Icandra (previously Vildagliptin / metformin hydrochloride Novartis)

Evrópusambandið - sænska - EMA (European Medicines Agency)

Kauptu það núna

Upplýsingar fylgiseðill PIL
Vara einkenni SPC
Opinber matsskýrsla PAR
Virkt innihaldsefni:
vildagliptin, metformin hydroklorid
Fáanlegur frá:
Novartis Europharm Limited
ATC númer:
A10BD08
INN (Alþjóðlegt nafn):
vildagliptin / metformin
Meðferðarhópur:
Läkemedel som används vid diabetes, , Kombinationer av oral blodsocker sänkande läkemedel
Lækningarsvæði:
Diabetes Mellitus, typ 2
Ábendingar:
Icandra är indicerat för behandling av typ-2-diabetes mellitus:Icandra är indicerat för behandling av vuxna patienter som är oförmögna att uppnå tillräcklig glykemisk kontroll vid deras maximalt tolererbara dosen av oralt metformin ensam eller som redan behandlas med en kombination av vildagliptin och metformin som separata tabletter. Icandra är indicerat i kombination med en sulphonylurea (jag. trippel kombinationsterapi) som ett komplement till kost och motion hos patienter otillräckligt kontrollerade med metformin och en sulphonylurea. Icandra anges i triple kombinationsbehandling med insulin som ett komplement till diet och motion för att förbättra glykemisk kontroll hos patienter när insulin på en stabil dos och enbart metformin inte ger tillräcklig glykemisk kontroll.
Vörulýsing:
Revision: 20
Leyfisstaða:
auktoriserad
Leyfisnúmer:
EMEA/H/C/001050
Leyfisdagur:
2008-11-30
EMEA númer:
EMEA/H/C/001050

Skjöl

Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - búlgarska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - tékkneska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - eistneska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - lettneska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - litháíska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - ungverska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - maltneska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - hollenska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - portúgalska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - rúmenska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - slóvakíska
Opinber matsskýrsla Opinber matsskýrsla - slóvenska
Samantekt á eiginleikum vöru Samantekt á eiginleikum vöru - norskt bókmál

B. BIPACKSEDEL

Bipacksedel: Information till användaren

Icandra 50 mg/850 mg filmdragerade tabletter

Icandra 50 mg/1000 mg filmdragerade tabletter

vildagliptin/metforminhydroklorid

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande

Vad Icandra är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Icandra

Hur du tar Icandra

Eventuella biverkningar

Hur Icandra ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Icandra är och vad det används för

De aktiva substanserna i Icandra, vildagliptin och metformin, tillhör en grupp läkemedel som kallas

”perorala diabetesmedel”.

Icandra används vid behandling av vuxna patienter med typ 2-diabetes. Denna typ av diabetes kallas

också icke-insulinberoende diabetes mellitus.

Typ 2-diabetes utvecklas om kroppen inte producerar tillräckligt med insulin eller om det insulin som

kroppen producerar inte fungerar så bra som det borde. Diabetes kan också utvecklas om kroppen

producerar för mycket glukagon.

Både insulin och glukagon produceras i bukspottkörteln. Insulin hjälper till att sänka blodsockernivån,

särskilt efter måltiderna. Glukagon sätter igång sockerproduktionen i levern, vilket gör att

blodsockernivån stiger.

Hur Icandra fungerar

Båda de aktiva substanserna, vildagliptin och metformin, hjälper till att reglera blodsockernivån.

Substansen vildagliptin verkar genom att få bukspottkörteln att producera mer insulin och mindre

glukagon. Substansen metformin verkar genom att hjälpa kroppen att använda insulin på ett bättre

sätt. Denna medicin har visats sänka blodsockret, vilket kan hjälpa till att förhindra komplikationer av

din diabetes.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Icandra

Ta inte Icandra

om du är allergisk mot vildagliptin, metformin eller något annat innehållsämne i detta

läkemedel (anges i avsnitt 6). Om du tror att du kan vara allergisk mot något av dessa

innehållsämnen, ta inte Icandra utan tala med läkare.

om du har okontrollerad diabetes el med exempelvis svår hyperglykemi (högt blodsocker),

illamående, kräkningar, diarré, snabb viktnedgång, laktatacidos (se "Risk för laktatacidos"

nedan) eller ketoacidos. Ketoacidos är ett tillstånd där ämnen som kallas ketonkroppar ansamlas

i blodet, vilket kan leda till diabetisk prekoma. Symtomen är bland annat magont, snabb och

djup andning, sömnighet eller att din andedräkt får en annorlunda, fruktig lukt.

om du nyligen har haft hjärtattack eller om du har hjärtsvikt eller allvarliga problem med

blodcirkulationen eller svårigheter att andas, kan vara tecken på hjärtsjukdom.

om du har kraftigt nedsatt njurfunktion.

om du har en svår infektion eller om du är allvarligt uttorkad (har förlorat mycket vatten från

kroppen).

om du ska genomgå kontraströntgen (en speciell typ av röntgen med injektion av färgämne). Se

även informationen om detta i avsnittet ”Varningar och försiktighet med Icandra”.

om du har en leversjukdom.

om du dricker för mycket alkohol (antingen du gör det varje dag eller endast periodvis).

om du ammar (se även under ”Graviditet och amning”).

Varningar och försiktighet

Risk för laktatacidos

Icandra kan orsaka den mycket sällsynta, men mycket allvarliga, biverkningen laktatacidos, i

synnerhet om dina njurar inte fungerar som de ska. Risken för att utveckla laktatacidos är också

förhöjd vid okontrollerad diabetes, svåra infektioner, långvarig fasta eller alkoholintag, uttorkning (se

mer information nedan), leverproblem och tillstånd där en del av kroppen har minskad syretillförsel

(bland annat akut svår hjärtsjukdom).

Om något av ovanstående gäller dig ska du tala med läkare för närmare anvisningar.

Sluta ta Icandra under en kortare tid om du har ett tillstånd som kan vara förknippat med

uttorkning,

så som kraftiga kräkningar, diarré, feber, exponering för värme eller om du dricker

mindre vätska än normalt. Tala med läkare för närmare anvisningar.

Sluta ta Icandra och kontakta omedelbart läkare eller närmaste sjukhus om du får något av

symtomen på laktatacidos

eftersom tillståndet kan leda till koma.

Symtomen på laktatacidos är bland annat:

kräkningar

buksmärta (magont)

muskelkramper

en allmän känsla av att inte må bra och uttalad trötthet

svårt att andas

sänkt kroppstemperatur och puls.

Laktatacidos är ett akut medicinskt tillstånd som måste behandlas på sjukhus.

Icandra ersätter inte insulin. Du bör därför inte ta Icandra för behandling av typ 1-diabetes.

Tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska innan du tar Icandra om du har eller har haft en

sjukdom i bukspottkörteln.

Tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska innan du tar Icandra om du tar ett

diabetesläkemedel känt som en sulfonureid. Din läkare kan vilja sänka din dos av sulfonureiden när

du tar den tillsammans med Icandra för att undvika ett lågt blodsocker (hypoglykemi).

Om du har tagit vildagliptin tidigare men blivit tvungen att sluta ta det på grund av leversjukdom, ska

du inte ta detta läkemedel.

Diabeteshudåkommor är en vanlig komplikation hos diabetiker. Därför rekommenderas du att följa de

råd du får av läkare eller sjuksköterska för hud och fotvård. Du rekommenderas även att vara särskilt

uppmärksam på uppkomst av blåsor eller sår när du tar Icandra. Skulle något av detta uppträda,

kontakta snarast läkare.

Om du ska genomgå en större operation måste du sluta ta Icandra under operationen och en viss tid

efter den. Läkaren avgör när du måste sluta ta Icandra och när du ska börja ta det igen.

Leverfunktionstest kommer att göras innan du påbörjar behandling med Icandra, med tre månaders

intervall under första året och periodvis därefter. Detta är för att så tidigt som möjligt upptäcka

förhöjda leverenzymvärden.

Under behandling med Icandra kommer läkaren att kontrollera din njurfunktion minst en gång om året

eller oftare om du är äldre och/eller om din njurfunktion försämras.

Läkaren tar regelbundet blod- och urinprov för kontroll av ditt blodsocker.

Barn och ungdomar

Användning av Icandra till barn och ungdomar upp till 18 års ålder rekommenderas inte.

Andra läkemedel och Icandra

Om du behöver få en injektion i blodet med kontrastmedel som innehåller jod, till exempel i samband

med röntgen eller datortomografi måste du sluta ta Icandra före eller vid tidpunkten för injektionen..

Läkaren avgör när du måste sluta ta Icandra och när du ska börja ta det igen.

Tala om för läkare om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra läkemedel. Du kan behöva

göra fler blodsocker- och njurfunktionstester, eller så kan läkaren behöva justera dosen av Icandra.

Det är särskilt viktigt att du nämner följande:

glukokortikoider som vanligen används vid behandling av inflammation

beta-2-agonister som vanligen används vid behandling av andningsproblem

andra läkemedel mot diabetes

läkemedel som ökar urinproduktionen (diuretik)

läkemedel som används för att behandla smärta och inflammation (NSAID-läkemedel och COX

2-hämmare, så som ibuprofen och celecoxib)

vissa läkemedel för behandling av högt blodtryck (ACE-hämmare och angiotensin II-

receptorantagonister)

vissa läkemedel som påverkar sköldkörteln eller

vissa läkemedel som påverkar nervsystemet.

Icandra med alkohol

Undvik högt alkoholintag medan du tar Icandra eftersom alkohol kan öka risken för laktatacidos (se

avsnittet ”Varningar och försiktighet”).

Graviditet och amning

Om du är gravid, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare innan

du använder detta läkemedel. Läkaren kommer att diskutera med dig om den eventuella risken

med att ta Icandra under graviditet.

Ta inte Icandra om du är gravid eller ammar (se även ”Ta inte Icandra”).

Rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du tar något läkemedel.

Körförmåga och användning av maskiner

Om du känner dig yr när du tar Icandra, kör inte bil och använd inte verktyg eller maskiner.

3.

