 8 timmar: Ta den glömda dosen. Vänta därefter

ytterligare 8 timmar innan du tar nästa dos. Försök att komma tillbaka till ditt ursprungliga

doseringsschema (t.ex. klockan 8 på morgonen och klockan 20 på kvällen). Ta inte mer än en

dos inom en 8-timmarsperiod.

Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd tablett.

Om du slutar att ta Armoneve

Avbryt inte behandlingen utan att rådfråga din läkare.

Om du inte behöver någon fortsatt behandling måste du minska den dagliga dosen gradvis efter att du

har talat med din läkare. På detta sätt kan du undvika abstinenssymtom, såsom rastlöshet,

svettningsattacker och muskelsmärta.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Allvarliga biverkningar eller tecken som du bör se upp med och vad du ska göra om du är

drabbad

Om du är drabbad av någon av följande viktiga biverkningar ska du omedelbart ta kontakt med

närmaste läkare.

Långsam och ytlig andning (andningsdepression) är den allvarligaste faran med en överdos av

opioider. Detta drabbar i huvudsak äldre och försvagade (kraftlösa) patienter. Opioider kan även leda

till allvarligt blodtrycksfall hos känsliga patienter.

Följande biverkningar har setts hos patienter som behandlas för smärta.

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

buksmärtor

förstoppning

diarré

muntorrhet

matsmältningsbesvär

kräkning

illamående

gasbildning

minskad aptit ända till aptitförlust

en känsla av yrsel eller att det

“snurrar”

huvudvärk

värmevallningar

ovanlig svaghetskänsla

trötthet eller utmattning

hudklåda

hudreaktioner/utslag

svettning

yrsel

sömnsvårigheter

dåsighet

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

uppblåst mage

onormala tankar

förvirring

depression

nervositet

trångt i bröstet, särskilt om

du redan lider av

kranskärlssjukdom

blodtrycksfall

abstinenssymtom, såsom

upprördhet

svimning

hjärtklappning

gallkolik

bröstsmärta

allmän sjukdomskänsla

smärta

svullna händer, anklar eller fötter

koncentrationssvårigheter

nedsatt talförmåga

skakningar

andningssvårigheter

rastlöshet

frossa

förhöjda levervärden

rinnsnuva

hosta

överkänslighet/

allergiska reaktioner

viktförlust

skador på grund av

olyckor

ökat behov av att kissa

muskelkramper

muskelryckningar

muskelsmärta

synförsämring

epileptiska anfall

brist på energi

törst

smakförändringar

blodtrycksökning

minskad sexualdrift

(särskilt hos personer

med epilepsisjukdom

eller anlag för anfall)

Sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare)

ökad puls

läkemedelsberoende

tandförändringar

viktökning

gäspningar

Har rapporterats

(förekommer hos ett okänt antal användare)

eufori

allvarlig dåsighet

erektionsstörningar

mardrömmar

hallucinationer

ytlig andning

svårighet att kasta vatten

aggressivitet

stickningar i huden

rapning

andningsproblem under

sömnen (sömnapné), se

avsnitt 2 ”Varningar och

försiktighet” för mer

information.

Den aktiva substansen oxikodonhydroklorid är känd för att ha följande, avvikande

biverkningar när den inte kombineras med naloxonhydroklorid:

Oxikodonhydroklorid kan ge andningsproblem (andningsdepression), pupillförminskningar, kramper

i bronkialmusklerna och kramper i den glatta muskulaturen, samt hämmad hostreflex.

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

humör- och

personlighetsförändringar

(t.ex. depression, känsla av

extrem glädje)

minskad aktivitet

ökad aktivitet

svårighet att kissa

hicka

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

koncentrationsstörning

migrän

ökad muskelspänning

ofrivilliga

muskelsammandragningar

tarmhinder (ileus)

torr hud

läkemedelstolerans

minskad känslighet för smärta

eller beröring

onormal koordination

röstförändringar (dysfoni)

vattenretention (mer vätska

stannar i kroppen)

hörselnedsättning

munsår

svårigheter att svälja

ont i tandköttet

perceptionsstörningar

(t.ex. hallucinationer,

overklighetskänsla)

rodnad

uttorkning

upprördhet

en minskning av

könshormonnivåer som

kan påverka

spermieproduktionen

hos män eller

menstruationscykeln hos

kvinnor

Sällsynta

(kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare)

nässelfeber (urtikaria)

infektioner, såsom munsår

eller herpes (som kan orsaka

blåsor runt munnen eller

genitala områden)

ökad aptit

svart (tjärartad) avföring

blödande tandkött

Har rapporterats

(förekommer hos ett okänt antal användare)

akuta generaliserade

allergiska reaktioner

(anafylaktiska reaktioner)

avsaknad av menstruationsperioder

abstinenssymptom hos nyfödda

problem med gallflöde

karies

ökad smärtkänslighet

Följande biverkningar har setts hos patienter som behandlas för restless legs-syndrom

Mycket vanliga

(kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare)

huvudvärk

sömnighet

förstoppning

illamående

svettning

trötthet eller utmattning

Vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)

minskad aptit ända till

aptitförlust

sömnsvårigheter

depression

en känsla av yrsel eller att

det “snurrar”

koncentrationssvårigheter

skakningar

stickningar i händer och fötter

synförsämring

yrsel

rodnad

blodtrycksökning

blodtrycksfall

buksmärtor

muntorrhet

kräkning

förhöjda levervärden

(ökat alaninamino-

transferas, ökat gamma-

glutamyltransferas)

hudklåda

hudreaktioner/utslag

bröstsmärta

frossa

smärta

törst

Mindre vanliga

(kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare)

minskad sexualdrift

episoder av plötsligt

insomnande

smakförändringar

andningssvårigheter

väderspänningar

erektionsstörningar

abstinenssymtom, såsom

upprördhet

svullna händer, anklar

eller fötter

skador på grund av

olyckor

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare)

överkänslighet/allergiska

reaktioner

onormala tankar

förvirring

nervositet

rastlöshet

eufori

hallucinationer

mardrömmar

epileptiska anfall (särskilt

hos personer med

epilepsisjukdom eller anlag

för anfall)

läkemedelsberoende

allvarlig dåsighet

nedsatt talförmåga

svimning

trångt i bröstet, särskilt om du

redan lider av kranskärlssjukdom

hjärtklappning

ökad puls

ytlig andning

hosta

rinnsnuva

gäspning

uppblåst mage

diarré

aggressivitet

matsmältningsbesvär

rapning

tandförändringar

gallkolik

muskelsmärta

muskelryckningar

muskelkramper

svårighet att kissa

ökat behov av att kissa

allmän sjukdomskänsla

viktökning

viktminskning

ovanlig svaghetskänsla

brist på energi

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även biverkningar som

inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan).

Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Armoneve ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på förpackningen efter EXP. Utgångsdatumet är den sista

dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 25 °C. Armoneve 5 mg/2,5 mg depottabletter är ljuskänsliga och ska förvaras i

originalförpackningen.

Gäller endast tablettburk:

Ska användas inom 6 månader efter öppnande.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

De aktiva substanserna är: oxikodonhydroklorid och naloxonhydroklorid.

Armoneve 5 mg/2,5 mg

Varje depottablett innehåller 5 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 4,5 mg oxikodon och 2,5 mg

naloxonhydroklorid som 2,73 mg naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 2,25 mg naloxon.

Armoneve 10 mg/5 mg

Varje depottablett innehåller 10 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 9 mg oxikodon och 5 mg

naloxonhydroklorid som 5,45 mg naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 4,5 mg naloxon.

Armoneve 20 mg/10 mg

Varje depottablett innehåller 20 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 18 mg oxikodon och 10 mg

naloxonhydroklorid som 10,9 mg naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 9 mg naloxon.

Armoneve 40 mg/20 mg

Varje depottablett innehåller 40 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 36 mg oxikodon och 20 mg

naloxonhydroklorid som 21,8 mg naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 18 mg naloxon.

