Aripiprazole Aristo 10 mg Tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

02-09-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

02-09-2020

Aktiva substanser:
aripiprazol (vattenfri)
Tillgänglig från:
Aristo Pharma GmbH
ATC-kod:
N05AX12
INN (International namn):
aripiprazole (anhydrous)
Dos:
10 mg
Läkemedelsform:
Tablett
Sammansättning:
aripiprazol (vattenfri) 10 mg Aktiv substans; allurarött AC aluminiumlack Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 14 tabletter; Blister, 28 tabletter; Blister, 49 tabletter; Blister, 56 tabletter; Blister, 98 tabletter
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
51430
Tillstånd datum:
2015-11-26

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Aripiprazole Aristo 5 mg tabletter

Aripiprazole Aristo 10 mg tabletter

Aripiprazole Aristo 15 mg tabletter

aripiprazol

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den

innehåller information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även

om de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Aripiprazole Aristo är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Aripiprazole Aristo

Hur du tar Aripiprazole Aristo

Eventuella biverkningar

Hur Aripiprazole Aristo ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Aripiprazole Aristo är och vad det används för

Aripiprazole Aristo innehåller den aktiva substansen aripiprazol och tillhör en grupp läkemedel

som kallas antipsykotiska läkemedel. Det används för att behandla vuxna personer och ungdomar

från 15 år och uppåt som lider av en sjukdom som kännetecknas av att personen hör, ser eller

upplever saker som inte finns där, är misstänksam, tror felaktiga saker, talar och beter sig

inkonsekvent samt visar brist på känslor. Personer i detta tillstånd kan också känna sig

deprimerade, skyldiga, ängsliga eller spända.

Aripiprazol som finns i Aripiprazol Aristo kan också vara godkänd för att behandla andra

sjukdomar som inte nämns i denna bipacksedel. Fråga läkare, apotekspersonal eller annan hälso-

och sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Aripiprazole

Aristo Ta inte Aripiprazole Aristo

om du är allergisk mot aripiprazol eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6).

Varningar och försiktighet

Tala med läkare innan du tar Aripiprazole Aristo om du har eller har haft något av följande tillstånd

eller sjukdomar:

högt blodsocker (vilket kan ge symtom som överdriven törst, ökad urinmängd, ökad aptit och

svaghetskänsla) eller diabetes inom familjen

kramper

ofrivilliga, oregelbundna muskelrörelser, särskilt i ansiktet

hjärtkärlsjukdomar, hjärtkärlsjukdomar inom familjen, slaganfall (stroke) eller övergående,

lätta slaganfall (TIA), onormalt blodtryck

blodproppar eller blodproppar inom familjen, eftersom antipsykotika har förknippats med

bildning av blodproppar

tidigare historik av olämpligt spelbeteende.

Tala om för läkaren om du märker att du går upp i vikt, utvecklar ett onormalt rörelsemönster,

upplever en trötthet som påverkar normala dagliga aktiviteter, upplever svårigheter att svälja eller

får allergiska symtom.

Om du är äldre och lider av demens (har minnesförlust eller lider av några andra mentala

störningar) bör du eller en anhörig/vårdnadshavare berätta för din läkare om du någon gång har

haft ett slaganfall eller övergående, lätt slaganfall.

Tala omedelbart om för din läkare om du har tankar på eller en känsla av att vilja skada dig själv.

Självmordstankar och självmordsbeteenden har rapporterats vid aripiprazol behandling.

Tala omedelbart om för läkare om du drabbas av muskelstelhet eller orörlighet med hög feber,

svettningar, förändrat sinnestillstånd eller mycket snabb eller oregelbunden puls.

Aripiprazol kan orsaka dåsighet, blodtrycksfall som uppstår när man reser sig upp, yrsel och

förändringar av rörelseförmågan samt förmågan att hålla balansen, vilket kan leda till fallolyckor.

Försiktighet bör iakttas, i synnerhet om du är en äldre eller försvagad patient.

Barn och ungdomar

Aripiprazole Aristo ska inte användas av barn eller ungdomar under 15 år. Det är inte känt om det

är säkert och effektivt för dessa patienter.

Andra läkemedel och Aripiprazole Aristo

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel, även receptfria sådana.

Blodtryckssänkande läkemedel: Aripiprazole Aristo kan öka effekten av läkemedel som används

för att sänka blodtrycket. Tala därför om för din läkare om du använder något läkemedel för att

hålla ditt blodtryck under kontroll.

När Aripiprazole Aristo tas tillsammans med vissa andra läkemedel kan dosen av

Aripiprazole Aristo behöva ändras. Det är särskilt viktigt att nämna följande för din läkare:

läkemedel för att korrigera hjärtrytmen

antidepressiva läkemedel eller naturläkemedel för behandling av depression eller ångest

läkemedel mot svamp

vissa läkemedel för behandling av HIV infektion

läkemedel mot epilepsi.

Läkemedel som ökar halten av serotonin: triptaner, tramadol, tryptofan, SSRI-läkemedel (t.ex.

paroxetin och fluoxetin), tricykliska antidepressiva (t.ex. klomipramin, amitriptylin), petidin,

johannesört och venlafaxin. Dessa läkemedel ökar risken för biverkningar. Kontakta din läkare om

du får något ovanligt symtom när du tar något av dessa läkemedel tillsammans med Aripiprazole

Aristo.

Aripiprazole Aristo med mat, dryck och alkohol

Aripiprazole Aristo kan tas med eller utan mat.

Alkohol bör undvikas tillsammans med Aripiprazole Aristo.

Graviditet, amning och fertilitet

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga

läkare innan du använder detta läkemedel.

Hos nyfödda barn vars mammor har tagit Aripiprazole Aristo under den sista trimestern (de sista

tre månaderna av graviditeten), kan följande symtom förekomma: skakningar, stela och/eller svaga

muskler, sömnighet, upprördhet, andningsproblem och svårigheter att äta. Om ditt barn får några

av dessa symtom kan du behöva kontakta din läkare.

Tala genast om för din läkare om du ammar. Du ska inte amma om du tar Aripiprazole Aristo.

Körförmåga och användning av maskiner

Kör inte bil eller använd verktyg eller maskiner innan du vet hur Aripiprazole Aristo påverkar

dig. Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller

utföra arbete som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga

i dessa avseenden är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar.

Beskrivning av dessa effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i

denna bipacksedel för vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Aripiprazole Aristo innehåller allurarött AC aluminiumlack (E129)

Aripiprazole Aristo 10 mg tabletter innehåller azofärgämnet allurarött AC aluminiumlack (E129),

vilket kan ge allergiska reaktioner.

3.

Hur du tar Aripiprazole Aristo

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare eller

apotekspersonal om du är osäker.

Försök ta Aripiprazole Aristo tabletten vid samma tidpunkt varje dag. Det har ingen betydelse om

du tar den tillsammans med eller utan mat. Svälj alltid tabletten hel tillsammans med vatten.

Rekommenderad dos för vuxna är 15 mg en gång dagligen.

Din läkare kan dock behöva

minska eller öka dosen till högst 30 mg en gång dagligen.

Användning för barn och ungdomar

Behandlingen med aripiprazol kan påbörjas med en låg dos oral lösning (i vätskeform). Dosen kan

sedan ökas gradvis upp till

den rekommenderade dosen på 10 mg en gång dagligen för

ungdomar

. Din läkare kan dock behöva minska eller öka dosen till högst 30 mg en gång dagligen.

(Andra läkemedel med samma innehållsämne bör användas om lämplig dos inte kan uppnås med

detta läkemedel.)

Om du upplever att effekten av Aripiprazole Aristo är för stark eller för svag, vänd dig till din

läkare eller apotekspersonal.

Om du har tagit för stor mängd av Aripiprazole Aristo

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112 i Sverige, 09 471 977 i Finland)

för bedömning av risken samt rådgivning.

Om du har glömt att ta Aripiprazole Aristo

Om du glömmer en dos, ta den så fort du kommer på det, men ta inte dubbla doser under samma

dag.

Om du slutar att ta Aripiprazole Aristo

Även om du känner dig bättre ska du inte ändra eller låta bli att ta din dagliga dos av Aripiprazole

Aristo utan att först ha talat med din läkare.

Avbryt inte behandlingen bara för att du mår bättre. Det är viktigt att du fortsätter att ta

Aripiprazole Aristo tabletter så länge som din läkare har sagt.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver

inte få dem.

