Amlodipin/Valsartan Krka 10 mg/160 mg Filmdragerad tablett

Sverige - svenska - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

Köp det nu

Bipacksedel Bipacksedel (PIL)

11-12-2020

Produktens egenskaper Produktens egenskaper (SPC)

11-12-2020

Aktiva substanser:
amlodipinbesilat; valsartan
Tillgänglig från:
Krka d.d., Novo mesto
ATC-kod:
C09DB01
INN (International namn):
amlodipine besylate; valsartan
Dos:
10 mg/160 mg
Läkemedelsform:
Filmdragerad tablett
Sammansättning:
natriumlaurilsulfat Hjälpämne; amlodipinbesilat 13,88 mg Aktiv substans; valsartan 160 mg Aktiv substans; mannitol Hjälpämne
Receptbelagda typ:
Receptbelagt
Produktsammanfattning:
Förpacknings: Blister, 100 tabletter; Blister, 28 tabletter; Blister, 30 tabletter; Blister, 56 tabletter; Blister, 90 tabletter; Blister, 98 tabletter
Bemyndigande status:
Godkänd
Godkännandenummer:
58340
Tillstånd datum:
2019-02-26

Läs hela dokumentet

Bipacksedel: Information till användaren

Amlodipin/Valsartan Krka 5 mg/80 mg filmdragerade tabletter

Amlodipin/Valsartan Krka 5 mg/160 mg filmdragerade tabletter

Amlodipin/Valsartan Krka 10 mg/160 mg filmdragerade tabletter

amlodipin/valsartan

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Amlodipin/Valsartan Krka är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Amlodipin/Valsartan Krka

Hur du tar Amlodipin/Valsartan Krka

Eventuella biverkningar

Hur Amlodipin/Valsartan Krka ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Amlodipin/Valsartan Krka är och vad det används för

Amlodipin/Valsartan Krka tabletter innehåller två substanser, amlodipin och valsartan. Båda dessa

substanser hjälper till att kontrollera högt blodtryck.

Amlodipin tillhör en grupp av substanser som kallas för ”kalciumkanalblockerare”. Amlodipin

hindrar kalcium från att komma in i blodkärlsväggen, vilket medför att spänningen minskar i

blodkärlen.

Valsartan tillhör en grupp av substanser som kallas för ”angiotensin II-receptorantagonister”.

Angiotensin II tillverkas av kroppen och gör så att blodkärlen dras åt, därmed höjs

blodtrycket. Valsartan verkar genom att blockera effekten av angiotensin II.

Detta betyder att båda dessa substanser hjälper till att förhindra sammandragning av blodkärlen.

Blodkärlen slappnar av och blodtrycket sjunker.

Amlodipin/Valsartan Krka används för att behandla högt blodtryck hos vuxna vars blodtryck inte kan

kontrolleras tillräckligt med endast amlodipin eller valsartan.

Amlodipin och valsartan som finns i Amlodipin/Valsartan Krka kan också vara godkända för att

behandla andra sjukdomar som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apoteks- eller

annan hälso- och sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Amlodipin/Valsartan Krka

Ta inte Amlodipin/Valsartan Krka

om du är allergisk mot amlodipin eller andra kalciumkanalblockerare. Detta kan innebära

klåda, rodnad av huden eller andningssvårigheter.

om du är allergisk mot valsartan eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i

avsnitt 6). Om du tror att du kan vara allergisk, tala med läkare innan du tar

Amlodipin/Valsartan Krka.

om du har allvarliga leverproblem eller gallproblem, t.ex. biliär cirros eller gallstas.

om du är i de 6 sista månaderna av en graviditet (även tidigare under graviditeten är det bra att

undvika Amlodipin/Valsartan Krka, se avsnittet Graviditet och amning).

om du har kraftigt lågt blodtryck (hypotension).

om du har förträngning av aortaklaffen (aortastenos) eller kardiogen chock (ett tillstånd där

hjärtat inte kan leverera tillräckligt med blod till kroppen).

om du lider av hjärtsvikt efter en hjärtattack.

om du har höga blodsockernivåer och har diabetes typ II (även kallat icke-insulinberoende

diabetes mellitus), eller du har nedsatt njurfunktion, och behandlas med ett

blodtryckssänkande läkemedel som innehåller aliskiren.

Om något av ovanstående gäller för dig, ta inte Amlodipin/Valsartan Krka och tala med din

läkare.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare innan du tar Amlodipin/Valsartan Krka:

om du har varit sjuk (kräkning eller diarré).

om du har lever- eller njurproblem.

om du har genomgått njurtransplantation eller om du har förträngningar i njurarnas blodkärl.

om du har en sjukdom som påverkar njurkörtlarna, så kallad ”primär hyperaldosteronism”.

om du har haft hjärtsvikt eller har haft en hjärtattack. Följ läkarens instruktioner för din

startdos noggrant. Din läkare kan också eventuellt kontrollera din njurfunktion.

om din läkare har sagt till dig att du har trånga valv i hjärtat (så kallad ”aortastenos eller mitral

stenos”) eller att din hjärtmuskel är onormalt tjock (så kallad ”obstruktiv hypertrofisk

kardiomyopati”).

om du har haft svullnad, särskilt i ansikte och hals, samtidigt som du tar andra läkemedel

(inklusive ACE-hämmare). Om du får dessa symtom, sluta ta Amlodipin/Valsartan Krka och

kontakta din läkare omedelbart. Du ska aldrig ta Amlodipin/Valsartan Krka igen.

om du tar något av följande läkemedel som används för att behandla högt blodtryck:

en ACE-hämmare (till exempel enalapril, lisinopril, ramipril), särskilt om du har

diabetesrelaterade njurproblem.

aliskiren.

Din läkare kan behöva kontrollera njurfunktion, blodtryck och mängden elektrolyter (t.ex.

kalium) i blodet med jämna mellanrum.

Se även informationen under rubriken ”Ta inte Amlodipin/Valsartan Krka”.

Om något av ovanstående gäller för dig, tala med läkare innan du tar Amlodipin/Valsartan

Krka.

Barn och ungdomar

Användning av Amlodipin/Valsartan Krka till barn och ungdomar under 18 år rekommenderas inte.

Andra läkemedel och Amlodipin/Valsartan Krka

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

Din läkare kan behöva ändra din dos eller vidta andra försiktighetsåtgärder. I vissa fall kan

du behöva sluta ta ett av läkemedlen. Detta gäller särskilt de läkemedel som nämns nedan:

andra läkemedel som används för att sänka blodtrycket, så kallade ACE-hämmare eller

aliskiren;

diuretika (en typ av läkemedel som också kallas för ”vätskedrivande tabletter”, vilka ökar

urinmängden);

litium (ett läkemedel som används för att behandla vissa typer av depression);

kaliumsparande diuretika, kaliumtillskott, saltersättningar som innehåller kalium och andra

substanser som kan öka kaliumnivåerna;

vissa typer av smärtstillande läkemedel som kallas icke-steroida antiinflammatoriska

läkemedel (NSAID) eller selektiva cyklooxygenas 2-hämmare (Cox 2-hämmare). Din läkare

kan också kontrollera din njurfunktion;

kramplösande medel (t.ex. karbamazepin, fenobarbital, fenytoin, fosfenytoin, primidon);

johannesört;

nitroglycerin och andra nitrater eller andra substanser, så kallade ”vasodilatorer”;

läkemedel som används för HIV/AIDS (t.ex. ritonavir, indinavir, nelfinavir);

läkemedel som används för att behandla svampinfektioner (t.ex. ketokonazol, itrakonazol);

antibiotika (läkemedel som används för att behandla bakteriella infektioner) såsom rifampicin,

erytromycin, klaritromycin, talitromycin;

verapamil, diltiazem (hjärtmediciner);

simvastatin (ett läkemedel som används för att kontrollera höga kolesterolvärden);

dantrolen (infusion vid allvarliga störningar i kroppstemperatur);

läkemedel som används för att skydda mot avstötning av transplantat (ciklosporin,

takrolimus).

Amlodipin/Valsartan Krka med mat och dryck

Grapefrukt och grapefruktjuice bör inte konsumeras av människor som tar Amlodipin/Valsartan Krka.

Detta beror på att grapefrukt och grapefruktjuice kan leda till en ökning av blodnivåerna av den aktiva

substansen amlodipin, vilket kan orsaka en oförutsägbar ökning i den blodtryckssänkande effekten av

Amlodipin/Valsartan Krka.

Graviditet och amning

Graviditet

Om du tror att du är gravid (eller blir gravid), kontakta din läkare. Vanligtvis föreslår din läkare att du

ska sluta ta Amlodipin/Valsartan Krka före graviditet eller så snart du vet att du är gravid och

rekommenderar ett annat läkemedel till dig istället för Amlodipin/Valsartan Krka.

Amlodipin/Valsartan Krka bör inte användas i början av graviditeten (de första 3 månaderna) och ska

inte användas under de 6 sista månaderna av graviditeten eftersom det då kan orsaka fosterskador.

Amning

Amlodipin passerar över i bröstmjölk i små mängder. Berätta för din läkare om du ammar eller tänker

börja amma. Amlodipin/Valsartan Krka rekommenderas inte vid amning och din läkare kan välja en

annan behandling till dig om du vill amma ditt barn, särskilt om ditt barn är nyfött eller föddes för

tidigt.

Rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du tar något läkemedel.

Körförmåga och användning av maskiner

Detta läkemedel kan göra dig yr. Detta kan påverka din koncentrationsförmåga. Om du inte vet hur

detta läkemedel kommer att påverka dig, kör inga fordon, använd inga maskiner eller delta inte i några

andra aktiviteter som kräver att du är koncentrerad.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i

dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Amlodipin/Valsartan Krka innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill

“natriumfritt”.

3.

Hur du tar Amlodipin/Valsartan Krka

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare om du är osäker. Detta kommer

att hjälpa dig att få det bästa resultatet och minskar risken för biverkningar.

Vanlig dos av Amlodipin/Valsartan Krka är en tablett dagligen.

Du bör ta ditt läkemedel vid samma tid varje dag.

Svälj tabletterna med ett glas vatten.

Du kan ta Amlodipin/Valsartan Krka tillsammans med eller utan föda. Ta inte

Amlodipin/Valsartan Krka med grapefrukt eller grapefruktjuice.

Beroende på hur du svarar på behandlingen kan din läkare föreslå en högre eller lägre dos.

Överskrid inte den ordinerade dosen.

Amlodipin/Valsartan Krka till äldre personer (65 år eller äldre)

Din läkare bör iaktta försiktighet vid ökning av din dos.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

Om du har tagit för stor mängd av Amlodipin/Valsartan Krka

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

Om du har glömt att ta Amlodipin/Valsartan Krka

Om du glömmer att ta ditt läkemedel, ta det så snart du kommer ihåg. Ta sedan din nästa dos i vanlig

tid. Om det emellertid snart är dags att ta nästa dos, hoppa över den dos du missat. Ta inte dubbel dos

för att kompensera för glömd tablett.

Om du slutar att ta Amlodipin/Valsartan Krka

Om du slutar din behandling med Amlodipin/Valsartan Krka kan din sjukdom förvärras. Sluta inte att

ta din medicin om inte din läkare säger till.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Vissa biverkningar kan vara allvarliga och kräver omedelbar medicinsk vård:

Ett fåtal patienter har upplevt dessa allvarliga biverkningar (kan drabba upp till 1 av 1 000 personer).

Om något av följande inträffar, tala med din läkare omedelbart:

Allergisk reaktion med symtom som utslag, klåda, svullnad i ansikte, läppar eller tunga,

andningssvårigheter, lågt blodtryck (svimningskänsla, förvirring).

Andra eventuella biverkningar av Amlodipin/Valsartan Krka:

Vanliga (kan drabba upp till 1 av 10 personer):

influensa; nästäppa, halsont och svårigheter att svälja;

huvudvärk; svullna armar, händer, ben, vrister eller fötter; trötthet; asteni (svaghet); rodnad och

värmekänsla i ansiktet och/eller på halsen.

Mindre vanliga (kan drabba upp till 1 av 100 personer):

yrsel; illamående och buksmärta; muntorrhet;

dåsighet, stickande känsla eller domning i händer eller fötter; svindel; snabb puls inklusive

hjärtklappning; yrsel när du ställer dig upp; hosta; diarré; förstoppning; hudutslag, hudrodnad; svullna

leder, ryggsmärta; ledsmärta.

Sällsynta (kan drabba upp till 1 av 1 000 personer):

oroskänsla; öronringningar (tinnitus); svimning;

större urinmängd än vanligt eller ökad vattenkastningsfrekvens; oförmåga att få eller upprätthålla

erektion; tyngdkänsla; lågt blodtryck med symtom som yrsel, förvirring; kraftig svettning; hudutslag

över hela kroppen; klåda, muskelkramp.

Om något av dessa symtom påverkar dig allvarligt, tala med din läkare.

Biverkningar som rapporterats med endera av amlodipin eller valsartan och antingen inte

observerats med Amlodipin/Valsartan Krka eller observerades med en högre frekvens än med

Amlodipin/Valsartan Krka:

Amlodipin

Kontakta omedelbart läkare om du får någon av följande mycket sällsynta och allvarliga

biverkningar när du har tagit detta läkemedel:

Plötslig väsande andning, bröstsmärtor, andfåddhet eller svårigheter att andas.

Svullnad i ögonlock, ansikte eller läppar.

Svullnad i tunga och svalg som gör det mycket svårt att andas.

Svåra hudreaktioner som kraftiga utslag, nässelutslag, rodnad över hela kroppen, svår klåda,

blåsor, hudavflagning och svullnad, inflammerade slemhinnor (Stevens-Johnsons syndrom,

toxisk epidermal nekrolys) eller andra allergiska reaktioner.

Hjärtinfarkt, onormal hjärtfrekvens.

Inflammation i bukspottkörteln, vilket kan ge svåra buk- och ryggsmärtor och kraftig

sjukdomskänsla.

Följande biverkningar har rapporterats. Om någon av dessa ger dig problem eller om de varar över en

vecka ska du kontakta din läkare.

Vanliga (kan drabba upp till 1 av 10 personer):

yrsel, sömnighet; hjärtklappning (du känner av

hjärtslagen); vallningar, svullna anklar (ödem); buksmärtor, illamående.

Mindre vanliga (kan drabba upp till 1 av 100 personer):

humörsvängningar, ångest, depression,

sömnlöshet, darrningar, smakförändring, svimning, oförmåga att känna smärta; synrubbningar, nedsatt

syn, öronringningar; lågt blodtryck; nysningar/rinnande näsa på grund av inflammation i

nässlemhinnan (rinit); matsmältningsbesvär, kräkningar; håravfall, ökad svettning, kliande hud,

hudmissfärgning; urineringsbesvär, ökat urineringsbehov på natten, ökad urineringsfrekvens;

impotens, obehag från eller förstorade bröst hos män, smärtor, sjukdomskänsla, muskelsmärtor,

muskelkramper; viktökning eller viktminskning.

Sällsynta (kan drabba upp till 1 av 1 000 personer):

förvirring.

Mycket sällsynta (kan drabba upp till 1 av 10 000 personer):

minskat antal vita blodkroppar, minskat

antal blodplättar som kan leda till blåmärken eller att man blöder lätt (skador på röda blodkroppar);

förhöjt blodsocker (hyperglykemi); svullet tandkött, uppsvullen buk (gastrit); onormal leverfunktion,

inflammation i levern (hepatit), gulfärgad hud (gulsot), förhöjda leverenzymer som kan påverka vissa

medicinska tester; ökad muskeltonus (muskelspänning); inflammation i blodkärlen, ofta med

hudutslag, ljuskänslighet.

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

darrningar, stel kropphållning, nedsatt

ansiktsmimik, långsamma rörelser och släpande obalanserad gång.

Valsartan

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

minskning av röda blodkroppar, feber,

halsont eller munsår som beror på infektioner; spontana blödningar eller blåmärken; hög nivå av

kalium i blodet; onormala levervärden; försämrad njurfunktion och kraftigt försämrad njurfunktion;

svullnad främst i ansikte och svalg; muskelsmärta; hudutslag, lilaaktiga-röda fläckar; feber; klåda;

allergisk reaktion; blåsbildning på huden (tecken på ett tillstånd som kallas bullös dermatit).

Om du upplever någon av dessa, tala med din läkare omedelbart.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se

detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

Läkemedelsverket

Box 26

SE-751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

5.

Hur Amlodipin/Valsartan Krka ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och blistret efter EXP. Utgångsdatumet är den

sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 30

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

De aktiva substanserna är valsartan och amlodipin.

5 mg/80 mg filmdragerad tablett

Varje 5 mg/80 mg filmdragerad innehåller 5 mg amlodipin (som amlodipinbesilat) och 80 mg

valsartan.

5 mg/160 mg filmdragerad tablett

Varje 5 mg/160 mg filmdragerad innehåller 5 mg amlodipin (som amlodipinbesilat) och 160 mg

valsartan.

10 mg/160 mg filmdragerad tablett

Varje 10 mg/160 mg filmdragerad innehåller 10 mg amlodipin (som amlodipinbesilat) och 160 mg

valsartan.

Övriga innehållsämnen är mikrokristallin cellulosa, magnesiumstearat, kroskarmellosnatrium,

povidon K25, natriumlaurilsulfat, mannitol och kolloidal vattenfri kiseldioxid i tablettkärnan och

poly(vinylalkohol), titandioxid (E171), makrogol 3000, talk och gul järnoxid (E172) i

filmdrageringen. Se avsnitt 2: ”Amlodipin/Valsartan Krka innehåller natrium”.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Amlodipin/Valsartan Krka 5 mg/80 mg filmdragerade tabletter (tabletter): brungula, runda, något

bikonvexa filmdragerade tabletter med rundade kanter och eventuellt mörka prickar (tablettdiameter: 8

mm, tjocklek: 3,0 mm – 4,3 mm).

Amlodipin/Valsartan Krka 5 mg/160 mg filmdragerade tabletter (tabletter): brungula, ovala,

bikonvexa filmdragerade tabletter eventuellt med mörka prickar (tablettdimension: 13 mm x 8 mm,

tjocklek: 3,8 mm – 5,4 mm).

Amlodipin/Valsartan Krka 10 mg/160 mg filmdragerade tabletter (tabletter): ljust brungula, ovala,

bikonvexa filmdragerade tabletter (tablettdimension: 13 mm x 8 mm, tjocklek: 3,8 mm – 5,4 mm).