Hur du tar Icandra

Dosen Icandra varierar mellan olika personer beroende på deras sjukdomstillstånd. Läkaren kommer

att tala om exakt vilken dos du ska ta av Icandra.

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är

osäker.

Den rekommenderade dosen är en filmdragerad tablett av antingen 50 mg/850 mg eller

50 mg/1 000 mg två gånger dagligen.

Om du har nedsatt njurfunktion kan din läkare förskriva en lägre dos. Din läkare kan också förskriva

en lägre dos om du tar ett diabetesläkemedel känt som en sulfonureid.

Din läkare kan förskriva detta läkemedel ensamt eller tillsammans med vissa andra läkemedel som

sänker din blodsockernivå.

När och hur du ska ta Icandra

Svälj tabletterna hela tillsammans med ett glas vatten.

Ta en tablett på morgonen och en på kvällen i samband med eller strax efter måltid. Om

tabletten tas strax efter måltid minskas risken för magproblem.

Fortsätt att följa de kostråd du fått av läkaren, särskilt om du följer ett kostprogram för viktkontroll.

Fortsätt med detta när du tar Icandra.

Om du har tagit för stor mängd av Icandra

Om du tar för många tabletter av Icandra, eller om någon annan tar dina tabletter, kontakta genast

läkare eller apotekspersonal. Du kan behöva läkartillsyn. Om du måste åka till läkare eller sjukhus, ta

med läkemedelsförpackningen och denna bipacksedel.

Om du har glömt att ta Icandra

Om du glömmer att ta en tablett, ta den vid nästa måltid, såvida det inte är dags att ta nästa dos. Ta

inte dubbel dos (två tabletter på samma gång) för att kompensera för glömd tablett.

Om du slutar att ta Icandra

Fortsätt att ta detta läkemedel så länge som din läkare förskriver det så att det fortsatt kan kontrollera

ditt blodsocker. Sluta inte att ta Icandra, såvida inte läkaren säger till dig det. Tala med läkare om du

har några frågor om hur länge du ska ta detta läkemedel.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Du ska

sluta ta Icandra och omedelbart uppsöka läkare

om du får följande biverkningar:

Icandra kan orsaka

den mycket sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 användare av 10 000) men

mycket allvarliga biverkningen laktatacidos (se avsnittet "Varningar och försiktighet"). Om detta

händer dig måste du

sluta ta Icandra och genast kontakta läkare eller närmaste sjukhus

eftersom laktatacidos kan leda till koma.

Angioödem (sällsynt; förekommer hos upp till 1 av 1 000 patienter): symtom inkluderar svullnad

av ansikte, tunga eller svalg, svårt att svälja, svårt att andas, plötslig uppkomst av utslag eller

nässelfeber, vilka kan vara tecken på en reaktion som kallas ”angioödem”.

Leversjukdom (hepatit) (sällsynt): symtom inkluderar gulfärgad hud och gulfärgade ögonvitor,

illamående, minskad aptit eller mörkfärgad urin, vilka kan vara tecken på leversjukdom (hepatit).

Inflammation i bukspottkörteln (pankreatit) (ingen känd frekvens): Symtom inkluderar svår och

ihållande smärta i buken, som kan nå bak till din rygg, liksom illamående och kräkningar.

Andra biverkningar

Vissa patienter har upplevt följande biverkningar när de tar Icandra:

Mycket vanliga (förekommer hos mer än 1 av 10 patienter): illamående, kräkningar, diarré,

smärta i eller runt magen (buksmärta), aptitförlust.

Vanliga (förekommer hos upp till 1 av 10 patienter): yrsel, huvudvärk, darrningar som inte kan

kontrolleras, metallsmak i munnen, lågt blodsocker.

Mindre vanliga (förekommer hos upp till 1 av 100 patienter): ledvärk, trötthet, förstoppning,

svullnad i händer, anklar eller fötter (ödem).

Mycket sällsynta (förekommer hos upp till 1 av 10 000 patienter): halsont, rinnande näsa, feber;

tecken på hög nivå av mjölksyra i blodet (s k laktatacidos) såsom trötthet eller yrsel, kraftigt

illamående eller kräkningar, buksmärta, oregelbundna hjärtslag eller djup, snabb andning;

hudrodnad, klåda; sänkt vitamin B12 nivå (blekhet, trötthet, mentala symtom som förvirring

och minnesstörning).

Vissa patienter har upplevt följande biverkningar när de tar Icandra tillsammans med en sulfonureid:

Vanliga: yrsel, skakningar, svaghet, lågt blodsocker, överdriven svettning.

Vissa patienter har fått följande biverkningar när de tagit Icandra tillsammans med insulin:

Vanliga: huvudvärk, frossa, illamående, lågt blodsocker, halsbränna.

Mindre vanliga: diarré, gasbildning.

Efter att läkemedlet godkänts för försäljning har även följande biverkningar rapporterats:

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): kliande hudutslag, inflammation

i bukspottkörteln, lokaliserad avflagning av hud eller blåsor, muskelsmärta.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt via det

nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V. Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till

att öka informationen om läkemedels säkerhet.

5.

Hur Icandra ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på blisterförpackningen eller på kartongen efter EXP.

Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 30

Förvaras i originalförpackningen (blister). Fuktkänsligt.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

De aktiva substanserna är vildagliptin och metforminhydroklorid.

Varje Icandra 50 mg/850 mg filmdragerad tablett innehåller 50 mg vildagliptin och 850 mg

metforminhydroklorid (motsvarande 660 mg metformin).

Varje Icandra 50 mg/1 000 mg filmdragerad tablett innehåller 50 mg vildagliptin och 1 000 mg

metforminhydroklorid (motsvarande 780 mg metformin).

Övriga innehållsämnen är hydroxipropylcellulosa, magnesiumstearat, hypromellos, titandioxid

(E 171), gul järnoxid (E 172), Makrogol 4000 och talk.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Icandra 50 mg/850 mg är en gul, oval, filmdragerad tablett. Ena sidan är präglad med ”NVR” och

andra sidan med ”SEH”.

Icandra 50 mg/1 000 mg är en mörkgul, oval, filmdragerad tablett. Ena sidan är präglad med ”NVR”

och andra sidan med ”FLO”.

Icandra finns i förpackningar om 10, 30, 60, 120, 180 eller 360 filmdragerade tabletter och i

multipelförpackningar innehållande 120 (2x60), 180 (3x60) eller 360 (6x60) filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar och tablettstyrkor att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning

Novartis Europharm Limited

Vista Building

Elm Park, Merrion Road

Dublin 4

Irland

Tillverkare

Lek d.d, PE PROIZVODNJA LENDAVA

Trimlini 2D

Lendava, 9220

Slovenien

Novartis Pharma GmbH

Roonstraße 25

D-90429 Nürnberg

Tyskland

Kontakta ombudet för innehavaren av godkännandet för försäljning om du vill veta mer om detta

läkemedel.

België/Belgique/Belgien

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Lietuva

SIA „Novartis Baltics“ Lietuvos filialas

Tel: +370 5 269 16 50

България

Novartis Bulgaria EOOD

Тел.: +359 2 489 98 28

Luxembourg/Luxemburg

Novartis Pharma N.V.

Tél/Tel: +32 2 246 16 11

Česká republika

Novartis s.r.o.

Tel: +420 225 775 111

Magyarország

Novartis Hungária Kft.

Tel.: +36 1 457 65 00

Danmark

Novartis Healthcare A/S

Tlf: +45 39 16 84 00

Malta

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +356 2122 2872

Deutschland

Apontis Pharma GmbH & Co. KG

Tel: +49 2173 48 4949

Nederland

Novartis Pharma B.V.

Tel: +31 26 37 82 111

Eesti

SIA Novartis Baltics Eesti filiaal

Tel: +372 66 30 810

Norge

Novartis Norge AS

Tlf: +47 23 05 20 00

Ελλάδα

Novartis (Hellas) A.E.B.E.

Τηλ: +30 210 281 17 12

Österreich

Novartis Pharma GmbH

Tel: +43 1 86 6570

España

Mylan Pharmaceuticals, S.L.

Tel: +34 93 378 64 00

Polska

Novartis Poland Sp. z o.o.

Tel.: +48 22 375 4888

France

Novartis Pharma S.A.S.

Tél: +33 1 55 47 66 00

Portugal

Merck, S.A.

Tel. +351 21 3613 500

Hrvatska

Novartis Hrvatska d.o.o.

Tel. +385 1 6274 220

România

Novartis Pharma Services Romania SRL

Tel: +40 21 31299 01

Ireland

Novartis Ireland Limited

Tel: +353 1 260 12 55

Slovenija

Novartis Pharma Services Inc.

Tel: +386 1 300 75 50

Ísland

Vistor hf.

Sími: +354 535 7000

Slovenská republika

Novartis Slovakia s.r.o.

Tel: +421 2 5542 5439

Italia

Novartis Farma S.p.A.

Tel: +39 02 96 54 1

Suomi/Finland

Novartis Finland Oy

Puh/Tel: +358 (0)10 6133 200

Κύπρος

Novartis Pharma Services Inc.

Τηλ: +357 22 690 690

Sverige

Novartis Sverige AB

Tel: +46 8 732 32 00

Latvija

SIA “Novartis Baltics”

Tel: +371 67 887 070

United Kingdom

Novartis Pharmaceuticals UK Ltd.

Tel: +44 1276 698370

Denna bipacksedel ändrades senast

Övriga informationskällor

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens

webbplats http://www.ema.europa.eu

BILAGA I

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Icandra 50 mg/850 mg filmdragerade tabletter

Icandra 50 mg/1 000 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Icandra 50 mg/850 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 50 mg vildagliptin och 850 mg metforminhydroklorid

(motsvarande 660 mg metformin).

Icandra 50 mg/1 000 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 50 mg vildagliptin och 1 000 mg metforminhydroklorid

(motsvarande 780 mg metformin).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett

Icandra 50 mg/850 mg filmdragerade tabletter

Gul, oval, filmdragerad tablett med fasad kant. Ena sidan är präglad med ”NVR” och andra sidan med

”SEH”.

Icandra 50 mg/1 000 mg filmdragerade tabletter

Mörkgul, oval, filmdragerad tablett med fasad kant. Ena sidan är präglad med ”NVR” och andra sidan

med ”FLO”.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Icandra är indicerat för behandling av diabetes mellitus typ 2:

Icandra är indicerat för behandling hos vuxna patienter med otillräcklig glykemisk kontroll trots

maximal tolererbar dos av peroralt metformin i monoterapi eller patienter som redan behandlas

med en kombination av vildagliptin och metformin i separata tabletter.

Icandra är indicerat i kombination med en sulfonureid (dvs. trippel kombinationsbehandling)

som ett tillägg till diet och fysisk aktivitet hos vuxna patienter som inte uppnår adekvat kontroll

med metformin och en sulfonureid.

Icandra är indicerat i trippel kombinationsbehandling med insulin som ett tillägg till diet och

fysisk aktivitet för att förbättra den glykemiska kontrollen hos vuxna patienter där insulin vid

stabila doser och metformin ensamt inte ger en tillräckligt god glykemisk kontroll.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna med normal njurfunktion (GFR ≥90 ml/min)

Dosen av antihyperglykemisk behandling med Icandra bör individanpassas utifrån patientens

nuvarande doseringsregim, effektivitet och tolerabilitet och samtidigt inte överstiga den maximala

rekommenderade dagliga dosen om 100 mg vildagliptin. Icandra kan påbörjas antingen vid

50 mg/850 mg eller 50 mg/1 000 mg tablettstyrka två gånger dagligen, en tablett på morgonen och den

andra på kvällen.

För patienter med otillräckligt kontrollerad diabetes på sin maximalt tolererbara dos av

metformin monoterapi:

Startdosen av Icandra bör motsvara vildagliptin 50 mg två gånger dagligen (100 mg total daglig dos)

samt den dos metformin som redan används.

För patienter som byter från samtidig användning av vildagliptin och metformin som separata

tabletter:

Icandra bör initieras på samma dos som redan använts för vildagliptin och metformin.

För patienter med en otillräckligt kontrollerad diabetes med dubbel kombination med

metformin och sulfonureid:

Doserna av Icandra bör motsvara vildagliptin 50 mg två gånger dagligen (100 mg total daglig dos) och

en dos av metformin likt den dos som redan använts. Vid kombinationsbehandling av Icandra med en

sulfonureid så kan en lägre dos av sulfonureiden övervägas för att minska risken för hypoglykemi.

För patienter med en otillräckligt kontrollerad diabetes med dubbel kombinationsbehandling

med insulin och den maximalt tolererbara dosen av metformin:

Dosen av Icandra bör motsvara vildagliptin 50 mg två gånger dagligen (100 mg total daglig dos) och

en dos av metformin lik den dos som redan använts.

Säkerhet och effekt med vildagliptin och metformin i oral trippelkombinationsbehandling med

tiazolidindion har inte fastställts.

Särskilda patientgrupper

Äldre (≥65 år)

Eftersom metformin utsöndras via njurarna, och äldre patienter har tendens till nedsatt njurfunktion,

bör njurfunktionen kontrolleras regelbundet hos äldre patienter som tar Icandra (se avsnitt 4.4 och

5.2).

Nedsatt njurfunktion

GFR bör bedömas innan behandling med metformininnehållande läkemedel inleds och minst en gång

årligen därefter. Hos patienter med ökad risk för ytterligare försämring av njurfunktionen och hos

äldre ska njurfunktionen bedömas oftare, t.ex. var tredje till var sjätte månad.

Den maximala dygnsdosen av metformin ska helst delas upp i 2–3 dagliga doser. Faktorer som kan

öka risken för laktatacidos (se avsnitt 4.4) ska bedömas innan behandlingsstart med metformin hos

patienter med GFR <60 ml/min.

Om ingen lämplig styrka av Icandra finns tillgänglig ska enskilda monokomponenter användas i stället

för den fasta doskombinationen.

GFR ml/min

Metformin

Vildagliptin

60-89

Den maximala dygnsdosen är 3 000 mg.

Dossänkning kan övervägas i förhållande

till avtagande njurfunktion.

Inga dosjusteringar

45-59

Den maximala dygnsdosen är 2 000 mg.

Startdosen är högst halva den maximala

dosen.

Den maximala dygnsdosen är 50 mg

30-44

Den maximala dygnsdosen är 1 000 mg.

Startdosen är högst halva den maximala

dosen.

<30

Metformin är kontraindicerat.

Nedsatt leverfunktion

Icandra bör inte ges till patienter med nedsatt leverfunktion, inklusive patienter som inför behandling

har alaninaminotransferas (ALAT) eller aspartataminotransferas (ASAT) högre än 3 gånger övre

normalgräns (ULN) (se avsnitt 4.3, 4.4 och 4.8).

Pediatrisk population

Icandra rekommenderas inte till barn och ungdomar (<18 år). Säkerhet och effekt för Icandra för barn

och ungdomar (<18 år) har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Oral användning.

Intag av Icandra tillsammans med eller strax efter måltid kan minska de gastrointestinala symtom som

förknippas med metformin (se även avsnitt 5.2).

4.3

Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Alla typer av akut metabolisk acidos (såsom laktatacidos, diabetisk ketoacidos)

Diabetesprekoma.

Svårt nedsatt njurfunktion (GFR <30 ml/min) (se avsnitt 4.4).

Akuta tillstånd som eventuellt kan förändra njurfunktionen, såsom

dehydrering,

svår infektion,

chock,

intravaskulär administrering av joderat kontrastmedel (se avsnitt 4.4).

Akut eller kronisk sjukdom, som kan orsaka hypoxi i vävnaderna, såsom

hjärtsvikt eller svikt i andningsorganen,

nyligen genomgången hjärtinfarkt,

chock.

Nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2, 4.4 och 4.8).

Akut alkoholförgiftning, alkoholism.

Amning (se avsnitt 4.6).

4.4

Varningar och försiktighet

Allmänt

Icandra ersätter inte insulin hos patienter med behov av insulin och skall inte användas till patienter

med typ 1-diabetes.

Laktatacidos

Laktatacidos, en mycket sällsynt men allvarlig metabolisk komplikation, uppträder ofta vid akut

försämring av njurfunktionen, hjärt-lungsjukdom eller sepsis. Metformin ackumuleras vid akut

försämring av njurfunktionen, vilket ökar risken för laktatacidos.

Vid dehydrering (kraftig diarré eller kräkning, feber eller minskat vätskeintag) ska

metforminbehandlingen tillfälligt avbrytas och kontakt med sjukvården rekommenderas.

Läkemedel som kan ge akut nedsättning av njurfunktionen (t.ex. blodtryckssänkande läkemedel,

diuretika och NSAID) ska sättas in med försiktighet hos patienter som behandlas med metformin.

Andra riskfaktorer för laktatacidos är högt alkoholintag, nedsatt leverfunktion, diabetes som inte är

under kontroll, ketos, långvarig fasta och alla tillstånd som är förknippade med hypoxi, liksom

samtidig användning av läkemedel som kan orsaka laktatacidos (se avsnitt 4.3 och 4.5).

Patienter och/eller vårdgivare ska informeras om risken för laktatacidos. Laktatacidos kännetecknas

av acidotisk dyspné, buksmärta, muskelkramper, asteni och hypotermi, följt av koma. Vid misstänkta

symtom ska patienten sluta ta metformin och omedelbart söka vård. Diagnostiska laboratoriefynd är

sänkt pH i blodet (<7,35), förhöjd laktathalt i plasma (>5 mmol/l), ett ökat anjongap och en ökad

laktat-pyruvatkvot.

Administrering av joderade kontrastmedel

Intravaskulär administrering av joderade kontrastmedel kan orsaka kontrastinducerad nefropati som

leder till ackumulering av metformin och ökad risk för laktatacidos. Metformin ska sättas ut före eller

vid tidpunkten för bilddiagnostiken och inte återinsättas förrän minst 48 timmar efteråt, förutsatt att

njurfunktionen har utvärderats och visats vara stabil, se avsnitt 4.2 och 4.5.

Njurfunktion

GFR ska bedömas innan behandling inleds och regelbundet därefter, se avsnitt 4.2. Metformin är

kontraindicerat för patienter med GFR <30 ml/min och ska avbrytas tillfälligt vid tillstånd som

förändrar njurfunktionen, se avsnitt 4.3.

Nedsatt leverfunktion

Patienter med nedsatt leverfunktion inklusive patienter som inför behandling har ALAT eller ASAT

högre än 3 gånger ULN skall inte behandlas med Icandra (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.8).

Kontroll av leverenzym

Sällsynta fall av leverdysfunktion (inklusive hepatit) har rapporterats hos patienter som fått

behandling med vildagliptin. I dessa fall var patienterna generellt asymptomatiska utan kvarstående

kliniska symptom och resultat av leverfunktionstest normaliserades efter avbrytande av behandlingen.

Leverfunktionstest skall utföras före start av behandling med Icandra för att få kunskap om patientens

utgångsvärden. Leverfunktionen skall kontrolleras under behandling med Icandra med tre månaders

intervall under första året och periodvis därefter. Hos patienter som får förhöjda transaminasnivåer

bör leverfunktionen kontrolleras ytterligare en gång, för att bekräfta resultaten, därefter följt av

upprepade leverfunktionstester tills värdena åter blir normala. Om förhöjt ASAT- eller ALAT-värde

om 3 gånger ULN eller mer kvarstår, rekommenderas utsättande av behandlingen med Icandra.

Patienter som utvecklar gulsot eller får andra tecken på leverdysfunktion skall avbryta behandling

med Icandra.

Efter utsättande av behandling med Icandra och normalisering av leverfunktionsprover, skall

behandling med Icandra inte återupptas.

Hudbesvär

Hudlesioner med blåsor och sår har rapporterats med vildagliptin på extremiteter hos apor i

prekliniska toxikologistudier (se avsnitt 5.3). Trots att hudlesioner inte kunde ses i någon ökad grad i

kliniska studier var erfarenheten av hudkomplikationer hos diabetespatienter begränsad. Utöver detta

så har det efter marknadsföring funnits rapporter av bullösa och exfoliativa hudlesioner. Därför

rekommenderas övervakning i samband med rutinvård för att upptäcka hudbesvär såsom blåsor och

sår hos diabetespatienten.

Akut pankreatit

Användning av vildagliptin har associerats med risk för utveckling av akut pankreatit. Patienter bör

informeras om det karakteristiska symtomet på akut pankreatit.

Om pankreatit misstänks bör vildagliptin sättas ut; om akut pankreatit bekräftas ska vildagliptin inte

återinsättas. Försiktighet ska iakttas hos patienter med tidigare genomgången akut pankreatit.

Hypoglykemi

Läkemedel med en sulfonureid är kända för att kunna orsaka hypoglykemi. Risk för hypoglykemi kan

föreligga för patienter som får vildagliptin i kombination med en sulfonureid. Därför bör en lägre dos

sulfonureid övervägas för att minska på risken för hypoglykemi.

Kirurgiska ingrepp

Metformin måste sättas ut vid kirurgiska ingrepp under narkos, spinalanestesi eller epiduralanestesi.

Behandlingen får inte återinsättas förrän minst 48 timmar efter ett kirurgiskt ingrepp eller efter

återupptagen oral nutrition, förutsatt att njurfunktionen har utvärderats och visats vara stabil.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Det har inte gjorts någon särskild interaktionsstudie med Icandra. Följande uppgifter visar på den

information som finns tillgänglig för det enskilda aktiva substanserna.

Vildagliptin

Vildagliptin har låg risk för interaktioner med läkemedel som ges samtidigt. Vildagliptin är inte ett

cytokrom P (CYP) 450-enzymsubstrat och hämmar eller inducerar inte CYP 450-enzym. Det torde

därför inte interagera med aktiva substanser som är substrat eller som hämmar eller inducerar dessa

enzymer.

Resultat från kliniska studier som utförts med perorala diabetesmedel såsom pioglitazon, metformin

och glyburid i kombination med vildagliptin har inte visat några kliniskt relevanta farmakokinetiska

interaktioner på målgruppen.

Läkemedelsinteraktionsstudier med digoxin (P-glykoprotein-substrat) och warfarin (CYP2C9-

substrat) på friska försökspersoner har inte visat några kliniskt relevanta farmakokinetiska

interaktioner vid samtidig administrering med vildagliptin.

Läkemedelsinteraktionsstudier har utförts på friska försökspersoner med amlodipin, ramipril,

valsartan och simvastatin. I dessa studier sågs inga kliniskt relevanta interaktioner vad gäller

farmakokinetik vid samtidig administrering av vildagliptin. Detta har dock inte fastställts på

målgruppen.

Kombinationsbehandling med ACE-hämmare

Det kan finnas en förhöjd risk för angioödem hos patienter som samtidigt behandlas med ACE-

hämmare (se avsnitt 4.8).

Liksom andra perorala diabetesmedel kan vildagliptins hypoglykemiska effekt reduceras av vissa

aktiva substanser, inklusive tiazider, kortikosteroider, tyroidealäkemedel och sympatomimetika.

Metformin

Samtidig användning rekommenderas inte

Alkohol

Alkoholintoxikation är förknippad med ökad risk för laktatacidos, särskilt vid fasta, undernäring och

nedsatt leverfunktion.

Joderade kontrastmedel

Metformin ska sättas ut före eller vid tidpunkten för bilddiagnostiken och inte återinsättas förrän

minst 48 timmar efteråt, förutsatt att njurfunktionen har utvärderats och visats vara stabil, se

avsnitt 4.2 och 4.4.

Katjoniska aktiva substanser

Katjoniska aktiva substanser, som elimineras genom njurtubulär sekretion (t ex cimetidin), kan

interagera med metformin genom konkurrens om vanliga njurtubulära transportsystem och därmed

fördröja eliminationen av metformin vilket kan öka risken för laktatacidos. I en studie på friska

frivilliga har visats att cimetidin, administrerat i dosen 400 mg två gånger dagligen, ökade metformins

systemiska exponering (AUC) med 50 %. Noggrann monitorering av den glykemiska kontrollen,

dosjustering inom rekommendationerna samt förändringar i diabetesbehandlingen bör därför

övervägas när katjoniska läkemedel som elimineras via njurtubulär sekretion ges samtidigt (se

avsnitt 4.4).

Kombinationer som kräver försiktighet vid användning

Vissa läkemedel kan försämra njurfunktionen vilket kan öka risken för laktatacidos, t.ex. NSAID-,

inklusive selektiva cyklooxygenas II-hämmare (COX II-hämmare), ACE-hämmare, angiotensin II-

receptorantagonister och diuretika, i synnerhet loopdiuretika. När sådana läkemedel sätts in i

kombination med metformin krävs noggrann övervakning av njurfunktionen.

Glukokortikoider, beta-2-agonister och diuretika har en viss hyperglykemisk aktivitet. Patienten bör

informeras och blodglukosvärdet kontrolleras oftare, särskilt i början av behandlingen. Om

nödvändigt kan dosen av Icandra behöva justeras vid samtidig behandling med andra läkemedel och

vid utsättandet av Icandra.

Angiotensinkonvertas (ACE)-hämmare kan minska blodglukosnivåerna. Om nödvändigt bör dosen av

det blodglukossänkande medlet justeras vid behandling tillsammans med det andra läkemedlet och vid

utsättandet.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inga adekvata data från användningen av Icandra i gravida kvinnor. Djurstudier av

vildagliptin har visat reproduktionstoxikologiska effekter vid höga doser. Djurstudier av metformin

har inte visat reproduktionstoxikologiska effekter. Djurstudier av vildagliptin och metformin har inte

visat några teratogena effekter, däremot fetotoxiska effekter vid modertoxiska doser (se avsnitt 5.3).

Risken för människa är okänd. Icandra skall inte användas under graviditet.

Amning

Djurstudier har visat att vildagliptin och metformin utsöndras i mjölk. Det är okänt om vildagliptin

utsöndras i bröstmjölk, men metformin utsöndras i bröstmjölk i liten mängd. På grund av både den

eventuella risken för neonatal hypoglykemi vid behandling med metformin och avsaknad av

humandata med vildagliptin ska Icandra inte användas amning (se avsnitt 4.3).

Fertilitet

Inga studier på effekten på människans fertilitet har utförts för Icandra (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Patienter som

upplever yrsel som biverkning bör undvika att framföra fordon och använda maskiner.

4.8

Biverkningar

Inga terapeutiska kliniska prövningar har utförts med Icandra. Icandra har emellertid visat

bioekvivalens med samtidigt administrerat vildagliptin och metformin (se avsnitt 5.2). De data som

presenteras nedan hänför sig till samtidig administrering av vildagliptin och metformin, där

vildagliptin har getts som tillägg till metformin. Inga studier har utförts av metformin som ges som

tillägg till vildagliptin.

Summering av säkerhetsprofilen

De flesta biverkningarna var lätta och övergående, och krävde inte utsättande av behandlingen. Inget

samband sågs mellan biverkningar och ålder, etnisk tillhörighet, exponeringstid eller daglig dos.

Sällsynta fall av leverdysfunktion (inklusive hepatit) har rapporterats hos patienter som fått

behandling med vildagliptin. I dessa fall var patienterna generellt asymptomatiska utan kvarstående

kliniska symptom och leverfunktionen normaliserades efter avbrytande av behandlingen. I data från

kontrollerade monoterapi- och tilläggsbehandlings-studier som pågått i upp till 24 veckor var

incidensen av förhöjda ALAT eller ASAT ≥ 3x ULN (klassificerad som förekommande vid minst 2

efter varandra följande mätningar eller vid det sista besöket på behandling) 0,2 %, 0,3 % och 0,2 %

för vildagliptin 50 mg en gång dagligen, vildagliptin 50 mg två gånger dagligen respektive alla

jämförelseprodukter. Dessa höjningar i transaminaser var i allmänhet asymptomatiska, av icke-

progressiv natur och inte förknippade med kolestas eller gulsot.

Sällsynta fall av angioödem har rapporterats för vildagliptin i samma utsträckning som för kontroller.

Ett större antal fall rapporterades när vildagliptin gavs i kombination med en ACE-hämmare.

Majoriteten av dessa händelser var lindriga och avklingade under pågående vildagliptinbehandling.

Biverkningstabell

De biverkningar som rapporterats av patienter som fått vildagliptin i dubbelblinda studier som

monoterapi och som tilläggsbehandlingar är listade nedan efter organsystem och absolut frekvens. De

biverkningar som listas i Tabell 5 baseras på information från den produktresumé för metformin som

finns tillgänglig inom EU. Frekvenserna definieras som mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100,

<1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta

(<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna

presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Tabell 1

Biverkningar som rapporterats hos patienter som fått vildagliptin 100 mg dagligen i

kombination med metformin, jämfört med placebo + metformin, i dubbelblinda

studier (N=208)

Metabolism och nutrition

Vanliga

Hypoglykemi

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Tremor

Vanliga

Huvudvärk

Vanliga

Yrsel

Mindre vanliga

Trötthet

Magtarmkanalen

Vanliga

Illamående

Beskrivning av valda biverkningar

I kontrollerade kliniska studier med kombinationen 100 mg vildagliptin dagligen + metformin var det

inga patienter som avbröt studien på grund av biverkningar i någondera av behandlingsgrupperna,

vildagliptin 100 mg dagligen + metformin respektive placebo + metformin.

I kliniska studier var förekomsten av hypoglykemi vanligt hos patienter som fick vildagliptin i

kombination med metformin (1 %) och mindre vanlig hos patienter som fick placebo + metformin

(0,4 %). Inga svåra händelser av hypoglykemi rapporterades i vildagliptingrupperna.

I kliniska studier ändrades inte kroppsvikten från utgångsvärdet då vildagliptin 100 mg dagligen gavs

som tilläggsbehandling till metformin (+0,2 kg och -1,0 kg för vidagliptin respektive placebo).

Inga ytterligare säkerhetssignaler eller oförutsedda risker sågs i studier som pågått i upp till 2 år eller

mer när vildagliptin gavs som tillägg till metformin.

Kombination med en sulfonureid

Tabell 2

Biverkningar som rapporterats hos patienter som fått vildagliptin 50 mg två gånger

dagligen i kombination med metformin och en sulfonureid (N=157)

Metabolism och nutrition

Vanliga

Hypoglykemi

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Yrsel, tremor

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Hyperhidros

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Asteni

Beskrivning av valda biverkningar

I behandlingsgruppen med vildagliptin + metformin + glimepirid rapporterades ingen avbruten

behandling på grund av biverkningar mot 0,6 % i behandlingsgruppen med placebo + metformin +

glimepirid.

Förekomsten av hypoglykemi var vanlig i båda behandlingsgrupperna (5,1 % för gruppen med

vildagliptin + metformin + glimepirid mot 1,9 % för gruppen med placebo + metformin + glimepirid

gruppen). Ett fall av allvarlig hypoglykemi rapporterades i vildagliptingruppen.

Vid slutet av studien så var effekten på medelkroppsvikten neutral (+0,6 kg i vildagliptingruppen och

-0,1 kg i placebogruppen).

Kombination med insulin

Tabell 3

Biverkningar som rapporterats hos patienter som fått vildagliptin 100 mg dagligen i

kombination med insulin (med eller utan metformin) i dubbelblinda studier

(N=371)

Metabolism och nutrition

Vanliga

Minskat blodglukos

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Huvudvärk, frossa

Magtarmkanalen

Vanliga

Illamående, gastroesofageal refluxsjukdom

Mindre vanliga

Diarré, gasbildning

Beskrivning av valda biverkningar

I kontrollerade kliniska studier med vildagliptin 50 mg två gånger dagligen i kombination med insulin,

med eller utan samtidigt användning av metformin, var den totala förekomsten av patienter som

avbröt studien på grund av biverkningar 0,3 % i vildagliptingruppen och inga som avbröt studien i

placebogruppen.

Förekomsten av hypoglykemi var likartad i båda behandlingsgrupperna (14,0 % i vildagliptingruppen

mot 16,4 % i placebogruppen). Två patienter rapporterade allvarliga hypoglykemiska händelser i

vildagliptingruppen och 6 patienter i placebogruppen.

Vid slutet av studien var effekten på medelkroppsvikten neutral (+0,6 kg ändring från studiestart i

vildagliptingruppen och ingen viktändring i placebogruppen).

Ytterligare information om de enskilda aktiva substanserna i den fasta kombinationen

Vildagliptin

Tabell 4

Biverkningar som rapporterats hos patienter som fått vildagliptin 100 mg dagligen

som monoterapi i dubbelblinda studier (N=1 855)

Infektioner och infestationer

Mycket sällsynta

Infektion i övre luftvägarna

Mycket sällsynta

Nasofaryngit

Metabolism och nutrition

Mindre vanliga

Hypoglykemi

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Yrsel

Mindre vanliga

Huvudvärk

Blodkärl

Mindre vanliga

Perifert ödem

Magtarmkanalen

Mindre vanliga

Förstoppning

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga

Ledvärk

Beskrivning av valda biverkningar

I kontrollerade monoterapistudier var den totala förekomsten av patienter som avbröt studien på grund

av biverkningar inte större för patienter som behandlades med vildagliptin vid doser om 100 mg

dagligen (0,3 %) än för placebo (0,6 %) eller jämförelseläkemedel (0,5 %).

I jämförande kontrollerade monoterapistudier var hypoglykemi en mindre vanlig biverkan och

rapporterades hos 0,4 % (7 av 1855) av patienterna som behandlades med vildagliptin 100 mg

dagligen, jämfört med 0,2 % (2 av 1 082) av patienterna i de grupper som behandlades med aktivt

jämförelseläkemedel eller placebo, utan att några allvarliga eller svåra händelser rapporterades.

I kliniska studier ändrades inte kroppsvikten från utgångsvärdet då vildagliptin 100 mg dagligen gavs

som monoterapi (-0,3 kg och -1,3 kg för vidagliptin respektive placebo).

Inga ytterligare säkerhetssignaler eller oförutsedda risker sågs i studier som pågått i upp till 2 år med

vildagliptin i monoterapi.

Metformin

Tabell 5

Biverkningar för metforminkomponenten

Metabolism och nutrition

Mycket sällsynta

Minskad absorption av vitamin B

samt laktatacidos*

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Metallsmak i munnen

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Illamående, kräkningar, diarré, buksmärta och aptitförlust

Lever och gallvägar

Mycket sällsynta

Onormala leverfunktionstester eller hepatit**

Hud och subkutan vävnad

Mycket sällsynta

Hudreaktioner såsom erytem, pruritus och urtikaria

*Minskad absorption av vitamin B

och minskade serumnivåer har mycket sällsynt observerats hos

patienter som fått långtidsbehandling med metformin. Hänsyn bör tas till denna etiologi vid

uppkomst av megaloblastisk anemi hos en patient.

**Isolerade fall av onormala leverfunktionstester eller hepatit, som avklingat efter utsättande av

metformin har rapporterats.

Gastrointestinala biverkningar är vanligt förekommande i början av behandlingen men försvinner

vanligtvis utan åtgärd. För att förhindra dem rekommenderas att metformin tas vid två dagliga

doseringstillfällen, under eller efter måltid. En långsam dosökning kan förbättra den gastrointestinala

toleransen.

Erfarenheter efter att läkemedlet godkänts för försäljning

Tabell 6

Biverkningar som rapporterats efter att läkemedlet godkänts för försäljning

Magtarmkanalen

Ingen känd

frekvens

Pankreatit

Lever och gallvägar

Ingen känd

frekvens

Hepatit (reversibelt vid utsättning av läkemedlet)

Onormala leverfunktionstester (reversibelt vid utsättning av

läkemedlet)

Muskulosketala systemet och bindväv

Ingen känd Myalgi

frekvens

Hud och subkutan vävnad

Ingen känd

frekvens

Urtikaria

Exfoliativa och bullösa hudlesioner, såsom bullös pemfigoid

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9

Överdosering

Information om överdosering med Icandra saknas.

Vildagliptin

Information om överdosering med vildagliptin är begränsad.

Symtom

Information om sannolika symtom på överdosering med vildagliptin har hämtats från en

tolerabilitetsstudie på friska försökspersoner som fått stigande doser av vildagliptin i 10 dagar. Vid

400 mg rapporterades tre fall av muskelsmärta och enstaka fall av lätt och övergående parestesi, feber

och ödem samt en tillfällig ökning av lipasnivåerna. Vid 600 mg upplevde en försöksperson ödem i

fötter och händer samt ökade nivåer av kreatininkinas (CK), ASAT, C-reaktivt protein (CRP) och

myoglobin. Tre andra försökspersoner upplevde ödem i fötterna, med parestesi i två fall. Alla symtom

och onormala laboratorievärden avklingade utan behandling efter utsättande av studieläkemedlet.

Metformin

En stor överdos av metformin (eller vid samtidig risk för laktatacidos) kan leda till laktatacidos, vilket

är en medicinsk akutsituation och måste behandlas på sjukhus.

Behandling

Den effektivaste metoden att avlägsna metformin är hemodialys. Vildagliptin kan emellertid inte

avlägsnas med hemodialys, även om den främsta hydrolysmetaboliten (LAY 151) kan det.

Stödåtgärder rekommenderas.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Diabetesmedel, perorala diabetesmedel, kombinationer, ATC-kod:

A10BD08

Verkningsmekanism

Icandra är en kombination av två blodglukossänkande medel med kompletterande

verkningsmekanismer för att förbättra den glykemiska kontrollen hos patienter med typ 2 diabetes:

vildagliptin, som tillhör klassen öcellsförstärkare och metforminhydroklorid, som tillhör klassen

biguanider.

Vildagliptin tillhör klassen öcellsförstärkare och är en potent och selektiv hämmare av

dipeptidylpeptidas-4 (DPP-4 hämmare). Metformin verkar främst genom att minska den endogena

glukosproduktionen i levern.

Farmakodynamisk effekt

Vildagliptin

Vildagliptin verkar främst genom att hämma DPP-4, enzym som svarar för nedbrytningen av

inkretinhormonerna GLP-1 (glukagonlik peptid-1) och GIP (glukosberoende insulinotropisk

polypeptid).

Administrering av vildagliptin leder till en snabb och fullständig hämning av DPP-4-aktiviteten, som

leder till ökade endogena nivåer vid fasta och efter måltid av inkretinhormonerna GLP-1 och GIP.

Genom att öka de endogena nivåerna av dessa inkretinhormoner förstärker vildagliptin betacellernas

känslighet för glukos, vilket leder till förbättrad glukosberoende utsöndring av insulin. Behandling

med vildagliptin 50-100 mg dagligen hos patienter med diabetes typ 2 gav en signifikant förbättring

av markörer över betacellsfunktionen inklusive HOMA-β (Homeostasis Model Assessment-β),

förhållandet mellan proinsulin och insulin och mått på betacellernas respons från ofta tagna

måltidstoleranstester. Hos icke-diabetiker (med normal glykemisk kontroll) stimulerar inte

vildagliptin insulinutsöndringen och minskar inte glukosnivåerna.

Genom att öka de endogena GLP-1-nivåerna förstärker vildagliptin också alfacellernas känslighet för

glukos, vilket leder till mer adekvat glukosberoende glukagonutsöndring.

Den förstärkta ökningen av insulin/glukagon-kvoten under hyperglykemi, på grund av ökade

inkretinhormonnivåer, leder till nedgång av glukosproduktionen i levern vid fasta och efter måltid,

med reducerad glykemi som följd.

Den kända effekten att ökade GLP-1-nivåer ger fördröjning av ventrikeltömningen har inte

observerats vid vildagliptinbehandling.

Metformin

Metformin är en biguanid med blodglukossänkande effekter, vilket sänker plasmaglukosvärdet både

basalt och efter måltid. Det stimulerar inte insulinutsöndringen och orsakar därför inte hypoglykemi

eller viktökning.

Metformin kan verka via tre glukossänkande mekanismer:

genom minskning av glukosproduktionen i levern, till följd av hämning av glukoneogenes och

glukogenolys;

i en muskel, genom en modest ökning av insulinkänsligheten, vilket förbättrar det perifera

upptaget och användningen av glukos;

genom fördröjning av glukosabsorptionen i tarmen.

Metformin stimulerar den intracellulära glykogensyntesen genom att verka på glykogensyntasen och

ökar transportkapaciteten för specifika typer av membranglukostransportörer (GLUT-1 och GLUT-4).

Hos människa har metformin gynnsam effekt på lipidmetabolismen, oberoende av dess glykemiska

effekt. Detta har visats vid terapeutiska doser i kontrollerade kliniska studier under medellång eller

lång tid: metformin minskar serumnivåerna av totalkolesterol, LDL-kolesterol och triglycerider.

Den prospektiva, randomiserade UKPDS (UK Prospective Diabetes Study) har fastställt

långtidsnyttan av intensiv kontroll av blodglukosvärdet vid diabetes typ 2. En analys av resultaten hos

patienter med övervikt, som fått metformin efter misslyckad behandling med endast diet visade

följande:

en signifikant minskad absolut risk för diabetesrelaterad komplikation i metformingruppen

(29,8 händelser/1 000 patientår) jämfört med endast diet (43,3 händelser/1 000 patientår),

p=0,0023 samt jämfört med grupperna som fick kombinationsbehandling med en sulfonureid

och insulin i monoterapi (40,1 händelser/1 000 patientår), p=0,0034;

en signifikant minskad absolut risk för diabetesrelaterat dödsfall: metformin

7,5 händelser/1 000 patientår, endast diet 12,7 händelser/1 000 patientår, p=0,017;

en signifikant minskad absolut risk för dödsfall, totalt sett: metformin

13,5 händelser/1 000 patientår jämfört med endast diet 20,6 händelser/1 000 patientår

(p=0,011), samt jämfört med grupperna som fick kombinationsbehandling med en sulfonureid

och insulin i monoterapi 18,9 händelser/1 000 patientår (p=0,021);

en signifikant minskad absolut risk för hjärtinfarkt: metformin 11 händelser/1 000 patientår,

endast diet 18 händelser/1 000 patientår, (p=0,01).

Klinisk effekt och säkerhet

Administrering av vildagliptin som tilläggsbehandling i 6 månader till patienter vars glykemiska

kontroll var otillräcklig, trots behandling med metformin i monoterapi, gav ytterligare statistiskt

signifikanta, genomsnittliga minskningar i HbA

-värdena jämfört med placebo (skillnader mellan

grupperna -0,7 % till -1,1 % för vildagliptin 50 mg respektive 100 mg). Andelen patienter som

uppnådde en minskning av HbA

om ≥0,7 % från utgångsvärdet var statistiskt signifikant högre i

båda grupperna som fick vildagliptin + metformin (46 % respektive 60 %), jämfört med den grupp

som fick metformin + placebo (20 %).

I en 24-veckors studie på patienter som var otillräckligt kontrollerade med metformin (genomsnittlig

daglig dos: 2 020 mg) jämfördes vildagliptin (50 mg två gånger dagligen) med pioglitazon (30 mg en

gång dagligen). Med ett utgångsvärde för HbA

på 8,4 % var den genomsnittliga minskningen 0,9 %

med vildagliptin som tillägg till metformin och 1,0 % med pioglitazon som tillägg till metformin. En

genomsnittlig viktökning om +1,9 kg sågs hos patienter som fick pioglitazon som tillägg till

metformin, jämfört med +0,3 kg för de som fick vildagliptin som tillägg till metformin.

I en studie som pågått i 2 år jämfördes vildagliptin (50 mg två gånger dagligen) med glimepirid (upp

till 6 mg dagligen – genomsnittlig dos efter 2 år: 4,6 mg) hos patienter behandlade med metformin

(genomsnittlig daglig dos: 1 894 mg). Efter 1 år var den genomsnittliga minskningen av HbA

0,4 %

med vildagliptin som tillägg till metformin och 0,5 % med glimepirid som tillägg till metformin från

ett genomsnittligt utgångsvärde för HbA

på 7,3 %. Förändringen av kroppsvikten var -0,2 kg med

vildagliptin och +1,6 kg med glimepirid. Incidensen av hypoglykemier var signifikant lägre i

vildagliptingruppen (1,7 %) jämfört med glimepiridgruppen (16,2 %). Vid studiens slut (efter 2 år)

var HbA

för båda behandlingsgrupperna jämförbara med utgångsvärdena, medan förändringen av

kroppsvikten och skillnaderna i hypoglykemifrekvensen mellan behandlingsgrupperna kvarstod.

I en 52-veckors studie på patienter som var otillräckligt kontrollerade med metformin (metformin-

dosen vid baseline var 1 928 mg/dag) jämfördes vildagliptin (50 mg två gånger dagligen) med

gliclazid (genomsnittlig daglig dos: 229,5 mg). Efter ett år var den genomsnittliga minskningen av

-0,81 % med vildagliptin som tillägg till metformin (genomsnittligt utgångsvärde för HbA

8,4 %) och -0,85 % med gliclazid som tillägg till metformin (genomsnittligt utgångsvärde för HbA

var 8,5 %), statistisk non-inferiority uppnåddes (95 % CI; -0,11 – 0,20). Förändringen av kroppsvikten

var +0,1 kg med vildagliptin jämfört med en viktuppgång på +1,4 kg med gliclazid.

I en 24-veckors studie utvärderades effekten av en fast doskombination med vildagliptin och

metformin (gradvist titrerat till en dos av 50 mg/500 mg två gånger dagligen eller 50 mg/1 000 mg två

gånger dagligen) som initial behandling hos tidigare icke läkemedelsbehandlade patienter. Med ett

utgångsvärde av HbA

på 8,6 %, gav vildagliptin/metformin 50 mg/1 000 mg två gånger dagligen en

minskning av HbA

på -1,82 %, vildagliptin/metformin 50 mg/500 mg två gånger dagligen gav en

minskning på -1,61 %, metformin 1 000 mg två gånger dagligen gav en minskning på -1,36 % och

vildagliptin 50 mg två gånger dagligen gav en minskning på -1,09 %. Hos patienter med ett

utgångsvärde som var ≥10,0 % observerades en större minskning av HbA

En 24-veckors randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie utfördes på 318 patienter för att

utvärdera vildagliptins effekt och säkerhet (50 mg två gånger dagligen) i kombination med metformin

(≥1 500 mg dagligen) och glimepirid (≥4 mg dagligen). Vildagliptin i kombination med metformin

och glimepirid minskade signifikant HbA

i jämförelse med placebo. Från ett medelbasvärde av

på 8,8 % var den placebojusterade medelminskningen -0,76 %.

En 24-veckors randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie utfördes på 449 patienter för att

utvärdera vildagliptins effekt och säkerhet (50 mg två gånger dagligen) i kombination med en stabil

dos av basal eller mix- insulin (daglig medeldos 41 IU), och samtidig användning med metformin

(N=276) eller utan samtidig metformin (N=173). Vildagliptin i kombination med insulin minskade

signifikant HbA

i jämförelse med placebo. Från ett medelbasvärde av HbA

på 8,8 % var den

placebojusterade medelminskningen i den totala populationen -0,72 %. I subgrupperna som

behandlats med insulin med samtidig eller utan samtidig användning med metformin så var den

placebojusterade medelminskningen av HbA

-0,63 % respektive -0,84 %. Förekomsten av

hypoglykemi i den totala populationen var 8,4 % i vildagliptin och 7,2 % i placebogruppen. För

patienter som fått vildagliptin uppstod ingen viktökning (+0,2 kg) medan för de som fått placebo

uppstod en viktminskning (-0,7 kg).

I en annan 24-veckors studie med patienter med en mer avancerad typ 2 diabetes som var otillräckligt

kontrollerade med insulin (kort och medellångverkande, medelinsulindos 80 IU/dag), så var

medelminskningen av HbA

när vildagliptin (50 mg två gånger dagligen) adderades till insulin

statistiskt signifikant större än med placebo plus insulin (0,5 % mot 0,2 %). Förekomsten av

hypoglykemi var lägre i vildagliptingruppen än i placebogruppen (22,9 % mot 29,6 %).

Kardiovaskulär risk

En metaanalys av oberoende och prospektivt verifierade hjärt-kärlhändelser från 37 kliniska fas III-

och IV-studier som monoterapi och kombinationsterapi med upp till mer än 2 års duration

(exponering i medelvärde 50 veckor för vildagliptin och 49 veckor för jämförelseläkemedlen)

genomfördes och visade att vildagliptinbehandling inte var associerat med en ökad kardiovaskulär risk

mot jämförelseläkemedel. Den sammansatta effektvariablen av större negativa hjärt-kärlhändelser

(major adverse cardiovascular events, MACE) inklusive akut hjärtinfarkt, stroke eller kardiovaskulär

död, var likartad för vildagliptin jämfört med kombinerade aktiva jämförelseläkemedel och placebo

[Mantel-Haenszel risk ratio (M-H RR) 0,82 (95 % CI; 0,61-1,11)]. En MACE inträffade hos 83 av

9 599 (0,86 %) vildagliptinbehandlade patienter och hos 85 av 7 102 (1,20 %) jämförelsebehandlade

patienter. Bedömning av varje enskild MACE-händelse visade ingen ökad risk (liknande M-H RR).

Bekräftade hjärtsviktshändelser (HF) som definieras som en HF som kräver sjukhusvistelse eller på

uppkomst av HF, rapporterades hos 41 (0,43 %) vildagliptinbehandlade patienter och hos 32 (0,45 %)

jämförelsebehandlade patienter med M-H RR 1,08 (95 % CI; 0,68-1,70).

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för

vildagliptin i kombination med metformin, för alla grupper av den pediatriska populationen med

diabetes mellitus typ 2 (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Icandra

Absorption

Bioekvivalens har visats mellan Icandra vid tre dosstyrkor (50 mg/500 mg, 50 mg/850 mg och

50 mg/1 000 mg), jämfört med en fri kombination av vildagliptin och metforminhydrokloridtabletter i

motsvarande doser.

Intag av föda påverkar inte absorptionsgraden och absorptionshastigheten av vildagliptin från Icandra.

Absorptionsgraden och absorptionshastigheten av metformin från Icandra 50 mg/1 000 mg minskade

när det gavs tillsammans med föda, vilket avspeglades genom minskat C

med 26 % och AUC med

7 % samt fördröjt T

(2,0 till 4,0 timmar).

Följande redovisning avspeglar de farmakokinetiska egenskaperna hos de enskilda aktiva

substanserna i Icandra.

Vildagliptin

Absorption

Efter peroral administrering vid fasta absorberas vildagliptin snabbt, och maximala

plasmakoncentrationer har observerats efter 1,7 timmar. Intag av föda fördröjer tiden till maximala

plasmakoncentrationer något, till 2,5 timmar, men förändrar inte den totala exponeringen (AUC).

Administrering av vildagliptin tillsammans med föda resulterade i minskat C

(19 %) jämförd med

dosering vid fasta. Förändringens storlek är dock inte kliniskt signifikant, och vildagliptin kan därför

ges med eller utan föda. Den absoluta biotillgängligheten är 85 %.

Distribution

Vildagliptins plasmaproteinbindning är låg (9,3 %) och vildagliptin fördelas jämnt mellan plasma och

röda blodkroppar. Vildagliptins genomsnittliga distributionsvolym vid steady state efter intravenös

administrering (V

) är 71 liter, vilket tyder på extravaskulär distribution.

Metabolism

Metabolism är den främsta eliminationsvägen för vildagliptin hos människa och svarar för 69 % av

dosen. Den främsta metaboliten (LAY 151) är farmakologiskt inaktiv och är cyanodelens

hydrolysprodukt, svarar för 57 % av dosen, följt av amidens hydrolysprodukt (4 % av dosen). DPP-4

bidrar delvis till vildagliptins hydrolys, baserat på en

in vivo-

studie på råtta med DPP-4-brist.

Vildagliptin metaboliseras inte av CYP 450-enzymer i någon kvantifierbar utsträckning. Således

förväntas inte vildagliptins metaboliska clearance påverkas av samtidig behandling med läkemedel

som hämmar och/eller inducerar CYP 450.

In vitro

-studier har visat att vildagliptin inte

hämmar/inducerar CYP 450-enzymer. Vildagliptin torde därför inte påverka metaboliskt clearance för

läkemedel som ges samtidigt och som metaboliseras av CYP 1A2, CYP 2C8, CYP 2C9, CYP 2C19,

CYP 2D6, CYP 2E1 eller CYP 3A4/5.

Eliminering

Efter peroral administrering av [

C] vildagliptin utsöndrades cirka 85 % av dosen i urin, och 15 % av

dosen återfanns i feces. Efter peroral administrering utsöndrades 23 % av vildagliptindosen via

njurarna som oförändrat läkemedel. Efter intravenous administrering på friska försökspersoner är

vildagliptins totala plasma- och njurclearance 41 liter/timme respektive 13 liter/timme. Den

genomsnittliga elimineringshalveringstiden är cirka 2 timmar efter intravenös administrering.

Elimineringshalveringstiden är cirka 3 timmar efter peroral administrering.

Linjäritet/icke-linjäritet

Vildagliptins C

och området under plasmakoncentrationerna kontra tidskurvorna (AUC), ökade på

ett i huvudsak dosproportionerligt sätt över det terapeutiska dosområdet.

Egenskaper hos patienterna

Kön: Inga kliniskt relevanta skillnader sågs i vildagliptins farmakokinetik mellan friska manliga och

kvinnliga studiepatienter med stor spännvidd vad avser ålder och kroppsmasseindex (BMI).

Vildagliptins hämning av DPP-4 påverkas inte av kön.

Ålder: Hos friska äldre försökspersoner (≥70 år) ökade den totala exponeringen för vildagliptin

(100 mg en gång dagligen) med 32 %, med en ökning av den maximala plasmakoncentrationen om

18 %, jämfört med unga friska försökspersoner (18-40 år). Dessa förändringar anses dock inte kliniskt

relevanta. Vildagliptins hämning av DPP-4 påverkas inte av ålder.

Nedsatt leverfunktion:

Hos patienter med lätt, måttligt och gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh-

poäng A-C) var det ingen signifikant skillnad (maximalt ~30 %) i exponeringen för vildagliptin.

Nedsatt njurfunktion:

Hos försökspersoner med lätt, måttligt eller gravt nedsatt njurfunktion ökade

den systemiska exponeringen för vildagliptin (C

8-66 %; AUC 32-134 %) och totalt

kroppsclearance minskade, jämfört med försökspersoner med normal njurfunktion.

Etnisk grupp: Begränsade data visar att ras inte har någon större påverkan på vildagliptins

farmakokinetik.

Metformin

Absorption

Efter en peroral dos av metformin uppnås maximal plasmakoncentration (C

) efter cirka 2,5 timmar.

Den absoluta biotillgängligheten hos en metformintablett 500 mg är cirka 50-60 % hos friska

försökspersoner. Efter en peroral dos återfanns 20-30 % av den icke-absorberade fraktionen i feces.

Efter peroral administrering är metformins absorption mättnadsbar och ofullständig. Det antas att

farmakokinetiken hos metforminabsorptionen är icke-linjär. Vid de vanliga metformindoserna och

doseringstabellerna uppnås steady state plasmakoncentrationer inom 24-48 timmar och är vanligen

mindre än 1 µg/ml. I kontrollerade kliniska prövningar översteg inte de maximala plasmanivåerna av

metformin (C

) 4 µg/ml, inte ens vid maximal dosering.

Intag av föda fördröjer och minskar absorptionsgraden av metformin något. Efter administrering av en

dos om 850 mg var den maximala plasmakoncentrationen 40 % lägre, AUC minskat med 25 % och

tiden till maximal plasmakoncentration förlängd med 35 minuter. Den kliniska relevansen för denna

nedgång är okänd.

Distribution

Plasmaproteinbindningen är försumbar. Metformin tas upp i erytrocyter. Distrubutionsmedelvärdet

) låg mellan 63 och 276 liter.

Metabolism

Metformin utsöndras oförändrat i urinen. Inga metaboliter har identifierats hos människa.

Eliminering

Metformin elimineras genom renal utsöndring. Metformins renala clearance är >400 ml/min, vilket

tyder på att metformin elimineras genom glomerulär filtration och tubulär sekretion. Efter en peroral

dos är den skenbara terminala elimineringshalveringstiden cirka 6,5 timmar. När njurfunktionen är

nedsatt minskar njurclearance proportionellt med kreatininclearance. Således förlängs

elimineringshalveringstiden, vilket leder till ökade nivåer av metformin i plasma.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Djurstudier under upp till 13 veckor har utförts med de kombinerade substanserna i Icandra. Ingen ny

toxicitet har identifierats med denna kombination. Följande data är resultat från studier som utförts

individuellt med vildagliptin eller metformin.

Vildagliptin

Intrakardiella fördröjningar i impulsöverledningen har observerats hos hund med en icke-effekt

dosnivå (”no effect level”) om 15 mg/kg (7-faldigt högre exponering än hos människa baserat på

Ansamling av skummiga alveolära makrofager i lungan sågs hos råtta och mus. Icke-effekt dosnivå på

råtta var 25 mg/kg (5-faldigt högre exponering än hos människa baserat på AUC) och på mus

750 mg/kg (142-faldigt högre exponering än hos människa).

Gastrointestinala symtom, särskilt mjuk avföring, slemmig avföring, diarré och, vid högre doser, blod

i avföringen sågs hos hund. Icke-effekt dosnivån har inte fastställts.

Vildagliptin var inte mutagent i traditionella

in vitro

in vivo

gentoxicitetsstudier.

En studie av fertilitet och tidig embryonal utveckling som utförts på råtta har inte visat några tecken

på försämring vad gäller fertilitet, reproduktion eller tidig embryonal utveckling på grund av

vildagliptin. Embryofoetal toxicitet har utvärderats hos råtta och kanin. Ökad incidens av vågformade

revben har observerats hos råtta i samband med reducerad kroppsvikt hos modern med en icke-effekt

dosnivå om 75 mg/kg (10-faldigt högre exponering än hos människa). Minskad fostervikt och

skeletala variationer, vilket tyder på fördröjning i utvecklingen, sågs hos kanin endast i samband med

svår maternell toxicitet, med en icke-effekt dosnivå om 50 mg/kg (9-faldigt högre exponering än hos

människa). En pre- och postnatal utvecklingsstudie har utförts på råtta. Fynd har endast observerats i

samband med maternell toxicitet vid ≥150 mg/kg och inkluderade en tillfällig minskning i

kroppsvikten och reducerad motorisk aktivitet i F1-generationen.

En karcinogenicitetsstudie har utförts under 2 år på råtta med perorala doser upp till 900 mg/kg (cirka

200 gånger högre exponering än hos människa med maximalt rekommenderad dos). Ingen ökad

tumörförekomst sågs, som kunde hänföras till vildagliptin. En annan karcinogenicitetsstudie har

utförts under 2 år på mus med perorala doser upp till 1 000 mg/kg. Ökad förekomst av adenokarcinom

i bröst samt hemangiosarkom observerades, med icke-effekt dosnivåer om 500 mg/kg (59-faldigt

högre exponering än hos människa) respektive 100 mg/kg (16-faldigt högre exponering än hos

människa). Den ökade incidensen av dessa tumörer hos mus anses inte utgöra någon signifikant risk

hos människa, baserat på avsaknad av gentoxisk potential hos vildagliptin och dess huvudmetabolit,

förekomsten av tumörer endast hos en art och höga systemiska exponeringskvoter när tumörerna

observerades.

I en 13-veckors toxikologistudie på cynomolgusapa har hudskador rapporterats vid doser

≥5 mg/kg/dag. Dessa var konsekvent lokaliserade till extremiteterna (händer, fötter, öron och svans).

Vid en dos om 5 mg/kg/dag (ungefär motsvarande AUC-exponeringen hos människa vid en dos om

100 mg) observerades endast blåsor. Dessa var reversibla trots fortsatt behandling och förknippades

inte med onormal histopatologi. Flagnande och avskalad hud, skorpor och sår på svansen med

motsvarande histopatologiska förändringar observerades vid doser ≥20 mg/kg/dag (cirka 3 gånger

högre AUC-exponering än hos människa vid en dos om 100 mg). Nekrotiska skador på svansen

observerades vid ≥80 mg/kg/dag. Hudskadorna var inte reversibla under en återhämtningsperiod om

4 veckor hos apor som behandlats med 160 mg/kg/dag.

Metformin

Gängse studier på metformin avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet,

karcinogenicitet och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Hydroxipropylcellulosa

Magnesiumstearat

Filmhölje

Hypromellos

Titandioxid (E 171)

Gul järnoxid (E 172)

Makrogol 4000

Talk

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

PA/Alu/PVC/Alu 2 år

PCTFE/PVC/Alu 18 månader

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30

Förvaras i originalförpackningen (blister). Fuktkänsligt.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Aluminium/Aluminium (PA/Alu/PVC/Alu) blister

Finns i förpackningar om 10, 30, 60, 120, 180 eller 360 filmdragerade tabletter och i

multipelförpackningar innehållande 120 (2 förpackningar med 60), 180 (3 förpackningar med 60)

eller 360 (6 förpackningar 60) filmdragerade tabletter.

Polyklortrifluoreten (PCTFE)/PVC/Alu blister

Finns i förpackningar om 10, 30, 60, 120, 180 eller 360 filmdragerade tabletter och i

multipelförpackningar innehållande 120 (2 förpackningar med 60), 180 (3 förpackningar med 60)

eller 360 (6 förpackningar med 60) filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar och styrkor att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Novartis Europharm Limited

Vista Building

Elm Park, Merrion Road

Dublin 4

Irland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Icandra 50 mg/850 mg filmdragerade tabletter

EU/1/08/484/001-006

EU/1/08/484/013-015

EU/1/08/484/019-024

EU/1/08/484/031-033

Icandra 50 mg/1 000 mg filmdragerade tabletter

EU/1/08/484/007-012

EU/1/08/484/016-018

EU/1/08/484/025-030

EU/1/08/484/034-036

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 01 december 2008

Datum för den senaste förnyelsen: 31 juli 2013

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens

webbplats http://www.ema.europa.eu

EMA/800008/2012

EMEA/H/C/001050

Sammanfattning av EPAR för allmänheten

Icandra

vildagliptin/metforminhydroklorid

Detta är en sammanfattning av det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) för Icandra. Det

förklarar hur Kommittén för humanläkemedel (CHMP) bedömt läkemedlet och hur den kommit fram till

sitt yttrande om att bevilja godkännande för försäljning och sina rekommendationer om hur läkemedlet

ska användas

Vad är Icandra?

Icandra är ett läkemedel som innehåller de aktiva substanserna vildagliptin och metforminhydroklorid.

Det finns som tabletter (50 mg/850 mg och 50 mg/1 000 mg).

Läkemedlet är detsamma som Eucreas, som redan godkänts i EU. Företaget som tillverkar Eucreas har

godkänt att de vetenskapliga uppgifterna för läkemedlet kan användas för Icandra.

Vad används Icandra för?

Icandra används för att behandla typ 2-diabetes. Det ges på följande sätt:

Till patienter vars diabetes inte kontrolleras tillräckligt med den maximala tolererade dosen av

metformin som tas ensamt.

Till patienter som redan tar en kombination av vildagliptin och metformin som separata tabletter.

I kombination med en sulfonureid (ett annat läkemedel mot diabetes) tillsammans med diet och

motion till patienter vars diabetes inte kontrolleras tillräckligt med metformin och en sulfonureid.

I kombination med insulin tillsammans med diet och motion till patienter vars diabetes inte

kontrolleras tillräckligt med en stabil insulindos och metformin.

Läkemedlet är receptbelagt

7 Westferry Circus

Canary Wharf

London E14 4HB

United Kingdom

An agency of the European Union

Telephone

+44 (0)20 7418 8400

Facsimile

+44 (0)20 7418 8416

E-mail

info@ema.europa.eu

Website

www.ema.europa.eu

© European Medicines Agency, 2012. Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.

Hur används Icandra?

Den rekommenderade dosen Icandra är en tablett två gånger dagligen, en tablett på morgonen och en

på kvällen. Vilken tablettstyrka behandlingen ska inledas med beror på patientens nuvarande

behandling och de förväntade effekterna av Icandra, men rekommendationen är att ge en liknande dos

metformin som den som patienten redan tar. Patienter som redan får vildagliptin och metformin bör

byta till Icandra som innehåller samma mängder av respektive aktiv substans. Vildagliptin-doser på

över 100 mg rekommenderas inte.

Eventuella magproblem i samband med metformin kan minskas om Icandra tas tillsammans med eller

strax efter måltid. Icandra ska inte ges till patienter med måttliga eller svåra njurproblem eller problem

med levern. Äldre patienter som får Icandra bör regelbundet låta kontrollera njurfunktionen.

Hur verkar Icandra?

Typ 2-diabetes är en sjukdom där bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med insulin för att

kontrollera blodglukosnivån (blodsockret) eller när kroppen inte klarar av att använda insulinet

effektivt. Icandra innehåller två aktiva substanser med sinsemellan olika verkningsmekanismer.

Vildagliptin, som är en dipeptidylpeptidas 4 (DPP-4)-hämmare, verkar genom att blockera

nedbrytningen av de så kallade inkretinhormonerna i kroppen.

Dessa hormoner frigörs efter en måltid och stimulerar bukspottkörtelns produktion av insulin.

Vildagliptin höjer nivåerna av inkretinhormoner i blodet och stimulerar på så sätt bukspottkörteln att

producera mer insulin när blodsockernivåerna är höga. Vildagliptin har ingen effekt när blodsockret är

lågt. Vildagliptin sänker också den mängd glukos som produceras av levern genom att höja

insulinnivåerna och sänka nivåerna av hormonet glukagon. Metformin verkar främst genom att hämma

produktionen av blodsocker och minska blodsockerupptaget i tarmen. Till följd av de båda aktiva

substansernas verkan sänks blodsockret och detta bidrar till att kontrollera typ 2-diabetes.

Hur har Icandras effekt undersökts?

Vildagliptin som enda behandling godkändes av EU i september 2007 under namnet Galvus, och

metformin finns att tillgå i EU sedan 1959. Vildagliptin kan ges tillsammans med metformin till

patienter med typ 2-diabetes vars sjukdom inte kontrolleras tillräckligt väl med enbart metformin.

Studierna av Galvus som tillägg till metformin, metformin och en sulfonureid eller metformin och

insulin användes som stöd för användningen av Icandra för samma indikation. I studierna jämfördes

Galvus med placebo och nivån i blodet av en substans som kallas glykosylerat hemoglobin (HbA1c)

mättes, vilket ger en indikation på hur väl blodsockernivån kontrolleras.

Sökanden presenterade även resultaten från två studier som visar att de aktiva substanserna i de båda

styrkorna av Icandra togs upp i kroppen på samma sätt som när de togs som separata tabletter.

Vilken nytta har Icandra visat vid studierna?

Man har visat att vildagliptin var effektivare än placebo (overksam behandling) när det gällde att sänka

HbA1c-halten när det gavs som tillägg till metformin. Tilläggsbehandling med vildagliptin resulterade i

att patienternas HbA1c-nivåer efter 24 veckor hade sjunkit med 0,88 procentenheter från en

utgångsnivå på 8,38 procent. Patienter som fick tilläggsbehandling med placebo hade däremot mindre

förändringar i HbA1c-nivåerna, som steg med 0,23 procentenheter från en utgångsnivå på

8,30 procent. I andra studier har man visat att vildagliptin i kombination med metformin är effektivare

än placebo när det ges tillsammans med en sulfonureid eller insulin.

Icandra

EMA/800008/2012

Sida 2/3

Vilka är riskerna med Icandra?

De vanligaste biverkningarna som orsakas av Icandra (uppträder hos fler än 1 av 10 patienter) är

illamående, kräkningar, diarré, buksmärta och aptitförlust. En fullständig förteckning över biverkningar

som rapporterats för Icandra finns i bipacksedeln.

Icandra ska inte ges till personer som kan vara överkänsliga (allergiska) mot vildagliptin, metformin

eller något annat innehållsämne. Det får inte ges till patienter som har diabetesketoacidos (höga

nivåer av ketoner och syror i blodet), diabetesprekoma, njur- eller leverproblem, tillstånd som kan

påverka njurarna eller en sjukdom som ger minskad tillförsel av syre till vävnaderna, till exempel

hjärt- eller lungsvikt eller en nyligen inträffad hjärtattack. Det får inte heller ges vid alkoholförgiftning

(överdrivet intag av alkohol) eller alkoholism eller till kvinnor som ammar. En fullständig förteckning

över restriktioner finns i bipacksedeln.

Varför har Icandra godkänts?

CHMP fann att vildagliptin när det tas tillsammans med metformin sänker blodsockernivån och att

kombinationen av de båda aktiva substanserna i en tablett kan göra det enklare för patienterna att

följa behandlingsplanen. CHMP noterade också att kombinationen av vildagliptin och metformin var

effektiv som ett tillägg till en sulfonureid eller insulin. Kommittén fann därför att nyttan med Icandra är

större än riskerna och rekommenderade att Icandra skulle godkännas för försäljning.

Mer information om Icandra

Den 1 december 2008 beviljade Europeiska kommissionen ett godkännande för försäljning av

Vildagliptin/Metformin Hydrochloride som gäller i hela Europeiska unionen. Den 6 februari 2009

ändrades läkemedlets namn till Icandra.

Det offentliga europeiska utredningsprotokollet (EPAR) finns i sin helhet på EMA:s webbplats under

ema.europa.eu/Find medicine/Human medicines/European Public Assessment Reports

.. Mer

information om behandling med Icandra finns i bipacksedeln (ingår också i EPAR). Du kan också

kontakta din läkare eller apotekspersonal.

Denna sammanfattning uppdaterades senast 11-2012.

Icandra

EMA/800008/2012

Sida 3/3

Aðrar vörur

search_alerts

share_this_information