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

diabetes,

sömnsvårigheter,

oroskänsla,

känsla av rastlöshet och oförmåga vara stilla, svårighet att sitta stilla,

okontrollerbara ryckande, knyckiga eller vridande rörelser, rastlöshet i benen,

skakningar,

huvudvärk,

trötthet,

sömnighet,

svimningskänsla,

skakningar och dimsyn,

minskad avföringsfrekvens eller svårighet vid avföring,

matsmältningsbesvär,

illamående,

onormalt mycket saliv i munnen,

kräkningar,

trötthetskänsla.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

ökade nivåer av hormonet prolaktin i blodet,

för mycket socker i blodet,

depression,

förändrat eller ökat sexuellt intresse,

okontrollerbara rörelser i mun, tunga, armar och ben (tardiv dyskinesi),

muskelsjukdom som medför vridande rörelser (dystoni),

dubbelseende,

ljuskänsliga ögon,

hög puls,

blodtrycksfall som uppstår när man reser sig upp, vilket medför yrsel, svimningskänsla

eller svimning,

hicka.

Följande biverkningar har rapporterats sedan Aripiprazole Aristo introducerades på marknaden,

men frekvensen av dem är inte känd (frekvensen kan inte beräknas från tillgängliga data):

låga nivåer av vita blodkroppar,

låga nivåer av blodplättar,

allergiska reaktioner (t.ex. svullnad i mun, tunga, ansikte och hals, klåda, utslag),

uppkomst eller försämring av diabetes, ketoacidos (ketoner i blod och urin) eller koma,

högt blodsocker,

otillräcklig halt av natrium i blodet,

aptitförlust (anorexi),

viktminskning,

viktökning,

självmordstankar, självmordsförsök och självmord,

olämpligt spelbeteende,

aggressivitet,

agitation,

oro,

kombination

feber,

muskelstelhet,

snabbare

andhämtning,

svettningar,

minskad

medvetenhet och plötsliga förändringar av blodtryck och hjärtfrekvens, svimning (malignt

neuroleptikasyndrom),

krampanfall,

serotonergt syndrom (en reaktion som kan ge lyckokänsla, dåsighet, klumpighet,

rastlöshet, berusningskänsla, feber, svettningar eller stela muskler),

talförändringar,

att ögongloberna är fixerade i ett läge

plötslig oförklarlig död,

livshotande oregelbunden hjärtrytm,

hjärtattack,

långsammare puls,

blodproppar i venerna, speciellt i benen (symtom inkluderar svullnad, smärta och rodnad av

benet), vilka kan transporteras genom blodkärlen till lungorna och orsaka bröstsmärta och

svårigheter att andas (om du noterar några av dessa symtom måste du omedelbart söka

medicinsk hjälp),

högt blodtryck,

svimning,

oavsiktlig inandning av mat med risk för lunginflammation,

spasm i musklerna runt struphuvudet,

inflammation i bukspottkörteln,

svårigheter att svälja,

diarré,

obehagskänsla i buken,

magbesvär,

leversvikt,

inflammation i levern,

gulfärgning av hud och ögonvitor,

rapporter om onormala levervärden,

hudutslag,

ljuskänslig hud,

håravfall,

stark svettning,

onormal muskelnedbrytning vilket kan medföra njurproblem,

muskelsmärta,

stelhet,

ofrivillig urinavgång (inkontinens),

svårighet att urinera,

abstinenssymtom hos nyfödda barn efter exponering under graviditeten,

ihållande och/eller smärtsam erektion,

störningar i kroppens temperaturreglering (t.ex. feber),

bröstsmärtor,

svullnad av händer, vrister eller fötter,

vid blodprover: stigande och sjunkande blodsocker, ökning av glykosylerat hemoglobin.

Hos äldre patienter med demens har fler dödsfall rapporterats bland dem som använt aripiprazol.

Vidare har slaganfall eller övergående, lätt slaganfall rapporterats.

Ytterligare biverkningar hos barn och ungdomar

Ungdomar från 15 år och uppåt upplevde biverkningar som liknade dem hos vuxna i frekvens och

typ med undantag av att sömnighet, okontrollerbara ryckningar eller ryckiga rörelser, rastlöshet

och trötthet var mycket vanliga (fler än 1 av 10 användare) och buksmärtor i övre regionen,

muntorrhet, ökad hjärtfrekvens, viktökning, ökad aptit, muskelryckningar, okontrollerade rörelser

och yrselkänsla, särskilt då man reser sig från liggande eller sittande ställning, var vanliga (fler än

1 av 100 användare).

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt

(se detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen

om läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Aripiprazole Aristo ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på blisterförpackningen och kartongen. Utgångsdatumet är

den sista dagen i angiven månad.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur

man kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är aripiprazol.

En Aripiprazole Aristo 5 mg tablett innehåller 5 mg aripiprazol.

En Aripiprazole Aristo 10 mg tablett innehåller 10 mg aripiprazol.

En Aripiprazole Aristo 15 mg tablett innehåller 15 mg aripiprazol.

Övriga innehållsämnen är mikrokristallin cellulosa (E460), vinsyra (E334),

kroskarmellosnatrium (E468), indigokarmin aluminiumlack (E132) (för 5 mg), allurarött AC

aluminiumlack (E129) (för 10 mg), gul järnoxid (E172) (för 15 mg) och magnesiumstearat

(E470b).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Aripiprazole Aristo 5 mg tabletter: Blå till ljusblå, modifierat rektangelformad, odragerad tablett

som är präglad med ”A7” och ”5” på den ena sidan och slät på den andra sidan.

Aripiprazole Aristo 10 mg tabletter: Rosa till ljusrosa, modifierat rektangelformad, odragerad

tablett som är präglad med ”A7” och ”

” på den ena sidan och slät på den andra sidan.

Aripiprazole Aristo 15 mg tabletter: Gul till ljusgul, rund, odragerad tablett som är präglad med

”A7” och ”2” på den ena sidan och slät på den andra sidan.

Aripiprazole Aristo finns i blisterförpackningar innehållande 14, 28, 49, 56 eller 98 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

Aristo Pharma GmbH

Wallenroder Straße 8-10

13435 Berlin

Tyskland

Tillverkare

Amneal Netherlands B.V.,

Emmaplein 4D,

’s-Hertogenbosch,

5211 VW,

Nederländerna

Detta läkemedel är godkänt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under namnen:

Landa

Produktnamn

Nederländerna

Aripiprazole Aristo 5 mg/10mg/15 mg/30 mg

Tabletten

Danmark

Aripiprazole Aristo

Tyskland

Aripiprazol Aristo 5 mg/10mg/15 mg/30 mg

Tabletten

Spanien

Aripiprazol Aristo 5 mg/10 mg/15 mg EFG

Comprimidos

Storbritannien

Aripiprazole 5 mg/10 mg/ 15 mg/ 30 mg

Tablets

Sverige

Aripiprazole Aristo

Norge

Aripiprazole Aristo

Finland

Aripiprazole Aristo

Denna bipacksedel ändrades senast

2020-09-02

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Aripiprazole Aristo 5 mg tabletter

Aripiprazole Aristo 10 mg tabletter

Aripiprazole Aristo 15 mg tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje tablett innehåller 5 mg aripiprazol.

Varje tablett innehåller 10 mg aripiprazol.

Varje tablett innehåller 15 mg aripiprazol.

Hjälpämne med känd effekt:

10 mg: allurarött AC aluminiumlack (E129): 0,12 mg

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Tablett.

5 mg:

Blå till ljusblå, 6,5 x 3,6 mm, modifierat rektangelformad, odragerad tablett med fasade kanter som är

präglad med ”A7” och ”5” på den ena sidan och slät på den andra sidan.

10 mg:

Rosa till ljusrosa, 8,0 x 4,5 mm, modifierat rektangelformad, odragerad tablett med fasade kanter som

är präglad med ”A7” och ”׀” på den ena sidan och slät på den andra sidan.

15 mg:

Gul till ljusgul, 7,0 mm, rund, odragerad tablett med fasade kanter som är präglad med ”A7” och ”2”

på den ena sidan och slät på den andra sidan.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Aripiprazole Aristo är avsett för behandling av schizofreni hos vuxna och hos ungdomar från 15 år

och uppåt.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna

Schizofreni:

den rekommenderade startdosen för aripiprazol är 10 eller 15 mg/dag med en

underhållsdos på 15 mg/dag. Dosen tas som engångsdos utan hänsyn till måltider.

Aripiprazol är effektivt inom dosintervallet 10 till 30 mg/dag. Ökad effektivitet vid doser över 15

mg/dag har inte visats men en högre dos kan dock vara av nytta för enskilda patienter. Den

maximala dagliga dosen bör inte överskrida 30 mg.

Pediatrisk population

Schizofreni hos ungdomar från 15 år och uppåt

: den rekommenderade dosen av aripiprazol är 10

mg/dag givet som en daglig engångsdos med eller utan föda. Behandlingen bör inledas med 2 mg

(använd lämpligt preparat som innehåller aripiprazol) i 2 dagar, och därefter titreras upp till 5 mg i

2 dagar för att sedan nå den rekommenderade dagliga dosen på 10 mg. När det är lämpligt ska

efterföljande dosökningar göras med 5 mg åt gången utan att överskrida den maximala dagliga

dosen på 30 mg (se avsnitt 5.1).

Aripiprazol är effektivt i dosintervallet 10 till 30 mg/dag. Ökad effekt vid högre doser än en daglig

dos på 10 mg har inte visats, även om enskilda patienter kan ha nytta av en högre dos.

Aripiprazol rekommenderas inte till patienter under 15 år med schizofreni beroende på

otillräckliga data avseende säkerhet och effekt (se avsnitt 4.8 och 5.1).

Irritabilitet förknippat med autism:

säkerhet och effekt för aripiprazol för barn och ungdomar

under 18 år har inte fastställts. Tillgänglig information finns i avsnitt 5.1 men ingen

doseringsrekommendation kan fastställas.

Tics associerade med Tourettes syndrom:

säkerhet och effekt för aripiprazol för barn och

ungdomar i åldern 6 till 18 år har ännu inte fastställts. Tillgänglig information finns i avsnitt 5.1

men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering behövs hos patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion. Inga

rekommendationer har fastställts för patienter med svårt nedsatt leverfunktion eftersom adekvata

data saknas. För dessa patienter ska doseringen fastläggas med försiktighet. Den maximala dagliga

dosen 30 mg bör dock användas med försiktighet hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se

avsnitt 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering behövs hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Äldre patienter

Effektiviteten hos aripiprazol vid behandling av schizofreni hos patienter som är 65 år eller äldre

har inte fastställts. På grund av den allmänt större känsligheten hos denna patientgrupp ska en

lägre

startdos övervägas när detta är motiverat av befintlig somatisk status

(se avsnitt 4.4).

Kön

Ingen dosjustering behövs hos kvinnliga patienter jämfört med manliga patienter (se avsnitt 5.2).

Rökare/Icke-rökare

Med tanke på metabolismen för aripiprazol behövs ingen dosjustering hos rökare (se avsnitt 4.5).

Dosjustering på grund av interaktioner

När potenta CYP3A4- eller CYP2D6-hämmare administreras samtidigt med aripiprazol ska

aripiprazoldosen minskas. När CYP3A4- eller CYP2D6-hämmaren utesluts ur

kombinationsbehandlingen ska aripiprazoldosen ökas (se avsnitt 4.5).

När potenta CYP3A4-inducerare administreras samtidigt med aripiprazol ska aripiprazoldosen

ökas. När CYP3A4-induceraren utesluts ur kombinationsbehandlingen ska aripiprazoldosen

minskas till den rekommenderade (se avsnitt 4.5).

Administreringssätt

Aripiprazole Aristo tabletter är avsedda för oral användning.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

Vid antipsykotisk behandling kan det ta flera dagar upp till några veckor innan någon förbättring av

patientens kliniska tillstånd inträder. Patienter ska följas noggrant under hela denna period.

Suicidalitet

Förekomsten av suicidalt beteende kan tillhöra sjukdomsbilden vid psykotisk sjukdom och

förstämningssyndrom och har i vissa fall rapporterats kort efter initiering eller byte av

antipsykotisk behandling, inklusive behandling med aripiprazol (se avsnitt 4.8). Högriskpatienter

bör övervakas noggrant vid antipsykotisk behandling. Resultat från en epidemiologisk studie

tydde på att det inte förelåg någon ökad självmordsrisk med aripiprazol jämfört med andra

antipsykotika hos vuxna patienter med schizofreni eller bipolär sjukdom. Det finns inte tillräckligt

med pediatriska data för att utvärdera den risken hos yngre patienter (under 18 år), men det finns

tecken på att risken för självmord kvarstår efter de första 4 veckorna av behandling för atypiska

antipsykotiska läkemedel, inklusive aripiprazol.

Kardiovaskulära sjukdomstillstånd

Aripiprazol bör användas med försiktighet hos patienter med känd hjärtkärlsjukdom (anamnes på

hjärtinfarkt eller ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt eller retledningsrubbningar), cerebrovaskulär

sjukdom, tillstånd som kan predisponera patienter för hypotoni (dehydrering, hypovolemi och

behandling med läkemedel mot högt blodtryck) eller hypertoni, inklusive accelererad eller malign

sådan.

Fall av venös tromboembolism (VTE) har rapporterats med antipsykotiska läkemedel. Eftersom

patienter behandlade med antipsykotika ofta har förvärvade riskfaktorer för VTE, ska alla möjliga

riskfaktorer för VTE identifieras före och under behandlingen med aripiprazol och preventiva

åtgärder ska vidtas.

QT-förlängning

I kliniska studier med aripiprazol var incidensen av QT-förlängning jämförbar med placebo.

Såsom med andra antipsykotika ska aripiprazol användas med försiktighet hos patienter med

anamnes på QT- förlängning inom familjen (se avsnitt 4.8).

Tardiv dyskinesi

I kliniska studier på upp till ett år rapporterades mindre vanliga fall av dyskinesi som uppstod vid

behandlingen med aripiprazol. Om tecken eller symtom på tardiv dyskinesi uppträder hos en

patient som behandlas med aripiprazol ska reduktion av dosen eller utsättning av läkemedlet

därför övervägas. Dessa symtom kan tillfälligt försämras eller t.o.m. uppträda efter utsättande av

behandling.

Andra extrapyramidala symtom

I pediatriska kliniska studier med aripiprazol, observerades akatisi och parkinsonism. Om tecken

och symtom på andra EPS uppträder hos en patient som tar aripiprazol, ska dosreduktion och

noggrann klinisk övervakning övervägas.

Malignt neuroleptikasyndrom (NMS)

NMS är ett potentiellt livshotande symtomkomplex, som förknippas med neuroleptiska läkemedel.

I kliniska studier har sällsynta fall av NMS under behandlingen med aripiprazol rapporterats.

Kliniska manifestationer av NMS är hyperpyrexi, muskelstelhet, förändrad mental status och

tecken på autonom instabilitet (oregelbunden puls eller oregelbundet blodtryck, takykardi,

diafores och hjärt- rytm-störningar). Ytterligare tecken kan inkludera förhöjt kreatinfosfokinas i

serum, myoglobinuri (rabdomyolys) och akut njursvikt. Förhöjt kreatinfosfokinas och

rabdomyolys, inte nödvändigtvis förknippad med NMS, har emellertid också rapporterats. Om en

patient utvecklar tecken eller symtom som tyder på NMS, eller får oförklarligt hög feber utan

andra kliniska manifestationer av NMS, måste alla antipsykotiska läkemedel inklusive aripiprazol

sättas ut.

Cerebrala krampanfall

I kliniska studier observerades mindre vanliga fall av krampanfall under behandlingen med

aripiprazol. Således bör aripiprazol användas med försiktighet hos patienter med

krampanfallssjukdomar i anamnesen eller med andra tillstånd som kan sänka

krampanfallströskeln.

Äldre patienter med demens-relaterad psykos

Ökad mortalitet

I tre placebokontrollerade kliniska studier (n = 938, medelålder: 82,4 år, spridning: 56–99 år) sågs

en ökad risk för död vid behandling med aripiprazol jämfört med placebo hos äldre patienter med

psykos relaterad till Alzheimers sjukdom. Andelen dödsfall hos aripiprazolbehandlade patienter

var 3,5 % jämfört med 1,7 % hos placebogruppen. Även om dödsorsakerna varierande, verkade de

flesta dödsfallen vara av antingen kardiovaskulär (t.ex. hjärtsvikt, plötslig död) eller infektiös

(t.ex. pneumoni) art (se avsnitt 4.8).

Cerebrovaskulära biverkningar

I samma studier rapporterades cerebrovaskulära biverkningar (t.ex. stroke, TIA), inklusive

dödsfall, hos patienterna (medelålder 84 år; spridning 78–88 år). Totalt rapporterades

cerebrovaskulära biverkningar hos 1,3 % av patienterna som behandlades med aripiprazol jämfört

med 0,6 % hos de som behandlades med placebo. Denna skillnad var inte statistiskt signifikant. I

en av dessa studier, med fast dosering, sågs dock ett signifikant dos-effekt samband avseende

cerebrovaskulära biverkningar hos patienter behandlade med aripiprazol (se avsnitt 4.8).

Aripiprazol är inte indicerat för behandling av demens-relaterad psykos.

Hyperglykemi och diabetes mellitus

Hyperglykemi, i vissa fall uttalad och relaterad till ketoacidos eller hyperosmolär koma eller död,

har rapporterats hos patienter behandlade med atypiska antipsykotiska läkemedel, inklusive

aripiprazol.Riskfaktorer som kan predisponera patienter för svåra komplikationer är obesitas och

anamnes på diabetes inom familjen. I kliniska prövningar med aripiprazol sågs inga signifikanta

skillnader i incidens av hyperglykemi-relaterade biverkningar (inklusive diabetes) eller i avvikande

glykemiska laboratorievärden, jämfört med placebo. Exakta riskbedömningar för hyperglykemi-

relaterade biverkningar hos patienter behandlade med aripiprazol och med andra atypiska

antipsykotiska läkemedel är inte tillgängliga för att möjliggöra direkta jämförelser. Patienter som

behandlas med något antipsykotiskt läkemedel, inklusive aripiprazol, bör vara observanta på tecken

och symtom på hyperglykemi (såsom polydipsi, polyuri, polyfagi och kraftlöshet). Patienter med

diabetes mellitus, eller med riskfaktorer för diabetes mellitus, bör regelbundet monitoreras med

avseende på försämrad glukoskontroll (se avsnitt 4.8).

Överkänslighet

Som med andra läkemedel kan överkänslighetsreaktioner, i form av allergiska symtom, uppträda

vid behandling med aripiprazol (se avsnitt 4.8).

Viktökning

Viktökning ses ofta hos patienter med schizofreni och bipolär mani, vilket kan bero på

komorbiditet, användning av antipsykotika kända för att kunna orsaka viktökning eller dålig

livsföring, vilket kan leda till svåra komplikationer. Efter marknadsintroduktionen har viktökning

rapporterats hos patienter som fått aripiprazol förskrivet. När det ses är det vanligtvis hos de

patienter som har uttalade riskfaktorer, såsom anamnes på diabetes, sköldkörtelrubbningar eller

hypofysadenom. I kliniska studier har aripiprazol inte visat sig framkalla kliniskt relevant

viktökning hos vuxna (se avsnitt 5.1). I kliniska studier på ungdomar med bipolär mani har

aripiprazol förknippats med viktökning efter 4 veckors behandling. Viktökning ska övervakas hos

ungdomar med bipolär mani. Om viktökningen är kliniskt signifikant, ska dosreduktion övervägas

(se avsnitt 4.8).

Dysfagi

Esofageal dysmotilitet och aspiration har förknippats med antipsykotisk behandling, inklusive

aripiprazol. Aripiprazol och andra antipsykotiska substanser ska användas med försiktighet hos

patienter med risk för aspirationspneumoni.

Spelmani

Efter introduktion på marknaden har det rapporterats om spelmani bland patienter som blivit

förskrivna aripiprazol, oavsett om dessa patienter har en tidigare historik av spelande. Patienter

med en tidigare historik av spelmani kan löpa större risk och bör noggrant övervakas (se avsnitt

4.8).

Patienter med ADHD-komorbiditet

Trots den höga komorbiditesfrekvensen av bipolär sjukdom typ I och ADHD, finns mycket

begränsade data tillgängliga på samtidig användning av aripiprazol och centralstimulantia. Därför

ska stor försiktighet vidas när dessa läkemedel ges samtidigt.

Fallolyckor

Aripiprazol kan orsaka dåsighet, ortostatisk hypotoni samt motorisk och sensorisk instabilitet,

vilket kan medföra fallolyckor. Försiktighet bör iakttas vid behandling av högriskpatienter, där en

lägre startdos bör övervägas (t.ex. för äldre eller försvagade patienter, se avsnitt 4.2).

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

På grund av sin α

-adrenerga receptorantagonism är det möjligt att aripiprazol kan förstärka

effekten hos vissa blodtryckssänkande medel.

Med tanke på de primära CNS-effekterna av aripiprazol bör försiktighet iakttas när aripiprazol tas

i kombination med alkohol eller andra centralt verksamma läkemedel med överlappande

biverkningar som sedation (se avsnitt 4.8).

Om aripiprazol ges samtidigt med läkemedel som är kända att orsaka QT-förlängning eller obalans

elektrolyter ska försiktighet iakttas.

Interaktionsmöjligheter för andra läkemedel att påverka den kliniska effekten av aripiprazol

-antagonisten famotidin, en magsyrablockerare, minskar absorptionen av aripiprazol men denna

effekt anses inte vara kliniskt relevant.

Aripiprazol metaboliseras via flera vägar som involverar enzymerna CYP2D6 och CYP3A4 men

inte CYP1A enzymerna. Dosen behöver därför inte justeras för rökare.

Kinidin och andra CYP2D6-hämmare

I en klinisk studie med friska försökspersoner ökade en potent hämmare av CYP2D6 (kinidin)

AUC för aripiprazol med 107 % medan C

var oförändrat. AUC och C

för dehydro-

aripiprazol, den aktiva metaboliten, minskade med 32 % respektive 47 %. Dosen aripiprazol bör

reduceras till ungefär den halva förskrivna dosen när aripiprazol administreras samtidigt med

kinidin. Andra potenta hämmare av CYP2D6, som fluoxetin och paroxetin, kan förväntas ha

liknande effekter och liknande dosreduceringar bör därför tillämpas.

Ketokonazol och andra CYP3A4-hämmare

I en klinisk studie med friska försökspersoner ökade en potent hämmare av CYP3A4

(ketokonazol) AUC och C

för aripiprazol med 63 % respektive 37 %. AUC och C

för

dehydro-aripiprazol ökade med 77 % respektive 43 %. Hos patienter med långsam CYP2D6-

metabolisering kan samtidig användning av potenta hämmare av CYP3A4 leda till högre

koncentrationer av aripiprazol i plasma jämfört med snabba CYP2D6-metaboliserare. När man

överväger samtidig administrering av ketokonazol eller andra potenta CYP3A4-hämmare och

aripiprazol, måste de potentiella fördelarna för patienten uppväga riskerna. I de fall då

ketokonazol tillförs samtidigt med aripiprazol bör dosen aripiprazol minskas till ungefär halva den

förskrivna dosen. Andra potenta hämmare av CYP3A4, som itrakonazol och HIV-

proteashämmare, kan förväntas ha liknande effekter och liknande dosreduceringar bör därför

tillämpas.

Vid utsättande av CYP2D6- eller CYP3A4-hämmaren ska dosen aripiprazol ökas till den nivå som

tillfördes innan kombinationsbehandlingen inleddes.

När svaga hämmare av CYP3A4 (t.ex. diltiazem eller escitalopram) eller CYP2D6 används

samtidigt med aripiprazol, kan måttliga ökningar av aripiprazolkoncentrationer förväntas.

Karbamazepin och andra CYP3A4-inducerare

Efter samtidig administrering av karbamazepin, en potent inducerare av CYP3A4, var det

geometriska medelvärdet av C

och AUC för aripiprazol 68 % respektive 73 % lägre än när

enbart aripiprazol (30 mg) administrerades. För dehydro-aripiprazol var likaledes det geometriska

medelvärdet av C

och AUC efter samtidig behandling med karbamazepin 69 % respektive 71 %

lägre än när enbart aripiprazol administrerades.

Aripiprazol doseringen ska fördubblas vid samtidig behandling med karbamazepin. Andra potenta

inducerare av CYP3A4 (som rifampicin, rifabutin, fenytoin, fenobarbital, primidon, efavirenz,

nevirapin och johannesört) kan förväntas ha liknande effekter och liknande dosökningar bör

således tillämpas. Vid utsättande av potenta CYP3A4-inducerare ska dosen aripiprazol minskas

till den allmänt rekommenderade.

Valproat och litium

Samtidig administrering av valproat eller litium och aripiprazol gav ingen kliniskt signifikant

förändring i koncentrationen av aripiprazol.

Serotonergt syndrom

Fall av serotonergt syndrom har rapporterats hos patienter som tar aripiprazol. Möjliga tecken och

symtom på detta tillstånd kan inträffa speciellt i fall vid samtidig användning av andra

serotoninaktiva läkemedel

SSRI/SNRI-preparat

eller

andra

läkemedel

öka aripiprazolkoncentrationerna (se avsnitt 4.8).

Potential för aripiprazol att påverka andra läkemedel

I kliniska studier hade doser på 10–30 mg/dag av aripiprazol ingen signifikant effekt på

metabolismen av substrat för CYP2D6 (förhållandet dextrometorfan/3-metoximorfinan), CYP2C9

(warfarin), CYP2C19 (omeprazol) och CYP3A4 (dextrometorfan). Dessutom visade aripiprazol

och dehydro- aripiprazol ingen benägenhet att ändra CYP1A2-medierad metabolism

in vitro

Således är det osannolikt att aripiprazol orsakar kliniskt signifikanta läkemedelsinteraktioner

medierade av dessa enzymer.

Samtidig administrering av aripiprazol med valproat, litium eller lamotrigin gav ingen kliniskt

betydelsefull förändring av valproat-, litium- eller lamotriginkoncentrationen.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Data från behandling av gravida kvinnor med aripiprazol saknas. Medfödda missbildningar har

rapporterats. Orsakssamband med aripiprazol har emellertid inte kunnat fastställas. Djurstudier

pekar på potentiella toxiska effekter på fosterutvecklingen. Kvinnor som planerar att bli eller blir

gravida under pågående behandling bör rådgöra med behandlande läkare. Aripiprazole Aristo ska

användas under graviditet endast om förväntade fördelar med behandlingen uppväger de

potentiella riskerna för fostret.

Nyfödda som har exponerats för antipsykotika (inklusive aripiprazol) under graviditetens tredje

trimester, löper risk att få biverkningar inklusive extrapyramidala symtom och/eller

utsättningssymtom efter födseln vilka varierar i allvarlighetsgrad och varaktighet. Det finns

rapporter på agitation, hypertension, hypotension, tremor, somnolence, andnöd eller ätproblem.

Därför ska nyfödda följas noggrant.

Amning

Aripiprazol utsöndras i bröstmjölk hos människa. Kvinnor som behandlas med aripiprazol bör inte

amma.

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

I likhet med andra antipsykotiska läkemedel bör patienterna uppmanas att vara försiktiga vid

användning av maskiner, inkluderande motorfordon, som kräver skärpt uppmärksamhet till dess

de är tillräckligt övertygade om att aripiprazol inte påverkar dem negativt. Enskilda pediatriska

patienter med andra psykiska sjukdomar har en ökad incidens av somnolens och trötthet (se

avsnitt 4.8).

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste rapporterade biverkningarna i placebokontrollerade studier är akatisi och

illamående vilka inträffade hos fler än 3 % av patienterna behandlade med oralt aripiprazol.

Tabell över biverkningar

Alla biverkningar är listade enligt organsystemklass och frekvens: mycket vanliga (≥ 1/10),

vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1

000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från

tillgängliga data). Biverkningarna presenteras i respektive frekvenskategori efter fallande

allvarlighetsgrad.

Frekvensen av biverkningar som rapporterats vid användning efter marknadsintroduktion kan

inte fastställas eftersom de baseras på spontana rapporter. Följaktligen klassificeras frekvensen

av dessa biverkningar som ”ingen känd frekvens”.

Vanliga

(≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga

(≥ 1/1 000, < 1/100)

Ingen känd frekvens

(kan inte beräknas från

tillgängliga data)

Blodet och

lymfsystemet

Leukopeni

Neutropeni

Trombocytopeni

Immunsystemet

Allergiska reaktioner

(t.ex. anafylaktisk

reaktion, angioödem

inklusive svullen tunga,

tungödem, ansiktsödem,

klåda eller urtikaria)

Endokrina systemet

Hyperprolaktinemi

Diabetes med

hyperosmolärt koma

Diabetesketoacidos

Hyperglykemi

Metabolism och nutrition

Diabetes mellitus

Hyperglykemi

Hyponatremi

Anorexi

Viktminskning

Viktökning

Psykiska störningar

Insomni

Ångest

Rastlöshet

Depression

Hypersexualitet

Självmordsförsök,

självmordstankar och

fullbordat självmord (se

avsnitt 4.4)

Spelmani

Aggressivitet

Agitation

Nervositet

Centrala och perifera

nervsystemet

Akatisi

Extrapyramidala

störning

Tremor

Huvudvärk

Sedation

Somnolens

Yrsel

Tardiv dyskinesi

Dystoni

Malignt

neuroleptikasyndrom

(NMS)

Grand mal-anfall

Serotonergt syndrom

Talstörningar

Ögon

Dimsyn

Diplopi

Fotofobi

Okulogyr kris

Hjärtat

Takykardi

Plötslig oförklarlig död

Torsades de pointes

QT-förlängning

Ventrikulära arytmier

Hjärtstillestånd

Bradykardi

Blodkärl

Ortostatisk

hypotension

Venös tromboembolism

(inklusive lungemboli och

djup ventrombos)

Hypertoni

Synkope

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Hicka

Aspirationspneumoni

Laryngospasm

Orofaryngeal spasm

Magtarmkanalen

Förstoppning

Dyspepsi

Illamående

Hypersalivation

Kräkningar

Pankreatit

Dysfagi

Diarré

Obehagskänsla i buken

Magbesvär

Lever och gallvägar

Leversvikt

Hepatit

Gulsot

Ökat

alaninaminotransferas

(ALAT), ökat

aspartataminotransferas

(ASAT)

Ökat

gammaglutamyltransferas

(gamma-GT)

Ökat alkaliskt fosfatas

Hud och subkutan

vävnad

Utslag

Ljuskänslighetsreaktion

Alopeci

Hyperhidros

Muskuloskeletala

systemet och bindväv

Rabdomyolys

Myalgi

Stelhet

Njurar och urinvägar

Urininkontinens

Urinretention

Graviditet, puerperium

och perinatalperiod

Neonatalt

utsättningssyndrom (se

avsnitt 4.6)

Reproduktionsorgan

och bröstkörtel

Priapism

Allmänna symtom

och/eller symtom vid

administreringsstället

Trötthet

Störd temperaturreglering

(t.ex. hypotermi, pyrexi)

Bröstsmärta

Perifert ödem

Undersökningar

Förhöjt blodglukos

Förhöjt glykosylerat

hemoglobin (HbA1c)

Blodglukosfluktuationer

Ökat kreatinfosfokinas

Beskrivning av utvalda biverkningar

Extrapyramidala symtom (EPS)

Schizofreni

- i en 52-veckors kontrollerad långtidsstudie hade aripiprazol-behandlade patienter

en totalt lägre incidens (25,8 %) EPS, inklusive parkinsonism, akatisi, dystoni och dyskinesi

jämfört med patienter behandlade med haloperidol (57,3 %). I en 26-veckors

placebokontrollerad långtidsstudie var incidensen EPS 19 % för aripiprazolbehandlade

patienter och 13,1 % för placebobehandlade patienter.

I en annan 26-veckors kontrollerad långtidsstudie var incidensen EPS 14,8 % för

aripiprazolbehandlade patienter och 15,1 % för olanzapinbehandlade patienter.

Akatisi

Hos patienter med schizofreni var incidensen akatisi 6,2 % med aripiprazol och 3,0 % med

placebo.

Dystoni

Klasseffekt

- symtom på dystoni, det vill säga förlängd onormal kontraktion av

muskelgrupper, kan inträffa hos känsliga individer under de första dagarna av behandling.

Symtom på dystoni inkluderar spasm av nackmusklerna vilket i vissa fall utvecklas till

trånghetskänsla i halsen, svårigheter att svälja och andas och/eller utbuktning av tungan.

Dessa symtom kan inträffa vid låga doser, men förekommer mer frekvent och i svårare form

med högpotenta antipsykotika, och vid högre doser med första generationens antipsykotika.

En ökad risk för akut dystoni har setts hos manliga individer och i yngre åldersgrupper.

Prolaktin

I kliniska studier för de godkända indikationerna och efter lansering observerades både

höjningar och sänkningar av serumprolaktin relativt baseline med aripiprazol (avsnitt 5.1).

Laboratorieparametrar

Jämförelser mellan aripiprazol och placebo hos den del av patienterna som fick potentiellt

kliniskt signifikanta förändringar i rutinmässiga laboratorie- och lipidparametrar visade inga

medicinskt viktiga skillnader (se avsnitt 5.1). Förhöjt CPK (kreatinfosfokinas) i serum,

vanligen av övergående och

asymtomatisk natur, observerades hos 3,5 % av

aripiprazolbehandlade patienter jämfört med

2,0 % av patienter behandlade med placebo.

Pediatrisk population

Schizofreni hos ungdomar från 15 år och uppåt

I en placebokontrollerad korttidsstudie med 302 ungdomar (13–17 år) med schizofreni, var

frekvensen och typen av biverkningar liknande dem hos vuxna med undantag av följande

biverkningar som rapporterades mer frekvent hos ungdomar som fick aripiprazol jämfört med

vuxna som fick aripiprazol (och mer frekvent än placebo): Somnolens/sedation och

extrapyramidala symtom rapporterades som mycket vanliga (≥ 1/10) och muntorrhet, ökad

aptit och ortostatisk hypotension rapporterades som vanliga (≥ 1/100, < 1/10).

Säkerhetsprofilen i en 26-veckors öppen förlängningsstudie liknade den som observerades i

den placebokontrollerade korttidsstudien.

Säkerhetsprofilen för en långsiktig, dubbelblind, placebokontrollerad prövning var också

liknande med undantag för följande reaktioner, som rapporterades oftare än för pediatriska

patienter som fick placebo: viktminskning, ökat insulin i blodet, arytmi och leukopeni

rapporterades ofta (≥ 1/100, < 1/10).I den sammanslagna populationen ungdomar med

schizofreni (13–17 år), som exponerats upp till 2 år, var incidensen av låga

serumprolaktinnivåer 29,5 % (< 3 ng/ml) hos flickor och 48,3 % (< 2 ng/ml) hos pojkar. Hos

den schizofrenipopulation som bestod av ungdomar (13–17 år) med en aripiprazolexponering

på 5–30 mg under upp till 72 månader var incidensen av låga serumprolaktinnivåer hos

kvinnor (< 3 ng/ml) och män (< 2 ng/ml) 25,6 % respektive 45,0 %.

I två långsiktiga studier med ungdomar (13–17 år) med schizofreni och bipolär sjukdom, som

behandlats med aripiprazol, var förekomsten av låga prolaktinnivåer i serum hos flickor (< 3

ng/ml) och pojkar (< 2 ng/ml) 37,0 % respektive 59,4 %.

Annan indikation hos ungdomar från 13 år och uppåt

Frekvensen och typen av biverkningar hos ungdomar med bipolär sjukdom typ I var liknande den

hos vuxna med följande undantag: mycket vanliga (≥ 1/10) somnolens (23,0 %), extrapyramidala

symtom (18,4 %) akatisi (16,0 %) och trötthet (11,8 %); och vanliga (≥ 1/100, < 1/10) buksmärtor

i övre regionen, ökad hjärtfrekvens, viktökning, ökad aptit, muskelryckningar och dyskinesi.

Följande biverkningar hade ett möjligt dos-effekt samband: extrapyramidala symtom (incidensen

var 9,1 % för 10 mg, 28,8 % för 30 mg och 1,7 % för placebo); och akatisi (incidensen var 12,1 %

för 10 mg, 20,3 % för 30 mg och 1,7 % för placebo).

Medelvärden för förändringen i kroppsvikt hos ungdomar med bipolär sjukdom typ I vid 12 och

30 veckor var 2,4 kg och 5,8 kg för aripiprazol respektive 0,2 kg och 2,3 kg för placebo.

Hos den pediatriska populationen sågs somnolens och trötthet mer frekvent hos patienter med

bipolär sjukdom jämfört med patienter mer schizofreni.

Hos den pediatriska populationen (10–17 år) med bipolär sjukdom som behandlas i upp till 30

veckor, var incidensen av låga serumprolaktinnivåer 28,0 % hos flickor (< 3 ng/ml) respektive

53,3 % hos pojkar (< 2 ng/ml).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det

möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och

sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsv

erket Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Tecken och symtom

I kliniska studier och efter marknadsintroduktionen har oavsiktlig eller avsiktlig överdosering med

enbart aripiprazol konstaterats hos vuxna patienter i rapporterade uppskattade doser upp till 1260

mg utan några dödsfall. De potentiellt medicinskt viktiga symtom som observerats är letargi, ökat

blodtryck, somnolens, takykardi, illamående, kräkningar och diarré. Därutöver har oavsiktliga

överdoser med enbart aripiprazol (upp till 195 mg) hos barn rapporterats utan dödlig utgång. De

potentiellt medicinskt allvarliga symtom som rapporterades var somnolens, övergående

medvetslöshet och extrapyramidala symtom.

Behandling vid överdosering

Behandling vid överdosering bör koncentreras på symtomatisk terapi, upprätthållande av fria

luftvägar, syresättning och ventilering. Möjligheten att flera läkemedel är involverade bör beaktas.

Kardiovaskulär övervakning bör därför genast inledas och bör omfatta oavbruten EKG-kontroll

för att eventuella arytmier ska upptäckas. Efter en bekräftad eller misstänkt överdosering med

aripiprazol bör noggrann medicinsk övervakning och kontroll fortsätta tills patientens psykiska

tillstånd är återställt.

Aktivt kol (50 g), givet en timme efter aripiprazol, minskade C

för aripiprazol med ca. 41 %

och AUC med ca 51 % vilket antyder att aktivt kol kan vara effektivt vid behandling av

överdosering.

Hemodialys

Även om det inte finns någon information om effekten av hemodialys vid behandling av en

överdos av aripiprazol är det osannolikt att hemodialys är användbart vid behandling av

överdosering då aripiprazol har hög bindning till plasmaproteiner.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp:

övriga neuroleptika, ATC-kod: N05AX12

Verkningsmekanism

Det har föreslagits att effekten av aripiprazol vid schizofreni medieras genom en kombination av

partiell agonism vid dopamin D2- och serotonin 5HT1a-receptorer och antagonism vid serotonin

5HT2a-receptorer. Aripiprazol visade egenskaper som antagonist i djurmodeller av dopaminerg

hyperaktivitet och egenskaper som agonist i djurmodeller av dopaminerg hypoaktivitet.

Aripiprazol visar hög bindningsaffinitet för dopamin D2- och D3-, serotonin 5HT1a-, och 5HT2a-

receptorer och moderat affinitet till dopamin D4-, serotonin 5HT2c- och 5HT7-, alpha-1

adrenerga- och histamin H1- receptorer. Aripiprazol visade också moderat affinitet till

återupptagsreceptorer för serotonin samt ingen påvisbar affinitet till muskarinreceptorer.

Interaktion med andra receptorer än dopaminreceptorer och subtyper av serotoninreceptorer kan

förklara några av de andra kliniska effekterna av aripiprazol.

Aripiprazol i doser från 0,5 till 30 mg administrerade en gång dagligen till friska frivilliga under

två veckor gav en dosberoende reduktion i bindningen av

C-rakloprid, en D2/D3-receptorligand,

till caudatus och putamen, detekterat genom positronemissionstomografi.

Klinisk effekt och säkerhet

Schizofreni

I tre placebokontrollerade korttidsstudier (4 till 6 veckor) med 1 228 vuxna patienter med

schizofreni, med positiva och negativa symtom, visade aripiprazol statistiskt signifikant större

förbättringar av psykotiska symtom än placebo.

Aripiprazol är effektivt vid upprätthållande av klinisk förbättring vid uppföljningsbehandling av

vuxna patienter som har uppvisat ett initialt behandlingssvar. I en haloperidolkontrollerad studie

var andelen patienter som upprätthöll behandlingssvaret efter 52 veckor ungefär densamma i båda

grupperna (aripiprazol 77 % och haloperidol 73 %). Den allmänna slutförandefrekvensen var

väsentligt högre för patienter på aripiprazol (43 %) än för haloperidol (30 %). Aktuella värden på

skattningsskalor inklusive PANSS och Montgomery-Åsbergs skattningsskala för depression, vilka

användes som sekundära slutpunkter, visar en signifikant förbättring för aripiprazol jämfört med

haloperidol.

I en 26-veckors placebokontrollerad studie på stabiliserade vuxna patienter med kronisk

schizofreni gav aripiprazol en signifikant större reduktion av återfallsfrekvensen, 34 % i

aripiprazolgruppen och 57 % i placebogruppen.

Viktökning

I kliniska studier har aripiprazol inte visat sig inducera kliniskt relevant viktökning. I en 26-

veckors, olanzapinkontrollerad, dubbelblind, multinationell studie av schizofreni, som inkluderade

314 vuxna patienter med schizofreni och vars primära slutpunkt var viktökning, hade signifikant

färre patienter på aripiprazol en viktökning på minst 7 % över baslinjen (dvs. en ökning på minst

5,6 kg för en medelvikt om ~80,5 kg vid baseline) (n = 18 eller 13 % av utvärderingsbara

patienter) jämfört med olanzapin (n = 45 eller 33 % av utvärderingsbara patienter).

Lipidparametrar

I en sammanslagen analys av lipidparametrar från placebokontrollerade kliniska prövningar hos

vuxna, visade sig aripiprazol inte inducera några kliniskt relevanta nivåförändringar av

totalkolesterol, triglycerider, HDL och LDL.

Totalkolesterol: incidensen av nivåförändringar från normala (< 5,18 mmol/l) till höga (≥ 6,22

mmol/l) var 2,5 % för aripiprazol och 2,8 % för placebo och medelförändringen från baseline var

-0,15 mmol/l för aripiprazol (95 % CI: -0,182, -0,115) och -0,11 mmol/l för placebo (95 %

CI:-0,148, -0,066).

Fastetriglycerider: incidensen av nivåförändringar från normala (< 1,69 mmol/l) till höga (≥ 2,26

mmol/l) var 7,4 % för aripiprazol och 7,0 % för placebo och medelförändringen från baseline var

-0,11 mmol/l för aripiprazol (95 % CI: -0,182, -0,046) och -0,07 mmol/l för placebo (95 %

CI:-0,148, 0,007).

HDL: incidensen av nivåförändringar från normala (≥ 1,04 mmol/l) till låga (< 1,04 mmol/l) var

11,4 % för aripiprazol och 12,5 % för placebo och medelförändringen från baseline var -0,03

mmol/l för aripiprazol (95 % CI: -0,046, -0,017) och -0,04 mmol/l för placebo (95 % CI: -0,056, -

0,022).

Faste LDL: incidensen av nivåförändringar från normala (< 2,59 mmol/l) till höga (≥ 4,14

mmol/l) var 0,6 % för aripiprazol och 0,7 % för placebo och medelförändringen från baseline var -

0,09 mmol/l för aripiprazol (95 % CI: -0,139, -0,047) och -0,06 mmol/l för placebo (95 % CI: -

0,116, -0,012).

Prolaktin

Prolaktinnivåerna utvärderades i samtliga prövningar och vid samtliga doser av aripiprazol (n =

28 242). Incidensen av hyperprolaktinemi eller höjning av serumprolaktin hos patienter

behandlade med aripiprazol (0,3 %) var dylik den för placebo (0,2 %). För de patienter som fick

aripiprazol, var mediantiden för uppkomst 42 dagar och mediandurationen 34 dagar.

Incidensen av hypoprolaktinemi eller sänkning av serumprolaktin hos patienter behandlade med

aripiprazol var 0,4 %, jämfört med 0,02 % för patienter behandlade med placebo. För de patienter

som fick aripiprazol, var mediantiden för uppkomst 30 dagar och mediandurationen 194 dagar.

Pediatrisk population

Schizofreni hos ungdomar

I en 6-veckors placebokontrollerad studie med 302 ungdomar med schizofreni (13–17 år), med

positiva eller negativa symtom, visade aripiprazol statistiskt signifikant större förbättringar av

psykotiska symtom än placebo.

I en subanalys av ungdomarna mellan 15 till 17 år, vilka utgjorde 74 % av det totala antalet

inkluderade patienter, sågs en bibehållen effekt i den 26 veckor långa öppna förlängningsstudien.

I en 60- till 89-veckors, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie av ungdomar (n =

146; åldrarna 13–17 år) med schizofreni förekom en statistiskt signifikant skillnad i andelen

återfall av psykotiska symptom mellan aripiprazol- (19,39 %) och placebo- (37,50 %) grupperna.

Punktestimatet av riskkvoten (HR) var 0,461 (95 % konfidensintervall, 0,242–0,879) i hela

populationen. I subgruppsanalyserna var punktestimatet av HR 0,495 för patienter mellan 13 och

14 år, jämfört med 0,454 för patienter mellan 15 och 17 år. Estimatet av HR för den yngre

gruppen (13–14 år) var dock inte exakt, vilket återspeglar det mindre antalet patienter i denna

grupp (aripiprazol, n = 29; placebo, n= 12), och konfidensintervallet för denna estimation (från

0,151 till 1,628) tillät inte slutsatser om förekomsten av en behandlingseffekt. Däremot var 95 %

konfidensintervall för HR i den äldre subgruppen (aripiprazol, n = 69; placebo, n = 36) 0,242 till

0,879, och därför kunde man sluta sig till en behandlingseffekt hos de äldre patienterna.

Irritabilitet förknippat med autism hos pediatriska patienter (se avsnitt 4.2)

Aripiprazol studerades hos patienter mellan 6 till 17 år i två placebokontrollerade 8-veckors

studier [en flexibel dos (2–15 mg/dag) och en fast dos (5, 10 eller 15 mg/dag)] och en 52-veckors

öppen studie. Doseringen i dessa studier började på 2 mg/dag, ökade till 5 mg/dag efter en vecka

och ökade med 5 mg/dag veckovis till måldosen. Över 75 % av patienterna var yngre än 13 år.

Aripiprazol visade statistiskt bättre effekt jämfört med placebo på "Abberant Behaviour Checklist"

subskala för irritabilitet. Den kliniska relevansen av dessa fynd har emellertid inte fastställts.

Säkerhetsprofilen inkluderade viktökning och förändrade prolaktinnivåer. Långtidsstudier för att

studera säkerheten begränsades till 52 veckor. I en sammanslagning av studierna, var incidensenen

av låga serumprolaktinnivåer hos flickor (< 3 ng/ml) 27/46 (58,7 %) och hos pojkar (< 2 ng/ml)

258/298 (86,6 %). I de placebokontrollerade studierna var medelviktökningen 0,4 kg för placebo

och 1,6 kg för aripiprazol.

Aripiprazol studerades också i en långsiktig placebokontrollerad underhållssstudie. Efter 13–26

veckors stabilisering med aripiprazol (2–15 mg/dag) fick patienter med stabil respons antingen stå

kvar på behandling med aripiprazol eller bli substituerade till placebo i ytterligare 16 veckor.

Kaplan- Meier återfall vid vecka 16 var 35 % för aripiprazol och 52 % för placebo, hazard ratio

för återfall inom 16 veckor (aripiprazol/placebo) var 0,57 % (icke-statistisk signifikant skillnad).

Den genomsnittliga viktökningen under stabiliseringsfasen (upp till 26 veckor) för aripiprazol var

3,2 kg och en fortsatt genomsnittlig ökning på 2,2 kg för aripiprazol jämfört med 0,6 kg för

placebo observerades i den andra fasen (16 veckor) av studien. Extrapyramidala symtom har

främst rapporterats under stabiliseringsfasen hos 17 % av patienterna där tremor står för 6,5 %.

Tics associerade med Tourettes syndrom hos pediatriska patienter (se avsnitt 4.2)

Effekten av aripiprazol studerades hos pediatriska patienter med Tourettes syndrom

(aripiprazol: n = 99, placebo: n = 44) i en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad 8-

veckorsstudie vars design var en behandlingsgrupp med fast dos baserad på vikt, inom

doseringsintervallet 5 mg/dag till 20 mg/dag och en startdos på 2 mg. Patienterna var 7–17 år och

hade vid baseline en genomsnittlig poäng på 30 för Total Tic Score i Yale Global Tic Severity

Scale (TTS-YGTSS). Aripiprazol uppvisade en förbättring av TTS-YGTSS från baseline till

vecka 8 på 13,35 för lågdosgruppen (5 mg eller 10 mg) och 16,94 för högdosgruppen (10 mg eller

20 mg), jämfört med en förbättring på 7,09 i placebogruppen.

Effekten av aripiprazol på pediatriska patienter med Tourettes syndrom (aripiprazol: n = 32,

placebo: n = 29) utvärderades också inom ett flexibelt dosintervall på 2 mg/dag till 20 mg/dag och

en startdos på 2 mg i en 10 veckor lång, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie

som genomfördes i Sydkorea. Patienterna var 6–18 år och hade vid baseline en genomsnittlig

poäng på 29 på TTS- YGTSS. Aripiprazolgruppen uppvisade en förbättring på 14,97 på TTS-

YGTSS från baseline till vecka 10, jämfört med en förbättring på 9,62 i placebogruppen.

För båda dessa korttidsstudier gäller att den kliniska relevansen av effektresultaten inte har

fastställts med hänsyn till storleksordningen för behandlingseffekten jämfört med den stora

placeboeffekten och de oklara effekterna på psykosocial funktion. Det finns inga långsiktiga data

tillgängliga med avseende på effekt och säkerhet för aripiprazol vid denna fluktuerande sjukdom.

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat

för aripiprazol, för en eller flera grupper av den pediatriska populationen, för behandling av

schizofreni (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Aripiprazol absorberas väl och maximala plasmakoncentrationer nås inom 3–5 timmar efter

dosering. Aripiprazol undergår minimal presystemisk metabolism. Den absoluta orala

biotillgängligheten för tablettformuleringen är 87 %. En fettrik måltid har ingen effekt på

aripiprazols farmakokinetik.

Distribution

Aripiprazol distribueras i stor utsträckning i kroppen med en skenbar distributionsvolym på 4,9

l/kg vilket tyder på omfattande extravaskulär distribution. Vid terapeutiska koncentrationer är

aripiprazol och dehydro-aripiprazol till mer än 99 % bundna till serumproteiner, huvudsakligen till

albumin.

Metabolism

Aripiprazol metaboliseras i stor utsträckning i levern primärt genom tre metaboliseringsvägar:

dehydrogenering, hydroxylering och N-dealkylering. Baserat på

in vitro

-studier är enzymerna

CYP3A4 och CYP2D6 ansvariga för dehydrogenering och hydroxylering av aripiprazol och N-

dealkylering katalyseras av CYP3A4. Aripiprazol är den dominerande läkemedelsdelen i

systemcirkulationen. Vid steady state representerar dehydro-aripiprazol, den aktiva metaboliten,

ca. 40 % av AUC för aripiprazol i plasma.

Eliminering

Den genomsnittliga halveringstiden för aripiprazol är cirka 75 timmar hos patienter med snabb

metabolisering av CYP2D6 och cirka 146 timmar hos patienter med långsam metabolisering av

CYP2D6.

Total clearance av aripiprazol i kroppen är 0,7 ml/min/kg och den är huvudsakligen hepatisk.

Efter en oral engångsdos av [

C]-märkt aripiprazol återfanns ungefär 27 % av administrerad

radioaktivitet i urin och ungefär 60 % i faeces. Mindre än 1 % av oförändrad aripiprazol

utsöndrades i urinen och ungefär 18 % återfanns oförändrad i faeces.

Farmakokinetik hos särskilda patientgrupper

Pediatrisk population

Farmakokinetiken av aripiprazol och dehydro-aripiprazol hos pediatriska patienter mellan 10 och

17 år var liknande den hos vuxna efter att ha korrigerat för skillnader i kroppsvikt.

Äldre patienter

Det är inga skillnader i farmakokinetiken av aripiprazol mellan friska äldre och yngre vuxna

försökspersoner, inte heller har ålder någon inverkan vid populations-farmakokinetiska analyser

på patienter med schizofreni kunnat påvisas.

Kön

Det är inga skillnader i farmakokinetiken av aripiprazol mellan manliga och kvinnliga friska

försökspersoner, inte heller har kön någon relevant inverkan vid populations-farmakokinetiska

analyser på patienter med schizofreni.

Röking

Populations-farmakokinetiska analyser har inte visat några tecken på kliniskt signifikanta effekter

av rökning på farmakokinetiken av aripiprazol.

Etnisk bakgrund

Populationsfarmakokinetisk utvärdering visade inga evidens för rasrelaterade skillnader hos

farmakokinetiken för aripiprazol.

Nedsatt njurfunktion

De farmakokinetiska egenskaperna hos aripiprazol och dehydro-aripiprazol befanns vara desamma

hos patienter med svår njursjukdom som hos unga friska försökspersoner.

Nedsatt leverfunktion

Vid en studie på patienter med olika grader av levercirros (Child-Pugh klass A, B och C), som

behandlades med en engångsdos, uppvisades ingen signifikant effekt av den nedsatta

leverfunktionen på farmakokinetiken av aripiprazol och dehydro-aripiprazol. Studien omfattade

emellertid endast 3 patienter med levercirros i klass C och detta antal är för litet som grund för

slutsatser om läkemedlens metaboliska kapacitet.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, genotoxicitet, karcinogenicitet,

reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.

I toxicitetsstudier sågs effekter endast vid exponeringar avsevärt högre än klinisk exponering.

Dessa effekter bedöms därför vara av begränsad eller sakna klinisk relevans. I toxicitetsstudier på

råtta sågs dosberoende effekter på binjurebarken (ackumulering av lipofuscinpigment och/eller

förlust av parenkymala celler) vid 3–10 ggr högre systemexponering än vid rekommenderad

maximal klinisk dosering (AUC vid steady-state) och en ökad förekomst av binjurebarkskarcinom

och kombinerade adenom/karcinom i binjurebarken vid 10 ggr högre systemexponering. Den

högsta icke- tumörframkallande exponeringen på honråtta var 7 gånger högre än den humana

exponeringen vid rekommenderad dos.

I studier på apa sågs gallsten till följd av utfällning av sulfatkonjugat av aripiprazols

hydroxylerade metaboliter efter upprepad oral dosering under 39 veckor med 25–125 mg/kg/dag

aripiprazol (motsvarande 1–3 ggr högre systemexponering än vid rekommenderad maximal

klinisk dosering (AUC vid steady-state) eller 16–81 ggr den maximala rekommenderade dosen till

människa uttryckt som mg/m

). Koncentrationen av sulfatkonjugat av hydroxiaripiprazol i galla

från människa vid den högsta rekommenderade dosen, 30 mg dagligen, var dock endast 6 % av

gallkoncentrationen i apstudien, vid vilken koncentration konjugaten är lösliga

in vitro

I studier på juvenil råtta och hund med upprepad dosering, var toxicitetsprofilen av aripiprazol

jämförbar med den som sågs hos vuxna djur, och det fanns inga tecken på neurotoxicitet eller

skadliga effekter på utvecklingen.

Aripiprazol var inte genotoxiskt i gängse studier. Aripiprazol hade inga negativa effekter på

fertiliteten i djurstudier. Toxiska effekter på fosterutvecklingen, såsom dosberoende försenad

förbening hos avkomman och eventuellt teratogena effekter sågs i studier på dräktiga råttor vid

doser resulterande i subterapeutisk systemexponering (AUC) och i studier på dräktiga kaniner vid

doser motsvarande 3 respektive 11 ggr klinisk systemexponering vid maximal rekommenderad

dosering (AUC vid steady state). Vid doseringar som orsakade toxiska effekter på

fosterutvecklingen sågs också maternell toxicitet.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Mikrokristallin cellulosa (E460)

Vinsyra (E334)

Kroskarmellosnatrium (E468)

Indigokarmin aluminiumlack (E132) (för 5 mg)

Allurarött AC aluminiumlack (E129) (för 10 mg)

Gul järnoxid (E172) (för 15 mg)

Magnesiumstearat (E470b)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

2 år

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

5 mg, 10 mg och 15 mg:

OPA-aluminium-PVC/aluminium-blisterförpackning.

Förpackningsstorlekar:

5 mg, 10 mg och 15 mg: 14, 28, 49, 56, 98 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Aristo Pharma GmbH

Wallenroder Straße 8-10

13435 Berlin

Tyskland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

5 mg: 51429

10 mg: 51430

15 mg: 51431

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2015-11-26

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-09-02

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen