Rivomoxi 400 mg Filmdragerad tablett

Շվեդիա - շվեդերեն - Läkemedelsverket (Medical Products Agency)

PIL PIL (PIL)

26-03-2021

SPC SPC (SPC)

10-06-2021

active_ingredient:
moxifloxacinhydroklorid
MAH:
Rivopharm Ltd.
ATC_code:
J01MA14
INN:
moxifloxacinhydroklorid
dosage:
400 mg
pharmaceutical_form:
Filmdragerad tablett
composition:
moxifloxacinhydroklorid 436,43 mg Aktiv substans; para-orange aluminiumlack Hjälpämne
prescription_type:
Receptbelagt
leaflet_short:
Förpacknings: Blister, 25 tabletter; Blister, 7 tabletter; Blister, 5 tabletter; Blister, 10 tabletter; Blister, 50 tabletter; Blister, 70 tabletter; Blister, 80 tabletter; Blister, 100 tabletter
authorization_status:
Godkänd
authorization_number:
55258
authorization_date:
2018-06-14

Bipacksedel: Information till användaren

Rivomoxi 400 mg filmdragerade tabletter

Vuxna

moxifloxacin

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar ta detta läkemedel. Den innehåller

information som är viktig för dig.

Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om

de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

I denna bipacksedel finns information om följande:

Vad Rivomoxi är och vad det används för

Vad du behöver veta innan du tar Rivomoxi

Hur du tar Rivomoxi

Eventuella biverkningar

Hur Rivomoxi ska förvaras

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

1.

Vad Rivomoxi är och vad det används för

Rivomoxi innehåller den aktiva substansen moxifloxacin, vilken tillhör en grupp av antibiotika som

kallas fluorokinoloner. Rivomoxi verkar genom att döda bakterier som orsakar infektioner.

Rivomoxi används till patienter i åldern 18 år och uppåt för behandling av bakteriella infektioner

orsakade av bakterier som moxifloxacin är effektivt mot. Rivomoxiska bara användas för behandling

av dessa infektioner när vanliga antibiotika inte kan användas eller inte har fungerat:

Infektion i bihålorna, plötslig försämring av långvarig inflammation i luftvägarna eller

lunginflammation (pneumoni) som man fått utanför sjukhus (gäller ej svåra fall).

Mild till måttlig infektion i de övre delarna av kvinnans underliv (inflammation i lilla bäckenet),

inklusive infektioner i äggledarna och infektioner i livmoderns slemhinnor.

Det är inte tillräckligt att behandla dessa typer av infektioner med endast Rivomoxi. Därför ska

läkaren förskriva ytterligare ett antibiotikum som tillägg till Rivomoxi för behandling av infektioner i

övre delarna av kvinnans underliv (se avsnitt 2. Vad du behöver veta innan du tar Rivomoxi,

Varningar och försiktighet, Tala med läkare innan du tar Rivomoxi).

Om följande bakteriella infektioner har förbättrats under inledande behandling med moxifloxacin-

infusionsvätska, lösning, kan läkaren förskriva Rivomoxitabletter för att fullfölja behandlingen:

lunginflammation (pneumoni) som man fått utanför sjukhus, hud- och mjukdelsinfektioner.

Rivomoxi ska inte användas för inledande behandling av någon typ av hud- eller mjukdelsinfektion

eller svår lunginflammation.

2.

Vad du behöver veta innan du tar Rivomoxi

Innan du tar detta läkemedel

Du ska inte ta antibakteriella fluorokinolon-/kinolonläkemedel, inklusive Rivomoxi, om du tidigare

har fått någon allvarlig biverkning i samband med att du har tagit något kinolon- eller

fluorokinolonläkemedel. Om så är fallet, kontakta läkaren så snart som möjligt.

Kontakta läkare om du inte är säker på om du tillhör någon patientgrupp som beskrivs nedan.

Ta inte Rivomoxi

om du är allergisk mot den aktiva substansen moxifloxacin, något annat kinolonantibiotikum

eller något annat innehållsämne i detta läkemedel (anges i avsnitt 6. Förpackningens innehåll

och övriga upplysningar)

om du är gravid eller ammar

om du är yngre än 18 år

om du tidigare har haft senproblem som hade samband med behandling med kinolonantibiotika

(se avsnitt Varningar och försiktighet och avsnitt 4. Eventuella biverkningar)

om du är född med eller har

ett tillstånd som förbinds med onormal hjärtrytm (synlig på EKG, hjärtundersökning med

hjälp av elektroder)

obalans i blodsalterna (särskilt låga halter av kalium eller magnesium i blodet)

en mycket långsam hjärtrytm (kallas bradykardi)

ett svagt hjärta (hjärtsvikt)

tidigare har haft onormal hjärtrytm

eller

om du tar andra läkemedel som kan ge onormala EKG-förändringar (se avsnitt Andra

läkemedel och Rivomoxi). Detta beror på att Rivomoxi kan orsaka förändringar på EKG som

är en förlängning på QT-intervallet, t.ex. fördröjd överföring av elektriska signaler.

om du har svår leversjukdom eller förhöjda leverenzymer (transaminaser) högre än 5 gånger det

övre normalvärdet.

Varningar och försiktighet

Tala med läkare innan du tar Rivomoxi

Rivomoxi kan

ändra ditt hjärtas EKG (ändringar i elektrokardiografi)

, särskilt om du är

kvinna eller om du är äldre. Om du för närvarande tar något läkemedel som sänker

kaliumhalterna i blodet, rådgör med läkare innan du tar Rivomoxi (se även avsnitt Ta inte

Rivomoxi och Andra läkemedel och Rivomoxi).

om du har diagnostiserats med en förstoring eller ”utbuktning” av ett stort blodkärl

(aortaaneurysm eller perifert aneurysm i ett stort blodkärl).

om du har haft en aortadissektion (en bristning i aortaväggen).

om du har diagnostiserats med läckande hjärtklaffar.

om någon i din familj har eller har haft aortaaneurysm eller aortadissektion eller medfödd

hjärtklaffsjukdom, eller har andra riskfaktorer eller tillstånd som ökar risken för detta (t.ex.

bindvävssjukdomar såsom Marfans syndrom, Ehlers-Danlos syndrom, Turners syndrom,

Sjögrens syndrom (en inflammatorisk autoimmun sjukdom) eller kärlsjukdomar såsom

Takayasus arterit, jättecellsarterit, Behçets sjukdom, högt blodtryck eller känd ateroskleros,

reumatoid artrit (en ledsjukdom) eller endokardit (en infektion i hjärtat)).

Om du har

epilepsi

eller något annat tillstånd som kan orsaka

kramper

, rådgör med läkare

innan du tar Rivomoxi.

Om du har eller har haft

problem med psykisk hälsa

, rådgör med läkare innan du tar

Rivomoxi.

Om du eller någon i din familj har

glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist

(en sällsynt ärftlig

sjukdom), tala om det för läkare, som talar om ifall Rivomoxi är lämpligt för dig.

Om du har

myasthenia gravis

(onormal muskeltrötthet som leder till svaghet och i allvarliga

fall förlamning) kan Rivomoxi förvärra dina sjukdomssymtom. Kontakta läkare omedelbart om

du tror att detta gäller för dig.

Om du som kvinna har

komplicerad infektion i övre delarna av underlivet

(t.ex. samtidigt

med varbildning i äggledarna och äggstockarna eller i bäckenet) för vilken läkaren anser att en

intravenös behandling är nödvändig, är inte behandling med Rivomoxi lämplig.

För behandling av

milda till måttliga infektioner i övre delarna av kvinnans underliv

läkaren förskriva även ett annat antibiotikum som tillägg till Rivomoxi. Om ingen förbättring av

symtomen ses efter 3 dagars behandling, kontakta läkare.

Om du är diabetiker eftersom det finns en risk för dig att få ändrade blodsockernivåer av

moxifloxacin.

Om du någonsin har utvecklat svåra hudutslag eller fjällande hud, blåsor och/eller sår i munnen

efter du tagit moxifloxacin.

Under behandling med Rivomoxi

Om du upplever att du har hjärtklappning eller oregelbundna hjärtslag under behandlingen, ta

omedelbart kontakt med läkare. Han/hon kan vilja göra en EKG-undersökning

(elektrokardiografi) för att kontrollera din hjärtrytm.

Risken för hjärtproblem

kan öka om dosen ökas. Därför ska den rekommenderade

doseringsanvisningen följas.

Det finns en liten risk för att du kan få en

allvarlig, plötslig allergisk reaktion

(en anafylaktisk

reaktion/chock), redan vid första dosen. Symtomen är tryck över bröstet, att du känner dig yr,

mår illa, känner dig svimfärdig eller yr när du reser dig upp.

Om detta uppträder, sluta ta

Rivomoxi och sök läkarhjälp genast.

Rivomoxi kan orsaka

plötslig och svår inflammation i levern

vilket kan leda till livshotande

leversvikt (inklusive fall med dödlig utgång, se avsnitt 4. Eventuella biverkningar).

Kontakta

läkare innan du fortsätter att ta läkemedlet

om följande tecken uppträder: plötslig

sjukdomskänsla och/eller illamående i kombination med gulnande ögonvitor, mörk urin, klåda i

huden, benägenhet att blöda eller hjärnsjukdom orsakad av levern (symtom på nedsatt

leverfunktion eller en plötslig och svår inflammation i levern).

Allvarliga hudreaktioner inklusive Stevens Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys och

akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats vid användning med

moxifloxacin.

Stevens Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys kan först uppträda som röda,

måltavleliknande fläckar eller runda fläckar, ofta med blåsor i mitten, på bålen. Dessutom kan

sår i mun, hals, näsa, könsorgan och ögon (röda och svullna ögon) uppträda. Dessa allvarliga

hudutslag föregås ofta av feber och/eller influensaliknande symtom. Utslagen kan utvecklas

till utbredd hudfjällning och komplikationer som kan vara livshotande eller få dödlig utgång.

Akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) uppträder i början av behandlingen som

röda, utbredda och flagande utslag med knölar under huden och blåsor tillsammans med feber.

Oftast lokaliserade i hudveck, på överkroppen och på armarna.

Om du utvecklar allvarliga hudutslag eler något annat av dessa hudsymtom, sluta ta

moxifloxacin och kontakta läkare eller uppsök omedelbart läkarvård.