5 mg/80 mg tabletter: Blister (OPA/Alu/PVC-Alu folie): 14, 28, 30, 56, 90, 98 och 100 tabletter, i en

kartong.

5 mg/160 mg och 10 mg/160 mg tabletter: Blister (OPA/Alu/PVC-Alu folie): 28, 30, 56, 90, 98 och

100 tabletter, i en kartong.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

KRKA, d.d., Novo mesto, Šmarješka cesta 6, 8501 Novo mesto, Slovenien

Lokal företrädare:

KRKA Sverige AB, Göta Ark 175, 118 72 Stockholm, Sverige

Tillverkare

KRKA, d.d., Novo mesto, Šmarješka cesta 6, 8501 Novo mesto, Slovenien

Krka-farma d.o.o., V. Holjevca 20/E, 10 450 Jastrebarsko, Kroatien

TAD Pharma GmbH, Heinz-Lohmann-Straße 5, 27472 Cuxhaven, Tyskland

Denna bipacksedel ändrades senast

2020-12-10

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Läkemedelsverkets webbplats

www.lakemedelsverket.se

Läs hela dokumentet

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Amlodipin/Valsartan Krka 5 mg/80 mg filmdragerade tabletter

Amlodipin/Valsartan Krka 5 mg/160 mg filmdragerade tabletter

Amlodipin/Valsartan Krka 10 mg/160 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

5 mg/80 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 5 mg amlodipin (som amlodipinbesilat) och 80 mg valsartan.

5 mg/160 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 5 mg amlodipin (som amlodipinbesilat) och 160 mg valsartan.

10 mg/160 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 10 mg amlodipin (som amlodipinbesilat) och 160 mg valsartan.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett (tablett)

Amlodipin/Valsartan Krka 5 mg/80 mg filmdragerade tabletter:

Brungula, runda, svagt bikonvexa, filmdragerade tabletter med fasade kanter och möjliga mörka

fläckar (tablettdiameter: 8 mm, tjocklek 3,0 – 4,3 mm).

Amlodipin/Valsartan Krka 5 mg/160 mg filmdragerade tabletter

Brungula, ovala, bikonvexa, filmdragerade tabletter med möjliga mörka fläckar (tablettdimension:

13 mm x 8 mm, tjocklek: 3,8 mm – 5,4 mm).

Amlodipin/Valsartan Krka 10 mg/160 mg filmdragerade tabletter

Svagt brungula, ovala, bikonvexa, filmdragerade tabletter (tablettdimensioner: 13 mm x 8 mm,

tjocklek: 3,8 mm – 5,4 mm).

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Behandling av essentiell hypertoni.

Amlodipin/Valsartan Krka är avsett för vuxna vars blodtryck inte är adekvat kontrollerat med

amlodipin eller valsartan i monoterapi.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Rekommenderad dos av Amlodipin/Valsartan Krka är en tablett dagligen.

Amlodipin/Valsartan Krka 5 mg/80 mg kan ges till patienter vars blodtryck inte är adekvat

kontrollerat med endast amlodipin 5 mg eller valsartan 80 mg.

Amlodipin/Valsartan Krka 5 mg/160 mg kan ges till patienter vars blodtryck inte är adekvat

kontrollerat med endast amlodipin 5 mg eller valsartan 160 mg.

Amlodipin/Valsartan Krka 10 mg/160 mg kan ges till patienter vars blodtryck inte är adekvat

kontrollerat med endast amlodipin 10 mg eller valsartan 160 mg eller med Amlodipin/Valsartan Krka

5 mg/160 mg.

Amlodipin/Valsartan Krka kan intas oberoende av måltid.

Individuell dostitrering med komponenterna (dvs. amlodipin och valsartan) rekommenderas före byte

till fast doskombination. När det är kliniskt lämpligt, kan direkt byte från monoterapi till en fast

doskombination övervägas.

Av bekvämlighetsskäl kan patienter som får valsartan och amlodipin från separata tabletter/kapslar

byta till Amlodipin/Valsartan Krka, som innehåller samma komponenter.

Särskilda populationer

Nedsatt njurfunktion

Det finns inga tillgängliga kliniska data för patienter med gravt nedsatt njurfunktion. Ingen

dosjustering är nödvändig för patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion. Vid måttligt nedsatt

njurfunktion rekommenderas kontroll av kaliumnivåer och kreatinin.

Nedsatt leverfunktion

Amlodipin/Valsartan Krka är kontraindicerat hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion (se

avsnitt 4.3).

Försiktighet skall iakttas då Amlodipin/Valsartan Krka ges till patienter med nedsatt leverfunktion

eller hinder i gallvägarna (se avsnitt 4.4). Den rekommenderade maximala dosen för patienter med lätt

till måttligt nedsatt leverfunktion utan gallstas är 80 mg valsartan. Någon dosregim med amlodipin för

patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion har inte fastställts. När man växlar

hypertonipatienter (se avsnitt 4.1) med nedsatt leverfunktion till amlodipin eller Amlodipin/Valsartan

Krka, ska den lägsta tillgängliga dosen av amlodipin i monoterapi respektive amlodipin i fasta

kombinationen användas.

Äldre (≥ 65 år)

Hos äldre patienter krävs försiktighet vid ökning av dosen. När man växlar äldre hypertonipatienter

(se avsnitt 4.1) till amlodipin eller Amlodipin/Valsartan Krka, ska den lägsta tillgängliga dosen av

amlodipin i monoterapi respektive amlodipin i fasta kombinationen användas.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Amlodipin/Valsartan Krka för barn under 18 år har inte fastställts. Inga data

finns tillgängliga.

Administreringssätt

Oral användning.

Det rekommenderas att Amlodipin/Valsartan Krka tas tillsammans med ett glas vatten.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Gravt nedsatt leverfunktion, biliär cirros eller gallstas.

Samtidig användning av Amlodipin/Valsartan Krka och läkemedel som innehåller aliskiren

hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR < 60 ml/min/1,73 m

) (se

avsnitt 4.5 och 5.1).

Andra och tredje trimestern av graviditet (se avsnitt 4.4 och 4.6).

Svår hypotoni.

Chock (inklusive kardiogen chock).

Utflödeshinder i vänster kammare (t.ex. hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati och höggradig

aortastenos).

Hemodynamiskt instabil hjärtsvikt efter akut hjärtinfarkt.

4.4

Varningar och försiktighet

Säkerhet och effekt av amlodipin vid hypertensiv kris har inte fastställts.

Graviditet

Behandling med angiotensin II-antagonister bör inte påbörjas under graviditet. Om inte fortsatt

behandling med angiotensin II-antagonister anses nödvändig, bör patienter som planerar graviditet,

erhålla alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under

graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med angiotensin II-antagonister avbrytas direkt

och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas (se avsnitt 4.3 och 4.6).

Patienter med natriumförluster och/eller dehydrerade patienter

Svår hypotoni sågs hos 0,4 % av patienterna med okomplicerad hypertoni som behandlades med

amlodipin/valsartan i placebokontrollerade studier. Hos patienter med aktiverat renin-

angiotensinsystem (t.ex. dehydrerade patienter och/eller patienter med natriumförlust som får höga

doser diuretika), som får angiotensinreceptorblockerare, kan symtomatisk hypotoni uppträda.

Korrigering av detta tillstånd innan behandling med amlodipin/valsartan påbörjas eller noggrann

medicinsk övervakning vid behandlingsstart rekommenderas.

Om hypotoni inträffar med amlodipin/valsartan skall patienten placeras i ryggläge och om nödvändigt

ges intravenös infusion av vanlig saltlösning. Behandlingen kan fortsätta så snart blodtrycket

stabiliserats.

Hyperkalemi

Samtidig behandling med kaliumtillägg, kaliumsparande diuretika, saltersättningar innehållande

kalium eller andra läkemedel som kan höja kaliumnivåerna (t.ex. heparin) skall ske med försiktighet

och med frekvent kontroll av kaliumnivåerna.

Njurartärstenos

Amlodipin/valsartan bör användas med försiktighet för att behandla hypertoni på patienter med

ensidig eller bilateral njurartärstenos eller stenos vid en kvarvarande njure eftersom urea i blodet och

serumkreatinin kan öka hos dessa patienter.

Njurtransplantation

Det finns ännu ingen erfarenhet avseende säkerheten hos amlodipin/valsartan hos patienter som

nyligen har genomgått njurtransplantation.

Nedsatt leverfunktion

Valsartan elimineras oftast oförändrat via gallan. Amlodipins halveringstid är förlängd och AUC-

värdena är högre hos patienter med nedsatt leverfunktion. Inga dosrekommendationer har fastställts.

Särskild försiktighet skall iakttas vid administrering av amlodipin/valsartan till patienter med lätt till

måttligt nedsatt leverfunktion eller hinder i gallvägarna.

För patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion utan gallstas är den rekommenderade

maximala dosen 80 mg valsartan.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering av amlodipin/valsartan är nödvändig till patienter med mild till måttligt nedsatt

njurfunktion (GFR > 30 ml/min/1,73 m

). Vid måttligt nedsatt njurfunktion rekommenderas kontroll

av kaliumnivåer och kreatinin.

Primär hyperaldosteronism

Patienter med primär hyperaldosteronism bör ej behandlas med angiotensin II-antagonisten valsartan,

eftersom deras renin-angiotensinsystem är påverkat av grundsjukdomen.

Angioödem

Angioödem, inklusive svullnad i struphuvudet och stämbanden, vilket orsakar luftvägsobstruktion

och/eller svullnad av ansikte, läppar, svalg och/eller tunga, har rapporterats hos patienter behandlade

med valsartan. Några av dessa patienter hade tidigare upplevt angioödem med andra läkemedel,

inklusive ACE-hämmare. Behandling med amlodipin/valsartan bör avbrytas omedelbart hos patienter

som utvecklar angioödem och ska inte ges på nytt.

Hjärtsvikt/genomgången hjärtinfarkt

Som en följd av hämningen av renin-angiotensin-aldosteronsystemet kan förändringar i

njurfunktionen förväntas hos känsliga patienter. Hos patienter med svår hjärtsvikt, vars njurfunktion

kan vara beroende av aktiviteten hos renin-angiotensin-aldosteronsystemet, har behandling med ACE-

hämmare och angiotensinreceptorantagonister orsakat oliguri och/eller progressiv azotemi samt

(sällsynt) akut njursvikt och/eller dödsfall. Liknande utfall har rapporterats med valsartan.

Utvärdering av patienter med hjärtsvikt eller efter hjärtinfarkt ska alltid omfatta bedömning av

njurfunktion.

I en placebokontrollerad långtidsstudie (PRAISE-2) av amlodipin på patienter med NYHA (New York

Heart Association Classification) hjärtsvikt klass III och IV av icke-ischemisk etiologi rapporterades

ökad förekomst av lungödem med amlodipin, trots att det inte var någon väsentlig skillnad i

förekomsten av förvärrad hjärtsvikt, jämfört med placebo.

Kalciumantagonister, inklusive amlodipin, ska användas med försiktighet av patienter med kronisk

hjärtinsufficiens eftersom det kan öka risken för framtida kardiovaskulära händelser och mortalitet.

Aorta- och mitralisstenos

Som vid alla andra kärlvidgande medel skall särskild försiktighet iakttas hos patienter som lider av

mitralisstenos eller betydande aortastenos som inte är höggradig.

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS)

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller

aliskiren ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt).

Dubbel blockad av RAAS genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

receptorblockerare eller aliskiren rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5 och 5.1).

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under övervakning

av en specialist och patienten ska stå under regelbunden, noggrann övervakning av njurfunktion,

elektrolyter och blodtryck. ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör inte användas

samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.

Amlodipin/valsartan har inte studerats på någon annan patientpopulation än hypertoni.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill

“natriumfritt”.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Vanliga interaktioner vid kombinationen

Inga läkemedelsinteraktionsstudier har utförts med amlodipin/valsartan och andra läkemedel.

Att ta hänsyn till vid samtidig användning

Andra blodtryckssänkande medel

Vanliga blodtryckssänkande medel (t.ex. alfablockerare, diuretika) och andra läkemedel, som kan

orsaka hypotona biverkningar (t.ex. tricykliska antidepressiva och alfablockerare för behandling av

benign prostatahyperplasi) kan öka den blodtryckssänkande effekten av kombinationen.

Interaktioner förknippade med amlodipin

Samtidig användning rekommenderas inte

Grapefrukt eller grapefruktjuice

Administrering av amlodipin med grapefrukt eller grapefruktjuice rekommenderas inte eftersom

biotillgängligheten kan öka hos vissa patienter, vilket resulterar i ökade blodtryckssänkande effekter.

Försiktighet krävs vid samtidig användning

CYP3A4-hämmare

Samtidig användning av amlodipin med starka eller måttliga CYP3A4-hämmare (proteashämmare,

azolantimykolytika, makrolider så som erytromycin eller klaritromycin, verapamil eller diltiazem) kan

ge upphov till signifikanta ökningar i exponering av amlodipin. De kliniska effekterna av dessa

farmakokinetiska variationer kan vara mer uttalad hos äldre. Klinisk övervakning och dosjusteringar

kan därför vara nödvändigt.

CYP3A4-inducerare (antikonvulsiva, [t.ex. karbamazepin, fenobarbital, fenytoin, fosfenytoin,

primidon], rifampicin och Hypericum perforatum (Johannesört))

Vid samtidig användning av kända inducerare av CYP3A4 kan plasmakoncentrationen av amlodipin

variera. Därför ska blodtrycket övervakas och dosjustering övervägas både under och efter samtidig

medicinering, särskilt med starka inducerare av CYP3A4 (t.ex. rifampicin,

Hypericum Perforatum

Simvastatin

Samtidig administrering av multipla doser av 10 mg amlodipin med 80 mg simvastatin resulterade i en

77 % ökning i exponeringen av simvastatin jämfört med simvastatin ensamt. Det rekommenderas att

begränsa dosen av simvastatin till 20 mg dagligen hos patienter som behandlas med amlodipin.

Dantrolen (infusion)

Hos djur har letalt ventrikelflimmer och kardiovaskulär kollaps observerats i samband med

hyperkalemi efter intravenös administrering av verapamil och dantrolen. På grund av risken för

hyperkalemi rekommenderas att undvika samtidig administrering av kalciumkanalblockerare så som

amlodipin till patienter som är känsliga för malign hypertermi och vid behandling av malign

hypertermi.

Takrolimus

Det finns risk för ökade nivåer av takrolimus i blodet vid samtidig administrering med amlodipin. För

att undvika takrolimusrelaterad toxicitet vid administrering av amlodipin till patienter som behandlas

med takrolimus måste takrolimusnivån i blodet kontrolleras och takrolimusdosen justeras vid behov.

Klaritromycin

Klaritromycin är en hämmare av CYP3A4. Det föreligger en ökad risk för hypotoni hos patienter som

behandlas med klaritromycin och amlodipin samtidigt. Noggrann övervakning av patienter

rekommenderas då amlodipin administreras samtidigt med klaritromycin.

Att ta hänsyn till vid samtidig användning

Övrigt

I kliniska interaktionsstudier påverkade inte amlodipin farmakokinetiken hos atorvastatin, digoxin,

warfarin eller ciklosporin.

Interaktioner förknippade med valsartan

Samtidig användning rekommenderas inte

Litium

Reversibla ökningar av litiumkoncentrationerna i serum samt toxicitet har rapporterats vid samtidig

användning av litium med ACE-hämmare eller angiotensin II-antagonister, inklusive valsartan. Därför

rekommenderas noggrann kontroll av serumlitiumnivåerna vid samtidig användning. Om ett

diuretikum används också, kan risken för litiumtoxicitet förmodligen öka ytterligare med

amlodipin/valsartan.

Kaliumsparande diuretika, kaliumtillägg, saltersättningar som innehåller kalium och andra

substanser som kan öka kaliumnivåerna

Om ett läkemedel som påverkar kaliumnivåerna skall förskrivas i kombination med valsartan är

kontroll av kaliumnivåerna i plasma rekommenderad.

Försiktighet krävs vid samtidig användning

Icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID), inklusive selektiva COX-2-hämmare,

acetylsalicylsyra (> 3 g/dag) och icke-selektiva NSAID-medel

När angiotensin II-antagonister ges samtidigt som NSAID-medel kan den blodtryckssänkande effekten

dämpas. Samtidig användning av angiotensin II-antagonister och NSAID-medel kan även leda till en

ökad risk för förvärrad njurfunktion och ökade serumkaliumnivåer. Vid inledningen av sådan

behandling rekommenderas därför kontroll av njurfunktionen, liksom adekvat hydrering av patienten.

Hämmare av transportproteinet för upptag (rifampicin, ciklosporin) eller transportproteinet för

utflöde (ritonavir)

Resultaten av en undersökning

in vitro

med human levervävnad indikerar att valsartan är ett substrat

för transportproteinet OATP1B1 för upptag i levern och för transportproteinet MRP2 för hepatiskt

utflöde. Samtidig administrering av hämmare av transportproteinet för upptag (rifampicin,

ciklosporin) eller transportproteinet för utflöde (ritonavir) kan öka den systemiska exponeringen för

valsartan.

Dubbel blockad av RAAS med angiotensin II-antagonister, ACE-hämmare eller aliskiren

Data från kliniska prövningar har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi

och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-angiotensin-

aldosteron-systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-

receptorblockerare eller aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel som påverkar RAAS

(se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).

Övrigt

I monoterapi med valsartan har inga interaktioner av klinisk betydelse observerats med följande

substanser: cimetidin, warfarin, furosemid, digoxin, atenolol, indometacin, hydroklortiazid, amlodipin

och glibenklamid.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Amlodipin

Säkerheten vid användning av amlodipin till gravida kvinnor har inte fastställts.

Reproduktionstoxikologiska effekter vid höga doser har observerats i djurstudier (se avsnitt 5.3).

Användning under graviditet rekommenderas endast då det inte finns säkrare alternativ och när

sjukdomen i sig innebär en större risk för modern och fostret.

Valsartan

Angiotensin II-antagonister bör inte användas under graviditetens första trimester (se avsnitt 4.4).

Angiotensin II-antagonister är kontraindicerade under graviditetens andra och tredje trimester (se

avsnitt 4.3 och 4.4).

Epidemiologiska data rörande risk för fosterskada efter användning av ACE-hämmare under

graviditetens första trimester är inte entydiga: en något ökad risk kan inte uteslutas. Kontrollerade

epidemiologiska data saknas för angiotensin II-antagonister men likartade risker kan föreligga för

denna läkemedelsgrupp. Om inte fortsatt behandling med angiotensin II-antagonister anses nödvändig,

bör patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl

dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet bör behandling med

angiotensin II-antagonister avbrytas direkt och, om lämpligt, bör en alternativ behandling påbörjas.

Det är känt att behandling med angiotensin II-antagonister under andra och tredje trimestern kan

inducera human fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion, oligohydramnios, hämning av skallförbening)

och neonatal toxicitet (njursvikt, hypotoni, hyperkalemi) (Se avsnitt 5.3).

Om exponering för angiotensin II-antagonister förekommit under graviditetens andra trimester

rekommenderas ultraljudskontroll av njurfunktion och skalle.

Spädbarn vars mödrar har använt angiotensin II-antagonister bör observeras noggrant med avseende

på hypotoni (se avsnitt 4.3 och 4.4).

Amning

Amlodipin utsöndras i bröstmjölk hos människa. Man beräknar att den andel av moderns dos som

överförs till barnet ligger inom kvartilavståndet 3–7 %, med ett maximalt värde på 15 %. Det är inte

känt vilken effekt amlodipin har på spädbarn. Därför rekommenderas inte amlodipin/valsartan utan i

stället är alternativa behandlingar med bättre dokumenterad säkerhetsprofil att föredra under amning,

speciellt vid amning av nyfödda eller prematura barn.

Fertilitet

Inga kliniska studier på fertilitet har utförts med amlodipin/valsartan.

Valsartan

Valsartan hade inga negativa effekter på reproduktionen hos han- eller honråttor vid perorala doser

upp till 200 mg/kg/dag. Denna dos är 6 gånger den maximala rekommenderade humana dosen, baserat

på mg/m

(beräkningarna utgår från en oral dos på 320 mg/dag och en 60-kg patient).

Amlodipin

Reversibla biokemiska förändringar i spermiers huvud har rapporterats hos vissa patienter som

behandlats med kalciumkanalblockerare. Kliniska data om amlodipins eventuella effekt på fertiliteten

är otillräckliga. I en studie på råttor sågs negativa effekter på manlig fertilitet (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Patienter som tar amlodipin/valsartan och framför fordon eller använder maskiner skall ta hänsyn till

att yrsel eller trötthet kan uppträda emellanåt.

Amlodipin kan ha lätt eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Om

patienter som tar amlodipin får yrsel, huvudvärk, trötthet eller illamående kan reaktionsförmågan vara

nedsatt.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Säkerheten hos amlodipin/valsartan har utvärderats i fem kontrollerade kliniska studier på

5 175 patienter, av vilka 2 613 fick valsartan i kombination med amlodipin. Följande biverkningar

visade sig vara de vanligast förekommande eller mest betydande eller allvarliga: nasofaryngit,

influensa, överkänslighet, huvudvärk, synkope, ortostatisk hypotoni, ödem, pittingödem, ansiktsödem,

perifert ödem, trötthet, rodnad, asteni och blodvallning.

Biverkningar i tabellform

Biverkningsfrekvenserna har angetts enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga

(≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket

sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Frekvens

MedDRA

organsystem-

klassificering

Biverkningar

amlodipin/valsartan

amlodipin

valsartan

Nasofaryngit

Vanliga

Infektioner och

infestationer

Influensa

Vanliga

Minskat hemoglobin

och hematokrit

Ingen känd

frekvens

Leukopeni

Mycket

sällsynta

Neutropeni

Ingen känd

frekvens

Blodet och

lymfsystemet

Trombocytopeni,

ibland med purpura

Mycket

sällsynta

Ingen känd

frekvens

Immunsystemet

Överkänslighet

Sällsynta

Mycket

sällsynta

Ingen känd

frekvens

Anorexi

Mindre vanliga

Hyperkalcemi

Mindre vanliga

Hyperglykemi

Mycket

sällsynta

Hyperlipidemi

Mindre vanliga

Hyperurikemi

Mindre vanliga

Hypokalemi

Vanliga

Metabolism och

nutrition

Hyponatremi

Mindre vanliga

Depression

Mindre vanliga

Sällsynta

Sömnlöshet/

sömnstörningar

Mindre vanliga

Humörförändringar

Mindre vanliga

Psykiska

störningar

Förvirring

Sällsynta

Onormal

koordination

Mindre vanliga

Yrsel

Mindre vanliga

Vanliga

Postural yrsel

Mindre vanliga

Smakförändringar

Mindre vanliga

Extrapyramidala

syndrom

Ingen känd

frekvens

Centrala och

perifera

nervsystemet

Huvudvärk

Vanliga

Vanliga

Frekvens

MedDRA

organsystem-

klassificering

Biverkningar

amlodipin/valsartan

amlodipin

valsartan

Hypertoni

Mycket

sällsynta

Parestesi

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Perifer neuropati,

neuropati

Mycket

sällsynta

Somnolens

Mindre vanliga

Vanliga

Synkope

Mindre vanliga

Tremor

Mindre vanliga

Hypoestesi

Mindre vanliga

Synstörning

Sällsynta

Mindre vanliga

Ögon

Synnedsättning

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Tinnitus

Sällsynta

Mindre vanliga

Öron och

balansorgan

Vertigo

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Hjärtklappning

Mindre vanliga

Vanliga

Synkope

Sällsynta

Takykardi

Mindre vanliga

Arytmier (inklusive

bradykardi,

ventrikulär

takykardi, och

förmaksflimmer)

Mycket

sällsynta

Hjärtat

Hjärtinfarkt

Mycket

sällsynta

Rodnad

Vanliga

Hypotoni

Sällsynta

Mindre vanliga

Ortostatisk hypotoni

Mindre vanliga

Blodkärl

Vaskulit

Mycket

sällsynta

Ingen känd

frekvens

Hosta

Mindre vanliga

Mycket

sällsynta

Mindre vanliga

Dyspne

Mindre vanliga

Smärta i svalg

Mindre vanliga

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Rinit

Mindre vanliga

Magbesvär, övre

buksmärta

Mindre vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Förändrade

tarmvanor

Mindre vanliga

Förstoppning

Mindre vanliga

Diarré

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Muntorrhet

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Dyspepsi

Mindre vanliga

Gastrit

Mycket

sällsynta

Gingivalhyperplasi

Mycket

sällsynta

Illamående

Mindre vanliga

Vanliga

Pankreatit

Mycket

sällsynta

Magtarm-

kanalen

Kräkning

Mindre vanliga

Frekvens

MedDRA

organsystem-

klassificering

Biverkningar

amlodipin/valsartan

amlodipin

valsartan

Onormalt

leverfunktionstest,

inkluderande förhöjt

blodbilirubin

Mycket

sällsynta*

Ingen känd

frekvens

Hepatit

Mycket

sällsynta

Lever och

gallvägar

Intrahepatisk

kolestas, gulsot

Mycket

sällsynta

Alopeci

Mindre vanliga

Angioödem

Mycket

sällsynta

Ingen känd

frekvens

Bullös dermatit

Ingen känd

frekvens

Erythema

Mindre vanliga

Erythema

multiforme

Mycket

sällsynta

Exantem

Sällsynta

Mindre vanliga

Hyperhidros

Sällsynta

Mindre vanliga

Fotosensitivitets-

reaktion

Mindre vanliga

Klåda

Sällsynta

Mindre vanliga

Ingen känd

frekvens

Purpura

Mindre vanliga

Utslag

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Ingen känd

frekvens

Missfärgning av

huden

Mindre vanliga

Urtikaria och andra

former av hudutslag

Mycket

sällsynta

Exfoliativ dermatit

Mycket

sällsynta

Stevens-Johnson

syndrom

Mycket

sällsynta

Quincke-ödem

Mycket

sällsynta

Hud och

subkutan

vävnad

Toxisk epidermal

nekrolys

Ingen känd

frekvens

Artralgi

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Ryggsmärta

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Svullna leder

Mindre vanliga

Muskelkramp

Sällsynta

Mindre vanliga

Myalgi

Mindre vanliga

Ingen känd

frekvens

Ankelsvullnad

Vanliga

Muskulo-

skeletala

systemet och

bindväv

Tyngdkänsla

Sällsynta

Förhöjt

blodkreatinin

Ingen känd

frekvens

Urineringsstörningar

Mindre vanliga

Nokturi

Mindre vanliga

Pollakisuri

Sällsynta

Mindre vanliga

Njurar och

urinvägar

Polyuri

Sällsynta

Frekvens

MedDRA

organsystem-

klassificering

Biverkningar

amlodipin/valsartan

amlodipin

valsartan

Njursvikt och

nedsatt njurfunktion

Ingen känd

frekvens

Impotens

Mindre vanliga

Erektil dysfunktion

Sällsynta

Reproduktions-

organ och

bröstkörtel

Gynekomasti

Mindre vanliga

Asteni

Vanliga

Mindre vanliga

Obehag,

sjukdomskänsla

Mindre vanliga

Trötthet

Vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Ansiktsödem

Vanliga

Rodnad,

värmevallningar

Vanliga

Icke kardiell

bröstsmärta

Mindre vanliga

Ödem

Vanliga

Vanliga

Perifert ödem

Vanliga

Smärta

Mindre vanliga

Allmänna

symtom

och/eller

symtom vid

administrerings-

stället

Pittingödem

Vanliga

Förhöjt blodkalium

Ingen känd

frekvens

Viktökning

Mindre vanliga

Undersökningar

Viktminskning

Mindre vanliga

* oftast i samband med kolestas

Ytterligare information om kombinationen

Perifert ödem, en känd biverkan av amlodipin, förekom generellt med en lägre incidens hos de

patienter som fick kombinationen amlodipin/valsartan än hos de som fick enbart amlodipin. I

dubbelblinda, kontrollerade, kliniska studier, var incidensen för perifert ödem per dos enligt följande:

Valsartan (mg)

% av patienterna som

upplevde

perifert ödem

Amlodipin

(mg)

10,3

Incidensen av perifert ödem i medeltal med en jämn avvägning för alla doser var 5,1 % för

kombinationen amlodipin/valsartan.

Ytterligare information om de enskilda komponenterna

Biverkningar som tidigare rapporterats med någon av de enskilda komponenterna (amlodipin eller

valsartan) kan också vara tänkbara biverkningar med amlodipin/valsartan, även om de inte observerats

i någon klinisk studie eller från erfarenhet efter lansering.

Amlodipin

Vanliga

Sömnighet, yrsel, palpitationer, buksmärtor, illamående, ankelsvullnad.

Mindre

vanliga

Sömnlöshet, humörsvängningar (inklusive ångest), depression, tremor, dysgeusi,

synkope, hypoestesi, synstörningar (inklusive dubbelseende), tinnitus, hypotoni, dyspné,

rinit, kräkningar, dyspepsi, alopeci, purpura, missfärgning av huden, hyperhidros,

pruritus, exantem, myalgi, muskelkramper, smärta, urineringsbesvär, ökad

urineringsfrekvens, impotens, gynekomasti, bröstsmärta, sjukdomskänsla, viktökning,

viktminskning.

Sällsynta

Förvirring.

Mycket

sällsynta

Leukocytopeni, trombocytopeni, allergiska reaktioner, hyperglykemi, hypertoni, perifer

neuropati, hjärtinfarkt, arytmi (inkl. bradykardi, ventrikulär takykardi och

förmaksflimmer), vaskulit, pankreatit, gastrit, gingival hyperplasi, hepatit, gulsot,

förhöjda leverenzymer*, angioödem, erythema multiforme, urtikaria, exfoliativ

dermatit, Stevens-Johnsons syndrom, Quinckes ödem, fotosensibilitet.

Ingen känd

frekvens

Extrapyramidal störning

* oftast i samband med kolestas

Valsartan

Ingen känd

frekvens

Minskning av hemoglobin, minskning av hematokrit, neutropeni, trombocytopeni,

förhöjt serumkalium, förhöjda leverfunktionsvärden inkluderande ökning av

serumbilirubin, njursvikt och nedsatt njurfunktion, förhöjt serumkreatinin,

angioödem, myalgi, vaskulit, överkänslighet inklusive serumsjuka.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Symtom

Erfarenhet från överdosering med amlodipin/valsartan saknas. Det främsta symtomet på överdosering

med valsartan kan vara uttalad hypotoni med yrsel. Överdosering med amlodipin kan leda till

omfattande perifer kärlvidgning och, eventuellt, reflextakykardi. Markant och eventuellt förlängd

systemisk hypotoni upp till och inkluderande chock med dödlig utgång har rapporterats.

Behandling

Om intaget nyligen skett kan framkallande av kräkning eller ventrikelsköljning övervägas.

Administrering av aktivt kol till friska frivilliga omedelbart eller upp till två timmar efter intaget av

amlodipin har visat sig minska absorptionen av amlodipin väsentligt. Kliniskt signifikant hypotoni på

grund av överdosering av amlodipin/valsartan kräver aktiv kardiovaskulär support, inkluderande

frekvent kontroll av hjärt- och andningsfunktionen, upphöjande av extremiteterna samt

uppmärksamhet avseende volym av cirkulationsvätska och urinproduktion. Kärlsammandragande

medel kan vara till hjälp vid återställande av vaskulär kondition och blodtryck, förutsatt att detta inte

är kontraindicerat. Intravenöst kalciumglukonat kan vara till nytta för att reversera effekterna av

kalciumkanalblockad.

Varken valsartan eller amlodipin torde kunna avlägsnas genom hemodialys.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel som påverkar renin-angiotensinsystemet; angiotensin II-

antagonister och kalciumantagonister, ATC-kod: C09DB01

Amlodipin/valsartan kombinerar två blodtryckssänkande substanser med kompletterande mekanismer

för att kontrollera blodtrycket hos patienter med essentiell hypertoni: Amlodipin tillhör

kalciumantagonistklassen och valsartan angiotensin II-antagonistklassen av läkemedel.

Kombinationen av dessa substanser har en extra blodtryckssänkande effekt och minskar blodtrycket i

högre grad än behandling med endast en av komponenterna.

Amlodipin/valsartan

Kombinationen av amlodipin och valsartan åstadkommer en dosrelaterad, additiv sänkning av

blodtrycket inom det terapeutiska dosområdet. Den blodtryckssänkande effekten av en engångsdos av

kombinationen kvarstår i 24 timmar.

Placebokontrollerade studier

Över 1 400 hypertonipatienter fick amlodipin/valsartan en gång dagligen i två placebokontrollerade

studier. Vuxna med lätt till måttlig, okomplicerad, essentiell hypertoni (genomsnittligt diastoliskt

blodtrycksvärde i sittande ≥ 95 och < 110 mmHg) inkluderades. Patienter med hög kardiovaskulär risk

– hjärtsvikt, typ I-diabetes och otillräckligt kontrollerad typ II-diabetes samt hjärtinfarkt eller stroke i

anamnesen under det senaste året – exkluderades.

Aktivt kontrollerade studier hos patienter som inte svarade på monoterapi

En randomiserad, dubbelblind, aktivt kontrollerad multicenterstudie, med parallella grupper av

patienter med otillräcklig kontroll av valsartan 160 mg, visade en normalisering av blodtrycket

(dalvärde för diastoliskt blodtryck i sittande < 90 mmHg i slutet av studien) hos 75 % av patienterna

som behandlades med amlodipin/valsartan 10 mg/160 mg och 62 % av patienterna som behandlades

med amlodipin/valsartan 5 mg/160 mg, jämfört med 53 % av patienterna som stod kvar på valsartan

160 mg. Tillägget av amlodipin 10 mg och 5 mg gav en ytterligare sänkning av det

systoliska/diastoliska blodtrycket om 6,0/4,8 mmHg respektive 3,9/2,9 mmHg, jämfört med patienter

som stod kvar på endast valsartan 160 mg.

En randomiserad, dubbelblind, aktivt kontrollerad multicenterstudie, med parallella grupper av

patienter med otillräcklig kontroll av amlodipin 10 mg, visade en normalisering av blodtrycket

(dalvärde för diastoliskt blodtryck i sittande < 90 mmHg i slutet av studien) hos 78 % av patienterna

som behandlades med amlodipin/valsartan 10 mg/160 mg, jämfört med 67 % av patienterna som stod

kvar på amlodipin 10 mg. Tillägget av valsartan 160 mg gav en ytterligare sänkning av det

systoliska/diastoliska blodtrycket om 2,9/2,1 mmHg, jämfört med patienter som stod kvar på endast

amlodipin 10 mg.

Amlodipin/valsartan undersöktes även i en aktivt kontrollerad studie på 130 hypertonipatienter med

ett genomsnittligt diastoliskt blodtryck i sittande ≥ 110 mmHg och < 120 mmHg. I denna studie

(blodtryckets utgångsvärde 171/113 mmHg) sjönk blodtrycket i sittande med 36/29 mmHg efter en

dos av amlodipin/valsartan 5 mg/160 mg, upptitrerat till 10 mg/160 mg, jämfört med 32/28 mmHg

efter en dos lisinopril/hydroklortiazid 10 mg/12,5 mg, upptitrerat till 20 mg/12,5 mg.

I två uppföljande långtidsstudier bibehölls effekten av amlodipin/valsartan i mer än ett år. Abrupt

utsättning av amlodipin/valsartan har inte orsakat någon snabb höjning av blodtrycket.

Ålder, kön, ras eller kroppsmasseindex, BMI (≥ 30 kg/m

, < 30 kg/m

) påverkade inte svaret på

amlodipin/valsartan.

Amlodipin/valsartan har inte studerats på annan patientgrupp än hypertonipatienter. Valsartan har

studerats på patienter med genomgången hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Amlodipin har studerats på

patienter med kronisk stabil angina, vasospastisk angina och angiografiskt dokumenterad

koronarartärsjukdom.

Amlodipin

Amlodipinkomponenten i amlodipin/valsartan hämmar det transmembrana flödet av kalciumjoner in i

hjärta och glatt muskulatur. Amlodipins blodtryckssänkande verkningsmekanism beror på en direkt

relaxerande effekt på den glatta muskulaturen, vilket minskar det perifera motståndet i blodkärlen och

blodtrycket. Experimentella data tyder på att amlodipin binds till både dihydropyridina och icke-

dihydropyridina bindningsställen. De sammandragande processerna i hjärtmuskeln och kärlens glatta

muskel är beroende av extracellulära kalciumjoners rörelser in i dessa celler genom speciella

jonkanaler.

Efter administrering av terapeutiska doser till patienter med hypertoni vidgar amlodipin kärlen, vilket

leder till en sänkning av blodtrycket i ryggläge och stående. Dessa blodtryckssänkningar åtföljs inte

av någon väsentlig förändring av hjärtfrekvensen eller av katekolaminnivåerna i plasma efter kronisk

dosering.

Plasmakoncentrationerna står i relation till effekten hos både unga och äldre patienter.

Hos hypertonipatienter med normal njurfunktion ledde terapeutiska doser av amlodipin till minskat

renalt kärlmotstånd samt ökad glomerulär filtrationshastighet och effektivt renalt plasmaflöde, utan

förändring i filtrationsfraktion eller proteinuri.

I likhet med andra kalciumkanalblockerare har hemodynamiska mätningar av hjärtfunktionen vid vila

och träning (eller gång) hos patienter med normal kammarfunktion som behandlats med amlodipin i

allmänhet visat en liten ökning av hjärtindex, utan väsentlig påverkan på dP/dt eller på

vänsterkammarens diastoliska sluttryck eller volym. I hemodynamiska studier har amlodipin inte visat

någon negativ inotrop effekt vid administrering inom det terapeutiska dosområdet på intakta djur och

människa, inte heller vid samtidig administrering med betablockerare på människa.

Amlodipin förändrar inte sinusknutans funktion eller atrioventrikulär överledning hos intakta djur

eller människa. I kliniska studier där amlodipin gavs i kombination med betablockerare till patienter

med antingen hypertoni eller angina observerades inga negativa effekter på de elektrokardiografiska

parametrarna.

Användning hos patienter med hypertoni

En randomiserad, dubbelblind morbiditets-mortalitetsstudie kallad ALLHAT (Antihypertensive and

Lipid-Lowering treatment to prevent Heart Attack Trial) utfördes för att jämföra nyare behandlingar,

amlodipin 2,5-10 mg/dag (kalciumkanalblockerare) eller lisinopril 10-40 mg/dag (ACE-hämmare)

som första linjens behandling med behandling med tiaziddiuretikumet klortalidon 12,5-25 mg/dag vid

lätt till måttlig hypertoni.

Totalt randomiserades 33 357 hypertonipatienter, i åldern 55 år eller äldre, och dessa följdes under i

genomsnitt 4,9 år. Patienterna hade minst en riskfaktor för kranskärlssjukdom, inkluderande:

hjärtinfarkt eller stroke (> 6 månader före rekryteringen till studien) eller dokumenterad annan

aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom (totalt 51,5 %), typ 2-diabetes (36,1 %), HDL-C på

< 35 mg/dl eller < 0,906 mmol/l (11,6 %), vänsterkammarhypertrofi diagnostiserad genom EKG eller

ekokardiogram (20,9 %) samt aktiv cigarettrökning (21,9 %).

Primärt effektmått var en kombination av fatal kranskärlssjukdom och icke-fatal hjärtinfarkt. Det var

ingen signifikant skillnad i primärt effektmått mellan amlodipinbaserad behandling och

klortalidonbaserad behandling, riskkvot (RR) 0,98, 95 % KI (0,90-1,07), p=0,65. Bland de sekundära

effektmåtten var incidensen för hjärtsvikt (en del i ett komponerat effektmått för kardiovaskulär

sjukdom) signifikant högre i amlodipingruppen än i klortalidongruppen (10,2 % respektive 7,7 %, RR

1,38, 95 % KI (1,25-1,52) p<0,001). Det fanns dock ingen signifikant skillnad mellan mortalitet av

alla orsaker för amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling, RR 0,96, 95 % KI

(0,89-1,02), p=0,20.

Valsartan

Valsartan är en oralt aktiv, potent och specifik angiotensin II-receptorantagonist. Den verkar selektivt

på receptorsubtypen AT

, som ansvarar för de kända effekterna av angiotensin II. De ökade

plasmanivåerna av angiotensin II efter AT

-receptorblockad med valsartan kan stimulera den

oblockerade receptorsubtypen AT

, som tycks motväga effekten av AT

-receptorn. Valsartan utövar

ingen partiell agonistisk aktivitet på AT

-receptorn och har mycket större (cirka 20 000 gånger)

affinitet till AT

-receptorn än till AT

-receptorn.

Valsartan hämmar inte ACE, även kallat kininas II, som konverterar angiotensin I till angiotensin II

och bryter ner bradykinin. Eftersom det inte är någon effekt på ACE och inte någon potentiering av

bradykinin eller substans P, torde inte angiotensin II-antagonister orsaka hosta. I kliniska studier där

valsartan jämfördes med ACE-hämmare var incidensen av torrhosta väsentligt lägre (p<0,05) hos

patienter som fick valsartan än hos dem som fick ACE-hämmare (2,6 % respektive 7,9 %). I en klinisk

studie på patienter med anamnes på torrhosta vid behandling med ACE-hämmare uppträdde hosta hos

19,5 % av patienterna på valsartan och hos 19 % av patienterna på tiaziddiuretika, jämfört med

68,5 % av dem som behandlades med en ACE-hämmare (p<0,05). Valsartan binds inte till och

blockerar inte andra hormonreceptorer eller jonkanaler av betydelse för regleringen av

kardiovaskulärsystemet.

Vid tillförsel av valsartan till patienter med hypertoni reduceras blodtrycket utan att hjärtfrekvensen

påverkas.

Efter peroral administrering av en engångsdos ses hos de flesta patienter en blodtryckssänkande effekt

inom 2 timmar och maximal blodtryckssänkande effekt uppnås inom 4-6 timmar. Den

blodtryckssänkande effekten kvarstår i 24 timmar efter administreringen. Vid upprepad administrering

uppnås maximal blodtryckssänkande effekt oavsett dos generellt inom 2-4 veckor och effekten

bibehålls vid långtidsbehandling. Abrupt utsättning av valsartan har inte orsakat rebound-hypertoni

eller andra negativa kliniska effekter.

Övrigt: Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS)

Två stora randomiserade, kontrollerade kliniska prövningar (ONTARGET [ONgoing Telmisartan

Alone and in combination with Ramipril Global Endpoint Trial] och VA NEPHRON-D [The Veterans

Affairs Nephropathy in Diabetes]) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-

hämmare och en angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET var en studie som genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär eller

cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus åtföljt av evidens för slutorganskada.

VA NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati.

Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat och

mortalitet, medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni observerades

jämfört med monoterapi. Då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra är dessa resultat

även relevanta för andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare bör därför inte användas samtidigt hos patienter

med diabetesnefropati (se avsnitt 4.4).

ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and Renal Disease Endpoints)

var en studie med syfte att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en standardbehandling med en

ACE-hämmare eller en angiotensin II-receptorblockerare hos patienter med typ 2-diabetes mellitus

och kronisk njursjukdom, kardiovaskulär sjukdom eller både och. Studien avslutades i förtid eftersom

det fanns en ökad risk för oönskade utfall. Både kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare

i aliskiren-gruppen än i placebo-gruppen och oönskade händelser och allvarliga oönskade händelser

av intresse (hyperkalemi, hypotoni och njurdysfunktion) rapporterades med högre frekvens i

aliskirengruppen än i placebo-gruppen.

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Linjäritet

Amlodipin och valsartan uppvisar linjär farmakokinetik.

Amlodipin/valsartan

Efter peroral administrering av

amlodipin/valsartan uppnås maximala plasmakoncentrationer av

valsartan och amlodipin inom 3 respektive 6-8 timmar. Absorptionshastighet och

absorptionsomfattning av amlodipin/valsartan motsvarar valsartans och amlodipins biotillgänglighet

vid administrering i form av individuella tabletter.

Amlodipin

Absorption:

Efter peroral administrering av terapeutiska doser av endast amlodipin, uppnås maximala

plasmakoncentrationer av amlodipin inom 6-12 timmar. Absolut biotillgänglighet har beräknats till

mellan 64 % och 80 %. Amlodipins biotillgänglighet påverkas inte av intag av föda.

Distribution:

Distributionsvolymen är cirka 21 l/kg.

In vitro

-studier av amlodipin har visat att cirka

97,5 % av cirkulerande läkemedel binds till plasmaproteiner.

Metabolism:

Amlodipin metaboliseras i stor utsträckning (cirka 90 %) i levern till inaktiva

metaboliter.

Eliminering:

Amlodipins elimination från plasma är bifasisk, med en terminal eliminerings-

halveringstid på 30-50 timmar. Plasmanivåerna vid steady-state uppnås efter kontinuerlig

administrering i 7-8 dagar. 10 % av ursprungligt amlodipin och 60 % av amlodipin-metaboliterna

utsöndras i urin.

Valsartan

Absorption:

Efter peroral administrering av endast valsartan, uppnås maximala plasmakoncentrationer

av valsartan inom 2-4 timmar. Genomsnittlig absolut biotillgänglighet är 23 %. Intag av föda minskar

exponeringen (uppmätt med AUC) för valsartan med cirka 40 % och den maximala

plasmakoncentrationen (C

) med cirka 50 %, även om plasmakoncentrationerna av valsartan cirka

8 timmar efter doseringen är likartade för de patientgrupper som intog föda och för dem som var

fastande. Denna minskning av AUC-värdet leder emellertid inte till kliniskt väsentlig minskning av

den terapeutiska effekten och valsartan kan därför ges både med och utan föda.

Distribution:

Valsartans distributionsvolym vid steady-state efter intravenös administrering är cirka

17 liter, vilket tyder på att valsartan inte distribueras i vävnaderna i stor omfattning. Valsartan binds i

hög grad till serumproteiner (94-97 %), huvudsakligen serumalbumin.

Metabolism:

Valsartan omvandlas inte i hög utsträckning, eftersom endast cirka 20 % av dosen

återvinns som metaboliter. En hydroximetabolit har identifierats i plasma vid låga koncentrationer

(mindre än 10 % av valsartans AUC-värde). Denna metabolit är farmakologiskt inaktiv.

Eliminering:

Valsartan uppvisar multiexponentiell eliminationskinetik (t½α < 1 timme och t½ß cirka

9 timmar). Valsartan elimineras främst i faeces (cirka 83 % av dosen) och urin (cirka 13 % av dosen),

huvudsakligen i oförändrad form. Efter intravenös administrering är valsartans plasmaclearance cirka

2 l/timme och njurclearance 0,62 l/timme (cirka 30 % av totala clearance). Valsartans halveringstid är

6 timmar.

Speciella patientgrupper

Pediatrisk population (yngre än 18 år)

Det finns inga farmakokinetiska data från behandling av barn.

Äldre (65 år eller äldre)

Tiden till maximala plasmakoncentrationer av amlodipin är likartad hos unga och äldre patienter. Hos

äldre patienter tenderar amlodipins clearance att avta, vilket medför ökade värden för ytan under

kurvan (AUC) och elimineringshalveringstiden. Systemiskt AUC i medeltal för valsartan är 70 %

högre hos äldre än hos yngre. Därför krävs försiktighet vid dosökning.

Nedsatt njurfunktion

Amlodipins farmakokinetik påverkas inte väsentligt av nedsatt njurfunktion. Som kan förväntas för en

substans vars njurclearance endast uppgår till 30 % av totala plasmaclearance, har ingen korrelation

observerats mellan njurfunktion och systemisk exponering för valsartan.

Nedsatt leverfunktion

Väldigt begränsad klinisk data finns tillgänglig för administrering av amlodipin hos patienter med

nedsatt leverfunktion. Patienter med nedsatt leverfunktion har minskat clearance av amlodipin, med

åtföljande ökning av AUC med 40-60 %. Hos patienter med lätt till måttlig, kronisk leversjukdom är

exponeringen för valsartan (uppmätt med AUC-värdena) i genomsnitt dubbelt så hög som hos friska

frivilliga (anpassat efter ålder, kön och vikt). Försiktighet skall iakttas hos patienter med leversjukdom

(se avsnitt 4.2).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Amlodipin/valsartan

Följande biverkningar med eventuell klinisk relevans har observerats i djurstudier:

Histopatologiska tecken på inflammation i glandulärmagen sågs hos hanråttor som exponerades för

cirka 1,9 (valsartan) respektive 2,6 (amlodipin) gånger högre doser än de kliniska doserna 160 mg

valsartan och 10 mg amlodipin. Vid högre exponeringar sågs sår och frätskador i magslemhinnan hos

både han och hondjur. Liknande förändringar sågs också i den grupp som fick endast valsartan

(exponering för 8,5-11,0 gånger högre doser än den kliniska dosen 160 mg valsartan).

Ökad incidens och allvarlighetsgrad av renal tubulär basofili/hyalinisering, dilatation och cylindrar,

likaväl som interstitiell lymfocytinflammation och arteriolär medial hypertrofi sågs vid exponering för

8-13 (valsartan) respektive 7-8 (amlodipin) gånger högre doser än de kliniska doserna 160 mg

valsartan och 10 mg amlodipin. Liknande förändringar sågs i den grupp som fick endast valsartan

(exponering för 8,5-11,0 gånger högre doser än den kliniska dosen 160 mg valsartan).

I en utvecklingsstudie på embryofoster av råtta observerades ökade förekomster av dilaterade

urinledare, missbildade bröstben och icke-förbenade tår på framtassarna vid exponering för cirka 12

(valsartan) respektive 10 (amlodipin) gånger högre doser än de kliniska doserna 160 mg valsartan och

10 mg amlodipin. Dilaterade urinledare sågs också i den grupp som fick endast valsartan (exponering

för 12 gånger högre doser än den kliniska dosen 160 mg valsartan). Det fanns endast ringa tecken på

maternell toxicitet (måttlig minskning av kroppsvikten) i denna studie. Nivån för icke-observerad

effekt avseende utvecklingseffekter sågs vid 3 (valsartan) och 4 (amlodipin) gånger högre exponering

än den kliniska (baserat på AUC).

För de enskilda substanserna finns inga hållpunkter för mutagenicitet, klastogenicitet eller

karcinogenicitet.

Amlodipin

Reproduktionstoxikologi

Reproduktionsstudier på råtta och mus har visat försenad förlossning, förlängt värkarbete och lägre

överlevnad hos avkomman i doser som är runt 50 gånger högre än maximal rekommenderad dos för

människa räknat i mg/kg.

Nedsatt fertilitet

Det var ingen effekt på fertiliteten hos råtta som behandlades med amlodipin (hanråttor under

64 dagar och honråttor under 14 dagar före parning) i doser upp till 10 mg/kg/dag (8 gånger* den

maximala rekommenderade dosen till människa på 10 mg beräknat som mg/m

). I en annan studie på

råttor, där hanråttor behandlades med amlopidinbesilat i 30 dagar med en dos jämförbart med en

human dos baserad på mg/kg, minskade nivåer av follikelstimulerande hormon i plasma och

testosteron, även en minskning i spermadensiteten och i antalet mogna spermatider och Sertoliceller

kunde ses.

Carcinogenes, mutagenes

Inga tecken på carcinogenicitet kunde konstateras hos råtta och mus som fick amlodipin i fodret under

två år i en koncentration som beräknades ge dagliga doser på 0,5, 1,25 och 2,5 mg/kg/dag. Den högsta

dosen (för mus, densamma som, och för råtta två* gånger den maximala rekommenderade kliniska

dosen på 10 mg beräknat som mg/m

) låg nära maximal tolererad dos för mus men inte för råtta.

Mutagenicitetsstudier visade inga läkemedelsrelaterade effekter på gen- eller kromosomnivå.

* Beräknat på en patientvikt på 50 kg

Valsartan

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid upprepade doser, gentoxicitet och

karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Hos råtta ledde toxiska doser (600 mg/kg/dag) till modern under dräktighetens sista dagar och under

digivningen till sämre överlevnad, sämre viktökning och försenad utveckling (lösgörande av ytteröra

och öppnande av hörselgång) hos avkomman (se avsnitt 4.6). Dessa doser hos råtta (600 mg/kg/dag)

är ca 18 gånger den högsta rekommenderade dosen till människa baserat på mg/m

(beräkningarna

baseras på en oral dos på 320 mg/dag och en patient som väger 60 kg).

I icke-kliniska säkerhetsstudier orsakade höga doser valsartan (200 till 600 mg/kg kroppsvikt) en

sänkning av röda blodkroppsparametrar (erytrocyter, hemoglobin, hematokrit) hos råtta, samt tecken

på förändringar i njurhemodynamik (något förhöjd urea i blodet, renal tubulär hyperplasi och basofili

hos hanråttor). Dessa doser hos råtta (200 till 600 mg/kg/dag) är ca 6 och 18 gånger den högsta

rekommenderade dosen till människa baserat på mg/m

(beräkningarna baseras på en oral dos på

320 mg/dag och en patient som väger 60 kg).

Jämförbara doser gav likartade förändringar hos marmosetter, även om de var allvarligare, särskilt i

njurarna där förändringarna utvecklades till nefropat vilket inkluderade förhöjda värden av urea och

kreatinin.

Hypertrofi i njurarnas juxtaglomerulära celler sågs hos båda arterna. Alla förändringar ansågs vara

orsakade av valsartans farmakologiska effekt, som ger långvarig hypotoni, särskilt hos marmosetter.

Vid terapeutiska doser av valsartan hos människa, tycks hypertrofin av renala juxtaglomerulära celler

sakna relevans.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tabletkärnan:

Mikrokristallin cellulosa

Mannitol

Magnesiumstearat

Kroskaramellosnatrium

Povidon K25

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Natriumlaurilsulfat

Filmdragering:

Poly(vinylalkohol)

Titandioxid (E 171)

Makrogol 3000

Talk

Gul järnoxid (E 172)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30

6.5

Förpackningstyp och innehåll

5 mg/80 mg tabletter: Blister (OPA/Alu/PVC-Alu folie): 14, 28, 30, 56, 90, 98 och 100 tabletter i en

kartong.

5 mg/160 mg och 10 mg/160 mg: Blister (OPA/Alu/PVC-Alu folie): 28, 30, 56, 90,98 och 100

tabletter i en kartong.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

KRKA, d.d., Novo mesto

Šmarješka cesta 6

8501 Novo mesto

Slovenien

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

5 mg/80 mg: 58338

5 mg/160 mg: 58339

10 mg/160 mg: 58340

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2019-02-26

Datum för det förnyade godkännandet: 2020-12-17

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2020-12-10

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Läkemedelsverkets webbplats

www.lakemedelsverket.se

Liknande Produkter

Sök varningar relaterade till denna produkt

Visa dokumenthistorik

Dela den här informationen