Sutent

Evrópusambandið - sænska - EMA (European Medicines Agency)

Kauptu það núna

Upplýsingar fylgiseðill PIL
Vara einkenni SPC
Opinber matsskýrsla PAR
Virkt innihaldsefni:
sunitinib
Fáanlegur frá:
Pfizer Limited
ATC númer:
L01XE04
INN (Alþjóðlegt nafn):
sunitinib
Meðferðarhópur:
Antineoplastiska medel,
Lækningarsvæði:
Gastrointestinala Stromala Tumörer, Cancer, Njur-Cell, Neuroendokrina Tumörer
Ábendingar:
Gastrointestinal stromal tumör (GIST), Sutent är indicerat för behandling av unresectable och/eller metastaserad malign gastrointestinal stromal tumör (GIST) hos vuxna efter misslyckandet med imatinib mesilate behandling på grund av resistens eller intolerans. Metastaserad njurcellscancer (MRCC), Sutent är indicerat för behandling av avancerad/metastaserad njurcellscancer (MRCC) i vuxna. Neuroendokrina tumörer i bukspottkörteln (pNET), Sutent är indicerat för behandling av unresectable eller metastaserande, väl differentierade neuroendokrina tumörer i bukspottkörteln med sjukdom hos vuxna. Erfarenhet med Sutent som första linjens behandling är begränsad (se avsnitt 5.
Vörulýsing:
Revision: 38
Leyfisstaða:
auktoriserad
Leyfisnúmer:
EMEA/H/C/000687
Leyfisdagur:
2006-07-19
EMEA númer:
EMEA/H/C/000687

Skjöl

Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - búlgarska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - tékkneska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - eistneska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - lettneska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - litháíska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - ungverska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - maltneska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - hollenska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - portúgalska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - rúmenska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - slóvakíska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - slóvenska
Samantekt á eiginleikum vöru Samantekt á eiginleikum vöru - norskt bókmál
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - króatíska

B. BIPACKSEDEL

BIPACKSEDEL: INFORMATION TILL ANVÄNDAREN

Sutent 12,5 mg hårda kapslar

Sutent 25 mg hårda kapslar

Sutent 37,5 mg hårda kapslar

Sutent 50 mg hårda kapslar

sunitinib

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor, vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare. Det gäller även eventuella biverkningar som inte

nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Sutent är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du använder Sutent

Hur du använder Sutent

Eventuella biverkningar

Hur Sutent ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Sutent är och vad det används för

Sutent innehåller den aktiva substansen sunitinib, som är en proteinkinashämmare. Det används vid

behandling av cancer för att hindra aktiviteten hos en viss typ av proteiner som man vet är verksamma

vid tillväxt och spridning av cancerceller.

Sutent används för att behandla följande cancerformer:

Gastrointestinal stromacellstumör (GIST), en typ av cancer i magsäcken och tarmarna. Sutent

används om imatinib (ett annat cancerläkemedel) inte längre har någon verkan eller om du inte

kan ta imatinib.

Metastaserad njurcellscancer (MRCC), en typ av njurcancer som har spridit sig till andra delar

av kroppen.

Neuroendokrina tumörer i bukspottkörteln (pNET) (tumör i de hormonproducerande cellerna i

bukspottkörteln), när cancern har förvärrats eller inte kan opereras.

Om du undrar över hur Sutent verkar eller varför detta läkemedel har ordinerats till dig, kontakta

läkaren.

2.

Vad du behöver veta innan du använder Sutent

Använd inte Sutent:

Om du är allergisk mot sunitinib eller något annat innehållsämne i Sutent (anges i avsnitt 6).

Varningar och försiktighet

Tala med läkare innan du tar Sutent:

-

Om du har högt blodtryck. Sutent kan höja blodtrycket. Din läkare kan vilja kontrollera ditt

blodtryck under behandlingen med Sutent och du får eventuellt behandling för att sänka

blodtrycket, om det skulle behövas.

Om du har eller har haft en blodsjukdom, problem med blödningar eller blåmärken.

Behandling med Sutent kan leda till högre blödningsrisk eller förändring av antalet av vissa

celler i blodet, vilket kan ge anemi (blodbrist) eller påverka blodets förmåga att levras. Om du

tar läkemedel som tunnar ut blodet för att förhindra blodproppar, t.ex. warfarin eller

acenokumarol, kan blödningsrisken vara förhöjd. Berätta för din läkare om du får en blödning

när du behandlas med Sutent.

Om du har problem med hjärtat. Sutent kan orsaka hjärtproblem. Berätta för din läkare om

du känner dig väldigt trött, är andfådd eller har svullna fötter och fotleder.

Om hjärtrytmen blir onormal. Sutent kan ge onormal hjärtrytm. Din läkare kan ta EKG för att

bedöma dessa problem under behandlingen med Sutent. Berätta för din läkare om du känner dig

yr, svimfärdig eller får onormala hjärtslag när du tar Sutent.

Om du nyligen haft problem med blodproppar i vener och/eller artärer (olika typer av

blodkärl), inklusive stroke, hjärtinfarkt, embolism eller trombos. Kontakta din läkare

omedelbart om du känner några symtom som bröstsmärtor eller tryck över bröstet, smärtor i

armarna, ryggen, halsen eller käken, andfåddhet, domningar eller svaghet i ena kroppshalvan,

problem att tala, huvudvärk eller yrsel medan du behandlas med Sutent.

Om du har eller har haft en aneurysm (förstoring och försvagning av en kärlvägg) eller en

bristning i en kärlvägg.

Om du har eller har haft skador i de minsta blodkärlen, vilket kallas för trombotisk

mikroangiopati (TMA). Berätta för din läkare om du får feber, utmattning, trötthet, blåmärken,

blödning, svullnad, förvirring, synbortfall och krampanfall.

Om du har problem med sköldkörteln. Sutent kan orsaka problem med sköldkörteln. Berätta

för din läkare om du lättare blir trött, fryser mer än andra eller om din röst blir djupare när du tar

Sutent. Sköldkörtelfunktionen bör kontrolleras innan du tar Sutent och regelbundet medan du tar

det. Om din sköldkörtel inte producerar tillräckligt mycket sköldkörtelhormon kan du få

behandling med sköldkörtelhormonersättning.

-

Om du har eller har haft en sjukdom i bukspottkörteln eller gallblåsan. Berätta för din

läkare om du får något av följande tecken eller symtom: smärtor i området runt magsäcken

(övre delen av buken), illamående, kräkningar och feber. Dessa kan vara orsakade av en

inflammation i bukspottkörteln eller gallblåsan.

Om du har eller har haft problem med levern. Berätta för din läkare om du får något av

följande tecken eller symtom på leverproblem under behandlingen med Sutent: klåda,

gulfärgning av ögon eller hud, mörk urin och smärtor eller obehag i övre högra delen av buken.

Din läkare bör ta blodprover för att kontrollera leverfunktionen före och under behandlingen

med Sutent, efter behov.

Om du har eller har haft problem med njurarna. Din läkare kommer att övervaka din

njurfunktion.

Om du ska opereras eller nyligen har opererats. Sutent kan påverka sårläkningen. Oftast

slutar man använda Sutent före en operation. Din läkare avgör när du kan börja ta Sutent igen.

Du kan rekommenderas att göra en kontroll hos tandläkaren innan du börjar

behandlingen med Sutent

Om du har eller har haft ont i munnen, tänderna och/eller käken, svullnader eller sår i

munnen, om du känner en domning eller tyngdkänsla i käken, eller om en tand lossnar -

kontakta läkare och tandläkare omedelbart.

Om du behöver genomgå en invasiv tandbehandling eller tandkirurgi. Berätta för

tandläkaren att du behandlas med Sutent, särskilt om du även får eller har fått

bisfosfonater intravenöst (i ett kärl). Bisfosfonater används för att förhindra

skelettkomplikationer och kan ha getts till dig för att behandla en annan åkomma.

Om du har eller har haft problem med huden och subkutana vävnaden. När du tar detta

läkemedel, kan tillståndet ”pyoderma gangrenosum” (smärtsamma sår på huden) eller

”nekrotiserande fasciit” (snabbt förlöpande infektion i hud/mjukdelar som kan vara livshotande)

uppkomma. Kontakta omedelbart läkare om du får symtom på infektion runt en skada på huden,

inklusive feber, smärta, rodnad, svullnad, eller om var eller blod sipprar ut från såret. Denna

biverkan försvinner oftast när behandlingen medsunitinib avslutas. Svåra hudutslag (Stevens-

Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, erytema multiforme) har rapporterats vid

behandling av sunitinib. Dessa uppstår initialt som rödaktiga cirkulära måltavleliknande fläckar

eller som runda fläckar med en central blåsa, på bålen. Utslagen kan utvecklas till utbredd

blåsbildning eller fjällning av huden och kan vara livshotande. Om du får hudutslag eller dessa

hudsymtom, ska du omedelbart söka råd från en läkare.

-

Om du har eller har haft kramper. Meddela din läkare snarast om du har högt blodtryck,

huvudvärk eller synförluster.

-

Om du har diabetes. Hos diabetespatienter bör blodsockernivåerna kontrolleras regelbundet

för att avgöra om doseringen av diabetesläkemedel behöver justeras, detta för att minimera

risken för lågt blodsocker. Meddela din läkare så snart som möjligt om du upplever några tecken

och symtom på lågt blodsocker (trötthet, hjärtklappning, svettningar, hunger och

medvetslöshet).

Barn och ungdomar

Sutent rekommenderas inte till personer under 18 år.

Andra läkemedel och Sutent

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel, även receptfria sådana.

Somliga läkemedel kan påverka koncentrationen av Sutent i kroppen. Tala om för läkaren om du

använder läkemedel som innehåller följande aktiva substanser:

ketokonazol, itrakonazol – för behandling av svampinfektioner

erytromycin, klaritromycin, rifampicin – för behandling av infektioner

ritonavir - för behandling av HIV

dexametason – en kortikosteroid som används vid olika sjukdomstillstånd (såsom

allergier/andningsbesvär eller hudsjukdomar)

fenytoin, karbamazepin, fenobarbital - för behandling av epilepsi och andra neurologiska

tillstånd

örtpreparat som innehåller johannesört (Hypericum perforatum) - används vid lätt nedstämdhet

och lindrig oro

Sutent med mat och dryck

Undvik att dricka grapefruktjuice medan du behandlas med Sutent.

Graviditet och amning

Om du är gravid eller ammar, tror att du är gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller

apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Om det finns risk att du blir gravid ska du använda ett tillförlitligt preventivmedel under behandlingen

med Sutent.

Om du ammar, tala med läkaren. Du bör inte amma under tiden då du behandlas med Sutent.

Körförmåga och användning av maskiner:

Om du känner dig yr eller ovanligt trött, var särskilt försiktig när du kör bil eller använder maskiner.

3.

Hur du använder Sutent

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare om du är osäker.

Läkaren kommer att ordinera en lämplig dos för dig, beroende på vilken typ av cancer du har. Om du

behandlas för:

- GIST eller njurcancer (MRCC) är den vanligaste dosen 50 mg en gång dagligen, som tas i 28

dagar (fyra veckor), följt av 14 dagars (två veckors) uppehåll (utan medicin), i 6-

veckorsperioder.

- pNET är den vanliga dosen 37,5 mg en gång dagligen utan något uppehåll.

Läkaren avgör vilken dos som är lämplig för dig och när och om du behöver sluta med Sutent.

Sutent kan tas med eller utan mat.

Om du har tagit för stor mängd av Sutent

Om du råkat ta för många kapslar, kontakta läkaren omedelbart. Du kan behöva läkartillsyn.

Om du har glömt att ta Sutent

Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Du måste omedelbart kontakta din läkare om du upplever någon av dessa allvarliga biverkningar (se

även Vad du behöver veta innan du använder Sutent):

Hjärtproblem. Berätta för din läkare om du känner dig mycket trött, andfådd, eller har svullna fötter

och fotleder. Detta kan vara symtom på hjärtproblem som hjärtsvikt och problem med hjärtmuskeln

(kardiomyopati).

Problem med lungor eller andning. Berätta för din läkare om du får hosta, smärtor i bröstet, plötslig

andfåddhet eller om du hostar blod. Detta kan vara symtom på lungemboli som uppstår när

blodproppar förs till lungorna.

Njursjukdomar. Berätta för din läkare om du märker några förändringar av hur ofta du kissar eller

om du inte kissar. Detta kan vara symtom på njursvikt.

Blödning. Berätta för din läkare om du får något av dessa symtom eller om du får en allvarlig

blödning under behandlingen med Sutent: smärtande och svullen buk, kräkningar med blod, svart och

klibbig avföring, blod i urinen, huvudvärk, förändrat medvetande- eller sinnestillstånd eller

upphostningar av blod eller blodigt slem från lungorna eller luftvägarna.

Tumörnedbrytning som leder till hål i tarmen. Berätta för din läkare om du får svåra buksmärtor,

feber, illamående, kräkningar, blod i avföringen eller förändrade avföringsvanor.

Andra biverkningar som kan uppträda med Sutent är:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer)

Sänkt antal blodplättar, röda blodkroppar och/eller vita blodkroppar (t.ex. neutrofiler).

Andfåddhet.

Högt blodtryck.

Extrem trötthet, kraftlöshet.

Svullnad på grund av vätskeansamling under huden och runt ögonen, djupt allergiskt utslag.

Smärta/irritation i munnen, munsår, inflammation i munnen, muntorrhet, smakstörning, orolig

mage, illamående, kräkningar, diarré, förstoppning, buksmärta/-svullnad, nedsatt aptit.

Minskad aktivitet i sköldkörteln (hypotyreoidism).

Yrsel.

Huvudvärk.

Näsblod.

Ryggsmärtor, smärta i lederna.

Smärtor i armar och ben.

Gulfärgad eller missfärgad hud, ökad pigmentering av huden, förändrad hårfärg, utslag i

handflatorna och på fotsulorna, hudutslag, torr hud.

Hosta.

Feber.

Svårigheter att somna.

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer)

Proppar i blodkärlen.

Bristande blodförsörjning till hjärtmuskeln på grund av tilltäppning eller förträngning av hjärtats

kranskärl.

Bröstsmärta.

Minskning av den mängd blod som hjärtat pumpar.

Vätskeansamling runt lungorna.

Infektioner.

Komplikation av svår infektion (infektion i blodet) som kan leda till vävnadsskada, organsvikt

och död.

Sänkt blodsockernivå (se avsnitt 2).

Proteinläckage i urinen som ibland leder till svullnad.

Influensaliknande symptom.

Onormala blodvärden, bl.a. för bukspottkörtel- och leverenzymer.

Ökad nivå urinsyra i blodet.

Hemorrojder, smärtor i ändtarmen, blödningar i tandköttet, svårigheter eller oförmåga att svälja.

Brännande känsla eller smärtor på tungan, inflammation i magtarmkanalens slemhinna, ökad

mängd gas i magsäck eller tarm.

Viktnedgång.

Muskuloskeletal smärta (smärta i muskler och skelett), muskelsvaghet, muskeltrötthet,

muskelsmärtor, muskelspasm.

Torrhet i näsan, nästäppa.

Ökat tårflöde.

Onormal känsel i huden, klåda, fjällande och inflammerad hud, blåsor, acne, missfärgning av

naglarna, håravfall.

Onormal känsla i armar och ben.

Onormalt minskad eller ökad känslighet, speciellt för beröring.

Halsbränna.

Uttorkning.

Blodvallningar.

Missfärgad urin.

Depression.

Frossa.

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer))

Livshotande infektion i mjukdelar, även runt ändtarm och könsorgan (se avsnitt 2).

Stroke.

Hjärtinfarkt orsakad av avbruten eller minskad blodförsörjning till hjärtat.

Förändringar i hjärtats elektriska aktivitet eller onormal hjärtrytm.

Vätska runt hjärtat (perikardiell utgjutning).

Leversvikt.

Buksmärtor förorsakade av inflammation i bukspottkörteln.

Tumörnedbrytning som leder till hål i tarmen (perforation).

Inflammation (svullnad och rodnad) i gallblåsan, med eller utan gallsten.

Onormal kanal från en normal kroppshålighet till en annan eller till huden (fistel).