Kinolonantibiotika, inklusive Rivomoxi, kan orsaka

kramper

. Om det händer, sluta ta

Rivomoxi och kontakta läkare omedelbart.

Du kan i sällsynta fall få symtom på nervskada (neuropati) såsom smärta, en brännande känsla,

stickningar, domningar och/eller svaghet, särskilt i fötter och ben eller i händer och armar. Om

detta sker, sluta ta Rivomoxi och omedelbart kontakta läkaren för att förhindra utveckling av ett

eventuellt bestående tillstånd.

Du kan uppleva

problem med psykisk hälsa

redan första gången du tar kinolonantibiotika,

inklusive Rivomoxi. I mycket sällsynta fall har depression och problem med den mentala hälsan

lett till självmordstankar och självskadande beteende som självmordsförsök (se

avsnitt 4. Eventuella biverkningar). Om du utvecklar sådana reaktioner, sluta ta Rivomoxi och

informera läkare omedelbart.

Du kan få

diarré

under eller efter det att du tagit antibiotika, inklusive Rivomoxi. Om detta blir

allvarligt eller långvarigt eller om du märker att avföringen innehåller blod eller slem, ska du

genast

sluta ta Rivomoxi och ta kontakt med läkare

. Du ska inte ta något läkemedel som

stoppar eller minskar tarmens rörlighet.

I sällsynta fall kan smärta och svullnad i lederna och inflammation eller bristningar i senor

uppkomma. Risken är större om du är äldre (över 60 år), har genomgått en organtransplantation,

har njurproblem eller om du behandlas med kortison (kortikosteroider). Inflammation och

bristningar i senor kan uppkomma redan inom de första 48 timmarna efter påbörjad behandling

men även upp till flera månader efter att behandlingen med Rivomoxi har avslutats. Vid första

tecken på smärta eller inflammation i en sena (t.ex. i fotled, handled, armbåge, axel eller knä),

sluta ta Rivomoxi , kontakta läkare och vila det smärtande området. Undvik onödig

ansträngning eftersom det kan öka risken för en senbristning.Om du är äldre och har

njurproblem

, var då noga med att dricka mycket under behandlingen med Rivomoxi.

Uttorkning kan öka risken för njursvikt.

Om din syn försämras eller om du får några andra

problem med ögonen

under behandling med

Rivomoxi, kontakta omedelbart en ögonspecialist (se avsnitten Körförmåga och användning av

maskiner och avsnitt 4. Eventuella biverkningar).

Kinolonantibiotika kan göra så att

huden blir mer känslig för solljus eller UV-strålar.

Du ska

undvika en längre tids exponering för solljus eller starkt solljus och ska inte sola i solarium eller

använda någon annan UV-ljuslampa under behandling med Rivomoxi.

Effekten av Rivomoxi vid behandling av allvarliga brännskador, infektioner djupt i vävnaden

eller fotinfektioner med osteomyelit (infektioner i benmärgen) hos diabetiker har inte fastställts.

Om du känner en plötslig, svår smärta i magen, bröstet eller ryggen ska du genast gå till en

akutmottagning då detta kan vara symtom på aortaaneurysm och aortadissektion. Risken att

drabbas av detta kan vara förhöjd om du behandlas med systemiska kortikosteroider

(”kortison”).

Om du upplever plötslig andfåddhet, särskilt när du ligger ner i sängen, eller märker av svullnad

i vristerna, fötterna eller magen, eller får nyuppkommen hjärtklappning (känsla av snabba eller

oregelbundna hjärtslag), kontakta genast läkare.

Antibiotika av fluorokinolontyp kan orsaka en ökning av din blodsockernivå

över den normala

(hyperglykemi)

,

eller minska din blodsockernivå under den normala (hypoglykemi), vilket kan

leda till medvetandeförlust (hypoglykemisk koma) i svåra fall (se avsnitt 4. Eventuella

biverkningar) rapporterats. Om du har diabetes ska ditt blodsocker kontrolleras noggrant.

Långvariga, funktionsnedsättande och eventuellt bestående allvarliga biverkningar

Antibakteriella fluorokinolon-/kinolonläkemedel, inklusive Rivomoxi har sammankopplats med

mycket sällsynta men allvarliga biverkningar. Vissa av dessa har varit långvariga (upp till månader

eller år), funktionsnedsättande och eventuellt bestående. Detta inkluderar smärta i senor, muskler och

leder i armar och ben, svårigheter att gå, onormala sinnesförnimmelser såsom myrkrypningar,

stickningar, pirrningar, domningar eller en brännande känsla (parestesi), sensoriska störningar i form

av nedsatt syn, smak, lukt och hörsel, nedstämdhet, försämrat minne, extrem trötthet och svåra

sömnbesvär.

Om du drabbas av någon av dessa biverkningar efter att du har tagit Rivomoxi ska du omedelbart

kontakta läkare innan du fortsätter med behandlingen. Du och läkaren kommer att besluta om du ska

fortsätta med behandlingen eller överväga om en annan typ av antibiotika ska användas.

Barn och ungdomar

Ge inte detta läkemedel till barn och ungdomar under 18 år då effekt och säkerhet inte har fastställts

för denna åldersgrupp (se avsnitt Ta inte Rivomoxi).

Andra läkemedel och Rivomoxi

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar, nyligen har tagit eller kan tänkas ta andra

läkemedel.

För Rivomoxi ska du känna till följande:

Om du tar Rivomoxi och andra

läkemedel som kan påverka hjärtat

, finns en ökad risk för

förändrad hjärtrytm. Ta därför inte Rivomoxi tillsammans med följande läkemedel:

läkemedel

som tillhör gruppen antiarytmika (t.ex. kinidin, hydrokinidin, disopyramid,

amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid)

antipsykotika (t.ex. fentiaziner, pimozid, sertindol, haloperidol, sultoprid)

tricykliska antidepressiva medel

vissa antimikrobiella medel (t.ex. sparfloxacin, sakvinavir, intravenöst erytromycin,

pentamidin, antimalariamedel särskilt halofantrin)

vissa antihistaminer (t.ex. terfenadin, astemizol, mizolastin)

andra läkemedel (t.ex. cisaprid, intravenöst vinkamin, bepridil och difemanil).

Du måste tala om för läkare om du tar andra läkemedel som kan sänka dina kaliumnivåer i

blodet (t.ex. vissa urindrivande medel, vissa laxermedel och lavemang [i höga doser] eller

kortikosteroider [antiinflammatoriska läkemedel], amfotericin B) eller orsaka långsammare

hjärtslag, eftersom detta kan öka risken för allvarliga störningar på hjärtrytmen medan du tar

moxifloxacin.

Ett läkemedel som innehåller magnesium eller aluminium

(såsom antacida mot

matsmältningsbesvär),

järn, zink

, eller

didanosin

eller läkemedel som innehåller

sukralfat

(för

behandling av besvär i magen) kan minska effekten av Rivomoxi. Därför ska

moxifloxacintabletterna tas 6 timmar före eller efter det att du tagit dessa andra läkemedel.

Om du tar läkemedel som innehåller

medicinskt kol

samtidigt som Rivomoxi minskas effekten

av Rivomoxi. Därför rekommenderas det att dessa läkemedel inte ska tas samtidigt.

Om du samtidigt tar

blodförtunnande läkemedel

(orala antikoagulantia såsom warfarin), kan

det bli nödvändigt för din läkare att undersöka din koagulationstid.

Rivomoxi med mat och dryck

Rivomoxi kan tas med eller utan mat (inklusive mjölkprodukter).

Graviditet, amning och fertilitet

Ta inte Rivomoxi om du är gravid eller ammar.

Om du är gravid eller ammar, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare

eller apotekspersonal innan du använder detta läkemedel.

Djurstudier tyder inte på att fertiliteten kommer att försämras vid användning av detta läkemedel.

Körförmåga och användning av maskiner

Rivomoxi kan göra att du känner dig yr och svimfärdig, du kan uppleva en plötsligt, övergående

synförlust eller du kan svimma av en kort stund. Om du känner av detta, ska du inte köra eller hantera

maskiner.

Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbeten

som kräver skärpt uppmärksamhet. En av faktorerna som kan påverka din förmåga i dessa avseenden

är användning av läkemedel på grund av deras effekter och/eller biverkningar. Beskrivning av dessa

effekter och biverkningar finns i andra avsnitt. Läs därför all information i denna bipacksedel för

vägledning. Diskutera med din läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Rivomoxi innehåller para-orange

Rivomoxi innehåller para-orange (E110) som är ett färgämne som kan ge allergiska reaktioner.

3.

Hur du tar Rivomoxi

Ta alltid detta läkemedel enligt läkarens eller apotekspersonalens anvisningar. Rådfråga läkare eller

apotekspersonal om du är osäker.

Rekommenderad dos för vuxna är en 400 mg filmdragerad tablett en gång dagligen.

Svälj tabletten hel (för att inte känna den bittra smaken) och tillsammans med riklig mängd vätska. Du

kan ta Rivomoxi med eller utan mat. Försök att ta tabletten vid ungefär samma tid varje dag.

Samma dos kan tas av äldre patienter, av patienter med låg kroppsvikt eller av patienter med

njurproblem.

Hur länge behandlingen med Rivomoxi ska pågå beror på din infektion. Om inte läkaren ordinerar

något annat, kommer din behandling vara enligt följande:

för behandling av plötslig försämring (akut exacerbation) av kronisk bronkit: 5–10 dagar

för behandling av lunginflammation (pneumoni) som man fått utanför sjukhus: 10 dagar

för behandling av akut infektion i bihålorna (akut bakteriell sinuit): 7 dagar

för behandling av mild till måttlig infektion i de övre delarna av kvinnans underliv

(inflammation i lilla bäckenet), inklusive infektion i äggledarna och infektion i livmoderns

slemhinnor: 14 dagar.

När Rivomoxi används för att avsluta en behandling påbörjad med moxifloxacin-infusionsvätska,

lösning, är de rekommenderade behandlingstiderna:

Lunginflammation (pneumoni) som man fått utanför sjukhus: 7–14 dagar

De flesta patienter med pneumoni byter oftast till oral behandling med moxifloxacintabletter

inom 4 dagar.