Övriga innehållsämnen är:

Armoneve 5 mg/2,5 mg

Tablettkärna:

Etylcellulosa, stearylalkohol, laktosmonohydrat (se avsnitt 2 ”Armoneve innehåller laktos”), talk,

magnesiumstearat, hydroxipropylcellulosa.

Tablettdragering:

Polyvinylalkohol, partiellt hydrolyserad, titandioxid (E171), makrogol 3350, talk och briljantblått

FCF aluminium lake (E133).

Armoneve 10 mg/5 mg

Tablettkärna:

Povidon K30, etylcellulosa, stearylalkohol, laktosmonohydrat (se avsnitt 2 ”Armoneve innehåller

laktos”), talk, magnesiumstearat.

Tablettdragering:

Polyvinylalkohol, partiellt hydrolyserad, titandioxid (E171), makrogol 3350, talk

Armoneve 20 mg/10 mg

Tablettkärna:

Povidon K30, etylcellulosa, stearylalkohol, laktosmonohydrat (se avsnitt 2 ”Armoneve innehåller

laktos”), talk och magnesiumstearat.

Tablettdragering:

Polyvinylalkohol, partiellt hydrolyserad, titandioxid (E171), makrogol 3350, talk, röd järnoxid (E172)

Armoneve 40 mg/20 mg

Tablettkärna:

Povidon K30, etylcellulosa, stearylalkohol, laktosmonohydrat (se avsnitt 2 ”Armoneve innehåller

laktos”), talk, magnesiumstearat.

Tablettdragering:

Polyvinylalkohol, partiellt hydrolyserad, titandioxid (E171), makrogol 3350, talk, gul järnoxid (E172)

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Armoneve är en depottablett, vilket innebär att dess aktiva substanser frisätts under en längre tid. Dess

verkan varar i 12 timmar.

Armoneve 5 mg/2,5 mg

Blå, kapselformade tabletter med en längd på 9,5 mm och med filmdragering, märkta med ”OXN” på

ena sidan och ”5” på den andra.

Armoneve 10 mg/5 mg

Vita kapselformade tabletter med en längd på 9,5 mm och med filmdragering, märkta med ”OXN” på

ena sidan och ”10” på den andra.

Armoneve 20 mg/10 mg

Rosa kapselformade tabletter med en längd på 9,5 mm och med filmdragering, märkta med ”OXN” på

ena sidan och ”20” på den andra.

Armoneve 40 mg/20 mg

Gula, kapselformade tabletter med en längd på 14 mm och med filmdragering, märkta med ”OXN” på

ena sidan och ”40” på den andra.

Armoneve finns i blisterförpackningar om 10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 60, 98 och 100 tabletter och i en

burk med barnskyddande förslutning innehållande 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

Mundipharma AB

Mölndalsvägen 30B

412 63 Göteborg

Tillverkare

Fidelio Healthcare Limburg GmbH

Mundipharmastrasse 2-6

D-65549 Limburg

Tyskland

eller

Mundipharma DC B.V.

Leusderend 16

3832 RC Leusden

Nederländerna

Denna bipacksedel ändrades senast

2021-05-07

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Armoneve 5 mg/2,5 mg depottabletter

Armoneve 10 mg/5 mg depottabletter

Armoneve 20 mg/10 mg depottabletter

Armoneve 40 mg/20 mg depottabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Armoneve 5 mg/2,5 mg

Varje depottablett innehåller 5 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 4,5 mg oxikodon och 2,5 mg

naloxonhydroklorid som 2,73 mg naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 2,25 mg naloxon.

Armoneve 10 mg/5 mg

Varje depottablett innehåller 10 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 9 mg oxikodon och 5 mg

naloxonhydroklorid som 5,45 mg naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 4,5 mg naloxon.

Armoneve 20 mg/10 mg

Varje depottablett innehåller 20 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 18 mg oxikodon och 10 mg

naloxonhydroklorid som 10,9 mg naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 9 mg naloxon.

Armoneve 40 mg/20 mg

Varje depottablett innehåller 40 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 36 mg oxikodon och 20 mg

naloxonhydroklorid som 21,8 mg naloxonhydrokloriddihydrat motsvarande 18 mg naloxon.

Armoneve 5 mg/2,5 mg

Hjälpämne med känd effekt: Varje depottablett innehåller 71,8 mg laktos (som laktosmonohydrat).

Armoneve 10 mg/5 mg

Hjälpämne med känd effekt: Varje depottablett innehåller 64,3 mg laktos (som laktosmonohydrat).

Armoneve 20 mg/10 mg

Hjälpämne med känd effekt: Varje depottablett innehåller 54,5 mg laktos (som laktosmonohydrat).

Armoneve 40 mg/20 mg

Hjälpämne med känd effekt: Varje depottablett innehåller 109,0 mg laktos (som laktosmonohydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Depottablett.

Armoneve 5 mg/2,5 mg

Blå kapselformade tabletter med en längd på 9,5 mm och med filmdragering, märkta med ”OXN” på

ena sidan och ”5” på den andra.

Armoneve 10 mg/5 mg

Vita kapselformade tabletter med en längd på 9,5 mm och med filmdragering, märkta med ”OXN” på

ena sidan och ”10” på den andra.

Armoneve 20 mg/10 mg

Rosa kapselformade tabletter med en längd på 9,5 mm och med filmdragering, märkta med ”OXN” på

ena sidan och ”20” på den andra.

Armoneve 40 mg/20 mg

Gula kapselformade tabletter med en längd på 14 mm och med filmdragering, märkta med ”OXN” på

ena sidan och ”40” på den andra.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Svår smärta där endast opioider erbjuder tillräcklig analgetisk effekt.

Andra linjens symtomatisk behandling av svårt till mycket svårt idiopatiskt restless legs syndrom

(RLS) när dopaminerg terapi inte haft effekt.

Med opioidantagonisten naloxon motverkas opioidinducerad förstoppning genom att oxikodons lokala

effekt i tarmen blockeras.

Armoneve är avsett för vuxna.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Smärtlindring

Den analgetiska effekten för Armoneve är likvärdig med depotformuleringar av oxikodonhydroklorid.

Doseringen ska anpassas till smärtintensiteten och känsligheten hos varje enskild patient.

Armoneve bör administreras enligt följande:

Vuxna

Den vanliga startdosen för en patient som inte tidigare har behandlats med opioider är 10 mg/5 mg

oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid var 12:e timme.

Lägre doser finns tillgängliga för att förenkla dostitrering när man initierar opioidbehandling och vid

individuell dosjustering.

Patienter som redan får opioider kan starta med högre doser beroende på deras tidigare erfarenhet av

opioider.

Den högsta dagliga dosen för Armoneve är 160 mg oxikodonhydroklorid och 80 mg

naloxonhydroklorid. Den högsta dagliga dosen rekommenderas endast till patienter som tidigare fått

en stabil daglig dos och som har behov av en ökad dos. Särskild försiktighet bör iakttas om man

överväger dosökning hos patienter med nedsatt njurfunktion och patienter med lätt nedsatt

leverfunktion. Patienter som behöver högre doser bör få extra oxikodonhydroklorid i depotform med

samma tidsintervall, med hänsyn tagen till att den högsta dagliga dosen är 400 mg

oxikodonhydroklorid i depotform. Vid dosering med extra oxikodonhydroklorid kan den fördelaktiga

effekten som naloxonhydroklorid har på tarmfunktion försämras.

Vid avslut av behandling med Armoneve på grund av byte till annan opioid kan man förvänta sig en

försämring i tarmfunktionen.

Vissa patienter som tar Armoneve enligt ett regelbundet tidsschema kan behöva analgetika med

omedelbar frisättning som akutmedicin vid smärtgenombrott. Armoneve är en depottablett och därför

inte avsedd för behandling av smärtgenombrott. Vid behandling av smärtgenombrott ska en enskild

dos akutmedicin ges, motsvarande ungefär en sjättedel av den dagliga dosen av oxikodonhydroklorid.