Smärta i munnen, tänderna och/eller käken, svullnad och sår inne i munnen, domningar eller en

tyngdkänsla i käken, eller tandlossning. Detta kan vara symtom på skelettskada i käken

(osteonekros), se avsnitt 2.

Överproduktion av sköldkörtelhormon, vilket ökar kroppens energiförbrukning i vila.

Problem med sårläkning efter kirurgi.

Ökade halt av muskelenzym (kreatinfosfokinas) i blodet.

Stark reaktion på något allergen inklusive hösnuva, hudutslag, klåda, nässelfeber, svullnad av

kroppsdelar och svårigheter att andas.

Inflammation i tjocktarmen (kolit, ischemisk kolit).

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1000 personer)

Svåra reaktioner på huden och/eller slemhinnorna (Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal

nekrolys, erytema multiforme).

Tumörlyssyndrom (TLS) – TLS är en grupp av komplikationer som rör ämnesomsättningen som

kan uppträda vid cancerbehandling. De orsakas av nedbrytningsprodukter från döende

cancerceller och kan vara följande: illamående, andfåddhet, oregelbunden puls, muskelkramper,

krampanfall, grumlig urin och trötthet sammantaget med onormala laboratorievärden (höga

kalium-, urinsyra- och fosfatnivåer och låga kalciumnivåer i blodet). Komplikationerna kan leda

till förändrad njurfunktion och akut njursvikt.

Onormal nedbrytning av muskelvävnad som kan leda till njurproblem (rabdomyolys).

Onormala förändringar i hjärnan som kan orsaka ett antal symtom, inkluderande huvudvärk,

förvirring, kramper och synbortfall (reversibelt posteriort leukoencefalopatisyndrom).

Smärtsamma sår på huden (pyoderma gangrenosum).

Inflammation i levern (hepatit).

Inflammation i sköldkörteln.

Skada i de minsta blodkärlen, vilket kallas för trombotisk mikroangiopati (TMA).

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

En förstoring och försvagning av en kärlvägg eller en bristning i en kärlvägg (aneurysmer och

arteriella dissektioner).

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare. Detta gäller även biverkningar som inte nämns i denna

information. Du kan också rapportera biverkningar direkt via det nationella rapporteringssystemet

listat i bilaga V. Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om

läkemedels säkerhet.

5.

Hur Sutent ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen, burken och blisterkartan efter EXP.

Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Använd inte detta läkemedel om du ser att förpackningen är skadad eller verkar ha öppnats.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration:

Sutent 12,5 mg hårda kapslar

Den aktiva substansen är sunitinib. Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 12,5 mg

sunitinib.

Övriga innehållsämnen är:

Kapselinnehåll: mannitol (E421), kroskarmellosnatrium, povidon (K-25) och magnesiumstearat.

Kapselskal: gelatin, röd järnoxid (E172) och titandioxid (E171).

Präglingsfärg: shellac, propylenglykol, natriumhydroxid, povidon och titandioxid (E171).

Sutent 25 mg hårda kapslar

Den aktiva substansen är sunitinib. Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 25 mg

sunitinib.

Övriga innehållsämnen är:

Kapselinnehåll: mannitol (E421), kroskarmellosnatrium, povidon (K-25) och magnesiumstearat.

Kapselskal: gelatin, titandioxid (E171), gul järnoxid (E172), röd järnoxid (E172), svart järnoxid

(E172).

Präglingsfärg: shellac, propylenglykol, natriumhydroxid, povidon och titandioxid (E171).

Sutent 37,5 mg hårda kapslar

Den aktiva substansen är sunitinib. Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 37,5 mg

sunitinib.

Övriga innehållsämnen är:

Kapselinnehåll: mannitol (E421), kroskarmellosnatrium, povidon (K-25) och magnesiumstearat.

Kapselskal: gelatin, titandioxid (E171), gul järnoxid (E172).

Präglingsfärg: shellac, propylenglykol, kaliumhydroxid och svart järnoxid (E172).

Sutent 50 mg hårda kapslar

Den aktiva substansen är sunitinib. Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 50 mg

sunitinib.

Övriga innehållsämnen är:

Kapselinnehåll: mannitol (E421), kroskarmellosnatrium, povidon (K-25) och magnesiumstearat.

Kapselskal: gelatin, titandioxid (E171), gul järnoxid (E172), röd järnoxid (E172) och svart

järnoxid (E172).

Präglingsfärg: shellac, propylenglykol, natriumhydroxid, povidon och titandioxid (E171).

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Sutent 12,5 mg tillhandahålls som hårda gelatinkapslar, innehållande ett gult till orangefärgat granulat.

Gelatinkapslarna är orangefärgade, präglade i vit färg med ”Pfizer” på locket och ”STN 12,5 mg” på

underdelen.

Sutent 25 mg tillhandahålls som hårda gelatinkapslar, innehållande ett gult till orangefärgat granulat.

Gelatinkapslarna har karamellfärgat lock och orangefärgad underdel, präglade med ”Pfizer” i vit färg

på locket och ”STN 25 mg” på underdelen.

Sutent 37,5 mg tillhandahålls som hårda gelatinkapslar, innehållande ett gult till orangefärgat granulat.

Gelatinkapslarna är gula, präglade med ”Pfizer” i svart färg på locket och ”STN 37,5 mg” på

underdelen.

Sutent 50 mg tillhandahålls som hårda gelatinkapslar, innehållande ett gult till orangefärgat granulat.

Gelatinkapslarna är karamellfärgade, präglade med ”Pfizer” i vit färg på locket och ”STN 50 mg” på

underdelen.

Tillhandahålls i plastburkar med 30 kapslar och i perforerade endosblister innehållande 28 x 1 kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning:

Pfizer Europe MA EEIG

Boulevard de la Plaine 17

1050 Bruxelles

Belgien

Tillverkare:

Pfizer Italia S.r.L.

Via del Commercio - Zona Industriale

63100 Marino del Tronto (Ascoli Piceno)

Italien

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel

Belgique / België / Belgien

Pfizer S.A. / N.V.

Tél/Tel: +32 (0)2 554 62 11

Lietuva

Pfizer Luxembourg SARL filialas Lietuvoje

Tel. + 370 52 51 4000

България

Пфайзер Люксембург САРЛ, Клон България

Тел.: +359 2 970 4333

Luxembourg/Luxemburg

Pfizer S.A.

Tél/Tel: +32 (0)2 554 62 11

Česká republika

Pfizer PFE, spol. s r.o.

Tel.: +420 283 004 111

Magyarország

Pfizer Kft.

Tel.: +36-1-488-37-00

Danmark

Pfizer ApS

Tlf: +45 44 20 11 00

Malta

Vivian Corporation Ltd.

Tel: +356 21344610

Deutschland

Pfizer Pharma GmbH

Tel: +49 (0)30 550055 51000

Nederland

Pfizer BV

Tel: +31 (0)10 406 43 01

Eesti

Pfizer Luxembourg SARL Eesti filiaal

Tel.: +372 666 7500

Norge

Pfizer Norge AS

Tlf: +47 67 52 61 00

Ελλάδα

Pfizer Ελλάς A.E.

λ: +30 210 6785 800

Österreich

Pfizer Corporation Austria Ges.m.b.H.

Tel: +43 (0)1 521 15-0

España

Pfizer, S.L.

Tél: +34 91 490 99 00

Polska

Pfizer Polska Sp.z.o.o

Tel.:+48 22 335 61 00

France

Pfizer

Tél: +33 (0)1 58 07 34 40

Portugal

Pfizer Biofarmacêutica, Sociedade Unipessoal Lda

Tel: +351 21 423 5500

Hrvatska

Pfizer Croatia d.o.o.

Tel: + 385 1 3908 777

România

Pfizer Romania S.R.L.

Tel: +40 (0) 21 207 28 00

Ireland

Pfizer Healthcare Ireland

Tel: 1800 633 363 (toll free)

+44 (0)1304 616161

Slovenija

Pfizer Luxembourg SARL

Pfizer, podružnica za svetovanje s področja

farmacevtske dejavnosti, Ljubljana

Tel.: + 386 (0)1 52 11 400

Ísland

Icepharma hf.

Sími: +354 540 8000

Slovenská republika

Pfizer Luxembourg SARL, organizačná zložka

Tel.:+ 421 2 3355 5500

Italia

Pfizer S.r.l.

Tel: +39 06 33 18 21

Suomi/Finland

Pfizer Oy

Puh./Tel: +358 (0)9 43 00 40

Kύπρος

Pfizer Ελλάς A.E. (Cyprus Branch)

Tηλ.:+ 357 22 817690

Sverige

Pfizer Innovations AB

Tel: +46 (0)8 550 520 00

Latvija

Pfizer Luxembourg SARL filiāle Latvijā

Tel.: + 371 670 35 775

United Kingdom

Pfizer Limited

Tel: +44 (0)1304 616161

Denna bipacksedel ändrades senast

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats:

http://www.ema.europa.eu.

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Sutent 12,5 mg hårda kapslar

Sutent25 mg hårda kapslar

Sutent 37,5 mg hårda kapslar

Sutent 50 mg hårda kapslar

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

12,5 mg hårda kapslar

Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 12,5 mg sunitinib.

25 mg hårda kapslar

Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 25mg sunitinib.

37,5 mg hårda kapslar

Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 37,5 mg sunitinib.

50 mg hårda kapslar

Varje kapsel innehåller sunitinibmalat motsvarande 50 mg sunitinib.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Hårda kapslar

Sutent 12,5 mg hårda kapslar

Orange gelatinkapsel innehållande gula till orange granulat. Märkt med ”Pfizer” på locket och

”STN 12,5 mg” på underdelen i vit tryckfärg.

Sutent 25 mg hårda kapslar

Gelatinkapsel, med karamellfärgat lock/och orange underdel, innehållande gula till orange granulat.

Märkt med ”Pfizer” på locket och ”STN 25 mg” på underdelen i vit tryckfärg.

Sutent 37,5 mg hårda kapslar

Gul gelatinkapsel innehållande gula till orange granulat. Märkt med ”Pfizer” på locket och

”STN 37,5 mg” på underdelen i svart tryckfärg.

Sutent 50 mg hårda kapslar

Karamellfärgad gelatinkapsel innehållande gula till orange granulat. Märkt med ”Pfizer” på locket och

”STN 50 mg” på underdelen i vit tryckfärg.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Gastrointestinal stromacellstumör (GIST)

Sutent är indicerat för behandling av ej resektabel och/eller metastaserad malign gastrointestinal

stromacellstumör (GIST) hos vuxna patienter efter terapisvikt med imatinib på grund av resistens eller

intolerans.

Metastaserad njurcellscancer (MRCC)

Sutent är indicerat för behandling av avancerad/metastaserad njurcellscancer (MRCC) hos vuxna

patienter.

Neuroendokrina tumörer i pankreas (pNET)

Sutent är indicerat för behandling av inoperabla eller metastaserade, väl differentierade,

progredierande, neuroendokrina tumörer i pankreas (pNET) hos vuxna.

4.2

Dosering och administreringssätt

Behandling med Sutent skall initieras av läkare med erfarenhet av administrering av cancerläkemedel.

Dosering

För GIST och MRCC är den rekommenderade dosen av Sutent 50 mg peroralt en gång dagligen i 4 på

varandra följande veckor, följt av ett uppehåll under 2 veckor (schema 4/2), vilket ger en komplett

cykel av 6 veckor.

För pNET är den rekommenderade dosen av Sutent 37,5 mg peroralt en gång dagligen utan något

planerat uppehåll.

Dosändringar

Säkerhet och tolerabilitet

För GIST och MRCC kan dosändring göras i steg om 12,5 mg, baserat på individuell säkerhet och

tolerabilitet. Den dagliga dosen skall inte överstiga 75 mg eller understiga 25 mg.

För pNET kan dosändring göras i steg om 12,5 mg, baserat på individuell säkerhet och tolerabilitet.

Den högsta dosen som gavs i fas 3-studien av pNET var 50 mg/dag.

Uppehåll i administreringen kan krävas baserat på individuell säkerhet och tolerabilitet.

CYP3A4 hämmare/inducerare

Samtidig administrering av en potent CYP3A4-inducerare som t.ex. rifampicin skall undvikas (se

avsnitt 4.4 och 4.5). Om detta inte är möjligt, kan sunitinib-dosen behöva ökas i steg om 12,5 mg (upp

till 87,5 mg dagligen för GIST och MRCC eller 62,5 mg dagligen för pNET), samtidigt som

tolerabiliteten följs noggrant.

Samtidig administrering av sunitinib och en potent CYP3A4-hämmare som t.ex. ketokonazol skall

undvikas (se avsnitt 4.4 och 4.5). Om detta inte är möjligt, kan sunitinib-dosen behöva minskas till

minimum 37,5 mg dagligen för GIST och MRCC eller 25 mg dagligen för pNET, samtidigt som

tolerabiliteten följs noggrant.

Vid val av ett annat läkemedel för samtidig administrering, bör sådana utan eller med liten risk att

inducera eller hämma CYP3A4 väljas.

Specifika patientgrupper

Pediatrisk population

Säkerheten och effekten hos Sutent vid behandling av patienter under 18 år har inte fastställts.

Tillgänglig information finns i avsnitten 4.8, 5.1 och 5.2, men ingen doseringsrekommendation kan

fastställas

Äldre

Cirka en tredjedel av patienterna i kliniska studier som fick sunitinib var 65 år eller äldre. Inga

påtagliga skillnader vad avser säkerhet eller effekt har iakttagits mellan yngre och äldre patienter.

Nedsatt leverfunktion

Justering av startdosen rekommenderas inte vid administrering av sunitinib till patienter med lindrigt

eller måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass A och B). Inga studier har utförts med sunitinib

till personer med allvarligt nedsatt leverfunktion Child-Pugh klass C. Användning till patienter med

kraftigt nedsatt leverfunktion kan därför inte rekommenderas (se avsnitt 5.2).

Nedsatt njurfunktion

Ingen justering av den initiala dosen krävs vid administrering av sunitinib till patienter med nedsatt

njurfunktion (lätt till svår nedsättning) eller med terminal njursjukdom (ESRD) i hemodialys. Senare

dosjusteringar bör baseras på individuell säkerhet och tolerabilitet (se avsnitt 5.2).

Administreringssätt

Sutent är avsedd för oral användning och kan tas oberoende av måltid.

Om patienten glömt att ta en dos skall inte någon extra dos ges. Patienten skall ta den förskrivna dosen

påföljande dag, som han/hon normalt skulle ha gjort.

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4

Varningar och försiktighet

Samtidig administrering med en potent CYP3A4-inducerare ska undvikas, eftersom den kan minska

plasmakoncentrationerna av sunitinib (se avsnitt 4.2 och 4.5).

Samtidig administrering med en potent CYP3A4-hämmare ska undvikas, eftersom den kan öka

plasmakoncentrationerna av sunitinib (se avsnitt 4.2 och 4.5).

Hud och vävnad

Patienterna skall informeras om att färgpigmenten i hår eller hud kan försvinna under behandling med

sunitinib. Andra möjliga hudbiverkningar är t.ex. torrhet, förtjockning av eller uppkomst av sprickor i

huden, blåsor eller utslag i handflator och på fotsulor.

Ovanstående reaktioner var inte kumulativa. De var oftast reversibla och behandlingen behövde

vanligen inte utsättas. Fall av pyoderma gangrenosum, generellt sett reversibel efter avslutad

behandling med sunitinib, har rapporterats.

Svåra kutana reaktioner, inklusive fall av erythema multiforme (EM), fall som tyder på Stevens-

Johnson syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN), varav några dödliga, har rapporterats.

Om tecken eller symtom på SJS, TEN eller EM (t.ex. progressiva hudutslag ofta med blåsor eller

slemhinneskador) uppstår, bör behandlingen med sunitinib avslutas. Om diagnos för SJS eller TEN

fastställs, bör behandlingen inte återupptas. I vissa fall av misstänkt EM, tolererade patienter

återinsättning av behandling med sunitinib vid lägre dos efter utläkning av reaktionen. Vissa av dessa

patienter fick också samtidig behandling med kortikosteroider eller antihistaminer (se avsnitt 4.8).

Blödningar och tumörblödningar

Blödningsepisoder, varav några dödliga, rapporterade i kliniska studier med sunitinib och vid

övervakning efter marknadsintroduktion har omfattat mag-tarmblödningar, blödningar i luftvägar och

urinvägar samt hjärnblödning (se avsnitt 4.8). Rutinundersökningar vid blödningshändelser ska

inkludera blodstatus och kroppsundersökning.

Näsblödning var den vanligaste blödningskomplikationen och rapporterades hos cirka hälften av de

patienter med solida tumörer som upplevde hemorragiska biverkningar. Några av fallen med

näsblödning var av allvarlig art, men mycket sällan med dödlig utgång.

Fall av tumörblödning, ibland i samband med tumörnekros, har rapporterats, varav några med dödlig

utgång.

Tumörblödning kan uppträda plötsligt, och kan vid lungtumörer ge svår och livshotande hemoptys

eller lungblödning. Fall av lungblödning, vissa med dödlig utgång, har observerats i kliniska

prövningar och rapporterats efter marknadsintroduktionen hos patienter som behandlas med sunitinib

för MRCC, GIST och lungcancer. Sutent är inte godkänt för användning på patienter med lungcancer.

Patienter som samtidigt behandlats med antikoagulantia (t.ex. warfarin, acenokumarol) kan behöva

följas upp med jämna mellanrum med fullständig bedömning av blodstatus (trombocyter) och

koagulationsfaktorer (PT/INR) samt kroppsundersökning.

Gastrointestinala biverkningar

Diarré, illamående/kräkningar, buksmärtor, dyspepsi och stomatit/smärta i munnen var de vanligast

rapporterade gastrointestinala biverkningarna, men även fall av esofagit har rapporterats (se avsnitt

4.8).

Understödjande behandling vid gastrointestinala, behandlingskrävande biverkningar kan innefatta

behandling med antiemetikum, antidiarroikum eller antacida.

Allvarliga, även dödliga gastrointestinala komplikationer, inkluderande gastrointestinal perforation,

har rapporterats hos patienter med intraabdominella sjukdomar som behandlas med sunitinib.

Hypertoni

Hypertoni har rapporterats i samband med sunitinib, däribland svår hypertoni (> 200 mmHg systoliskt

eller 110 mmHg diastoliskt). Patienter skall följas med avseende på hypertoni och vid behov erhålla

lämplig medicinsk behandling. Tillfälligt behandlingsuppehåll rekommenderas för patienter med svår

hypertoni, som inte kan kontrolleras med mediciner. Behandlingen kan återupptas så snart hypertonin

är under kontroll (se avsnitt 4.8).

Hematologiska biverkningar

Minskade absoluta neutrofilvärden och minskade trombocytvärden rapporterades i samband med

sunitinib (se avsnitt 4.8). Ovanstående biverkningar var inte kumulativa. De var oftast reversibla och

behandlingen behövde vanligen inte utsättas. Inga av dessa händelser i fas 3 studierna var dödliga,

men ett fåtal dödliga hematologiska händelser, däribland blödningar som förknippats med

trombocytopeni och neutropena infektioner, har rapporterats vid övervakningen efter

marknadsintroduktion.

Anemi har observerats såväl tidigt som sent vid sunitinibbehandling.

Fullständig bedömning av blodstatus bör göras i början av varje behandlingscykel på patienter som

behandlas med sunitinib (se avsnitt 4.8).

Hjärtbiverkningar

Kardiovaskulära biverkningar, däribland hjärtsvikt, kardiomyopati, en minskning av vänster

ventrikulär ejektionsfraktion till ett värde under den nedre normalgränsen, myokardit, myokardischemi

och hjärtinfarkt, varav några dödliga, har rapporterats hos patienter som behandlats med sunitinib.

Dessa data tyder på att sunitinib ökar risken för kardiomyopati. Inga ytterligare specifika riskfaktorer

för sunitinibrelaterad kardiomyopati förutom den läkemedelsspecifika effekten har identifierats hos

behandlade patienter. Sunitinib ska användas med försiktighet hos patienter som riskerar att få, eller

tidigare fått, dessa biverkningar (se avsnitt 4.8).

Patienter som under de senaste 12 månaderna hade drabbats av hjärtsjukdom, som t.ex. hjärtinfarkt

(inkluderande svår/instabil angina), symtomatisk kronisk hjärtsvikt (CHF), cerebrovaskulär händelse

eller transitorisk ischemisk attack eller lungemboli eller genomgått koronar/perifer artär-bypass-

transplantation uteslöts från samtliga kliniska studier med sunitinib. Det är okänt huruvida patienter

med dessa samtidiga tillstånd kan löpa högre risk att utveckla sunitinib-relaterad

vänsterkammardysfunktion.

Läkare bör väga denna risk mot den eventuella nyttan av läkemedlet. Patienter bör följas upp noggrant

vad avser kliniska tecken och symtom på kronisk hjärtsvikt när de behandlas med sunitinib, i

synnerhet patienter med kardiella riskfaktorer och/eller en historik av kranskärlssjukdom.

Utgångsvärdet för LVEF bör fastställas och återkommande utvärdering göras hos patienter som får

behandling med sunitinib. Hos patienter utan kardiella riskfaktorer bör ett utgångsvärde för

tömningsfraktionen fastställas.

Vid kliniska tecken på kronisk hjärtsvikt rekommenderas utsättande av Sutent. Hos patienter utan

kliniska tecken på kronisk hjärtsvikt men med minskning av tömningsfraktion <50 % och >20 %

under utgångsvärdet bör behandlingen med Sutent avbrytas och/eller dosen sänkas.

Förlängning av QT-intervallet

Förlängning av QT-intervallet och Torsade de pointes har observerats hos patienter som behandlats

med sunitinib. Förlängning av QT-intervallet kan medföra ökad risk för ventrikelarytmier, inklusive

Torsade de pointes. Sunitinib skall användas med försiktighet till patienter med en känd anamnes av

förlängt QT-intervall, patienter som behandlas med antiarytmika eller läkemedel som kan förlänga

QT-intervallet, eller patienter med relevant tidigare hjärtsjukdom, bradykardi eller störningar i

elektrolytbalansen. Samtidig behandling med sunitinib och potent CYP3A4–hämmare ska begränsas

p.g.a. risken för ökad plasmakoncentration av sunitinib (se avsnitt 4.2, 4.5 och 4.8).

Venösa tromboemboliska biverkningar

Behandlingsrelaterade venösa tromboemboliska biverkningar rapporterades hos patienter som

behandlades med sunitinib inkluderande djup ventrombos och lungemboli (se avsnitt 4.8). Fall av

lungemboli med dödlig utgång har rapporterats vid övervakningen efter marknadsintroduktion.

Arteriella tromboemboliska biverkningar

Fall av arteriella tromboemboliska biverkningar, ibland med dödlig utgång, har rapporterats hos

patienter som behandlats med sunitinib. Bland de vanligaste biverkningarna fanns cerebrovaskulär

händelse, transitorisk ischemisk attack (TIA) och hjärninfarkt. Riskfaktorer som förknippades med

arteriella tromboemboliska biverkningar, förutom den underliggande maligna sjukdomen och åldern

65 år, innefattade hypertoni, diabetes mellitus och tidigare tromboembolisk sjukdom.

Aneurysmer och arteriella dissektioner

Användningen av VEGF-hämmare till patienter med eller utan hypertoni kan främja bildningen av

aneurysmer och/eller arteriella dissektioner. Denna risk ska noga beaktas innan sunitinib sätts in till

patienter med riskfaktorer som hypertoni eller en anamnes med aneurysm.

Trombotisk mikroangiopati (TMA)

Diagnosen av TMA, inkluderande trombotisk trombocytopen purpura (TTP) och hemolytisk uremiskt

syndrom (HUS), som i vissa fall kan leda till njursvikt eller dödlig utgång, ska övervägas vid händelse

av hemolytisk anemi, trombocytopeni, trötthet, fluktuerande neurologisk manifestation, njursvikt och

feber. Behandling med sunitinib ska avbrytas hos patienter som utvecklar TMA. Avklingning av

effekterna av TMA har observerats efter utsatt behandling (se avsnitt 4.8).

Rubbningar i sköldkörtelfunktionen

Laboratorieprover som utgångsvärde för kontroll av sköldkörtelfunktionen rekommenderas för alla

patienter. Patienter med befintlig hypotyreos eller hypertyreos ska behandlas enligt medicinsk praxis

innan behandling med sunitinib påbörjas. Under sunitinibbehandling ska rutinmässig övervakning av

sköldkörtelfunktionen utföras var tredje månad. Dessutom ska patienterna följas noga avseende tecken

och symtom på sköldkörtelrubbningar under behandlingen. Patienter som utvecklar tecken och/eller

symtom på sköldkörtelrubbningar ska utföra laboratorietester av sköldkörtelfunktionen när det anses

kliniskt indicerat. De patienter som utvecklar sköldkörtelrubbningar ska behandlas enligt medicinsk

praxis.

Hypotyreos har observerats både tidigt och sent under behandlingen med sunitinib (se avsnitt 4.8).

Pankreatit

Förhöjd serumlipas- och amylasaktivitet har iakttagits hos patienter med olika solida tumörer som

behandlades med sunitinib. Den förhöjda lipasaktiviteten var övergående och åtföljdes vanligen inte av

tecken eller symtom på pankreatit hos patienter med olika solida tumörer (se avsnitt 4.8).

Fall av allvarliga pankreatiska händelser, några med dödlig utgång, har rapporterats. Vid symtom på

pankreatit skall behandlingen med sunitinib avbrytas och patienterna skall ges lämplig understödjande

behandling.

Levertoxicitet

Levertoxicitet har observerats hos patienter som behandlats med sunitinib. Fall av leversvikt, några

med dödlig utgång, observerades hos <1 % av patienterna med solida tumörer som behandlades med

sunitinib. Leverfunktionstester (alaninaminotransferas [ALAT], aspartataminotransferas [ASAT],

bilirubinhalt) bör utföras före start av behandling, under varje behandlingsscykel och så snart det

föreligger klinisk indikation. Vid tecken eller symptom på leversvikt ska behandlingen med sunitinib

avbrytas och adekvat understödjande behandling sättas in (se avsnitt 4.8).

Njurfunktion

Fall av nedsatt njurfunktion, njursvikt och/eller akut njursvikt, i några fall med dödlig utgång, har

rapporterats (se avsnitt 4.8).

Riskfaktorer som förknippades med nedsatt njurfunktion/njursvikt hos patienter som får sunitinib

innefattade, förutom underliggande RCC, hög ålder, diabetes mellitus, underliggande njurinsufficiens,

hjärtsvikt, hypertoni, sepsis, dehydrering/hypovolemi och rabdomyolys. Säkerheten vid fortsatt

behandling med sunitinib hos patienter med måttlig till svår proteinuri är inte metodiskt utvärderad.

Fall av proteinuri och sällsynta fall av nefrotiskt syndrom har rapporterats. Urinanalys för fastställande

av utgångsvärde rekommenderas, och patienter ska följas avseende utveckling eller förvärrande av

proteinuri. Vid nefrotiskt syndrom ska behandling med sunitinib avbrytas.

Fistel

Behandling med sunitinib ska avbrytas om fistel bildas. Informationen är begränsad avseende fortsatt

behandling med sunitinib till patienter med fistel (se avsnitt 4.8).

Försämrad sårläkning

Fall av försämrad sårläkning har rapporterats under behandling med sunitinib. Inga formella kliniska

studier på effekten av sunitinib på sårläkning har genomförts. Tillfälligt avbrott i behandlingen med

sunitinib rekommenderas av försiktighetsskäl hos patienter som ska genomgå större kirurgiska

ingrepp. Det finns begränsad klinisk erfarenhet vad gäller lämplig tidpunkt för återinsättande av

behandlingen efter en omfattande kirurgisk intervention. Därför bör beslutet att återuppta

behandlingen med sunitinib efter en omfattande kirurgisk intervention baseras på klinisk bedömning

av patientens återhämtning efter ingreppet.

Osteonekros i käken

Fall av osteonekros i käken har rapporterats hos patienter behandlade med Sutent. Majoriteten av dessa

fall rapporterades hos patienter som tidigare eller samtidigt fått bisfosfonatbehandling intravenöst,

vilket i sig är en identifierad risk för osteonekros i käken. Försiktighet ska råda då Sutent ges samtidigt

eller efter intravenös bisfosfonatbehandling.

Invasiva tandingrepp är också en identifierad riskfaktor. En tandläkarundersökning med lämplig

profylaktisk tandläkarbehandling ska övervägas innan behandling med Sutent påbörjas. Invasiva

tandingrepp ska undvikas om möjligt hos patienter som tidigare fått eller får bisfosfonatbehandling

intravenöst (se avsnitt 4.8).

Överkänslighet/angioödem

Om angioödem på grund av överkänslighet uppträder, ska behandling med sunitinib avbrytas och

patienten behandlas enligt medicinsk praxis (se avsnitt 4.8).

Kramper

I kliniska studier med sunitinib och från erfarenhet vid övervakningen efter marknadsintroduktionen

har kramper rapporterats. Patienter med kramper och tecken/symtom som stämmer överens med

reversibelt posterior leukoencefalopatisyndrom (RPLS), som t.ex. hypertoni, huvudvärk, minskad

vakenhet, förändrade mentala funktioner och synförlust, inkluderande kortikal blindhet, skall följas

upp medicinskt, inkluderande blodtryckskontroll. Temporärt uppehåll i behandlingen med sunitinib

rekommenderas; därefter kan behandlingen återupptas efter bedömning av behandlande läkare (se

avsnitt 4.8).

Tumörlyssyndrom (TLS)

Sällsynta fall av TLS, vissa med dödlig utgång, har observerats i kliniska prövningar och rapporterats

vid övervakningen efter marknadsintroduktionen hos patienter som behandlas med sunitinib.

Riskfaktorer för TLS är hög tumörbörda, föreliggande kronisk njurinsufficiens, oliguri, dehydrering,

hypotoni och sur urin. Dessa patienter ska noggrant övervakas och behandlas efter kliniskt behov.

Profylaktisk hydrering ska övervägas.

Infektioner

Allvarliga infektioner, med eller utan neutropeni, några med dödlig utgång, har rapporterats.

Mindre vanliga fall av nekrotiserande fasciit, även i perineum, i vissa fall med dödlig utgång, har

rapporterats (se avsnitt 4.8).

Behandlingen med sunitinib ska avbrytas hos patienter som utvecklar nekrotiserande fasciit och

lämplig behandling sättas in omedelbart.

Hypoglykemi

Minskade blodglukosnivåer, i några fall med kliniska symtom och som krävde sjukhusvård på grund

av medvetslöshet, har rapporterats under behandling med sunitinib. I händelse av symtomatisk

hypoglykemi ska behandlingen med sunitinib temporärt avbrytas. Hos diabetespatienter bör

blodglukosnivåerna kontrolleras regelbundet för bedömning av om doseringen av diabetesläkemedel

behöver justeras för att minimera risken för hypoglykemi (se avsnitt 4.8).

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktionsstudier har enbart utförts på vuxna.

Läkemedel som kan öka plasmakoncentrationerna av sunitinib

Effekt av CYP3A4-hämmare

Samtidig administrering av en singeldos sunitinib och den potenta CYP3A4-hämmaren ketokonazol

till friska frivilliga resulterade i en förhöjning av maximal koncentration (C

) och area under kurvan

(AUC

) för kombinationen [sunitinib + primär metabolit] med 49 % respektive 51 %.

Behandling med sunitinib i kombination med potenta CYP3A4- hämmare (t.ex. ritonavir, itrakonazol,

erytromycin, klaritromycin, grapefruktjuice) kan öka sunitinibkoncentrationerna.

En kombination med CYP3A4-hämmare bör därför undvikas eller val av samtidig behandling med

annat läkemedel med ingen eller minimal potential att hämma CYP3A4 bör övervägas.

Om detta inte är möjligt, kan Sutent-dosen behöva minskas till minimum 37,5 mg dagligen för GIST

och MRCC eller 25 mg dagligen för pNET, och tolerabiliteten skall följas noggrant (se avsnitt 4.2).

Effekt av hämmare av bröstcancerresistensprotein (BCRP)

Det finns begränsade kliniska data om interaktionen mellan sunitinib och BCRP-hämmare och en

möjlig interaktion mellan sunitinib och andra BCRP-hämmare kan inte uteslutas (se avsnitt 5.2).

Läkemedel som kan minska plasmakoncentrationerna av sunitinib

Effekt av CYP3A4-inducerare

Samtidig administrering av en singeldos sunitinib och CYP3A4-induceraren rifampicin till friska

frivilliga resulterade i en minskning av C

- och AUC

-värdena för kombinationen [sunitinib +

primär metabolit] med 23 % respektive 46 %.

Behandling med sunitinib i kombination med potenta CYP3A4-inducerare (t.ex. dexametason,

fenytoin, karbamazepin, rifampicin, fenobarbital eller örtpreparat innehållande johannesört/Hypericum

perforatum) kan minska sunitinibkoncentrationerna. Kombination med CYP3A4-inducerare bör därför

undvikas eller val av samtidig behandling med annat läkemedel med ingen eller minimal potential att

inducera CYP3A4 bör övervägas. Om detta inte är möjligt, kan Sutent-dosen behöva ökas genom

tillägg av 12,5 mg-doser (upp till 87,5 mg dagligen för GIST och MRCC eller 62,5 mg dagligen för

pNET), och tolerabiliteten skall följas noggrant (se avsnitt 4.2).

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Preventivmetoder för män och kvinnor

Kvinnor i fertil ålder skall rådas att använda tillförlitliga preventivmetoder och undvika att bli gravida

under den tid de behandlas med Sutent.

Graviditet

Studier med sunitinib på gravida kvinnor saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet,

inklusive fostermissbildningar (se avsnitt 5.3). Sutent skall inte användas under graviditet eller av

kvinnor som inte använder tillförlitliga preventivmedel, såvida inte nyttan överväger den potentiella

risken för fostret. Om Sutent används under graviditet eller om patienten blir gravid under

behandlingen med Sutent måste hon underrättas om den potentiella risken för fostret.

Amning

Sunitinib och/eller dess metaboliter utsöndras i mjölk hos råtta. Det är inte känt huruvida sunitinib

eller dess primära, aktiva metabolit utsöndras i bröstmjölk hos människa. Eftersom aktiva substanser

vanligen utsöndras i bröstmjölk hos människa och det finns en risk för allvarliga biverkningar hos barn

som ammas, bör kvinnor inte amma medan de behandlas med Sutent.

Fertilitet

Prekliniska studier har visat att den manliga och kvinnliga fertiliteten kan nedsättas av behandling med

sunitinib (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Sutent har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Patienterna skall

informeras om att de kan känna yrsel vid behandling med sunitinib.

4.8

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De allvarligaste biverkningarna som förknippas med behandling med sunitinib, vissa fatala, är

njursvikt, hjärtsvikt, lungemboli, gastrointestinal perforation och blödningar (t.ex. i andningsvägar och

magtarmkanal samt tumör-, urinvägs-, och hjärnblödningar). De vanligaste biverkningarna av alla

svårighetsgrader (som upplevdes av patienterna i registreringsprövningarna för RCC, GIST och

pNET) var nedsatt aptit, smakstörningar, hypertoni, trötthet, gastrointestinala problem (bl.a. diarré,

illamående, stomatit, dyspepsi och kräkningar), missfärgad hud och hand-fotsyndrom. Dessa symtom

kan avta under behandlingens gång. Hypotyreos kan utvecklas under behandlingen. Hematologiska

rubbningar (t.ex. neutropeni, trombocytopeni och anemi) är några av de vanligaste

läkemedelsbiverkningarna.

Dödsfall, andra än de som tagits upp i avsnitt 4.4 ovan eller 4.8 nedan, som ansågs ha ett möjligt

samband med sunitinib inkluderade multisystemisk organsvikt, disseminerad intravaskulär

koagulation (DIC), peritonealblödning, binjurebarksinsufficiens, pneumothorax, chock och plötslig

död.

Tabell över biverkningar

Biverkningar som rapporterats hos patienterna med GIST, MRCC och pNET (sammanslagen data om

7115 patienter) framgår av nedanstående tabell, klassificerade efter organsystem, frekvens och

svårighetsgrad (NCI-CTCAE). Biverkningar rapporterade efter marknadsgodkännande identifierade i

kliniska prövningar är också inkluderade. Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna efter

minskande allvarlighet.

Frekvensen definieras enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre

vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd

(kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 1 - Biverkningar rapporterade i kliniska prövningar

Organklass

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen känd

frekvens

Infektioner och

infestationer

Virala infektioner

Infektioner i

andningsvägarna

Abscess

Svampinfektioner

Urinvägsinfektion

Hudinfektioner

Sepsis

Nekrotiserande

fasciit*

Bakteriella

infektioner

Blodet och

lymfsystemet

Neutropeni

Trombocytopen

i Anemi

Leukopeni

Lymfopeni

Pancytopeni

Trombotisk

mikroangiopati

Immunsystemet

Överkänslighet

Angiödem

Endokrina

systemet

Hypotyreos

Hypertyreos

Tyroidit

Metabolism och

nutrition

Minskad aptit

Dehydrering

Hypoglykemi

Tumörlyssyndrom*

Psykiska

störningar

Sömnlöshet

Depression

Centrala och

perifera

nervsystemet

Yrsel

Huvudvärk

Smakstörningar

Perifer neuropati

Parestesi

Hypoestesi

Hyperestesi

Cerebral

blödning

Cerebrovaskulär

händelse

Transitorisk

ischemisk attack

(TIA)

Posteriort

reversibelt

encefalopatisyndro

Ögon

Periorbitalt ödem

Ögonlocksödem

Ökad lakrimation

Hjärtat

Myokardischemi

Sänkt

tömningsfraktion

Kronisk

hjärtsvikt

Hjärtinfarkt

Hjärtsvikt

Kardiomyopati

Perikardiell

utgjutning

Förlängt QT-

intervall

Vänsterkammarsvi

Torsade de pointes

Blodkärl

Hypertoni

Djup ventrombos

Blodvallning

Rodnad

Tumörblödning

Aneurysmer och

arteriella

dissektioner*

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Dyspné

Epistaxis

Hosta

Lungemboli

Pleurautgjutning

Hemoptys

Ansträngningsdys

pné

Orofaryngeal

smärta

Nästäppa

Torr nässlemhinna

Lungblödning

Andningssvikt

Organklass

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen känd

frekvens

Magtarm-

kanalen

Stomatit

Buksmärtor

Kräkningar

Diarré

Dyspepsi

Illamående

Förstoppning

Gastroesofageal

refluxjukdom

Dysfagi

Gastrointestinal

blödning

Esofagit

Svullen buk

Obehag i buken

Rektal blödning

Tandköttsblödning

Munsår

Proktalgi

Keilit

Hemorrojder

Glossodyni

Oral smärta

Muntorrhet

Flatulens

Besvär från

munhålan

Rapningar

Gastrointestinal

perforation

Panreatit

Analfistel

Kolit

Lever och

gallvägar

Leversvikt

Kolecystit

Onormal

leverfunktion

Hepatit

Hud och

subkutan

vävnad

Missfärgning av

huden

Hand-

fotsyndrom

Utslag

Förändrad

hårfärg

Torr hud

Hudexfoliation

Hudreaktion

Eksem

Blåsor

Erytem

Alopeci

Acne

Klåda

Hyperpigmenterin

Hudförändringar

Hyperkeratos

Dermatit

Nagelförändringar

Erytema

multiforme

Stevens-Johnson

syndrom

Pyoderma

gangrenosum

Toxisk epidermal

nekrolys

Muskulo-

skeletala

systemet och

bindväv

Smärtor i

extremiteterna

Artralgi

Ryggsmärtor

Muskuloskeletal

smärta

Muskelkramper

Myalgi

Muskelsvaghet

Käkosteonekros

Fistel

Rabdomyolys

Myopati

Njurar och

urinvägar

Njursvikt

Akut njursvikt

Missfärgad urin

Proteinuri

Blödning i

urinvägarna

Nefrotiskt syndrom

Allmänna

symtom

och/eller

symtom vid

administrerings-

stället

Slemhinne-

inflammation

Trötthet

Ödem

Pyrexi

Bröstsmärta

Smärta

Influensaliknade

sjukdom

Frossa

Försämrad

sårläkning

Organklass

Mycket vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Ingen känd

frekvens

Undersökningar

Viktnedgång

Sänkt antal vita

blodkroppar

Förhöjt lipasvärde

Sänkt

trombocytvärde

Sänkt

hemoglobinvärde

Förhöjt

amylasvärde

Förhöjt

aspartatamino-

transferasvärde

(ASAT)

Förhöjt alanin-

aminotransferasvär

de (ALAT)

Förhöjt

blodkreatininvärde

Höjt blodtryck

Förhöjd urinsyra i

blod

Förhöjt

kreatininfosfokin

as i blod

Förhöjda nivåer

tyreoideastimule

rande hormon

(TSH)

Inkluderande fatala händelser

Följande termer har kombinerats:

Nasofaryngit och oral herpes.

Bronkit, nedre luftvägsinfektion, pneumoni och luftvägsinfektion.

Abscesser, abscess på extremitet, analabscess, abscess i tandkött, leverabscess, pankreasabscess,

perinealabscess, perirektal abscess, rektalabscess, subkutan abscess och tandabscess.

Esofageal candidiasis och oral candidiasis.

Celluliter och hudinfektioner.

Sepsis och septisk chock.

Abdominal abscess, abdominal sepsis, divertikulit och osteomyelit.

Trombotisk mikroangiopati, trombotisk trombocytopen purpura och hemolytiskt uremiskt

syndrom.

Minskad aptit och anorexi.

Dysgeusi, ageusi och smakstörningar.

Akut koronarsyndrom, angina pectoris, instabil angina, koronarkärlsocklusion och

myokardischemi.

Sänkt/onormal ejektionsfraktion.

Akut hjärtinfarkt, hjärtinfarkt och tyst hjärtinfarkt.

Orofaryngeal och faryngolaryngeal smärta.

Stomatit och aftös stomatit.

Buksmärtor, nedre buksmärtor och övre buksmärtor.

Gastrointestinal perforation och intestinal perforation.

Kolit och ischemisk kolit.

Kolecystit och akalkulös kolecystit.

Gulfärgad hud, missfärgad hud och pigmentförändringar.

Psoriasiform dermatit, exfoliativa utslag, utslag, erytematösa utslag, follikulära utslag,

generaliserade utslag, makulära utslag, makulopapulösa utslag, papulösa utslag och kliande utslag.

Hudreaktion och hudförändring.

Nagelförändringar och missfärgning.

Trötthet och asteni.

Ansiktsödem, ödem och perifert ödem.

Förhöjt amylasvärde.

Beskrivning av ett urval biverkningar

Infektioner och infestationer

Allvarliga fall av infektioner (med eller utan neutropeni), inklusive fatala fall, har rapporterats. Ett

fåtal fall fick dödlig utgång. Sällsynta fall av nekrotiserande fasciit, även i perineum, i vissa fall med

dödlig utgång, har rapporterats (se även avsnitt 4.4).

Blodet och lymfsystemet

Minskat absolut antal neutrofiler i svårighetsgrad 3 respektive 4, rapporterade hos 10 % och 1,7 % av

patienterna i fas 3 GIST-studien, hos 16 % och 1,6 % av patienterna i fas 3 MRCC-studien och hos

13 % och 2,4 % av patienterna i fas 3 pNET-studien. Minskat antal trombocyter i svårighetsgrad 3

respektive 4 rapporterades hos 3,7 % och 0,4 % av patienterna i fas 3 GIST-studien, hos 8,2 % och

1,1 % av patienterna i fas 3 MRCC-studien och hos 3,7 % och 1,2 % av patienterna i fas 3 pNET-

studien (se avsnitt 4.4)

I en fas 3 studie av GIST uppträdde blödningar hos 18 % av de patienter som behandlades med

sunitinib, jämfört med 17 % av de patienter som fick placebo. Blödningar uppträdde hos 39 % av de

patienter med tidigare obehandlad MRCC som behandlades med sunitinib, jämfört med 11 % av de

patienter som behandlades med interferon-α (IFN-α). Blödningar av grad 3 eller högre inträffade hos

17 (4,5 %) av de patienter som behandlades med sunitinib mot 5 (1,7 %) av de patienter som fick IFN-

α. Blödningar uppträdde hos 26 % av de patienter som behandlades med sunitinib vid cytokin-

refraktär MRCC. Blödningar, undantaget näsblödning, rapporterades för 21,7 % av patienterna som

fick sunitinib i fas 3-prövningen för pNET jämfört med 9,85 % av de patienter som fick placebo (se

avsnitt 4.4).

I kliniska prövningar har tumörblödningar rapporterats hos cirka 2 % av patienterna med GIST.

Immunsystemet

Överkänslighetsreaktioner, inklusive angioödem, har rapporterats (se avsnitt 4.4).

Endokrina sjukdomar

Hypotyreos rapporterades som en biverkningsreaktion hos 7 patienter (4 %) som behandlades med

sunitinib i de båda studierna av cytokin-refraktär MRCC. I studien av tidigare obehandlade patienter

rapporterades hypotyreos hos 61 patienter (16 %) av de som fick sunitinib och hos tre patienter (<1 %)

i interferon-alfa-armen.

Dessutom rapporterades förhöjda nivåer av tyroidstimulerande hormon (TSH) hos fyra cytokin-

refraktära MRCC-patienter (2 %). Totalt sett visade 7 % av MRCC-populationen antingen kliniska

eller laboratoriemässiga tecken på behandlingsorsakad hypotyreos. Förvärvad hypotyreos

observerades hos 6,2 % av patienterna med GIST som behandlades med sunitinib, jämfört med 1 %

som fick placebo. I fas 3-studien för pNET rapporterades hypotyreos hos 6 patienter (7,2 %) som fick

sunitinib och hos en 1 patient (1,2 %) som fick placebo.

Sköldkörtelfunktionen monitorerades prospektivt i två studier på patienter med bröstcancer. Sutent är

inte godkänt för behandling av bröstcancer. I en studie rapporterades hypotyreos hos 15 (13,6 %) av

patienterna som behandlats med sunitinib, och hos 3 (2,9 %) av patienterna som fick

standardbehandling. En TSH-höjning i blodet rapporterades hos 1 (0,9 %) patient som behandlades

med sunitinib jämfört med ingen patient som fick standardbehandling. Hypertyreos rapporterades inte

hos någon patient som behandlades med sunitinib men hos 1 (1,0 %) patient som fick

standardbehandling. I den andra studien rapporterades hypotyreos hos sammanlagt 31 (13 %) av de

sunitinib-behandlade patienterna och hos 2 (0,8 %) av patienterna som behandlades med capecitabine.

En TSH-höjning i blodet rapporterades hos 12 (5,0 %) av de sunitinib-behandlade patienterna. Hos de

patienter som behandlades med capecitabine rapporterades ingen höjning av TSH i blodet.

Hypertyreos rapporterades hos 4 (1,7 %) av de patienter som fick sunitinib. Ingen hypertyreos

rapporterades hos de som fick capecitabine. En minskning av TSH i blodet rapporterades hos 3

(1,3 %) av de patienter som fick sunitinib. Ingen TSH-minskning i blodet rapporterades hos de som

fick capecitabine. En ökning av T4 rapporterades hos 2 (0,8 %) av de patienter som fick sunitinib, och

hos 1 (0,4 %) av de patienter som fick capecitabine. En ökning av T3 rapporterades hos 1 (0,8 %) av

de patienter som fick sunitinib. Ingen ökning av T3 rapporterades hos de capecitabine-behandlade

patienterna. Alla rapporterade händelser relaterade till sköldkörteln, var av grad 1-2 (se avsnitt 4.4).

Metabolism och nutrition

Hypoglykemi har rapporterats med högre incidens hos patienter med pNET jämfört med MRCC och

GIST. Trots detta har de flesta av dessa biverkningar observerade i kliniska prövningar ej bedömts

vara relaterade till studiebehandling (se avsnitt 4.4).

Centrala och perifera nervsystemet

I kliniska studier av sunitinib och vid övervakningen efter marknadsintroduktion har det förekommit

ett fåtal rapporter (<1 %), vissa fatala, gällande patienter med kramper och radiologiska fynd av RPLS.

Kramper har observerats hos patienter med eller utan radiologiska fynd av hjärnmetastaser (se avsnitt

4.4).

Hjärtbiverkningar

I kliniska studier rapporterades en minskning av vänsterkammarens ejektionsfraktion (LVEF) med

≥20 %, och ett värde under nedre normalgränsen, hos cirka 2 % av GIST-patienterna och hos 4 % av

cytokin-refraktär MRCC-patienterna som behandlades med sunitinib samt hos 2 % av de patienter med

GIST som fick placebo. Minskningen av LVEF föreföll inte progrediera och förbättrades ofta vid

fortsatt behandling. I studien av patienter med tidigare obehandlad MRCC hade 27 % av de som

behandlades med sunitinib och 15 % av de som behandlades med IFN-α LVEF-värden som var lägre

än den undre gränsen för referensområdet. Två patienter (<1 %) som fick sunitinib diagnostiserades

med CHF.

Hos GIST-patienter rapporterades ”hjärtsvikt”, ”kronisk hjärtsvikt” eller ”vänsterkammarsvikt” som

biverkningar hos 1,2 % av patienterna behandlade med sunitinib och hos 1 % av patienterna som fick

placebo. I den pivotala GIST fas 3-studien (N = 312), rapporterades behandlingsrelaterad dödlig

hjärtbiverkan hos 1 % av patienterna i varje arm (dvs sunitinib- och placeboarmen). I en fas 2-studie

med cytokin-refraktära MRCC-patienter inträffade behandlingsrelaterad dödlig hjärtinfarkt hos 0,9 %

av patienterna och i fas 3-studien med patienter med tidigare obehandlad MRCC inträffade dödlig

hjärtbiverkan hos 0,6 % av patienterna i IFN-

-armen och inte hos någon patient i sunitinib-armen. I

fas 3-studien för pNET drabbades 1 (1 %) patient som fick sunitinib av behandlingsrelaterad hjärtsvikt

med dödlig utgång.

Kärlbiverkningar

Hypertoni

Hypertoni rapporterades som en mycket vanlig biverkning i kliniska prövningar. Sunitinibdosen fick

minskas eller behandlingen temporärt avbrytas för cirka 2,7 % av de patienter som fick hypertoni.

Ingen av dessa patienter behövde helt avbryta behandlingen med sunitinib. Svår hypertoni

(>200 mmHg systoliskt eller 110 mmHg diastoliskt) rapporterades hos 4,7 % av patienter med solida

tumörer. Hypertoni rapporterades hos ungefär 33,9 % av patienter med tidigare obehandlade MRCC

som behandlades med sunitinib jämfört med 3,6 % av de patienter som behandlades med IFN-α. Svår

hypertoni uppträdde hos 12 % av tidigare obehandlade patienter som behandlades med sunitinib och

hos < 1 % av de patienter som behandlades med IFN-α. Hypertoni rapporterades för 26,5 % av de

patienter som fick sunitinib i fas 3-prövningen för pNET jämfört med 4,9 % av de patienter som fick

placebo. Svår hypertoni rapporterades hos 10 % av de pNET-patienter som fick sunitinib jämfört med

3 % av de patienter som fick placebo.

Venösa tromboemboliska biverkningar

Behandlingsrelaterade venösa tromboemboliska biverkningar rapporterades hos ungefär 1,0 % av de

patienter med solida tumörer som behandlades med sunitinib i kliniska prövningar inkluderande GIST

och MRCC.

Sju patienter (3 %) av de som fick sunitinib och ingen av de som fick placebo i en fas 3-studie på

patienter med GIST fick venösa tromboemboliska biverkningar; 5 av de 7 var grad 3 djup ventrombos

(DVT), och 2 var grad 1 eller 2. Fyra av dessa 7 GIST-patienter avbröt behandlingen vid de första

tecknen på DVT.

För tretton patienter (3 %) som fick sunitinib i fas 3-studien med patienter med obehandlad MRCC

och 4 patienter (2 %) i de 2 studierna på cytokin-refraktär MRCC rapporterades venösa

tromboemboliska biverkningar. Nio av dessa patienter hade lungemboli, 1 grad 2 och 8 grad 4. Åtta av

dessa patienter hade DVT, 1 grad 1, 2 grad 2, 4 grad 3 och 1 grad 4. En patient med lungemboli i

studien på cytokin-refraktär MRCC var på dosuppehåll.

Venösa tromboemboliska biverkningar rapporterades hos 6 (2 %) tidigare obehandlade MRCC-

patienter som fick IFN-α; 1 patient (<1 %) fick DVT grad 3 och 5 patienter (1 %) hade lungemboli,

samtliga grad 4.

Venösa tromboemboliska biverkningar rapporterades hos 1 (1,2 %) patient i sunitinibarmen och 5

(6,1 %) patienter i placeboarmen i fas 3-studien för pNET. Två av dessa patienter som fick placebo

hade DVT, 1 grad 2 och 1 grad 3.

Inget fall med dödlig utgång rapporterades i någon registreringsstudie gällande patienter med GIST,

MRCC eller pNET. Fall med dödlig utgång har observerats vid övervakningen efter

marknadsintroduktion.

Fall av lungemboli observerades hos ca 3,1 % av de patienter med GIST och hos ca 1,2 % av de

patienter med MRCC som fick sunitinib i fas 3-studier. Inga fall av lungemboli har rapporterats för

patienter med pNET som fick sunitinib i fas 3-studien. Sällsynta fall med dödlig utgång har

observerats vid övervakningen efter marknadsintroduktion.

Patienter som haft lungemboli under de senaste 12 månaderna exkluderades från prövningar med

sunitinib.

Pulmonella biverkningar (som dyspné, pleurautgjutning, lungemboli eller lungödem) rapporterades

hos cirka 17,8 % av patienterna med GIST, hos cirka 26,7 % av patienterna med MRCC samt hos

12 % av patienterna med pNET som behandlades med sunitinib i fas 3-registreringsstudierna.

Cirka 22,2 % av patienter med solida tumörer, inklusive GIST och MRCC, som fick sunitinib i

kliniska prövningar fick pulmonella biverkningar.

Gastrointestinala biverkningar

Pankreatit har observerats som mindre vanligt (<1 %) hos patienter som behandlats med sunitinib vid

GIST eller MRCC. Ingen behandlingsrelaterad pankreatit rapporterades i fas 3 pNET-studien (se

avsnitt 4.4).

Dödlig gastrointestinal blödning inträffade hos 0,98 % av de patienter som fick placebo i GIST fas 3-

studien

Lever- och gallvägar

Leverdysfunktion har rapporterats och kan innefatta onormala leverfunktionsvärden, hepatit eller

leversvikt (se avsnitt 4.4).

Hud och subkutan vävnad

Fall av pyoderma gangrenosum, generellt reversibelt efter utsättning av sunitinib, har rapporterats (se

även avsnitt 4.4).

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Fall av myopati och/eller rabdomyolys, i några fall med akut njursvikt, har rapporterats. Patienter som

visar tecken eller symtom på muskeltoxicitet ska behandlas enligt medicinsk praxis (se avsnitt 4.4).

Fall av fistelbildning, ibland i samband med tumörnekros och regression, i några fall dödliga, har

rapporterats (se avsnitt 4.4).

Fall av osteonekros i käken har rapporterats hos patienter behandlade med Sutent, de flesta inträffade

hos patienter med identifierad riskfaktor för osteonekros i käken, framför allt hos patienter exponerade

för bisfosfonatbehandling intravenöst eller tidigare tandsjukdom krävande invasiva tandingrepp (se

även avsnitt 4.4).

Undersökningar

Data från prekliniska studier (in vitro och in vivo), med doser högre än den rekommenderade kliniska

dosen, visar att sunitinib kan hämma hjärtats repolarisering efter aktionspotentialen (dvs förlänga QT-

intervallet).

Hos 450 patienter med solida tumörer förekom en förlängning av QTc-intervallet till mer än 500 ms

hos 0,5 % och en förlängning från utgångsvärdet med mer än 60 ms hos 1,1 %. Båda dessa parametrar

räknas som potentiellt signifikanta fynd. Sunitinib förlängde QTcF (QT-intervallet, korrigerat enligt

Fridericia) vid ungefär den dubbla terapeutiska koncentrationen.

Förlängning av QTc-intervallet undersöktes i en studie på 24 patienter i åldrarna 20-87 år med långt

framskriden sjukdom. Resultaten från denna studie visade att sunitinib har effekt på QTc (definierat

som en genomsnittlig placebojusterad förändring >10 ms och ett övre 90 % konfidensintervall [KI]

>15 ms) vid terapeutisk koncentration (dag 3, ”within-day baseline correction”) och vid högre

koncentrationer (dag 9, med användning av båda standardmetoderna för baslinjekorrigering). Ingen

patient hade ett QTc-värde >500 ms. Trots att en effekt på QTcF-intervallet observerades dag 3, 24

timmar efter dosering (dvs vid den förväntade terapeutiska plasmakoncentrationen efter den

rekommenderade startdosen 50 mg), betraktas den kliniska relevansen av resultaten som oklar.

Vid omfattande periodisk utvärdering av EKG vid tidpunkter motsvarande terapeutiska eller högre

exponeringar utvecklade ingen patient, vare sig i den evaluerbara eller i intent-to-treat (ITT)-

populationen, någon förlängning av QTc-intervallet som bedömdes som ”allvarlig” (dvs ≥ Grad 3

enligt Common Terminology Criteria for Adverse Events [CTCAE] version 3.0).

Vid terapeutiska plasmakoncentrationer var den maximala genomsnittliga förändringen av QTcF-

intervallet från baslinjen (korrigerat enligt Fridericia) 9 ms (90 % KI: 15,1 ms). Vid ungefär den

dubbla terapeutiska koncentrationen var den maximala förändringen från baslinjen av QTcF-intervallet

15,4 ms (90 % KI: 22,4 ms). När moxifloxacin (400 mg) användes som positiv kontroll var den

maximala genomsnittliga förlängningen av QTcF-intervallet 5,6 ms. Ingen patient hade en förlängning

av QTc-intervallet som var större än grad 2 (CTCAE version 3.0) (se avsnitt 4.4).

Långsiktig säkerhet vid MRCC

Långsiktig säkerhet för sunitinib hos patienter med MRCC analyserades i 9 fullbordade kliniska

studier på första linjens behandling av 5739 bevacizumabrefraktära och cytokinrefraktära patienter. Av

dessa behandlades 807 (14 %) patienter i ≥ 2 år upp till 6 år. Hos de 807 patienter som behandlades

långvarigt med sunitinib, uppstod de flesta behandlingsrelaterade biverkningarna initialt under de

första 6 månaderna till det första året och var därefter stabila eller avtagande i frekvens över tid med

undantag för hypotyreos, som gradvis ökade över tid, med nya fall under 6-årsperioden. Långvarig

behandling med sunitinib var inte förenad med nya typer av behandlingsrelaterade biverkningar.

Pediatrisk population

Säkerhetsprofilen för sunitinib har erhållits från en fas 1-doseskaleringsstudie, en öppen fas 2- studie,

en enarmad fas 1/2-studie samt från publikationer så som beskrivs nedan.

En fas 1-doseskaleringsstudie av oralt sunitinib genomfördes på 35 patienter, varav 30 var pediatriska

patienter (i åldern 3 till 17 år) och 5 var unga vuxna patienter (i åldern 18–21 år) med refraktära solida

tumörer, av vilka flertalet hade en primär hjärntumördiagnos. Alla studiedeltagare upplevde

biverkningar; de flesta var allvarliga (toxicitetsgrad ≥ 3) och innefattade kardiell toxicitet. De

vanligaste biverkningarna var gastrointestinal (GI) toxicitet, neutropeni, trötthet och förhöjt ALAT.

Risken för kardiella biverkningar föreföll vara högre hos pediatriska patienter med tidigare exponering

för strålbehandling mot hjärtat eller antracyklin, jämfört med pediatriska patienter utan tidigare

exponering. Hos dessa pediatriska patienter utan tidigare exponering för antracykliner eller

strålbehandling mot hjärtat har den högsta tolererade dosen (MTD) fastställts (se avsnitt 5.1).

En öppen fas 2-studie genomfördes på 29 patienter, varav 27 var pediatriska patienter (i åldern 3 till

16 år) och 2 var unga vuxna patienter (i åldern 18 till 19 år) med recidiverande/progressivt/refraktärt

höggradigt gliom (HGG) eller ependymom. Det förekom inte någon grad 5-biverkning i någon av

grupperna. De vanligaste (≥10 %) behandlingsrelaterade biverkningarna var minskat antal neutrofiler

(hos 6 patienter [20,7 %]) och intrakraniell blödning (hos 3 patienter [10,3 %]).

En enarmad fas 1/2-studie genomfördes på 6 pediatriska patienter (i åldern 13 till 16 år) med

avancerad ej resektabel GIST. De vanligaste biverkningarna var diarré, illamående, sänkt antal vita

blodkroppar, neutropeni och huvudvärk, vardera hos 3 (50 %) av patienterna, oftast av

svårighetsgrad 1 eller 2. Fyra av sex patienter (66,7 %) fick behandlingsrelaterade biverkningar av

grad 3–4 (hypofosfatemi, neutropeni och trombocytopeni av grad 3 hos 1 patient vardera och

neutropeni av grad 4 hos 1 patient). I denna studie rapporterades inga allvarliga biverkningar eller

biverkningar av grad 5. Både i den kliniska studien och i publikationerna var säkerhetsprofilen i

överensstämmelse med den kända säkerhetsprofilen hos vuxna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9

Överdosering

Det finns ingen speciell antidot efter överdosering med Sutent, och behandlingen efter överdosering

skall bestå av allmänna stödjande åtgärder. Om indicerat, kan eliminering av icke-absorberad aktiv

substans uppnås genom emes eller ventrikelsköljning. Fall av överdosering har rapporterats. Några fall

förknippades med biverkningar som överensstämmer med den kända säkerhetsprofilen för sunitinib.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga cytostatiska/cytotoxiska medel, proteinkinashämmare, ATC-kod:

LO1XE04

Verkningsmekanism

Sunitinib hämmar flera RTK:er som påverkar tumörtillväxten, neoangiogenesen och

metastasutvecklingen vid cancer. Sunitinib har påvisats kunna hämma de trombocytrelaterade

tillväxtfaktorreceptorerna (PDGFRα och PDGFRβ), VEGF-receptorerna (VEGFR1, VEGFR2 och

VEGFR3), stamcellsfaktorreceptorn (KIT), Fms-liknande tyrosinkinas-3 (FLT3), kolonistimulerande

faktorreceptorn (CSF-1R) samt den gliacellinjederiverade neurotropa faktorreceptorn (RET). Den

primära metaboliten har visat liknande effekt som sunitinib i biokemiska och cellulära analyser.

Klinisk effekt och säkerhet

Den kliniska säkerheten och effekten hos sunitinib har studerats vid behandling av patienter med

GIST, som var resistenta mot imatinib (dvs erfor sjukdomsprogression under eller efter behandlingen

med imatinib) eller var intoleranta mot imatinib (dvs. erfor signifikant toxicitet vid behandling med

imatinib, vilket uteslöt ytterligare behandling), vid behandling av patienter med MRCC samt vid

behandling av patienter med icke resektabel pNET.

Effektutvärderingen baseras på förlängd tid till tumörprogression (TTP) och ökad överlevnad i GIST,

på progressionsfri överlevnad (PFS) och andel objektiv respons (ORR) vid tidigare obehandlad

respektive cytokin-refraktär MRCC samt på PFS för pNET.

Gastrointestinala stromacellstumörer

En initial, öppen, dosupptrappande studie har utförts på patienter med GIST efter sviktande behandling

med imatinib (median maximal daglig dos av 800 mg) på grund av resistens eller intolerans. I studien

inkluderades 97 patienter med varierande doser och scheman, varav 55 patienter fick 50 mg enligt den

rekommenderade behandlingsplanen i 4 veckor, följt av 2 veckors vila (”schema 4/2”). I denna studie

var mediantiden fram till tumörprogression TTP 34,0 veckor (95 % KI = 22,0-46,0).

En fas 3, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie av sunitinib har utförts på patienter

med GIST, som var intoleranta mot eller hade upplevt sjukdomsprogression under eller efter

behandling med imatinib (median maximal daglig dos var 800 mg). I denna studie randomiserades 312

patienter (2:1) till att få antingen 50 mg sunitinib eller placebo, peroralt en gång dagligen enligt

schema 4/2 fram till sjukdomsprogression eller utträde ur studien av annat skäl (207 patienter fick

sunitinib och 105 patienter fick placebo). Primär endpoint vad avser effekten i studien var TTP,

definierat som tiden från randomisering till första dokumentering av objektiv tumörprogression. Vid

den på förhand planerade interimanalysen var median-TTP för sunitinib 28,9 veckor (95 % KI =

21,3-34,1), enligt prövarens bedömning, och 27,3 veckor (95 % KI=16,0-32,1), enligt bedömning av

en oberoende kommitté, vilket var statistiskt signifikant längre än TTP för placebo som var 5,1 veckor

(95 % KI = 4,4-10,1, p<0,001), enligt prövarens bedömning och 6,4 veckor (95 % KI=4,4-10,0), enligt

bedömning av den oberoende kommittén. Skillnaden i den totala överlevnaden (OS) var statistiskt

fördelaktigare för sunitinib [hazard ratio: 0,491 95 % (KI 0,290-0,831)]. Risken för dödsfall var

dubbelt så stor för patienter i placeboarmen, jämfört med sunitinib-armen.

Efter slutförd interimanalys av effekt och säkerhet blev, enligt rekommendation av det oberoende

DSMB (Data Safety Monitoring Board), studien öppen och patienterna i placeboarmen erbjöds

behandling med sunitinib. Totalt fick 225 patienter sunitinib i den öppna delen av studien,

inkluderande de 99 patienter som initialt behandlades med placebo.

Som framgår av tabell 2 nedan bekräftade analyserna av primära och sekundära endpoints i den öppna

delen av studien resultaten från interimanalysen.

Tabell 2 – GIST sammanfattning av endpoints för effekt (ITT-populationen)

Behandling dubbelblindstudie

Median (95 % KI)

Hazard ratio

Placebo

cross-over

grupp

Endpoint

Sutent

Placebo

(95 % KI)

p-

värde

Behandling

b

Primär

TTP (veckor)

Interim

27,3 (16,0 - 32,1)

6,4 (4,4 - 10,0)

0,329 (0,233 - 0,466)

<0,001

Final

26,6 (16,0 - 32,1)

6,4 (4,4 - 10,0)

0,339 (0,244 - 0,472)

<0,001

10,4 (4,3 -

22,0)

Sekundär

PFS (veckor)

Interim

24,1 (11,1 - 28,3)

6,0 (4,4 - 9,9)

0,333 (0,238 - 0,467)

<0,001

Final

22,9 (10,9 - 28,0)

6,0 (4,4 - 9,7)

0,347 (0,253 - 0,475)

<0,001

ORR (%)

Interim

6,8 (3,7 - 11,1)

0 (-)

Ej relevant

0,006

Final

6,6 (3,8 - 10,5)

0 (-)

Ej relevant

0,004

10,1 (5,0 -

17,8)

OS (veckor)

Interim

0,491 (0,290 - 0,831)

0,007

Final

72,7 (61,3 - 83,0) 64,9 (45,7 - 96,0)

0,876 (0,679 - 1,129)

0,306

Förkortningar: KI=konfidensintervall; ITT=intent-to-treat; NA=ej relevant; ORR=objektiv respons; OS=total

överlevnad; PFS=progressionsfri överlevnad; TTP=tid till tumörprogression.

Resultaten från behandling i dubbelblindstudien kommer från ITT-populationen och mätningar gjorda av

central radiolog, när tillämpligt.

Effektdata för de 99 patienter som gick från placebo till Sutent när blindningen avbröts. Baslinjen

återställdes vid övergången och effektanalyserna bygger på prövarnas bedömning.

Interim PFS siffrorna har uppdaterats genom omräkning av originaldata

Resultat för ORR anges i procent av antal patienter med bekräftad respons med 95 % KI.

Median saknas eftersom data ännu inte utvärderats

Median OS hos ITT-populationen var 72,7 veckor och 64,9 veckor (HR 0,876; 95 % KI 0,679-1,129;

p = 0,306) i sunitinib- respektive placeboarmen. I den här analysen inkluderade placeboarmen de

patienter som randomiserats till placebo och som senare behandlades med sunitinib i den öppna delen

av studien.

Obehandlad metastaserad njurcellscancer

I en fas 3 randomiserad, internationell multicenterstudie, som genomfördes för att undersöka effekt

och säkerhet av sunitinib jämfört med IFN-α till patienter med tidigare obehandlad metastaserad RCC,

randomiserades 750 patienter 1:1. De fick behandling med sunitinib i upprepade 6-veckorscykler,

bestående av fyra veckor med 50 mg dagligen, följt av 2 veckors uppehåll (schema 4/2), eller IFN-α,

administrerat som subkutan injektion 3 ME första veckan, 6 ME andra veckan och därefter 9 ME i

veckan fördelat på tre, ej på varandra följande, dagar varje vecka. Behandlingens medianlängd var

11,1 månader (0,4 – 46,1) för sunitinib och 4,1 månader (0,1 – 45,6) för IFN-α.

Behandlingsrelaterade allvarliga biverkningar (Treatment-related serious adverse events, TRSAE)

rapporterades hos 23,7 % av patienterna som fick sunitinib och 6,9 % av patienterna som fick IFN-α.

Andelen patienter som avbröt studien på grund av biverkningar var dock 20 % för sunitinib och 23 %

för IFN-α.

Dosuppehåll förekom hos 202 patienter (54 %) på sunitinib och hos 141 patienter (39 %) på IFN-α.

Dosreduktion förekom hos 194 patienter (52 %) som stod på sunitinib och hos 98 patienter (27 %) på

IFN-α. Patienterna behandlades till sjukdomsprogression eller fram till utträde ur studien av annat

skäl. Primär endpoint för effekt var PFS. En planerad interimsanalys visade en statistiskt signifikant

fördel för sunitinib jämfört med IFN-α. Median PFS för gruppen som fick sunitinib var 47,3 veckor

jämfört med 22,0 veckor för gruppen som fick IFN-α; hazard ratio var 0,415 (95 % KI: 0,320-0,539, p-

värde <0,001). Andra endpoints inkluderade ORR, OS och säkerhetsaspekter. Ytterligare radiologiska

undersökningar utfördes ej efter att primär endpoint uppnåtts. Vid den finala analysen var den av

prövarna bedömda graden av objektiv respons (ORR) 46 % (95 % KI: 41 %, 51 %) för sunitinib-

armen och 12,0 % (95 % KI: 9 % -16 %) för IFN-α-armen (p<0,001).

Behandling med sunitinib var förenad med längre överlevnad jämfört med IFN-α. Median

totalöverlevnad (OS) var 114,6 veckor för sunitinib-armen (95 % KI: 100,1 – 142,9) och 94,9 veckor

för IFN-α-armen (95 % KI: 77,7 – 117,0) med hazard ratio 0,821 (95 % KI: 0,673 – 1,001; p = 0, 0510

med ostratifierad log-rank).

I tabell 3 nedan summeras PFS och OS, observerad hos ITT populationen, som är bestämd genom

radiologiska undersökningar:

Tabell 3 – Tidigare obehandlad mRCC sammanfattning av endpoints för effekt (ITT-

populationen)

Summering av progressionsfri överlevnad

Sunitinib

(N = 375)

IFN-

(N = 375)

Patienter som ej progredierat eller avlidit [n

(%)]

161 (42,9)

176 (46,9)

Patienter med observerad progression eller som

avlidit [n (%)]

214 (57,1)

199 (53,1)

PFS (veckor)

Kvartil (95 % KI)

25 %

22,7 (18,0 - 34,0)

10,0 (7,3 - 10,3)

50 %

48,3 (46,4 - 58,3)

22.1 (17,1 - 24,0)

75 %

84,3 (72,9 - 95,1)

58,1 (45,6 - 82,1)

Ostratifierad analys

Hazard ratio (sunitinib jämfört med IFN-

0,5268

95 % KI för hazard ratio

(0,4316 - 0,6430)

p-värde

<0,0001

Summering av totalöverlevnad

)

Patienter som ej rapporterats avlidna [n (%)]

185 (49,3)

175 (46,7)

Avlidna patienter [n (%)]

190 (50,7)

200 (53,3)

OS (veckor)

Kvartil (95 % KI)

25 %

56,6 (48,7 - 68,4)

41,7 (32,6 - 51,6)

50 %

114,6 (100,1 - 142,9)

94,9 (77,7 - 117,0)

75 %

Uppgift saknas

Uppgift saknas

Ostratifierad analys

Hazard ratio (sunitinib jämfört med IFN-

0,8209

95 % KI för hazard ratio

(0,6730 - 1,0013)

p-värde

0,0510

Förkortningar: KI=konfidensintervall; INF-α=interferon-alfa; ITT=intent-to-treat; N=antal patienter; OS=total

överlevnad; PFS=progressionsfri överlevnad.

Från ett 2-sidigt log-rank test.

Cytokin-refraktär metastatisk njurcellscancer

En fas 2-studie av sunitinib har utförts på patienter som var refraktära för tidigare cytokinbehandling

med interleukin-2 eller IFN-α. Under en komplett behandlingscykel omfattande 6 veckor gavs 63

patienter en startdos av 50 mg sunitinib, att tas peroralt en gång om dagen i 4 på varandra följande

veckor, följt av ett uppehåll under 2 veckor (schema 4/2). Primär endpoint vad avser effekt var ORR,

baserat på Response Evaluation Critera in Solid Tumors (RECIST).

I denna studie var den objektiva responsen 36,5 % (95 % KI = 24,7 %-49,6 %) och median-TTP 37,7

veckor (95 % KI = 24,0-46,4).

En bekräftande, öppen, ”single-arm”, multicenterstudie för bestämning av sunitinibs effekt och

säkerhet har utförts på patienter med MRCC som var refraktära för en tidigare cytokinbehandling. En

minsta dos av 50 mg sunitinib gavs till 106 patienter enligt Schema 4/2.

Primär endpoint vad avser effekt i studien var ORR. Sekundära endpoints inkluderade TTP, responstid

(Duration of response, DR) och OS.

I denna studie var ORR 35,8 % (95 % KI = 26,8 %-47,5 %). Median-DR och OS hade ännu inte

uppnåtts.

Neuroendokrina tumörer i pankreas

I en bekräftande, öppen, multicenterstudie i fas 2 utvärderades effekten och säkerheten med sunitinib

50 mg som ensamt läkemedel dagligen på 4/2-schema hos patienter med icke resektabel pNET. I en

kohort med 66 patienter med tumörer i de pankreatiska cellöarna var primär endpoint för respons lika

med 17 %.

En pivotal, internationell, randomiserad, dubbelblind och placebokontrollerad multicenterprövning i

fas 3 av sunitinib som enda läkemedel genomfördes på patienter med icke resektabel pNET.

Patienterna skulle ha haft dokumenterad progression, baserat på RECIST, inom de föregående 12

månaderna. De randomiserades (1:1) till att få antingen 37,5 mg sunitinib en gång dagligen utan

planerat uppehåll (N = 86) eller placebo (N = 85).

Det primära målet var att jämföra PFS hos patienter som fick sunitinib jämfört med patienter som fick

placebo. Andra endpoints var OS, ORR, PRO och säkerhet.

Demografiska data var jämförbara mellan sunitinib- och placebogrupperna. Dessutom hade 49 % av

patienterna som stod på sunitinib icke-fungerande tumörer jämfört med 52 % av patienterna på

placebo, och 92 % av patienterna i båda armarna hade levermetastaser.

Somatostatinanaloger fick användas i studien.

Sammanlagt 66 % av patienterna på sunitinib hade tidigare fått systemisk terapi jämfört med 72 % av

patienterna på placebo. Dessutom hade 24 % av patienterna på sunitinib fått somatostatinanaloger

jämfört med 22 % av patienterna på placebo.

En kliniskt signifikant fördel beträffande prövarbedömd PFS för sunitinib jämfört med placebo

observerades. Medianen för PFS var 11,4 månader för sunitinibarmen jämfört med 5,5 månader för

placeboarmen [hazard ratio: 0,418 (95 % KI 0,263, 0,662), p-värde = 0,0001]; liknande resultat

observerades då härledda tumörresponsbedömningar baserat på applicering av RECIST på

prövarbedömda tumörmått användes för att bestämma sjukdomsprogressionen så som visas i tabell 4.

En hazard ratio som gynnade sunitinib observerades i alla undergrupper av utvärderade

utgångsegenskaper, inklusive en analys av antal tidigare systemiska terapier. Totalt 29 patienter i

sunitinibarmen och 24 i placeboarmen hade inte fått någon tidigare systemisk behandling; bland dessa

patienter var hazard ratio för PFS 0,365 (95 % KI 0,156, 0,857), p=0,0156. För 57 patienter i

sunitinibarmen (däribland 28 med 1 tidigare systemisk terapi och 29 med 2 eller flera tidigare

systemiska terapier) och 61 patienter i placeboarmen (däribland 25 med 1 tidigare systemisk terapi och

36 med 2 eller flera tidigare systemiska terapier) var hazard ratio för PFS 0,456 (95 % KI 0,264 -

0,787), p=0,0036.

En sensitivitetsanalys för PFS genomfördes i vilken progressionen baserades på prövarrapporterade

tumörmått och där alla försökspersoner som uteslöts av andra skäl än studieavbrott behandlades som

PFS-händelser. Denna analys gav ett konservativt estimat av behandlingseffekten för sunitinib och

bekräftade den primära analysen, med en hazard ratio på 0,507 (95 % KI 0,350 - 0,733), p = 0,000193.

Den pivotala studien av pankreatisk NET avslutades i förtid på rekommendation av en oberoende

läkemedelsövervakningskommitté, och primär endpoint baserades på prövarens bedömning, vilket

båda kan ha påverkat estimaten av behandlingseffekten.

För att utesluta bias i den prövarbaserade bedömningen av PFS genomfördes en BICR av

datortomografibilder; denna granskning bekräftade prövarens bedömning, så som visas i tabell 4.

Tabell 4 – Effektresultat för pNET från fas 3-studien

Effektparameter

Sutent

(N = 86)

Placebo

(N = 85)

Hazard

ratio

(95 % KI)

p-värde

Progressionsfri överlevnad

[median, månader (95 % KI)]

enligt prövarens bedömning

11,4

(7,4 - 19,8)

(3,6 - 7,4)

0,418

(0,263 -

0,662)

0,0001

Progressionsfri överlevnad

[median, månader (95 % KI)]

enligt härledda

tumörresponsbedömningar

baserat på applicering av

RECIST på prövarbedömda

tumörmått

12,6

(7,4 - 16,9)

(3,5 - 6,0)

0,401

(0,252 -

0,640)

0,000066

Progressionsfri överlevnad

[median, månader (95 % KI)]

enligt blindad, oberoende,

central granskning av

tumörbedömningar

12,6

(11,1 - 20,6)

(3,8 - 7,2)

0,315

(0,181 -

0,546)

0,000015

Total överlevnad [5 års

uppföljning]

[median, månader (95 % KI)]

38,6

(25,6 - 56,4)

29,1

(16,4 - 36,8)

0,730

(0,504 -

1,057)

0,0940

Objektiv respons

[%, (95 % KI)]

(3,2 - 15,4)

Uppgift

saknas

0,0066

Förkortningar: KI=Konfidensintervall, N=antal patienter; pNET=neuroendokrina tumörer i pankreas; RECIST=

response evaluation criteria in solid tumours.

2-sidigt, ostratifierat log-rank-test

Fishers Exact-test

Figur 1 – Kaplan-Meier-diagram för PFS i fas 3-studien för pNET

Time (Months)

Progression Free Survival Probability (%)

SUTENT (N=86)

Median 11.4 months

Placebo (N=85)

Median 5.5 months

Hazard Ratio = 0.42

95% CI (0.26 - 0.66)

p = 0.0001

SUTENT

Placebo

Number of subjects at risk

Förkortningar: KI=konfidensintervall; N=antal patienter; PFS=progressionsfri överlevnad;

pNET=neuroendokrina tumörer i pankreas.

Data gällande totalöverlevnad (OS) var inte färdiga vid tiden för avslut av studien [för sunitinibarmen

20,6 månader (95 % KI 20,6 - NR (ej uppmätt)) jämfört med placeboarmen ej uppmätt (95 % KI 15,5 -

NR) (hazard ratio: 0,409 (95 % KI: 0,187 - 0,894), p-värde = 0,0204]. Nio dödsfall inträffade i

sunitinibarmen och 21 dödsfall i placeboarmen.

Vid sjukdomsprogression avblindades patienterna och patienterna på placebo erbjöds tillgång till

öppen behandling med sunitinib i en separat förlängningsstudie. Som ett resultat av det förtida

avslutandet av studien blev de resterande patienterna avblindade och erbjudna tillgång till öppen

behandling med sunitinib i en förlängningsstudie. Totalt 59 av 85 patienter (69,4 %) från

placeboarmen övergick till öppen behandling med sunitinib efter sjukdomsprogression eller vid

avblindning vid studieavslut. Totalöverlevnad observerad efter 5 års uppföljning i förlängningsstudien

uppvisade ett hazard ratio på 0,730 (95 % KI: 0,504 - 1,057).

Resultat från den EORTC-formuläret för livskvalitet (europeiska organisationen för forskning om och

behandling av cancer, EORTC QLQ-C30) visade att den övergripande, globala hälsorelaterade

livskvaliteten och de fem funktionsdomänerna (fysisk, kognitiv, emotionell och social funktion samt

rollfunktion) bibehölls för patienter på behandling med sunitinib i jämförelse med placebo med

begränsade, oönskade symtomatiska effekter.

I en multinationell, öppen singelarmsstudie i fas 4 som utfördes på flera forskningscentra undersöktes

effekt och säkerhet av sunitinib på patienter med progressiv, avancerad/metastaserad, väl

differentierad och icke resektabel pNET.

106 patienter (61 patienter i den behandlingsnaiva kohorten och 45 patienter i kohorten för senare

behandlingslinjer) behandlades med sunitinib peroralt i dosen 37,5 mg en gång dagligen i ett

kontinuerligt dagligt behandlingsschema.

Median-PFS enligt prövarens bedömning var totalt 13,2 månader, både hos den totala populationen

(95 % KI: 10,9 - 16,7) och i den behandlingsnaiva kohorten (95 % KI: 7,4 - 16,8).

Antal patienter som löper risk

Tid (månader)

Progressionsfri överlevnad, sannolikhet (%)

Placebo (N = 85)

Median 5,5 månader

Sutent (N = 86)

Median 11,4 månader

Hazard Ratio = 0,42

95 % KI (0,26 – 0,66)

p = 0,0001

Pediatrisk population

Det finns begränsad erfarenhet från användning av sunitinib till pediatriska patienter (se avsnitt 4.2).

En fas 1-doseskaleringsstudie av oralt sunitinib genomfördes på 35 patienter, varav 30 var pediatriska

patienter (i åldern 3 till 17 år) och 5 var unga vuxna patienter (i åldern 18–21 år) med refraktära

solida tumörer, av vilka majoriteten var inskrivna med en primär hjärntumördiagnos.

Dosbegränsande kardiotoxicitet observerades i den första delen av studien varför denna ändrades till

att exkludera patienter med tidigare exponering för potentiellt kardiotoxiska terapier (t.ex.

antracykliner) eller strålbehandling mot hjärtat. I den andra delen av studien som inkluderade

patienter med tidigare terapi mot cancer men utan riskfaktorer för kardiell toxicitet, tolererades

sunitinib generellt och kliniskt hanterbart vid dosen 15 mg/m

dagligen (MTD) enligt schema 4/2.

Ingen patient uppnådde komplett respons eller partiell respons. Stabil sjukdom observerades hos

6 patienter (17 %). En patient med GIST rekryterades till dosnivån 15 mg/m

utan att visa tecken på

behandlingsnytta. De observerade biverkningarna var överlag samma som för vuxna (se avsnitt 4.8).

En öppen fas 2-studie genomfördes på 29 patienter, varav 27 var pediatriska patienter (i åldern 3 till

16 år) och 2 var unga vuxna patienter (i åldern 18 till 19 år) med HGG eller ependymom. Studien

avbröts vid tidpunkten för den planerade interimsanalysen på grund av avsaknad av sjukdomskontroll.

Median-PFS var 2,3 månader i HGG-gruppen och 2,7 månader i ependymomgruppen. Total

överlevnad var i median 5,1 månader i HGG-gruppen och 12,3 månader i ependymomgruppen. De

vanligaste (≥10 %) rapporterade behandlingsrelaterade biverkningarna i båda grupperna sammantaget

var minskat antal neutrofiler (6 patienter [20,7 %]) och intrakraniell blödning (3 patienter [10,3 %]) (se

avsnitt 4,8).

Evidens från en fas 1/2-studie av oralt sunitinib som genomfördes på 6 pediatriska patienter med GIST

i åldern 13 till 16 år som fick sunitinib i schema 4/2, med doser från 15 mg/m

dagligen till 30 mg/m

dagligen, och tillgängliga publicerade data (20 pediatriska eller unga vuxna patienter med GIST)

visade att sunitinibbehandling resulterade i stabilisering av sjukdomen hos 18 av 26 patienter (69,2 %),

antingen efter svikt på eller intolerans mot imatinib (16 patienter med stabil sjukdom av 21), eller de

novo/efter kirurgi (2 patienter med stabil sjukdom av 5). I denna fas 1/2-studie, observerades stabil

sjukdom och sjukdomsprogression hos vardera 3 av 6 patienter (1 patient fick neo-adjuvant och 1

patient fick adjuvant imatinib). I samma studie fick 4 av 6 patienter (66,7 %) behandlingsrelaterade

biverkningar av grad 3–4 (hypofosfatemi, neutropeni och trombocytopeni av grad 3 vardera hos 1

patient och en neutropeni av grad 4 hos 1 patient). Dessutom har följande grad 3-biverkningar hos 5

patienter rapporterats i publikationer: trötthet (2), gastrointestinala biverkningar (inklusive diarré) (2),

hematologiska biverkningar (inklusive anemi) (2), kolecystit (1), hypertyreos (1) och mukosit (1).

En populationsfarmakokinetisk (PK) och farmakokinetisk/farmakodynamisk (PK/PD) analys utfördes

i syfte att extrapolera farmakokinetik och de viktigaste endpoints för sunitinibs säkerhet och effekt hos

pediatriska patienter med GIST (i åldern 6 till 17 år).

Denna analys baserades på data insamlade från vuxna med GIST eller solida tumörer, samt från

pediatriska patienter med solida tumörer. Baserat på modelleringsanalyser påverkade inte lägre ålder

och mindre kroppsstorlek responsen på sunitinib-exponering i plasma vad gäller säkerhet och effekt.

Sunitinibs nytta-riskförhållande föreföll inte påverkas negativt av lägre ålder eller mindre

kroppsstorlek och styrdes i huvudsak av dess exponering i plasma.

EMA har tagit bort kravet att lämna in resultaten från studien av Sutent för alla undergrupper av den

pediatriska populationen för behandling av njur- eller njurbäckenkarcinom (med undantag för

nefroblastom, nefroblastomatos, klarcellssarkom, mesoblastiskt nefrom, renalt medullärt karcinom och

rabdoid tumör i njuren) (se avsnitt 4.2).

EMA har tagit bort kravet att lämna in resultaten från studien av Sutent för alla undergrupper av den

pediatriska populationen för behandling av gastroenteropankreatiska neuroendokrina tumörer (med

undantag för neuroblastom, neuroganglioblastom och feokromocytom) (se avsnitt 4.2).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

PK hos sunitinib och sunitinibmalat utvärderades hos 135 friska frivilliga och 266 patienter med solida

tumörer. PK var likartad hos alla patientgrupper med solida tumörer som studerats och hos friska

frivilliga.

Inom dosintervallet 25-100 mg ökar ytan under plasmakoncentrationstidskurvan (AUC) och C

proportionellt med dosen. Vid upprepad daglig administrering ackumuleras sunitinib 3-4-faldigt och

dess primära aktiva metabolit ackumuleras 7-10-faldigt. Steady state-koncentrationer av sunitinib och

dess primära aktiva metabolit uppnås inom 10-14 dagar. Efter 14 dagar är plasmakoncentrationerna av

sunitinib tillsammans med dess aktiva metabolit 62,9-101 ng/ml, vilket är de målkoncentrationer som i

prekliniska data förutsagts kunna hämma receptorfosforylering in vitro och orsaka

tumörstas/tillväxtreduktion in vivo. Den primära aktiva metaboliten omfattar 23 % till 37 % av den

totala exponeringen. Inga signifikanta förändringar i PK hos sunitinib eller dess primära aktiva

metabolit har iakttagits efter upprepad daglig administrering eller efter upprepade cykler med de

undersökta dosregimerna.

Absorption

Efter peroral administrering av sunitinib kan C

i allmänhet ses 6-12 timmar, tid till maximal

koncentration (T

) efter administreringen. Föda har ingen effekt på sunitinibs biologiska

tillgänglighet.

Distribution

In vitro-analyser visade att sunitinibs och dess primära, aktiva metabolits bindning till humant

plasmaprotein var 95 % respektive 90 %, utan påtagligt koncentrationsberoende. Distributionsvolymen

) för sunitinib var stor – 2 230 L –, vilket tydde på distribution till vävnaderna.

Metabolisk interaktion

De beräknade Ki-värdena in vitro för alla undersökta cytokrom P450 (CYP) isoformer (CYP1A2,

CYP2A6, CYP2B6, CYP2C8, CYP2C9, CYP2C19, CYP2D6, CYP2E1, CYP3A4/5 och CYP4A9/11)

tyder inte på att sunitinib och dess primära, aktiva metabolit inducerar metabolism i någon kliniskt

relevant utsträckning, av andra aktiva substanser som kan metaboliseras av dessa enzym.

Biotransformering

Sunitinib metaboliseras primärt av CYP3A4, den CYP-isoform som producerar dess primära aktiva

metabolit, desetylsunitinib, som sedan ytterligare metaboliseras av samma enzym.

Behandling med sunitinib i kombination med potenta CYP3A4- inducerare eller hämmare ska

undvikas eftersom plasmanivåerna av sunitinib kan påverkas (se avsnitt 4.4 och 4.5).

Eliminering

Utsöndring sker primärt via feces (61 %), medan 16 % av oförändrad aktiv substans och metaboliterna

elimineras renalt. Sunitinib och dess primära aktiva metabolit var de främsta läkemedelsrelaterade

ämnena i plasma, urin och feces och utgjorde 91,5 %, 86,4 % respektive 73,8 % av radioaktiviteten i

polade prover. Mindre viktiga metaboliter kunde identifieras i urin och feces, men fanns i allmänhet

inte i plasma. Totalt peroralt clearance (CL/F) var 34-62 l/timme. Efter peroral administrering till

friska frivilliga är halveringstiderna för sunitinib och dess primära aktiva desetylmetabolit cirka 40-60

timmar respektive 80-110 timmar.

Samtidig administrering av läkemedel som är BCRP-hämmare

In vitro är sunitinib ett substrat till effluxtransportören BCRP. I studie A6181038 hade samtidig

administrering av gefitinib, en BCRP-hämmare, ingen kliniskt relevant effekt på C

eller AUC för

sunitinib eller läkemedlet totalt (sunitinib + metabolit) (se avsnitt 4.5). Denna studie var en öppen

multicenterstudie i fas 1/2 där man undersökte säkerhet/tolerabilitet, maximal tolererad dos samt

antitumöraktivitet hos sunitinib i kombination med gefitinib hos patienter med MRCC. PK för

gefitinib (250 mg dagligen) och sunitinib (37,5 mg [kohort 1, n=4] eller 50 mg [kohort 2, n=7]

dagligen i ett schema med 4 veckor med behandling följt av 2 veckor utan), studerades när dessa gavs

samtidigt, som ett sekundärt mål i studien. Förändringarna av PK-parametrarna för sunitinib hade

ingen klinisk signifikans och visade inte på några läkemedelsinteraktioner. Med tanke på det relativt

ringa antalet deltagare (N=7+4) och den måttliga till höga variabiliteten för de farmakokinetiska

parmetrarna mellan olika patienter, måste dock försiktighet iakttas vid tolkningen av PK

läkemedelsinteraktionerna i denna studie.

Specifika patientgrupper

Nedsatt leverfunktion

Sunitinib och dess primära metabolit metaboliseras huvudsakligen via levern. Den systemiska

exponeringen efter en engångsdos sunitinib till försökspersoner med lindrigt eller måttligt nedsatt

leverfunktion (Child-Pugh Klass A och B) liknade den hos försökspersoner med normal leverfunktion.

Inga studier har utförts med Sutent till personer med allvarligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh Klass

C). Studierna på cancerpatienter exkluderade patienter med ALAT eller ASAT >2,5 x ULN (Upper

Limit of Normal) eller >5,0 x ULN, om orsaken var levermetastaser.

Nedsatt njurfunktion

Populations PK-analyser har indikerat att oralt clearance (CL/F) för sunitinib inte påverkas av

kreatininclearance (CLcr) inom det studerade området (42-347 ml/minut). Systemisk exponering efter

en engångsdos av sunitinib var samma hos personer med gravt nedsatt njurfunktion

(CLcr < 30 ml/min) jämfört med personer med normal njurfunktion CLcr > 80 ml/min). Trots att

sunitinib och dess primära metabolit inte elimineras genom hemodialys hos patienter med kronisk

njursvikt, var den totala systemiska exponeringarna 47 % lägre för sunitinib och 31 % för dess primära

metabolit jämfört med personer med normal njurfunktion.

Vikt, prestationsförmåga

Populations PK-analys av demografiska data indikerar att justering av startdos inte behöver göras

p.g.a. vikt eller för prestationsförmåga enligt Eastern Cooperative Oncology Group (ECOG).

Kön

Tillgängliga data indikerar att kvinnor kan ha omkring 30 % lägre apparent clearance (CL/F) av

sunitinib än män; denna skillnad behöver dock inte innebära dosjustering.

Pediatrisk population

Det finns begränsad erfarenhet från användning av sunitinib till pediatriska patienter (se avsnitt 4.2).

Populationens farmakokinetiska analyser utfördes från sammanslagen data från vuxna patienter med

GIST och solida tumörer samt pediatriska patienter med solida tumörer. Stegvisa

kovariatmodelleringsanalyser utfördes för att utvärdera effekten av ålder och kroppsstorlek (total

kroppsvikt eller kroppsyta (BSA) liksom andra kovariater på viktiga PK-parametrar för sunitinib och

dess aktiva metabolit. Bland testade ålders- och BSA-relaterade kovariater var ålder en signifikant

kovariat för skenbart clearance av sunitinib (ju lägre ålder på den pediatriska patienten, desto mindre

skenbart clearance). På liknande sätt var BSA en signifikant kovariat för skenbart clearance av den

aktiva metaboliten (ju lägre BSA, desto lägre skenbart clearance).

Dessutom, baserat på en integrerad populationsfarmakokinetisk analys av sammanslagna data från de

tre pediatriska studierna (2 studier på barn med solida tumörer och 1 studie på barn med GIST, ålder: 6

till 11 år och 12 till 17 år), var kroppsyta (BSA) vid baslinjen en viktig kovariat för skenbart clearance

av sunitinib och dess aktiva metabolit. Baserat på denna analys förväntas en dos om cirka 20 mg/m

dagligen till pediatriska patienter med BSA mellan 1,10–1,87 m

ge en exponering i plasma för

sunitinib och dess aktiva metabolit som är jämförbar (mellan 75 och 125% av AUC) med den hos

vuxna med GIST som får 50 mg sunitinib dagligen enligt schema 4/2 (AUC 1233 ng/h/ml). I

pediatriska studier, var startdosen sunitinib 15 mg/m

(baserat på MTD fastställt i en fas 1-

doseskaleringsstudie, se avsnitt 5.1), vilken hos pediatriska patienter med GIST ökades till 22,5 mg/m

och därefter till 30 mg/m

(utan att överstiga en totaldos om 50 mg/dygn) baserat på säkerhet och

tolerabilitet för den enskilda patienten. Enligt publicerad litteratur om pediatriska patienter med GIST,

varierade den beräknade startdosen mellan 16,6 mg/m

och 36 mg/m

och ökades till så mycket som

40,4 mg/m

(utan att överstiga en totaldos om 50 mg/dygn).

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

I toxicitetsstudier med upprepade doser i upp till 9 månader på råtta och apa identifierades effekter på

primära målorgan i gastrointestinalkanalen (emes och diarré hos apa), i binjuren (kortikal stas och/eller

blödning hos råtta och apa, med nekros följt av fibros hos råtta), i det hemolymfopoetiska systemet

(benmärgshypocellularitet och lymfoid utarmning av tymus, mjälte och lymfkörtel), i exokrina

pankreas (acinärcellsdegranulering med singel cellnekros), i spottkörteln (acinarhypertrofi), i benleder

(förtjockad tillväxtplatta), i uterus (atrofi) samt i ovarierna (minskad follikelutveckling). Alla fynd

noterades vid kliniskt relevanta exponeringsnivåer av sunitinib i plasma. Ytterligare effekter som

observerats i andra studier inkluderade förlängt QTc-intervall, minskat LVEF-värde och testikulär

tubulär atrofi, ökning av mesangialceller i njurarna, blödning i gastrointestinalkanalen och

munslemhinnan samt hypertrofi i de främre, hypofysära cellerna. Förändringar i uterus

(endometrieatrofi) och i bentillväxtplattan (fyseal förtjockning eller broskdysplasi) antas bero på

sunitinibs farmakologiska effekt. Merparten fynd var reversibla efter 2-6 veckor utan behandling.

Genotoxicitet

Sunitinibs genotoxiska potential utvärderades in vitro och in vivo. Sunitinib var inte

mutationsframkallande i bakterier med metabolisk aktivering från råttlever. Sunitinib orsakade inte

några strukturella kromosomavvikelser hos humana, perifera blodlymfocytceller in vitro. Polyploidi

(numeriska kromosomavvikelser) iakttogs i humana, perifera blodlymfocyter in vitro, både med och

utan metabolisk aktivering. Sunitinib var inte klastogent i benmärg hos råtta in vivo. Den primära

aktiva metaboliten har inte utvärderats vad avser eventuell genotoxicitet.

Karcinogenicitet

I en 1 månad lång dosbestämmande studie (0, 10, 25, 75 eller 200 mg/kg/dag) på rasH2-transgena

möss som sondmatades med kontinuerlig daglig dosering, CDD, observerades karcinom och

hyperplasi i Brunners körtlar i duodenum vid den högsta dosen (200 mg/kg/dag).

En 6 månader lång karcinogenicitetsstudie (0, 8, 25, 75 [reducerat till 50] mg/kg/dag) på rasH2-

transgena möss som sondmatades har utförts. Gastroduodenala karcinom, en ökad förekomst av

hemangiosarkom och/eller gastrisk mukosahyperplasi observerades vid doser ≥25 mg/kg/dag efter 1

månads eller 6 månaders behandling (≥7,3 gånger högre AUC-värde än hos patienter som fick den

rekommenderade dagliga dosen, RDD).

I en 2-årig karcinogenicitetsstudie på råtta (0, 0,33, 1 eller 3 mg/kg/dag) administrerades sunitinib i

28-dagarscykler följt av 7 dagar utan behandling. Resultatet var ökad incidens av feokromocytom och

hyperplasi i binjuremärgen hos hanråttor som fick 3 mg/kg/dag efter > 1 års dosering (≥ 7,8 gånger

högre AUC-värde än hos patienter som fick RDD). Karcinom i Brunners körtlar i duodenum sågs vid

doser på ≥1 mg/kg/dag hos honråttor och vid 3 mg/kg/dag hos hanråttor, och slemhinnehyperplasi

observerades i körtelmagen hos hanråttor vid dosen 3 mg/kg/dag, vilket inträffade vid ≥ 0,9, 7,8

respektive 7,8 gånger högre AUC-värde än hos patienter som fick RDD. Relevansen för människa av

dessa fynd vid karcinogenicitetsstudier på rasH2-transgena möss och hos råtta vid behandling med

sunitinib är oklar.

Reproduktions- och utvecklingstoxicitet

Inga effekter på fertilitet i han- eller hondjur har observerats i reproduktionstoxikologiska studier. I

toxicitetsstudier med upprepade doser som utförts på råtta och apa sågs emellertid effekter på fertilitet

i hondjur i form av follikelatresi, degenerering av corpora lutea, endometrieförändringar i uterus samt

minskad uterin och ovarial vikt vid systemexponering i kliniskt relevanta nivåer. Effekter på hanråttors

fertilitet uppträdde i form av tubulär atrofi i testiklar, minskat antal spermier i bitestikel och kolloidal

tömning i prostata och sädesblåsor vid exponeringsnivåer i plasma 25 gånger den systemiska

exponeringen hos människa.

Hos råtta sågs embryo/foster-dödlighet i form av signifikant minskat antal levande foster, ökat antal

resorptioner, ökad postimplantationsförlust och totalförlust av kullen hos 8 av 28 dräktiga honor vid

exponeringsnivåer i plasma 5,5 gånger den systemiska exponeringen hos människa. Hos kanin kunde

den minskade uterusvikten under dräktigheten och det minskade antalet levande foster härledas till det

ökade antalet resorptioner, ökat antal förluster efter implantationen och total kullförlust hos 4 av 6

dräktiga honor vid exponeringsnivåer i plasma 3 gånger den systemiska exponeringen hos människa.

Hos råttor, som behandlades med sunitinib under organogenes uppträdde effekter på utvecklingen i

form av ökad förekomst av skeletala fostermissbildningar, företrädesvis karakteriserade som fördröjd

benbildning hos torakala/lumbala vertebra och vid exponeringsnivåer i plasma 5,5 gånger den

systemiska exponeringen hos människa. Hos kanin bestod utvecklingseffekter i ökad förekomst av

kluven läpp vid exponeringsnivåer i plasma ungefär jämförbara med dem som observerats kliniskt

samt kluven läpp och kluven gom vid exponeringsnivåer i plasma 2,7 gånger den systemiska

exponeringen hos människa.

Sunitinib (0,3, 1,0, 3,0 mg/kg/dag) utvärderades i en studie av pre- och postnatal utveckling hos

dräktiga råttor. Moderdjurets ökning av kroppsvikten minskade under dräktighet och digivning med

> 1 mg/kg/dag men ingen reproduktionstoxicitet observerades hos moderdjuret vid doser upp till

3 mg/kg/dag (beräknad exponering > 2,3 gånger AUC-värdet hos patienter som får RDD). Minskad

kroppsvikt hos avkomman observerades under perioden före och efter avvänjning vid dosen

3 mg/kg/dag. Ingen utvecklingstoxicitet sågs vid 1 mg/kg/dag (ungefärlig exponering ≥ 0,9 gånger

AUC-värdet hos patienter som får RDD).

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

12,5 mg hårda kapslar

Kapselinnehåll

Mannitol (E421)

Kroskarmellosnatrium

Povidon (K-25)

Magnesiumstearat

Kapselhölje

Gelatin

Röd järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Trycksvärta

Shellac

Propylenglykol

Natriumhydroxid

Povidon

Titandioxid (E171)

25 mg hårda kapslar

Kapselinnehåll

Mannitol (E421)

Kroskarmellosnatrium

Povidon (K-25)

Magnesiumstearat

Kapselhölje

Gelatin

Röd järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Gul järnoxid (E172)

Svart järnoxid (E172)

Trycksvärta

Shellack

Propylenglykol

Natriumhydroxid

Povidon

Titandioxid (E171)

37,5 mg hårda kapslar

Kapselinnehåll

Mannitol (E421)

Kroskarmellosnatrium

Povidon (K-25)

Magnesiumstearat

Kapselhölje

Gelatin

Titandioxid (E171)

Gul järnoxid (E172)

Trycksvärta

Shellack

Propylenglykol

Kaliumhydroxid

Svart järnoxid (E172)

50 mg hårda kapslar

Kapselinnehåll

Mannitol (E421)

Kroskarmellosnatrium

Povidon (K-25)

Magnesiumstearat

Kapselhölje

Gelatin

Titandioxid (E171)

Gul järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Svart järnoxid (E172)

Trycksvärta

Shellack

Propylenglykol

Natriumhydroxid

Povidon

Titandioxid (E171)

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

3 år.

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

HDPE-burkar med lock av polypropen, innehållande 30 hårda kapslar.

Polyklortrifluoreten/PVC transparent, perforerad endosblister med aluminiumfolie belagd med

värmeförsluten lack, innehållande 28 x 1 hårda kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Pfizer Europe MA EEIG

Boulevard de la Plaine 17

1050 Bruxelles

Belgien

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Sutent 12,5 mg hårda kapslar

EU/1/06/347/001

EU/1/06/347/004

Sutent 25 mg hårda kapslar

EU/1/06/347/002

EU/1/06/347/005

Sutent 37,5 mg hårda kapslar

EU/1/06/347/007

EU/1/06/347/008

Sutent 50 mg hårda kapslar

EU/1/06/347/003

EU/1/06/347/006

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 19 juli 2006

Datum för den senaste förnyelsen: 9 november 2016

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats

http://www.ema.europa.eu.

30 Churchill Place

Canary Wharf

London E14 5EU

United Kingdom

An agency of the European Union

Telephone

+44 (0)20 3660 6000

Facsimile

+44 (0)20 3660 5555

Send a question via our website

www.ema.europa.eu/contact

© European Medicines Agency, 2014. Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.

EMA/487080/2014

EMEA/H/C/000687

Sammanfattning av EPAR för allmänheten

Sutent

sunitinib

Detta är en sammanfattning av det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) för Sutent. Det

förklarar hur kommittén för humanläkemedel (CHMP) bedömt läkemedlet och hur den kommit fram till

sitt ställningstagande om att bevilja godkännande för försäljning och sina rekommendationer om hur

läkemedlet ska användas.

Vad är Sutent?

Sutent är ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen sunitinib. Det finns som kapslar

(12,5 mg, 25 mg, 37,5 mg och 50 mg).

Vad används Sutent för?

Sutent används för att behandla vuxna med följande typer av cancer:

Gastrointestinal stromacellstumör (GIST), en cancerform i mage och tarm som orsakar

okontrollerad celltillväxt i stödvävnaderna i dessa organ. Sutent ges till patienter med GIST som

inte kan avlägsnas genom operation eller som har spritt sig till andra delar av kroppen. Sutent

används efter att behandling med imatinib (ett annat läkemedel mot cancer) har misslyckats.

Metastaserad njurcellscancer, en form av njurcancer som har spritt sig till andra delar av kroppen.

Pankreatiska neuroendokrina tumörer (tumörer i de hormonutsöndrande cellerna i bukspottkörteln)

som har spritt sig eller inte kan avlägsnas genom operation. Sutent ges om sjukdomen förvärras

och tumörcellerna är väldifferentierade (liknar normala celler i bukspottkörteln).

Läkemedlet är receptbelagt.

Hur används Sutent?

Behandling med Sutent ska inledas av läkare med erfarenhet av att administrera läkemedel mot

cancer.

Sutent

EMA/487080/2014

Sida 2/3

Vid GIST och metastaserad njurcellscancer ges Sutent i sexveckorscykler med en dos på 50 mg en

gång dagligen i fyra veckor, följt av två veckors uppehåll. Dosen kan justeras beroende på patientens

svar på behandlingen, men den ska hållas inom intervallet 25 mg till 75 mg.

Vid pankreatiska neuroendokrina tumörer ges Sutent med en dos på 37,5 mg en gång dagligen utan

något uppehåll. Denna dos kan också justeras.

Hur verkar Sutent?

Den aktiva substansen i Sutent, sunitinib, är en proteinkinashämmare. Detta betyder att den blockerar

vissa speciella enzymer, s.k. proteinkinaser. Dessa enzymer kan påträffas i vissa receptorer på

cancercellernas yta där de medverkar till cancercellernas tillväxt och spridning. Dessutom finns de i de

blodkärl som försörjer tumörerna och medverkar här till utvecklingen av nya blodkärl. Genom att

blockera dessa enzymer kan Sutent minska cancerns tillväxt och spridning och strypa blodtillförseln

som gör att cancercellerna växer.

Hur har Sutents effekt undersökts?

Sutent jämfördes med placebo (overksam behandling) på 312 patienter med GIST där behandlingen

med imatinib hade misslyckats och på 171 patienter med pankreatiska neuroendokrina tumörceller

som förvärrades och som inte kunde avlägsnas genom operation. Sutent jämfördes också med ett

annat läkemedel mot cancer, interferon alfa, på 750 patienter med metastaserad njurcellscancer som

inte hade behandlats tidigare.

Huvudeffektmåttet i samtliga studier var hur länge patienterna levde utan att deras tumörer

förvärrades.

Vilken nytta har Sutent visat vid studierna?

Sutent var effektivare än placebo vid behandling av GIST och pankreatiska neuroendokrina tumörer.

Patienter med GIST som fick Sutent levde i genomsnitt 26,6 veckor utan att sjukdomen förvärrades,

jämfört med 6,4 veckor för patienter som fick placebo. Vid pankreatiska neuroendokrina tumörer var

siffrorna 11,4 månader i Sutentgruppen och 5,5 månader i placebogruppen.

Vid metastaserad njurcellscancer levde patienter som fick Sutent i genomsnitt 47,3 veckor utan att

sjukdomen förvärrades, jämfört med 22,0 veckor för patienter som fick interferon alfa.

Vilka är riskerna med Sutent?

De vanligaste biverkningarna som orsakas av Sutent (uppträder hos fler än 1 av 10 patienter) är

trötthet, gastrointestinala besvär (såsom diarré, illamående, inflammation i munslemhinnan,

förstoppning och kräkningar), andningsstörningar (såsom andnöd och hosta), hudbesvär (t.ex.

missfärgad hud, torr hud eller hudutslag), förändrad hårfärg, dysgeusi (förändrad smakupplevelse),

epistaxis (näsblod), aptitförlust, hypertoni (högt blodtryck), palmar-plantar erytrodysestesi (utslag och

domningar i handflator och fotsulor), hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln), insomni (svårighet att

somna och bibehålla sömnen), yrsel, huvudvärk, artralgi (ledvärk), neutropeni (lågt antal neutrofiler,

en typ av vita blodkroppar), trombocytopeni (lågt antal blodplättar), anemi (lågt antal röda

blodkroppar) och leukopeni (lågt antal vita blodkroppar).

De allvarligaste biverkningarna som rapporterats för Sutent är hjärt- och njursvikt, lungembolism (en

blodpropp i lungan), gastrointestinala perforationer (hål i tarmväggen) och inre blödningar.

Sutent

EMA/487080/2014

Sida 3/3

En fullständig förteckning över biverkningar och restriktioner för Sutent finns i bipacksedeln.

Varför godkänns Sutent?

Kommittén för humanläkemedel (CHMP) fann att nyttan med Sutent är större än riskerna och

rekommenderade att Sutent skulle godkännas för försäljning i EU.

Sutent fick först ett villkorligt godkännande. Detta innebär att det skulle komma fler uppgifter om

läkemedlet, särskilt gällande behandlingen av njurcellscancer. Då företaget lämnat de ytterligare

uppgifter som krävdes har godkännandet ändrats från villkorligt till fullständigt godkännande.

Vad görs för att garantera säker och effektiv användning av Sutent?

En riskhanteringsplan har tagits fram för att se till att Sutent används så säkert som möjligt. I enlighet

med denna plan har säkerhetsinformation tagits med i produktresumén och bipacksedeln för Sutent.

Där anges också lämpliga försiktighetsåtgärder som vårdpersonal och patienter ska vidta.

Mer information om Sutent

Den 19 juli 2006 beviljade Europeiska kommissionen ett villkorligt godkännande för försäljning av

Sutent som gäller i hela EU. Den 11 januari 2007 ändrades detta godkännande till ett fullständigt

godkännande för försäljning.

EPAR finns i sin helhet på EMA:s webbplats

ema.europa.eu/Find medicine/Human medicines/European

Public Assessment Reports. Mer information om behandling med Sutent finns i bipacksedeln (ingår

också i EPAR). Du kan också kontakta din läkare eller apotekspersonal.

Denna sammanfattning uppdaterades senast 08-2014.

Aðrar vörur

search_alerts

share_this_information