Infektioner i hud och mjukdelar: 7–21 dagar

De flesta patienter med infektioner i hud och mjukdelar byter till oral behandling med Rivomoxi

inom 6 dagar.

Det är viktigt att du fullföljer hela kuren, även om du känner dig bättre efter några dagar. Om du slutar

ta Rivomoxi för tidigt kan infektionen inte vara tillräckligt behandlad och infektionen kan därför

komma tillbaka eller ditt tillstånd kan försämras. Bakterierna som orsakar infektionen kan utveckla

resistens mot Rivomoxi.

Den rekommenderade dosen och behandlingstiden ska inte överskridas (se avsnitt 2. Vad du behöver

veta innan du tar Rivomoxi, Varningar och försiktighet).

Om du har tagit för stor mängd av Rivomoxi

Om du fått i dig för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag

kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt

rådgivning.

Om du har tagit mer än den förskrivna dosen (1 tablett per dag),

sök medicinsk hjälp omedelbart

Om möjligt ta med en överbliven tablett eller förpackningen eller denna bipacksedel och visa läkaren

eller apotekspersonalen vilket läkemedel du tagit.

Om du har glömt att ta Rivomoxi

Om du glömmer att ta tabletten, ska du

ta den så snart du kommer ihåg under samma dag.

Om du

inte tar någon tablett under en dag, ta din normala dos (en tablett) nästa dag. Ta inte dubbel dos för att

kompensera för glömd dos.

Om du är osäker på hur du ska göra, ta kontakt med läkare eller apotekspersonal.

Om du slutar att ta Rivomoxi

Om du slutar ta detta läkemedel för tidigt, kan infektionen vara otillräckligt behandlad. Tala med

läkaren om du önskar sluta ta tabletterna före behandlingstidens slut.

Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel, kontakta läkare eller apotekspersonal.

4.

Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få

dem.

Fall av förstoring och försvagning av en aortavägg eller en bristning i en aortavägg (aneurysmer och

dissektioner), som kan spricka och vara livshotande, samt fall av läckande hjärtklaffar, har rapporterats

hos patienter som fått fluorokinoloner. Se även avsnitt 2.

De allvarligaste biverkningar

som har observerats under behandling med Rivomoxi anges nedan.

Om du märker några av följande biverkningar,

sluta använda Rivomoxi och kontakta läkare

omedelbart. Du kan behöva akut medicinsk vård:

onormalt snabb hjärtrytm (sällsynt biverkning)

att du plötsligt börjar må dåligt eller märker att dina ögonvitor gulnar, din urin är mörk, du

har klåda, du har större benägenhet att få blödningar eller du har tankestörningar eller

svårt att hålla dig vaken (dessa kan vara tecken och symtom på plötslig leverinflammation

som till och med kan leda till livshotande leversvikt [mycket sällsynt biverkning, dödliga

fall har observerats])

Allvarliga hudutslag inklusive Steven Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys. Dessa

utslag kan uppträda som röda, måltavleliknande fläckar eller runda fläckar, ofta med blåsor i

mitten, på bålen, hudfjällning, sår i mun, hals, näsa, könsorgan och ögon samt kan föregås av

feber och influensaliknande symtom (mycket sällsynta biverkningar, kan vara livshotande).

Ett rött, utbrett, flagande utslag med knölar under huden och blåsor tillsammans med feber i

början av behandlingen (akut generaliserad exantematös pustulos) (frekvensen för denna

biverkning är ”okänd”)

Syndrom kopplat till nedsatt vattenutsöndring och låga natriumnivåer (SIADH) (mycket sällsynt

biverkning)

medvetandeförlust på grund av allvarlig blodsockersänkning (hypoglykemisk koma) (mycket

sällsynt biverkning)

svår, plötslig generaliserad allergisk reaktion inklusive en livshotande chock (t.ex. svårigheter

att andas, blodtrycksfall och snabb puls) (sällsynt biverkning)

svullnad inklusive svullnad av luftvägarna (sällsynt biverkning, möjligen livshotande)

kramper (sällsynt biverkning)

besvär relaterade till nervsystemet, såsom smärta, brännande känsla, stickningar, domningar

och/eller svaghet i extremiteter, eg. armar och ben, (sällsynt biverkning)

depression (kan i mycket sällsynta fall leda till självskadande beteende, såsom

självmordsföreställningar/-tankar eller självmordsförsök) (mycket sällsynt biverkning)

svår

diarré

som innehåller blod och/eller slem (kolit orsakad av antibiotika, inklusive

pseudomembranös kolit), vilket i mycket sällsynta fall kan leda till livshotande komplikationer

(sällsynt biverkning) smärta och svullnad i senor (seninflammation) (sällsynt biverkning) eller

senbristning (mycket sällsynt biverkning)

inflammation i blodkärl (tecken kan vara röda märken på huden, vanligtvis på smalbenen, eller

symtom såsom ledsmärta) (mycket sällsynt biverkning)

muskelsvaghet, ömhet eller smärta och särskilt om du samtidigt känner dig sjuk, har hög

kroppstemperatur eller har mörk urin. Detta kan vara orsakat av onormal muskelnedbrytning

som kan vara livshotande och leda till njurproblem (ett tillstånd kallat rabdomyolys)

(frekvensen för denna biverkning är ”okänd”).

Om du ytterligare märker

övergående synförlust (mycket sällsynt biverkning)

kontakta omedelbart en ögonspecialist.

Om du har upplevt livshotande oregelbunden hjärtrytm (torsades de pointes) eller uppehåll av hjärtslag

när du använder Rivomoxi (mycket sällsynta biverkningar),

tala omedelbart om för din

behandlande läkare att du använder Rivomoxi. Påbörja behandlingen inte på nytt.

Försämring av symtomen vid myasthenia gravis har observerats i mycket sällsynta fall. Om detta

inträffar,

kontakta läkare omedelbart.

Om du har diabetes och du märker att dina blodsockernivåer ökar eller minskar (sällsynt eller mycket

sällsynt biverkning),

informera läkaren omedelbart.

Om du är äldre med befintliga njurproblem och du märker en minskning av urinnivåerna, har svullnad

i benen, vristerna eller fötterna, trötthet, illamående, dåsighet, andfåddhet eller förvirring (detta kan

vara tecken och symtom på njursvikt, en sällsynt biverkning),

kontakta läkare omedelbart.

Biverkningar kan förekomma med följande frekvenser:

Vanliga,

kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare:

infektioner orsakade av resistenta bakterier eller svampar, t.ex. orala eller vaginala infektioner

orsakade av Candida

huvudvärk

yrsel

illamående

kräkningar

buksmärta

diarré

ökning av särskilda leverenzymer (transaminaser) i blodet.

Mindre vanliga,

kan förekomma hos upp till 1 av 1 00 användare:

allergisk reaktion

lågt antal röda blodkroppar (anemi)

lågt antal vita blodkroppar

lågt antal av särskilda vita blodkroppar (neutrofiler)

minskning eller ökning av särskilda blodkroppar som behövs för blodkoagulationen

ökat antal av särskilda vita blodkroppar (eosinofiler)

försämrad blodkoagulation

förhöjda blodfettvärden

ångestkänslor, rastlöshet eller upprördhet

krypande känsla (stickningar) och/eller domningar

smakförändringar (i mycket sällsynta fall förlorat smaksinne)

förvirring och desorientering

sömnproblem (t.ex. sömlöshet eller sömnighet)

skakningar

känsla av yrsel (ostadighet eller risk för att falla)

synproblem (inklusive dubbelseende och dimsyn)

vidgning av blodkärl (blodvallningar)

svårighet att andas (inklusive astmatiska tillstånd)

minskad aptit och minskat födointag

gasbildning och förstoppning

orolig mage (matsmältningsbesvär eller halsbränna)

inflammation i magen

ökning av ett särskilt matsmältningsenzym (amylas) i blodet

försämrad leverfunktion (inklusive ökning av ett särskilt leverenzym [LDH] i blodet), ökning av

bilirubin i blodet, ökning av ett särskilt leverenzym (gammaglutamyltransferas och/eller alkalisk

fosfatas) i blodet

klåda, hudutslag, nässelutslag, torr hud

ledsmärta, muskelsmärta

uttorkning

sjukdomskänsla (främst svaghetskänsla eller trötthet), värk och smärta i t.ex. rygg, bröst,

bäckenet och extremiteterna

svettning.

Sällsynta,

kan förekomma hos upp till 1 av 10 00 användare:

smärta och svullnad av senor (seninflammation)

förhöjt blodsocker

förhöjt urinsyravärde i blodet

känslomässig instabilitet

hallucinationer

nedsatt känslighet på huden

förändringar av luktsinnet (inklusive förlorat luktsinne)

onormala drömmar

problem med balansen och koordinationen (beroende på yrsel)

kramper

störd koncentrationsförmåga

försämrat tal

delvis eller helt förlorat minne

besvär relaterade till nervsystemet såsom smärta, brännande känsla, stickningar, domningar

och/eller svaghet i extremiteterna

ringningar eller ljud i öronen, hörselnedsättning inklusive dövhet (oftast övergående)

högt eller lågt blodtryck

svårigheter att svälja

inflammation i munnen

muskelkramper eller muskelryckningar

muskelsvaghet

njurproblem (inklusive förhöjda laboratorievärden med avseende på njurarna, såsom urea och

kreatinin), njursvikt

svullnad (av händer, fötter, anklar, läppar, mun eller svalg, ödem).

Mycket sällsynta,

kan förekomma hos upp till 1 av 10 000 användare:

förändringar på huden och slemhinnorna (smärtsamma blåsor i munnen/näsan eller på

penis/slida)

senbristningar

ökad blodkoagulation, tydlig minskning av antalet särskilda vita blodkroppar (agranulocytos)

känsla av avskildhet (inte vara sig själv)

övergående synförlust

ökad känslighet på huden

inflammation i leder

muskelstelhet

förvärrade symtom på myasthenia gravis (onormal muskeltrötthet som leder till svaghet och i

allvarliga fall till förlamning)

minskat antal röda och vita blodkroppar samt blodplättar (pancytopeni)

Vidare har följande biverkningar i mycket sällsynta fall rapporterats vid behandling med andra

kinolonantibiotika och detta kan möjligtvis även inträffa under behandling med Rivomoxi:

ökade natriumvärden i blodet

ökade kalciumvärden i blodet

nedsatt nivå av en särskild typ av röda blodkroppar (hemolytisk anemi)

huden blir känsligare för solljus eller UV-ljus.

I mycket sällsynta fall har långvariga (upp till flera månader eller år) eller bestående biverkningar,

såsom seninflammationer, senbristning, ledsmärta, smärta i armar och ben, svårigheter att gå,

onormala sinnesförnimmelser såsom myrkrypningar, stickningar, pirrningar, en brännande känsla,

domningar eller smärta (neuropati), nedstämdhet, trötthet, sömnstörningar, försämrat minne samt

nedsatt hörsel, syn och smak och lukt förknippats med behandling med kinolon- och

fluorokinolonantibiotika, i vissa fall oberoende av befintliga riskfaktorer.

Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal. Detta gäller även eventuella

biverkningar som inte nämns i denna information.

Rapportering av biverkningar

Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även

eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar

direkt (se detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen

om läkemedels säkerhet.

Sverige:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Finland:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

5.

Hur Rivomoxi ska förvaras

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Används före utgångsdatum som anges på blister och kartongen efter EXP. Utgångsdatumet är den

sista dagen i angiven månad.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man

kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

6.

Förpackningens innehåll och övriga upplysningar

Innehållsdeklaration

Den aktiva substansen är moxifloxacin. Varje filmdragerad tablett innehåller 400 mg

moxifloxacin som hydroklorid.

Övriga innehållsämnen är:

Tablettkärna: Mikrokristallin cellulosa, kroskarmellosnatrium, povidon och magnesiumstearat.

Filmdragering: Makrogol, röd järnoxid (E172), para-orange (E110), polyvinylalkohol, titandioxid

(E171), talk.

Läkemedlets utseende och förpackningsstorlekar

Ljusorange, kapselformad, bikonvex filmdragerad tablett med dimensionerna 18,0 x 8,0 mm.

Rivomoxi är förpackad i kartonger innehållande aluminium/PVC-PVDC-blister.

De finns i förpackningar med 5, 7 och 10 filmdragerade tabletter och i sjukhusförpackningar med 25,

50, 70, 80 eller 100 filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare

Innehavare av godkännande för försäljning:

Rivopharm Ltd.

17, Corrig Road, Sandyford

Dublin 18

Irland

Tillverkare:

Laboratoires BTT

ZI de Krafft

67150 Erstein

Frankrike

Lokal representant:

SanoSwiss UAB

Lvovo 25-701

LT-09320 Vilnius

Litauen

info@sanoswiss.com

Denna bipacksedel ändrades senast 2021-03-26

PRODUKTRESUMÉ

1.

LÄKEMEDLETS NAMN

Rivomoxi 400 mg filmdragerade tabletter

2.

KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller moxifloxacinhydroklorid motsvarande 400 mg moxifloxacin.

Hjälpämne med känd effekt: varje filmdragerad tablett innehåller 0,16 mg para-orange (E110) (se

avsnitt 4.4).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3.

LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett

Ljusorange, kapselformade, bikonvexa 18,0 x 8,0 mm filmdragerade tabletter.

4.

KLINISKA UPPGIFTER

4.1

Terapeutiska indikationer

Rivomoxi är indicerad för behandling av följande bakteriella infektioner hos patienter från 18 år och

uppåt orsakade av bakterier känsliga för moxifloxacin (se avsnitt 4.4, 4.8 och 5.1). Rivomoxi ska

endast användas när det anses olämpligt att använda andra antibiotika som vanligen rekommenderas

för initial behandling av dessa infektioner:

- akut bakteriell sinuit (korrekt diagnosticerad)

- akut exacerbation av kronisk obstruktiv lungsjukdom inklusive bronkit (korrekt diagnosticerad).

- samhällsförvärvad pneumoni, med undantag för svåra fall

- mild till måttlig inflammation i lilla bäckenet (dvs. infektioner i de övre kvinnliga genitalierna,

inklusive salpingit och endometrit), utan relaterad abscess i äggstockar eller bäcken.

Rivomoxi rekommenderas inte som monoterapi vid mild till måttlig inflammation i lilla bäckenet om

inte moxifloxacinresistenta

Neisseria gonorrhoeae

kan uteslutas, utan ska ges i kombination med

annat lämpligt antibakteriellt medel (t.ex. cefalosporin) p.g.a. ökande av moxifloxacinresistens hos

Neisseria gonorrhoeae

(se avsnitt 4.4 och 5.1).

Rivomoxi kan även användas för att fullfölja en terapi hos patienter som visat förbättring under initial

intravenös behandling med moxifloxacin för följande indikationer:

- samhällsförvärvad pneumoni

- komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner.

Rivomoxi ska inte användas för initial behandling av någon typ av hud- eller mjukdelsinfektioner eller

svår samhällsförvärvad pneumoni.

Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer för lämplig användning av antibiotika.

4.2

Dosering och administreringssätt

Dosering (vuxna)

Den rekommenderade dosen är en 400 mg filmdragerad tablett en gång dagligen.

Nedsatt njur-/leverfunktion

Ingen dosjustering behövs till patienter med milt till svårt nedsatt njurfunktion eller till patienter med

kronisk dialys, dvs. hemodialys och kontinuerlig ambulatorisk peritonealdialys (se avsnitt 5.2 för

ytterligare information).

Data för behandling av patienter med nedsatt leverfunktion är otillräcklig (se avsnitt 4.3).

Andra särskilda patientgrupper

Ingen dosjustering behövs till äldre eller till patienter med låg kroppsvikt.

Pediatrisk population

Moxifloxacin är kontraindicerat för barn och ungdomar (< 18 år). Effekt och säkerhet av moxifloxacin

för barn och ungdomar har inte fastställts (se avsnitt 4.3).

Administreringssätt

Den filmdragerade tabletten ska sväljas hel med tillräcklig mängd vätska och kan intas oberoende av

måltider.

Behandlingstidens längd

Följande behandlingstider rekommenderas för Rivomoxi:

- akut exacerbation av kronisk bronkit

5–10 dagar

- samhällsförvärvad pneumoni

10 dagar

- akut bakteriell sinuit

7 dagar

- mild till måttlig inflammation i lilla bäckenet 14 dagar

I kliniska prövningar har man studerat behandling med Rivomoxi i upp till 14 dagar.

Sekventiell (intravenös följd av oral) behandling

I kliniska studier med sekventiell behandling bytte de flesta av patienterna från intravenös till oral

behandling inom 4 dagar (samhällsförvärvad pneumoni) eller 6 dagar (komplicerade hud- och

mjukdelsinfektioner). Den rekommenderade totala behandlingstiden vid intravenös och oral

behandling är 7–14 dagar för samhällsförvärvad pneumoni och 7–21 dagar för komplicerade hud- och

mjukdelsinfektioner.

Den rekommenderade dosen (400 mg en gång dagligen) samt behandlingstidens längd med hänsyn till

respektive indikation ska inte överskridas.

4.3

Kontraindikationer

- Överkänslighet mot moxifloxacin, andra kinoloner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

- Graviditet och amning (se avsnitt 4.6)

- Patienter yngre än 18 år

- Patienter med tidigare tendinit och/eller senruptur relaterad till kinolonbehandling.

Både i prekliniska och humana studier har förändringar i hjärtats elektrofysiologi (QT-förlängning)

observerats efter exponering för moxifloxacin. Av säkerhetsskäl är moxifloxacin därför

kontraindicerat för patienter med:

- kongenital eller dokumenterad förvärvad QT-förlängning

- elektrolytstörningar, särskilt icke-korrigerad hypokalemi

- kliniskt relevant bradykardi

- kliniskt relevant hjärtsvikt med reducerad ejektionsfraktion för vänster kammare

- tidigare känd symtomatisk arytmi.

Moxifloxacin ska inte användas samtidigt med andra läkemedel som förlänger QT-intervallet (se även

avsnitt 4.5).

På grund av begränsade kliniska data är moxifloxacin också kontraindicerat till patienter med nedsatt

leverfunktion (Child-Pugh C) och till patienter med transaminasstegring till > 5 gånger övre

normalvärdet.

4.4

Varningar och försiktighet

Användning av moxifloxacin ska undvikas till patienter som tidigare har drabbats av allvarliga

biverkningar vid användning av läkemedel som innehåller någon kinolon och fluorokinolon (se avsnitt

4.8). Behandling av dessa patienter med moxifloxacin ska endast sättas in vid avsaknad av andra

behandlingsalternativ och efter noggrann nytta-riskbedömning (se även avsnitt 4.3).

Nyttan av moxifloxacinbehandling ska vägas mot informationen i detta avsnitt, framför allt vid mindre

allvarliga infektioner.

Långvariga, funktionsnedsättande och eventuellt irreversibla allvarliga biverkningar

Mycket sällsynta fall av långvariga (upp till månader eller år), funktionsnedsättande och eventuellt

irreversibla allvarliga biverkningar som påverkar olika, ibland flera, kroppssystem (muskuloskeletala,

neurologiska, psykiska och sensoriska) har rapporterats hos patienter som fått kinoloner och

fluorokinoloner oavsett ålder och befintliga riskfaktorer. Moxifloxacin ska sättas ut omedelbart vid

första tecken eller symtom på någon allvarlig biverkning och patienter ska uppmanas att kontakta

läkaren för råd.

I epidemiologiska studier rapporteras en ökad risk för aortaaneurysm och -dissektion, i synnerhet hos

äldre personer, samt för aorta- och mitralisklaffläckage efter intag av fluorokinoloner. Fall av

aortaaneurysm och -dissektion, ibland följd av bristning (innefattande fall med dödlig utgång), samt

fall av läckage/insufficiens i någon av hjärtklaffarna har rapporterats hos patienter som fått

fluorokinoloner (se avsnitt 4.8).

Fluorokinoloner ska därför endast användas efter noggrann bedömning av nytta-risk-förhållandet och

efter övervägning av andra behandlingsalternativ för patienter med positiv familjeanamnes av

aneurysmsjukdom eller kongenital hjärtklaffsjukdom, eller för patienter som diagnostiserats med

befintlig aortaaneurysm och/eller aortadissektion eller hjärtklaffsjukdom, eller i närvaro av andra

riskfaktorer eller tillstånd som predisponerar

för både aortaaneurysm och -dissektion och läckage/insufficiens i hjärtklaffar (t.ex.

bindvävssjukdomar såsom Marfans syndrom eller Ehlers-Danlos syndrom, Turners syndrom,

Behçets sjukdom, hypertoni, reumatoid artrit) eller dessutom

för aortaaneurysm och -dissektion (t.ex. kärlsjukdomar såsom Takayasus arterit,

jättecellsarterit, känd ateroskleros, eller Sjögrens syndrom) eller dessutom

för läckage/insufficiens i hjärtklaffar (t.ex. infektiös endokardit).

Risken för aortaaneurysm och -dissektion samt för att de brister kan också vara förhöjd hos patienter

som samtidigt behandlas med systemiska kortikosteroider.

Vid plötsligt insättande buk-, rygg- eller bröstsmärta ska patienterna rådas att omedelbart kontakta

läkare på akutvårdsavdelning.

Patienter ska uppmanas att omedelbart kontakta sjukvården vid akut dyspné, nyuppkomna

hjärtpalpitationer eller utveckling av ödem i buken eller de nedre extremiteterna.

Förlängning av QTc-intervallet och kliniska tillstånd som är eventuellt relaterade till QTc-förlängning

Moxifloxacin har visat sig kunna förlänga QTc-intervallet i elektrokardiogrammet hos vissa patienter.

Analys av EKG tagna i det kliniska prövningsprogrammet visade en QTc-förlängning med

moxifloxacin på 6 ± 26 msek, 1,4 % ökning jämfört med utgångsvärdet. Eftersom kvinnor tenderar att

ha längre QTc-intervall som utgångsvärde än män, kan de vara mer känsliga för läkemedel som

förlänger QTc-intervallet. Äldre patienter kan också vara mera känsliga för läkemedelsrelaterade

effekter på QT-intervallet.

Läkemedel som kan reducera kaliumnivåerna ska ges med försiktighet till patienter som behandlas

med moxifloxacin (se även avsnitt 4.3 och 4.5).

Moxifloxacin ska användas med försiktighet till patienter (särskilt kvinnor och äldre patienter) med

tillstånd som kan predisponera för arytmier, som t.ex. akut myokardiell ischemi eller QT-förlängning,

eftersom detta kan leda till en ökad risk för ventrikulär arytmi (inklusive Torsades de pointes) och

hjärtstillestånd (se även avsnitt 4.3). Graden av QT-förlängning kan öka med stigande koncentration

av läkemedlet. Den rekommenderade dosen ska därför inte överskridas.

Om tecken på hjärtarytmi uppstår under behandlingen med moxifloxacin, ska behandlingen avbrytas

och en EKG-undersökning genomföras.

Överkänslighet / allergiska reaktioner

Överkänslighet och allergiska reaktioner har rapporterats för fluorokinoloner inklusive moxifloxacin

efter första administreringstillfället. Anafylaktiska reaktioner kan leda till livshotande tillstånd, redan

efter den första administreringen. Vid allvarlig överkänslighetsreaktion ska moxifloxacinbehandlingen

avbrytas och lämplig behandling (t.ex. behandling av chock) påbörjas.

Allvarliga leversjukdomar

Fall av fulminant hepatit som kan leda till leversvikt (inklusive dödsfall) har rapporterats för

moxifloxacin (se avsnitt 4.8). Patienter ska rådas att ta kontakt med sin läkare innan behandlingen

fortsätter om det uppkommer tecken eller symtom på fulminant leversjukdom såsom snabbt utvecklad

asteni med gulsot, mörk urin, blödningsbenägenhet eller hepatisk encefalopati.

Leverfunktionstest/undersökningar ska genomföras vid tecken på nedsatt leverfunktion.

Allvarliga hudreaktioner

Allvarliga hudreaktioner inklusive toxisk epidermal nekrolys (TEN: också känt som Lyells syndrom),

Steven Johnsons syndrom (SJS) och akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP), som kan vara

livshotande eller dödliga, har rapporterats vid moxifloxacinbehandling (se avsnitt 4.8). Vid

förskrivning ska patienter informeras om tecken och symtom på allvarliga hudreaktioner och

övervakas noggrant. Om tecken och symtom på dessa reaktioner uppträder ska behandling med

moxifloxacin avbrytas omedelbart och alternativ behandling ska övervägas. Om patienten utvecklar en

allvarlig reaktion såsom Steven Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys eller akut generaliserad

exantematös pustulos under användning av moxifloxacin ska behandling med moxifloxacin aldrig

återinsättas hos denna patient.

Patienter predisponerade för kramper

Kinoloner är kända för att kunna utlösa kramper. Moxifloxacin ska användas med försiktighet till

patienter med CNS-störningar eller i närvaro av andra riskfaktorer som kan predisponera för kramper

eller medföra sänkt kramptröskel. Vid krampanfall ska behandlingen med moxifloxacin avbrytas och

lämpliga åtgärder vidtagas.

Perifer neuropati

Fall av sensorisk eller sensomotorisk polyneuropati som resulterat i parestesi, hypoestesi, dysestesi

eller svaghet har rapporterats hos patienter som behandlats med kinoloner och fluorokinoloner. För att

förhindra utveckling av ett potentiellt irreversibelt tillstånd ska patienter som behandlas med

moxifloxacin uppmanas att informera sin läkare om symtom på neuropati, såsom smärta, brännande

känsla, stickande känsla, domningar eller svaghet, uppträder innan behandlingen fortsätter (se avsnitt

4.8).,

Psykiska reaktioner

Psykiska reaktioner kan förekomma redan efter den första administreringen av kinoloner, inklusive

moxifloxacin. I mycket sällsynta fall har depression och psykiska reaktioner lett till självmordstankar

och självskadebeteende som t.ex. självmordsförsök (se avsnitt 4.8). Om patienten utvecklar dessa

reaktioner, ska behandlingen med moxifloxacin avbrytas och lämpliga åtgärder vidtagas. Försiktighet

rekommenderas om moxifloxacin ska användas till psykotiska patienter eller patienter med psykisk

sjukdom i anamnesen.

Antibiotikarelaterad diarré inklusive kolit

Antibiotikarelaterad diarré och antibiotikarelaterad kolit, inklusive pseudomembranös kolit och

Clostridium difficile

-relaterad diarré har rapporterats i samband med användning av

bredspektrumantibiotika inklusive moxifloxacin och kan variera i svårighetsgrad från mild diarré till

dödlig kolit. Det är därför viktigt att överväga denna diagnos hos patienter som utvecklar allvarlig

diarré under eller efter moxifloxacinbehandling. Om antibiotikarelaterad diarré eller

antibiotikarelaterad kolit misstänks eller bekräftas, ska pågående antibiotikabehandling, inklusive

moxifloxacin, sättas ut och lämplig behandlingsåtgärd vidtagas omedelbart. Lämplig

infektionskontroll för att förhindra spridning ska dessutom vidtagas. Läkemedel som hämmar

peristaltiken är kontraindicerade hos patienter som utvecklar svår diarré.

Patienter med myasthenia gravis

Moxifloxacin ska användas med försiktighet hos patienter med myasthenia gravis eftersom symtomen

kan förvärras.

Seninflammation och, senruptur

Seninflammation och senruptur (särskilt, men inte begränsat till, hälsenan), ibland bilateral, kan uppstå

redan inom 48 timmar efter påbörjad behandling med kinoloner och fluorokinoloner men har även

rapporterats uppkomma upp till flera månader efter avslutad behandling. Risken för seninflammation

och senruptur

är högre hos äldre patienter, patienter med nedsatt njurfunktion, patienter med solida

organtransplantat och patienter som samtidigt behandlas med kortikosteroider. Samtidig användning

av kortikosteroider ska således undvikas.

Vid första tecknen på seninflammation (t.ex. smärtsam svullnad, inflammation) ska behandlingen med

moxifloxacin avbrytas och alternativ behandling övervägas. Den eller de drabbade extremiteterna ska

behandlas på lämpligt sätt (t.ex. immobilisering). Kortikosteroider ska inte användas vid tecken på

seninflammation.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Äldre patienter som har nedsatt njurfunktion ska använda moxifloxacin med försiktighet om de saknar

förmåga att inta tillräckligt med vätska, eftersom dehydrering kan öka risken för njursvikt.

Synrubbningar

Om synförmågan blir nedsatt eller någon annan påverkan på ögonen noteras, ska en ögonspecialist

genast kontaktas (se avsnitt 4.7 och 4.8).

Dysglykemi

Som för alla fluorokinoloner har störningar i blodglukosnivån, inklusive hypoglykemi och

hyperglykemi, rapporterats för moxifloxacin. Hos moxifloxacinbehandlande patienter inträffar

dysglykemi främst hos äldre diabetespatienter som står på kontinuerlig behandling med orala

blodglukossänkande medel (t.ex. sulfonylurea) eller insulin. För diabetespatienter rekommenderas

noggrann monitorering av blodglukosnivåerna (se avsnitt 4.8).

Förebyggande av fotosensitivitetsreaktioner

Kinoloner har visat sig kunna orsaka fotosensitivitetsreaktioner hos vissa patienter. För moxifloxacin

har dock studier visat på en lägre risk för fotosensitivitet. Patienter ska ändå avrådas från UV-

exponering och mycket och/eller starkt solljus under behandling med moxifloxacin.

Patienter med glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist

Patienter med hereditet för eller känd glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist har benägenhet för

hemolytiska reaktioner när de behandlas med kinoloner. Därför ska moxifloxacin användas med

försiktighet till dessa patienter.

Patienter med inflammation i bäckenet

För patienter med komplicerad inflammation i lilla bäckenet (t.ex. associerat med abscess i äggstockar

eller bäckenet) för vilka en intravenös behandling anses nödvändig rekommenderas inte behandling

med Rivomoxitabletter.

Inflammation i lilla bäckenet kan orsakas av fluorokinolon-resistenta

Neisseria gonorrhoeae

. I sådana

fall ska därför empiriskt moxifloxacin ges tillsammans med ett annat lämpligt antibiotikum (t.ex. ett

cefalosporin) om inte moxifloxacin-resistenta

Neisseria gonorrhoeae

kan uteslutas. Om klinisk

förbättring inte nås efter 3 dagars behandling, ska behandlingen omprövas.

Patienter med speciell cSSSI

Klinisk effekt har inte fastställts för intravenöst moxifloxacin vid behandling av svåra

brännskadeinfektioner, fascit samt fotinfektioner med osteomyelit hos diabetiker.

Påverkan på biologiska tester

Moxifloxacinterapi kan påverka

Mycobacterium

spp.-kulturtest genom att hämma tillväxten av

mykobakterier, vilket ger falskt negativa resultat i prover som tagits från patienter som behandlas med

moxifloxacin.

Patienter med MRSA-infektion

Moxifloxacin rekommenderas inte vid behandling av MRSA-infektioner. Vid misstänkt eller fastställd

infektion orsakad av MRSA, ska behandling med ett lämpligt antibakteriellt medel initieras (se

avsnitt 5.1).

Pediatrisk population

Beroende på broskskador på växande djur (se avsnitt 5.3) är användning av moxifloxacin

kontraindicerat för barn och ungdomar < 18 år (se avsnitt 4.3).

Hjälpämnen

Rivomoxi innehåller färgämne E110 som kan ge allergiska reaktioner.

4.5

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktioner med läkemedel som kan förlänga QT-intervallet

En additiv effekt på förlängning av QT-intervallet under behandling med moxifloxacin och andra

läkemedel som kan förlänga QTc-intervallet kan inte uteslutas. Detta kan leda till en ökad risk för

ventrikulära arytmier, inklusive torsades de pointes. Därför är samtidig administrering av

moxifloxacin med något av följande läkemedel kontraindicerat (se även avsnitt 4.3):

antiarytmika klass IA (t.ex. kinidin, hydrokinidin, disopyramid)

antiarytmika klass III (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid)

antipsykotika (t.ex. fentiaziner, pimozid, sertindol, haloperidol, sultoprid)

tricykliska antidepressiva medel

vissa antimikrobiella medel (sakvinavir, sparfloxacin, erytromycin IV, pentamidin,

antimalariamedel särskilt halofantrin)

vissa antihistaminer (terfenadin, astemizol, mizolastin)

andra (cisaprid, vinkamin IV, bepridil, difemanil).

Moxifloxacin ska användas med försiktighet till patienter som behandlas med läkemedel som kan

sänka kaliumnivåerna (t.ex. loop- eller tiaziddiuretika, laxativ och lavemang [höga doser],

kortikosteroider, amfotericin B) eller läkemedel som förknippas med en kliniskt signifikant

bradykardi.

Ett intervall på omkring 6 timmar ska finnas mellan administrering av produkter som innehåller

bivalenta eller trivalenta katjoner (t.ex. antacida som innehåller magnesium eller aluminium,

didanosin, sukralfat och produkter som innehåller järn eller zink) och intaget av moxifloxacin.

Samtidig administrering av medicinskt kol och 400 mg moxifloxacin givet peroralt medförde en

uttalad minskning av absorptionen och reducerar läkemedlets systemiska upptag med mer än 80 %. Av

denna anledning rekommenderas inte samtidigt intag av dessa två läkemedel (med undantag för

händelse av överdosering, se även avsnitt 4.9).

Efter upprepade doser moxifloxacin påvisades hos friska försökspersoner en ökning av C

för

digoxin på cirka 30 % utan påverkan på AUC eller dalvärden. Inga försiktighetsåtgärder krävs vid

samtidig behandling med digoxin.

Hos försökspersoner med diabetes som erhöll oralt moxifloxacin samtidigt med glibenklamid sågs en

sänkning av maximala plasmakoncentrationer för glibenklamid på cirka 21 %. Kombinationen

glibenklamid och moxifloxacin kan teoretiskt resultera i en mild och övergående hyperglykemi. De

observerade farmakokinetiska förändringarna för glibenklamid har dock inte inneburit någon påverkan

på farmakodynamiska parameter (blodglukos, insulin). Således har ingen kliniskt relevant interaktion

observerats vid samtidig behandling med moxifloxacin och glibenklamid.

Förändringar i INR

Ett stort antal fall med ökad koagulationshämning har rapporterats hos patienter som får antibakteriella

medel, speciellt fluorokinoloner, makrolider, tetracykliner, cotrimoxazol och vissa cefalosporiner.

Graden av infektion och inflammation, ålder och allmäntillstånd förefaller vara riskfaktorer. Under

dessa omständigheter är det svårt att avgöra om det är infektionssjukdomen eller dess behandling som

är orsaken till förändringen av INR (international normalised ratio). Tätare kontroller av INR kan

göras som försiktighetsåtgärd. Om nödvändigt, ska dosen av orala antikoagulantia justeras.

Kliniska studier har visat att det inte föreligger några interaktioner vid samtidig administrering av

moxifloxacin och följande läkemedel: ranitidin, probenecid, orala antikonceptionella medel,

kalciumtillskott, parenteralt administrerat morfin, teofyllin, ciklosporin eller itrakonazol.

Detta överensstämde med resultaten av

in vitro

-studier med humana cytokrom P450-enzymer varför

metabolisk interaktion via cytokrom P450-enzymer är osannolik.

Interaktion med mat

Moxifloxacin har ingen kliniskt relevant interaktion med mat inklusive mejeriprodukter.

4.6

Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Säkerheten vid användning av moxifloxacin under graviditet har inte utvärderats. Djurstudier har visat

reproduktionstoxikologiska effekter (se 5.3). Den potentiella risken för människa är okänd. På grund

av den experimentella risken för skada orsakad av fluorokinoloner på viktbärande brosk hos omogna

djur och reversibla ledskador beskrivna hos barn som behandlats med vissa fluorokinoloner, får

moxifloxacin inte användas av gravida kvinnor (se avsnitt 4.3).

Amning

Det finns inga data tillgängliga för ammande kvinnor. Prekliniska data visar att små mängder av

moxifloxacin utsöndras i mjölk. I avsaknad av humandata och på grund av den experimentella risken

för skada på viktbärande brosk hos omogna djur orsakad av fluorokinoloner, är amning

kontraindicerad under behandling med moxifloxacin (se avsnitt 4.3).

Fertilitet

I djurstudier har inga effekter på fertilitet observerats vid motsvarande doser som har föreslagits för

klinisk användning (se avsnitt 5.3).

4.7

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier på moxifloxacins effekt på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner har

utförts. Hos patienter kan dock fluorokinoloner, inklusive moxifloxacin, resultera i minskad förmåga

att framföra fordon eller hantera maskiner p.g.a. CNS-reaktioner (t.ex. yrsel; akut övergående

synförlust, se avsnitt 4.8) eller akut och kortvarig medvetandeförlust (synkope, se avsnitt 4.8).

Patienter ska därför iakttaga hur de reagerar på moxifloxacin innan de framför fordon eller använder

maskiner.

4.8

Biverkningar

Biverkningar som har observerats i kliniska studier och som baserar sig på rapporter efter

godkännande för försäljning med moxifloxacin 400 mg (oral eller sekventiell terapi) listas nedan efter

frekvens:

Bortsett från illamående och diarré var samtliga biverkningar observerade i frekvenser mindre än 3 %.

Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad. Frekvenserna

definieras enligt följande:

vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)

sällsynta (≥ 1/10 000, <1/1 000)

mycket sällsynta (< 1/10 000).

Organsystem

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket

sällsynta

Okänd

Infektioner och

infestationer

Super-infektion

beroende på

resistenta

bakterier eller

svampar, t.ex.

oral eller

vaginal candida-

infektion

Blodet och

lymfsystemet

Anemi

Leukopeni(er)

Neutropeni

Trombocytopeni

Trombocytemi

Blodeosinofili

Förlängd

protrombintid /

förhöjt INR

Förhöjd

protrombinnivå /

sänkt INR

Agranulocytos

Pancytopeni

Immunsystemet

Allergisk

reaktion (se

avsnitt 4.4)

Anafylaktisk

reaktion inkl.

mycket

sällsynt

livshotande

chock (se

avsnitt 4.4)

Allergiskt

ödem /

angioödem

(inkl.

larynxödem,

potentiellt

livshotande, se

avsnitt 4.4)

Metabolism och

nutrition

Hyperlipidemi

Hyperglykemi

Hyperurikemi

Hypoglykemisk

koma

Psykiska

störningar*

Ångest

Psykomotorisk

hyperaktivitet /

agitation

Emotionell

labilitet

Depression

(kan i mycket

sällsynta fall

leda till

självskadande

beteende,

såsom

självmords-

föreställningar

/-tankar eller

självmordsförs

ök, se

avsnitt 4.4)

Hallucinatione

Delirium

Depersonalisatio

Psykotiska

reaktioner

(kan leda till

självskadande

beteende, såsom

självmords-

föreställningar/

-tankar eller

självmords-

försök, se

avsnitt 4.4)

Centrala och

perifera

nervsystemet*

Huvudvärk

Yrsel

Par- och

dysestesi

Smakförändring

ar (inkl. ageusi i

mycket sällsynta

fall)

Konfusion och

desorientering

Sömnstörningar

(fr.a.

sömnlöshet)

Darrningar

Svindel

Somnolens

Hypoestesi

Förändrat

luktsinne (inkl.

anosmi)

Onormala

drömmar

Störd

koordinationsf

örmåga (inkl.

gångsvårighete

r, speciellt

beroende på

yrsel eller

svindel)

Kramper inkl.

grand mal-kra

mper (se

avsnitt 4.4)

Koncentration

s-svårigheter

Talrubbningar

Amnesi

Perifer

neuropati och

polyneuropati

Hyperestesi

Ögon*

Synstörningar

inkl.

dubbelseende

och dimsyn

(speciellt i

samband med

CNS-reaktioner,

se avsnitt 4.4)

Övergående

synförlust

(särskilt i

samband med

CNS-reaktioner,

se avsnitt 4.4

och 4.7)

Öron och

balansorgan*

Tinnitus

Nedsatt hörsel

inkl. dövhet

(oftast

reversibel)

Hjärtat**

QT-förlängning

hos patienter

med hypokalemi

(se avsnitt 4.3

och 4.4)

QT-förlängning

(se avsnitt 4.4)

Palpitationer

Takykardi

Förmaksflimmer

Angina pectoris

Ventrikulär

takyarytmi

Synkope (dvs.

akut och

kortvarig

medvetandeför

lust)

Ospecifika

arytmier

Torsades de

pointes

(se avsnitt 4.4)

Hjärtstillestånd

(se avsnitt 4.4)

Blodkärl**

Vasodilatation

Hypertoni

Hypotoni

Vaskulit

Andningsvägar,

bröstkorg och

mediastinum

Dyspné (inkl.

astmatiska

tillstånd)

Magtarmkanale

n

Illamående

Kräkningar

Gastro-

intestinala

smärtor och

buksmärtor

Diarré

Minskad aptit

och minskat

födointag

Förstoppning

Dyspepsi

Flatulens

Gastrit

Förhöjt amylas

Dysfagi

Stomatit

Antibiotikarela

terad kolit

(inkl.

pseudomembr

anös kolit, kan

i mycket

sällsynta fall

leda till

livshotande

komplikatione

r, se

avsnitt 4.4)

Lever och

gallvägar

Förhöjda trans-

aminaser

Försämrad

leverfunktion

(inkl. ökat LDH)

Förhöjt bilirubin

Förhöjt gamma-

glutamyltransfer

Förhöjda

alkalinfosfatasv

ärden i blodet

Ikterus

Hepatit (fr.a.

kolestatisk)

Fulminant

hepatit

kan leda till

livshotande

leversvikt

(inklusive

dödsfall, se

avsnitt 4.4)

Hud och

subkutan vävnad

Klåda

Utslag

Urtikaria

Torr hud

Bullösa

hudreaktioner

såsom Stevens-

Johnsons

syndrom eller

toxisk epidermal

nekrolys (kan

vara

livshotande, se

avsnitt 4.4)

Akut

generaliserad

exantematös

pustulos

(AGEP)

Muskuloskeletal

a systemet och

bindväv*

Artralgi

Myalgi

Tendinit (se

avsnitt 4.4)

Muskelkramp

Muskelrycknin

Muskelsvaghet

Senruptur (se

avsnitt 4.4)

Artrit

Muskelstelhet

Exacerbation av

symtom på

myasthenia

gravis

(se avsnitt 4.4)

Rabdomyolys

Njurar och

urinvägar

Dehydrering

Nedsatt

njurfunktion

(inkl.

förhöjning av

BUN och

kreatinin)

Njursvikt (se

avsnitt 4.4)

Allmänna

symtom och/eller

symtom vid

administreringss

tället*

Sjukdomskänsla

(framför allt

asteni eller

trötthet)

Smärttillstånd

(inkl. smärtor i

ryggen, bröstet,

bäckenet och

extremiteterna)

Svettning

Ödem

Endokrina

systemet

Inadekvat ADH-

sekretion

(SIADH)

*Mycket sällsynta fall av långvariga (upp till månader eller år) funktionsnedsättande och eventuellt

irreversibla allvarliga biverkningar som påverkar olika, ibland flera organsystem och sinnen (inklusive

biverkningar såsom seninflammation, senruptur, artralgi, smärta i extremiteter, gångrubbning,

neuropatier som associeras med parestesi, depression, trötthet, försämrat minne, sömnstörningar och

nedsatt hörsel, syn, smak och lukt) har rapporterats i samband med användning av kinoloner och

fluorokinoloner, i vissa fall oavsett befintliga riskfaktorer (se avsnitt 4.4).

** Fall av aortaaneurysm och dissektion, ibland följd av bristning (innefattande fall med dödlig

utgång), samt fall av läckage/insufficiens i någon av hjärtklaffarna, har rapporterats hos patienter som

fått fluorokinoloner (se avsnitt 4.4).

Följande biverkningar har förekommit i mycket sällsynta fall vid behandling med andra

fluorokinoloner och kan därför förväntas förekomma även vid moxifloxacinbehandling: hypernatremi,

hyperkalcemi, hemolytisk anemi och fotosensitivitetsreaktioner (se avsnitt 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt

att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning till

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9

Överdosering

Inga specifika motåtgärder rekommenderas efter eventuell överdosering. Vid överdosering ska

symtomatisk behandling ges. EKG-monitorering ska påbörjas, p.g.a. risken för förlängning av QT-

intervallet. Samtidig administration av medicinskt kol och 400 mg moxifloxacin givet oralt reducerar

läkemedlets systemiska upptag med mer än 80 %. Användningen av medicinskt kol tidigt i

absorptionsfasen kan vara värdefullt för att undvika kraftig exposition av moxifloxacin vid oral

överdosering.

5.

FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antibakteriella kinolonderivat, fluorokinoloner, ATC-kod: J01 MA 14

Verkningsmekanism

In vitro

är moxifloxacin aktivt mot ett flertal grampositiva och gramnegativa patogener.

Den baktericida effekten av moxifloxacin beror på hämning av både typ II topoisomeras (DNA-gyras

och topoisomeras IV) som behövs för replikation, transkription och reparation av bakterie-DNA. Det

förefaller som om C8-metoxi-gruppen bidrar till en ökad aktivitet och sänker andelen resistenta

muntanter av grampositiva bakterier jämfört med C8-H-gruppen. Närvaron av den stora bicykloamin-

gruppen i C-7-position skyddar mot aktiv efflux, relaterat till

nor

A- eller

pmr

A-gener som

förekommer i vissa grampositiva bakterier.

Avdödningskurvor vid farmakodynamikstudier har visat en koncentrationsberoende avdödning för

moxifloxacin. Den minimala baktericida koncentrationen (MBC) befanns vara av samma

storleksordning som den minimala inhibitoriska koncentrationen (MIC).

Effekt på tarmfloran hos människa

På försökspersoner sågs följande förändringar i tarmfloran vid peroral administrering av moxifloxacin:

Escherichia coli

Bacillus

spp.,

Enterococcus

spp. och

Klebsiella

spp. minskade, liksom anaeroberna

Bacteroides vulgatus

Bifidobacterium

spp.,

Eubacterium

spp. och

Peptostreptococcus

spp. För

Bacteroides fragilis

förelåg en ökning. Dessa förändringar återgick till det normala inom två veckor.

Resistensmekanism

Resistensmekanismer som inaktiverar penicilliner, cefalosporiner, aminoglykosider, makrolider och

tetracykliner, interfererar inte med den antibakteriella aktiviteten hos moxifloxacin. Andra

resistensmekanismer såsom permeabilitetsbarriärer (vanliga t.ex. hos

Pseudomonas aeruginosa

) och

effluxmekanismer, kan också påverka känsligheten för moxifloxacin.

In vitro

-resistens mot moxifloxacin uppkommer stegvis genom mutationer i både typ II topoisomeras,

DNA-gyras och topoisomeras IV. Moxifloxacin fungerar endast i ringa omfattning som substrat för

aktiv effluxmekanism i grampositiva organismer.

Korsresistens har observerats med andra fluorokinoloner. Eftersom moxifloxacin inhiberar både

topoisomeras II och IV i samma utsträckning i vissa grampositiva bakterier, kan dock sådana

kinolonresistenta bakterier vara känsliga för moxifloxacin.

Brytpunkter

EUCAST kliniska MIC- och diskdiffusionsbrytpunkter för moxifloxacin (01.01.2011):

Organism

Känslig

Resistent

Staphylococcus

spp.

≤ 0,5 mg/l

≥ 24 mm

> 1 mg/l

< 21 mm

S. pneumoniae

≤ 0,5 mg/l

≥ 22 mm

> 0,5 mg/l

< 22 mm

Streptococcus

Grupp A, B, C, G

≤ 0,5 mg/l

≥ 18 mm

> 1 mg/l

< 15 mm

H. influenzae

≤ 0,5 mg/l

≥ 25 mm

> 0,5 mg/l

< 25 mm

M. catarrhalis

≤ 0,5 mg/l

≥ 23 mm

> 0,5 mg/l

< 23 mm

Enterobacteriaceae

≤ 0,5 mg/l

≥ 20 mm

> 1 mg/l

< 17 mm

Ej artrelaterade brytpunkter*

≤ 0,5 mg/l

> 1 mg/l

* Ej artrelaterade brytpunkter har fastställts huvudsakligen genom farmakokinetiska/farmakodynamiska data

och är oberoende av MIC-fördelningen för specifika arter. De ska endast användas för arter som inte har fått

en artspecifik brytpunkt och ska inte användas för arter där tolkningskriterier återstår att fastställa.

Mikrobiologisk känslighet

Förekomsten av förvärvad resistens kan variera geografiskt och över tid för utvalda arter, och lokal

information avseende resistenssituationen är önskvärd, framför allt vid behandling av allvarliga

infektioner. Expertråd bör vid behov inhämtas när den lokala förekomsten av resistens är sådan att

nyttan av läkemedlet åtminstone vid vissa typer av infektioner kan ifrågasättas.

Vanligen känsliga arter

Aeroba grampositiva mikroorganismer

Gardnerella vaginalis

Staphylococcus aureus

* (meticillin-känslig)

Streptococcus agalactiae

(Grupp B)

Streptococcus milleri

-gruppen* (

S. anginosus, S. constellatus och S. intermedius

Streptococcus pneumoniae

Streptococcus pyogenes

* (Grupp A)

Streptococcus viridans

-gruppen

(S. viridans, S. mutans, S. mitis, S. sanguinis, S. salivarius, S. thermophilus)

Aeroba gramnegativa mikroorganismer

Acinetobacter baumanii

Haemophilus influenzae

Haemophilus parainfluenzae

Legionella pneumophila

Moraxella (Branhamella) catarrhalis

Anaeroba mikroorganismer

Fusobacterium

spp.

Prevotella

spp.

”Andra” mikroorganismer

Chlamydophila (Chlamydia) pneumoniae

Chlamydia trachomatis*

Coxiella burnetii

Mycoplasma genitalium

Mycoplasma hominis

Mycoplasma pneumoniae

Arter för vilka förvärvad resistens kan vara ett problem

Aeroba grampositiva mikroorganismer

Enterococcus faecalis*

Enterococcus faecium*

Staphylococcus aureus

(methicillin-resistent)

Aeroba gramnegativa mikroorganismer

Enterobacter cloacae

Escherichia coli

Klebsiella pneumoniae

*#

Klebsiella oxytoca

Neisseria gonorrhoeae*

Proteus mirabilis*

Anaeroba mikroorganismer

Bacteroides fragilis*

Peptostreptococcus

spp.*

Naturligt resistenta arter

Aeroba gramnegativa mikroorganismer

Pseudomonas aeruginosa

*Aktivitet har tillfredsställande visats för känsliga stammar i kliniska studier för de godkända kliniska

indikationerna.

ESBL-producerande stammar är vanligen resistenta mot fluorokinoloner

Resistensfrekvens > 50 % i ett eller flera länder

5.2

Farmakokinetiska egenskaper

Absorption och biotillgänglighet

Efter oral administrering absorberas moxifloxacin snabbt och nästan fullständigt. Den absoluta

biotillgängligheten uppgår till 91 %.

Farmakokinetiken är linjär i intervallet 50–800 mg som engångsdos och upp till en dos av 600 mg

givet en gång dagligen under 10 dagar. Efter administrering av 400 mg oralt ses en maximal

serumkoncentration om 3,1 mg/l inom 0,5–4 timmar. C

och C

-koncentrationer vid steady-state

(400 mg en gång dagligen) var 3,2 resp. 0,6 mg/ml. Vid steady-state är exponeringen inom

dosintervallet ungefär 30 % högre än efter första dosen.

Distribution

Moxifloxacin distribueras mycket snabbt till extravaskulär vävnad; efter en dos på 400 mg noteras ett

AUC på 35 mg x h/l. Distributionsvolym vid steady-state (Vss) är ca 2 l/kg.

In vitro

- och

ex vivo

studier har påvisat en koncentrationsoberoende proteinbindning på ca 40–42 %. Moxifloxacin är

huvudsakligen bundet till serumalbumin.

Följande C

-koncentrationer av moxifloxacin observerades efter oral engångsdos av 400 mg

(geometriska medelvärden):

Vävnad

Koncentration

Vävnad: plasmakvot

Plasma

3,1 mg/l

Saliv

3,6 mg/l

0,75–1,3

Blåsvätska från hud

mg/l

Bronkialslemhinna

5,4 mg/kg

1,7–2,1

Alveloarmakrofager

56,7 mg/kg

18,6–70,0

Epitelvätska

20,7 mg/l

5–7

Maxillarsinus

7,5 mg/kg

Etmoidalsinus

8,2 mg/kg

Nasalpolyper

9,1 mg/kg

Interstitiell vätska

mg/l

0,8–1,4

2, 3

Kvinnliga genitalier*

10,2

mg/kg

1,72

* intravenös administrering av 400 mg i singeldos

10 timmar efter administrering

² fritt läkemedel

från 3 timmar upp till 36 timmar efter dosering

vid infusionens slut

Metabolism

Moxifloxacin genomgår Fas II-biotransformation och utsöndras via urin och galla/avföring såväl som

oförändrat läkemedel liksom i form av en sulfatförening (M1) och en glukuronid (M2). M1 och M2 är

de enda relevanta metaboliterna hos människa och båda är mikrobiologiskt inaktiva.

in vitro

-studier och kliniska fas I-studier observerades inga metaboliska farmakokinetiska

interaktioner med andra läkemedel som genomgår fas I-biotransformation med cytokrom P450-

enzymer. Det finns inte någon indikation på oxidativ metabolism.

Eliminering

Moxifloxacin utsöndras från plasma med en terminal halveringstid på cirka 12 timmar. Total clearance

efter en 400 mg dos varierar mellan 179 och 246 ml/min. Renal clearance uppgick till cirka 24–

53 ml/min vilket talar för en partiell tubulär reabsorption av läkemedlet från njurarna.

Efter en 400 mg dos återfinns i urin (cirka 19 % som oförändrat läkemedel, cirka 2,5 % som M1 och

cirka 14 % som M2) och i avföring (cirka 25 % som oförändrat läkemedel, 36 % som M1 och inget

som M2) totalt cirka 96 %.

Samtidig administrering av moxifloxacin med ranitidin eller probenecid förändrade inte renal

clearance av moxifloxacin.

Äldre och patienter med låg kroppsvikt

Högre plasmakoncentrationer har observerats hos friska frivilliga försökspersoner med låg kroppsvikt

(t.ex. kvinnor) samt hos äldre frivilliga.

Nedsatt njurfunktion

Moxifloxacins farmakokinetik förändras inte signifikant av nedsatt njurfunktion (inkl.

kreatininclearance > 20 ml/min/1,73 m

). Vid nedsatt njurfunktion, ökar koncentrationen av M2-

metaboliten (glukoronid) med en faktor av 2,5 (med kreatininclearance < 30 ml/min/1,73 m

Nedsatt leverfunktion

Farmakokinetiska studier gjorda på patienter med nedsatt leverfunktion (Child-Pugh A, B) kunde inte

visa om det föreligger några skillnader jämfört med friska försökspersoner. Nedsatt leverfunktion var

associerat med högre exponering för M1 i plasma, medan exponering för oförändrat läkemedel var

jämförbar med den hos friska försökspersoner. Än så länge saknas tillräcklig erfarenhet av klinisk

användning av moxifloxacin till patienter med nedsatt leverfunktion.

5.3

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Effekter på det hematopoetiska systemet (lätt sänkning av antalet erytrocyter och trombocyter)

observerades hos råtta och apa. I likhet med andra kinoloner har hepatotoxicitet (förhöjda

leverenzymer och vakuolär degeneration) iakttagits hos råtta, apa och hund. Hos apa observerades

CNS-toxicitet (kramper). Dessa effekter sågs endast efter behandling med höga doser moxifloxacin

eller efter långtidsbehandling.

Moxifloxacin har liksom andra kinoloner visats vara genotoxiskt i

in vitro

-test med bakterier eller

celler från däggdjur. Då dessa effekter kan förklaras av en interaktion med gyras hos bakterier och, vid

höga koncentrationer, en interaktion med topoisomeras II i däggdjursceller, kan det antas att det

föreligger en tröskelkoncentration för genotoxicitet. I

in vivo

-tester har inga fynd noterats som talar för

genotoxicitet trots att höga doser moxifloxacin använts. Således föreligger en tillräcklig

säkerhetsmarginal för den terapeutiska dosen för människa. Moxifloxacin var ej carcinogent i en

initiation-promotionstudie hos råtta.

Ett flertal kinoloner är fotoreaktiva och kan inducera fototoxiska, fotomutagena och fotocarcinogena

effekter. Moxifloxacin har däremot i ett omfattande program av

in vitro

- och

in vivo

-studier visats vara

fri från fototoxiska och fotogenotoxiska egenskaper. Under samma förhållanden inducerade andra

kinoloner sådana effekter.

Vid höga koncentrationer är moxifloxacin en hämmare av långsamma kaliumkanaler (IKr) i hjärtat

och kan således orsaka förlängning av QT-intervallet. I toxikologiska studier genomförda på hundar

orsakade orala doser ≥ 90 mg/kg med åtföljande plasmakoncentrationer ≥ 16 mg/l QT-förlängningar,

men ej arytmier. Endast vid mycket hög upprepad intravenös dosering av mer än 50-faldig human dos

(> 300 mg/kg) med resulterande plasmakoncentrationer ≥200 mg/l (mer än 40 gånger terapeutisk

nivå), observerades reversibla, icke-fatala ventrikulära arytmier.

Kinoloner är kända för att orsaka broskskador i större viktbärande leder på växande djur. Den lägsta

orala dosen av moxifloxacin som orsakade ledskador hos unga hundar var 4 gånger högre än den

maximala rekommenderade terapeutiska dosen om 400 mg (beräknat på 50 kg kroppsvikt) baserat på

mg/kg vilket resulterade i plasmakoncentrationer 2–3 gånger högre än de som erhålls vid maximal

terapeutisk dos.

Toxicitetstester på råtta och apa (multipeldos upp till sex månader) kunde inte påvisa någon risk för

okulotoxisk påverkan. Hos hundar gav höga orala doser (≥ 60 mg/kg) med åtföljande

plasmakoncentrationer ≥ 20 mg/l upphov till förändringar i elektroretinogram och i enstaka fall atrofi

av retina.

Reproduktionsstudier på råtta, kanin och apa indikerar att moxifloxacin överförs via placenta. Studier

på råtta (p.o. och i.v.) och apa (p.o.) kunde ej påvisa någon teratogenicitet eller nedsatt fertilitet efter

administrering av moxifloxacin. En något ökad frekvens av ryggrads- och revbensmissbildningar

iakttogs på kaninfoster, men endast vid en dos (20 mg/kg i.v.) som är associerad med allvarlig

maternell toxicitet. En ökad abortincidens förelåg hos apa och kanin vid plasmakoncentrationer

motsvarande terapeutisk nivå hos människa. Hos råtta observerades minskad fostervikt, en ökning av

missfall, en viss förlängning av graviditeten och en ökad spontanaktivitet hos vissa av avkomman vid

doser som var 63 gånger den maximala rekommenderade dosen baserat på mg/kg med

plasmakoncentrationer i nivå med terapeutisk dos hos människa.

Efter oral administrering av 500 mg/kg moxifloxacin observerades liten effekt på spermiemorfologi

(huvud-svansseparation) hos hanråttor; denna effekt observerades inte vid lägre doser såsom

100 mg/kg och 20 mg/kg. Detta fynd är sannolikt inte kliniskt signifikant då den rekommenderade

humana dosen är mycket lägre än dosen hos råttor som visade påverka spermiemorfologi.

6.

FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:

Mikrokristallin cellulosa

Kroskarmellosnatrium

Povidon

Magnesiumstearat

Filmdragering:

Makrogol

Röd järnoxid (E172)

Para-orange (E110)

Polyvinylalkohol

Titandioxid (E171)

Talk

6.2

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3

Hållbarhet

5 år

6.4

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5

Förpackningstyp och innehåll

Kartonger som innehåller aluminium/PCV-PVDC-blister.

Filmdragerade tabletter finns i förpackningar med 5, 7 och 10 tabletter.

Sjukhusförpackningar innehåller 25 (5 x 5), 50 (5 x 10), 70 (7 x 10), 80 (8 x 10) eller 100 (10 x 10)

filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

7.

INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Rivopharm Ltd.

17, Corrig Road, Sandyford

Dublin 18

Irland

8.

NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

55258

9.

DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 14/06/2018

Datum för den senaste förnyelsen: 2023-06-15

10.

DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2021-06-09

similar_products

search_alerts

view_documents_history

share_this_information