Om det behövs mer än två ”akutinsatser” per dag är detta normalt en indikation på att dosen behöver

justeras uppåt. Denna justering bör göras varje eller varannan dag i steg av 5 mg/2,5 mg

oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid två gånger dagligen, eller vid behov 2,5 mg/1,25 mg eller

10 mg/5 mg, oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid tills en stabil dos har nåtts. Syftet är att hitta

en patientspecifik dos för administrering två gånger dagligen som ger tillräcklig smärtlindring och

minimerar användningen av akutmedicin under den tid som smärtbehandlingen behövs. Något förhöjd

(doskorrigerad) maximal plasmakoncentration bör beaktas när 2,5 mg/1,25 mg tabletten används.

Armoneve tas vid den fastställda doseringen två gånger dagligen enligt ett bestämt tidsschema. Även

om symmetrisk administrering (samma dos morgon och kväll) enligt ett bestämt tidsschema (var 12:e

timme) passar merparten av patienterna, kan vissa patienter, beroende på den individuella

smärtsituationen, ha nytta av asymmetrisk dosering som är skräddarsydd efter deras smärtmönster. I

allmänhet ska den lägsta effektiva smärtlindrande dosen väljas.

Vid behandling av icke-malign smärta är dagliga doser på upp till 40 mg/20 mg

oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid normalt tillräckliga, men högre doser kan behövas.

För doser som inte är möjliga/genomförbara med denna styrka, finns andra styrkor tillgängliga.

Restless legs-syndrom

Armoneve är indicerat till patienter som lider av restless legs syndrom (RLS) sedan minst 6 månader.

RLS symptomen bör föreligga dagligen och under dagtid (≥ 4 dagar/vecka). Armoneve ska användas

efter misslyckande av tidigare dopaminbehandling, vilket definieras som otillräcklig initial effekt, en

effekt som har blivit otillräcklig med tiden, förekomst av symtomförstärkning (augmentation) eller

oacceptabel tolerabilitet trots adekvata doser. Tidigare behandling med minst ett dopaminergt läkemedel

ska ha pågått under i allmänhet 4 veckor. En kortare period kan vara acceptabel i händelse av

oacceptabel tolerabilitet under dopaminerg behandling.

Doseringen ska anpassas till känsligheten hos varje enskild patient.

Behandling av patienter med RLS bör ske under uppsikt av en läkare med erfarenhet av behandling av

RLS.

Armoneve bör administreras enligt följande:

Vuxna

Den vanliga startdosen är 5 mg/2,5 mg oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid var 12:e timme.

Titrering en gång i veckan rekommenderas om högre doser krävs. Den genomsnittliga dagliga dosen i

den pivotala studien var 20 mg/10 mg oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid. Vissa patienter kan

ha nytta av högre dagliga doser upp till maximalt 60 mg/30 mg oxikodonhydroklorid/naloxon-

hydroklorid.

Armoneve tas enligt den fastställda doseringen två gånger dagligen enligt ett bestämt tidsschema.

Även om symmetrisk administrering (samma dos morgon och kväll) med ett fast tidsschema (var 12:e

timme) är lämpligt för de flesta patienter, kan vissa patienter, beroende på den enskilda situationen, ha

nytta av asymmetrisk dosering anpassad till den enskilda patienten. I allmänhet bör den lägsta

effektiva dosen väljas.

För doser som inte är möjliga/genomförbara med denna styrka, finns andra styrkor tillgängliga.

Smärtlindring/Restless legs-syndrom

Särskilda populationer

Äldre patienter

Precis som för yngre vuxna ska doseringen anpassas till smärtintensiteten eller RLS-symtomen och

känsligheten hos varje enskild patient.

Patienter med nedsatt leverfunktion

En klinisk studie har visat att plasmakoncentrationerna av både oxikodon och naloxon är förhöjda hos

patienter med nedsatt leverfunktion. Naloxonkoncentrationerna påverkades i högre grad än oxikodon

(se avsnitt 5.2). Den kliniska relevansen för en relativt hög exponering för naloxon hos patienter med

nedsatt leverfunktion är ännu inte känd. Försiktighet måste iakttas vid administrering av Armoneve till

patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4). Armoneve är kontraindicerat för patienter

med måttligt eller allvarligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3).

Patienter med nedsatt njurfunktion

En klinisk studie har visat att plasmakoncentrationerna av både oxikodon och naloxon är förhöjda hos

patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2). Naloxonkoncentrationerna påverkades i högre grad

än oxikodon. Den kliniska relevansen för en relativt hög exponering för naloxon hos patienter med

nedsatt njurfunktion är ännu inte känd. Försiktighet bör iakttas vid administrering av Armoneve till

patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Armoneve för barn och ungdomar under 18 år har ännu inte fastställts. Inga

data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Oral användning

Armoneve tas i bestämd dos två gånger dagligen vid regelbundna tider.

Depottabletterna kan tas med eller utan mat tillsammans med tillräcklig vätska. Tabletterna måste

sväljas hela och får inte delas, tuggas eller krossas (se avsnitt 4.4).

Behandlingslängd

Armoneve bör inte administreras längre än vad som är absolut nödvändigt. Om långvarig behandling

behövs med hänsyn till sjukdomens natur och allvarlighetsgrad krävs noggrann och regelbunden

övervakning för att fastställa om och i vilken utsträckning ytterligare behandling behövs.

Smärtlindring

När patienten inte längre behöver opioidbehandling är det lämpligt att trappa ned dosen successivt (se

avsnitt 4.4).

Restless legs-syndrom

Minst var tredje månad under behandling med Armoneve bör patienten utvärderas kliniskt.

Behandlingen bör endast fortsätta om Armoneve anses effektivt och nyttan anses uppväga negativa

effekter och potentiella skador hos enskilda patienter. Före fortsatt RLS-behandling utöver 1 år bör

man överväga en utsättning genom en gradvis dosminskning av Armoneve under en period av cirka en

vecka för att fastställa om fortsatt behandling med Armoneve är indicerat.

När patienten inte längre behöver opioidbehandling, är nedtrappning under en period på ungefär en

vecka rekommenderat för att minska risken för en utsättningsreaktion (se avsnitt 4.4).

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

Allvarlig andningsdepression med hypoxi och/eller hyperkapni

Allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom

Cor pulmonale

Allvarlig bronkialastma

Icke-opioidinducerad paralytisk ileus

Måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion

Dessutom för restless legs-syndrom:

Tidigare opioidmissbruk

4.4

Varningar och försiktighet

Försiktighet måste iakttas vid administrering av dessa tabletter till patienter med

Allvarligt nedsatt andningsfunktion

Sömnapné

Samtidig användning av CNS-dämpande medel (se nedan och avsnitt 4.5)

MAO-hämmare (se nedan och avsnitt 4.5)

Tolerans, fysiskt beroende och abstinenssymtom (se nedan)

Psykologiskt beroende (missbruk), missbruksprofil och tidigare alkohol- eller drogmissbruk (se

nedan)

Äldre eller svaga patienter

Skallskada, intrakraniella lesioner eller ökat intrakraniellt tryck, sänkt medvetandegrad av

osäkert ursprung

Epilepsisjukdom eller predisposition för krampanfall

Hypotension

Hypertension

Pankreatit

Lindrigt nedsatt leverfunktion

Nedsatt njurfunktion

Opioidinducerad paralytisk ileus

Myxödem

Hypotyreoidism

Addisons sjukdom (binjurebarkinsufficiens)

Prostatahypertrofi

Toxisk psykos

Alkoholism

Delirium tremens

Kolelitiasis

Redan existerande kardiovaskulära sjukdomar.

Andningsdepression

Den största risken med opioider i för stora mängder är andningsdepression.

Sömnrelaterade andningsstörningar

Opioider kan orsaka sömnrelaterade andningsstörningar, inklusive central sömnapné (CSA) och

sömnrelaterad hypoxemi. Opioidanvändning ökar risken för CSA på ett dosberoende sätt. Överväg att

minska den totala opioiddosen för patienter som uppvisar CSA.

Risk vid samtidig användning av sedativa läkemedel, såsom bensodiazepiner eller liknande

läkemedel:

Samtidig användning av opioider, inklusive oxikodonhydroklorid och sedativa läkemedel såsom

bensodiazepiner eller liknande läkemedel, kan resultera i sedering, andningsdepression, koma och

död. På grund av dessa risker bör samtidig förskrivning av dessa sedativa läkemedel endast göras till

patienter för vilka alternativa behandlingsalternativ inte är möjliga. Om det beslutas att förskriva

Armoneve tillsammans med sedativa läkemedel ska den lägsta effektiva dosen användas och

behandlingstiden ska vara så kort som möjligt.

Patienterna ska följas noggrant för tecken och symtom på andningsdepression och sedering. I detta

avseende rekommenderas det starkt att informera patienter och deras vårdgivare om att vara

uppmärksamma på dessa symtom (se avsnitt 4.5).

MAO-hämmare

Armoneve skall administreras med försiktighet till patienter som tar MAO-hämmare eller som har fått

MAO-hämmare under de senaste två veckorna.

Försiktighet rekommenderas vid behandling av patienter med RLS, vilka även har sömnapné eftersom

dessa tabletter ger en ökad risk för andningsdepression. Det finns inga data om risken eftersom

patienter med sömnapnésyndrom exkluderades i kliniska prövningar.

Försiktighet måste också iakttas när Armoneve administreras till patienter med lindrigt nedsatt lever-

eller njurfunktion. Noggrann medicinsk övervakning är särskilt nödvändig för patienter med allvarligt

nedsatt njurfunktion.

Diarré kan betraktas som en möjlig effekt av naloxon.

Tolerans, fysiskt beroende och abstinenssymtom

Under långvarig administrering kan patienten utveckla tolerans mot läkemedlet och kräva högre doser

för att upprätthålla den önskade effekten. Kronisk administrering av Armoneve kan leda till fysiskt

beroende. Abstinenssymtom kan uppträda vid ett abrupt avbrott av behandlingen. Om behandling inte

längre behövs rekommenderas att den dagliga dosen minskas successivt för att undvika

abstinenssymtom (se avsnitt 4.2).

Armoneve är inte lämpligt för behandling av abstinenssymtom.

Det finns ingen klinisk erfarenhet av Armoneve vid långtidsbehandling av RLS utöver 1 år (se avsnitt

4.2).

Psykologiskt beroende [missbruk], missbruksprofil och tidigare alkohol- och/eller drogmissbruk

Det finns en potentiell risk att utveckla beroende av opioida analgetika, inkluderat Armoneve. Dessa

tabletter bör användas med särskild försiktighet hos patienter med tidigare alkohol- eller

drogberoende. Oxikodon enbart har samma missbruksprofil som andra starka opioider.

För att inte försämra depottabletternas depotegenskaper måste depottabletterna tas hela och får inte

delas, tuggas eller krossas. Om depottabletterna delas, tuggas eller krossas för förtäring leder detta till

en snabbare frisättning av de aktiva substanserna och absorption av en eventuellt dödlig dos oxikodon

(se avsnitt 4.9).

Patienter som har upplevt somnolens och/eller episoder av plötsligt insomnande ska avstå från

bilkörning och hantering av maskiner. Dessutom bör en minskning av dosen eller avbrytande av

behandlingen övervägas. På grund av möjliga additiva effekter bör försiktighet iakttas när patienter tar

andra sederande läkemedel i kombination med Armoneve (se avsnitt 4.5 och 4.7).

Samtidig användning av alkohol och Armoneve kan ge ökad risk för biverkningar av Armoneve;

samtidig användning skall undvikas.

Klinisk erfarenhet saknas hos cancerpatienter med peritoneal karcinomatos eller med sub-occlusivt

syndrom vid avancerad cancer i mag-tarm kanalen eller pelvis. På grund av detta rekommenderas ej

Armoneve till denna patientgrupp.

Armoneve rekommenderas inte för preoperativ användning eller postoperativt inom de första 12–24

timmarna. Beroende på typen av operation och dess omfattning, vilken anestesimetod som har valts,

annan samtidig medicinering och den enskilda patientens tillstånd, beror den exakta tidpunkten för när

den postoperativa behandlingen med Armoneve kan påbörjas på en noggrann risk/nytta-bedömning

för varje enskild patient.

Drogmissbrukare avråds bestämt från att missbruka Armoneve.

Om det missbrukas parenteralt, intranasalt eller oralt av individer som är beroende av opioidagonister,

såsom heroin, morfin eller metadon, förväntas Armoneve ge upphov till märkbara abstinensbesvär –

på grund av naloxons antagonistegenskaper på opioidreceptorer – eller intensifiera de

abstinenssymtom som redan förekommer (se avsnitt 4.9).

Opioider som oxikodon kan påverka hypotalamus-hypofys-binjure- eller gonad-axeln. Några

förändringar som kan ses är en ökning av serumprolaktin och minskningar av plasmakortisol och

testosteron. Kliniska symtom kan uppstå från dessa hormonella förändringar.

Hos patienter som står på långtidsbehandling kan bytet till Armoneve utlösa abstinenssymtom i början

av behandlingen. Sådana patienter kan kräva särskild uppmärksamhet.

Hyperalgesi som inte svarar på ytterligare dosökning av oxikodon kan uppstå, särskilt vid höga doser.

Dosminskning av oxikodon eller byte av opioid kan behövas.

Depottabletterna består av en tvåpolymermatris, endast avsedd för oral användning. Missbruk i form

av parenterala injektioner av depottablettbeståndsdelarna (särskilt talk) kan förväntas leda till lokal

vävnadsnekros och lunggranulom eller kan leda till andra allvarliga, potentiellt dödliga oönskade

effekter.

Den tomma depottablettmatrisen kan ses i avföringen.

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte

använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Samtidig användning av opioider och sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande

läkemedel ökar risken för sedering, andningsdepression, koma och död på grund av en additiv CNS-

depressiv effekt. Dosen och varaktigheten av samtidig användning bör begränsas (se avsnitt 4.4).

Läkemedel som har en CNS-depressiv effekt inkluderar, men begränsas inte till: andra opioider,

gabapentinoider såsom pregabalin, anxiolytika, hypnotika och sedativa (inklusive bensodiazepiner),

antidepressiva medel, antipsykotika, antihistaminer och antiemetika.

Armoneve skall administreras med försiktighet till patienter som tar MAO-hämmare eller som har fått

MAO-hämmare under de senaste två veckorna.

Samtidig administrering av oxikodon och serotonerga medel, såsom selektiva

serotoninåterupptagshämmare (SSRI) eller serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI),

kan orsaka serotonintoxicitet. Symtom på serotonintoxicitet kan innefatta förändrat mentalt tillstånd

(t.ex. agitation, hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, labilt blodtryck,

hypertermi), neuromuskulära rubbningar (t.ex. hyperreflexi, inkoordination, stelhet) och/eller

gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré). Oxikodon ska användas med

försiktighet och dossänkning kan behövas hos patienter som använder dessa läkemedel.

Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna hos Armoneve; samtidig användning skall

undvikas.

Kliniskt relevanta förändringar av INR-värdet (International Normalized Ratio eller Quick-värdet) i

båda riktningarna har observerats hos enskilda individer om oxikodon och kumarinantikoagulantia

används samtidigt.

Oxikodon metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4 med bidrag av CYP2D6 (se avsnitt 5.2).

Aktiviteterna av dessa enzym kan hämmas eller induceras av olika läkemedel eller kosttillskott som

administreras samtidigt. Armoneve doserna kan därför behöva justeras.

CYP3A4 hämmare, såsom makrolidantibiotika (t.ex. klaritromycin, erytromycin, och telitromycin), azol-

antisvampmedel (t.ex. ketokonazol, vorikonazol, itrakonazol, och posakonazol) proteashämmare (t.ex.

ritonavir, indinavir, nelfinavir och saquinavir), cimetidin och grapefrukt juice kan orsaka ett minskat

clearance av oxikodon vilket skulle kunna leda till en ökning av plasmakoncentrationen av oxikodon.

Därför kan en minskning av Armonevedosen vara lämplig och retitrering nödvändigt.

CYP3A4 inducerare, såsom rifampicin, karbamazepin, fenytoin och johannesört kan inducera

metabolismen av oxikodon och orsaka ett ökat clearance av läkemedlet vilket leder till en minskning av

oxikodons plasmakoncentration. Därför bör försiktighet iakttas och ytterligare titrering kan behövas för

att uppnå symtomkontroll.

Teoretiskt kan läkemedel som hämmar CYP2D6 aktivitet, såsom paroxetin, fluoxetin och kinidin, orsaka

minskat clearence av oxikodon vilket kan leda till en ökad plasmakoncentration av oxikodon. Samtidig

administrering med hämmare av CYP2D6 har emellertid resulterat i endast obetydlig inverkan på

oxikodons elimination och inget inflytande på de farmakodynamiska effekterna av oxikodon.

In vitro

-metabolismstudier tyder på att inga kliniskt relevanta interaktioner kan förväntas mellan

oxikodon och naloxon. Sannolikheten för kliniskt relevanta interaktioner mellan paracetamol,

acetylsalicylsyra eller naltrexon och kombinationen av oxikodon och naloxon i terapeutiska

koncentrationer är minimal.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inga adekvata data från behandling med Armoneve av gravida kvinnor och under

förlossning. Begränsade data om användning av oxikodon under graviditet hos människor visar ingen

ökad risk för medfödda missbildningar. För naloxon finns otillräckliga kliniska data om exponerade

graviditeter. Kvinnors systemiska exponering för naloxon efter användning av Armoneve är relativt

låg (se avsnitt 5.2). Både oxikodon och naloxon passerar över i placenta. Inga djurstudier har utförts

med kombinationen av oxikodon och naloxon (se avsnitt 5.3). Djurstudier med oxikodon eller

naloxon som administreras som enda läkemedel har inte visat sig ha teratogena eller embryotoxiska

effekter.

Långvarig administrering av oxikodon under graviditet kan leda till abstinenssymtom hos det nyfödda

barnet. Vid administrering under förlossning kan oxikodon framkalla andningsdepression hos det

nyfödda barnet.

Armoneve bör endast användas under graviditet om nyttan uppväger de eventuella riskerna för det

ofödda eller nyfödda barnet.

Amning

Oxikodon passerar över i bröstmjölk. Ett förhållande för mjölk-/plasmakoncentrationen på 3,4:1 har

uppmätts, och det är därför möjligt att oxikodon påverkar barnet som ammas. Det är inte känt om även

naloxon passerar över i bröstmjölk. De systemiska nivåerna av naloxon efter användning av

Armoneve är emellertid mycket låga (se avsnitt 5.2).

Risk för det ammande barnet kan inte uteslutas framför allt efter intag av upprepade doser av

Armoneve hos den ammande modern. Amningen bör avbrytas under behandling med Armoneve.

Fertilitet

Det finns inga data vad gäller fertilitet.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Armoneve har måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Detta gäller

särskilt i början av behandlingen, efter en dosökning eller vid byte från annan opioid behandling och

om Armoneve kombineras med andra CNS-depressiva medel. Patienter som är stabila på en särskild

dosering behöver inte nödvändigtvis begränsas. Patienten bör därför rådfråga sin läkare om huruvida

det är tillåtet att framföra fordon och använda maskiner.

Patienter som behandlas med Armoneve och uppvisar somnolens och/eller plötsliga sömnattacker

måste informeras om att avstå från bilkörning eller aktiviteter vid vilka sänkt medvetandegrad kan

utsätta dem själva eller andra för risk för allvarlig skada eller död (t.ex. användning av maskiner) tills

sådana upprepade episoder och somnolens har upphört (se även avsnitt 4.4 och 4.5).

4.8

Biverkningar

Följande frekvenser utgör grunden för bedömningen av biverkningar:

Mycket vanliga (

1/10)

Vanliga (

1/100 till < 1/10)

Mindre vanliga (

1/1 000 till < 1/100)

Sällsynta (

1/10 000 till < 1/1 000)

Mycket sällsynta (

<

1/10,000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Biverkningar vid behandling av smärta

Immunsystemet

Mindre vanliga:

Överkänslighet

Metabolism och nutrition

Vanliga:

Minskad aptit till aptitförlust

Psykiska störningar

Vanliga:

Sömnlöshet

Mindre vanliga:

Rastlöshet, onormalt tänkande, oro, förvirring, depression, minskad libido,

nervositet

Sällsynta:

Läkemedelsberoende (se avsnitt 4.4)

Ingen känd frekvens:

Eufori, hallucination, mardrömmar, aggressivitet

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga:

Yrsel, huvudvärk, somnolens

Mindre vanliga:

Krampanfall (särskilt hos personer med epilepsisjukdom eller predisposition för

krampanfall), uppmärksamhetsstörning, dysgeusi, talstörningar, synkope,

tremor, letargi

Ingen känd frekvens:

Parestesier, slöhet, sömnapnésyndrom (se avsnitt 4.4)

Ögon

Mindre vanliga:

Synskada

Öron och balansorgan

Vanliga:

Vertigo

Hjärtat

Mindre vanliga:

Angina pectoris (särskilt hos patienter som tidigare har lidit av

kranskärlssjukdom), palpitationer

Sällsynta:

Takykardi

Blodkärl

Vanliga:

Blodvallning

Mindre vanliga:

Blodtrycksfall, blodtrycksökning

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga:

Dyspné, rinorré, hosta

Sällsynta:

Gäspningar

Ingen känd frekvens:

Andningsdepression

Magtarmkanalen

Vanliga:

Buksmärtor, förstoppning, diarré, muntorrhet, dyspepsi, kräkning, illamående,

flatulens

Mindre vanliga:

Abdominell distension

Sällsynta:

Tandproblem

Ingen känd frekvens:

Eruktation

Lever och gallvägar

Mindre vanliga:

Förhöjda leverenzymer, gallkolik

Hud och subkutan vävnad

Vanliga:

Pruritus, hudreaktioner, hyperhidros

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga:

Muskelspasmer, muskelryckningar, myalgi

Njur- och urinvägsstörningar

Mindre vanliga:

Urinträngningar

Ingen känd frekvens:

Urinretention

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Ingen känd frekvens:

Erektionsstörningar

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga:

Asteni, trötthet

Mindre vanliga:

Abstinenssyndrom, bröstsmärta, frossa, olustkänsla, smärta, perifert ödem, törst

Undersökningar

Mindre vanliga:

Viktminskning

Sällsynta:

Viktökning

Skador, förgiftningar och behandlingskomplikationer

Mindre vanliga:

Olycksrelaterade skador

För den aktiva substansen oxikodonhydroklorid är följande tillkommande biverkningar kända:

På grund av dess farmakologiska egenskaper kan oxikodonhydroklorid orsaka andningsdepression,

mios, bronkial spasm och spasmer i den glatta muskulaturen liksom undertrycka hostreflexen.

Infektioner och infestationer

Sällsynta:

Herpes simplex

Immunsystemet

Ingen känd frekvens:

Anafylaktisk reaktion

Metabolism och nutrition

Mindre vanliga:

Dehydrering

Sällsynta:

Ökad aptit

Psykiska störningar

Vanliga:

Humör- och personlighetsförändringar, minskad aktivitet,

psykomotorisk hyperaktivitet

Mindre vanliga:

Upprördhet, perceptionsstörningar (t.ex. overklighetskänsla)

Centrala och perifera nervsystemet

Mindre vanliga:

Nedsatt koncentrationsförmåga, migrän, hypertoni,

ofrivilliga muskelsammandragningar, hypestesi, onormal koordination

Ingen känd frekvens:

Hyperalgesi

Öron och balansorgan

Mindre vanliga:

Hörselnedsättning

Blodkärl

Mindre vanliga:

Vasodilatation

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga:

Dysfoni

Magtarmkanalen

Vanliga:

Hicka

Mindre vanliga:

Dysfagi, ileus, munsår, stomatit

Sällsynta:

Melena, blödande tandkött

Ingen känd frekvens:

Karies

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens:

Kolestas

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga:

Torr hud

Sällsynta:

Urtikaria

Njur- och urinvägsstörningar

Vanliga:

Dysuri

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga:

Hypogonadism

Ingen känd frekvens:

Amenorré

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga:

Ödem, läkemedelstolerans

Ingen känd frekvens:

Neonatalt abstinenssyndrom

Biverkningar vid behandling av restless legs-syndrom

Listan nedan visar de biverkningar som sågs med Armoneve i en 12-veckors, randomiserad,

placebokontrollerad klinisk studie som omfattade totalt 150 patienter på Armoneve och 154 patienter

på placebo med dagliga doser mellan 10 mg/5 mg och 80 mg/40 mg oxikodonhydroklorid/naloxon-

hydroklorid. Biverkningar som relaterats till Armoneve vid smärtbehandling och som inte observerats

i RLS studiepopulationen har lagts till under ingen känd frekvens.

Immunsystemet

Ingen känd frekvens:

Överkänslighet

Metabolism och nutrition

Vanliga:

Minskad aptit till aptitförlust

Psykiska störningar

Vanliga:

Sömnlöshet, depression,

Mindre vanliga:

Minskad sexualdrift, sömnattacker

Ingen känd frekvens: Onormalt tänkande, oro, förvirring, nervositet, rastlöshet, eufori, hallucination,

mardrömmar, läkemedelsberoende, aggressivitet

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga:

Huvudvärk, somnolens

Vanliga:

Yrsel, uppmärksamhetsstörning, tremor, parestesier

Mindre vanliga:

Dysgeusi

Ingen känd frekvens:

Krampanfall (särskilt hos personer med epilepsisjukdom eller predisposition för

krampanfall), talstörningar, synkope, slöhet, letargi

Ögon

Vanliga:

Synskada

Öron och balansorgan

Vanliga:

Vertigo

Hjärtat

Ingen känd frekvens:

Angina pectoris (särskilt hos patienter som tidigare har lidit av

kranskärlssjukdom), palpitationer, takykardi

Blodkärl

Vanliga:

Blodvallning, blodtrycksfall, blodtrycksökning

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga:

Dyspné

Ingen känd frekvens:

Hosta, rinorré, andningsdepression, gäspningar

Magtarmkanalen

Mycket vanliga:

Förstoppning, illamående,

Vanliga:

Buksmärtor, muntorrhet, kräkning

Mindre vanliga:

Flatulens

Ingen känd frekvens:

Abdominell distension, diarré, dyspepsi, eruktation, tandproblem

Lever och gallvägar

Vanliga:

Förhöjda leverenzymer (ökat alaninaminotransferas, ökat

gammaglutamyltransferas)

Ingen känd frekvens:

Gallkolik

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga:

Hyperhidros

Vanliga:

Pruritus, hudreaktioner

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens:

Muskelspasmer, muskelryckningar, myalgi

Njur- och urinvägsstörningar

Ingen känd frekvens:

Urinträngningar, urinretention

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga:

Erektionsstörningar

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga:

Trötthet

Vanliga:

Bröstsmärta, frossa, törst, smärta

Mindre vanliga:

Abstinenssyndrom, perifert ödem

Ingen känd frekvens:

Olustkänsla, asteni

Undersökningar

Ingen känd frekvens:

Viktminskning, viktökning

Skador, förgiftningar och behandlingskomplikationer

Mindre vanliga:

Olycksrelaterade skador

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket

Box 26, 751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Symtom vid intoxikation

Beroende på patientens historik kan en överdos av Armoneve yttra sig genom symtom som antingen

utlöses av oxikodon (opioidreceptoragonist) eller naloxon (opioidreceptorantagonist).

Symtom vid överdosering med oxikodon omfattar mios, andningsdepression, nedsatt vakenhet som

fördjupas till medvetslöshet, muskelhypotoni, bradykardi samt hypotension. Koma, icke-kardiogent

lungödem och cirkulationssvikt kan inträffa i allvarligare fall och kan ha dödlig utgång.

Symtom på enbart en överdosering med naloxon är osannolik.

Behandling av intoxikation

Abstinenssymtom på grund av en överdosering med naloxon ska behandlas symtomatiskt i en miljö

med noggrann övervakning.

Kliniska symtom som tyder på en överdosering med oxikodon kan behandlas genom administrering av

opioidantagonister (t.ex. 0,4–2 mg naloxonhydroklorid intravenöst). Administreringen ska upprepas

med 2–3 minuter intervall, i den mån det finns ett kliniskt behov för detta. Det är också möjligt att ge

en infusion med 2 mg naloxonhydroklorid i 500 ml 9 mg/ml (0,9 %) natriumkloridlösning eller 50

mg/ml (5 %) glukoslösning (0,004 mg/ml naloxon). Infusionen ska ske vid en hastighet som är

anpassad till de tidigare administrerade bolusdoserna och patientens respons.

Ventrikelsköljning kan övervägas.

Understödjande åtgärder (konstgjord andning, syretillförsel, vasopressorer och vätskeinfusioner) bör

vid behov vidtas för att behandla den cirkulationschock som hör samman med en överdosering.

Hjärtstillestånd eller arytmier kan kräva hjärtmassage eller defibrillering. Konstgjord andning ska ges

om det behövs. Vätske- och elektrolytmetabolismen ska upprätthållas.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika; Opioider; Naturliga opiumalkaloider; ATC-kod; N02AA55

Verkningsmekanism

Oxikodon och naloxon har en affinitet för kappa-, my- och delta-opioidreceptorer i hjärnan,

ryggmärgen och perifera organ (t.ex. tarmarna). Oxikodon agerar som en opioidreceptoragonist vid

dessa receptorer och binder till de endogena opioidreceptorerna i det centrala nervsystemet. Naloxon

är å andra sidan en ren antagonist som verkar på alla typer av opioidreceptorer.

Farmakodynamiska effekter

Till följd av den uttalade första-passage-metabolismen, är naloxons biotillgänglighet vid oral

administrering < 3 %. Av detta skäl är en kliniskt relevant systemisk effekt osannolik. På grund av

naloxons lokalt konkurrerande antagonism mot den opioidreceptormedierade oxikodoneffekten i

tarmen, minskar naloxon de störningar på tarmfunktionen som är typiska för opioidbehandling.

Klinisk effekt och säkerhet

För opioideffekter på det endokrina systemet, se avsnitt 4.4.

Prekliniska studier visar olika effekter av naturliga opioider på immunsystemets beståndsdelar. Den

kliniska signifikansen för dessa resultat är inte känd. Det är inte känt om oxikodon, en halvsyntetisk

opioid, har liknande effekter på immunsystemet som naturliga opiater.

Analgesi

I en 12 veckors dubbelblind parallelgruppsstudie med 322 patienter med opioidinducerad

förstoppning hade patienterna som behandlades med oxikodonhydroklorid-naloxonhydroklorid i

genomsnitt en extra fullständigt spontan (utan laxermedel) avföring under den sista veckan av

behandlingen jämfört med de patienter som fortsatte ta liknande doser av depottabletter med

oxikodonhydroklorid (p<0,0001). Användningen av laxermedel under de första fyra veckorna var

signifikant lägre i gruppen med oxikodon och naloxon jämfört med gruppen som behandlades med

enbart oxikodon (31 % jämfört med 55 %, p<0,0001). Liknande resultat visades i en studie med 265

icke-cancer patienter där dagliga doser oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid på 60 mg/30 mg upp

till 80 mg/40 mg jämfördes med motsvarande doser oxikodonhydroklorid i monoterapi.

Restless legs syndrom (RLS)

I en 12 veckors dubbelblind effektstudie behandlades 150 patienter med svårt till mycket svårt

idiopatiskt restless legs syndrom vid randomisering med oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid.

Svårt restless legs syndrom definieras som IRLS poäng mellan 21 och 30, och mycket svårt tillstånd

som IRLS poäng mellan 31 och 40. Patienterna visade en kliniskt relevant och statistiskt signifikant

förbättring av medelvärdet för IRLS poäng jämfört med placebo under hela behandlingsperioden, med

en minskning av medelvärdet för IRLS på 5,9 poäng, jämfört med placebo vid vecka 12 (om man

antar att de patienter som avbröt studien hade en liknande effekt som de patienter i placebogruppen

som fullbordade studien, vilket representerar en mycket konservativ hållning

).

Effekt kunde visas från så tidigt som vecka 1 av behandlingen. Liknande resultat visades för

förbättring av RLS-symtomens svårighetsgrad (mätt med RLS-6-Rating Scale), livskvalitet mätt med

en QoL-RLS enkät, sömnkvalitet (mätt med MOS sömnskala), och för andelen som förbättrades i

IRLS poäng. Inget fall av konfirmerad

symtomförstärkning (augmentation) observerades

under

studien.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Oxikodonhydroklorid

Absorption

Oxikodon har hög absolut biologisk tillgänglighet på upp till 87 % efter oral administrering.

Distribution

Oxikodon sprids efter absorption i hela kroppen. Cirka 45 % binds till plasmaprotein. Oxikodon

passerar placenta och kan upptäckas i bröstmjölk.

Metabolism

Oxikodon metaboliseras i tarmen och levern till noroxikodon, oximorfon och olika

glukuronidkonjugat. Noroxikodon, oximorfon och noroximorfon produceras av cytokrom P450

systemet. Kinidin reducerar produktionen av oximorfon hos människa utan att signifikant påverka

farmakodynamiken av oxikodon. Metaboliternas bidrag till farmakodynamikens helhet är ej

signifikant.

Eliminering

Oxikodon och dess metaboliter utsöndras både i urin och i faeces.

Naloxonhydroklorid

Absorption

Vid oral administrering har naloxon en mycket låg systemisk tillgänglighet, < 3 %.

Distribution

Naloxon passerar placenta. Det är inte känt om naloxon även passerar över i bröstmjölk.

Metabolism och eliminering

Efter parenteral administrering är plasmahalveringstiden cirka en timme. Verkningstiden beror på

dosen och administreringsvägen, varvid intramuskulär injektion ger en mer långvarig effekt än

intravenösa doser. Naloxon metaboliseras i levern och utsöndras i urinen. De viktigaste metaboliterna

är naloxonglukuronid, 6-beta-naloxol och dess glukuronid.

Kombinationen oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid

Farmakokinetiska/farmakodynamiska förhållanden

De farmakokinetiska egenskaperna för oxikodon från Armoneve är jämförbara med dem från

oxikodonhydrokloriddepottabletter som administreras tillsammans med

naloxonhydrokloriddepottabletter.

Alla styrkorna har dosproportionalitet.

Efter oral administrering av Armoneve i maximal dos till friska frivilliga är plasmakoncentrationerna

av naloxon så låga att det inte är möjligt att utföra någon farmakokinetisk analys. För att utföra en

farmakokinetisk analys används naloxon-3-glukuronid som surrogatmarkör, eftersom dess

plasmakoncentration är tillräckligt hög för att mätas.

Efter intag av fettrik frukost ökade biotillgängligheten och C

för oxikodon med i genomsnitt 16 %

och 30 % jämfört med administrering vid fasta. Detta bedömdes vara kliniskt irrelevant. Därför kan

Armoneve tas med eller utan mat (se avsnitt 4.2).

In vitro

-studier av läkemedelsmetabolismen har visat att förekomsten av kliniskt relevanta

interaktioner som omfattar Armoneve är osannolika.

Äldre patienter

Oxikodon:

för oxikodon ökade i genomsnitt till 118 % (90 % konfidensintervall (KI): 103, 135) hos äldre i

jämförelse med yngre frivilliga. C

för oxikodon ökade i genomsnitt till 114 % (90 % KI: 102, 127).

för oxikodon ökade i genomsnitt till 128 % (90 % KI: 107, 152).

Naloxon:

för naloxon ökade i genomsnitt till 182 % (90 % KI: 123, 270) hos äldre i jämförelse med yngre

frivilliga. C

för naloxon ökade i genomsnitt till 173 % (90 % KI: 107, 280). C

för naloxon ökade

i genomsnitt till 317 % (90 % KI: 142, 708).

Naloxon-3-glukuronid:

för naloxon-3-glukuronid ökade i genomsnitt till 128 % (90 % KI: 113, 147), hos äldre i

jämförelse med yngre frivilliga. C

för naloxon-3-glukuronid ökade i genomsnitt till 127 % (90 %

KI: 112, 144). C

för naloxon-3-glukuronid ökade i genomsnitt till 125 % (90 % KI: 105, 148).

Patienter med nedsatt leverfunktion

Oxikodon:

För oxikodon ökade AUC

i genomsnitt till 143 % (90 % KI: 111, 184), 319 % (90 % KI: 248, 411)

och 310 % (90 % KI: 241, 398) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt

leverfunktion jämfört med friska försökspersoner. För oxikodon ökade C

i genomsnitt till 120 %

(90 % KI: 99, 144), 201 % (90 % KI: 166, 242) och 191 % (90 % KI: 158, 231) för patienter med

lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt leverfunktion jämfört med friska försökspersoner. För

oxikodon ökade t

1/2Z

i genomsnitt till 108 % (90 % KI: 70, 146), 176 % (90 % KI: 138, 215) och 183

% (90 % KI: 145, 221) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt leverfunktion

jämfört med friska försökspersoner.

Naloxon:

För naloxon ökade AUC

i genomsnitt till 411 % (90 % KI: 152, 1 112), 11 518 % (90 % KI: 4 259,

31 149) och 10 666 % (90 % KI: 3 944, 28 847) för patienter med lindrigt, måttligt respektive

allvarligt nedsatt leverfunktion jämfört med friska försökspersoner. För naloxon ökade C

genomsnitt till 193 % (90 % KI: 115, 324), 5 292 % (90 % KI: 3 148, 8 896) och 5 252 % (90 % KI:

3 124, 8 830) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt leverfunktion jämfört

med friska försökspersoner. På grund av att det inte fanns tillräckligt med data tillgängliga har t

1/2Z

och motsvarande AUC

inte beräknats för naloxon. Jämförelserna av biotillgängligheten för naloxon

är därför baserade på AUC

-värdena.

Naloxon-3-glukuronid:

För naloxon-3-glukuronid ökade AUC

i genomsnitt till 157 % (90 % KI: 89, 279), 128 % (90 % KI:

72, 227) och 125 % (90 % KI: 71, 222) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt

leverfunktion jämfört med friska försökspersoner. För naloxon-3-glukuronid ökade C

i genomsnitt

till 141 % (90 % KI: 100, 197), 118 % (90 % KI: 84, 166) och minskade till 98 % (90 % KI: 70, 137)

för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt leverfunktion jämfört med friska

försökspersoner. För naloxon-3-glukuronid ökade t

1/2Z

i genomsnitt till 117 % (90 % KI: 72, 161),

minskade till 77 % (90 % KI: 32, 121) och minskade till 94 % (90 % KI: 49, 139) för patienter med

lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt leverfunktion jämfört med friska försökspersoner.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Oxikodon:

För oxikodon ökade AUC

i genomsnitt till 153 % (90 % KI: 130, 182), 166 % (90 % KI: 140, 196)

och 224 % (90 % KI: 190, 266) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt

njurfunktion jämfört med friska försökspersoner. För oxikodon ökade C

i genomsnitt till 110 %

(90 % KI: 94, 129), 135 % (90 % KI: 115, 159) och 167 % (90 % KI: 142, 196) för patienter med

lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt njurfunktion jämfört med friska försökspersoner. För

oxikodon ökade t

1/2Z

i genomsnitt till 149 %, 123 % och 142 % för patienter med lindrigt, måttligt

respektive allvarligt nedsatt njurfunktion jämfört med friska försökspersoner.

Naloxon:

För naloxon ökade AUC

i genomsnitt till 2 850 % (90 % KI: 369, 22 042), 3 910 % (90 % KI: 506,

30 243) och 7 612 % (90 % KI: 984, 58 871) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt

nedsatt njurfunktion jämfört med friska försökspersoner. För naloxon ökade C

i genomsnitt till

1 076 % (90 % KI: 154, 7 502), 858 % (90 % KI: 123, 5 981) och 1 675 % (90 % KI: 240, 11 676) för

patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt njurfunktion jämfört med friska

försökspersoner. På grund av att det inte fanns tillräckligt med data tillgängliga har t

1/2Z

motsvarande AUC

inte beräknats för naloxon. Jämförelserna av biotillgängligheten för naloxon är

därför baserade på AUC

-värdena. Kvoterna kan ha påverkats av att det inte gick att fullständigt

karakterisera naloxonplasmaprofilerna för de friska försökspersonerna.

Naloxon-3-glukuronid:

För naloxon-3-glukuronid ökade AUC

i genomsnitt till 220 % (90 % KI: 148, 327), 370 % (90 %

KI: 249, 550) och 525 % (90 % KI: 354, 781) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt

nedsatt njurfunktion jämfört med friska försökspersoner. För naloxon-3-glukuronid ökade C

genomsnitt till 148 % (90 % KI: 110, 197), 202 % (90 % KI: 151, 271) och 239 % (90 % KI: 179,

320) för patienter med lindrigt, måttligt respektive allvarligt nedsatt njurfunktion jämfört med friska

försökspersoner. För naloxon-3-glukuronid fanns det i genomsnitt inte någon signifikant skillnad för

1/2Z

mellan patienter med nedsatt njurfunktion och friska försökspersoner.

Missbruk

För att inte skada tabletternas förmåga till förlängd frisättning får depottabletterna inte delas, krossas

eller tuggas, eftersom detta kan leda till en snabbare frisättning av de aktiva substanserna. Naloxon

har därutöver en långsammare elimineringshastighet då det administreras intranasalt. Bägge

egenskaper innebär att missbruk av Armoneve inte kommer att ha den avsedda effekten. Hos

oxikodonberoende råttor ledde intravenös administrering av oxikodonhydroklorid/naloxonhydroklorid

i förhållandet 2:1 till abstinenssymtom.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Det finns inga data från studier av reproduktionstoxicitet för kombinationen av oxikodon och naloxon.

Studier med de enskilda komponenterna visade att oxikodon inte påverkade fertiliteten och den tidiga

embryologiska utvecklingen hos råttor av han- och honkön i doser på upp till 8 mg/kg kroppsvikt och

att det inte framkallade missbildningar hos råttor i doser på upp till 8 mg/kg och hos kaniner i doser på

125 mg/kg kroppsvikt. När enskilda foster hos kaniner användes i statistisk utvärdering observerades

emellertid en dosrelaterad ökning av avvikelser i utvecklingen (en ökad frekvens av 27 presakrala

kotor, extra revbenspar). När dessa parametrar utvärderades statistiskt med användning av kullar

ökades bara frekvensen av 27 presakrala kotor och bara i gruppen med 125 mg/kg, en dosnivå som

ledde till allvarliga farmakotoxiska effekter hos de dräktiga djuren. I en studie av pre- och postnatal

utveckling hos råttor var kroppsvikten hos F1-avkomman lägre vid 6 mg/kg/dag jämfört med

kroppsvikten i kontrollgruppen vid doser som minskade moderns vikt och födointag (NOAEL 2 mg/kg

kroppsvikt). Några effekter observerades varken på parametrar för fysiologisk, reflexologisk eller

sensorisk utveckling eller på beteende- och reproduktionsindex. Standardstudierna av oral

reproduktionstoxicitet med naloxon visar att naloxon inte var teratogent och/eller embryo-/fetotoxiskt

vid höga orala doser och inte påverkar den perinatala/postnatala utvecklingen. Vid mycket höga doser

(800 mg/kg/dag) gav naxolon ett ökat antal dödsfall bland hundvalpar under tiden omedelbart efter

födseln vid doser som vållade signifikant toxicitet hos råttmödrar (t.ex. viktminskning och kramper),

Hos överlevade hundvalpar observerades emellertid inga effekter på utvecklingen eller beteendet.

Långtidsstudier av karcinogeniciteten hos en kombination av oxikodon/naloxon eller hos oxikodon

som en enskild enhet har inte utförts. För naloxon har en 24-månaders oral karcinogenicitetsstudie

utförts på råttor med naloxondoser upp till 100 mg/kg/dag. Resultaten visar att naloxon inte är

karcinogent under dessa betingelser.

Oxikodon och naloxon uppvisar som enskilda enheter en klastogen potential i

in vitro

-analyser. Inga

liknande effekter har emellertid observerats under

in vivo

-betingelser, inte ens vid toxiska doser.

Resultaten visar att den mutagena risken hos Armoneve för människor vid terapeutiska

koncentrationer kan uteslutas med adekvat säkerhet.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Armoneve 5 mg/2,5 mg

Tablettkärna

Hydroxipropylcellulosa

Etylcellulosa

Stearylalkohol

Laktosmonohydrat

Talk

Magnesiumstearat

Tablettdragering

Polyvinylalkohol, partiellt hydrolyserad

Titandioxid (E171)

Makrogol 3350

Talk

Briljantblått FCF (E133)

Armoneve 10 mg/5 mg

Tablettkärna

Povidon K30

Etylcellulosa

Stearylalkohol

Laktosmonohydrat

Talk

Magnesiumstearat

Tablettdragering

Polyvinylalkohol, partiellt hydrolyserad

Titandioxid (E171)

Makrogol 3350

Talk

Armoneve 20 mg/10 mg

Tablettkärna

Povidon K30

Etylcellulosa

Stearylalkohol

Laktosmonohydrat

Talk

Magnesiumstearat

Tablettdragering

Polyvinylalkohol, partiellt hydrolyserad

Titandioxid (E171)

Makrogol 3350

Talk

Järnoxid, röd (E172)

Armoneve 40 mg/20 mg

Tablettkärna

Povidon K30

Etylcellulosa

Stearylalkohol

Laktosmonohydrat

Talk

Magnesiumstearat

Tablettdragering

Polyvinylalkohol, partiellt hydrolyserad

Titandioxid (E171)

Makrogol 3350

Talk

Järnoxid, gul (E172)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

Blister: 3 år.

Tablettburk: 2 år. Hållbarhet efter öppnande av tablettburken: 6 månader.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.

Armoneve 5 mg/2,5 mg: Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Barnskyddande PVC/aluminiumfolie-blister.

Förpackningsstorlek: 10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 60, 98, 100 depottabletter.

Sjukhusförpackning: 100 (10 x 10) depottabletter

HDPE tablettburk med barnskyddande PP lock.

Förpackningsstorlek: 100 depottabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Mundipharma AB

Mölndalsvägen 30B

412 63 Göteborg

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

5 mg/2,5 mg:

55126

10 mg/5 mg:

55127

20 mg/10 mg:

55129

40 mg/20 mg:

55131

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2018-01-12

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-05-07

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen